Sök i Ratio Lex

Med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911, dels förordning med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om skjutsväsendet

1919-02-25 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:159, Med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911, dels förordning med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om skjutsväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till dels förordning

om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan

om skjutsväsendet den 22 juni 1911, dels förordning

med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om skjutsväsendet;

given Stockholms slott den 25 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan

om skjutsväsendet den 22 juni 1911,

dels ock förordning med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om

skjutsväsendet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 136 höft. (Nr 159.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Bilaga 1.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjuts
väsendet

den 22 juni 1911.

Härigenom förordnas, att 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsendet

den 22 juni 1911 skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

För resandes — — — — — — — — — — därefter lämpas.

Skjutsdygnet räknas från klockan sex förmiddagen det ena dygnet

till samma tid det andra.

Om tiden — — — — — — — — — — skjutsanstalten utgått.

År skjuts------------tillhandahållas.

Om olika — — — — — — — — — — — — — bestämmer.

Jämte farkost — — — — — — — — — — — — befordras.

Om skjuts----------— stadgas i 63 §.

12 §.

Maximibeloppet av lega, som i allmänhet må uppbäras för skjuts

efter häst, fastställes för varje stad, som ej hör till landsting, samt i

övrigt för varje län eller, där län är fördelat i särskilda landstingsområden,

varje sådant område av Konungen på förslag av vederbörande

stadsfullmäktige eller landsting samt Konungens befallningshavande.

Beloppet kan sättas olika för olika delar av samma län samt för olika

tider av dygnet.

23 §.

Åkdon må ej, med mindre entreprenören det medgiver, belastas med

större tyngd av resande och resgods än, vid färd efter en häst, ett
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds proposition Nr 159.

hundrasextio eller, där skjutsaren ej å åkdonet färdas, tvåhundrafyrtio

kilogram och vid färd efter två hästar fyrahundra eller, där skjutsaren

ej å åkdonet färdas, fyrahundraåttio kilogram. Utgör resgods, som å

åkdonet medföres, ej mer än tio kilogram för varje häst, varde det

gods härvid ej beräknat.

Därest tyngden av resande och resgods överstiger, vid färd efter

en häst, etthundratrettio eller, där skjutsaren ej färdas å åkdonet, tvåhundratio

kilogram samt vid färd efter två hästar trehundrafyrtio eller,

om skjutsaren ej färdas å åkdonet, fyrahundratjugo kilogram, förhöjes

skjutslegan med femtio procent.

Person, som fyllt tolv år, anses motsvara åttio samt barn under

tolv år fyrtio kilograms vikt.

På häst —----------femton kilogram.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1919:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Bilaga 2.

Förslag

till

förordning med vissa tillfälliga bestämmelser i fråga om skjutsväseudet.

1 §•

Utan hinder av vad 5 § i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni

1911 innehåller i fråga om grunderna för bestämmande av det antal

hästar, som för varje dygn skall tillhandahållas vid skjutsanstalt, äger

länsstyrelse, därest så finnes erforderligt för att underlätta åstadkommande

av entreprenad vid skjutsanstalten för år 1920, att vid fastställande

av entreprenadvillkoren bestämma ett lägre hästantal än som

svarar mot skjutsåtgången vid anstalten.

2 §•

Beträffande entreprenadkontrakt, som blivit ingånget före utgången

av år 1917, äger länsstyrelse, etter av vederbörande entreprenör därom

gjord framställning, att, därest fullgörande av kontraktets bestämmelser

i fråga om tillhandahållande av visst hästantal skulle medföra synnerligen

stora svårigheter för entreprenören, för tiden intill utgången av

år 1920 medgiva nedsättning av nämnda hästantal under vad som må

svara mot skjutsåtgången vid skjutsanstalten.

3 §•

Under tiden intill utgången av år 1920 må läkare, veterinär eller

barnmorska för sjukresa samt landsfogde, landsfiskal eller länspolis för

resa i polisärende, därest resan är av så angelägen och brådskande natur,

att den ej tål uppskov, använda vid skjutsanstalt av annan resande beställd,

ännu icke utgången skjuts. Likaså må under nämnda tid för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

sjuk persons forslande till läkare eller sjukvårdsanstalt, därest sådana

omständigheter föreligga, att resan ej tål uppskov, användas för annan

bestämd skjuts.

Vid påkallande av sådan med företrädesrätt utgående skjuts skall

genom anteckning i dagboken eller på annat sätt redogörelse lämnas för

de omständigheter, som betinga skjutsens utgående med företrädesrätt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj:ts proposition Nr 159.

Riksdagens

skrivelse nr

93 år 1918.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse den 6 april 1918, nr 93, har riksdagen anhållit, att

Kungl. Magt måtte låta utreda, i vad mån ändringar i gällande stadga

om skjutsväsendet i de uti en inom riksdagen väckt motion angivna

avseenden kunde anses erforderliga, ävensom för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagens ifrågavarande skrivelse är av följande lydelse:

»I en inom riksdagen väckt motion har framställning gjorts angående ändring

av stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911 därhän, att skjutsdygnet (§ 5)

räknas från klockan 6 f. m. till samma tid nästa dag, att legan för skjuts, som till

sin huvudsakliga del faller inom tiden 6 e. m.—6 f. m., höjes med 50 procent, att

åkdon (§ 23) icke må, med mindre entreprenör det medgiver, belastas med större

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

tyngd av resande och resgods än 120 kilogram, att för överskjutande resgodsvikt

får uttagas Va maximilega för varje påbörjat 40-tal kilogram, samt slutligen att

vid svårt väglag (§ 28) resande icke kan fordra skyndsammare fortkomst än 1 Va

timme på milen.

Till stöd för motionen har anförts följande:

Tid de under föregående år förrättade skjutsentreprenadauktionerna för

perioden 1919—1923 har det i flera län visat sig möta stora svårigheter att erhålla

rimliga entreprenadanbud. Härtill har med säkerhet, utom rådande svåra och oberäkneliga

tidsförhållanden, nedslående erfarenheter för skjutsentreprenörerna vid

tillämpningen av vissa bestämmelser i den sedan år 1914 gällande nya skjutsstadgan

bidragit.

Sålunda måste stadgandet i § 5, att skjutsdygnet räknas från klockan 6 e. m.

det ena dygnet till samma tid det andra, anses synnerligen betungande. Det förekommer

ofta vid skjutsstationerna, att, sedan under dagens lopp det bestämda antalet

skjutsar utgjorts, nya skjutsar efter klockan 6 e. m. påkallats, vilka skjutsar på

grund av stadgans bestämmelser inom kort frist måste utgöras, trots att hästarna

fcke kunnat beredas nödig vila. Åtskilliga utvägar kunna tänkas för att råda bot

på ifrågavarande missförhållande, som mången gång måste rubriceras under djurplågeri.

Enklast torde vara att bestämma skjutsdygnets början till klockan 6 f. in.

Då det emellertid kan tänkas, att härigenom svårigheter kunna uppstå för verkligt

angelägna resor under dygnets senare del, torde böra stadgas, att exempelvis tjänstemän,

läkare m. fl. må inom viss tid erhålla skjuts, även om fastställt antal hästar

utgått. Rimligt synes vara, att skjuts, som till sin huvudsakliga del faller inom

tiden 6 e. in.—6 f. in., betalas med något förhöjd lega. Härigenom skulle nattliga

nöjesresor till och från dansbanor o. d. i betydande grad inskränkas. Skjutsstadgans

begrepp ''resande’ är nämligen synnerligen tänjbart.

Ett annat stadgande, som också kan föranleda till djurplågeri, är bestämmelsen

i § 23 angående åkdons belastning vid skjuts efter en häst jämförd med

den i § 28 föreskrivna skjutstiden. Att på 3 timmar och 8 minuter fordra transport

av cirka 240 kilogram 25 kilometer med en häst, i vilket väglag som helst, år

°bi ^gtpjelastningsbestämmelserna för åkdon i § 23 synas ävenledes vara alltför stränga.

Denna paragraf fastslår, utan angivande av åkdonets art, att åkdon får belastas

med en tyngd, skjutskarlen oberäknad, av 160 kilogram. I ett tvåhjuligt åkdon

(gigg e. d.) kunna alltså utom skjutsaren 2 personer fordra att få åka, om den

ene nöjer sig med att sitta i den andres knä. Dylik belastning tål emellertid en

gigg icke vid utan att taga skada.

Dessutom torde kunna sägas, att en avgiftsfri befordran av intill 80 kilogram

resgods är vill dryg. Då järnvägarna medgiva en frivikt av 25 kilogram utom

handbagage, synes viktgränsen böra sättas vid 40 kilogram.

Utan att fatta någon bestämd ställning till de i motionen framlagda spörsmålen

i och för sig, synes det riksdagen dock, att de angivna bestämmelserna i

skjutsstadgan kunna verka onödigt betungande lör skjutsentreprenörerna samt att

det därför kan vara önskvärt, att dessa bestämmelser ändras uti i motionen angiven

riktning. En höjning med 50 procent av legan för skjuts, som till sin huvudsakliga

del infäller under natten, kan dock synas alltför stor. Enligt riksdagens förmenande

kan ifrågasättas, huruvida icke den nu tillämpade principen, att åkdons belastning

s. 8 Kontrollera mot PDF

Framställning

från

länsstyrelsen

i Jämtlands

län.

Framställning

från

Sveriges

skjutsentreprenörers

riksförbund.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

beräknas efter den sammanlagda tyngden av resande och resgods, borde frångås

i-.0 t.!.. e^ endast bestämmas den vikt av resgods, som varje resande må utan

förhöjning av legan medföra. Riksdagen vill jämväl framhålla, att betalning

tor överskjutande resgodsövervikt bör beräknas efter högre vikt än i motionen

föreslagits.»

Med anledning härav anbefalldes överståtliållarämbetet och samtliga

länsstyrelser _ att efter vederbörande landstings och stadsfullmäktiges

börande avgiva utlåtanden i ärendet.

Till länsstyielserna har vidare för avgivande av utlåtande remitterats

eu av länsstyrelsen i Jämtlands län den 30 mars 1918 gjord anmälan

i flaga om framställning av provinsialläkaren B. Egerström och länsveterinären

G. Nylén i Sveg om viss företrädesrätt till erhållande av

skjuts.

„ * de.nna skrivelse har länsstyrelsen anfört, att Egerström och Nylén, med

framhållande av den störa svårigheten att vid hastigt påkommande behov erhålla

skjuts vid skjutsanstalten i Sveg och omöjligheten att kunna betinga skjuts på annat

håll inom samhället, anhållit, att länsstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för att i

erforderliga fall sökandena måtte få företrädesrätt till skjuts framför andra, som

icke vore stadda på resa för offentligt uppdrag.

Enligt gällande skjutsstadga vore det icke möjligt att tillmötesgå sökandenas

framställning Emellertid hade enahanda klagomål yppat sig även från andra

platser inom länet; och otvivelaktigt hade genom den högt uppdrivna konkurrensen

om skjuts, som på senare tiden förorsakats genom inskränkningarna i automobiltrafiken

samt genom skjutsens prisbillighet i förhållande till vad privata måste

fordra tor tillhandahållande av hästar och åkdon, svårigheterna för offentliga funktionärer

att erhålla skjuts vid mera hastigt påkomna resor för angelägna behov i

hög grad tilltagit. Att å andra. sidan öka hästantalet vid skjutsanstalterna läte

sig under nuvarande förhållanden icke göra; och sådant skulle icke kunna ens under

vanliga förhållanden äga rum utan synnerliga olägenheter och kostnader. Däremot

syntes det icke böra möta några avsevärda betänkligheter att vid omarbetning av

skjutsstadgan tillgodose det allmännas behov i omliandlade hänseende; och hade

länsstyrelsen velat gorå anmälan om förhållandet, för den händelse i sammanhang

med en dylik omarbetning eller eljest någon åtgärd i av länsstyrelsen angivet hänseende

kunde vidtagas.

I detta sammanhang tillåter jag mig att omförmäla en den 24 maj

1918 av Sveriges skjutsentreprenörers riksförbund gjord framställning

angående vissa åtgärder för underlättande av skjutsentreprenörernasställning.

^ Framställningen avser val huvudsakligen''förhållandena under

nästlidet ar men hänför sig även i viss mån till innevarande år.

Nämnda liksförbund har anfört, att do svarighoter, mot vilka entreprenörerna

redan förut haft att kämpa, genom under år 1918 skett upphävande av tilldel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

ningen av stråfoder och havre blivit så stora, att många entreprenörer såge sig

ur stånd att fullgöra sina kontraktsenliga skyldigheter. Det vore dock icke uteslutande

bristen på foder, som vållat skjutsentreprenörernas svårigheter. Trots den

förhöjning av maximiskjutslegan, som åtminstone för vissa län ägt rum, stode legan

icke i rimligt förhållande till gällande priser på olika slag av förnödenheter.

Jordbruksministern hade i cirkulärskrivelse till länsstyrelserna den 21 augusti

1917 anbefallt vissa åtgärder för beredande av lättnad i entreprenörernas ställning

och därvid erinrat, att en nedsättning i det antal hästar, som det skulle åligga

vederbörande entreprenörer att tillhandahålla, syntes med hänsyn till förefintlig

skjutsåtgång kunna, åtminstone i åtskilliga fall, genomföras utan olägenhet för den

resande allmänheten samt att det enligt 5 § skjutsstadgan ankomme på länsstyrelserna

att träffa bestämmelse i sådant avseende.

Emellertid hade entreprenörerna vid de skjutsanstalter, där antalet utgångna

skjutshästar varit störst och där skjutshållningen alltså varit mest betungande,

givetvis icke kunnat komma i åtnjutande av berörda förmån av nedsättning i hästantalet,

då en dylik nedsättning där icke kunde genomföras utan olägenhet för den

resande allmänheten. Sådan olägenhet hade allmänheten emellertid måst finna sig

i, då det gällde järnvägs- samt automobil- och drosktrafik.

Kiksförbundet hemställde, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga länsstyrelserna

att, efter framställning från vederbörande skjutsentreprenörer, antingen suspendera

gällande entreprenadkontrakt under den tid, möjlighet icke funnes att anskaffa foder

av tillräckligt näringsvärde och i tillräcklig mängd för skjutsningens fullgörande, eller

företaga nedsättning i det antal hästar, som det kontraktsenligt ålåge skjutsentreprenör

att tillhandahålla, även om sådan inskränkning skulle medföra olägenhet

för den resande allmänheten.

Jämväl denna framställning har remitterats till länsstyrelserna för

avgivande av yttranden.

De sålunda infordrade yttrandena hava numera inkommit till jordbruksdepartementet.

Överståthållarämbetet och stadsfullmäktige i Stockholm hava förklarat

sig av angivna skäl icke hava något att anföra beträffande vad

i riksdagens skrivelse anförts.

I de av länsstyrelserna och landstingen avgivna yttrandena har den

i riksdagsmotionen åberopade svårigheten att åstadkomma skjutsentreprenader

vitsordats, men därvid har från ett flertal håll tillika erinrats,

att denna svårighet mera hänförde sig till rådande kristidsförhållanden

än till skjutsstadgans bestämmelser.

Emellertid hava länsstyrelserna och landstingen i stor utsträckning

ansett de i motionen föreslagna ändringarna av skjutsstadgan erforderliga

och lämpliga.

Sålunda har den föreslagna omläggningen av skjutsdygnet tillstyrkts

av 23 landsting ocli 21 länsstyrelser, därvid emellertid en av

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 136 höft. (Nr 159.) 2

Utlåtanden.

Ang.

omläggning

av skjutsdygnet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

dessa länsstyrelser, nämligen i Kristianstads län, ansett skjutsdygnet

böra begynna först klockan 8 f. m. Stadsfullmäktige i Norrköping,

Göteborg och Gävle hava ej haft något att erinra mot den föreslagna

ändringen.

Såsom skäl för skjutsdygnets omläggning har i allmänhet åberopats,

hurusom denna skulle innebära en synnerligen avsevärd lindring för

entreprenörerna och skjutspersonalen samt vara ägnad att spara skjutshästarna.

I likhet med motionärerna i riksdagen har man härvid i allmänhet

beaktat de svårigheter, som genom den föreslagna omläggningen

kunde befaras uppstå för dem, som under senare delen av skjutsdygnet

hava angelägna resor att företaga, och, med anslutning till vad av

riksdagsmotionärerna i sådant avseende anförts, tillstyrkt, att genom

särskilt stadgande måtte beredas rätt för tjänstemän i tjänsteärenden,

som ej tåla uppskov, samt för läkare, veterinärer och barnmorskor att

erhålla skjuts, även om det för skjutsdygnet fastställda hästantalet redan

utgått.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har dock funnit ett sådant stadgande,

som enligt länsstyrelsens förmenande skulle nödvändiggöra ett allmännare

ökande av hästantalet vid skjutsanstalterna, icke vara tillrådligt.

Den föreslagna omläggningen av skjutsdygnet har avstyrkts av

Kronobergs läns och Kalmar läns södra landsting, av stadsfullmäktige

i Malmö samt av länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar och Värmlands

län. Länsstyrelsen i Kronobergs län har därvid framhållit, att svårigheterna

för skjutsentreprenörerna och deras därav följande obenägenhet

att åtaga sig entreprenad icke vore beroende av skjutsstadgans bestämmelser

utan i första hand hän förde sig till med kristiden sammanhängande

förhållanden såsom foderbrist m. in., och länsstyrelserna i

Kalmar och i Värmlands län hava förklarat sig icke kunna tillstyrka förändringen

med hänsyn till de praktiska svårigheter i fråga om erhållande

av skjuts under skjutsdygnets senare del, som därav skulle bliva en följd.

Ang. Förhöjning av skjutslegan under viss del av dygnet har i allmän
f°skjutsieganV

het av vederbörande myndigheter och menigheter ansetts rimlig och

under viss befogad. Sålunda hava 21 landsting och 20 länsstyrelser samt stadsdygnet.

fullmäktige i Norrköping, Göteborg och Gävle tillstyrkt sådan förhöjning.

I åtskilliga utlåtanden har såsom skäl härför även anförts, att

förhöjningen borde, såsom också i riksdagsmotionen framhållits, vara

ägnad att minska s. k. nöjesresor.

Vad vidkommer den tid, under vilken den ifrågasatta taxeforhöjningen

borde gälla, hava emellertid flertalet av ifrågavarande länssty
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

, Kungl. Majds proposition Nr 159.

relser och åtskilliga landsting ansett fog icke finnas för att taxeförhöjningen

skulle inträda så tidigt som klockan 6 e. m., varjämte i några

yttranden gjorts gällande, att man lämpligen borde låta taxeförhöjningen

inträda vid olika tid vinter och sommar. I förevarande avseende hava

ganska skiftande förslag framställts. Sålunda bär ifrågasatts, att den

högre taxan skulle tillämpas på skjuts »nattetid», för skjuts mellan

klockan 8 e. m. och 6 f. m., mellan klockan 9 e. m. och 6 f. m., mellan

klockan 10 e. m. och 5 f. m., mellan klockan 10 e. m. och 6 f. m.,

under sommarmånaderna mellan klockan 11 e. m. och 5 f. m. och under

vintermånaderna mellan klockan 8 e. m. och 6 f. m., samt efter klockan

8 e. m. vintertid och efter klockan 9 e. m. sommartid.

Jämväl beträffande taxeförhöjningens storlek hava olika förslag,

varierande mellan 20 och 50 procent, framställts.

I åtskilliga av de yttranden, däri ifrågavarande taxeförhöjning tillstyrkts,

har emellertid anförts, att densamma icke borde få tillämpas på

skjutsar åt läkare, veterinärer och barnmorskor eller tjänstemän i tjänsteärenden.

Taxeförhöjningen har helt och hållet avstyrkts av länsstyrelsen i

Östergötlands län, som ansett, att det icke överensstämde med skjutsningens

natur att låta ersättningens belopp bliva beroende av den tid

under dygnet, då skjutsen utgöres. Skulle en sådan förhöjning likväl

införas, borde den enligt länsstyrelsens mening drabba alla lika. Länsstyrelsen

i Gottlands län har, under framhållande hurusom det under

sommaren mången gång kunde vara fördelaktigare att få skjutsa nattetid,

förklarat sig icke kunna förorda förhöjningen. Länsstyrelsen i

Malmöhus län har anfört, att skjutsavgifterna icke borde höjas och ej

heller skjutsstadgans bestämmelser, i vad de ägde inflytande på nämnda

avgifter,'' ändras, utan att synnerliga skäl därför kunde åberopas. Resor

om natten, med undantag för nöjesresorna, vilka förekomme undantagsvis

och ej borde vara avgörande härutinnan, avsåge för den resande

viktiga ändamål, och det syntes ej motsvara skjutsväsendets uppgift att

på dylikt sätt betunga allmänheten. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har

anfört, att de olägenheter, som vore rådande vinter- och sommartiden,

gjorde det svårt att generalisera ett sådant stadgande, som att det skulle

vara högre taxa för nattresor än för dagresor.

Förhöjningen har vidare avstyrkts av 4 landsting och av stadsfullmäktige

i Malmö.

Vad därefter vidkommer de i 23 § skjutsstadgan införda belast,- nins:sbestämmelserna har viss ändring av desamma tillstyrkts av 23

O

Ang.

Lel astningsbestämmelserna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

•

landsting och 16 länsstyrelser ävensom av stadsfullmäktige i Norrköping,

Göteborg och Gävle. I allmänhet har man därvid anslutit sig till

motionärernas förslag om minskning av den tyngd av resande och resgods,

varmed åkdon må, utan särskilt medgivande av den skjutsande,

belastas, samt om utgående av särskild ersättning för överskjutande

resgodsvikt.

Frivikten har i flertalet av ifrågavarande yttranden föreslagits till

40 kilogram. I tre yttranden har emellertid frivikten föreslagits till 20,

i tre till 50 och i ett till 60 kilogram. I några yttranden hava vederbörande

anslutit sig till det av riksdagen gjorda uttalandet i fråga om

lämpligheten att frångå den nu tillämpade principen för beräkning av

åkdons belastning och i stället endast bestämma den vikt av resgods,

som varje resande finge utan förhöjning av legan medföra.

Beträffande den avgift, som skulle erläggas för överskjutande resgods,

hava de avgivna förslagen varierat avsevärt. Förslag föreligga

sålunda om avgiftens utgående med 50 öre per mil för varje 10-tal

kilogram, med 2 öre och med 3 öre för varje kilogram, med 40 öre

för varje påbörjat 40-tal kilogram, med halv lega för varje påbörjat 50- tal kilogram, med halv, tredjedels eller fjärdedels lega för varje påbörjat

40-tal kilogram och med 20 procent av legan för påbörjat 20- tal kilogram.

Särskilda uttalanden hava i allmänhet ej gjorts i frågan, huruvida

flera än en person skulle få färdas efter en häst, men i det flertal fall,

där förslagen formulerats i överensstämmelse med riksdagsmotionen, har

uppenbarligen avsetts, att två personer ej skulle äga att utan den skjutsandes

medgivande färdas efter en häst.

I några yttranden hava emellertid särskilda uttalanden i denna

fråga gjorts. Sålunda hava tre landsting anfört, att mer än en resande

icke borde få färdas efter en häst. Enahanda mening har gjorts gällande

av ett landsting och en länsstyrelse, som föreslagit återinförande

av de i 18/8 års skjutsstadga i förevarande avseende givna bestämmelserna.

T,*1 Länsstyrelsen i Hallands län har däremot utgått från, att två

resande borde få färdas efter en häst, och länsstyrelsen i Värmlands

län har anfört, att tre personer borde få färdas efter två hästar och

härvid avgiftsfritt medföra resgods intill 100 kilograms vikt. Länsstyrelsen

i Norrbottens län har förklarat sig ej kunna tillstyrka förbud

mot att två personer färdas efter en häst, då detta skulle verka därhän,

att skjutsarnas antal ökades. I stället borde legan höjas med 50 procent,

då två resande färdas efter samma häst. Dylik taxeförhöjning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj;ts proposition Nr 159.

har även. förordats av landstinget och länsstyrelsen i Jämtlands län samt

av länsstyrelsen i Örebro län, vilken sistnämnda myndighet även föreslagit,

att fyra personer skulle äga åka på samma åkdon efter två

hästar emot 25 procent förhöjning av den för två hästar utgående

skjutslegan.

De föreslagna ändringarna av belastningsbestämmelserna hava avstyrkts

av 3 landsting och 8 länsstyrelser samt av stadsfullmäktige i

Malmö. I sådant avseende har särskilt anförts, att nu gällande belastningsbestämmelser

knappast gåve anledning till berättigade anmärkningar

samt att klagomål ej heller försports tidigare. Att klagomål nu

framkommit, syntes bero på svårigheter av kristidsnatur. Omständigheterna

syntes knappast, åtminstone för närvarande, böra föranleda till

någon bestående ändring i skjutsstadgan utan snarare till provisoriska

bestämmelser i ämnet. I varje fall syntes den föreslagna extra gottgörelsen

för godsövervikt, som syntes överstiga den under normala tider

utgående ersättningen för övervikt vid järnvägen, vara allt för hög.

En jämförelse i förevarande avseende med förhållandena vid järnväg

vore för övrigt haltande, då vid landsvägsskjuts hela åkdonet vore ställt

till den resandes förfogande. Vid sådant förhållande sjmtes belastningen

inom de gränser, som betingades av dragarnas styrka och fordonets

hållbarhet, vara av mindre betydelse för entreprenören. Vidare har anförts,

att de föreslagna nya bestämmelserna kunde föranleda därtill, att

entreprenören medgåve avsevärd överbelastning med därav följande överansträngning

av dragarna. Med hänsyn härtill har ifrågasatts, huruvida

icke den nu medgivna högsta belastningen borde fastställas såsom

maximibelastning, som icke finge överskridas.

Den föreslagna ändringen av 28 § i skjutsstadgan har tillstyrkts

av 16 landsting och 11 länsstyrelser samt stadsfullmäktige i Göteborg

men avstyrkts av 4 landsting och 9 länsstyrelser samt stadsfullmäktige

i Norrköping. Övriga myndigheter och menigheter hava i sina yttranden

ej särskilt berört denna fråga. Av de länsstyrelser, som tillstyrkt

ändring av 28 §, har emellertid en föreslagit en sådan ändring, att

längre körtid skulle gälla endast vid viss högre belastning.

De tillstyrkande yttrandena äro i allmänhet helt korta, utan närmare

motivering. Såsom skäl för ändringen har, utom vad av riksdagsmotionärerna

anförts, framhållits, att den föreslagna förlängningen av

körtiden, på grund av de flerstädes befintliga långa skjutshållen samt

vägarnas växlande beskaffenhet på olika trakter och under skilda års
-

Ang.

körtid vid

svårt väglag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ang.

företrädesrätt

för

läkare m. fl.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

tider, vore nödvändig för att hästarna skulle kunna hållas i användbart

skick och ej för tidigt utslitas.

I de avstyrkande yttrandena har i allmänhet endast anförts, att

den föreslagna ändringen icke synts tillräckligt motiverad eller att missnöje

med gällande bestämmelser icke försports. I åtskilliga fall äro de

emellertid något närmare motiverade. Sålunda har anförts, att den föreslagna

bestämmelsen, med avseende bland annat på svårigheten att avgöra

vad som menades med svårt väglag, vore ägnad att leda till

tvister mellan den resande och skjutsaren. Bestämmelsen vore icke påkallad,

då naturhinder väl utan särskilt stadgande måste anses berättiga

den skjutsande att icke över hövan anstränga dragarna. Därest emellertid

lindring skulle i förevarande avseende befinnas erforderlig, har en

länsstyrelse ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligare med en bestämmelse,

som medgåve den längre körtiden, då avståndet mellan två

skjutsanstalter uppginge till 20 kilometer, i stället för den nuvarande,

som medgiver dylik längre körtid först när avståndet överstiger 25 kilometer.

Beträffande den gjorda framställningen om åtgärder för beredande

av företrädesrätt till erhållande av skjuts för vissa personer hava i de

avgivna yttrandena olika meningar gjort sig gällande.

Åtskilliga länsstyrelser, vilka tillstyrkt införande av sådan företrädesrätt,

hava meddelat, att olägenheter uti det i framställningen berörda

avseende yppat sig, och anfört, att det tvivelsutan vore fir humanitär

synpunkt av stor betydelse, om läkare, veterinärer och jämväl

barnmorskor kunde ha rätt till förtur vid skjutsanstalterna. I vissa

yttranden har också framhållits, att det vore av nöden att dylik företrädesrätt

kunde tillgodonjutas även av tjänstemän och andra innehavare

av offentligt uppdrag, i vilket avseende särskilt nämnts landsfogdar,

landsfiskaler och länspoliser i polisärenden. I sådan riktning hava uttalanden

gjorts av 16 länsstyrelser.

Av övriga länsstyrelser har gjorts gällande, att även om, med

hänsyn till de kostnader, som statsverket nedlägger på skjutshållningen,

visst fog kunde finnas för, att statens funktionärer erhölle företrädesrätt

vid påkallande av skjuts, samt starka skäl kunde tala för, att läkare,

veterinärer och barnmorskor tillerkändes dylik företrädesrätt, en bestämmelse

därom likväl skulle medföra synnerligen avsevärda olägenheter

för den resande allmänheten, vilkens resor i åtskilliga fall kunde vara

av synnerligen brådskande och angelägen natur. De svårigheter, varom

nu klagomål framförts, vore beroende på omständigheter, som samman
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

hängde med rådande foderbrist och andra kristidsförhållanden, varför i

varje fall icke en bestående ändring i skjutsstadgan vore av behovet påkallad.

Ehuru den av skjutsentreprenörernas riksförbund gjorda framställ- Aug. suspenningen

i huvudsak avsett vidtagande av åtgärder under ar 1918, till- ändring i

låter jag mig att i korthet beröra de yttranden, som avgivits däröver, sjunde «i
Det

av nämnda riksförbund begärda bemyndigandet för länssty- kontrakt,

relserna att suspendera gällande entreprenadkontrakt har av länsstyrelserna

utan undantag avstyrkts, och har härutinnan åberopats, att ett

dylikt bemyndigande vore oförenligt med de grunder, varpå gällande

skjutsstadga vilar.

Beträffande framställningen i övrigt hava 15 länsstyrelser uttalat

sig för bemyndigande att nedsätta hästantalet vid skjutsanstalterna.

Emellertid har i åtskilliga yttranden meddelats, att dylik nedsättning i

avsevärd omfattning redan vidtagits.

Av de 9 länsstyrelser, som icke tillstyrkt ifrågavarande bemyndigande,

har anförts huvudsakligen, att ytterligare nedsättning av hästantalet

vid skjutsanstalterna icke kunde ske utan synnerlig olägenhet

för den resande allmänheten.

Den i riksdagens skrivelse åberopade motionen torde få anses i Departement*- avsevärd grad hänföra sig till den bekymmersamma ställning, som under

rådande kristid inträtt för skjutsentreprenörerna, och den därav följande

svårigheten att åstadkomma skjutsentreprenader. Skjutsentreprenörernas

riksförbunds framställning hänför sig direkt till kristidsförhållandena,

och jämväl den framställning, varom anmälan gjorts av länsstyrelsen i

Jämtlands län, torde vara betingad av omständigheter, som mer eller

mindre hava sin grund i den rådande kristiden.

Under de senare åren hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar i

skjutshållningen rörande ämnen hava också oförtydbart givit vid handen,

att de svårigheter, varmed skjutsentreprenörerna haft att kämpa på grund

av rådande foderbrist och '' andra med kristiden sammanhängande förhållanden,

varit synnerligen allvarsamma, liksom ock att i följd härav

svårigheterna att på rimliga villkor åstadkomma entreprenader varit hart

när oövervinneliga.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att Kungl. JVlaj:t, med

beaktande av dessa förhållanden, under de senaste åren vidtagit mycket

avsevärda förhöjningar av maximilegorna, vilket framgår av följande

sammanställning, utvisande maximilegornas för respektive landstingsområden

storlek för närvarande i jämförelse med år 1914.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 159.

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

»

Gottlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Ålvsborgs

Skaraborgs

Y ärmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

1914

läns landstingsområde 2: 2 0

1919

3: 3 0

»

»

2: 20

4: —

3)

b

2: —

5: —

B

b

2: —

4: —

B

b

2: 20

4: 5 0

))

b

1: 70

2: 50

)> norra

b

2: 20

2: 75

b södra

b

2: —

2: 7 5

b

b

1: so

3: 50

b

»

1: 50

4: —

»

»

2: 20

4: 50

»

b

1: 7 0

3: —

b

)>

2: 30

3: —

»

2: 30

5: —

»

»

2: 20

5: -

»

»

2: 30

5: —

b

»

2: 20 (viss del 1:

8o) 4: 50

b

1: 50

5: —

»

»

2: 25

5: —

»

B

1: 90

5: —

»

»

1: 90

5: —

b

B

2: —

3: 45

»

B

2: —

3: —

»

B

1: so

4: —

b

B

2: —

3: —

Vidare har Kungl. Maj:t den 31 december 1917 vidtagit väsentlig

förhöjning av åkdonslegan.

Därjämte har, sedan 1918 års lagtima riksdag bifallit ett av Kungl.

Maj:t framlagt förslag i ämnet, den 11 juni 1918 utfärdats förordning

med vissa tillfälliga bestämmelser, avsedda att underlätta åstadkommandet

av skjutsentreprenader.

Innan jag går att redogöra för och motivera den mening, jag

bildat mig beträffande de i riksdagsmotionen föreslagna ändringarna i

skjutsstadgan och övriga ifrågasatta åtgärder, tillåter jag mig, i''anslutning

till vad jag anlört om föreliggande spörsmåls sammanhang med

kristidsförhållandena, framhålla, att det enligt min mening lärer vara

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 159.

önskvärt, att varsamhet iakttages i fråga om vidtagande av bestående

ändringar i gällande skjutsstadga.

Då denna efter särdeles omfattande utredningsarbete tillkomna

stadga icke varit i tillämpning längre tid än sedan år 1914 och darelter

kristidsförhållandena övat inverkan, vill det nämligen synas, som om

erfarenheten om dess bestämmelser näppeligen kunnat vinna den fasthet,

att andra ändringar än sådana, som äro verkligt motiverade av bestaen e

förhållanden, kunna grundas därpå. Under sådana omständigheter lärer

det vara tillrådligt att i största möjliga utsträckning bibehålla bestämmelserna

i skjutsstadgan orubbade. Det torde emellertid tillika vala

lämpligt att söka se till, huruvida och i vad män de överklagade missförhållandena

— i den mån de äro att hänföra till radande kristider .

må finnas böra avhjälpas genom föreskrifter, som givas en mera provisorisk

karaktär.

Beträffande förslaget om skjutsdygnets omläggning bitrader p»g

vad motionärerna anfört om, att en dylik omläggning skulle vara agnad

att avhjälpa de olägenheter, som onekligen synas vara förenade med nuvarande

bestämmelser i detta avseende. Emellertid torde sådan omläggning:

medföra kännbara svårigheter för dem, som behöva anlita skjuts under

det föreslagna skjutsdygnets senare del, i det möjligheten att erhålla

skjuts vid denna tid tvivelsutan kan i viss mån äventyras därigenom.

1 sådant hänseende lär ej böra förbises, att av de skjutsar som pakallas

under denna tid, torde finnas åtskilliga av mycket angelägen beskaffenhet,

Särskilt synes omläggningen kunna bliva olaglig för dem,

som enligt den av länsstyrelsen i Jämtlands län gjorda anmälan borde

beredas företrädesrätt vid erhållande av skjuts, nämligen läkare och

veterinärer. Detta förhållande har också beaktats av motionärerna, som

ifrågasatt, huruvida icke skjutsentreprenörerna skulle kunna ålaggas att

för verkligt angelägna resor under skjutsdygnets senare del kunna tjänstemän

och läkare med flera skjuts, även om fastställt häst antal för dygnet

utgått. 1 ett flertal av de avgivna yttrandena har också uttalats anslutning

härtill.

Ett dylikt åläggande, som för övrigt näppeligen synes kunna goras

gällande beträffande redan ingångna entreprenadavtal, skulle dock verka

alltför betungande för entreprenörerna för att kunna av mig forordas.

Då ja«- sålunda ej anser mig kunna tillstyrka en bestämmelse av

antydd art, som skulle''säkerställa behovet av skjuts för läkare med flera

under dygnets senare del, kan jag givetvis ej undgå att hysa allvarliga

betänkligheter beträffande den föreslagna omläggningen av skjutsdygnet.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 136 höft. (Nr 159.)

Äng
omläggning

av skjutsilygnet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition Nr 159.

Emellertid-finner jag mig, med hänsyn till de påtagliga fördelar en

dylik omläggning skulle medföra och då i de avgivna yttrandena en

sådan i synnerligen stor utsträckning tillstyrkts, böra förorda densamma

pa det satt den föreslagits i riksdagsmotionen. Under normala föritllanden,

da skjutstillgången torde i det hela svara emot behovet, lärer

tor övrigt den olägenhet, som dygnets omläggning skulle medföra för

em, som nödgas påkalla skjuts under dygnets senare del, icke behöva

bliva sa allvarlig.

förhöjning -Beträffande därefter den föreslagna förhöjningen av skjutslega

av skjuts- tor viss del av dygnet synes onekligen fog finnas för, att entrevåsndeinav

Prenoren beredes något högre ersättning för skjuts under den tid av

dygnet. dJgnet, da hans tjänstepersonal annars skulle njuta vila, detta så mycket

mera som entreprenören i allmänhet knappast lär kunna hålla så stor

personal, att en del därav kan vara avsedd för huvudsakligt eller enbart

nattarbete. ö

Emellertid möter vid eu sådan taxeförhöjning den olägenheten, att

de skjutsar, som skulle komma att drabbas därav, om man bortser från

de s k. nöjesresorna, till avsevärd utsträckning måste antagas vara av

angelägen art, exempelvis läkarskjutsar samt skjutsar för veterinärer

och barnmorskor. Att på sätt i en del yttranden ifrågasatts undantaga

\issa

JNamnda olägenhet torde likväl ej böra tillmätas avgörande betydelse.

oasom framgår av den lämnade redogörelsen för de avgivna

yttrandena hava i fråga om den föreslagna t axeförhöjningen mycket olika

as^ter gjort sig gällande såväl beträffande den tid, under Vilken den

forhoj da legan^ skulle tillämpas, som beträffande storleken av förhöjningen.

\ id° sådant förhållande synes en generell bestämmelse i skjutsstadgan

angående viss höjning av legan under viss tid av dygnet

knappast tillrådlig. Lämpligare synes vara, om Kungl. Maj:t vid'' fastställande

av maximilegan, därest förhållandena så påkalla, fastställer

logre lega att tillämpas viss del av dygnet. Nuvarande bestämmelser

angående fastställande av maximilega, införda i 12 § skjutsstadgan,

ara för övrigt icke innebära hinder för Kungl. Maj:t att fastställa olika

lega för olika delar av dygnet. Möjligen torde dock böra i nämnda

paragraf uttryckligen uttalas, att legan kan bestämmas på nu antytt

satt'' -rV..^011 annan ändring i förevarande avseende synes icke erfordras,

i oo un<^erläBånde utav åstadkommandet av entreprenader för år

! ! j /et vara av stor betydelse, om möjlighet funnes att redan

beträffande denna entreprenadperiod fastställa högre maximilega för viss

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majds proposition Nr 159.

del av dygnet. Enligt skjutsstadgans bestämmelser fastställes maxinnleo-an

efter förslag av vederbörande stadsfullmäktige eller landsting och

länsstyrelse. Något förslag i detta avseende kan emellertid icke av

landstingen avgivas till den tidpunkt, då maximilegorna hora faststallas.

Vid sådant förhållande skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke riksdagens

medgivande borde utverkas till, att vid bestämmande av maxinnlec?a

för den entreprenadperiod, som börjar 1920 och som väl i allmänhet

torde komma att omfatta allenast nämnda år, efter vederbörande länsstyrelses

hörande högre lega bestämmes för viss del av dygnet, oaktat

landstinget icke avgivit förslag därutinnan. Då emellertid i nu förevarande

ärende föreligga yttranden från samtliga landsting i fråga om

det föreslagna införandet av högre lega för viss del av dygnet, föreställer

jag mig, att det ej må anses strida mot skjutsstadgans bestämmelser,

om Kungl. Maj:t med stöd av dessa förslag fattar beslut

i frågan, varför något medgivande i ämnet icke synes behöva inhämtas

av riksdagen.

Nuvarande belastningsbestämmelser finnas införda i 23 § skjutsstadgan,

vilken är av följande lydelse:

»Åkdon må ej, med mindre entreprenören det medgiver, belastas med större

tyngd av resande och resgods än etthundrasextio eller, där skjutsaren ej å åkdonet

färdas, tvåhundrafyrtio kilogram för varje häst. /Person, som fyllt tolv år, anses

härvid motsvara åttio samt barn under tolv år fyrtio kilograms vikt. Utgör resgods,

som å åkdonet medföres, ej mer än tio kilogram för varje häst, varde det gods ej

På häst, som av resande användes till ritt, må ej läggas gods till större

tyngd än femton kilogram.»

Enligt motsvarande bestämmelser i 1878 års skjutsstadga var det,

så framt ej överenskommelse med den skjutsande träffades, icke tillåtet

att utom den skjutsande mer än en person färdades efter en häst eller

flera än tre personer efter två hästar. 1 övrigt voro belastnmgsbestämmelserna

i stort sett desamma i 1878 års stadga som de nu gällande.

När nu i motionen maximibelastningen föreslagits till 120 kilogram,

innebär detta, att icke mer än en person skulle äga att utan skjutsarens

medgivande färdas efter en häst, alltså en återgång till bestämmelserna

i 1878 års stadga. .

Jao- tillåter mig erinra, hurusom dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

till statsrådsprotokollet den 31 mars 1911 vid föredragning

av det förslag till ny skjutsstadga, som sedermera blev antaget av

1911 års riksdag, i denna fråga anförde, att man med do av departementschefen

då förordade belastningsbestämmelserna bland annat vunne

Ang.

belastnings
bestämmel
serna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition Nr 159.

särskilt det^ från flera liåll uttalade önskemål, att två resande, som ej

innehade något egentligen tyngande gods, skulle äga rätt att åka tillsammans

efter en skjutshäst.

• efter så pass kort tid införa en bestämmelse, som kunde

or mara två personer att färdas efter en häst, synes under nuvarande

förhållanden så mycket mindre tillrådligt, som därav skulle bliva en

följd, att antalet skjutsar måste ökas.

Jag hyser den uppfattningen, att belastningsbestämmelserna i gällande

skjutsstadga i och för sig icke äro av beskaffenhet att giva anledning

till berättigade anmärkningar, och att det missnöje i förevarande

avseende, som försports, komme att undanröjas, därest bestämmelse

infördes, som tillförsäkrade entreprenören viss ökad ersättning för större

belastning.

I sådant avseende synes fog finnas för, att entreprenören beredes

ersättning för den ökade ansträngning av dragare, som följer därav,

att två personer färdas efter en häst. Jag erinrar i detta avseende om,

att under den tid 1878 års skjutsstadga gällde, å ett flertal orter vid

sidan av skjutsstadgan utbildade sig den praxis, att då två resande av

den skjutsande medgivits tillåtelse att färdas efter en häst, ersättningen

för skjutsen utgick med en och en halv skjutslega. Likaledes synes

rimligt, att särskild ersättning beredes entreprenören, därest den resande

medför resgods av större tyngd.

fri vikten av7 resgods, som enligt vad också av riksdagen anförts,

synes höra bestämmas högre än vad motionärerna föreslagit, torde lämpligen

kunna sättas till 50 kilogram, motsvarande totalbelastning av 130

kilogram och, där skjutsaren ej färdas å åkdonet, 210 kilogram. Ersättningen

för överskjutande resgodsvikt synes skäligen böra bestämmas

till enahanda belopp, som av mig föreslagits tillkomma, när två resande

färdas efter en häst, och detta överensstämmer för övrigt med motionärernas

förslag. Däremot torde ytterligare höjd ersättning ej böra bestammas

för det fall, att resgodset skulle mera avsevärt överstiga frivikten,

då detta nämligen skulle kunna innebära en frestelse för

entreprenören att över hövan anstränga dragarna.

Beträffande bestämmelserna om belastning av åkdon, som dragés

av två hästar, tillåter jag mig erinra, hurusom mot de nuvarande bestämmelserna

kan göras den anmärkningen, att de giva rum för en sådan

tolkning, att vid färd efter två hästar belastningen av resande och resgods

icke skulle få uppgå till mer än 320 kilogram, då den skjutsande

färdas å åkdonet. Den tillåtna högsta belastningen i detta fall bör

emellertid givetvis med endast 80 kilogram, motsvarande skjutsarens

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

beräknade vikt, understiga den belastning, som är tillåten, då skjutsaren

ej färdas å åkdonet. , i

Frivikten av resande och resgods vid färd efter tva hastar torde

i enlighet härmed och i konsekvens med de av mig nyss föreslagna

bestämmelserna böra sättas till 340 respektive 420 kilogram och legan

förhöjas med 50 procent för överskjutande vikt.

Vad beträffar motionärernas förslag om körtidens utsträckning körtid vid

vid svårt väglag synes, såsom också från åtskilliga hall erinrats, svårt väglag,

den ifrågasatta bestämmelsen, med hänsyn till svårigheten att i förekommande

fall avgöra vad som förstås med svårt väglag, agnad att

vålla tvistigheter mellan den resande och skjutsaren. . .

Den nu gällande bestämmelsen, mot vilken, såvitt jag har mig

bekant och efter vad av de avgivna yttrandena synes framgå, under

normala förhållanden ej gjorts någon allvarligare erinran, torde också

vara lämpligt avvägd i förhållande till dragarnas förmåga vid normal

utfodring. Under sådana omständigheter och då därjämte vagarnas

inom landet beskaffenhet alltjämt förbättras, vilket avsevärt bidrager att

minska ansträngningen för dragant, synas skal ej föreligga att vidtaga

den föreslagna ändringen i skjutsstadgan. „ , .

Däremot lärer väl med hänsyn till nuvarande daliga utfodringsförhållanden

kunna ifrågasättas, om icke en provisorisk föreskrift om

viss längre körtid vid dåligt väglag lämpligen kunde meddelas. Med

avseende å av mig förut berörda svårighet att avgöra vad som bor anses

såsom svårt väglag har jag emellertid ej heller funnit mig hora fores a

en provisorisk dylik bestämmelse. Under nu rådande svara förhållanden

torde väl för övrigt kunna förväntas, att den resande allmänheten ic e

påfordrar en körhastighet, som leder till dragarnas överansträngning.

Den av skjutsentreprenörernas riksförbund gjorda framställningen sug^fskm

avsåff såsom jag förut erinrat, i huvudsak åstadkommande av förbättring av eller

i entreprenörernas ställning neder år 1918. De gamla entreprenadkontrakten

hava i allmänhet utgått med detta år och nya entreprenad entroprenad.

perioder begynt innevarande år. Emellertid utgår entreprenad perioden kontrakt

vid åtskilliga skjutsanstalter, nämligen i Uppsala och Blekinge lan, först

vid slutet av år 1921, och beträffande dessa anstalter galler fortfarande

vad av riksförbundet anförts. _ ..._

Beträffande vad med denna framställning avsetts tillåter jag mig

till en början erinra, att det ankommer på länsstyrelserna att bestämma

det antal'' hästar, för varje dygn räknat, som skall tillhandahållas vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

skjutsanstalt. Dervid bör enligt vad föreskrives i 5 § skjutsstadgan iakttagas,

att skjutsatgangen lägges till grund för bestämmandet av hästarnas

antal. Aven om denna föreskrift icke torde innebära binder för, att i

viss man hänsyn tages även till andra omständigheter än skjutsåtgången

lärer dock ej vara med en riktig tolkning därav förenligt att vid bes

ammandet av hastantalet bortse från skjutsåtgången i den grad, att

den resande allmänheten därigenom beredes olägenhet.

Att giva länsstyrelserna bemyndigande att under löpande entrepi

enadpenod med bortseende från skjutsåtgången företaga nedsättning i

det kontraktsenl.gt bestämda hästantalet eller att helt suspendera gällande

en repren ad kon trakt lärer ej kunna ske utan riksdagens medverkan,

i ni o 8 • iaUt n forhallande har ifrågavarande framställning i vad avser år

1918 icke kunnat föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Beträffande

e skjutsanstalter åter, där entreprenadperioden icke utgått år 1918

synes möjlighet böra åstadkommas att bereda entreprenörerna lättnad

i deras svårigheter.

Det begärda bemyndigandet för länsstyrelserna att suspendera

gällande entreprenadkontrakt torde emellertid vara alltför oförenligt med

de grunder varpa gällande skjutsstadga vilar, för att jag skulle anse

mig hora förorda detsamma. Framställningen i denna del har också

avstyrkts av samtliga myndigheter.

fv''ea °“ allvarliga betänkligheter måste möta mot nedsättande av

hastantalet i den utsträckning framställningen avser, finner jag dock

med hänsyn till de utomordentliga svårigheter, som under de senaste

aren mtratt för ifrågavarande entreprenörer och vilka icke kunnat förutses

vid tiden for entreprenadanbudens avgivande, billigheten kräva, att

entreprenörerna ma kunna beredas den lättnad, som en dylik nedsättning

av hästantalet skulle medföra, även om därmed skulle följa viss

olägenhet för de resande.

Emellertid kan enahanda uppfattning, åtminstone i viss mån, göras

gällande aven beträffande en del skjutsanstalter, där ny entreprenadperiod

begynt med 1919 års ingång. Vid de auktioner, som författningsenligt

sistnämnda period lyckades man i det stora flertalet fall icke åstadkomma

sadana. De entreprenader, som börjat innevarande år, äro därfor

i regel avägabragta enligt de tillfälliga bestämmelser, som innealfas

i den av mig förut omnämnda förordningen den 11 juni 1918.

i vissa fall avslötos dock entreprenadkontrakt, byggda på vid 1917 års

auktioner avgivna anbud. Aven om vederbörande vid avgivande av

dessa anbud räknat med de då rådande kristidsförhållandena, synas dock

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majits proposition Nr 159.

skjutsentreprenörernas svårigheter därefter hava stegrats i en grad, som

knappast kunnat beräknas. Entreprenörerna vid dessa skjutsanstalter

svnas också rimligen böra kunna komma i åtnjutande av den lättnad,

som en dylik nedsättning av hästantalet skulle medföra. Den av mig

sålunda ifrågasatta nedsättningen av hästantalet synes böra tillampas

för innevarande år och år 1920.

Därest det överlämnas åt vederbörande länsstyrelse att pa av

entreprenör gjord framställning och efter prövning i varje särskilt tall

medgiva dylik nedsättning, torde erforderlig säkerhet vinnas tor, att

nedsättningen ej äger rum, där ej förhållandena verkligen påkalla eu

sådan. Vid av länsstyrelsen sålunda verkställd prövning torde emellertid

särskild hänsyn böra tagas till storleken av det vid skjutsanstalten

utgående entreprenadbidraget.

Jämväl beträffande de skjutsanstalter, där under innevarande år

entreprenader skola ordnas för år 1920, synas förhållandena kunna påkalla

att för underlättande av åstadkommandet av entreprenader hastantalet

utan hinder av föreskriften i 5 § skjutsstadgan bestämmes

lägre än som svarar mot skjutsåtgången, även om därigenom olägenhet

skulle uppstå för den resande allmänheten.

De svårigheter, som mött då det gällt att åstadkomma skjutsentreprenader

för år 1919 och vilka torde vara allt för väl kända för

att behöva av mig närmare beröras, kvarstå nämligen helt visst i stort

sett även beträffande skjutsentreprenaderna. för år 1920. Oaktat betänkligheter

måste möta mot att vid skjutsanstalterna bestämma e

så lågt hästantal, att olägenhet måste uppstå för den resande allmänheten,

håller jag dock före, att angelägenheten att åstadkomma entieprenad

utan alltför orimliga entreprenadbidrag måste tillmatas större

betydelse än den inskränkning i de resandes fortkomstmöjligheter, som

kan bliva en följd av ett lågt hästantal vid skjutsanstalterna

Jao- tror’ mig visserligen hava grundad anledning förmoda, att

länsstyrelserna i allmänhet även utan särskilt bemyndigande i foievarande

avseende komma att bestämma det hästantal, som för ar 19

skall tillhandahållas vid skjutsanstalterna, synnerligen lågt. Da emellertid,

på sätt förut anförts, bestämmelserna i 5 § skjutsstadgan,

strängt tolkade, icke lära inrymma länsstyrelserna befogenhet . att

vid fastställande av entreprenadvillkoren med bortseende från skjutsåtgången

bestämma hästantalet så lågt, att olägenhet för de resande

därav uppstår, svnes mig lämpligt, om ett bemyndigande kunde lamnas

länsstyrelserna att, för den händelse de skulle vid entreprenadvillkorens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

fastställande finna bestämmande av dylikt lägre hästantal erforderligt

tor åstadkommande av entreprenad på rimliga villkor, meddela bestämmelser

i sådant avseende, även om därmed skulle följa olägenhet för den

resande allmänheten. Ett sådant bemyndigande lärer dock ej kunna

lämnas utan riksdagens medgivande.

'' i- ™ c^reft’er sist beträffar den av länsstyrelsen i Jämtlands

... fn ?Jorca anmälan i fråga om företrädesrätt vid erhållande av skjuts

fo* ™a Personel-, tala onekligen starka skäl för, att läkare, veterinärer

och barnmorskor må med minsta möjliga tidsutdräkt erhålla för angeägna

sjukresor erforderliga skjutsar. Likaledes synes det mig vara av

vikt att vissa tjänstemän såsom landsfogdar, landsfiskaler och länspoliser

beredes möjlighet till snabb fortkomst i brådskande tjänsteresor.

Emellertid synes ett generellt stadgande om dylik företrädesrätt

tor vissa personer, huru starka skäl än tala därför, kunna innebära

åsidosättande av intressen, som i vissa fall kunna vara av lika vikt

som den foreträdesberättigades. Under normala förhållanden, då hästantalet

vid skjutsanstalterna i allmänhet torde motsvara skjutsåtgången,

lärer val också i regel avsevärdare svårigheter ej möta för ifrågavarande

personer att utan för stor tidsutdräkt erhålla erforderliga skjutsar.

Aven om den föreslagna omläggningen av skjutsdygnet kan betaras

medföra någon försämring härutinnan, lärer likväl ej heller detta

innan någon erfarenhet i avseendet vunnits, få tillmätas allt för stor

betydelse.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig icke böra

ororda införande i skjutsstadgan av bestämmelse om den föreslao-na

företrädesrätten. ö

Med avseende å de betydande inskränkningar i skjutstillgången

som under nuvarande kristider genomförts, anser jag dock kunna ifrå°-asattas,

huruvida icke en provisorisk bestämmelse i ämnet är befogad.

Uet synes nämligen vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att

ej möjligheten för ifrågavarande kategorier resande att utan alltför

stor tidsutdräkt erhålla brådskande skjutsar äventyras, något som annars

kan befaras med nuvarande inskränkta skjutstillgång. Vid sådant

förhållande och med hänsyn därjämte till de stora uppoffringar, som

från det allmannas sida göras för skjutsningens uppehållande, synes fullt

tog finnas för en dylik provisorisk bestämmelse.

v°i!e-aV förut förordade provisoriska bestämmelser i fråga om

skjutshallningen under innevarande år och år 1920 synes mig därför

också böla inrymmas ett stadgande om, att läkare, veterinär och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 159.

barnmorska för sjukresa samt landsfogde, landsfiskal och länspolis för

polisärenden må, därest resan är av så angelägen och brådskande

.1 i • isi „^-rvnirr»TT fimron^q virl sinntsfliTistfilt civ annan

resa i

natur, att den ej tål uppskov, använda vid skjutsanstalt av annan

resande beställd, ännu icke utgången skjuts, samt att med samma företrädesrätt

må utgå skjutsar för sjuk persons forslande till läkare ellei

sjukvardsanstaltnes emellertidi tm kontroll att företrädesrätten icke missbrukas,

böra föreskrivas, att i dagboken skall göras vederbörlig anteckning

angående de omständigheter, som betinga skjutsens^ utgående med företrädesrätt

eller att vederbörlig redogörelse därför på annat satt famnas.

Förslag till förordningar i överensstämmelse med de av mig nu

framhållna synpunkter hava upprättats inom jordbruksdepartementet.

Sedan departementschefen härefter uppläst de sålunda omförmälda

författningsförslagen, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle proposition av den lydelse, bil. ... vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. ISO höft. tNr 159.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 23 §§ i stadgan om skjutsväsend s. 1 i texten
  2. JoU 1919:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 5, 12 och 28 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni s. 1 i texten