Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att utgiva ersättning i anledning av jämo äg solyckan vid Getå

1919-01-24 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:30, Angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att utgiva ersättning i anledning av jämo äg solyckan vid Getå

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

''Kung!. Maj.ts Proposition Nr 30.

i

Nr 30.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående bemyndigande

för järnvägsstyrelsen att utgiva ersättning i anledning

av jämo äg solyckan vid Getå; given Stockholms slott den

24 januari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att järnvägsstyrelsen må, i anledning av den vid Getå den 1 oktober

1918 inträffade järnvägsolyckan, i den omfattning styrelsen prövar skäligt

och enligt de i statsrådsprotokollet angivna grunder, av trafikmedel

utgiva ersättning dels till efterlevande efter personer, som vid

olyckan ljutit döden, samt till därvid skadade personer och dels för vid

olyckan uppkommen skada å eller förlust av resgods.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt 25 höft. (Nr SO.) 4487 18 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SO.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 24

januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde följande:

Järnvägs• Den 1 oktober 1918 omkring klockan 7 eftermiddagen urspårade

°lyeoetåVid nr 422 vid kilometer 103 + 724 mellan Åby station och Getå håll
plats,

varvid lokomotivet jämte 7 vagnar störtade utför den här belägna

järnvägsbanken. Kort efter urspåringen fattade de nedstörtade

vagnarna med undantag av restaurangvagnen eld och förbrunno fullständigt.

Till följd av olyckan dödades eller avledo efter erhållna skador

sammanlagt 41 människor, varjämte samma antal, för såvitt nu konstaterats,

mer eller mindre svårt skadades. Orsak till urspåringen var ett

sannolikt omedelbart förut inträffat jordskred, vid vilket banvallen nedsjunkit.

På särskilda av järnvägsstyrelsen gjorda framställningar har Kungl.

Maj:t bemyndigat styrelsen dels den 11 oktober 1918 att vidtaga erforder
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kringl. Maj ds Proposition Nr 30.

liga åtgärder för lindrande av det nödtillstånd, vari vid järnvägsolyckan

skadade personer blivit försatta ävensom att gälda kostnaderna för begravning

av vissa vid olyckan omkomna personer, dels ock den 20

december 1918 att föranstalta om hjälp åt vid olyckan icke skadade

personer, som i anledning av nämnda händelse råkat i nödläge.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 7 november 1918 dagtecknad

skrivelse har nu järnvägsstyrelsen hemställt om bemyndigande att i anledning

av ifrågavarande olycka av trafikmedel i viss omfattning utgiva

ersättning dels till efterlevande efter personer, som vid olyckan ljutit

döden, samt till därvid skadade personer, dels ock för vid olyckan

uppkommen skada å eller förlust av resgods.

Innan jag närmare ingår på nämnda framställning, torde en kort

redogörelse böra lämnas för de åtgärder, som i samband med banans

byggande vidtagits för att säkerställa banan på den punkt, där skredet

ägt rum. En sådan redogörelse torde vara påkallad dels för bedömande

av befogenheten av styrelsens framställning, dels ock med hänsyn till

det allmännas intresse av att statens järnvägsbyggnader utföras med en

omsorg, som erbjuder största möjliga säkerhet mot olyckor av nu ifrågavarande

slag.

Sedan den första utstakningen av den definitiva linjen för bandelen

Järna—Norrköping verkställts, hemställde järnvägsstyrelsen den 25 augusti

1908 hos Sveriges geologiska undersökning om sakkunnigt biträde för

geologisk undersökning av sagda handel. På grund härav förordnades

statsgeologen doktor Fr. Svenonius av chefen för geologiska undersökningen

att tillhandagå styrelsen med dylik utredning. 1 den berättelse,

som Svenonius på hösten 1908 avgav över sina i anledning härav utförda

undersökningar, anfördes beträffande sträckan efter Bråvikens strand

mellan Getå och Norrvikens botten (kilometer 1021 /2 till 107), att det

funnes några punkter, angående vilka det icke med bestämdhet kunde

sägas, huruvida icke lös lera inginge såsom ett av grus dolt glidlager

i den grund, på vilken banvallen var avsedd att läggas. Dittills utförda

borrningar kunde här icke anses tillfyllestgörande och kompletteringar,

särskilt i närheten av yttergränsen för den blivande banvallen, borde

utföras under sakkunnig kontroll, helst under en mindre torr årstid.

Under antagande att kontaktlinjen mellan den ovannämnda av grus

dolda leran och underliggande moränbädd lutade i medeltal omkring

30 grader, skulle risk för utglidning förefinnas vid nuvarande kilometer

103 + 714. Vore lutningen av nämnda kontaktlinje ett tiotal grader

Undersökningar

i sammanhang

med

banbyggnaden.

Statsgeologen

Svenonius.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Byggnada
befälefc.

Geotekniska

kommissionen,

Geotekniska

kommissionens

utredning

om

olyckan.

Kungl. Maj: t Proposition Nr 30.

mindre, skulle dessutom bland annat nuvarande kilometer 103 + 769 vara

riskabel. Därest fortsatta borrningar utvisade, att glidlagren sträckte sig

såsom nu antytts, måste givetvis, framhöll Svenonius, energiska åtgärder

vidtagas till banvallens stödjande.

Genom byggnadsbefälets försorg utfördes före banans anläggande även

å den plats, där sedermera markförskjutning inträffat, omfattande undersökningar.

Förutom sektioneringar och nedborrningar å var tionde meter

verkställdes härvid även provgrävningar. Av undersökningarna ansåg

man sig kunna draga den slutsatsen, att marken innanför den landsväg,

invid vilken banlinjen är framdragen, kunde anses fullt bärkraftig, men

att den utanför landsvägen belägna marken däremot vore svag. Enligt

det först framställda läget å linjen var densamma avsedd att förläggas

omedelbart innanför landsvägen. Om järnvägsbanken utfyllts enligt

detta läge, hade emellertid bankslänten kommit att falla ut på landsvägen

och denna sålunda behövt flyttas ut på den svaga grunden.

Efter ytterligare undersökningar befanns det möjligt att inflytta

linjen och förlägga den på så mycket större avstånd från landsvägen,

att bankslänten kunde utfyllas utan att falla ut på landsvägen. Ett

härom av arbetschefen framlagt förslag fastställdes den 14 mars 1913 av

järnvägsstyrelsen till efterrättelse vid arbetets utförande. Under byggnadstiden

förmärktes icke några sättningar, sprickor eller rörelser, som

kunde giva anledning misstänka, att banken icke vilade på säker undergrund;

för ytvattnets avledande anordnades erforderliga diken.

Den av järnvägsstyrelsen den 29 december 1913 tillsatta geotekniska

kommissionen företog sedermera i maj 1915, då emellertid banken

redan var i det närmaste färdigställd, undersökning vid en sektion å

platsen, kilometer 103 + 734. Kommissionen kom därvid i stort sett till

samma uppfattning som byggnadsbefälet. I sin den 30 april 1918

avgivna berättelse angav kommissionen resultatet av undersökningen

sålunda: »Banan framgår här å bank i snedterräng. Omedelbart intill

vänstra bankslänten framgår landsvägen, vilken med sin vänstra slänt

når fram till stranden av Bråviken. Platsen har undersökts medelst

sondborrning och provtagning. Grunden består av lera på lutande underlag

av grus. Närmast stranden täckes leran av tunnare sandlager.

Då leran närmast banken är av relativt god beskaffenhet, anser sig

kommissionen icke böra föreslå några förstärkningsåtgärder på denna plats.»

Efter raset har kommissionen erhållit järnvägsstyrelsens uppdrag

att utreda förloppet av markförskjutningen och anledningarna härtill.

Resultatet av sina i anledning härav verkställda undersökningar har

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 30.

kommissionen framlagt i en den 29 oktober 1918 dagtecknad, av järnvägsstyrelsen

jämte eget utlåtande av den 16 november 1918 till chefen

för civildepartementet överlämnad utredning. Ifrågavarande utredning

var vid sagda tid icke till sina detaljer slutförd, men hade dock fortskridit

så långt, att kommissionen i densamma kunnat uttala som sin

övertygelse, att den fortsatta undersökningen icke skulle giva anledning

att ändra den uppfattning om skredets orsaker och förlopp, som kommissionen

redan då kunnat uttala.

Kommissionens nu avgivna berättelse innehåller rörande platsens

geologi m. m. i huvudsak följande:

Skredplatsens geologiska byggnad är väsentligen betingad av dess läge på

södra sluttningen av Kolmårdens bergplatå, som mot söder är skarpt begränsad

av en gammal spricklinje, utefter vilken en betydande förkastning ägt rum, så

att jordskorpan söder därom sjunkit i förhållande till Kolmårdsplatån. Under

istiden övertäcktes berggrunden närmast av det morängrus, som medsläpades av

glaciärisen.

Inom skredområdet når berget ingenstädes markytan eller är anträffat vid

borrning eller grävning. Först 15 ä 20 meter norr om nuvarande skredkanten

reser sig den branta bergväggen och endast närmast denna hava sektionsgräv

ningarna blottat fast berg. Borrningar, som inom skredområdet nedförts till flera

meters djup i morängruset, visa tillika med andra omständigheter, att bergytan

icke har något som helst direkt inflytande på stabilitetsförhållandena på platsen.

Inom det av skredet berörda området kunna med avseende på de moränen

överlagrande lösa jordlagrens beskaffenhet tvenne olikartade partier särskiljas:

ett yttre med mäktigare, lågt liggande och på grund härav vattenrika och lösa

jordarter (övervägande lera, mjäla och fin sand), och ett inre, inom vilket sagda

jordlager småningom uttunna för att upp emot berget fullständigt utkila och

inom vilket desamma, tack vare högt läge och brant lutning, i betydande grad

dränerats och uttorkat. Gränsen mellan dessa båda områden, som ju icke är

skarp, synes hava fallit i en sektion vid kilometer 103 + 709,3 minst 10 meter

utanför spårmitt och i en sektion vid kilometer 103 + 734 minst 9 meter utanför

spårmitt, d. v. s. i den förra sektionen strax utanför yttre bänkfoten och i den

senare sektionen under banksläntens yttre del.

Inom det inre området är lagerföljden, uppifrån räknat, svallgrus, nedåt

omfattande en zon av sand, »östersjölera», lera och morängrus. Av dessa lager

äro inom ifrågavarande del av skredet sand- och gruslagren vanligen torra. Leran

är mycket fast. »Östersjöleran» och bottendelen av svallgruslagret äro däremot

vattenförande, sannolikt på grund av lokal infiltration av nederbördsvatten.

Vid skredet hava landsvägsbanken, delar av svallgruset och av bankfyllningen

sjunkit ned i ytterdelens lösa lera och åtminstone i de inre delarna av detta

område så gott som helt undanpressat denna. Inom innerdelen hava bankfyllningen,

svallgruset och östersjöleran samt delvis även den fasta varviga leran

följt med i utglidningen och hava sedermera vanligen återfunnits i inbördes

någorlunda orubbat läge nedanför skredbranten.

Platsens

geologi.

Skredets

förlopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 30.

Orsakerna till

ekredet.

Järnvägsstyrelsen

den

16 november

1918.

Järnvägsstyrelsen

den

7 november

1918.

Angående orsakerna till skredet har kommissionen uttalat följande:

»De vid den rasade bankens fot belägna jordlagren, som vid tidigare undersökningar

synts äga tillräcklig bärighet, hava ej förmått motstå verkningarna av

den på grund av höstens starka regnflöde m. m. uppkomna exceptionella vatteninfiltrationen,

som ägt rum dels i banken, dels i de leriga sand- och mjällagren

ovanpå leran i bankens underlag. Härigenom har nämligen dels vikten av bankfyllningen

och av underlagrande, sedermera utskridna jordlager blivit ovanligt

hög, dels sammanhållningen i de sistnämnda minskats, och sålunda trycket på

de mindre bäriga lagren vid bankens fot ökats. I vilken grad den dynamiska

inverkan av förut passerade tåg bidragit att utlösa jämnviktsrubbningen lär icke

låta sig avgöra. Att trycket av det förolyckade tåget med dess tunga och hårt

arbetande lokomotiv icke framkallat raset, är uppenbart därav att detta börjat,

innan tåget ens nått skredplatsen.»

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande den 16 november 1918 anslutit

sig till geotekniska kommissionens åsikt samt därvid ytterligare

framhållit följande:

»Styrelsen anser för sin del det vara till fullo ådagalagt, att all omsorg

ägnats såväl de förberedande terrängundersökningarna som prövningen, huru med

ledning därav bankkonstruktionen borde utföras och få användas. En ödesdiger

felbedömning måste dock anses hava ägt rum beträffande markens och den därpå

vilande bankkonstruktionens framtida bärighet vid ifrågakommande påfrestningsfall,

men hava markförhållandena och förutsättningarna för bedömandet i övrigt

varit sådana, att man ej rimligen och rättvisligen kan lägga de ansvariga byggnadstjänstemännen

till last, att de av undersökningsmaterialet dragit de slutsatser,

de gjort och valt det byggnadssätt, som kommit till användning. En annan bankkonstruktion

hade givetvis kunnat väljas, som erbjudit trygghet även mot vad

som inträffat, men en sådan syntes vid tiden för byggnadsarbetenas utförande ej

erforderlig och motiverad. Någon personlig underlåtenhet, försumlighet eller

brist på förutseende kan icke få anses på något håll föreligga, liksom icke några

brister i de allmänna föranstaltningarna för ernående av säkrast möjliga byggnadsmetoder.

»

Järnvägsstyrelsen har vidare lämnat en ingående utredning beträffande

den å tåget befintliga gasbelysningens inflytande på olyckans

omfång ävensom ifråga om kostnader för införande av elektrisk tågbelysning

samt beträffande betydelsen av tågs utrustniug med hjälpredskap

m. m., i vilka avseenden någon detaljerad redogörelse emellertid

ej här torde vara erforderlig.

I sin nu föreliggande framställning den 7 november 1918 har styrelsen

till en början sammanfattat sin egen och geotekniska kommissionens

åsikt om orsaken till raset samt därvid ytterligare framhållit, att,

sedan det sålunda enligt styrelsens åsikt ådagalagts, att vållande till

olyckan icke kunde läggas statens järnvägar eller dess personal till last,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr BO. 7

förelåge icke någon laglig skyldighet för statens järnvägar att utgiva

skadestånd i anledning av olyckshändelsen. Med hänsyn till det egenartade

i själva händelsens förlopp och då ömmande omständigheter måste

anses vara för handen beträffande ett flertal av de personer, som i ett

eller annat avseende blivit lidande till följd av olyckshändelsen, ansåge

emellertid styrelsen, att starka billighetsskäl talade för att staten måtte

träda hjälpande emellan samt att det i sådant syfte måtte medgivas,

att ersättning av statsmedel finge, efter prövning i varje särskilt fall,

utgivas i anledning av olyckshändelsen ej mindre till personer, som,

därest vållande till densamma legat statens järnvägars förvaltning eller

personal till last, skulle vara berättigade till skadestånd enligt lagen

den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift, utan även för skada å eller förlust av resgods, som medföljt det

förolyckade tåget, vad anginge gods av detta slag dock med iakttagande

av de inskränkningar, som i fråga om järnvägs skyldighet att

utgiva ersättning i dylikt avseende funnes stadgade i trafikstadgan den

24 januari 1914.

I betraktande därav att laglig grund för eventuella skadeståndsanspråk

i ovanberörda avseenden saknades samt att det i ett icke ringa

antal fall med all sannolikhet konmie att bliva synnerligen svårt att

avgöra, huruvida och i vad mån krav på ersättning i anledning av

olyckan kunde anses vara befogade eller ej, ansåge styrelsen lämpligt,

att styrelsen, som det torde böra tillkomma att pröva kraven, måtte

lämnas en viss frihet att därvid besluta, huruvida och i vad mån ersättning

borde utgå.

Med stöd av det anförda har styrelsen hemställt om bemyndigande

att i anledning av ifrågavarande otycka av trafikmedel utgiva skälig ersättning

i de fall och i den mån, styrelsen med hänsyn till ömmande

omständigheter eller andra skäl funne sådant böra äga rum, dels till

efterlevande efter personer, som vid olyckan ljutit döden, samt till därvid

skadade personer enligt de i 1886 års lag stadgade grunder och dels,

med tillämpning i huvudsak av föx-eskrifterna i gällande trafikstadga, för

vid olyckan uppkommen skada å eller förlust av resgods.

Till följd av remiss har statskontoret den 15 november 1918 av- statskontoret

givit utlåtande i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att xdel"b*° "9°18

erinra mot bifall till styrelsens framställning.

Av det anförda torde framgå, att markförhållandena på olycksplatsen

varit föremål för särskild uppmärksamhet. Den av statsgeologen doktor

Departe

ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Proposition Nr 36.

Svenonius påpekade möjligheten, att dolda glidlager kunde å ifrågavarande

punkt förefinnas, föranledde icke allenast till omfattande undersökningar

genom byggnadsbefälet före banbyggnaden utan även till

ytterligare undersökningar av geotekniska kommissionen, efter det banken

blivit färdigställd. Att icke desto mindre platsens geologiska byggnad

och markens bärighet blivit vid banbyggnaden felaktigt bedömd,

är genom den inträffade katastrofen och geotekniska kommissionens nu

föreliggande utredning ådagalagt. Möjligheten till en sådan felaktig

uppfattning beträffande de geologiska förhållandena torde även, oaktat

de mest ingående undersökningar, aldrig kunna fullständigt avlägsnas.

Då omständigheterna i förevarande fall enligt min uppfattning icke i

något avseende giva anledning att förutsätta någon personlig uraktlåtenhet,

vårdslöshet eller försummelse från vederbörandes sida, torde

emellertid vållande till olyckan icke kunna läggas statens järnvägar eller

dess personal till last.

Ehuru på grund härav juridisk skyldighet för staten att ersätta

skada, som uppkommit till följd av ifrågavarande järnvägsolycka, icke

föreligger, finner jag likväl med hänsyn till de särskilda omständigheter,

varunder olyckan inträffat, ersättning böra i viss omfattning utgå.

Härvid torde i huvudsak de grunder böra tillämpas, som järnvägsstyrelsen

nu föreslagit. Emellertid synes riksdagens samtycke till sådan

ersättnings utbetalning böra inhämtas.

I detta sammanhang torde slutligen böra anmärkas, hurusom genom

olyckan ådagalagts den synnerliga betydelsen av att vid förekommande

banbyggnadsarbeten geologisk sakkunskap står till järnvägsstyrelsens

förfogande, ett förhållande som föranlett förslag från järnvägsstyrelsen

om inrättande av en permanent geoteknisk avdelning på styrelsens banbyrå,

och torde detta förslag komma att föreläggas innevarande års riksdag.

Övriga i järnvägsstyrelsens förenämnda utlåtande berörda ämnen,

varibland särskilt märkes frågan om eventuella företräden ur säkerhetssynpunkt

av elektrisk vagnsbelysning, komma givetvis att ägnas

all uppmärksamhet från Kungl. Maj:ts sida.

På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att järnvägsstyrelsen må, i anledning av den vid

Getå den 1 oktober 1918 inträffade järnvägsolyckan,

i den omfattning styrelsen prövar skäligt och enligt

de i statsrådsprotokollet angivna grunder, av trafikmedel

utgiva ersättning dels till efterlevande efter per
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 30.

söner, som vid olyckan ljutit döden, samt till därvid

skadade personer och dels för vid olyckan uppkommen

skada å eller förlust av resgods.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet :

Fredric Hawermcin.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 35 käft. (Nr 30.) 4 4 3 ‘ 18 -

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:82 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att utgiva ersättning i anledning av järnväg solyck s. 1 i texten
  2. SU 1919:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att utgiva ersättning i anledning av järnväg solyckan vid Getå jä a1 i texten