Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärdeeller jordräntestegringsskatt m. m

1919-03-11 · 95 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 95 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:329, Med förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärdeeller jordräntestegringsskatt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

1

Nr 329.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om uppskattning av mark i och för framdeles skeende

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt m. m.;

given Stockholms slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att

dels antaga bilagda förslag till förordning om uppskattning av

mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt;
dels

och till täckande av de med en sådan uppskattning förenade

kostnader bevilja ett belopp av 1,000,000 kronor samt därav anvisa

a) å tilläggsstat till riksstaten för år 1919 ett reservationsanslag å

— — — — — — — — — — — — kronor 400,000;

och

b) å extra stat för år 1920 ett reservationsanslag å — — —

— — — — — — — — — — — — — kronor 600,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 292 liäjt. {Nr 329.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition 329.

Förslag

till

Förordning om uppskattning av mark i och för framdeles

skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt.

Om uppskattningens ändamål m. m.

1 §•

För bestämmande av markvärde att tjäna till ledning vid framdeles

skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt skall

verkställas uppskattning av mark i den ordning, här nedan angives, och

enligt de vid denna förordning fogade särskilda anvisningar.

2 §•

1 mom. Föremål för uppskattning är mark till

a) annan fastighet än jordbruksfastighet; samt

b) sådan jordbruksfastighet eller del därav, som på grund av efterfrågan

å mark för bostads-, industriellt eller därmed jämförligt ändamål

äger värde utöver det, som fastigheten eller fastighetsdelen har i sin

användning såsom jordbruksfastighet.

Sådant mervärde skall jämväl särskilt för sig uppskattas.

2 mom. Uppskattning äger icke rum av mark, som här nedan sägs,

nämligen:

mark, som tillhör staten;

mark, som tillhör den kommun eller menighet, inom vars område

marken är belägen;

mark, som upptages av kanal, järnväg, till allmänt begagnande

upplåtna vägar och gator, allmänna platser, allmän flottled eller allmän

farled;

sådan akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

verk och barmhärtighetsinrättningar tillhörig mark, som användes uteslutande

för dessa inrättningars verksamhet; samt

sådan mark, som användes uteslutande för kyrkobyggnader eller

bönehus eller såsom begravningsplats.

Om uppskattningsnämnd och uppgifter till ledning vid uppskattningen.

3 §•

Uppskattningen verkställes av uppskattningsnämnder, envar inom

dess distrikt.

Varje stad och varje härad skall i allmänhet utgöra ett uppskattningsdistrikt.

I Stockholm äger överståthållarämbetet att bestämma antalet

av de uppskattningsnämnder, som där skola tillsättas, och det distrikt,

varje uppskattningsnämnd skall omfatta. För annan stad, varest

flera uppskattningsnämnder erfordras, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande

att, efter magistratens hörande, bestämma uppskattningsnämndernas

antal och uppskattningsdistrikten. Kungl Maj:ts befallningsbavande

må, där så prövas lämpligt, fördela större härad i två eller flera

uppskattningsdistrikt, låta köping ävensom municipalsamhälle bilda särskilt

distrikt för uppskattningen samt förena två eller flera härad till ett

uppskattningsdistrikt.

Med härad förstås i denna förordning jämväl de före utfärdandet

av förordningen den 17 maj 1872 varande tingslag i de orter, där benämningen

härad ej förekommer.

4 §•

Uppskattningsnämnd utgöres av ordförande och fyra ledamöter.

Ordföranden förordnas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Två av nämndens ledamöter skola utses, för stad, som ej deltager i

landsting, av Kungl. Maj:ts befallningshavande och för annat uppskattningsdistrikt

av vederbörande landsting. Därjämte skola i stad av stadsfullmäktige

eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga, i köping,

som är egen kommun, av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, av dessa, i municipalsamhälle och därmed likställd

köping av municipalstämma eller, där municipalf ull mäktige finnas, av

dessa samt i landskommun av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, av dessa väljas två personer att såsom ledamöter in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

träda i nämnden och deltaga i dess överläggningar och beslut, då uppskattning

sker av mark inom staden, köpingen, municipalsamhället eller

landskommunen; ägande dessa sistnämnda ledamöter icke säte och stämma

i nämnden vid uppskattning av mark inom annat område än det, för

vilket de blivit valda.

Vid samma tillfälle, som ledamöter i nämnden utses, skall i enahanda

ordning även utses en suppleant för var ledamot av nämnden.

Till ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnd höra utses

sådana personer, som kunna anses äga erforderlig sakkunskap och noggrann

kännedom om ortens fastighets- och affärsförhållanden; och skall

av de utav kommunalmyndigheten utsedda ledamöterna den ene jämte hans

suppleant vara fastighetsägare.

5 §•

Genom allmän kungörelse lämnar Kungl. Maj:ts befallningshavande

före den 15 augusti 1919 underrättelse om indelningen i uppskattningsdistrikt,

om de personer, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnats

till ordförande och, vad beträffar stad som ej deltager i landsting,

till ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnderna, samt om

denna förordnings bestämmelser angående val av övriga ledamöter och

suppleanter i nämnderna.

I kungörelsen erinras vederbörande om den i 9 § stadgade skyldighet

att avlämna uppgifter till ledning vid uppskattningen. Tillika

meddelas underrättelse om tid och ställe för uppgifternas avlämnande

och varest uppgiftsblanketter erhållas.

Genom förnyad, under förra hälften av september månad 1919 utfärdad

kungörelse göres enahanda erinran och meddelande, varom i nästföregående

stycke förmäles.

Kungörelse, som i denna paragraf avses, skall införas i ortstidningar,

som av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmas.

6 §•

Landsting skall ofördröjligen låta avlämna uppgift å de av landstinget

valda ledamöter av uppskattningsnämnderna och suppleanter för

dem till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som

digheternas kännedom genast låter införa dessa uppgifter i länskungörelserna.

De å vederbörande kommunala myndigheter ankommande val av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

5

ledamöter och suppleanter skola förrättas under senare hälften av september

månad; och skall genast efter valförrättnings slut den, som därvid

fört ordet, om valet underrätta ej mindre de valda än även Kung!. Maj:ts

befallningshavande samt ordföranden i uppskattningsnämnden.

Har sålunda vald ledamot eller suppleant jämväl blivit av landstinget

utsedd till ledamot av uppskattningsnämnd eller suppleant för sådan

ledamot, föranstalte Kungl. Maj:ts befallningshavande om nytt val för

kommunens vidkommande.

Besvär över val, som förrättas av vederbörande kommunala myndighet,

må anföras hos Kungl. Maj:ts befallningshavande senast före klockan

tolv å femtonde dagen efter valets förrättande eller, om då är helgdag,

å nästa söckendag därefter; och gälle i övrigt om dylikt vals överklagande

i tillämpliga delar vad i kommunalförfattningarna är stadgat

angående besvär över kommunala myndigheters beslut. Över Kungl.

Maj:ts befallningshavandes i anledning av besvären meddelade beslut må

klagan icke föras.

7 §•

Magistratsperson, landsfogde och landsfiskal må ej utan laga förfall

kunna avsäga sig förordnande att vara ordförande i eller ledamot

av uppskattningsnämnd.

En var annan vare skyldig att — såvida han är inom uppskattningsdistriktet

boende och icke de fem sista åren deltagit i taxeringsarbete

inom distriktet eller är av laga förfall hindrad — emottaga uppdrag att

vara ordförande i eller ledamot av uppskattningsnämnden.

8 §•

Till ledning vid uppskattningen skola tjäna de uppgifter, som,

enligt vad nedan sägs, till uppskattningsnämnden avlämnas, ävensom de

upplysningar, som kunna vinnas ur taxeringslängder och andra handlingar

eller eljest äro för nämnden tillgängliga.

9 §•

Ägare av annan fastighet än jordbruksfastighet vare skyldig att utan

anmaning före den 15 september 1919 avlämna uppgift enligt fastställt

formulär om markens areal, därå uppförda byggnader och dessas brandförsäkringsvärde,

köpeskilling, fastighetens taxeringsvärde och den del

därav, som blivit åsatt eller kan beräknas för själva marken, samt den

avkastning, fastigheten år 1918 givit, däri inbegripet hyresvärdet av ont
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

hyrda eller hyresfritt upplåtna eller av ägaren själv begagnade lägenheter;

dock att sådan uppgiftsskyldighet ej åligger ägare av byggnad

å armans mark, där ej byggnadens ägare besitter marken med sådan rätt,

att han enligt vad i 40 § stadgas är att anse såsom ägare till marken.

Å uppgiftsblanketten bör jämväl angivas det värde, till vilket själva

marken utan därå befintliga byggnader och träd enligt den uppgiftspliktiges

mening skäligen kan uppskattas.

Efter anmaning, varom i 12 § sägs, vare ägare av fastighet utav ovan

angivet slag pliktig att lämna jämväl de ytterligare upplysningar eller

uppgifter rörande fastigheten, som för uppskattningen kunna vara erforderliga.

Ägare av jordbruksfastighet vare ävenledes pliktig att efter anmaning

lämna för uppskattningen erforderliga uppgifter eller upplysningar

rörande sin fastighet.

Det vare i övrigt en var obetaget att meddela de upplysningar, som

kunna tjäna till ledning vid uppskattning av mark, till vilken han

är ägare.

Fastighetsägare, för vilken svårighet möter att avgiva skriftlig

uppgift, vare medgivet att själv eller genom ombud muntligen till uppskattningsnämndens

ordförande lämna de upplysningar, varom här är fråga.

Skyldighet att avgiva uppgift eller upplysning, varom ovan sägs,

åligge för omyndig förmyndaren, för sådan frånvarande, för vilken god

man av domstol förordnats, gode mannen samt för oskiftat dödsbo den,

som sitter i boet, evad han är delägare eller syssloman. För annan än

enskild person eller oskiftat dödsbo åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande

styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

Blanketter till de uppgifter, som i denna paragraf omförmälas,

skola kostnadsfritt tillhandahållas hos ordförande i uppskattningsnämnd

samt därjämte i Stockholm hos överståthållarämbetet, i övriga städer hos

magistraten och å landet hos ordförande i kommunal- och municipalnämnd.

10 §.

Direktion för hypoteksinrättning skall, efter begäran av vederbörande

ordförande i uppskattningsnämnd, av landskamrerare eller, i Stockholm,

av kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden,

meddela uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåninganmäld

fastighet uppskattats vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande

senast anställd och godkänd; börande i uppgiften jämväl angivas

tiden för värderingens förrättande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 329.

7

11 §•

Uppgifter, som avgivas utan anmaning, skola avlämnas antingen

direkt till vederbörande uppskattningsnämnds ordförande eller ock för

fastighet i Stockholm till överståthållarämbetet och i övrigt till Kungl.

Maj:ts befallningshavande i det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen

i det distrikt, där den fastighet är belägen, som uppgiften angår.

Enahanda gäller i fråga om de upplysningar, som meddelas enligt

9 § femte stycket.

12 §.

Anmaning till fastighetsägare att avlämna uppgift eller upplysning,

skall utfärdas av uppskattningsnämndens ordförande och tillsändas den

uppgiftspliktige i rekommenderat bre^ med allmänna posten; och skall

anmaning innehålla föreläggande för den anmanade ‘ätt avlämna uppgiften

inom viss tid av minst åtta dagar efter delfåendet.

Landskamrerare, i Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden, äger jämväl rätt att i enahanda ordning

anmana fastighetsägare att till honom lämna uppgift eller upplysning,

som han kan finna behövlig för den granskningsnämnd, varom nedan i

denna förordning förmäles.

13 §.

Underlåter ägare av faslighet att inom föreskriven tid avgiva uppgift

eller upplysning, som han enligt bestämmelserna i denna förordning

är skyldig lämna, eller varder uppgift, som i 10 § avses, icke avlämnad,

må för uppgiftens eller upplysningens erhållande anlitas biträde

av Kungl. Maj:ts befallningshavande, som äger förelägga uppgiftsskyldig

lämpligt vite.

14 §.

Till uppskattningsnämnds ordförande skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

före den 1 september 1919 översända de uppgifter angående

brandförsäkringsvärden, köpeskillingar in. m., som blivit åren 1918

och 1919 avgivna till ledning vid taxering till fastighetsbevillning inom

uppskattningsdistriktet och som hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

förvaras. Dylika uppgifter, som förvaras hos taxeringsnämnds ordförande,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj:ts proposition nr 329.

äger ordförande i uppskattningsnämnd på därom gjord anhållan utbekomma;

börande dessa uppgifter efter begagnandet till vederbörande

återställas.

För uppskattningen eljest erforderlig uppgift skall, då begäran

därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning.

15 §.

Före utgången av augusti månad år 1919 skola till uppskattningsnämndens

ordförande genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg

överlämnas avskrifter av årets fastighetstaxeringslängder för distriktet.

Inom tre veckor efter prövningsnämnds sista sammankomst under

år 1919 skall Kungl. Maj:ts befallningshavande låta till uppskattningsnämndens

ordförande översända avskrifter av de hos prövningsnämnden

förda längder i vad de angå fast egendom inom uppskattningsdistriktet.

16 §.

Efter kallelse av Kungl. Maj:ts befallningshavande skola uppskattningsnämndernas

ordförande inom länet föreden 15 september 1919 sammanträda

å lämplig ort inför Kungl. Majtts befallningshavande för att,

till vinnande av likformighet i uppskattningsarbetet, överlägga om grunderna

för uppskattningen och förfarandet därvid.

Sedan tiden för avgivande av de i 9 § första stycket föreskrivna

uppgifter gått till ända och innan uppskattningsnämndens arbete börjar,

må nämndens ordförande, där så anses erforderligt, kalla vederbörande

fastighetsägare inom distriktet att kommunvis eller i annan ordning

sammanträda inför honom för lämnande av upplysningar, som utöver

dem, som skriftligen meddelats, kunna vara för uppskattningen behövliga;

börande vid dessa sammanträden de inkomna uppgifterna om

markareal m. m. kontrolleras och ofullständiga uppgifter kompletteras.

. 17 §.

Uppskattningsnämndens sammanträden skola hållas inom distriktet

ä tider och ställen, som av ordföranden bestämmas. För landet utsedd

uppskattningsnämnd må även kunna sammanträda i närbelägen stad, köping,

municipal- eller stationssamhälle.

Inträffar för ledamot förfall för inställelse vid utsatt sammanträde,

bör sådant ofördröjligen anmälas för ordföranden, så att före sammanträdet

suppleant hinner tillkallas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

För behandling av särskild uppskattningsfråga äger nämnden, där

så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt biträde.

Uppskattningsnämnd bör hava avslutat sitt arbete före den 1 mars

1920.

18 §.

Uppskattningsnämnds ordförande är föredragande hos nämnden;

och åligger det honom särskilt:

a) att tillhandahålla uppgiftsblanketter;

.b) att samla, ordna, numrera och granska avlämnade uppgifter

och vidtaga åtgärder för erforderliga uppgifters införskaffande;

c) att i den i 19 § omförmälda längden på behöriga ställen anteckna

uppgifternas nummer samt uppgivna salu-, hvpoteks- och brandförsäkringsvärden,

ävensom, därest fastighetsägare gjort sig skyldig till

försummelse, varom i 13 § förmäles, vidtaga den åtgärd, han finner erforderlig;
d)

att om utsatt tid och ställe för nämndens sammanträde ofördröjligen

ej allenast underrätta ledamöterna i nämnden utan även på

lämpligt sätt och i god tid meddela vederbörande fastighetsägare inom

distriktet underrättelse;

e) att föra ordet vid uppskattningsnämndens sammankomster samt

därvid tillhandahålla och meddela ledamöterna alla i och för uppskattningen

erhållna uppgifter och upplysningar;

f) att vid uppskattningen efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar

och framställningar, vartill han för vinnande av en behörig

uppskattning finner sig äga anledning;

g) att föra protokoll angående de ärenden, där sadant erfordras;

börande protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkas genom

å protokollet tecknat intyg av två ledamöter;

h) att noga tillse, att de till ledning för uppskattningen avlämnade

uppgifter och upplysningar icke varda för obehöriga tillgängliga;

i) att på begäran av uppgiftspliktig utan lösen meddela bevis om

mottagande av uppgift eller upplysning; samt

j) att, då sådant påfordras, avgiva förklaring över besvär angående

markuppskattning och därmed sammanhängande frågor.

19 §.

Över uppskattningen skall föras längd enligt fastställt formulär;

skolande, om distriktet omfattar två eller flera kommuner, särskild längd

upprättas för varje kommun.

bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 292 Käft. (AV 329).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung1. Maj:ts proposition nr 329.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta

samhälle förekommande fastigheter, som åsättas markvärde, i längden

särskilt angivas och sammanföras. Om av fastighet endast en del faller

inom munieipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen anmärkas,

huru stor del av hela fastighetens värde belöper å denna del av fastigheten.

I stad bör uppskattningsnämnd till längdens upprättande åtnjuta

nödigt biträde av vederbörande uppbörds- eller annan av magistraten

och i Stockholm av överståthållarämbetet därtill utsedd tjänsteman.

Uppskattningslängd underskrives av nämndens ordförande och

ledamöter.

20 §.

Nämnden vare ej beslutför, om ej ordföranden eller hans suppleant

är tillstädes.

Är nämnden eljest ej fulltalig, må beslut ej fattas med mindre tre

av de närvarande äro om beslutet ense.

Skulle inom fulltalig nämnd uppstå skiljaktiga meningar bland

nämndens medlemmar och måste omröstning för frågans avgörande anställas,

skall denna vara öppen; och blive därvid gällande den mening,

vilken flertalet biträtt, eller, därest flera meningar yppats, den till vilken

de flestas röster kunna jämkas. Om rösterna utfalla lika, gälle den mening,

som ordföranden biträder.

Det åligger ordföranden att i de fall, då hans mening ej gjort sig

gällande, uti längdens anteckningskolumn särskilt upptaga de uppskattningsvärden,

han ansett böra bestämmas; och är det jämväl var och en

av de övriga ledamöterna obetaget att få sin särskilda mening till protokollet

antecknad, såvida densamma, skriftligen avfattad, till nämndens

ordförande avlämnas.

Anser ordföranden, att nämnden i ett eller annat hänseende icke

iakttager de föreskrifter, som gälla för uppskattningen, eller icke verkställer

uppskattningen i överensstämmelse med upplysta och bestyrkta

förhållanden, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning

ävensom nämndens i anledning därav meddelade yttrande skola

i protokollet intagas.

21 §.

Landshövdingen i länet samt i Stockholm överståthållaren vare berättigad

att deltaga i uppskattningsnämnds överläggningar men icke i

besluten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 329.

11

22 §.

Uppskattningsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar;

dock är ägare av fastighet inom distriktet berättigad att inför nämnden

företräda för att meddela upplysningar rörande sin fastighet.

23 §.

I uppskattningsdistrikt, som utgöres av ett eller flera härad eller

del av härad, skall uppskattningslängd för varje särskild kommun i

distriktet inom fjorton dagar efter avslutandet av uppskattningsnämndens

sammanträden av nämndens ordförande tillställas vederbörande kommunalstämmas

ordförande, vilken det åligger att under viss bestämd och vederbörligen

kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt

och därvid även tillkännagivet ställe hålla längden fastighetsägarna

tillhanda.

Där municipalsamhälle eller därmed likställd köping utgör särskilt

uppskattningsdistrikt, skall ordföranden inom samma tid och för enahanda

ändamål avlämna uppskattningslängden till municipalstämmans ordförande.

Likaledes inom fjorton dagar efter det uppskattningsnämnds förrättningar

avslutats, skall uppskattningslängd överlämnas i Stockholm

till överståthållarämbetet och i annan stad till magistraten, genom vilka

myndigheters försorg längderna i här ovan föreskriven ordning hållas

fastighetsägarna tillhanda.

Före den 20 april 1920 skall uppskattningslängd av vederbörande

kommunal- eller municipalstämmoordförande och magistrat överlämnas

till Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Uppskattningsnämndens protokoll och de till ledning vid uppskattningen

erhållna uppgifter och längder skola av uppskattningsnämndens

ordförande insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande omedelbart

efter uppskattningsarbetets avslutande inom distriktet; och skall ordföranden

på samma gång lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgift

å de personer, som tjänstgjort såsom ledamöter i nämnden, och å den

myndighet, av vilken envar av dem blivit utsedd till ledamot eller suppleant.

24 §.

Över uppskattningsnämnds beslut må besvär hos granskningsnämnd,

varom här nedan i denna förordning sägs, anföras av fastighetsägare i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

vad honom rörer så ock av vederbörande kommun samt municipalsamhälle

och därmed likställd köping. Besvären, skriftligen avfattade, skola

ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande senast före klockan 12 på

dagen den 15 maj 1920, vid påföljd att besvären eljest icke varda

upptagna till prövning, där ej inom samma tid visas laga förfall;

och skola vederbörande genom kungörelse, varom i 27 § sägs, härom

erinras.

Genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg bör förteckning

över de inkomna besvärsskrifterna med uppgift om de i besvären gjorda

yrkandena, så fort ske kan, översändas till ledamöterna och suppleanterna

i granskningsnämnden.

Om granskningsnämnd.

25 §.

För varje län och för Stockholms stad tillsättes en granskningsnämnd,

som har att granska uppskattningen samt pröva och avgöra anförda

besvär eller framställda anmärkningar i anledning av uppskattningsnämndernas

beslut.

Denna nämnd sammanträder för länen i residensstaden och för

Stockholms stad i Stockholm å tid, som utsättes av Kungl. Maj:ts befallningshavande

och bestämmes sålunda, att nämndens arbeten må vara

avslutade före den 1 oktober 1920.

Innan granskningsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina

ledamöter utse två personer till ledamöter och två personer till suppleanter

i den uppskattningsövernämnd, varom i 33 § stadgas.

26 §.

Granskningsnämnd skall bestå av vederbörande landshövding eller

överståthållaren såsom ordförande samt minst sex och högst femton andra

ledamöter, vilka Kungl. Maj-.ts befallningshavande utser för län bland

medlemmarna av uppskattningsnämnderna inom länet och för Stockholms

stad bland medlemmarna i stadens uppskattningsnämnder, med iakttagande

av att minst halva antalet utses bland de ledamöter av uppskattningsnämnd,

som varit utsedda av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller

landstinget, i lämpligt förhållande dem emellan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

13

I enahanda ordning utses jämväl suppleanter till antal motsvarande

minst hälften av antalet utsedda ordinarie ledamöter i nämnden.

27 §.

Uti därom utfärdad kungörelse uppgiver Kungl, Maj:ts befallningshavande

dem, som blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i granskningsnämnden,

samt underrättar länets invånare om tid och ställe för

nämndens sammanträde; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande

att i god tid låta ett exemplar av denna kungörelse tillställas envar

av nämndens ledamöter och suppleanter. Kungörelsen skall införas i

ortstidningar, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmas.

Möter för ledamot av granskningsnämnd hinder att tillstädeskomma,

bör anmälan därom ofördröjligen ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som inkallar suppleant.

28 §.

Är landshövding eller överståthållaren hindrad att bevista sammankomst,

äge nämnden att genom val med slutna sedlar bland sina ledamöter

utse ordförande; och bör vid sådant val ordet föras av den till

levnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

Landskamreraren och för Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden äro föredragande i nämnden och

böra hos nämnden göra de anmärkningar och framställningar, vartill de

finna sig äga anledning.

Granskningsnämnd vare beslutför, då utom ordföranden minst fyra

ledamöter äro tillstädes.

Uppstå under granskningsnämndens överläggningar skiljaktiga

meningar bland nämndens ledamöter och måste till följd därav omröstning

anställas, skall omröstningen vara öppen; och blive därvid gällande

den mening, vilken flertalet bland ledamöterna biträtt, eller, därest flera

meningar yppas, den till vilken de flestas röster kunna jämkas. Om rösterna

utfalla lika, gälle den mening, som biträdes av ordföranden.

29 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äger, där så anses erforderligt,

dels kalla sakkunnig person att biträda granskningsnämnden vid behand
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

ling av särskild taxeringsfråga och dels inkalla nppskattningsnämnds

ordförande att, för upplysningars meddelande, före och under granskningsnämndens

sammanträde infinna sig å den ort, där nämnden sammanträder.

30

Protokollet vid granskningsnämndens sammankomster föres och de

av nämndens beslut förauledda anteckningarna i uppskattningsl ängd erna

verkställas av den eller de personer, som Kungl. Maj ds befallningshavande

därtill förordnat.

Justering av det hos granskningsnämnden förda protokoll skall

verkställas inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens sista

sammankomst inför ordföranden och minst två av nämnden därtill utsedda

ledamöter, vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen

bestyrkes genom ett av nämndens ordförande och två ledamöter

å protokollet tecknat intyg.

31 §.

Alla granskningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll.

Uppskattningsvärde, som blivit av granskningsnämnden fastställt

till annat belopp än uppskattningsnämnd bestämt, ävensom uppskattningsvärden,

som tillkommit genom granskningsnämndens beslut, skola antecknas

i vederbörande uppskattningslängd, och åligger det föredraganden hos

nämnden att med sin underskrift å längden vitsorda enligt granskningsnämndens

beslut införda förändringar.

Protokollsförare hos granskningsnämnden skall ofördröjligen, efter

det protokollet justerats, till var och en fastighetsägare, som anfört besvär

hos nämnden men ej vunnit bifall till desamma, ävensom eljest

till ägare av fastighet, vilken granskningsnämnd i första hand åsatt

värde eller beträffande vilken granskningsnämnden ändrat av uppskattningsnämnden

åsatt värde, i rekommenderat brev översända med besvärshänvisning

försett behörigt utdrag av protokollet.

För kommun, municipalsamhälle och därmed likställd köping, som

anfört besvär hos nämnden, skola jämväl behöriga protokollsutdrag utskrivas

och av protokollsföraren ofördröjligen översändas till ordföranden

i den kommunala representation eller myndighet, som må äga fatta beslut

om överklagande av granskningsnämndens beslut.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

32 §.

Besvär över granskningsnämnds beslut må anföras av:

a) fastighetsägare i vad honom rörer;

b) vederbörande kommun, municipalsamhälle och därmed likställd

köping;

c) vedei börande landskamrerare och, vad angår Stockholm, kamreraren

vid överståthållareämbetets avdelning för uppbördsärenden.

Besvären skola, ställda till den i 33 S omförmälda uppskattningsövernämnden,

ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där

den överklagade uppskattningen skett, före klockan tolv den 15 december

1920, vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna till prövning,

därest icke laga förfall visas.

Sedan vid inkomna besvär blivit fogade såväl utdrag av uppskattningslängd

samt uppskattnings- och granskningsnämndernas protokoll,

såvitt den överklagade uppskattningsfrågan angår, som ock de till nämnderna

i frågan ingivna handlingarna, och därefter förklaringar över besvären

infordrats från vederbörande, insänder Kungl. Maj:ts befallningshavande

skyndsamligen till övernämnden samtliga handlingarna med de

upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

Så snart ovan stadgade besvärstid gått till ända, översänder Kungl.

Maj:ts befallningshavande till ordföranden i övernämnden förteckning å

anförda besvär.

Om uppskattningsövernämnd.

33 §.

För att pröva och avgöra besvär, som anföras i anledning av granskningsnämndernas

beslut, tillsättes en uppskattningsövernämnd i den ordning

nedan stadgas.

Kungl. Maj:t förordnar ordförande, vice ordförande och suppleanter

för dem samt fyra ledamöter jämte suppleanter;

vardera av riksdagens kamrar utse tre ledamöter;

varje granskningsnämnd i riket väljer inom sig två ledamöter att

på kallelse i övernämnden inträda under behandlingen och avgörandet

av uppskattningsfrågor, som varit föremål för handläggning av den granskningsnämnd,

av vilken de äro valda;

utav riksdagens kamrar och granskningsnämnderna utses jämväl

suppleanter till lika antal, som de av dem valda ledamöterna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Där sådant för befrämjande av arbetets skyndsamma gång finnes

ändamålsenligt eller eljest är lämpligt, må övernämndens arbete uppdelas

på särskilda avdelningar. Till avgörande av avdelning må dock

icke hänskjutas besvärsfråga av större betydelse och omfattning.

Erforderligt antal föredragande och sekreterare hos nämnden förordnas

av Kungl. Maj:t; i övrigt erforderlig kanslipersonal antages av

nämnden.

Övernämnden sammanträder i Stockholm, på kallelse av ordföranden,

så snart lämpligt aptal besvärsmål till nämnden inkommit.

Kungl. Maj:t äger utfärda närmare föreskrifter angående ordnandet

av nämndens arbete och därmed sammanhängande frågor.

34 §.

Övernämnden äger att av vederbörande ämbetsverk och myndighet

på begäran erhålla de handlingar samt de upplysningar och utlåtanden,

som för ärendenas handläggning hos nämnden må finnas erforderliga,

ävensom i mån av behov införskaffa utlåtanden från särskilda sakkunniga.

35 §.

Beslut må icke av övernämnden fattas, därest icke minst sju eller,

vid sammanträde med avdelning av nämnden, minst tre ledamöter äro

tillstädes.

Uppstå skiljaktiga meningar bland nämndens ledamöter och måste

till följd därav omröstning verkställas, skall omröstningen vara öppen;

och blive därvid gällande den mening, vilken flertalet bland ledamöterna

biträtt, eller, därest flera meningar yppas, den till vilken de flestas röster

kunna jämkas. Om i österna utfalla lika, gälle den mening, som biträdes

av ordföranden.

36 §.

Alla övernämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll.

Justering av protokollet skall verkställas inlör nämnden eller vederbörande

avdelning eller, i den mån det icke kan ske, efter nämndens eller

avdelningens sista sammanträde inför vederbörande ordförande och två

av nämnden eller avdelningen därtill utsedda ledamöter på tid, som av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

17

ordföranden bestämmes. Justeringen bestyrkes genom ett av ordföranden

å protokollet tecknat intyg.

37 §.

Det åligger övernämnden att genom vederbörande sekreterare:

a) genom utdrag av protokollet underrätta var och en, som hos

nämnden anfört besvär, om nämndens beslut i vad klaganden angår;

samt

b) till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande översända

utdrag av protokollet beträffande beslutade ändringar i uppskattningslängderna.

38 §.

Emot övernämndens beslut må klagan ej föras.

39 §.

Efter erhållen del av övernämndens beslut om ändringar i granskningsnämndernas

beslut skall Kungl. Maj:ts befallningshavande låta införa

dessa ändringar i uppskattningslängderna.

Längderna med därtill hörande uppgifter och andra handlingar

skola därefter hos Kungl. Maj:ts befallningshavande förvaras för att tjäna

till ledning vid en blivande taxering till jord värde- eller jordräntestegringsskatt.

Allmänna bestämmelser.

40 §.

Med ägare av fast egendom förstås i denna förordning jämväl

innehavare av:

mark, som besittes med stadgad åborätt;

mark, som besittes såsom så kallad ofri tomt i stad;

skogsområde, som innehaves av stad eller annan menighet;

mark, som besittes med fideikommissrätt eller eljest på grund av

testamentariskt förordnande;

mark, som eljest besittes med ständig eller ärftlig besittningsrätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 292 käft. (AV 329). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:U proposition nr 329.

41 §.

Bestämmelserna i 17 och 37 §§, 42 § 3:dje stycket, 51, 52, 53,

56, 57, 58, 61 och 62 §§ förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

med iakttagande av att vad i nämnda §§ sägs om taxeringsnämnd skall

avse uppskattningsnämnd och att vad i samma §§ stadgas om prövningsnämnd

skall gälla beträffande granskningsnämnd.

42 §.

Ersättning till ordförandena i uppskattningsnämnderna och gottgörelse

för det vid uppskattningsförrättningarne lämnade biträde av städernas

tjänstemän anvisas av Kungl. Maj:t efter förslag av Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshavande.

Av kommun valda ledamöter i uppskattningsnämnd äga åtnjuta

dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med

sju kronor om dagen dels ock, då de icke äro bosatta å den ort, där

nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa

till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning

med lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för

andra klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande samt landsting utsedda ledamöter

i uppskattningsnämnd, sakkunnigt biträde hos uppskattnings- och

granskningsnämnd, av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedda ledamöter

i granskningsnämnd samt de uppskattningsnämndsordförande, som på

Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse från annan ort infunnit sig i

residensstaden före eller under granskningsnämndens sammanträde för

upplysningars meddelande, äga åtnjuta traktamentsersättning under såväl

sammanträdes- som resdagar med fjorton kronor om dagen samt övrig

ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande resereglemente.

Enahanda ersättning tillkommer jämväl ledamot i granskningsnämnd,

som, på annan ort bosatt, efter kallelse av ordföranden inställt

sig för att deltaga i protokollsjustering, samt uppskattningsnämndsordförande

för närvaro vid sammanträde, som i 16 § omförmäles, om detta

hålles å annat ställe än hans boningsort.

Till gäldande av de av granskningsnämnds arbeten föranledda

kostnader, såsom ersättning för biträde åt landskamreraren, i Stockholm

kamreraren vid överståthållareämbetets avdelning för uppbördsärendert,

vid förberedande göromål, arvoden för protokolls- och längdförihg bos

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 329.

19

nämnden, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos

nämnden, äger granskningsnämnd efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande

använda erforderligt belopp.

För de i 15 § omförmälda avskrifter av taxeringslängder äger Kungl.

Maj:ts befallningshavande utanordna ersättning till för ändamålet behövligt

biträde med en krona för arket.

Ordförande, ledamöter, föredragande och sekreterare i övernämnden

åtnjuta ersättning för sitt arbete ävensom, i förekommande fall, rese- och

traktamentsersättning enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj:t. Till ersättning åt annan hos övernämnden anställd kanslipersonal

än föredragande och sekreterare ävensom till bestridande av övriga utgifter

för övernämnden anvisar Kungl. Maj:t, efter förslag av nämnden,

erforderliga medel.

De ersättnings- och kostnadsbelopp, som utgå enligt denna paragraf,

ävensom gottgörelse, motsvarande landskamrerares tjänstgöringspenningar,

till den vilken i anledning av landskamrerare för arbete med

uppskattningen beviljad ledighet från övriga tjänstegöromål förordnas att

samma göromål förrätta, avföras å det av riksdagen beviljade anslag

för uppskattningens verkställande och utbetalas i länen av Kungl. Maj:ts

befallningshavande och i Stockholm av statskontoret.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,

enligt därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Särskilda anvisningar.

Vid uppskattningen skall särskilt värde åsättas varje taxeringsenhet.

Såsom taxeringsenhet anses:

a) varje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten

består av två eller flera brukningsdelar eller avsöndring av jord

därifrån ägt rum, varje sådan brukningsdel eller jordavsöndring;

b) tomt i stad eller annan ort med större sammanträngd befolkning,

varest tomtindelning såsom i stad finnes.

Finnes lämpligt att i större utsträckning än som av nyss meddelade

bestämmelser föranledes uppdela visst markområde i särskilda taxeringsenheter,

eller finnes anledning till samfälld uppskattning av flera taxeringsenheter,

må sådan uppdelning eller sammanslagning verkställas.

Även vatten betäckta områden skola anses såsom mark.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Markvärdet bestämmes i penningar till belopp, som motsvarar det

vid ingången av september månad 1919 förefintliga värdet å marken.

Befintligheten av byggnader eller träd lämnas vid markvärdets uppskattande

utan avseende. I markvärdet inräknas icke värdet av inmutningsbara

kol- eller mineralfyndigheter.

Vid bestämmandet av marks värde skall, där det befinnes uppenbart,

att marken med hänsyn till konjunkturer och efterfrågan är lämplig

och begärlig för annat mer avkomstgivande ändamål än det, för vilket

den vid uppskattningstillfället användes, markvärdet efter sådan grund

uppskattas. Är sådant förhållande ej påtagligt, skall marken uppskattas

med hänsyn till det ändamål, varför den vid uppskattningstillfället

brukas.

Vid uppskattningen skall särskilt för sig upptagas det jordbrukseller

skogsmarksvärde, som marken må äga.

Uppskattade markvärden skola utföias i fulla hundratal kronor;

dock att, där värdet icke uppgår till 100 kronor, detsamma skall utföras

i fulla tiotal kronor.

Konungen äger att utfärda närmare föreskrifter till ledning vid

uppskattningen enligt de i denna förordning med därtill hörande särskilda

anvisningar angivna allmänna grunder och särskilda bestämmelser

ävensom att fastställa erforderliga formulär.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

21

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Heelner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:
-

Frågan om införande av en jordvärde- eller jordräntestegringsskatt

har sedan åtskilliga år tillbaka varit aktuell.

Vid 1907 års rikdag hemställde sammansatta bevillnings- och lagutskottet,

i anledning av åtskilliga i ämnet väckta motioner, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i

vilken mån, då vid försäljning eller liknande avyttring av byggnadsgrund,

bebyggd eller obebyggd i stad eller på landsbygden, s. k. oförtjänt

jordvärdestegring förefunnes, denna skäligen borde göras till föremål för

Historik.

1907 års

riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Senare riksdagar.

1909 drs värdestegringsskattekonto

mitterade.

Kungl. May. Is proposition nr 329.

särskild beskattning, samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av andra men avslogs av första kammaren.

Vid senare riksdagar har frågan om införande av en dylik skatt

ånyo tagits upp uti i ämnet väckta motioner, men hava motionerna därvid

fått förfalla, enär frågan då redan gjorts till föremål för utredning.

Sedan professoren Gustav Cassel, efter offentligt uppdrag, utarbetat

en översikt över främmande länders lagstiftning angående beskattning av

sådan värdestegring av jord, som finge anses hava uppkommit utan

några ägarens egna åtgärder, samt den 21 december 1908 avlämnat

sagda översikt till chefen för finansdepartementet, uppdrog denne, enligt

Kungl. Maj:ts den 29 januari 1909 givna bemyndigande, den 4 därpåföljande

februari åt ett antal personer — 1909 års värdestegringsskattekommitterade

— att uppgöra förslag till allmänna grunder för en kommunal

jordvärdestegringsskatt. Till fullgörande av detta uppdrag avlämnade

de kommitterade den 7 augusti 1909 till chefen för finansdepartementet

av dem upprättade förslag i ämnet med tillhörande motivering.

Det torde tillåtas mig att här i korthet lämna en redogörelse för

huvudpunkterna i förslaget.

Kommitterade anförde till en början, att det gåves två vägar för

beskattningen av jord värdestegring, den direkta och den indirekta; vid

direkt beskattning uttoges skatten i den mån värdestegring inträdde; den

indirekta skatten uttoges däremot, då fastighet försåldes eller på annat

sätt överginge till ny ägare, d. v. s. då värdestegringen kunde anses

realiserad i form av en kapitalvinst. Kommitterade förmenade, att

intetdera av dessa system kunde helt och konsekvent genomföras utan

att kräva ett kompletterande i vissa delar av det andra. Kommitterade

hade utarbetat två särskilda förslag, av vilka det ena, A-förslaget, i

huvudsak vore byggt på den indirekta metoden, samt det andra, B-förslaget,

i huvudsak byggde på den direkta.

Kommitterade framhöllo vidare, bland annat: Det vore visserligen

uppenbart, att en jordvärdestegringsskatt ägde betydelse i all synnerhet

för de stora i utveckling stadda städerna samt i allmänhet för städer

och stadsliknande samhällen, men de hade icke, såsom inom kommitterade

varit ifrågasatt, velat inskränka skatten till dylika samhällen. J)et

vore känt, att en högst betydande stegring av jordvärde ofta förekoinme

på landsbygden, understundom till följd av järnvägsanläggningar, roen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kvngl. Maj:ts proposition nr 329.

23

framför allt inom de socknar, som vore belägna Invid storstäder, och

giltig anledning saknades att utesluta någon grupp av kommuner från

rätt att upptaga värdestegringsskatt.

Kommitterade anförde, att ur kommunal synpunkt en direkt beskattning

syntes äga en fördel genom att tillföra samhället en mera

jämn och lättare beräknelig inkomst än den på en mer eller mindre

livlig fastighetsförsäljning beroende indirekta skatten, vartill komme, att,

under det en indirekt skatt måste hänföra sig till såväl tomt som därå

uppförd byggnad, en direkt skatt kunde ansluta sig till värdestegring

å allenast själva marken, vilket dock givetvis krävde en särskild taxering

av marken. Kommitterade erinrade om, att hos oss Verkställas

vart femte år återkommande fastighetstaxeringar och att en särskild

uppskattning därför icke kunde anses vara av nöden. Erfarenheten

hade väl givit vid handen, att de vanliga fastighetstaxeringarna icke

alltid kunde anses lämna ett tillförlitligt uttryck för en fastighets verkliga

kapitalvärde, men frågan om erhållande av en bättre garanti härutinnan

antoges komma att prövas i samband med pågående revision

av vårt beskattningsväsende.

Den direkta skatten enligt B-förslaget skulle träffa det belopp, varmed

vid de regelbundet återkommande allmänna fastighetstaxeringarna

det nya taxeringsvärdet å marken överstege det senast åsätta taxeringsvärdet

därå, efter vissa avdrag, som hänförde sig till ägarens utgifter

och kostnader för markens förbättrande o. s. v. I fråga om jordbruksfastighet

samt jämväl angående annan fastighet, å vilken särtaxering av

marken ej äger rum, skulle fastighetens hela taxeringsvärde anses såsom

markens värde; dock skulle värdet å växande skog, därest det inginge

i taxeringsvärdet, därifrån avdragas.

Som kommitterade emellertid ansågo, att värdestegringsskatten i

så vidsträckt mån som möjligt borde byggas på en realiserad värdestegring,

om vars storlek bestämda siffror förelåge, förordade de — även av

det skäl att någon erfarenhet angående den lämpligaste anordningen av

en direkt skatt ännu ej vunnits — att eu värdestegringsskatt i huvudsak

byggdes på den indirekta beskattningens grund, men kompletterades med

en på taxering grundad direkt skatt.

Den föreslagna indirekta värdestegringsskatten, vilken enligt sin

natur borde drabba en vid äganderätt sövergång realiserad kapitalvinst,

skulle enligt kommitterades A-förslag i princip träffa den värdestegring,

som vid egendoms övergång framträdde i skillnaden mellan förvärvs- och

försäljningspris, dock med avdrag för ägarens utgifter och kostnader för

egendomens förbättrande m. m. Skatten skulle hänföra sig till värde
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 329.

stegringen å hela fastigheten, alltså å såväl tomt som byggnader. Till

komplettering av denna skatt föreslogs en direkt skatt å alla fastigheter,

som under en längre tid, förslagsvis 20 år, ej ombytt ägare.

Enligt kommitterades uppfattning skulle en värdestegringsskatt

rätteligen betraktas ej såsom en skatt i egentlig mening utan fastmera

såsom en samhällets rätt till ett visst av samhälleliga förhållanden skapat

värde. Då värdestegringsskatten sålunda uppfattades som en ren objektskatt,

hade kommittérade ansett, att principiella skäl ej funnes för att

å denna skatt låta hänsyn till den subjektiva skatteförmågan göra sig

gällande.

Värdestegringsskatten ansåge kommitterade sig kunna föreslå till

1U av den beskattningsbara (»oförtjänta») värdestegringen, att betalas på

en gång eller, i fråga om den direkta skatten, under loppet av 20 år

med en tjugondedel årligen.

1909 års för- Det av ifrågavarande kommitterade i sina huvuddrag sålunda ut
^förslag''

formade betänkandet lades så till grund för bearbetning genom tillkallade

sakkunniga i finansdepartementet, vilken bearbetning resulterade i

ett år 1909 framlagt förslag till förordning angående värdestegringsskatt å

fastighet. Den häri föreslagna värdestegringsskatten var i princip byggd

på den uppfattningen, att endast »realiserad värdestegring» borde beskattas.

Skatten skulle således huvudsakligen ifrågakomma vid fastighets

försäljning, då värdestegringen ansåges realiserad i en kapitalvinst.

Denna indirekta skatt skulle emellertid i fråga om fastigheter, som ägdes

av bolag eller andra juridiska personer, kompletteras med en direkt

skatt, i förslaget benämnd periodisk värdestegringsskatt. Sådan skatt

skulle utgå på grund av periodiskt återkommande taxeringar. För värdestegringens

beräknande i detta fall skulle fastighetens nettoavkastning

kapitaliseras. Det belopp, varmed fastighetens så beräknade kapitalvärde

överstege »ingångsvärdet», vore att anse såsom total värdestegring. Den

beskattningsbara värdestegringen framkom efter vissa avdrag för ägarens

utgifter och kostnader för fastighetens förbättrande m. m. I fråga om

den indirekta värdestegringsskatten gällde för beräkning av den beskattningsbara

värdestegringen i övrigt enahanda bestämmelser som i fråga

om den s. k. periodiska skatten, men den totala värdestegringen konstaterades

genom en jämförelse mellan försäljningspriset och förvärvspriset

eller eventuellt annat belopp, som antagits såsom fastighetens ingångsvärde.

All värdestegring, såväl å tomt som å byggnader, var föremål

för skatt; dock frånräknades värdet av växande gröda samt å rot stående

träd. Särskilda regler gåvos för beräknande av värdestegring å jord
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts proposition nr 329.

bruksfastighet i syfte, bland annat, att från beskattning undantaga stegringen

av fastighetens s. k. jordbruksvärde.

Alla av ägaren å fastigheten eller till förmån för fastigheten nedlagda

utgifter och kostnader skulle få avdragas, sålunda ej blott de, som

föranlett varaktig, vid värdestegringsperiodens slut bestående förhöjning

av fastighetens värde. Detta stadgande betingades av skattens anordning

såsom en beskattning av realiserad vinst.

Skatten skulle utgå med visst, av kommunen bestämt belopp, högst

25 kronor för varje fullt hundratal kronor av den beskattningsbara värdestegringen,

samt erläggas på en gång, dock vad beträffar periodisk värdestegringsskatt

med rätt för den skattskyldige att betala skatten genom

amortering under loppet av 15 år mot erläggande av 4 % årlig ränta å

oguldet belopp.

I kammarrättens den 10 juni 1910 avgivna utlåtande över sistberörda

förslag framhölls, bland annat: Införandet i vår lagstiftning av särskild

beskattning av värdestegring å fastighet innebure ett fortskridande

på den väg till omdaning av det kommunala skatteväsendet, vilken beträddes,

då med lagen om skogsaccis början gjordes att genom anordnande

av ett system av objektskatter tillföra kommunerna nya inkomstkällor. Ett

fortgående på den sålunda beträdda vägen syntes ock vara väl ägnat att

främja en tillfredsställande lösning av den invecklade frågan om kommunalbeskattningens

ordnande. Kammarrätten funne för sin del den av sakkunniga

i finansdepartementet föreslagna anordningen av värdestegringsskatten

såsom en beskattning av realiserad vinst vara mest överensstämmande

med rättvisa och lämpliga beskattningsprinciper. Kammarrätten

ansåge, att, då oförtjänt värdestegring å fast egendom i flertalet fall

måste antagas åtminstone delvis, ej sällan i högst väsentlig mån, äga sin

grund i statens eller kommunernas åtgöranden eller andra samhällsförhållanden,

en ändamålsenligt anordnad och måttlig särskild beskattning

av sådan värdestegring vore förenlig med rättvisa och billighet. För ett

försök att på den nu föreslagna vägen tillföra kommunerna ökade inkomster

talade även angelägenheten av att genom öppnande för kommunerna

av nya skattekällor lätta det allmänna skattetrycket. Såsom en

av den ifrågavarande skatteformens huvudsakligaste fördelar plägade ock

anföras dess hämmande inverkan på den osunda tomtspekulationen, ett

socialt moment, vars betydelse icke borde underskattas. Beträffande frågan,

vilkendera skattemetoden — den direkta eller den indirekta — vid

skattens införande i vårt skattesystem borde äga företräde, anslöte sig

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 292 käft. (Nr 329.) 4

Kammarrättens

yttrande

över

1909 års

förslag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 329.

1910 års

värdestegringsslmttekommitterade.

kammarrätten till den av de kommitterade uttalade uppfattning om den

senare metodens större lämplighet.

Efter det kammarrätten anfört de skäl, som enligt kammarrättens

mening talade för den indirekta skattemetoden, yttrade kammarrätten

vidare:

Man plägade såsom ett av de väsentligaste företrädena hos den

direkta skattemetoden anföra, att denna metod medgåve möjlighet att

låta skatten träffa endast jordvärdestegring och ej även värdestegring å

byggnader o. d. Det kunde ock svårligen förnekas, att en värdestegringsskatt

å fast egendom rätteligen horde läggas endast på själva jorden,

då ju skattens principiella berättigande vilade på förutsättningen,

att det allmänna i större eller mindre mån medverkat till skapandet av

den värdestegring, vilken gjordes till föremål för särskilt skattekrav, och

någon värdestegring å byggnaderna, framkallad av samhälleliga förhållanden,

väl endast undantagsvis torde kunna mera direkt påvisas. Att

endast av detta mera teoretiska skäl övergiva den indirekta skattemetoden

med dess i regel fasta utgångspunkt vid taxeringen syntes dock

ingalunda vara att förorda. Vad i övrigt anginge oförtjänt värdestegring

å byggnader kunde väl en sådan understundom uppkomma exempelvis

på grund av stegring av värdet å material och byggnadskostnad^

men i allmänhet antoges byggnader, icke minst i följd därav att de efter

hand bleve otidsenliga, snarare undergå värdeminskning, varom ock det

ofta framställda kravet på avdrag vid den vanliga inkomsttaxeringen för

dylik minskning i sin mån bure vittne.

Emot den föreslagna skattesatsen anförde kammarrätten, att den

icke för det dåvarande, innan man vunnit erfarenhet om verkningarna av

densamma, borde fastställas till högre belopp än 10 å 15 procent av

värdestegringen, men kammarrätten syntes även vilja ifrågasätta en progressiv

anordning av skatten.

Genom beslut den 20 oktober 1910 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilt

tillkallade personer — 1910 års värde.steg ringsska tlekommitterade

— att efter verkställd grönskning av de anmärkningar, som framställts

mot nyssberörda, inom finansdepartementet utarbetade förslag, vidtaga

de ändringar i detsamma, vartill anmärkningarna kunde föranleda. På

egen begäran bemyndigades nämnda kommitterade enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 24 mars 1911 att utöver det redan erhållna uppdraget utreda, om

och i vad mån den ifrågasatta värdestegringsskatten skulle kunna byggas

på andra grunder än det inom finansdepartementet utarbetade förslaget

angåve och, om utredningen därtill skulle föranleda, uppgöra för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

slag till en på nya grunder byggd värdestegringsskatt. För fullgörande

härav erfordrades enligt kommitterades mening nya bestämmelser rörande

fastighetstaxeringen.

På given anledning har Kungl. Maj .''t den 22 september 1911 meddelat

föreskrift om anordnande av visst samarbete mellan värdestegringsskattekommitterade

och de av chefen för finansdepartementet efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande tillkallade kommunalskattekommitterade.

Då emellertid kommunalskattekommitterades arbeten antogos icke

kunna avslutas inom den närmaste tiden, ansågo sig värdestegringsskattekoinmitterade

dessförinnan böra framlägga resultatet av sitt arbete med

revisionen av förslaget till förordning om värdestegringsskatt å fastighet.

Resultatet förelåg i ett den 29 mars 1912 avgivet betänkande med förslag

till förordning angående kommunal värdestegringsskatt å fastighet m. m.

Kommitterade framhöllo, att förstberörda dem lämnade uppdrag

icke givit dem anledning att nu ingå på frågan om lämpligheten av de

allmänna grunder, varpå förslaget vore byggt. Ett uttalande härom syntes

för övrigt i sakens dåvarande läge icke lämpligen kunna göras, då

förutsättningen för ett sådant uttalande måste vara en jämförande värdesättning

av det föreliggande förslaget och det förslag, som framdeles

kunde komma att på andra grunder utarbetas. Till fullgörande av det

genom beslutet den 20 oktober 1910 meddelade uppdraget överlämnade

kommitterade sålunda ett omarbetat förslag till förordning angående

kommunal värdestegringsskatt å fastighet in. m. jämte motivering och

särskilda yttranden av tre bland de fyra kommitterade.

Nämnda förslag är i huvudsak en bearbetning av det inom finansdepartementet

utarbetade författningsförslaget utan frångående av de principer,

som för detta varit vägledande.

Kommitterades ordförande, f. d. kammarrättsrådet Carleson, framhöll

uti avgiven reservation, att det skulle varit för kommitterade angenämt,

om det jämsides med det reviderade förslaget till värdestegringsskatt å

fastighet kunnat framläggas förslag till förordning om jordvärdestegringsskatt;

så hade emellertid icke kunnat ske utan att det remitterade förslaget

skulle onödigt lång tid kvarlegat hos kommitterade. Reservanten

hade därför ej haft något att erinra mot att kommitterade avslutade

sitt först erhållna uppdrag, men lian hade velat reservationsvis framhålla,

att han icke därmed biträtt den meningen, att frågan om en värdestegringsskatt

borde lösas i den ordning, sagda förslag utvisade.

I eu av landslcamreraren Otto V. Landeri avgiven reservation framhölls

till en början, hurusom frågan om anordnande av en värdestegringsskatt

kunde lösas på flera vägar. Innan en undersökning om de

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Kommun alsknttekommitteracl

e.

olika vägarnas större eller mindre lämplighet för våra förhållande försiggått,

vore det givetvis vanskligt nog att avgöra, vilken väg som borde

väljas. Den i förslaget valda vägen att anordna värdestegringsskatten

såsom en särskild skatt å realiserad vinst huvudsakligen vid överlåtelse

av äganderätt till fastighet syntes dock så föga tilltalande, att reservanten

ansåge sig redan nu kunna uttala den uppfattningen, att den valda

skattemetoden endast såsom en nödfallsutväg borde komma till användning.

Såsom skäl härför anfördes, bland annat, att den föreslagna värdestegringsskatten

verkade icke såsom eu skatt på värdestegring utan såsom

en skatt på realiserad vinst; att värdestegringsskatten, som till sin

natur vore en ren objektskatt, till en väsentlig del förlorade sin rätta

natur, då den anordnades såsom en skatt på realiserad vinst; att då

realisationsvinster enligt gällande skatteförordningar vore under vissa

förutsättningar underkastade skatt såväl till staten som till kommunen

under de former, som gälla för inkomstbeskattningen, lämpligheten av

sådana vinsters särskilda beskattning genom en värdestegringsskatt kunde

ifrågasättas, då härigenom i många fall uppkomme en dubbelbeskattning

till kommunen; att en försäljningsskatt i allmänhet kunde antagas giva

ytterst ojämnt utbyte; samt slutligen att en värdestegringsskatt enligt

det i förslaget följda systemet i lagstiftningsväg svårligen kunde ordnas

så, att den träffade de skattskyldige på ett rättvist och jämlikt sätt.

I det av kommunalskattekommittérade — landskamreraren G. W.

Eiserman och f. d. kammarrättsrådet E. von Wolcker — den 16 april

1917 avgivna betänkandet i kommunalskattefrågan (förslag till lag angående

kommunal taxering och skattskyldighet jämte anvisningar, motiv

och bilagor) förekomma i förevarande fråga ett par uttalanden. Å sid.

242 framlägges kommitterades allmänna program sålunda:

De sakkunniga hade trott sig kunna finna ett för vårt land användbart

kommunalt skattesystem genom att låta skatteregleringen inriktas på en utveckling

av den nuvarande inkomstbeviliningen till en allmän kommunal avkastningsskatt,

kompletterad vad anginge enskilda (fysiska) personer med en kommunal beskattning

av samfälld inkomst och nettoförmögenhet. Härtill hade fogats en fristående,

såsom hittills på periodiska uppskattningar byggd objektbeskattning av fast egendoms

såsom sådan värde, avsedd att i utjämningssyfte kompletteras med skatt å

oförtjänt värdestegring av jord, olika anordnad för jord med olika användning.

Grundlinjerna för den av kommitterade tänkta beskattningen av

oförtjänt jordvärdestegring antydas å sid. 252—253 på följande sätt:

»Enär eu på egendomens totala värde byggd objektbeskattning, följdriktigt

genomförd, bör träffa detta värde sådant detsamma vid varje särskilt taxeringstillfälle

fästställes, blir en inträdd värdestegring underkastad objektbeskattningen,

oberoende därav huruvida värdestegringen uteslutande är .att att anse såsom en

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts proposition nr 329.

frukt av ägarens odlingsflit eller av honom påkostade förbättringar eller är att

till större eller mindre del tillskriva kommunens eller andras åtgärder eller den

allmänna utvecklingen. En utjämning härutinnan måste erkännas vara i hög

grad av rättvisa och billighet påkallad, men bör skattetekniskt icke åvägabringas

inom den allmänna fastighetsbeskattningens ram utan medels en särskild

skatt å oförtjänt värdestegringi av jord. Denna komplementära beskattningsform

har enligt sakkunniges planläggning av reformarbetet i denna del

för sin närmare gestaltning ansetts böra göras beroende av jordens användningssätt

sålunda, att den för fastigheter, använda eller avsedda för uthyrning eller

eljest för bostadsändamål, anordnas såsom direkt och periodisk värdestegringsskatt,

men för jordbruks- och skogsegenaomar liksom för industrifastigheter

såsom ett slags värdestegringsaccis, vilken uttages först då jordbruks-eller skogsegendom

på grund av förändrad användning antager naturen av annan fastighet

i förslagets mening i ägarens eller ny ägares hand eller i den mån sådan

fastighet icke längre i samma företagares hand användes. Denna senare form

för beskattning av värdestegring är därutinnan lik den, som kommit till användning

i den för det tyska riket numera införda värdestegringsr-katten, att densamma

uppskjuter skyldigheten att erlägga värdestegringsskatt, till dess att

värdestegringen kan anses föreligga realiserad, men skiljer sig från den i det

tyska riket tillämpade formen av indirekt beskattning icke allenast däii, att

den för sin tillämpning i regel icke förutsätter övergång till ny ägare, utan även

och förnämligast däri, att densamma göres oberoende av om och i vad mån

— vid övergång till ny ägare — transaktionen kan anses i och för sig hava

tillfört den förutvarande ägaren vinst. Såsom underlag för beräkning av den

totala värdestegringen är nämligen icke ifrågasatt att komma i betraktande

skillnaden mellan vad den överlåtna fastigheten kostat överlåtaren vid förvärvet

och det vederlag, han vid överlåtelsen betingat sig, utan underlaget är avsett

att bildas enbart av en genom taxering utrönt eventuell skillnad mellan jordvärdet

före och efter den nya användningen, resp. övergången till ny ägare.

Då emellertid den form för beskattning av oförtjänt värdestegring av jord,

som sakkunnige under närvarande förhållanden för sin del ansett böra ifrågasättas,

allenast delvis — nämligen vad angår hyresfastigheter eller eljest för

bostadsändamål avsedda fastigheter — lämpligen skulle låtit sig inordnas inom

ramen för den ifrågasatta allmänna kommunala repartitionsbeskattningen, samt

det ansetts lämpligt att frågan om värdestegringsskatt i hela sin vidd och i ett

sammanhang vinner utarbetande, upptager icke det nu överlämnade betänkandet

förslag i senast berörda ämne, utan hava däri allenast grunderna för lagstiftningsarbetets

planläggning i denna del ansetts böra, på sätt här skett, förberedelsevis

angivas.»

Det av landskamreraren Landén avgivna, den 31 januari 1917

dagtecknade betänkandet i kommunalskattefrågan (betänkande om allmänna

grunder för den kommunala skattereformen med utkast till lag om

kommunal beskattning, I—III avdelningarna) antyder i utkastet till lagtext,

att detsamma är avsett att kompletteras med en ytterligare avdelning:

IV avdelningen, om jordräntestegringsskatt, varjämte av betänkandet

framgår, att nämnda skatt är avsedd att realisera den beskattning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ta proposition nr 329.

av framtida värdestegring av jord, som ingår såsom ett led i det av förslagsställaren

tänkta kommunala skattesystemet. I fråga om den tänkta

jordräntestegringsskattens art innehåller betänkandet endast några antydningar,

däribland följande uttalanden å sid. 104—105:

»Efter dessa allmänna uttalanden får jag till en början förklara, dels att

jag icke tillhör deras antal, som önska eller gilla ifrågasatta åtgärder för den

redan uppkomna jordräntans indragning till samhället på beskattningens ''väg,

dels att jag icke heller finner det av förhållandena påkallat att vid sidan av

den bestående eller nu föreslagna fastighetsbeskattningen införa en särskild skatt

på redan uppkommen jordränta. Av vad jag redan tidigare anfört torde emellertid

framgå, att jag icke hyser några betänkligheter mot införande av en särbeskattning

av framdeles uppkommande jordränta. Den av mig föreslagna jordräntestegringsskatten

åsyftar just en sådan särbeskattning av framtida jordränta.

Men denna skatt är avsedd att utgå vid sidan av de redan bestående skatterna

och dess syfte är att låta ägarna av sådan jord, som på grund av samhälleliga

åtgärder eller den allmänna utvecklingen får ökat värde, till samhället betala en

särskild skatt såsom vederlag för samhällets medverkan till värdets skapande.

En sådan beskattning, som kan grundas på principen om skatt efter intresse

(Leistung und Gegenleistung), är avsedd att åstadkomma en mera rättvis fördelning

av skattebördan, därigenom att dessa särskilt gynnade jordägare få bära en

skatt, som icke drabbar de övriga jordägarna och alla andra samhällsmedlemmar,

och som dem emellan fördelas efter måttet av det värde, som samhällets åtgärder

eller utveckling åt dem skapat. Då denna beskattning kommer att verka allenast

på värdestegring, som uppkommer efter en viss framtida tidpunkt, kan till beskattningen

tagas hänsyn vid de efter beskattningens införande skeende överlåtelser

av fast egendom, så att t. ex. köpeskillingarna vid försäljning nedsättas från

förut vanliga belopp med belopp, som motsvara jordräntestegringsskattens kapitalvärde.

Härigenom uppkommer icke någon konfiskation av värden, som tillhöra

den enskilde. Beskattningen är avsedd att ske omedelbart vid de nya värdenas

uppkomst och innan dessa värden ingått i ägarens förmögenhet. Beskattningen

är då endast en åtgärd, varigenom samhället efter tillkännagivande, som skett

innan värdestegring inträder, tager ersättning av den enskilde jordägaren för

sådan värdestegring, som icke han utan samhället självt har skapat. Att ersättningen

uttages under beskattningens form, sker icke blott av tekniska skäl utan

motiveras val därmed, att bär föreligger ett skattekrav,- som finansteoretici finna

väl berättigat ur synpunkten skatt efter intresse.»

Kanslirådet Under september 1917 bar därefter kanslirådet Sven Köhler i an
rv*öT

ledning av honom lämnat uppdrag inkommit med utkast till författ°''*

°fl ning angående jordräntestegringsskatt. Enligt detta förslag skulle skatt

erläggas för varje i marks värde inträdd stegring, i den mån denna icke

vore att tillskriva kostnader, som markägaren fått själv vidkännas för stegringens

ernående. Från skattskyldighet skulle dock frikallas staten, landsting,

kommuner och andra menigbeter, varjämte skatt ej skulle utgå för

mark, som användes för vissa angivna ändamål (järnvägar jämte andra

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 329.

31

kommunikationsleder, för allmänheten tillgängliga parker o. s. v.). För

jordräntestegringens fastställande skulle i sammanhang med de allmänna,

vart femte år återkommande fastighetstaxeringarna verkställas taxeringtill

jordräntestegringsskatt. Skatten skulle alltså utgå enligt den direkta

metoden.

Rörande sättet för uppskattning av marks värde innehöll förslaget

vidare: Markvärdet bestämmes i penningar efter den behållna årliga avkastning,

som marken i förhanden varande skick på grund av dess beskaffenhet,

läge och tjänlighet för olika ändamål kunde antagas under vanliga

förhållanden stadigvarande lämna. Tillfälliga omständigheter såsom befintligheten

av byggnader och skog komme vid värdets uppskattande icke till

beräkning. Funnes uppenbart, att mark, med hänsyn till konjunkturer och

efterfrågan vore lämplig och begärlig för annat mer inkomstgivande ändamål

än det, för vilket den vid uppskattningstillfället användes, skulle markvärdet

uppskattas efter sådan grund. Yore sådant förhållande ej påtagligt, skulle

marken uppskattas med hänsyn till det ändamål, vartill den vid uppskattningstillfället

brukades. Vid beräknande av marks behållna avkastning

finge avdrag ej göras för jordräntestegringsskatt men däremot för andra å

fastigheten vilande skatter och pålagor i den mån dessa ansåges skäligen

belöpa å marken. Vid uppskattande av den behållna avkastningens kapitalvärde

skulle räntefoten beräknas efter fyra för hundra. Där för markvärdestegringens

behöriga utnyttjande visst intrång till följd av mindervärdigbyggnads

rivning eller av annan anledning ansåges komma att tillfogas

markägaren, skulle vid markvärdets bestämmande avdrag göras med belopp,

motsvarande det värde, vartill intrånget funnes skäligen böra högst

beskattas.

Med avseende å taxering till jordräntestegringsskatt innehöll förslaget,

bland annat, följande bestämmelser: Om vid förekommande taxering

till jordräntestegringsskatt utreddes, att markägaren under senaste femårsperiod

för markvärdestegrings utnyttjande tillfogats intrång, skulle värdet

av detta anses såsom kostnad, varför jordägaren skulle få åtnjuta

avdrag vid bestämmandet av jordräntestegringens kapitalvärde. För detta

värdes bestämmande skulle från det belopp, som angåve den totala markvärdestegringen

(— det belopp, varmed markvärdet ökats utöver ingångsvärdet),

vidare avdragas alla skäliga kostnader, som markägaren

under den senast förflutna taxeringsperioden fått vidkännas för företag,

som ansåges medföra stegring i honom tillhörig marks avkastningsförmåga,

dock endast i den män kostnaderna ansåges skäligen böra påföras

den ifrågavarande marken. Fn gång medgivna avdrag skulle, med iakt
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Landskamreraren

Landtull

förslag.

tagande av vissa i förslaget närmare angivna föreskrifter, räknas skattskyldig

till godo jämväl vid efterföljande taxeringar.

Förslaget innehöll vidare åtskilliga andra bestämmelser, för vilka

jag emellertid i detta sammanhang ej torde behöva redogöra. Skatten

föreslogs skola utgå såsom en ständig, å egendomen vilande avgäld med

hälften av den beräknade oförtjänta jordräntestegringen.

I november 1917 inkom därefter landskamreraren Landén med ett

förslag till bestämmelser om jordräntestegringsskatt. Detta förslag angavs

utgöra fortsättnig å det av Landén tidigare under året avgivna utkastet

till lag om kommunal beskattning; och voro bestämmelserna rörande jordräntestegringsskatten

tänkta att ingå såsom en underavdelning i sistnämnda

utkast.

Landéns förslag till jordräntestegringsskatt kan sägas i stort sett i

princip överensstämma med Köhlers förslag. Jämväl enligt Landéns förslag

är det sålunda den oförtjänta jordräntestegringen, som skall beskattas,

skatten skall utgöra en å fast egendom vilande avgäld samt fastställas

i sammanhang med de allmänna fastighetstaxeringarna.

Emellertid företedde förslagen jämväl åtskilliga principiella olikheter.

I detta sammanhang må erinras, att — under det förslagen i

det närmaste sammanfalla beträffande de undantag från beskattningen,

som föranledas av marks användning för visst ändamål — Landén från

beskattning i övrigt befriade endast staten samt kommun för inom kommunen

belägen, densamma tillhörig fastighet; enligt Landéns förslag skulle

till jordräntestegring hänföras endast den stegring, som icke skäligen vore att

tillskriva åtgärder, som markägaren vidtagit; samt att rörande sättet för uppskattningens

verkställande Landéns förslag innehöll följande bestämmelser:

''>Markvärdet bestämmes i penningar efter den behållna årliga avkastning,

som marken på grund av beskaffenhet, läge och tjänlighet för olika

ändamål, under vanliga förhållanden och under förutsättning av ett i ekonomiskt

avseende klokt utnyttjande av densamma, kan antagas stadigvarande

lämna (den årliga avkastningsförmågan). Tillfälliga omständigheter

såsom befintligheten av byggnader eller skog lämnas vid markvärdets uppskattande

utan avseende. I markvärdet inräknas icke värdet av inmutningsbara

kol- eller mineralfyndigheter. Vid beräknande av marks behållna

avkastning får avdrag ej göras för jordräntestegringsskatt. Den

behållna avkastningens kapitalvärde (markvärdet) beräknas efter en räntefot

av fyra för hundra om året.»

Med avseende å senare taxeringar för räntestegringens fastställande

innehåller Landéns förslag vidare:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 329. 33

»För bestämmande av jordräntestegringens kapitalvärde skall från det

belopp, som angiver den totala markvärdestegringen, avdragas värdet av

den markvärdestegring, som skäligen är att tillskriva åtgärder av markens

ägare. Detta värde uppföres såsom för taxeringsperioden skattefri markvärdestegring.

Vid varje taxering till jordräntestegringsskatt upptages

den skattefria markvärdestegringen med det belopp, vartill densamma då

skäligen kan anses uppgå.»

»Från det belopp, som angiver jordräntestegringens kapitalvärde,

må för bestämmande av jordräntestegringens beskattningsbara belopp avdrag

ske för den skada och förlust genom intrång, som markägaren skulle

lida, därest jordräntestegringen utnyttjades.»

»Har markägaren för jordräntestegringens utnytjande lidit skada

och förlust genom intrång, är avdrag----icke medgivet, men

markägaren är berättigad att åtnjuta vederlag för den förlust, som åsamkas

honom därigenom, att hans skattskyldighet bestämmes i förhållande

till jordräntestegringens kapitalvärde i stället för jordräntestegringens

— — — beräknade beskattningsbara belopp. Vederlaget kommer den

skattskyldig^ till godo genom frihet från jordräntestegringsskatt under

så lång tid, som enligt matematiska grunder erfordras för ersättande av

kapitalvärdet av den för markägaren sålunda uppkomna förlust.»

Över de av Kölder och Landén upprättade förslagen infordrades

yttranden från länsstyrelserna och kammarrätten.

Uti de av länsstyrelserna avgivna yttrandena har lämpligheten av

•en jord värde- eller jordräntestegringsskatt allmänt vitsordats. Endast två

av länsstyrelserna hava ställt sig tveksamma eller avvisande gent emot

denna skatteform. De övriga hava mer eller mindre livligt tillstyrkt

densamma, eu del under förklaring, att skattens berättigande numera torde

vara så allmänt erkänt, att delade meningar därom icke längre funnes,

samt att det vore av synnerlig vikt, att frågan om jord värde- eller jordräntestegringsskatten

bleve skyndsamt löst.

Likaledes har den direkta skatteformen allmänt förordats. Endast

tre av länsstyrelserna hava ansett den indirekta skatten vara att föredraga,

varjämte i ett par fall något yttrande ej avgivits i denna del.

I övrigt hava länsstyrelserna uttalat sin anslutning i förevarande avseende

till de remitterade förslagen.

Vad åter angår frågan om de närmare bestämmelserna rörande

sättet för värderingens verkställande och värdestegringens beräknande,

så innehålla yttrandena med några undantag ingen eller allenast

Bihang till riksdagens protokoll 1919. / sand. 292 höft. (AV 329). f>

Länsstyrel
serna.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 320.

en jämförelsevis knapphändig detalj granskning av förslagen. I de fall,

där länsstyrelserna ingått på granskning av förslagen i denna del, förmärkes

tvekan i fråga om lämpligheten av de föreslagna bestämmelserna.

Länsstyrelserna synas därvid vara av den uppfattningen, att nämnda

bestämmelser skulle vara svåra att tillämpa i praktiken, varjämte det

uttalats farhågor för att taxeringsnämnderna med sin nuvarande sammansättning

ej skulle vara skickade att handhava taxeringsarbetet.

Kammnrrät- Uti avgivet utlåtande anförde kammarrätten, bland annat:

JftÄ- »Numera synas meningarna knappast vara delade i fråga om angelägenheten

ters och Lön- att för beredande av nya skattekällor åt kommunerna belägga så kallad ofördéns

förslag. tjänt värdestegring av fast egendom med särskild beskattning.

I enlighet med de av Landén sålunda angivna grunderna avse de remitterade

förslagen att anordna beskattningen såsom en direkt, för framtiden utgående

årlig avgäld. Let objekt, som skatten skall träffa, är viss del av det efter beräknelig

avkastning uppskattade nakna jordvärdet, d. v. s. markens värde med

bortseende från byggnader och andra anläggningar ävensom från växande skog.

Sådant detta värde föreligger vid den tid, då ingångsvärde åsättes marken, skall

detsamma vara för framtiden skattefritt. Ej heller skall den ökning i värdet,

som tillkommer genom ägarens åtgärder, underkastas beskattning. Däremot skall

för den värdeökning, som är att tillskriva samhälleliga åtgärder eller den allmänna

samhällsutvecklingen, utgöras en perpetuel! årlig avgäld, beräknad till

vissa procent av samma värdeökning. Skatten är avsedd att med vissa av

speciella hänsyn motiverade undantag — träffa värdestegring å all jord, jordbruksfastighet

såväl som annan fastighet. Det vid tiden för lagens ikraftträdande befintliga

jordvärdet skall konstateras genom en då företagen allmän uppskattning

för ingångsvärdets bestämmande, stegringen i jordvärdet genom successivt återkommande

taxeringar samt jämförelse mellan då gjorda uppskattningar och det

förut åsätta ingångsvärdet.

Förslagen bygga alltså, såsom naturligt är med deras utgångspunkter, på

den direkta eller periodiska beskattningsmetoden. Kammarrätten har i sitt föregående

utlåtande väl medgivit, att denna metod ur teoretisk synpunkt kan hava

väsentliga företräden, men med avseende å den indirekta metodens mera praktiska

lämplighet och användbarhet förordat densamma. Den måhända väsentligaste

bristen hos den direkta skatteformen vore enligt kammarrättens mening, att densamma

saknade den fasta grund för värdestegringens beräkning, vilken den för

fastigheten lämnade valutan erbjöde vid tillämpning av den indirekta metoden.

Yad som nu i de föreliggande förslagen åberopats till stöd för ett direkt

beskattningssystem kan icke frånkännas berättigande. Med det indirekta systemet

följer först och främst den olägenheten att, såsom ock de tidigare förslagen utvisa,

systemet icke lämpligen kan ensamt för sig komma till användning utan fordrar

en komplettering med det direkta. Att ikläda värdestegringsbeskattning form av

vinstbeskattning — något som vid tillämpning av den indirekta beskattningsmetoden

nödvändiggöres — framstår ock såsom en av detta systems mera avsevärda

olägenheter, då vinstbeskattning i stor utsträckning redan förut finnes hos oss

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sfi

KungI. Maj:ts proposition nr 329.

anordnad såsom inkomstbeskattning till såväl staten som kommunerna och det

jämväl kan antagas, att så måste för framtiden förbliva.

Sedan kammarrätten avgav sitt föregående yttrande, har frågan om fastighetsbeskattningens

ordnande förts ett avsevärt steg framåt genom det av sakkunniga

år 1917 framlagda förslaget till lag angående kommunal skattskyldighet

och taxering och landskamreraren Landéns i sammanhang därmed avgivna betänkande

av den 31 januari 1917. Särskilt i sakkunnigas förslag har ägnats

mycken uppmärksamhet åt angelägenheten att möjliggöra riktiga uppskattningar

av fast egendom. Härför erfordras emellertid ytterligare, såsom även sakkunniga

antytt, att större sakkunskap beredes de beskattningsnämnder, som hava att taga

befattning med fastighetstaxering, och att i övrigt vidtages en sådan omorganisation

av dessa nämnder, att större likformighet än för närvarande kommer att

olika kommuner emellan göra sig gällande i fast egendoms uppskattning. Om det

således får förväntas, att en blivande kommunal skattelagstiftning skall medföra

betryggande garantier för fastighetsbeskattningarnas riktighet och härigenom

möjlighet jämväl vinnes för erhållande av uppskattningar, varå värdesteg ringsbeskattning

kan byggas, synes kammarrätten anledning icke längre föreligga att

avvisa tanken på att anordna värdestegringsbeskattningen i enlighet med den direkta

metoden.»

Sedan kammarrätten därefter yttrat sig i frågan huruvida eu skatt

av förevarande slag borde utgå såsom en perpetuel! avgäld eller amorteras

under vissa år, samt kammarrätten därvid på anförda skäl förordat en

anordning i sistberörda riktning, anförde kammarrätten vidare:

»I fråga om det sätt, varå de för skattens fastställande enligt förslagen nödiga

uppskattningarna tänkts skola försiggå, synes åtskilligt vara att erinra.

Till en början skall alltså fastställas markvärdet första gången för erhållande

av ett i regel för framtiden bestående ingångsvärde och vid senare taxeringar

för utrönande, i vad mån markvärdet ökats utöver ingångsvärdet. Härvid

skall, såsom ovan antytts, till grund för uppskattningen läggas den årliga avkastningsförmågan,

sådan denna tager sig uttryck i den behållna årliga avkastning,

som marken i förhandenvarande skick på grund av beskaffenhet, läge och

tjänlighet för olika ändamål under vanliga förhållanden och under förutsättning

av ett i ekonomiskt avseende klokt utnyttjande av densamma kan antagas stadigvarande

lämna, därvid »tillfälliga» omständigheter, såsom befintligheten av byggnader

eller skog, lämnas utan avseende.

Om det äger sin riktighet att, såsom Landén i sitt betänkande av den 31

januari 1917 framhåller, taxeringsnämnderna, huru de än sammansättas, icke äro

i stånd att åstadkomma särskild uppskattning av varje fastighets faktiska avkastningsvärde,

med byggnader och skog, måste väl utsikten att erhålla nöjaktig

uppskattning av den beräkneliga avkastningsförmågan av en fastighet, tänkt utan

byggnader och skog, vara än mindre. Kammarrätten håller ock före, att taxeringsmyndigheterna

icke skulle se sig i stånd att följa det sålunda föreskrivna

sättet för markvärdets utrönande, utan i stället komma att bestämma markvärdet

uteslutande med ledning av det allmänna saluvärdet, somför övrigt merendels utgör

ett uttryck just för fastighetens beräkneliga avkastningsförmåga. I särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen hänvisar ock Landén taxeringsmäunen att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 329.

Sfi

begagna sig av allmänt gällande saluvärden till hjälp vid uppskattningen av markvärdet.

Härigenom kommer i själva verket skatten att utgå av stegringen i marks

kapitalvärde och den för övrigt, åtminstone för allmänheten icke så lätt begripliga

benämningen jordräntestegringsskatt att allenast skenbart tillföra skatten egenskapen

att vila å stegring i jordräntan.

Men även om den i förslagen förutsatta metoden att för markvärdets utfinnande

först beräkna markens avkastning och därefter kapitalisera denna efter

viss procent icke skulle komma att i praktiken vinna efterföljd utan i stället allmänna

saluvärdet läggas till grund för taxeringarna, äro därmed svårigheterna

för markvärdets beräkning ingalunda undanröjda. Hen föreslagna skatten skall

— något som även måste erkännas såsom principiellt riktigt —- träffa allenast jorden

och icke därå befintliga byggnader och andra till fast egendom hänförliga anläggningar,

liksom ej heller växande skog. Det allmänna saluvärdet kan således

icke omedelbart ligga till grund för taxeringen i andra fall, än då fråga är om

obebyggda tomter eller eljest fastigheter, som sakna såväl byggnader och anläggningar

som skog. I överensstämmelse med vad kommunalskattesakkunniga i sitt

betänkande framhållit torde dock vad beträffar fastighet, som liar beskattningsnatur

av annan fastighet, det låta sig göra att med ledning av saluvärdet utfinna

reella tomtvärden jämväl å bebyggda fastigheter. Annorlunda ställer sig

emellertid förhållandet, när det gäller jordbruksfastigheter. Vanskligheten att

någorlunda exakt kunna beräkna avkastningsförmågan eller saluvärdet av en med

byggnader och skog försedd jordbruksfastighet, tänkt såsom frigjord från både

byggnader och skog, synes kammarrätten ligga i öppen dag.---------

På grund av denna svårighet och då goda skal finnas för det jämväl av Landén

gjorda antagande, att jordräntestegringsskatten aldrig kommer att bliva av större

betydelse för den egentliga jordbruksjorden och under lång tid framåt icke ens

ifrågakomma i ett stort antal taxeringsdistrikt på landsbygden, anser kammarrätten

praktiska hänsyn tala för att åtminstone tillsvidare från beskattningen

undantaga jordbruksfastigheter, såvitt angår deras jordbruksvärde, däri inberäknat

värdet av7 skogbärande mark och växande skog. I sådan riktning har ock kammarrätten

i sitt föregående yttrande uttalat sig.

I förbigående tillåter sig kammarrätten anmärka, att, om den i förslagen

ifrågasatta taxeringsmetoden skulle följas, den angivna kapitaliseringsprocenten,

fyra procent, är för lag och uppenbarligen bör höjas till fem eller sex procent.»

Sedan kammarrätten uttalat sig i frågan, huruvida så kallad industrijord

borde beröras av en jordränte- eller jordvärdestegringsskatt, och

kammarrätten därvid — under erinran, att de industriella företagen ofta

nog, och särskilt då de förlädes å landsbygden, själva skapade värdestegringen

— gjort gällande, att industri jorden borde undantagas från beskattningen,

återtog kammarrätten:

»Men för att de praktiska hänsyn, som enligt det tidigare förslaget föranledde

till industrifastigheters undantagande från värdestegringsskatt, icke skola

lämnas obeaktade, föreslås av billighetsskäl vissa i 67 § av Landéns förslag upptagna

bestämmelser, enligt vilka avdrag från jordräntestegringens kapitalvärde

skall ske för den skada och förlust genom intrång, som markägaren skulle lida,

därest jord värdestegringen utnyttjades eller — för det fall att markägaren redan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 32.9. 37

lidit sådan skada och förlust — vederlag skall honom lämnas genom frihet från

jordräntestegringsskatt under viss tid. Motsvarande bestämmelser återfinnas i 11

§ av Köhlers förslag, där de ifrågasatta anordningarna dock blivit i tekniskt avseende

annorlunda utformade. De sålunda föreslagna bestämmelserna, som för övrigt

icke äro ägnade att lämna förslagens grunder orubbade utan själva i förhållande

till desamma innebära en inkonsekvens, äro icke med den avfattning, de erhållit,

lätt begripliga, utan lida av oklarhet. Yad förstås sålunda med skada och förlust?

Av såväl innehållet i 60 § av Landéns förslag som de utav honom utarbetade

anvisningarna kan man erhålla den uppfattningen, att med skada och förlust

avses allenast kostnad för byggnads eller anläggnings borttagande, det vill

säga kostnad för nedrivningen och eventuellt materialiernas undanskaffande. Beredes

emellertid industriidkaren icke avdrag eller vederlag för annat än dylik

kostnad, vars belopp i allmänhet måste antagas falla inom särdeles blygsamma

gränser, är uppenbart, att vad som med de föreslagna anordningarna avsetts icke

kan vinnas. Av motiveringen är man dock berättigad antaga, att i fråga om industrifastigheter

avses med skada och förlust icke allenast nedrivningskostnad

utan jämväl kostnaden för den industriella verksamhetens förläggande till annan

ort, det vill säga kostnaden för uppförande därstädes av byggnader, till storlek

och användbarhet motsvarande dem, som för jordräntestegringens uttnyttjande

måste uppoffras. Men till skada och förlust synas ock böra hänföras ej mindre

de ökade transport- och andra driftkostnader, som kunna bliva en följd av den

industriella verksamhetens förflyttning till den nya orten, än även den minskade

årsbehållning, som eljest kan av förflyttningen föranledas. Det kan ock ifrågasättas,

huruvida ej konsekvensen fordrar, att industriidkaren tillerkännes avdrag

för den inkomstminskning, som blir följden, därest han för utnyttjande av jordräntestegringen

nödgas helt nedlägga eller inskränka industriverksamheten.

Att jämväl uppskattningar i nu ifrågavarande avseende komma att mötas

av största svårigheter torde ligga i öppen dag. Särskilt i de fall, då intrånget

ännu ej inträffat och det icke föreligger avgjort, huruvida industriverksamheten

skall nedläggas eller förflyttas till annan ort eller till vilken ort förflyttningen

skall ske, synas taxeringsmännen ställas inför uppgifter, dem de knappast förmå

lösa.

Då syftet med de nu föreslagna anordningarna, såvitt rörer industrifastigheter,

är detsamma som det, vilket enligt tidigare förslag frikallade industrifastigheter

från periodisk värdestegringsskatt, och dessa anordningar, enligt vad

motiveringen giver vid handen, antagas skola i många fall leda till samma resultat

som om förevarande fastigheter undantoges från beskattning, saknas enligt

kammarrättens mening anledning att frångå vad det tidigare förslaget härutinnan

innehöll. Däremot synes kommunalskattesakkunnigas å sid. 253 i deras betänkande

av den 16 april 1917 framlagda plan att låta för industrifastighet utgå ett

slags värdestegringsaccis vid fastighetens övergång till ny ägare vara värt beaktande.

Enligt förslagen äro avdragen eller vederlagen för skada och förlust emel

lertid avsedda att tillgodogöras icke blott för industrijord utan jämväl för annan

mark, vars ägare för jordräntestegringens utnyttjande måste åsamkas eller redan

åsamkats skada och förlust. Då i fråga om sådan mark skadan och förlusten i

allmänhet icke torde komma att bestå i annat än kostnad för byggnads nedriv

ning och dylik kostnad icke plägar uppgå till mera avsevärt belopp, synes det

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-Ja proposition nr 329.

knappast erforderligt att för ifrågavarande fall medgiva särskild skattelindring,

åtminstone icke enligt de invecklade bestämmelser, som Landéns förslag innehåller.»

Sedan kammarrätten såsom ett allmänt omdöme om de remitterade

förslagen uttalat, att desamma ej kunde läggas till grund för lagstiftning

i ämnet, anförde kammarrätten slutligen:

»Om således enligt kammarrättens mening ett direkt beskattningssystem

icke kan byggas å de linjer, eft-r vilka jordräntestegringsskatten i de remitterade

förslagen utformats, lärer emellertid därav icke följa, att den direkta metoden bör

utan vidare övergivas. De svårigheter, som ovan antytts i fråga om jämförelse

mellan värdesättningar å olika tider, framträda egentligen endast då dessa tider

ligga mera åtskils. Ju närmare i tiden värdesättningarna komma varandra, ju

tillförlitligare varda jämförelserna, och för ett rimligen begränsat tidsmått synes

en värdestegringsbeskattning efter det direkta systemet praktiskt taget kunna

anordnas. Detta leder tanken på att söka ersätta förslagens perpetuel^ direkta

värdestegringsskatt med en temporär sådan, utgående för viss tid, exempelvis

tjugu år.

En sådan omläggning av beskattningen innebär till en början den i principiellt

hänseende viktiga avvikelsen från förslagen, att jordvärdestegringen icke

för framtiden bibehålies åt det allmänna såsom en dess oförytterliga rättighet,

utan att vederbörande jordägare i stället får, så att säga, amortera till sig denna

värdestegring. Vid amorteringstidens utgång (efter de tjugu årens förlo[ip) ingår

alltså det ökade jordvärdet i det fastighetsvärde, som ägaren får tillgodogöra

sig. Intet hindrar att, om under periodens lopp ny värdestegring inträder, denna

på liknande sätt göres till föremål för beskattning på nya tjugu år efter dess inträde.

De vid olika tider inträdda värdestegringarna varda dä successivt beskattade

för att successivt slutligen övergå i jordägarens hand.

Med denna omformning av beskattningens karaktär synes det praktiska

genomförandet av en direkt värdestegringsskatt vara möjlig. Förhållandena under

den tid skatten utgår ändras icke så hastigt, att icke jämförelse mellan ingångsoch

utgångsvärdena kan bliva tillräckligt exakt.

Vidare följer med en beskattning allenast för viss begränsad tid, att inga

olägenheter möta mot att, på sätt kammarrätten ovan framhållit såsom önskvärt,

från beskattningen åtminstone tillsvidare undantages fast egendoms jordbruksvärde.

Under värdestegringsbeskattningen skulle alltså ingå annan fastighet i

dess tekniska bemärkelse. Men därjämte synes beskattningen kunna och böra utsträckas

till det mervärde, benämnt tomt- eller industrivärde, som enligt komrnunalskattesakkunnigas

förslag skall åsättas vissa jordbruksfastigheter. Härigenom

skulle under värdestegringsskatten komma just de jordområden, där någon mera

avsevärd stegring av jordvärdet kan vara att påräkna, nämligen i städernas eller

stadsliknande samhällens eller industricentras omedelbara grannskap belägen mark,

som tillsvidare nyttjas till jordbruk. En dylik anordning föranleder vissa jämkningar,

som även ur andra synpunkter synas önskvärda, i de av kommunalskattesakkunniga

och Landén föreslagna bestämmelserna angående taxeringsenhet samt

tomt- eller industrivärdes åsättande, på sätt vid behandlingen av nämnda ämnen

skall närmare angivas. Kammarrätten förutsätter härvid, att det låter sig göra

att åsätta varje kameral fastighet liksom varje brukningsenhet inom den kamé
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32i). 38

rala fastigheten särskilt tomt- eller industrivärde. Det må dock ingalunda förbises,

att vissa svårigheter vid värdestegringsbeskattningen skola uppstå, då jordbruksfastighet,

som har tomt- eller industrivärde sig åsatt, antager karaktär av

annan fastighet och att svårigheterna bliva än större, då allenast en del av jordbruksfastigheten

övergår till egenskap av annan fastighet, men håller kammarrätten

före, att dessa svårigheter skola visa sig möjliga att i lagstiftningsväg

övervinna.

Med den temporära skattens natur stämmer vidare, att taxeringarna ske på

basis av det allmänna saluvärdet eller således taxeringsvärdet och att, efter jämförelse

mellan de olika värdena, låta skatten utgå på stegringen i taxeringsvärdet,

sedan därifrån avdragits markägarens kostnader för markförbättring. Det

ligger i öppen dag att taxeringar efter denna metod bliva vida mera utförbara

och komma att lämna ett mera tillfredsställande resultat än efter den avkastningsberäkning,

varmed förslagen operera. Den nya skatten skulle alltså bliva en

jordvärdestegringsskatt och icke en jordräntestegringsskatt.»

Vid utlåtandets avgivande yppades inom kammarrätten flera skiljaktiga

meningar. Sålunda anförde presidenten Petersson, med vilken

e. o. assessoren Wahlund, så vitt nu är i fråga, var ense:

»Det sätt, varå förslagsställarne tänkt sig, att taxering till joidräntestegringsskatt

skulle ske och som finnes närmare utvecklat, (Landén sid. 105 o. f. och

Köhler sid. 36 o. f.) måste enligt min uppfattning betecknas som praktiskt taget

icke genomförbart. Det gäller här en serie kalkyler, som icke grunda sig på faktiskt

föreliggande förhållanden, samt värdesättningar och beräkningar, som skola

uppgöras efter antagna förutsättningar och tänkta åtgärder.

För mig står det klart, att kalkyl och värdesättningar av den art, som

ovan angivits, även om de anförtros åt ganska starka taxeringsmyndigheter, aldrig

kunna erhålla den fasthet och objektivitet, som måste krävas för att de skola kunna

läggas till grund för beskattning, utan ständigt måste verka som ganska godtyckliga.

Om därför en direkt jordvärdestegringsskatt över huvud taget skall kunna ifrågasättas,

synes mig nödvändigt att söka en lösning av problemet, där värderingarna

vila på mera reell grund, och där en väsentlig del av ovan angivna kalkyler kunna

bortelimineras.

Huruvida en sådan förenkling är möjlig beror, såvitt jag kan förstå, väsentligen

på huru objektet för beskattningen tänkes. Om man i enlighet med

förslagsställarne som objekt för beskattningen uppställer stegringen i jordräntan,

och skatten därtill utformas såsom en perpetuel! årlig avgäld, varigenom en del

av jordräntan indrages till samhället, torde man antagligen nödgas anlita ett

taxeringsföriarande efter ungefärligen de linjer, som i förslagen uppdragas. Utgångspunkten

är jordräntan. Därav följer, att markvärdet måste uppskattas efter

den årliga avkastningsförmågan (icke efter saluvärdet). Skatten bör ej utkrävas,

med mindre stegringen i jordräntan inträtt eller det står i ägarens skön att med

tillgodoseende av egen fördel låta den inträda. Därav följer att, om vissa förhandenvarande

värden måste uppoffras för att jordräntestegringen skall kunna

utnyttjas, det sålunda förlorade värdet, »intrånget», bör upptagas såsom en avgående

post å jordräntestegringens kapitalvärde. De mest osäkra av ovan antydda

uppskattningar kunna med den utgångspunkten ej undvikas.

Skiljaktiga

meningar

inom kammarrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40): Kung!. Maj:ta proposition nr 323.

Fråga är emellertid, om det skall vara nödvändigt att konstruera skatteinstitutet

på just det sättet. Det synes mig vara lika möjligt och skäligt att

såsom objekt för ifrågavarande särbeskattning, som ju avser en objektsskatt i

eminent mening, tänka sig själva jordvärdets stegring betraktad som oförtjänt

kapitalökning. Vad som beskattas blir då fastighetens markvärde till den del,

det vid en taxering befinnes överstiga samma värde vid en föregående taxering

(ingångstaxeringen) och värdeökningen icke är att tillskriva åtgärder av ägaren.

Den oförtjänta värdestegringen blir på detta sätt ett särskilt beskattningsobjekt,

som beskattas genom ifrågavarande särskilda skatt just därför, att den är

oförtj änt.

Med denna utgångspunkt kan skatten ej gärna utformas till en för framtiden

utgående avgäld. Den får i stället karaktären av särskild skatt å ett särskilt

beskattningsföremål, och helst bör den givas endast viss temporär giltighetstid,

så att efter dess förlopp fastighetsägaren anses hava till det allmänna

guldit den andel av den inträdda värdestegringen, som skäligen må anses tillkomma

det allmänna.

Vid taxering till eu dylik skatt bör uppenbarligen såsom grund för värdesättningen

användas fastighetens saluvärde (värde i handel och vandel), såsom

kammarrätten redan ur andra synpunkter förordat. Den för beskattningen grundläggande

uppskattningen av markvärdet kommer härigenom att vila på en fastare

och reellare grund än taxeringen efter avkastningskalkyler. Marken, tänkt fri

från byggnader och anläggningar, uppskattas till det saluvärde, som den under

förhandenvarande förhållanden kan anses äga, varefter avdrag göres för den

värdeökning, som må vara skapad genom ägarens egna åtgöranden. Och dessa

uppskattningar synes mig en väl sammansatt taxeringsnämnd kunna nöjaktigt

verkställa.

En sådan omläggning av skatteinstitutet som den ovan skisserade synes

mig även böra föranleda, att de synnerligen svårhanterliga bestämmelserna om

avdrag för s. k. intrång kunna helt undvaras. Om en jordvärdestegring kan utvinnas

åtminstone på sådant sätt, att vid fastighetens försäljning till ny^ ägare

den förre ägaren erhåller en mot värdestegringen svarande större valuta, så föreligger

faktiskt en kapitalökning, emot vars beskattning enligt nu ifrågavarande

grunder befogad invändning knappast lärer kunna göras. Vill man komplettera

regeln om taxering efter saluvärdet med den föreskrift att, om vid taxering av

marken, tänkt fri från byggnader och anläggningar, dess värde skulle överstiga

saluvärdet å fastigheten i dess helhet (något som kan tänkas inträffa för s. k. rivningsfastigheter),

detta senare värde skall läggas till grund för värdestegringens beräkning,

så är under alla förhållanden sörjt för att ägaren ej belastas med skatt

för en värdestegring, som ej kan vid realisation av fastigheten utvinnas.

De obestridliga svårigheter, som äro förknippade med en uppskattning av

värdet å »intrång» enligt förslagens bestämmelser, och som i synnerhet gorå sig

gällande i fråga om industrijord, hava väckt tanken på att helt fritaga industrijorden

från värdestegringsskatt och frånkänna övrig sådan beskattning underkastad

fastighet rätt till dylikt avdrag. Detta förslag kan jag icke biträda.

En dylik anordning skulle innebära ett alltför kraftigt skår i den likhet i beskattningshänseende,

som måste eftersträvas, och skapa en skillnad mellan olika

slag av »annan fastighet» i teknisk bemärkelse, som ej är tilltalande.

De skäl, som anföras för industrijordens fritagande från ifrågavarande be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds proposition nr 329.

skattning, synas mig icke bärande. Att industriella företag understundom själva

skapa värdestegring såväl å egen mark som å angränsande jord, kan vara sant,

åtminstone så tillrida, att de giva anledning till uppkomsten av samhällen, under

vilkas utveckling värdestegringen sedan uppkommer. Men ingalunda är industrien

ensam orsaken till denna stegring. Andra faktorer komma till, som i fortsättningen

kanske ha större betydelse. Under alla omständigheter äger nämnda förhållande

icke sådan allmängiltighet, att all industrijord därför skulle bliva, fri

från ifrågavarande beskattning. Vidare auföres, att ägaren av ett industriellt

företag i regel icke kan utnyttja värdestegringen eller eljest har någon fördel av

densamma, så länge fastigheten användes för sitt industriella ändamål. Men detsamma

gäller även för annan jord, exempelvis en bebyggd villatomt. Förhållandet

är kvalitativt detsamma, endast möjligen kvantitativt mindre för villatomten.

Om industrifastigheten övergår till annan ägare, inhöstar givetvis den förre

ägaren i köpeskillingen för anläggningen det stegrade jordvärdet lika väl som

villaägaren, då han säljer, och detta evad fastigheterna användas för samma ändamål

som förut eller icke. En omläggning av fastigheternas användningssätt förekommer

i det ena fallet liksom i det andra först då jordvärdet stigit så högt,

att det ekonomiskt taget blir lönande att uppoffra de andra värden, som därvid

måste givas till spillo. Att i avvaktan på denna tidpunkt villaägaren får betala

skatt för den successiva värdestegringen men industriägaren därför går fri, innefattar

en ojämnhet i beskattningen, som måste framstå som orättvis. Man har

även uttalat farhågor för, att ifrågavarande särbeskattning skulle driva industrien

att söka sig fristad på annan ort, där markvärdena äro lägre. Häremot

erinras, att en industris förflyttning trän en ort ej är att räkna med i annat fall,

än då ett flertal sammanstötande ekonomiska förhållanden göra sådant fördelaktigt,

och bland dessa förhållanden spelar jordväi destegrmgsskatten en sä underordnad

roll, att den i regel kan lämnas ur räkningen, i all synnerhet om skatten

hålles inom de måttliga gränser, som ur andra synpunkter äro att förorda. Enligt

min mening bör alltså industrijorden i nu ifrågavarande beskattningshänseende

likställas med övrig »annan fastighet».

Med den anordning, som jag ansett kunna och böra givas åt ifrågavarande

beskattning, förlorar emellertid, såsom ovan nämnts, spörsmålet om avdrag för

s. k. intrång sin aktualitet.»

Kammarrättsrådet Smerling yttrade:

»Enligt 13 § i det av landskamreraren Landén utarbetade utkastet till lag

om kommunal beskattning förstas med tomt- och industrivärde »det i taxeringsvärdet

inräknade värde, som fastigheten kan hava på grund av föi handenvarande

möjlighet att till större eller mindre del vinna användning såsom byggnadstnark

eller för industriella ändamål». Även i de sakkunnigas förslag bär tomt- o< h

indu-trivärde liknande betydelse. Detta värde avser alltså icke viss bestämd del

av jordbruksfastigheten. Vid åsättande av jordräntestegringsskatt saknas följaktligen

ingångsvärde för särskilda delar av fastigheten.

Det oaktat har kammarrättens pluralitet ansett, att sådan skatt bör utgå

å detta så kallade tomt- och industrivärde. Om exempelvis en fastighet, vid taxering

år 192(1 beräknas hava tomtvärde utöver jordbruks- och skogsvärdet av

50,000 kronor, skulle vid en ny taxering år 1925, då fastigheten till viss del

blivit styckad och en de! tomter för tillhopa 20,000 kronor sålda till olika per
BUtäng

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 292 avd. (AV 329). 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Fråga om

iiigånggvär

deri ags för

rättande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 329.

soner, bestämmas, huruvida och till vilket belopp värdestegring utöver 1920 års

jordbruks- och tomtvärde kan hava ägt rum dels å den osålda delen (stamfastigheten)

dels å var och en av de sålda tomterna, oaktat dessas värde med hänsyn

till belägenhet och markens beskaffenhet kan vara högst växlande. Givetvis

måste denna vid en senare taxering verkställda fördelning av det för stamfasti°-- heten såsom en enhet åsätta tomtvärdet bliva rätt godtycklig.

Likaledes måste, om den ostyckade jordbruksfastigheten fått sig påförd

jordräntestegnngsskatt, vid varje ny tomtförsäljning eller styckning särskild uträkning

ske, ^ huru mycket av stam fastigheten åsatt jordräntestegringsskatt som

skall belöpa å den nya tomten, och värdestegringsskatten för den återstående delen

minskas med motsvnrande belopp.

För att undvika dessa olägenheter och åstadkomma en på från början fasta

tomtvärden grundad beräkning av skatten synes mig, att såsom ingångsvärde endast

kan godtagas taxeringsvärdet å såsom »annan än jordbruksfastighet» taxerad

mark. Värdestegringen å jordbruksfastighets tomtmark synes däremot, såsom

de korum unaiskattesakkunniga ifrågasatt, kunna beskatta* genom särskild accis vid

inträffande tomttörsäljning och bestämmas antingen till viss procent av köpeskillingen

eller till visst (maximi) belopp för ytenhet. Vid inträffande styckning

av »annan fastighet» måste visserligen, på sätt Landén i 66 § beträffande upptining

av taxeringsenheter föreslagit, ingångsvärdet fördelas på de särskilda

delarna, men lärer en sådan uppdelning, om den inskränkes till »annanfastighet»,

icke erbjuda så stor svårighet.

Len vid tomttörsäljning från jordbruksfastighet av mig förordade accisen

torde kunna anordnas såsom en engångsavgift.»

Kammarrättsrådet Waldenström ansåg, att den indirekta beskattningsmetoden

vore att föredraga framför den direkta.

I anledning av vad mot de remitterade förslagen anmärkts tiar det

synts mig tydligt, att desamma borde göras till föremål för en omarbetning

i vissa hänseenden. Härigenom skulle emellertid frågan om införande

av en jordvärde- eller jordräntestegringsskatt ytterligare uppskjutas.

Då det synts mig angeläget, att en skatt av nu ifrågavarande slag

kunde komma i tillämpning snarast möjligt, har jag ansett det böra tagas

under övervägande, huruvida man ej genom att redan nu anordna ingångsvärdering

av mark i och för en blivande jordvärde- eller jordräntestegringsskatt

skulle ernå att, på samma gång de i ämnet föreliggande författa

ingsförslagen kunde ägnas den noggranna och omsorgsfulla överarbetning,

som frågans synnerliga vikt kräver, själva skattens utgörande dock

ej skulle ytterligare fördröjas.

Sedan jag för Kungl. Maj:t anmält den sålunda uppkomna frågan,

erhöll jag den 11 oktober 1918 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

43

sakkunnig person för att inom finansdepartementet verkställa utredning i

förevarande avseende. I aidedning härav tillkallade jag samma dag kronofogden

Per Edvard Andersson såsom sakkunnig i frågan.

Kronofogden Andersson har till fullgörande av det honom lämnade Kronofog-*

uppdraget till mig avlämnat ett av honom efter samråd med Landén gong förslag

uppgjort förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles till mgnngsskeende

taxering till jordvärde eller jordräntestegringsskatt, vilket förslag vauaindmed

tillhörande förslag till formulär och motiv torde få såsom bilaga

fogas till dagens protokoll. Rörande innehållet av nämnda förslag torde

det tillåtas mig att hänvisa till bilagan.

Över kronofogden Anderssons förslag har kammarrätten avgivit Kammar
infordrat

utlåtande. mand"över

Rörande frågan om lämpligheten över huvud taget av den ifråga- trmnfogden

satta ingångsvärderingen samt principerna för densammas anordnande Anderssons

anför kammarrätten följande: fotlag.

»I underdånigt utlåtande den 20 september 1918 har kammarrätten yttrat

sig över två särskilda förslag till författning om jordräntestegringsskatt, därvid

kammarrätten på anförda grunder avstyrkte förslagen såsom icke praktiskt utförbara.

I stället hänvisade kammarrätten till möjligheten att medelst den jämväl

i förslagen anlitade direkta beskattningsmetoden anordna väidestegringsskatt

å jord på basis av taxeringsvärdet och att efter jämförelse mellan taxeringsvärdena

vid olika tider låta skatten utgå på stegringen i detta värde, efter avdrag

för markägarens kostnader för mark förbättring; och borde under värdestegringsbeskattningen

ingå annan fastighet i dess tekniska bemärkelse samt det mervärde

— tomt- eller industrivärde —, som jordbruksfastighet kan på grund av efterfrågan

å mark för bostadsändamål eller för industriellt eller därmed jämförligt

ändamål äga utöver det, som fastigheten har i dess användning såsom jordbruksfastighet.

Vid tillämpning av den direkta beskattningsmetoden erfordras, att ingångsvärden

finnas åsätta de fastigheter, som kunna bliva föremål för jordränte- eller

jordvärdestegringsskatt. Även för det fall att, vad värdestegringsbeskattningen

angår, densamma inskränkes till annan fastighet och skatten bestämmes efter

jämförelse mellan taxeringsvärdena, måste, därest ej frågan om ingångsvärdenas

åsättande skall anstå till nästa allmänna fastighetstaxering, särskild markuppskattning

äga rum, enär vid hittills verkställda fastighetstaxeringar värdesättningen

av själva marken, där över huvud taget sådan värdesättning ägt ruin, icke

plägat ske efter enhetliga grunder. För övrigt har värdestegringsbeskattningen

ansetts icke böra få retroaktiv verkan.

Det remitterade förslaget avser nu att realisera ingångsvärdes åsättande.

Då kammarrätten fortfarande håller före, att jordräntestegringsbeskattning enligt

de förenätnnda förslagen icke bör ifrågakomma, anser sig kammarrätten kunna

förorda det ifrågavarande förslaget allenast såvitt därigenom beredes möjlighet

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

att åstadkomma jordvärdestegringsbeskattning efter här ovan antydda linjer. Frågan

gäller närmast, till vilket värde marken skall vid ingångstaxei ingen uppskattas.

• Enligt förslagen till jordräntestegringsbe.-kattning och alternativ I a v

det remitterade förslagets anvisningar skall markvärdet bestämmas efter den behållna

årliga avkastning, som marken på grund av beskaffenhet, läge och tjänlighet

för olika ändamål, under vanliga förhållanden och under förutsättning av

ett i ekonomiskt avseende klokt utnyttjande av densamma kan antagas stadigvarande

lämna. Enligt de av kammarrätten förordade grunderna för eu jordvärdestegringsskatt

måste åter ingångsvärdet bestämmas efter det allmänna saluvärdet,

som ligger till grund för taxeringsvärdet. Ehuru dessa värden — avkastningsvärdet

och allmänna saluvärdet — merendels torde praktiskt taget sammanfalla,

måste dock i författningen angivas, vilkendera värdesättning, som skall komma

till användning. Kammarrätten, som lör ytterligare belysning av föreliggande

fråga tilläter sig hänvisa till sitt ovannämnda underdåniga utlåtande, får således

avstyrka berörda alternativ 1 och i stället förorda alternativ II med vissa ändringar,

vartill kammarrätten här nedan återkommer.

Det kan ifrågasättas, huruvida nuvarande tidsförhållanden äro lämpliga för

åsättande av ingångsvärden, varpa framtida värdestegringsbeskattning skall byggas.

Å ena sidan kan förväntas, att nuvarande höga värden å jordbruksfastigheter

skola, i den man mera normala förhållanden inträda, åter sjunka, varav följer, att

ingångsvärdena å dessa fastigheter bliva, till fastighetsägarnes fördel, alltför höga.

A andra sidan må framhållas, att värdena å hyresfastigheter på grund av tillfällig

Jagsti ttning kunna antagas vara lägre än om hyresmarknaden, såsom under

normala förhållanden, vore fri; ingångsvärdena å dessa fastigheter kunna således

bliva lägre än de under normala förhållanden skulle blivit. Då emellertid hänsyn till

nu anmärkta omständigheter, i den man de förtjäna beaktande, liksom till penningvärdets

fluktuationer bör kunna tagas vid den blivande lagstiftningen rörande värdestegringsbeskattning

å jord, samt det är av vikt att ingångsvärden snarast möj ligt

åsättas för att icke med införande av ifrågavarande beskattningsinstitut skall alltför

länge anstå, har kammarrätten icke ansett sig böra på grund av nu uttalade betänkligheter

avstyrka, att de i förslaget avsedda markuppskattningarna redan under innevarande

år komma till stånd. Dock vill kammarrätten ifrågasätta, huruvida icke

ovan angivna förhållanden böra föranleda därtill, att vid värdenas bestämmande

hänsyn tages till törhandenvarande värden den tid värdesättningen sker eller, om

detta inträffar efter 1 i* 19 års utgång, till värdena vid denna tidpunkt.

Emot förslaget att låta uppskattningarna verkställas av särskilda uppskattningsnämnder

i stället för de vanliga taxeringsnämnderna har kammarrätten så

mycket mindre att erinra som enligt kammarrättens mening jämväl för de allmänna

fastighetstaxeringarna borde, för vinnande av en jämnare uppskattning av

fastigheterna inom skilda kommuner, anordnas särskilda nämnder med större distrikt

än de nuvarande taxermgsdistrikten. Likaledes saknar kammarrätten anledning

till erinran mot de föreslagna granskningsnämnderna.

Däremot finner kammarrätten giltiga skäl icke föreligga för anordnande av

en uppskattningsövernämnd såsom högsta instans, utan anser kammarrätten besvär

över granskaingsnämnds beslut lämpligen böra fullföljas i enahanda ordning

som besvär över prövningsnämnds beslut.

Kammarrätten får härvid till en början erinra, att besvär rörande fastighetstaxering

i det övervägande flertalet fall avse jordbruksfastigheter och att i de

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Mcij:ts proposition nr 329.

jämförelsevis få fall, där klagan föres över taxering av annan fastighet, frågan

mestadels gäller beräkning av byggnaders, men icke markens värde. Det saknas

därlör icke grundad anledning till antagande, att till övernämuden skulle komma

att danskjutas ett så ringa antal besvärsmål, att de med en sådan institution

förenade anordningar och kostnader icke skulle stå i rimligt förhållande till myckenheten

av nämndens arbete.

Såsom företräde för en övernämnd i stället för kammarrätten och regeringsrätten

skulle gälla, att nämnden finge antagas vara mera sakkunnig i uppskattningsfrågor.

Emellertid lärer man ej kunna inom övernämnden påräkna någon

på personlig erfarenhet grundad kännedom om de ärenden, som dragas under

nämndens bedömande, lika litet som för övernämnden mera än för domstolarne kan

ifrågakomma att den själv verkställer lokala undersökningar, utan mäste nämnden

liksom domstolarne avgöra ärendena på grund av skriftlig utredning; och har också

i författuingsförslaget upptagits föreskrift, att övernämnden skall äga att i

mån av behov införskaffa utlåtanden från särskilda sakkunniga. Det synes käromål

rätten redan av denna anledning icke vara av förhallandena påkallat, att

för prövning av överklagade uppskattningar, vilka förut varit föremål för tvenne

nämnders behandling, ytterligare en nämnd anordnades. Tillerkännes domstolarne

sådan prövningsrätt och erhålla de tillika den för övernämnden föreslagna befogenheten

att inhämta sakkunnigas yttranden, håller kammarrätten före, att därmed

är tillräckligt sörjt för att i materiellt avseende riktiga uppskattningsresultat

skola, såvitt möjligt, komma till stånd.

Övernämndens verksamhet skulle emellertid bestå icke blott i saklig prövning

av uppskattningar, utan jämväl i arbeten av mera formell art. Att i sistnämnda

avseende större kompetens är att förutsätta hos domstolarne än hos en

nämnd torde fä anses obestridligt. Beträffande de formella frågorna må vidare

erinras, att desamma ofta nog uppstå sedan en längre tid förflutit efter taxeringsarbetets

avslutande. Det inträffar sålunda, för att taga exempel från de vanliga

fastighetstaxeringarna, icke alltför sällan, att efter den vanliga besvärstidens utgång

befinnes, att fastighet två gånger taxerats under samma eller olika beteckningar,

att för en viss fastighet avsett värde åjatts annan fastighet, att fastigheter

erhållit oriktiga beteckningar, att taxeringsvärden genom felräkning upptagits

till oriktiga belopp o. s. v. Då övernämnden icke kan bliva någon permanent

myndighet, erfordras sålunda för avhjälpande av dylika först längre fram

i tiden upptäckta oegentligheter, som mestadels inträffa i nybildade förstadssamhällen,

att annan myndighet tillerkännes befogenhet härutinnan.

Men även andra betänkligheter möta mot anordnande av en övernämnd såsom

högsta instans. Vid markuppskattningen måste vissa frågor, som jämväl förekomma

vid de vanliga fastighetstaxeringarna, komma till avgörande, exempelvis frågor

om taxeringsenheters omfattning, markens beskattningsnatur (jordbruksfastighet

eller annan fastighet) o. s. v. Att dylika frågor skulle i sista instans avgöras av

olika myndigheter, kan givetvis icke vara lämpligt och lätt föranleda kollisionstall.

På grund av vad kammarrätten sålunda anfört, hemställer kammarrätten

om sådan ändring i förslaget att, i stället för vad detsamma innehåller om särskild

uppskattningsövernämnd, föreskrift meddelas, att besvär över granskningsnämnds

beslut skola anföras i enahanda ordning, som gäller för överklagande av

prövningsnämnds beslut, samt att kammarrätten och regeringsrätten må äga att i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

fall av behov genom Kungl. Maj:ts befallningshavande infordra utlåtande från

särskilda sakkunniga.»

Skiljaktig En ledamot av kammarrätten var så till vida skiljaktig, att han

™ kammar™ ansa£ det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke granskningsnämnrätten.

döma skulle kunna slutgiltigt avgöra uppskattningsfrågorna, i vilket fall

någon särskild övernämnd icke skulle erfordras, men att uppskattningsfrågorna

i alla händelser icke borde hänskjutas till kammarrätten och

regeringsrätten, som endast med ledning av avgivna utlåtanden kunde

bilda sig en uppfattning om fastighets verkliga värde. I anslutning härtill

erinrade denne ledamot, att vad de formella frågorna beträffade, såsom

frågan om fastighets rätta beteckning och dylikt, torde desamma

få sin egentliga betydelse vid åsättandet av själva skatten; och borde

bestämmelser om de rättelser, som i sådant avseende kunde erfordras,

meddelas i förordningen om jordevärde- eller jordräntestegringsskatt.

Departe- Det berättigade i en jordvärde- eller jordräntestegringsskatt torde

chefen. numera vara så allmänt erkänt, att, då jag nu går att för Kungl. Maj:t

framlägga ett förslag, vars första förutsättning är ett gillande i princip

av nämnda skatteform, jag torde kunna inskränka mig till att — under

hänvisning till de i utlåtanden och betänkanden samt i den offentliga

diskussionen framhållna och ofta upprepade skälen för denna skatt —

erinra, att de hörda myndigheterna, kammarrätten och Kungl. Maj:ts befallningshavande,

så gott som undantagslöst förordat densamma.

Men om någon tvekan sålunda knappast kan anses råda i fråga

om det rättvisa i en dylik skatt, äro meningarna däremot alltjämt delade,

beträffande huru skatten bör på lämpligaste sättet anordnas. Det ena förslaget

efter det andra har framlagts för att mötas av en mer eller mindre

skarp kritik. Givet är, att det vid införandet av en helt ny skatt alltid

möter svårigheter att finna de lämpligaste formerna för beskattningen; ej

heller torde det vara uteslutet, att kritiken i någon mån beror på en

helt naturlig tveksamhet, då det gäller att taga ståndpunkt till de olika

spörsmålen.

Såsom jag förut antytt, har det synts mig vara en angelägenhet

av största vikt, att å ena sidan den ifrågasatta beskattningens genomförande

ej längre fördröj es, men att å andra sidan ett blivande förslag

i ämnet förberedes på det omsorgsfullaste sätt. Då jag i anslutning härtill

ansett mig böra ifrågasätta, att en ingångsvärdering redan nu skulle

företagas, har jag väl i främsta rummet avsett att tillgodose förstnämnda

synpunkt, men jag torde ej misstaga mig, då jag uttalar den mening,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj:ts proposition nr 323.

att en sådan värdering jämväl kommer att i hög grad underlätta frågans

slutliga lösande. Den kritik, som jag nyss berörde, har nämligen i väsentlig

grad rört sig om värderingarnas verkställande. Därvid har den

första värderingen eller ingångsvärderingen ansetts erbjuda mindre svårigheter;

meningarna hava mera brutit sig om vilka principer, som böra

följas vid de senare värderingarna och den därmed sammanhängande

beräkningen av värdestegringen. De erfarenheter, som kunna vinnas vid

en ingångsvärdering, torde givetvis i hög grad underlätta ett bedömande

av, huru de följande värderingarna böra anordnas och värdestegringen

beräknas, för att det bästa och rättvisaste resultatet skall kunna ernås.

Innan en dylik ingångsvärdering beslutas, har man emellertid att

överväga vilka spörsmål man därvid måste taga ståndpunkt till. De

flesta och även mest omstridda frågorna kunna och böra därvid skjutas

åt sidan. Sålunda lärer ej behöva i förevarande sammanhang avgöras,

huruvida skatten skall tillfalla stat eller kommun, ej heller, därest man

skulle bestämma sig för sistnämnda alternativ, huruvida skatten skall

göras obligatorisk eller om det må bero av kommunernas beslutanderätt,

huruvida skatt över huvud skall uttagas. Även om skatten göres fakultativ,

torde nämligen alltid en ingångsvärdering böra företagas. Frågan

om skattebeloppets storlek är i detta sammanhang ej aktuell. Likaledes

kunna nu lämnas å sido de givetvis ganska svårlösta spörsmålen rörande

huruvida i vissa fall av besittningsrätt annan än markens ägare bör svara

för skattens utgörande samt huru det bör förfaras, då vid senare värdering

befinnes, att fastighet uppdelats.

En fråga, till vilken man däremot nu måste taga ståndpunkt och vilkens

lösande i viss riktning kan sägas utgöra en förutsättning för en ingångsvärdering

överhuvud taget, är den, huruvida den direkta eller indirekta

beskattningsmetoden bör tillämpas. Den förra metoden har nog allmänt

vunnit erkännande såsom den principiellt riktigaste, men till en början

har likväl den indirekta metoden i regel förordats av rent praktiska

skäl. Då emellertid de hörda myndigheterna numera frånträtt sin

tidigare betänksamhet i fråga om den direkta skattemetodens lämplighet

och så gott som enhälligt förordat denna metod, synes det mig, att man

kan utan tvekan bestämma sig för densamma.

Vidare är att taga under övervägande vilken jord som bör ingå i en

taxering. Den utan tvivel mest omfattande frågan i detta sammanhang

är, huruvida en stegring av fastighets jordbruksvärde bör underkastas

beskattning eller ej. Meningarna härom äro ganska delade. Å ena sidan

har man velat göra gällande, att om ett fastighetsvärde ökas till följd

av exempelvis en järnvägsanläggning, det ej bör vara någon skillnad, om

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition nr 329.

värdestegringen har sin grand i möjligheter att försälja tomter eller i

lättare avsättning av jordbruksprodukter. Å andra sidan har man framhållit,

att under det jord värdetaxeringen i fråga om jordbruksfastigheter

skulle medföra synnerliga svårigheter och kostnader, en skatt å värdestegring

av dylik jord såsom sådan skulle giva jämförelsevis ringa utbyte.

För egen del är jag icke nu beredd att taga slutlig ståndpunkt till frågan,

huruvida dylik värdestegring bör inbegripas under en blivande skatt.

Svårigheterna att utan föregående erfarenhet på området omedelbart företaga

den omfattande värderingen av dessa fastigheters mark utan byggnader

och skog, synas mig tala för att för det närvarande ej ifrågasätta

en ingångsvärdering av desamma. Då skattefrågan skall slutligen lösas,

bör emellertid detta spörsmål ånyo tagas upp till prövning.

Däremot synes mig tillräcklig anledning ej förefinnas att från värderingen

undantaga industrijord. Såväl i detta avseende som i fråga om

huruvida vissa andra undantag skola göras, såsom för staten och kommun

tillhörig fast egendom, har jag — med utgångspunkt från att den slutliga

lösningen av skattefrågan såvitt möjligt ej bör föregripas — ansett

det vara lämpligast att från värderingen utesluta endast den mark, som

uppenbarligen ej bör inbegripas under en blivande beskattning. Bestämmelser

rörande den mark, som sålunda redan nu torde kunna uteslutas

från uppskattningen, återfinnas i 2 §.

Vad angår frågan huru värderingen bör verkställas, så synes det

önskligt att jämväl i denna del finna en anordning, som i minsta möjliga

mån föregriper ett blivande slulligt beslut och på samma gång låter

sig lätt tillämpas. Enligt förenämnda av Kölder och Landén uppgjorda

förslag skulle markvärdet såväl vid ingångstaxering som vid förekommande

taxeringar till jordräntestegringsskatt bestämmas lika med den

uppskattade behållna avkastningens efter viss grund beräknade kapitalvärde

(avkastningsvärdet). Kammarrätten åter anser, att ingångsvärdet

bör bestämmas till belopp, som motsvarar markens värde efter ortens

pris (allmänna saluvärdet). Tydligt är att, på sätt också i motiverna

till Kölders och Landéns förslag framhålles, nämnda båda värden, avkastningsvärdet

och allmänna saluvärdet, vad ingångstaxeringen beträffar,

sammanfalla. Därest en ingångsvärdering anordnas på sätt kammarrätten

föreslagit, lärer det för övrigt ej möta avgörande hinder att vid senare

taxeringar beräkna den beskattningsbara värdestegringen på vare sig det

ena eller det andra sättet. Jag förordar sålunda en uppskattning av

marken i huvudsaklig överensstämmelse med vad kammarrätten tillstyrkt.

Vidkommande slutligen frågan åt vilka taxeringens förrättande bör

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

49

uppdragas, så har i 1917 års båda förslag ifrågasatts, att taxeringen

skulle ske i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna. Emellertid

har i några av de inkomna utlåtandena uttalats tvivelsmål angående

huruvida de vanliga taxeringsnämnderna vore skickade att handhava

ifrågavarande taxeringsarbete. Då kronofogden Andersson i sitt förslag

upptagit tanken på särskilda uppskattningsnämnder, har jämväl kammarrätten

givit en sådan anordning sitt förord. De skäl, som tala för densamma,

äro enligt min uppfattning också övertygande. Den speciella

sakkunskap, som erfordras för det nu ifrågasatta arbetet, lärer ej alltid

vara att finna hos taxeringsnämnderna, vid vilkas utväljande jämväl andra

kvalifikationsgrunder böra göras gällande. Framför allt torde det emellertid

för en enhetlig taxering vara av vikt, att taxeringsdistrikten få ett

väsentligt större omfång än de för den allmänna taxeringen bestämda

taxeringsdistrikten.

Med kronofogden Anderson är jag jämväl ense därom, att såsom sista

instans bör inrättas en för hela riket gemensam övernämnd. För vinnande

av enhetlighet i uppskattningen lärer det nämligen böra tillåtas''

vederbörande att fullfölja talan mot de olika länsnämndernas (granskningsnämndernas)

beslut. Att åter hänvisa de klagande att därvid vända

sig till kammarrätten och regeringsrätten torde icke vara lämpligt vid

det förhållande, att prövningen skulle innebära ett bedömande, ej så

mycket av rättsfrågor utan fastmera av själva uppskattningens skälighet.

De av kammarrätten berörda tvistigheter torde nämligen mindre förekomma

vid en ingångsvärdering utan mera vid senare uppskattningar

och taxeringar till skatt. Jag vill i detta sammanhang även erinra

om, att den oerhörda arbetsbalansen i kammarrätten gör det önsklio-t,

att kammarrätten ej utan trängande skäl belastas med nya krävande

uppgifter.

Det torde härefter tillåtas mig att ingå på en granskning1 av det, sPePicl1. m°- föreliggande förslagets detaljer. iver ing.

2 §•

Kammarrätten anför beträffande denna § uti det avgivna utlåtandet

följande:

»Enligt förslaget skall uppskattning icke äga rum av mark, som ej lämpar

sig för användning till annat ändamål än jordbruk eller därmed jämförlig näring.

Därmed torde avses, att allenast mark, som i beskattningsavseende utgör annan fastighet,

samt mark till jordbruksfastighet, som har tomt- eller industrivärde, skola

underkastas uppskattning.

Bikung till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 292 käft. (Nr 329).

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Då emellertid ifrågavarande stadgande, sådant detsamma i förslaget formulerats,

möjligen kan föranleda till antagande, att mark, varå anlagts""mejeri,

kvarn eller eljest bedrives med jordbruk sammanhängande näring, skulle under

alla förhållanden fritagas från uppskattning, och det i varje fall synes lämpligt,

att positiv föreskrift meddelas om vilken mark, som skall uppskattas, hemställer

kammarrätten om ändrad lydelse av paragrafen i denna del.

Frän uppskattning bör givetvis undantagas allenast mark, som under inga

förhållanden kan antagas bliva föremål för värdestegringsbeskaftning. Till sådan

mark torde dock, utöver den som i förslaget namnes, kunna hänföras viss mark,

för vilken enligt förenämnda förslag till jordräntestegringsskatt sådan skatt icke

skulle utgå.

För att möjliggöra kammarrättens förslag att låta värdestegringsbeskattning

beträffande jordbruksfastighet träffa allenast tomt- eller industrivärde, torde

ock föreskrift böra lämnas om uppskattning av sådant mervärde.»

De av kammarrätten framhållna synpunkterna finner jag böra beaktas.

Vid den inom finansdepartementet verkställda omformuleringen

har också ett i kammarrättens utlåtande intaget förslag till förevarande

paragrafs avfattning blivit följt med allenast en obetydlig jämkning i

avfattningen till vinnande av närmare överensstämmelse med bevillningsförordningens

bestämmelser rörande de fall, där fastighetsbevillning ej

skall erläggas.

3 §•

Beträffande denna paragraf anför kammarrätten:

»Såsom i förslagets motivering framhålles, har i avseende å fastighetstaxeringen

uttalnts såsom önskvärt, att för vinnande av mera jämnhet i taxeringen

taxeringsdistrikten å landsbygden borde omfatta vida större områden än nu är

fallet. Detta önskemål bar förslaget sökt realisera genom bestämmelsen att å

landsbygden varje härad skall i allmänhet utgöra ett uppskattningsdistrikt. Kammarrätten

har emellertid funnit avfattningen av föreliggande paragraf kunna giva

anledning till farhåga att distrikten i allt fall erhålla alltför ringa omfattning,

varigenom den nuvarande splittringen i smärre distriktsområden komme att bibehållas.

För erhållande av så störa uppskattningsdistrikt, som förhållandena i

varje särskilt fall medgiva, borde uttalas, att härads uppdelning i olika distrikt

bör äga rum allenast då synnerliga skäl därtill finnas och Kungl. Aiaj:ts befallningshavande

tilläggas befogenhet att förena två eller flera härad samt två eller

flera köpingar eller municipalsamhällen till ett uppskattningsdistrikt. Vad angår

stad borde allenast ett fåtal av de största städerna uppdelas i olika taxeringsdistrikt.

Det är bättre, att tiden för ifrågavarande taxeringsarbete utsträckes, än

att detsamma kommer att lida av ojämnhet.»

Lika med kammarrätten anser jag det vara av vikt, att uppskattningsdistrikten

ej göras för små. Givetvis är det, såsom kammarrätten

framhållit, av största betydelse, att ojämnhet vid taxeringen undvikes,

även om arbetet därigenom skulle något fördröjas. Å andra sidan kunna

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

ej distrikten göras allt för stora, enär ledamöterna av uppskattningsnämnderna

då icke kunna äga den kännedom om förhållandena å varje

särskild ort, som erfordras för ernående av ett riktigt uppskattningsresultat.

Det synes mig, som om de båda nu angivna synpunkterna

skulle Idiva bäst beaktade därigenom, att åt länsstyrelserna inrymmes befogenhet

att efter lämpligheten ej blott fördela större härad i två eller

flera uppskattningsdistrikt utan jämväl sammanslå två eller flera härad

till ett distrikt.

Med härad torde böra likställas tingslag. En anvisning härom

torde böra inflyta.

4 §•

Denna paragraf reglerar uppskattningsnämndernas sammansättning.

I kammarrättens utlåtande anföres härom:

»Enligt förslaget skall i uppskattningsdistrikt å landsbygden, vilket ej utgöres

av köping eller munieipalsamhälle, en ledamot utses av landstingets förvaltningsutskott

och en ledamot av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Det synes kammarrätten till en början innebära större garanti för erhållande

av fullt kvalificerade ledamöter i nppskattningsnämnderna, om uppdraget

att utse sådan ledamot anförtroddes åt landstinget i siället för dess förvaltningsutskott.

Om bärav skulle bliva en följd, att uppskattningsnämndernas arbete

icke kan begynna förr än någon vecka senare än förslaget avser, torde dylikt

dröjsmål sakna betydelse, helst den i förslaget föreskrivna tiden, inom vilken

uppskattningsnämnderna böra hava fullgjort sitt arbete, synes i varje fäll böra

utsträckas. För övrigt skulle icke med anordningen, att lantistingen själva utsåge

ledamöter, uppskattaingsarbetets påbörjande behöva försenas, därest de val av

ledamöter, som skola förrättas av kommun, i allt fall ägde rum under senare

hälften av september månad. Om därvid i något enstaka fäll inträffade, att

samma person utsåges till ledamot av både landsting och kommun, skulle givetvis

kommunen hava sig ålagt att anställa nytt val.

Då vidare uppskattningen kommer att i huvudsak avse blott tomtmark,

synes uppskattningsmännens uppdrag ligga så pass vid sidan av hushållningssällskapens

verksamhetsområde, att fog näppeligen föreligger att taga dessa sällskap

eller deras förvaltningsutskott i anspråk för val av ledamot i uppskattningsnämnd.

. Kammarrätten vill i stället föreslå, att landstinget äger utse två ledamöter

i nämnden, i stället för blott eu ledamot.

Beträffande stad, som deltager i landsting, samt sådant uppskattningsdistrikt,

som utgöres av köping eller munieipalsamhälle, synes för åvägabringande

av önskvärd likformighet påkallat, att landstinget och icke, på sätt förslaget innehåller,

Kungl. Maj:ts befallningshavande utser två ledamöter. Allenast för stad,

som ej deltager i landsting, skulle således Kungl. Maj:ts befallningshavande förordna

ledamöter i upppskattningsnämnd.

Slutligen vill kammarrätten ifrågasätta, huruvida icke lämpligen borde

föreskrivas, att av de två ledamöter i nämnden, som väljas av kommun, muni
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

eipalsamhälle och därmed likställd köping, åtminstone den ene skall vara fastighetsägare.

Vad ovan sagts om ledamot i uppskattningsnämnd gäller även för

suppleant.»

Vad sålunda av kammarrätten erinrats har vunnit beäktande

vid förslagets omarbetande inom finansdepartementet.

5 §•

Med hänsyn därtill, att tiden för valet av de ledamöter, som ej

skola utses av Kungl. Maj:ts befallningshavande, blivit framflyttad, har

det synts lämpligt, att sista dagen för den kungörelse, som det enligt

denna paragraf åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att utfärda,

framflyttas två veckor.

Vidare har, i enlighet med hemställan av kammarrätten, införts

bestämmelse, att i 5 § andra stycket omförmälda erinran och meddelande

skola göras ytterligare en gång närmare den tidpunkt, då uppgifterna

skola vara avlämnade.

Slutligen erfordras en redaktionell jämkning i anledning av den i

4 § vidtagna ändringen rörande sättet för utseende av ledamöter i uppskattningsnämnderna.

6 §•

Av de ändringar, som vidtagits i föregående §§, föranledas jämväl

i denna paragraf vissa jämkningar, för vilka ej torde här behöva närmare

redogöras.

I denna paragraf har jämväl inryckts den av kammarrätten ovan

under 4 § förordade bestämmelse, att, därest det skulle befinnas, att landsting

eller kommunal myndighet för uppdrag, varom nu är fråga, utsett

samma person, den kommunala myndigheten bör av Kungl. Maj:ts befallningshavande

åläggas att föranstalta om nytt val.

7 §•

Det i första stycket upptagna stadgande rörande skyldighet att

mottaga uppdrag såsom ordförande i uppskattningsnämnd synes mig

böra utsträckas att, på sätt i 1910 års taxeringsförordning finnes stadgat,

avse jämväl ledamotskap.

Beträffande denna paragraf har kammarrätten erinrat, att enligt

motiveringen häradsskrivare på angivet skäl ansetts icke böra åläggas

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 329.

53

skyldighet att mottaga förordnande såsom ordförande i eller ledamot av

uppskattningsnämnd, men att han icke förty bleve jämlikt 7 § 2 stycket

under vissa förutsättningar skyldig att mottaga dylikt uppdrag.

Tillräcklig anledning att i detta avseende frångå den sakkunniges

förslag har dock icke synts mig föreligga. Den omständighet, att häradsskrivare

uteslutits från de grupper befattningshavare, som ej utan laga

förfall må avsäga sig uppdrag att vara ordförande i eller ledamot av

uppskattningsnämnd, torde medföra, att häradsskrivares val till dylik

befattning ej utan särskilda skäl kommer att ifrågasättas. Finnas dylika

skäl, är ju ingen anledning, varför ej häradsskrivaren med hans i regel

stora erfarenhet skulle tagas i anspråk för ifrågavarande arbete, därest

någon vikarie i tjänsten för honom kan erhållas. Möter hinder i sistnämnda

avseende, lärer häradsskrivaren äga att avsäga sig uppdraget.

8 §•

Då väl ofta andra upplysningar än de, som kunna vinnas ur taxeringslängder

och andra handlingar, lära stå vederbörande nämnder till

buds, har i denna paragraf inskjutits ett tillägg, som avser utmärka, att

jämväl sådana upplysningar må komma till användning.

9 §•

Emot avfattningen av första stycket har kammarrätten anmärkt,

att uppgiftsskyldighet icke bör åläggas ägare av byggnad å annans mark,

där ej byggnadsägaren besitter marken med sådan rätt, att han enligt

40 § är att anse såsom ägare av marken.

I anledning härav har till paragrafen gjorts ett tillägg uti av

kammarrätten åsyftad riktning; därjämte hava vidtagits ett par andra

formella jämkningar, för vilka jag ej torde här behöva redogöra.

10 §■

Den uppgiftsskyldighet, varom i denna paragraf förmäles, torde,

på sätt kammarrätten föreslagit, kunna begränsas till de fall, då särskild

begäran om dylik uppgift framställts. Vid sådant förhållande lärer däremot

skyldigheten att avgiva dylik begärd uppgift böla utsträckas att

avse alla fastigheter.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

11 §•

Till denna paragraf har gjorts ett tillägg av enahanda innehåll

som 13 § 1 mom. andra stycket i 1910 års taxeringsförordning.

12 §.

I denna paragraf föranledes en jämkning i anledning av den ändrade

avfattning av 13 §, som enligt vad nedan angives av mig föreslås.

13 §■

Beträffande förevarande paragraf anför kammarrätten:

»Då det kan förväntas, att fastighetsägare till icke ringa antal komma att

fiå grund av okunnighet om sin uppgiftsskyldighet eller av annan orsak understå

att avlämna uppgift eller upplysning inom föreskriven tid, men det är av

synnerlig vikt att befogad ändring i en tilläventyrs oriktig uppskattning icke

av formella skäl avklippes, synes det kammarrätten nödigt, att fastighetsägare

må äga överklaga uppskattning även för det fall, att han försummat iakttaga

uppgiftsskyldighet. Kammarrätten föreslår i stället, att där uppgift eller upplysning,

som fastighetsägare utan anmaning eller först efter anmaning är skyldig

att avlämna, icke inkommer inom föreskriven tid, ordförande i uppskattningsnämnd

må äga att i erforderliga fall infordra sådan uppgift eller upplysning i

den ordning, som föreskrives i sista stycket av föreliggande paragraf. Motsvarande

befogenhet skulle ock tillerkännas landskamrerare och kamreraren vid

överståthåliarämbetets avdelning för uppbörd särenden.»

Vad kammarrätten sålunda anfört synes mig böra beaktas. Vid

författningsförslagets omarbetande^ hava ändringar vidtagits i den av

kammarrätten angivna riktning.

17 §•

I denna paragraf hava, i enlighet med kammarrättens hemställan,

vidtagits jämkningar, dels i första stycket till angivande av att sammanträdena

med uppskattningsnämnd må hållas å olika platser, allt efter som

det befinnes lämpligt, dels i sista stycket beträffande den tid, inom vilken

uppskatta!ngsarbetet bör vara avslutat. I anledning av sistnämnda

jämkning föranledes jämväl framflyttning av de i åtskilliga andra §§

angivna tidpunkter.

20 §.

Beträffande villkoren för att uppskattningsnämnd skall vara beslutför,

har det synts mig böra ifrågasättas den skärpning i vad den sak
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 329.

55

kunnige föreslagit, att då nämnden ej är fulltalig, tre av dess ledamöter

skola vara om slutet ense. Uppställes denna fordran för beslutförhet,

synes man däremot kunna eftergiva det av den sakkunnige uppställda

kravet att, då endast två ledamöter äro jämte ordföranden tillstädes, den

ene ledamoten skall vara utsedd av landstinget eller Kungl. Maj:ts befallningshavande

och den andre av den kommunala myndigheten. Däremot

synes alltid ordföranden eller hans suppleant böra vara tillstädes.

Därest vid omröstning tre olika meningar skulle yppas, så att

exempelvis två ledamöter bestämma markvärdet till 50,000 kronor, två

ledamöter uppskatta detsamma till 55,000 kronor och en ledamot åsätter

marken ett värde av 60,000 kronor, bör det mellersta värdet bliva gällande.

Tre ledamöter äro nämligen ense därom, att det ej bör sättas

lägre, under det att fyra (de som röstat för 55,000, respektive 50,000)

anse, att det ej heller får sättas högre. Ett dylikt sätt för röstsammanräkning,

som överensstämmer med det vid de allmänna domstolarna tilllämpade,

har jag avsett med tillägget, att, därest flera meningar finnas,

den skall bliva gällande, till vilken de flestas röster kunna jämkas.

24 §.

Bestämmelserna i 27 § av den sakkunniges förslag hava, för vinnande

av konsekvens med 32 §, upptagits såsom 24 § under den avdelning

i förslaget, som handlar om uppskattningsnämnd och uppgifter till ledning

vid uppskattningen. Härav föranledes viss omflyttning av paragrafbeteckningen

för andra paragrafer.

Det torde få anses självfallet, att besvär få anföras icke blott över

uppskattningsnämnds beslut utan jämväl däröver, att uppskattningsnämnd

icke vidtagit uppskattning av viss mark, respektive tomt- och industrivärde.

Därigenom att tiden, då uppskattningsnämnds arbeten böra vara

avslutade, blivit framflyttad, erfordras ändrad bestämmelse för besvärstidens

utgång.

25 §.

Efter framflyttning av den tid, inom vilken uppskattningsarbetet

skall vara avslutat, föranledes motsvarande framflyttning av tiden för

granskningsnämndens arbete. För att detta emellertid därvid ej skall

kollidera med prövningsnämndernas arbete, erfordras ett ytterligare uppskov.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

26 §.

Beträffande denna paragraf har kammarrätten erinrat, att då landskamreraren

och kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden

enligt 32 § i den sakkunniges förslag skulle äga klaga över

granskningsnämndernas beslut, de icke borde vara ledamöter av samma

nämnder.

Yad sålunda anförts bar vunnit beaktande i det omarbetade förslaget.

28 §.

Vid bifall till kammarrättens förslag att landskamrerare ej borde vara

ledamot av granskningsnämnd erfordras vissa ändringar i denna paragraf,

för vilka här ej torde behöva närmare redogöras.

I förslaget hava därjämte inryckts bestämmelser angående huru

många ledamöter (eller suppleanter), som skola vara tillstädes för att

nämnden skall vara beslutmässig.

29 §.

Bestämmelsen om rätt till tjänstledighet för landskamreraren, där

Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådan ledighet nödig, torde såsom

självklar böra utgå.

31 §.

Uti denna paragraf hava i anledning av erinran utav kammarrätten

vidtagits en del formella jämkningar, vilka ej torde behöva vidare

omnämnas.

32 §.

Kammarrätten har beträffande denna paragraf anfört bland annat:

»Då granskningsnämnd har att granska uppskattningsnämndernas samtliga

uppskattningar och således får anses fastställa de uppskattningar, som icke bliva

föremål för särskilt beslut, följer av bestämmelsen under a), att fastighetsägare

får överklaga granskningsnämnds beslut även om han icke fört talan hos granskningsnämnden

och även om granskningsnämnden icke förebaft uppskattningen

under särskild prövning. Häremot har kammarrätten icke något att erinra.

Besvär torde böra få anföras över underlåten uppskattning jämväl för det

fall att granskningsnämnd därom icke särskilt beslutat.»

I vad kammarrätten sålunda uttalat anser jag mig kunna instämma.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

33 §.

Med hänsyn bland annat därtill, att övernämnden tänkts skola

arbeta på avdelningar, synes någon ökning av ledamöternas antal vara

önskvärd. En sådan ökning torde lämpligen kunna ske därigenom, att

antalet ledamöter, som riksdagen skall hava att utse, bestämmes till sex.

Vidare synes mig den ändring i den sakkunniges förslag lämpligen

böra vidtagas, att föredragande i övernämnden ej må deltaga i nämndens

beslut. Däremot lärer det vara lämpligt, att föredragande ålägges att avgiva

förslag till beslut. Detta sista torde emellertid vara ett ämne, varom

Kungl. Maj:t skall äga utfärda föreskrifter.

40 §.

Uti det avgivna utlåtandet anför kammarrätten:

»I sitt utlåtande över förslagen till jordräntestegringsskatt har kammarrätten

framhållit, att såsom förutsättning för att skattskyldighet ålägges innehavare av

mark, vartill han icke har äganderätt, bör gälla, att innehavaren besitter marken

med sådan rätt, att han kan antingen genom överlåtelse av besittningsrätten

till annan mot den högre köpeskilling, som av värdestegringen betingas, eller ock

annorledes till fullo utnyttja densamma, men att i motsatt fall skattskyldigheten

bör vila å ägaren, så framt denne eljest icke är från skattskyldighet frikallad.

I överensstämmelse härmed hemställer kammarrätten, att innehavare av

mark, som besittes med tomträtt eller vattenfallsrätt, innehavare av avsöndring

på viss tid eller livstid samt innehavare av med allmän tjänst förenat boställe

och på lön anslagen jord icke måtte likställas med ägare av fast egendom.

Däremot torde sådan likställighet böra gälla för innehavare av mark, som jämväl

på annan grund än i förslaget sägs, besittes med ständig eller ärftlig besittningsrätt.

»

Vad kammarrätten sålunda erinrat bar vunnit beaktande vid förslagets

omarbetande.

Särskilda anvisningar.

Beträffande alternativ II anför kammarrätten:

»Då vid periodisk jordränte- eller jordvärdestegringsbeskattninggäller att jämföra

uppskattningsvärden vid skilda tidpunkter, är det av synnerlig vikt, att kontinuiteten

i taxeiingsenbeternas omfattning bibehålies. Ur denna synpunkt torde

lämpligheten bjuda, att i likhet med vad bevillningsförordningen innehåller den

kamerala indelningen i regel lägges till grund för bestämmande av taxeringsenheterna.

Enligt förslaget skall emellertid denna grund följas allenast beträffande

mark, som upptages under b). Kammarrätten hemställer alltså, att jämväl i fråga

om mark, som avses under a), taxeringsenheterna, så vitt sådant icke befinnes möta

svårigheter, bestämmas med ledning av den kamerala indelningen, dock att, där

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 292 avd. (AV 329.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Formulären.

Kostnaderna

för uppskattningens

verkställande.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

tomt- eller industrivärde såsom mervärde förekommer å allenast en del av en

kameral fastighet, sådan del må utgöra särskild taxeringsenhet.

I anslutning till vad kammarrätten uttalat i fråga om det värde, vartill

marken bör uppskattas, torde föreskriften om markvärdets bestämmande böra så

avfattas, att markvärdet uppskattas till belopp, som motsvarar markens värde efter

ortens pris (allmänna saluvärdet) vid den tid, då värdet åsättes, eller, om detta

sker efter 1919 års utgång, vid denna tidpunkt. Beträffande uppskattningen av

tomt- eller industrivärde torde föreskrift böra lämnas att därvid skall från markvärdet

avräknas markens jordbruks- eller skogsmarksvärde. Den punkt i anvisningarna,

som avhandlar vad som skall tjäna till ledning vid markvärdets bestämmande,

torde kunna utgå, helst enligt förslaget Konungen skall äga att utfärda

närmare föreskrifter till ledning vid uppskattningen.

Bestämmelsen om uppskattning av intrång hänför sig uteslutande till förslagen

om jordräntestegringsbeskattning, enligt vilka markägaren skall tillerkännas

ersättning för skada och förlust genom intrång. Kammarrätten tillåter sig hänvisa

till sitt föregående utlåtande, däri kammarrätten förklarat sig anse en dylik

anordning icke böra eller ens kunna komma till stånd. I anslutning härtill anser

kammarrätten, att det stycke, däri föreskrift lämnas om uppskattning av intrång,

bör utgå. Skulle emellertid sådan uppskattning ändock anses böra äga

rum, må anmärkas, att bestämmelse synes hava bort inflyta i siälva författningen.

»

Vad kammarrätten anfört beträffande de särskilda anvisningarna

har vunnit beaktande, dock har det synts mig lämpligt, att värderingen

avser fastigheternas värde vid en viss, för alla fastigheter gemensam

tidpunkt, varjämte ej heller särskilt angivits, att saluvärdet skall ligga

till grund vid värderingen. Givetvis kommer så ofta att ske, men hänsyn

bör även tagas till markens förhandenvarande eller beräkneliga avkastningsförmåga

ävensom de övriga omständigheter, som kunna vara till

ledning vid taxeringen.

Mot de av den sakkunnige föreslagna formulären har kammarrätten

framställt vissa smärre erinringar. Då i författningen angivas de upplysningar

och uppgifter, som skola lämnas, har det synts mig lämpligt

att icke belasta riksdagen med arbete beträffande de närmare detaljerna

rörande formulärens avfattning, utan torde denna böra uppdragas åt Kungl.

Maj:t. Vid sådant förhållande lärer anledning saknas att nu ingå på en

detaljgranskning av formulärförslagen, vilka i stort sett torde kunna

läggas till grund för blivande bestämmelser i ämnet.

Givetvis erbjuder det stora svårigheter att tillförlitligt beräkna

kostnaderna för ingångsvärderingens verkställande. Efter samråd med

sakkunniga och vid jämförelse med de nuvarande kostnaderna för det

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

59

allmänna taxeringsarbetet har jag kommit till den uppfattning, att till

tryckning av blanketter, till själva uppskattningsarbetets utförande, till

granskningsnämndernas och övernämndens sammanträden ävensom till

övriga med värderingen förenade kostnader bör beräknas ett belopp i ett

för allt av 1,000,000 kronor.

Huru berörda kostnader komma att fördela sig på innevarande

och följande år låter sig ej med säkerhet nu avgöra. Sannolikt lärer

den större delen komma att belöpa å tiden efter 1919 års utgång. Lämpligen

torde hela beloppet böra beviljas såsom reservationsanslag samt

anvisas med 400,000 kronor å 1919 års tilläggsstat och återstoden å

extra stat för år 1920.

Till frågan rörande huru sagda kostnad skall täckas torde jag få

återkomma i annat sammanhang.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det inom

finansdepartementet omarbetade förslaget till förordning om uppskattning

av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t ville

föreslå riksdagen att

dels antaga sagda torfattningSförslag,

dels och, till täckande av de med en sådan uppskattning förenade

kostnader bevilja ett belopp av 1,000,000 kronor samt därav anvisa

a) å tilläggsstat till riksstaten för år 1919 ett reservationsanslag å

— — — — — — — — — — — — — kronor 400,000;

och

b) å extra stat för år 1920 ett reservationsanslag å — — — —

— — — — — — — — — — — — — kronor 600,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga litt. vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Birger Looström.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kangl. Maj:ts proposition nr 329.

Bilaga.

Förslag

till

Förordning om uppskattning av mark i och för framdeles

skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt.

Om uppskattningens ändamål m. m.

1 §•

För bestämmande av markvärde att tjäna till ledning vid framdeles

skeende taxering till jordränte- eller jordräntestegringsskatt skall

verkställas uppskattning av mark i den ordning, här nedan angives, och

enligt de vid denna förordning fogade särskilda anvisningar.

2 §•

Uppskattning äger icke rum av mark, som här nedan sägs:

mark, som ej lämpar sig för användning till annat ändamål än

jordbruk eller därmed jämförlig näring;

mark, som tillhör staten eller den kommun, inom vilken marken

är belägen;

mark, som upptages av kanal, järnväg, till allmänt begagnande

upplåtna vägar och gator samt allmänna platser.

Om uppskattningsnämnd och uppgifter till ledning vid uppskattningen.

3 §-

Uppskattningen verkställes av uppskattningsnämnder.

Yarje stad och varje härad skall i allmänhet utgöra ett uppskattningsdistrikt.

I Stockholm äger överståthållarämbetet att bestämma an
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

talet av de uppskattningsnämnder, som där skola tillsättas, och det

distrikt, varje uppskattningsnämnd skall omfatta. För annan stad, varest

flera uppskattningsnämnder erfordras, äger Kungl. Maj ris befallningshavande

att, efter magistratens hörande, bestämma uppskattningsnämndernas

antal och uppskattningsdistrikten. Kungl. Majris befallningshavande

må fördela större härad i två eller flera uppskattningsdistrikt samt,

där så prövas lämpligt, låta köping ävensom municipalsamhälle bilda

särskilt distrikt för uppskattningen.

4 §•

Uppskattningsnämnd utgöres av ordförande och fyra ledamöter.

Ordföranden förordnas av Kungl. Maj ris befallningshavande.

I stad ävensom i sådant uppskattningsdistrikt, som utgöres av köping

eller municipalsamhälle, skola av nämndens ledamöter två förordnas

av Kungl. Maj ris befallningshavande, och de båda övriga väljas i stad

av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga,

i köping, som är egen kommun, av kommunalstämma eller, där

kommunalfullmäktige finnas, av dessa samt i municipalsamhälle och därmed

likställd köping av municipalstämma eller, där municipalfullmäktige

finnas, av dessa.

I annat uppskattningsdistrikt än nu nämnts utses en ledamot i

nämnden av landstingets förvaltningsutskott och en ledamot av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, varjämte för varje kommun, som hör

till distriktet, av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas,

av dessa väljas två personer att såsom ledamöter inträda i nämnden och

deltaga i dess överläggningar och beslut, då uppskattning sker av mark

inom kommunen; ägande dessa sistnämnda ledamöter icke säte och stämma

i nämnden vid uppskattning av mark inom annan kommun än den, för

vilken de blivit valda.

Vid samma tillfälle, som ledamöter i nämnden utses, skall i enahanda

ordning även utses en suppleant för var ledamot av nämnden.

Till ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnd böra utses

sådana personer, som kunna anses äga erforderlig sakkunskap och noggrann

kännedom om ortens fastighets- och affärsförhållanden.

5 §•

Genom allmän kungörelse lämnar Kungl. Maj ris befallningshavande

före den 1 augusti 1919 underrättelse om de särskilda uppskattningsdistrikt,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

i vilka länet blivit indelat, om de personer, som av Kungl. Maj ds befallningshavande

förordnats till ordförande och, vad beträffar stad, köping

och municipalsamhälle, till ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnderna,

samt om denna förordnings bestämmelser angående val

av övriga ledamöter och suppleanter i nämnderna.

I kungörelsen erinras vederbörande om den i 9 § stadgade skyldighet

att avlämna uppgifter till ledning vid uppskattningen och om påföljden

för uraktlåtenhet därutinnan. Tillika meddelas underrättelse om

tid och ställe för uppgifternas avlämnande, och varest uppgiftsblanketter

erhållas.

Kungörelsen skall införas i ortstidningar, som av Kungl. Maj:ts

befallningshavande bestämmas.

6 §•

Val av ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnd skall av

landstings- och hushållningssällskaps förvaltningsutskott förrättas före

den 1 september och av kommun under senare hälften av september månad

år 1919, och skall genast efter valförrättnings slut den, som därvid fört

ordet, om valet underrätta ej mindre de valde än även ordföranden i

uppskattningsnämnden. Landstingets och hushållningssällskapets förvaltningsutskott

skola därjämte ofördröjligen insända uppgifter å de av dem

valda till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som till de kommunala valmyndigheternas

kännedom genast låter införa dessa uppgifter i länskungörelserna.

Besvär över val, som förrättas av kommun, må anföras hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande senast före klockan tolv å femtonde dagen efter

valets förrättande eller, om då är helgdag, å nästa söckendag därefter;

och gälla i övrigt om dylikt vals överklagande vad i kommunalförfattningarna

är stadgat angående besvär emot kommunala myndigheters

beslut. Över Kungl. Maj:ts befallningshavandes i anledning av besvären

meddelade beslut må klagan icke föras.

7 §•

Magistratsperson, landsfogde och landsfiskal må ej utan laga förfall

kunna avsäga sig förordnande att vara ordförande i uppskattningsnämnd.

En var annan vare skyldig att, såvida han är inom uppskattningsdistriktet

boende och icke de fem sista åren deltagit i taxeringsarbete

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

63

inom distriktet eller är av laga förfall hindrad, emottaga uppdrag att

vara ordförande eller ledamot i uppskattningsnämnden.

8 §•

Till ledning vid uppskattningen skola tjäna de uppgifter, som,

enligt vad nedan sägs, till uppskattningsnämnden avlämnas, ävensom de

upplysningar, som kunna vinnas ur taxeringslängder och andra handlingar.

9 §•

Ägare av annan fastighet än jordbruksfastighet vare skyldig att utan

anmaning avlämna uppgift enligt fastställt, här bifogat formulär (formulär

n:r 1) om markens eller tomtens areal, därå uppförda byggnader och

dessas brandförsäkringsvärde, köpeskilling, fastighetens taxeringsvärde

och den del därav, som blivit åsatt eller kan beräknas för själva marken,

den avkastning, fastigheten år 1918 givit, samt hyresvärdet av outhyrda

eller hyresfritt'' upplåtna eller av ägaren själv begagnade lägenheter.

Å uppgiftsblanketten bör vedei*börande fastighetsägare jämväl angiva

det värde, till vilket själva marken utan därå befintliga byggnader

och träd enligt hans mening skäligen kan uppskattas.

Ägare av jordbrukstastighet vare pliktig att efter anmaning lämna

de uppgifter angående fastigheten eller del därav, som för uppskattningen

kunna vara erforderliga.

En var är det i övrigt obetaget att meddela de upplysningar, som

kunna tjäna till ledning vid uppskattning av mark, till vilken han

är ägare.

Fastighetsägare, för vilken svårighet möter att avgiva skriftlig

uppgift, vare medgivet att själv eller genom ombud muntligen till uppskattningsnämndens

ordförande lämna de upplysningar, varom här

är fråga.

Uppgiftspliktig ägare är den, som äger fastigheten vid den för

uppgifts avlämnande föreskrivna tiden.

Skyldighet att avgiva uppgift eller upplysning, varom ovan sägs,

åligge för omyndig förmyndaren, för sådan frånvarande, för vilken god

man av domstol förordnats, gode mannen samt för oskiftat stärbhus den,

som sitter, i boet evad han är delägare eller syssloman. För annan än

enskild person eller oskiftat stärbhus åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande

styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Blanketter till de uppgifter, som i denna paragraf omförmälas,

skola kostnadsfritt tillhandahållas hos ordförande i uppskattningsnämnd

samt därjämte i Stockholm hos överståthållarämbetet, i övriga städer hos

magistraten och å landet hos ordförande i kommunal- och municipalnämnd.

10 §.

Av direktion för hypoteksinrättning skall kommunvis meddelas

uppgift å det värde, vartill en var i hypoteksinrättningen till belåning

anmäld annan fastighet än jordbruksfastighet uppskattats vid värdering,

som blivit för dylikt låns erhållande senast anställd och godkänd; börande

i uppgiften jämväl angivas tiden för värderingens förrättande.

11 §•

Uppgifter, som avgivas utan anmaning, skola före den 15 september

1919 avlämnas antingen direkt till vederbörande uppskattningsnämnds

ordförande eller ock i Stockholm till överståthållarämbetet och i övriga

orter till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, magistraten i den

stad eller landsfiskalen i det distrikt, där den fastighet är belägen, som

uppgiften angår.

12 §.

Anmaning att avlämna uppgiften eller upplysning skall utfärdas av

uppskattningsnämndens ordförande och tillsändas den uppgiftspliktige i

rekommenderat brev med allmänna posten; och skall anmaning innehålla

såväl föreläggande för den anmanade att avlämna uppgiften inom viss

tid av minst åtta dagar efter delfåendet som även underrättelse om den

påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaning enligt 13 § medför.

Landskamrerare, i Stockholm kamreraren vid överståthållareämbetets

avdelning för uppbördsärenden, äger jämväl rätt att i enahanda ordning

anmana fastighetsägare att till honom lämna uppgift eller upplysning,

som han kan finna behövlig för granskningsnämndens arbeten.

13 §.

Underlåter ägare av fastighet att inom föreskriven tid avgiva uppgift

eller upplysning, som han enligt 9 § är skyldig lämna, vare han

förlustig rätten att fullfölja talan i fråga om uppskattningsvärdet å fastighet,

som uppgiften eller upplysningen skolat avse.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Visas giltig ursäkt för underlåtenheten, äger stadgad påföljd

icke rum.

Varder uppgift enligt 10 § icke inom föreskriven tid avlämnad, äger

uppskattningsnämndens ordförande att infordra densamma och må härför

anlitas biträde av Kungl. Maj:ts befallningshavande, som äger förelägga

uppgiftsskyldig lämpligt vite.

14 §.

Till uppskattningsnämnds ordförande skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

före den 1 september 1919 översända de uppgifter angående

brandförsäkringsvärden, köpeskillingar m. m., som blivit åren 1918

och 1919 avgivna till ledning vid taxeringen till fastighetsbevillning inom

uppskattningsdistriktet och som hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

förvaras. Dylika uppgifter, som förvaras hos taxeringsnämnds ordförande,

äger ordförande i uppskattningsnämnd på därom gjord anhållan utbekomma;

börande dessa uppgifter efter begagnandet till vederbörande

återställas.

För uppskattningen eljest erforderlig uppgift skall, då begäran

därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning.

15 §.

Före utgången av augusti månad år 1919 skola till uppskattningsnämndens

ordförande genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg

överlämnas avskrifter av årets fastighetstaxeringslängder för distriktet.

Inom tre veckor efter prövningsnämnds sista sammankomst skall

Kungl. Majrts befallningshavande låta till uppskattningsnämndens ordförande

översända avskrifter av de hos prövningsnämden förda längder,

i vad de angå fast egendom inom uppskattningsdistriktet.

16 §.

Sedan tiden för avgivande av de i 9 § föreskrivna uppgifter gått

till ända och innan uppskattningsnämndens arbete börjar, må nämndens

ordförande, där så anses erforderligt, kalla fastighetsägarna inom

distriktet att kommunvis eller i annan ordning sammanträda inför honom

för lämnande av upplysningar, som utöver dem, som skriftligen meddelats,

kunna vara för uppskattningen behövliga; börande vid dessa sammanträden

de inkomna uppgifterna om markareal m. m. kontrolleras och

ofullständiga uppgifter kompletteras.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 292 käft. (Nr 329).

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Efter kallelse av Kungl. Maj:ts befallningshavande skola uppskattningsnämndernas

ordförande inom länet före den 15 september 1919 sammanträda

å lämplig ort inför Kungl. Maj:ts befallningshavande för att,

till vinnande av likformighet i uppskattningsarbetet, överlägga om grunderna

för uppskattningen och förfarandet därvid.

17 §.

Uppskattningsnämndens sammanträden skola hållas inom staden

eller distriktet å tid och ställe, som av ordföranden bestämmes. För

landet utsedd uppskattningsnämnd må även kunna sammanträda i närbelägen

stad, köping, municipal- eller stationssamhälle.

Inträffar för ledamot förfall för inställelse vid utsatt sammanträde,

bör sådant ofördröjligen anmälas för ordföranden, så att före sammanträdet

suppleant hinner tillkallas.

För behandling av särskild uppskattningsfråga äger nämnden, där

så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt biträde.

Uppskattningsnämnd bör hava avslutat sitt arbete före 1919 års

utgång.

18 §.

Uppskattningsnämnds ordförande åltgger särskilt:

a) att tillhandahålla uppgift sblanketter;

b) att samla, ordna, numrera oeh granska avlämnade uppgifter

och vidtaga åtgärder för erforderliga uppgifters införskaffande;

c) att i vederbörlig längd på behöriga ställen anteckna uppgifternas

nummer samt uppgivna salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden,

ävensom, därest fastighetsägare gjort sig skyldig till försummelse, varom

i 13 § förmäles, därom göra anteckning; och åligger det därjämte ordföranden

att meddela landskamreraren, i Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden, särskild förteckning å

sådana försumliga;

d) att om utsatt tid och ställe för nämndens sammanträde ofördröjligen

ej allenast underrätta ledamöterna i nämnden, utan även på

lämpligt sätt och i god tid meddela fastighetsägarna inom distriktet underrättelse

;

e) att föra ordet vid uppskattningsnämndens sammankomster samt

därvid tillhandahålla oeh meddela ledamöterna alla i och för uppskattningen

erhållna uppgifter och upplysningar;

f) att vid uppskattningen efter sorgfällig beredning göra de an
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 329

märkningar och framställningar, vartill han för en behörig uppskattning

finner sig äga anledning;

g) att föra protokoll angående de ärenden, där sådant erfordras;

börande protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkas

genom å protokollet tecknat intyg av två ledamöter;

h) att noga tillse, att de till ledning för uppskattningen avlämnade

uppgifter och upplysningar icke varda för obehöriga tillgängliga;

i) att på begäran av uppgiftspliktig utan lösen meddela bevis om

mottagande av uppgift eller upplysning; samt

j) att, då sådant påfordras, avgiva förklaring över besvär angående

markuppskattning och därmed sammanhängande frågor.

19 §.

Över uppskattningen skall föras längd enligt vid denna förordning

fogat formulär (formulär n:r 3); skolande, om distriktet omfattar två

eller flera kommuner, särskild längd upprättas för varje kommun.

Finnes inom distriktet municipalsamhällc, skola de inom detta

samhälle förekommande fastigheter i längden särskilt angivas oeh sammanföras.

Om av fastighet endast en del faller inom municipalsamhällets

område, skall i anteckningskolumnen anmärkas, huru stor del av hela

fastighetens värde belöper å denna del av fastigheten.

I stad bör uppskattningsnämnd till längdens upprättande åtnjuta

nödigt biträde av vederbörande uppbörds- eller annan av magistraten

och i Stockholm av överståthållarämbetet därtill utsedd tjänsteman.

Uppskattningslängd underskrives av nämndens ordförande och

ledamöter.

20 §.

Beslut må icke kunna av uppskattningsnämnd fattas, därest icke

ordföranden och minst två ledamöter äro tillstädes, av vilka den ene är

vald av kommunen och den andra blivit utsedd av antingen Kungl.

Maj:ts befallningshavande eller landstingets eller hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Uppstå skiljaktiga meningar bland nämndens medlemmar och måste

omröstning för frågans avgörande anställas, skall denna vara öppen och

den mening bliva gällande, vilken flertalet biträtt, eller om rösterna utfalla

lika, den, som ordföranden biträder. Det åligger ordföranden att i

de fall, då hans mening ej gjort sig gällande, uti vederbörande längds

anteckuingskolumn särskilt upptaga de uppskattningsvärden, han ansett

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

höra bestämmas; och är det jämväl var och en av de övriga ledamöterna

obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad, såvida

densamma, skriftligen avfattad, till nämndens ordförande avlämnas.

Anser ordföranden, att nämnden i ett eller annat hänseende icke

iakttager de föreskrifter, som gälla för uppskattningen, eller icke verkställer

uppskattningen i överensstämmelse med upplysta och bestyrkta

förhållanden, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning

ävensom nämndens i anledning därav meddelade yttrande skola

i protokollet intagas.

21 §.

Landshövdingen i länet är berättigad att deltaga i uppskattningsnämnds

överläggningar men icke i besluten.

22 §.

Uppskattningsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar;

dock är ägare av fastighet inom distriktet berättigad att inför nämnden

företräda för att meddela upplysningar rörande fastigheten.

23 §.

I uppskattningsdistrikt, som utgöres av härad eller del av härad,

skall uppskattningslängd för varje särskild kommun i distriktet inom

fjorton dagar efter avslutandet av uppskattningsnämndens sammanträden

av nämndens ordförande tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande,

vilken det åligger att under viss bestämd och vederbörligen

kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt och

därvid även tillkännagivet ställe hålla längden fastighetsägarna tillhanda.

Där municipalsamhälle eller därmed likställd köping utgör särskilt

uppskattningsdistrikt, skall ordföranden inom samma tid och för enahanda

ändamål avlämna uppskattningslängden till municipalstämmans

ordförande.

Likaledes inom fjorton dagar efter det uppskattningsnämnds förrättningar

avslutats, skall uppskattningslängd överlämnas i Stockholm

till överståthållarämbetet och i annan stad till magistraten, genom vilka

myndigheters försorg längderna i här ovan föreskriven ordning hållas

fastighetsägarna tillhanda.

Före den 20 februari 1920 skall uppskattningslängd av vederbörande

kommunal- eller municipalstämmoordförande och magistrat överlämnas

till Kungl. Maj:ts befallningshavande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi9

Kungl. Maj:ta proposition nr 329.

Uppskattningsnämndens protokoll och de till ledning vid uppskattningen

erhållna uppgifter och längder skola av uppskattningsnämndens

ordförande insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande omedelbart

efter uppskattningsarbetets avslutande inom distriktet; och skall ordföranden

på samma gång lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgift

å de personer, som tjänstgjort såsom ledamöter i nämnden, och å den

myndighet, av vilken envar av dem blivit utsedd till ledamot eller suppleant.

Om granskningsnämnd.

24 §.

För varje län och för Stockholms stad tillsättes en granskningsnämnd,

som har att granska uppskattningen samt pröva och avgöra anförda

besvär eller framställda anmärkningar i anledning av uppskattningsnämndernas

beslut.

Denna nämnd sammanträder för länen i residensstaden och för

Stockholms stad i Stockholm å tid, som utsättes av Kungl. Maj:ts befallningshavande

och bestämmes sålunda, att nämndens arbeten må vara

avslutade före den 15 maj 1920.

Innan granskningsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina

ledamöter utse två personer till ledamöter och två personer till suppleanter

i den uppskattningsövernämnd, varom i 33 § stadgas.

25 §.

Granskningsnämnd skall bestå av landshövdingen i länet såsom

ordförande samt landskamreraren, i Stockholms stad kamreraren vid

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, såsom självskriven

ledamot och minst sex och högst femton andra ledamöter, vilka Kungl.

Maj:ts befallningshavande utser för län bland medlemmarna av uppskattningsnämnderna

inom länet och för Stockholms stad bland medlemmarna

i stadens uppskattningsnämnder, med iakttagande av att minst halva

antalet utses bland de ledamöter av uppskattningsnämnd, som varit utsedda

av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller landstingets eller hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, i lämpligt förhållande dem emellan.

Kungl. Maj:ts befallningshavande utser i enahanda ordning jämväl

suppleanter, till antal motsvarande minst hälften av antalet utsedda

ordinarie ledamöter i nämnden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj-.ts proposition nr 329.

26 §.

Uti därom utfärdad kungörelse uppgiver Kungl. Maj:ts befallningshavande

dem, som blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i granskningsnämnden,

samt underrättar länets invånare om tid och ställe för

nämndens sammanträde; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande

att i god tid låta ett exemplar av denna kungörelse tillställas envar

av nämndens ledamöter och suppleanter. Kungörelsen skall införas i

ortstidningar, som av Kungl. Maj.ts befallningshavande bestämmas.

Möter för ledamot i granskningsnämnd hinder att tillstädeskomma,

bör anmälan därom ofördröjligen ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som därefter inkallar suppleant.

27 §.

Över uppskattningsnämnds beslut må besvär hos granskningsnämnden

anföras av fastighetsägare i vad honom rörer, såvida och i den mån

han ej till följd av stadgandet i 13 § förlorat rätt till talan, så oek av

vederbörande kommun samt municipalsamhälle och därmed likställd köping.

Besvären, skriftligen avfattade, skola ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande

senast före klockan 12 på dagen den 15 mars 1920;

och skola vederbörande genom den i 26 § omförmälda kungörelsen härom

erinras.

Genom Kungl. Maj ds befallningshavandes försorg bör förteckning

över de inkomna besvärsskrifterna med uppgift om de i besvären gjorda

yrkandena, så fort ske kan, översändas till ledamöterna och suppleanterna

i granskningsnämnden.

28 §.

Vid förfall för landshövdingen skall landskamreraren och vid förfall

för överståthållaren underståthållaren vara ordförande i granskningsnämnden.

Landskamreraren och för Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden äro föredragande i nämnden och

böra hos nämnden göra de anmärkningar och framställningar, vartill de

finna sig äga anledning. Är landskamreraren ordförande, skall vederbörande

länsassessor i landskamrerarens ställe vara ledamot och föredragande

i nämnden.

Uppstå under granskningsnämndens överläggningar skiljaktiga

meningar bland nämndens ledamöter och måste till följd därav omröst
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kull yl. Majds proposition nr 329.

71

ning anställas, skall omröstningen vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet bland ledamöterna biträtt, eller, om rösterna

utfalla lika, den, som biträdes av ordföranden.

29 §.

Knngl. Maj:ts befallningshavande äger, där så anses erforderligt,

kalla dels sakkunnig person att biträda granskningsnämnden vid behandling

av särskild taxeringsfråga och dels uppskattningsnämnds ordförande

att för upplysningars meddelande, före och under granskningsnämndens

sammanträde infinna sig å den ort, där nämnden sammanträder.

För granskning av inkomna besvär och deras beredande till föredragning

hos granskningsnämnden må, om och i den mån Kungl. Maj:ts befäl

In ingshavande prövar sådant nödigt, landskamrerare erhålla ledighet

från övriga med tjänsten förenade göromål under högst en och en halv

månad.

30 §.

Protokollet vid granskningsnämndens sammankomster föres och de

av nämndens beslut föranledda anteckningarna i uppskattningslängderna

verkställas av den eller de personer, som Kungl. Maj:ts befallningshavande

därtill förordnat.

Justering av det hos granskningsnämnden förda protokoll skall

verkställas inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens sista

sammankomst inför ordföranden och minst två av nämnden därtill utsedda

ledamöter, vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen

bestyrkes genom ett av nämndens ordförande och två ledamöter

å protokollet tecknat intyg.

31 §•

Alla granskningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll.

Uppskattningsvärde, som blivit av granskningsnämnden fastställt

till annat belopp än uppskattningsnämnd bestämt, skall antecknas i vederbörande

uppskattningslängd, och åligger det föredraganden hos nämnden

att med sin underskrift å längden vitsorda enligt granskningsnämndens

beslut införda förändringar.

Protokollslöraren hos granskningsnämnden skall ofördröjligen, efter

det protokollet justerats, till var och en fastighetsägare, som anfört besvär

hos nämnden, ävensom till ägare av fastighet, beträffande vilken

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

granskningsnämnden utan anförda besvär ändrat av uppskattningsnämnden

åsatt värde, i rekommenderat brev översända med besvärshänvisning

försett behörigt utdrag av protokollet.

För kommun, municipalsamhälle och därmed likställd köping, som

anfört besvär hos nämnden eller som eljest beröres av granskningsnämnds

beslut, skola jämväl behöriga protokollsutdrag utskrivas och av protokollsföraren

ofördröjligen översändas till vederbörande myndighet i kommunen,

samhället eller köpingen.

32 §.

Besvär över granskningsnämnds beslut må anföras av:

a) vederbörande fastighetsägare i vad honom rörer, såvida och i

den mån han icke enligt 13 § förlorat rätten till talan;

b) vederbörande kommun, municipalsamhälle och därmed likställd

köping;

c) vederbörande landskamrerare och, vad angår Stockholm, kamreraren

vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden.

Besvären skola, ställda till den i 33 § omförmälda uppskattningsövernämnden,

ingivas till Kungl. Maj ds befallninghavande i det län, där

den överklagade uppskattningen skett, före klockan tolv å sista helgfria

dagen i juli månad år 1920, vid påföljd att besvären eljest icke varda

upptagna till prövning, därest icke laga förfall visas.

Sedan vid inkomna besvär blivit fogade såväl utdrag av uppskattningslängd

samt uppskattnings- och granskningsnämndernas protokoll,

såvitt den överklagade uppskattningsfrågan angår, som ock de till nämnderna

i frågan ingivna handlingarna och därefter förklaringar över besvären

infordrats från vederbörande, insänder Kungl. Maj ds befallningshavande

skyndsamlingen till övernämnden samtliga handlingarna med de

upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

Så snart ovan stadgade besvärstid gått till ända, översänder Kungl.

Maj ds befallningshavande till ordföranden i övernämnden förteckning å

anförda besvär.

Om uppskattningsövernämnd.

33 §.

För att pröva och avgöra besvär, som anföras i anledning av granskningsnämndernas

beslut, tillsättes en uppskattningsövernämnd i den ordning

nedan stadgas:

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

73

Kungl. Maj:t förordnar ordförande, vice ordförande och suppleanter

för dem samt fyra ledamöter jämte suppleanter ävensom erforderligt

antal föredragande, vilka sistnämnda hava säte och stämma i nämnden

en var under handläggningen och avgörandet av de ärenden, han berett;

vardera av riksdagens kamrar utser två ledamöter;

varje granskningsnänmd i riket väljer inom sig två ledamöter att •

på kallelse i övernämnden inträda under behandlingen och avgörandet

av uppskattningsfrågor, som varit föremål för handläggning av den granskningsnämnd,

av vilken de äro valde;

utav riksdagens kamrar och granskningsnämnderna utses jämväl

suppleanter till lika antal, som de av dem valda ledamöterna.

Där sådant för befrämjande av arbetets skyndsamma gång finnes

ändamålsenligt eller eljest är lämpligt, äger övernämnden uppdela sitt

arbete på särskilda avdelningar. Till avgörande av avdelning må dock

icke hänskjutas besvärsfråga av större betydelse och omfattning.

Erforderligt antal sekreterare hos nämnden förordnas av Kungl.

Maj:t; i övrigt erforderlig kanslipersonal antages av nämnden.

Övernämnden sammanträder, på kallelse av ordföranden, i Stockholm

under år 1920, så snart lämpligt antal besvärsmål till nämnden

inkommit, och under därpå följande år, i den mån nämndens arbete sådant

kräver.

Kungl. Maj:t äger utfärda närmare föreskrifter angående ordnandet

av nämndens arbete och därmed sammanhängande frågor.

34 §.

Övernämnden äger att av vederbörande ämbetsverk och myndighet

på begäran erhålla de handlingar samt de upplysningar och utlåtanden,

som för ärendenas handläggning hos nämnden må finnas erforderliga,

ävensom i män av behov införskaffa utlåtanden från särskilda sakkunniga.

35 §.;

Beslut må icke av övernämnden eller avdelning av nämnden fattas,

därest icke ordförande, vederbörande föredragande och minst fyra eller,

vid sammanträde med avdelning av nämnden, minst två andra ledamöter

äro tillstädes.

Uppstå skiljaktiga meningar bland nämndens ledamöter och måste

till följd därav omröstning verkställas, skall omröstningen vara öppen

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 292 höjt. (AV 329.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung1. Maj:ts proposition nr 329.

och den mening bliva gällande, vilken flertalet bland ledamöterna biträtt,

eller, om rösterna utfalla lika, den, som biträdes av ordföranden.

36 §.

Alla övernämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll.

Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller vederbörande

avdelning eller, i den mån det icke kan ske, efter nämndens eller

avdelningens sista sammanträde inför ordföranden och två av nämnden

därtill utsedda ledamöter på tid, som av vederbörande ordförande bestämmes.

Justeringen bestyrkes genom ett av vederbörande ordförande

och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

37 §.

Det åligger övernämnden att genom vederbörande sekreterare, i den

mån justering av nämndens protokoll ägt rum:

a) genom utdrag av protokollet underrätta var och en, som hos

nämnden anfört besvär, om nämndens beslut i vad klaganden angår;

samt

b) till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande översända

utdrag av protokollet beträffande beslutade ändringar i uppskattningslängderna.

38 §.

Över övernämndens beslut må klagan ej föras.

39 §.

Efter erhållen del av övernämndens beslut om ändringar av åsätta

uppskattningsvärden skall Kungl. Maj:ts befallningshavande låta införa

dessa ändringar i uppskattningslängderna

Längderna med därtill hörande uppgifter och andra handlingar

skola därefter hos Kungl. Maj:ts befallningshavande förvaras för att vid

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, enligt vad framdeles

kan varda stadgat, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift överlämnas till

vederbörande taxeringsmyndigheter.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

75

Allmänna bestämmelser.

40. §.

Med ägare av fast egendom förstås i denna förordning jämväl

innehavare av:

mark, som besittes med stadgad åborätt;

mark, som besittes såsom s. k. ofri tomt i stad eller med tomträtt

eller vattenfallsrätt;

skogsområde, som innehaves av stad eller annan menighet;

mark, som besittes med fidiekommissrätt eller eljest på grund av

testamentariskt förordnande;

avsöndring på viss tid eller livstid;

åt innehavare av allmän tjänst anslaget boställe och på lön anslagen

jord, såvida hela fastigheten är åt endast en person upplåten.

I fråga om sådant i ecklesiastika boställsordningen den 9 december

1910 avsett löneboställe, varav avkomsten enligt lag icke skall tillgodokomma

tjänstinnehavare eller prästänka, är kyrkofonden att anre såsom

innehavare.

41 §•

Bestämmelserna i 17 och 37 §§, 42 § 3:dje stycket, 51, 52, 53,

55, 56, 57, 58, 61 och 62 §§ förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering skola i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

de uppskattningar, som enligt denna förordning skola verkställas

av uppskattningsnämud, granskningsnämnd och uppskattningsövernämnd.

42 §.

Ersättning till ordförandena i uppskattningsnämnderna och gottgörelse

för det vid uppskattningsförrättningarne lämnade biträde av städernas

tjänstemän anvisas av Kungl. Maj:t efter förslag av Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshavande.

Av kommun valda ledamöter i uppskattningsnämnd äga åtnjuta

dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med

sju kronor om dagen dels ock, då. de icke äro bosatta å den ort, där

nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa

till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersätt
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.ts proposition nr 329.

ning med lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för

andra klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande samt landstings och hushållningssällskaps

förvaltningsutskott utsedda ledamöter i uppskattningsnämd,

sakkunnigt biträde hos uppskattnings- och granskningsnämnd, av Kungl.

Maj:ts befallningshavande utsedda ledamöter i granskningsnämnd samt

de uppskattningsnämndsordförande, som på Kungl. Maj:ts befallningshavandes

kallelse från annan ort infunnit sig i residensstaden före eller

under granskningsnämndens sammanträde för upplysningars meddelande,

äga åtnjuta traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resdagar

med fjorton kronor om dagen samt övrig ersättning för resekostnaderna

enligt fjärde klassen av gällande resereglemente. Enahanda ersättning

tillkommer jämväl ledamot i granskningsnämnd, som, på annan

ort bosatt, efter kallelse av ordföranden inställt sig för att deltaga i protokollsjustering,

samt uppskattningsnämndsordförande för närvaro vid det

i 16 § föreskrivna sammanträde, om detta hålles å annat ställe än hans

boningsort.

Till gäldande av de av granskningsnämnds arbeten föranledda

kostnader, såsom ersättning för biträde åt landskamreraren, i Stockholm

kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden,

vid förberedande göromål, arvoden för protokolls- och längdföring hos

nämnden, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos

nämnden, äger granskningsnämnd efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande

använda erforderligt belopp.

För de i 15 § omförmälda avskrifter av taxeringslängder äger Kungl.

Maj ds befallningshavande utanordna ersättning till för ändamålet behövligt

biträde med en krona för arket.

Ordförande, ledamöter och sekreterare i övernämnden åtnjuta ersättning

för sitt arbete ävensom, i förekommande fall, rese- och traktamentsersättning

enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majd.

Till ersättning åt annan hos övernämnden anställd kanslipersonal än

sekreterare ävensom till bestridande av övriga utgifter för övernämnden

anvisar Kungl. Majd, efter förslag av nämnden, erforderliga medel.

De ersättnings- och kostnadsbelopp, som utgå enligt denna paragraf,

ävensom gottgörelse, motsvarande landskamrerares ijänstgöringspenningar,

till den vilken i anledning av landskamrerare för arbete med

taxeringen beviljad ledighet från övriga tj än stegöro mål förordnas att

samma göromål förrätta, avföras å det av riksdagen beviljade anslag

för uppskattningens verkställande och utbetalas i länen av Kungl. Maj ds

befallningshavande och i Stockholm av statskontoret.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Muj:ts proposition ur 329.

77

Särskilda anvisningar.

Alternativ I.

I lag, som framdeles kommer att utfärdas, skola bestämmelser

meddelas angående upptagandet av en jordräntestegringsskatt.

Jordräntestegringsskatten är avsedd att vara en å fast egendom

vilande avgäld, som erlägges årligen enligt lagens bestämmelser. Med

jordräntestegring förstås värdet av den stegring i marks årliga avkastningsförmåga.

som inträtt efter den 31 december 1918, i den mån stegringen

icke skäligen är att tillskriva åtgärder, som markägaren vidtagit.

Såsom mark anses härvid även vattenbetäckta områden.

För bestämmande av det den 31 december 1918 förhandenvarande

markvärdet (ingångsvärdet) skall uppskattning ske enligt bestämmelserna

i denna förordning.

Ingångsvärdet är ett för framtiden skattefritt markvärde. Ändring

av åsatt ingångsvärde må äga rum endast av särskilda anledningar, som

i lagen skola närmare angivas.

Befinnes, då ingångsvärde åsättes mark, att markägaren för det då

förhandenvarande markvärdets utnyttjande är nödsakad borttaga å marken

befintliga byggnader eller anläggningar, skall värdet av den skada och

förlust, som genom sådant intrång skulle tillfogas markägaren, för sig

uppskattas.

Ingångsvärdet åsättes varje taxeringsenhet. Såsom taxeringsenhet

anses:

a) varje särskild brukningsdel, evad brukningsdelen består av ett

eller flera hemman eller en eller flera hemmansdelar eller lägenheter;

b) tomt i stad eller annan ort med större sammanträngd befolkning,

varest tomtindelning såsom i stad finnes.

Finnes lämpligt att i större utsträckning än som av nyss meddelade

bestämmelser föranledes uppdela visst markområde i särskilda taxeringsenheter,

eller finnes anledning till samfälld uppskattning av flera taxeringsenheter,

må sådan uppdelning eller sammanslagning verkställas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Afaj:ts proposition nr 329.

Markvärdet bestämmes i penningar efter den behållna årliga avkastning,

som marken på grund av beskaffenhet, läge och tjänlighet för

olika ändamål, under vanliga förhållanden och under förutsättning av

ett i ekonomiskt avseende klokt utnyttjande av densamma kan antagas

stadigvarande lämna (den årliga avkastningsförmågan). Tillfälliga omständigheter

såsom befintligheten av byggnader eller skog lämnas vid

markvärdets uppskattande utan avseende. I markvärdet inräknas icke

värdet av inmutningsbara kol- eller mineralfyndigheter.

Den behållna avkastningens kapitalvärde (markvärdet) beräknas efter

eu räntefot av fyra för hundra om året.

Vid beräkning av behållna beloppet av marks årliga avkastning

skola från det uppskattade bruttobeloppet avdragas driftkostnaderna och

i övrigt alla kostnader för avkastningens erhållande, därvid i driftskostnaderna

inräknas de på fastigheten vilande skatter och pålagor i den

mån desamma skäligen belöpa på marken, dock att jordräntestegringsskatt

ej må avdragas.

Vid bestämmandet av marks värde skall, där det finnes uppenbart,

att marken med hänsyn till konjunkturer och efterfrågan är lämplig och

begärlig för annat mer avkomstgivande ändamål än det, för vilket den

vid uppskattningstillfället användes, markvärdet efter sådan grund uppskattas.

Är sådant förhållande ej påtagligt, skall marken uppskattas med

hänsyn till det ändamål, varför den vid uppskattningstillfället brukas.

Till ledning för uppskattning av värdet må i förekommande fall

tjäna allmänt gällande saluvärden å mark, som med hänsyn till storlek,

läge, beskaffenhet, användningsmöjlighet och begärlighet är jämförlig

med mark, varom fråga är.

Uppskattade markvärden och värden av skada och förlust genom

intrång skola vid taxeringen utföras i fulla hundratal kronor, dock att,

där värdet icke uppgår till 100 kronor, detsamma skall utföras i fulla

tiotal kronor.

Konungen äger att utfärda närmare föreskrifter till ledning vid

uppskattning av marks ingångsvärde och beräkning av intrång enligt

de i denna förordning med därtill hörande särskilda anvisningar angivna

allmänna, grunder och särskilda bestämmelser.

Alternativ II.

Vid uppskattningen skall särskilt värde åsättas varje taxeringsenhet.

Såsom taxeringsenhet anses:

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

a) varje särskild brukningsdel, evad brukningsdelen består av ett

eller flera hemman eller en eller flera hemmansdelar eller lägenheter;

b) tomt i stad eller annan ort med större sammanträngd befolkning,

varest tomtindelning såsom i stad finnes.

Finnes lämpligt att i större iitsträckning än som av nyss meddelade

bestämmelser föranledes uppdela visst markområde i särskilda taxeringsenheter,

eller finnes anledning till samfälld uppskattning av flera taxeringsenheter,

må sådan uppdelning eller sammanslagning verkställas.

Även vattenbetäckta områden skola anses såsom mark.

Markvärdet bestämmes i penningar till belopp, som motsvarar det

vid 1918 års utgång förefintliga värdet å marken. Till ledning skall

därvid tjäna saluvärdet å liknande fastighet samt markens förhandenvarande

eller vid uppskattningstillfället beräknelig^ avkastningsförmåga.

Tillfälliga omständigheter såsom befintligheten av byggnader eller träd

lämnas vid markvärdets uppskattande utan avseende. I markvärdet inräknas

icke värdet av inmutningsbara kol- eller mineralfyndigheter.

Vid bestämmandet av marks värde skall, där det befinnes uppenbart,

att marken med hänsyn till konjunkturer och efterfrågan är lämplig

och begärlig för annat mer avkomstgivande ändamål än det, för vilket

den vid uppskattningstillfället användes, markvärdet efter sådan grund

uppskattas. Är sådant förhållande ej påtagligt, skall marken uppskattas

med hänsyn till det ändamål, varför den vid uppskattningstillfället

brukas.

Befinnes, att markägaren för det förhandenvarande markvärdets

utnyttjande är nödsakad borttaga å marken befintliga byggnader eller

anläggningar, skall värdet av den skada och förlust, som genom sådant

intrång skulle tillfogas markägaren, för sig uppskattas.

Uppskattade markvärden och värden av skada och förlust genom

intrång skola utföras i fulla hundratal kronor; dock att, där värdet icke

uppgår till 100 kronor, detsamma skall utföras i fulla tiotal kronor.

Konungen äger att utfärda närmare föreskrifter till ledning vid

uppskattningen enligt de i denna förordning med därtill hörande särskilda

anvisningar angivna allmänna grunder och särskilda bestämmelser.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Muj:ls proposition nr 329.

V. P. M.

angående upprättat förslag till förordning om uppskattning av

mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller

j o r d rä n testegr i n gss k att.

För den händelse en jordvärde- eller jordräntestegringsskatt införes

här i riket, måste såsom första förberedande åtgärd för framtida jordvärde-

eller jordräntestegrings beräknande uppskattning ske av inom

riket belägen marks förhandenvarande värde.

Då vid sådan uppskattning endast själva markens värde skall fastställas

och befintligheten av byggnader och skog lämnas utan avseende,

kommer uppskattningen att i väsentlig mån skilja sig från den vanliga

fastighetstaxeringen. Från åtskilliga håll har förklarats, att denna skiljaktighet

vore så betydlig, att uppskattning av markvärde skulle beträffande

åtminstone viss jord bliva förenad med stora svårigheter, ja kanhända

till och med vala outförbar. Vad i sådant avseende anförts torde

ej här behöva upprepas utan hänvisas till den sammanfattning av yttranden,

som i saken avgivits till kommunalskattesakkunnige (G. V. Eiserman

och E. von Wolcker) och som finnes såsom bilaga 2 fogad till

nämnde sakkunniges förslag till lag angående kommunal taxering och

skattskyldighet, ävensom till kammarrättens och Kungl. Maj:ts befallningshavandes

yttranden med anledning av avgivna förslag till jordräntestegringsskatt.

Tydligt är först att man vid bedömandet av de svårigheter, som

kunna möta vid en dylik markvärdering, måste skilja mellan jordbruksfastighet

och annan fastighet. Den nu tilltänkta markvärderingen skall

visserligen icke omfatta jordbruksjord, men det torde ej vara olämpligt

att i detta sammanhang göra ett uttalande om möjligheten av en markvärdering

omfattande alla slag av jord.

I fråga om annan fastighet än jordbruksfastighet åsättes redan vid

bevillningstaxeringen tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort sär
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

81

skilt taxeringsvärde, och uppskattning av mark för jordräntestegrings

beräknande kommer därför här icke att medföra något alldeles nytt, om

man också måste vid värderingen fästa mer avseende, än hittills varit

fallet, vid markens avkastningsförmåga. Även där nu vid bevillningstaxeringen

gemensamt värde åsättes »annan fastighets» mark och åbyggnad,

lär nog tämligen lätt kunna finnas det värde, som marken själv

kan hava på grund av sitt läge m. m., ty ortspris på annan lika mark

eller andra jämförelsemöjligheter torde i regel vara tillfinnandes.

Vid uppskattning av jordbruksfastighets markvärde skall marken

tänkas frigjord dels från skog och dels från byggnader.

För att på ett tillförlitligt sätt kunna värdera skogsmark utan skog

erfordras ingående kännedom om markens alstringsförmåga, om avsättningsförhållanden

in. m., sålunda särskild sakkunskap. Finns sådan sakkunskap

hos uppskattningsnämnden eller kan vid uppskattningen biträde

erhållas av sakkunnig person, torde denna värdering bliva tämligen lätt.

För övrigt kan antagas, att skogsmarksvärderingen skall betydligt underlättas

och förenklas, därigenom att inom varje uppskattningsdistrikt

torde komma att till jämförelse finnas köp av mark, å vilken skogen

avverkats.

Såsom mest nytt och främmande för det vanliga begreppet fastighetstaxering

framstår uppskattningen av jordbruksfastighets jord utan

byggnader. I en jordbruksfastighet bilda jord och hus en enhet, som

man vill anse vara, praktiskt taget, nästan odelbar, alldenstund ett självständigt

jordbruk ej kan drivas utap byggnader och husen å sin sida

hava föga värde utan jorden. Att härav draga den slutsatsen, att en

uppskattning av själva markvärdet knappast låter sig göra, synes dock

vara att gå till överdrift. Då tomt i stad i vanliga fall icke lämnar

någon avkastning såsom obebyggd, skulle man med samma skäl kunna

säga, att värdering av sådan tomt vore svår eller omöjlig, men detta har

dock ingen velat påstå.

Vid bevillningstaxeringen fästes visserligen i allmänhet ringa avseende

vid beskaffenheten av jordbruksfastighets byggnader, men att även

vid denna taxering en uppdelning av fastighetens värde å jord och

byggnader lämpligen och utan stor svårighet kan ske, visas dock av det

sätt, på vilket fastighetstaxeringen ofta tillgår. Så t. ex. torde det få

anses vara principiellt riktigt, även om det icke alltid tillämpas i praktiken,

att vid taxering av två avsevärt olika stora fastigheter, vilka var

för sig äro försedda med för jordbruket tillräckliga byggnader av medelgod

beskaffenhet och dessutom hava ungefär lika god jord, taxeringsvärdet

beräknas för den större fastigheten efter ett lägre pris per hektar

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 292 höft. (AV 329.) It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung}. Maj-M proposition ur 329.

jord än för den mindre — detta huvudsakligen av det skäl att, då husens

värde fördelas å jordarealen, vid den större fastigheten ej kommer så

stort belopp å hektar som vid den mindre fastigheten. Eu särskild värdering

av marken eller, om man så vill, av husen har här otvivelaktigt

ägt rum; och att det omnämnda förfarandet är riktigt bestyrkes av det

förhållandet, att ju större en jordbruksfastighet är, desto mindre inverka

byggnaderna på saluvärdet.

Markvärderingen, i vad angår jordbruksfastighet, skulle naturligtvis

i högsta grad underlättas, om ortspris å obebyggd jord finge utan

vidare godkännas såsom tillförlitlig grund för uppskattningen av annan

obebyggd jord ävensom av bebyggd jords markvärde. Nu kan ett sådant

godtagande icke ifrågasättas, enär många olika omständigheter kunna

hava inverkat på prisen. Men vid ett sakkunnigt bedömande i varje

särskilt fall av dessa omständigheter böra ortsprisen dock i någon mån

kunna vid uppskattningen tjäna till jämförelse och därigenom betydligt

förenkla uppskattningsnämndens arbete.

För själva förfarandet vid uppskattning av såväl jordbruksfastighets

som annan fastighets markvärde föreslår landskamreraren Landén i

sitt angående jordräntestegringsskatten avgivna betänkande (sid. 60 och

109), vartill hänvisas, en metod, som alltid kan användas, då tillförlitliga

jämförelsevärden saknas, och som särskilt torde vara lämplig för

uträknande av normalvärden, efter vilka sedan i en mängd fall uppskattningen

skulle kunna ske med mindre omständlighet.

För övrigt torde det, såsom, i landskamreraren Landéns betänkande

sägs, vara lämpligast att i lagstiftningen ej meddelas närmare detaljföreskrifter

rörande någon viss metod för markuppskattningarna, utan bör

åt vederbörande beskattningsmyndigheter överlämnas att härutinnan följa

de normer, som i förekommande fall må vara de ändamålsenligaste och

som kunna antagas leda till det bästa resultatet.

Möjligheten av att verkställa en tillförlitlig uppskattning är nämligen

helt och hållet beroende på uppskattningsmännens kompetens. Sammansättes

den nämnd, som skall verkställa uppskattningen, på sådant

sätt att inom nämnden kommer att finnas sakkunskap i hithörande frågor

samt ortskännedom och oväld, och lämnas tillräcklig tid för nämndens

arbete, så skola utan tvivel alla de svårigheter övervinnas, som kunna

vara förenade med uppskattningen.

Då åtskilliga befogade anmärkningar framställts mot det sätt, på

vilket fastighetstaxeringarna och i synnerhet taxeringen av jordbruks
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Afujits proposition nr 329.

83

fastigheter nu sker,'' har man såsom önskvärt ifrågasatt inrättandet av

särskilda fastighetstaxeringsnämnder, sammansatta så, att garantier funnes

för nödig sakkunskap och opartiskhet inom nämnderna, samt därjämte

föreslagit, att taxeringsdistrikten å landsbygden skulle, för vinnande av

jämnhet i taxeringen, omfatta vida större områden än nu vore fallet.

Dessa förslag synas värda allt beaktande och deras realiserande skulle

med säkerhet åstadkomma riktigare och tillförlitligare taxering samt därigenom

i sin mån medverka till en alltmer rättvis fördelning av

skattebördorna.

Vad angår uppskattningen av mark för jord värde- eller jordräntestegrings

beräknande så torde — på grund av det omfattande arbete,

som uppskattningen säkerligen kommer att fordra, och de nya grunder,

efter vilka uppskattningen skall ske — ej vara lämpligt eller ens möjligt

att låta uppskattningen verkställas i samband med den vanliga fastighetstaxeringen.

Alltså föreslås särskilda uppskattningsnämnder. Och då det

måste vara av synnerlig vikt, att uppskattningen av de värden, som

skola utgöra själva grunden för jordvärde- eller jordräntestegringsskattens

beräknande, varder så tillförlitlig, jämn och rättvis som möjligt, har vid

utarbetandet av det nu avlämnade förslaget till förordning om uppskattningen

försök gjorts att förverkliga de önskemål i avseende å fastighetstaxeringen,

som här ovan omnämnts.

Bestämmelserna i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering hava i så stor utsträckning, som ansetts lämpligt,

upptagits i förslaget för här ifrågavarande uppskattning. De mera avsevärda

avvikelser från nämnda förordning, vilka nu föreslås, omnämnas

här nedan och anföras därvid även motiven för de föreslagna nya bestämmelserna.

3 §•

Till undvikande av sammanblandning med de vanliga taxeringsmyndigheterna

kallas de myndigheter, som skola verkställa och granska

uppskattningen, uppskattnings- och granskningsnämnder i stället för

taxerings- och prövningsnämnder.

Med de nuvarande små taxeringsdistrikten visar sig fastighetstaxeringen

ofta ganska ojämn, då taxeringsvärdena i ett distrikt jämföras

med taxeringsvärdena i ett annat, även om detta är närmast

liggande distrikt. För ernående av förbättring härutinnan föreslås, i

överensstämmelse med vad nyss här ovan uttalats, större uppskattningsdistrikt

för landsbygden. De kommuner, som tillsammans bilda ett härad,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 329.

hava redan vissa gemensamma intressen (t. ex. väghållning och allmänningar),

och kan därför, om distrikten skola utökas, häradet anses utgöra

lämpligt område för en uppskattningsnämnds arbete.

Varje stad för sig torde fortfarande böra utgöra ett eller flera

uppskattningsdistrikt. Då uppskattningsförfarandet kommer att för köpingar

och municipalsamhällen bliva ungefär lika med det i stad, har

föreslagits, att Kungl. Maj:ts befallningshavande må, där så prövas

lämpligt, låta köping eller municipalsamhälle bilda särskilt distrikt för

uppskattningen.

4 §.

Genom den föreslagna anordningen med uppskattningsnämndsledamöter

valda av Kungl. Majts befallningshavande för stadsdistrikt, köpingar

och municipalsamhällen samt av landstingets och hushållningssällskapets

förvaltningsutskott för landsbygden avses att tillföra uppskattningsnämnderna

största möjliga sakkunskap och oväld. Landsting och

hushållningssällskaps förvaltningsutskott utse nu enligt k. kungörelsen

angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner

den 4 juni 1m08 personer att deltaga i arrendeuppskattningar

å kronoegendomar, och sådana uppskattningar förete många likheter med

den markuppskattning, som nu skall ske. Enär landsting ej är samlat

vid tiden för valet, har valets förrättande överlåtits å landstingets förvaltningsutskott.

De av förvaltningsutskotten utsedda ledamöterna skola liksom ordföranden

tjänstgöra såsom uppskattningsmän för hela distriktet och därigenom

åstadkomma den önskade jämnheten i uppskattningen.

Erfarenheten har visat, att där två eller flera kommuner äro förenade

till ett taxeringsdistrikt, de av kommun valda ledamöterna ofta

intressera sig blott för taxeringen inom sin egen kommun och ävenledes

ofta sakna tillräcklig kännedom om förhållandena i den övriga delen av

distriktet. På grund härav föreslås, att av kommun valda ledamöter

skola deltaga i uppskattningen endast vad beträffar mark inom den egna

kommunen.

7 §•

Enligt förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering äger häradsskrivare icke rätt att utan laga förfall avsäga sig

förordnande att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd. Någon

skyldighet för häradsskrivare att mottaga dylikt förordnande i uppskatt
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kung/. Majzls proposition nr 329.

ningsnämnd har i förslaget icke ifrågasatts, alldenstund häradsskrivarna

vid tiden för uppskattningen äro fullt upptagna av sina göromål i

tjänsten.

9—13 §§ och 16 §.

Det främsta villkoret för vinnande av en riktig uppskattning är

visserligen en sakkunnig och opartisk uppskattningsnämnd, men resultatet

av nämndens arbete kommer dock även att i hög grad bero på

omfattningen och tillförlitligheten av de uppgifter, nämnden har till ledning

för uppskattningen. Önskligt är därför, att uppskattningsnämnden

beredes möjlighet att bekomma alla de upplysningar, som kunna leda

till ett rätt bedömande av markvärdet. I de föreslagna uppgiftsblanketterna

infordras sålunda icke allenast uppgifter angående areal, brandförsäkrings-

och taxeringsvärden samt köpeskillingar utan även andra

uppgifter av beskaffenhet att underlätta uppskattningen av marks avkastningsförmåga.

Det ifrågasättes jämväl, att fastighetsägare själv skall angiva det

värde, till vilket marken utan byggnader enligt hans mening skäligen

kan uppskattas. I vad mån sistnämnda uppgift kan tillmätas inflytande

på uppskattningen, får väl bero på förhållandena i varje särskilt

fall, men det torde dock vara av en viss vikt, att vederbörande

ägare lämnas tillfälle att uttala sin åsikt om markvärdet.

För att uppskattningen i sin helhet skall kunna ske på ett tillfredsställande

sätt, torde skyldighet att utan anmaning lämna uppgift

lämpligen böra åläggas alla ägare till annan fastighet än jordbruksfastighet.

Naturligtvis kan för mången möta hinder att fullständigt ifylla

uppgiftsblanketten, och på grund härav fordras endast, att blanketten

ifylles »i den mån sådant kan ske».

För underlåtenhet att avlämna uppgift föreslås samma påföljd,

som i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

är stadgad för underlåtenhet att efter anmaning lämna dylik uppgift.

Många av de uppgifter, som inkomma från fastighetsägarna, torde

säkerligen visa sig vara ofullständiga och kanhända även mindre tillförlitliga.

För att uppgifterna må kunna behörigen kontrolleras och fullständigas

och för att uppskattningsnämnden måtte beredas tillfälle att

på ett enkelt och säkert sätt erhålla de ytterligare upplysningar, som för

uppskattningen kunna vara nödiga, föreslås anordnande av särskilda

sammanträden med fastighetsägarna inför nämndens ordförande.

Uppgifter till uppskattningen synas böra lämnas av hypoteksinrättningarna,

dels därför att uppgifter om hypoteksvärden bliva synner
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

ligt värdefulla för uppskattningen och dels därför att endast beträffande

ett mindre antal fastigheter sådana uppgifter torde kunna återfinnas

bland de hos Kungl. Maj:ts befallniugshavande förvarade taxeringsuppgifterna.

15 §.

Till ledning vid sitt arbete är uppskattningsnämnd i behov även

av avskrifter av fastighetstaxeringslängderna för det år, uppskattningen

sker. På grund av den stora arbetsbörda, som redan vilar å

häradsskrivarna, hava dessa ansetts ej böra betungas med dylika avskrifter

utan har föreslagits, att avskrifterna skola överlämnas till uppskattningsnämnden

genom försorg av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som har taxeringslängderna i sitt förvar vid den tid, då avskrifterna skola

tagas, och som utan svårighet torde kunna anskaffa den för ändamålet

nödiga arbetskraft.

17 §.

För de fall, då i och för en speciell taxeringsfråga kan erfordras

sådan särskild sakkunskap, som icke finnes representerad hos uppskattningsnämnden,

har ansetts lämpligt bereda nämnden tillfälle att tillkalla

sakkunnigt biträde. Yad granskningsnämnd angår har åt Kungl. Maj:ts

befallningshavande uppdragits att vid behov tillkalla sakkunnig person

att biträda nämnden. I fråga om övernämndens befogenhet att infordra

uttalanden från speciellt sakkunniga stadgas i 34 §.

25 och 28 §§.

Enligt gällande taxeringsförordning skall landskamreraren deltaga

i prövningsnämndens arbeten såsom kronoombud för att iakttaga kronans

rätt och i övrigt bevaka, att taxeringen behörigen verkställes. I den här

ifrågavarande granskningsnämnden erfordras visserligen icke något kronoombud,

men då det måste anses vara till gagn för uppskattningsarbetet

att tillgodogöra sig den sakkunskap och den erfarenhet på hithörande

områden, som kan förutsättas hos landskamreraren, och då det är angeläget,

att även denna uppskattning blir så rättvis och tillförlitlig som

möjligt, föreslås att landskamreraren skall vara självskriven ledamot i

granskningsnämnden och därjämte föredragande i nämnden med skyldighet

att där göra de anmärkningar och framställningar, vartill han kan

finna sig äga anledning.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kung!, Majtts proposition nr 329.

87

För Stockholm föreslås motsvarande bestämmelse genom stadgandet,

att kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden

skall vara självskriven ledamot och föredragande i stadens

granskuingsnämnd.

31 §.

Då vederbörande fastighetsägare och kommunala myndigheter skola

genom behöriga protokollsutdrag underrättas om de ändringar, granskningsnämnden

vidtager beträffande uppskatta ingsvärdena och då de

ändrade värdena skola antecknas i uppskattningslängderna i därför avsedd

kolumn, har det ansetts obehövligt föreskriva förande av särskilda

längder hos granskningsnämnden.

33

Såsom högsta instans för uppskattningen har föreslagits en uppskattningsövernämnd.

Till mönster har tjänat den överskattenämnd, som

finnes upptagen i skatteregleringskommitténs år 1881 avgivna förslag till

förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst. I motiven

till sitt förslag anför skatteregleringskommittén följande, som även

för här förevarande uppskattning kan anses hava sitt berättigande:

»— — då under alla föregående skeden taxeringen ägt rum under former,

som snarare närma sig jurys än domstols verksamhet, torde det

med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke enahanda behandlingssätt

torde vara att föredraga även i högsta instans. I överensstämmelse

därmed är kommitténs förslag avfattat och den princip av valda ledamöter,

som i övrigt genomgår hela skalan av taxeringsmyndigheter, har

därför också i fråga om överskattenämnden blivit tillämpad.»

Beträffande kammarrätten såsom instans i taxeringsmål kan, på

sätt sagda kommitté yttrar, göras den anmärkning, att kammarrätten i

sin egenskap av ämbetsverk måste grunda sitt beslut uteslutande på den

bevisning, som blivit åstadkommen. Att förebringa full bevisning i taxeringsmål

är emellertid i regel ganska svårt, och särskilt vad angår uppskattning

av fastighets markvärde skulle det nog komma att visa sig

nästan omöjligt för en fastighetsägare att i ett besvärsmål hos kammarrätten

lämna sådan utredning och bevisning, att ändring av granskningsnämnds

beslut stode att vinna.

Hos ett ämbetsverk torde icke heller alltid kunna förutsättas den

sakkunskap speciellt beträffande hithörande förhållanden, som är eu av

de viktigaste betingelserna för ett sakligt rätt bedömande och avgörande.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Magt» propo»ition nr 329.

Tillsättes en övernämnd på sätt nu föreslås, kan även den högsta

uppskattningsinstansen i likhet med uppskattnings- och granskningsnämnderna

känna sig i möjligaste mån obunden av de former, som nödvändigt

måste följa med handläggning av ifrågavarande ärenden inom

en administrativ domstol.

Med den sammansättning, som föreslås för övernämnden, kan också

med säkerhet förväntas, att nämnden skall komma att besitta för sitt

arbete nödig sakkunskap, och genom beredande av plats i nämnden åt

två av vederbörande grauskningsnämnd valda ledamöter är sörjt för behövlig

kontinuitet mellan de olika taxeringsmyndigheterna.

37 §.

För att förenkla förfarandet hos övernämnden har ej föreskrivits

någon särskild längdföring hos nämnden. De av övernämnden beslutade

ändringar av uppskattningsvärden införas av Kung], Maj:ts befallningshavande

i uppskattningslängderna efter från övernämnden erhållet protokollsutdrag,

och genom utdrag av protokollet låter övernämnden delgiva

vederbörande ändringssökande sina beslut.

Finner övernämnden sig vara i behov av fullständiga uppskattningslängder

för viss ort, kan nämnden införskaffa dem genom att begagna

sig av sin rätt att hos vederbörande ämbetsverk och myndigheter

begära nödiga handlingar.

38 §.

Då det är av synnerligt stor vikt, att uppskattningslängd ej förstöres

eller förkommer, föreslås, att uppskattningslängderna skola förvaras

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, intill dess desamma komma till

användning vid framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordrän

testegringsskatt.

Särskilda anvisningar.

Två olika förslag till »särskilda anvisningar» hava uppgjorts: alternativ

I och alternativ II.

Alternativ I grundar sig på det av landskamreraren Otto V. Landén

utarbetade förslaget till förordning om jordvärdestegringsskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Med anledning av vad Kungl. Kammarrätten anfört i sitt över

nämnda skatteförslag avgivna utlåtande har uppsatts alternativ II, i

vilket beaktats vissa av de i Kammarrättens utlåtande framställda erinringar.

Någon närmare motivering för de ändringar av alternativ I, som

alternativ II innebär, torde ej här vara erforderlig.

Stockholm i december 1918.

EDY. ANDERSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 292 käft. (År 329). 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kuvgl. Maj:ts ''proposition nr 329.

n 7.. _ Denna blankett användes för annan fastighet

Formulär n:r 1. fin jordbruket ghet. ,

Uppgift till ledning vid uppskattning av nedannä.mnda, i ........................

.................. kommun (köping, municipalsamhälle) av ........................ län

belägna fastighets markvärde.

Här ifrågavarande uppskattning avser att fastställa markvärde att tjäna till ledning

vid framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt.

Särskild, uppgiftsblankett användes för varje särskild fastighet (taxeringsenhet).

Uppgiften skall före den 15 september 1919 utan anmaning avlämnas eller insändas

i betalt brev antingen till ordföranden i uppskattningsnämnden eller ock i Stockholm till

överståthållarämbetet och i övriga orter till Kungl. Haj:ts befallningshavande i det län,

magistraten i den stad eller landsfiskalen i det distrikt, där fastigheten är belägen.

Uppgiftsskyldig är den, som äger fastigheten vid den för uppgifts avlämnande föreskrivna

tiden. (Beträffande med ägare likställd innehavare se anm. 1.)

Avlämnas ej uppgift inom föreskriven tid, vare uppgiftsskyldig förlustig rätten att

överklaga uppskattning av mark, som uppgiften skolat avse.

Blanketten ifylles i den mån sådant kan ske; och bör, om viss uppgift ej kan

lämnas, anledningen därtill angivas under »särskilda upplysningar».

Egendomens

Markens areal.

w

TO

er. TO

P 3

>r p

•t a-

“• ce

TO w

X

p: ^

T P

Q- r

o p_

c?

•-J

1

Köpeskilling vid sena te

fö värv (se anm. 2).

Taxeringsvärde

O T n

•1 rf- 2

p: • -

5" X “

g ? <r

tt - —

O? »r P

•-J ® <

iSe

p: 7- P

p * 2

3 0 =

P -I K

>-t x

yr <

a> P P:

Hyresvärdet av outhyrda

eller hyresrätt upplåtna

lägenheter

Anteckningar

Beskaffenhet

J 91.1^ 31

Nummer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Knvgl Maj:ts proposition nr 329.

Egendomens avkastning år 1918 (från den..................till den...............1918):

(Om uppgiftsgivaren icke ägt fastigheten hela året, uppgives den del av aret, han ägt

fastigheten, och den avkastning, densamma därunder givit.)

1. Förmått av hyresfri hostad orh trädgård...............................

2. Hyresvärile för i ägarens rörelse använd del av fastigheten ......................

3. Hyror...............................................

4. Övriga inkomster...............,.......... ............... ...............

Avdrag för driftkostnader:

al Avlöning till vice värd gårdskarl, portvakt o. s. v............................

b) Utgifter för underhåll av byggnader.................................

c) Avgifter för vattenförbrukning, renhållning och belysning m. m., som

fastighetsägaren så-om sådan mist vidkännas.............................

d) Utskyider, som utgått för fastigheten................• ...............

e) Övriga omkostnader........................• ............... ...............

Behållen avkastning . . ...............

Särskilda upplysningar.

1. Då markvärdet skall bestämmas efter den behållna årliga avkastning, som marken

på grund av beskaffenhet, läge och tjänlighet för olika ändamål, under vanliga förhållanden

och under förutsättning av ett i ekonomiskt avseende klokt utnyttjande av densamma,

kan antagas stadigvarande lämna (den årliga avkastningsförmågan), bör ägaren här

nedan meddela, om och i så fall på vad sätt marken (tomten) till fastigheten enligt hans

mening kan med hänsyn till konjunkturer och efterfrågan eller eljest lämpligen användas

för annat mer avkomstgivande ändamål än det, vartill den nu användes .....................

2. Om ägaren för markvärdets utnyttjande på mest givande sätt skulle vara nödsakad

borttaga å marken befintliga byggnader och anläggningar, bör sådant jämte den

ungefärliga kostnad, som härigenom skulle förorsakas ägaren, här uppgivas ..................

3. Enligt min (ägarens) mening bör själva marken (tomten) utan byggnader skäligen

kunna uppskattas till ett värde av: ....................................................................

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

den

1919.

Anm. 1. I ägares ställe uppgiftsskyldig är innehavnre av mark, som här nedan sägs:

a) mark, som besittes såsom s. k. ofri tomt i stad eller med tomträtt eller vatten fallsrätt eller

pä g nnd av testamentariskt förordnande med fri förfoganderätt under besittareus livstid:

b) mark, som besittes med fldeikommissratt;

el avsöndring pi viss till eder livstid;

d) åt innehavare av allmän tjänst anslaget boställe, såvida hela fastigheten är åt endast en

person upplåten.

Anm. 2. I nnteckningskidumnen eller under »särskilda upplysningar» angivea tiden för förvärvet, varjämte

upplysning meddelas, hu uvida egendomen efter förvärvet varit föremål för om- eller

nybyggnad eller annan dylik förändring.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 329<.

93

Formulär n:r 2.

Längd

över uppskattning av mark till ingångsvärde för jordvärde-eller

jordräntestegrings beräknande

i........................socken (stad, köping, municipalsamhälle)

................................. län,

upprättad år 1919.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 329.

Nummer å uppgift eller

annan bilaga.

Ägarens namn.

Taxeringsenhetens

benämning.

Jordchoksnummer.

Hus- eller gårdsnummer.

Mantal.

Uppgifter

om

Uppgift enligt 1919

års bevillningstaxc- ring rörande taxe- ringsvärdet å

ÖB

®

03 5

pr £

£&

= pr

qq o;

ep

hvpoteks-

värde.

brandförsiik-

ringsvärdc.

jord-

bruks-

fastig-

het.

annan fastighet

i dess

helhet.

därav

å tomt.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 329.

95

Av uppskatt- ningsnämnden

uppskattade

värden.

Av gransk ni ngs- nämndcn ändra- de värden.

ur.

(W

SB

-Ö ce

■n PT

c+- Z*.

- *

— 3

• p:

3

p

p-

o

c

ce

Av övernämn- den ändrade

värden.

ur.

-3 o*

-i <

o o

■* "1

O P

TT p:

— 3

— P

Os

er

p

ÖB

Uppskattning8nämndcns anteckningar

(om beskaffenheten av intrång m. m.).

•

Mark-

värde.

Förlust

genom

intrång.

Mark-

värde.

Förlust

genuin

intrång.

Mark-

värde.

Förlust

genom

iutiåug.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:358 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till a1 i texten
  2. BevU 1919:47 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärdeelle s. 1 i texten
  3. BevU 1919:59 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 47 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning o a1 i texten