Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862

1919-02-21 · 88 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 82 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:278, Med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

1

Nr 278.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862; given Stockholms

slott den 21 februari 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54

och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 218 höft. (Nr 278.)

335218 I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 278.

Förslag

* till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse

:

§ 54.

I stad, där magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskilt tillsatta

styrelse fullgöra de å magistraten ankommande bestyr och åligganden,

om vilkas besörjande därstädes särskild föreskrift i lag eller

författning ej meddelats.

Denna styrelse skall bestå av en kommunalborgmästare och minst

två kommunalrådmän.

Reglemente för stadsstyrelse utfärdas av Kungl. Maj:t efter därom

av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmänna rådstugan

upprättat förslag.

§ 56.

Ledamöterna i drätselkammaren utses, ibland kommunens röstberättigade

medlemmar, av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av

allmänna rådstugan.

Sådant val sker, där två eller flera personer skola utses, proportionellt

på sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst

så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga

väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

I stad, där magistrat ej finnes, må i reglementet för drätselkammaren

kunna bestämmas, att drätselkammaren skall utgöras, utom av

de särskilt valda ledamöterna, jämväl av kommunalborgmästaren eller,

där sådan ej finnes, stadsstyrelsens ordförande såsom självskriven ledamot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920; dock att i stad, som

erhållit stadsrättigheter tidigare än med ingången av nämnda år, skall,

utan hinder av stadgandet i § 54 andra stycket, om stadsstyrelses

sammansättning gälla vad i reglementet för stadsstyrelsen är eller varder

förordnat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson, •

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Sedan inom civildepartementet tillkallade sakkunniga med skrivelse

den 22 december 1917 avgivit betänkande med förslag angående magistratsförvaltningens

ordnande i städer under landsrätt, har Kungl. Maj:t

genom remiss den 7 mars 1918 anbefallt länsstyrelserna i län, där städer

finnas med mindre än 10,000 invånare, att, efter det magistrater och

stadsstyrelser i städer av nyssnämnda storlek lämnats tillfälle att yttra

sig över berörda förslag, inkomma med de yttranden, som sålunda avgivits,

ävensom egna utlåtanden.

Länsstyrelsernas utlåtanden, åtföljda av yttranden från förenämnda

magistrater och stadsstyrelser, hava numera inkommit. Jämväl styrelsen

för svenska stadsförbundet, som lämnats tillfälle att yttra sig över betänkandet,

har avgivit utlåtande över detsamma. Åven från föreningen

Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare har yttrande däröver

inkommit. Jag anhåller nu att få ånyo- anmäla detta ärende.

Innan jag närmare ingår på innehållet av nämnda förslag, tillåter

jag mig fästa uppmärksamheten på att den nu föreliggande frågan om

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.is Proposition Nr 278.

magistratsförvaltningens ordnande i städer under landsrätt är av icke

oväsentlig betydelse för kommunalförvaltningen till följd såväl av att

städerna under landsrätt redan nu utgöra ett förhållandevis tämligen

stort antal som ock av att denna stadstyp synes komma att för framtiden

erhålla allt, större omfattning. 1 korthet må erinras om de förhållanden,

som givit utvecklingen på detta område denna riktning.

Uppkomsten av städer under landsrätt var vid tiden för kommunal- Landsrätt,- lagstiftningens tillkomst i allmänhet föranledd av ekonomiska hänsyn.

Medan å ena sidan för handelns skull stadens bildande ansågs nödigt,

befanns å andra sidan den ort, där staden lämpligen borde vara förlagd,

vara i saknad av den ekonomiska bärkraft, som syntes erforderlig

för dess betungande med kostnad för magistrat och rådhusrätt. I enlighet

härmed har ock, efter hand som de sålunda organiserade städerna

tillvuxit i ekonomisk styrka, dem ålagts att inrätta magistrat och rådhusrätt.

Då efter tillkomsten av den nya näringsfrihetslagstiftningen

behovet av stadsbildning icke framträdde på enahanda sätt som förut,

syntes det rimligt, att stad sprivilegier icke vidare beviljades andra orter

än sådana, vilkas ekonomiska bärkraft medgav dem att inrätta magistrat.

Det föreföll därför som om efter nämnda tid den magistratslösa

staden borde vara en institution, som vore ställd på avskrivning. Erfarenheten

gav till en tid stöd åt denna uppfattning. Intill år 1903 beviljades

icke i något fall stadsrättigheter utan att staden tillika erhöll

egen jurisdiktion och således magistratsfö ivältning.

Emellertid hade under det pågående arbetet för förberedande av eu Nyajagberedallmän

rättegångsreform betänkligheter uppkommit mot bibehållande av g

den nu bestående olikheten mellan landsbygdens och städernas domstolsväsende.

I nya lagberedningens år 1884 avgivna betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning framhölls, att denna olikhet vilade på

principiellt oriktig grund och uppenbarligen utginge från historiskt givna

förutsättningar, som numera ej ägde samma betydelse som förut. Rättsskipningens

ordnande och bekostande maste lika väl för stad som föi

landsbygd vara en statens, ej en kommunens angelägenhet. Åtskiljandet

av stad och kringliggande landsbygd i olika jurisdiktioner medförde

ofta kännbara praktiska olägenheter, vilka i synnerhet framträdde

bjärt i de mindre städerna. Domargöromålen vore här stundom sa få

och så ringa, att domarens både intresse och förmåga måste slappas

i saknad av väckelse, övning och tillfälle att samla erfarenhet. Åtskiljandet

av domarverksamhet och förvaltningsgöromål vore i våra dagar

s. 6 Kontrollera mot PDF

Justitieom
budsmannen
Berger.

6 Kungl. Maj. ts Proposition Nr 278.

ansett såsom ett önskemål, men detta skiljande kunde under nuvarande

förhållanden ske allenast i de större städerna, där domarkallet helt och

hållet krävde sin man.

Beredningen utvecklade närmare, hurusom den nuvarande ordningen

icke behörigen tillvaratoge vare sig arbetskrafter eller penningar, och

hurusom det icke kunde vara och icke heller visat sig vara gagneligt,

att i landet funnes två särskilda domarkårer, som tillsattes enligt olika

grunder och i viss mån av olika myndigheter. Beredningen hade fördenskull

ur processuell synpunkt uppställt såsom ett huvudsakligt önskemål

vid revisionen av vår domsto Isförfattning, att stad och landsbygd

snarast möjligt bleve i judiciellt avseende likställda, så att domstolsväsendets

ordnande och bekostande jämväl i stad bleve statens angelägenhet,

och den judiciella indelningen ej lade hinder i vägen för

landsbygd och stad att förenas till gemensam jurisdiktion, där så funnes

ändamålsenligt.

Emellertid uppreste sig, enligt beredningen, åtskilliga hinder, väsentligen

fallande utom området för processlagstiftningen, mot en lagstiftningsåtgärd,

varigenom påbjödes en omedelbar övergång till ett nytt

system, däri land och stad ovillkorligen och i ett slag skulle sammanslutas

till gemensamma jurisdiktioner. Lagstiftningen borde tills vidare

inskränka sig till att endast öppna vägen för en frivillig anslutning från

städernas sida och i möjligaste måtto uppmuntra därtill genom att göra

den förmånlig för båda parterna. Förhållandena vore på olika ställen

så väsentligt olika, att prövningen av åtgärdens lämplighet bleve säkrare,

när den inskränktes till enstaka fall.

Det av nya lagberedningen sålunda uttalade önskemålet angående

de mindre städernas frivilliga avstående från egen jurisdiktion har icke

efterföljts av en utveckling i angivna riktning, ett förhållande, som antagligen

har sin grund däri, att lagstiftningsåtgärder icke vidtagits i

syfte att göra en dylik övergång för städerna förmånlig och acceptabel.

Tvärtom hava efter betänkandets avgivande tillkommit ännu två städer

med egen jurisdiktion, nämligen Örnsköldsvik (1894) och Lysekil (1903).

Då Nässjö stationssamhälle i en under 1899 gjord ansökan hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte bevilja samhället stadsprivilegier, och i

sammanhang därmed begärde egen jurisdiktion, blev uppmärksamheten

läst på sistnämnda frågas betydelse för en blivande rättegångsreform

genom en skrivelse till Kungl Maj:t den 16 september 1901 ay riksdagens

justitieombudsman Ossian Berger, som härvid yttrade bland annat

följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 278. 7

»Då de mindre städerna alltså fortfarande synas betrakta den egna

jurisdiktionen såsom en förmån, från vilken de ej vilja avstå, men berörda

särskilda jurisdiktion, betraktad från hela samhällets synpunkt,

måste betecknas såsom en föråldrad form för rättsskipningen, torde man

kunna ifrågasätta, om icke staten själv ju förr desto hellre borde vidtaga

erforderliga åtgärder för de mindre städernas förening i judiciellt hänseende

med kringliggande landsbygd, där sådant utan olägenhet skulle

kunna verkställas. Men om av en eller annan anledning hinder anses

möta att redan nu genom dylika åtgärders vidtagande åtminstone i någon

mån förbereda den blivande rättegångsreformen, synes dock all anledning

förefinnas att icke genom inrättande av nya domstolar i jämförelsevis

obetydliga samhällen direkt motverka samma reform.»

Justitieombudsmannen hemställde därför om avslag på samhällets

ansökning, i vad den avsåge egen jurisdiktion. Genom Kungl. Maj:ts

beslut den 27 maj 1904 blev härefter ansökningen i sin helhet avslagen.

I utlåtande den 9 oktober 1913 i anledning av tvenne samhällens

begäran om egen jurisdiktion har processkommissionens dåvarande ledare

numera utrikesministern Hellner uttalat sig mot bifall till nämnda begäran.

Ingen av de städer, som efter 1904 års ingång tillkommit, har erhållit

egen jurisdiktion. I flertalet ansökningar om stadsrättigheter har direkt

utsagts, att för närvarande icke förelåge något trängande behov av

särskild stadsdomstol. I vissa fall har man framhållit olägenheterna av

att lyda under landsrätt, men ryggat tillbaka för de med upprättande

av magistrat och rådhusrätt förenade kostnaderna. Av de samhällen,

som sålunda under de senare åren erhållit stadsrättigheter, hava endast

Trollhättan och Nässjö framställt begäran om egen jurisdiktion, men

hava båda de ifrågavarande ansökningarna i denna-del av Kungl. Maj:t

avslagits. Till de städer av äldre typ, vilka sedan gammalt lytt under

landsrätt — Borgholm och Haparanda — hava sålunda under senare år

kommit: Tidaholm (stadsrättigheter beviljade 15 oktober 1909), Huskvarna

(28 oktober 1910), Arvika (18 november 1910), Eslöv (16 december

1910), Trollhättan (29 september 1911), Djursholm (13 juni 1913),

Nässjö (31 oktober 1913), Hässleholm (19 december 1913), Katrineholm

(19 december 1916), Sollefteå (30 december 1916) samt Ludvika, Boden

och Tranås (13 december 1918).

Till Kungl. Maj:ts ifrågavarande ståndpunkt till frågan om jurisdiktionen

i de mindre städerna har riksdagen i skrivelse den 19 maj

1915 (nr 127) ävenledes uttalat sin anslutning. I nämnda skrivelse har

Processkom
misaionen.

Kungl. Majrts

åtgöranden.

Riksdagens

uttalande år

1915.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

riksdagen under åberopande av lagutskottets i ärendet avgivna utlåtande

(1915, nr 29) anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande

dels huruvida genom ändrade bestämmelser i fråga om tingssammanträdens

hållande och därmed sammanhängande åtgärder rättsskipningen

å landet måtte kunna göras snabbare och lättare tillgänglig för de rättssökande

med särskild hänsyn till orter med mera sammanträngd befolkning,

dels vilka åtgärder, som borde vidtagas för att åt mindre städer,

som ville avstå från egen jurisdiktion, bereda ett lämpligt ordnande av

deras rättsskipning i sammanhang med angränsande landsbygds, dels och

på vad sätt i städer under landsrätt de kommunala och administrativa

uppgifter, som eljest ålåge magistrat, lämpligen borde tillgodoses, samt

till riksdagen inkomma med de förslag, vartill berörda övervägande

kunde finnas föranleda.

Det genom denna skrivelse uttalade önskemålet om snabbare jurisdiktion

för bland annat städerna under landsrätt föranledde Kungl.

Maj:ts proposition nr 4 till 1918 års lagtima riksdag med förslag till lag

om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden

m. m. och resulterade sedermera uti lag om särskilda tingssammanträden

för handläggning av vissa mål och ärenden med flera författningar

av den 7 maj 1918. (Sv. förf.s. nr 294—298).

Beträffande den av riksdagen därnäst berörda frågan om ordnandet

av rättsskipningen i de mindre städer, som vilja avstå från egen jurisdiktion,

har Kungl. Maj:t genom cirkulär den 2 juli 1915 ))i anledning av

ifrågasatt anstånd med åtgärder för återbesättande av vissa borgmästartjänster»,

anbefallt länsstyrelserna att, då borgmästartjänst i stad, i vars

magistrat och rådhusrätt enligt gällande bestämmelser borgmästaren är

ensam lagfaren ledamot eller jämte borgmästaren endast sitter en sådan

ledamot, blir ledig till följd av borgmästarens död, ofördröjligen därom

hos Kungl. Maj:t göra anmälan. Syftet med denna föreskrift har varit,

att Kungl. Maj:t skall bliva satt i tillfälle att i varje särskilt fall taga

under övervägande, huruvida anledning föreligger att förordna om utredning

angående ifrågavarande stads förläggande under landsrätt. Vidare

har Kungl. Maj:t genom cirkulär den 7 maj 1918 (Sv. förf.s. nr 299),

under åberopande av att genom lagen om särskilda tingssammanträden

för handläggning av vissa mål och ärenden skapats förutsättningar för

ett lämpligt ordnande av de mindre städernas rättsskipning i sammanhang

med angränsande landsbygds, utöver vad i cirkuläret den 2 juli

1915 finnes stadgat, förordnat, att när i stad, i vars magistrat och rådhusrätt

enligt gällande bestämmelser borgmästaren är ensam lagfaren

ledamot eller jämte borgmästaren endast sitter en sådan ledamot, borg
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

9

mästartjärtsten blir ledig, med åtgärder för densammas återbesättande

skall anstå, intill dess utredning blivit på Kungl. Maj:ts föranstaltande

verkställd angående lämplig organisation av stadens rättsskipning och

förvaltning; att i sådan händelse stadsfullmäktige äga genom av dem

utsedda representanter på stadens bekostnad deltaga i berörda utredning;

samt att vad sålunda föreskrivits jämväl skulle gälla sådana städer av

ovan angiven beskaffenhet, där borgmästartjänsten för det dåvarande icke

vore besatt med ordinarie innehavare och beträffande vilka Kungl. Maj:t

icke redan förklarat hinder ej möta för borgmästartjänstens återbesättande.

Till följd av föreskrifterna i cirkuläret den 7 maj 1918 skola borgmästare

änsterna tills vidare icke återbesättas i städerna Sala, Piteå,

Kungälv och Säter.

Vad slutligen angår det i riksdagens skrivelse sist berörda spörsmålet,

nämligen om lämpligaste sättet för tillgodoseende i städer under

landsrätt av de kommunala och administrativa uppgifter, som eljest

åligga magistrat, lämnades svenska stadsförbundet tillfälle att inkomma

med yttrande över detsamma. Sådant yttrande har förbundets styrelse

den 21 juni 1916 avgivit. Styrelsen överlämnade därvid en av stadsförbundets

sekreterare verkställd utredning i frågan jämte vissa förslag,

till vilka styrelsen visserligen förklarade sig ej kunna helt ansluta sig,

men som enligt dess mening kunde läggas till grund för ärendets vidare

handläggning. För egen del anförde styrelsen i huvudsak följande:

»I allmänhet torde det kunna anses önskvärt, att stadens styrelse förestås

av en administrativt'' utbildad och under ämbetsmannaansvar handlande person,

en avlönad borgmästare, tillsatt av Kungl. Maj:t inom av stadsfullmäktige upprättat

förslag. I fråga om denne tjänstemans kvalifikationer och än mer med

avseende å omfattningen av hans verksamhetsområde torde däremot stora olikheter

göra sig gällande mellan städer av olika storlek. I de minsta stadssamhällena-

under landsrätt lärer det eljest väl befogade kravet å borgmästarens lagfarenhet

böra eftergivas, och även i andra hänseenden synes stadsstyrelsen i

sådana orter kunna ordnas ungefär på samma sätt som för närvarande i häradsstäderna,

dock med vissa modifikationer i den riktning, som angivits i sekreterarens

tjänstememorial.

Svårare är frågan för de större städernas del, och olika meningar hava

härom gjort sig gällande inom styrelsen, särskilt vad angår den lämpligaste utformningen

av den administrativa borgmästarens verksamhetsområde. Detta

spörsmål sammanhänger nämligen på det närmaste med frågan om statens tillsyn

över städernas kommunalförvaltning. Inom styrelsen har gjorts gällande, att

särskild lokal tillsynsmyndighet framför allt i de större städerna vore överflödig,

och att statens uppsikt diir kunde ordnas på samma sätt som i landskommunerna.

Borgmästaren kunde under sådana förhållanden utan större svårigheter

Bihang till riksdagens protokoll tillit, t samt. 218 käft. (Nr 278.) 3862 18 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

inordnas i kommunalförvaltningen såsom den tjänsteman, vilken handlade stadens

ombudsmannaärenden, föredrog tillhörande frågor i drätselkammaren och övriga

förvaltningsmyndigheter samt överhuvudtaget utövade tillsynen över den behöriga

verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut. En sådan ordning möter emellertid

vissa betänkligheter, därest man, i likhet med styrelsens majoritet, ej vill påyrka

upphävandet av den löpande uppsikt över stadsfullmäktiges beslut, som för närvarande

är anförtrodd åt magistraten. Om denna uppsikt skall bibehållas, måste

det nämligen tillses, att vederbörande statsorgan, borgmästaren, gentemot de

kommunala myndigheterna erhåller den oberoende och auktoritativa ställning,

som är en oundgänglig förutsättning för uppsiktens effektiva handhavande. I

detta hänseende har styrelsen ej kunnat finna det av sekreteraren framställda

förslaget fullt tillfredsställande; likaså torde detta förslag innebära en alltför

stark inskränkning i det kollegiala behandlingssättet av magistratsärendena.

Styrelsen är emellertid icke i tillfälle att i ärendets nuvarande skick i vidare

mån än ovan skett framlägga några bestämda förslag till de anmärkta svårigheternas

undanröjande. Uppenbarligen är det nödigt att underkasta ärendet en

mera omfattande utredning än som inom svenska stadsförbundet kan ske, och

synes denna utredning lämpligen böra anförtros åt personer med särskild sakkunskap

och erfarenhet inom hithörande områden.»

Deri 30 juni 1916 bemyndigade härefter Kungl. Maj:t chefen för

civildepartementet att tillkalla högst fyra personer att, i egenskap av

sakkunniga, inom nämnda departement biträda vid utredning av berörda

fråga. Departementschefen utsåg samma dag till sakkunniga ledamoten

av riksdagens andra kammare, borgmästaren Jakob Pettersson, bankdirektören

Alfr. Fornander och sekreteraren i svenska stadsförbundet filosofie

doktorn Yngve Larsson samt tillkallade den 25 april 1917 ytterligare

borgmästaren Gunnar Fant. De sakkunniga hava såsom resultat av sitt

arbete överlämnat dels den 16 november 1916 en promemoria rörande

utsökningsväsendet i städer under landsrätt, dels ock med skrivelse den

22 december 1917 förslag dels till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och

56 i förordningen om koinmunalstyrelse i stad, dels till lag om ändrad

lydelse av 1 § i utsökningslagen den 10 augusti 1877, dels ock till

reglementen för tre olika typer av landsrättsstäder.

I syfte att underlätta handläggningen av förevarande ärende inom

vederbörande kommunala myndigheter har jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 15 februari 1918 uppdragits åt tre av de sakkunniga, herrar

Pettersson, Fant och Larsson, samt revisionssekreteraren K. J. D. Schlyter

att inom civildepartementet biträda vid ärendets handläggning och särskilt

dels, där så krävdes genom direkta förhandlingar söka utröna benägenheten

hos vederbörande kommuner att antaga det uppgjorda förslaget samt i

övrigt möjligheterna för dess genomförande, förutom i städer under

landsrätt, jämväl och i samband med avskaffande av den egna jurisdiktionen

i andra städer med mindre än 10,000 invånare, dels ock uppgöra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

11

förslag till de nya eller ändrade lokala stadgar eller reglementen, som

ett genomförande av förslaget kunde påkalla. Till utförande av detta

uppdrag hava de tillkallade sakkunniga, »1918 års magistratskommitterade»,

under nämnda år vid besök av en eller flera utav dem förhandlat

med de kommunala myndigheterna i Nässjö, Huskvarna, Tidaholm, Trollhättan,

Eslöv, Sollefteå, Haparanda och Katrineholm ävensom i Sala,

Säter, Kungälv, Ängelholm och Piteå. Tvänne av de sakkunniga, herrar

Fant och Larsson, hava i en i juli 1918 avgiven promemoria lämnat en

utförlig redogörelse för de förda förhandlingarna i Nässjö, Huskvarna,

Tidaholm och Trollhättan.

Med stöd av denna promemoria, förenämnda yttranden från länsstyrelser

samt från magistrater och stadsstyrelser i städer med mindre

än 10,000 invånare m. fl. ävensom yttranden, avgivna till magistratskommitterade

av stadsfullmäktige i de flesta magistratlösa städerna (de

s. k. fögderistäderna), skall i det följande en redogörelse lämnas för de

meningar, som uttalats om de särskilda delarna av de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga hava till en början i sitt betänkande lämnat en utförlig

redogörelse för magistratens nuvarande kommunala och administrativa

uppgifter (sid. 53—70) och därvid såsom den viktigaste bland de

förra framhållit uppgiften att såsom stadens styrelse utöva överinseendet

över dess förvaltning och de särskilda styrelser, åt vilka densamma är

anförtrodd, i vilket hänseende magistraten äger vaka över att de kommunala

besluten bringas till verkställighet samt, därest ett beslut befinnes

olagligt, vägra handräckning till dess verkställighet.

Beträdande åter magistratens administrativa uppgifter erinra de sakkunniga

därom, att någon väsentlig förändring icke ifrågasättes med

avseende å den behörighet, som å detta område skulle uppdragas åt

styrelsen i fögderistäderna.

Härefter giva de sakkunniga en framställning av det sätt, varpå

magistratens uppgifter för närvarande tillgodoses i nyssnämnda städer.

I denna del innehåller betänkandet huvudsakligen följande:

I stället för magistrat bär i fögderistäderna inrättats en särskild stadsstyrelse,

varg organisation och uppgifter angivits i ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente,

likalydande för alla nyare häradsstäder. Även för Borgholm har ett nytt reglemente

av samma typ fastställts.

Stadsstyrelsen består enligt det i nyare häradsstäder gällande reglementet

av en ordförande, för fyra år i sänder förordnad av Kung!. Maj ds befallningshavande,

samt två ledamöter, vilka jämte samma antal suppleanter för likaledes

fyra år väljas av stadsfullmäktige och förordnas av befallningshavanden. Stadsstyrelsen

s ledamöter må icke tillhöra stadsfullmäktige eller handhava sådana för
-

Magistratens

uppgifter.

Stadsstyrelsens

nuvarande
organisation

och uppgifter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 278.

valtningsbestyr, som stå under styrelsens överinseende. Stadsstyrelsen skall hava

regelbundna sammanträden å tider, som i slutet av varje år för det nästkommande

fastställas. Frågor om tjänstledighet för ordföranden för längre tid än 14

dagar hänskjutas till befallningshavanden, till vilken anmälan ävenledes skall ske,

då befattning i styrelsen genom dödsfall eller av annan orsak blir ledig.

I organisatoriskt hänseende uppvisar alltså stadsstyrelsen i jämförelse med

magistraten väsentligen följande olikheter. Dess medlemmar bestå av lekmän

och tillsättas endast på viss tid,

Det är vidare att märka, att stadsfullmäktige icke tillerkänts något inflytande

å val av ordförande, medan borgmästare däremot utses av Kungl. Maj:t inom ett

av stadens röstberättigade invånare uppsatt förslag å tre personer.

Stadsstyrelsens ledamöter få icke — i motsats till borgmästare och rådmän

— samtidigt vara ledamöter av stadens drätselkammare eller övriga förvaltningsstyrelser.

Vidare saknas i de nya stadsstyrelsereglementena bestämmelser om städsstyrelsens

avlöning. I de flesta fall lämnas något arvode till ordföranden, men

huruvida detta skall ske samt till vilket belopp beror helt och hållet på stadsfullmäktiges

fria skön.

Likaså saknas bestämmelser rörande arbetsfördelningen inom stadsstyrelsen.

Haparanda municipalstyrelse uppvisar i sin organisation åtskilliga avvikelser

från de nyare kärädsstäderna: den består, utom ordföranden, av sex

ledamöter, vilka liksom ordföranden utses för tre år och av vilka två årligen

nyväljas.

Beträffande stadsstyrelsens kompetensområde, jämfört med magistratens,

anföres i betänkandet följande:

»I enlighet med vad i stadsstyrelsens reglemente inledningsvis plägar föreskrivas,

tillkommer styrelsen att i alla de fall, där icke i lag eller författning

finnes annorlunda stadgat, handhava de bestyr och åligganden, som ankomma å

magistrat i stad med egen jurisdiktion, dock med undantag för vissa, brandväsendet

berörande uppgifter, varom mera nedan. I ett flertal författningar —

så exempelvis kommunalförordningen för stad och landstingsförordningen —

återfinnes därjämte uttrycklig bestämmelse av innehåll, att i stad, där magistrat

ej finnes, skola alla dess bestyr och åligganden ankomma å den för sådan stad

särskilt tillsatta styrelse. I andra författningar av betydelse för magistratens

verksamhetsområde saknas dylika föreskrifter (så t. ex. k. instruktion för stadsfiskaler

den 12 oktober 1894). Slutligen har i några viktiga författningar stadgats,

att ''stad, lydande under landsrätt’, eller ''stad, där magistrat ej finnes’, i de

ämnen, som dessa författningar avhandla, anses tillhöra landet (så framför allt i

utsökningslagen och uppbördsreglementet).

Magistratens rent kommunala åligganden hava således i oförändrad omfattning

övergått å stadsstyrelsen. Detsamma gäller magistratens befattning paed

ordningspolisen. Den omedelbara ledningen av polisväsendet utövas i de flesta

fögderistäder av stadsstyrelsens ordförande, vare sig med eller utan stöd av

formligt uppdrag från styrelsens sida. Ordföranden intager alltså i detta hänseende

ungefär samma ställning som borgmästaren i en magistratsstad. Under

ordföranden finnes i fögderistäderna en stadsfiskal, tillika polischef, som intager

samma ställning som stadsfiskalen i en magistratsstad. Magistratens uppgifter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

enligt ordningsstadgan för rikets städer tillkomma oförändrade stadsstyrelsen,

likaså enligt författningarna om försäljning av rusdrycker samt svagdricka och alkoholfria

drycker, om eldfarliga oljor, explosiva varor och enligt andra förut angivna

författningar rörande ordningsväsendet.

I fråga om stadsstyrelsens befattning med brandväsendet bruka i dess regiemente

vissa undantag stadgas: de skyldigheter att lämna handräckning vid

brandsyn samt att hålla undersökning efter eldsvåda, som enligt §§ 10 och 14,

jämförda med § 18 brandstadgan, tillkomma magistrat, skola åligga stadsfiskalen.

I övrigt tager stadsstyrelsen lika ingående befattning med brandväsendet som

magistraten. Stadsstyrelsens ställning till byggnadsväsen och hälsovård ar densamma

som magistratens; dock behöver av stadsstyrelsen utsedd ledamot i byggnadsnämnd

ej vara lagfaren.

Med taxeringsväsendet samt med politiska, och landstingsmannaval har stadsstyrelsen

samma befattning som magistraten, likaså med avseende h. handels- och

näringsregister och närstående ärenden, skjutsväsendet med flera förut angivna

ärendesgrupper. ..

I fråga om debitering och uppbörd av kronoutskylder samt mantalsskrivning

tillhör stad, där magistrat ej finnes, däremot landsbygden och är alltså underkastad

häradsskrivarens och kronofogdens myndighet på samma sätt som en

landskommun. Jämväl med avseende å exekutionsväsendet är stad, lydande under

landsrätt, att hänföra till landet. För sådan stad är Konungens befallningshavande

överexekutor samt kronofogden utmätningsman.»

Härefter lämna de sakkunniga (sid. 73 f.) en redogörelse för vissa

inom och utom riksdagen framkomna förslag, avseende upphörande eller

åtminstone väsentlig inskränkning av magistratens kommunala verksamhet.

Några av dessa förslag hava framställts vid svenska stadsförbundets

kongresser, men icke föranlett någon framställning från förbundet

till Kungl. Maj:t. Ett annat dylikt förslag, som framförts i motion

inom riksdagen av herr Sommelius (andra kammaren 1913 nr 33), avstyrktes

av konstitutionsutskottet, som därvid yttrade bl. a.:

»Yad beträffar motionärens yrkande, att magistratens kommunala verksamhet

bör bringas att upphöra eller åtminstone väsentligen inskränkas, så finner

utskottet icke de av motionären till förmån för en dylik förändring förebragta

skäl tillräckliga för ett ingripande i angivna syfte.

Icke heller har utskottet försport, att några mer avsevärda olagenheter skulle

vara förbundna med det nuvarande systemet. Däremot torde detsamma mangen

gång visat sig hava varit till gagn för det kommunala arbetet. Framför allt har

det varit av värde för kommunalrepresentationen att vid behov kunna anlita den

juridiska sakkunskap, som inom magistraten alltid måste vara till finnandes. Det

torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida man bör bringa magistratens kommunala

funktioner att upphöra utan att samtidigt sörja för att kommunalrepresentationen

på annan väg får tillgång till denna sakkunskap. Aven om i de

större städerna utvägar härutinnan stå öppna, så torde dock i mindre stadskommuiier

ett tillgodoseende av nämnda behov möta ganska stora svårigheter.

Om och när frågan om en omorganisation av den svenska stadsförvaltningen

i dess helhet upptages till behandling, lärer jämväl spörsmålet om magistratens

Lämpligheten

av den nuvarande

statskontrollen

och

dess anordning

i magistrats

städerna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

kommunala ställning bliva föremål för uppmärksamhet. Likaså kan till äventyrs

den väntade omgestaltningen av vårt rättegångsväsen komma att medföra konsekvenser

i fråga om magistratens ställning såväl överhuvudtaget som särskilt i

förevarande avseende. Redan dessa omständigheter göra, att man efter utskottets

mening måste ställa sig betänksam gentemot förslag att ensamt för sig upptaga

frågan om en omreglering av magistratens kommunala verksamhet. Att, såsom

motionären tyckes tänka sig saken, utan vidare avskaffa magistraten utan

att sätta något annat i dess ställe, lärer väl i alla händelser få anses uteslutet.

Härtill kommer, att, såsom motionären själv påpekar, meningarna på intres?.

?r.. ? hall äro mycket delade ej blott i fråga, huruvida överhuvudtaget någon

förändring i magistratens ställning bör äga rum, utan även bland dem, vilka anse

en revision påkallad, rörande spörsmålet, i vilken riktning revisionen bör gå.»

Motionen blev av riksdagen avslagen.

Efter att hava redogjort härför, anföra de sakkunniga:

»Av den sålunda lämnade redogörelsen torde framgå, att förslagen om

upphävande av magistratens kontroll över stadsförvaltningen icke vunnit någon

allmännare tillslutning. Tvärtom har från skilda håll och jämväl av städerna

framhållits, att samarbetet med uppsiktsmyndigheten kan innebära stora fördelar

för de senare. Enligt vår mening hava icke heller några vägande skäl anförts till

stöd för att statens kontroll i ifrågavarande hänseende bör upphävas.

Såväl ur statens som ur kommunens synpunkt är en löpande formell tillsyn

över stadsförvaltningen önskvärd, ja nödvändig. Rätt anordnad bör den ej

heller förorsaka några nämnvärda praktiska olägenheter, något som erfarenheterna

från tillämpningen av magistratens uppsiktsbefogen heter ock på det hela taget

bestyrka. I allmänhet utövas nämligen dessa, såsom förut visats, i så enkla och

summariska former, att någon avsevärdare tidsutdräkt därav ej förorsakas; ej

heller lärer eu granskning av administrativ praxis giva stöd åt den meningen,

att magistraten ådagalagt oskälig formalism vid sin granskning av de kommunala

besluten. Och det torde kunna befaras, att ett upphävande av magistratens

granskningsbefogenhet, varigenom för legalitetskontrollen uteslutande besvärsvägen

skulle komma att stå till buds, ofta komme att medföra avsevärt mera besvär

och större tidsutdräkt än den nuvarande ordningen. Emot magistratens prövningsrätt

har vidare hänvisats till landskommunerna, där ett motsvarande »förmynderskap»

ej finnes, och man har frågat, varför icke städerna kunde komma i

åtnjutande av samma frihet. Det förbises härvid, att stadsförvaltningen är mycket

vidlyftigare och mera invecklad än de förhållandevis enkla ärenden, som gemenligen

ankomma å landskommuns handläggning, och att det därför är helt naturligt,

att lagstiftningen — såsom nyss anmärkts, jämväl i kommunens intresse —

för städernas del anordnat en löpande legalitetskontroll.

Om man än sålunda bör utgå från att denna kontroll fortfarande skall bibehållas,

kan det dock enligt vår mening på goda grunder ifrågasättas, huruvida

densamma för närvarande är så ordnad, att den i allo medför avsett gagn, samt

överhuvudtaget, om kontrollmyndighetens organisation fyller det moderna förvaltningsarbetets

krav.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kutig!. Maj:ts Proposition Kr 278.

Vad angår fögderistädernas stadsstyrelse framhålla de sakkunniga

såsom anmärkningsvärt, att den i allmänhet saknar magistratens förutsättningar

med hänsyn till juridisk utbildning och administrativ skolning,

men ändock ålagts i huvudsak enahanda uppgifter som magistrat, samt

fortsätta:

»Bristen på bestämmelser om kompetensvillkor för stadsstyrelsen framträder

givetvis icke i de fögderistäder, där dess ordförande ändock äger nödiga formella

kvalifikationer. I två av fögderistäderna liar uppdraget sålunda anförtrotts åt

häradshövdingen i orten, i några andra åt den å platsen bosatte kronofogden.

I övriga fögderistäder beklädes posten däremot av lekmän, vilka förut haft en

ledande ställning i samhällets kommunalförvaltning och tydligen av detta skäl

blivit av Konungens befallningshavande förordnade. Denna anordning måste

komma att medföra åtskilliga olägenheter.

Yad härvid stadsstyrelsens administrativa funktioner angår, äro dessa övervägande

av formell natur och förutsätta i främsta rummet författningskännedom

och vana vid administrativa ärendens handläggning, egenskaper, som helt visst

ofta, men icke med säkerhet, i tillräcklig omfattning förefinnas hos styrelsens

lekmannaledamöter. Oavsett att hithörande bestyr på grund härav kunna bliva

mindre väl tillgodosedda, är det knappast med god arbetsfördelning överensstämmande

att för deras fullgörande anlita i kommunala värv beprövade förtroendemän

i stället för särskilt utbildade tjänstemän.

Jämväl de kommunala, uppgifter, som åligga stadsstyrelsen, äro väsentligen

av formell natur. Den viktigaste avser prövningen av stadsfullmäktiges beslut

med hänsyn till deras överensstämmelse med lag och författning. Denna prövning

är naturligtvis av större värde, om den liandhaves av juridiskt utbildade

personer, än om den fullgöres uteslutande av lekmän. Sammalunda är förhållandet

beträffande stadsstyrelsens allmänna tillsyn över förvaltningen, dess rådgivande

och stödjande verksamhet med avseende å frågornas formella behandling.

Det maste slutligen anses vara ett slöseri med de i mindre samhällen ej alltför talrikt

förekommande kvalificerade lekmannakrafterna att från det praktiska arbetet

i kommunalförvaltningen undantaga ej mindre än trenne sådana för att låta dem

ägna sig åt formella ärenden och administrativt rutinarbete.

I praxis torde också visa sig, att lekmannastadsstyrelserna understundom

lägga förhållandevis större vikt på de möjligheter, deras ställning erbjuder att i

salt inverka på förvaltningen, än på den formella tillsynen. I en av fögderistäderna

torde stadsstyrelsen åtminstone tidvis mera hava haft karaktären av en stadens

regering än av en formellt övervakande magistrat. En granskning av dess protokoll

har sålunda givit vid handen, att den '' '' '' " ’ ’

den, med vilka en magistrat näppeligen skulle hava tagit någon

stor utsträckning handlagt aren„

,, befattning. En

an ii an karaktär förete stadsstyrelserna i de fögderistäder, vilkas ordförande äro

jurister. Här intaga de gentemot kommunen i stort sett samma ställning som

magistraten i en mindre magistratsstad.

Näppeligen kunna de ovan angivna utvecklingstendenserna hos lekmannastadsstyrelserna

anses vara organisatoriskt lämpliga. Den sakliga behandlingen

av ärendena bör ligga hos de egentliga kommunalmyndigheterna. Det är drätselkammaren,

som skall intaga ställningen såsom stadens regering, icke stadsstyrelsen,

vars i ocli för sig nog så

regering,

viktiga uppgift, såsom av

den föregående

Organisationen

av stadsstyrelsen

i de

nuvarande

fögderistäderna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr £78.

redogörelsen framgått, i främsta rummet bör avse förvaltningens formella sida.

Att utveckligen i vissa fögderistäder gått i annan riktning, beror naturligtvis på

att den senare mjmdigheten genom sin sammansättning varit väl så kvalificerad

som drätselkammaren för egentligt förvaltningsarbete. Emellertid kan detta leda

till onödigt dubbelarbete, mången gång också till tidsödande konflikter, och det

vore onekligen mera praktiskt, om stadsstyrelsen övervägande fungerade såsom

den ordnande centralmyndigheten i stadens förvaltning.

Ä andra sidan kan det ej heller påstås, att de stadsstyrelser, som fattat sin

uppgift mera formellt, i högre grad än de övriga kunnat uppfylla de fordringar,

som enligt vår mening böra ställas på en sådan centralmyndighet. Yi möta här

samma brister som överhuvudtaget hos magistraten, och orsakerna ligga i öppen

dag. Enligt kommunalförordningen skall magistraten visserligen utgöra »stadens

styrelse» och öva inseende över förvaltningen, men den har icke samtidigt i

organisatoriskt hänseende erhållit en ställning, s''om lämnar den tillfälle att på

ett gagneligt sätt fylla sin uppgift som stadens administrativa centralmyndighet.

Och lika litet som magistraten kan stadsstyrelsen ernå någon större kommunal

betydelse, därest den inskränker sig blott till de mindre betydande bestyr, varom

kommunalförordningen lämnat särskilda föreskrifter. Önskvärdheten av att dess

verksamhet erhåller eu vidare omfattning och att den viktiga, men i lagen allenast

allmänt angivna uppgift, som tillkommer stadens styrelse, närmare utformas

i syfte att bringa denna myndighet i ett mera organiskt förhållande till stadsförvaltningen,

synes oss ligga i öppen dag.

I den svenska stadsförvaltningen, som, i motsats till exempelvis den tyska,

icke äger någon central, samtliga förvaltningsgrenar överordnad, beslutande instans

utom stadsfullmäktige, måste det nämligen vara av synnerlig vikt att äga

en ledande, under ämbetsmannaansvar handlande myndighet, vilken, visserligen

utan befogenhet att ingripa med direktiv och befallningar, dock övervakar förvaltningen

i dess helhet, tillser, att lagar och författningar behörigen iakttagas,

samt i korthet är den, som gentemot staten ansvarar för den formella ordningen

i kommunalförvaltningen. Det måste, med andra ord, finnas en viss administrativ

centralisation av förvaltningen, även om det löpande arbetet fördelas mellan

ett flertal särskilda styrelser. Jämväl ur kommunal synpunkt måste det vara

en fördel, att denna administrativa centralmyndighet tillika är den statliga ämbetsmyndighet,

till vilken överordnade statsorgan liava att vända sig i stadens

ärenden. Dessa fördelar äro givetvis mera påtagliga i de mindre städerna med

få eller alls inga juridiskt kvalificerade tjänstemän.

Att magistraten eller stadsstyrelsen i allmänhet icke fyllt här angivna uppgifter,

beror såsom nyss anmärkts därpå, att den i sin verksamhet saknat en fast

anknytning till det löpande förvaltningsarbetet och att dess tillsyn över detsamma

därför i stort sett kommit att inskränkas till en efterföljande prövning av stadsfullmäktiges

beslut samt några andra, mindre betydande angelägenheter, varom

kommunalförordningen meddelat uttryckliga bestämmelser. Och vad särskilt

magistraten i något större städer angår, utgör omfattningen och vikten av dess

judiciella uppgifter givetvis ytterligare en väsentlig orsak till dess passiva hållning

gentemot kommunalförvaltningen.

Den brist i den svenska stadsförvaltningens organisation, som genom magistratens,

respektive stadsstyrelsens, isolering och passivitet uppstått, har i praxis

varit nog så kännbar. Försöken att på olika vägar fylla densamma kunna i själva

verket sägas hava utgjort kärnpunkten i de flesta större omorganisation sfrågor,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

som på senare år sysselsatt städernas myndigheter. Man har, icke alltid med framgång

och i allt fall utan att ernå en generellt tillfredsställande lösning, medelst

inrättande av beredningsutskott, tillsättande av en verkställande ledamot i drätselkammaren

eller av en stadens ombudsman, sökt att ernå den enhetlighet och

överblick, som enligt kommunalförordningens ordalydelse borde ankomma å magistraten

att åvägabringa.

Med hänsyn till vad här ovan anförts hava vi, vid fullgörande av det oss

lämnade uppdraget, i främsta rummet funnit oss böra tillse, att magistratens

kommunala uppgifter i fögderiståderna komma att tillgodoses pa sadant sätt, att

den myndighet, som därstädes träder i magistratens ställe, också kan komma att

praktiskt intaga den ställning, kommunalförordningen åt densamma anvisar såsom

stadens styrelse. I de städer, varom här är fråga, bör denna uppgift kunna

så mycket lättare lösas, som stadens administrativa ämbetsmyndighet här ej

tillika är betungad av domstolsgöromål. Det gäller bär att skapa ett samband

mellan stadsstyrelsen och kommunalförvaltningen, varigenom den förra myndigheten

får tillfälle att följa det löpande förvaltningsarbetet samt redan vid ärendenas

förberedande lämna de råd och det biträde, som i formellt hänsende kan

vara av nöden.»

Riktigheten av de sakkunnigas kritik av de nuvarande organisationsförhållandena

har bestyrkts från många håll inom de hörda fögderistäderna,

därvid framhållits, att nämnda förhållanden förorsakat praktiska

olägenheter. Icke överallt eller alltid hade det lyckats att för stadsstyrelsen

förvärva de lämpliga arbetskrafterna. I det ena fallet klagades

över bristande administrativ skolning och ordning vid ärendenas handläggning,

i det andra över formalism och byråkratisk likgiltighet för de

kommunala ärendena, och i allmänhet över den brist på ämbetsmässig

stadga vid förvaltningen av de grannlaga och viktiga ärenden, som

särskilt i polishänseende ankomme å stadsstyrelsen i folkrika och framåtgående

industrisamhällen. Annorstädes framhölls visserligen med erkännande

det utmärkta sätt, varpå stad sstyrelsens ledamöter fyllt sina

åligganden, men det betonades, även från dessa ledamöters egen sida, att

organisationsförhållandena i och för sig ej voro tillfredsställande, och att

det icke i längden kunde förutsättas, att lämpliga personer för dessa

krävande uppdrag skulle vara att finna bland de kommunala förtroendemännens

krets. Genom de sakkunnigas förslag — för vars huvudsakliga

innehåll i det följande redogöres — skulle återigen behovet av juridisk

sakkunskap och av ämbetsmässigt organiserad administrativ myndighet

kunna på eu gång tillgodoseB.

För att åstadkomma det i det föregående antydda sambandet mellan

stadsstyrelsen och kommunalförvaltningen föreslå de sakkunniga en

organisation med följande huvuddrag: anställande av en administrativt

förfaren person inom stadsstyrelsen såsom kommunal borgmästare; en

utformning av stadsstyrelsens verksamhetsområde i ändamål att dels

Bihang till riksdagens protokoll 1919. I sand. 2-48 hiijt. (Nr 279.) 3362 1 8 .''i

Yttranden.

Grunddragen

av de sakkunnigas

förslag

till organisation

av stadsstyrelsen■
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 278.

bringa styrelsen i närmare kontakt med kommunens löpande förvaltningsarbete

och dels tillföra det senare den sakkunskap och administrativa

erfarenhet, som representeras av borgmästaren; en inskränkning av den

nu alltför långt drivna kollegialiteten genom systematisk arbetsfördelning,

som avser att i lämplig omfattning överlämna förekommande ärenden

till borgmästarens självständiga handläggning; förändrade bestämmelser

med avseende å tillsättningen av stadsstvrelsens ordförande (borgmästaren)

i syfte att bereda städerna inflytande därå; samt slutligen närmare

stadganden rörande borgmästares avlöning, tjänstetid, avgång från

tjänsten och pension.

Å innehavaren av det kommunala borgmästarämbetet skall enligt förslaget

ankomma ej blott att såsom stadsstyrelsens ordförande handlägga

där förekommande administrativa ärenden utan även att utöva styrelsens

inseende över den kommunala förvaltningen samt jämväl verksamt deltaga

uti densamma, särskilt såsom självskriven ledamot av drätselkammaren.

De sakkunniga utveckla närmare innebörden av detta förslag på följande

sätt.

»Ifrågavarande tjänsteman, som vi enligt gammal svensk tradition och i överensstämmelse

med motsvarande förhållanden i utlandet föreslå måtte benämnas

borgmästare, skall alltså följa förvaltningens gång i dess olika grenar samt för

sådant ändamål närvara vid stadsfullmäktiges eller särskilda förvaltningsstyrelsers,

utskotts och kommittéers sammanträden, med rätt att deltaga i överläggningarna

och därvid framställa yrkanden samt att få sin särskilda mening antecknad till

protokollet. I syfte att underlätta hans tillsyn över förvaltningen hava vi föreslagit

skyldighet för vederbörande kommunala förvaltningsorgan att underrätta

borgmästaren om förestående sammanträden och om de ärenden, som därvid

skola förekomma, ävensom att tillhandahålla honom alla de handlingar och upplysningar,

som han kan finna erforderliga. Borgmästaren skall svara för att alla

på stadsfullmäktiges eller särskilda förvaltningsstyrelsers prövning beroende ärenden

vederbörligen beredas och föredragas, öva tillsyn över kanslibestyrens fullgörande

samt i allmänhet följa det kommunala arbetet och därvid vidtaga de åtgärder

samt lämna de upplysningar och råd, som han kan finna nödiga.

I huvudsak kommer emellertid stadsstyrelsens inseende över förvaltningen

att vila på borgmästarens ställning till drätselkammaren. I denna nämnd skall

han enligt vårt förslag vara föredragande ledamot, med åliggande jämväl att i

händelse av drätselkammarens val vara dess ordförande. I detta syfte hava vi

föreslagit ett tillägg till § 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad av innehåll,

att drätselkammaren i stad under landsrätt utgöres, utom av de särskilt

valda ledamöterna, jämväl av borgmästaren eller, där sådan ej finnes, stadsstyrelsens

ordförande såsom självskriven ledamot. Genom de befogenheter och åligganden,

som i berörda egenskap tillkomma borgmästaren och för vilka i specialmotiveringen

närmare redogöres, påvilar honom ansvaret för kommunalförvaltningens

behöriga gång. Beredning och föredragning av viktigare ärenden torde

komma att av honom själv handhavas, och tillsynen över förvaltningen i dess olika

grenar torde även innefatta skyldighet för borgmästaren att taga de initiativ, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

KungI. Maj:ts Proposition Nr 278.

för stadens utveckling kunna befinnas nödiga. 1 praxis kommer han därför ofta

att utöva ungefär enahanda verksamhet som de avlönade verkställande ledamöter

av drätselkammaren, vilka redan nu här och där utses.

Genom den sålunda föreslagna anordningen torde viktiga fördelar för den

kommunala förvaltningen kunna ernås. Till en början är den ägnad att bereda

större formell stadga i arbetet. Därigenom att den juridiska och administrativa

sakkunskap, som representeras av borgmästaren, tillgodoföres olika grenar av det

kommunala arbetet, kan detsamma givetvis fortgå lättare och säkrare än eljest.

Men även på frågornas behandling i sak lär den sålunda föreslagna anordningen

komma att utöva gynnsamt inflytande. Icke sällan hava klagomål försports

över bristande planmässighet och konsekvens i stadsförvaltningen, beroende därpå,

att förvaltningen huvudsakligen omhänderhafts av personer, som allenast för

eu’ kortare tid haft tillfälle att ägna sig åt det kommunala arbetet samt därefter

avlösts av andra, som stått främmande för eller varit motståndare till de synpunkter,

vilka varit bestämmande för de avgåendes arbete. Denna brist på kontinuitet

torde kunna i väsentlig mån avhjälpas genom att, såsom vi föreslå, åt

borgmästaren uppdragas viktiga kommunala arbetsuppgifter, vilka jämväl lämna

honom tillfälle att utöva inflytande å förvaltningens ledning. Den erfarenhet och

tradition, som måste komma att företrädas av borgmästaren, torde nämligen i

och för sig gira hans mening en särskild vikt, oavsett de befogenheter med avseende

å ärendenas avgörande, som må tillerkännas honom.

En bestämd förutsättning för att borgmästaren skall kunna fylla de anspråk,

vårt förslag ställer på honom, är emellertid, att han erhåller en med de andra

ledamöterna i drätselkammaren fullt jämbördig ställning. Det skulle enligt välmening

icke vara till fyllest, att han allenast vore föredragande tjänsteman utan

rösträtt. I och för sig vore det för övrigt föga tilltalande, om borgmästaren,

den främste ledamoten av stadens styrelse, skulle blott såsom tjänsteman biträda

drätselkammaren. Med hans ställning till stadsförvaltningen överensstämmer

otvivelaktigt bättre, att han såsom i allo röstberättigad ledamot deltager i

dess arbete. Mångenstädes lär han därjämte komma att utses till dess ordförande.

Emot ett obligatoriskt stadgande i sådan riktning kunna åtskilliga skäl

anföras, och i allt fall skulle ett sådant innebära ett så stort avsteg från de

kommunala traditionerna i vårt land, att förslag härom icke bör framläggas utan

en mera omfattande utredning än den vårt uppdrag i och för sig föranleder.

Yad vi nu föreslagit beträffande borgmästarens ställning till kommunalförvaltningen

är icke någon nyhet och påkallar ej heller, utöver det nyss angivna

tillägget till § 56 av förordningen om kommunalstyrelse i stad, någon ändring i

denna förordnings bestämmelser om magistratens och den med magistraten likställda

stadsstyrelsens kommunala funktioner. Vårt förslag avser tvärtom allenast

att giva nytt liv åt kommunalförordningens bestämmelser, att magistraten skall

vara stadens styrelse och öva inseende över dess förvaltning, bestämmelser, som

av förut angivna skäl icke kommit att få någon större praktisk betydelse.

Emot den föreslagna anordningen kan mahända komma att invändas, att

ledamotskapet av drätselkammaren icke är förenligt med borgmästarens uppgift

att pröva lagligheten av stadsfullmäktiges beslut. Enligt vår mening saknar en

sådan inviindning fog. Itedan enligt kommunalförordningens nu gällande bestämmelser

äro nämligen magistratspersoner berättigade att vara ledamöter av

drätselkammaren, vilket förhållande ej heller i praxis visat sig innebära någon

•olägenhet utan tvärtom mångenstädes varit eu högt uppskattad utväg att för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung1. Maj:ts Proposition Kr 278.

förvaltningen tillgodogöra sig deras sakkunskap. Och enligt hälsovårdsstadgan

och byggnadsstadgan äro magistratspersoner obligatoriskt ledamöter av hälsovårdsnämnden

och byggnadsnämnden, vilka i vissa hänseenden till stadsfullmäktige

intaga samma ställning som drätselkammaren. I övrigt avser ju magistratens

prövningsrätt stadsfullmäktiges och icke drätselkammarens beslut. Det

syfte, som prövningsrätten avser att tillgodose, nämligen att vederbörande icke

överskrida sin formella befogenhet, torde bliva än mera tillvarataget därigenom,

att borgmästaren hos drätselkammaren deltager redan i den förberedande behandlingen

av ärendena och därvid kan göra sina formella betänkligheter gällande.

Slutligen är att märka, att ifrågavarande prövningsrätt skall utövas icke

av borgmästaren ensam, utan av stadsstyrelsen samfällt.»

1 avseende å omfånget av den arbetsbörda, som åligger borgmästaren,

skulle han, framhålla de sakkunniga, utöver de i det föregående berörda

viktigaste kommunala uppgifter, som ankomma å honom, hava att handlägga

stadens ombudsmannaärenden. För uppsättande av skrivelser av

olika slag till administrativa myndigheter, domstolar och enskilda, kontrakt

och dylika handlingar samt i allmänhet för övervakande av stadens

rätt, för förande av dess talan inför domstol o. s. v. hade nämligen varje

stad av någon betydenhet behov av juridiskt biträde. Inom stadsstyrelsens

administrativa verksamhetsområde hade borgmästaren att handlägga

flertalet av förekommande ärenden. I allmänhet skulle han därvid ombesörja

stadsstyrelsens skriftväxling, föra protokoll vid sammanträdena

samt till föredragning bereda de ärenden, som ankomme på styrelsens

samfällda handläggning, ävensom ensam handlägga de löpande ärendena.

I fråga om omfattningen och arten av de administrativa bestyr, som

för närvarande tillhöra stadsstyrelsen i städer under landsrätt, hava de

sakkunniga ej funnit sig böra ifrågasätta annan väsentlig ändring än

den, som innehålles i de sakkunnigas förslag om inrättande av eget

uppbörds- och utsökningsväsen i vissa städer. De begränsningar

i fråga om stadsstyrelsens befattning med brandväsendet, som nu

pläga föreskrivas (ovan sid. 13), kunde enligt de sakkunnigas förmenande

i samtliga landsrättsstäder saklöst bortfalla. I formellt hänseende föresloges

av skäl, som i specialmotiveringen närmare framhölles (se nedan sid.

54), den ändring, att det stadgande om stadsstyrelsen såsom magistratsförvaltniugens

utövare i fögderistäderna allenast med i lag eller författning

särskilt stadgade undantag, som återfunnes i alla gällande stadsstyrelsereglementens

§ 1, infördes i § 54 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad.

Beträffande stadsstyrelsens organisation i övrigt innebär förslaget

icke några väsentliga förändringar. De sakkunniga föreslå alltså, att

stadsstyrelsen måtte, i likhet med vad nu är fallet, bestå av, förutom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 27X.

21

ordföranden, två ledamöter, för vilka juridisk kompetens icke erfordras.

Dessa bisittare, som i anslutning till förslaget om borgmästartitel för

stadsstyrelsens ordförande ansetts böra benämnas rådmän, skulle jämte

ett lika antal suppleanter utses av stadsfullmäktige för en tid av fyra

år. Någon anledning att för rådmännen bibehålla den för stadsstyrelseledamöterna

nu stadgade obehörigheten att vara medlemmar av förvaltningsstyrelse

hade de sakkunniga, med hänsyn till den allmänna ställning

stadsstyrelsen enligt förslaget borde intaga till den kommunala förvaltningen,

icke funnit föreligga.

De sakkunniga framhålla vidare, att den nu angivna förändringen

av förtroendeuppdraget såsom stadsstyrelsens ordförande till en fast avlönad

borgmästartjänst med en administrativt utbildad person till innehavare

naturligtvis i flera hänseenden återverkade på stadsstyrelsens

organisation i övrigt. Redan för närvarande vore stadsstyrelsens arbetssätt

onödigt tungt genom den alltför långt drivna kollegialiteten. Stadsstyrelsens

uppgift bestode i svsevärd omfattning av en mängd smärre

ärenden, vilka blott krävde en rent rutinmässig behandling. I främsta

rummet gällde detta en del av stadsstyrelsens administrativa funktioner,

men även bland de rent kommunala frågorna förekomme dylika bagatellärenden.

Att föredraga, protokollera och expediera dessa i stadsstyrelsens

plenum medförde uppenbarligen onödigt arbete och tidsutdräkt,

och i många fall avgjordes de också i praxis utan vidare av stadsstyrelsens

ordförande, vare sig med eller utan särskilt uppdrag från styrelsens

sida. I främsta rummet gällde detta åtskilliga frågor berörande

ordnings- och säkerhetspolisen. I alla fögderistäder torde stadsstyrelsens

ordförande betraktas som samhällets egentlige polischef.

De sakkunniga fortsätta härefter:

»En viss reglering av kompetensförliållandet mellan stadsstyrelsen och dess

ordförande är sålunda påkallad, jämväl med hänsyn därtill, att det torde vara

skäligen tvivelaktigt, huruvida enligt nu gällande stadganden stadsstyrelsen överhuvudtaget

är befogad att på sin ordförande överlåta någon del av sin beslutanderätt.

Av praktiska skäl är härvid uppenbarligen i hög grad önskvärt, att ordförandens

självständiga beslutanderätt göres tämligen omfattande, och dessa skäl

måste göra sig gällande med ökad styrka, därest i lekmannaordförandens ställe

träder en fackutbildad tjänsteman. Under denna förutsättning skulle en kollegial

prövning av de talrika expeditions- och anmälningsärenden, som fylla en stadsstyrelses

protokoll, vara opåkallad. Underkastar man stadsstyrelsens förut angivna

arbetsområde en detaljgranskning, torde man snart komma till det resultat,

att de flesta här förekommande ärenden bättre ägna sig att behandlas av en

tjänsteman än av ett kollegium med lekmän som bisittare. Stadsstyrelsens plenum

torde blott böra förbehållas ärenden av större vikt eller principiell innebörd.

I överensstiimmelse härmed hava vi uppgjort ett detaljerat förslag till

arbetsfördelning.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ta Proposition Nr 278.

Enligt detta förslag skall stadsstyrelsens beslutanderätt utövas samfällt i

frågor angående utfärdande, ändring eller upphävande av kommunalstadgar och

andra allmänna föreskrifter, avsedda att inom staden tillämpas; hållande av allmän

rådstuga; förrättande av val; anmärkning mot röstlängd eller mot debiterings-

och uppbördslängd; övervakande att de av stadsfullmäktige lagenligt fattade

beslut bringas till verkställighet samt vägran av handräckning härutinnan, då

verkställighet jämlikt förordningen om kommunalstyrelse i stad ej får ske; förslag

till stadens utgifts- och inkomststat; yttranden i anledning av besvär över stadsstyrelsens

eller annan kommunal myndighets åtgärd eller beslut; organisationen

av polisväsendet, däri inbegripet grunderna för personalens anställning, befordran,

avsked och bestraffning samt för dess tjänstgöring (instruktion och arbetsordning);

tillsättning av tjänster, ådömande av annan bestraffning än varning, avsked;

val av ledamot i byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd ävensom val till

andra kommunala förtroendeposter i den mån sådant val ankommer å stadsstyrelsen;

samt i allmänhet ärenden av större vikt eller principiell innebörd. Ärenden,

vilka stadsstyrelsen jämlikt gällande författningar angående försäljning av

brännvin, vin och Öl, tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka har att handlägga,

tillhöra stadsstyrelsens samfällda beslutanderätt, dock att borgmästaren

ensam må besluta, då fråga är om tillfälliga förfoganden, särskilt sådana, som stå

i omedelbart samband med anmälan eller tillstånd jämlikt § 13 ordningsstadgan

för rikets städer.

Stadsstyrelsens beslutanderätt utövas av borgmästaren ensam i alla andra

frågor än dem, som enligt vad nyss är sagt ankomma å stadsstyrelsen samfällt,

och särskilt i sådana, som angå den löpande förvaltningen eller avse tillämpning

av allmänna föreskrifter å särskilda fall, ävensom i andra ärenden av natur att

påkalla ett omedelbart avgörande.

De sakkunniga hava framlagt förslag till olika organisationsformer

för särskilda slag av landsrättsstäder. De hava visserligen antagit, att

den föreslagna anordningen med lagfaren borgmästare blir den för stadsstyrelserna

i fögderistäderna vanliga, men hava dock ansett sig icke böra

föreslå den såsom den enda, vilken borde få förekomma i städer av

ifrågavarande art. Mindre städer kunde finnas, där behov av en lagfaren

borgmästare icke förelåge och vilkas ekonomi icke kunde medgiva en

dylik organisationsform.

För sådana städer hava de sakkunniga därför framlagt förslag om

en enklare organisation, vilken i huvudsak skiljer sig från normaltypen

därigenom, att ett särskilt borgmästarämbete där ej linnes, utan stadsstyrelsens

ordförande tillsättes som en vanlig kommunal förtroendepost.

Han fullgör emellertid huvudsakligen enahanda administrativa och kommunala

funktioner som borgmästare. Undantag bilda ombudsmannagöromålen.

Dessa kunna givetvis, framhålla de sakkunniga, ej åläggas

stadsstyrelseordföranden, vilken icke behöver vara juridiskt bildad. Mandattiden

för stadsstyrelsens ledamöter och suppleanter föreslås till fyra år.

Valet av samtliga tre ledamöterna företages på en gång av stadsfullmäk
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 278.

23

tige. Vid samma tillfälle verkställes val av suppleanter. Suppleanternas

antal har bestämts till tre. Valen ske proportionellt, därest detta äskas

av minst en fjärdedel av de väljandes antal. Det har ansetts önskvärt

att åt staden inrymma medinflytande vid tillsättandet av den viktiga

ordförandeposten. Med frångående av nu gällande bestämmelser, enligt

vilka Kungl. Maj:ts befallningshavande är helt obunden i sitt val av stadsstyrelses

ordförande, upptager förslaget därför den bestämmelsen, att,

sedan stadsfullmäktige valt de tre ledamöterna, Kungl. Maj:ts befallningshavande

äger att bland dessa utse ordförande.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det såväl ur statens som kommunens

synpunkt av synnerlig vikt, att de samhällen, som nått den utveckling,

att de anses böra såsom städer avskiljas från landsbygden,

också erhålla en förvaltning, vars organisation fyller skäliga krav på

trygghet och stadga. I överensstämmelse härmed anse de sakkunniga,

att stadsrättigheter framdeles icke böra beviljas kommuner, där icke behov

förefinnes av eu stadsstyrelse med en administrativt utbildad borgmästare

och vilka icke äro tillräckligt ekonomiskt bärkraftiga att vidkännas

kostnaderna för en sådan styrelses avlönande. För sådant ändamål

har föreslagits ett tillägg till § 54 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad av innehåll, att stadsstyrelse i kommun, som hädanefter

erhåller stadsrättigheter, skall bestå av borgmästare och två rådmän.

Vid prövning av frågan om nya stadsrättigheters beviljande torde alltså,

framhålla de sakkunniga, i framtiden uppmärksamheten i främsta rummet

komma att riktas å spörsmålet, huruvida hos kommunen förefinnes

behov av en ämbetsmannamässig förvaltning, ocli icke, såsom nu vanligen

är fallet, å frågan om utbrytning ur väghållningsdistriktet eller

andra synpunkter av sekundär betydelse.

De sakkunniga hava emellertid icke velat stanna vid förslag till

organisation för denna normaltyp av fögderistad med det angivna undantaget

för de minsta städerna. Såsom i de sakkunnigas förut avgivna

promemoria av den 16 november 1916 framhållits, torde i åtskilliga

städer, som med anledning av den planerade processreformen komme att

förläggas under landsrätt, och jämväl i eu ocli annan av de nuvarande

fögderistäderna behov förefinnas av eget exekutionsväsen. Sådana städer

torde säkerligen även äga den bärkraft, att de kunde hålla egen uppbördsförvältning^

något som med hänsyn till mantalsskrivningens betydelse

för det kommunala beskattaingsväsendet även kunde innebära fördelar

ur kommunal synpunkt. Genom att i städer av denna storlek för stadens

styrelse bibehålla benämningen magistrat eller i de ifrågakommande

fögderistädema införa denna benämning ernådde man, att dessa städer

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 278.

Yttranden

över förslagets

huvudprinciper.

med avseende å alla till fögderiförvaltningen hörande bestyr bleve jämställda

med de nuvarande magistratsstädema. I syfte att även i fråga

om exekutionsväsendet avskilja dessa städer från landsbygden hade föreslagits

sådan ändring av 1 § utsökningslagen, att jämväl i städer under

landsrätt magistrat, där sådan linnes, skall vara överexekutor. I denna

del anföra de sakkunniga:

»I sådana landsrättsstäder, om vilka nu är fråga, torde det löpande administrativa

arbetet — oavsett den ökning, som det egna exekutionsväsendet kan

medföra — hava nått en sådan omfattning, att ännu en administrativt utbildad

tjänsteman måste anställas för dess ombesörjande. En dylik förstärkning av

arbetskrafterna måste i detta fall anses så mycket mera av behovet påkallad, som

de kommunala uppgifterna kunna förväntas taga en avsevärd del av borgmästarens

tid i anspråk. För att fylla det behov, som sålunda kan förefinnas, hava vi

för dessa städer föreslagit inrättandet av eu lagfaren rådmanstjänst, vars innehavare

väsentligen skulle hava till uppgift att såsom magistratssekreterare ombesörja

magistratens administrativa bestyr. Vid sådant förhållande kan det understundom

befinnas lämpligt att, då nödig lagfarenhet ändock är genom magistratssekreteraren

företrädd, till borgmästare utse person med andra än juridiska

kvalifikationer, såsom finansiella eller tekniska. Något förslag härom hava vi så

mycket mindre ansett oss behöva framlägga, som det föreslagna magistratsreglementet

efter smärre jämkningar med lätthet kan tillämpas även i sådant fall.

Med stadens fortgående utveckling torde snart nog den tidpunkt inträda,

då jämväl de återstående, å borgmästaren ankommande arbetsuppgifterna behöva

fördelas å flera personer. Även för sådana förhållanden synes den av oss föreslagna

stadsförfattningen med mindre modifikationer kunna komma till användning.

Jämte borgmästaren och den lagfarne rådmannen för administrativa ärenden

bör för sådant fall tillsättas en lagfaren rådman såsom biträde åt borgmästaren

vid handläggningen av kommunala ärenden. Även i sådana större städer

torde det ofta av skäl, som nyss framhållits, vara möjligt och praktiskt att ersätta

kravet å lagfarenhet hos innehavarna av borgmästare- eller kommunal rådmansbefattning

med andra kompetensvillkor; men ej heller i detta avseende hava

vi ansett nödigt att framlägga något utarbetat förslag. Vi vilja emellertid icke

underlåta att påpeka de utvecklingsmöjligheter, som den föreslagna stadstypen

äger.»

Från inånga håll har understrukits fördelen av att i borgmästaren

erhålla en kvalificerad person, som odelat ägnar sig åt omsorgerna för

stadens framåtskridande. Staden skulle härmed erhålla vad den väl behöver,

en kommunal och administrativ centralmyndighet (magistraten i

Norrtäljej, vilken skulle vara till stor nytta för ärendenas utredning och

för planmässigheten i arbetet (stadsstyrelsen i Djursholm) samt kunna

förebygga onödigt skriveri och remisser från den ena myndigheten till

andra (uttalande inom Sollefteå stadsfullmäktige). Den föreslagna lösningen

borde därför i huvudsak godkännas, då den skulle göra det

möjligt för magistraten att ägna nödig tid och omsorg åt sina admi
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

nistrativa funktioner (magistraten i Växjö). Åven irån andra håll har

uttalats, att en reglering i föreslagen riktning vore, oavsett processreformen,

av nöden för att bestämma magistratens enligt kommunalförordningen

något oklara ställning till kommunen, dess inflytande å och

deltagande i stadsförvaltningen. Förslaget borde därför i vissa delar tilllämpas

även i städer, som ej lades under landsrätt, särskilt i vad anginge

borgmästarens förhållande till drätselkammaren (magistraten i Arboga).

Särskilda anordningar i riktning att närmare utbilda sambandet

mellan magistrat och drätselkammare hava även i andra magistratsstäder

tagits under övervägande.

I än högre grad, om ock delvis från andra utgångspunkter än stadsstyrelser

och magistrater, hava länsstyrelserna uttalat sig till förmån för

förslagets huvudprinciper. Av samtliga 22 länsstyrelser, från vilka yttranden

föreligga, har förslaget i huvudsak tillstyrkts med undantag allenast

för tvänne (Jönköpings och Hallands län, av vilka myndigheter den

sistnämnda uttryckligen avstyrkt förslaget). Särskilt tilltalande har

givetvis för länsstyrelserna tett sig den välbehövliga förstärkningen av

juridisk, på teoretisk och praktisk utbildning grundad sakkunskap i

lokalförvaltningen, som det nya borgmästarämbetet skulle medföra, ej

minst med hänsyn till de svårigheter, som indragningen av kronofogdetjänsterna

skulle bereda (Uppsala län).

Den elasticitet, som av de sakkunniga förlänats borgmästareämbetet,

har befunnits synnerligen lycklig, då den lämnade utrymme såväl för formalkompetensen

som för den framstående administrativa förmågan (Uppsala

län). Förslaget vore onekligen ägnat att på ett fördelaktigt sätt låta det

kommunala arbetet draga nytta av borgmästarens juridiska och administrativa

sakkunskap (Malmöhus län). Bristen i den nuvarande organisationen

läge däri, att uppdraget såsom stadsstyrelsens ordförande vore en svagt

avlönad honnörspost utan närmare förbindelse med kommunalförvaltningen,

och borgmästarens ställning i drätselkammaren vore en intressant

nyhet, väl värd att bliva prövad i praktiken (Blekinge län). Åven från

annat håll understrykes kommissionens kritik av den nuvarande organisationen.

Förslaget, som icke betingade någon mera betydande rubbning

i gällande kommunallagstiftning, vore ägnat att på ett önskvärt sätt

stärka magistratens ställning; och särskilt förordades borgmästarens förändrade

uppgifter och de mera detaljerade bestämmelserna om magistratens

kontroll av förvaltningen (Göteborgs och Bohus län). Uttalanden i

enahanda riktning föreligga även från andra länsstyrelser.

Svenska stadsförbundets styrelse har likaså i sitt yttrande funnit den

av de sakkunniga loreslagna ordningen äga bestämda företräden framför

Bihang till riksdagens protokoll lull). I sand. 218 It lift. (Nr 278.) 3352 in I

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

den nuvarande organisationen, då magistratsförvaltningen i fögderistäder

av den storlek, som i allmänhet plägar vara uppnådd vid erhållande av

stadsrättigheter, vore i behov av en juridiskt bildad ämbetsman såsom

ledande arbetskraft. Styrelsen hade därför ej heller något att erinra

mot grundsatsen, att borgmästarämbetet skall vara obligatoriskt för

kommuner, som hädanefter erhölle stadsrättigheter. Likaså syntes det

styrelsen ur kommunal synpunkt kunna vara praktiskt och lämpligt, att

borgmästarens arbetskraft genom det föreslagna samarbetet jämväl

koinme den egentliga kommunalförvaltningen tillgodo. Av föreningen

Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare framhålles såsom en

särskild förtjänst hos de sakkunnigas förslag, att det är ägnat att råda

bot på den enligt föreningens mening väsentliga brist i den nuvarande

organisationen, som ligger däri, att den initierade tjänstemannens uppslag

och åsikter ej vinna tillbörligt beaktande av det skäl, att han icke

äger någon auktoritativ ställning och saknar lagstadgad medbestäm.

manderätt. b örvaltningen skulle genom förslagets förverkligande erhålla

en ledande tjänstemannainstitution, vars tyngdpunkt med all rätt förlagts

till drätselkammaren.

De sakkunnigas förslag har av svenska stadsförbundets styrelse i dess

yttrande för övrigt tagits till utgångspunkt för en framställning om en

allsidig utredning av frågan om en revision av gällande kommunalförordning

i syfte att möjliggöra en genomgripande omläggning av stadsförvaltningen,

en omläggning vars grunddrag även av styrelsen förslagsvis

angivas. Jämväl föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare,

som finner de sakkunnigas förslag på ett lyckligt sätt angiva

riktlinjerna för en kommunal omorganisation såväl i fögderistäder som

i städer med egen jurisdiktion, uppehåller sig i sitt yttrande företrädesvis

vid frågan om en omläggning av de senares förvaltning. För de

uttalanden, som i detta hänseende sålunda avgivits, torde i detta sammanhang

ej vara nödigt att närmare redogöra.

Emellertid hava också åtskilliga anmärkningar framställts emot det

framlagda förslaget, såväl avseende vissa av dess Imvudgrimder som i

fråga om detaljer.

Det största intresset har av naturliga skäl ägnats det föreslagna

kommunala borgmästarämbetet. Med tämligen stor enstämmighet har riktigheten

av detta förslags utgångspunkt erkänts, behovet av juridisk

sakkunskap och administrativ träning inom förvaltningen. Det föreslagna

sättet att tillgodose detta behov har jämväl tillstyrkts av samtliga

länsstyrelser, av länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Norrbottens län

dock med undantag för borgmästarens självskrivna ledamotskap av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 278.

27

drätselkammaren, varjämte, på sätt förut nämnts, länsstyrelserna i Jönköpings

och Hallands län ställt sig i det hela avvisande mot förslagets

principer; och av de magistrater, som yttrat sig om det kommunala

borgmästarämbetet, har detsamma förordats, dock med undantag i nyssnämnda

hänseende av magistraterna i Skalninge och Piteå. Bland de

nuvarande fögderistäderna hava meningarna varit mera delade och särskilt

har borgmästarens självskrivenhet i drätselkammaren rönt motstånd

från Huskvarna, Nässjö, Eslöv, Hässleholm, Tidaholm och Arvika.

Såsom härav framgår har kritiken av förslaget främst riktat sig

emot borgmästarens ställning i drätselkammaren. De härvid anförda skälen

hava varit i huvudsak följande.

De krav, som ställas å borgmästaren, äro alltför stora, han skall

vara »ett administrativt och kommunalt faktotum» (länsstyrelsen i Jönköpings

län), vilket man knappast kunde erhålla för den föreslagna lönen.

Det vore fara värt, att de mångahanda och skiftande göromålen skulle

betänkligt splittra hans tid, ehuruväl de visserligen i kvalitativt hänseende

vore mindre krävande (länsstyrelsen i Malmöhus län). Sist anförda

myndighet ansåg emellertid förslagets förtjänster övervägande och förmenade,

att erfarenheten borde få utvisa, huruvida farhågorna vore

grundade.

Det har vidare ansetts, att borgmästaren såsom jurist lätt vore

fallen för en formalistisk och i sämre mening byråkratisk uppfattning

av de kommunala angelägenheterna. Någon säkerhet för att han tillika

ägde praktiskt omdöme och förmåga att i gott samarbete med drätselkammarens

övriga ledamöter handlägga dessa ärenden funnes ej. Det

vore därför att befara, att borgmästaren kunde komma i motsatsställnir g

till den övriga drätselkammaren eller dess majoritet, och att onödiga

slitningar och förseningar därav kunde bliva följden. En viss dualism

mellan drätselkammarens ordförande och borgmästaren såsom dess föredragande

ledamot kunde lätt uppstå. På ett håll förmenades, att en

med föreslagen myndighet utrustad borgmästare möjligen allt efter fallenheten

antingen komme att lämna sina statliga funktioner åsido för

»kommunalt geschäft» eller ock påtrycka den kommunala förvaltningen

»eu byråkratisk stämpel, förhatlig för medborgarna och skadlig för det

kommunala intressets vidmakthållande» (Eslöv) och på ett annat håll ansågs

borgmästaren kunna, särskilt i mindre samhällen, bliva en envåldshärskare

(Piteå). Att förslaget innebär en betydande förbättring för de

rent administrativa ärendenas handläggning, har särskilt från länsstyrelsernas

sida framhållits, men även detta bestrides från något håll, såsom

framgår av det nyss citerade uttalandet från Eslöv.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

Emot den föreslagna borgmästarbefattningen uppställa stadsfullmäktige

i Eslöv ävensom stadsfullmäktige i Nässjö och Huskvarna den

nuvarande organisationen såsom förmånligare. Stadsstyrelsens ordförande

behövde icke vara jurist, utan borde i främsta rummet sökas bland

de på grund av föregående kommunala förtroendeuppdrag i samhällets

angelägenheter erfarna personer, vilka genom beprövat gott omdöme i

praktiska frågor vore ägnade att ingiva allmänt förtroende. Viktigare

befattningar inom administrationen innehades, enligt stadsstyrelsen i Eslöv,

av personer, i vilkas utbildning ej inginge på grund av universitetsstudier

förvärvad lagfarenhet. Den juridiska sakkunskapen kunde bättre

företrädas genom en särskilt anställd stadsombudsman och stadssekreterare.

Stadsstyrelseordföranden borde ej heller, förmenade man i Eslöv,

taga någon närmare befattning med kommunalförvaltningen; det föreslagna

specificerandet av styrelsens tillsynsverksamhet vore för en insiktsfull

och grannlaga ledning både onödigt och stötande. Styrelsens ordförande

skulle hålla sig fri från varje aktivt deltagande i förvaltningen,

framhöll stadsstyrelsens flertal i samma stad, och motsatte sig därför

att fögderistäder skulle likställas med nuvarande magistratsstäder i

fråga om oförenligheten av uppdragen såsom ledamot av stadsstyrelse

och av under stadsfullmäktige lydande förvaltningsstyrelser (reservation

av styrelsens ordförande). Jämväl länsstyrelsen i Jönköpings län synes i

viss mån vilja hålla möjligheten öppen för lekmannastadsstyrelser även

i större städer. Länsstyrelsen erkände emellertid, att stadsstyrelserna inom

länet lede av en betänklig svaghet, nämligen i avseende å polisväsendet.

De känsliga uppgifter, som innefattades i tillämpningen av ordningsstadgan

och särskilt dess § 13, krävde en utbildning, som stadsfiskalen

ofta ej ägde. I städer, vilkas stadsstyrelser ej innehölle erforderligt

kvalificerade personer, borde därför större fordringar än eljest

ställas å stadsfiskalen samt stadsstyrelsen befrias från befattningen med

polisväsendet. Av stadsfullmäktige i några fögderistäder (Eslöv, Hässleholm,

Huskvarna, Nässjö) framhålles slutligen, att den föreslagna organisationen

skulle draga kostnader, väsentligt högre än som för närvarande

åtginge för motsvarande ändamål.

Den här ovan återgivna kritiken grundar sig i huvudsak, på de flesta

håll uteslutande, på borgmästarens föreslagna självskrivenhet såsom ledamot

av drätselkammaren, emot vilken några länsstyrelser och ett flertal

fögderistadsmyndigheter, såsom förut anmärkts, uttalat sig.

Det viktigaste skäl, som härvid anförts, berördes redan av svenska

stadsförbundet i dess förut omnämnda yttrande över 1915 års riksdagsskrivelse,

nämligen det obligatoriska medlemskapets oförenlighet med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts Proposition Nr 278.

legalitetskontrollen av stadsfullmäktiges beslut. Ingen annan av borgmästarens

föreslagna nya kommunala uppgifter vore, yttrar länsstyrelsen

i Malmöhus län, ägnad att förrycka hans ställning såsom stadens styresman,

men det självskrivna ledamotskapet i drätselkammaren mötte ur

denna synpunkt avgjorda betänkligheter. För stadsfullmäktiges beslut,

vilka borgmästaren såsom stadsstyrelseordförande skulle pröva, vore

nämligen drätselkammarens förslag ofta avgörande. Då drätselkammaren

för övrigt ofta måste handla med en viss självständighet, kunde behörigheten

av dess beslut lätt komma att dragas inför stadsfullmäktiges

och följaktligen i andra hand även stadsstyrelsens prövning. Borgmästaren

komme, därest han i drätselkammaren överröstades, vid utövningen

av den senare legalitetskontrollen lätt i eu skev ställning. De

sakkunnigas åberopande av magistratspersoners obligatoriska ledamotskap

av hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd vore enligt stadsfullmäktige i

Hässleholm icke beviskraltigt, då omförmälda nämnder såsom statsorgan

ej vore underställda stadsfullmäktige; deras beslut behövde ej av fullmäktige

bekräftas och besvärshänvisning lämnades till länsstyrelsen, ej

till stadsfullmäktige. Det frivilligt åtagna ledamotskapet kunde däremot när

som hälst frånträdas och medförde därför ingalunda de svårigheter, som

här ovan skildrats. Allmänt tillstyrkes därför också ett upphävande av

den nu stadgade oförenligheten av uppdragen såsom ledamot av stadsstyrelse

och av under stadsfullmäktige lydande förvaltningsstyrelser.

Den i de sakkunnigas förslag intagna bestämmelsen om skyldighet

för borgmästaren att mottaga val till drätselkammarens ordförande avstyrkes

även av städer, som i övrigt godkänt borgmästarens ställning i drätselkammaren;

denna fingervisning vore onödig och kunde missförstås.

Endast i det fall, att borgmästaren erhölle kvalificerad majoritet, borde

han, enligt stadsstyrelsen i Tidaholm, betraktas såsom vald till ordförandeposten.

Den här ovan refererade kritiken av borgmästarens föreslagna ställning

i drätselkammaren har i de av länsstyrelserna i Malmöhus och Örebro

län samt av magistraten i Piteå avgivna yttrandena utmynnat i det

förslaget, att borgmästaren visserligen ej skall vara obligatorisk ledamot

av drätselkammaren men däremot skyldig att, där så ske kan, närvara

vid kammarens sammanträden, med rätt att deltaga i överläggningarna

och få sin mening antecknad till protokollet.

Av svenska stadsförbundets styrelse har i fråga om borgmästarens

ställning till drätselkammaren yttrats, att han troligen blott under särskilt

gynnsamma omständigheter skulle komma att intaga den ställning

såsom drätselkammarens verkställande ledamot, som de sakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

SO Kungl. May.ts Proposition Nr 278.

uppenbarligen förutsatt såsom regel. Redan genom att borgmästaren

övertoge skötseln av de juridiska eller eljest övervägande formella

frågorna skulle det nya ämbetet innebära stora fördelar för staden.

Antagligt vore, att den ekonomiska sidan av förvaltningen såsom hittills

merendels komme att handläggas av valda förtroendemän, med stöd, där

så krävdes, av kamerala tjänstemän. 1 överensstämmelse härmed borde

bestämmelsen i stadsstyrelsereglementena om borgmästarens föredragningsskyldighet

i drätselkammaren formuleras, givetvis dock utan hinder

lör de städer, som så önskade, att i sina reglementen intaga den av

de sakkunniga föreslagna avfattningen. En huvudförutsättning för styrelsens

tillstyrkan av förslaget vore nämligen, att varje stad skulle bibehålla

den hittills åtnjutna friheten att bestämma över den egentliga kommunalförvaltningens

organisation. Med hänsyn härtill har styrelsen ej

heller funnit sig kunna tillstyrka det föreslagna generella stadgandet

om borgmästarens självskrivenhet i drätselkammaren. Redan det motstånd

förslaget i denna del rönt från flera städer vore för styrelsen tillräckligt

skäl att påyrka valfrihet i förevarande avseende. Ett allmänt

stadgande av föreslaget innehåll kunde ej heller anses väl överensstämma

med borgmästarens uppgift att utöva laglighetskontrollen över förvaltningen.

Emot borgmästarens utövande av den lagstadgade tillsynen över kommunalförvaltningen

i de föreslagna formerna, vilka för övrigt redan nu flerstädes

praktiseras, hava för övrigt endast myndigheterna i Eslöv uttalat sig.

Förutom den här återgivna principiella kritiken av det föreslagna

borgmästareämbetet hava även andra anmärkningar av större eller mindre

räckvidd framställts emot detsamma. För de viktigare av dessa skall

längre fram lämnas en redogörelse.

1 likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna finner

jag, att en organisation, i huvudsak anordnad i enlighet med de av

de sakkunniga föreslagna principer, skulle vara till båtnad för de städer,

om vilka det här är fråga, och anser jag mig alltså böra tillstyrka, att

berörda principer läggas till grund för organisationen av landsrättsstädernas

styrelser.

Med anledning av de invändningar, som från flera av dessa städer

framställts mot vissa delar av de sakkunnigas förslag, synes det mig angeläget

framhålla, att förslaget är så lagt, att organisationen kan anpassas

efter de växlande förhållandena i de olika samhällena. Det behöver

därför ej ifrågakomma, att dessa städer påtvingas en organisation,

som de icke gilla, vare sig densamma med hänsyn till redan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Proposition Nr 278.

O 1

Öl

bestående tjänster eller till de alltför dryga kostnaderna eller av principiella

skäl anses olämplig.

Denna ståndpunkt utesluter emellertid lika litet som hittills uppställandet

av en viss normaltyp för stadsstyrelsen i fögderistäderna, vilken

kan tjäna till ledning vid organisationens utformning och befordra ordning,

reda och effektivitet i det administrativa och kommunala arbetet.

En sådan normaltyp synes, om ock med viktiga modifikationer, för

vilka jag blir i tillfälle att i det följande närmare redogöra, för flertalet

fögderistäder böra ansluta sig till de sakkunnigas förslag till organisation

av stadsstyrelse med borgmästare, vilken befattningshavare emellertid av

skäl, som längre fram skola angivas, lämpligen torde böra benämnas

kommunalborgmästare, liksom titeln å stadsstyrelsens bisittare bör bliva

kommunalrådman. För större städer — för närvarande antagligen blott

Trollhättan — torde eget uppbörds-, mantalsskrivnings- och exekutionsväsen

böra ifrågakomma och den för sådant fall föreslagna reglementstypen

komma till användning; för mindre samt tills vidare även för flera.

av de nuvarande medelstora fögderistäderna bör reglementet i huvudsak

ansluta sig till förslaget till stadsstyrelse utan borgmästare. Huruvida

den ena eller den andra typen av reglemente bör komma till tillämpning,

kommer att bero på prövningen av förhållandena i varje särskilt

fall och främst naturligtvis å stadens egna behov och önskningar.

För de samhällen, som hädanefter erhålla stadsrättigheter, torde emellertid

den uppställda normaltypen till organisation för stadsstyrelse med kommunalborgmästare

under alla förhållanden i huvudsak böra bliva bestämmande,

såvida ej eget utsökningsväsen och egen uppbördsförvaltning

därstädes anses böra inrättas. Endast i det fall att ett samhälle uppnått

den utveckling, storlek och bärkraft, att det behöver och kan bekosta en

ämbetsmässig förvaltning, bör det övergå till stad. Med lagfästande av

denna grundsats trädes icke något samhälles rätt eller intressen för nära,

då några praktiska fördelar, med undantag av dem, som kunna följa av utbrytningen

ur väghållningsdistriktet, icke äro att vinna med övergången

från köping till fögderistad utan kommunalborgmästare. I all synnerhet

efter de senaste nydaningarna å kommunallagstiftningens område kan

förvaltningen ordnas lika nöjaktigt i köping som i sådan stadskommun

och i allt väsentligt i enahanda förmer. Under sådana förhållanden

synes det skäligen meningslöst att nyskapa städer, som i huvudsak blott

till namnet skilja sig från de utvecklade köpingarna, och som ej heller

i verkligheten behöva en annan organisation. Frågan om kommunens

förhållande till väghållningsdistriktet bör icke få vara avgörande för ansökan

om stadsrättigheter. Den bör behandlas i annan ordning. Vid

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 278.

bifall till det av vägkommissionen avgivna förslaget till ny väglagstiftning

komme köpingar och municipalsamhällen att ej längre tillhöra

landets väghållningsdistrikt och därmed skulle det viktigaste, ja praktiskt

taget det enda skälet för de mindre samhällenas önskan att erhålla stads

namn, heder och värdighet ej längre förefinnas.

Såsom redan förut nämnts, har den normaltyp, som bör gälla för

magistratsförvaltningens ordnande i städer under landsrätt, ansetts böra

i huvudsak ansluta sig till de sakkunnigas förslag till organisation för

stadsstyrelse med borgmästare. Det torde nämligen vara ställt utom

fråga, att stadsstyrelsen i dessa städer i lika mån som i övriga av motvarande

storlek äger behov av juridiskt bildad och administrativt erfaren

arbetskraft, ett behov som den nuvarande organisationen i landsrättsstäderna

icke tryggar. Lika otvivelaktigt torde vara, att detta behov i

princip enklast och bäst tillgodoses på samma sätt som i stad, där magistrat

finnes, nämligen därigenom, att en eller flera av stadsstyrelsens ledamöter

utgöra behörigen kvalificerade ämbetsmän. Vad i några av de

avgivna remissutlåtandena häremot anförts, eller att stadsstyrelseordförandens

plats hällre borde intagas av en praktiskt erfaren kommunalman

än av en jurist, torde närmast vila på en missuppfattning av stadsstyrelsens

verkliga ställning och uppgifter. Dessa äro nämligen av övervägande

formell och juridisk natur och erfordra icke en förvaltningsverksamhet

av samma, övervägande ekonomiska art som exempelvis drätselkammarens.

Ordförandeskapet i stadsstyrelsen bör därför icke jämställas med de

kommunala förtroendeposterna och än mindre betraktas såsom ett övervägande

representativt uppdrag. Härför äro dess administrativa uppgifter

alltför viktiga. Med fog har i flera av de utav länsstyrelserna

avgivna yttrandena särskilt betonats vikten av en mera betryggande

ordning än den nuvarande för polismyndighetens utövning. Vad av en

länsstyrelse anförts såsom skäl för att borgmästarinstitutionen icke

skulle göras obligatorisk för kommun, som hädanefter erhåller stadsrättigheter,

nämligen att samhället härmed skulle berövas förmånen att

fortfarande ledas av samma beprövade lekmannakraft, som dittills kan

hava varit dess främste man, vilar på samma missuppfattning av stadsstyrelseordförandens

ställning, som nyss anmärkts. Något undanskjutande

av de kommunala förtroendemännen kan så mycket mindre komma i

fråga, som den nyblivna stadens fullmäktige, drätselkammareoch övriga

förvaltningsstyrelser, den kommunala självstyrelsens organ, helt visst

torde hava samma behov av dessa förtroendemäns arbetskrafter som

kommunalfullmäktige och kommunalnämnd jämte övriga styrelser före

övergången till stad.

s. 33 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Proposition Nr 278.

33

På något håll har det förmenats, att en jurist vore mindre lämpad

än en lekman till stadsstyrelsens uppgifter. Det torde häremot vara

tillräckligt att hänvisa till förhållandena i magistratsstäderna. I den

mån magistraten här ej kommit att intaga den ställning kommunalförordningen

åt densamma anvisat, beror detta, såsom allmänt erkänts, icke

därpå, att en eller flera av dess ledamöter varit jurister utan på dess belastande

med andra uppgifter och främst dess egenskap att tillika utgöra

stadens domstol.

Behovet av juridisk sakkunskap inom stadsstyrelsen förmenas i

några yttranden bättre tillgodoses genom en juridiskt bildad, sekreterare,

vilken tillika såsom stadsombudsman kunde övertaga de uppgifter inom

kommunalförvaltningen, som i de sakkunnigas förslag tilltänkts borgmästaren.

Alldeles oavsett att denna ordning för magistrats förvaltningen

synes onödigt invecklad, kan mot densamma erinras, att den

icke skänker någon trygghet för att den juridiska sakkunskapen lämnas

tillbörligt beaktande vid de administrativa ärendenas handläggning, liksom

den ej heller med avseende å polisväsendet innebär någon förbättring

av den nuvarande organisationen. I princip måste därför

en organisation med borgmästare tillerkännas avgjorda företräden framför

en sekreterarorganisation, ehuru givetvis personliga förhållanden

och ekonomiska skäl kunna tala för ett bibehållande av den senare i

städer, där den redan införts. Ett tvång för dessa städer att upphäva

den bestående ordningen genom inrättande av ett kommunalborgmästareämbete

bör ej ifrågakomma.

I själva verket torde motståndet från vissa fögderistäders sida emot

borgmästarorganisationen mindre bero på motviljan mot att i spetsen

för stadsstyrelsen erhålla en juridisk ämbetsman än å farhågor för att

■denna ämbetsman kunde genom sitt självskrivna ledamotskap av drätselkammaren

erhålla en alltför stark maktställning inom själva kommunalförvaltningen.

Man har befarat, att förvaltningen genom denna bestämmelse

kunde erhålla en byråkratisk prägel och att ett för det praktiska

arbetet ogynnsamt motsatsförhållande mellan kommunalborgmästaren och

drätselkammarens lckmannaledamöter kunde komma att utbildas. Att

förebygga en sådan utveckling synes emellertid icke böra möta några

svårigheter, då ju i drätselkammarens reglemente eller arbetsordning

bestämmelser kunde intagas, som på ett lämpligt sätt inskränkte kommunalborgmästarens

befattning med beredning och föredragning av de

ärenden, som ankomma å drätselkammarens handläggning. Kommunalborgmästarens

självskrivenhet i kammaren, där han allenast ägde en röst,

kunde väl i och för sig icke heller skänka honom ett större inflytande

än som tillkomme övriga ledamöter.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. I sand. 218 käft. (Nr 278.) 3362 18 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts Proposition Nr 278.

Under alla förhållanden torde fögderistäderna icke böra genom en

generell lagbestämmelse påtvingas en anordning, som bland dem uppenbarligen

mött vitt utbredda betänkligheter. Huruvida kommunalborgmästaren

skall vara självskriven ledamot av drätselkammaren eller ej,

bör således hänvisas till de spörsmål, som få lösas efter förhållandena

i varje särskild stad. I enlighet härmed har också det tillägg till

§56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad, som jag här framlägger,

erhållit en sådan avfattning, att kommunalborgmästarens eller

stadsstyrelseordförandens självskrivenhet såsom ledamot av drätselkammaren

blir beroende av stadgande i drätselkammarens reglemente, i

vilket ock övriga bestämmelser, som kunna finnas vara erforderliga för

att reglera kommunalborgmästarens uppgifter såsom drätselkammarledamot,

kunna upptagas.

Denna utväg synes nämligen avgjort böra lämnas företräde framför att

låta kommunalborgmästarens ledamotskap bliva beroende av stadsfullmäktiges

val för varje särskild mandatsperiod. I likhet med övriga kommunala

delegationer torde drätselkammaren mer och mer tillsättas efter partipolitiska

grunder, men det vore föga tilltalande, om kommunalborgmästaren, som

i drätselkammaren har särskilda uppgifter oberoende av sitt eventuella

ledamotskap, skulle inträda i densamma såsom representant för en särskild

kommunalpolitisk meningsgrupp och om hans ställning således

bleve beroende av ett växlande politiskt maktläge inom stadsfullmäktige.

Vida att föredraga är, att hans ledamotskap grundas på en efter stadens

önskan i drätselkammarens reglemente upptagen bestämmelse. En sådan

anordning är uppenbarligen också riktigare med hänsyn till den legalitetskontroll,

som det åligger kommunalborgmästaren att utöva över stadsfullmäktiges

beslut. I enlighet med vad från derå håll föreslagits, bör

kommunalborgmästaren, där han icke är ledamot av drätselkammaren,

ändock vara skyldig att, där så ske kan, närvara vid kammarens sammanträden

med rätt att deltaga i överläggningarna och få sin mening

antecknad till protokollet.

De av de sakkunniga föreslagna benämningarna å stadsstyrelsens

nya befattningshavare, borgmästare samt rådman, torde av flera skäl få

anses mindre lämpliga. Med dessa titlar avses nämligen av ålder i vårt

land dömande ämbetsmän, och det är fara värt, att i åtskilliga fall förväxlingar

mellan landsrättsstädernas och de övriga städernas borgmästare

och rådmän skulle uppkomma, ägnade att framkalla oklarhet och oreda.

För tillsättning av borgmästare och rådmän gälla vidare delvis grundlagfästa

regler, som icke äro väl förenliga med de anställningsformer,

vilka äro avsedda att komma till tillämpning i fråga om landsrättsstädernas

stadsstyrelser. Å andra sidan synes det tilltalande, att de nya

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

35

befattningarnas titlar anslutas till de hävdvunna benämningarna å stadskommunens

styresmän. Ur denna synpunkt vill jag förorda, att dessa

befattningshavare i landsrättsstäderna kallas kommunalborgmästare och

kommunalrådmän.

De sakkunniga hava, såsom förut antytts, tänkt sig tre olika organi- Särskilda

sationsformer för städer under landsrätt, en med och en utan borgmästare

samt en med magistrat, samt utarbetat reglementen för de sålunda före- i)e anslagna

typerna av stadsstyrelse. kunniga.

Ordnade efter storleken av de städer, för vilka respektive reglementen

avsetts, äro de sålunda följande:

a) förslag till reglemente för magistrat (med borgmästare och en

lagfaren rådman) i stad under landsrätt;

b) förslag till reglemente för stadsstyrelse i fögderistad med borgmästare;

och

c) förslag till reglemente för stadsstyrelse i fögderistad utan borgmästare.

Beträffande reglementens lydelse hänvisas till de sakkunnigas betänkande

(sid. 11—41). Speciell motivering till reglementsförslagen

återfinnes i betänkandet sid. 95—122.

Att allt efter städernas högre eller lägre invånarantal exakt bestämma

och på förhand till efterrättelse fastställa vissa gränser för de

särskilda reglementstypernas tillämplighetsområden kan, framhålla de sakkunniga,

icke låta sig göra. Endast i allmänna drag och med någon

latitud kunde angivas, huru gränserna borde i regel dragas. Med erinran,

att lokala förhållanden av skiftande natur understundom kunde föranleda

avvikelser från den allmänna regeln, redogöra de sakkunniga på följande

sätt för sin uppfattning, huru gränserna borde dragas:

»Reglementet för stadsstyrelse utan borgmästare är avsett att tillämpas i de

minsta städerna med egen jurisdiktion, när de läggas under landsrätt, ävensom

i de minsta av de städer, som redan höra under landsrätt. Dessa städer äro

sådana, för vilkas administrativa och kommunala förvaltning icke är erforderligt,

att i spetsen för stadsstyrelsen står eu borgmästare, som helt och hållet ägnar

sig åt stadens tjänst. De kunna sålunda vara väl betjänta med den billiga förvaltningsform,

som detta reglemente innebär. I allmänhet omfattar denna grupp

städer med intill 3,(XX) invånare. Möjligen torde dock eu eller annan av dessa

önska erhålla stadsstyrelse med borgmästare, då därigenom vinnes, bland annat,

den förmånen, att man inom samhället äger tillgång till en rättsbildad person,

som vid förefallande behov kan bistå samhället och dess medlemmar. Inom

äldre städer lärer ock understundom finnas en viss obenägenhet att slopa det sedan

urminnes tid hävdvunna borgmästarämbetet, varigenom staden till synes skulle

så att säga sättas i lägre klass. Huru ringa berättigande en sådan uppfattning

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Yttranden.

Kung!. Maj:ts Proposition N:r 278.

än må äga, kan dock densamma vara en faktor att räkna med. Möjligheten att;

erhålla stadsstyrelse med borgmästare vore sålunda i en och annan mindre stad måhända

ägnad att minska befintlig motvilja mot att avstå från den egna jurisdiktionen.

och skulle, därigenom underlätta övergången till den nya rättegångsordningen.

A andra sidan må framhållas, att den ifrågavarande billigare förvaltningsformen

(utan borgmästare) i vissa fall, dock mera undantagsvis, torde kunna användas

även i städer med något högre invånarantal än 3,000.

Reglementet för stadsstyrelse med borgmästare är avsett för övriga mindre

städer med ett invånarantal upp till 8,000 ä 10,000, såväl dem, som lyda under

landsrätt, som dem, vilka nu hava egen jurisdiktion men vilja avstå från densamma.

Obligatoriskt föreslås detta reglemente skola tillämpas i de kommuner,

som hädanefter vinna stadsrättigheter och som därvid icke erhålla magistrat.

Magistratsreglementet är avsett för de medelstora städer med mer än 8,000

ä 10,000 upp till cirka 15,000 invånare, vilka vilja avstå från den egna jurisdiktionen.

Vidare bör detta reglemente komma till användning inom de landsrättsstäder,

som på grund av stadens fortgående utveckling finna sig vara i behov av

mer än en rättsbildad person inom stadsförvaltningen och för den skull samt på

grund av de fördelar, som i övrigt kunna vinnas därigenom, i synnerhet egen

överexekutor, vilja övergå från stadsstyrelseförvaltning till magistratsförvaltning

i egentlig mening.»

Den sålunda tilltänkta indelningen av landsrättsstäderna i tre grupper,.

vilkas gränslinjer i allmänhet skulle gå vid 3,000 och 10,000 invånare,,

har föranlett uttalanden från några håll. Länsstyrelsen i Södermanlands

län finner klassificeringen väl invecklad och anser de olika slagen av

städer böra med full tydlighet angivas i en särskild författning. Magistrat

borde finnas i alla nybildade städer och i alla äldre städer med 5,000

invånare eller däröver, och borde stadsstyrelse utan borgmästare medgivas

allenast i helt obetydliga nuvarande småstäder. Magistraten i Norrtälje

anser magistrat böra finnas i alla städer med flera än 3,000 invånare;

dock borde möjlighet till dispens från denna skyldighet stå öppen.

Huruvida lagfaren rådman skulle finnas i magistraten, borde bedömas av

Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Längre har man gått på annat håll

(magistraterna i Vänersborg och Arboga), där det förmenas, att stadsstyrelse

utan borgmästare överhuvud ej borde ifrågakomma, då magistratsärendena

i de små städerna i lika hög grad som i de större krävde

kvalificerade arbetskrafter. Att på frivillighetens väg få småstäderna att

avstå från sin självständiga jurisdiktion och sin magistrat anses å de håll,,

varifrån uttalanden härom föreligga, såsom rätt utsiktslöst.

Å andra sidan föreligga från några fögderistäder med flera än 3,000

invånare uttalanden till förmån för den minsta organisationstypen, stadsstyrelse

utan borgmästare (Djursholm, Tranås, Tidaholm, dock med reservation

av stadsfullmäktiges ordförande). Hässleholms stadsfullmäktige

anse ej borgmästarämbete nödigt förrän samtidigt med eget uppbördsoeh

exekutionsväsen, d. v. s. egen magistrat. Att jämväl myndigheterna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

37

i Eslöv och Nässjö uttalat sig mot införande av borgmästareämbete, beror

emellertid icke därpå, att vederbörande i dessa städer ej funnit staden

i behov av en juridisk arbetskraft, utan på kostnadsfrågan och den

kritik, som här riktats emot det föreslagna borgmästarämbetets ställning

i drätselkammaren och varför ovan närmare redogjorts. Ovillkorlig

skyldighet för ny stad att hålla borgmästare borde, enligt länsstyrelserna

i Jönköpings och Örebro län) ej stadgas; enligt sistnämnda länsstyrelse

borde den nya staden åtminstone under en övergångstid beredas

tillfälle att ordna förhållandena enklare och billigare. Stadsstyrelsen i

Huskvarna, som ställer sig välvillig emot förslaget i dess helhet och

dess huvudsyfte att skapa eu mera ämbetsmässig förvaltning av magistratsuppgifterna

i fögderistäderna, påyrkar också en övergångstid, under

vilken man kunde finna en för borgmästarämbetet fullt kvalificerad

person. Styrelsen för svenska stadsförbundet förutsätter, att även städer

med ej obetydligt större invånarantal än 3,000 komma att tills vidare

föredraga en lekmannastadsstyrelse, en organisationsform, som i sådant

fall givetvis ej bör förvägras dem.

Den form, som av de sakkunniga föreslagits för inrättande av eget

exekutionsväsen och uppbördsväsen i de största landsrättsstäderna, nämligen

genom att i sådana städer benämna stadsstyrelsen magistrat, kan

icke förordas. En uppdelning på föreslaget sätt av de nu sammanfallande

begreppen »stad under landsrätt» och »stad, där magistrat ej finnes»,

skulle förorsaka åtskilliga svårigheter vid tillämpning av författningar,

där det nu såsom självfallet förutsättes, att stad med magistrat tillika alltid

har egen domsrätt, att magistrat utan undantag även är stadsdomstol, och

att magistratsperson jämväl är domare. Stadens styrelse i städer utan

egen jurisdiktion torde därför fortfarande böra benämnas stadsstyrelse.

Det syfte, som de sakkunniga velat ernå med sitt förslag, synes i

stället böra vinnas därigenom, att i varje särskilt fall förordnas, att

vederbörande stad skall hava egen uppbördsförvaltning och även i avseende

å mantalsskrivningen likställas med stad med magistrat, samt att

stadsstyrelsen eller viss ledamot av sladsstyrelsen skall vara överexekutor.

* Detta förutsätter vissa av de sakkunniga ej ifrågasatta tillägg

till gällande mantalsskrivningsförordning och uppbördsreglemente samt

andra administrativa författningar, ävensom eu annan avfattning av 1 §

av utsökningslagen än de sakkunniga föreslagit.

Av de sakkunnigas här ovan återgivna motivering synes framgå, att

det icke varit deras mening att uppställa några fixa gränser för de olika

reglementstypernas tillämplighetsområden. I detta hänseende liksom i

Övrigt åsyftar förslaget att i varje fall lämna möjlighet öppen att välja

Departe
ments
chefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kvinnas

behörighet.

De sakkunnig*.

Yttranden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

den organisationsform, som bäst lämpar sig för varje särskilt samhälles speciella

förhållanden och önskemål. De återgivna yttrandena från åtskilliga

myndigheter utvisa även, att största möjliga frihet i detta hänseende

är önskvärd och rent av nödvändig. Såsom jag förut antytt, torde emellertid

den fordran böra ställas på samhälle, som hädanefter önskar erhålla

stadsrättigheter, att samhället bekostar en organisation, vilken möjliggör

en mera ämbetsmässig förvaltning. I sådan nybildad stad bör

alltså finnas stadsstyrelse med kommunalborgmästare. Skälen lör denna

ståndpunkt har jag i det föregående angivit.

Enligt de sakkunnigas förslag är kvinna behörig att vara ledamot i stadsstyrelse

och magistrat samt ordförande i stadsstyrelse utan borgmästare.

I denna del anföra de sakkunniga:

»Någon anledning att utesluta kvinna från behörighet att vara rådman i

stadsstyrelse torde ej föreligga, helst som kvinna redan nu är valbar till städsfullmäktige,

drätselkammaren, fattigvårdsstyrelsen, byggnadsnämnden, hälsovårdsnämnden,

skolstyrelsen etc. Yad åter angår kvinnas behörighet att vara borgmästare,

bör givetvis hänsyn tagas till de särskilda kvalifikationer, som måste

fordras för utövande av chefskapet för poliskåren. Oavsett vilken vikt, som tillmätes

denna hänsyn, innebär emellertid § 28 regeringsformen ett hinder för utnämnande

av kvinna till borgmästartjänst, som ju för närvarande är av beskaffenhet,

att Konungen fullmakt därå utfärdar. Även om, såsom vi föreslagit, de

borgmästarbefattningar, som icke äro förenade med domareåligganden, för framtiden

skulle komma att av Kungl. Maj:t tillsättas medelst konstitutorial, skulle

det enligt vår mening icke. överensstämma med syftet i § 28 regeringsformen att

i sådan ordning bereda kvinna tillträde till eu viss grupp av statsämbeten. Anses

kvinna efter verkställd utredning i undantagsfall kunna vara kompetent att innehava

borgmästarbefattning, bör hennes rätt därtill uttryckligen i regeringsformen

fastslås. Men till avgivande av förslag till en sådan grundlagsändring kunna vi

icke finna, att det åt oss lämnade uppdraget giver befogenhet eller anledning.»

I en del yttranden framhålles, att kvinna ej borde, såsom föreslagits,

vara valbar till ledamot av stadsstyrelse eller magistrat, främst

av det skäl, att kvinnlig ledamot i likhet med annan kunde komma att

fungera såsom borgmästarens ställföreträdare och utövare av polismyndigheten,

vilket uppenbarligen ej vore lämpligt. Av samma skäl borde

kvinna ej heller vara valbar till stadsstyrelsens ordförande i städer utan

borgmästare. Den praktiska betydelsen av dessa stadganden vore för

övrigt ringa och det borde därför utan saknad kunna utgå (Länsstyrelserna

i Jönköpings, Örebro och Västmanlands län, magistraterna i Oskarshamn,

Marstrand, Amål och Arboga). Svenska stadsförbundets styrelse

framhåller skillnaden mellan uppdrag som ledamot av stadsfullmäktige

och kommunala nämnder samt rådmansbefattning, vilken i det väsentliga

avsåge rent administrativa ärenden, icke kommunala förvaltningsangelägenheter.

Då från kvinnornas sida icke försports något som hälst in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj.ts Proposition Nr 278.

39

tresse för här ifrågakommande uppgifter, vilka torde böra få anses främmande

för kvinnlig läggning, eller någon önskan att företrädas i stadsstyrelsen,

avstyrkte styrelsen de sakkunnigas förslag i denna del. Härtill

förelåge även ett skäl av formell art. Kvinnas behörighet att bekläda

administrativ befattning reglerades nämligen genom bestämmelsen i § 28

regeringsformen och med tillämpning av grunder, som konungen och

riksdagen godkände. Med hänsyn härtill kunde det ej anses riktigt, att

behörigheten att innehava rådmansbefattning i administrativ väg utsträcktes

till kvinna. — Av magistraten i Piteå framhålles, att i intet

fall borde man och hustru samtidigt kunna vara bisittare i stadsstyrelse

eller magistrat.

De framställda anmärkningarna mot kvinnas behörighet såsom ledamot

av stadsstyrelse eller såsom ordförande i stadsstyrelse utan borgmästare

finner jag icke avgörande. Därest det å någon ort kan befinnas

mindre lämpligt, att i förekommande fall kvinna skulle komma att fungera

såsom chef för polisen, torde, i anslutning till ett av länsstyrelsen

i Västmanlands län framställt förslag, i reglementet för stadsstvrelsen

kunna intagas föreskrift om att vid förfall för ordföranden eller kommunalborgmästaren

länsstyrelsen må kunna förordna annan lämplig person

(t. ex. kommunalrådman, stadsfiskal eller i staden boende landsfiskal) att

förestå polisen. Likaledes kunde för att förebygga, att kvinnlig ordförande

i stadsstyrelse utan kommunalborgmästare bleve chef för polisen,

i reglementet för sådan stadsstyrelse stadgas, att länsstyrelsen må kunna

åt annan än ordföranden uppdraga chefskapet över polisen.

Beträffande kommunalborgmästarens formella kompetens hava de

sakkunniga ansett sig böra uppställa det villkor, att han i regel skall

vara lagfaren. Erforderlig säkerhet för att han vore behörigen kvalificerad

för de uppgifter, som ålåge honom, kunde i allmänhet icke vinnas

på annat sätt. Emellertid kunde icke förnekas, att fall förekomme, då

en långvarig verksamhet i allmänna värv i förevarande hänseende erbjöde

samma säkerhet som formella juridiska meriter.

Rörande denna fråga hänvisa de sakkunniga till en till Kungl. Magt

ställd, till dem överlämnad skrivelse den 2 januari 1917 från riksdagens

.justitieombudsman, i vilken skrivelse anförts, bland annat:

Vid inspektion hos stadsstyrelser i städer utan egen jurisdiktion hade

justitieombudsmannen funnit anledning att till behandling upptaga jämväl

frågan ''huruvida ej föreskrift borde meddelas, att till ordförande i stadsstyrelse

ej må förordnas annan än lagfaren person’. Genom skrivelse den 25

augusti 1916 anmodade justitieombudsmannen i följd härav stadsstyrelserna i

samtliga städer utan egen jurisdiktion att inkomma med yttrande, bland annat,

huruvida enligt respektive stadsstyrelses mening erfarenheten givit vid handen,

Departe
ments
chefen.

Kompetensfordringar.

De sakkunniga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Yttranden.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 278.

att till ordförande i sådan styrelse lagenligt ej borde få utses annan än juridiskt

bildad person. Av de inkomna svaren gingo de flesta i den riktning, att ordföranden

i sådan styrelse, åtminstone i de större städerna, borde vara lagfaren;

vore icke ordföranden detta, borde, enligt några stadsstyrelsers mening, stadsstyrelsens

sekreterare vara rättsbildad. Andra stadsstyrelser höllo emellertid före,

att en i kommunal verksamhet erfaren person kunde fylla platsen lika väl som

en jurist och att därför en lagföreskrift i den av justitieombudsmannen antydda

riktningen icke vore önskvärd. I regel tillkomme det stadsstyrelse att handhava

alla de bestyr och åligganden, som ankomme på magistrat "i stad med egen

jurisdiktion. För närvarande innehades ordförandebefattningarna i stadsstyrelserna

av rättsbildade personer i de flesta ifrågavarande städerna, nämligen i alla

utom Nässjö,^ Huskvarna och Tidaliolm. Då man besinnade, att fullgörandet

av magistratsåligganden i regel krävde åtminstone någon juridisk insikt och att

dessa åligganden ofta nog kunde vara av besvärlig och invecklad beskaffenhet,

syntes det med fog kunna ifrågasättas, att det åtminstone för de större städernas

vidkommande borde stadgas, att till ordförande i stadsstyrelse blott

finge förordnas lagfaren person.

De sakkunniga framhålla, att det av justitieombudsmannen vitsordade

behovet av viss juridisk insikt hos den person, som står i spetsen för

stadsstyrelsen, gjorde sig ännu mera gällande, om den i reglementet för

stadsstyrelse med borgmästare föreslagna organisationen genomfördes,

enär borgmästaren enligt densamma tillika skulle vara stadens ombudsman,

samt anföra vidare:

»Medan justitieombudsmannen såsom kompetensvillkor ifrågasatt lagfarenhet,

d. v. s. enligt gängse terminologi avlagd juris kandidatexamen (enligt äldre

examensstadga juris utriusque kandidatexamen eller hovrättsexamen), torde emellertid,

med hänsyn därtill^ att tyngdpunkten av borgmästarens verksamhet faller

på det administrativa området, vara i sin ordning, att även de, som avlagt kansliexamen,

förklaras kompetenta till sådan befattning.

I vad avser den grupp av städer, varom i detta reglemente är fråga, hava

vi sålunda i regel funnit erforderligt, att stadsstyrelseordföranden-borgmästaren

avlagt sådan examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken eller Kungl.

Maj:ts kansli. Från denna regel bör dock, enligt vår uppfattning, beredas möjlighet

till undantag. En person, som icke avlagt sådan examen, men ändock

genom självstudier förvärvat sig viss rättsbildning, kan under längre tids utövande

av allmän statlig eller kommunal — befattning hava ådagalagt sådan

insikt och skicklighet, att han måste anses kompetent till befattning, varom här

är fråga, och det är givetvis önskvärt, att en stad beredes tillfälle att till borgmästare

förvärva en så kvalificerad sökande. Av vikt är emellertid, att undantag

icke medgives i andra fall, än då vederbörandes kompetens är otvivelaktig.

Dispensrätten bör för den skull läggas i Kungl. Maj:ts hand, varjämte föreslås,

att ansökan om dispens måste, för att kunna upptagas till prövning, framställas

av stadsfullmäktige.»

De föreslagna kompetens fordringarna för borgmästartjänst (i allmänhet

examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken eller

Kungl. Maj:ts kansli) hava på en del håll ansetts för små, särskilt för

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

de städer, där borgmästaren skulle vara överexekutor. Härför vore

kansliexamen otillräcklig (länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings,

Malmöhus och Örebro län, magistraterna i Växjö och Hudiksvall, föreningen

Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare). Att medgiva lekman,

låt vara efter särskild ansökan av stadsfullmäktige och prövning av Kungl.

Maj:t, behörighet att söka borgmästartjänst, anses på sina håll ej heller

tillrådligt (länsstyrelsen i Östergötlands län, magistraterna i Antal, Vänersborg

och Hudiksvall, föreningen Sveriges stadsombudsmän och kommunalsekreterare).

I fråga om kompetensfordringarna för kommunalborgmästare finner Departejag

det vara riktigt att såsom allmän regel uppställa, att kommunal- ^ee“en

borgmästaren skall vara lagfaren. I denna del anser jag, i anslutning

till justitieombudsmannens här ovan refererade uttalande och vissa avgivna

yttranden, den avvikelse böra göras från de sakkunnigas förslag,

att i allmänhet såsom villkor för behörighet skall fordras sådan examen,

som berättigar till inträde i rättegångsverken, sålunda ej blott kansliexamen.

För den av de sakkunniga föreslagna undantagsbestämmelsen,

att jämväl icke lagfaren person må kunna av Kungl. Maj:t förklaras

berättigad att innehava kommunalborgmästartjänst, finner jag de sakkunniga

hava anfört så vägande skäl, att ett frångående av förslaget på

denna punkt icke bör äga rum.

Efter att hava erinrat om att reglerna för tillsättning av stadsstyrel- Bestämmelser

sens ordförande i de nuvarande fögderistäderna icke lämnade något inflytande

åt stadens invånare och härigenom väsentligt skilde sig från munaiborg
-

bestämmelserna om borgmästares tillsättning, i vilket sistnämnda avseende

gällde stadgandet i § 31 regeringsformen, yttra de sakkunniga: rådman.

De sak
»Genom

att stadsstyrelsens ordförande enligt vårt förslag benämnes borg- kunniga,

mästare, kommer jämväl för hans tillsättning detta regeringsformens stadgande

att gälla. Härför tala även starka sakskäl. Den nu gällande ordningen för besättande

av posten som stadsstyrelsens ordförande kan nämligen icke anses tillfredsställande.

Någon anledning, varför icke fögderistäderna vid tillsättningen

skola äga samma medbestämmanderätt som de nuvarande magistratsstäderna vid

val av borgmästare, föreligger icke. Och det måste uppenbarligen vara av ännu

större vikt för staden att äga inflytande å val av en borgmästare, vilken, såsom

vårt förslag innebär, skulle ingående deltaga i kommunens förvaltning, än å tillsättningen

av det nuvarande borgmästarämbetet, vars viktigaste uppgift faller

inom rättsskipningens område. Inom ramen av regeringsformens nyss angivna

stadgande hava i de av oss föreslagna stadsstyrelsereglementena utförliga bestämmelser

meddelats om val för upprättande av förslag till borgmästartjänst.

Detta val bör enligt vår mening försiggå efter proportionell metod för att giva

olika meningsriktningar möjlighet att genom förslaget bliva företrädda.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 248 höft. (Nr 278.) 8 3 62 18

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att det mången gång kunde

vara gagneligt, att till ledning för valmännen från sakkunnigt håll meddelades

ett utlåtande om de sökandes lämplighet för de rent kommunala

förvaltningsgöromålen, och därför föreslagit, att stadsfullmäktige skulle

lämnas tillfälle att före valet avgiva yttrande i sådant avseende.

Beträffande röstgrunden vid borgmästarval erinra de sakkunniga om

att i § 31 regeringsformen ingen bestämmelse finnes om röstskala samt

anföra vidare:

»För 47 städer har röstgrunden emellertid bestämts genom lokala, avKungl.

Maj:t utfärdade valordningar, vilka utvisa en brokig mångfald av olika röstgrunder.

I tre städer, Stockholm, Kalmar och Ängelholm, är rösträtten lika för alla

röstberättigade. Enligt valordningarna för Göteborg, Norrköping, Gävle och

Eksjö utövas rösträtten enligt samma grund, som gäller för val till stadsfullmäktige.

I två städer, Kristinehamn och Lidköping, tillämpas en sexgradig, på

statsskatten grundad röstskala. I samtliga övriga valordningar är röstskalan efter

växlande grunder byggd på bevillningen till staten. Olika anordnade tregradiga,

fyrgradiga, femgradiga, sexgradiga och tiogradiga skalor förekomma. Dessutom

finnes en sjugradig och en tjugugradig (Uppsala) skala. I sex fall (Karlshamn,

Sala och Vimmerby med sexgradiga, Jönköping med sjugradig samt Malmö och

Linköping med tiogradiga skalor) har varje röstberättigad tillerkänts en personlig

röst samt dessutom olika röstetal allt efter bevillningens storlek enligt fastställda

grunder. I 39 städer saknas valordningar. Enligt gängse uppfattning

skall i dessa den kommunala röstskalan utgöra röstgrund vid uppgörande av

borgmästarförslag.»

Efter att vidare hava lämnat dels en historisk redogörelse för stadgandena

om borgmästares tillsättande (sid. 98—101), dels en framställning

av en del rättsfall rörande röstgrund vid borgmästarval (sid. 101

—103) och dels ett referat av en vid 1913 års riksdag väckt motion

(nr 167 i andra kammaren) om utredning rörande personlig och lika

rösträtt vid borgmästarval (sid. 103, 104) yttra de sakkunniga, att av

det sålunda anförda torde framgå:

att § 31 regeringsformen beträffande städernas förslagsrätt vid borgmästartjänsts

besättande innehåller bestämmelser endast om vilka personer

— i staden bosatta, kommunalt röstberättigade män — äga utöva

denna förslagsrätt, men däremot icke, huru rösterna vid förslagets upprättande

skola avgivas och beräknas;

att sådana grunder icke heller i övrigt blivit i lag bestämda;

att för ett stort antal städer finnas särskilda, av Kung]. Maj:t fastställda

valordningar, innehållande olika röstgrunder, och att, därest ej

särskild valordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd, gällande kommunala

röstskala ansetts böra tillämpas;

att stadsfullmäktige numera anses äga befogenhet att å de röstandes

vägnar fatta beslut om de grunder, enligt vilka rösterna skola avgivas

och beräknas, vilket beslut emellertid skall underställas Kungl. Maj:t;

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. May.ts Proposition Nr 278.

samt att det torde tillkomma Rungl. Maj:t vid provning av sådant

underställt beslut att avgöra, vilken röstgrund skall tillämpas.

De sakkunniga framhålla härefter, att de vid avfattande av förslaget

till valordning vid borgmästarval utgått från den ståndpunkten, att

någon ändring av § 31 regeringsformen icke borde i detta sammanhang

ifrågasättas, samt fortsätta:

»Enär dylik ändring även borde medföra rubbning av grunden för upprättande

av förslag vid borgmästartjänsts tillsättande i städer med egen jurisdiktion,

innebure hemställan i sådan riktning ett överskridande av det åt oss lämnade

uppdraget. Dylikt förslag vore för övrigt ägnat att förhala lösningen av

det spörsmål, som vi fått oss förelagt. Ehuru vi ansett starka skäl föreligga för

att kvinna må tillerkännas rösträtt vid borgmästarval, har någon framställning i

detta syfte sålunda icke kunnat göras. Vidare har ifrågasatts, huruvida icke

borgmästarval borde verkställas icke genom direkta val av de röstägande inom

samhället utan av den myndighet, som utövar stadens beslutanderätt, d. v. s.

stadsfullmäktige. Till stöd för sådant indirekt valsätt vore att andraga, att stadsfullmäktige

såsom valkorporation måhända kunde förväntas ägna frågan en omsorgsfullare,

från personliga och partisynpunkter mera frigjord prövning samt

särskilt taga hänsyn till kandidaternas lämplighet för de kommunala uppgifter,

som ålåge borgmästaren, varigenom man vunne vissa garantier för en tillfredsställande

valutgång och för ett gott samarbete mellan borgmästaren och stadsfullmäktige.

Gentemot denna uppfattning har invänts, att man icke har någon

anledning misstro den folkvilja, som ger sig uttryck i eu direkt omröstning, eller

underskatta dess förmåga att träffa ett gott personval. Därjämte är att märka,

att genom ett direkt val borgmästarinstitutionen såsom sådan lägges på en bredare

basis och att det mandat, borgmästaren sålunda mottager, ger honom en

självständigare ställning gent emot den trängre krets av medborgare, som inom

stadsfullmäktige utöva stadens beslutanderätt. Oavsett emellertid de skilda uppfattningar,

som kunna göras gällande i frågan, huruvida direkta eller indirekta

borgmästarval äro mest ändamålsenliga, har — med hänsyn till vad ovan anförts

om nödvändigheten att hålla sig inom ramen för § 31 regeringsformen

jämväl detta spörsmål fått förfalla.

I fråga om röstgrunden vid borgmästarval föreslås enhetliga bestämmelser,

som bygga på grundsatsen om lika rösträtt. Utan att närmare ingå på en motivering

för det rättvisa och liktiga i denna princip, som numera torde hava vunnit

starkt rotfäste i folkmedvetandet, må här endast hänvisas till att den lika

rösträtten allt sedan det nya representationsskickets genomförande använts vid

val till riksdagens andra kammare, samt att densamma från och med år 1911

tillämpas vid prästval.

Fullmaktsröstning vid borgmästarval anses olaglig jämlikt kungl. förordningen

den 19 januari 1758 och förbjudes i flere av de nu gällande valordningarna.

På grund härav och då denna form för röstning vid val synes föga till

talande, hava vi föreslagit, att varje röstberättigad skall vid valet personligen utöva

sin rösträtt.»

Efter eu erinran om stadgandet i § 31 regeringsformen, att vid

borgmästarval de röstberättigade äga föreslå tre behöriga personer, varefter

Kungl. Magt utnämner en av dem, samt därom att enligt bestäm
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

melser i nu gällande valordningar samt praxis i övrigt varje valsedel

skall innehålla tre namn, anföra de sakkunniga:

»Därest valmännen begagnade sin rösträtt så som säkerligen avsetts, eller

att varje valman röstade på de tre personer, lian ansåge mest lämpliga för befattningen,

bleve valresultatet ett verkligt förslag, och Kungl. Maj:t hade då möjlighet

att bland de tre å förslaget uppsatte utnämna den skickligaste. I praktiken

har emellertid röstningen ofta utövats så, att valmannen på sin sedel upptagit

den person, han önskade utnämnd, och därjämte två denne i meriter avgjort

underlägsna personer. Understundom hava jämte den kandidat, som man

önskade utnämnd, å valsedeln upptagits personer, vilka i följd av den tjänsteställning,

som de innehava, icke kunna tänkas vilja ifrågakomma vid befattningens

tillsättande. Sålunda har omröstningen, i stället för att innefatta upprättande

av förslag å tre var ''för sig lämpliga personer, i själva verket ofta inneburit ett

ofrånkomligt val av befattningshavaren. Det s. k. förslaget har nämligen varit

så beskaffat, att Kungl. Maj:t de facto icke haft någon valrätt utan varit hänvisad

att utnämna en viss av de å förslaget uppförde. I åtskilliga fall har, om

samma lista begagnats av alla de flesta röstande inom ett parti, detta kunnat

genomdriva sin kandidat, utan att en betydande minoritet ägt möjlighet att å

förslaget få någon uppförd.

Med hänsyn till nu anmärkta förhållanden hava vi ansett rättvist och riktigt,

att minoritetens rätt att jämväl göra sig gällande vid förslagets upprättande

lagligen skyddas. Vidare bör tillses, att åt statsmakten bevaras det tillbörliga

inflytande vid befattningens tillsättande, som avses med åberopade stadgandet i

§ 31 regeringsformen. Detta inflytande är desto mera önskvärt och nödvändigt,

som borgmästaren i egenskap av administrativ ämbetsman utgör statsmaktens

representant inom stadsförvaltningen; samtidigt som han såsom kommunens

främste tjänsteman skall verka för dess bästa, är han förbindelselänken mellan

staden och staten och skall såsom sådan jämväl iakttaga, att statsintresset tilgodoses.

»

Dessa syftemål hava de sakkunniga sökt uppnå genom införande av

proportionellt valsätt enligt i huvudsak följande regler:

Valet sker med slutna sedlar av den beskaffenhet, som för stadsfullmäktigval

är föreskriven. Valsedel, som ej må förses med partibeteckning, skall innehålla

namn å en, två eller tre till erhållande av tjänsten behöriga personer (även

utanför de sökandes krets). Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det

ena under det andra. Upptager valsedel namn å någon, som är obehörig, eller

framgår i avseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som

därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Äro å valsedel upptagna

flera behöriga personer än tre, anses de sista övertaliga namnen såsom obefintliga.

Om sättet för omröstningens verkställande gäller i övrigt i tillämpliga delar

vad om stadsfullmäktigval är stadgat. För besättande av vart och ett av de tre

förslagsrummen skall särskild sammanräkning av valsedlarna ske. Vid första

sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel röst för det första, såsom halv

röst för det andra och såsom tredjedels röst för det tredje å densamma upptagna

namnet. Det namn, som fått högsta röstetalet, erhåller första förslagsrummet.

Vid andra sammanräkningen gäller valsedel, vilken icke upptager det namn, som

erhållit första förslagsrummet, på det sätt, som för första sammanräkningen stadgats.

Valsedel, vilken innehåller det namn, som uppförts i första''förslagsrummet, gäller

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 278.

såsom halv röst för det första och såsom tredjedels röst för det andra av de

återstående namnen. Det namn, som vid sammanräkningen fått högsta röstetalet,

erhåller andra förslagsrummet. Vid tredje sammanräkningen gäller valsedel, som

icke upptager något av de redan på förslag uppförda namnen, på det sätt, som

för första sammanräkningen stadgats. Valsedel, som upptager ett av dessa namn,

gäller såsom halv röst för det första och såsom tredjedels röst för det andra av

de återstående namnen. Valsedel, som upptager båda de uppförda namnen, gäller

såsom tredjedels röst för det återstående namnet. Det namn, som vid den

tredje sammanräkningen fått högsta röstetalet, erhåller det tredje förslagsrummet.

Mellan lika röstetal skiljes genom lottning.

Sedan valet vunnit laga kraft eller, i händelse det överklagas, besvären

blivit avgjorda, åligger det stadsstyrelsen att insända förslaget jämte tillhörande

handlingar till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Denna myndighet förfar därmed

på sätt i landshövdingeinstruktionen är stadgat, d. v. s. insänder handlingarna

jämte yttrande till Kungl. Maj:t.

Bestämmelsen att borgmästare ej utnämnes genom fullmakt utan medelst

konstitutorial korresponderar med förslagets bestämmelser om borgmästares entledigande

(se nedan).

Enahanda skäl, som utgjort grund för det proportionella valsättets

införande vid val av beredningsutskott och drätselkammare, hava föranlett

de sakkunniga att i förslaget upptaga bestämmelse om att val av rådmän

jämte suppleanter skall ske proportionellt, därest detta äskas av minst

så många valmän, som med tillämpning av vanliga regler äga möjlighet

att tillsätta en av de två platserna, eller en. tredjedel av de väljandes

antal (jämför §§ 36 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad).

Angående sättet för det proportionella valets förrättande hänvisas till

stadgan den 13 juni 1913 om proportionellt valsätt vid vissa val inom

landsting och stadsfullmäktige. Sker valet proportionellt, utrönes enligt

nyssnämnda stadga, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas till

tjänstgöring. För den händelse att valet ej sker proportionellt, har

stadgats, att ordningen mellan suppleanterna skall särskilt bestämmas.

För att, såvitt möjligt, undvika fyllnadsval, har föreslagits, att, därest

rådman avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, borgmästaren

skall till ordinarie rådman inkalla vederbörande suppleant. Protokoll

över val av rådman ävensom över inkallande av suppleant i avgången

rådmans ställe skall insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som

äger att utfärda fullmakt för den nye rådmannen att tjänstgöra i sådan

egenskap under den bestämda mandattiden.

Det föreslagna sättet för kommunalborgmästarens tillsättning har mött

kritik från några håll. Länsstyrelsen i Stockholms län anser stadgandet i

regeringsformens § 31 endast avse utnämning genom fullmakt, hälst som

regeringsformen blott känner dömande, oavsättlig borgmästare. Borg
-

Yttranden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 278.

mästare kunde följaktligen ej tillsättas genom konstitutorial, ej heller

skiljas från tjänsten utan genom rannsakning och dom. Antingen måste

man söka få § 31 regeringsformen ändrad, så att den även efter sin ordalydelse

komme att avse endast borgmästare’änst i stad med egen jurisdiktion,

eller ock borde den föreslagna styresmannen för fögderistäderna

givas en annan titel än borgmästare, varmed ock den fördelen vunnes,

att stadens inflytande vid tillsättningen kunde utövas i andra former än

genom allmänt val. Lämpligare vore nämligen tillsättning efter ett av

stadsfullmäktige upprättat förslag å tre personer samt länsstyrelsens hörande.

Länsstyrelsen i Hallands län går ännu längre: städernas borgmästarval

borde helt upphöra, då de blott vore en källa till intriger

och partistrider samt gåve anledning till misstanken, att kandidaterna

sökte ställa sig in hos valmännen. Riktigt vore, att enligt gällande

reglementen ordförandena i stadsstyrelserna utsåges av länsstyrelserna.

Det vore oegentligt att, fastän de föreslagna ordförandena i stadsstj^relserna

icke skulle vara domare, benämna dem borgmästare och på dessa

ny tillskapade tjänster tillämpa grundlagens föreskrifter i fråga om helt

andra ämbeten. Dessa ordförande innehade tydligen fullt nytillskapade

tjänster, vilka borde tillsättas på det sätt, som vore bäst förenligt med

statsnyttan. De föreslagna ordförandenas administrativa uppgifter såsom

förbindelselänkar mellan städerna och staten samt såsom de, vilka skulle

iakttaga statsintressets tillgodoseende, vore så betydelsefulla, att de, oavsett

städernas storlek, borde tillsättas uteslutande av Kungl. Maj:t liksom andra

statens tjänstemän. Ordförandena torde då visserligen ej komma att av städerna

tillerkännas de föreslagna kommunala funktionerna, men enligt länsstyrelsens

åsikt finge man finna sig i att denna dubbelställning offrades.

En annan följd av den utav länsstyrelsen förordade anordningen vore,

att ordförandenas avlöning måste utgå av statsmedel. I liknande riktning’

uttala sig länsstyrelserna i Ålvsborys och Värmlands län samt magistraten

i Hudiksvall, vilken senare myndighet föreslår, att borgmästaren

skall tillsättas efter av stadsfullmäktige upprättat förslag.

Den stadsfullmäktige tillerkända rätten att yttra sig över de sökande

till ledigt borgmästareämbete anses av flera myndigheter olämplig, då

denna bestämmelse leder till ett förberedande val, som icke har någon

rättslig betydelse, men ökar faran för partisplittring och agitation (lä?isstyrelsen

i Jönköpings län). Någon objektiv prövning vore ej att förvänta

av en korporation sådan som stadsfullmäktige, och dess utlåtande

torde ej nämnvärt påverka de allmänna valen (magistraten i Hudiksvall).

Däremot borde stadsfullmäktige medgivas rätt att begära utsättande av

ny ansökningstid, i syfte att kunna uppgöra ny lönestat, därest ansök
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 278. 47

ningarnas fåtalighet och de sökandes bristande kvalifikationer så påkallade

(magistaten i Växjö).

Den föreslagna valordningens grundande på lika rösträtt har på ett

och annat håll rönt opposition till förmån för den då gällande kommunala

skalan, då borgmästaren vore en kommunal tjänsteman (länsstyrelsen i

Södermanlands län, magistraterna i Sala och Piteå). Förstnämnda båda myndigheter

föreslå i sammanhang härmed, att fullmaktsröstning medgives.

I fråga om det föreslagna sättet för tillsättning av stadsstyrelsens

ordförande i städer utan borgmästare föreligga å några håll avvikande

meningar. De sakkunniga hade föreslagit, att stadsfullmäktige skulle

välja de tre ledamöterna av stadsstyrelsen, och att länsstyrelsen bland

dessa skulle förordna ordföranden. Det vore emellertid, framhålles i

vissa utlåtanden, ej säkert, att någon av de tre valda vore lämplig till

stadsstyrelseordförande, desto mindre som ej några kompetensfordringar

uppställts. Bättre vore då att bibehålla länsstyrelsens nuvarande befogenhet

att obunden få förordna lämplig person till ordförande eller

att stadsfullmäktige skulle uppgöra särskilt förslag till ordförandeposten,

varvid länsstyrelsen skulle äga begära nytt förslag, därest ej någon

lämplig person funnes upptagen å det första förslaget (i denna riktning

uttala sig länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län ävensom

magistraten i Hudiksvall). Från kommunalt håll har däremot de

sakkunnigas förslag i denna punkt rönt allmänt instämmande.

Att staden bör tillerkännas medbestämmanderätt vid utseende av en

för dess förvaltning så viktig tjänsteman som kommunalborgmästaren,

torde vara självfallet, och den form, som för denna medbestämmanderätt

i fråga om vanligt borgmästarämbete stadgas i regeringsformen § 31,

bör med avseende å kommunalborgmästartjänst desto mindre möta några

betänkligheter, som med ifrågavarande befattning ej äro förenade judiciella

uppgifter.

Med den av mig förordade benämningen å de nya tjänsterna bliva

emellertid de i regeringsformens § 31 och eljest meddelade stadgandena

om tillsättning av städernas domareämbeten uppenbarligen ej tillämpliga

å dessa tjänster. Av skäl, som de sakkunniga framhålla, synas dock

dessa stadganden i allt väsentligt böra tjäna till ledning vid bestämmande

av sättet för kommunalborgmästares och kommunalrådmäns tillsättning.

Den enda avvikelse av någon betydenhet, som jag i detta

hänseende föreslår, avser att utvidga rösträtten vid val av kommunalborgmästare

till kvinna, vilken ju redan är valbar till ledamot av stadssty
-

Departe
ments
chefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bär kommunalborgmästaren

vart

oavsättlig ?

De sakkunniga.

KungL Maj:ts Proposition Nr 278.

relse. Den kommunala röstlängden kommer således, såsom naturligt är, att

i allo bliva bestämmande vid valet av kommunens främste befattningshavare.

De framställda erinringarna mot att stadsfullmäktige, såsom de sakkunniga

föreslagit, skola äga yttra sig angående de till kommunalborgmästartjänst

sökandes lämplighet synas mig ej böra tillmätas betydelse.

Vad röstgrunden angår, kan, sedan numera enröstsystem vid kommunala

val införts, det givetvis icke ifrågakomma att tillämpa något annat system

vid kommunalborgmästarval. Beträffande frågan om fullmaktsröstning,

som av de sakkunniga funnits icke böra medgivas, torde deras

förslag derutinnan böra godtagas.

Vad slutligen av en och annan myndighet anförts mot det föreslagna

sättet för tillsättande av stadsstyrelsens ordförande i städer utan borgmästare

synes ej böra föranleda ändring i förslaget, då kommunen uppenbarligen

lika litet som vid kommunalborgmästarval bör frånkännas en

viss medbestämmanderätt vid utseende av ifrågavarande befattningshavare

och det i vissa yttranden föreslagna sättet för denna medbestämmanderätts

utövning i form av ett särskilt förslag till ordförandeposten

icke lärer innebära några egentliga fördelar framför de sakkunnigas förslag.

Mot de i övrigt föreslagna bestämmelserna om sättet för val av

kommunalborgmästare samt av kommunalrådmän och andra ledamöter av

stadsstyrelse synes mig ej finnas skäl till erinran.

I fråga om kommunalborgmästarens tjänsteställning hava de sakkunniga

icke funnit samma skäl för oavsättlighet föreligga som med avseende å

borgmästare med dömande funktion. I betraktande av den synnerliga vikt,

det för staden innebure, att den tjänsteman, som stode i spetsen för dess

förvaltning, vore i allo lämplig för sitt uppdrag, vore det tvärtom enligt

de sakkunnigas mening nödvändigt att bereda möjlighet för entledigande

av en befattningshavare, som visat sig icke äga för uppgiften nödiga

kvalifikationer. A andra sidan ansåge de sakkunniga det nödvändigt att

noga tillse, att bestämmelser i sådant syfte icke komme att äventyra den

självständiga ställning, som borde tillkomma borgmästaren, och att denne

befattningshavares berättigade ekonomiska intressen ej heller träddes för

nära. De sakkunniga hade därför föreslagit, att avgörandet i fråga om

borgmästares entledigande skulle tillkomma Kungl. Maj:t, att endast

stadsfullmäktige skulle äga rätt att hos Kungl. Maj:t göra framställning

i sådant syfte och slutligen att kvalificerad majoritet hos stadsfullmäktige

skulle krävas för beslut om sådan framställning. Borgmästaren

skulle även vid sådant entledigande äga viss rätt till pension.

I dessa hänseenden hava de sakkunniga föreslagit följande bestämmelser:
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

Ansökan om avsked från borgmästarbefattning prövas av Kungl. Maj:t.

Borgmästare är skyldig att från sin befattning avgå

a) vid fyllda 67 levnadsår, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med avskedet

anstå, därest och så länge befattningshavaren prövas kunna i sin befattning på

ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke längre än till fyllda 70 år;

b) där han träffats av olycksfall i tjänsten, som finnes för framtiden medföra

oförmåga till tjänstgöring;

c) där han, utan att hava uppnått 67 levnadsår, under fem på varandra följande

år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra

och finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) så ock där Kungl. Maj:t, efter framställning av stadsfullmäktige, beslutad

med ett flertal av minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster,

prövar honom vara för befattningen mindre lämplig.

Borgmästaren är berättigad att vid avgång från sin befattning av staden

åtnjuta pension, därest han icke blivit från befattningen avsatt eller avgår utan

att vara därtill skyldig.

Vid avgång från befattningen på grund av stadgandena i a) och b) utgår

pensionen med lönens fulla belopp.

Vid avgång från befattningen av annan anledning utgår pensionen med så

stor del av lönen, som motsvarar förhållandet mellan antalet tjänstår och trettio,

dock högst med lönens fulla belopp, varvid skall iakttagas, att pensionen vid avgång

av anledning, som i c) sägs, ej i något fall må understiga 75 procent samt

vid avgång av anledning, som i d) sägs, må utgå med högst 50 procent av lönen.

Den under d) omförmälda bestämmelsen motiveras av de sakkunniga

sålunda:

»Då vi för vår del intagit ställning till frågan, om och enligt vilka grunder

borgmästare må kunna entledigas från befattningen, hava vi letts av den övertygelsen,

att det är av synnerlig vikt för i synnerhet den kommunala förvaltningen,

att borgmästartjänsterna äro besatta med verkligt skickliga och driftiga ämbetsmän.

Samhällsintresset kräver då ovillkorligen, att en mindre lämplig befattningshavare,

som, även om han icke gjort sig skyldig till tjänstefel, är till hinders i

stället för till gagn för samhällets utveckling, skall kunna avlägsnas från ämbetet.

Med hänsyn till borgmästarens ställning som kommunal förvaltningstjänstemän

hava vi föreslagit, att entledigande från befattningen på grund av bristande lämplighet

endast skall kunna ske efter framställning från stadsfullmäktige. I syfte

att bereda garanti mot missbruk av denna rätt föreslås vidare, att beslutet skall,

för att kunna leda till åtgärd, fattas med ett flertal av minst två tredjedelar av

de i omröstningen deltagandes röster. Sedan tillkommer det Kungl. Maj:t att

pröva, huruvida skäl föreligga att avlägsna befattningshavaren. Någon ändring

av § 41 punkt 3 i kommunalförordningen för stad torde ej i anledning härav

vara erforderlig; även ett med enkel majoritet fattat beslut om framställning till

Kungl. Maj:t måste anses såsom i laga ordning fattat, men framställningen kan

ej föranleda någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida, därest ej den kvalificerade

majoriteten ernåtts.

Emot en anordning sådan som den föreslagna torde måhända invändas, att

ett inom stadsfullmäktige väckt förslag om dylik åtgärd, även om detsamma icke

bifalles, vore ägnat att i viss mån nedsätta förtroendet för befattningshavaren.

Häremot må erinras, att förtroendet till befattningshavaren ytterst vilar på det

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 248 käft. (Nr 278.) 3352 18 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

Yttranden.

sätt, varpå han fullgör sina ämbetsåligganden, att intet är att erinra mot att

inom stadsfullmäktige gives luft åt ett berättigat missnöje med honom, och att

ett oberättigat klander för visso kommer att inom stadsfullmäktige tillbakavisas,

varigenom missnöjets udd brytes.

Med all sannolikhet lärer entledigande från borgmästarämbetet i nu angiven

ordning ytterst sällan behöva förekomma.

Samtidigt som ifrågavarande bestämmelse utgör ett nödvändigt korrektiv

mot olämpliga befattningshavare och sålunda ett samhällets skyddsmedel mot

förvaltningens försumpning, innebär emellertid själva befintligheten av stadgandet

en nyttig sporre för befattningshavaren.

Det konstitutorial, som lämnas borgmästaren, har, såsom framgår av

ovanstående redogörelse, ej fullständigt samma innebörd, som de inom statsförvaltningen

eljest förekommande konstitutorialen. De senare förutsätta för

entledigande ett av befattningshavaren begånget tjänstefel, under det att bristande

lämplighet för befattningen, även om direkt tjänstefel ej föreligger, kan föranleda

den konstituerade borgmästarens avlägsnande. Olikheten betingas av borgmästarens

ställning som komnranal förvaltningstjänstemän och såsom sådan innehavare

av en kommunal förtroendesyssla, i viss mån jämförlig med de statliga förtroendesysslor,

vilka omförmälas i § 35 regeringsformen.

De under momenten a), b) och c) angivna grunderna för avgångsskyldighet

hava upptagits i överensstämmelse med stadgandena i lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension och torde icke behöva närmare

motiveras.»

Av de föreslagna stadgandena om borgmästarens tjänsteställning bar

bestämmelsen om borgmästarens avsättning efter framställning av stads tullmäktige

i de avgivna yttrandena förorsakat det mesta motståndet. Borgmästarens

ställning vore, framnålles av vissa myndigheter, enligt de sakkunnigas

förslag sådan, att han måste komma att stå i en ständig och intim

beröring med kommunalmän ur alla partier, och helt visst vore han ofta

tvingad till ett ståndpunktstagande, som kunde bringa honom i motsättning

mot den ena eller den andra gruppen. Under sådana förhållanden

vore den första förutsättningen för att tjänsten skulle kunna på avsett

sätt utövas, att borgmästaren intoge en fullständigt oberoende och trygg

ställning. Den föreslagna bestämmelsen om "’/» majoritet vid omröstninginom

stadsfullmäktige i dylika frågor vore ej en tillräcklig garanti i sådant

hänseende. En tillfällig misstämning kunde lätt samla en sådan

majoritet, och redan det förhållande, att förslag om omröstning väcktes,

kunde betänkligt rubba hans ställning. Kungl. Maj:ts prövning innebure

i upprörda tider ej tillräcklig trygghet för borgmästaren, och vilken

auktoritet skulle för övrigt tillkomma den borgmästare, som sutte kvar

i sin tjänst allenast på Kungl. Maj:ts beslut efter stadens framställning

om hans avsättning? Och framför allt: hur skulle borgmästaren under

dessa förhållanden kunna med nödig oväld och självständighet utöva den

legala kontrollen över kommunalförvaltningen? — Skulle den föreslagna

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

51

avsättligheten bibehållas, borde tillsynsuppgifterna rimligen överflyttas

å annan statlig myndighet, närmast länsstyrelsen {magistraten i Vadstena).

Att samhällets polischef skulle kunna på detta sätt avsättas eller hotas

med avsättning, måste väl också anses i hög grad olämpligt. Stadgandet

i fråga skulle så långt ifrån bliva »en nyttig sporre», såsom de sakkunniga

antagit, att det fastmer innebure en frestelse för borgmästaren

att med försummande av kontrolluppgifterna söka stå väl med majoritetspartierna

i stadsfullmäktige. I denna riktning uttala sig länsstyrelserna

i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands och Norrbottens län jämte åtskilliga

magistrater samt svenska stadsförbundets styrelse. Komme stadgandet

att bibehållas, så borde åtminstone, enligt flera myndigheters

mening, bestämmelsen om pensionens begränsning till högst 50 % vid

avgång på grund av att Kungl. Maj:t prövat borgmästaren mindre lämplig

för befattningen, ändras. Härigenom skulle nämligen borgmästaren

även i ekonomiskt hänseende intaga en av stadsfullmäktigemajoriteten

alltför beroende ställning. Bestämmelsen vore desto olämpligare, som även

sjukdom kunde tänkas vara orsak till avgång från tjänsten i denna form.

Pensionen borde därför i stället utgå med minst 75 % liksom vid avgång

på grund därav, att borgmästaren under fem år varit av sjukdom ur

stånd att tjänstgöra och funnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen.

— Likaså måste lönen göras väsentligt högre än vad kommissionen

föreslagit, därest bestämmelserna om borgmästarens avsättlighet

i administrativ väg skulle bibehållas {länsstyrelsen i Östergötlands län).

Av några myndigheter framställas andra förslag för att tillgodose

samma önskemål, som kommissionen med sitt förslag velat uppnå. Då

det förhatliga i det senare framför allt ansågs ligga i det beroende av

en skiftande stadsfullmäktigemajoritet, som det medförde, föreslås från

ett håll, att saken helt enkelt ordnas genom ett förbehåll i borgmästarens

konstitutorial och utan särskilt stadgande i stadsstyrelsens reglemente

{magistraten i Marstrand). Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår

liknande bestämmelser, som gälla ifråga om generaldirektörerna vid

statens affärsdrivande verk. Borgmästaren skulle sålunda förordnas av

Kungl. Maj:t till exempel på sex år. I god tid före utgången av det

sjätte året ankomme det på stadsfullmäktige att anmäla, huruvida de

önskade ett nytt förordnande och i så fall på vilken tid, dock minst sex

år, eller om de påyrkade nytt val. Sistnämnda beslut skulle kräva minst

2/'':i majoritet. För undvikande av onödig skandalisering borde förbud

meddelas mot motivering av beslut i ena eller andra riktningen. Pension

till borgmästaren borde, därest han ej bleve återvald, utgå i enlighet

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

Departe
ments
chefen.

Kommunalborgmästarens

avlöning.

De sakkunniga.

med de sakkunnigas förslag, dock med minst 50 % av lönen. Genom

antydda bestämmelser skulle beredas tillbörligt utrymme åt en initiativkraftig

och självständig personlighet, på samma gång det för staden

skulle bliva möjligt att i former, som vore angenämare än enligt de

sakkunnigas förslag, göra sig av med en mindre lämplig borgmästare.

Svenska stadsförbundets styrelse uttalar, att, därest det kommunala

intresse, som föranlett upptagande i förslaget av bestämmelserna om

borgmästarens avsättligbet, anses påkalla särskilt beaktande, syntes

borgmästarens tillsättning å viss tid avgjort vara att föredraga, ungefär

på det sätt som flerstädes i utlandet tillämpades. Därest borgmästaren

efter mandatsperiodens utgång ej omvaldes, borde pension utgå med

minst 50 % av lönen.

Kritiken av bestämmelserna om borgmästarens avsättligbet kan enligt

min mening icke frånkännas berättigande. Möjlighet torde förefinnas att

på lämpligare sätt tillgodose det kommunala intresse, som föranlett ifrågavarande

bestämmelsers upptagande i de sakkunnigas förslag. Bestämmelserna

om kommunalborgmästarens avsättligbet synas i själva verket åsyfta

att giva de kommunala myndigheterna möjlighet i förekommande fall att

pröva en viss innehavares lämplighet för tjänsten och först efter vunnen

erfarenhet tillsätta befattningen eller tilläventyrs göra ett ombyte. Detta

syfte torde med större fördel kunna vinnas på sådant sätt, att tjänsten

under viss tid uppehälles å förordnande och först därefter definitivt besättes.

Bestämmelser om rätt för staden att erhålla anstånd under en

tid av högst tre år med besättande av ledig kommunalborgmästartjänst

hava följaktligen inarbetats i stadsstyrelsereglementena. Efter

anståndets utgång bör val ske och ordinarie innehavare av befattningen

medelst fullmakt tillsättas.

Emot tillsättning av kommunalrådmansbefattning, vilken är att

jämnställa med ett kommunalt förtroendeuppdrag, å fyra år torde i sak

icke någon befogad anmärkning kunna göras. Men givetvis bör för

kommunalrådman av länsstyrelsen utfärdas förordnande, ej fullmakt såsom

för vanlig rådman.

Med hänsyn till den arbetsbörda, som, enligt vad i det föregående

anförts, skulle åvila kommunalborgmästaren, och då dennes tjänsteåligganden

i allmänhet komme att taga hela hans arbetstid i anspråk, borde enligt

de sakkunnigas åsikt — frånsett de tillägg, som kristidsförhållandena

kunde föranleda — avlöningen till borgmästaren i fögderistad icke i

något fall fastställas till lägre belopp än 6,000 kronor. Av avlöningen

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

skulle 2 s utgöra lön och återstoden tjänstgöringspenningar. Beträffande

borgmästarens avlöning anföra de sakkunniga vidare:

»I jämförelse med de arvoden, som nu utgå till stadsstyrelsernas ordförande,

skulle alltså den föreslagna borgmästaravlöningen komma att innebära en ökning

av fögderistädernas löneutgifter. Denna ökning måste emellertid anses val

motiverad, då stadens förvaltning härigenom erhåller permanent stöd av administrativ

sakkunskap, ett stöd, som den eljest i flertalet fall helt och hållet saknar

eller endast i otillräcklig mån kan tillgodogöra sig genom konsultation av privata

jurister. Finnas i staden särskilda tjänstemän för uppgifter, som enligt vårt förslag

skola övertagas av stadsstyrelsen eller borgmästaren, kan utgiftsökningen

för övrigt helt eller delvis komma att stanna på papperet. För åtskilliga städer,

som nu hava egen jurisdiktion men i anledning av den planerade processreformen

bliva lagda under landsrätt, lär den förslagna organisationsformen komma att

draga mindre kostnader än utgifterna för upprätthållande av de. nuvarande rådhusrätterna.

Därvid må ock beaktas, att det vid en omorganisation av dessa

städers magistratsförvaltning ofta torde finnas önskvärt eller nödvändigt, att en

lagfaren magistratsledamot bibehålies i stadens tjänst och därvid beredes ett tillräckligt

omfattande och hans kvalifikationer motsvarande arbetsfält.

Då det emellertid icke kan förbises, att en del mindre och stillastående

städer med svag ekonomi, däribland åtskilliga städer med nu bestående egen jurisdiktion,

icke kunna bära kostnaderna för en organisation av nu angivet slag, hava

vi för dem föreslagit en billigare förvaltningsform, vartill vi senare återkomma.

Beloppet av den avlöning, som skall utgå till borgmästaren, bör enligt vår

mening bestämmas av Kungl. Maj:t efter stadsfullmäktiges förslag.»

I detta sammanhang hänvisa de sakkunniga till ett uttalande av

riksdagens justitieombudsman i förenämnda skrivelse den 2 januari 1917

(se betänkandet sid. 108).

Vad av de sakkunniga ''föreslagits beträffande kommunalborgmäs- Yttranden,

tårens löneförmåner har icke föranlett erinringar i vidare mån än att det

i vissa yttranden ifrågasatts, huruvida med hänsyn till kommunalborgmästarens

arbetsuppgifter och ställning i övrigt den föreslagna minimilönen

kunde befinnas tillräcklig.

Förslaget i denna del synes mig böra godtagas. Att svårigheter Departepå

sina håll kunna uppstå att mot den föreslagna minimilönen erhålla “ee“esn

en väl kvalificerad kommunalborgmästare, förefaller antagligt, men i

sådant fall ankommer det på staden att bevilja en högre lön. Någon

höjning av det föreslagna minimibeloppet synes mig icke böra äga rum.

Det av de sakkunniga framlagda organisationsförslaget har utarbe- sattet för

tats i form av reglementen för stadsstyrelse och magistrat i städer under ''^[formens*1

landsrätt, varjämte föreslagits smärre ändringar i förordningen om kom- genomränna]

styrelse i stad och i utsökningslagen. Om detta sätt för reformens

genomförande anföra de sakkunniga: kunniga.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.is Proposition Nr 278.

»Otvivelaktigt kan förslaget anses innefatta en för vårt land ny typ av

stadsförfattning, ock därest avsikten vore att nu allmänt genomföra densamma,

kade det därför varit mest tilltalande att i kommunalförordningen intaga kärför

nödiga bestämmelser. Så är emellertid icke förkållandet. Yårt förslag avser

allenast ett fåtal mindre städer, vilkas magistratsförvaltning liksom hittills lämpligen

kan ordnas i administrativ väg. Man vinner härmed den stora praktiska

fördelen, att organisationen kan jämkas efter lokala förutsättningar och efter

vunna erfarenheter om dess lämplighet i det ena eller andra avseendet. Då den

vilar å ett för varje stad särskilt utfärdat reglemente, är det med andra ord

möjligt att så att säga å experimentell väg pröva den nya stadsförfattningens

praktiska värde. Betydelsen härav torde kunna skattas mycket högt, framförallt

med hänsyn därtill att de viktiga, ja, för hela det kommunala arbetet grundläggande

problem, som vi här för de mindre städernas del behandlat, med processreformens

fullständiga genomförande kunna komma att kräva sin lösning

även i större städer. Vid denna tidpunkt lärer en genomgripande legislativ behandling

av frågan ej kunna undgås, men till dess torde också erfarenheter

hava vunnits och meningarna stadgat sig om den här föreslagna författningstypens

värde.

I fråga om betänkligheterna emot vårt förslags genomförande i administrativ

väg vilja vi slutligen erinra därom, att de av oss föreslagna ändringarna av

§§ 54 och 56 av förordningen om kommunalstyrelse i stad utgöra en väsentlig

förutsättning för förverkligande av det av oss framlagda organisationsförslaget i

dess helhet.»

Enligt § 54 i kommunalförordningen för stad i dess nuvarande lydelse

skola i stad, där magistrat ej finnes, alla de bestyr och åligganden,

vilka magistraten enligt kommunalförordningen fått sig uppdragna, tillhöra

den för sådan stad särskilt tillsatta styrelse.

De sakkunniga föreslå inskjutande i paragrafen av ordet »fögderistad))

såsom beteckning för stad, där magistrat ej finnes. Vidare föreslås,

att vad förut i paragrafen stadgats om stadsstyrelsens befattning

med magistratens kommunala uppgifter jämväl skall gälla de magistratens

övriga bestyr och åligganden, om vilkas besörjande i fögderistad

särskild föreskrift i annan allmän författning icke meddelats.

De sakkunniga motivera detta ändringsförslag på följande sätt:

»Såsom av den förut lämnade redogörelsen (sid. 11 f.) framgår, äger stadsstyrelsens

befattning med vissa till magistratsförvaltningen hörande bestyr och åligganden

för närvarande icke något stöd i allmän författning utan grundar sig allenast

på den generella bestämmelse, som i stadsstyrelsens reglemente plägar meddelas

om stadsstyrelsen såsom magistratsförvaltningens utövare med de undantag, om

vilka i lag eller författning särskilt stadgas. Samtliga nyare reglementen äro i

detta hänseende överensstämmande. Då något behov av lokala modifikationer å

denna punkt icke föreligger, och då det uppenbarligen är riktigast, att en så

viktig fråga som den om stadsstyrelsens kompetens regleras genom allmän författning,

icke genom lokala reglementen, har första stycket av förevarande paragraf

så ändrats, att vad förut i paragrafen stadgats om stadsstyrelsens befattning

med magistratens kommunala uppgifter jämväl skall gälla de magistratens övriga

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 278.

bestyr och åligganden, om vilkas besörjande i fögderistad särskild föreskrift i

annan allmän författning icke meddelats. Denna bestämmelse har avseende å

de fall, då i vidkommande författning icke stadgats, huruvida fögderistad skall

räknas till landet, eller om stadsstyrelsen skall ombesörja vad i författningen

uppdragits åt magistrat. Med dess införande i kommunalförordningen vinnes

även den beaktansvärda fördelen, att i nya, magistratsförvaltningen berörande

författningar särskild bestämmelse huru i fögderistad skall förhållas blir av nöden

blott i det fåtal fall, då sådan stad skall anses tillhöra landet. Ur formell synpunkt

kan det visserligen anses mindre tilltalande, att i kommunalförordningen

införes en bestämmelse, som har avseende å magistratens administrativa uppgifter,

men med hänsyn till de stora praktiska fördelar, som den här föreslagna utvägen

erbjuder, synas icke dessa betänkligheter böra tillmätas avgörande betydelse.»

Vidare har tillagts ett nytt moment, så lydande:

»Denna styrelse skall i kommun, som hädanefter erhåller stadsrättigheter,

bestå av en borgmästare och två rådmän jämte ett lika antal

suppleanter för de senare. Om stadsstyrelsens sammansättning i annan

fögderistad, så ock om stadsstyrelses tillsättning samt dess organisation i

övrigt stadgas i det reglemente för styrelsen, som av Kungl. Maj:t utfärdas.»

De sakkunniga anföra härom:

»Stadgandet innebär naturligen intet hinder för en fögderistad att, där för

hållandena sådant påkalla, övergå till magistratsförvaltning. Bestämmelsen, åt

stadsstyrelse i kommun, som hädanefter erhåller stadsrättigheter, skall bestå av

en borgmästare och två rådmän, gäller nämligen, såsom av sammanhanget med

paragrafens första moment framgår, allenast sådana städer, där magistrat ej finnes.

Ej heller föreligger något hinder, att staden omedelbart vid stadsrättigheters

beviljande antager magistratsförvaltning. Däremot har av skäl, för vilka ovan

redogjorts, genom ifrågavarande stadgande uppställts den fordran, att stadsrättigheter

för framtiden icke beviljas, med mindre kommunen erhåller en stadsstyrelse

med borgmästare och rådmän och sålunda ikläder sig de ekonomiska förpliktelser,

som följa med denna organisationsform.»

Till § 56, vilken stadgar om val av ledamöter i drätselkammaren j

öreslås följande tillägg:

»I stad under landsrätt utgöres drätselkammaren, utom av de särskilt

valde ledamöterna, jämväl av borgmästaren, eller, där sådan ej

finnes, stadsstyrelsens ordförande såsom självskriven ledamot.»

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den av dem förordade reformen

på det sätt genomföras, att endast smärre ändringar vidtoges i ett par

stadganden i kommunalförordningen för stad och i utsökningslagen samt

att i övrigt för de särskilda städerna reglementen utfärdades, i huvudsak

byggda på upprättade normalreglementen. Mot detta sätt för reformens

genomförande synes mig i princip intet vara att erinra. Tvärtom

torde detsamma, såsom de sakkunniga framhållit, medföra åtskilliga avsevärda

fördelar, främst den, att på detta sätt möjliggöres i stor utsträck
-

Departe
ments
chefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

ning ett fritt ordnande av de olika städernas organisationer i överensstämmelse

med de skiftande förhållandena och uppfattningarna på varje

ort. För de modifikationer av de sakkunnigas förslag, som betingas av att

magistrat ej bör förekomma i stad under landsrätt har jag förut redogjort.

Vad de föreslagna ändiingarna i kommunalförordningen för stad

angår bör, med den uppfattning jag i det föregående antytt i fråga om

kommunalborgmästarens ställning och hans förhållande till kommunalförvaltningen,

särskilt drätselkammaren, den avvikelse ske från de sakkunnigas

förslag till ändring av § 56 i nämnda förordning, att kommunalborgmästaren

eller stadsstyrelseordföranden icke under alla förhållanden

skall vara ledamot i drätselkammaren utan att sådant göres beroende

av föreskrift i vederbörande drätselkammares reglemente. Då enligt vad

förut anförts stad, där magistrat ej linnes, ändock bör kunna hava egen

fögderiförvaltning, är den i § 54 av samma förordning upptagna beteckningen

fögderistad, såsom liktydig med stad utan magistrat, ej

adekvat och bör således utgå. Regeln om stadsstyrelsens sammansättning

i samma paragraf bör utvidgas att avse även större stadsstyrelser

med tre eller tilläventyrs flera kommunalrådmän. Slutligen har undantaget

i fråga om stadsstyrelses sammansättning för nu befintliga städer

lämpligen ansetts böra stadgas i form av övergångsbestämmelse.

Vad härefter angår de uppgjorda reglementsförslagen har jag i enlighet

med vad jag ovan anfört och även i vissa andra hänseenden funnit

mig böra förorda en del avvikelser från de sakkunnigas förslag till

reglementen. Dessa avvikelser framgå av de reviderade förslag till reglementen,

vilka fogats såsom bilaga till detta protokoll. Sistnämnda

förslag synas emellertid, därest det nu föreliggande lagförslaget antages,

böra underkastas ytterligare detaljgranskning och därav tilläventyrs föranledd

jämkning. Vad angår de nu vidtagna ändringarna, må nämnas,

att i anledning av framställd anmärkning de i förslaget till reglemente för

stadsstyrelse med kommunalborgmästare § 2 stadgade obehörighetsgrunderna

för ledamotskap av stadsstyrelse inskränkts att gälla kommunalrådmanstjänst,

då hithörande frågor för kommunalborgmästarens

del redan i allmän lag tillfyllestgörande reglerats. Vidare

hava efter önskan från kommunalt håll i §§ 21, 22 och 24 samma

reglemente (§§ 20, 21 och 23 i det reviderade förslaget) införts sådana

tillägg, att drätselkammarens yttrande skall inhämtas, innan

länsstyrelsen beviljar kommunalborgmästaren längre tjänstledighet, att

stadsfullmäktiges yttrande skall inhämtas, innan länsstyrelsen förordnar

vikarie för kommunalborgmästaren, samt att stadsfullmäktige likaså skola

lämnas tillfälle att yttra sig, innan länsstyrelsen lämnar kommunalborgmästaren

tillstånd att innehava bisyssla. Sistnämnda stadgande har även

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 278.

57

i annat hänseende erhållit en tydligare avfattning. Slutligen har § 38

i de sakkunnigas förslag till detta reglemente, i överensstämmelse med

vad ovan anförts, ansetts böra helt utgå.

I § 1 av förslaget till reglemente för stadsstyrelse utan kommunalborgmästare

hava vissa ändringar skett beträffande förfaringsättet i det

fall, att ledamot avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång.

Vidare har i detta reglemente stadgande införts om skyldighet för stadsstyrelsens

tjänstebiträden att underkasta sig förändrad tjänstgöring eller

jämkning i åligganden vid en omorganisation av styrelsen (§ 9).

1 reglementet för stadsstyrelse med kommunalborgmästare och lagfaren

kommunalrådman — de sakkunnigas magistratsreglemente — har

en viss jämkning skett i avfattningen av § 17 med hänsyn därtill, att

fråga om avsked från lagfaren kommunalrådmansbefattning bör prövas

av länsstyrelsen, ej av Kungl. Maj:t. I övrigt hava i de båda senare

reglementsförslagen införts de ändringar, som betingas av ändringarna

i förslaget till reglemente för stadsstyrelse med kommunalborgmästare.

Slutligen hava några smärre ändringar nödvändiggjorts genom de

vid 1918 års urtima riksdag beslutade nya bestämmelserna om upprättande

av kommunal röstlängd.

Beträffande slutligen de övriga författningsändringar, som genomförandet

av det framlagda förslaget betingar, komma förslag härom att

framläggas, vad angår utsökningslagen, av chefen för justitiedepartementet

samt i fråga om mantalsskrivningsförordningen och närstående författningar

av chefen för finansdepartementet.

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med ovan angivna

grunder inom civildepartementet upprättat förslag till lag om

ändrad lydelse av §§ 54 och 50 i förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 mars 1862 samt hemställde, att berörda förslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av deri lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Bihang till riksdagens protokoll 191!). 1 samt. 248 höft. (Nr 278.) 8a6 2 18 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 278.

Stadsstyrelsens

ledamöter.

Obehörighets

grunder för

kommunalrådman.

Kompetensvillkor

för

kommun alborgmästaretjänst.

58

Bilaga.

Förslag
till
Reglemente

för stadsstyrelse med kommunalborgmästare.

Om stadsstyrelsens sammansättning.

§ 1-

Stadsstyrelsen består av en kommunalborgmästare såsom ordförande

och två kommunalrådmän jämte ett lika antal suppleanter för de senare.

§ 2.

Kommunalrådman eller suppleant för sådan kan ej den vara, som

icke uppnått tjugufem års ålder, ej heller:

aj den, som icke råder över sig och sitt gods;

b) den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft,

är dömd till straffpåföljd, varom sist förmärs, eller den, som är ställd

under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; samt

c) den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna må ej på den grund, att hon står under mannens målsmanskap,

anses obehörig att vara kommunalrådman eller suppleant för

sådan.

§ 3.

Kommunalborgmästare skall hava avlagt sådan examen, som berättigar

till inträde i rättegångsverken, eller ock under längre tids utövande

av allmän befattning hava ådagalagt sådan insikt och skicklig
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278. 59

het, som Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige prövar

innebära kompetens till borgmästarbefattning, varom här är fråga.

§ ^ ’

Den, som blivit vald till kommunalrådman eller suppleant för sådan,

må kunna avsäga sig uppdraget:

om ban icke är boende i staden eller inom dess område;

om ban är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras

att fullgöra uppdraget;

om han efter fyra års tjänstgöring såsom kommunalrådman är

i ordning att avgå;

om ban uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som

av stadsfullmäktige godkännes.

Väljes kvinna till kommunalrådman eller suppleant för sådan, äger

bon när som helst avsäga sig uppdraget.

§ 5.

Stadsstyrelsens ledamöter eller suppleanter må icke under den tid

de tillhöra styrelsen vara stadsfullmäktige.

Uin val av kommunalborgmästare och kommu ärtträd män.

§ 6-

Då kommunalborgmästare skall tillsättas, förelägge länsstyrelsen

genom anslag och kungörelse i allmänna tidningarna sökande att inom

trettio dagar från kungörandet till länsstyrelsen ingiva sina ansökningshandlingar.

Efter denna tids förlopp skall länsstyrelsen överlämna ansökningshandlingarna

till stadsstvrelsen.

Innan val för upprättande av förslag till kommunalborgmästartjänst

äger rum, skall stadsstyrelsen lämna stadsfullmäktige tillfälle att avgiva

yttrande över de sökandes lämplighet för tjänsten.

§ 7-

Val för upprättande av förslag till kommunalborgmästartjänst sker

genom samfälld omröstning av stadens vid allmän rådstuga röstberättigade

invånare inför stadsstyrelsen, som härvid äger anlita erforderliga

biträden.

Rätt till avsägelse.

Oförenlighet

med stadsfullmäktiguppdrag.

Led ^förklarande

av

kommunalborgmästar

tjänst.

Utlysande av

kommunalborgmästarval.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Valdistrikt.

Röstlängd.

Valsedel.

Samman
räkning.

^ Kungl. Maj. ts Proposition Nr 278.

Kungörelse om valet skall av stadsstyrelsen minst fjorton dagar

förut offentligen anslås och införas i den eller de i staden utkommande

tidningar, där kallelse till allmän rådstuga intages.

I kungörelsen om valet skall uppgift lämnas å de sökandes namn

samt tillika meddelas, varest ansökningshandlingarna tillhandahållas valmännen.

Valet skall utsättas till sådan tid och anordnas på sådant sätt, att

såvitt möjligt samtliga röstberättigade utan svårighet bliva i tillfälle att

deltaga i detsamma.

Jör valet utgör staden en valkrets, vilken dock, där så i och för

rösternas uppsamlande kräves, skall av stadsstyrelsen uppdelas i lämpligt

antal valdistrikt.

Vid valet lände gällande kommunala röstlängd till efterrättelse.

Rösträtt må utövas endast av den röstberättigade personligen.

§ 8.

Valet sker med slutna sedlar av den beskaffenhet, som för stadsfullmäktigval

är föreskriven.

Valsedel, som ej må förses med partibeteckning, skall innehålla namn

å en, två eller tre till erhållande av tjänsten behöriga personer. Namnen

skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra. Upptager

valsedel namn å någon, som är obehörig, eller framgår i avseende

å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed

åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upptagna

flera behöriga personer än tre, anses de sista övertaliga namnen

såsom obefintliga.

Om sättet för omröstningens verkställande gäller i övrigt i tillämpliga

delar vad om stadsfullmäktigval är stadgat.

§ 9.

För besättande av vart och ett av de tre förslagsrummen skall särskild

sammanräkning av valsedlarna ske.

Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel röst

för det första, såsom halv röst för det andra och såsom tredjedels röst

för det tredje å densamma upptagna namnet. Det namn, som fått högsta

röstetalet, erhåller första förslagsrummet.

Vid andra sammanräkningen gäller valsedel, vilken icke upptager

det namn, som erhållit första förslagsrummet, på det sätt, som för första

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

. Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

sammanräkningen stadgats. Valsedel, vilken innehåller det namn, som

Tipp förts i första förslagsrummet, gäller såsom halv röst för det första

och såsom tredjedels röst för det andra av de återstående namnen. Det

namn, som vid sammanräkningen fått högsta röstetalet, erhåller andra

förslagsrumjnet.

Vid tredje sammanräkningen gäller valsedel, som icke upptager

något av de redan på förslag uppförda namnen, på det sätt, som för

första sammanräkningen stadgats. Valsedel, som upptager ett av dessa

namn, gäller såsom halv röst för det första och såsom tredjedels röst

för det andra av de återstående namnen. Valsedel, som upptager båda

de uppförda namnen, gäller såsom tredjedels röst för det återstående

namnet. Det namn, som vid den tredje sammanräkningen fått högsta

röstetalet, erhåller det tredje förslagsrummet.

Mellan lika röstetal skiljes genom lottning.

§ 10.

De avgivna valsedlarna skola inläggas under försegling och förvaras,

till dess valet vunnit laga kraft; överklagas valet, insändas valsedlarna

till länsstyrelsen.

§11.

Å tid och plats, som meddelas i kungörelsen om valet, skall valets

utgång med behörig besvärshänvisning offentligen tillkännagivas genom

uppläsning av det vid rösternas sammanräknande förda protokoll. Med

denna uppläsning är valförrättningen avslutad.

§ 12-

Besvär över valet må anföras och fullföljas i den ordning, som för

besvär över allmänna rådstugans beslut är stadgat.

§ 13-

Särskilda föreskrifter för valet utöver vad detta reglemente innehåller

äger länsstyrelsen meddela.

§ H.

Sedan valet ägt rum, skall det genom detsamma upprättade förslaget

jämte tillhörande handlingar av länsstyrelsen med eget yttrande

insändas till Kungl. Maj:t.

Kommunalborgmästare tillsättes av Kungl. Maj:t medelst fullmakt.

Valsedlarnas

förfarande.

Tillkännagivande

av

valresultatet.

Besvär över

valet.

Särskilda

föreskrifter

för val av

kommun» 1- borgmästare.

Kommunal
borgmästares
tillsättning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Val av komrniinalrådmän.

Avlöning.

Avgång från

kommunalborgmästarbefattning.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 278.

§ 15-

Kommunalrådmän jämte suppleanter för dem väljas av stadsfullmäktige

för en tid av fyra år. Valet skall ske proportionellt på sätt

däiom är särskilt stadgat, därest detta äskas av minst-en tredjedel av

de väljandes antal.

Vid valet skall, där det ej sker proportionellt, ordningen mellan

suppleanterna särskilt bestämmas.

Avgår kommunalrådman före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,

skall kommunalborgmästaren till ordinarie kommunalrådman inkalla

den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda

ordning är i tur att inträda.

Förordnande för kommunalrådman utfärdas av länsstyrelsen.

Om avlöning, avsked och pension.

§ 16-

Kommunalborgmästaren skall av staden åtnjuta årlig avlöning med

belopp, som av Kungl. Maj:t efter stadsfullmäktiges förslag fastställes.

Härav skola två tredjedelar betraktas som lön och återstoden som tjänstgöringsp

enningar.

Frågor om arvoden åt kommunalrådmän avgöras av stadsfullmäktige.

§ 17-

Ansökan om avsked från kommunalborgmästartjänst prövas av

Kungl. Maj:t.

Kommunalborgmästare är skyldig att från sin befattning avgå

a) vid fyllda 67 levnadsår, Kungl. Maj;t dock obetaget att låta med

avskedet anstå, därest och så länge befattningsinnehavaren prövas kunna

i sin befattning på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock

icke längre än till fyllda 70 år;

b) där han träffats av olycksfall i tjänsten, som linnes för framtiden

medföra oförmåga till tjänstgöring; samt

c) där han, utan att hava uppnått 67 levnadsår, under fem på varandra

följande ar i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur

stånd att tjänstgöra och linnes vara för Iramtiden till tjänstgöring oförmögen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

§ 18-

Kommunalborgmästaren är berättigad att vid avgång från sin befattning

av staden åtnjuta pension, därest lian icke förverkat befattningen

eller avgår utan att vara därtill skyldig.

Vid avgång från befattningen på grund av stadgandena i § 17 a)

och b) utgår pensionen med lönens fulla belopp.

Vid avgång från befattningen av annan anledning utgår pensionen

med så stor del av lönen, som motsvarar förhållandet mellan antalet tjänstår

och trettio, dock högst med lönens fulla belopp, varvid skall iakttagas,

att pensionen vid avgång av anledning, som i § 17 c) sägs, ej i

något fall må understiga tre fjärdedelar av lönen.

Om semester oeli annan ledighet samt om stadsstyrelsens tjänsteförhållanden

i övrigt.

§ 19.

Kommunalborgmästaren äger årligen, när sådant kan ske utan hinder

för göromålens behöriga gång, med bibehållande av sina avlöningsförmåner

oavkortade, åtnjuta en och en halv månads semester å tid, som

av länsstyrelsen efter stadsstyrelsens hörande fastställes.

§ 20.

Annan ledighet än semester äger stadsstyrelsen själv bevilja sina

ledamöter, kommunalborgmästaren dock högst en vecka varje gång. Å

länsstyrelsen ankommer att efter stadsstyrelsens och drätselkammarens

hörande bevilja kommunalborgmästaren längre tjänstledighet.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom är kommunalborgmästaren

berättigad att uppbära hela lönen. Vid annan ledighet, som i denna

paragraf sägs, är han pliktig att utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

så stor del av lönen, som erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest av länsstyrelsen efter stadsstyrelsens hörande prövas skäligt.

§ 21.

Mom 1. Varder kommunalborgmästartjänst ledig, eller åtnjuter

kommunalborgmästaren tjänstledighet under längre tid än en vecka, eller

utövar han av annan anledning ej sin befattning, ankommer å länssty
-

Pension åt

kommunalborgmästare.

Kommunal - borgmästares

semester.

Annan ledighet

än semester.

Vikarie för

kommunalborgmästare.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Anstånd med

besättande ai

k ommun alborgmästartjänst.

Tillfälligt

uppehållande

av kommunalborgmästartjänst.

Förbud mot

bisysslor.

Jäv.

Stadsstyrelsens

tjänstebiträden.

Kungl. May.ts Proposition Nr 278.

relsen att efter stadsfullmäktiges och stadsstyrelsens hörande förordna om

befattningens uppehållande, intill dess ordinarie innehavare blivit tillsatt

eller kommunalborgmästaren återinträtt i tjänst.

Mom. 2. Med val för besättande av ledigvorden kommunalborgmästartjänst

må, där stadsfullmäktige så besluta, anstå under en tid av

högst tre år.

§ 22.

Vid sådan tjänstledighet för kommunalborgmästare, som enligt § 20

här ovan stadsstyrelsen äger bevilja, eller vid tillfälligt förfall skall kommunalborgmästarens

befattning uppehållas av den till tjänstår äldste

kommunalrådmannen eller, om kommunalrådmännen hava lika tjänstålder,

den till levnadsåldern äldste av dem.

§ 23.

Kommunalborgmästaren må icke, utan särskilt medgivande av länsstyrelsen

efter stadsfullmäktiges hörande, innehava annan allmän eller

enskild tjänst. Ej heller må kommunalborgmästaren sysselsätta sig med

enskilda uppdrag av den beskaffenhet eller omfattning, att de kunna inverka

hinderligt på kommunalborgmästartjänstens utövning.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må kommunalborgmästaren

tillika vara notarius publicus.

§ 24.

I fråga om jäv mot ledamot av stadsstvrelse gäller vad om jäv

mot domare är stadgat.

§ 25.

Frågor om vilka tjänstebiträden stadsstyrelsen skall hava till sitt

förfogande, så ock om deras avlöning samt om anslag till stadsstyrelsens

övriga utgifter avgöras av stadsfullmäktige.

Stadsstyrelsen antager och entledigar sina tjänstebiträden.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Proposition Nr ''278

§ 26.

Kommunalborgmästaren samt stadsstyrelsens tjänstebiträden skola

vara underkastade den förändrade tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en omorganisation av stadsstyrelsen kan varda

i behörig ordning stadgad.

Om stadsstyrelsens sammanträden samt osa sättet för ärendenas handläggning.

§ 27.

Stadsstyrelsen sammanträder å därför bestämt ruin minst en gång i

månaden å dag och tid, som i slutet av varje år för det nästkommande

av styrelsen utsättas, samt i övrigt efter kommunalborgmästarens kallelse

så ofta det erfordras.

Underrättelse om de ordinarie sammanträdena skall i början av

varje år införas i den eller de i staden utkommande tidningar, där

kallelse till allmän rådstuga intages, samt anslås å yttre dörren till

stadsstyrelsens lokal.

§ 28.

Ärende, som tillhör stadsstyrelsens samfällda handläggning, må ej

till avgörande företagas, med mindre styrelsen är fulltaligt samlad.

Vid omröstning skall den mening vara stadsstyrelsens beslut, som

efter jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av flertalet.

Har var och en sin särskilda mening, skall kommunalborgmästarens gälla.

§ 29.

Mom. 1. Kommunalborgmästaren skall mottaga till stadsstyrelsen

inkommande handlingar samt tillse, att desamma vederbörligen antecknas

i särskilt diarium, vari jämväl i varje ärende vidtagna åtgärder

skola i korthet angivas.

Mom. 2. Kommunalborgmästaren är ansvarig för protokollets ordentliga

förande vid stadsstyrelsens sammanträden. I protokollet skola jämte

anteckning om närvarande ledamöter upptagas de ärenden, som förekomma

till handläggning, samt därvid fattade beslut, önskar ledamot

i protokollet angiva sin särskilda mening jämte skälen för denna, skall

densamma, skriftligen avfattad, avlämnas senast vid protokollets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 218 hitjt. (AV 278.) sans is !)

Skyldighet

att underkasta

sig förändrad

tjänstgöring.

Tiden för

stadsstyrelscns

sammanträden.

Beslutförhet.

Omröstning.

Diarium.

Protokoll.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Expeditioner.

Lösen.

Ärendenas

beredning.

Kommunalborgmästarens

mottagningstid.

Uppdelning

av stadsstyrelsens

beslutanderätt.

Ärenden tillhörande

stadsstyrelsens

samfällda

beslutanderätt.

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 278.

Protokollet skall justeras senast vid nästföljande sammanträde.

Protokoll och diarium må, i den mån så finnes lämpligen kunna

ske, föras gemensamt.

Mom. 3. Kommunalborgmästaren skall ombesörja stadsstyrelsens skriftväxling

samt underteckna alla från stadsstyrelsen utgående expeditioner.

Koncept till eller kopior av styrelsens skrivelser skola härvid införas i

särskild brevbok, där icke skrivelsens innehåll med nödig fullständighet

framgår av diariet.

Mom. 4. Kommunalborgmästaren är berättigad att för stadsstyrelsens

expeditioner åtnjuta lösen, där sådan författningsenligt må utgå.

§ 30.

Kommunalborgmästaren åligger att till föredragning bereda de ärenden,

som ankomma på stadsstyrelsens samfällda handläggning, i den

mån denna beredning icke uppdragits åt annan ledamot eller tjänsteman

hos styrelsen, samt att tillse, att besluten behörigen verkställas.

§ 31.

Kommunalborgmästaren skall, där han icke är av andra tjänstegöromål

hindrad, varje söckendag å tid, som genom anslag kungöres, vara för

allmänheten tillgänglig å stadsstyrelsens lokal.

§ 32.

De till stadsstyrelsens handläggning hörande ärenden avgöras antingen

av stadsstyrelsen samfällt eller av kommunalborgmästaren ensam,

denne dock obetaget att, därest han så finner nödigt, till samfälld

prövning hänskjuta jämväl sådant å stadsstyrelsen ankommande ärende,

som tillhör hans självständiga beslutanderätt.

§ 33.

Stadsstyrelsens beslutanderätt utövas samfällt i frågor angående

utfärdande, ändring eller upphävande av kommunalstadgar och andra

allmänna föreskrifter, avsedda att inom staden tillämpas;

hållande av allmän rådstuga;

förrättande av val;

anmärkning mot debiterings- och uppbördslängd;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 278.

övervakande att de av stadsfullmäktige lagenligt fattade beslut

bringas till verkställighet samt vägran av handräckning härutinnan, då

verkställighet jämlikt förordningen om kommunalstyrelse i stad ej får ske;

förslag till stadens utgifts- och inkomststat;

yttranden i anledning av besvär över stadsstyrelsens eller annan

kommunal myndighets åtgärd eller beslut;

organisationen av polisväsendet, däri inbegripet grunderna lör personalens

anställning, befordran, avsked och bestraffning samt för dess

tjänstgöring (instruktion och arbetsordning);

tillsättning av tjänster, ådömande av annan bestraffning än varning,

avsked;

val av ledamot i byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd, ävensom

val till andra kommunala förtroendeposter i den mån sådant val ankommer

å stadsstyrelsen;

samt i allmänhet ärenden av större vikt eller principiell innebord.

Ärenden, vilka stadsstyrelsen jämlikt gällande författningar angående

försäljning av rusdrycker, tillagade alkoholfria drycker samt

svagdricka har att handlägga, tillhöra stadsstyrelsens samfällda beslutanderätt,

dock att kommunalborgmästaren ensam må besluta, då fråga

är om tillfälliga förfoganden, särskilt sådana, som stå i omedelbart samband

med anmälan eller tillstånd jämlikt § 13 ordningsstadgan föi

rikets städer.

§ 34.

Stadsstyrelsens beslutanderätt utövas av kommunalborgmästaren ensam

i alla andra frågor än dem, som enligt § 34^ ankomma å stadsstyrelsen

samfällt, och särskilt i sådana, som angå den löpande för\at

ningen eller avse tillämpning av allmänna föreskrifter å särskilda fall,

ävensom i andra ärenden av natur att påkalla ett omedelbart avgörande.

Om stadsstyrelsens befattning med kommunalförvaltningen.

§ 35.

Stadsstyrelsens inseende över den kommunala förvaltningen utövas

närmast av kommunalborgmästaren.

I detta hänseende åligger det kommunalborgmästaren särskilt

att närvara vid stadsfullmäktiges och drätselkammarens samt, där

så ske kan, jämväl de övriga för särskilda ändamål tillsatta styrelsernas

sammanträden, med rätt att deltaga i överläggningarna och därvid fram
-

Ärenden tillhörande

kommunalborgmästarens

beslutanderätt.

Stadsstyrclsens

inseende

över kommunalförvaltningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommunalborgmästarens

befattning

med stadens

ombudsmannagöromål.

Kommunalborgmästarens

befattning

med

drätselkammarens

kansligoromfil.

Förvaltningsmyndigheternas

skyldigheter

gentemot

stadsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

ställa yrkanden samt att få sin särskilda mening till protokollet antecknad

;

att tillse, att alla på stadsfullmäktiges eller de särskilda förvaltningsstyrelsernas

prövning beroende ärenden vederbörligen beredas och

föredragas;

att öva tillsyn över de kommunala myndigheternas brevväxling,

övei diariers, protokolls och brevböckers ordentliga förande samt över

vården av stadens arkiv och handlingar;

att vid utövningen av sin befattning fästa vederbörandes uppmärksamhet

på vad lag och författning bjuda;

samt att i allmänhet med uppmärksamhet följa förvaltningens gång

och utan tidsutdräkt vidtaga de åtgärder samt lämna de upplysningar

och råd, som han härvid kan finna nödiga.

§ 36.

Det åligger kommunalborgmästaren att, efter anmodan av stadsfullmäktige,

drätselkammaren eller annan förvaltningsstyrelse, verkställa

utredning företrädesvis i ärenden av rättslig natur, uppsätta förslag till

kontrakt och andra rättsliga handlingar, föra stadens talan inför domstol

och andra myndigheter samt i allmänhet övervaka, att kommunens

rättigheter behörigen iakttagas.

§ 37.

. Kommunalborgmästaren må, där ej hinder möter på grund av hans

övriga tjänsteåligganden, efter drätselkammarens anmodan mot särskilt

arvode övertaga förandet av drätselkammarens diarier och protokoll samt

ombesörja dess skriftväxling.

§ 38.

I syfte att underlätta stadsstyrelsens inseende över kommunalförvaltningen

åligger det vederbörande förvaltningsmyndigheter och deras

tjänstemän

att i god tid underrätta kommunalborgmästaren om förestående sammanträden

och om de ärenden, som därvid skola förekomma;

samt att efter kommunalborgmästarens anmodan ofördröjligen översända

avskrifter av de vid sammanträdena förda protokoll ävensom tillhandahålla

honom de övriga handlingar och upplysningar, som han kan

finna erforderliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 278.

09

Om stadsstyrelsen såsom polismyndighet.

§ 39.

Det allmänna inseendet över stadens polis utövas av stadsstyrelsen.

Chefskapet över polispersonalen tillkommer kommunalborgmästaren.

Om besvär över stadsstyrelsens beslut.

§ 40.

Besvär över stadsstyrelsens beslut må anföras på det sätt och i den

ordning, som stadgats i avseende å överklagande av magistrats beslut.

Stadens polis.

Besvär.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

Stadsstyrelseiis

sammansättning.

Val av ledamöter

i stads - styrelsen.

Obehörighets
grunder.

Förslag

till

Reglemente lör stadsstyrelse utan kommunalborgm.ästare

Om stadsstyrelsens sammansättning och val.

§ I
Mom.

1. Stadsstyrelsen består av en ordförande och två bisittare

jämte tre suppleanter.

Mom 2. Stadsstyrelse väljes för en tid av fyra år av stadsfullmäktige.

Sådant val skall ske proportionellt på sätt därom är särskilt stadgat,

därest detta äskas av minst en fjärdedel av de väljandes antal.

Vid valet skall, där det ej sker proportionellt, ordningen mellan

suppleanterna särskilt bestämmas.

Å länsstyrelsen ankommer att bland stadsstyrelsens ledamöter utse

ordförande.

Avgår ledamot före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, skall

länsstyrelsen till ordinarie ledamot inkalla den suppleant, som enligt den

mellan suppleanterna bestämda ordning är i tur att inträda.

§ 2-

Ledamot eller suppleant i stadsstyrelse kan ej den vara, som icke

uppnått tjugufem års ålder, ej heller:

a) den, som icke råder över sig och sitt gods;

b) den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd

under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; samt

c) den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens

målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

§ 3.

Den, som blivit vald till ledamot eller suppleant i stadsstyrelse, må

kunna avsäga sig uppdraget:

om han icke är boende i staden eller inom dess område;

om han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras

att fullgöra uppdraget;

om han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot av stadsstyrelsen

är i ordning att därifrån avgå;

om han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som

av stadsfullmäktige godkännes.

Väljes kvinna till ledamot av eller suppleant i stadsstyrelse, äger

hon när som helst avsäga sig uppdraget.

§ 4.

Stadsstyrelsens ledamöter eller suppleanter må icke under den tid

de tillhöra styrelsen vara stadsfullmäktige.

Om arvode, tjänstledighet samt om stadsstyrelsens tjänsteförhållanden i övrigt.

§ 5-

Stadsstyrelsens ordförande skall av staden åtnjuta årligt arvode

med belopp, som av Kungl. Maj:t efter stadsfullmäktiges förslag fastställes.

Frågor om arvoden åt stadsstyrelsens övriga ledamöter avgöras av

stadsfullmäktige.

§ 6.

Stadsstyrelsen äger'' själv bevilja sina ledamöter tjänstledighet, ordföranden

dock högst en vecka. Å länsstyrelsen ankommer att efter

stadsstyrelsens hörande bevilja ordföranden längre tjänstledighet, och är

ordföranden därvid pliktig; att till sin vikarie avstå så stor del av arvodet,

som belöper å tiden för tjänstledigheten.

Rätt till avsägelse.

Oförenlighet

med stadsfullmäktigeuppdrag.

Arvoden åt

stadsstyrelsens

ledamöter.

Tjänstledighet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Yikarie för

ordföranden.

Jär.

Stadsstyrelsens

tjänstebiträden.

Tiden för

stadsstyrelsens

sammanträden.

Beslutförhet.

Omröstning.

Kungl. May.ts Proposition Nr 278.

§ 7-

Vid tjänstledighet eller tillfälligt förfall för ordföranden skall den

till tjänstår äldste av de övriga ledamöterna eller, om dessa hava lika

tjänstålder, den till levnadsåldern äldste av dem inträda som ordförande.

§ 8.

I fråga om jäv mot ledamot av stadsstyrelse gäller vad om jäv

mot domare är stadgat.

§ 9-

Frågor om vilka tjänstebiträden stadsstyrelsen skall hava till sitt

förfogande, så ock om deras avlöning samt om anslag till stadsstyrelsens

övriga utgifter avgöras av stadsfullmäktige.

Stadsstyrelsen antager och entledigar sina tjänstebiträden. Dessa

skola vara underkastade den förändrade tjänstgöringsskyldighet eller

jämkning i åligganden, som vid en omorganisation av stadsstyrelsen kan

varda i behörig ordning stadgad.

Om stadsstyrelsens sammanträden samt om sättet för ärendenas handläggning.

§ 10.

Stadsstyrelsen sammanträder å därför bestämt rum minst eu gång i

månaden å dag och tid, som i slutet av varje år för det nästkommande

av styrelsen utsättas, samt i övrigt efter ordförandens kallelse så ofta

det erfordras.

Underrättelse om de ordinarie sammanträdena skall i början av varje

år införas i den eller de i staden utkommande tidningar, där kallelse

till allmän rådstuga intages, samt anslås å yttre dörren till stadsstyrelsens

lokal.

§ u.

Ärende, som tillhör stadsstyrelsens samfällda handläggning, må ej

till avgörande företagas, med mindre styrelsen är fulltaligt samlad.

Vid omröstning skall den mening vara stadsstyrelsens beslut, som

efter jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av flertalet.

Har vär och eu sin särskilda mening, skall ordförandens gälla.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

§ 12.

Mom. 1. Ordföranden skall mottaga till stadsstyrelsen inkommande

handlingar samt tillse, att desamma vederbörligen antecknas i

särskilt diarium, vari jämväl i varje ärende vidtagna åtgärder skola i

korthet angivas.

Mom. 2. Ordföranden är ansvarig för protokollets ordentliga förande

vid stadsstyrelsens sammanträden. I protokollet skola jämte anteckning

om närvarande ledamöter upptagas de ärenden, som förekomma till handläggning,

samt därvid fattade beslut. Önskar ledamot i protokollet

angiva sin särskilda mening jämte skälen för denna, skall densamma,

skriftligen avfattad, avlämnas senast vid protokollets justering.

Protokollet skall justeras senast vid nästföljande sammanträde.

Protokoll och diarium må, i den mån så finnes lämpligen kunna

ske, föras gemensamt.

Mom. 3. Ordföranden skall ombesörja stadsstyrelsens skriftväxling

samt underteckna alla från stadsstyrelsen utgående expeditioner.

Koncept till eller kopior av styrelsens skrivelser skola härvid införas i

särskild brevbok, där icke skrivelsens innehåll med nödig fullständighet

framgår av diariet.

Mom. 4. Ordföranden är berättigad att för stadsstyrelsens expeditioner

åtnjuta lösen, där sådan författningsenligt må utgå.

§ 13-

Ordföranden åligger att till föredragning bereda de ärenden, som

ankomma på stadsstyrelsens samfällda handläggning, i den mån denna

beredning icke uppdragits åt annan ledamot eller tjänsteman hos styrelsen,

samt att tillse, att besluten behörigen verkställas.

§ 14-

Ordföranden skall, där han icke är av andra tjänstegöromål hindrad,

varje söckendag å tid och lokal, som genom anslag kungöras, vara

för allmänheten tillgänglig.

§ 15-

De till stadsstyrelsens handläggning hörande ärenden avgöras antingen

av stadsstyrelsen samfällt eller av ordföranden ensam, denne dock

obetaget att, där han så finner nödigt, till samfälld prövning hänskjuta

jämväl ärende, som tillhör hans självständiga beslutanderätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1219. 1 sand. 248 häjt. (Nr 278.) mm is 10

Diarium.

Protokoll.

Expeditioner.

Lösen.

Ärendenas

beredning.

Ordförandens

mottagnings
tid.

Uppdelning

av stadsstyrelsens

beslutanderätt.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

Ärenden tillhörande

stadsstyrelsens

samfällda

beslatandorätt.

Ärenden tillhörande

ordförandens

beslutanderätt.

§ 16.

Stadsstyrelsens beslutanderätt utövas samfällt i frågor angående

utfärdande, ändring eller upphävande av kommunalstadgar och andra

allmänna föreskrifter, avsedda att inom staden tillämpas;

hållande av allmän rådstuga;

förrättande av val;

anmärkning mot debiterings- och uppbördslängd;

övervakande att de av allmänna rådstugan eller stadsfullmäktige

lagenligt fattade beslut bringas till verkställighet samt vägran av handräckning

härutinnan, då verkställighet jämlikt förordningen om kommunalstyrelse

i stad ej får ske;

förslag till stadens utgifts- och inkomststat;

yttranden i anledning av besvär över stadsstyrelsens eller annan

kommunal myndighets åtgärd eller beslut;

organisationen av polisväsendet, däri inbegripet grunderna för personalens

anställning, befordran, avsked och bestraffning samt för dess

tjänstgöring (instruktion och arbetsordning);

tillsättning av tjänster, ådömande av annan bestraffning än varning,

avsked;

val av ledamot i byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd, ävensom

val till andra kommunala förtroendeposter, i den mån sådant val ankommer

å stadsstyrelsen;

samt i allmänhet ärenden av större vikt eller principiell innebörd.

Ärenden, vilka stadsstyrelsen jämlikt gällande författningar angående

försäljning av rusdrycker, tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka

har att handlägga, tillhöra stadsstyrelsens samfällda beslutanderätt,

dock att ordföranden ensam må besluta, då fråga är om tillfälliga

förfoganden, särskilt sådana, som stå i omedelbart samband med anmälan

eller tillstånd jämlikt § 13 ordningsstadgan för rikets städer.

§ 17-

Stadsstyrelsens beslutanderätt utövas av ordföranden ensam i alla

andra frågor än dem, som enligt § 16 ankomma å stadsstyrelsen samfällt,

och särskilt i sådana, som angå den löpande förvaltningen eller

avse tillämpning av allmänna föreskrifter å särskilda fall, ävensom i

andra ärenden av natur att påkalla ett omedelbart avgörande.

s. 75 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Proposition Nr 278.

75

Om stadsstyrelsens befattning med kommunalförvaltningen.

§ 18-

Stadsstyrelsens inseende över den kommunala förvaltningen utövas

närmast av ordföranden.

I delta hänseende åligger det ordföranden särskilt

att närvara vid stadsfullmäktiges och drätselkammarens samt, där

så ske kan, jämväl de övriga för särskilda ändamål tillsatta styrelsernas

sammanträden, med rätt att deltaga i överläggningarna och därvid framställa

yrkanden samt att få sin särskilda mening till protokollet antecknad;
att

tillse, att alla på stadsfullmäktiges eller de särskilda förvaltningsstyrelsernas

prövning beroende ärenden vederbörligen beredas och

föredragas;

att öva tillsyn över de kommunala myndigheternas brevväxling,

över diariers, protokolls och brevböckers ordentliga förande samt över

vården av stadens arkiv och handlingar;

att vjd utövningen av sin befattning fästa vederbörandes uppmärksamhet

på vad lag och författning bjuda;

samt att i allmänhet med uppmärksamhet följa förvaltningens gång

och utan tidsutdräkt vidtaga de åtgärder samt lämna de upplysningar

och råd, som han härvid kan finna ncdiga.

[§ 19.

I syfte att underlätta stadsstyrelsens inseende över kommunalförvaltningen

åligger det vederbörande föivaltningsmyndigheter och deras

tjänstemän

att i god tid underrätta stadsstyrelsens ordförande om förestående

sammanträden och om de ärenden, som därvid skola förekomma;

samt att efter ordförandens anmodan ofördröjligen översända avskrifter

av de vid sammanträdena förda protokoll ävensom tillhandahålla

honom de övriga handlingar och upplysningar, som han kan finn»

erforderliga.

Stadsstyrelsens

inseende

över kommunalföryaltningen.

Förvaltningsmyndigheternas

skyldigheter

gentemot

stadsstyrelsen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!. May.ts Proposition Nr 278.

Stadsstyrelsen

såsom polismyndighet.

Besvär över

stadsstyrelsena

beslut.

Om stadsstyrelsen som polismyndighet.

§ 20.

Det allmänna inseendet över stadens polis utövas av stadsstyrelsen.

Chefskapet över polispersonalen tillkommer ordföranden.

Om besvär över stadsstyrelsen» beslut.

§ 21.

Besvär över stadsstyrelsens beslut må anföras på det sätt och i

den ordning, som stadgats i avseende å överklagande av magistrats

beslut.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts Proposition Nr 278.

77

Förslag

till

Reglemente för stadsstyrelse med kommunalborgmästare och lagfaren

kommunalrådman.

Om stadsstyrelsens sammansättning.

§ 1-

Stadsstyrelsen består av en kommunalborgmästare såsom ordförande,

en lagfaren kommunalrådman och två icke lagfarna kommunalrådmän

jämte ett lika antal suppleanter för de senare.

§ s.

Icke lagfaren kommunalrådman eller suppleant för sådan kan ej

den vara, som icke uppnått tjugufem års ålder, ej heller:

a) den, som icke råder över sig och sitt gods;

b) den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft,

är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den, som är ställd

under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; samt

c) den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna må ej på den grund, att hon står under mannens målsmanskap,

anses obehörig att vara kommuualrådman eller suppleant för

sådan.

§ 2.

Kommunalborgmästare och lagfaren kommunalrådman skola hava

avlagt sådan examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken.

Stadsstyrelsens

ledamöter.

Obehörighet

grunder.

Kompöt-e»*-

rillker.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Katt till ayeägelee.

Oförenlighet

med etadsfullmäktiguppdrag.

Ledigförklarande

ay

tjänst.

Utlysande av

kommunalkorgm

äetaryal.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 278.

§ *■

Den, som blivit vald till icke lagfaren kommunalrådman eller suppleant

för sådan, må kunna avsäga sig uppdraget:

om han icke är boende i staden eller inom dess område;

om han är ämbete- eller tjänsteman och av sin befattning hindras

att fullgöra uppdraget;

om han efter fyra års tjänstgöring såsom rådman är i ordning att

avgå;

om han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som

av stadsfullmäktige godkännes.

Väljes kvinna till icke lagfaren kommunalrådman eller suppleant

för sådan, äger hon när som helst avsäga sig uppdraget.

§ 5.

Stadsstyrelsens ledamöter och suppleanter må icke under den tid

de tillhöra styrelsen vara stadsfullmäktige.

Om val av kommunalborgmästare och kommunalrådmän.

§ 6.

Då kommunalborgmästare eller lagfaren kommunalrådman skall tillsättas,

förelägge länsstyrelsen genom anslag och kungörelse i allmänna

tidningarna sökande att inom trettio dagar från kungörandet till länsstyrelsen

ingiva sina ansökningshandlingar. Efter denna tids förlopp

skall länsstyrelsen överlämna ansökningshandlingarna till stadsstyrelsen.

Innan val för upprättande av förslag till kommunalborgmästaretjänst

äger rum, skall stadsstyrelsen lämna stadsfullmäktige tillfälle att avgiva

yttrande över de sökandes lämplighet för tjänsten.

§ 1-

Val för upprättande av förslag till kommunalborgmästaretjänst sker

genom samfälld omröstning av stadens vid allmän rådstuga röstberättigade

invånare inför stadsstyrelsen, som härvid äger att anlita erforderliga

biträden.

Kungörelse om valet skall av stadsstyrelsen minst fjorton dagar förut

offentligen anslås och införas i den eller de i staden utkommande tidningar,

där kallelse till allmän rådstuga intages.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

I kungörelsen om valet skall uppgift lämnas å de sökandes namn

samt tillika meddelas, varest ansökningshandlingarna tillhandahållas valmännen.

Valet skall utsättas till sådan tid och anordnas på sådant sätt, att

såvitt möjligt samtliga röstberättigade utan svårighet bliva i tillfälle att

deltaga i detsamma.

För valet utgör staden en valkrets, vilken dock, där så i och för

rösternas uppsamlande kräves, skall av stadsstyrelsen uppdelas i lämpligt

antal valdistrikt.

Vid valet lände gällande kommunala röstlängd till efterrättelse.

Rösträtt må utövas endast av den röstberättigade personligen.

§ 8.

Valet sker med slutna sedlar av den beskaffenhet, som för stadsfullmäktigval

är föreskriven.

Valsedel, som ej må förses med partibeteckning, skall innehålla

namn å en, två eller tre till erhållande av tjänsten behöriga personer.

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.

Upptager valsedel namn å någon, som är obehörig, eller framgår i avseende

å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som

därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel

upptagna flera behöriga personer än tre, anses de sista övertaliga namnen

såsom obefintliga.

Om sättet för omröstningens verkställande gäller i övrigt i tillämpliga

delar vad om stadsfullmäktigval är stadgat.

§ 9.

För besättande av vart och ett av de tre förslagsrummen skall särskild

sammanräkning av valsedlarna ske.

Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel röst

för det första, såsom halv röst för det andra och såsom tredjedels röst

för det tredje å densamma upptagna namnet. Det namn, som fått högsta

röstetalet, erhåller första förslagsrummet.

Vid andra sammanräkningen gäller valsedel, vilken icke upptager

det namn, som erhållit första förslagsrummet, på det sätt, som för första

sammanräkningen stadgats. Valsedel, vilken innehåller det namn, som

uppförts i första förslagsrummet, gäller såsom halv röst för det första

Valdistrikt.

• Röstlängd.

Valsedel.

Sammanräk
ning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.-ts Proposition Nr 278.

Valsedlarnas

f önrarande.

Tillkännagivande

av valresultatet.

Besvär över

valet.

Särskilda

föreskrifter

rörande val av

kommunalborgmästare.

Kommunal
borgmästares
tillsättning.

och såsom tredjedels röst för det andra av de återstående namnen. Det

namn, som vid sammanräkningen fått högsta -röstetalet, erhåller andra

förslagsrummet.

Vid tredje sammanräkningen gäller valsedel, som icke upptager

något av de redan på förslag uppförda namnen, på det sätt, som för

första sammanräkningen stadgats. Valsedel, som upptager ett av dessa

namn, gäller såsom halv röst för det första och såsom tredjedels röst

för det andra av de återstående namnen. Valsedel, som upptager båda

de uppförda namnen, gäller såsom tredjedels röst för det återstående

namnet. Det namn, som vid den tredje sammanräkningen fått högsta

röstetalet, erhåller det tredje förslagsrummet.

Mellan lika röstetal skiljes genom lottning.

§ 10.

De avgivna valsedlarna skola inläggas under försegling och förvaras,

till dess valet vunnit laga kraft; överklagas valet, insändas valsedlarna

till länsstyrelsen.

§ a.

Å tid och plats, som meddelas i kungörelsen om valet, skall valets

utgång med behörig besvärshänvisning offentligen tillkännagivas genom

uppläsning av det vid rösternas sammanräknande förda protokoll. Med

denna uppläsning är valförrättningen avslutad.

§ 12.

Besvär över valet må anföras och fullföljas i den ordning, som för

besvär över allmänna rådstugans beslut är stadgad.

§ 13-

Särskilda föreskrifter för valet utöver vad detta reglemente innehåller

äger länsstyrelsen meddela.

§ 14-

Sedan valet ägt rum, skall det genom detsamma upprättade förslaget

jämte tillhörande handlingar av länsstyrelsen med eget yttrande insändas

till Kungl. Maj:t.

Kommunalborgmästare tillsättes av Kungl. Maj:t medelst fullmakt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

§ 15-

Mom. 1. Lagfaren kommunalrådman utses av stadsfullmäktige. Fullmakt

för honom utfärdas av länsstyrelsen.

Mom. 2. Icke lagfarna kommunalrådmän jämte suppleanter för dem

väljas av stadsfullmäktige för en tid av fyra år. Valet skall ske proportionellt

på sätt därom är särskilt stadgat, därest detta äskas av minst

en tredjedel av de väljandes antal.

Vid valet skall, där det ej sker proportionellt, ordningen mellan

suppleanterna särskilt bestämmas.

Vid icke lagfaren kommunalrådmans avgång före den bestämda

tjänstgöringstidens utgång skall kommunalborgmästaren till ordinarie

sådan rådman inkalla den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna

bestämda ordning är i tur att inträda.

Förordnande för icke lagfaren kommunalrådman utfärdas av länsstyrelsen.

Om avlöning, avsked och pension.

§ 16-

Kommunalborgmästaren och lagfarne kommunalrådmannen skola av

staden åtnjuta årlig avlöning med belopp, som av Kungl. Maj:t efter stadsfullmäktiges

förslag fastställas. Härav skola två tredjedelar betraktas

som lön och återstoden som tjänstgöringspenningar.

Frågor om arvoden åt de icke lagfarna kommunalrådmännen avgöras

av stadsfullmäktige.

§ 17-

Ansökan om avsked från kommunalborgmästaretjänst prövas av

Kungl. Maj:t.

Innehavare av sådan tjänst är skyldig att avgå

a) vid fyllda 07 levnadsår, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med

avskedet anstå, därest och så länge befattningsinnehavaren prövas kunna

i sin befattning på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock

icke längre än till fyllda 70 år;

b) där han träffats av olycksfall i tjänsten, som finnes för framtiden

medföra oförmåga till tjänstgöring; och

c) där han, utan att hava uppnått 67 levnadsår, under fem på

varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 248 hfift. (Nr 278.) »352 18 1 1

Val ay

kommunalråd

män.

Avlöning.

Avsked.

s. 82 Kontrollera mot PDF

Pension.

Semester.

Annan ledighet

än semester.

82 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

stånd att tjänstgöra och finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen.

Vad här är stadgat om kommunalborgmästare, skall ock gälla beträffande

lagfaren kommunalrådman, dock att den befattning, som i fråga

om kommunalborgmästartjänst tillkommer Kungl. Maj:t, beträffande lagfaren

kommunalrådmanstjänst utövas av länsstyrelsen.

§ 18-

Kommunalborgmästaren och lagfarne kommunalrådmannen äro berättigade

att vid avgång från befattningen åtnjuta pension av staden, därest

de icke förverkat befattningen eller avgå utan att. vara därtill skyldiga.

Vid avgång från befattningen på grund av stadgandena i § 17 a)

och b) utgår pensionen med lönens fulla belopp.

Vid avgång från befattningen av annan anledning utgår pensionen

med så stor del av lönen, som motsvarar förhållandet mellan antalet tjänstår

och trettio, dock högst med lönens fulla belopp, varvid skall iakttagas,

att pensionen vid avgång av anledning, som i § 17 c) sägs, ej i

något fall må understiga tre fjärdedelar av lönen.

Om semester och annan ledighet samt om stadsstyrelsens tjänsteförliållanden

i övrigt.

§ 19.

Kommunalborgmästaren och lagfarne kommunalrådmannen äga årligen,

när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång,

med bibehållande av sina avlöningsförmåner oavkortade, åtnjuta semester,

vardera under en och en halv månad, enligt fördelning, som av länsstyrelsen

efter stadsstyrelsens hörande fastställes.

§ 20.

Annan ledighet än semester äger stadsstyrelsen själv bevilja sina

ledamöter, kommunalborgmästaren dock högst fjorton dagar varje gång.

Å länsstyrelsen ankommer att efter stadsstyrelsens och drätselkammarens

hörande bevilja kommunalborgmästaren längre tjänstledighet.

Vid tjänstledighet på grund av sjukdom äro kommunalborgmästaren

och lagfarne kommunalrådmannen berättigade att uppbära hela lönen.

Vid annan ledighet, som i denna paragraf sägs, äro de pliktiga att utöver

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

83

sina tjänstgöringspenningar avstå så stor del av lönen, som erfordras för

befattningens uppehållande eller eljest av länsstyrelsen efter stadsstyrelsens

hörande prövas skäligt.

§ 21.

Mom. 1. Varder kommunalborgmästartjänst ledig, eller åtnjuter kommunalborgmästaren

tjänstledighet under längre tid än fjorton dagar, eller

utövar han av annan anledning ej sin befattning, ankommer å länsstyrelsen

att efter stadsfullmäktiges och stadsstyrelsens hörande förordna

om befattningens uppehållande, intill dess ordinarie innehavare blivit tillsatt

eller kommunalborgmästaren återinträtt i tjänst.

Mom. 2. Vid sådan tjänstledighet, som enligt § 20 här ovan stadsstyrelsen

äger bevilja, eller vid tillfälligt förfall skall kommunalborgmästarens

befattning uppehållas av lagfarne kommunalrådmannen.

Mom. 3. Vid förfall för lagfarne kommunalrådmannen skall hans

befattning uppehållas av kommunalborgmästaren eller, där denne är

hindrad, den som stadsstyrelsen därtill förordnar.

Mom. 4. Med val för besättande av ledigvorden kommunalborgmästartjänst

må, där stadsfullmäktige så beshita, anstå under en tid

av högst tre år.

§ 22.

Kommunalborgmästaren och lagfarne kommunalrådmannen må icke,

utan särskilt medgivande av länsstyrelsen efter stadsfullmäktiges hörande,

innehava annan allmän eller enskild tjänst. Ej heller må kommunalborgmästaren

sysselsätta sig med enskilda uppdrag av den beskaffenhet

eller omfattning, att de kunna inverka hinderligt på tjänstens utövning.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må, där så finnes lämpligt,

lagfarne kommunalrådmannen tillika vara stadsfogde.

§ 23.

I fråga om jäv mot ledamot av stadsstyrelse gäller vad om jäv mot

domare är stadgat.

§ 24.

Frågor om vilka tjänstebiträden stadsstyrelsen skall hava till sitt

förfogande, så ock om deras avlöning samt om anslag till stadsstyrelsens

övriga utgifter avgöras av stadsfullmäktige.

Stadsstyrelsen antager och entledigar sina tjänstebiträden.

Vikarie.

Anstånd med

besättande

av kommunalborgmästartjänst.

Förbud mot

bisysslor.

Jäv.

Stadsstyrelsens

tjänste
biträden.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:t Proposition Nr 278.

§ 25.

skyldighet att Kommunalborgmästaren och lagfarne kommunalråd m annen ävensom

U"förändrad61 s stadsstyrelsens tjänstebiträden skola vara underkastade den förändrade

tjänstgöring, tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en omorganisation

av stadsstyrelsen kan varda i behörig ordning stadgad.

Om stadsstyrelsens sammanträden samt om sättet för ärendenas handläggning.

§ 26.

Tiden för Stadsstyrelsen sammanträder å därför bestämt rum minst två gånger i

sainmanträdeiu månaden å dag och tid, som i slutet av varje år för det nästkommande

av stadsstyrelsen utsättas, samt i övrigt efter kommunalborgmästarens

kallelse så ofta det erfordras.

Underrättelse om de ordinarie sammanträdena skall i början av

varje år införas i den eller de i staden utkommande tidningar, där

kallelse till allmän rådstuga intages, samt anslås å yttre dörren till

stad sstyrelsens lokal.

§ 27.

Beslutförhet. Ärende, som tillhör stadsstyrelsens samfällda handläggning, må ej

till avgörande företagas, där ej minst tre av dess ledamöter äro tillstädes.

Omröstning. Vid omröstning skall den mening vara stadsstyrelsens beslut, som efter

jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av flertalet. Falla

rösterna lika för skilda meningar, skall den gälla, som kommunalborgmästaren

biträder.

§ 28.

Protokoll. Vid stadsstyrelsens sammanträden skall föras protokoll, upptagande,

jämte anteckning om närvarande ledamöter, de ärenden som förekomma

till handläggning och därvid fattade beslut, önskar ledamot i protokollet

angiva sin särskilda mening jämte skälen för denna, skall densamma,

skriftligen avfattad, avlämnas senast vid protokollets justering.

Protokollet skall justeras senast vid nästföljande sammanträde.

Protokoll och diarium må, i den mån så finnes lämpligen kunna ske,

föras gemensamt.

§ 29.

Kommunal
borgmästarens
åligganden.

Såsom ordförande i stadsstyrelsen åligger det kommunalborgmästaren

att vaka över ärendenas snabba och ordentliga handläggning;

att bereda och föredraga de ärenden, som ankomma på stadsstyrelsens

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278. 85

samfällda prövning och ej tillhöra annan ledamots eller tjänstemans

handläggning;

samt att tillse, att besluten behörigen verkställas.

Chefskapet över polispersonalen tillkommer kommunalborgmästaren.

§ so.

Mom. 1. Lagfarne kommunalrådmannen är stadsstjrrelsens sekreterare.

I denna egenskap åligger det honom

att mottaga till stadsstyrelsen inkommande handlingar och vederbörligen

anteckna dem i särskilt diarium, vari jämväl i varje ärende vidtagna

åtgärder skola i korthet angivas;

att föra stadsstyrelsens protokoll;

att uppsätta förslag till de utlåtanden, som skola av stadsstyrelsen

avgivas;

att ombesörja stadsstyrelsens brevväxling samt från stadsstyrelsen

utgående expeditioner;

att införa koncept till eller kopior av stadsstyrelsens skrivelser i särskild

brevbok, där icke skrivelsens innehåll med nödig fullständighet

framgår av diariet;

att föra handelsregistret, förteckningen över näringsidkare och andra

register, som skola föras av stadsstyrelsen, samt ombesörja vad därmed

äger sammanhang;

att uppsätta och expediera de statistiska uppgifter, som skola av

stadsstyrelsen avgivas;

samt att vårda stadsstyrelsens arkiv och hålla förteckning över däri

förvarade handlingar;

Mom. 2. Lagfarne kommunalrådmannen åligger vidare

att utöva den närmaste tillsynen över kronouppbörds-, mantalsskrivnings-

och taxeringsväsendet;

att förrätta ekonomiska besiktningar å allmänna hus och byggnader;

att efter fördelning mellan samtliga kommunalrådmännen hålla syner

och dylika förrättningar;

att vara notarius publicus;

samt att i allmänhet efter kommunalborgmästarens anvisning biträda

vid de administrativa bestyr, som ankomma å stadsstyrelsen.

§ 31.

överenskommelse om annan fördelning av ärendena än den här

ovan stadgade må med stadsstyrelsens bifall kunna träffas mellan vederbörande

ledamöter, där sådan överenskommelse icke strider mot lag eller

författning.

Lagfarne

kommunal
rådmannens
åligganden.

Överenskommelse

om

annan fördelning

ay

iirenden.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Mayts Proposition Nr 278.

De icke lagfarna

kommunalrådmännens

åligganden.

Mottagnings
tid.

Lösen.

Kronokassör.

Uppdelning av

stads styrelsens

beslutanderätt.

Ärenden tillhörande

stadsstyrelsens

samfällda beslutanderätt.

§ 32.

Mellan de icke lagfarna kommunalrådmännen må göromålen fördelas

på sätt stadsstyrelsen finner lämpligt.

§ 33.

Kommunalborgmästaren och lagfarne kommunalrådmannen skola, där

de icke äro av andra tjenstegöromål hindrade, varj’e söckendag å tid, som

genom anslag kungöres, vara för allmänheten tillgängliga å sina tjänsterum.

§ 34.

Ledamot av stadsstyrelsen är berättigad att för de expeditioner, som

av honom utfärdas, åtnjuta författningsenlig lösen.

§ 35.

För ombesörjande av de med kronouppbörd en, bötesredogörelsen,

mantalskrivnings- och taxeringsväsendet sammanhängande göromål ävensom

för upprättande av röstlängder skall finnas en kronokassör, för

vilken stadsstyrelsen äger utfärda instruktion.

§ 36.

De till stadsstyrelsens handläggning hörande ärenden avgöras antingen

av stadsstyrelsen samfällt eller av kommunalborgmästaren ensam,

denne dock obetaget att, där han så finner nödigt, till samfälld prövning

hänskjuta jämväl sådant å stadsstyrelsen ankommande ärende, som

tillhör hans självständiga beslutanderätt.

§ 37.

Stadsstyrelsens beslutanderätt utövas samfällt i frågor angående

utfärdande, ändring eller upphävande av kommunalstadgar och andra

allmänna föreskrifter, avsedda att inom staden tillämpas;

hållande av allmän rådstuga;

förrättande av val;

anmärkning mot röstlängd eller mot debiterings-och uppbördsfängd;

övervakande att de av stadsfullmäktige lagenligt fattade beslut

bringas till verkställighet samt vägran av handräckning härutinnan, då

verkställighet jämlikt förordningen om kommunalstyrelse i stad ej får ske;

förslag till stadens utgifts- och inkomststat;

yttranden i anledning av besvär över stadsstyrelsens eller annan

kommunal myndighets åtgärd eller beslut;

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 278.

organisationen av stadsstyrelsen underlydande verk, däri inbegripet

grunderna för tjänstepersonals anställning, befordran, avsked och bestraffning

samt för dess tjänstgöring (instruktion och arbetsordning);

tillsättning av tjänster, ådömande av annan bestraffning än varning,

avsked;

val av ledamot i byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd, ävensom

val till andra kommunala förtroendeposter, i den mån sådant val ankommer

å stadsstyrelsen;

samt i allmänhet ärenden av större vikt eller. principiell innebörd.

Ärenden, vilka stadsstyrelsen jämlikt gällande författningar angående

försäljning av rusdrycker, tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka

har att handlägga, tillhöra stadsstyrelsens samfällda beslutanderätt, dock

att kommunalborgmästaren ensam må besluta, då fråga är om tillfälliga

förfoganden, särskilt sådana, som stå i omedelbart samband med anmälan

eller tillstånd jämlikt § 13 ordningsstadgan för rikets städer.

§ 38.

Stadsstyrelsens beslutanderätt utövas av kommunalborgmästaren

ensam i alla andra frågor än dem, som enligt § 37 ankomma å stadsstyrelsen

samfällt, och särskilt i sådana, som angå den löpande förvaltningen

eller avse tillämpning av allmänna föreskrifter å särskilda fall,

ävensom i andra ärenden av natur att påkalla ett omedelbart avgörande.

Om stadsstyrelsens befattning med kommunalförvaltningen.

§ 39.

Stadsstyrelsens inseende över den kommunala förvaltningen utövas

närmast av kommunalborgmästaren.

I detta hänseende åligger det kommunalborgmästaren särskilt

att närvara vid stadsfullmäktiges och drätselkammarens samt, där

så ske kan, jämväl de övriga för särskilda ändamål tillsatta styrelsernas

sammanträden, med rätt att deltaga i överläggningarna och därvid

framställa yrkanden samt att få sin särskilda mening till protokollet

antecknad;

att tillse, att alla på stadsfullmäktiges eller de särskilda förvaltningsstyrelsernas

prövning beroende ärenden vederbörligen beredas och föredragas

;

Ärenden tillhörande

kommunalborgmästarens

beslutanderätt.

Kommunalborgmästarens

tillsyn över.

kommunalförvaltningen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 278.

Kommunalborgmästarens

befattning med

stadens ombudsmannagöromål.

Förvaltningsmyndigheternas

skyldigheter

gentemot

stadsstyrelsen.

Besvär över

stadsstyrelsens

beslut.

att öva tillsyn över de kommunala myndigheternas brevväxling, över

diariers, protokolls och brevböckers ordentliga förande samt över vården

av stadens arkiv och handlingar;

att vid utövningen av sin befattning fästa vederbörandes uppmärksamhet

på vad lag och författning bjuda;

samt att i allmänhet med uppmärksamhet följa förvaltningens gång

och utan tidsutdräkt vidtaga de åtgärder samt lämna de upplysningar

och råd, som han härvid kan finna nödiga.

§ 40.

Det åligger kommunalborgmästaren att, efter anmodan av stadsfullmäktige,

drätselkammaren eller annan förvaltningsstyrelse, verkställa

utredning företrädesvis i ärenden av rättslig natur, uppsätta förslag till

kontrakt och andra rättsliga handlingar, föra stadens talan inför domstol

och andra myndigheter samt i allmänhet övervaka, att kommunens

rättigheter behörigen iakttagas.

§ 41.

I syfte att underlätta stadsstyrelsens inseende över kommunalförvaltningen

åligger det vederbörande förvaltningsmyndigheter och deras

tjänstemän:

att i god tid underrätta kommunalborgmästaren om förestående

sammanträden och om de ärenden, som därvid skola förekomma;

samt att efter kommunalborgmästarens anmodan ofördröjligen översända

avskrifter av de vid sammanträdena förda protokoll ävensom

tillhandahålla honom de övriga handlingar och upplysningar, som han

kan finna erforderliga.

Om besvär över stadsstyrelsens beslut.

§ 42.

Besvär över stadsstyrelsens beslut må anföras på det sätt och i den

ordning, som stadgas i avseende å överklagande av magistrats beslut.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:363 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 1 mom. 2 i förordningen den 6 augusti 1894 s. 2 i texten
  2. Rskr. 1919:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i sta s. 1 i texten
  3. BevU 1919:63 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 1 mom. 2 i förordningen den 6 augusti 1894 angående mant s. 2 i texten
  4. KU 1919:30 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars s. 1 i texten