Sök i Ratio Lex

Angående pension för postmästaren av klass 1 B Johan Louis Westerståhl

1919-03-18 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:296, Angående pension för postmästaren av klass 1 B Johan Louis Westerståhl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts Proposition Nr 296.

1

Nr 296.

Kung!.. Majds proposition till riksdagen angående pension

för postmästaren av klass 1 B Johan Louis Westerståhl;

given Stockholms slott den 18 mars 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

ått postmästaren av klass 1 B Johan Louis Westerståhl må från

och med månaden näst efter den, då avsked från postmästart|änsten beviljats

honom, under sin återstående livstid, utöver honom tillkommande

pensioner från post- och telegrafverken å tillhopa 4,600 kronor, tillika å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp av 390

kronor.

De till ärendet höljande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. t samt. 262 käft. (Nr 296—297.) noo 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 296.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 18

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I en till Kungl. Maj:t ställd, av generalpoststyrelsen med skrivelse

den 21 februari 1919 överlämnad ansökan har postmästaren av klass 1 B

Johan Louis Westerståhl anhållit, att han måtte förklaras berättigad att

efter avgång ur postverkets tjänst, utöver honom från post- och telegrafverken

jämlikt 16 § mom. 3 i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 tillkommande pensioner, å allmänna

indragningsstaten få uppbära en årlig pension till belopp motsvarande

två tredjedelar av hans pension från telegrafverket.

Enligt vad generalpoststyrelsen i nämnda skrivelse meddelat, antogs

Westerståhl, som är född den 25 augusti 1851, den 2 mars 1874 till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 296.

extra ordinarie kontorsskrivare i postverket samt befordrades den 6 december

1881 till postexpeditör, den 25 september 1906 till kontrollör

och den 9 november 1909 till postmästare av klass 2 A med placering

vid postkontoret Stockholm 3.

^ \ Genom brev den 31 december 1914 har Kungl. Maj:t förklarat, att

det konstitutorial, som senast utfärdats för Westerståhl, skulle från 1915

års ingång gälla såsom konstitutorial å postmästareänst av klass 1 B.

\hdare

skyldighet att avgå från tjänsten stadgade levnadsåldern, genom Kungl.

Maj:ts brev den 8 november 1918 berättigats kvarstå i tjänsten till utgången

av januari 1919.

Såsom postmästare av klass 1 B har Westerståhl från innevarande

års början åtnjutit en fast avlöning av 7,000 kronor, av vilket belopp

4,600 kronor utgöra lön.

Enligt vad generalpoststyrelsen vitsordar, innehar Westerståhl alltså

de levnads- och tjänstår, vilka enligt 5 § i förenämnda pensionslag i allmänhet

berättiga befattningshavare av ifrågavarande grad att komma i

åtnjutande av hel pension. I föreliggande fall skulle sådan pension

jämlikt 3 och 4 §§ av lagen utgå med nyssnämnda belopp 4,600

kronor.

Alltsedan november 1906 åtnjuter Westerståhl emellertid pension

för statstjänst, å vilken nämnda lag icke äger tillämpning. Westerståhl,

som under ett flertal år jämte sin posttjänst innehade befattning såsom

telegrafassistent, fick nämligen vid avgången från denna befattning sig

tillerkänd en årlig pension av 1,149 kronor.

I följd härav är Westerståhl icke berättigad att erhålla hel pension

såsom postmästare. I 16 § mom. 3 av förenämnda lag stadgas nämligen,

att för den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera

erhåller pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tilllämpning,

pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel av

det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de båda

pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp, pensionen

må ökas med vad som motsvarar skillnaden.

Westerståhl skulle alltså i enlighet med dessa bestämmelser vara

berättigad att för postmästartjänsten erhålla pension med allenast 3,451

kronor.

I föreliggande ausökau har Westerståhl huvudsakligen anfört följande:
-

Ansökan av

po»tmä»t.aren

Westcrsl&hl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Majäs Proposition Nr 296.

Efter att år 1869 hava ingått i telegrafverkets tjänst, befordrades Westerståhl

där vid 25 års ålder till ordinarie assistent, varmed följde obligatoriskt delägarskap

i dess pensionsinrättning. Första pensionsunderlaget var 960 kronor, för

vilket Westerståkl ålades en årlig avgift av 72 kronor 84 öre eller i det närmaste

7,6 % av dess belopp. Med denna avgift skulle — enligt de matematiska grunderna

för pensionsinrättningen — erläggas 2/3 av den försäkringstekniskt beräknade

kostnaden för grundpensionen. Genom intjänta ålderstillägg efter 6, 11

och 16 års ytterligare tjänstgöring hade Westerståhl vunnit höjning i pensionsunderlaget

med 120 kronor varje gång mot erläggande av dels motsvarande proportionella

höjningar i avgiften, dels ock varje gång en summa av 50 kronor,

avsedd att retroaktivt utgöra ersättning för de icke erlagda avgiftsförhöjningarna

under de nämnda tidsperioderna. Om dessa retroaktivsummor kunde med visshet

sägas, att den första mer än uppvägt, de båda senare däremot icke till fullo

uppvägt de fyllnadsavgifter, de bort ersätta.

Efter intjänandet av nämnda trenne ålderstillägg hade således Westerståhls

pensionsunderlag uppgått till 960 4- 360= 1,320 kronor, varav blott för de sist tillkomna

två förhöjningarna å tillsammans 240 kronor således skulle komma att

förelinnas ett underskott — och det mycket obetydligt — i för dem erlagda avgifter.

När Westerståhl år 1906 — ett och ett tredjedels år i förväg — lämnat

telegrafverkets tjänst, tillerkändes han från dess pensionsinrättning avkortad pension,

som — utgörande det matematiska värdet då av hela pensionen, 1,320 kronor,

vid full pensionsålder — uppgått till 1,149 kronor. I det allra närmaste två

tredjedelar av detta belopp kunna alltså betraktas såsom en livränta, som Westerståhl

genom erläggandet under mer än 30 års tid av erforderliga avgifter, beräknade

efter försäkringstekniska grunder, förvärvat. Rättvisligen borde det således

ej komma i fråga att vid tillträdandet av pension från postverket fråntaga Westerståhl

större del av de sammanslagna pensionernas belopp än den återstående

tredjedel av telegrafpensionen,. som bekostats av statsmedel. Redan denna inskränkning

i de blivande pensionsförmånerna, mot vars befogenhet intet vore att

säga, innebure dock en missräkning, ty när Westerståhl lämnat telegrafverket

för att helt ägna sig åt postverkets tjänst, hade ännu icke 1907 års pensionslag

med dess ovan berörda bestämmelser förefunnits.

Det hade varit den under 1870-talet på allvar upptagna frågan om postoch

telegrafverkens sammanslagning och behovet därvid av en stam tjänstemän,

förtrogna med arbetet inom båda verken, som framkallat medgivandet för tjänsteman

att innehava samtidig ordinarie anställning i båda verken — visserligen

blott i lägsta graden — men med obeskuren rätt till ålderstillägg och pensioner

enligt de för vartdera verket därom gällande bestämmelser. Ett litet fåtal tjänstemän

hade därav låtit förleda sig att under avvaktan på sammanslagningen år

efter år avstå från yppade möjligheter till befordran inom ena eller andra verket

i förvissning att erhålla sådan i det sammanslagna. När så frågan om sammanslagningen

slutligen efter mer än 20-årigt förhalande definitivt bragts ur världen,

hade de — hunna till tämligen hög ålder — kvarstått i obefordrad ställning och hade

förbigåtts av yngre kamrater. Genom de kort därefter under 1902 utfärdade nya

avlöningsreglementena för båda verken hade ifrågavarande tjänstemän fortfarande

förhindrats vinna befordran inom ena verket med bibehållen anställning i det

andra, på samma gång fortsatt kvarstannande vid båda befattningarna bestraffats

med utestängande från de genom samma reglemente väsentligt höjda avlönings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 296.

och pensionsförmåner, som skulle komma övriga telegrafassistenter och postexpeditörer

till del. Då detta blivit vinsten av deras beredvillighet att ställa

ställa sig statsmakternas avsikter till efterrättelse, hade intet annat återstått än

att söka befordran. Westerståhl hade därvid varit hänvisad till postverket, ehuru

han fem år längre stått i telegrafverkets tjänst, men där han försuttit utsikterna

att hinna upp till högre befattningar. Det hade visserligen icke varit honom

obekant, att han genom befordran i postverket skulle hemfalla under den bestämmelse

i dess förenämnda avlöningsreglemente av 1902, enligt vilken en var, som

tillträdde däri fastställda lönestat, vore underkastad de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunde varda stadgade, men ingenting hade förekommit,

som låtit befara, att han framdeles skulle berövas den i hans tidigare lämnade

befattning dyrt förvärvade pensionsrätten.

Den uppenbara obillighet, som läge häri, hade redan en gång förut i ett

nästan enahanda fall behjärtats av Kungl. Maj:t och föranlett åtgärd till mildrande

av densamma.

I sin skrivelse den 21 februari 1919 har generalpoststyrelsen tillstyrkt,

att ifrågavarande ansökning åtminstone i viss män tillmötesgås.

I ett den 12 mars 1919 i ärendet avgivet utlåtande framhåller statskontoret,

att beträffande sökanden samma omständigheter förelåge, som

på Kungl. Maj:ts framställning föranlett 1914 års senare riksdag (se propositionen

nr 117 samt riksdagens skrivelse nr 10 punkten 24), att åt

postmästaren B. F. Wennqvist bevilja tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande en tredjedel av pensionen för

tjänsten vid telegrafverket. Genom tilläggspensionen hade det ordnats

så, at,t postmästaren Wennqvist skulle få i sammanlagda pensionsförmåner

åtnjuta ett belopp, motsvarande det högre av de pensionsbelopp,

som eljest skolat utgå, ökat med en tredjedel av det lägre, allt i enlighet

med den i 16 § mom. 2 av civila pensionslagen meddelade bestämmelse

för det fall, att de båda pensionerna utginge enligt nämnda lag.

För egen del funne statskontoret skäl föreligga att bereda sökanden en

motsvarande förmån, d. v. s. en tilläggspension, motsvarande en tredjedel

av 1,149 kronor, eller efter avrundning, 390 kronor, att utgå från

allmänna indragningsstaten. .

På sätt statskontoret anmärkt, föreligga beträffande Westerståhl i

huvudsak samma omständigheter, vilka föranledde beviljande av tilläggspension

till postmästaren Wennqvist. Under hänvisning till departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet i sistnämnda ärende får jag därför

på grund av vad i föreliggande ärende förekommit hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

General
poststyrelsen.

Statskontoret.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 296.

att postmästaren av klass 1 B Johan Louis Westerståhl

må från och med månaden näst efter den, då

avsked från postmästartjänsten beviljats honom, under

sin återstående livstid, utöver honom tillkommande pensioner

från post- och telegrafverken å tillhopa 4,6<>0

kronor, tillika å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension till belopp av 390 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Ediv. Wetterling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1919:42 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avg s. 32 i texten