Sök i Ratio Lex

Angående tillägg till gällande grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar

1919-02-28 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:142, Angående tillägg till gällande grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillägg till

gällande grunder för pensionering av flottans befäl och

underbefäl med vederlikar; given Stockholms slott den

28 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna, i kungörelse den

24 november 1876 innefattade grunder för pensionering av flottans befäl

och underbefäl med vederlikar m. in. må införas en ny punkt 57a

med följande lydelse:

57a.

Den, som vid avskedstagande icke uppfyllt villkoren för erhållande

av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall

vara berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad,

inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions

erhållande.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 124 käft. (Nr 112.)

704 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is proposition Nr 142.

Grunder för

pensionering

av flottans

befäl och underbefäl

med

vederlikar.

Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde.

Sedan fråga väckts om komplettering av de den 3 oktober 1876 av

Kungl. Maj:t fastställda, i nådig kungörelse den 24 november 1876 intagna

grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med

vederlikar, i vad angår pension och fyllnadspension för den, som vid avskedstagandet

icke uppfyllt villkoren för erhållande av sådana förmåner

efter den lönegrad, han innehar, får jag härmed anmäla detta ärende.

Berörda grunder, vilka jämlikt meddelade bestämmelser jämväl äga

tillämpning med avseende å motsvarande personal vid kustartilleriet samt

beträffande personalen vid nyorganiserade civilmilitära kårer, innehålla

under nedan angivna punkter följande stadganden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

3

1.

Den, som innehar last lön på stat till belopp ej överstigande 1,000

kronor, erhåller i pension och fyllnadspension lönens hela belopp. För

innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående till

6,000 kronor, utgår pension jämte fyllnadspension med 80 procent av

lönen, dock att för alla löner emellan 1,000 och 1,250 kronor förstnämnda

belopp, eller 1,000 kronor, kommer att såsom pension med fyllnadspension

beräknas. Innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor

eller därutöver erhåller i pension jämte fyllnadspension 75 procent av

lönen. Utav sammanlagda beloppet av pension jämte fyllnadspension

utgöra två tredjedelar pension och återstående tredjedelen fyllnadspension.

2.

Envar vid ifrågavarande kårer, som vid avskedstagandet stått i

tjänst vid flottan i 30 år och uppnått en ålder av 55 år samt i övrigt

till amiralitetskrigsmanskassan erlagt stadgad pensionsavgift, är berättigad

att, vid avskedstagandet, ur nämnda kassa erhålla pension, beräknad

enligt punkten 1 här ovan.

Vid uppnådda 50 levnadsår och efter 30 års tjänstetid äger avskedstagande,

under enahanda förutsättning, från amiralitetskrigsmanskassan

erhålla i pension 75 procent av den pension honom skulle tillkomma

vid 55 levnadsår, och utgår denna lägre pension intill fyllda 55 år,

varefter den pensionstagande är berättigad åtnjuta den pension, honom

bort, om han kvarstått i tjänsten, vid den tiden tillfalla.

3.

För åtnjutande av den pension, som enligt dessa grunder åtföljer

tjänst, erfordras att hava samma tjänst i minst två år på stat innehaft.

4.

Den, som uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordras för pension

ur amiralitetskrigsmanskassan, men icke minst två år på stat innehaft

sin tjänst, skall vara berättigad till den pension, som åtföljer närmast

lägre lönegrad.

5.

Fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten, utgår endast till den,

som är berättigad till pension ur amiralitetskrigsmanskassan och vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Kungl. brev

den 28 november

1902

ang. tillämpning

å marinens

läkarpersonal

av

grunderna för

pensionering

av flottans

befäl m. fl.

Grunder för

pensionering

av arméns

befäl och underbefäl

med

vederlikar.

avskedstagandet uppnått en levnadsålder av: flaggman, fält- och regementsläkare

65, kommendör 60 samt alla övriga 55 år.

6.

Pensionsavgift skall av löntagare till amiralitetskrigsmanskassan årligen

erläggas med ett belopp, motsvarande fyra procent av summan

utav pensionen jämte fyllnadspensionen.

Då den föreliggande frågan närmast föranletts av ett fall inom

marinläkarkåren, må utöver det föregående även nämnas, att Kungl.

Maj:t genom nådigt brev den 28 november 1902 föreskrivit, att vad

genom ovanberörda kungörelse den 24 november 1876 meddelats angående

grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med

vederlikar skall lända till efterrättelse beträffande marinläkarkåren, varvid

skall iakttagas, bland annat,

att vid beräkning av pension och fyllnadspension intjänta ålderstillägg

skola räknas till lönen;

att såsom tjänstetid, vilken grundar rätt till pension och fyllnadspension,

skall räknas hela den tid, löntagaren stått i statens tjänst; samt

att fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten i ovannämnda, den

3 oktober 1876 fastställda pensioneringsgrunder, utgår endast till den,

som är berättigad till pension ur flottans pensionskassa och vid avskedstagandet

uppnått en levnadsålder av, marinöverläkare och förste marinläkare

60 samt marinläkare av l:a eller andra 2:a graden 55 år.

Tillika har stadgats, att vad sålunda föreskrivits skall i tillämpliga

delar gälla beträffande läkare vid kustartilleriet.

För arméns befäl och underbefäl med vederlikar är, på samma sätt

som för motsvarande befattningshavare vid marinen, totalpensionen uppdelad

i s. k. kassapension och fyllnadspension. För erhållande av fyllnadspension

finnas likaledes vissa åldersbestämmelser. Därutöver är

emellertid i de för arméns befäl och underbefäl med vederlikar den 22

juni 1877 fastställda pensioneringsgrunder under punkt 4 föreskrivet, att

den, som ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som erfordras för

erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande grad, men väl den

levnadsålder och tjänstetid, som för en lägre grad äro för pensionsrätt

bestämda, må kunna avgå med sådan pension i den högsta grad, inom

vilken han uppfyllt villkoren för pensionens erhållande. I de för marinens

personal meddelade pensionsbestämmelser finnes ingen häremot svarande

föreskrift.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. Maj:ts ''proposition Nr 142.

I en den 30 mars 1917 dagtecknad ansökan anhöll förste marinläkaren Förste marinC.

J. A. Kjellberg, att i händelse av avskedstagande under år 1917 bliva K^nber^ani

tillerkänd den pension och fyllnadspension, vartill han enligt ovannämnda sökan den 30

nådiga brev den 28 november 1902 varit berättigad, om han kvarstått mar8 1917’

i sin förut innehavda lägre befattning såsom marinläkare av l:a graden

vid marinläkarkåren. Såsom innehavare av en marinläkartjänst av l:a

graden skulle han nämligen enligt berörda nådiga brev varit förpliktigad

att avgå i december 1917. Han skulle ock vid avskedstagandet

varit berättigad till pension och fyllnadspension av sammanlagt 3,200

kronor.

Direktionen över flottans pensionskassa anförde i den 29 maj 1917 Direktionens

häröver avgivet utlåtande följande. pensionskosa

Sökanden vore född den 22 december 1862 och hade enligt ansök- utlåtande den

ningen bilagd merit- och tjänstförteckning stått i statens tjänst från och 29 maj 1917- med den 1 april 1886 till och med den 4 september samma år samt

från och med den 30 december 1887 oavbrutet till närvarande tid.

Den 22 december 1917 uppnådde sökanden 55 års ålder. Om han

kvarstode i tjänst till nämnda dag och fortfarande erlade stadgad pensionsavgift,

hade han stått i statens tjänst under sammanlagt 30 år

4 månader 26 dagar från tjugu års ålder och under denna tid erlagt

flottans pensionskassa tillkommande avgifter från och med november ♦

1893 till och med december 1897 samt från och med juni 1898 intill

närvarande tid, därav såsom förste marinläkare från och med år 1910.

Uti 12 § 1 mom. av flottans pensionskassas reglemente stadgades,

att till pension ur kassan vore eu var delägare vid avskedstagande berättigad,

som stått i tjänst vid flottan eller något av de i 2 § 1 och 2

mom. nämnda verk i 30 år och uppnått en ålder av 55 år samt i övrigt

till kassan erlagt stadgad pensionsavgift.

Kungl. brevet den 28 november 1902 till direktionen över flottans

pensionskassa angående tillämpning å personal vid flottans marinläkarkår

samt å läkare vid kustartilleriet av grunderna för pensionering av flottans

befäl och underbefäl med vederlikar in. m. innehölle, bland annat,

bestämmelserna, att vid beräkning av pension och fyllnadspension intjänta

ålderstillägg skulle räknas till lönen, att såsom tjänstetid, vilken

grundade rätt till pension och fyllnadspension, skulle räknas hela den

tid, löntagaren stått i statens tjänst, samt att fyllnadspension, beräknad

enligt l:a punkten i gällande pensioneringsgrunder, utginge endast till

den, som vore berättigad till pension ur flottans pensionskassa och vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Chefens för

marinstaben

utlåtande den

15 juni 1917.

Marinförvaltningens

utlåtande

don

2 juli 1917.

Statskontorets

utlåtande

den

30 augusti

1917.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

avskedstagandet uppnått en levnadsålder av, marinöverläkare och förste

marinläkare 60 samt marinläkare av l:a eller 2:a graden 55 år.

En levnadsålder vid avskedstagandet av 60 år vore sålunda ett villkor

för att en förste marinläkare skulle bliva berättigad till erhållande

av fyllnadspension. Sökanden bleve alltså, om han efter den 22 december

1917 men före uppnådda sextio levnadsår undfinge avsked, berättigad

allenast till pension genom flottans pensionskassa med 2,400

kronor. Fyllnadspensionen 1,200 kronor erbölle han däremot icke.

Enligt nr 37 av 1908 års stater till femte huvudtiteln innehade sökanden

såsom marinläkare av l.a graden två ålderstillägg. Om sökanden

i stället för att befordras till förste marinläkare fortfarande intill

den 22 december 1917 kvarstått såsom marinläkare av l:a graden, skulle

han, om avsked meddelats honom efter sistnämnda dag, för uppnådda 55

levnads- och 30 tjänstår varit berättigad till pension av 2,133 kronor

33 öre och fyllnadspension av 1,066 kronor 67 öre eller tillsammans

3,200 kronor.

Chefen för marinstaben avgav utlåtande i ärendet den 15 juni 1917

och hemställde därvid, under framhållande att pensionsbestämmelserna

i förevarande och liknande fall påtagligen syntes oegentliga och borde

med det snaraste ändras, att Kungl. Maj:t måtte avlåta proposition till

riksdagen om sådant tillägg till punkt 5 av kungörelsen den 24 november

1876 angående grunder för pensionering av flottans befäl och

underbefäl med vederlikar, att den, vilken vid avskedstagandet uppnått

55 år, men icke den för erhållande av fyllnadspension stadgade levnadsåldern,

måtte erhålla fyllnadspension i den närmast lägre tjänst,

varuti villkoren för dylik pensions erhållande av den avskedstagande

uppfyllts.

Marinförvaltningen tillstyrkte i utlåtande den 2 juli 1917 att proposition

avlätes till riksdagen i enlighet med chefens för marinstaben

hemställan.

Statskontoret yttrade i utlåtande den 30 augusti 1917 följande.

Vad till eu början beträffade sökandens framställning att i händelse

av avskedstagande under år 1917 varda tillerkänd den pension och

fyllnadspension, vartill han enligt skrivelsen till direktionen över flottans

pensionskassa den 28 november 1902 angående tillämpning å personal

bland annat vid flottans marinläkarkår av grunderna för pensionering

av flottans befäl och underbefäl med vederlikar m. m. skulle varit be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

7

rättigad, om han kvarstått i sin förut innehavda lägre befattning såsom

marinläkare av l:a graden vid marinläkarkåren, kunde statskontoret, med

hänsyn till ovannämnda skrivelse ävensom omförmälda, genom kungörelsen

den 24 november 1876 till efterrättelse meddelade grunder, icke

tillstyrka bifall till ansökningen.

Beträffande åter vad chefen för marinstaben i sitt utlåtande anfört

därom, att pensionsbestämmelserna i förevarande och liknande fall påtagligen

syntes oegentliga och på den grund med det snaraste torde

böra ändras, ville statskontoret framhålla att, även om man ansåge, att

de nuvarande pensioneringsgrunderna för marinen uti ifrågavarande avseende

kunde tarva en ändring, någon sådan partiell ändring knappast

syntes böra nu vidtagas, utan torde denna fråga böra bedömas i sammanhang

med övriga delar av det fullständiga förslag till omläggning

av det militära pensionsväsendet, som av därtill utsedda kommitterade

framlagts i deras betänkande av den 31 maj 1912 och vore på Kungl.

Maj:ts prövning beroende. Statskontoret hemställde fördenskull, att icke

heller chefens för marinstaben ifrågavarande framställning måtte för det

dåvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Direktionen över arméns pensionskassa erinrade i utlåtande den 17

oktober 1917 allenast om ovan återgivna bestämmelse i punkt 4 av de

för arméns befäl och underbefäl med vederlikar gällande pensioneringsgrunder

ävensom att liknande bestämmelse återfunnes under § 8 i föreslagen

ny militär pensionslag.

Vid föredragning den 9 november 1917 fann Kungl. Maj:t den av

Kjellberg* gjorda framställningen ej till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd

föranleda.

Förevarande fråga uppkom sedermera ånyo i samband med vissa av

chefen för marinstaben framförda önskemål i avseende å pensionering,

tjänsteställning m. m.

I det utlåtande, som i anledning av framställningen om nämnda önskemål

den 22 mars 1918 avgavs av direktionen över flottans pensionskassa, framhöll

direktionen, hurusom åt gällande pensionsgrunder för flottans befäl och underbefäl

med vederlikar givits en sådan lydelse, att dessa i vissa avseenden

kunde giva anledning till misstolkning eller leda till rent av orimliga förhållanden.

Sålunda kunde det icke anses riktigt eller rättvist, att, som nu vore

fallet, på den grund att för vissa befattningshavare såsom villkor för fyllnads
-

Direktionens

över arméns

pensionskassa

utlåtande den

17 oktober

1917.

Kungl. Maj:ts

beslut den 9

november

1917.

Direktionens

över flottans

pensionskassa

utlåtande den

22 mars 1918.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statskontorets

utlåtande

den

2 maj 1918.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 142.

pensions erhållande vore föreskrivet en högre levnadsålder vid avskedstagande

än för andra, lägre befattningshavare inom samma kår, innehavaren

av den högre tjänstegraden eller tjänsteklassen vid avskedstagande

före uppnåendet av nämnda levnadsålder i pensionshänseende skulle

bliva sämre ställd, än om han icke erhållit befordran till innehavande

tjänst. En sådan tjänstinnehavare borde rättvisligen bliva berättigad

till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken han uppfyllt

villkoren för sådan pensions erhållande.

Direktionen tillstyrkte därför, att i pensioneringsgrunderna efter

punkt 5 insattes en ny punkt 5 Va, så tydande:

»Den, som vid avskedstagande icke uppnått de levnads- och tjänstår,

som erfordras för fyllnadspension efter den lönegrad han innehar, skall

vara berättigad till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken

han uppfyllt villkoren för sådan pensions erhållande.»

Statskontoret yttrade sig i utlåtande den 2 maj 1918 sålunda:

Vad anginge frågan om den pension, som enligt nu gällande bestämmelser

kunde anses tillkomma den, vilken icke i allo uppfyllt villkoren

för pension i den tjänst han innehade men väl de villkor, som i

sådant avseende gällde för den lägre tjänst, han förut innehaft, hade

det visserligen i annat sammanhang gjorts gällande, att bestämmelserna

icke uttryckligen lade hinder i vägen för en tolkning i den riktning,

att fyllnadspension måtte åtnjutas för den högsta tjänst, för vilken vederbörande

uppfyllt i sådant avseende stadgade villkor; och att döma

efter vad den militära pensionskommittén i dess den 31 maj 1912 avgivna

betänkande anfört i denna fråga syntes tillämpningen vid den

tiden hava gått i nyss angivna riktning. Å sid. 44 av nämnda betänkande

hette det: »Nu gällande pensioneringsgrunder för armén inne
hålla

ett medgivande för den, vilken ej uppnått den levnadsålder och

tjänstetid, som erfordras för erhållande av fyllnadspension inom hans

innehavande grad, men väl den levnadsålder och tjänstetid, som äro

bestämda för pensionsrätt i en lägre grad, att kunna avgå med sådan

pension i den högsta grad, inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions

erhållande. Denna bestämmelse, som visserligen saknar motsvarighet

i pensioneringsgrunderna för marinen, men likväl i praxis även

där vunnit tillämpning, har vid sin tillkomst motiverats därmed, att det

icke synts vara med billighet överensstämmande, att officerare i högre

grad, där pensionsrätten först senare inträdde, ej skulle få begagna den

pensionsrätt i lägre grad, vartill de varit berättigade, om de kvarstått

i denna grad. . Det skäl, som sålunda föranlett ifrågavarande medgi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition Nr 142.

9

vande, torde allt fortfarande äga giltighet. Kommittén har därför ansett

sig böra i sitt lagförslag upptaga den nu gällande bestämmelsen såsom

undantag från den allmänna regeln, att tjänstinnehavare, som, utan att

därtill vara skyldig, avgår från tjänsten, icke må vara berättigad till

pension.»

De sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering

hade i sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande II framlagt

förslag till bestämmelser angående statens tjänstemannapensionering

och därvid i kap. Ill, som innehölle särskilda bestämmelser angående

innebavare av ordinarie militär eller civilmilitär tjänst, upptagit ett stadgande

om rätt i vissa fall till pension, beräknad efter lägre tjänst än

den, som vid avgången innehades, (se 9 §) i nära överensstämmelse

med nu gällande stadgande i pensioneringsgrunderna för arméns personal,

utan att, såvitt av betänkandet framginge, de sakkunniga därmed

ansett sig för marinens personals vidkommande hava föreslagit något

nytt. Men även om en med stadgandet i pensioneringsgrunderna för

armén överensstämmande tillämpning av pensioneringsgrunderna för

marinen kunde hava förekommit, så framginge dock av vad som i

ärendet anförts av direktionen över flottans pensionskassa och kassans

kamrerare, att en sådan tillämpning i allt fall numera icke ansåges

kunna äga rum. Vid sådant förhållande och då det föreföile statskontoret

lämpligt att vad i nu förevarande avseende gällde för arméns

personal bleve stadgat även för personalen vid marinen, syntes en uttrycklig

bestämmelse därom vara erforderlig.

Statskontoret ville emellertid framhålla, att, även om nuvarande

pensioneringsgrunder för marinen i såväl nyssnämnda som vissa andra

avseenden kunde anses tarva ändringar, några sådana partiella ändringar

dock knappast syntes böra nu vidtagas, utan torde dessa spörsmål böra

bedömas i sammanhang med övriga delar av det fullständiga förslag till

omläggning av det militära pensionsväsendet, som av förenämnda kommitté

framlagts och som sedermera enligt ovan omförmälda sakkunnigas

betänkande II inordnats i det av dem föreslagna systemet för statens

tjänstemannapensionering.

I skrivelse den 31 maj 1918 har förste marinläkaren Kjellberg Förste marinanhållit,

att hans i det föregående återgivna ansökning att i händelse Qäjar™

av avgång ur tjänsten vid fyllda 55 år och före 60 år varda tillerkänd Kjellbergs

de pensionsförmåner, som skulle hava tillkommit honom, om han kvarstått

i förut innehavd, lägre befattning, måtte upptagas till förnyad

prövning. Han har därvid anfört följande.

Bihang till riksdagens iwotokoll 1919. 1 samt. 124 käft. (Nr 142.) 764 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Orsaken till den förnyade ansökningen vore, bland annat, vunnen

upplysning om tre fall, då Kungl. Maj:t på tillstyrkan av direktionen

över flottans pensionskassa tillerkänt vederbörande pension och fyllnadspension

i närmast lägre lönegrad, än den de vid avskedet innehade.

Sålunda hade kommendörerna C. G. V. Bretzner och C. E. Smith

före fyllda 56 år erhållit avsked år 1899 med fulla pensionsförmåner i

kommendörkaptens av l:a graden löneklass, och år 1905 hadekonteramiralen

C. M. lngelman avgått vid 63 års ålder med kommendörs pension och

fyllnadspension. Alla hade haft mer än 30 tjänstår, men ingen av

dem hade vid avskedet innehaft sin senaste befattning två år på stat.

Enligt punkt 2 i grunderna för pensionering av flottans befäl hade

de alltså haft rätt till pension ur amiralitetskrigsmanskassan (flottans pensionskassa),

men då de ej under två år på stat innehaft resp. flaggmansoch

kommendörsbefattningar, hade de enligt punkt 3 ej kunnat tillerkännas

pension inom desamma.

Tack vare punkt 4 hade de emellertid kunnat förklaras berättigade

till pension i närmast lägre lönegrad, och med rätt till pension följde

sedan även rätt till fyllnadspension, för så vitt man uppnått den för

tjänsten i fråga fastställda • levnadsåldern, vilket hade varit händelsen

med alla tre.

Enligt bifogad tjänst- och meritförteckning hade Kjellberg fyllt

55 år, varit över 30 år i statens tjänst samt mer än två år på stat innehaft

icke blott närmast lägre, utan även nu innehavande tjänstebefattning.

Därigenom kunde nämnda punkt 4 i pensioneringsgrunderna

icke tillämpas på Kjellberg.

Direktionen över flottans pensionskassa hade också i sitt utlåtande

den 29 maj 1917 förklarat Kjellberg berättigad till pension i innehavande

lönegrad, men i överensstämmelse med punkt 5 förvägrat honom

rätt till fyllnadspension inom densamma, då han ej uppnått de härför

obligatoriska 60 levnadsåren; däremot hade alla villkoren varit uppfyllda

för erhållande av pension och fyllnadspension inom närmast lägre lönegrad,

om han kvarstått i densamma till fyllda 55 år.

Om pensioneringsgrunderna lade oöverstigliga hinder i vägen för

åtnjutande av pension i en högre och fyllnadspension i en lägre befattning,

inträffade lätt det sakförhållandet, att, om en statstjänare av eu

eller annan orsak avginge ur en tjänst, som han innehaft fulla två år på

stat, han förlorade rätten till den intjänta fyllnadspension, som han bekommit,

i händelse han avgått en å två månader tidigare.

Huruvida detta kunde anses överensstämma med rättvisa och bil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr 142.

lighet, lämnade Kjellberg därhän. Ett faktum vore emellertid, att staten

icke skördade enbart vinst härpå; dess intressen toge även skada.

Den, som ej erhölle fyllnadspension, vore nämligen enligt punkt

11 i pensioneringsgrunderna ej längre tjänstgöringsskyldig. Ett dylikt

förfarande ginge enligt Kjellbergs förmenande stick i stäv mot den

strävan, som allt mer gjorde sig gällande att genom förtidspensionering

och uppsättande av nya reservstater föryngra och utvidga arméns och

flottans olika kårer.

På grund av det anförda anbölle Kjellberg därför, att i händelse

av avgång ur tjänsten före 60 år bliva tillerkänd pension i innehavande

och fyllnadspension i närmast lägre befattning, eller, om gällande

pensioneringsgrunder lade hinder i vägen därför, av nåd befrias

från rätten till pension i innebavande grad och i likhet med Ingelman,

Bretzner och Smith erhålla såväl pension som fyllnadspension i närmast

lägre lönegrad, vad Kjellberg beträffade som marinläkare av l:a graden

med intjänta ålderstillägg.

Över Kjellbergs sålunda förnyade ansökan har direktionen över

flottans pensionskassa den 10 augusti 1918 avgivit utlåtande.

Efter att hava erinrat om det av direktionen den 29 maj 1917

avgivna, här ovan omförmälda utlåtandet, har direktionen ytterligare

anfört följande.

I fråga om de av sökandena uti förevarande förnyade framställning

åberopade fall, då Kungl. Maj:t på tillstyrkan av direktionen tillerkänt

vederbörande pension och fyllnadspension i närmast lägre lönegrad än

den, de vid avskedet innehade, nämligen kommendörerna C. G. V. Bretzner

och C. E. Smith samt konteramiralen C. M. Ingelman, finge direktionen

framhålla, att ingen av dem, såsom sökanden också påvisat, innehaft

sin vid avskedet innehavande befattning i minst två år på stat.

Alla tre hade emellertid uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordrades

för erhållande av pension ur pensionskassan, och hade sålunda

jämlikt 12 § 4 mom. av nådiga reglementet för flottans pensionskassa

och 4 punkten i gällande pensioneringsgrunder varit berättigade till

pension i närmast lägre lönegrad. Sökanden hade däremot under mer

än två år innehaft lön såsom förste marinläkare, vadan enligt gällande

bestämmelser någon rätt för honom att komma i åtnjutande av pension

såsom marinläkare av l:a graden icke förefunnes.

Det kunde emellertid enligt direktionens förmenande icke anses rättvist

att på den grund, att för .vissa befattningshavare såsom villkor för

fyllnadspensionens erhållande vore föreskrivet en högre levnadsålder vid

Direktionens

över flottans

pensionskassa

utlåtande

den 10 augusti

1918.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Marinförvaltningena

utlåtande

den

3 oktober

1918.

Kungl. Majds proposition Nr 142.

avskedstagande! än för andra lägre befattningshavare inom samma kår,

innehavaren av den högre tj änstegraden eller tjänsteklassen vid avskedstagande

före uppnåendet av nämnda levnadsålder i pensionshänseende

skulle bliva sämre ställd, än om han icke erhållit befordran till innehavande

grad, utan borde en sådan tjänstinnehavare rättvisligen bliva

berättigad till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken han

uppfyllt villkoren för sådan pensions erhållande.

Under påvisande härav hade direktionen också, efter avgivandet av

förenämnda yttrande angående sökandens pensionsrätt, uti sitt utlåtande

den 22 mars 1918, i anledning av vad i en av chefen för marinstaben

gjord framställning angående vissa föreskrifter för tjänsteställning och

befordran för officerare och vederlikar inom marinen anförts i fråga om

ändring i gällande bestämmelser angående pensionering av marinens

personal, tillstyrkt, att i pensioneringsgrunderna efter punkt 5 skulle

insättas en ny punkt 5 Va, så lydande:

»Den, som vid avskedstagande icke uppnått de levnads- och tjänstår,

som erfordras för fyllnadspensionen efter den lönegrad, han innehar,

skall vara berättigad till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom

vilken han uppfyllt villkoren för sådan pensions erhållande».

Med tillämpning å sökanden av detta direktionens förslag skulle sökanden

vid avskedstagande före uppnådda 60 levnadsår bliva berättigad

till pension såsom förste marinläkare med 2,400 kronor och fyllnadspension

såsom marinläkare av l:a graden med 1,066 kronor 67 öre

eller tillhopa 3,466 kronor 67 öre.

Då sökanden intjänt såväl pension som fyllnadspension såsom marinläkare

av l:a graden, syntes det direktionen att billighet och rättvisa

också krävde, att han vid avskedstagande komme i åtnjutande av åtminstone

dessa redan invänta pensionsförmåner, ehuru, såsom ovan påvisats,

detta icke vore i överensstämmelse med gällande bestämmelser.

Direktionen ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke frågan om sökandens

pensionsrätt kunde lösas på sådant sätt, att han, i enlighet med

av honom alternativt därom gjord hemställan, komme i åtnjutande av

pension såsom förste marinläkare och fyllnadspension såsom marinläkare

av l:a graden. I

I utlåtande den 3 oktober 1918 har marinförvaltningen anfört, att

ämbetsverket funne det önskvärt, att sökanden, därest han komme att

avgå från sin tjänst, innan han uppnått 60 levnadsår, kunde tillerkännas

fyllnadspension såsom marinläkare av l:a graden med bibehållen rätt

till pension såsom förste marinläkare. Därför torde emellertid erfordras

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

13

den ändring, under riksdagens medverkan, av gällande reglemente för

flottans pensionskassa, varom direktionen över pensionskassan, såsom av

dess utlåtade i ärendet framginge, tidigare gjort framställning.

Sedermera hava fullmäktige i flottans pensionskassa den 31 oktober Framställning

1918 avlåtit en skrivelse till Kungl. Maj:t, däri fullmäktige erinrat om avifujl0“^t3lge

de av direktionen över pensionskassan avgivna utlåtandena över de av pensionskassa

förste marinläkaren Kjellberg gjorda, bär ovan omförmälda ansökningarna den3119°1k8t°ber

samt framhållit, hurusom redan den år 1905 tillsatta kommittén för avgivande

av förslag angående förtidspensionering av officerare och underofficerare

vid marinen påvisat, att reglementsbestämmelserna för flottans

pensionskassa saknade den för arméns pensionskassa befintliga föreskriften,

att den, som ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som

erfordrades för erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande

grad, men väl den levnadsålder och tjänstetid, som för en lägre grad

vore för pensionsrätt bestämt, kunde få avgå med sådan pension i den

högsta grad, inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions erhållande.

Då enligt fullmäktiges förmenande pension och fyllnadspension var

för sig borde utgå med belopp för de högsta tjänstegrader, uti vilka

den avgående uppfyllt villkoren för erhållande av pension resp.

fyllnadspension, samt formuleringen av föreskrifterna i gällande pensioneringsgrunder

rörande villkoren för rätt till fyllnadspensions erhållande

vore mindre tydlig, hemställde fullmäktige, att Kungl. Maj:t måtte

föranstalta om att förenämnda, av direktionen föreslagna tillägg till punkt

5 i berörda pensioneringsgrunder måtte varda i desamma intaget. I

I den av fullmäktige i flottans pensionskassa den 31 oktober 1918 Fullmäktiges

o jl ^ ^ # j flottans

efter fullbordad granskning av kassans förvaltning till Kungl. Maj:t av- pensionskassa

givna berättelse hava fullmäktige under § 9 upptagit förevarande pensioneringsfråga

och därvid yttrat följande. ms.

Uti 5 § av revisionsberättelsen för år 1917 hade revisorerna anfört:

»I skrivelse den 13 mars 1917 hade förste marinläkaren C. J. A.

Kjellberg anhållit att i händelse av avskedstagande under år 1917 varda

tillerkänd den pension och fyllnadspension, vartill han enligt nådiga

skrivelsen den 28 november 1902 angående tillämpningen å personal vid

marinläkarkåren av grunderna för pensionering av flottans befäl m. m.

varit berättigad, därest han kvarstått i sin förut innehavda lägre befattning

såsom marinläkare av l:a graden, eller 3,200 kronor.

I häröver den 29 maj 1917 avgivet underdånigt utlåtande anförde

direktionen över flottans pensionskassa, bland annat,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

/

Kung1. Maj:ts proposition Nr 142.

att sökanden den 22 december 1917 komme att uppnå 55 års

ålder;

att uti 12 § 1 mom. av kassans reglemente stadgades, att till pension

ur kassan vid avskedstagandet delägare vore berättigad, som stått

i tjänst i flottan i 30 år och uppnått en ålder 55 år;

att fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten i de den 3 oktober

1876 fastställda pensioneringsgrunderna, enligt ovannämnda nådiga

skrivelse den 28 november 1902 endast utginge till den, som vore berättigad

till pension ur flottans pensionskassa och vid avskedstagandet

uppnått en levnadsålder av, förste marinläkare 60 år samt marinläkare

av l:a graden 55 år;

att en levnadsålder vid avskedstagandet av 60 år sålunda vore ett

villkor för att en l:e marinläkare skulle vara berättigad till erhållande

av fyllnadspension; samt

att sökanden alltså, om han efter den 22 december 1917 men före

uppnådda 60 levnadsår undfinge avsked, allenast vore berättigad till

pension av 2,400 kronor, men ej till den till 1,200 kronor uppgående

fyllnadspensionen; varjämte direktionen erinrade,

att sökanden, därest han, i stället för att befordras till förste marinläkare,

intill den 22 december 1917 kvarstått såsom marinläkare av l:a

graden, varit berättigad till pension av 2,133 kronor 33 öre och fyllnadspension

av 1,066 kronor 67 öre, eller tillsammans 3,200 kronor.

Revisorerna finna visserligen, att föreskrifterna i pensioneringsgrunderna

rörande villkoren för fyllnadspensions erhållande äro mindre tydliga

och att de nog kunna tolkas i enlighet med direktionens utlåtande,

men då ifrågavarande föreskrifter i flera fall, såsom revisorerna nedan

angiva, förut av direktionen givits en annan tolkning, vilken vunnit

Kungl. Maj:ts godkännande, finna revisorerna det anmärkningsvärt, att

direktionen i sitt underdåniga yttrande ej gjort någon som helst erinran

om den tolkning, som sålunda hittills givits av föreskrifterna.

I utlåtande den 17 januari 1909 över en av kommendören C. E.

Smith gjord underdånig ansökan om avsked meddelade direktionen att,

som kommendör Smith, vilken var ÖöVs år gammal, icke innehaft kommendörstjänst

två år på stat, men uppfyllt föreskrivna villkor för erhållande

av full pension och fyllnadspension såsom kommendörkapten av

l:a graden, vore han berättigad till en årlig pension av 2,133 kronor

33 öre och fyllnadspension 1,066 kronor 67 öre eller tillsammans 3,200

kronor.

Enahanda utlåtande avgav direktionen i fråga om pensionsrätten

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 142.

för kommendören C. G. V. Bretzner, vilken den 9 mars 1899 vid 557/i2

års ålder anhållit om avsked.

I utlåtande den 14 april 1905 över konteramiralen C. M. Ingelmans

pensionsrätt anför direktionen bland annat, att, enär konteramiralen

Ingelman uppnått 60 men icke 65 levnadsår och stått uti oavbruten

tjänst vid flottan under mera än 30 år, han uppfyllt föreskrivna villkor

för erhållande av fulla pensionsförmåner efter den tjänstegrad, uti vilken

han senast under två år uppburit lön på stat eller såsom kommendör,

och vore för den skull berättigad att åtnjuta pension 3,000 kronor och

fyllnadspension 1,500 kronor.

Det kan visserligen göras den erinran, att samtliga nu omförmälda

fall i så måtto skilja sig från det i fråga om förste marinläkaren Kjellberg

föreliggande, att vederbörande ej innehaft sin vid avskedet innehavande

tjänst i minst två år på stat. För direktionens argumentering

har emellertid detta förhållande tydligen ej haft någon betydelse, då

direktionen i sitt yttrande uteslutande hänvisar till Kjellbergs levnadsålder

såsom hinder för åtnjutande av fyllnadspension såsom förste marinläkare

och alldeles frånser möjligheten av att han kunnat erhålla fyllnadspension

såsom marinläkare av l:a graden.

I samtliga ovan angivna fall förklarade Kungl. Maj:t vederbörande

berättigad åtnjuta pension och fyllnadspension med de av direktionen

angivna beloppen. Revisorerna hålla därför för sannolikt, att

Kungl. Maj:t, därest direktionen omförmält den tolkning, som i dessa

tidigare fall givits pensioneriugsgrunderna, skulle funnit förste marinläkaren

Kjellberg berättigad åtnjuta fyllnadspension såsom marinläkare^

av l:a graden.»

Med anledning härav hade direktionen över flottans pensionskassa i

avgivet yttrande anfört följande:

»I fråga om de av revisorerna påpekade fallen, då i enlighet med

av direktionen avgivna särskilda yttranden vederbörande erhållit pension

och fyllnadspension i närmast lägre lönegrad än den de vid avskedet

innehade, nämligen kommendörerna C. G. V. Bretzner och C. E. Smith

samt konteramiralen C. M. Ingelman, är att märka, att ingen av nämnde

officerare, såsom revisorerna också påvisat, innehaft sin vid avskedet

innehavda befattning i minst 2 år på stat. Alla tre hade emellertid

uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordras för erhållande av pension

ur pensionskassan och vore sålunda jämlikt 12 § 4 mom. av nådiga

reglementet för flottans pensionskassa och 4:e punkten i gällande pensioneriugsgrunder

berättigade till pension i närmast lägre lönegrad. Förste

marinläkaren C. J. A. Kjellberg har däremot under mer än två år på

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj.ts proposition Nr 142.

stat innehaft lön som förste marinläkare, vadan enligt gällande bestämmelser

någon rätt för honom .att komma i åtnjutande av pension i närmast

lägre grad eller såsom marinläkare av l:a graden icke förefinnes. Då i

de av revisorerna påpekade fallen förhållandena sålunda varit helt olika

mot i fråga om förste marinläkare Kjellberg, har direktionen saknat anledning

att i sitt utlåtande rörande dennes pensionsrätt framhålla desamma.»

Uti utlåtande den 22 mars 1918, i anledning av vad i ett av chefen

för marinstaben anhängiggjort ärende angående vissa föreskrifter för

tjänsteställning och befordran för officerare och vederlikar inom marinen

anförts i fråga om ändring i gällande bestämmelser angående pensionering

av marinens personal, hade direktionen emellertid tillstyrkt, att i

gällande pensioneringsgrunder för flottans befäl och underbefäl med

vederlikar efter punkt 5 skulle insättas en ny punkt 5 b''*, så lydande:

»Den, som vid avskedstagande icke uppnått de levnads- och tjänstår,

som erfordras för fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall

vara berättigad till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken

han uppfyllt villkoren för sådan pensions erhållande.»

Med anledning av vad sålunda förekommit hade fullmäktige beslutat

tillstyrka den av direktionen sålunda föreslagna bestämmelsens intagande

i gällande pensioneringsgrunder, varom fullmäktige avgivit särskild

underdånig framställning till Kungl. Maj:t.

stats- Statskontoret har därefter den 30 januari 1919 avgivit utlåtande och

''låtande^den därvid — med hänvisning till ovan omförmälda, av ämbetsverket den 30

30 januari augusti 1917 och den 2 maj 1918 avgivna utlåtanden — anfört, att statskon1919-

*toret, som i sistnämnda utlåtande redan uttalat sig för lämpligheten att i förevarande

hänseende bleve för marinens personal gällande samma bestämmelser

som för arméns personal, ansåge sig vid det förhållande att en

snar lösning av ifrågavarande spörsmål syntes vara av behovet påkallad

och då frågan om fullständig omläggning av det militära pensionsväsendet

icke torde befinna sig i det fullt utredda skick, att densamma

kunde väntas bliva inom den närmaste tiden avgjord, icke böra vidhålla

sina i omförmälda utlåtanden uttalade betänkligheter mot vidtagande av

några partiella ändringar i pensioneringsgrunderna för marinens personal.

Vid sådant förhållande och då statskontoret icke funne något att erinra

mot det av direktionen över flottans pensionskassa framlagda förslag

rörande tillägg till samma pensioneringsgrunder, varigenom pensionsföidiållandena

skulle bliva på tillfredsställande sätt ordnade för dem,

som i likhet med sökanden icke uppfyllt villkoren för fyllnadspension i

innehavande befattning men väl de villkor, som för sådan förmån stad
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

17

gades för den lägre befattning, som förut innehafts, hemställde statskontoret,

att Kungl. Maj:t måtte göra framställning till riksdagen om

godkännande av det föreslagna tillägget till pensioneringsgrunderna för

marinens personal.

Över fullmäktiges i flottans pensionskassa berättelse i ovan nämnd

del har marinförvaltningen den 6 februari 1919 avgivit följande utlåtande.

Först under de senare åren hade Kungl. Maj:t inhämtat utlåtande

från marinförvaltningen i ärenden angående rätt till pension från flottans

pensionskassa, vilka ärenden dessförinnan avgjorts på yttrande enbart

från direktionen för nämnda kassa. Sålunda hade marinförvaltningen

icke haft tillfälle avgiva utlåtande vid beredningen av de i omförmälda

revisionsberättelse anförda ärenden rörande pensioner åt kommendörerna

Smith och Bretzner samt konteramiralen Ingelman.

Bestämmelserna om fyllnadspension återfunnes huvudsakligen i de

genom kungörelse den 24 november 1876 fastställda grunder för pensionering

av flottans befäl och underbefäl med vederlikar. Där uttalades

i punkten 5, bland annat, att fyllnadspension utginge endast till

den, som vid avskedstagandet uppnått viss levnadsålder, olika beställd

för olika grader. För sin del funne marinförvaltningen det vara otvetydigt,

att, i brist på en kompletterande bestämmelse, fyllnadspension

icke utginge till den, som icke vid avskedet uppnått nämnda ålder. Fn

dylik subsidiär föreskrift, som i punkten 4 vore för visst fall given beträffande

kassapensionen, upptoge grunderna icke för fyllnadspensionen.

Emellertid hade Kungl. Maj:t i de ovan uppräknade fallen tilldelat

fyllnadspension åt personer, som icke uppnått den i resp. grader föreskrivna

levnadsåldern. Detta torde dock icke föranleda till det antagandet,

att pensioneringsföreskrifterna skulle givas annan tolkning än

den, som här anförts. I följd av grundernas ifrågavarande innehåll

komme sålunda exempelvis en flaggman, som avginge före uppnådda

65 levnadsår, över huvud taget icke i åtnjutande av fyllnadspension.

Fn dylik konsekvens torde vid pensioneringsgrundernas avfattande

icke vaidt insedd. Till stöd därför finge marinförvaltningen anföra följande.

Fyllnadspension hade införts första gången genom nådigt cirkulär

den 20 november 1860. Därmed hade avsetts en förbättring med statens

medel av den pension, som kom personal vid flottan till del genom

delägarskap i amiralitetskrigsmanskassan. För att erhålla fyllnadspension

fordrades dels att vederbörande skulle vara berättigad till pension ur

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 124 käft. (Nr 142.) 764 iu 3

Marinförvaltningens

utlåtande

den

6 februari

1919.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

krigsmanskassa!!, dels ock vissa särskilda villkor. Av hithörande bestämmelser

Unge marinförvaltningen åberopa följande.

»l:o) Pensionerna, sådane de här ofwan efter innehafwande. löner

blifwit bestämde, kunna endast tilldelas hädanefter afskedstagande och

till pension ur Amiralitets Krigsmans-Cassan berättigade, Amiraler först

wid 65, Commendörer med wederlikar äfvensom Civile Embets- och

Tjensteman wid 60 samt alla öfrige wid 55 års ålder, dock icke förrän

lönen innehafts af Amiraler i 5 och af öfrige i 2 års tid.

2:o) Den, som till pension ur Amiralitets Krigsmans-Cassan är berättigad,

men, enligt förestående punkt, icke kan erhålla sådan pension,

som genom nya pensions-staten är efter hans innehafwande lön bestämd,

äger att wid afskedstagandet undfå fyllnadspension efter samma stat i

mån af den lön, som han sednast under minst 2:ne år innehaft.»

Härav framginge, att fyllnadspension skulle bestämmas efter uppgjord

stat i förhållande till lönen, och att, om villkoren enligt den ovan

intagna punkten 1 icke vore fyllda, skulle fyllnadspension utgå efter den

lön, vederbörande »senast» under minst två år innehaft. Såsom av ordalydelsen

inhämtades, gällde denna föreskrift även för det fall, att villkoret

angående levnadsåldern ej vore uppfyllt.

• Vid överlämnande av förslaget till nu gällande pensioneringsgrunder

hade de för ordnande av flottans pensionsväsen tillsatta kommitterade

anfört, bland annat, att de icke ansett sig böra upptaga stadgandet i

förenämnda cirkulär, »att amiral skall i fem år och övriga i två år innehaft

den lön, varefter fyllnadspension får beräknas». Någon annan

ändring i ovan anförda villkor för åtnjutande av fyllnadspension syntes

icke hava varit ifrågasatt. I förslaget ifråga hade emellertid uteslutits

ej blott nämnda villkor utan även punkten 2 härovan, vilken dock

haft tillämpning jämväl på det kvarstående villkoret om viss levnadsålder;

och 1876 års kungörelse hade utfärdats i enlighet därmed.

Det vore givetvis av betydelse att undersöka, huru det i motsvarande

fall ställde sig vid de likartade förhållandena inom armén. Enligt

gällande, den 22 juni 1877 fastställda grunder för pensionering av arméns

befäl och underbefäl med vederlikar gällde som villkor för erhållande

av fyllnadspension vid armén att vid avskedet hava uppnått viss

levnadsålder, olika för olika grader; men det vore dessutom bestämt (§ 4),

att den, som ej uppnått nämnda ålder, men fyllt villkoren för fyllnadspension

i lägre grad, skulle undfå sådan pension i den högsta grad,

däri villkoren blivit fyllda.

Ett motsvarande stadgande hade även varit upptagit i det förslag

till pensioneringsgrunder för armén, som förelädes 1876 års riksdag

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 142.

men då ej blev antaget, nämligen beträffande »full pension», motsvarande

kassapension + fyllnadspension. Att man icke avsett någon olikhet

i förevarande hänseende mellan pensioneringsgrunderna för armén

och marinen framginge av chefens för sjöförsvarsdepartementet yttrande

vid behandling i statsrådet av frågan om marinens pensionsväsen den 31

januari 1876 (bilagt proposition nr 27 till 1876 års riksdag). Han hade

därvid uttryckligen åberopat, förutom i vissa angivna delar, varom nu

icke vore fråga, de av Kungl. Maj:t gillade bestämmelserna för armens

pensionering.

Av det sagda torde få slutas, att bestämmelserna om fyllnadspensions

erhållande vid marinen vore behäftade med eu icke avsedd lucka

i fråga om villkoret av en viss uppnådd levnadsålder.

På grund av vad sålunda anförts och utretts syntes det marinförvaltningen

föreligga avgörande skäl för införande, under riksdagens

medverkan, av den tilläggsbestämmelse till gällande grunder för pensionering

av flottans befäl och underbefäl med vederlikar, varom direktionen

över flottans pensionskassa gjort framställning.

Beträffande förste marinläkaren C. J. A. Kjellbergs ansökan om

förbättrade pensionsförmåner finge marinförvaltningen vidhålla det

utlåtande, som ämbetsverket den 3 oktober 1918 avgivit i nämnda

ärende.

De sakkunniga, som jämlikt nådigt bemyndigande den 14 juni

1918 tillkallats för att inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

"biträda med verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande

definitiv lönereglering för arméns och marinens personal, hava

den 17 februari 1919 inkommit med följande utlåtande i ärendet.

De sakkunniga ansåge det önskvärt, att i grunderna för pensionering

av flottans befäl och underbefäl med vederlikar sådan ändring

komme till stånd, att förbättrade pensionsförmåner bereddes beställningshavare,

vilka avginge från tjänsten under sådana förhållanden, som nu

förelåge beträffande förste marinläkaren Kjellberg. Emellertid funne sig

de sakkunniga icke kunna för sin del förorda, att det av direktionen

över flottans pensionskassa avgivna förslaget rörande tillägg till berörda

pensioneringsgrunder i oförändrad form vunne bifall.

Såvitt framginge av vissa i ärendet avgivna yttranden, skulle genom

detta förslag likställighet komma att i förevarande hänseende åvägabringas

mellan arméns och marinens ifrågavarande personal. Eu dylik

likställighet torde emellertid icke på denna väg vinnas.

Arméns och

marinens

avlöningssakkunnigas

utlåtande den

17 februari

1919.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefens
yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Genom de för arméns befäl och underbefäl med vederlikar fastställda

pensioneringsgrunderna vore stadgat, att »den, som ej uppnått

den levnadsålder och tjänstetid, som erfordras för erhållande av fyllnadspension

inom hans innehavande grad, men väl den levnadsålder och

tjänstetid, som för eu lägre grad äro för pensionsrätt bestämda, må

kunna avgå med sådan pension i den högsta grad, inom vilken han

villkoren för pensionens erhållande». Enligt vad de sakkunniga

inhämtat, tillämpades denna bestämmelse så, att fyllnadspensionen utginge

med det belopp, som erfordrades för att vederbörande skulle, med

inräknande av den honom tillkommande kassapensionen, såsom totalpension

erhålla ett belopp, motsvarande summan av pension och fyllnadspension

i den lägre tjänstegraden. I olikhet härmed skulle, vid

bifall till det föreliggande förslaget av direktionen över flottans pensionskassa,

för marinens personal pension och fyllnadspension komma att var

för sig utgå med det belopp, som motsvarade den högsta tjänstegrad,

i vilken den avgående uppfyllt villkoren för erhållande av pension resp.

fyllnadspension.

Enligt de sakkunnigas mening borde det ifrågasatta tillägget till

pensioneringsgrunderna för flottans befäl och underbefäl med vederlikar

icke givas större räckvidd, än att därigenom arméns och marinens ifrågavarande

personal likställdes beträffande totalpensionens *belopp, och syntes

fördenskull nämnda tillägg böra erhålla följande avfattning:

»Den, som vid avskedstagande icke uppfyllt villkoren för erhållande

av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall

vara berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad,''

inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions erhållande.

»

Genom ett dylikt stadgande skulle givetvis icke någon inskränkning

ske i den pensionsrätt, som redan enligt de nu gällande pensioneringsgrunderna

kunde under olika förutsättningar tillkomma vederbörande

personal.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, överensstämma

pensioneringsgrunderna för arméns och marinens befäl och underbefäl

med vederlikar bland annat däri, att pensionen utgöres av dels s. k.

kassapension och dels fyllnadspension, samt att för erhållande av fyllnadspension

vissa villkor i avseende å uppnådd levnadsålder äro uppställda.

Däremot skilja sig bestämmelserna såtillvida, att i de för arméns

ifrågavarande personal fastställda pensioneringsgrunder finnes un
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 142.

21

der punkt 4 intagen föreskrift att den, som ej uppnått den levnadsålder

och tjänstetid, som erfordras för erhållande av fyllnadspension

inom hans innehavande grad, men väl den levnadsålder och tjänstetid,

som för en lägre grad äro för pensionsrätt bestämda, må kunna avgå

med sådan pension i den högsta grad, inom vilken han uppfyllt villkoren

för pensions erhållande, under det att i de för marinens personal

meddelade pensionsbestämmelser någon häremot svarande föreskrift ej

finnes meddelad. Avsaknaden av sådan föreskrift lärer för ifrågavarande,

marinen tillhörande befattningshavare vid en noggrann tillämpning av

gällande bestämmelser medföra, att den, som avgår ur tjänst före uppnåendet

av den för erhållande av fyllnadspension i innehavande beställning

stadgade levnadsåldern, ej kan tilldelas sådan pension utan får

åtnöja sig med kassapensionen, alltså mindre än totalpensionen i närmast

lägre lönegrad.

Att man vid avfattandet av nu gällande grunder för pensionering

av arméns resp. marinens personal alls icke avsett att giva skiljaktiga

stadganden i förevarande punkt synes, på sätt marinförvaltningen också

framhållit i sitt utlåtande den 6 februari 1919, vara påtagligt. Fastmera

torde, såsom marinförvaltningen i samma utlåtande antytt, den

bristande överensstämmelsen hava föranletts därav, att vissa äldre, genom

nådigt cirkulär den 20 november 1860 givna bestämmelser om

fyllnadspension för marinens personal, vilka på nu åsyftat sätt reglerat

denna pension, vid redigerandet av de år 1876 fastställda pensioneringsgrunderna

för berörda personal efter allt att döma oavsiktligt bortfallit. Det

må också framhållas att sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets

centralisering i sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande,

II, under kap. III, som innehåller särskilda bestämmelser angående innehavare

av ordinarie militär eller civilmilitär tjänst, upptagit ett stadgande

om rätt i vissa fall till pension, beräknad efter lägre tjänst än

den, som innehaves vid avgången, i nära överensstämmelse med nu

gällande stadgande i pensioneringsgrunderna för arméns personal, utan

att, såvitt av betänkandet framgår, de sakkunniga därmed ansett sig för

marinens personals vidkommande hava föreslagit något nytt.

1 betraktande av sålunda föreliggande omständigheter synas mig

billighet och rättvisa fordra, att — såsom numera även statskontoret i likhet

med övriga myndigheter tillstyrkt — åtgärder omedelbart vidtagas för att

bereda marinens befäl ocli underbefäl med vederlikar enahanda möjlighet

till erhållande av fyllnadspension, som föreligger för motsvarande

befattningshavare vid armén. Närmast läge då att, på sätt direktionen

över llottans pensionskassa föreslagit, i pensioneringsgrunderna för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

nämnda personal införa ett stadgande, motsvarande ovanberörda, under

punkt 4 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med

vederlikar givna bestämmelse.

De sakkunniga angående lönereglering för arméns och marinens

personal hava emellertid i sitt utlåtande meddelat, att, enligt vad de

sakkunnige inhämtat, denna bestämmelse så tillämpas, att fyllnadspensionen

utgår med det belopp, som erfordras för att vederbörande skall, med

inräknande av den honom tillkommande kassapensionen, såsom totalpension

erhålla ett belopp, motsvarande summan av pension och fyllnadspension

i den lägre tjänstegraden. I olikhet härmed skulle, vid

bifall till det av direktionen över flottans pensionskassa framlagda förslaget,

för marinens personal pension och fyllnadspension komma att var

för sig utgå med det belopp, som motsvarade den högsta tjänstegrad,

å vilken den avgående uppfyllt villkoren för erhållande av pension resp.

fyllnadspension.

Enligt de sakkunnigas mening borde det ifrågasatta tillägget till pensioneringsgrunderna

för flottans befäl och underbefäl med vederlikar icke

givas större räckvidd, än att därigenom arméns och marinens ifrågavarande

personal likställdes beträffande totalpensionens belopp. De sakkunniga

hava därför ansett, att nämnda tillägg borde erhålla följande

avfattning:

»Den, som vid avskedstagande icke uppfyllt villkoren för erhållande

av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall

vara berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad,

inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions erhållande.

»

Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst torde det av de sakkunniga

föreslagna stadgandet bäst fylla det avsedda ändamålet.

Genom ett dylikt stadgande skulle, såsom även av de sakkunniga

framhållits, givetvis icke någon inskränkning ske i den pensionsrätt, som

redan enligt de nu gällande pensioneringsgrunderna kan under olika

förutsättningar tillkomma vederbörande personal.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att''i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna, i kungörelse den

24 november 1876 innefattade grunder för pensionering av flottans befäl

och underbefäl med vederlikar m. m. må införas en ny punkt 5Va med

följande lydelse:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

23

51/*.

Den, som vid avskedstagandet icke uppfyllt villkoren för erhållande

av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall

vara berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad,

inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions

erhållande.

Till denna departementschefens hemställan, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

P. T. Wiesel.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1919:34 Bankoutskottets utlåtande Nr ilå a2 i texten