Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

1919-03-06 · 50 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:325, Med förslag till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 325.

1

Nr 325.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder

för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920

åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare

av prästerliga emeritilöner; given Stockholms slott

den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

allmänna grunderna för beviljande av krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret

1919 —1920 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30

augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat

samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga emeritilöner;
dels

ock medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter

statstjänstemännens krigstidstillägg må beräknas, under år 1919 blir föremål

för sänkning, förordna, att det till prästerna utgående understödet skall undergå

skälig minskning.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens vederbörande

utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 288 käft. (Nr 325.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 325.

2

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Ma]:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

understöd I 5 § av lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt

under eckle- präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innesiastik&ret

havare av prästerliga emeritilöner stadgas, att kyrkofonden ej må för något

“° år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd,

kyrkoherdar som i lagen avses, än som motsvarar fondens återstående överskott för näro.

ch ko“mi'' mast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter

mstrar i ny- . ...

reglerade blivit bestridda.

pastorat i sammanhang med utfärdandet av sagda lag har Kungl. Maj:t anbefallt

e^nfordina- kyrkofondskommittén att med iakttagande av berörda föreskrift till Kungl. Maj:t

rie präster, inkomma med utredning och förslag i fråga om tilldelande för ecklesiastikåret

innehavare 1919 — 1920 av krigstidsunderstöd åt de i samma lag omförmälda prästmännen.

av präster- Med anledning härav har kyrkofondskommittén verkställt en omfattande

liga emeriti- undersökning i ämnet, vars resultat kommittén framlagt i ett den 6 mars 1919

löner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 325. 3

avgivet betänkande, vilket jag anser mig böra i dess helhet föredraga inför

Kungl. Maj:t.

Sedan statsrådet härefter uppläst kyrkofondskommilténs oinförmälda såsom

bilaga till detta protokoll fogade betänkande, fortsa.te han:

Vad nu först angår frågan om prästerskapets behov av krigstidsunderstöd

även för ecklesiastikåret 1919—1920 anser jag i likhet med kyrkofondskommittén,

att någon tvekan icke kan råda därom, att ett dylikt behov kommer

att göra sig gällande. I detta hänseende torde det vara tillräckligt

att hänvisa till det förhållandet, att dyrtidsökningen enligt socialstyrelsens

beräkning uppgick vid senaste årsskiftet till icke mindre än 107 procent.

Även om dyrtiden nu synes hava nått sin kulmen, lärer man icke kunna

hysa någon förhoppning om att prisförhållandena under det närmaste året

skola återgå till ett läge, som mera avsevärt närmar sig det före kriget

normala.

Då det därefter gäller att överväga frågan om måttet av det krigstidsunderstöd,

som för instundande ecklesiastikår bör tillkomma prästerskapet,

måste man enligt min mening taga särskild hänsyn såväl till den omständigheten,

att ett stort antal präster fått sig tillförsäkrad rätten alt från

förutvarande ecklesiastika bostadsboställen mot måttlig ersättning bekomma

vissa naturaprestationer och tjänstbarheter, som ock till det förhållandet, att

flertalet prästmän äro bosatta å landsbygden och härigenom, åtminstone som

regel betraktat, hava bättre tillgång till de viktigaste livsförnödenheterna och

även i övrigt lättare att motstå dyrtidens tryck än invånarna i städer eller

andra tättbebyggda samhällen. Den av kyrkofondskommittén verkställda utredningen

rörande prästernas naturaförmåner och tjänstbarheter har givit vid

handen, att det måste anses så gott som omöjligt att verkställa en matematisk

uppskattning av den lättnad i dyrtidstrvcket, som genom nämnda förmåner

beredes prästerskapet, ävensom att angiva något medeltal härutinnan

för samtliga befattningshavare eller för olika grupper av sådana. Enligt min

mening talar emellertid, såsom även av kommittén framhållits, den gjorda

undersökningen för att nedsältningen i prästernas krigstidsunderstöd i förhållande

till det, som tillkommer statstjänstemannen, icke bör sträckas allt för långt,

och jag ansluter mig därför till kommitténs uppfattning, att det icke tinnes

anledning alt vid bestämmandet av prästernas krigstidsunderstöd för'' ecklesiastikåret

1919—1920 frångå den proportion mellan krigstidsunderstödet för

å ena sidan prästerna ocli å den andra statstjänstemännen, vilken förut tilllämpats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 325.

Av skäl, som kyrkofondskommillén andragit, anser jag icke lämpligt att

med hänsyn till rätten alt åtnjuta krigstidsunderstöd indela prästerna i olika

grupper allt eftersom de tillhöra eller icke tillhöra den kategori av prästmän,

som är boende i siad eller stadsliknande samhälle och ej åtnjuter naturaförmåner

eller tjänst barheter från utarrenderat boställe.

Vid bestämmandet av understödets storlek har kyrkofondskommittén utgått

från de dyrtidsbidrag, vilka för år 1919 föreslagits för statstjänstemannen

av de särskilda sakkunniga, som varit tillkallade inom finansdepartementet.

Kommittén har därefter med iakttagande av den proportion, som rått mellan

prästernas krigstidsunderstöd för innevarande ecklesiastikår och det statstjänarna

jämlikt 1918 års lagtima riksdags beslut tillkommande dyrtidsbidraget,

beräknat storleken av det understöd, som bör utgå till prästerskapet för

ecklesiaslikåret 1919 — 1920.

Kommittén föreslår, att krigslidsunderstödet till i tjänst varande prästmän

måtte utgå i form av dels procentuellt tillägg, utgörande 00 procent av avlöningsförmånerna,

dels ock dagtillägg med 1 krona för dag, dels slutligen krigstidshjälp.

Sistnämnda understöd skulle utgå med belopp, motsvarande summan

av de bidrag, vilka under år 1918 såsom krigstidshjälp utgått till statens

befattningshavare jämlikt beslut av samma års lagtima och urtima riksdagar.

Sammanlagda beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp skulle icke

få överstiga 11 kronor 05 öre för dag.

Beträffande innehavarna av prästerliga emeritilöner anser kommittén, att de

böra erhålla dels procentuellt krigstidstillägg, utgörande 062/3 procent av emeritilönen,

dels ock därutöver dagtillägg med 1 krona för dag. Då de nuvarande

prästerliga emeriti, vilka alla äro extra ordinarie prästmän, uppbära eu emeritilön

av 1,500 kronor var, samt vid sådant förhållande de föreskrifter angående

absolut och relativt maximum för tillägget, vilka meddelats i fråga om

statens pensionärer, sakna praktisk betydelse beträffande emeriti, skulle följaktligen

enligt kommitténs mening krigstidstillägget till emeritus komma att utgå

med 1,305 kronor.

Den omfattning, som krigstidsunderstödet skulle erhålla enligt de av kommittén

sålunda föreslagna grunderna, synes mig tillförsäkra prästerskapet

goltgörelse för dyrlidstrycket i den utsträckning, som kan anses skälig med

hänsyn till det krigetidsbidrag, statens befattningshavare kunna påräkna, och

möjlig med hänsyn till kyrkofondens förmåga att även för framtiden fullgöra

fonden åliggande skyldigheter. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag allenast

med den jämkning, att krigstidstillägget till innehavare av prästerliga

emeritilöner torde böra utgå efter samma grunder, som kunna komma att

gälla för statens f. d. befattningshavare, varigenom möjlighet hålles öppen för

dess utgående efter glidande skala.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 325.

5

I detta sammanhang anser jag mig böra fästa uppmärksamheten på en

omständighet, som även berörts i kyrkofondskommitténs betänkande, nämligen

de stora svårigheter, som möta vid beräkning såväl av totalkostnaden för ett

till prästerna utgående krigslidsunderstöd som särskilt av kostnadsbeloppets

fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden. Äro dessa svårigheter mycket

betydande redan med ett system vid fixa tilläggsbelopp, så bliva de praktiskt

taget oöverkomliga vid ett system med glidande skala. Då man ju icke kan

släppa eller på kravet på någorlunda tillförlitliga beräkningar i nämnda hänseenden,

lärer man således, vad angår krigslidsunderstöd till andra präster

är emeriti, vara hänvisad uteslutande till det förstnämnda systemet.

Såsom framgår av den av kyrkofondskommittén lämnade redogörelsen

för de åtgärder, som hittills vidtagits i syfte att bereda krigslidsunderstöd åt

prästerskapet, hava prästerna av särskild anledning icke erhållit något extra

krigstidsunderslöd för senare hälften av ecklesiaslikåret 1918—1919, men

har jag förklarat mig ärna, i ändamål att hålla dem skadeslösa härför, föreslå,

att det krigstidsunderstöd, som kunde komma att beviljas för ecklesiastikåret

1919—1920, skulle bestämmas till sådant belopp, att det innefattade

även skälig ersättning för det uteblivna extra understödet.

För vinnande av sagda resultat bör enligt kyrkofondskommitténs mening

det procentuella tillägget till de i tjänst varande prästmännen förhöjas med

ett belopp, motsvarande 15 procent å avlöningsförmånerna, daglillägget med

25 öre och maximibeloppet för sammanlagda understödet med 2 kronor 35

öre för dag. Krigstidshjälpen bör ökas med de belopp, vilka skulle hava

utgått såsom extra krigstidsbjälp. För emeriti bör krigstidstillägget ökas med

350 kronor.

Den av kyrkofondskommittén sålunda föreslagna förhöjningen i understödets

storlek synes mig bereda prästerskapet den gotlgörelse för det uteblivna

extra krigslidsunderstödet för senare hälften av innevarande ecklesiastikår,

som jag i mitt av kommittén åberopade uttalande avsett. Kommitténs förslag

torde därför böra läggas till grund för beräknande av krigstidsunderstödets

storlek.

I fråga om de grupper av befattningshavare, vilka böra erhålla krigstidsunderslöd,

har jag intet alt erinra mot kyrkofondskommitténs förslag.

Då det gäller att bestämma, vilka prästmän, som höra komma i åtnjutande

av förhöjt krigslidsunderstöd, måste, såsom kommittén anmärkt, det

förhållandet, alt förhöjningen skall hänföra sig till understödet för ecklesiastikåret

1919—1920, givetvis medföra vissa svårigheter. Det synes mig emellertid,

som om den av kommittén föreslagna lösningen av spörsmålet skulle

vara i stort sett tillfredsställande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 325.

Mot de synpunkter, som av kyrkofondskommittén gjorts gällande i fråga

om dels de löneförmåner, å vilka procentuellt tillägg bör beräknas, dels rätten

att uppbära dagtillägg och krigstidshjälp, dels ock grunderna för understödets

utgående vid förening av tjänster ävensom vid tjänstledighet, synas mig några

vägande invändningar icke kunna göras.

Då det av kyrkofondskommittén insamlade materialet för beräknande av

storleken av de till prästerskapet i nyreglerade pastorat utgående avlöningsförmånerna

samt av de för bestridande av sagda ulgiftsbelopp disponibla prästerliga

avlöningstillgångarna ävensom för bedömande av kyrkofondens ekonomiska

bärkraft lärer vara det fullständigaste och mest tillförlitliga, som för

närvarande står att erhålla, torde de av kommittén i nämnda hänseenden

gjorda beräkningarna, ehuru de, såsom av kommittén kraftigt framhållits, i

vissa delar äro mycket approximativa, likväl vara av beskaffenhet att kunna

läggas till grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ärendet.

Vad särskilt beträffar spörsmålet, huruvida det i 5 § av lagen om krigstidsunderstöd

den 30 augusti 1918 stadgade villkoret kan anses uppfyllt,

synes kommitténs utredning bereda full visshet därom, alt det i berörda

paragraf avsedda överskottsbeloppet är fullt tillräckligt, för att understöd

skall kunna beviljas enligt de av kommittén föreslagna grunderna.

Jag har i det föregående tillstyrkt, att krigstidsunderstöden till nu ifrågavarande

grupper av präster, med eventuellt undantag för innehavare av

emeritilöner, skola utgå med fixa belopp och icke efter glidande skala. Då

något beslut ännu icke blivit fattat angående grunderna för de krigstidsbidrag,

som för innevarande kalenderår böra tillkomma statens befattningshavare,

måste man emellertid räkna med den eventualiteten, att dessa bidrag, på

grund av inträffat avsevärt prisfall, kunna komma alt utgå etter ett lägre

procenttal under den senare delen av året än under den förra. Vid sådant

förhållande torde möjlighet böra beredas att under loppet av instundande

ecklesiaslikår vidtaga nödiga jämkningar i det prästerna tilldelade krigstidsunderstödet.

Detta torde lämpligen kunna ske på sådant sätt, att riksdagen

medgiver Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter statstjänstemännens

krigstidstillägg må beräknas, under året blir föremål för sänkning,

förordna, att det till prästerna utgående understödet skall undergå skälig

minskning. Med hänsyn till det sätt, varpå krigstidsunderstödet till de ordinarie

prästerliga befattningshavarna och de ständiga adjunkterna bestrides, är det förenat

med betydande svårigheter från redovisnings-och kontrollsynpunkt att under

löpande ecklesiastikår alltför ofta vidtaga ändringar i understödets storlek. Det

torde därför knappast böra ifrågakomma att mer än en gång under ecklesia
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 325.

stikåret, lämpligen då från och med den 1 november 1919, eller möjligen

kvartalsvis företaga dylik ändring.

Enär kyrkofondskommitténs förslag avgivits först den 6 mars 1919, har

tiden icke medgivit infordrande av utlåtande i.ämnet från kammarkollegium

och statskontoret. Då förslaget bygger på i allt väsentligt samma grunder,

som kommit till uttryck i förenämnda kungörelser den 30 augusti 1918, synes

sådant utlåtande i frågans nuvarande läge icke vara med nödvändighet påkallat.

Innan kungörel-er angående krigstidsunderstöd åt ifrågavarande präster

för ecklesiastikåret 1919—1920 av Kungl. Maj:t utfärdas, torde emellertid

yttrande över de i sådant avseende av kommittén uppgjorda förslagen böra

infordras från nämnda ämbetsverk.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, det Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående förordade

allmänna grunderna för beviljande av krigstidsunderstöd

under ecklesiastikåret 1919—1920 till de prästmän, som

finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918 angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt

åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga

emeritilöner;

dels ock medgiva Kungl. Maj:t rätt att, därest det

procenttal, varefter statstjänstemannens krigstidstillägg må

beräknas, under år 1919 blir föremål för sänkning, förordna,

att det till prästerna utgående understödet skall

undergå skälig minskning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KYRKOFONDSKOMHITTÉN

v

BETÄNKANDE ANGÅENDE

KRIGSTIDSUNDERSTÖD UNDER ECKLESIASTIKÅRET

1919-1920 ÅT ORDINARIE PRÄSTER I NYREGLERADE

PASTORAT M. FL. PRÄSTMÄN.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 288 käft. (Nr 325.)

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 30 augusti 1918 har Eders Kungl. Maj:t, i sammanhang

med utfärdandet samma dag av lag angående krigstidsunderslöd åt

präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

innehavare av prästerliga enierililöner, anbefallt kyrkofondskommittén att med

iakttagande av föreskrifterna i 5 § av sagda lag inkomma med utredning och

förslag i fråga om tilldelande för ecklesiastikåret 1919—1920 av krigstidsunderstöd

åt de i samma lag omförmäla prästmannen.

Med anledning härav får kommittén i underdånighet anföra följande.

Hittills vidtagna åtgärder i syfte att bereda krigstidsunderstöd

åt prästerskapet.

Efter det fråga uppstått att bereda prästerskapet i nyreglerade pastorat

krigstidsunderstöd, varav de i likhet med sfatsljänstemännen ansågos vara i

behov, avgav kyrkofondskommittén enligt Eders Kungl. Maj:ts uppdrag förslag

i ämnet den 17 december 1917. Sedan detta förslag granskats av i ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga, framlades proposition i ämnet till 1918

års lagtima riksdag (nr 286), vilken i huvudsak bifölls av riksdagen. Sedan även

kyrkomötet biträtt riksdagens beslut, utfärdades genom nyss otnförmälda lag

bestämmelser i ämnet, vilka innehålla i huvudsak följande.

Lagen den30 . I Ingens 1 § stadgas, atl till kyrkoherdar och komministrar, för vilka löneregaugusti

1U18 ]ering enligt lagen om reglering av präster skåpets avlöning den 9 december 1910 trätt

krigstids- * tillaniPning«. samt till extra ordinarie präster, med avseende å vilkas löneförmåner

understöd, dt föreskrifterna i 12, 13 och 14 §§ samt 25 § första stycket samma lag skola lända till

präster i efterrättelse (d. v. s. ständiga adjunkter och adjunkter i egentlig bemärkelse) må

nyreglerade jämlikt av Korning, riksdag och kyrkomöte beslutade grunder samt enligt av Konungen

pastorat m. fl. utfärdade närmare bestämmelser utgå krigstids!illägg och krigstidshjälp för eeklesiastikprästmän.

åren 1917—1918 och 1918—1919. Samma lags 2 § stadgar, att för tiden efter ecklesiaslikåret

1918—1919 må, där Konungen i enlighet med grunder, som av Konungen och riksdagen

beslutas, förordnar ont tilldelande av krigstidslillägg och krigstidshjälp eller annat

därmed jämförligt understöd åt befattningshavare i statens tjänst, i den mån hinder

ej möter av vad i lagens 5 § finnes stadgat, jämlikt av Konungen och riksdagen beslutade

grunder och enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser utgå krigstidsunderstöd,

efter ecklesiastikår räknat, till de i 1 § omförmälda prästerna. Vidare

förordnas i lagens 3 §, att innehavare av prästerlig emeritilön äger jämlikt för ecklesiastikåret

1918-1919 av Konung, riksdag och kyrkomöte och för tiden därefter av

Konungen och riksdagen fattade beslut samt enligt de närmare bestämmelser, Konungen

meddelar, uppbära krigstidstillägg, ävensom att i fråga om sådant krigstidstillägg

de grunder, som äro eller varda fastställda för krigstidstillägg eller annat dylikt

understöd åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, skola äga motsvarande tilllämpning.

Angående sättet för gäldandet av det sålunda utgående krigstidsunderstödet

föreskrives i 4 §, att dylikt understöd åt kyrkoherdar och komministrar samt s. k.

ständiga adjunkter skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas,

i den mån sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och Övriga till prästerskapet

anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19

och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestri
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

dande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd flt nu nämnda pj-äster såsom församlingsavgifter

inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar

C öre för varje helt eller påuörjat t O-tal kronor av pastoratets hela inkomst belopp,

skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.

Krigstidsnnderstöd åt adjunkter i egentlig bemärkelse ävensom åt inuebavure

av prästerlig emeritilön skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

1 lagens 5 § meddelas den bestämmelsen, att kyrkofonden ej får för något år i

vidsträcktare män tagas i anspråk för gäldande av krigstidsnnderstöd än som motsvarar

fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga

fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.

Slutligen stadgas i 6 §. att de närmare föreskrifter, som erfordras för lagens

tillämpning, skola meddelas av Konungen.

Med föranledande av bestämmelserna i ovanberörda lag ulfärdades i

överensstämmelse med av riksdagen och kyrkomötet godkända grunder för

krigslidsunderstödets ingående nådiga kungörelser, dagtecknade även de den

30 augusti 1018, dels angående krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1918

—1919 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt

vissa e. o. präster, dels ock angående krigstidstillägg under sagda ecklesiastikår

åt innehavare av prästerliga emerililöner. Uti förstberörda kungörelse

inlogos tillika med stöd av bestämmelsen i 6 § 8 mom. i lagen om kyrkofond

den 9 december 1910 föreskrifter angående krigstidsunderstöd åt extra

ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt nyssnämnda lagrum (kontraktsadjunkter

m. fl.).

I kungörelsen om krigstidsunderstöd åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster stadgas i fråga om de allmänna

grunderna för understödets utgående, bland annat, följande.

Krigstidstillägg utgår enligt § 1 till nedan angivna prästerliga befattningshavare,

nämligen:

1) kyrkoherdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare som s. k.

långvakansvikarier), för vilka lönereglering, fastställd enligt lagen om reglering av

prästerskapets avlöning den 9 december 1010 tiätt i tillämpning;

2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän, vilkas avlöningsförmåner

bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag omförmäles (s. k. ständiga

adjunkter);

3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3 mom. i förordningen

den 18 april 1014 angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets

avlöning m. m. (adjunkter i egentlig mening); samt

4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8 mom. i lagen om

kyrkofond den 0 december 1010 (knntraktsadjunkter m. fl.).

Enligt § 2 äga sagda befattningshavare med vissa begränsningar och undantag

uppbära krigstidstillägg med 30 procent å de kontanta avlöningsförmåner av i kungörelsen

särskilt omförmäld beskaffenhet, vilka jämlikt fastställd lönereglering eller

med stöd av gällande författningsbestämmelser utgå till dem under ecklesiuslikåret.

Kungörelserna

den 30

augusti 1918

angående

krigstidsunderstöd

under ecklesiastikdret

1918—1919.

Krigstidsunderstöd

åt

ordinarie

präster i nyreglerade

pastoratsamt

dt vissa extra

ordinarie

prästmän.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Detta procentuella krigstidstillågg må dock icke överstiga 1,500 kronor för ecklesia*

stikår räknat. Vissa befattningshavare, nämligen de som vid ecklesiastikårets början

innehade prästerlig beställning av beskaffenhet, som omförmäles i § 1, äga utom det

procentuella tillägget uppbära ytterligare kiigslidstilliigg s. k. grundplåt, med 200

kronor.

Krigstidslillägg beräknas jämlikt § 3 å följande slag av löneförmåner:

1) för kyrkoherdar och komministrar å lön, ålderstillägg, hyresersättning och

skjutsersältning:

2) för ständiga adjunkter å adjunktsarvode (såväl grundbelopp som ålderstilllägg)

och — i den mån domkapitlet vid ersättningsbeloppets bestämmande icke tagit

hänsyn till den rådande dyrtiden — ersättning för bostad och viver;

3) för adjunkter i egentlig bemärkelse å adjunktsarvode ( såväl grundbelopp

som ålderstillägg) och vikariearvode; samt

4) för kontraktsadjunkter m. fl. å av Konungen bestämt arvode.

I § 4 mom. 1 meddelas bestämmelser för det fall, att vederbörande befattningshavare

innehar två tjänster. Vid förening av två tjänster av i § 1 angiven

beskaffenhet utgår krigstidstillågg endast för den ena av dessa befattningar, nämligen för

den högst avlönade eller, om avlöningsförmånerna åro lika, för den befattning till vilken

vederbörande först erhållit befordran eller förordnande. Krigstidstillågg utgår

icke heller å sådan förhöjning i adjunktsarvode, som jämlikt 12 § 3 stycket löncregleringslagen

tillkommer extra ordinarie präst, vilken ijänslgör vid två ordinarie befattningar.

— Innehar i § 1 angiven prästerlig befattningshavare samtidigt annan tjänst, vid

vilken han är berättigad att av statsmedel uppbära krigstidstillågg eller därmed jämförlig

tillfällig löneförbättring, utgår krigstidstillågg enligt här ifrågavarande kungörelse

endast i den mån detta tillägg överstiger det av statsmedel utgående tillägget eller

löneförbättringen.

1 § 4 inom. 2 stadgas, att krigstidstillågg icke beräknas å sådan förhöjning

av lön, som omförmäles i 10 § löneregleringslagen, eller å skjutsbidrag, som ulgår

med stöd av stadgandet i 6 § 9 mom. kyrkofondslagen.

I § 5 lämnas vissa föreskrifter an ående den inverkan, som krigstidstillägget

röner av befattningshavarens tjänstledighet.

Befattningshavare, vilken vid ecklesiastikårets ingång hade hustru i livet eller

underhöll barn under 15 års ålder, äger enligt §§ (1 — 8 under vissa förutsättningar

åtnjuta krigstidshjälp med liknande belopp, som stadgats i fråga om statens befattningshavare.

Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillågg och krigstidshjälp

tär enligt § 9 icke överstiga 1,700 kronor för ecklesiastikår räknat.

1 § 11 meddelas närmare bestämmelser angående krigstidsunderstödets utgående

under tjänst- och nådår.

Rörande utbetalningen av det krigstidsunderstöd, som tillkommer det tjänstgörande

prästerskapet, föreskrives i kungörelsen, bland annat, följande.

Vad först angår krigstidsunderstöd till ordinarie präster och ständiga adjunkter

i nyreglerade pastorat, erinras i § 12 därom, att dylikt understöd skall gäldas av

vederbörande pastorat med samma medel och i enahanda ordning som om lön till

kyrkoherde och komminister är stadgat. Storleken av det belopp, vilket såsom krigstidslillägg

tillkommer dylik befattningshavare skall enligt § 13, så snart ske kan, be*

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

räknas och fastställas av vederbörande domkapitel. Befattningshavare, som anser sig

berättigad till krigstidshjälp bär enligt § 14 ingiva ansökning härom till domkapitlet,

vilken myndighet beräknar och fastställer det belopp, vilket såsom krigstidshjälp tillkommer

en var därtill berättigad sökande.

Underrättelse om storleken av de fastställda krigstidsunderslödsbelnppen skall

enligt § 15 av domkapitlet översändas dels till kyrkorådet i vederbörande pastorat,

dels ock till länsstyrelsen i det län, där pastoratet är beläget.

Därest ett pastorat på grund av det krigstidsnnderstöd, som jämlikt domkapitlets

beslut tillkommer pastoratets prästerskap, behöver i större omfattning än som

annars skulle hava ägt ruin antingen använda avlöningsmedel, å vilka uppkommande

överskott skall enligt 3 § 5 mom. i lagen om kyikofond ingå till nämnda fond, etter

taga i anspråk skogsförsäljningsmedel, vilka utgöra avlöningstillgång i pastorat! t enligt

111 § 4 mom. i lagen om reglering av prästerskapets avlöning, eller göra anspråk

på sådan ersättning för forsa ml banavgifter, vilken utgår jämlikt 21 § i sislnämnda

lag, skall vederbörande kyrkoråd enligt i § 16 lämnad föreskrift upprätta och till kontraktsprosten

för granskning översända uppgift av beskaffenhet, som omförmäles i

kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning frän kyrkofonden av vissa anslag

till prästerskapets avlöning och redovisning av vissa för prästerskapets avlöning avsedda

medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd. Med ledning av denna uppgift

utanordna!- länsstyrelsen de skogsförsäljning-medel ävensom den ersättning för

församlingsavgifter, som kunna tillkomma pastoratet utöver vad förut blivit för ecklesiastikåret

utanordnat.

Vidkommande därefter krigstidsunderstöd till andra extra ordinarie präster än

ständiga adjunkter erinras i § 18, att ifrågavarande understöd utgår ur kyrkofonden.

Dylik befattningshavares befogenhet att uppbära grundplåt ävensom storleken av det

befattningshavaren för varje kvartal tillkommande procentuella tillägget skall enligt §

19 prövas och avgöras, respektive fastställas av domkapitlet Befattningshavares rätt

till krigstidshjälp prövas efter särskild ansökan av domkapitlet (§ 20).

Sedan understödsbeloppen blivit fastställda, skall domkapitlet enligt § 21 hos

länsstyrelsen i det län, där befattningshavaren tjänstgör, göra framställning om beloppens

utbetalning.

Enär emeritilön under ecklesiastikåret 1918—1919 endast utgår till ett antal extra

ordinarie prästmän med ett belopp av 1,500 kronor till en var av dem, föreskrives i

kungörelsen om krigstidstillägg åt emeriti allenast, att dylikt tillägg skall utgå med

700 kronor till varje innehavare av emeritilön (§ 1). Detta belopp innefattar dels en

grundplåt å 200 kronor och dels ett procentuellt tillägg å 500 kronor, utgörande en

tredjedel av emerililönebeloppet. Vidare lämnas i § 2 den föreskriften, att, om innehavare

av emeritilön under ecklesiastikåret avlidit, innan honom tillkommande krigstidstillägs;

utbetalats, stärbhuset inträder i den avlidnes rätt. I § 3 stadgas slutligen,

att krigstidstillägget, vilket utgår ur kyrkofonden, skall utbetalas av statskontoret på

en gång.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, ansluta sig de i kungörelserna

den 30 augusti 1918 stadgade grunderna för beräknandet av det vissa

prästmän tillkommande krigstidsunderstödet i huvudsak till de bestämmelser,

vilka jämlikt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle för nämnda år gälla

Krigstidstillägg

åt

emeriti.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Propositionerna

till

1918 års urtima

riksdag

angående

extra krigstidstillägg

åt

statens

befattningshavare.

för krigstidsunderstöd åt statens i tjenst varande och f. d. befattningshavare.

Av de avvikelser, som förekomma, är den viktigaste den, vilken rör krigstidstillägget

till de i tjänst varande prästmännen och består däri, att grundplåten

utgår med ett mindre belopp (200 kronor i stället för 365 kronor) och det

procentuella tillägget efter en lägre procentsats (30 procent i stället för

33 /3) än som fastställts för statsljänstemännen, samt att i samband härmed

maximum för det procentuella tillägget bestämts något lägre än i fråga om

statstjänstemannen (1,500 kronor för år i stället för 1,642 kronor 50 öre).

Efter utfärdandet av förutnämnda kungörelser den 30 augusti 1918 uppkom

fråga om tilldelande av extra krigstidslillägg för år 1918 åt nuvarande

och f. d. befattningshavare i statens tjänst.

I nådiga propositioner (nr 1 och 2) till 1918 års urtima riksdag föreslog

Eders Kungl. Maj:t, att nuvarande och f. d. befattningshavare i statens

tjänst måtte tilldelas ett extra krigstidstillägg för senare halvåret av 1918.

Det extra krigslidstillägget till statens nuvarande befattningshavare skulle

enligt • propositionen tillkomma de befattningshavare, som åsyftades i nådiga

kungörelsen den 22 mars 1918 (Svensk författningssamling nr 138) angående

krigstidstillägg och krigstidshjålp under år 1918 åt befattningshavare i statens

tjänst. I propositionen föreslogs, alt tillägget skulle utgå med en tredjedel

av de å 1918 års senare hälft belöpande avlöningsförmåner, varå krigstidstillägget

beräknades, eller, där beloppet enligt denna beräkningsgrund skulle

understiga 300 kronor för samma tid räknat, med sistnämnda eller däremot

svarande belopp, dock med iakttagande att ingen finge uppbära mera än 4

kronor 50 öre per dag, ej heller mera än hälften av de avlöningsförmåner,

varå krigstidstillägget beräknades. I övrigt skulle enligt propositionen i fråga

om det extra krigstidstillägget i tillämpliga delar gälla vad i nyssherörda

nådiga kungörelse den 22 mars 1918 funnes stadgat angående krigstidstillägg.

Sådana f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka avsåges i nådiga

kungörelsen den 22 mars 1918 (Svensk författningssamling nr 139) angående

krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befiattningshavare i statens tjänst, skulle

enligt propositionen för tiden 1 juli — 31 december 1918 erhålla extra krigstidstillägg

med en tredjedel av vad å 1918 års senare hälft belöpte av den

pension eller det årliga understöd, varå krigstidstillägg beräknades enligt ovannämnda

nådiga kungörelse, dock med iakttagande att det extra krigslidstilllägget

icke finge överstiga 250 kronor. I fråga om förevarande extra tillägg

skulle i övrigt i tillämpliga delar med vissa angivna undantag gälla vad i

nyssberörda nådiga kungörelse funnes stadgat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Enligt de utdrag av statsrådsprotokollet, som funnos fogade vid de

nådiga propositionerna, hade chefen för finansdepartementet såsom motiv för

de gjorda framställningarna anfört, bland annat, följande.

Vid övervägande av de talrika till Kung!. Maj:t ingivna framställningarna om

förhöjning av för år 1918 utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp hade departementschefen

kommit till drn uppfattningen, alt det läge, vari statens befattningshavare

och pensionärer blivit försatta genom den alltjämt fortgående prisstegringen,

vore så allvarligt, att åtgärder till lindrande av deras ekonomiska betryck syntes

höra ulan dröjsmål vidtagas. Nödvändigbeten av dylika åtgärders vidtagande framginge

tydligt därav, att enligt socialstyrelsens undersökningar procenttalet för levnadskostnadernas

stegring från maj 1914, vilket procenttal i januari 1918 uppgick

till 92. den 1 april till 103 och den 1 juli till 119, den 1 oktober stigit till omkring

140. Den prisstegring, som inträffat efter tidpunkten för riksdagens senaste beslut

rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp vore sa stark, att den måste anses

vida överskrida vad som vid ifrågavarande tidpunkt kunde förutses eller förväntas.

Härtill koinine, alt en dyrtid bleve mer och mer kännbar för alla dem, som för sitt

uppehälle vore helt eller i huvudsak hänvisade till fixerade inkomster, ju längre denna

dyrtid varade. Manga utgifter, såsom t. ex. för kläder, vore sålunda av den art, att

de stundom till en tid kunde uppskjutas. Desto kännbarare bleve de ekonomiska

svårigheterna, då dylika förnödenheter sedermera trots allt måste anskaffas. Vidare

torde det i ganska stor utsträckning hava förekommit, alt befattningshavare genom län

förskaffat sig medel till täckande av sina utgifter. Även om det understundom varit

så, att detta skett utan verkligt nödtvång, kunde dock icke förnekas, att skuldsättningen

ofta varit ofrånkomlig. I dylika fall bleve svårigheterna helt naturligt allt

större, ju längre förskjutningen mellan de stegrade levnadskostnaderna och den otillräckliga

inkomsten verkade. När nu såsom under de senaste månaderna varit förhållandet,

prisstegringen bleve starkare än någonsin vid en tidpunkt, då befattningshavare

och pensionärer redan hade flera år av betryck bakom sig, måste ovedersägligen

för dem ett verkligt nödläge inträda, vilket nödvändiggjorde ett omedelbart ingripande

från statens sida, ett ingripande, som påkallades icke blott av omtanke om befattningshavarna

och pensionärerna personligen utan också av hänsyn till statens egen

värdighet och intresse. Vad tjänstemännen anginge, måste staten redan på grund av

de större krav, som ställdes på dessas arbete, tillse, att de bleve avlönade på ett sätt,

som någorlunda tryggade åt dem livets nödtorft, om statsarbetet skulle kunna behörigen

fortgå och erforderlig arbetskraft bibehållas i statens tjänst.

Departementschefen anförde vidare, att han i fråga om principerna för det nya

tillskottet till statens befattningshavares löneförmåner ansett det av förhållandena påkallat

att så nära som möjligt ansluta sig till 1918 års lagtima riksdag-beslut. Redan

med hänsyn till nödvändigheten av frågans snara lösning syntes det icke böra ifrågasättas

att söka utstaka några grunder, som väsentligt skilde sig från de av riksdagen

tidigare under året prövade och fastställda. Departementschefen föreslog därför, att tillskottet

finge formen av en utökning av det redan utgående procentuella krigstidstillågget

samt alt detta extra krigstidstillägg, vilket borde utgå för senare halvåret 1918,

skulle utgöra 33 1 8 procent på varje befattningshavares löneförmåner, d. v. s. en fördubbling

av det krigstidstillägg. som enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1911). 1 sand. 288 käft. (Nr 325.) 3

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda utskottet

vid

1918 års urtima

riksdag.

Kungörelserna

den 3

december

1918 angående

extra

krigstidsbidrag.

utgå under senare hälften av ifrågavarande år. Dock skulle tillägget varken få understiga

3l''0 kronor för halvår räknat eller överstiga ett belopp av 4 kronor 50 öre per

dag. Tillägget finge ej heller uppslå till mer än 50 procent av den för halvåret utgående

avlöning, varå tillägg beräknades.

Även beträffande det extra krigstidstilläget åt f. d. befattningshavare i statens

tjänst, vilka avgått med pension, förklarade sig departementschefen rörande frågan

om de personer, åt vilka dylikt ökat tillägg borde beredas, ävensom de närmare villkoren

därför anse lämpligast att ej avvika från de grunder, som i förenämnde hänseden

antagits av 1918 års lagtima riksdag. Vad åter anginge spörsmålet om det extra,

krigstidstil äggets storlek och om den tidpunkt, från vilken detsamma boide utgå,

ansåg departementschefen, att den princip, som löljts i fråga om statens nuvarande

befattningshavare, givetvis även borde tillämpas beträffande statens pensionärer, d.

v. s. att dessa f. d. befattningshavare borde för senare halvåret 1918 erhålla ett procenta

llt lika stort extra krigstidstillägg, som för nämnda halvår förut lillkommit dem.

I fråga om de närmare villkoren för det extra krigstidslilläggets utgående syntes de

av 1918 års lagtima riksdag antagna grunderna böra med visst angivet undantag

vinna tillämpning.

Det särskilda utskott vid 1918 års urtima riksdag, som behandlade ärendet

om krigstidsbidrag, förklarade i sitt utlåtande i anledning av förutberörda

nådiga proposition nr 1 (första särskilda utskottets utlåtande nr 1), att utskottet

i fråga om arten och omfattningen av det ifrågavarande extra dyrtidsbidraget

åt befattningshavare i statens tjänst funnit omständigheterna påkalla mera

vittgående åtgärder än som av Kungl. Maj:t föreslagits; och hemställde utskottet

med anledning härav dels om vissa höjningar i fråga om det extra

krigslidstillägget, dels ock om beviljande av extra krigstidshjälp för senare

halvåret 1918 till lägre inkomstlagare med viss försörjningsskyldighet. Jämväl

det i nådiga propositionen nr 2 föreslagna extra krigstidstillägget åt f. d.

befattningshavare i statens tjänst borde enligt utskottets mening förhöjas, och

gjorde utskottet (i sitt utlåtande nr 2) framställning om dylik höjning.

Utskottets berörda förslag godkändes av riksdagen och i överensstämmelse

med dess beslut utfärdades nådiga kungörelser den 3 december 1918

angående extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp för senare halvåret

1918 åt befattningshavare i statens tjänst samt angående extra krigstidstillägg

för senare halvåret 1918 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. 1

1 kungörelsen angående extra krigstidsbidrag åt statens i tjänst varande befattningshavare

stadgades, att det extra krigstidstillägget skulle utgå dels i form av procentuellt

tillägg med x/s av de å 1918 års senare hälft belöpande avlöningsförmånerna,

dock minst 1 krona 75 öre och högst 4 kronor 50 öre om dagen, dels ock därutöver

såsom dagtillägg med 1 krona per dag d. v. s. samma belopp, som kunde anses belöpa

på varje dag av året av den av lagtima riksdagen flerlalet befattningshavare tilldelade

s. k. grundplåten. För halvåret i dess helhet skulle alltså det extra tilläggets

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

minimum utgöra (184x1,75 + 184,00=) 506 kronor och dess maximum att uppgå till

(184x4.50 + 184.00=) 1,012 kronor. Det sammanlagda tillägget fick icke överstiga 3/*

av de avlöningsförmåner varå det beräknades. I fråga om ogift personal, smil ägde

åtnjuta fri kost i full utsträckning, skulle tillägget i regel vara begränsat till l/2 av

lönebeloppet.

Jämte det extra krigstidstillägget skulle till vissa försörjningspliktiga befattningshavare

även utgå extra krigstidshjulp med hälften av de särskilda belopp, som beslutats

av den lagtima riksdagen i fråga om den då medgivna krisrstidsh jälpen. Rätten

att uppbära dylik hjälp utsträcktes dock att gälla även sådana befattningshavare vilka

enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt erlade skatt för ett beräknat

belopp av över 4,000 men ej över 6,000 kronor.

I kungörelsen om extra krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst

förordnades, att det extra tillägget skulle utgå med 100 kronor jämte 1/8 av det å

1918 års senare hälft belöpande pensions- eller understödsbeloppet, dock med iakttagande

att det extra krigstidstilläggel icke finge överstiga 350 kronor.

I fråga om det extra krigstidstillägget och den extra krigstidsbjälpen till statens

nuvarande och f. d. befattningshavare skulle i övrigt med ett par mindre modifikationer

i tillämpliga delar gälla de bestämmelser som lämnats för det av 1918 års lagtima

riksdag beslutade krigstidsbidraget.

Förslag om extra krigstidsunderstöd jämväl åt prästerna framställdes uti Motionär wt

två vid 1918 års urtima riksdag väckta motioner. tima ritedao

Uli en inom första kammaren väckt motion (nr 8) hemslällde herr K. J. om extra

lekman, att riksdagen ville för sin del besluta, att ett extra krigstidsunderstöd,

motsvarande det som av riksdagen kunde komma att beviljas åt statens befatt- präster

ningsliavare, måtte för ecklesiastikåret 1918—1919 beredas åt de präster, skåpet.

som genom lag den 30 augusti 1918 kommit i åtnjutande av sådant understöd,

att utgå i enlighet med de i nämnda lag och Kungl. Maj:ts samma dag

utfärdade kungörelse stadgade grunder.

Vidare yrkades i en inom andra kammaren av herr Lindman väckt motion

(nr 4), att riksdagen måtte för sin del besluta, att åt de präster, som avsåges

i lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i

nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av

prästerliga emeritilöner, skulle för senare hälften av ecklesiastikåret 1918

1919 utgå extra krigstidstillägg enligt ovan anförda grunder.

I sitt i anledning av dessa motioner avgivna utlåtande (nr 20) har riksdagens

första särskilda utskott anfört följande.

Att de befattningshavare eller f. d. befattningshavare, för vilka extra krigstids1

il lägg uti förevarande tvenne motioner ifrågasattes, under nu förevarande dyrtid vore

i behov av särskilt understöd, det hade redan blivit av riksdagen erkänt, da vid innevarande

års lagtima riksdag för ecklesiastikåret 1918—1919 tillerkänts dem ett krigs- , r:; ''

tidsunderstöd, som utginge efter vissa bestämda grunder. Det vore uppenbart, att

den höjning av levnadskostnaderna, som under är 1918 inträtt och som föranlett det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departementschefens

uttala)! de.

förslag till extra krigstidstillägg för statens befattningshavare i allmänhet, vilket blivit

av Kungl. Magt framlagt för den urtima riksdagen, drabbat och drabbade jämväl de

befattningshavare, om vilka i förevarande motioner vore fråga. Samma skäl, som

talade för ett extra krigstidstillägg åt de förra, syntes därför gälla även för de senare.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört skulle utskottet ansett sig böra tillstyrka

ett extra krigstidstillägg för den senare hälften av ecklesiastikåret 1918 —1919,

därest detta icke skulle medfört en olägenhet, som utskottet icke kunnat lämna obeaktad.

Enligt lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i

nvreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner skulle nämligen utgå krigstidstillägg och krigstidshjälp åt ifrågavarande

befattningshavare för ecklesiastikåret 1918—1919 jämlikt av Konung, riksdag

och kyrkomöte beslutade grunder. Ett extra ki igstidsunderstöd för den senare delen

av nämnda år skulle således nödvändiggöra ett särskilt kyrkomöte för frågans behandling.

Detsamma gällde däremot icke för följande ecklesiastikår, enär enligt samma

lag för tiden efter ecklesiastikåret 1918 — 1919 krigstidsunderstöd finge utgå till ifrågavarande

befattningshavare enligt grunder, som beslutades av Konungen och riksdagen

allena.

Med hänsyn härtill hade utskottet funnit det vara önskvärt, om extra krigstidstillägg

för det senare halvåret 1918—1919 skulle kunnat beredas ifrågavarande befattningshavare

utan att ett särskilt kyrkomöte därför behövt avhållas.

Enligt vad utskottet inhämtat av ett utav cbefen för ecklesiastikdepartementet i

ämnet gjort uttalande både jämväl han behjärlat de svåra ekonomiska bekymmer, som

rådde hos en del av prästerskapet, men han hade. huvudsakligen till följd av

nödvändigheten att hålla ett kyrkomöte för frågan, övergivit tanken pä att framlägga

en proposition i ärendet till den urtima riksdagen. Enligt berörda uttalande hade

emellertid regeringen för avsikt att på annat sätt i allt väsenlligt hälla prästerna

skadeslösa för den förlust de konime alt lida, om frågan ej kunde lösas vid den urtima

riksdagen. Eldigt vad departementschefen tänkt sig skulle nämligen i en blivande

proposition till nästa riksdag föreslås sådana belopp för krigstidsunderstödet

under ecklesiaslikåret 1919—1920. att detta innefattade även ersättning för

det uteblivna extra krigstidsunderstödet under ecklesiastikåret 1918—1919.

Utskottet fann delta av departementschefen föreslagna tillvägagångssätt vara.

lämpligt. Härigenom vunnes i huvudsak, att ifrågavarande befattningshavare erhölle

de dyrtidstillägg. varav de så väl vore i behov, och man undginge sammankallandet

av ett särskilt kyrkomöte. Det vore tydligt att ''id beviljandet av krigstidstilläggel

för ifrågavarande halvår hänsyn borde tagas till de grunder för extra krig* idstillägg

och krigstidshjälp, som av den urtima riksdagen bleve beslutade för övriga befattningshavare,

med de modifikationer, som gällt i fråga om grunderna för de vid 1918

års lagtima riksdag beslutade krigstidsunderstöden till ifrågavarande befattningshavare.

På grund av vad utskottet sålunda anlört hemställde utskottet att herrar Ekmans

och Lindmans förevarande motioner icke måtte av riksdagen bifallas.

Utskottets hemställan bifölls sedermera av riksdagen.

En redogörelse för det uttalande av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartemeniet,

som av särskilda utskottet åberopats, återfinnes i Svensk kyrkotidning

för den 27 november 1918 (nr 48), Av denna redogörelse framgår,

opaginerad Kontrollera mot PDF

att statsrådet tänkt sig, att propositionen i ämnet till 1919 års riksdag skulle

kunna byggas på följande grunder.

Först och främst skulle stoi leken av det krigstidstillägg, som ordinärt

borde utgå för ecklesiastikåret 1919—1920, avvägas. Därnäst skulle man

beräkna, huru stort belopp, som bort utgå i extra krigstidstillägg under sista

halvåret av ecklesiaslikåret 1918 — 1919. Sedan skulle dessa belopp sammanläggas

till en gemensam procentsats eller summa, som formellt skulle

läggas på ecklesiaslikaret 1919—1920. Propositionen borde avlämnas i så

god tid att en eventuell författning kunde träda i kraft den 1 maj 1919, då

det nya ecklesiastikåret började. Ulbetalningen borde sedan kunna äga rum

ganska snart. Naturligtvis måste vid denna propositions utarbetande, liksom i

propositionen till 1918 års lagtima riksdag, tagas hänsyn till alt prästerna i

regel åtnjöte bostad, bränsle och vissa s. k. tjänstbarheter in natura och att

krigstidsunderstödet följaktligen borde avvägas med hänsyn härtill, men enligt

slatsrådets uppfaltni g borde understödets storlek beräknas till precis det

belopp, som sammanlagt skulle utgått, därest extra krigstidstillägg beslutats vid

1918 års urtima riksdag och ordinärt krigstidsunderstöd fastställts för ecklesiastikåret

1919—1920. Fördelen med en sådan anordning vore, att intet

allmänt kyrkomöte behövde väljas och sammankallas, att krigstidstillägget

komme att bestridas efter de grunder, snni år 1918 fastställts av Konung,

riksdag och kyrkomöte gemensamt, samt att den föreskrivna undersökningen

om kyrkofondens bärkraft kunde verkställas innan statsmakterna fattade beslut.

Prästerskapets behov av fortsatt krigstidsunderstöd.

Kommittén övergår härefter till alt söka besvara frågan, huruvida de i

lagen den 30 augusti 1918 omförmälda prästmännen även för ecklesiastikåret

1919—1920 kunna anses hava behov av krigstidsunderstöd samt angående

graden av detta behov.

Beträffande de synpunkter, som vid behandlingen av frågan om krigstidsunderstöd

åt ifrågavarande prästmän under ecklesiastikåren 1917—1919 gjort

sig gällande med avseende å behovet av dylikt understöd, torde kommittén

få hänvisa till den utförliga redogörelse, som återfinnes å sid. 11 —17 i

statsrådsprotokollet till den i ämnet till 1918 års riksdag avlåtna propositionen

nr 286.

Från berörda redogörelse torde här allenast få för sammanhangets skull

erinras om följande.

Synpunkter,

som gjorts

gällande vid

frågans tidt

gare behovd

Ung.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Något tvivel yppades vid sistnämnda frågas behandling icke därom, att

ett verkligt behov av krigstidsunderstöd förelåge för prästerna i nyreglerade

pastoral. Däremot ansågs frågan om graden av detta behov kunna vara föremål

för olika meningar. . 1

I detta senare hänseende framhöll departementschefen, hurusom man ej

Unge förbise att i löneavseende full jämnställdhet icke rådde mellan prästerna

och statens befattningshavare, beroende på de naturaförmåner, prästerskapet

åtnjöte. Detta förhållande hade beaktats av de sakkunniga, vilka tillkallats

för att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid utredningen av frågan om

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat. Dessa sakkunniga hade

till behandling upptagit frågan, huruvida berörda naturaförmåner kunde anses

vara av sådan betydelse för prästernas ekonomi att krigstidsunderstödet åt

dem borde erhålla mindre omfattning än motsvarande förmåner för statstjänstemannen.

De kommo till det resultatet, att naturaförmånerna visserligen i

allmänhet innebure en förmån för prästerskapet, men dock icke av sådan betydelse,

att det kunde anses rättvist att med hänsyn till dem giva krigstidsunderstödet

åt prästerna mindre dimensioner än det motsvarande understöd,

som för år 1918 i propositionen nr 10 av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i fråga

om statens befattningshavare.

Vidare framhöll departementschefen att vid den tidpunkt, då de sakkunniga

hade att behandla ifrågavarande ämne, riksdagens beslut med anledning

av nämnda proposition ännu icke förelåg, samt erinrade därom att, det beslut,

riksdagen sedermera fattat rörande krigstidstil lägg och krigstidshjälp under år

1918 åt befattningshavare i statens tjänst emellertid innebure en icke oväsentlig

höjning av de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppen. Frägan vore då

enligt departementschefens åsikt, om jämväl för prästerskapets del en motsvarande

ökning borde ske.

Departementschefen stannade vid att tillstyrka, att krigstidstillägget och

krigstidshjälpen till prästerskapet för ecklesiastikåret 1918—1919 matte utgå

enligt de grunder i tillämpliga delar, som i propositionen nr 10 utstakats

för motsvarande understöd åt befattningshavare i statstjänst.

Denna sin ståndpunkt motiverade departementschefen i främsta rummet

med saknaden av utredning för ett säkert bedömande av kyrkofondens förmåga

att bära högre krigstidsunderstöd än det av kyrkolöndskommiltén i

överensstämmelse med nämnda grunder föres agna, men han fann denna ståndpunkt

motiverad även av sakliga skäl och yllrade därom följande:

«Den olikställighet mellan prästerskapet och statst jänarna, som härigenom

skulle uppstå i fråga om krigstidsunderslödets omfattning, synes mig även

ur rent sakliga synpunkter kunna försvaras. De naturaförmåner i form av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

bostad och bränsle in natura, som prästerskapet i stor utsträckning åtnjuter,

bidraga givetvis till en ej oväsentlig lindring i dyrtidens tryck. Ävenledes

lärer det ej kunna bestridas, att de Ijänstbarheler, som i en mängd fall

tillförsäkrats prästerna i arrendekontrakten, i någon män bidraga att göra

kristiden mindre kännbar för prästerna än för de i statens tjänst anställda

befattningshavarna. Jag anser därför, att, vad angår tiden efter ecklesiastikåret

1917—1918, man rättvisligen med avseende på storleken bör göra

någon skillnad mellan det krigstidstiHägg och den krigstidshjälp, statens befattningshavare

erhålla, och det motsvarande understöd, varav prästerna må

komma i åtnjutande. För att bedöma huru långt man härvid bör gå, hade

det väl varit önskligt, alt en mera ingående undersökning rörande värdet av

prästerskapets naturaförmåner förelegat. Då emellertid en dylik undersökning

med säkerhet skulle hava dragit ut på tiden, så att ärendet icke kunnat

framläggas för den nu samlade riksdagen, har jag nödgats avstå därifrån.

Såsom frågan nu ligger, synes det mig, som om den av mig förordade reducering

av prästernas krigstidstillägg och krigstidshjälp i förhållande till statstjänarnas

— även om den av förut angivna skäl ej grundar sig på någon

matematisk uppskattning av ifrågavarande förmåners värde — likväl av såväl

praktiska skäl som ur billighetssynpunkt vore efter omständigheterna tillfredsställande.

Kvarstår behovet av krigstidstillägg och krigstidshjälp för

prästerna jämväl för tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919, måste givetvis,

liksom i fråga om statens befattningshavare, för varje år tagas under omprövning,

vilket mått understödet för det året skäligen bör erhålla.»

I enlighet med vad Eders Kung!. Maj:t föreslog, godkände riksdagen de

allmänna grunder, som för krigstidst illäggs och krigstidshjälps utgående till

ifrågavarande präster för ecklesiaslikåret 1918—1919 blivit av departementschefen

förordade.

Prästerskapet i nyreglerade pastorat ävensom de i lagen den 30 augusti

1918 avsedda e. o. prästmännen hava i följd bärav för ecklesiastikåret

1918—1919 kommit i åtnjutande av lägre kr\gsl\(.tetillä g g ån statstjänstemannen

uppburit för året 1918. Krigs! idså;a/pen åter har utgått efter enahanda

grunder för båda grupperna befattningshavare.

Till innehavare av prästerliga emerililöner utgick krigstidstillägg under

ecklesiastikåret 1918—1919 efter samma grunder som till statens pensionärer.

Vad nu angår spörsmålet om prästerskapets behov av krigstidsunderstöd

även för ecklesiastikåret 1919—1920, synas delade meningar knappast kunna

råda därom, alt ett dylikt behov kommer att kraftigt göra sig gällande. Det

torde i detta hänseende vara tillräckligt alt hänvisa till det förhållandet, att

dyrtidsökningen, som enligt socialstyrelsens beräkning i slutet av september

Behovet av

krigstidsuv

derut öd för

ecklesiastik

(kret

1919—l!)''3o.

opaginerad Kontrollera mot PDF

te

(iraden av

behovet.

Värdet av

prästernas

naturaförmåner

och tjänst

barheter.

1918 uppgick till 142 procent, vid årsskiftet stigit till 167 procent. De

här efteråt omförmälda sakkunniga, vilka haft att bereda frågan om krigstidsbidrag

åt statstjänarna för år 1919, hava även utan tvekan tillstyrkt

beviljandet av ett dylikt bidrag om 66 2/3 procent.

Då kommittén därefter har att överväga frågan om måttet av det krigstidsunderslöd,

som må tillkomma prästerna i nyreglerade pastorat för ecklesiastikåret

1919—1920 —• vilken tid i förevarande hänseende får anses motsvara

kalenderåret 1919 för statstjänstemannen — framställer sig på nytt

frågan om sagda understöd bör på grund av befintligheten av förut berörda

naturaförmåner bestämmas till lägre belopp än det, vartill motsvarande understöd

för statstjänarna må varda bestämt lör år 1919.

Omförmälda naturaförmåner beslå, såsom av ovannämnda redogörelse

närmare framgår, dels däri alt prästerna i nyreglerade pastorat i stor utsträckning

åtnjuta fri bostad med, där hinder ej möter, erforderligt område

till trädgård ävensom, i de fall då tillgång därtill finnes, rätt att avgiftsfritt,

men på egen bekostnad, å löneboställe bekomma ved och bränntorv till husbehov,

och dels däri att vid utarrendering av löneboställe, som är avsett för

jordbruk, arrendatorn plägar, jämlikt 13 § i förordningen den 15 september

1911 angående utarrendering av prästerskapets löneboställen, tillförbindas att

»mot måttlig ersättning» till tjänstinnehavaren utgöra vissa tjänstbarheter,

nämligen skjutsning, leverans av mjölk och smör till Ijänstinnehavarens hushåll,

beredande av den av tjänstinnehavaren för husbehovet anskaffade veden

och, där tjänstinnehavaren äger från bostället bekomma ved och bränntorv,

huggning eller upptagning samt framforsling av dylikt bränsle, ävensom biträde

med renhållning å prästgården och trädgardens skötsel.

Den av departementschefen omförmälda lättnad i dyrtidens tryck, som

den fria bostaden bereder de präster, vilka åtnjuta sådan bostad, har vid

meddelande av hittills gällande bestämmelser om krigslidstillägg beaktats på

det sätt, att k-rigstidstillägget för präster ej beräknats på värdet av den fria

bostaden. Statstjänstemannens flertal, som ju icke har fri bostad, äger åter

beräkna krigslidstillägg jämväl på den del av lönen, som är avsedd att motsvara

hyreskostnaden. Denna grund för bestämmandet av måttet för krigstidstillägget

innebär icke någon fördel för prästen. Den under kriget uppkomna

höjningen i hyreskostnaden är nämligen avsevärt mindre än höjningen

i samtliga levnadskostnader tillsammanlagna. Den förra höjningen är av

socialstyrelsen beräknad hava vid slutet av år 1918 uppgått till allenast

20 %, den senare åter till 167 %. Det procenttal, som anger höjningen i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

samtliga levnadskostnader, är i följd härav för lågt, då fråga är om höjningen

i levnadskostnaderna med frånräknande av hymn.1)

Icke alla präster åtnjuta fri bostad. Av en verkställd beräkning framgår,

att omkring 15 % av prästerna i hittills nyreglerade pastorat icke åtnjuta

nämnda förmån. I stället uppbära dessa senare hyresersältning, och

då de äga att beräkna krigstid>tillägg å berörda ersättning, äro de i detta

hänseende likställda med statstjänstemannen.

Till belysande av det sagda torde få anföras följande. En komminister

med 3,000 kronors lön och fri bostad torde kunna anses vara i lönehänseende

iikställd med eu statsljänare med omkring 3,750 kronors avlöning.

Krigslidstillägget för den förre uppgick för ecklesiastikaret 1018—1 19 till

1,100 kronor, vartill bör läggas mervärdet å bostadsförmånen, vilken icke

torde kunna sättas till mer än 150 kronor. För eu statstjänsteman med

3,750 kronors lön uppgick krigstid sti I lägget för ar 1918, oavsett det för

senare halvåret beviljade, till 1,615 kronor. I det nu antagna tal let har

komministern alltså i krigstidstilliigg åtnjutit 36,67 % å sin kontanta lön

jämte förmanen alt ej behöva vidkännas ökade kostnader för bostad; statstjänstemannen

åter 43,07 % krigstidslillägg på sin lön.

Befintligheten av trädgård medverkar till lättare och rikligare tillgång

till vissa födoämnen. Mången trädgård är ock till ekonomisk fördel för sin

innehavare. Om flertalet trädgårdar, som ej drivas yrkesmässigt, och till

dessa lära väl i regeln prästgårdarnas trädgårdar höra, torde dock gälla, att

de ej för innehavaren. medföra någon egentlig ekonomisk fördel.

I avseende å det fria bränslet förhåller det sig så, att prästen äger få

ved åt sig kostnadsfritt utstämplad men har att själv bestrida utgifterna för

dess huggning, framforsling och beredning. Förmånens värde motsvarar alltså

vedvirkels rotvärde. I avseende ä denna lönetillgäng är den piäst, som

har tillgång till ved in natura, på det sätt gynnsammare ställd än statstjänstemannen,

att han ej får vidkännas den av dyrtiden föranledda förhöjningen

i vedvirkets rotvärde. Å sin sida hava staWjänstemännen — vilkas

löner torde vara beräknade med hänsyn till att de hava att själva bekosta

sin ved — genom krigstidstillägget bekommit gottgörelse även för en del av

den ökade bränslekostnaden.

Efter vad kommittén inom domänstyrelsen inhämtat, uppgår förhöjningen

i vedvirkets rotvärde, procentuellt, icke till den förhöjning, som inträffat å

'') I det, av socialstyrelsen antagna normalhushållet med 2,000 kronors levnadskostnader före

kriget har fördyringen i sin helhet beräknats till 167 % eller 3,340 kronor. Av ett dylikt hushålls

utgifter lärer hyreskostnaden hava före kriget antagits till 300 kronor. Då fördyringen å

denna post beräknats till 20 %, motsvarande 60 kronor, uppgår fördyringen i avseende på Övriga

levnadskostnader till 3,280 kronor, motsvarande 193 %.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 288 käft. (Nr 325.)

4

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Övriga levnadskostnader. Denna senare förhöjning beräknas, som nämnt,''vid

senaste årsskiftet till 167 %. Förhöjningen å ved virkets rotvärde åter har

ansetts kunna för södra och mellersta Sverige, dock med någon reservation

för beräkningens osäkerhet, uppskattas till omkring 75 %.

Av verkställd utredning framgår, att omkring 65 % av prästerna i nyreglerade

pastorat åtnjuta ved in natura. Att denna förmån stundom kan

vara av tvivelaktigt värde — exempelvis på grund av avlägsen belägenhet

av den skog, där vedfångsten äger rum — framgår därav, att en del präster

i nyreglerade pastorat begärt och fått rätten att bekomma ved in natura

utbytt mot kontant ersättningsbelopp.

I detta sammanhang torde få framhållas, att många präster i avseende å

bränslekostnaden eljest fått vidkännas mindre tryck av dyrtiden än statstjänslemännen

i allmänhet. Anledningen härtill ligger på ett annat område

än det nu berörda. Enligt vad inom socialstyrelsen inhämtats uppgick vid

1918 års slut den beräknade fördyringen i bränslet ) till 281 %. Då rotvärdets

fördyring, som nämnt, är allenast omkring 75 %, faller bränslets fördyring

till allra största delen på kostnaderna för vedens huggning och forsling.

I detta hänseende intager ett stort antal präster en i jämförelse med

flertalet statstjänstemän gynnsam ställning till följd av kortare transporter.

Många präster åtnjuta jämväl i avseende å vedens huggning förmåner, som

ej tillgodokomma statstjänstemännen i allmänhet, något som är beroende på

de vid löneboslällenas utarrendering betingade arbetsprestationerna, varom i

det täljande närmare förmäles.

Vad angår ovannämnda tjänst b ar heter och naturaförmåner, som vid löneboställes

utarrendering plåga förbehållas prästerna, har befunnits nödigt söka

åstadkomma utredning, huruvida och i vilken omfattning samma tjänstharheter

och naturaförmåner må kunna anses hava gjort dyrlidens tryck mindre

kännbart för den prästerliga tjänstinnehavaren än för andra statens befattningshavare.

För sådant ändamål har kommittén från länsstyrelserna infordrat

upplysning angående de grunder, som vid utarrendering av prästerskapets

lönebostaden plågat av länsstyrelserna tillämpas i avseende å bestämmandet

av ersättning för de naturaförmåner och tjänstbarheter av olika

slag, varom förbehåll till förmån för tjänslinnehavaren göras i arrendekontraktet,

samt angående omfattningen av dessa förmåner. Därjämte har begärts,

bland annat, uttalande, huruvida värdet av de naturaförmåner och tjänstbarheter

i form av skjuts, mjölk och smör m. m., som vederbörande präst

sålunda äger enligt gällande arrendekontrakt tillgodonjuta av arrendator!),

’) I budgeten för det av socialstyrelsen beräknade normalhushållet ingå bränsle och lyse med

tillhopa 97 kronor — således med ej fullt 5 % av samtliga utgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1?

kunda dels under normala prisförhållanden ocli dels under nuvarande prisförhållatiden

i mera avsevärd mån anses understiga förmånernas värde enligt i

orten eljest gängse pris. Tdlika har kommittén från de olika länen införskadat

ett antal enligt 1911 års arrendeförordning upprättade och för den

nu föreliggande frågans bedömande upplysande arrendekontrakt.

Av de sålunda mottagna upplysningarna och inkomna arrendekontrakten

framgår att de förbehåll i avseende å naturaförmåners och tjänstbarheters

åtnjutande, som göras i arrendekontrakten, i regel äro av ekonomiskt värde

för prästen. Den av länsstyrelserna i omförmälda hänseende tillämpade praxis

är emellertid ytterst skiftande. I följd härav är också de betingade förmånernas

värde av väsentligt olika storlek i olika fall. Såsom allmänt omdöme

kan emellertid anföras följande.

Den ersättning, som präst enligt arrendekontraktet skall erlägga till

arrendatorn för skjuts, utgår i allmänhet med (ixa belopp efter kilometer

eller nymil räknat. Dessa belopp synas i regel understiga de i skjutstaxan

även under normala lider angivna. Prästen torde alltså vanligen här undgå

den stegring i utgifter, han måst underkasta sig, därest han nödgats betala

skjutsen efter taxan. Nu berörda förhållande lärer emellertid, så vitt angår

skjuts i tjänstärenden, icke kunna i jämförelse med statstjänstemannen tillgodoräknas

honom såsom en förmån. Statstjänstemannen få i regel sin

resekostnad, där sådan uppstår för dem, fullt ersatt enligt resereglemente!.

Sedd ur prästens synpunkt innebär ifrågavarande förmån allenast att han

genom förbehållet i arrendekontraktet undgått en eljest oundviklig stegring i

sina utgifter i och för tjänsten och således i detta hänseende undsluppit en

av dyrtiden eljest föranledd merutgift, som skulle hava gjort hans behov av

krigstidsunderstöd större än statstjänstemannens.

Något annorlunda ställer det sig med avseende å den enskilda skjutsen.

Det. är dock att uppmärksamma, att denna skjuls är påkallad av prästens

bosättning på landet och således till stor del betingad av hans behov av

tillgång till skjuts för upphandling och hemforsling av hushållsförnödenheter

in. m., ett behov följaktligen, som i regel ej har sin motsvarighet hos statstjänstemannen.

Den omständigheten att prästen på grund av arrendeavtalet

går fri från stegrade kostnader för den enskilda skjutsen innebår alltså i

stort sett endast att han undsluppit en fördyring, som, om den inträtt, skulle

i detta avseende hava ställt honom i ett ännu ogynnsammare läge än statstjänstemannen.

Den förmån av nu ifrågavarande slag, som framför andra kunde för

prästen medföra eu gynnsammare ställning än för statstjänstemannen, är

otvivelaktigt rätten att bekomma mjölk och smör. Det framgår i delta avseende

av länsstyrelsernas redogörelser och av de inkomna arrendekontrak
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

ten alt prästen oftast skall enligt de träffade avtalen för dessa förnödenheter

betala »efter orlens pris», «elter gängse pris», efter inköpspriset vid närmaste

mejeri eller dylikt. I dessa fall undgår prästen således ej en dyrtidens

prisförhöjning motsvarande ökning i levnadskostnaderna, om än denna

får anses något understiga motsvarande förhöjning i städer och industrisamhällen.

Där åter, såsom mindre ofta skett, priset för mjölk och smör blivit

fixerat till belopp, som icke överstiger priset före fördyringens inbådande,

undgår givetvis prästen en ganska väsentlig del av den fördyring, som drabbar

statstjänstemannen.

Ersättningen för de dagsverken, som äro erforderliga för renhållning å

prästgården, för trädgårdens brukning och för vedens beredande m. m., torde

oftast vara bestämd till pris, som motsvarar dagsverkenas värde före dyrtidens

inträde. I regel lärer alltså prästen i dessa hänseenden undgå att

till fullo få känna dyrtidens tryck. Dock torde härvidlag få erinras därom,

att renhållningen på präslgårdsområdet är ett onus, som ej har någon motsvarighet

för statstjänstemannen. Vidare torde vara att framhålla, att de

billigare brnkningskostnaderna vid trädgårdsskötseln nog till stor del uppvägas

av inträdd fördyring av omkostnaderna i övrigt för densamma. Däremot

innebär den omständigheten, att ett stort antal präster hava tillgång

till billig arbetskraft för bränslets beredande en förmån, som i denna del

skänker dem en gynnsammare ställning än den statstjänstemannen i allmänhet

intaga.

Med hänsyn till den mycket växlande praxis, som av länsstyrelserna

tillämpas, har det icke befunnits möjligt att till något visst belopp beräkna

värdet å den fördyring, prästerna kunna anses hava undgått genom de villkor

i fråga om naturapreslationer till deras förmån, som göras i arrendekontrakten,

medelst angivande av något medeltal härutinnan för samtliga präster.

Under det att i vissa pastorat — såsom det synes dock mera undantagsvis

— förmånen att åtnjuta vissa naturaprestalioner kan uppskattas

till rätt betydande belopp, kan det däremot beträffande andra pastorat ifrågasättas,

om berörda förmån över huvud kan skattas till något som helst

belopp. En värdeuppskattning i nu ifrågavarande hänseende är för övrigt

beroende på den utsträckning, vari prästen tar ut de för honom betingade

förmånerna. Ej heller bör förbises, att ett stort antal präster tinnes, som ej

äro tillförsäkrade förmåner och tjänstbarheter av nu avsedda slag. Kommitténs

till länsstyrelserna riktade anmodan att om möjligt angiva något värde

å förmånerna i fråga har i regel ej heller kunnat av dem fullgöras. Där

elt värde angivits, innefattar detta för övrigt oftast även värdet å tjänsteskjutsen,

något som ju, såsom förut berörts, för det nu förevarande ändamålet

är missvisande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Frånsett emellertid den lättnad, som för ett stort antal av prästerskapet

uppkommit därigenom att präst på grund av de för honom i arrendekontrakt

betingade förmåner in natura och tjänstbarheter undgått alt få vidkännas i

hela sin vidd den fördyring av levnadskostnaderna, varav statstjänstemannen

i allmänhet drabbats, torde redan den omständigheten, att prästen i allmänhet

är boende på landsbygden, innebära en icke obetydlig förmån. Det lärer vara

oförnekligt, att den på landsbygden bosalte, åtminstone såsom regel betraktat,

halt betydligt lättare att motstå dyrtidens tryck än invånarna i städer eller andra

tättbebyggda samhällen. Häri ligger efter kommitténs tanke den huvudsakligaste

anledningen till att krigstidsunderstödet må kunna sättas till lägre

belopp för prästerna än för statstjänstemannen, vilkas flertal är boende i

städer eller andra tättbebyggda samhällen.

Till besvarande framställer sig då den frågan, i vilken omfattning man

kan anse ovannämnda omständigheter i avseende på lättnad i det tryck,

som dyrtiden utövar, böra för prästerna, i jämförelse med statstjänstemannen,

föranleda minskning i krigstidsunderslödets belopp.

Alt verkställa en matematisk uppskattning av denna lättnad är, såsom

av det anförda framgår, synnerligen vanskligt för att ej säga omöjligt, allra

helst förhållandena ställa sig synnerligen olika vid olika tjänster.

Såsom förut vidrörts, gjordes vid beredande av krigstidstillägg för ecklesiastikåret

1918—1919 för präster och för kalenderåret 1918 för statstjänstemän

den skillnad mellan nämnda grupper befattningshavare, att den så kallade

grundplåten bestämdes för statstjänstemännen till 365 kronor men för prästerna

till 200 kronor (= omkring 55 % av 365 kronor) samt det procentuella

tillägget till 33 1/3 % för de förra men 30 % för de senare, varjämte

maximum sattes för statstjänstemännen till 2,007 kronor 50 öre men för

prästerna till 1,700 kronor (= omkring 85 % av 2,007 kronor 50 öre). Däremot

utgick krigstidshjälpen med samma belopp för prästerna som för statstjänstemännen.

Därvid torde böra fästas uppmärksamheten på att skillnaden mellan

krigstidsunderstödens storlek i själva verket är något större än som framgår

av de angivna siffrorna. Detta sammanhänger med den förut berörda omständigheten.

att den under kriget uppkomna böjningen i hyreskostnaden är

avsevärt mindre än böjningen i övriga levnadskostnader.

Av den förebragta utredningen synes kommittén framgå, att någon nedsättning

i krigstidstillägget skäligen bör äga rum för prästerna i jämförelse

med statstjänstemännen. Till vilket belopp denna nedsättning bör utsträckas

är icke möjligt att exakt angiva. Men kommittén bar vid övervägande av

vad som förekommit angående prästernas ovanberörda förmåner och den lättnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

S2

i dyrtidens tryck dessa förmåner medfört för pimsten fått den bestämda uppfattningen,

att nedsättningen i fråga icke bör sträckas utöver den gräns, som

enligt sammanstämmande beslut av regering, riksdag och kyrkomöte hittills

varit tillämpad. Kommittén anser alltså anledning saknas att vid bestämmande

av krigstidstillägget åt präster i nyreglerade pastorat för ecklesiastikåret 1919

—1920 frångå den proportion mellan krigstidstilläggen för å ena sidan

präslerna och å den andra slatstjänstemännen, vilken förut tillämpats.

Då vissa av de skäl, som tala för att prästerna i jämförelse med statens

befattningshavare erhålla elt lägre krigstidstil lägg, hänföra sig till de å

landet boende prästerna och särskilt till dem bland dem, vilka genom arrendekontrakt

fått sig tillförsäkrade vissa naturaförmåner och tjänstbarheter, har

kommittén lagit under övervägande om ej skäl funnes att prästerna i avseende

på rätten alt tillgodonjuta krigstidstiliägg kunde indelas i två grupper.

Till den ena gruppen, som borde likställas med statens tjänstemän, skulle

då hänföras exempelvis sådana präster, vilka vore bosatta i städer eller andra

sladsliknande samhällen och som ej ålnjöte naturaförmåner och tjänstbarheter

från utarrendera! boställe. Kommittén har dock ej kunnat fullfölja denna

tanke. För åstadkommande av verklig likhet mellan olika präster vore det

nämligen ej tillräckligt med denna tudelning, utan behövde klassificeringen

vidare utföras. Elt indelande av präslerna i elt flertal grupper, inom vilka

krigstidsunderslödet ulginge efter olika grunder, skulle emellertid medföra

oöverkomliga svårigheter vid understödets uträknande.

Ej heller kunde en dylik fördelning sträckas så långt att icke ett större

eller mindre antal präster ändock bleve olika ställda än de övriga. Man

maste nämligen här röra sig med medeltal, och i medeltalets natur ligger

att den, på vilken medeltalet ej passar in, blir antingen gynnad eller missgynnad.

En sådan skillnad, som nämnts, har ej heller gjorts, då fråga varit om

statstjänstemannen, ehuru bland dessa finnas befattningshavare, vilka på grund

av åtnjutna naturaförmåner haft lättare än andra att uthärda dyrtiden.

Beträffande krigstidshjälpen, som för innevarande ecklesiastikår utgått

till präs''erna efter samma grunder som till statstjänstemannen, torde icke

finnas någon anledning att för kommande ecklesiastikår ifrågasätta någon

olikhet mellan de båda tjänstemannagrupperna.

Innehavarna av prästerliga emrritilöner synas, i likhet med vad som

för närvarande är fallet, böra i fråga om krigstidstiliägg jämställas med statens

pensionärer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Grunderna för krigstidsunderstödets beräknande.

Av vad förut blivit anfört i samband med framställningen om prästerskapets

behov av krigstidsunderstöd framgår, att slorleken av detta understöd

bör fastställas med hänsyn tagen till mättet av det krigstidsbidrag, som

kan komma att för kalenderåret 1919 tillerkännas statens nuvarande och f. d.

befattningshavare. Jämväl i övrigt lära de grunder, som kunna komma att.

fastställas för beräknandet av sistberörda bidrag böra i tillämpliga delar gälla

för det till prästerna utgående krigstidsunderstödet. Förslag till bestämmelser

om krigslidsbidrag åt statens befattningshavare och pensionärer hava utarbetats

av särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka

den 18 februari 1919 avgivit betänkande med förslag i ämnet. Till detta

förslag tillåter sig kommittén hänvisa.

De sakkunniga hava framlagt alternativa förslag till bestämmelser om

krigstidsbidrag. Det ena alternativet utgår från ett system med så kallad

glidande skala, det andra bygger på det hittills använda systemet med för

hela året fastställda fixa belopp. Då de säregna grunder, varefter det ordinarie

prästerskapets löner utmätas, samt de regler, som gälla för besbidandet

av kostnaden för det till sagda prästmän utgående krigstidsunderstödet,

göra det så gott som omöjligt att, vad angår prästernas krigstidsunderstöd,

verkställa några beräkningar, vilka hänföra sig till ett system med glidande

skala, har kommittén ansett sig böra begränsa sin undersökning till enbart

systemet med fixa belopp.

I det följande upptager kommittén till behandling frågan om grunderna

för beräknandet av det till prästerna för ecklesiastikåret 1919—1920 ulgående

krigstidsunderstödet, endast i den mån dessa grunder synas böra avvika från de

bestämmelser, som gälla för understödet under innevarande ecklesiastikår.

Rörande krigstidsbidragets storlek hava förutnämnda sakkunniga föreslagit,

att krigstidslillägget till statens befattningshavare för år 1919 skulle

utgå med dels ett belopp, motsvarande 66 2/3 procent å befattningshavarens

löneförmåner (procentuellt tillägg), dels ock därutöver ett tillägg av 1 krona

75 öre för dag (daglillägg). I fråga om krigstidshjälpen har hemställts, alt

densamma måtte utgå till samma kategorier befattningshavare, som tilldelats

dylik hjälp genom beslut av 1918 års urtima riksdag, samt med belopp,

motsvarande summan av de bidrag, vilka såsom krigstidshjälp utgått under

år 1918 jämlikt beslut av samma års lagtima och urtima riksdagar. Krigstidstillägget

skulle enligt förslaget icke för någon avlöningsperiod få överstiga

120 procent av de avlöningsförmåner, å vilka tillägget för samma period beräknades.

Denna begränsning utövar inverkan allenast, då avlöningen understiger

1,200 kronor för år räknat. Sammanlagda beloppet av en befatlnings
-

Krigstidn

understödets

storlek.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

havares krigstidstillägg och krigstidshjälp skulle icke i något fall få utgöra mera

än 13 kronor 70 öre för dag (motsvarande 5,000 kronor 50 öre för år räknat).

Denna sistnämnda maximibestämmelse verkar vid en löneinkomst av 6,540

kronor och därutöver.

Till f. d. befuttningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer skulle

enligt de sakkunnigas förslag utgå krigstidstillägg, bestående av dels procentuellt

tillägg å 662/3 procent av dem tillkommande pension eller understöd,

dels ock därutöver dagtillägg med 1 krona för dag. Det procentuella tilllägget

skulle icke få utgöra mera än 4 kronor för dag. Tillägget skulle i

sin helhet för varje utbetalningsperiod icke få överstiga 150 procent av pensionens

eller understödets belopp för samma period. Sammanlagda beloppet

av krigstidstillägg och krigstidshjälp å avlöning såsom befattningshavare i

statens tjänst samt av krigstidstillägg å pension eller understöd skulle icke i

något fall få utgöra mera än 13 kronor 70 öre för dag.

Därest man, med utgångspunkt från de sakkunnigas ovan angivna förslag,

utmäter prästernas krigstidsunderstöd för ecklesiastikåret 1919—1920

med iakttagande av den proportion, som rått mellan understödet för innevarande

ecklesiastikår och det statstjänarna jämlikt 1918 års lagtima riksdags

beslut tillkommande krigstidsbidraget, bör detsamma för instundande ecklesiastikår

utgå med följande belopp.

A. Krigstidsunderstöd till i tjänst varande prästmän.

Procentuellt tillägg: 60 procent av avlöningsförmånerna.

Dagtillägg: 1 krona för dag (55 procent ) av 1 krona 75 öre = 96 öre).

Krigstidshjälp = statens befattningshavare.

Absolut maximum för sammanlagda beloppet av krigstidstillägg och krigstidshjälp:

It kronor 65 öre för dag d. v. s. 4,250 kronor för är (85 procent )

av 13 kronor 70 öre = 11 kronor 64 öre). — Detta maximum börjar utöva

inverkan först vid en lön, som överstiger 6,475 kronor.

Det för statstjänstemannens krigstidstillägg stadgade relativa maximum

av 120 procent å avlöningsförmånerna skulle, vad prästerna beträffar, komma

att utöva inverkan allenast då sagda förmåner understiga 600 kronor för år

räknat, samt saknar följaktligen praktisk betydelse.

B. Krigstidstillägg till prästerliga emeriti.

Detta understöd bör utgå efter samma grunder som krigstidstillågget till

statens pensionärer.

Av deu tidigare lämnade redogörelsen för de åtgärder, som hittills vid
-

’) Jämför sid. 21.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

tagits i syfte att bereda krigstidsunderstöd åt prästerskapet, framgår, att

såväl statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet som urtima riksdagen

år 1918 förutsatt, att det krigstidsunderstöd, som kunde komma att

beviljas prästerskapet för ecklesiastikåret 1919—1920 skulle bestämmas till

sådant belopp, att det innefattade även ersättning för det uteblivna extra

kr igslidsutiderstödet för senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 och således

utgå med ett däremot svarande förhöjt belopp. Det blir således nödvändigt

att söka utreda frågan om omfattningen av det extra krigstidsunderstöd,

som kunde hava tillerkänts prästerna för senare hälften av ecklesiastikåret

1918—1919.

Vad då först angår de i tjänst varande understödsberättigade prästmannen,

synas dessa, med tillämpning av bestämmelserna i nådiga kungörelserna

den 30 augusti och den 3 december 1918, hava bort såsom extra

krigstidsunderstöd bekomma dels ett procentuellt tillägg, utgörande 30 procent

av de å senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 belöpande avlöningsförmånerna,

dock högst 750 kronor för halvåret räknat, dels ett dagtillägg, uppgående

för hela halvåret till 100 kronor, dels slutligen krigstidshjälp till samma

belopp som statstjänstemän, tillhörande motsvarande inkomstgrupper.

Vidkommande därefter innehavarna av prästerliga emeritilöner — för

närvarande uteslutande extra ordinarie prästmän med en emeritilön av 1,500

kronor vardera — så borde dessa, med tillämpning av nyssberörda nådiga

kungörelser, såsom krigstidstillägg hava erhållit dels 1/3 av det å tiden 1

november 1918—30 april 1919 belöpande emeritilönebeloppet, dels ock därutöver

100 kronor. Hela tilläggsbeloppet för varje emeritus skulle alltså

hava uppgått till 350 kronor.

Det förhöjda krigstidsunderstöd, som, enligt vad ovan anförts, bör tillerkännas

det i tjänst varande prästerskapet, motsvarar för år räknat en förhöjning

av det procentuella tillägget med 15 procent och av dagtillägget

med 25 öre1) samt av maximibeloppet för sammanlagda undei-stödet med 2

kronor 35 öre för dag2). Krigstidshjälpen torde böra förhöjas med de belopp,

vilka skulle hava utgått såsom extra krigstidshjälp. — De till förhöjt krigstidstillägg

berättigade innehavarna av emeritilöner synas böra få sitt tillägg

för instundande ecklesiastikår ökat med 350 kronor.

Krigstidsunderstöd för ecklesiastikåret 1919 — 1920 torde böra tilldelas

samma grupper befattningshavare som för innevarande ecklesiastikår åtnjuta

dylikt understöd (se §§ 1 och 6 i kungörelsen den 30 augusti 1918).

100 kronor

} -......365 = 27 Öre
750

kronor + 100 kronor

} 365

= 2 kronor 33 öre.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 288 käft. (Nr 825.)

Befattningshavare,

som

böra erhålla

krigstidsunderstöd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(i

Löneförmåner

d vilka

procentuellt

tillägg bör

beräknas.

I fråga om den förhöjning av krigstidsunderstödet, som avsetts att inträda

i stället för extra krigstidsunderstöd för senare hälften av ecklesiastikåret

1918—1919, kommer givetvis det förhållandet att denna förhöjning skall

hänföras till krigstidsunderstödet för ecklesiastikåret 1919—1920 att medföra

vissa svårigheter. Således lärer det å ena sidan icke bliva möjligt att

låta dylik förhöjning utgå till sådana tjänstinnehavare, vilka, ehuru de skulle

hava varit berättigade till extra krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1918

—1919, för tiden efter den 1 maj 1919 icke äro berättigade att uppbära

krigstidsunderstöd. Å andra sidan synes det, med avseende å sättet för understödets

utgående, nödigt att, vad beträffar innehavare av ordinarie befattningar

och ständiga adjunktur^'', tillerkänna samtliga dylika prästmän, vilka äro anställda

i pastorat, där ny lönereglering trätt i kraft före den 1 maj 1919,

sådan förhöjning, även om prästmannen i fråga icke skulle hava varit berättigad

till extra krigstidsunderstöd under nu löpande ecklesiastikår. Vad åter

angår de extra ordinarie prästmännen, synes vara lämpligt och icke förorsaka

någon svårighet alt låta allenast dem komma i åtnjutande av förhöjningen,

vilka under någon del av senare hälften av ecklesiaslikåret 1918—1919 varit

enligt kungörelsen den 30 augusti 1918 berättigade till krigstidsunderstöd.

I fråga om de olika slag av löneförmåner, å vilka procentuellt tillägg

skall beräknas, synas ett par mindre modifikationer böra vidtagas i de bestämmelser,

som för närvarande gälla.

Den till ständiga adjunkter utgående ersättningen för bostad och viver

kan — därest densammas belopp icke redan från början blivit bestämt

med hänsyn till den av dyrtiden orsakade prisfördyringen — genom beslut

av domkapitlet i skälig mån förhöjas. Åtminstone i vissa fall lära domkapitlen

även fattat beslut om dylik förhöjning. Vid sådant förhållande torde det

vara lämpligast att, såsom skett beträffande adjunkterna i egentlig bemärkelse,

även i fråga om de ständiga adjunkterna undantaga viverersättningen

från de löneförmåner, som skola läggas till grund för beräknandet av krigstidstillägg.

Av skäl, vilka längre fram angivas, anser kommittén, att en adjunkt,

som tjänstgör vid två ordinarie befattningar, bör få beräkna krigstidstillägg

jämväl å den förhöjning i adjunktsarvodet, som utgår enligt 12 § 3 stycket

prästlöneregleringslagen. För möjliggörande härav torde dylik förhöjning i

arvodet böra uttryckligen angivas bland de avlöningsförmåner, å vilka det

procentuella tillägget skall beräknas.

Rätten till Angående skälen för grundplåtens förvandling till dagtillägg hänvisas till

dagtillägg, ^e sakkunnigas betänkande sid. 33 och 34. Av sagda förvandling följer så
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

som en konsekvens, att några särskilda villkor icke böra uppställas för rätten

att erhålla dylikt tillägg.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit beträffande statstjänstemannen

(se sid. 36 och 37 i de sakkunnigas betänkande) torde även

i fråga om prästerna rätten till krigstidshjälp böra förbehållas allenast de befattningshavare,

som vid ecklesiastikårets början innehava prästerlig beställning

av beskaffenhet att medföra rätt till krigstidstillägg.

Av skäl, som andragits av de sakkunniga (se betänkandet sid. 37), synes

jämväl de prästerliga befattningshavarnas krigstidshjälp böra beräknas och

utbetalas periodvis i likhet med krigstidstillägget.

I fråga om statstjänstemannen hava de sakkunniga i anslutning till bestämmelserna

i kungörelsen den 3 december 1918 hemställt (se betänkandet

sid. 42), att befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode

för två eller flera befattningar, skall få uppbära dagtillägg och krigstidshjälp

för endast en av befattningarna, den högst avlönade, men däremot bekomma

procentuellt tillägg, beräknat å de sammanlagda avlöningsförmånerna såsom

ett helt. Härvid har man utgått ifrån, att i flertalet fall endera av, eventuellt

alla de med varandra förenade befattningarna vore att betrakta såsom

bisysslor, rörande vilka från början förutsatts, att de skulle uppehållas av

personer, som därjämte innehade annan tjänst, och vilkas avlöning bestämts

med hänsyn till nämnda förhållande.

Vad prästerna angår, ställer sig saken något annorlunda. I åtskilliga

fall måste även här endera av de förenade tjänsterna närmast anses såsom

en bisyssla. Detta lärer, åtminstone i regel, vara förhållandet, då en prästerlig

befattningshavare tillika innehar annan tjänst, vid vilken han är berättigad

att av statsmedel uppbära krigstidstillägg och krigstidshjälp eller annan därmed

jämförlig tillfällig löneförbättring: befattning såsom lasaretts-, hospitalseller

fängelsepredikant, regementspastor etc. Vid en dylik förening av tjänster

synes procentuellt tillägg böra få beräknas å avlöningsförmånerna såväl

vid den prästerliga beställningen som vid den tjänst, där krigstidsbidraget

utgår av statsmedel, under det att dagtillägg och krigstidshjälp endast skulle

utgå vid sistnämnda befattning. Med hänsyn till de olika myndigheter och

andra vederbörande, som utbetala avlöningen vid de särskilda befattningarna,

ävensom till de olika betalningsterminerna torde iakttagandet av ett för samtliga

understödsförmåner gällande maximum möta stora praktiska svårigheter.

Det torde för övrigt i fråga om här förevarande prästmän endast rent undantagsvis

inträffa, att de sammanlagda avlöningsförmånerna uppgå till ett så

högt belopp (6,475 kronor), att. bestämmelserna om maximum skulle behöva

Rätten till

krigstids

hjälp

Två eller

flera befattningar

.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Befattnings

havares

tf anstötlighet.

träda i tillämpning. Kommittén anser därför, att det procentuella tillägget

vid den prästerliga beställningen bör utgå med fullt belopp, oberoende av

det krigstidsbidrag, som kan komma att bliva beviljat vid den andra tjänsten.

Med hänsyn härtill lärer det bliva nödigt att meddela föreskrift om maximum

.särskilt för det procentuella tillägget.

Även i det fall, att en och samma prästerliga befattningshavare innehar

två tjänster av beskaffenhet, som angives i § 1 av kungörelsen den 30 augusti

1918, har den ena tjänsten stundom karakfären av bisyssla. Detta

synes vara förhållandet, då en extra ordinarie prästman tjänstgör vid två or
dinarie

befattningar. Han bör då vara berättigad att beräkna procentuellt

tillägg såväl å förhöjningen av adjunktsarvodet som å båda vikariearvodena.

Karaktären av bisyssla är även otvetydig i de fall, då en ordinarie be
fattningshavare

förordnats att jämte egen tjänst vikariera för eller biträda

annan ordinarie prästman, liksom även då en kyrkoherde tillika innehar befattning

som kontraktsprost. Då det emellertid med hänsyn till avfaltningen

av 1 § i lagen den 30 augusti 1918 synes vara tveksamt, om krigstidsunderstöd

kan beviljas nämnda prästerliga befattningshavare, har kommittén

icke ansett sig böra ifrågasätta, att procentuellt tillägg skulle beräknas å den

i ovanberörda fall utgående gottgörelsen eller å kontraktsprostarvodet.

Dår en ordinarie prästman i ett nyreglerat pastorat tillika tjänstgör såsom

långvakanskyrkoherde eller långvakanskomminister i samma eller ett angränsande,

likaledes nyreglerat pastorat, eller där eu extra ordinarie präst

samtidigt innehar förordnande att uppehålla två vakanssatta tjänster — i

vilka fall vederbörande befattningshavare äger uppbära båda lönerna oavkortade

— kan det enligt kommitténs mening icke anses lämpligt, att procentuellt

tillägg utgår vid mer än den ena tjänsten, den högst avlönade.

Med hänsyn till den ståndpunkt kommittén sålunda intagit till spörsmålet

om krigstidstilläggets utgående vid förening av två prästerliga tjänster,

har kommittén ansett, att den i § 4 mom. 1 stycket 1 av kungörelsen den

30 augusti 1918 meddelade bestämmelsen borde fortfarande kvarstå såsom

huvudregel och föreskrifterna om utvidgad rätt till bekommande av procentuellt

tillägg intagas såsom ett undantagsstadgande.

De prästerliga befattningshavarna äro vid tjänstledighet skyldiga att i viss

utsträckning bidraga till vikariens avlöning. Däremot äro de berättigade att

oaktat ledigheten själva uppbära samtliga med tjänsten förenade löneförmåner.

Vid sådant förhållande kan krigstidstillägget icke, såsom de sakkunniga

föreslagit i fråga om statstjänstemännen (se betänkandet sid. 77), undergå

nedsättning i samma proportion, som avlöningen minskas, och någon motsvarighet

till den i de sakkunnigas förslag till kungörelse om krigstidstillägg

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

och krigstidshjälp under år 1919 åt befattningshavare i statens tjänst, alternativ

II § 5 intagna bestämmelsen om minskning i krigstidslillägget vid visst

slag av tjänstledighet lärer icke vara av behovet påkallad för prästernas del.

Totala beloppet krigstidsunderstöd för ecklesiastikåret 1919—1920.

För att utröna storleken av det belopp, vartill ett efter förut angivna

grunder utgående krigstidstillågg åt ordinarie präster och ständiga adjunkter

i nyreglerade pastorat sammanlagt skulle komma att uppgå under ecklesiastikåret

1919—1920, har kommittén låtit verkställa särskilda detaljerade

beräkningar. Enligt dessa beräkningar skulle hela beloppet krigstidstillägg för

nämnda befattningshavare komma att belöpa sig till omkring 4,800,000 kronor.

Angående krigstidshjälpen åt nyssberörda prästmän bar en mera summarisk

beräkning verkställts med begagnande i huvudsak av den metod, som

kommittén i sina tidigare undersökningar rörande krigstidsunderstödets storlek

använt, och för vilken en kortfattad redogörelse lämnats i förutberörda

nådiga proposition nr 286 till 1918 års lagtima riksdag, sid. 34. Beräkningen

har givit vid banden, att sammanlagda beloppet krigstidshjälp till här

ifrågavarande befattningshavare torde uppgå till ungefär 220,000 kronor.

Med användande av från domkapitlen särskilt införskaffade uppgifter rörande

antalet adjunkter i egentlig bemärkelse inom varje stift har kommittén

beräknat beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp åt nämnda extra ordinarie

prästmän till respektive 325,000 kronor och 35,000 kronor.

För kontraktsadjunkter och med dem likställda extra ordinarie befattningshavare

torde krigstidstillägget kunna uppskattas till omkring 25,000

kronor och krigstidshjälpen till ungefär 2,000 kronor.

Slutligen torde för innehavarna av prästerliga emeritilöner krigstidstilllägget

kunna beräknas till cirka 20,000 kronor.

Krigstidsunderstödet till samtliga bär ifrågavarande ecklesiastika befattningshavare

skulle således kunna beräknas komma att uppgå till sammanlagt

5,427,000 kronor.

På grund av stadgandet i 4 § av lagen den 30 augusti 1918 skall en

del av krigstidsunderstödet till det ordinarie prästerskapet och de ständiga

adjunkterna i nyreglerade pastorat påvila pastoraten i form av ökade församlingsavgifter.

Återstoden av understödet till nämnda befattningshavare

kommer kyrkofonden att få vidkännas dels i form av minskad inkomst av

arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten

hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen dels genom

ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten enligt

Kostnadens

fördelning

mellan pastoraten

och

kyrkofonden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock genom förhöjda bidrag till

pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag.

För att kunna utröna, huru stor del av understödsbeloppet till ordinarie

präster och ständiga adjunkter (tillhopa 5,020,000 kronor) som kan förväntas

komma att bestridas genom ökade församlingsavgifter, och huru stor anpart

därav, som torde komma att belasta kyrkofonden, har kommittén varit nödsakad

utföra särskilda beräkningar för varje nyreglerat pastorat. Sagda kalkyler

hava verkställts med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp,

som fastställts vid 1918 års taxeringar, samt med användande i övrigt

av de senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vilka varit

för kommittén tillgängliga. Undersökningen har givit till resultat, att omkring

1,755,000 kronor (1,680,000 kronor av krigstidstillägget och 75,000

kronor av krigstidshjälpen) eller 35 % av berörda understödsbelopp kan beräknas

komma att åvila församlingarna, under det att omkring 3,265,000

kronor (3,120,000 kronor av krigstidstillägget och 145,000 kronor av krigstidshjälpen)

eller 65 % skulle belasta kyrkofonden.

Då krigstidsunderstödet till adjunkter i egentlig bemärkelse, till pastoratsadjunkter

och till emeriti, tillhopa 407,000 kronor, i sin helhet utgår från

kyrkofonden, skulle denna således få att svara för inalles 3,672,000 kronor

av totalkostnaden för understödet.

Nedan intagna tablå innehåller en sammanställning av de här ovan lämnade

uppgifterna angående understödsbeloppens storlek samt deras fördelning

mellan pastoraten och kyrkofonden.

Tablå, utvisande det beräknade beloppet krigstidsunderstöd till olika

grupper prästerliga befattningshavare under ecklesiastikåret 1919—1920.

Av krigstidsunderstödet

Summa.

bestrides av

pastoraten.

kyrkofonden.

Krigstidstillägg åt ordinarie präster och ständiga

Kr.

Kr.

Kr.

adjunkter......................

4,800,000

1,680,000

3,120,000

Krigstidshjälp åt ordinarie präster och ständiga

adjunkter......................

220,000

75,000

145,000

Krigstidstillägg åt adjunkter i egentlig bemärkelse

325,000

—

325,000

Krigstidshjälp » » » » »

35,000

—

35,000

Krigstidstillägg åt kontraktsadjunkter ......

25,000

-

25,000

Krigstidshjälp > »

2,000

—

2,000

Krigstidstillägg åt emeriti..............

20.000

—

20,000

,

5,427,000

1,755,000

3,672,000

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kyrkofondens fömåga att bära den på fonden belöpande andelen av

krigstidsunderstödet för ecklesiastikåret 1919—1920.

Under åren 1914 — 1917 företer kyrkofonden enligt de av statskontoret

publicerade s. k. fondredogörelserna följande utveckling.

År

Inkomster

Utgifter

Behållning

vid årets slut

Ökning

under året

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1913

—

—

8,140,883

—

1914

1,901,336

1,343,480

8,698,739

557,856

1915

2,630,744

1,745,669

9,583,814

885,075

1916

5,231,882

2,795,820

12,019,876

2,436,062

1917

8,573,796

3,643,275

16,950,396

4,930,520

I 5 § av lagen om krigstidsunderstöd den 30 augusti 1918 stadgas,

såsom redan förut framhållits, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare

mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som

motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår,

sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.

Fullständiga uppgifter rörande kyrkofondens inkomster och utgifter under

sista kvartalet av år 1918 hava ännu icke inkommit till statskontoret från

länsstyrelserna. Någon fullt exakt kännedom om kyrkofondens överskott för

nämnda år kan därför för närvarande icke erhållas. Kommittén har emellertid

med ledning av material, som tillhandahållits av statskontorets fondbyrå,

beräknat fondens inkomster under år 1918 till omkring 9,750,000

kronor och dess utgifter under samma tid — inberäknat utgifterna i anledning

av krigstidsunderstöd — till ungefär 4,000,000 kronor. Överskottet torde

således komma alt uppgå till cirka 5,750,000 kronor. Nyss angivna inkomstoch

utgiftsbelopp hänföra sig till fondens kassakonto och inbegripa följaktligen

ej eventuella fordringar och skulder.

Jämlikt 5 § i lagen om krigstidsunderstöd får till bestridande av kostnaden

för dylikt understöd för ecklesiastikåret 1919 —1920 av kyrkofondens

medel disponeras, förutom ovanberörda överskott 5,750,000 kronor, jämväl

ett belopp, svarande mot fondens utgifter under år 1918 för det under ecklesiastikåren

1917 —1919 utgående krigstidsunderstödet. Då det emellertid

visat sig vara förenat med synnerligen stora svårigheter att med tillhjälp av

förefintligt räkenskapsmaterial beräkna storleken av sagda utgiftspost samt

det belopp, som utgör fondens faktiska överskott för år 1918, är, såsom av

det förut sagda framgår, mer än tillräckligt för att bestrida den på fonden

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Förhöjda

lönetillskott

till prästerskapet

i oreglerade

pastorat.

belöpande andelen, omkring 3,675,000 kronor, av kostnaden för det ifrågasatta

understödet, har kommittén icke ansett sig behöva verkställa särskild

utredning för utrönande av postens storlek.

Vad kommittén nu anfört, torde giva vid handen, att stadgandet i 5 §

av krigstidsunderstödslagen icke lärer lägga hinder i vägen för ett utmätande

av understödet enligt de grunder, som kommittén i det föregående ansett

böra komma i tillämpning.

Det bör emellertid icke förbises, att rättvisa och billighet fordra, att de

präster, vilkas löner fortfarande utgå enligt äldre löneregleringar, för ecklesiastikåret

1918—1919 tillerkännas lönetillskott i betydligt större omfattning än

tidigare ägt rum, samt att man följaktligen vid bedömande av kyrkofondens

bärighet måste taga hänsyn jämväl till de stora krav, som härigenom komma

att ställas på fonden. Till ett dylikt beaktande har kommittén haft desto

större anledning, som kommittén genom nådigt beslut den 30 augusti 1918

fått sig anbefallt att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de belopp,

som med hänsyn till kyrkofondens ställning syntes kunna för ecklesiastikåret

1918—1919 såsom lönetillskott utgå åt präster i ännu icke nyreglerade

pastorat. Ehuru kommittén hi!tills icke varit i tillfälle att fatta definitiv

ståndpunkt i denna fråga, har kommittén likväl ansett sig böra låta verkställa

en approximativ beräkning av det belopp, som kan anses erforderligt för att

i huvudsaklig anslutning till det system, som hittills tillämpats, genom lönetillskott

uppbringa minimiinkomsten för prästmän i oreglerade pastorat till ett

med hänsyn till dyrtiden skäligt belopp.

Kommittén bar vid denna kalkyl — i överensstämmelse med de principer,

som synas hava under de sista åren följts vid utdelandet av lönetillskott

— utgått ifrån, att man borde söka uppbringa minimiinkomsten för

kyrkoherdar och komministrar i oreglerade pastorat till belopp, som ungefär

motsvarade de i 1910 års prästlöneregleringslag stadgade så att säga normala

minimilönerna för ordinarie befattningshavare.

Härvid har kommittén förutsatt, att man vid bestämmande av tillskottsbeloppens

storlek borde beakta dels det krigstidstillägg, som utgått under

innevarande ecklesiastikår, dels ock det extra krigstidstillägg, som av förut

berörd anledning icke kommit att beviljas för senare hälften av ecklesiastikåret,

men för vilket prästerskapet i de nyreglerade pastoraten skulle beredas

ersättning genom förhöjning i tillägget för ecklesiastikåret 1919—1920, samt

att man med hänsyn härtill borde söka uppbringa minimilönerna för prästerskapet

i oreglerade pastorat till 6,000 kronor för kyrkoherde och 4,000

kronor för komminister (föregående ecklesiastikår 4,500, respektive 3,000

kronor). Kommittén har vidare vid beräkningen utgått ifrån att de för när
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

varande utgående ålderstilläggen — till kyrkoherde efter 25 prästerliga

tjänstår 300 kronor samt till komminister efter 20 tjänstår 200 kronor och

efter ännu 5 tjänstår ytterligare 200 kronor — skulle komma att förhöjas

till respektive 500, 300 och 300 kronor.

Kommitténs i överensstämmelse med nu angivna grunder verkställda

kalkyler, vilka dock endast kunna göra anspråk på att vara mycket approximativa,

hava givit vid handen, att för höjningen av lönetillskotten för innevarande

ecklesiastikår kan beräknas komma att erfordras ett belopp av

inemot 1,000,000 kronor.

Även med beaktande av denna utgiftspost är således kyrkofondens överskott

för år 1918 tillräckligt stort för. att bestrida den på fonden belöpande

andelen av de av kommittén föreslagna krigstidsunderstöden för ecklesiastikåret

1919—1920.

Kyrkofondens förmåga att även för framtiden bära utgifter

för krigstidsunderstöd.

Då det gäller att undersöka kyrkofondens förmåga att kunna bära den

ökning av fondens utgifter, som föranledes av krigstidsunderstödet, bör man

emellertid enligt kommitténs mening icke inskränka sig till här närmast förevarande

ecklesiastikår allena. Man synes även böra taga i betraktande den

möjligheten, att det kunde bliva nödvändigt att under ett antal år framåt

tilldela prästerskapet krigstidsunderstöd eller annan därmed jämförlig tillfällig

löneförbättring. Det blir då nödvändigt att pröva, huruvida kyrkofonden förmår

vidkännas de av sådant understöd föranledda ökade utgifterna, även

sedan samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering, vilket förhållande

praktiskt taget kan anses hava inträtt ecklesiastikäret 1925—1926.

För utredande av nämnda fråga har kommittén låtit verkställa en beräkning

angående sammanlagda beloppet av del krigstidsunderstöd, som skulle

tillkomma prästerskapet, därest samtliga pastorat vore nyreglerade. Kalkylen

utgår ifrån ett procentuellt tillägg av 60 procent, ett dagtillägg å 1 krona

och ett maximibelopp för tillägget av 5,000 kronor för år. Krigstidshjälpeu

har beräknats utgå efter samma grunder som av de sakkunniga föreslagits

för statstjänstemännen under år 1919. Utredningen har givit till resultat, att

hela underslödsbeloppet kan beräknas komma att uppgå till omkring 8,800,000

kronor. Genom särskilda beräkningar för varje pastorat har vidare utrönts,

huru stor del av understödsbeloppet till ordinarie befattningshavare och ständiga

adjunkter, som skulle komma att bestridas medelst ökade försainlingsavgifter,

och huru myckel, som .skulle belasta kyrkofonden. Resultatet av

beräkningarna har sammanförts i nedan inhägna tablå.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 288 käft. (Nr 325.)

(i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tablå, utvisande det beräknade beloppet krigstidsunderstöd till olika

grupper prästerliga befattningshavare under ecklesiastikåret 1925—1926.

Av krigstid sunderstödet

Summa.

bestrides av

pastoraten.

kyrkofonden.

Kr.

Kr.

Kr.

Krigstidstillägg åt ordinarie präster och ständiga

adjunkter......................

7,950,000

3,020,000

4,930,000

Krigstidshjälp åt ordinarie präster och ständiga

adjunkter......................

325,000

125,000

200,000

Krigstidstillägg åt adjunkter i egentlig bemärkelse

300,000

—

300,000

Krigstidshjälp » » » » »

25,000

—

25,000

Krigstidstillägg åt kontraktsadjunkter.......

25,000

—

25,000

Krigstidshjälp » » .......

2,000

—

2,000

Krigstidstillägg åt emeriti..............

150,000

—

150,000

8,777,000

3,145,000

5,632,000

Såsom av tablån framgår, skulle kyrkofonden få att svara för tillhopa

omkring 5,630,000 kronor av förutnämnda understödsbelopp cirka 8,800,000

kronor.

För att söka utröna, huruvida kyrkofonden kan förväntas förmå bära

nyssnämnda utgift, har kommittén verkställt en förnyad granskning av de beräkningar,

som lågo till grund för den av kommittén tidigare uppgjorda, i

förutberörda nådiga proposition nr 286 till 1918 års lagtima riksdag intagna

finansplanen för år 1925. Sagda granskning bar givit vid handen, att fonden

på grund av den utveckling av de ekonomiska förhållandena, som de sista

åren ägt rum, och som är av den art, att den måste komma att medföra en

beståndande förhöjning av åtskilliga inkomstposter — särskilt församlingsavgifter,

som ej återgäldas ur kyrkofonden, skogsförsäljningsmedel samt ränta

och annan vinst å kyrkofondens tillgångar — med största sannolikhet år 1925

skulle kunna bära ovanberörda utgift för krigstidsunderstöd, därest sådant

understöd skulle komma att anses erforderligt. — Kommittén anser sig emellertid

böra framhålla, att en dylik beräkning för framtiden under alla förhållanden

måste bliva ytterst vansklig och osäker. Särskilt kunna vidtagna

ändringar i avseende å beskattningen, exempelvis en mera betydande förhöjning

av det bevillningsfria avdraget, komma att medföra en avsevärd minskning

av församlingsavgifterna, vilket förhållande i sin ordning föranleder ökning

av kyrkofondens utgifter.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Författningsbestämmelser.

I överensstämmelse med förut angivna grunder för krigstidsunderstödets

utgående har kommittén uppgjort närslutna förslag till kungörelser dels om

krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster, dels

ock om krigstidstiilägg under nämnda ecklesiaslikår åt innehavare av prästerliga

emeritilöner. Författningsförslagen upptaga tillika nödiga bestämmelser

beträffande utbetalningen av krigstidsunderstöden.

I fråga om motiven till de föreslagna stadgandena, till den del dessa

avvika från bestämmelserna i kungörelserna den 30 augusti 1918, torde vara

tillräckligt att hänvisa till vad kommittén förut anfört.

På begäran av kommittén hava domkapitlen i riket ävensom Stockholms

stads konsistorium givit kommittén del av de erinringar, som enligt domkapitlens

eller konsistoriets mening kunde vara att göra vid tillämpningen av

kungörelsen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret

1918 — 1919 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt vissa extra ordinarie präster, t. ex. därutinnan att tvekan uppstått

om rätta tolkningen av de i kungörelsen meddelade bestämmelserna, eller

att någon bestämmelse i anseende å genomförandet visat sig mindre ändamålsenlig.

De gjorda erinringarna hava föranlett kommittén att giva vissa i författningsförslagen

intagna bestämmelser en avfattning, som i formellt hänseende

något avviker från motsvarande stadganden i nyssberörda kungörelse

av den 30 augusti 1918.

Stockholm den 6 mars 1919.

Underdånigst

JOHAN WIDÉN.

HUGO TIGERSCHIÖLD. CASTEN von OTTER.

H. Nordström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till kungörelse om krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt

åt vissa extra ordinarie präster.

Allmänna grunder för krigstidsunderstöds utgående.

§ I
Nedan

angivna prästerliga befattningshavare äga för ecklesiastikåret 1919

— 1920 uppbära krigstidstillägg, nämligen:

1) kyrkoherdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare som

s. k. långvakansvikarier), för vilka lönereglering, fastställd enligt lagen om

reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, trätt i tillämpning;

2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän, vilkas avlöningsförmåner

bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag omförmäles

(s. k. ständiga adjunkter); »

3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3 mom.

i nådiga förordningen den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie

prästerskapets avlöning in. m. (adjunkter i egentlig bemärkelse); samt

4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8 mom. i

lagen om kyrkofond den 9 december 1910 (kontraktsadjunkter, järnvägspräst).

§ 2-

Mom. 1. Befattningshavare äger med de nedan i denna kungörelse angivna

begränsningar och undantag uppbära krigstidstillägg med dels ett belopp,

motsvarande 60 procent av de kontanta avlöningsförmåner av i § 3 omförmäld

beskaffenhet, vilka jämlikt fastställd lönereglering eller med stöd av gällande

författningsbestämmelser till honom utgå under ecklesiastikåret 1919—1920

(procentuellt tillägg), dels ock därutöver med 1 krona för dag (dagtillägg).

Procentuellt tillägg må icke utgöra mera än 10 kronor 65 öre för dag

räknat.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Mom. 2. Är kyrkoherde, komminister eller ständig adjunkt anställd i

pastorat, där ny lönereglering trätt i kraft före den 1 maj 1919, eller har

annan extra ordinarie präst än ständig adjunkt under hela eller någon del

av senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg

enligt nådiga kungörelsen den 30 augusti 1918, skall det i mom. 1

omförmälda krigstidstillägget förhöjas, det procentuella tillägget med ett belopp,

motsvarande 15 procent å de kontanta avlöningsförmånerna, och dagtillägget

med 25 öre för dag.

Procentuellt tillägg till i detta moment avsedd befattningshavare må icke

utgöra mera än 12 kronor 75 öre för dag räknat.

§ 3.

Mom. 1. Krigstidstillägg beräknas å nedannämnda slag av löneförmåner:

1) för kyrkoherdar och komministrar å

lön;

ålderstillägg;

hyresersättning och

skjutsersättning;

2) för ständiga adjunkter å

adjunktsarvode (såväl grundbelopp som ålderstillägg);

3) för adjunkter i egentlig bemärkelse å

adjunktsarvode (såväl grundbelopp som ålderstillägg och förhöjning i arvode

på grund av tjänstgöring vid två ordinarie befattningar) och

vikariearvode;

4) för kontraktsadjunkter å

av Konungen bestämt arvode.

Mom. 2. Krigstidstillägg beräknas icke å sådan förhöjning av lön, som

omförmäles i 10 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning, eller

å skjutsbidrag, som utgår med stöd av stadgandet i 6 § 9 mom. av lagen

om kyrkofond.

§ 4.

Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om han vid

ecklesiasLikårets ingång är gift, dels för husföreståndarinna, vid samma tidpunkt

anställd hos befattningshavare, som är änkling och underhåller barn

under 15 års ålder, och dels för barn under 15 års ålder, vilka befattningshavare

vid samma tidpunkt underhåller, utgår, med de nedan i denna författning

angivna undantag och förbehåll, till i § 1 omförmäld befattningshavare,

som den 1 maj 1919 innehar tjänst av i samma paragraf angiven

beskaffenhet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Krigstidshjälp får tillgodonjutas för samma tid, för vilken rätt till krigstidstillägg

äger rum, dock att för tid, under vilken befattningshavare på grund

av inkallelse till militär tjänstgöring är förhindrad uppehålla befattningen,

krigstidshjälp utgår, även om krigstidstillägg därunder icke må uppbäras.

§ 5.

Mom. 1. Krigstidshjälpen utgår, för år räknat, då det beräknade belopp,

för vilket befattningshavaren under årl918 haft att erlägga skatt enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar sammanräknade)

utgör

högst 1,000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 112 kronor 50 öre för varje barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru eller

husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru eller

husföreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn; samt

från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru eller

husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.

Mom. 2. Krigstidshjälp till i § 2 mom. 2 avsedd befattningshavare utgår,

för år räknat, då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren

under år 1918 haft att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar sammanräknade) utgör

högst 1,000 kronor: med 300 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 150 kronor för varje barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 240 kronor för hustru eller

husföreståndarinna och med 120 kronor för varje barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 180 kronor för hustru eller

husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn; samt

från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 120 kronor för hustru eller

husföreståndarinna och med 60 kronor för varje barn.

Mom. 3. I § 4 angiven befattningshavare, vilken under år 1918 enligt

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt haft alt erlägga skatt för

beräknat belopp av mera än 6,000 kronor (äkta makars taxeringar sammanräknade)

äger icke tillgodonjuta krigstidshjälp.

§ 6.

Till befattningshavare, som under hela eller någon del av ecklesiastikåret

samtidigt åtnjuter lön, arvode eller annan i § 3 mom. 1 omförmäld gottgörelse

för två eller flera befattningar av i § 1 angiven beskaffenhet, utgår

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

för ifrågavarande tid krigstidstillägg och krigstidshjälp för endast en av befattningarna,

nämligen den, som medför högsta avlöningen, eller därest avlöningsförmånerna

äro lika, för den befattning, iill vilken han först erhållit

befordran eller förordnande.

Till adjunkt i egentlig bemärkelse, vilken tjänstgör såsom biträde vid

eller uppehåller två ordinarie tjänstebefattningar, utgår dock procentuellt krigstidstillägg

— förutom å den i § 3, mom. 1, 3) omförmäla förhöjningen i

adjunktsarvodet — å det sammanlagda vikariearvodet.

■§ 7.

I § 1 angiven prästerlig befattningshavare, som under hela eller någon

del av ecklesiastikåret samtidigt innehar annan tjänst, vid vilken han är berättigad

att av statsmedel uppbära krigstidstillägg och krigstidshjälp eller

annan därmed jämförlig tillfällig löneförbättring, äger för ifrågavarande tid

icke uppbära dagtillägg eller krigstidshjälp enligt denna kungörelse.

§ 8.

Sammanlagda beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt denna

kungörelse må icke utgöra mera än It kronor 65 öre för dag.

För i § 2 mom. 2 avsedd befattningshavare må sagda belopp dock uppgå

till 14 kronor för dag.

§ 9.

Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt i denna

kungörelse angivna grunder undantagas kyrkoherdar i prebendepastorat.

§ 10.

Om befattningshavare under ecklesiastikåret avlidit, innan honom tillkommande,

på tiden före dödsfallet belöpande krigstidsunderslöd till fullo utbetalts,

övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset.

Därest till krigstidsunderstöd berättigad befattningshavare, vars stärbhusdelägare

äga rätt alt under löpande tjänstår uppbära de med befattningen

förenade inkomsterna, under ecklesiastikåret avlider, är stärbhuset berättigat

alt uppbära jämväl det krigstidsunderstöd, som, därest befattningshavaren

levat, skolat tillkomma honom för återstoden av ecklesiastikåret.

Uppbäras under ecklesiastikåret inkomsterna vid eu prästerlig tjänst av

befattningshavarens nådårsberältigade stärbhusdelågare, äga dessa uppbära

även det krigstidsfilfäpp, som skulle hava tillkommit befattningshavaren, därest

han levat.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Föreskrifter beträffande utbetalning av krigstidsunderstöd.

/. Krigstidsunderstöd till kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter.

§ 11.

Krigstidsunderstöd åt kyrkoherdar och komministrar samt sådana adjunkter,

varom i 14 § 3 mom. av lagen om reglering av prästerskapets avlöning

förmäles, gäldas av vederbörande pastorat med samma medel och i enahanda

ordning, som om lön till kyrkoherde och komminister är stadgat.

§ 12.

Storleken av det belopp, vilket såsom kvigstidstillägg tillkommer i § 11

omförmäld befaitningsbavare beräknas och fastställes efter ecklesiastikårets

ingång, så snart ske kan, av domkapitlet.

§ 13.

I § 11 omförmäld befattningshavare, som anser sig berättigad till krigs
tidshjälp,

bör före den.......till domkapitlet ingiva ansökning om

dylik hjälp. Denna ansökning, som skall vara upprättad i enlighet med bifogade

formulär, skall innehålla uppgift, huruvida sökanden vid ingången av

ecklesiastikåret 1919—1920 var gitt, ogift eller änkling samt angående antalet

av de barn under 15 års ålder, gent emot vilka han den 1 maj 1919

var försörjningspliktig eller vilka han nämnda dag på grund av frivilligt åtagande

helt underhöll. Ansökningen skall vara åtlöljd av intyg från vederbörande

förrättare av debitering av inkomst- och förmögenhetsskatt eller annan

behörig myndighet angående det beräknade belopp, för vilket sökanden eller,

där han är gift, sökanden och hans hustru tillhopa haft att under år 1918

erlägga dylik skatt.

Här ovan omförmält intyg angående sökandes beräknade inkomstbelopp

skall lämnas utan avgift.

Storleken av det belopp, vilket såsom krigstidshjälp tillkommer en var

därtill berättigad sökande, beräknas och fastställes, så snart efter ansökningens

ingivande ske kan, av domkapitlet.

§ 14.

Sedan de belopp, vilka såsom krigstidstillägg och krigstidshjälp skola utgå

till olika befattningshavare, blivit fastställda, skall domkapitlet översända upp
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

gift å samma belopp dels till kyrkorådet i vederbörande pastorat, dels ock

till länsstyrelsen i det län, där pastoratet år beläget.

Uti ifrågavarande uppgifter till länsstyrelsen skall domkapitlet tillika för

en var befattningshavare angiva beloppen av de avlöningsförmåner av olika

slag, å vilka det procentuella krigstidstil lägget beräknats, samt sådana omständigheter,

vilka eljest åro av beskaffenhet alt inverka på tilläggsbeloppets

storlek. Vid sagda uppgifter skola jämväl fogas de ingivna ansökningarna

om krigstidsbjälp ävensom övriga handlingar, vilka kunna ligga till grund

för domkapitlets beslut angående dylik hjälp.

§ 15.

Därest ett pastorat på grund av det krigstidsunderstöd, som jämlikt

domkapitlets beslut tillkommer pastoratets prästerskap, behöver i större omfattning

än som annars skulle hava ägt rum antingen använda avlöningsmedel.

å vilka uppkommande överskott skall enligt 3 § 5 mom. i lagen om

kyrkofond ingå till nämnda fond, eller taga i anspråk skogsförsåljningsmedel,

vilka utgöra avlöningstillgång i pastoratet enligt 19 § 4 mom. i lagen om

reglering av prästerskapets avlöning, eller göra anspråk på sådan ersättning

för församlingsavgifter, vilken utgår jämlikt 21 § i sistnämnda lag, skall

vederbörande kyrkoråd, så snart ske kan, upprätta och till kontraktsprosten

för granskning i två exemplar översända särskild uppgift av beskaffenhet,

som omförmäles i kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning från

kyrkofonden av vissa anslag till prästerskapets avlöning och redovisning av

vissa för präslerskapels avlöning avsedda medel, som uppbäras av vederbörande

kyrkoråd. Inkommen uppgift skall utan dröjsmål granskas av kontraktsprosten.

I övrigt lända de i berörda kungörelse under 13. 6 meddelade

bestämmelserna i tillämpliga delar till efterrättelse.

§ 16.

Krigsfidstillägg och krigstidsbjälp utbetalas av kyrkorådet kvartalsvis i

sammanhang med utbetalning av lön eller arvode.

II. Krigstidsunderstöd till andra extra ordinarie präster än

ständiga adjunkter.

§ 17.

Krigstidsunderstöd till andra i § 1 omförmälda extra ordinarie präster

än ständiga adjunkter utgår ur kyrkofonden.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 288 käft. (Nr 325.)

7

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

§ 18.

Storleken av det belopp, vilket såsom krigstidsttZMgrgr tillkommer i § 17

omförmäld befattningshavare, beräknas och fastställes för varje kvartal av

domkapitlet.

§ 19.

Befattningshavare, som anser sig berättigad till krigs!iåshjälp, bör före

den......till domkapitlet ingiva ansökning om dylik hjälp. Denna

ansökning, vilken skall vara upprättad i enlighet med bifogade formulär, skall

innehålla sådan uppgift och vara åtföljd av sådant intyg, varom i § 13

förmå les.

Storleken av det belopp, vilket såsom krigstidsbjälp tillkommer en var

därtill berättigad sökande, beräknas och fastslälles, så snart efter ansökningens

ingivande ske kan, av domkapitlet.

§ 20.

Sedan de belopp, vilka såsom krigstidstillägg och krigstidsbjälp skola

utgå till olika befattningshavare, blivit fastställda, skall domkapitlet hos länsstyrelsen

i det län, inom vilket befattningshavaren tjänstgör, göra framställning

om beloppens utbetalning. Denna framställning skall vara åtföljd av

förteckning å befattningshavarna, upptagande för en var namn och adress

jämte de belopp, som tillkomma honom såsom krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Å förteckningen skola tillika för en var angivas beloppen av de avlöningsförmåner

av olika slag, å vilka procentuellt krigstidstillägg beräknats,

samt sådana omständigheter, vilka eljest åro av beskaffenhet att inverka på

tilläggsbeloppets storlek. De ingivna ansökningarna om krigstidsbjälp ävensom

övriga handlingar, vilka kunna ligga till grund för domkapitlets beslut

angående dylik hjälp, skola samtidigt med framställningen om beloppens utbetalning

överlämnas till länsstyrelsen för att bifogas anordningen å medlen.

De av domkapitlet faslslällda beloppen anordnas å kyrkofonden och utbetalas

i den för dylika medelsulbetalningar stadgade ordning.

Krigslidstillägg och krigstidsbjälp utbetalas kvartalsvis i sammanhang

med utbetalning av adjunktsarvodet.

§ 21.

Vad i det föregående är sagt om domkapitel gäller även om Stockholms

stads konsistorium, dock att konsistoriet skall till statskontoret lämna uppgift

å de fastställda underslödsbeloppen eller göra framställning om deras utbetalning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Formulär.

Ansökning om krigstidshjälp.

Bilaga.

43

Till domkapitlet i .............................................................................................................................................

Under åberopande av nedanstående intyg får undertecknad, som den 1

maj 1919 innehade anställning såsom..................................................................................................

................................................................................................................ härmed anhålla om utbekommande

av krigstidshjälp enligt kungl. kungörelsen den......................................................... 1919.

Den 1 maj 1919 var jag gift — ogift — änkling — hade husföreståndarinna

hos mig anställd. Nämnda dag var jag försörjningspliktig gent emot

barn under 15 års ålder, varjämte jag vid samma tidpunkt på

grund av frivilligt åtagande helt underhöll............................barn under 15 årsålder.

........... den ..................................................... 1919.

Intyg.

Att sökanden haft alt under år 1918 erlägga inkomst och förmögenhetsskatt

för ett beräknat belopp av kronor, äkta makars

taxeringar sammanräknade, intygas.

den

1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till kungörelse om krigstidstillägg under ecklesiastikåret 1919—1920 åt

innehavare av prästerliga emeritilöner.

§ 1-

Extra ordinarie prästman, vilken under ecklesiastikåret 1919 —1920 är

berättigad att uppbära emeritilön, utgående enligt lagen om emeritilöner för

präster den 9 december 1910, äger för sagda ecklesiastikår bekomma krigstidstillägg,

därest han först den 1 maj 1919 blir berättigad till emeritilön, med

1,365 kronor, men

därest ban från tidigare dag varit berättigad till dylik lön med 1,715

kronor.

§ 2.

Krigstidstillägg får tillgodonjutas för samma tid, för vilken emeritilön

utgår.

8 3.

Om innehavare av emeritilön under ecklesiastikåret avlidit, innan honom

tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan

till stärbhuset.

§ 4.

Krigstidslillägget, vilket utgår ur kyrkofonden, skall utbetalas av statskontoret

kvartalsvis i samband med utbetalningen av emeritilön.

Stockholm 1919, Ivar Hfegrpströms Boktryckeri Å. B.

190631

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoh s. 5 i texten
  2. SU 1919:149 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoherdar och kom s. 12 i texten