Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel till förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets regeringsrättsbyrå

1919-03-07 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:211, Angående anvisande av medel till förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets regeringsrättsbyrå

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition Nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av

medel till förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets

regeringsrättsbyrå; given Stockholms slott den

7 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

liuansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att till förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets regeringsrättsbyrå,

i enlighet med vad i ovannämnda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden närmare utvecklats, anvisa såsom förslagsanslag,

högst,

dels å tilläggsstat för år 1919 ett belopp av ............ kronor 3,300,

dels ock å extra stat för år 1920 ett belopp av kronor 6,725.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang tid riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 18S käft. (Nr 211.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 211.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1919.

N ärvar ande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

På sätt jag under punkten 4 i det vid den till innevarande års

i''iksdag avlåtna statsverkspropositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över finansärenden framhöll hade inom finansdepartementet

utarbetats förslag till förstärkning från och med den 1 juli 1919 av

arbetskrafterna å nämnda departements regeringsrättsbyrå, vilket förslag

för yttrande remitterats till löneregleringskommittén. Som remissen då

ännu icke besvarats, kunde något definitivt förslag i frågan icke framläggas,

men beslöt Kungl. Maj:t på min hemställan, att i avbidan på

den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till arvode

åt en särskild föredragande i regeringsrätten m. m. beräkna dels å tilllä

ggsstat för år 1919 ett förslagsanslag, högst, av 2,600 kronor, dels och

bland de extra anslagen för år 1920 ett förslagsanslag, högst, av 5,200

kronor, över omförmälda inom finansdepartementet utarbetade förslag,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

som hade formen av en å regeringsrättsbyrån uppgjord, till mig ställd

promemoria, har löneregleringskommittén numera den 28 februari 1919

avgivit yttrande. Med anledning härav torde jag få ånyo anmäla ärendet

för Kungl. Maj:t.

Jag anhåller därvid att till eu början få bringa i erinran vad löneregleringskommittén

i sitt den 15 februari 1917 avgivna betänkande

angående reglering av löneförhållanden m. in. vid statsdepartementen

(delen Lill av kommitténs tryckta betänkanden) yttrat med avseende å

den för föredragningen i regeringsrätten erforderliga personalen i allmänhet

och särskilt beträffande ifrågavarande byrås organisation.

Under rubriken »allmänna erinringar och förslag» framhöll kommittén

i sitt nämnda betänkande, hurusom dåvarande landshövdingen

Axel Scliotte — i betänkande angående statsdepartementens verksamhetsområden

och arbetsformer in. m. — beträffande organisationen av Kung].

Maj:ts kansli, frånsett statssekreterare- och expeditionschefsposterna, utgått

ifrån, att några mera avsevärda organisationsförändringar icke för

det dåvarande borde ifrågasättas.

Med erinran härom anförde kommittén vidare, att således allt

fortfarande inom departementen skulle finnas anställda kansliråd, vilka,

om byråindelningen inom departementet vore införd, skulle såsom byråchefer

förestå var sin byrå och vilkas åligganden i främsta rummet

skulle bestå uti att till föredragning bereda de på Kungl. Maj:t i statsrådet

ankommande administrativa mål och ärenden, som till byrån överlämnades,

samt att i dessa föreslå beslut. De skulle därjämte, bland

annat, med uppmärksamhet följa sådana frågor, vilka folie inom byråns

verksamhetsområde, samt, i förekommande fall, i dem utarbeta förslag

och utlåtanden.

I fråga om föredragningen i regeringsrätten syntes det kommittén

böra erinras, att vid regeringsrättens inrättande avsikten var, att föredragningen

därstädes i allmänhet skulle handhavas av vederbörande byråchef

i statsdepartement.

Lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909 stadgade

visserligen, att »föredragande i regeringsrätten vare, efter Konungens

bestämmande, ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement, vartill

det ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer», men

i kungl. stadgan den 5 juni 1909 angående behandlingen inom statsdepartementen

av ärenden, som tillhörde Kung]. Maj:ts regeringsrätt,

hade föreskrivits, att de besvärsmål och andra ärenden, som borde i

Lönereglerings

kommitténs

betänkande

lr''/ä 1917.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

regeringsrätten förekomma, skulle beredas och föredragas av kansliråden

i det statsdepartement, vartill desamma enligt stadgad fördelning hörde;

dock att Kungl. Magt, där så funnes erforderligt, förordnade kanslisekreterare

eller annan tjänsteman inom departementet att vara föredragande

inför regeringsrätten.

Utvecklingen hade sedermera gått i den riktningen, att föredragningen

i regeringsrätten i regel uppdragits åt särskilda föredragande,

vilka uteslutande eller i huvudsak ägnat sig åt detta arbete.

Tvivelsutan — yttrade kommittén vidare — vore den ursprungliga

tanken, att vederbörande byråchef skulle föredraga i såväl statsrådsberedningen

som regeringsrätten, grundad på goda skäl, om än, såsom

påvisats, förhållandena utvecklat sig i en motsatt riktning. Utan att då

vilja göra något mera bestämt uttalande för den ena eller andra anordningen,

hade kommittén — med anslutning till den uppfattning, att,

därest föredragningen i regeringsrätten vore av en omfattning, som krävde,

att särskild föredragande uteslutande eller i huvudsak ägnade sig däråt,

den särskilda föredraganden borde hava kansliråds ställning — funnit

ändamålsenligt, att antalet kansliråd i vederbörande departement så beräknades,

att möjlighet bereddes att efter vederbörandes beprövande

använda den ena eller den andra anordningen.

Beträffande den övriga tjänstepersonal, som vore erforderlig inom

statsdepartementen, hade landshövdingen Schotte i sitt betänkande framhållit,

hurusom enligt hans mening två behov huvudsakligen gjorde sig

gällande, det ena att kunna påräkna tjänstemän inom departementen,

som kunde biträda byråcheferna (kansliråden) vid föredragningen, och

det andra att ernå ett avskaffande i lämplig omfattning av det dåvarande

extraordinariesystemet.

För upjmående av dessa syftemål hade landshövdingen Schotte

föreslagit dels att med ombildning av de dåvarande kansli sekreterarbefattningarna

skulle inrättas ett lämpligt antal dylika tjänster av andra

normalgraden, dels ock för extraordinariesystemets begränsning att på

departementens stater skulle uppföras ett antal befattningar av första

normalgraden och därigenom i lämplig omfattning beredas ordinarie

anställning åt sådana amanuenser med fast arvode, vilka under alla förhållanden

erfordrades därstädes och för vilka hel sysselsättning kunde

givas enbart i departementet.

Vad landshövdingen Schotte i omförmälda hänseende yttrat och

föreslagit fann kommittén välgrundat och för arbetet inom departementen

ändamålsenligt och betydelsefullt, och ville kommittén i det hela uttala

sin anslutning därtill.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Vad anginge de nya kanslisekreterarna i andra normalgraden,

skulle enligt landshövdingen Schottes förslag av deras innehavare krävas

ett kvalitativt högre och mera ansvarsfullt arbete än vad som enligt då

gällande instruktion ålåge kanslisekreterare. Dem borde — i anknytning

till vad som dåmera gällde för innehavare av andragradsbefattningar

i vissa centrala verk — kunna åläggas att för vissa ärenden eller viss

grupp av ärenden vid tillfällen av behov fullgöra den föredragningsskyldighet

i statsrådsberedningen, som kansliråden ej själva medhunne,

ävensom tillfällig, vissa grupper av mål omfattande föredragning i

regeringsrätten. Dem skulle ock åligga att biträda statssekreterare, expeditionschef

och kansliråd i allt, som ålåge dessa.

Vad härefter beträffar de särskilda departementen, tillhöra dessa,

med hänsyn till behovet av föredragande i regeringsrätten, två grupper,

nämligen dels de, vilkas regeringsrätts mål äro så fåtaliga, att eu särskild

föredragande ej kan erhålla full sysselsättning med dessa måls beredande

och föredragning, och dels de, där särskild föredragande av regeringsrättsmål

bliver tillräckligt sysselsatt av denna sin uppgift.

Till den förra gruppen höra justitie-, utrikes- och sjöförsvarsdepartementen.

För dessa beräknades därför av löneregleringskommittén

i dess ifrågavarande betänkande icke någon föredragandetjänst enbart

med hänsyn till tjänstgöringen i regeringsrätten.

Till den senare gruppen höra de övriga departementen.

Då av sistnämnda departement allenast civil- och finansdepartementen

i avseende å regeringsrättsmålen hava så omfai tände arbetsbörda,

att en föredragande ej är tillräcklig för fullgörandet av arbetet

å regeringsrättsbyrån, torde det ligga närmast till hands att beträffande

regeringsrättsbyråns organisation jämföra dessa båda departement. Jag

torde därför kunna inskränka mig till att av vad löneregleringskommittén

i sitt betänkande av den 15 februari 1917 yttrat angående de särskilda

departementen omnämna allenast vad kommittén har att anföra i fråga

om civil- och finansdepartementen. Ett utdrag av vad kommittén

jämväl beträffande lantförsvars-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen

yttrat återfinnes emellertid i kommitténs i nu förevarande ärende avgivna

utlåtande och tillåter jag mig hänvisa därtill.

Vidkommande civildepartementet, erinrade kommittén, att föredragningen

av mål hos regeringsrätten för det dåvarande ombesörjdes av

dels två särskilda föredragande, dels ock därjämte, vad besvärsmålen

beträffande lantkominuns beslut anginge, av kanslirådet å första byrån.

Enligt vad kommittén inhämtat, hade antalet sistnämnda besvärs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

mål hållit sig tämligen konstant — omkring 60—70 om året. Föredragningstiden

beträffande dessa mål hade utgjort 27» timme en gång

i månaden (motsvarande 6—7 dagar om året). Antalet övriga inkomna

besvärsmål hade för åren 1910—1916 utgjort respektive 120, 100, 104,

155, 174, 178 och 202. Föredragningsdagarnas sammanlagda antal för

sistnämnda mål hade under vart och ett av de senaste åren före 1916

utgjort 20 hela samt 10 halva dagar enligt fastställd fördelning jämte

några extra dagar — sammanlagt således årligen omkring 26 dagar

eller, besvärsmålen beträffande lantkommuns beslut inräknade, 32—33

dagar. För år 1916 hade ansetts nödvändigt att i den fastställda fördelningen

upptaga ytterligare 10 halva föredragningsdagar för de besvärsmål,

som ej avsåge klagan över lantkommuns beslut.

Det hade från departementets sida gjorts gällande dels att regeringsrätfsmålen

från civildepartementet i stort sett vore svårare än dem,

som tillhörde annat departement, dels ock att desamma vore av synnerligen

skiftande beskaffenhet och ofta föranledde en hel del föregående

skriftväxling.

De för det dåvarande i departementet auställda två särskilda föredragande

vore — anförde kommittén vidare — efter vad som upplysts,

i det närmaste fullt sysselsatta med detta sitt arbete. Det både föreslagits,

att ifrågavarande tjänster skulle förändras till byråchefsbefattningar.

I allt fall syntes, efter vad alternativt föreslagits, förhållandena

motivera inrättande för ändamålet av dels en byråchefsbefattning och

dels en befattning som särskild föredragande mot arvode, ej väsentligen

understigande byråchefs avlöning. I båda fallen sjmtes emellertid kunna

förutsättas, att besvärsmålen angående lantkommuns beslut kunde medhinnas

av de nya befattningshavarna.

För egen del anförde kommittén, att i fråga om föredragningen

av mål hos regeringsrätten kommittén hyste den uppfattningen, att för

denna föredragning icke i något departement för det dåvarande borde

anställas mer än ett kansliråd. Det förelåge emellertid inom civildepartementet

behov av ytterligare arbetskraft för ändamålet. Vid detta

förhållande och då, såsom ock från departementet blivit upplyst, arbetet

ej syntes fullt motivera ännu en ordinarie befattningshavare med kansliråds

ställning, ansåges medel böra tillsvidare beredas å extra stat till arvode

åt en för ifrågavarande ändamål förordnad särskild extra föredragande.

Arvodet syntes , böra beräknas till 7,000 kronor eller enahanda belopp,

som för det dåvarande i regel utginge till särskilda extra föredragande

i departementen.

Kommittén föreslog följaktligen dels att för föredragningen av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 211.

mål hos regeringsrätten å civildepartementets ''flat måtte uppföras enkanslirådsbefattning,

dels och att åtgärder måtte vidtagas för beredande åt en

extra föredragande för dylika mål inom departementet av ersättning till

belopp av 7,000 kronor.

Såsom biträde åt föredragandena av regeringsrättsmål i vart och

ett av lantförsvars-, civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen föreslog

kommittén i enlighet med framställningar från vederbörande departement

anställande av en andre kanslisekreterare.

Vad angår finansdepartementet har löneregleringskommittén i sitt

ovannämnda betänkande (delen L1II) framhållit och erinrat, bland annat,

att beträffande den ena av departementets dåvarande två byråer — byrån

för beskattnings-, tull-, pensions- m. fl. ärenden — så gott som från

början av regeringsrättens tillkomst måst tillgripas utvägen att anlita

särskild extra föredragande för de mål, som ankomme på regeringsrättens

avgörande. För åren 1909 (delvis), 1910 och 1911 samt förra

hälften av år 1912 hade Kungl. Maj:t förordnat en av departementets

kanslisekreterare att vara extra föredragande i regeringsrätten.

Då sålunda behovet av en dylik arbetskraft för det dåvarande och

jämväl för en avsevärd tid framåt ansågs oavvisligt, hade vid 1912 års

riksdag framlagts förslag att bereda den extra föredraganden en fastare

ställning. Samma års riksdag hade ock för ändamålet beviljat på extra

stat för år 1913 ett belopp av 10,500 kronor, varav 3,500 kronor avsetts

för senare delen av år 1912. Sedermera hade för vart och ett av åren

1914—1917 till ersättning åt en extra föredragande i finansdepartementet

beviljats ett extra anslag av 7,000 kronor.

Efter att hava erinrat, bland annat, hurusom ärendena i finansdepartementet

i stort sett fördelade sig för det dåvarande på lyra avdelningar,

nämligen dels de dåvarande två ordinarie byråerna, skat-tebyrån

och handelsbyrån, dels ock två senare tillkomna avdelningar,

lånebyrån och den särskilda föredragandens i regeringsrätten byrå, å

vilken sistnämnda byrå tjänstgjorde utom föredraganden blott en extra

amanuens, meddelade löneregleringskommittén vidare i sitt meranämnda

betänkande, att från departementet betonats, att det för arbetet därstädes

skulle vara en fördel, om till sistberörda byrå kunde förläggas all föredragning

av mål hos regeringsrätten. Denna föredragning fullgjordes

nämligen då dels av den extra föredraganden med eu hel föredragningsdag

i veckan dels ock av vartdera kanslirådet med en halv föredragningsdag

var tredje vecka.

Dessutom hade från departementet framhållits, att, alldenstund den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

extra regeringsrättsföredraganden redan då vore nästan mer än skäligt

betungad med arbete, lian givetvis ej kunde belastas med ytterligare

föredragning, utan syntes till fullgörande av den kansliråden åvilande

föredragningsskyldigheten böra anställas å ifrågavarande byrå en kanslisekreterare

av högre grad, som jämväl kunde övertaga någon del av

den extra föredragandens föredragningsskyldighet. Den ifrågavarande

extra föredragandens befattning borde förändras till en kanslirådsbefattning,

särskilt med hänsyn därtill, att det för departementets skatte! agsstiftningsarbete

vore angeläget, att man kunde städse på platsen påräkna

och för längre tid bibehålla en i skattelagarnas tillämpning väl

förfaren man.

För egen del anförde kommittén, att det från departementet framställda

förslaget innebure, att de extra befattningar, vilkas innehavare

för det dåvarande till art och omfattning fullgjorde en föredragningsskyldighet

motsvarande vad som ålåge byråchef, förändrades till ordinarie

kanslirådsbefattningar. Förslaget avsåge således icke någon ökning av

arbetskrafterna utöver vad som då funnes, utan ginge endast ut på att

åvägabringa en fastare organisation av de inom departementet rådande

förhållandena. Kommittén hade för sin del intet att erinra häremot och

förordade följaktligen, att å finansdepartementets stat uppfördes, bland

andra, en kanslirådsbefattning för föredragningen hos regeringsrätten.

Vad därefter anginge kanslisekreterare av högre grad innebure

departementets förslag, att en dylik befattningshavare skulle biträda

vid föredragningen av mål hos regeringsrätten. Med hänsyn till arten

och mängden av de mål, som tillhörde finansdepartementets föredragning

i regeringsrätten, syntes en ytterligare föredragande vara erforderlig,

och då den anordning i detta hänseende, som föreslagits, från departementets

sida på grund av där rådande särskilda förhållanden i förevarande

avseende betonats såsom starkt önsklig, hade kommittén för

sin del ej velat motsätta sig uppförande å stat av denne kanslisekreterare

av högre grad.

Vad organisationen av finansdepartementets nuvarande regeringsrättsbyrå

beträffar har löneregleringskommittén slutligen i sitt ifrågavarande

betänkande meddelat, att från departementet föreslagits uppförande

å stat av visst antal kvinnliga biträden av andra graden, därav

ett för tjänstgöring hos vederbörande föredragande av mål hos regeringsrätten;

och hade kommittén icke något att erinra häremot.

Regeringsrättsb}^råns arbetskrafter borde således enligt löneregleringskommitténs

i dess omförmälda betänkande uttryckta mening utgöras

av ett kansliråd, en förste kanslisekreterare och ett kvinnligt biträde av

andra graden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung/. Maj.ts proposition Nr 211.

I de avseenden, varom i nu förevarande ärende är fråga, fattade

statsmakterna beslut i enlighet med 1 ö n er egl er i ngsko rn mittens förslag

(år 1917: proposition nr 230 och riksdagens skrivelse nr 373).

Jag övergår härefter till att omnämna det huvudsakliga innehållet

i den å finansdepartementets regeringsrättsbyrå upprättade promemorian.

I nämnda promemoria erinras till en början om, huru departementets regeringsrättsföredragning

varit ordnad, innan departementets nuvarande organisation

med 1918 års ingång trädde i kraft, samt meddelas, bland annat, att å regeringsrättsbyrån

dåmera tjänstgjorde, utom byråns nyssnämnda personal, även en å annan

byrå i departementet anställd amanuens, vilken mot särskilt arvode av 500 kronor

för år förde protokollet i regeringsrätten vid departementets föredragningar därstädes.

Vidare framhålles, att den å regeringsrättsbyrån anställde förste kanslisekreteraren

förutsatts skola, jämte sin föredragning i regeringsrätten, biträda kanslirådet

å byrån med beredning av mera invecklade mål, verkställandet av undersökningar,

uppsättandet av svårare rubriker och i övrigt stå till kanslirådets förfogande för

fullgörandet av det mera kvalificerade arbete, denne önskade hava utfört.

Beträffande de nuvarande förhållandena å regeringsrättsbyrån och det framställda

förslaget till ändring däri innehåller promemorian huvudsakligen följande.

Finansdepartementet hade år 1918 tilldelats 50 hela föredragningsdagar i

regeringsrätten, vilka infölle å fredagar och var fjärde onsdag.

Detta antal föredragningsdagar syntes emellertid vara för litet för att undvika

balans av departementets regeringsrättsmål.

För föredragningsskyldighetens fullgörande hade utom kanslirådet å byrån

jämväl förste kansliseki’eteraren därstädes måst helt ägna sig åt föredragningen,

vadan han ej kunde, såsom avsett varit, lämna kanslirådet biträde vid dennes

arbete.

Följden härav vore, att ingendera av föredragandena ä byrån hade någon

hjälp vid målens beredning, vid uppsättningen av svårare rubriker och dylikt.

Detta vore så mycket olägligare som vissa omständigheter inträffat av beskaffenhet

att tynga förarbetet till föredragningarna.

Sålunda hade, för att med hänsyn till förefintlig balans i möjligaste mån

utnyttja de föredragningstillfällen, som stode departementet till buds, själva föredragningen

måst sammanpressas. Den därmed åsyftade effekten, nämligen att vid

varje föredragning medhinna ett större antal mål, hade givetvis till omedelbar följd,

att det varje föredragning föregående arbetet med målens beredning ökades ej endast

kvantitativt genom ökningen av målens antal utan även kvalitativt, i det att särskild

omsorg måste ägnas utgallringen av det material, som kunde anses få uteslutas

vid föredragningen. Och vidare hade det i allt större omfattning blivit brukligt,

att sammanställningar över i handlingarna förekommande sifferuppgifter och dylikt

utarbetades för att tillhandahållas regeringsrättens ledamöter.

De förhållanden, som sålunda utvecklat sig å regeringsrättsbyrån, nödvändiggjorde

vissa förändringar i avseende å byråns arbetskrafter.

Därvid hade man att utgå ifrån, att det ej rimligtvis borde fordras mer

arbete av en föredragande än som svarade mot två och en halv föredragningsdagar

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 189 höft. (Nr 211.) 2

1917 års

riksdag.

Regeringsi

tittsbyråns

p. in.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!.. Mqj.ts proposition Nr 211.

i månaden eller omkring 25 dagar om året (en föredragningsdag = cirka 4 timmar),

vilket för övrigt ungefär motsvarade det arbete, som för närvarande presterades av

kanslirådet å byrån.

Då departementet emellertid både att svara för fem föredragningsdagar i

månaden, återstode två och en halv dagar, vilka förste kanslisekreteraren måst

övertaga.

För att kunna göra detta måste han givetvis befrias från skyldigheten att

lämna arbetsbiträde åt kanslirådet.

Emellertid kunde de båda föredragandena icke undvara behörigen kvalificerat

biträde vid målens beredning m. in. Det borde därför anställas till biträde åt kanslirådet

en andre kanslisekreterare, vilken även kunde övertaga protokollsföringen i

regeringsrätten vid byråns föredragningar, och till biträde åt förste kanslisekreteraren

en amanuens.

Behovet av de sålunda ifrågasatta förändringarna beträffande regeringsrättsbyråns

personal syntes kunna anses bliva konstant. I detta avseende åberopades

den fortgående utvecklingen av skattelagstiftningen och framhölls tillika, att den

år 1918 verkställda allmänna omtaxeringen av fastigheterna komme att tillföra

byrån ökat arbete.

Då genom den föreslagna anordningen förste kanslisekreteraren i stort sett

skulle erhålla enahanda åligganden som kanslirådet, vore det skäligt, att honom

bereddes viss avlöningsförbättring, och föreslogs i sådant avseende för honom ett

lönetillägg å extra stat av 1,200 kronor, varigenom lian skulle komma i åtnjutande

av den för extra föredragande i statsdepartementen vanliga ersättningen eller 7,000

kronor för år. Av lönetillägget borde 700 kronor utgöra tjänstgöringspenningar.

Den nye andre kanslisekreteraren borde från och med år 1920 uppföras å

ordinarie stat med den för sådan befattningshavare bestämda avlöning eller 4,000

kronor för år räknat.

För amanuensen borde beräknas ett arvode av 2,000 kronor. Till följd härav

och då det nuvarande arvodet till protokollsförare i regeringsrätten ej längre

.skulle komma att utgå, borde departementets anslag till amanuenser in. m. höjas

med 1,500 kronor.

Vad sålunda ifrågasatts för regeringsrättsbyråns vidkommande föreslogs att

under övlig budgetär form vinna tillämpning redan från och med senare halvåret

1919.

I promemorian göres vidare en jämförelse i förevarande avseenden med de

övriga statsdepartementen, särskilt med dem, där särskilda föredragande för regeringsrättsmålen

äro anställda; denna jämförelse har närmare utförts i två promemorian

åtföljande tabeller, vilka jag anhåller torde få såsom bilagor fogas vid detta

protokoll.

I promemorian erinras ock om dåvarande chefens för finansdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet den 15 oktober 1909 vid behandling av fråga om

förordnande av extra föredragande i regeringsrätten. Vid detta tillfälle hade departementschefen

yttrat bland annat att, såsom framginge av den utredning, vilken

åtföljde Kungl. Majrts proposition till 1909 års riksdag med förslag till vissa av

inrättande av regeringsrätten m. m. föranledda författningar, finansdepartementet

otvivelaktigt komme kvantitativt och säkerligen ock kvalitativt sett att lämna

regeringsrätten långt större arbetsmaterial än något av de övriga departementen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ts ''proposition Nr 211.

Slutligen framhålles i promemorian, att, därest ett särskilt handelsdepartement

skulle komma att inrättas, "detta icke syntes få någon större inverkan på antalet

mål av beskaffenhet att böra från finansdepartementet föredragas i regeringsrätten.

Av berörda, vid promemorian fogade tabellbilagor inhämtas bland

annat, följande.

Antalet av dels samtliga till Kungl. Maj:t inkomna regeringsrättsmål

och dels de på finansdepartementet ankommande av dessa mål var

respektive: år 1913 1,507 och 474, år 1914 1,569 och 563, år 1915

1,654 och 527, år 1916 1,727 och 539 samt år 1917 1,862 och 541.

Den effektiva balansen av regeringsrättsmål i finansdepartementet

var den 15 november 1918, eller kort innan ifrågavarande promemoria

avgavs, 202.

Beträffande de departement, varest särskilda tjänstemän äro uteslutande

sysselsatta för regeringsrätten, hava vissa ytterligare uppgifter

meddelats.

Antalet under år 1918 till den 15 november inkomma regeringsrättsmål

har sålunda varit i lantförsvars- 317 (däri inbegripet ett stort

antal kristidsmål), i civil- 295, i finans-'' 547, i ecklesiastik- 360 och i

jordbruksdepartementet 181.

Antalet föredragningsdagar i regeringsrätten år 1918 var för lantförsvars-

20, för civil- 34, för finans- 50, för ecklesiastik- 25 och för

jordbruksdepartementet 25.

Såsom föredragande i regeringsrätten har vart och ett av nyssnämnda

departement till sin disposition ett kansliråd. Därutöver disponerar

civildepartementet eu uteslutande för regeringsrätten avsedd extra

föredragande och finansdepartementet en förste kanslisekreterare, som

är avsedd att biträda vid departementets föredragning i regeringsrätten.

I ecklesiastikdepartementet anlitas vid förefallande behov annan tjänsteman

inom departementet att, mot särskild ersättning, jämsides med

kanslirådet föredraga i regeringsrätten.

I vartdera av lantförsvars-, civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen

åtnjuta föredragandena biträde av en andre kanslisekreterare.

Dessutom äro å regeringsrättsbyråerna anställda i ecklesiastikdepartementet

en amanuens, i vartdera av civil- och finansdepartementen

ett kvinnligt biträde samt i finansdepartementet en protokollsförare.

1 sitt över omförmälda promemoria avgivna yttrande av den 28

februari 1919 bär löneregleringskommittén anfört följande.

Löner eg t r,

ring »korn

mitténs

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kung!. Maj:ts proposition Nr 211.

Såsom förut framhållits, är det arbete, som kräves för regeringsrättsmålen.

av synnerligen olika omfattning i skilda departement.

I justitie-, utrikes- och sjöförsvarsdepartementen är ifrågavarande arbete ej

av den betydenhet, ett särskilda arbetskrafter måste disponeras för detsamma. Så

är däremot förhållandet beträffande lantförsvars-, civil-, finans-, ecklesiastik- och

jordbruksdepartementen Men även mellan dessa sistnämnda departement förefinnes

större eller mindre skillnader i förevarande avseende.

Att döma av det material, som varit för löneregleringskommittén tillgängligt,

synes sålunda arbetet med regeringsrättsmålen, i vad detsamma ankommer på föredragande

i lantförsvarsdepartementet visserligen erfordra särskild föredragande,

dock att dennes tid möjligen kan i någon mån räcka till även för annat arbete.

I jordbruksdepartementet åter tyckas ifrågavarande regeringsrättsgöromål väl

svara emot en föredragandes arbetskraft, medan vad ecklesiastikdepartementet vidkommer

en föredragande synes stundom icke räcka till för departementets göromål

av berörda slag.

Beträffande civil- och finansdepartementen slutligen äro regeringsrättsmålen

så krävande, att i vartdera departementet stadigvarande beliöves mer än en person

för målens föredragning och därmed sammanhängande, på föredragande ankommande

göromål.

Sådana förhållandena nu äro, utgöra således sistnämnda två departement med

hänsyn till det arbete, regeringsrättsmålen tillföra dem, en särskild från de övriga

departementen bestämt avskild grupp.

För bestridande av nämnda arbete har, såsom ovan framhållits, civildepartementet

för sin del till förfogande ett kansliråd, en extra föredragande med ärsavlöning

av 7,000 kronor, en andre kanslisekreterare och ett kvinnligt biträde samt

finansdepartementet ett kansliråd, en förste kanslisekreterare, en protokollsförare

och ett kvinnligt biträde.

Den framställning, som nu föreligger från finansdepartementets regeringsrättsbyrå,

åsyftar att få denna byrå utrustad med enahanda arbetskrafter som civildepartementets

regeringsrättsbyrå disponerar, dock att dessutom en amanuens skulle

anställas särskilt för biträde vid regeringsrättsgöromålen.

Att förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets regeringsrättsbyrå

är av behovet påkallad, synes löneregleringskommittén uppenbart.

Vid bedömande av de anspråk, som i sådant avseende framställts från byrån,

synes — i betraktande av den särställning civil- och finansdepartementen intaga med

hänsyn till regeringsrättsarbetet och då inom vartdera departementet allt dylikt

arbete är sammanfört till en byrå samt arbetskrafterna å civildepartementets regeringsrättsbyrå

äro, såvitt kommittén har sig bekant, väl behövliga och av, under

nuvarande förhållanden, lämplig beskaffenhet — god ledning vara :itt hämta från

en jämförelse mellan de båda byråernas arbetsbördor.

Vad härvid först beträffar antalet av de på byråerna ankommande målen,

framgår av de ovan meddelade uppgifterna, att detta antal de senare åren i regel

hållit sig för civildepartementet mellan 200 och 300 och för finansdepartementet

mellan 500 och 600 för år.

Antalet mål är emellertid ej ensamt avgörande för arbetsbördans storlek.

Målens beskaffenhet är därvid ofta av än större betydelse. Givetvis är det synnerligen

vanskligt för kommittén att avgöra på vilkendera sidan övervikten i detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

hänseende må ligga. Man torde dock kunna i förevarande sammanhang bortse

härifrån med hänsyn till vad i ämnet från vartdera departementet framhållits.

En annan och sannolikt tillförlitligare grund för jämförelsen mellan byråernas

belastning torde ligga i förhållandet mellan deras föredragningar. I detta avseende

har meddelats, att civildepartementet tilldelats ungefär 34 och finansdepartementet

50 föredragningsdagar för år.

Av den nu gjorda jämförelsen vill kommittén draga den slutsatsen, att arbetet

å finansdepartementets regeringsrättsbyrå väl motionerar denna byrås utrustning

med enahanda arbetskrafter, som ansetts behövliga och lämpliga för civildepartementets

regeringsrättsbyrå, förstärkta med en amanuens.

Löneregleringskommittén har därför i huvudsak intet att invända emot nu

ifrågavarande framställning.

I budgetärt hänseende har kommittén däremot ansett sig böra göra en erinran

emot det föreliggande förslaget.

För åvägabringande av den åstundade förstärkningen av arbetskrafterna å

finansdepartementets regeringsrättsbyrå har ifrågasatts, utom extra anslag för ändamålet,

ändringar i departementets ordinarie stat därhän, att ytterligare en andre

kanslisekreterarbefattning skulle uppföras å staten samt anslaget till amanuenser

m. m. höjas.

Som emellertid — även oavsett det ovan antydda inrättandet av ett handelsdepartement

och den inverkan detta kunde hava å finansdepartementets regeringsrättsmål

— jämväl andra förändringar i departementsindelningen lära vara påtänkta

och dessa möjligen skulle kunna medföra lösgörandet på annat håll i Kungl. Maj:ts

kansli av arbetskrafter, vilka med tillämpning av de för kansliet gällande avlöningsvillkoren

lämpligen kunde förflyttas till finansdepartementets regeringsrättsbyrå,

håller löneregleringskommittén före, att hela summan av de till den behövliga förändringen

av nämnda byrås organisation erforderliga medlen bör tillsvidare beviljas

under form av extra anslag till förstärkning av byråns arbetskrafter.

Beloppet torde kunna beräknas för helt år på följande sätt:

tilläggsarvode till förste kanslisekreteraren ............................................ kronor 1,200

en extra andre kanslisekreterare.............................................. » 3,900

ersättning för semestervikariat vid den sistnämndes befattning............ » 125

en amanuens................................................................................................... » 2,000

kronor 7,225

varifrån emellertid bör avgå den nu frän amanuensanslaget till protokollsföraren i

regeringsrätten utgående ersättningen 500 kronor, vilket belopp genom protokollsförarens

indragning bleve disponibelt för amanuensen, vadan det erforderliga extra

ärsanslagets slutsumma skulle belöpa sig till 0,725 kronor.

Förslaget att tillföra finansdepartementets regeringsrättsbyrå förstärkning av

dess arbetskrafter redan från och med den 1 juli 1919 biträder kommittén. Det

för år 1919 för ändamålet erforderliga anslaget torde, då semestervikariat vid den

extra andre kanslisekreterartjänsten ej synes behöva förekomma nämnda år, böra

beräknas till 3,300 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer löneregleringskommittén

om framställning till 1919 års riksdag, att för erforderlig förstärkning av arbetskrafterna

å finansdepartementets regeringsrättsbyrå måtte anvisas

dels å tilläggsstat för år 1919 ett belopp av 3,300 kronor,

dels ock å extra stat för år 1920 ett anslag av 6,725 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen bär övertygat mig om nödvändigheten

av en förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets

regeringsrättsbyrå på sätt i förberörda promemoria föreslagits, dock att

jag i likhet med löneregleringskommittén anser, att den ifrågasatta

andre kanslisekreterartjänsten tillsvidare bör uppföras allenast å extra

stat. Beträffande kostnaderna för de förändrade anordningarna är allenast

att märka, att löneregleringskommittén utöver de i promemorian

angivna beloppen upptagit ett belopp av 125 kronor till ersättning för

semestervikariat vid nyssnämnda kanslisekreterartjänst, varjämte det för

år 1920 beräknade avlöningsbeloppet vid sistnämnda tjänst med hänsyn

till att densamma uppföres allenast å extra stat satts till 3,900 kronor

i stället för i promemorian beräknade 4,000 kronor. Mot de av löneregleringskommittén

sålunda jämkade kostnadsberäkningarna har jag ej

något att erinra. Jag vill blott anmärka, att anledningen till att dessa

beräkningar, jämväl med bortseende från omförmälda ''av kommittén vidtagna

jämkningar samt en avrundning av det å tilläggsstaten begärda

beloppet till jämna hundratal kronor, skilja sig från vad i statsverkspropositionen

och i propositionen om tilläggsstat för år 1919 för här

ifrågavarande ändamål äskats är att söka däri, att de för amanuensen

å regeringsrättsbyrån avsedda beloppen ursprungligen beräknats skola

utgå direkt från departementets anslag till amanuenser m. m. När nu

emellertid det erforderliga kostnadsbeloppet icke till någon del torde

komma att utgå såsom ordinarie anslag, synes vara lämpligt att, såsom

löneregleringskommittén föreslagit, sammanföra samtliga de för genomförandet

av de nya anordningarna behövliga anslagsmedlen till två anslag

att utgå, det ena å tilläggsstat för år 1919 och det andra å extra stat

för år 1920.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att till förstärkning av arbetskrafterna å finansdepartementets regeringsrättsbyrå,

i enlighet med vad jag här ovan närmare utvecklat, anvisa

såsom förslagsanslag, högst,

dels å tilläggsstat för år 1919 ett belopp av kronor 3,300

dels ock å extra stat för år 1920 ett belopp av kronor 6,725.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds ''proposition Nr 211.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Magt Konungen bifalla; och skulle till

riksdagen i ämnet avlåtas proposition av den lydelse,

.bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Bilaga A.

I. Antal till Kungl. Majst inkomna rederingsrättsinål.

1913

1914

1915

1916

1917

Justitiedepartementet...................

................. 73

69

68

87

90

Utrikes-

» ...................

................ 4

2

4

—

—

Lantförsvars-

» ..................

................. '') 1811

225

282

273

354

Sjöförsvars-

» ...................

................. 69

68

78

66

90

Civil-

» ...................

................. 228

222

218

243

240

Finans-

» ...................

................. 474

563

527

539

541

Ecklesiastik-

v ..................

................ 260

258

299

318

327

Jordbruks-

» ...................

................ 210

162

178

201

220

1,507

1,569

1,654

1,727

1,862

II. Balans av finansdepartementet tillhörande regeringsrättsinål den 15 november 1918.

498 icke föredragna mål, av vilka 202 voro slutremitternde.

*) På detta departement faller eu stor mängd mål, som ävo föranledda av krigstiden. Också är balansen

av slutremitterade icke föredragna mål avsevärd.

Bilaga B.

Antal Inkomna regeringsrättsinål in. m. år 1918 i departement, varest särskilda tjänstemän

äro uteslutande sysselsatta för regeringsrätten.

!

Antal

inkom- na mål

till d.

16/n

1918

Antal föredragnings- dauar

Föredragande

Förste

kansli*

sekr. o.

bitr.

före- dragan- de

Andre

kansli-

sekr.

Ama-

nuens

Kvinn- ligt bi- träde

Hela

Halva

k< ki

10- 1 ''/ q

V* 1 I1 /23

Kansli-

råd

Extra

föredr.

Lantförsvarsdepartementet

317l)

20

1

i

_

*)

| Civil- »

295

29

—

10

1

1

i

—

i

Finans-

547

50

_

—

1

—

i

—

3)

i

Ecklesiastik- »

360

20

10

1

4)

—

i

i

—

Jordbruks- »

181

20

10

—

1

—

—

i

—

3)

l) Stor ökning av antalet på grund av krigstiden.

a) Kvinnligt biträde ej anställt särskilt för regeringsrätten, men för ändamål, varför sådant biträde

erfordras, anlitas i departementet i övrigt anställda kvinnliga biträden.

-n) Eu amanuens å annan byrå förordnad allenast för protokollet.

4) Därjämte anlitas vid förefallande behov annan tjänsteman inom departementet att jämsides med

kanslirådet föredraga, för vilket ändamål anvisats särskilt anslag å extra stat a 1,000 kronor.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTHYCKEP.I-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:7b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1919 sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 1 i texten
  2. SU 1919:7a Statmtsk''iUta utlåtande Nr 7 A s. 3 i texten
  3. SU 1919:7b Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1919 sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 135 i texten
  4. Rskr. 1919:7a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under rilcsstatens för år 1920 sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 2 i texten