Angående ombildning av vissa pensionsoch ålderdomsunderstödsanstalter till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl
1919-03-18 · 161 sidor, varav 141 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 141 av 161 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:336, Angående ombildning av vissa pensionsoch ålderdomsunderstödsanstalter till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl
Dokumentets text
Kung!. Maj:t Proposition Nr 336.
1
Nr 336.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ombildning av
vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter till en
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;
given Stockholms slott den 18 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen att
dels besluta, att — i stället för folkskollärarnas pensionsinrättning,
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och barnmorskornas pensionsanstalt — från och med
ingången av år 1920 skall inrättas en statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. med det verksamhetsområde, som angives i
det vid detta protokoll fogade förslag till reglemente, skolande den
nya anstalten vid sitt trädande i verksamhet övertaga nyssnämnda
pensionsanstalters samtliga tillgångar och förbindelser;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för den nya anstalten för pensionering
av folkskollärare m. fl. utfärda reglemente i huvudsaklig
överensstämmelse med nämnda förslag;
dels föreskriva, att de i statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl. icke ingående pensionskassor, som nu förvaltas av
direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning, skola till förvaltning
övertagas av styrelsen för berörda anstalt enligt de närmare föreskrifter
Kungl. Maj:t äger meddela;
dels förklara, att den nu gällande ordinarie staten för folkskollärarnas
pensionsinrättning skall från och med den 1 januari 1920
gälla för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;
Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 höft. (Nr 336.)
1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
dels medgiva, att utöver de i omförmälda stat uppförda medel
må utgå av de under styrelsen för anstalten ställda medel ett årligt
belopp av 10,000 kronor till gäldande av förvaltningskostnader samt
av anstaltens medel ett belopp för år 1920 av högst 15,000 kronor
till bestridande av anstaltens organisationskostnader;
dels bemyndiga Kungl. Ma:jt att, på förslag av styrelsen för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., efter omständigheterna
bestämma fördelningen av förvaltningskostnaderna mellan de
särskilda av styrelsen förvaltade pensionsanstalterna och pensionskassorna
;
dels bestämma, att styrelsen för den nya pensionsanstalten må
under år 1920 till skoldistrikt och skolområden av anstaltens tillgångar
utlåna högst 1,500,000 kronor till uppförande av skolhus;
dels i riksstaten under tionde huvudtiteln med oförändrat belopp
uppföra de nuvarande ordinarie anslagen: »Bidrag till sjuksköterskors
pensionering» å 15,000 kronor och »Statens bidrag till pensionering
av barnmorskor» å 30,000 kronor;
dels och — med uteslutande ur riksstaten av de nu under tionde
huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen: »Kostnaden för förvaltningen
av barnmorskornas pensionsanstalt» å 11,000 kronor, »Bidrag till folkskollärarnas
pensionering» å 2,260,000 kronor, »Pensionsavgifter till
folkskollärarnas pensionsinrättning» å 2,103,000 kronor, »Bidrag till
folkskollärarnas änke- och pupillkassa» å 76,811 kronor och »Bidrag
till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt» å 330,000 kronor
— därstädes under rubriken »Statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.» uppföra följande nya ordinarie anslag, nämligen:
»Bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering» å 6,000,000 kronor
samt »Pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.», förslagsanslag, å 3,725,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Kungl. Maj:ta Proposition Nr 330.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HellnEr,
Statsråden: Petersson,
ScHOTTE,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter efter samråd
med cheferna för civil-, finans- och jordbruksdepartementen:
Vid anmälan den 31 december 1918 av vissa frågor tillhörande regie- Ang. statens
ringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel för år 1919 suit8för foikhemställde
jag, att Kungl. Maj :t täcktes föreslå riksdagen att, i avbidan skollärare
på proposition angående omorganisation av folkskollärarnas pensionsinrättning,
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, beräkna för ändamålet under tionde
huvudtiteln — med uteslutande av de nuvarande anslagen till nämnda
anstalter å tillhopa 4,769,811 kronor — ett belopp av 8,000,000 kronor.
Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.
4
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.
Likaså hemställde statsrådet och chefen för civildepartementet
vid anmälan den 13 december 1918 av vissa på civildepartementet ankommande
frågor, tillhörande regleringen av riksstatens tionde huvudtitel,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att, i avbidan å den
proposition, som kunde komma att i ämnet avlåtas, beräkna en förhöjning
av det ordinarie förslagsanslaget till bestridande av statens bidrag
till sjuksköterskors pensionering, nu 15,000 kronor, till 50,000 kronor,
delS'' ock att, i avbidan å den proposition, som kunde komma att i ämnet
avlåtas, beräkna en förhöjning av det ordinarie förslagsanslaget till bestridande
av statens bidrag till pensionering av barnmorskor, nu 30,000
kronor, till 50,000 kronor.
Jag anhåller nu att till behandling få upptaga samtliga nu nämnda
spörsmål och vill härutinnan anföra följande.
Vid 1918 års lagtima riksdag framlades förslag angående lönereglering
för, bland andra, lärarpersonalerna vid folkskolor, vid högre folkskolor,
vid kommunala mellanskolor och vid vissa småskoleseminarier
ävensom för övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna. Kungl.
Maj :ts förslag i ämnet blev i huvudsak bifallet av riksdagen. Enär
samtliga nu berörda lärarkårer äro delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning
och löneregleringen uppenbarligen komme att medföra vissa
ändringar i avseende å pensionsförhållandena, avlät Kungl. Maj:t till
samma års riksdag proposition om ökade bidrag till folkskollärarnas pensionsinrättning.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning höjde riksdagen
det under riksstatens tionde huvudtitel uppförda anslaget »Bidrag
till folkskollärarnas pensionsinrättning» från dess dåvarande belopp,
681,892 kronor, med 1,578,108 kronor till 2,260,000 kronor samt uppförde
under samma huvudtitel under rubrik »Pensionsavgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning» ett ordinarie förslagsanslag å 2,103,000
kronor. Vidare höjde riksdagen, likaledes på Kungl. Maj:ts förslag,
det under riksstatens tionde huvudtitel på ordinarie stat under rubriken:
»Bidrag till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt» uppförda
förslagsanslaget från dess dåvarande belopp, 250,000 kronor, till 330,000
kronor.
Frågan om folk- och småskoll ärar kår ens pensionering blev emellertid
icke därmed slutgiltigt löst.
Den 31 oktober 1914 avgav den s. k. lärarlönenämnden betänkande
I, innehållande, bland annat, förslag till nytt reglemente för folkskollärarnas
pensionsinrättning samt vissa förslag i fråga om andra kommunalt
anställda lärares pensionering. I därefter följande betänkanden,
II och III, daterade respektive den 8 november och den 18 december 1915,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr Stia. 5
avgav lärarlönenämnden förslag rörande omorganisation av småskollärares
in. fl. ålderdomsundcrstödsanstalt samt folk- och småskolekårens änkeoch
pupillpensionering. Sedan vederbörande myndigheter häröver blivit
hörda, bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet genom Kung].
Maj:ts beslut den 11 juni 1918 att tillkalla högst fem sakkunniga för att
inom departementet biträda vid beredning av frågan om småskollärares
in. fl. pensionering, och tillkallades såsom sakkunniga överdirektören
och chefen för försäkringsinspektionen P. J. G. Laurin, tillika ordförande,
verkställande direktören hos folkskollärarnas pensionsinrättning
C. G. Widström, ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören
M. Sommelius, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren
E. Kristensson och lärarinnan vid Norrköpings stads småskolor Gustava
Landberg. Sedermera uppdrog Kungl. Maj :t enligt beslut den 2 augusti
1918 åt bemälda sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag
jämväl i fråga om småskollärares m. fl. änke- och pupillpensionering.
Vidare uppdrogs enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1918 åt
ifrågavarande sakkunniga att tillika verkställa utredning och avgiva
förslag rörande den omorganisation av folkskollärarnas pensionsinrättning,
som kunde befinnas erforderlig i samband med clen ifrågasatta
omorganisationen av småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
I samband härmed bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla ytterligare eu person att deltaga i de sakkunnigas arbeten,
och tillkallades för ändamålet undervisningsrådet N. O. Bruce.
Omförmälda sakkunnigas uppdrag har även i andra avseenden utvidgats.
Så har till dem överlämnats dels fråga om distriktsveterinärernas
pensionering, dels ock fråga om sjuksköterskors och barnmorskor
pensionering. I samband med den förra frågans hänskjutande till de
sakkunniga, bemyndigades chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla
ännu en person att deltaga i de sakkunnigas arbete; och utsåg
departementschefen därtill distriktsveterinären Karl Vide.
I förstnämnda hänseende må erinras — jag återkommer närmare
härtill i det följande — hurusom i framställning till 1912 års riksdag
Kungl. Maj:t föreslog inrättande av en pensionskassa för beredande av
pension åt den, som vore anställd som distriktsveterinär i distrikt, där
avlöningen bestrides, dels av staten, dels av landstinget. Denna framställning
blev emellertid av riksdagen avslagen. I anledning av riksdagens
i ämnet gjorda uttalanden bemyndigades statsrådet och chefen för
finansdepartementet vid anmälan av riksdagens skrivelse i ärendet den
21 februari 1913 att tillkalla högst fyra sakkunniga för utredning av det
statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Dessa sakkunniga
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
hava numera avgivit förslag i ämnet, innefattat i två betänkande^ daterade
respektive den 15 januari 1916 och den 3 november 1917. Spörsmålet
om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering föreligger
dock ännu icke i det skick, att denna fråga kan i hela dess vidd nu
föreläggas riksdagen.
Beträffande frågan om sjuksköterskors pensionering vill jag allenast
erinra, hurusom i det betänkande angående den kvinnliga sjukvårdspersonalens
utbildning och arbetsförhållanden, som den 22 december
1916 avgavs av inom civildepartementet tillkallade sakkunniga, förslag
framlagts till ordnande av sjuksköterskors pensionsförhållanden enligt
nya förändrade grunder.
Vad slutligen angår barnmorskors pensionsförhållanden, tillåter
jag mig bringa i erinran, att Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december
1918 uppdragit åt förenämnda, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
av mig tillkallade sakkunniga för beredning av frågan om småskollärares
in. fl. pensionering att skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag
även angående pensionering av barnmorskor.
Omförmälda sakkunniga hava den 11 februari 1919 avgivit betänkande
i de till dem hänskjuta frågor, innefattande förslag till upprättande
av en anstalt för tjänstemannapensionering, i vilken skulle
uppgå såväl folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas
änke- och pupillkassa som även småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och barnmorskornas pensionsanstalt, varjämte distriktsveterinärernas
och sjuksköterskornas pensionsförhållanden skulle ordnas
genom deras anslutning till den nya anstalten.
över de sakkunnigas förslag hava infordrade utlåtanden den 4 mars
1919 avgivits av statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret, riksförsäkringsanstalten
samt direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning.
I den mån dessa utlåtanden innehålla erinringar av betydelse
mot de sakkunnigas betänkande får jag tillfälle att närmare ingå
på dem vid den närmare redogörelse för de sakkunnigas förslag, som
jag har för avsikt att lämna i fortsättningen av mitt anförande.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
7
A. Historik.
Innan jag närmare ingår på det av de sakkunniga framlagda förslaget
för att i samband därmed angiva min egen ställning till föreliggande
fråga, vill jag i korthet redogöra för tillkomsten av nu gällande lagstiftning
på förevarande område.
1. Folkskollärarnas pensionsinrättning.
Jag börjar därvid med reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning.
På grund av framställning från riksdagen 1862—1863 om utredning
angående grunderna för en ändamålsenlig pensionering av folkskollärarna
tillsatte Kungl. Maj:t år 1864 en kommitté, vilken samma år framlade förslag
till grunder för en blivande folkskollärarnas pensionsinrättning. Enligt
detta förslag skulle delaktighet i pensionsinrättningen tillkomma lärare
vid egentliga folkskolor och högre folkskolor. Skyldighet att ombesörja pensioneringen
skulle åligga kommunerna. Pensionen skulle utgöra tre fjärdedelar
av delaktighetsbeloppet, vilket senare skulle vara lika med den stadgade
minimilönen. Kommunernas avgift föreslogs till 4% av delaktighetsbeloppet.
Hel pension skulle erhållas vid 60 levnads- och 30 tjänstår,
av vilka senare 20 ordinarie, avkortad pension vid 55 levnads- och 20
tjänstår.
På grundval av den förebragta utredningen framlades i anslutning
till kommittéförslaget proposition till 1865—1866 årens riksdag om inrättande
av en pensionsanstalt för folkskollärare. Propositionen vann
riksdagens bifall, och till följd härav utfärdades reglemente för folkskollärarnas
pensionsinrättning den 30 november 1866, och pensionsanstalten
trädde i verksamhet från 1867 års början.
Bland senare vidtagna viktigare förändringar i reglementet må
nämnas, att pensionsåldern vid 1876 års riksdag sänktes till 55 år.
Under tidens lopp hava åtskilliga andra lärargrupper vunnit delaktighet
i pensionsinrättningen. Sådan delaktighet tillerkändes år
8
Kungl. Majds Proposition Nr 336.
1877 åt övningsskollärarna vid statens folkskoleseminarier, samma år
åt lärare vid de för undervisning av lapparnas barn särskilt inrättade
skolorna, år 1884 åt lärare vid de av landsting underhållna småskoleseminarierna,
år 1897 åt lärarna vid statens småskoleseminarier i Haparanda
och Murjek, år 1909 åt lärare vid enskilda småskoleseminarier
samt år 1911 åt ordinarie lärare vid kommunala mellanskolor. Dessutom
är att märka, att jämväl lärare vid vissa andra enskilda läroanstalter
än de förut nämnda vunnit inträde i pensionsinrättningen.
En ingripande förändring av reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
föreslogs av den s. k. lärarlönenämnden, vilken haft i
uppdrag att framlägga förslag till löne- och pensionsreglering för bland
andra lärare vid folkskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor.
Nämnda förslag gick i stort sett ut på att bringa reglementets
innehåll i närmare överensstämmelse med vad som är stadgat i lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Bland de föreslagna ändringarna må nämnas pensionsålderns höjning
till 60 år, mera utförda bestämmelser om skyldighet att avgå från tjänst,
gynnsammare pensionsvillkor för på grund av sjukdom avgångna lärare
samt utvidgning av rätten till tjänstårsberäkning.
Nämndens förslag har sedan varit föremål för granskning av löneregleringskommittén,
som i detsamma föreslog vissa förändringar. Den
viktigaste av dessa var, att skoldistrikten skulle befrias från att erlägga
avgifter för folkskollärares pensionering. Den kostnad för pensioneringen,
som förut på vilat skoldistrikten, skulle enligt kommitténs förslag
övertagas av staten, en anordning, som på framställning av Kungl.
Maj:t vunnit gillande av 1918 års lagtima riksdag.
I anslutning till lärarlönenämndens och löneregleringskommitténs
förslag hava genom kungörelse den 6 december 1918 (n:r 1092) förändringar
i reglementet vidtagits. Folkskollärarnas pensionering har varit föremål
för behandling jämväl av sakkunniga för pensionsväsendets centralisering
i deras den 3 november 1917 avgivna betänkande. De sakkunniga
ansluta sig i stort sett till lärarlönenämndens förslag men hava
dock med hänsyn till centraliseringen ansett sig böra föreslå vissa förändringar
i detta.
2. Småskollärares in. fl. ålderdoinsunderstödsanstalt.
Även reglementet förTsmåskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
grundar sig på ett kommittéförslag. Den kommitté, som fram
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
!)
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
lade förslaget, hade med anledning av en skrivelse från 1889 års riksdag
tillsatts år 1890 och inkom i februari år 1891 med betänkande och förslag
om ålderd oms understöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre
folkskolor ävensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor.
Av innehållet i förslaget må anföras: att rätt till ålderdomsunderstöd
borde tillkomma icke blott lärare och lärarinnor tillhörande småskollärarkåren
utan även extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor
ävensom vikarier på ordinarie folkskollärartjänst, om för dessa lönetillskott
av allmänna medel åtnjötes; att även lärare och lärarinnor i
övningsämnen och slöjd, såvida de i avseende på arbetstiden hade en
med övriga lärare fullt jämförlig tjänstgöring, måtte kunna, efter vederbörande
skoldistrikts hos Kungl. Maj:t därom gjorda ansökan och på av
Kungl. Maj:t bestämda villkor, erhålla rätt till ålderdomsunderstöd;
att helt ålderdomsunderstöd skulle erhållas efter 55 levnads- och 30
tjänstår och utgöra 150 kronor; samt att avkortat understöd med vissa
lägre belopp skulle kunna erhållas vid lägre ålder, för lärarinnor fastställd
till lägst 45 och för lärare till lägst 50 år. Vidare föreslogs, att för ändamålet
skulle upprättas en särskild anstalt, vilken skulle stå under förvaltning
av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning.
I nära anslutning till kommitténs förslag framlades proposition
till 1892 års riksdag om upprättande av småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Förslaget godkändes av riksdagen med några ändringar,
bland vilka märkes, att lärare i övningsämnen och slöjd uteslötos
från pensionsrätten.
Reglemente för anstalten utfärdades den 22 juni 1892.
Av senare i reglementet företagna förändringar må framhållas, att
understödsbeloppet vid flera tillfällen blivit höjt, senast på grund av
beslut av 1908 års riksdag, varigenom helt ålderdomsunderstöd fastställdes
till 450 kronor för år.
Då understödets belopp icke gjorts direkt beroende av den fastställda
avlöningens storlek, har den vid 1918 års riksdag beslutade löneregleringen
icke för småskollärarkåren såsom för folkskollärarkåren omedelbart
medfört en höjning i pensionsbeloppen, utan understödet kvarstår
vid 450 kronor, fastän avlöningen i högsta lönegrad blivit fastställd
till 1,850 kronor för manlig och 1,650 kronor för kvinnlig småskollärare.
Även i ålderdomsunderstödsanstalten hava efter hand flera lärargrupper
än dem, som ursprungligen voro delaktiga i densamma, vunnit
inträde. På grund av beslut vid 1901 års riksdag har delaktighet i anstalten
beviljats för småskollärare, vilka anställas vid landsstingseminarium
och för vilkas avlönande bidrag av allmänna medel utgår. År
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336). 2
10
Kungl. Maj.is Proposition Nr 336.
1912 medgavs, att lärare och lärarinnor i slöjd, vilka erhålla minst
samma avlöning, som författningsenligt tillkommer små skollärare, skulle
hava rätt till understöd från anstalten. Genom beslut av 1913 års riksdag
har också medgivande lämnats om inträde i densamma för lärare
vid sådana av enskilda underhållna skolor, vilka tjäna samma ändamål,
som de i reglementet avsedda till den allmänna folkundervisningen hörande
skolorna.
o Upprepade gånger har från lärarkårens sida uttalanden gjorts, att
småskollärarnas pensionering måtte ordnas på sådant sätt, att möjligast
största överensstämmelse måtte vinnas med vad som i detta hänseende
gäller för folkskolans lärare.
Förslag i sådan riktning har framlagts av lärarlönenämnden i ett
clen 8 november 1915 avgivet betänkande. De grunder för småskollä,
rarnas pensionering, som nämnden utarbetat, överensstämma på det
närmaste med nämndens förslag till reglemente för folkskollärarnas
pensionsinrättning. Den viktigaste avvikelsen är, att pensionsåldern
för småskollärare föreslogs skola vara 58 år.
Nämndens förslag till småskollärares pensionering har, som redan
förut angivits, icke ännu varit föremål för statsmakternas beslut utan
bär varit överlämnat för granskning till de sakkunniga, vilkas betänkande
närmast ligger till grund för min förevarande framställning. Jag
får därför i det följande tillfälle att vid upprepade tillfällen återkomma
till nämndens uttalanden.
Även småskollärarnas pensionering avses i betänkandet om pensionsväsendets
centralisering.
3. Folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Familj ^pensionering för folkskollärare har varit genomförd sedan
år 1875. Även i detta fall har initiativet utgått från riksdagen på grund
av .en inom densamma väckt motion. Med anledning av riksdagens
skrivelse tillsattes år 1874 en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag
i ämnet.. Kommittén blev färdig med sitt uppdrag samma år, och
följande års riksdag kunde med anledning av framlagd proposition fatta
beslut i ämnet. Reglemente för folkskollärarnas änke- och pupillkassa
utfärdades den 15 oktober 1875.
Bland bestämmelserna i detta må nämnas, att såväl folkskollärare
som folkskollärarinnor med ordinarie tjänst ävensom pensionstagare i
folkskollärarnas pensionsinrättning skulle vara skyldiga att vara del
-
11
Kunr/l. Maj:ts Proposition Nr Säd.
ägare i kassan, att pensionen för änka skulle utgöra 20 % av delaktiglietsbeloppet,
för änka med barn 50 % mera, samt att barn skulle vara
pensionsberättigat till 16 års ålder.
Den första ändringen i reglementet företogs vid 1880 års riksdag,
då folkskollärarinna befriades från skyldigheten att vara delägare i kassan
och hennes delägarskap i stället blev frivilligt.
En annan viktig förändring angående familjepensioneringen genomfördes
år 1901, i det att detta års riksdag medgav, att pensionsberättigade
barn skulle få uppbära pension intill 18 års ålder. Slutligen är att nämna,
att vid 1907 års riksdag pensionernas belopp höjts, så att pensionen sedan
dess för folkskollärares efterlevande utgår för ensam änka med 25 %
av delaktiglietsbeloppet och med 50 % därutöver för änka med barn.
För övriga delägare utgör änkepensionen fortfarande blott 20 % av delaktighetsbeloppet.
Vad skyldigheten att tillhöra änke- och pupillkassan angår, så är
för det första sådan skyldighet stadgad för manliga delägare i folkskollärarnas
pensionsinrättning. Dessutom har skyldighet att ingå i kassan
blivit föreskriven för manliga lärare, som tillhöra dövstumlärarnas pensionsanstalt,
nämligen lärare vid dövstumskolor, folkhögskolor, lantmannaskolor,
sinnesslöanstalter och vanföranstalter. År 1914 bestämdes,
att statens folkskolinspektörer obligatoriskt skulle vara delägare i
kassan, och samma år föreskrevs, att ordinarie chef eller ledamot av
folkskolöverstyrelsen, som vid sin utnämning vore delaktig i kassan,
skulle vara pliktig att fortfarande tillhöra densamma.
Lärarlönenämnden har den 18 december 1915 avgivit särskilt betänkande
om änke- och pupillpensionering och däruti föreslagit åtskilliga
förändringar i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Ännu mer ingripande förändringar i detta avseende hava påyrkats av
de revisorer, som på uppdrag av Kungl. Maj:t under år 1918 granskat
änke- och pupillkassans räkenskaper och förvaltning. Revisorerna
hava därvid väsentligen upptagit förslag, som framlagts av sakkunniga
för pensionsväsendets centralisering. Till dessa olika yrkanden återkommer
jag i det följande.
För småskollärarkåren har icke någon familjepensionering blivit
genomförd. Lärarlönenämnden har emellertid i sitt nyssnämnda betänkande
i huvudsaklig anslutning till vad nämnden förordat i fråga
om folkskollärarnas familj epensionering framlagt förslag till författning
angående pensionering av änkor och barn efter avlidna småskollärare.
Jämväl sakkunniga för pensionsväsendets centralisering hava i
sitt förslag upptagit familj epensionering för småskollärarkåren.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Slutligen må framhållas, att riksdagen i särskilda fall beviljat pension
åt småskollärares efterlevande. Första gången skedde detta vid
1917 års riksdag.
4. Distriktsveterinärernas pensionering.
I proposition (n:r 222) till 1912 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t,
att en särskild pensionsanstalt skulle upprättas för beredande av tjänstepensioner
åt distriktsveterinärer, till vilkas avlöning staten bidrager.
Anstalten skulle förvaltas av direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning.
Hel pension skulle vara 1,500 kronor. Skyldighet att avgå
och rätt till pension skulle inträda vid 65 år. Den, som före denna ålder
avginge på grund av sjukdom eller försvagad hälsa, skulle hava rätt till
avkortad pension, som beräknades försäkringstekniskt. Vid befattnings
indragning ägde delägaren kvarstå i anstalten med rätt till avkortad
pension vid 65 års ålder eller vid tidigare invaliditet. Pensionsavgiften
skulle vara dels en grundavgift av 162 kronor, som erlades till lika delar
av delägaren, huvudmannen och staten, dels eu tilläggsavgift, som erlades
av delägaren och som beräknades försäkringstekniskt efter inträdesåldern.
Kiksdagen avslog emellertid propositionen. I samband med anmälan
av sitt beslut härutinnan anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa en allsidig utredning, huruvida och på vilka grunder
en centralisering av statsunderstödda pensionsanstalter lämpligen kunde
genomföras, samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning.
De med anledning härav jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
21 februari 1913 av chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunniga
avgåvo, såsom förut nämnts, sitt slutbetänkande den 3 november 1917. I
detta ingår även förslag till distriktsveterinärernas pensionering, vilken
fråga remitterats till de sakkunniga. Detta förslag överensstämmer
till sina principer med det nu framlagda förslaget, varför jag ej här
torde behöva närmare redogöra för detsamma. I fråga om hel pensions
belopp hade de sakkunniga bibehållit Kungl. Maj:ts förslag, 1,500 kronor.
Pensioneringen skulle handhavas av den av de sakkunniga föreslagna
centralanstalten för all statens tjänstemannapensionering.
över detta förslag har statskontoret avgivit utlåtande efter landstingens
hörande och sedan distriktsveterinärföreningen yttrat sig. I
de avgivna yttrandena lämnades förslaget i huvudsak utan anmärkning,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
13
dock att en del av landstingen yrkade på höjning av pensionsbeloppet,
ett yrkande, som med styrka framställdes även av distriktsveterinärföreningen.
Statskontoret framhöll, att det icke syntes finnas utsikt
till att den föreslagna centralanstalten skulle kunna komma till stånd
samtidigt med ordnandet av distriktsveterinärernas pensionering, och
föreslog fördenskull, att tillsvidare en särskild kassa måtte inrättas och
förvaltas av direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning.
5. Haruinorskoriias pensiousaiistalt.
I enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit, godkände 1904 års riksdag
vissa grunder för barnmorskornas pensionsanstalt, som trädde i
verksamhet året därefter. Dess reglemente ändrades i vissa avseenden
år 1910.
Skyldighet att inträda som delägare i anstalten åligger varje legitimerad
barnmorska, som efter 1912 års ingång, i en ålder ej över 40 år,
erhåller anställning hos kommun mot åtnjutande av fast avlöning eller
å barnbördshus mot åtnjutande av årslön ej understigande 400 kronor,
vari värdet av bostad, vedbrand och andra naturaförmåner må inräknas
med sammanlagt högst 100 kronor.
Rättighet att inträda som delägare i anstalten tillkommer varje
annan legitimerad barnmorska, som utövar yrkesmässig verksamhet
som sådan och icke uppnått 60 års ålder.
Delägares avgift är minst 10 kronor under 20 år. Utöver den obligatoriska
avgiften må frivilliga insatser göras.
Huvudmannen äger att själv bestämma, om han vill bidraga till
pensioneringen. Sådant bidrag må dock icke understiga 10 kronor.
Statens bidrag lämnas på följande sätt. Delägare, som på grund
av sin anställning är skyldig att tillhöra anstalten, tillgodoräknas ett
statsbidrag lika med summan av hennes egen och huvudmannens avgifter,
dock högst 25 kronor och högst under 20 år samt ej efter fyllda
60 år. Samma bidrag lämnas till delägare, som av kommun anställts
för betjäning av dess fattiga mot ersättning av kommunen för varje förrättning
och till vars pensionering kommunen lämnar bidrag. Delägare,
som icke vidare har sådan anställning, som berättigar till statsbidrag,
får dock sådant statsbidrag, därest hon åtnjutit dylikt bidrag under
sammanlagt 12 år.
Pensionen beräknas försäkringstekniskt.
Rätt till pension inträder efter uppnådda oo levnadsår och 20 års
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
yrkesmässig verksamhet som barnmorska. Har delägaren blivit genom
obotlig sjukdom eller vanförliet urståndsatt att vidare utöva yrket, är
hon berättigad till pension vid 50 års ålder och 12 års yrkesmässig verksamhet.
Pensionsanstalten förvaltas av riksförsäkringsanstalten, dock att
postsparbanken mottager avgifterna, utbetalar pensionerna och förvaltar
fonden.
Sakkunniga för pensionsväsendets centralisering ha framställt förslag
om anstaltens indragning till centralanstalten och i samband därmed
om vissa ändringar i pensionsbestämmelserna. Till en del av dessa förslag
återkommer jag i det följande.
(5. Sjuksköterskornas pensionering.
Vad som hittills åtgjorts från statens sida har varit, att" ett årligt
statsbidrag lämnats till vissa sjuksköterskors pensionsavgifter. I kungörelse
den 30 december 1901 (n:r 126) stadgas, under vilka förhållanden
sådant bidrag lämnas. Därur må anföras följande:
Statsbidrag tillkommer endast teoretiskt och praktiskt utbildad
sjuksköterska, som är hos staten, landsting eller kommun eller å allmän
sjukvårdsanstalt eller enskild stiftelse tillhörande sjukvårdsinrättning
anställd mot åtnjutande av lön eller ersättning enligt taxa och som tillika
är delägare i någon för ifrågavarande ändamål inrättad pensionsanstalt,
för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente. Vidare preciseras i kungörelsen
vad som avses med »teoretiskt och praktiskt utbildad». Statsbidraget
utgår för varje därtill berättigad sjuksköterska med lika stort
belopp, som för nästföregående år blivit av eller för henne insatt i pensionsanstalt,
dock icke i något fall med högre belopp än 25 kronor för
varje tjänstår. För erhållande av pension fordras minst 12 tjänstår.
De pensionsanstalter, till vilka dylika statsbidrag för sjuksköterskor
utgått, äro huvudsakligen Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening
och Sophiahemmets pensionskassa. Statsbidraget uppgår
till ungefär 16,000 kronor.
Sakkunniga, som inom civildepartementet tillkallats för utredning
rörande den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden,
hava i sitt betänkande den 22 december 1916 föreslagit upprättande
av en sjuksköterskornas pensionskassa. Till de bestämmelser,
som de sakkunniga föreslogo för denna kassa, återkommer jag vid
redogörelsen för nu föreliggande förslag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336. 15
De sakkunniga för utredning av pensions väsendets centralisering
hava i sitt betänkande yttrat sig om detta förslag. De hemställa, att eu
särskild pensionskassa icke upprättas för sjuksköterskorna, utan att
deras pensionering ordnas genom deras anslutning till den av dem föreslagna
centralanstalten för all statsunderstödd tjänstemannapensionering.
Åven till detta förslag återkommer jag.
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Nuvarande
organisation.
B. Den föreslagna pensionsanstaltens organisation ocli
förvaltning.
Såsom framgår av historiken handhaves pensioneringen för nu
ifrågavarande grupper, i den mån sådan redan är ordnad, av 4 anstalter
nämligen: folkskollärarnas pensionsinrättning, småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt, folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt
barnmorskornas pensionsanstalt.
Av dessa stå de tre första under gemensam styrelse, direktionen över
folkskollärarnas pensionsinrättning, som utses av Kungl. Maj :t, som
även utnämner inrättningens verkställande direktör. Arvoden och
avlöningsförmåner för direktionen och tjänstemännen äro fastställda
av Kungl. Maj:t och riksdagen. Instruktion och arbetsordning utfärdas
av Kungl. Maj:t. De för de olika pensionsanstalterna gällande reglementena
hava i sina väsentliga delar godkänts av riksdagen och kunna
i dessa delar icke ändras utan dess samtycke.
Staten har även formellt övertagit ansvaret för ålderdomsunderstödsanstaltens
förbindelser. I fråga om folkskollärarnas pensionsinrättning
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa har den visserligen
icke gjort det formellt. Men upprepade gånger har staten fyllt den brist,
som visat sig hava uppkommit i pensionsinrättningen i följd av att de
statsbidrag, som lämnats, icke varit tillräckliga. Och under senare år
har staten beviljat fyllnadsunderstöd till änkor, vilkas pensioner i änkekassan
varit otillräckliga. Det lär därför icke kunna betvivlas, att om
det skulle bliva brist i änkekassan, staten skulle anse sig förpliktad att
täcka bristen.
Vad barnmorskornas pensionsanstalt angår, förvaltas den av riksförsäkringsanstalten
och postsparbanken. Staten är enligt dess regie
-
17
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
mente förpliktad att lämna det bidrag, som erfordras för att fylla anstaltens
försäkringstekniskt beräknade försäkringsfond. Alltså bär staten
även formellt övertagit ansvaret för anstaltens förbindelser.
Vid sådant förhållande liar det synts de sakkunniga naturligt, att
de 4 anstalterna sammanslås till en enda, till vilken enligt deras förslag
även distriktsveterinärerna och sjuksköterskorna skola anslutas. De
föreslå, att denna anstalt benämnes statens anstalt för tjänstemannapensionering.
Här må erinras om att, såsom redan nämnts, 1912 års riksdag begärt
en allsidig utredning av frågan om det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering och att tillkallade sakkunniga däröver avgivit
sitt slutbetänkande den 3 november 1917. Dessa sakkunniga föreslå, att
all av staten understödd tjänste- och familjepensionering skall handhavas
av en enda pensionsanstalt. Men de framhålla även, att deras förslag
är så uppgjort, att centraliseringen kan och bör ske successivt, i det att
centraliseringen bringas att omfatta den ena tjänstemannagruppen efter
den andra. Och de betona, att statsmakterna genom att besluta en
sammanslagning av vissa kassor, när så prövas lämpligt, icke på något
sätt binda sig i fråga om centraliseringens fullföljande även med avseende
på andra kassor, utan alltjämt hava full frihet att vid varje särskild
pensionsreglering pröva, om en anslutning till centralanstalten bör
ske eller ej. Samma sakkunniga påpeka även, att de kassor, vilkas sammanslagning
närmast borde tagas under omprövning, vore de, som nu
förvaltas av direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande har riksförsäkringsanstalten
förklarat sig icke hava kunnat underlåta att finna det betänkligt, att
vissa befattningshavare hos kommun m. fl. bereddes i flera avseenden
fördelaktigare pensionsvillkor än statens egna befattningshavare, utan
att några särskilda skäl av avgörande betydelse torde kunna anföras
härför. Då emellertid riksförsäkringsanstalten förutsatte, att pensionsvillkoren
för statens befattningshavare med det snaraste komme att
bringas till huvudsaklig överensstämmelse med de av de sakkunniga
föreslagna villkoren, hade riksförsäkringsanstalten ej något att erinra
mot förslagets omedelbara genomförande.
Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning ställer sig betänksam
mot upprättandet redan nu av den föreslagna pensionsanstalten.
Direktionen anför:
Så vitt direktionen kan finna, måste detta anses innebära ett föregripande
av avgörandet av den för närvarande på prövning beroende frågan om det statsunderstödda
pensions väsendets centralisering. Direktionen föreställer sig att, till
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 3
Sammanslagning
av j)ensionsanstalterna.
Sakkunnigas
förslag.
Sakkunniga
för pensionsvasendets
centralisering.
Riksförsäk
ringsanstal
ten.
Direktionen
över folkskollärarnas
pensionsinrättning.
18
Kung!. Maj;ts Proposition Nr 336.
Departe
mentschefen.
dess detta spörsmål hunnit avgöras, den fråga, som de tillkallade sakkunniga
närmast haft i uppdrag att utreda, nämligen pensionering av småskollärare, skulle
kunna på annan väg nöjaktigt ordnas.
Vidare finner direktionen sig föranlåten ifrågasätta, huruvida ej den föreslagna
indragningen till staten av vissa pensionskassor kan äventyra delägarnas
rätt och intressen. Det låter utan tvivel tänka sig — och denna tanke ligger
under nu rådande kristider med den därav påkallade starka belastningen av statens
budget ej allt för långt avlägsen — att allvarligare svårigheter kunna yppa sig
att anskaffa medel till alltjämnt ökade statsutgifter. En sådan eventualitet
måste komma att påverka pensionsanstaltens ekonomi ogynnsammare än om pensionskassorna
finge bibehålla sin hittills varande ställning av, visserligen statsunderstödda,
men från staten eljest skilda, delägarna tillhöriga fonder.
Vore det så, att ett bifall till de sakkunnigas förslag om sammanslagning
av de 4 nu ifrågavarande pensionsanstalterna till en enda anstalt
och om hänvisande till denna även av de nya tjänstemannagrupperna,
distriktsveterinärer och sjuksköterskor, skulle, såsom direktionen
för folkskollärarnas pensionsinrättning uttalat, innebära ett föregripande
av statsmakternas beslut i fråga om eu allmän centralisering
av det statsunderstödda pensionsväsendet, skulle jag hyst vissa betänkligheter
mot förslaget. Men, såsom framhållits såväl av dessa sakkunniga
som av de sakkunniga för centraliseringen av pensionsväsendet, innebär
en sådan sammanslagning icke något dylikt föregripande. Göres
denna sammanslagning, har därmed tydligen en fortsatt centralisering
underlättats, vilket ju är en fördel, därest statsmakterna vid slutlig prövning
av centraliseringsfrågan skulle finna, att centralisering bör ske.
Men den nu ifrågasatta sammanslagningen kräver icke, att centraliseringen
fortsättes. Den nya anstalten får genom sammanslagningen så
stor omslutning, att den ej för egen del behöver den utökning, som nya
gruppers anslutning skulle medföra.
Vid sådant förhållande och då det av de sakkunniga föreslagna
ordnandet av nu förevarande pensionsfrågor måste anses innebära full
trygghet för vederbörande befattningshavare och pensionärer, tvekar
jag icke att tillstyrka förslaget om en enda pensionsanstalt för all
den pensionering, varom nu är fråga. Att ombilda småskollärarnas
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till en självständig pensionsanstalt
synes mig icke kunna komma i betraktande, då det synes mig klart, att
dess pensionsbestämmelser måste komma att överensstämma med
pensionsinrättningens. Lika litet skulle jag kunna förorda inrättande
av en särskild anstalt för småskollärarnas familjepensionering.
I fråga om distriktsveterinärerna har redan 1912 års riksdag
avböjt att inrätta en särskild kassa för dem, en anordning som
19
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
tydligen skulle vara synnerligen olämplig, då kåren är för liten för att
eu sådan kassa skulle få nödig stabilitet. Sjuksköterskorna torde bilda
en så talrik kår, att en särskild kassa för dem skulle kunna få nödig
stadga. Men stabiliteten blir givetvis bättre, om sammanslagning sker
med andra pensionsanstalter.
Såsom framgår av vad jag nyss nämnde, hava de sakkunniga föreslagit,
att den av dem förordade nya pensionsanstalten skulle benämnas
»statens anstalt för tjänstemannapensionering». Då emellertid den
nya anstalten åtminstone tills vidare är avsedd att omsluta endast
några, om än delvis mycket stora grupper av befattningshavare,
synes mig denna benämning alltför omfattande och ägnad att lämna
rum för missuppfattning. Jag tillstyrker därför, att den föreslagna nya
anstalten benämnes: Statens anstalt för pensionering av folkskollärare ra. fl.
De sakkunnigas reglementsförslag är så uppgjort, att de tre första
kapitlen innehålla allmänna bestämmelser angående anstaltens förvaltning,
tjänstepensioner och familjepensioner samt de tre övriga kapitlen
innehålla de särskilda bestämmelser, som skola gälla för de tre
tjänstemannagrupper, som nu äro i fråga: folkskollärare m. fl., distriktsveterinärer
m. fl., sjuksköterskor och barnmorskor m. fl. Skulle framdeles
någon ny tjänstemannagrupp få delaktighet i pensionsanstalten,
behöver ingen annan ändring göras i reglementet, än att ett nytt kapitel
tillfogas, innehållande de särskilda bestämmelserna som skola gälla
för den nya tjänstemannagruppen.
Av de bestämmelser angående förvaltningen, som de sakkunniga
intagit i reglementet — de föreslå, att Kungl. Maj:t skulle utfärda särskild
instruktion rörande förvaltningens detaljer -— torde jag icke behöva
redogöra för mer än de viktigaste.
De sakkunniga föreslå följande allmänna bestämmelser angående
de årliga pensionsavgifterna.
Kap. I § 7. 1. I de för befattning gällande särskilda bestämmelserna an
gives
dels den årsavgift, som, med avdrag av den årsavgift, vilken enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring må åligga befattningshavaren, skall erläggas av
honom, dels den årsavgift, som skall erläggas av den, i vars tjänst han är anställd
(huvudmannen). Vad som stadgas angående’huvudmans avgifter gäller dock
icke för staten som huvudman.
Huvudmannen svarar gentemot pensionsanstalten även för befattningshavarens
avgift, med rätt för huvudmannen att vid avlöningens utbetalande avdraga den
avgift, som belöper på den tid, som avlöningen avser.
I fråga om befattningshavare i statens tjänst bestämmes pensionsavgiften
för del av år i förhållande till årsavgiften på samma sätt som avlöningen för del
Arliga ‘pensionsavgifter.
Sakkunnigas
förslag.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
av år i förhållande till årsavlöningen. I fråga om befattningshavare, till vars
avlöning statsbidrag utgår, göres denna beräkning på samma sätt som beräkningen
av dylikt statsbidrag för del av år. I fråga om annan befattningshavare
bestämmer pensionsanstaltens styrelse, hur beräkningen skall göras.
Pensionsavgift erlägges även för den tid, då befattningshavare är tjänstledig
med bibehållande av rätt till tjänstårsberäkning för pension.
Om befattningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin befattning för att bestrida
en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår i den förra,
erlägges ingen avgift för honom i den senare. Detsamma gäller om den, som,
efter att hava avgått från eu befattning med pension, får en annan befattning.
För vikarie erlägger huvudmannen icke avgift för tid, under vilken han erlägger
avgift för befattningens innehavare.
2. Staten erlägger den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens
och huvudmannens årsavgifter utgör den mot befattningshavarens pensionsrätt
svarande försäkringsavgiften.
statskontoret. Vacl angår dessa bestämmelser bär statskontoret i sitt utlåtande
anfört:
Beträffande frågan om sättet för uppbörden av pensionsavgifterna vill statskontoret
till en början fästa uppmärksamheten därpå, att tillämpningen av den i
kap. 1 § 7 föreslagna bestämmelsen, att årsavgift till anstalten skall utgå med
avdrag av den årsavgift, vilken enligt lagen om allmän pensionsförsäkring må
åligga befattningshavaren, synes komma att för den myndighet, som i sammanhang
med utbetalning av avlöning skall göra avdrag för årsavgiften, medföra
svårigheter, då, utan särskild undersölming av taxeringslängdema, beloppet av
den årsavgift, vilken enligt ovannämnda lag kan åligga befattningshavare att utgöra,
icke är för myndigheten känt. Statskontoret vill därför ifrågasätta, huruvida
det kan anses vara lämpligt att för nu ifrågavarande grupper av befattningshavare
utfärda bestämmelser i berörda avseende, avvikande från dem, som
gälla för övriga befattningshavare, för vilka staten ordnat pensionering oberoende
av lagen om allmän pensionsförsäkring.
Enligt sista stycket av mom. 1 ovannämnda § är huvudmannen icke skyldig
att erlägga avgift för vikarie för tid, under vilken han erlägger avgift för befattningens
innehavare. Härmed synes emellertid icke vara tydligt angivet, huruvida
för vakant tjänst pensionsavgift skall innehållas eller icke. Något stöd för bedömandet
av frågan kan icke heller hämtas ur motiven, då de uttalanden av de
sakkunniga, som i ämnet gjorts å sid. 43 och 46 i betänkandet, synas vara i viss
mån varandra motsägande.
Departe- Endast i två avseenden torde jag behöva närmare ingå på detta
mentschefen. förslag nämligen först och främst i vad det avser, att pensionsavgiften
till anstalten skall minskas med den avgift, som det må åligga befattningshavaren
att erlägga enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.
För närvarande äro delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning enligt
lag befriade från sådana avgifter. Och av delägare i småskollärares
21
Kung/-. Maj:ts Proposition Nr 336.
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt äro eldigt beslut av Kungl. Maj:t
den 7 oktober 1914 de befriade, »som må entledigas endast av sådana
orsaker, som omförmälas i § 33 mom. 2 av folkskolestadgan».
De sakkunniga erinra i sin motivering om pensionsstyrelsens i Kungl.
Maj:ts proposition n:r 184 till 1918 års lagtima riksdag intagna framställning,
däri pensionsstyrelsen framhåller, att det är förenat med betydande
olägenheter, att vissa tjänstemannagrupper äro befriade från att
erlägga avgifter enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Det synes
därför möjligt, att den nu medgivna befrielsen kan komma att upphävas
och att i varje fall sådan befrielse icke kommer att medgivas de nya
tjänstemannagrupper, som komma att få pensionsrättipensionsanstalten.
I likhet med de sakkunniga finner jag det för den skull lämpligt, att detta
underlättas därigenom, att befattningshavarens avgift enligt reglementet
minskas med hans avgift enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän
folkpensionering, vilket tydligen är möjligt, under förutsättning
att den pension, som skall utgå enligt reglementet, nedsättes med motsvarande
belopp.
Statskontoret har i sitt utlåtande anmärkt, att den av de sakkunniga
föreslagna bestämmelsen, att årsavgift till anstalten skall utgå
med avdrag av eventuell avgift enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,
skulle medföra svårigheter, enär den myndighet, som äger utbetala avlöningen,
icke utan särskild undersökning av taxeringslängderna kunde
erhålla kännedom om sistnämnda avgift. Med de nuvarande bestämmelserna
om dessa avgifter vill det emellertid synas, som om någon svårighet
av angiven art knappast behöver befaras.
Vad vidare angår frågan, huruvida för vakant tjänst pensionsavgift
skall innehållas eller icke, har jag för undanröjande av den utav statskontoret
anmärkta anledningen till missförstånd av sista stycket i mom.
1 av ifrågavarande §, låtit detsamma undergå erforderlig jämkning.
De sakkunniga föreslå vidare i sitt reglementsförslag:
Kap. I § 6. Om, när reglementet börjar tillämpas på eu befattningshavare,
som icke är i statens tjänst, hans ålder understiger den för befattningen bestämda
pensionsåldern med mindre antal år, än det fordras tjänstår för hel pension, men
lian tidigare innehaft befattning, som med avseende på tjänstgöringens art och
omfattning varit jämförlig med den, som lian har, när reglementet börjar tilllämpas
på honom, må pensionsanstalten kunna bestämma, att reglementet skall
anses hava varit gällande för honom från den ålder, som understiger pensionsåldern
med ovannämnda antal år, eller från den senare tidpunkt, då lian erhöll
sådan befattning. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser, som
gälla för den befattning, som han har, när reglementet börjar tillämpas på honom,
Engångs
avgift.
Sakkunnigas
förslag.
22
Kungl. Maj ds Proposition Nr 336.
Sakkunnigas
motivering.
skall dock härför fordras, att huvudmannen för denna befattning gör framställning
därom. Dylik retroaktiv giltighet för reglementet må ej givas för tid, under
vilken befattningshavaren innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt
i av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond.
Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna,
skola pensionsunderlagen för den tidigare befattningen anses hava varit
lika med pensionsunderlagen för den befattning, som han har, när reglementet
börjar tillämpas på honom.
Kap. I § 9. 1. Om, när detta reglemente börjar tillämpas på en befatt
ningshavare,
pensionsanstalten enligt § 6 bestämt, att reglementet skall anses
liava varit gällande för befattningshavaren från en tidigare tidpunkt, skull huvudmannen,
där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna annorlunda
stadgas, erlägga den engångsavgift, som pensionsanstalten bestämmer.
Engångsavgiften skall vara lika med den försäkringsfond, som beräknas svara
mot de avgifter, som skulle erlagts enligt § 7, om reglementet varit gällande under
den föregående tiden.
2. Huvudmannen må genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten,
uttaga ersättning av befattningshavaren för den del av försäkringsfonden, som
svarar mot de avgifter, som befattningshavaren själv skulle hava erlagt.
Dock må, på framställning av befattningshavaren, pensionsanstalten helt eller
delvis befria honom från dessa löneavdrag ocli minska huvudmannens engångsavgift
med motsvarande belopp; i så fall minskas befattningshavarens pensionsrätt
på det sätt, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar engångsavgiftens
minskning.
3. Engångsavgift må, där huvudman så önskar, erläggas genom lika annuiteter
under högst 30 år, beräknade efter den räntefot, som pensionsanstalten
bestämmer. Där huvudmannen icke är en kommun, äger pensionsanstalten bestämma
betalningstiden kortare än 30 år och att fordra säkerhet för annuitetemas
riktiga inbetalning.
4. När pensionsunderlagen böjas för en befattning, som redan är förenad
med pensionsrätt, och böjningen skall gälla även för den, som då innebar befattningen,
skall huvudmannen erlägga en engångsavgift, i fråga om vilken bestämmelserna
i mom. 1—3 skola i tillämpliga delar gälla. Dock erlägger huvudmannen
icke någon engångsavgift, där böjningen sker i följd av en av statsmakterna beslutad
lönereglering.
Ur de sakkunnigas motivering må följande anföras:
Bestämmelserna i § 6 avse att göra det möjligt att förbättra deras pensionsrätt,
som efter att hava tjänstgjort i befattning utan pensionsrätt slutligen få
sådan rätt. Om t. ex. en teckningslärarbefattning regleras av huvudmannen och
förenas med pensionsrätt, kan pensionsanstalten enligt § 6, på framställning av
huvudmannen, giva reglementet retroaktiv giltighet för befattningshavaren. Han
får då enligt kap. II §§ 4 och 6 i de sakkunnigas reglementsförslag räkna tjänstår
i denna befattning ej blott för tiden efter regleringen utan även för den tid han
innehaft den dessförinnan. Dock fordras härför, att tjänstgöringens art och om
-
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 336. 23
fattning under den föregående tiden skall hava varit jämförlig med vad den är
efter regleringen.
Det är att märka, att i befattning, som varit delaktig i understödsanstalten,
tjänstår räknas, utan att reglementet behöver erhålla retroaktiv giltighet för befattningens
innehavare (se kap. II §§ 4 och 6 i förslaget).
När reglementet fått retroaktiv giltighet för en befattningshavare måste
pensionsanstalten erhålla ersättning för den försäkringsfond, som den skulle hava
samlat, om avgifter erlagts för honom under den föregående tiden. Enligt kap. I
§ 9 skall huvudmannen lämna denna ersättning, med rätt att i sin ordning av
befattningshavaren genom löneavdrag uttaga ersättning för den del av fonden,
som svarar mot de avgifter denne skulle hava erlagt.
Men då dessa löneavdrag skulle kunna bliva alltför betungande för befattningshavaren,
om han har endast kort tid kvar till pensionsåldern, skall pensionsanstalten
kunna befria honom helt eller delvis från löneavdragen. Då minskas
huvudmannens avgift med motsvarande belopp, och även befattningshavarens pensionsrätt
minskas på det sätt, som försäkringstekniskt motsvarar engångsavgiftens
minskning.
Efter samma principer, som sålunda gälla för beräkning av engångsavgift,
när reglementet fått retroaktiv giltighet för en befattningshavare, skall engångsavgift
beräknas, när huvudman begagnat sin rätt att (jfr kap. IV § 3 mom. 3 i
förslaget) höja pensionsunderlagen och höjningen skall gälla även för dåvarande
befattningshavare, ej blott för deras efterträdare. Däremot erlägges icke någon
engångsavgift, om pensionsunderlagen höjas i samband med en av statsmakterna
beslutad löneförhöjning. Så skedde icke vid den höjning av pensionsunderlagen
i pensionsinrättningen, som föranleddes av 1918 års lönereglering. Att begära
engångsavgifter av skoldistrikten för höjningen av småskolläramas pensionsunderlag
synes även vara uteslutet.
Vad de sakkunniga här föreslå finner jag vara synnerligen välbetänkt.
Det är alltid svårt att vid en pensionsreglering bereda dem,
som då äro anställda, en skälig pension. Här giva de sakkunniga nu
fasta regler för hur det skall tillgå, när det icke gäller statens egna befattningshavare,
i fråga om vilka statsmakterna få fatta beslut i annan
ordning. Kostnaden lägges som sig bör på huvudmannen och befattningshavaren.
Huvudmannen kan dock åläggas att bestrida denna
kostnad, endast om han själv gjort framställning om sådan pensionsförbättring.
Och befattningshavaren kan befrias från sin andel av
kostnaden, mot det att hans pensionsrätt i motsvarande mån minskas.
Att engångsavgift nu icke kan åläggas skoldistrikten för höjningen
av småskolläramas pensionsunderlag, synes även mig självfallet. När
statsmakterna besluta en lönereglering, bör givetvis tagas i övervägande
vilken höjning av pensionsunderlagen, som i samband därmed bör beviljas,
och villkoren därför bestämmas. För detta fall böra därför, så
-
Departe
mentschefen.
24
Uppbörden ai
pensionsavgifter.
Sakkunnigas
förslag.
Sakkunnigas
motivering.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
som de sakkunniga även föreslå, reglementets bestämmelser angående
engångsavgifter icke vara bindande.
De sakkunniga föreslå vidare:
Kap. I § 8. 1. När medel till avlöning åt befattningshavare i statens tjänst
utanordnas, skall den pensionsavgift avdragas, som belöper på den tid, som avlöningen
avser.
När statsbidrag utanordnas till huvudman, skola, på sätt närmare bestämmes
i författningen angående sådant statsbidrag, de pensionsavgifter avdragas, som för
huvudmannen och befattningshavarna belöpa på den tid, som statsbidraget avser.
Det åligger vederbörande myndighet att lämna pensionsanstalten uppgift om
det antal befattningar av olika slag, för vilka dylikt avdrag gjorts av pensionsavgifter
för viss månad under föregående år. Pensionsanstalten äger att i statskontoret
rekvirera det belopp, vartill de avdragna pensionsavgifterna enligt dessa
uppgifter av myndigheterna kunna beräknas ungefärligen uppgå under föregående
år.
2. De pensionsavgifter, som icke enligt inom. 1 avdragas från avlöning eller
statsbidrag, skola av huvudmannen inbetalas i den ordning, som pensionsanstaltens
styrelse bestämmer.
Till motivering av. sitt förslag anföra de sakkunniga:
Pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning för folkskollärartjänster
uppbäras för närvarande i den ordning, att pensionsinrättningen tillställer
vederbörande länsstyrelser specificerade uppgifter å avgifter för samtliga inom
respektive skoldistrikt inrättade ordinarie folkskollärartjänster, med ledning av
vilka uppgifter länsstyrelserna avdraga pensionsavgifterna vid utanordnande av statsbidrag.
Enahanda förfaringssätt tillämpas med avseende å pensionsavgifter för
lärartjänster vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor. Med stöd av
summariska förteckningar, som utgöra sammandrag av ovannämnda specificerade
uppgifter, rekvirerar pensionsinrättningen direkt hos statskontoret sammanlagda
beloppet av pensionsavgifterna.
Pensionsavgifter för lärartjänster vid enskilda läroanstalter rekvirerar pensionsinrättningen
direkt hos vederbörande läroanstalt.
Avgifter till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, utgörande 18
kronor för år för varje lärare, erläggas sålunda att, utan någon föregående underrättelse
från anstaltens sida, avgiften avdrages vid utanordnande av statsbidraget
till lärarens avlöning, varefter de avdragna avgifterna i räkenskapen redovisas till
statskontoret.
Den nuvarande ordningen för uppbörd av pensionsavgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning hava vi ansett böra bibehållas allenast i de fall, då huvudmannen
icke äger uppbära statsbidrag, alltså t. ex. för enskilda läroanstalter, som
icke äro statsunderstödda. Där lär näppeligen något annat system kunna användas.
I alla andra fall hava vi funnit oss böra föreslå en anordning, som i viss
mån överensstämmer med det för närvarande tillämpade tillvägagångssättet för
25
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
uppbörd av avgifter till sm åskollärares m. fl. ålderdoinsunderstödsanstalt och för
övrigt torde tillämpas vid tjänstepensionering i allmänhet. Pensionsinrättningens
nuvarande befattning med särskild debitering av pensionsavgift för varje särskild
tjänst -— vilket förutsätter förandet av liggare över alla tjänster -— synes så
mycket hellre böra upphöra, som enligt vårt förslag skola i pensionsanstalten inrymmas
ej blott såsom förut ordinarie folkskollärare utan jämväl den ännu talrikare
lärarkår, som hittills varit delaktig i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Enligt vårt förslag skola, när statsbidrag utgår till huvudmannen, befattningshavarnas
och huvudmannens avgifter avdragas vid statsbidragets ^anordnande.
I fråga om lärare vid folk- och småskolor kan detta ske på följande sätt.
Eu ordinarie manlig folkskollärares minimilön är 2,100 kronor i första lönegraden
och 3 ålderstillägg å 300 kronor. Hans pensionsavgift är enligt kap.
IV § 11 175 kronor. Alltså är den nettolön, som utbetalas till honom, 1,925
kronor jämte intjänade ålderstillägg. Vid lönens utbetalande räknas endast med
nettobeloppet, all debitering av pensionsavgifter bortfaller.
Statsbidraget till sådan lärares avlöning är nu 1,890 kronor i första lönegraden
jämte intjänade ålderstillägg. Skall nu pensionsavgiften avdragas, blir det
nettostatsbidrag, som kommer till utbetalning, 1,715 kronor jämte intjänade ålderstillägg.
Det är endast detta statsbidrag, som rekvireras.
På samma sätt förfares i fråga om övriga lärare vid folk- och småskolor.
Ingen annan ändring i nu gällande bestämmelser angående rekvisition och ^anordning
av statsbidrag till deras löner behöver göras än den, att statsbidragets
bruttobelopp för år (nuvarande statsbidrag) skall ersättas av dess nettobelopp för
år (nuvarande statsbidrag minskat med den årliga pensionsavgiften). Denna ändring
medför tydligen icke något ökat besvär varken för skoldistrikten eller för länsstyrelserna.
Emellertid finns det fall, då vid lärares tjänstledighet pensionsavgifter skola
erläggas för befattningshavare och vikarier, men statsbidrag icke utgår till deras
avlöning. För sådana fall bör i författningen angående statsbidraget föreskrivas
skyldighet för skoldistrikt att lämna uppgift till länsstyrelsen om pensionsavgifternas
belopp och för länsstyrelsen att vid statsbidragets ^anordnande avdraga
detta belopp. Det bör givetvis åligga folkskolinspektören att, när han har att
yttra sig om statsbidrags utgående, vitsorda riktigheten även av de i dessa fall
uppgivna pensionsavgifterna.
Vidare är att märka, att om skoldistrikt begagnat sig av möjligheten att
enligt kap. IV § 3 mom. 3 bereda sina lärare högre pensionsrätt än den som
svarar mot minimiårsavlöningama, statsbidragets bruttobelopp skall minskas med
de pensionsavgifter, som svara mot den höjda pensionsrätten.
Till underlättande av skoldistriktens rekvisitioner och länsstyrelsernas kontroll
av dem bör till förordningen om statsbidrag till folkskollärarnas avlöning fogas
en tablå, som visar statsbidragens nettobelopp för olika befattningar, när pensionsrätten
motsvarar minimiårsavlöningen. Och när för ett skoldistrikt pensionsrätten
är högre, bör pensionsanstalten tillställa såväl skoldistriktet som länsstyrelsen en
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 299 käft. (Nr 336.) 4
26
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.
tablå över statsbidragens nettobelopp, sådana de då skola beräknas. Dessa tablåer
böra lämpligen angiva statsbidragens nettobelopp icke blott för år utan även för
månad och dag.
Pensionsanstalten bör även tillställa skoldistrikten och länsstyrelserna tablåer
över befattningshavarnas pensionsavgifter (beräknade för år, månad och dag) för
minimipensioner samt över befattningshavares och skoldistrikts tilläggsavgifter,
där pensionsunderlagen höjts. Dessa tablåer komma till användning endast i ovan
omförmälda fall, då pensionsavgifter skola erläggas, utan att statsbidrag utgår till
befattningshavares avlöning.
Slutligen torde det vara lämpligt, att pensionsanstalten tillställer skoldistrikten
tablå över nettoavlöningen för befattningar av olika slag.
Yad nu sagts äger i huvudsak tillämpning även på högre folkskolor och
kommunala mellanskolor. Men där kan det relativt oftare förekomma, att pensionsavgifter
skola erläggas för och av befattningshavare, till vilkas avlöning statsbidrag
icke utgår.
Det belopp, varmed statsbidraget till skoldistrikten, högre folkskolor och
kommunala mellanskolor minskats genom denna avräkning av pensionsavgifterna,
bör sedan tillföras pensionsanstalten. Skulle detta göras fullt exakt, skulle det
vålla mycket arbete och stor kostnad. Men då pensionsanstalten är en statens
inrättning, är det tydligen icke av nöden, att detta överförande av pensionsavgifterna
göres noggrannare, än som kan behövas för att statens kostnader för
pensioneringen må bliva approximativt kända. Skulle något mer eller något mindre
än de avräknade pensionsavgifternas sammanlagda belopp komma att tillföras
pensionsanstalten, medför det endast, att statens kostnader för pensioneringen
bliva något för lågt eller något för högt uppskattade, och statens kostnader
för lärarnas avlöning bliva i motsvarande grad för högt eller för lågt uppskattade.
För att få en ungefärlig uppskattning av de avräknade pensionsavgifternas
sammanlagda belopp är det nog, att länsstyrelserna lämna pensionsanstalten uppgift
en gång om året om antalet befattningar av olika slag, som funnos vid viss
tidpunkt t. ex. vid årets början, eu uppgift som med lätthet kan lämnas på grund
av rekvisitionerna av statsbidragen. På grundval av dessa uppgifter beräknar
därefter pensionsanstalten årsavgifternas summa för alla befattningarna (se avd.
IY i motiveringen) och rekvirerar beloppet i statskontoret. Beloppet påföres därpå
vederbörande anslag till statsbidrag till de olika skolarterna.
Om man jämför det arbete, som det nya uppbördssättet kommer att medföra,
med det, som det nu i folkskollärarnas pensionsinrättning brukliga medför,
torde det ligga i öppen dag, att en betydlig arbetsbesparing vinnes genom denna
reform. Skoldistrikten befrias från att lämna de nu fordrade årliga uppgifterna
till pensionsantalten angående lärarnas namn, födelseår m. in. Och pensionsanstalten
befrias från att granska dessa uppgifter och att med ledning av dem uppgöra
debiteringslängder för alla de olika skoldistrikten, ett arbete som redan nu
drar betydliga kostnader, men skulle göra det ännu mycket mera, om även alla
småskollärare m. 11. skulle på samma sätt behandlas.
27
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
Det må påpekas, att vad vi nu föreslagit medför samma förenkling för anstalten,
huvudmännen och länsstyrelserna, som om befattningshavare och huvudman
befriats från avgifter (utom under tjänstledighet), utan att dock statens kostnad
för pensioneringen ökas.
I sitt utlåtande bär statskontoret i nu förevarande avseende anfört: Statskontoret.
I anledning av de i denna § intagna föreskrifter angående förfaringssättet
vid ^anordnande av statsbidrag till huvudman vill statskontoret ifrågasätta, huruvida
icke hellre än att, såsom av de sakkunniga föreslagits, pensionsanstalten i
statskontoret rekvirerar det belopp, vartill de avdragna pensionsavgifterna kunna
beräknas ungefärligen uppgå under föregående år, i stället vederbörande myndighet
för varje månad till pensionsanstalten bör insända de pensionsavgifter, som
innehållits å statsbidraget, med angivande av antalet av de befattningshavare, som
det sålunda inlevererade avgiftsbeloppet avser. Detta förfaringssätt skulle stå i
ungefärlig överensstämmelse med det, som nu användes i fråga om pensionsavgifter,
vilka ingå till civilstatens iinke- och pupillkassa.
Det är ett genomgående drag i de sakkunnigas förslag, att de söka Departenedbringa
så långt som möjligt anstaltens arbete och kostnad för re- mentschefen.
gistrering, debitering och uppbörd av avgifter samt bokföring. Anstalten
skall, frånsett vissa undantag, icke föra någon matrikel över befattningshavarna
och icke debitera vare sig dem eller huvudmännen avgifter.
I stället skall den, som utbetalar statsbidraget till huvudmannen,
innehålla avgifternas summa och i sin redovisning till statskontoret
endast upptaga det utbetalda statsbidraget. Anstalten skall äga
att hos statskontoret rekvirera det belopp, som ungefärligen motsvarar
de innehållna avgifternas summa, varefter statskontoret för beloppet
på det statsbidragskonto, av vilket avgifterna avdragits. Det sätt, på
vilket detta belopp skall beräknas av anstalten, kommer visserligen att
medföra, att det ej kan bliva exakt lika med de avdragna avgifternas
summa, varigenom sålunda statsbidraget till huvudmannen kan komma
att i räkenskaperna bliva något högre eller lägre än det varit. Men
skillnaden kan ej bliva så stor, att det skulle löna sig att söka beräkna
beloppet exakt. Det är så mycket mindre skäl att nedlägga arbete och
kostnad på en mera noggrann beräkning, som man dock måste, såsom
även nu sker i fråga om folkskollärarnas pensionsinrättning, nöja sig
med en approximativ beräkning av statens egna pensionsavgifter.
Statskontoret ifrågasätter, att vederbörande myndighet bör för
varje månad till pensionsanstalten insända de pensionsavgifter, som
innehållits å statsbidraget.
28
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Denna förändring av uppbörden skulle medföra eu väsentlig ökning
av arbetet och kostnaden, i synnerhet vad beträffar de viktigaste,
synnerligen talrika grupperna: folk- och småskollärare. Enligt löneförfattningen
skall avlöningen utbetalas månadsvis och därvid pensionsavgiften
avdragas. Då eu manlig folkskollärares lön är 2,100 kronor
jämte intjänade ålderstillägg och pensionsavgiften är 175 kronor, så är
alltså nettolönen 1,925 kronor jämte intjänade ålderstillägg. Efter denna
nettoårslön beräknas lönen per månad och dag. Enligt författningen
om statsbidrag till folkskollärares löner skall statsbidraget i regel utbetalas
före november månads utgång och därvid, enligt vad de sakkunniga
föreslå, pensionsavgiften avdragas. Då statsbidraget är 1,890
kronor jämte intjänade ålderstillägg och pensionsavgiften 175 kronor,
är alltså nettobidraget 1,715 kronor jämte intjänade ålderstillägg, efter
vilket årsbelopp statsbidraget per månad och dag beräknas. Huvudmannen
har alltså att vid lönens utbetalande endast taga hänsyn till
nettolönen, som ju beräknas för månad och dag lika lätt som bruttolönen.
Och länsstyrelsen har att vid statsbidragets ^anordnande endast
räkna med statsbidragets netto. I intetdera fallet beräknas pensionsavgiftens
belopp. För huvudmän och länsstyrelser innebär detta samma
förenkling, som om lönerna och statsbidragen nedsatts till sina nettobelopp
och pensionsavgifterna borttagits.
Skulle däremot länsstyrelserna lämna pensionsanstalten uppgift
om de avdragna pensionsavgifterna, fordrades det, att länsstyrelserna
eller huvudmännen beräknade både brutto- och nettobeloppen av statsbidraget,
alltså dubbelt arbete. Därtill komme redovisningarna till
anstalten.
Statskontoret anför, att detta sätt för uppbörden tillämpas i fråga
om avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa. Där torde det ej
vara möjligt att förfara enklare, så länge det nu tillämpade systemet
med individuellt beräknade avgifter användes. Om, såsom de sakkunniga
för pensionsväsendets centralisering föreslagit, även i den kassan
lika enkla regler för avgifterna införas som nu för folkskollärarna, så blir
det äA^en där möjligt att vid rekvisition av löner räkna blott med nettolönerna,
utan att uppgiva hur stora de avdragna pensionsavgifterna äro.
Då de sakkunnigas förslag tydligen innebär avsevärd besparing
genom minskade förvaltningskostnader och betydande lättnad
för huvudmännen genom minskad uppgiftsskyldighet till anstalten och
då det står i principiell överensstämmelse med vad som tillämpas i fråga
om tjänstepensionsavgift för statens egna befattningshavare, tillstyrker
jag förslaget.
29
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
De sakkunniga föreslå ytterligare: regionerna»
Kap. I § 14. Pension utbetalas månadsvis med allmänna posten, dock att,
om pensionsbeloppet icke uppgår till 60 kronor, den utbetalas kvartalsvis i varje förslag8*8
kvartals sista månad.
Om pensionen icke uppgår till 12 kronor, må styrelsen medgiva, att den utbytes
mot en ersättning en gång för alla med ett belopp, som motsvarar pensionens
kapitalvärde.
Vid tjänstepensions utbetalande avdrages den familjepensionsavgift, som pensionstagaren
må hava att erlägga.
Pensionsanstaltens styrelse äger att giva de föreskrifter, som erfordras för
att förhindra, att pension utbetalas till obehörig person.
Hittills utbetalas pensionerna kvartalsvis i mars juni, september Departeoch
december. Då numera folkskollärarnas löner utbetalas månadsvis, mentschefenfinner
jag i likhet med de sakkunniga lämpligt, att så även i regel sker
med deras och de efterlevandes pensioner. Att pension, som understiger
60 kronor, utbetalas kvartalsvis och att pension, som understiger
12 kronor, må utbytas mot en ersättning en gång för alla överensstämmer
med lagen om allmän pensionsförsäkring.
De sakkunniga föreslå vidare:
Kap. I § 4. I den mån till anstalten inflytande medel icke åtgå till bestridande
av dess utgifter, äger styrelsen att lämna lån till skoldistrikt eller skolområde
för uppförande av skolhus.
Vad som icke placeras på detta sätt skall överlämnas till riksgäldskontoret
som lån mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige med hänsyn tagen till
den effektiva medelräntefoten för under senaste fem år upptagna fasta statslån.
Anstalt em
medelplacering.
Sakkunnigas
förslag.
Till stöd för detta sitt förslag hava de sakkunniga anfört: sakkunnigas
För närvarande äro ifrågavarande anstalters fonder företrädesvis placerade motlveung''
hos andra låntagare än staten. Sitt förslag, att de företrädesvis skola placeras
som lån i riksgäldskontoret, motivera de sakkunniga därmed att det synes olämpligt,
att statens ena organ, pensionsanstalten, utbjuder lån åt andra låntagare på samma
gång som statens andra organ, riksgäldskontoret, måste upptaga lån. De framhålla
emellertid, att denna anordning endast minskar statens behov av att anlita
lånemarknaden men icke den utgiftssumma, som bör täckas annorlunda än genom
lån. Till sådana utgifter böra alltid räknas såväl statens årliga pensionsavgifter
som statens ränta på sitt lån i anstalten.
Att anstaltens fond företrädesvis placeras som lån till staten, finner Departejag
vara en naturlig konsekvens av att anstalten är statens. Men en mentschefen.
nödvändig förutsättning bör, såsom de sakkunniga påpeka, vara, att
statens årliga pensionsavgifter och räntan på statens lån i anstalten
30 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
räknas till de utgifter, som böra täckas annorlunda än genom lån. Ett
motsatt förfarande skulle göra anstaltens fondbildning illusorisk.
Jag biträder de sakkunnigas förslag, att pensionsanstalten tillsvidare
må liksom hittills lämna lån till skoldistrikt eller skolområde
för uppförande av skolhus. Storleken av det belopp, som så må placeras,
torde böra bestämmas av riksdagen.
Användningen De sakkunniga föreslå:
av anstaltens . . . , ,,
överskott. Kap. I § 10. Om det efter försäkringstekmsk beräkning av pensionsanstaltens
Sakkunnigas försäkringsfond befinnes, att det uppkommit överskott på pensionsanstaltens verkförslag.
samhet, skall detta avsättas till en reservfond, som icke må användas till annat
än täckande av brist eller till förbättring av befattningshavares pensionsrätt eller
av utgående pensioner. Sådan förbättring må dock icke ske, med mindre Konungen
efter inhämtande av riksdagens samtycke medgivit det.
Departe- De försäkringstekniska grunder, som tillämpas vid beräkning av
mentschefen. pensionsavgifter och försäkringsfond, böra tydligen vara försiktigt
valda, så att det är sannolikare, att det skall uppstå överskott än brist.
Om då, såsom i fråga om familj epensioneringen är fallet, hela avgiften
erlägges av befattningshavaren genom avdrag på lönen, synes det vara
rättvist och billigt, att hela det överskott, som ej behöver reserveras
som säkerhetsfond, användes till förbättring av pensionsvillkoren. Detsamma
gäller även i fråga om tjänstepensioneringen, om vid avlöningens
bestämmande hänsyn tagits till det bidrag, som staten eller huvudmannen
lämnar till pensionsavgiften. I så fall är det nämligen i realiteten
befattningshavaren, som erlägger hela avgiften, fastän det formellt
icke är det. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag om reservfondens
användning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
31 ■
C. De föreslagna pensionsbestämmelserna.
1. Folkskollärarnas ni. flis tjänstepensionering.
Då jag nu övergår att yttra mig angående folkskollärarnas m. fl.
tjänstepensionering, vill jag till eu början uppehålla mig vid frågan om
vilka lärargrupper, som höra hava rättighet och skyldighet att för sin
tjänstepensionering tillhöra anstalten.
I första hand har jag då att i korthet angiva nu gällande ordning i
detta avseende.
Reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning angiver efter de
genom kungörelse den 6 december 1918 (n:r 1092) däri vidtagna förändringarna
såsom delägare i pensionsinrättningen ordinarie lärare vid egentliga
folkskolor, vid högre folkskolor och vid kommunala mellanskolor. Såsom
av den lämnade historiken framgår, hava emellertid jämväl andra
lärargrupper vunnit inträde i inrättningen. Sålunda har rätt till delaktighet
i densamma tillerkänts folkskoleseminariernas övningsskollärare,
ordinarie lärare vid statens småskoleseminarier, lärare vid småskoleseminarium,
som uppehälles av landsting eller av stad, som icke
deltager i landsting, under förutsättning att statsbidrag utgår till lärarens
avlöning som till ordinarie folkskollärare, vidare sådana lärare vid nomadskolor,
som avlagt folkskollärarexamen, varjämte på grund av
särskilda ansökningar inträde beviljats lärare vid av landsting underhållna
skyddshem ävensom lärare vid åtskilliga enskilda skolor.
Delaktighet i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
tillkommer i första rummet lärare vid småskolor, lärare vid mindre
folkskolor samt icke ordinarie lärare vid folkskolor ävensom sådana vid
de till den allmänna folkundervisningen hörande skolorna anställda
lärare i slöjd, som erhålla minst samma avlöning, som författningsenligt
tillkommer småskollärarinnor. Även med småskollärare i fråga om utbildning
och avlöning jämförliga lärare vid nomadskolor, småskoleseminarier
och skyddshem hava erhållit rätt till inträde i anstalten. Sådan
rätt kan ock enligt gällande reglemente tillerkännas lärare vid sådana
Tjänst epension
er in gens omfattning.
Nu gällande
bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag av
lärarlönenämnden
om
pmsionsrätt
för övning sl
är are.
Sakkunnigas
förslag och
motivering.
♦82 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
av enskilda underhållna skolor, vilka tjäna samma ändamål som med
statsmedel understödda och i reglementet omförmälda, till den allmänna
folkundervisningen hörande skolor.
Lärarlönenämnden har i sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande
föreslagit, att vid folkskola, högre folkskola och kommunal mellanskola
anställd lärare i ett eller flera av ämnena teckning, gymnastik,
sång, huslig ekonomi och slöjd måtte kunna vinna delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning, såvida med tjänsten vore förenad skyldighet
att meddela undervisning minst 24 timmar i veckan under 8 månader
om året och under förutsättning att nämnda lärares slutavlöning uppginge
till vissa av nämnden angivna minimibelopp, växlande mellan
1,000 och 1,500 kronor förutom bostad och bränsle.
Folkskolöverstyrelsen har i allt väsentligt tillstyrkt detta nämndens
förslag men på samma gång framhållit, att lärarnas såväl avlöning som
rättsliga ställning borde garanteras genom beslut av kyrkostämma eller
stadsfullmäktige.
Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har däremot
icke ansett sig kunna förorda nämndens förslag och som skäl härför
anfört, att en lönereglering enligt dess mening borde föregå pensionsregleringen.
Ej heller löneregleringskommittén har i sitt över nämndens
betänkande avgivna utlåtande kunnat ansluta sig till förslaget under
de förhållanden, som rådde vid utlåtandets avgivande. Tvivelsutan
syftar också kommittén på den felande löneregleringen.
Sakkunnigas förslag angående de befattningshavare, vilka rättighet
och skyldighet att för sin tjänstepensionering tillhöra pensionsanstalten
skulle tillkomma, återfinnes i kap. IV § 1 av reglementsförslaget. Denna
§ lyder :
De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I, II och III samt i
detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:
a) lärare vid folkskola eller nomadskola,
b) lärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskola,
c) övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium ävensom lärare vid statens
småskoleseminarium eller vid småskoleseminarium, som underkålles av landsting
eller av stad, som icke deltager i landsting,
d) lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag,
e) lärare vid enskild läroanstalt, som enligt skolöverstyrelsens beprövande
tjänar samma ändamål som folkskola eller småskoleseminarium eller skyddshem.
Undantagna äro dock:
f) extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare,
som ej liar minst 20 undervisningstimmar i veckan,
Kung!-. Maj:ta Proposition Nr 336.
33
g) vikarie a med pensionsrätt förenad befattning, därest lian tjänstgör kortare
tid än en läsmånad eller hans tjänstgöringsskyldighet understiger hälften av
den för befattningens innehavare fastställda.
Där enligt kap. I § 8 för befattnings förenande med pensionsrätt för innehavaren
fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen godkännas av
vederbörande skolöverstyrelse.
Som synes, äro de lärargrupper, vilka upptagits, i regel sådana, som
redan äga pensionsrätt antingen i folkskollärarnas pensionsinrättning
eller i sm åskollärares m: fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Det är att märka, att med folkskola betecknas både egentlig folkskola,
mindre folkskola och småskola.
De i punkterna f) och g) angivna undantagen innebära, att det
stora flertalet extra ordinarie lärare ävensom vikarierande lärare erhålla
pensionsrätt. Angående dessa lärares upptagande i anstalten yttra de
sakkunniga:
I fråga om de extra ordinarie och på viss tid anställda lärarna samt vikarierna
hava vi hyst en viss tvekan om lämpligheten att sålunda giva vissa av dem
pensionsrätt. Lärarlönenämnden har för sin del icke upptagit dem i sitt förslag.
Vi hava dock stannat vid att föreslå, att de böra tillhöra pensionsanstalten. Ett
viktigt skäl härför har varit, att det stora flertalet av de lärare, som här avses,
nämligen sådana som äro anställda vid folkskolan, för närvarande äga rätt till
understöd från småskolläramas m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Det skulle alltså
bliva fråga om att beröva dem en rätt, som redan tillkommer dem. Vidare må
erinras om att riksdagen helt nyligen beviljat pensionsförmåner åt vissa vid de
affärsdrivande verken anställda icke ordinarie befattningshavare, vadan utvecklingen
synes gå i den riktningen, att pensionsrätten utsträckes även till dem, som äga
en mindre fast anställning.
Den viktigaste synpunkten bör dock givetvis vara, om den ifrågasatta anordningen
i och för sig kan anses ändamålsenlig. Då de flesta av nu ifrågavarande
lärare bliva ordinarie, innan de uppnå pensionsåldern, få de sålunda i regel icke
någon fördel av att hava rätt till tjänstepension annat än i det fall, att de drabbas
av sjukdom eller invaliditet, medan de ännu äro obefordrade. Av större betydelse
blir rätten till familjepension, fastän det givetvis även här blir blott sällan, som
pensionsanstalten kommer att anlitas, innan dessa lärare fått ordinarie anställning.
Men båda de fall, som här berörts, äro ju, vare sig det nu gäller sjuka lärare
eller änkor och barn, så behjärtansvärda, att övervägande skäl synas tala för att
pensionsrätt bör tillkomma även de lärare, som nu äro i fråga. Vad kostnaden
beträffar äro de avgifter vi föreslå för dessa lärare sådana, att det icke torde
uppstå någon ökad kostnad för staten genom dessa lärares medtagande.
Då de sakkunniga i sitt förslag icke begränsat pensionsrätten till
ämneslärare, hava de tydligen ansett, att pensioneringen skulle avse
jämväl övningslärare. För denna sin ståndpunkt anföra de sakkunniga,
Bihang till riksdagens protokoll 1919, 1 sand. 299 haft. (Nr 336.) 5
34 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
efter att hava redogjort för lärarlönenämndens förslag och folkskolöverstyrelsens,
direktionens över pensionsinrättningen samt löneregleringskommitténs
däröver avgivna yttranden, följande motivering:
Yi finna önskemålet om beredande av pension åt övningslärama synnerligen
behjärtansvärt. De imdervisningsämnen, det här gäller, tillerkännas samtliga i
vår tid stor betydelse. I många fall kan det givetvis vara till fördel, att undervisningen
i dessa ämnen även i nu ifrågavarande läroanstalter ombesörj es av särskilda
för ändamålet utbildade lärare. Men för att en god rekrytering skall
vinnas, är det tydligen av synnerlig vikt, att lärarna kunna känna den trygghet
för ålderdomen, som en ordnad pensionering innebär.
De sakkunniga framhålla emellertid, att de dela den meningen, att,
innan pensionsrätt beviljas, de förhållanden, som avse vederbörande befattningshavares
avlöning, behörighet, tjänstgöringsskyldighet och rättsliga
ställning, böra vara på lämpligt sätt ordnade. Då detta icke kan väntas
inom den närmaste tiden ske genom en allmän av statsmakterna genomförd
reglering, förorda de sakkunniga i stället för varje särskilt fall en individuell
av vederbörande skolöverstyrelse godkänd reglering. Bestämmelserna
härutinnan återfinnas i reglementsförslagets kap. I § 5, som
har följande avfattning:
Där för befattning, som i detta reglemente nämnes, minimiårsavlöning icke
fastställts i författning, är reglementet icke gällande för densamma, med mindre
den, på sätt nedan sägs, reglerats av huvudmannen och pensionsanstalten bifallit
huvudmannens framställning om befattningens förenande med pensionsrätt för
innehavaren.
Sådan framställning skall beviljas under förutsättning:
a) att regleringen avser behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens
innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning samt minimiavlöning,
b) att regleringen godkänts av den myndighet, som angives i de för befattningen
gällande särskilda bestämmelserna,
c) att sådan godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar
av samma slag hos huvudmannen, som enligt vederbörande myndighets beprövande
lämpligen böra regleras, samt
d) att samtliga sålunda reglerade befattningar av huvudmannen anmälas för
erhållande av pensionsrätt.
Deri för anordningen anförda motiveringen lyder:
Yi anse, att de förhållanden, som avse befattningshavares behörighet,
tjänstgöringsskyldighet, avlöning och rättsliga ställning, böra vara på lämpligt sätt
ordnade, innan pensionsrätt beviljas. Om befattningens minimiårsavlöning fastställts
i författning, äro nämnda förhållanden ordnade genom en allmän reglering
av alla befattningar av samma slag. Men även då så ej skett, anse vi det avsedda
Knuff!. Mnj:ls Proposition AV HH6. 35
syftet kunna i vissa fall uppnäs genom en individuell reglering av varje särskild
huvudmans befattningar. Do bestämmelser, som här meddelas om dylik reglering,
komma att få betjMelse i fråga om övningslärarbefattningar vid folkskolor samt
lärarbefattningar vid enskilda läroanstalter och skyddshem.
Med avseende på dylik reglering må först betonas, att någon förpliktelse att
genomföra sådan reglering icke skall föreligga, utan det skall bero på huvudmans
fria vilja att söka pensionsrätt och alltså underkasta sig den som villkor
därför uppstäilda regleringen. Å andra sidan skall ej sådan reglering i och för
sig medföra pensionsrätt, utan avgörandet i detta avseende skall ligga hos pensionsanstaltens
styrelse, sedan regleringen blivit godkänd av vederbörande statsmyndighet,
under vars inseende befattningen står, alltså i fråga om lärarbefattningar
av vederbörande skolöverstyrelse. Därigenom att regleringen skall godkännas
av central myndighet, bör vinnas, att för de olika regleringarna komma att, så
långt detta är lämpligt, tillämpas enhetliga principer.
En reglering skall avse befattningshavarens behörighet, tillsättning och entledigande,
tjänstgöringsskyldighet och avlöning. Därigenom att regleringen göres
så fullständig, böra garantier kunna vinnas för att befattningarna erhålla den
fasthet och stadga, som erfordras för att de skola kunna förenas med pensionsrätt.
Vidare innebär vårt förslag, att regleringen skall omfatta samtliga de befattningar
hos huvudmannen i fråga, som enligt vederbörande myndighets (skolöverstyrelses)
beprövande böra regleras, samt att samtliga sålunda reglerade befattningar
skola anmälas till delaktighet i pensionsanstalten. En sådan anordning har synts
oss påkallad, för att så många befattningshavare som möjligt må få del av pensionsförmånerna.
Och när en befattning reglerats, så att den kan anmälas för
beredande av pensionsrätt, medför uppskov med anmälan förlust för pensionsanstalten
av avgifter, något som bör förekommas.
De lärargrupper, vilka pensioneringen enligt de sakkunnigas förslag uepartementsskulle
omfatta, äro i det kela taget, desamma, som för närvarande äro ch,fentillförsäkrade
pensionsrätt antingen i folkskollärarnas pensionsinrättning
eller i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, ehuru de långt
ifrån alla omnämnas i vederbörande reglementen utan i stället hava
tillerkänts pensionsrätt genom särskilda fristående kungörelser. Det
måste anses som en given fördel, att i själva reglementet såvitt möjligt
angivas alla de befattningshavare, vilka de i reglementet angivna skyldigheterna
och rättigheterna skola tillkomma.
I fråga om de upptagna befattningshavarna anser jag mig behöva
uttala mig något närmare endast beträffande dels de icke ordinarie lärarna,
dels bland dessa särskilt övningslärarna.
Att pensionsrätt skulle beredas även åt icke ordinarie befattningshavare
innebär icke någon nyhet, då det gäller lärare vid folk- och småskolor.
Vad angår de olika lärarkategorier, som bruka räknas till småskollärarkåren,
nämligen lärare vid småskola, lärare vid mindre folk
-
36 KungI. Mnj.is Proposition Kr 336.
skola och biträdande lärare vid folkskola, bär ända till senaste tid icke någon
uppdelning av dem i ordinarie och icke ordinarie varit genomförd. Det är
först genom kungörelsen den 16 september 1918 som eu sådan åtskillnad
gjorts ifråga om lärare vid småskola; beträffande de båda andra grupperna
saknas alltjämt en dylik åtskillnad. Följden bar blivit, att samtliga dessa
lärare med undantag av mera tillfälliga vikarier varit delaktiga i ålderdomsunderstödsanstalten.
Men delaktighet i denna bär bland lärare vid de
egentliga folkskolorna tillkommit icke blott de så kallade biträdande
lärarna utan även övriga icke ordinarie lärare med undantag av vikarier
för tjänstlediga lärare, alltså jämväl lärare med folkskollärarexamen. Visserligen
har beträffande vissa andra lärargrupper, t. ex. lärare vid högre
folkskolor och kommunala mellanskolor, pensionsrätten begränsats till de
ordinarie lärarna, men de lärare, för vilka en sådan åtskillnad gjorts, utgöra
ett försvinnande fåtal i jämförelse med det stora antalet vid folk- och
småskolor anställda lärare. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen
innebär alltså endast i ringa mån en avvikelse från hittills gällande
förhållanden. En betydligt större sådan skulle uppstå, om skyldighet
att tillhöra pension sanstalten blott skulle tillkomma ordinarie eller
med dem närmast jämförliga lärare.
Jag behöver icke närmare gå in på de skäl, som av de sakkunniga
anförts för att pensioneringen bör erhålla eu så vidsträckt omfattning,
som av dem i förevarande hänseende föreslagits. De synas mig i det hela
taget vara avgörande. Jag vill blott särskilt påpeka en omständighet.
Om icke den till tjänstepensioneringen knutna familj epensioneringen
kommer att omfatta även de icke ordinarie, skulle, såsom de sakkunnigas
kostnadsberäkningar giva vid handen, familjepensionsavgiften icke kunna
bibehållas vid samma procenttal som förut, utan behöva höjas, enär en
högre inträdesålder i sådant fall måste beräknas. Det synes mig vara en
synnerlig fördel, om eu sådan tydligen mycket ovälkommen höjningkan
undvikas. För befattningshavaren uppväges ju den omständigheten,
att avgift i regel kommer att erläggas något år tidigare, därav, att avgiften
under hela den tid den skall erläggas blir mindre. Det bör ej heller förbises,
att därigenom att de icke ordinarie lärarna också komma med
inträdesåldern blir mera likformig, varför beräkningarna kunna göras
med större säkerhet.
En utökning av pensioneringens omfattning ligger tydligen däri, att
möjlighet att erhålla pension skulle beredas åt samtliga grupper av övningslärare.
För närvarande finnes sådan möjlighet blott för särskilda
-lärare i slöjd, vilka kunna vinna inträde i ålderdomsunderstödsanstalten.
Sistnämnda lärare utgöra emellertid den ojämförligt största gruppen av
37
Kung}. Mnj:ts Proposition Yr 33H.
övningslärarna. Vid folkskolorna funnos läsåret 1916—1917, dot sista
för vilket officiell statistik föreligger, 397 manliga och 908 kvinnliga
särskilda lärare i slöjd eller sammanlagt 1.305. Bland övriga särskilda
lärare i övningsämnen, för vilka möjlighet till delaktighet i en statsunderstödd
pensionsanstalt icke finnes, utgöres den största gruppen av
lärarinnor i huslig ekonomi, vilka sagda år vid folkskolorna uppgingo
till 276. För dessa lärarinnor har löne- och pensionsreglering föreslagits
av såväl lärarlönenämnden som folkskolöverstyrelsen. Jag har av
skäl, som jag angivit under punkt 207 av åttonde huvudtiteln i årets
statsverksproposition, icke ansett mig kunna förorda en sådan allmän
löne- och pensionsreglering. Men jag finner det i hög grad hell j ärtans värt,
att för dessa lärarinnor en utväg beredes till erhållande av ordnade pensionsförhållandcn.
Det synes icke föreligga något skäl för att de i detta
avseende skulle vara sämre ställda än slöjdlärarinnorna. Övriga vid
folkskolorna det angivna året anställda särskilda lärare i övningsämnen,
nämligen i teckning, sång, gymnastik eller trädgårdsskötsel, voro tillsamman
icke flera än 178. Vid andra läroanstalter, vilkas lärare skulle
tillhöra pensionsanstaiten, utgöra de särskilda övningslärarna ett försvinnande
fåtal. Antalet av ifrågavarande lärare bör alltså icke avskräcka
från att låta dem få del av pensioneringen, helst som långt ifrån alla de
ifrågavarande lärarna kunna förväntas fylla de villkor, som måste uppställas
för pensionsrätten. För övrigt kan jag helt instämma i det av de
sakkunniga gjorda uttalandet om betydelsen av att övningslärarna erhålla
pensionsrätt.
Den enda invändning, som anförts mot att en sådan rätt tillerkännes
dem, är egentligen den, att pensionsrätten borde grundas på en genomförd
lönereglering. Det är emellertid att märka, att inträde i pensionsinrättningen
eller ålderdomsunderstödsanstalten redan i ganska stor
utsträckning medgivits, utan att en sådan allmän lönereglering uppställts
som villkor. Detta gäller utom slöjdlärarna även lärare vid skyddshem,
vid enskilda småskoleseminarier och vid åtskilliga andra enskilda skolor.
Vad dessa senare lärare angår, hava vissa villkor i fråga om avlöning,
anställning in. m. av Kung!. Maj:t föreskrivits i samband med pensionsrätter
beviljande.
Den av de sakkunniga förordade anordningen med en särskild, av
central myndighet goclkänd reglering för de olika fallen bör därför enligt
min mening kunna anses fullt betryggande. Denna individuella reglering
synes mig på ett lyckligt sätt vara ägnad att skapa den garanti i
fråga om avlöning, tjänstgöring m. in., som erfordras, intill dess en allmän
lönereglering för här avsedda lärare kan komma till stånd. Av skäl,
som jag längre fram kommer att beröra, har jag emellertid i så måtto
38
Knuffl. Maj.fs Proposition Nr 336.
Skyldighet att
avgå.
Nu gällande
bestämmelser.
ändrat de sakkunnigas förslag, att regleringen skall godkännas av Kungl.
Maj:t eller den myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar.
För folkskollärarnas pensionsinrättning gälla nu följande bestäm»
melser (kungörelsen den 6 december 1918 mom. 3 och 4).
Pensionsåldern är för manlig lärare vid kommunal mellanskola
65 år och för varje annan lärare 60 år.
Lärare är skyldig att avgå från tjänsten:
a) när han uppnått pensionsåldern,
b) om han under fem på varandra följande år i följd av sjukdom,
vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och finnes vara för
framtiden till tjänstgöring oförmögen,
c) om han under fem på varandra följande år varit på grund av
smittosam lungsot tjänstledig eller från tjänstgöring avstängd och finnes
vara för framtiden av samma orsak till tjänstgöring oförmögen
eller i följd av sjukdomens smittosamhet därtill obehörig.
Lärare, som uppnått pensionsåldern, må av vederbörande skolstyrelse
tillåtas kvarstå i tjänsten, därest och så länge han prövas vara
för skolan gagnelig, dock vad beträffar manlig lärare vid kommunal
mellanskola icke i något fall längre än till den ålder, som för sådant fall
är eller varder stadgad i fråga om manlig lärare vid allmänt läroverk
och beträffande annan lärare icke i något fall längre än till 65 år.
Sådant tillstånd att kvarstå i tjänsten må ej lämnas, med mindre
tillstyrkande yttrande i ärendet avgivits beträffande lärare vid kommunal
mellanskola av läroverksöverstyrelsen och beträffande lärare vid
skola, som står under folkskolinspektörs inseende, av vederbörande
folkskolinspektör.
I understödsanstaltens reglemente finns det däremot icke något
stadgande om skyldighet för delägaren att avgå vid viss ålder eller vid
längre tids sjukdom. Men när läraren har nått 60 års ålder, äger skolstyrelsen
begära direktionens beslut om hans rätt till understöd, även
om han icke själv begärt att få avgå. Och om direktionen förklarar
honom berättigad till helt understöd, äger skolstyrelsen enligt § 33
i folkskolestadgan att entlediga honom. •
Lärariöne- Lärarlönenämnden föreslog i sitt betänkande om småskollärares pensionering
n*mnd®ns samma bestämmelser angående skyldighet att avgå, som numera gälla för pensionsturs
ag. jnrättningens delägare, utom i fråga om pensionsåldern. Nämnden ville bestämma
densamma till 58 år. I en reservation yrkades att den borde vara 55 år.
Sakkunnigas De sakkunniga föreslå:
JCap. II § 1. 1. Befattningshavare är skyldig att avgå:
a) när han uppnått den levnadsålder (pensionsålder!, som stadgas i de för befattningen
gällande särskilda bestämmelserna -
opaginerad Kontrollera mot PDF
:ta
Kungl. Mnj:(s Proposition Nr 336.
b) om lian till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada
eller sjukdom, vilken han ådragit sig under utövningen av sin tjänst, finnes vara
för framtiden oförmögen att behörigen sköta densamma,
c) om lian till följd av skada eller sjukdom i andra fall än under b) sägs
under fem på varandra följande år varit oförmögen att tjänstgöra under sammanlagt
mer än Va av den tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och finnes
vara för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst,
d) om han under fem på varandra följande år varit på grund av smittosam
sjukdom tjänstledig eller från tjänstgöring avstängd under sammanlagt mer än
Is av den tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och finnes vara av
samma anledning för framtiden obehörig att tjänstgöra.
2. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna,
må befattningshavare, som uppnått pensionsåldern, på i nämnda
bestämmelser angivna villkor av huvudmannen tillåtas kvarstå i befattningen,
därest och så länge lian prövas kunna på ett tillfredsställande sätt sköta tjänsten’
dock icke längre än under fem år.
Kap. IY § 6. Pensionsåldern är
65 år för manlig befattningshavare vid kommunal mellanskola,
60 år för annan befattningshavare.
Kap. IV § 10. Tillstånd för befattningshavare att kvarstå i befattningen
efter uppnådd pensionsålder må av huvudmannen beviljas endast under förutsätt*
ning, att det tillstyrkts beträffande befattningshavare vid folkskoleseminarium,
småskoleseminarium, högre folkskola och kommunal mellanskola av vederbörande
skolöverstyrelse samt beträffande annan befattningshavare av vederbörande folkskolinspektör.
Som synes innebär förslaget i fråga om pensionsåldern ingen ändring
för delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning.
I övrigt märkes för dem följande ändringar:
a) i det fall, som omförmäles i kap. II § 1 b) är läraren skyldig att
genast avgå, under det han nu kan få kvarstå i 5 år,
b) i fall, som omförmälas i kap. II § 1 c) och d) är läraren skyldig
att avgå, om han under 5 år varit oförmögen att tjänstgöra under 4/s av
den tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, under det han nu
kan genom att under en kort tid inträda i tjänstgöring mot slutet av
en 5-årsperiod få rätt att kvarstå en ny 5-årsperiod.
Vad understödsanstaltens delägare angår, skola samma bestämmelser
om skyldighet att avgå gälla för dem. De sakkunniga föreslå alltså,
att även deras pensionsålder bestämmes till 60 år.
Den förra av de nu ovan påpekade skärpningarna, som även finns i
den civila pensionslagen, sammanhänger med att de sakkunniga i kap. II
§ 7 av sitt förslag för detta fall föreslå en gynnsammare beräkning av
pensionen.
40
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.
Den senare skärpningen avser att förekomma missbruk av den
nyss förut antydda möjligheten att kvarstå mer än en 5-årsperiod trots
oförmåga att sköta tjänsten.
I fråga om pensionsåldern för småskollärarkåren anföra de sakkunniga
följande:
Yi vilja visst icke förneka, att vägande skäl kunna anföras för att en lägre
pensionsålder fastställes för de lärarinnor det här gäller än för övriga kvinnliga
lärare. Att emellertid efter riksdagens nyligen fattade beslut om höjning av foikskollärarinnomas
pensionsålder från 55 till 60 år, varigenom tillmötesgicks en
allmän önskan bland dessa lärarinnor, nu för småskollärarinnorna stanna vid en
pensionsålder av blott 55 år, synes icke vara rimligt. Valet måste därför enligt
vår mening stå mellan 58 och 60 år. Om man stannar vid 58 år, skulle småskollärarinnorna
bliva pensionerade två år tidigare än övriga lärarinnor. Det
förefaller, att eu i det hela taget så obetydlig skillnad i detta hänseende icke bör
införas, med mindre att mycket starka skäl kunna anföras för en sådan undantagsställning.
Några sådana avgörande skäl hava vi icke funnit vara för handen.
Varken själva skolarbetet eller de förhållanden i övrigt, under vilka småskollärarinnorna
hava att verka, synas vara så olika vad som härutinnan gäller
för övriga lärarinnor. Med eu högre avlöning torde också kunna förväntas följa
ökade möjligheter att hålla ut i tjänsten, och svåra arbetsförhållanden föreligga
tydligen i många fall också för de lärarinnor, som tillhöra den egentliga folkskolan.
Vi vilja förvisso tillmäta en inom kåren allmänt utbredd önskan stor vikt.
Man har emellertid anledning att förmoda, att denna avser bibehållande av nuvarande
ordning även i så måtto, att rätt att avgå med full pension visserligen
skulle föreligga redan vid 55 år, men att skyldighet att avgå från tjänsten icke
skulle inträda förrän vid 60 år. Att bibehålla dylik anordning synes icke vara
tänkbart. Därmed kommer säkerligen för lärarinnorna själva frågan i ett nytt
läge. Det skulle nämligen betyda, att småskollärarinnorna skulle kunna tvingas
att två år tidigare än andra lärarinnor lämna sin tjänst. Denna skyldighet att
avgå från tjänsten kan bliva så mycket olägligare, sedan från och med nästa år
folkskolinspektörens godkännande fördas för att statsbidrag skall kunna erhållas
till avlöning av lärare, som uppnått pensionsåldern. En prövning måste alltså
hädanefter ske varje år.
Det må ock ihågkommas, att enligt kap. II § 9 möjlighet förefinnes att, om
hälsan försvagats eller arbetsförmågan minskats, avgå från tjänsten med en visserligen
reducerad pension redan vid 55 år och att den, som på grund av sjukdom
blir urståndsatt att fullgöra sitt arbete, får behålla befattningen mot avstående
av en tredjedel av den kontanta begynnelseavlöningen, vilket givetvis i regel blir
i ekonomiskt hänseende fördelaktigare än att avgå med pension.
Vid övervägande av nu angivna förhållanden hava vi kommit till det resultatet,
att vi anse oss böra förorda, att samma pensionsålder bestämmes för småskollärarinnorna
som för övriga kvinnliga lärare. Det är tydligen en fördel att
för pensionsrätten få till stånd så enhetliga bestämmelser som möjligt. Även kost
-
Kungi. Maj:ts Proposition Nr .3,96''.
41
nadssynpunkten har för osa varit av betydelse. Två års tidigare pensionering fölen
stor kår betyder givetvis i detta hänseende ganska mycket. Kostnaderna för
genomförande av eu ordentlig pensionering även för småskollärarkåren bliva ändock
betydande, varför varje åtgärd för kostnadernas nedbringande1, som utan
större olägenhet låter sig genomföra, också enligt vår mening bör vidtagas.
Som synes överensstämmer de sakkunnigas förslag i det väsent- i)lipariements
liga med vad som nu gäller för folkskollärare. De modifikationer, som ehtfm.
de föreslå, finner jag välgrundade. Den enda punkt, där tvekan kan
råda om lämpligheten av deras förslag, är fastställandet av pensionsåldern
för småskollärare till 60 år. Det synes mig dock att de sakkunniga
anfört skäl härför, som böra vara avgörande. Den allmännare
önskan, som nu lär finnas inom kåren, att pensionsåldern må sättas
väsentligt lägre än 60 år, torde nog, såsom de sakkunniga framhålla,
bero därpå, att man hoppas kunna få rätt att avgå med juli pension vid
en tidigare ålder utan skyldighet att avgå då. En sådan anordning torde
dock alltför mycket avvika från vad som är stadgat för folkskollärarna
och andra. Skulle man nu bestämma en lägre pensionsålder än 60 år,
är det att vänta, att det ofta skulle kännas hårt för en småskollärarinna
att nödgas avgå tidigare än sina kamrater vid folkskolan och se sina
inkomster reducerade till 3/4 eller än mindre del av vad de förut varit.
Emellertid är det möjligt, att det på grund av de svåra förhållanden
under vilka småskollärarinnorna nu på många ställen arbetat, finnes
ett jämförelsevis stort antal småskollärarinnor, som äro utslitna före
60 års ålder, ehuru de icke kunna erhålla sådant läkarbetyg, att de kunna
få tjänstledighet för sjukdom, tills de uppnå denna ålder, eller hava
rätt att tidigare avgå med genast börjande pension utan reduktion
av densamma. Enligt sakkunnigas förslag skall sådan lärarinna visserligen
hava rätt till genast börjande pension, om hon avgår efter fyllda
55 år, men hennes pension skall beräknas försäkringstekniskt, vilket
medför en ganska stark reduktion. Jag har därför bland reglementsförslagets
övergångsbestämmelser infört ett stadgande av innehåll, att den
småskollärarinna, som är anställd den 1 jan. 1920 och som före viss tidpunkt
t. ex. den 1 jan. 1930 på grund av försvagad hälsa eller nedsatt
arbetsförmåga avgår efter fyllda 55 år, skall hava rätt till minst 1,000
kronors pension.
I övrigt tillstyrker jag de sakkunnigas förslag.
Rättighet att vid avgång från i pensionsinrättningen delaktig lärår- natt tui
tjänst erhålla pension tillkommer enligt nu gällande bestämmelser■ pension
a) lärare, som uppnått stadgad pensionsålder, under förutsättning Xu gållande
att han vid uppnåendet av sagda ålder räknar minst 10 tjänstår, bestämmelser.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 6
42
Sakkunnigas
förslag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
b) lärare, som entledigas från sin befattning av anledning som i
förenämnda kungörelse den 6 dec. 1918 mom. 4b) eller c) sägs, under
förutsättning att den sjukdom, som föranlett entledigandet, icke uppenbarligen
framträtt vid den tid, då läraren utsetts till innehavare av befattningen,
c) vid annan läroanstalt än kommunal mellanskola anställd lärare,
som uppnått minst 55 levnadsår och minst 25 tjänstår.
Motsvarande bestämmelser för understödsanstalten innehålla, att
rätt till pension tillkommer
a) den, som uppnått 55 levnads- och 30 tjänstår,
a) den, som efter 25 tjänstår och fyllda 50 år för man och 45 för
kvinna på grund av försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan
liknande oförvållad anledning anses av vederbörande skolråd eller
folkskolinspektör icke vidare vara fullt lämplig att sköta sin tjänst,
b) den, som efter 15 tjänstår blivit obotligt sjuk,
c) den, som blivit obotligt sinnessjuk, om sjukdomen icke uppenbarligen
framträtt redan vid den tid, då läraren utnämndes till sin befattning.
De sakkunniga föreslå:
Kap. II § 2. Katt till genast börjande tjänstepension inträder vid avgång
från befattningen för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern eller entledigas
enligt § 1 inom. 1 b)—d), samt i de fall, som därutöver må stadgas i de
för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.
Kap. IV § 9. Rätt till genast börjande tjänstepension inträder, utom i de
fall som i kap. II § 2 sägs, även när befattningshavare i följd av försvagad hälsa
eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår, efter att hava uppnått en ålder, som
med högst 5 år understiger pensionsåldern. I
I fråga om pensionsinrättningens delägare avviker sakkunnigas
förslag i följande avseenden från nu gällande bestämmelser:
a) lärare, som vid pensionsålderns uppnående icke räknar 10 tjänstår,
är enligt förslaget berättigad till pension, vilket han icke nu är,
b) reglementets villkor för pension vid avgång på grund av sjukdom,
att sjukdomen ej skall hava uppenbarligen framträtt vid den tid,
då läraren utnämndes, har uteslutits,
c) rätten till genast börjande pension vid avgång 5 år före pensionsåldern
har å ena sidan utsträckts även till lärare vid kommunal mellanskola
men å andra sidan gjorts beroende av det villkoret, att avgången
skall vara föranledd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga;
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336. 43
dessutom liar villkoret att den avgående skall räkna minst 25 tjänstår,
uteslutits.
Enär nu gällande bestämmelser för understödsanstaltens delägare
avvika betydligt från de för pensionsinrättningens delägare gällande och
de föreslagna bestämmelserna skola gälla såväl för de förra som för
de senare, medför tydligen förslaget betydliga ändringar för de förra.
Det torde dock ej vara nödigt att redogöra för dem.
Sitt förslag i nu angivna delar hava de sakkunniga grundat på
följande skäl:
Den första ändringen motivera de sakkunniga på samma sätt som sitt för- Sakkunnigas
slag, att den, som avgår i förtid utan rätt till genast börjande pension, alltid skall motivering.
liava rätt till uppskjuten pension (se nedan).
Den andra ändringen motiveras med en hänvisning till att villkoret synes
överflödigt, enär numera läkarbetyg fordras av den, som söker en tjänst.
Vad den tredje ändringen angår anse de, att skäl icke föreligger att bevilja
den ifrågavarande förmånen i andra fall, än då avgången föranledes av försvagad
hälsa eller minskad arbetsförmåga. Men under denna förutsättning är det eu
fördel för skolan att läraren avgår, i följd varav samma förmån bör beviljas även
lärare vid kommunal mellanskola och oberoende av om läraren räknar 25 tjänstår
eller ej.
Den viktigaste ändring, som de sakkunniga föreslå i de bestämmel- Depariementsser,
som nu gälla för pensionsinrättningen, är den som avser rätten till chefengenast
börjande pension vid avgång i förtid efter fyllda 55 år. Då såsom
de sakkunniga föreslå (se nedan) och jag tänker tillstyrka, den som
avgår i förtid alltid har rätt till den uppskjutna pension, som motsvarar
hans egna avgifter, delar jag de sakkunnigas mening, att rätt till genast
börjande pension vid avgång i förtid bör medgivas endast för sådana fall,
då sådan avgång är önskvärd ur skolans synpunkt, alltså »vid försvagad
hälsa eller minskad arbetsförmåga». Och med denna inskränkning
synes den böra utsträckas att gälla även lärare vid kommunal mellanskola.
De sakkunniga hava även i det avseendet utsträckt denna rätt, att den
enligt deras förslag icke skall vara bunden vid det villkoret att läraren
räknar minst 25 tjänstår. I samband därmed ha de ändrat regeln för
pensionens beräkning, så att pensionen alltid skall utgöra vad den avgående
beräknas hava intjänat under sin tjänstetid. Med sådan beräkning
synes även mig nämnda villkor vara överflödigt.
Övriga ändringar, som de sakkunniga föreslagit, äro mindre viktiga,
men synas tillfredsställande motiverade. I
I pensionsinrättningens reglemente stadgas:
44
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
Rätt tm upp- Den, som, innan han är till pension berättigad, tager avsked
tiTvilav- eller varder, till följd av sjuklighet eller oförmögenhet att tjänsten begång
i förtid strida, från densamma skild, förlorar därigenom den pensionsrätt, han
''“genaTbör-1 På grund av samma tjänst ägt. Tillträder han ånyo folkskollärartjänst
jande pension, med delaktighet i pensionsinrättningen, beräknas hans förra tjänstetid
Nu gällande honom till godo vid bestämmandet av pensionsbeloppet.
bestämmelser. Folkskollärare, som för tjänstefel eller brott blivit genom lagakraftvunnet
beslut dömd sin tjänst förlustig eller förklarad till sådan
påföljd förfallen, förlore rättighet till pension. Lag samma vare, om
pensionstagare dömes förlustig medborgerligt förtroende.
I understödsanstaltens reglemente saknas direkta bestämmelser
om förlust av pensionsrätt. Men i § 5 stadgas, att understöd tillkommer
den, »som antingen, då understödet sökes är eller inom ett år före inlämnandet
till vederbörande skolråd av sin ansökning om understöd varit
i tjänst anställd; skolande understödssökande förete intyg av vederbörande
skolrådsordförande om oförvitlig tjänstgöring under hela den
tjänstetid, sökanden vill lägga till grund för ansökningen».
Denna bestämmelse medför tydligen, att småskollärare förlorar
rätt till pension i de fall, som i ovan citerade paragrafer av inrättningens
reglemente nämnas. Dessutom förlorar han pensionsrätt, om hala uppsats,
innan han fått ordinarie anställning eller om hans befattning i
följd av skolväsendets omorganisation indrages.
Sakkunnigas t De sakkunniga föreslå:
förslag.
Kap. II § 3. 1. Katt till uppskjuten tjänstepension tillkommer den, som
avgår från sin befattning utan att vara berättigad till genast börjande pension.
Denna rätt förloras dock,
a) om den avgångne vid den tidpunkt, då den uppskjutna pensionen skulle
börja utgå, innehar annan befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt i
denna pensionsanstalt eller i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt
eller pensionsfond, och har rätt att för genast börjande pension vid avgång
från densamma räkna sig till godo den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten
pension skulle grunda sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter,
b) om han före ovannämnda tidpunkt avgått eller samtidigt avgår från dylik
befattning med genast börjande tjänstepension, vid vars beräkning den tjänstgöring
tillgodoräknats honom, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda
sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter.
2. Det åligger befattningshavare, som avgår med rätt till uppskjuten pension
utan att få annan med tjänstepensionsrätt i anstalten förenad befattning, att ofördröjligen
enligt fastställt formulär för anstalten anmäla sin avgång, vid äventyr
att den uppskjutna pensionen och familjepensionen minskas med 10 %.
45
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 333.
Till motivering av detta förslag anföra de sakkunniga följande:
1917 års riksdag har i fråga om vissa icke ordinarie befattningshavare vid
statens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket godkänt Kungl. Maj:ts förslag,
att sådan befattningshavare, som avgår i förtid utan rätt till genast börjande
pension, alltid skall behålla rätt till uppskjuten pension, som beräknas motsvara
de av honom själv erlagda avgifterna, och, om avgången är eu följd av befattningens
indragning, även till den pension, som svarar mot statens bidrag till hans
pensionering. Denna princip, som alltså har godkänts av statsmakterna i fråga
om nämnda tjänstemannagrupper, föreslå vi skola tillämpas även i fråga om nu
avhandlade lärargrupper.
Någon annan motivering för detta förslag torde ej behövas än denna hänvisning
till statsmakternas beslut i fråga om de nämnda tjänstemannagrupperna.
Här må dock erinras om att tillerkännnadet åt den i förtid avgående av rätt till
uppskjuten pension endast är en konsekvens därav, att pensionen är icke ett understöd
eller en nådegåva utan en uppskjuten lön för fullgjort arbete. Därav följer
nämligen, att pensionen, i den mån den vid avgången redan intjänats, icke bör
berövas den avgående. Detta gäller egentligen om hela den under den tillryggalagda
tjänstetiden intjänade delen av pensionen, alltså icke blott om den del, som
svarar mot befattningshavarens egna avgifter, utan även om den del, som svarar
mot statens och huvudmannens bidrag till hans pensionering. Alltså borde den i
förtid avgående alltid få behålla hela den pension, som beräknas vara intjänad
under hans tjänstetid. Yi hava dock ej ansett oss kunna föreslå principens genomförande
i vidsträcktare mån för nu ifrågavarande tjänstemannagrupper, än statsmakterna
godkänt densamma i fråga om ovannämnda grupper.
Av särskild betydelse blir den uppskjutna pensionen, därest en befattningshavare
måste avgå från sin med pensionsrätt förenade tjänst på grund av dennas
indragning. Det är härutinnan att märka, att till exempel lärare vid mindre folkskola
och biträdande lärare vid folkskola äro pliktiga att, även om de för övrigt
hava fast anställning, utan vidare avgå från sin befattning, därest denna genom
en i behörig ordning godkänd omorganisation av skolväsendet förvandlas till folkskollärartjänst
eller indrages. För att mildra den ogynnsamma ställning i pensionshänseende,
som härigenom uppkommer, föreslog lärarlönenämnden, att sådan lärare
skulle efter gjord framställning kunna erhålla tillåtelse att utan erläggande av
avgifter i fem år kvarstå i pensionsinrättningen. Det synes oss, att det S3Tfte,
som nämnden genom denna bestämmelse velat vinna, blir på ett betydligt bättre
sätt tillgodosett genom införande av rätt till uppskjuten pension.
Den, som lämnar en befattning för att mottaga en annan med pensionsrätt
förenad befattning och kvarstår i den senare, tills han avgår med rätt till genast
börjande pension, bör icke hava rätt till uppskjuten pension för den befattning lian
lämnat. Enligt § 6 har han nämligen, såsom fallet är även enligt nu gällande
bestämmelser, rätt att för beräkning av den genast börjande pensionens belopp
räkna sig till godo de tjänstår, han intjänat i den förra befattningen.
Då enligt vårt förslag pensionsanstalten icke kommer att få sådana uppgifter
från huvudmännen, att anstalten kan föra matrikel över befattningshavarna,
är det nödvändigt, att avgång i förtid, som är förbunden med rätt till uppskjuten
Sakkunv igas
motivering.
46
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Departements
chefen.
pension, anmäles för anstalten. Det skulle eljes vara omöjligt för anstalten att
göra sådan försäkringsteknisk utredning om sin ställning, som tid efter annan
måste göras. Därför ålägges i mom. 2 den, som avgår från en befattning utan
att omedelbart få en annan ocdi utan rätt till genast börjande pension, att göra
anmälan härom till anstalten. Förslaget gör dock ej rätten till uppskjuten pension
beroende av sådan anmälan, utan stadgar endast den påföljden, att den uppskjutna
pensionens och familj epensionens belopp kan komma att bliva reducerad
med Vio. Att göra rätten beroende av sådan anmälan förefaller alltför strängt,
då det kan väntas, att en del av de i förtid avgående kommer att av okunnighet
om sin rätt till uppskjuten pension och sin anmälningsskyldighet försumma anmälan.
Härav följer visserligen, att anstaltens förbindelser till de i förtid avgångna
icke kunna vid de försäkringstekniska utredningarna bliva uppskattade med samma
noggrannhet som dess förbindelser till de i tjänst varande och de pensionerade.
Dock torde med den föreslagna bestämmelsen vinnas, att de uteblivna anmälningarna
bliva relativt fåtaliga och att därför den nämnda osäkerheten i beräkningarna
blir utan betydelse.
Vad de sakkunniga bär föreslå, överensstämmer, såsom de framhålla,
med vad som nu gäller för vissa icke ordinarie befattningshavare
vid statens af färsdrivande verk. Det kan tilläggas, att liknande bestämmelser
finnas i extra provinsialläkarnas och lärarinnornas pensionskassor.
Att den, som avgår i förtid, förlorar all rätt till pension,
har alltid varit orsak till missnöje, då de avgående känt det som en
obillighet att de utan något vederlag få avstå från de avgifter de
erlagt under sin tjänstetid. Och om, såsom även jag anser, pensionen
är eu uppskjuten lön för fullgjort arbete, innebär detta onekligen eu
obillighet och orättvisa. För undanröjande av denna orättvisa har det
stundom yrkats på avgifternas återbetalning vid avgång i förtid. Detta
skulle emellertid av flera skäl vara olämpligt. Det återstår då att,
såsom de sakkunniga föreslå och jag tillstyrker, bevilja den avgående
rätt till uppskjuten pension.
Rätteligen borde, på sätt de sakkunniga framhålla, den uppskjutna
pensionen svara mot hela den försäkringsfond, som beräknas vara vid
avgången samlad. Den avgående borde nämligen hava rätt icke blott
till den pension, som svarar mot hans egna avgifter, utan även till den,
som svarar mot huvudmannens och statens avgifter för honom, enär
han med sitt arbete har intjänat även den senare. Av skäl, som de
sakkunniga anfört, finner jag emellertid lämpligt tillstyrka deras förslag,
att den uppskjutna pensionen endast i händelse av tjänstens indragning
skall beräknas så, att den svarar även mot huvudmannens och
statens avgifter, men eljest så, att den svarar blott mot den avgåendes
egna avgifter.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336. 47
Nu gällande bestämmelser angående beräkning av tjänstår för Tjänntårsbepension
från folkskollärarnas pensionsinrättning lyda: rU nma''
Lärare äger att vid beräkning av tjänstår för erhållande av pension
tillgodoräkna sig afl tjänstgöring, som lian vare sig såsom extra eller
såsom ordinarie lärare efter fyllda tjugu års ålder fullgjort vid någon
till den allmänna folkundervisningen hörande läroanstalt ävensom
vid allmänt läroverk, statens högre lärarinneseminarium, folkskoleseminarium,
skeppsgosseskola, under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium
eller vid uppfostringsanstalt eller skyddshem, som äger
av Kungl. Maj:t fastställt reglemente eller av Kungl. Maj:t godkänts
såsom allmän uppfostringsanstalt och som tillika åtnjuter statsbidrag.
Vid beräkning av tjänstår för erhållande av pension skall avdrag
göras för tid, varunder ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke där
ledigheten föranletts av sjukdom, fullgörande af offentligt uppdrag
eller värnplikt eller i vederbörlig ordning beviljats läraren för bestridande
av annan befattning i statens eller kommunens tjänst, för studier
eller för resa till egen utbildning.
För småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gälla följande
bestämmelser:
Tjänstår räknas med avseende på rätt till understöd såsom fullt,
om läraren därunder tjänstgjort 8 kalendermånader eller 34 */* veckor.
Med de år, under vilka läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes
en sammanläggning och reduktion med beräkning av 8 månader
på varje år; dock må för lärare, till vars avlönande tillskott av allmänna
medel på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande åtnjutits
såsom för full tjänstgöring, oaktat den årliga undervisningstiden understiger
8 månader, tjänstårets längd beräknas i enlighet med den för
nämnda lönetillskotts åtnjutande fastställda årliga undervisningstiden.
Med avseende på rätt till understöd beräknas hel tjänstgöring omfatta
minst 20 undervisningstimmar i veckan.
I lärares tjänstetid inräknas all hel tjänstgöring vid någon till den
allmänna folkundervisningen börande, av skoldistrikt underhållen skola;
Kungl. Maj:t dock obetaget att för särskilda fall medgiva tjänstårsberäkning
för tjänstgöring även uti av enskilda_ underhållna skolor av
det slag, varom i § 1 förmäles.
De sakkunniga föreslå: sakkunnigas
förslag
Kap. II § 4. 1. Befattningshavare räknar i sin befattning tjanstår för den
tid, han efter fyllda 20 år innehaft densamma; dock att, om han innehaft befattningen,
innan detta reglemente blev gällande för densamma, lian må räkna tjänstår
48
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.
i den endast från denna tidpunkt eller från tidigare tidpunkt, som pensionsanstalten
må hava bestämt enligt kap. I § 6.
Vid beräkning av tjärn t år skall avdrag göras för tid, varunder ledighet från
tjänsten ägt rum, dock att sådant avdrag icke skall göras, där ledigheten föranletts
av semester, sjukdom, fullgörande av värnplikt eller offentligt uppdrag eller
i vederbörlig ordning beviljats befattningshavaren för bestridande av annan befattning
i statens eller kommuns tjänst, för studier eller för resa till egen utbildning.
Där omfattningen av den tjänstgöring, som åligger befattningshavaren,
närmare bestämts i författning eller vid befattningens reglering för beredande av
pensionsrätt åt innehavaren, skall vid tjänstårsberäkningen avdrag jämväl göras
för tid, under vilken partiell tjänstledighet åtnjutits av annan anledning, än i
föregående punkt sägs, och tjänstgöringen inskränkts till mindre än hälften av
den föreskrivna. Avdrag göres endast för hel dag.
I fråga om befattningshavare, som icke äger rätt till semester, må avdrag
icke göras för tid av högst 1 Va månad om året, under vilken ledighet må hava
åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.
Om befattningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin befattning för att bestrida
en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår i den förra,
räknar han icke tjänstår i den senare. Detsamma gäller om den, som efter att
hava avgått från en befattning med pension, får en annan, dock med undantagför
det fall, varom särskilt stadgas i § 11.
2. Huvudman är skyldig att för innehavare av befattning med pensionsrätt
föra erforderliga anteckningar om namn, födelseår, dag då tjänstgöringen började,
åtnjuten tjänstledighet och anledningen därtill samt för varje år det antal månader
och dagar, som befattningshavaren äger att vid tjänstårs beräkning enligt
mom. 1 räkna sig till godo under året.
Kap. II § 6. 1. Vid beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp
tillgodoräknas icke blott de tjänstår, som befattningshavaren enligt § 4 intjänat i
den befattning, från vilken avgången sker, utan jämväl, med den inskränkning
som nedan sägs, de tjänstår, han intjänat för pension
a) i annan befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i denna
pensionsanstalt eller i pensionsanstalt, som omförmäles i kap. I § 3,
b) i annan befattning, som medför tjänstepensionsrätt i annan av staten
inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond,
c) i befattning, som han innehaft innan reglementet blev tillämpligt på honom,
dock endast från den tidpunkt, som pensionsanstalten enligt kap. I § 6 må hava
bestämt,
samt, där så stadgas i de särskilda bestämmelser, som gälla för den befattning,
från vilken avgång sker,
d) i befattning, som icke medför sådan tjänstepensionsrätt, men är förenad
med rätt till tjänstårsberäkning för dylik tjänstepension.
Vid beräkning av tjänstår för befattning, som i a)—d) sägs, skall gälla vad
som är stadgat i § 4.
2. Vid tillgodoräknande av tjänstår skall iakttagas:
a) om den avgående redan uppbär eller samtidigt erhåller annan tjänstepension
från denna pensionsanstalt eller från annan av staten inrättad eller under
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
KungI. Maj ts Proposition Nr H3H.
4 it
stödd pensionsanstalt eller pensionsfond, må tjänstgöring, som tillgodoräknats
honom för den pensionen, ej ånyo tillgodoräknas honom,
b) om den avgående under viss tid på en gång bestritt tvenne befattningar,
som äro förenade med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt, tillgodoräknas
honom för denna tid endast tjänstgöring i den ena befattningen, vadan tjänstgöringen
i den andra må tillgodoräknas vid beräkning av annan tjänstepension.
Kap. IV § 5. Vid bestämmande av genast börjande tjänstepensions belopp
skola tjänstår tillgodoräknas befattningshavare även för den tid, han efter fyllda
20 år innehaft
a) befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i dövstumlärararnas
pensionsanstalt,
b) befattning som icke ordinarie lärare vid en statens läroanstalt, därest han
i denna befattning haft minst 20 undervisningstimmar i veckan och icke samtidigt
haft befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt.
Vid jämförelse mellan de sakkunnigas förslag och bestämmelserna Departementsför
pensionsinrättningen märkas följande olikheter.
a) Avdrag skall göras även för tid, under vilken läraren åtnjutit
partiell tjänstledighet, om ledigheten omfattat mer än hälften av den
tjänstgöring, som eljest ålegat honom.
b) Tjänstår må i regel räknas endast i befattning, som är förenad
med pensionsrätt i den nya pensionsanstalten eller i annan av staten
inrättad eller understödd pensionsanstalt. Om befattning först efter
sådan reglering, som ovan omförmälts, förenas med pensionsrätt, medför
alltså tjänstgöring i densamma icke rätt till tjänstårsberäkning,
förrän den reglerats och anmälts för pensionsanstalten. Härav följer
t. ex. att tjänstår icke räknas i icke reglerad lärarbefattning vid skyddshem,
enskilt seminarium eller med folkskola jämförlig enskild skola.
c) Det enda slag av befattning utan pensionrätt, vari tjänstår räknas,
är befattning som icke ordinarie lärare vid en statens läroanstalt.
I sådan befattning räknas även enligt den civila pensionslagen tjänstår
för pension. Rätten till tjänstårsberäkning i dylik befattning inskränkes
dock av de sakkunniga till tjänstgöring av minst 20 undervisningstimmar
i veckan, varjämte den ej medgives, om läraren samtidigt innehar
befattning med pensionsrätt i den nya anstalten.
Vad de sakkunniga sålunda föreslå finner jag väl genomtänkt och motiverat.
Enär pension får anses utgöra uppskjuten lön för fullgjort arbete,
bör den tjänstgöring, för vilken tjänstår får räknas, vara så kvalificerad,
att den är värd det tillägg till lönen, som motsvarar försäkringsavgiften
för pensionen. Tjänstgöring i en befattning, som ej reglerats av staten
Bihang till riksdagens protokoll 191!). 1 samt. 299 höft. (Nr 336.) i
50
Pensions
underlag.
Nu gällande
bestämmelser.
Sakkunnigas
förslag.
Kung/. Maj:ts Proposition Nr 336.
eller av huvudmannen, bör därför icke medföra rätt till tjänstårsberäkning,
enär garanti ej finns för att tjänstgöringen däri är tillräckligt kvalificerad.
hnu gällande bestämmelser för folkskollärarnas pensionsinrättning
gorå det möjligt för t. ex. ett skyddshem eller en enskild skola
att uppskjuta med att anmäla sina lärare till erhållande av pensionsrätt
till kort före pensionsåldern, utan att detta minskar den pension, de erhålla.
På detta sätt kan pensionsinrättningen gå miste om de avgifter,
som läraren och huvudmannen borde ha erlagt.
I reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning användes
icke som i den civila pensionslagen termen »pensionsunderlag», utan
pensionens belopp såväl som avgifterna bestämmas efter tjänstens
»delaktighetsbelopp». Innebörden av gällande bestämmelser är, om
den förra termen införes i dem i stället för den senare, följande:
Pensionsunderlaget är i regel lika med 3/4 av den för tjänsten i gällande
författning fastställda kontanta avlöningen i högsta lönegraden.
I avlöningen må icke inräknas vare sig avlöningsförmånen av bostad
och bränsle, evad den utgår in natura eller kontant ersättes, ej heller
det särskilda arvode, som tillkommer rektor vid högre folkskola samt
rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola, och
ej heller den ersättning, som utgår till lärare för tjänstgöring utöver 8
månader om året.
Undantag för denna regel göra övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier
och lärare vid statens småskoleseminarier. För de senare
är pensionsunderlaget 2/3 av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.
För de förra gällde förut samma bestämmelse, men 1918 års lagtima
riksdag har bestämt, att pensionsunderlaget skall vara 2/s av tjänsten
åtföljande lön jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg.
I ålderdomsunderstödsanstalten är helt understöd 450 kronor.
Om termen pensionsunderlag där användes, skulle pensionsunderlaget
alltså vara 450 kronor.
De sakkunniga föreslå:
Kap. II § 5. 1. Befattnings tjänstepensionsunderlag, som ej må överstiga
6,000 kronor, angives i de för densamma gällande särskilda bestämmelserna.
2. Om innehavare av befattning'', som är förenad med tjänstepensionsrätt i
denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt
i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond,
och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag tillsammans överstiga
6,000 kronor, nedsättes den förra befattningens tjänstepensionsunderlag till
sådant belopp, att deras summa blir 6,000 kronor.
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 330.
51
3. Om två eller liera med pensionsrätt i denna pensiousanstalt förenade befattningar
inneliaves av samma person, och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag
enligt detta reglemente tillsammans överstiga 6,000 kronor, nedsättas
de i sådant förhållande, att deras summa blir 6,000 kronor.
4. Den, som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga övergår
från befattning med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, må
efter ansökan hos pensionsanstalten få behålla det högre tjänstepensionsunderlaget,
därest han i den förra befattningen räknat minst 15 tjänstår.
Kap. IV § 3. 1. Tjänstepensionsunderlaget för ordinarie övningslärare vid
statens folkskoleseminarium och för ordinarie lärare vid statens småskoleseminarium
är */s av den fastställda lönen i högsta lönegraden. Där tjänsten är förenad med
förmånen av bostad och bränsle, skall vid tjänstepensionsunderlagets beräkning
lönen ökas med av pensionsanstaltens styrelse fastställt belopp, dock högst med 20 %.
Tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie eller vikarierande övningsskollärare
vid statens folkskoleseminarium och för extra ordinarie eller vikarierande
lärare vid statens småskoleseminarium är Vs av den fastställda avlöningen.
2. Tjänstepensionsunderlaget för innehavare av annan befattning, än i inom.
1 sägs, är V4 av den i gällande författning eller vid av vederbörande skolöverstyrelse
godkänd reglering fastställda kontanta minimiårsavlöningen eller, där flera
lönegrader finnas sålunda fastställda, av den kontanta minimiårsavlöningen i högsta
lönegraden; dock att, där minimiavlöningen enligt av vederbörande skolöverstyrelse
godkänd reglering växlar med tjänstgöringens omfattning, tjänstepensionsunderlaget
skall av pensionsanstalten, efter skolöverstyrelsens hörande, bestämmas efter
den minimiårsavlöning, som kan väntas komma att i medeltal utgå.
Vid beräkning av tjänstepensionsunderlaget skall i avlöningen icke inräknas
avlöningsförmån av bostad och bränsle, evad den utgår in natura eller kontant
ersättes. Ej heller må, utom i fall som i mom. 3 sägs, inräknas det särskilda
arvode, som tillkommer överlärare vid folkskola, rektor vid högre folkskola samt
rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola, eller den ersättning,
som utgår till lärare för tjänstgöring utöver den i författningen stadgade
minsta årliga undervisningstiden.
3. På framställning av huvudmannen och efter vederbörande skolöverstyrelses
hörande må pensionsanstalten bestämma högre tjänstepensionsunderlag, än i
mom. 2 sägs, i följande fall:
a) för befattning, för vilken minimiårsavlöning stadgats i författning men
huvudmannen fastställt högre avlöning, må tjänstepensionsunderlaget höjas intill
3A av den fastställda kontanta avlöningen eller, där flera lönegrader finnas, av
den fastställda kontanta avlöningen i högsta lönegraden,
b) vid tjänstepensionsunderlagets beräkning må i avlöningen inräknas helt
eller delvis det särskilda arvode, som må utgå för skyldigheten att undervisa utöver
den i författning stadgade minsta årliga undervisningstid, ävensom helt eller
delvis det särskilda arvodet till överlärare vid folkskola eller till rektor vid högre
folkskola samt rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola.
I intet fall må i avlöningen inräknas förmån av bostad och bränsle, evad
den utgår in natura eller kontant ersättes.
52
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Sakkunnigas
motivering.
Vid fastställande av högre tjänstepensionsunderlag, än i inom. 2 sägs, skall
tillses, att tjänstepensionsunderlagen för befattningar hos samme huvudman stå i
skäligt förhållande till varandra, ävensom att tjänstepensionsunderlagen ej sättas
högre än för befattningar av jämförlig art i statens tjänst.
4. Där för lärare vid folkskola enligt gällande författning fastställts sådan
minimiårsavlöning, att motsvarande tjänstepensionsunderlag understiger 1,000
kronor, skall dock tjänstepensionsunderlaget för honom vara 1,000 kronor.
Maximibestämmelsema i kap. II § 5 mom. 1—3 ha, såsom de sakkunniga
påpeka mindre betydelse för de lärargrupper det här är fråga om. Bland dem
torde för närvarande icke finnas någon, som är förenad med sådana löneförmåner,
att bestämmelsen i mom. 1 kommer till tillämpning. Och de fall torde bliva sällsynta,
då mom. 2 får tillämpning. Men det har synts de sakkunniga riktigt, att
bestämmelserna införas i reglementet, eftersom maximibestämmelsen i mom. 1 finnes
i den civila pensionslagen.
Bestämmelsen i samma § mom. 4 har sin motsvarighet i § 13 i statens järnvägars
pensionslag, men skiljer sig härifrån genom tillfogandet av de båda villkoren,
att befattningen med det högre pensionsunderlaget skall hava innehafts i
minst 15 tjänstår och att tjänstutbytet skall förorsakas av försvagad hälsa eller
minskad arbetsförmåga. Såsom bestämmelsen formulerats, torde den komma i
tillämpning, endast då det även ur tjänstens synpunkt är önskvärt, att ett utbyte
kommer till stånd. Sin största betydelse kommer bestämmelsen sannolikt att få i
fråga om rektorer, föreståndare och överlärare, därest deras pensionsunderlag bestämmas
även med hänsyn till de särskilda arvoden, som utgå till dem. Om t. ex.
en rektor vid en kommunal mellanskola har högre pensionsunderlag än en lärare
vid skolan, men förlorar denna förmån, därest han före sin avgång med pension
övergår från rektorsbefattning till lärarbefattning, kan detta medföra, att han ej
anser sig kunna lämna sin rektorsbefattning, ehuru hans krafter ej längre äro
tillräckliga för att på ett tillfredsställande sätt sköta densamma.
Till motivering av kap. IV § 3 anföra de sakkunniga i huvudsak följande.
a) I sin motivering till ovannämnda beslut angående pensionsunderlaget för
övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier uttalade sig riksdagen för bibe
hållande av den hittills gällande bestämmelsen (2/s av tjänsten åtföljande lön jämte
ålderstillägg). De sakkunniga mena sig därav kunna draga den slutsats, att riksdagen
ej åsyftat någon ändring, ehuru beslutets formulering innebär detta. De
påpeka jämväl, att överensstämmelse fortfarande synes böra råda med den icke
ändrade bestämmelsen angående lärarna vid statens småskoleseminarier. De sakkunniga
hava därför bibehållit förut gällande bestämmelse angående pensionsunderlaget
för övningsskollärarna vid statens folkskoleseminarier.
b) Förslaget att när lärare vid statens småskoleseminarier åtnjuter förmånen
av bostad och bränsle, denna förmåns uppskattade värde skall tilläggas till lönen
vid pensionsunderlagets beräkning, överensstämmer med vad som gäller enligt den
civila pensionslagen, när pensionsunderlaget är lika med Va av lönen.
c) I fråga om övriga lärare överensstämmer sakkunnigas förslag i mom. 2
med vad som nu gäller för folkskollärarnas pensionsinrättning. För ålderdoms
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 33(1. 58
understödsanstaltens delägare innebär det eu betydlig förbättring. Pensionsunderlagen
höjas för dera från 450 kronor till
för ordinarie manlig småskollärare..... 1,387:50
kvinnlig » ..... 1,237:50
icke ordinarie manlig folkskollärare . . . 1,275: —
kvinnlig » ... 1,125: —
småskollärare....... 1,000: —
För slöjdlärare kommer pensionsunderlaget att bero av den avlöning, som
bestämmes vid reglering av befattningen.
d) Sakkunniga påpeka emellertid, att det finnes en grupp småskollärarinnor
som enligt den sålunda föreslagna allmänna regeln skulle få en pension, som synes
otillräcklig och alltför låg i jämförelse med den, som andra småskollärarinnor få.
Det är sådana oexaminerade lärarinnor, vilka vid innevarande års början äro berättigade
till helt ålderdomsunderstöd eller som blivit antagna efter den 31 dec.
1907. Dessa kunna nämligen enligt förenämnda kungörelse den 16 sept. 1918
icke komma i åtnjutande av högre kontant avlöning än 1,000 kronor och skulle
alltså få en pension av 750 kronor. Skolöverstyrelsen har den 24 aug. 1918 föreslagit
för dem en pension av 1,000 kronor, ett förslag som de sakkunniga upptagit
i mom. 4.
e) De sakkunniga erinra om att det sedan länge varit ett önskemål, att skoldistrikt,
som i vederbörlig ordning beviljat inom distriktet anställda lärare lönetillägg
utöver av staten fastställd minimilön, måtte för sådan tjänst kunna vinna
delaktighet i pensionsinrättningen för det belopp, som utöver ersättning för bostad,
bränsle och övertidsläsning blivit fastställt som slutlön.
Folkskolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande över lärarlönenämndens förslag
till nytt reglemente för pensionsinrättningen tillstyrkt, att sådan rätt matte beviljas
skoldistrikten. Löneregleringskommittén fann sig »under förhanden var ande
omständigheter» icke krama tillstyrka förslaget, utan att dock anföra något särskilt
skäl för sitt avstyrkande.
De sakkunniga ha upptagit detta förslag i mom. 3 och föreskrivit sådana
villkor för pensionsunderlagens förhöjning, som enligt de sakkunnigas förmenande
böra häva de betänkligheter, som skulle kunna hysas däremot och som väl även
föranlett löneregleringskommitténs avvisande hållning. Dessa villkor innebära
följande.
Pensionsunderlagen må ej höjas utan vederbörande skolöverstyrelses hörande.
Denna skall tillse, att pensionsunderlagen för befattningar hos samme huvudman
stå i skäligt förhållande till varandra, varav bl. a. följer, att de ej kunna höjas
för vissa tjänster utan motsvarande höjning för andra. Även skola pensionsunderlagen
så avvägas, att de icke överstiga vad som gäller för befattningar av
jämförlig art i statens tjänst. Denna bestämmelse är på en gång smidigare och
mera effektiv än införandet av ett visst maximum för pensionsunderlaget. För
folkskollärare innebär den, att pensionsunderlaget ej bör sättas högre än för övningsskollärare
vid statens folkskoleseminarium. För pensionsförhöjningen skall
54
Departements
chefen.
Genast börjande
pensions
belopp.
2fu gällande
bestämmelser.
Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 336.
Inmidnmimeii enligt kap. IV § 11 och kap. I § 9 erlägga dels en årlig avgift av
6 /S /" av pensionsunderlagets höjning, dels den engångsavgift, som erfordras för
att tacka kostnaden för pensionsförhöjningen för dem, som äro anställda vid tiden
tor beslutet om höjningen.
. 9m föreskrifter fastställas, finns det, mena de sakkunniga, intet skäl
att icke medgiva att vid pensionsunderlagets bestämmande hänsyn även tages till
den särskilda ersättning, som lämnas för övertidsläsning, eller till det särskilda
arvode, som tillkommer överlärare vid folkskola, rektor vid högre folkskola samt
rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola, Det senare kar
sm motsvarighet däri, att enligt gällande bestämmelser pensionsunderlaget för rektor
vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminarium och statens folkskoleseminarium
ävensom för föreståndare vid folkhögskola och dövstumskola är bestämt med hänsyn
till den högre avlöning, han i denna egenskap äger uppbära, även om han
innehar befattningen på förordnande för viss tid.
f) Till sist påpeka de sakkunniga, att de funnit det nödvändigt att inrymma
åt pensionsanstaltens styrelse rätt att, efter vederbörande skolöverstyrelses hörande,
för en befattning, där avlöningen kan växla från ett år till annat efter tjänstgöringen,
bestämma pensionsunderlaget efter den avlöning, som kan väntas komma
att i medeltal utgå. De tänka härvid främst på särskilda lärare i övningsämnen.
Pa detta sätt torde dessa lärares pensionsrätt bliva reglerad i så nära anslutning
till vad 1918 års. riksdag beslutat för ordinarie övningslärare vid allmänna läroverk,
som är möjligt med hänsyn till de olika förhållandena.
Jag har intet att erinra mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit.
Att småskollärarnas pensionsunderlag böra bestämmas efter samma
regel som folkskollärarnas, synes mig vara nödvändigt.
Med de reglerande föreskrifter, som de sakkunniga givit för pensionsunderlagens
höjning över fastställda minimibelopp, synes ingen betänklighet
finnas däremot. Det kan ej annat än vara till skolväsendets
fromma, att sålunda möjlighet beredes att ställa pensionerna i förhållande
till de verkliga lönerna, även om vikten härav numera må vara
mindre än förut, sedan minimibeloppen höjts så väsentligt. De sakkunnigas
förslag, att pensionsunderlagen för överlärare och rektorer
må kunna bestämmas med hänsyn till de särskilda arvoden dessa åtnjuta,
synes mig även välbetänkt och gagneligt.
För pensionsinrättningens delägare gälla följande bestämmelser
angående pensionens belopp:
Om läraren uppnått pensionsåldern eller varit skyldig att avgå i
följd av sjukdom eller arbetsoförmåga, utgår hel pension, om tjänstårens
antal är minst
30 år för kvinnlig lärare vid kommunal mellanskola,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr H3fi.
56
33 år för annan lärare.
Är tjänstårens antal mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill;
dock att, om avgången föranledes av sjukdom eller arbetsoförmåga,
pensionen icke må understiga av den grundlön jämte ålderstillägg,
läraren vid avgången från tjänsten författningsenligt ägt uppbära.
Om läraren avgår före pensionsåldern frivilligt men med rätt till
pension (alltså efter fyllda 55 levnads- och 25 tjänstår), utgår pensionen
med belopp, som beräknas sålunda, att från beloppet av hel pension
avdrages 1ju för varje år, varmed levnadsåldern understiger 60 år,
ävensom, där antalet tjänstår understiger skillnaden mellan levnadsåldern
och talet 27, 7,3 för varje sålunda felande tjänstår.
För understödsanstalten gälla följande bestämmelser:
För helt understöd fordras 30 tjänstår och 55 levnadsår.
Lärare, som avgår på grund av försvagad hälsa, bristande syn
eller hörsel eller annan sådan anledning, är berättigad till avkortat understöd,
om tjänstårens antal är 25 och levnadsårens antal är 50 för man
och 45 för kvinna. Avkortningen sker efter i reglementet meddelad
tabell (lägsta beloppet 205 kronor).
Lärare, som blivit obotligt sjuk, är efter 15 tjänstår berättigad till
205 kronors understöd.
Obotligt sinnessjuk lärare är berättigad till 205 kronors understöd.
De sakkunniga föreslå:
Kap. II § 7. 1. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande
särskilda bestämmelserna, beräknas vid avgång enligt § 1 genast börjande tjänstepension
enligt nedan angivna regler.
a) Pensionen är lika med befattningens tjänstepensionsunderlag (hel pension),
om den avgående räknar det härför stadgade antalet tjanstår. Om tjänstårens
antal är mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill.
Dock skall gälla, att
b) om avgången sker enligt § 1 b), hel pension utgår oberoende av tjänstårens
antal, och om avgången sker enligt § 1 c) eller d), minst 8A av hel pension
utgår, dock i båda fallen med den inskränkningen, att pensionen ej må överstiga
den pension, som den avgående skulle få, om han kvarstode i befattningen till
pensionsåldern,
c) om den avgående ej innehaft befattningen i minst 5 tjänstår, hel pension
utgör medeltalet av hans tjänstepensionsunderlag under de sista 5 åren eller det
mindre antal tjänstår han räknar,
d) om den avgående har hustru eller barn, vilka i händelse av hans frånfälle
skulle vara berättigade till familjepension, pension utgår med minst det belopp,
varmed denna familjepension skulle utgå,
Sakkunnigas
förslag.
56
Kung!. Maj:ts Proposition Nr H3t>.
e) om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknade minst 10
tjänstår eller, där han avgår före denna ålder, han icke räknar så många tjänstår,
att de tillsammans med de år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst
nämnda antal, pensionen beräknas försäkringstekniskt,
f) om den avgående åtnjutit tjänstledighet för att bestrida annan befattning,
som varit förenad med tjänstepensionsrätt i pensionsanstalten, bestämmes pensionens
belopp utan hänsyn till den senare befattningen; detsamma gäller om den,
som, efter att hava avgått från en befattning med pension, får en annan befattning,
dock med det undantag, som särskilt stadgas i § 11.
2. I de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna kan stadgas, att
genast börjande tjänstepension vid avgång enligt § 1 skall beräknas försäkringstekniskt,
om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknade minst det
antal tjänstår, som i de särskilda bestämmelserna stadgas för liel pension, eller, där
han avgår före denna ålder, han icke räknar så många tjänstår, att de tillsammans
med det antal år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst nämnda antal.
Kap. Il § 8. När enligt § 7 genast börjande tjänstepension skall beräknas
försäkringstekniskt, bestämmes den enligt § 7 mom. 1 a) och b) efter ett tjänstepensionsunderlag,
som beräknas enligt nedan angivna huvudsakliga regler.
1. Den med en befattning förenade tjänstepensionsrätten anses grundad på
ett försäkringsavtal, enligt vilket pensionen vid avgång enligt § 1 beräknas såsom
i 7 mom. 1 a) och b) sägs och eu mot denna rätt svarande årlig försäkringsavgift
erlägges under hela tjänstetiden, såvida ej denna försäkringsavgift är större
än den högsta försäkringsavgift, som enligt mom. 2 må tillgodoräknas befattningshavaren.
I sistnämnda fall nedsättes det tjänstepensionsunderlag, efter vilket
pensionen beräknas, så att tjänstepensionsrättens kapitalvärde är lika med kapitalvärdet
av de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas under tjänstetiden. Så
länge tjänstårsberäkningen icke avbrytes, äro tjänstepensionsrätten och den för
varje tjänstår tillgodoräknade försäkringsavgiften oförändrade.
Sker avbrott i tjänstårsberäkningen, bestämmes tjänstepensionsrätten, såsom
i § 10 stadgas för det fall, att befattningen indragits. Börjar åter tjänstårsberäkningen,
beräknas för den därefter följande tjänstetiden försäkringsavgiften med
hänsyn tagen till den fond, som beräknas vara samlad för befattningshavaren
genom de förut tillgodoräknade försäkringsavgifterna. Om den så beräknade
försäkringsavgiften icke överstiger den, som enligt mom. 2 högst må tillgodoräknas,
blir tjänstepensionsrätten lika med vad den var före avbrottet. I annat fall
nedsättes den tillgodoräknade försäkringsavgiften och befattningshavarens pension
bestämmes efter ett så beräknat tjänstepensionsunderlag, att kapitalvärdet av hans
tjänstepensionsrätt blir lika med summan av nämnda fond och kapitalvärdet av
de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas under återstående tjänstetid.
På liknande sätt förfares vid övergång till annan befattning eller ändring av
befattnings tj änstepensionsunderlag.
Har befattningshavare tidigare haft annan befattning med tjänstepensionsrätt
i av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, göres
liknande beräkning med avseende på de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas
honom i den befattningen, och det inflytande deras tillgodoräknande bör hava på
de i den senare befattningen tillgodoräknade försäkringsavgifterna.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
57
2. Den tillgodoräknade försäkringsavgiften må icke överstiga den, som skulle
beräknas, om befattningshavaren, utan att förut hava räknat tjänstår, utnämnts till
befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern med samma antal år,
som det fordras tjänstår för hel pension.
3. Vad i § 7 mom. 1 c), d) och f) sägs skall gälla även när pensionen beräknas
försäkringstekniskt.
Kap. II § 9. Om enligt de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
rätt till genast börjande tjänstepension inträder jämväl i vissa fall, då befattningshavaren
icke är skyldig enligt § 1 att avgå, beräknas pensionens belopp
på sådant sätt, att pensionens kapitalvärde är lika med den fond, som beräknas
vara samlad för den avgående genom de honom enligt § 8 tillgodoräknade försäkringsavgifterna.
Kap. IY § 8. I fråga om beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp
gäller vad i kap. II § 7 mom. 1 stadgas; dock att för den, som vid avgång
med genast börjande pension är rektor, föreståndare eller överlärare och i denna
egenskap har högre tjänstepensionsunderlag, hel tjänstepension beräknas såsom
medeltalet av de tjänstepensionsunderlag, som varit för honom gällande under de
senaste 10 åren eller den kortare tid, han innehaft med tjänstepensionsrätt förenad
befattning.
De sakkunnigas förslag överensstämmer i huvudsak med vad som Departemenisnu
gäller för pensionsinrättningens delägare. Olikheterna, som jag finner
väl motiverade, äro följande:
a) Om avgången föranledes av olycksfall i tjänsten eller av i tjänsten
ådragen sjukdom utgår den pension, som skulle tillkomma den avgående,
om han kvarstode i tjänsten till pensionsåldern. Han får alltså
hel pension, om summan av det antal tjänstår han räknar vid avgången
och det antal år, som återstå till pensionsåldern, uppgår till 30 för kvinnlig
lärare vid kommunal mellanskola och 33 för annan lärare. Är nämnda
summa mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill.
Som synes är denna bestämmelse i regel gynnsammare än den nu
gällande. Detta motiveras därav, att läraren i detta fall är skyldig att
genast avgå.
b) Om avgången förorsakas av på annat sätt uppkommen arbetsoförmåga,
utgör pensionen minst 3/l av hel pension; dock att, om den
under a) nämnda summan är mindre än 30 resp. 33, pensionen ej får
överstiga den, som skulle utgå enligt regeln under a).
Enligt denna bestämmelse kommer i detta fall pensionen i regel
att vara minst 3/4 av hel pension eller */i« av avlöningen i högsta lönegraden.
Bestämmelsen är alltså gynnsammare än den nu gällande för dem,
som drabbas av arbetsoförmåga så tidigt, att de icke intjänat alla ålderstillägg.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 299 haft. (Nr 336.)
8
58
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 336.
Enligt den civila pensionslagen utgår i fallet a) hel pension och i
fallet b) V4 av hel pension. Till formen överensstämma de sakkunnigas
huvudregler för dessa båda fall med den civila pensionslagen. Men i
verkligheten äro de sakkunnigas förslag något gynnsammare. Det är
nämligen att märka, att pensionsunderlagen enligt de sakkunnigas förslag
bero endast av avlöningen i högsta lönegraden, men enligt den
civila pensionslagen av lön och intjänade ålderstillägg. I den civila
pensionslagen finns däremot icke någon motsvarighet till den reduktion,
som de sakkunniga föreslå för det fall, att den avgående icke räknar så
många tjänstår, att han skulle få hel pension, om han kvarstode i tjänsten
till pensionsåldern. Sådan reduktion synes mig vara alldeles på
sin plats.
c) Om den avgående ej innehaft sin tjänst i minst 5 år, är hel pension
lika med medeltalet av de pensionsunderlag, som han haft under de
sista 5 åren, och ej lika med den befattnings pensionsunderlag, från vilken
avgången sker.
Samma bestämmelse finnes i den civila pensionslagen. Den har
betydelse för det fall, att en lärare under de sista 5 åren fått sitt pensionsunderlag
höjt, antingen genom förflyttning till annan tjänst eller därigenom
att huvudmannen berett honom högre pensionsunderlag i sin
tjänst. Jag finner det riktigt, att folkskollärarna ej i detta avseende
få gynnsammare beräkning av pensionen än statens civila tjänstinnehavare.
Det må påpekas, att för överlärare, rektor eller föreståndare, som
i denna egenskap har högre pensionsunderlag, skall hel pension beräknas
som medeltal av de 10 sista årens pensionsunderlag. Det fordras alltså,
att han i 10 år skall ha haft det högre pensionsunderlaget, för att pensionen
skall bliva lika med detsamma. Detta gäller nu för dövstumskolas
föreståndare.
d) Om den avgående har hustru eller barn, vilka i händelse av hans
frånfälle skulle hava rätt till familjepension, utgår hans pension med
minst det belopp, varmed denna familjepension skulle utgå.
I likhet med de sakkunniga finner jag denna bestämmelse motiverad
därav, att det icke är lämpligt, att familjeförsörjaren uppbär mindre
pension än den, som vid hans frånfälle skulle tillfalla hans efterlevande.
Bestämmelsen kan emellertid få betydelse endast i undantagsfall, då
familjen är stor och pensionsunderlaget litet.
e) Om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknar
10 tjänstår, har han, såsom förut nämnts, icke rätt till pension enligt
reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning. Denna bestäm
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
r>9
Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 336.
mclse liar från den civila pensionslagen införts i det nu föreslagna reglementet
för pensionsanstalten. Visserligen torde något sådant fall ytterst
sällan komma att inträffa, varför bestämmelsen bär mycket liten praktisk
betydelse. Men skulle sådant fall förekomma, synes det mig principiellt
oriktigt att icke låta den avgående få någon pension. Skulle
hans pension beräknas efter den vanliga avkortningsregeln, skulle den
emellertid komma att svara mot en så hög försäkringsavgift, att en reduktion
synes vara på sin plats. Därför föreslå de sakkunniga, att den
skall beräknas försäkringstekniskt, varav enligt kap. IT § 8 följer, att
den så reduceras, att den ej svarar mot högre försäkringsavgift än den,
som svarar mot en inträdesålder av 27 år. Detta förslag finner jag
lämpligt och ansluter mig alltså till detsamma.
f) Pension åt lärare, som avgår frivilligt efter fyllda 55 år, beräknas
försäkringstekniskt enligt kap. II § 8 och icke efter den mekaniska
regel, som nu gäller enligt pensionsinrättningens reglemente. Denna
senare är något förmånligare. En manlig folkskollärare, som utnämnts
vid 25 års ålder och avgår vid 55 års ålder, får enligt nämnda regel ungefär
63% av hel pension, men efter försäkringsteknisk beräkning 60%.
Den mekaniska regeln gynnar alltså dem, som gå i förtid. Jag finner därför
de sakkunnigas förslag lämpligt, vilket ger den avgående den pension,
som han intjänat under sin tjänstetid.
Som förut nämnts har för närvarande den, som avgår utan rätt till
genast börjande pension, icke någon rätt till uppskjuten pension. Sakkunnigas
förslag i fråga om beräkningen av uppskjuten pensions belopp
lyder:
Kap. II § 10. Uppskjuten tjänstepension beräknas efter ett tjänstepensionsunderlag,
som bestämmes på sätt nedan sägs, och är lika med:
a) detta tjänstepensionsunderlag, om den börjar utgå först vid pensionsåldern,
b) SA av detsamma, om den börjar utgå tidigare.
Tjänstepensionsunderlaget bestämmes så, att tjänstepensionsrättens kapitalvärde
vid avgången är lika med den fond, som beräknas vara samlad för den avgående
genom de försäkringsavgifter, som tillgodoräknats honom enligt § 8 i befattningen;
dock att om avgången icke föranletts av befattningens indragning,
högre försäkringsavgift icke må tillgodoräknas än den tjänstepensionsavgift, som
ålegat befattningshavaren enligt reglementet.
Såsom jag redan uttalat, finner jag det riktigt, att den, som avgår
i förtid, skall bibehålla den pensionsrätt, som han intjänat under sin tjänstetid.
Det får han, om den uppskjutna pensionens belopp beräknas så,
att den motsvarar hela den försäkringsfond, som beräknas vara samlad
Uppskjuten
pensions belopp.
Sakkunnigas
förslag.
Departe
mentschefen.
Reduktion ao
pension för
den, som får
ny tjänst.
No gällande
bestämmelser.
60 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
för den avgående. Som synes föreslå de sakkunniga, att den uppskjutna
pensionen skall beräknas på detta sätt, om avgången föranledes av befattningens
indragning. Men i andra fall skall den beräknas så, att den
svarar blott mot den avgåendes egna avgifter, alltså icke mot den del av
fonden, som svarar mot huvudmannens och statens avgifter för honom.
Anledning till denna avvikelse från den rationella beräkningen angiva
de sakkunniga vara, att de icke ansett sig kunna föreslå gynnsammare
beräkning än den som riksdagen godkänt i fråga om vissa icke ordinarie
befattningshavare vid statens affärsdrivande verk. Såsom jag redan
i annat sammanhang framhållit, finner jag mig av samma skäl böra tillstyrka
de sakkunnigas förslag i denna del.
Genom den försäkringstekniska beräkningen bestämmes det pensionsunderlag,
efter vilket den uppskjutna pensionen skall beräknas.
Inträder före pensionsåldern sådan invaliditet, att den avgångne blir
förklarad berättigad till pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,
så blir pensionen lika med 3/4 av pensionsunderlaget. Börjar
pensionen utgå först vid pensionsåldern, blir den lika med pensionsunderlaget.
För folkskollärarnas pensionsinrättning är följande stadgat:
Skulle den, som efter erhållet avsked kommit i åtnjutande av pension,
åter såsom ordinarie lärare tillträda tjänst vid folkskola, skall under
den tid, han sådan beställning innehar, pensionen, om den är större
än lönen, minskas med ett däremot svarande belopp, eller, om densamma
understiger eller jämnt motsvarar lönen, helt och hållet indragas.
Kvarbliver han minst fem år i sådan tjänst, äger han, vid därefter erhållet
avsked, undfå den större pension, vartill denna tjänst kan honom
berättiga. I annat fall må han, efter avskedstagandet, åter tillträda
den honom förut tillagda pension.
Pensionerad lärare, som tjänstgör såsom extra ordinarie eller vikarierande
lärare, är skyldig att under sådan tjänstgöring vidkännas
avdrag å pension med sjuttiofem kronor för läsmånad eller sexhundra
kronor för år, dock med undantag för den händelse att pensionerad
lärare under högst en lästermin vikarierar för sådan lärare, som är tjänstledig
på grund av sjukdom eller annat tillfälligt förfall.
För ålderdomsunderstödsanstalten är stadgat:
Om den, som börjat att uppbära understöd från anstalten, mottager
nytt förordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen
inrättad skola, förlore han understödet för den tid, under vilken
han uppbär lön såsom lärare, dock med undantag för det fall att en
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336. 61
understödstagare vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjänstgörande
lärare under kortare tid vikarierar för denne. Kvarbliver han
vid det nya förordnandet under minst fem år, må han vid dess frånträdande
undfå det större understöd, vartill förordnandet kan berättiga
honom. I annat fall äger han efter avgång från förordnandet åter tillträda
det honom förut tillagda understödet.
De sakkunniga föreslå:
Kap. II § 11. Om den, som avgått på grund av § 1 mom. 1 b), c) eller d)
med genast börjande tjänstepension, sedermera ånyo får med tjänstepensionsrätt i
denna anstalt förenad befattning, är huvudmannen för den nya befattningen skyldig
att anmäla det för pensionsanstaltens styrelse. Från den dag, då rätt till avlöningen
i den nya befattningen inträder, skall tjänstepensionen indragas, om avlöningen
i den nya befattningen överstiger eller är lika med den avlöning, som
skulle tillkommit honom, om han bibehållit den förra befattningen och bestritt
densamma oförvitligt och utan avbrott. Om däremot förstnämnda avlöning understiger
den sistnämnda, skall tjänstepensionen från nämnda dag nedsättas till
det belopp, som utgör skillnaden mellan de båda avlöningarna.
Vid avgång från den andra befattningen återfår han sin förra pension, dock
att, om han avgår efter uppnådd pensionsålder eller på grund av § 1 och den
pension, som bestämmes med hänsyn tagen till den andra befattningen och hans
tjänstgöring såväl i denna som i den första, är större än hans förra pension, han
erhåller denna högre pension; om den andra befattningens tjänstepensionsunderlag
är lägre än den förstas, tilllämpas därvid utan ansökan § 5 mom. 4.
Som synes avviker sakkunnigas förslag väsentligt från nu gällande
bestämmelser. Enligt detsamma må pension i regel utan reduktion
förenas med lön för annan tjänst. Undantag göres endast för pension
vid avgång på grund av invaliditet.
Efter att hava erinrat om att de sakkunniga för pensionsväsendets
centralisering även uttalat sig mot dylik reduktion motivera de saksakkunniga
sitt förslag på följande sätt:
Vore pensionen en nådegåva eller ett understöd, som lämnades endast åt den,
soin vore i behov därav, så vore det rimligt, att den reducerades, om behovet
minskades eller upphörde. Sådan reduktion borde då ske ej blott om behovet
minskades därigenom, att pensionstagaren finge en tjänst av visst slag, utan alltid
när han genom eget arbete skaffade sig viss inkomst och naturligtvis även om
han utan arbete hade tillräcklig inkomst. Det är omöjligt att se, varför en pensionerad
folkskollärare skall få sin pension reducerad, om han får anställning vid
folkskola, men icke om han blir anställd vid en dövstumskola, en sinnesslöanstalt,
en enskild högre läroanstalt o. s. v. Han har under sin tjänstetid arbetat för
Sakkuntiu/as
förslag.
Sakkunnigas
motivering.
62
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.
lägre lön, därför att en del av lönen innehållits och i form av egna avgifter och
statsbidrag gått till pensionsanstalten för beredande av pension. När tjänstetiden
är slut, bör han hava ovillkorlig rätt till denna pension, utan hänsyn till hans
förmögenhetsförhållanden eller hans inkomst av fortsatt arbete i annan tjänst.
Och har han under sin tjänstetid samtidigt bestritt tvenne med pension;-rätt förenade
tjänster, bör han efter tjänstetidens slut hava rätt till oavkortade pensioner
för båda tjänsterna, enär de avlöningar, han uppburit för tjänsterna, varit
reducerade med hänsyn till hans rätt till dessa pensioner.
Anledningen till att dylika reduktioner för vissa (ingalunda alla) fall stadgats
lär hava varit, att man funnit det kunna leda till missbruk, att t. ex. en folkskollärare,
som visste sig kunna med säkerhet räkna på att erhålla förordnande
som extra ordinarie, toge avsked med pension för att fortsätta kanske i samma
tjänst och då i lön och pension sammanlagt uppbära större belopp än förut i lön
som ordinarie. Och det måste medgivas, att om detta skulle förekomma annat än
i rena undantagsfall, så skulle det ådagalägga, att pensionsbestämmelsema vore
oriktigt avvägda. Men felet vore då ej att söka däri, att pensionen under alla
omständigheter utginge med oreducerat belopp, sedan den väl var intjänad, utan
däri att pensionsåldern satts lägre, än som hänsynen till lärarnas tjänsteduglighet
krävde och tillgången på lärarkrafter medgåve. Av båda dessa skäl har den hittills
stadgade pensionsåldern 55 år otvivelaktigt varit för låg. Att den varit för
låg med hänsyn därtill, att lärarna i allmänhet icke vid den åldern äro i behov
av att sluta, är numera allmänt erkänt och har därför pensionsåldern höjts till
60 år. Att den varit för låg med hänsyn till tillgången på lärarkrafter, är tydligt,
då faktiskt lärarbrist rått, en brist som naturligtvis ökats därigenom att tjänstetiden
inskränkts mer än nödigt genom en onödigt tidig pensionsålder. Men härav
följer å andra sidan, att om även härefter någon gång en pensionerad folkskollärare
förordnas som lärare vid folkskola, så kommer det att ske, endast om lärarbristen
fortfar trots de bättre lönerna och den höjda pensionsåldern och därför
något skoldistrikt tvingas att anställa en pensionerad lärare i brist på yngre kraft.
Sådana fall måste bliva sällsynta.
Den som uppnått pensionsåldern, får enligt kap. IY § 10 icke innehava med
pensionsrätt förenad, vare sig ordinarie eller extra ordinarie befattning, med mindre
medgivande därtill lämnats av vederbörande skolöverstyrelse eller folkskolinspektör,
vilket tydligen ej kommer att lämnas i fråga om den, som redan erhållit pension,
i annat fall än då det för huvudmannen är omöjligt att på annat sätt få befattningen
besatt med ''behörig innehavare.
Det är emellertid att märka, att den nu lämnade motiveringen för att pensionen
ej bör reduceras, om den pensionerade får ny tjänst, tar hänsyn endast
till det fall, att den pensionerade uppnått pensionsåldern, när han avgick. Om
han avgått med pension på grund av invaliditet eller sjukdom, men sedermera
blir i stånd att mottaga ny med pensionsrätt förenad tjänst, måste därmed skäl
anses föreligga för den meningen, att han i verkligheten icke varit »för framtiden
oförmögen att behörigen sköta sin tjänst», såsom förutsattes vid pensionens beviljande.
Då kan det alltså vara motiverat att indraga eller reducera den en gång
under en oriktig förutsättning beviljade pensionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Iiungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
G3
För detta fall föreslå de sakkunniga för pensionsväsendets centralisering, att
det skall kunna i pensionsbestämmelserna stadgas, att det vid avgång på grund
av sjukdom eller invaliditet kan beviljas icke pension, utan provisorisk livränta,
som skall kunna reduceras eller indragas, om det sedermera visar sig, att arbetsoförmågan
var övergående, och ny anställning, som svarar mot vederbörandes utbildning,
kan beredas honom.
I anslutning härtill föreslå vi, att den, som erhållit genast börjande pension
efter avgång på grund av sjukdom eller invaliditet, men sedermera ånyo erhåller
med pensionsrätt i denna anstalt förenad befattning, skall vara underkastad reduktion
eller indragning av sin pension. Däremot skall sådant stadgande icke gälla för
den, som avgått först efter uppnådd pensionsålder.
Principen för reduktionen är den, att pensionen skall få bibehållas endast i
den mån, som må erfordras för att avlöningen i den nya befattningen tillsammans
med den reducerade pensionen må uppgå till det belopp, som befattningshavaren
skulle hava uppburit, därest han kunnat kvarstå i den första befattningen och
kommit i åtnjutande av de ålderstillägg, som han då kunnat under mellantiden
intjäna.
När en pensionstagare, som sålunda fått sin pension reducerad, avgår från
den andra befattningen, återfår han alltid minst den pension, han ursprungligen
fått för den första befattningen. Men om han avgår efter uppnådd pensionsålder
eller på grund av § 1 och den pension, som bestämmes med hänsyn tagen
till den andra befattningen och hans tjänstgöring i såväl denna som den första,
är större än hans första pension, får han denna högre pension. Härvid skall, om
den andra befattningens pensionsunderlag är lägre än den förstas, han anses hava
bibehållit den första befattningens pensionsunderlag, därest han innehaft densamma
i minst 15 år.
Då enligt vårt förslag pensionsanstalten icke skall erhålla årliga uppgifter
från skoldistrikten angående de anställda lärarnas namn, kan pensionsanstalten
icke göra den sålunda föreskrivna reduktionen av pensionen, med mindre pensionstagarens
nyanställning anmäles av huvudmannen. Yi hava därför föreslagit sådan
anmälningsskyldighet.
Frågan huruvida och i vad mån pension bör reduceras, om pensions- Departementstagare
får ny befattning, är tydligen av principiell betydelse. Nu gällande ehefenpensionsbestämmelser
för statens befattningshavare och för andra befattningshavare,
till vilkas pensionering staten lämnar bidrag, innehålla
i detta avseende stadganden av växlande innebörd.
I den civila pensionslagen § 16 stadgas, att reduktion skall ske, om
pension skall förenas med lön eller pension för annan statstjänst; dock
skall reduktion icke ske, om summan av pensionen och lönen eller av
de båda pensionerna understiger 3,000 kronor. Reduktionen drabbar
den de! av pensionen, som beräknas motsvara statens bidrag, men icke
den del, som svarar mot befattningshavarens egna avgifter. Reduktion
64
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
sker icke, om pensionen förenas med lön eller pension för annan tjänst
än statstjänst, även om staten bidrager till den andra tjänstens lön eller
pension.
Liknande reduktionsregler gälla enligt statens järnvägars pensionslag
och reglementet för arméns pensionskassa.
I pensionsbestämmelserna för de affärsdrivande verkens icke ordinarie
personal givas även föreskrifter om reduktion, liknande dem i den civila
pensionslagen.
I pensionsbestämmelserna för telegrafverkets ordinarie personal
stadgas däremot icke någon dylik reduktion.
Reduktionsreglerna i reglementena för folkskollärarnas pensionsinrättning
samt småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt avvika,
såsom framgår av ovan lämnade redogörelse för dem, från den civila pensionslagens
regler. Reduktionen kan här drabba även den del, som svarar
mot befattningshavarens egna avgifter. Reduktion sker endast, om pensionen
förenas med lön för tjänst, som är delaktig i pensionsinrättningen
eller ålderdomsunderstödsanstalten, alltså icke för statstjänst utan sådan
delaktighet eller för annan tjänst, även om staten bidrager till lönen.
Någon reduktion vid förenande av två pensioner föreskrives icke.
Reduktionsregeln i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt
överensstämmer i princip med regeln i § 19 av reglementet för
folkskollärarnas pensionsinrättning men avser endast de fall, då pension
förenas med lön för tjänst, som är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Alltså kan pension från denna anstalt utan reduktion förenas
med pension för vilken tjänst som helst eller med lön för tjänst, som ej
är delaktig i anstalten.
Det anförda må vara nog för att visa, att nu gällande bestämmelser
strida mot varandra och icke äro grundade på någon hållbar princip.
Det synes mig, att de sakkunniga hava rätt däri, att denna fråga
icke kan få en med billighet och rättvisa överensstämmande lösning,
med mindre man fasthåller vid att pensionen är en uppskjuten lön för
fullgjort arbete. Jag gillar alltså de sakkunnigas förslag, att intjänad
pension icke bör reduceras, även om pensionstagaren skulle komma i
åtnjutande av pension eller lön för annan tjänst. Enligt denna princip
blir det, såsom de sakkunniga framhålla, endast invalidpension, som
bör reduceras, om pensionstagaren får ny befattning och sålunda visar
sig icke längre vara oförmögen till arbete.
Vad de sakkunniga föreslå i fråga om invalidpensions reduktion finner
jag även vara lämpligt. Då pensionstagaren får behålla så mycket av
sin pension, att den tillsammans med lönen i den nya befattningen uppgår
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 330. (15
till den lön lian skulle Lava haft i sin förra befattning, om han ej behövt
avgå från densamma, får han den ersättning, som bör tillkomma honom
för den förlust, som den övergående arbetsoförmågan medfört.
Även gillar jag vad de sakkunniga föreslå angående pensionens
storlek efter avgången från den andra befattningen.
De sakkunniga föreslå:
Kap. II § 12. 1. Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för
olycksfall i arbetet äger tillämpning, drabbas av olycksfall i tjänsten och avgår
från befattningen med genast börjande tjänstepension, skall pensionen minskas
med den livränta, som må enligt nämnda lag till honom utgå som ersättning för
olycksfallet, eller, om pensionen icke överstiger livräntan, helt indragas.
För närvarande finnes icke någon dylik bestämmelse.
Beträffande denna bestämmelse har riksförsäkringsanstalten i sitt
förenämnda utlåtande den 4 mars 1919 anfört följande:
Mot de bestämmelser, som av de sakkunniga föreslagits i kap. II § 12 mom. 1
vill riksförsäkringsanstalten anmärka, att enligt dess lydelse avdrag för livränta,
utgående enligt olycksfallsförsäkringslagen, endast skulle få ske i det fall, att befattningshavaren
drabbas av olycksfall i tjänsten och avgår från befattningen med
genast börjande tjänstepension. I alla andra fall av pension (vare sig genast börjande
eller uppskjuten) skulle pensionen utgå från pensionsanstalten utan hänsyn
till livräntan enligt olycksfallsförsäkringslagen. Nu är det visserligen möjligt, att
nämnda livränta under de i 11 § av olycksfallsförsäkringslagen angivna villkor
skulle kunna minskas genom avdrag, men även om avdrag skedde i hela den utsträckning,
som är möjlig, skulle i regeln åtminstone en del av livräntan fortfarande
komma att utgivas av försäkringsinrättningen. I nu ifrågavarande fall
skulle alltså i regel följande förhållande inträffa. Pensionsanstalten utgiver pension
enligt reglementet. Försäkringsinrättningen utgiver enligt olycksfallsförsäkringslagen
någon större eller mindre del av livräntan, vilket belopp ej kan på förhand
närmare angivas. Fn befattningshavare, som skadats genom sådant olycksfall,
varom nu är fråga, som medför livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, skulle
alltså på nu angivna sätt i regel erhålla bättre förmåner än andra befattningshavare.
För undvikande härav föreslår riksförsäkringsanstalten i stället för förslagets
kap. II § 12 mom. 1 följande stadgande, som i sak sammanfaller med
riksförsäkringsanstaltens motsvarande förslag i ämbetsverkets utlåtande den 30
december 1918 över betänkande, avgivet av sakkunniga för pensionsväsendets
centralisering:
Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för olycksfall i arbete
äger tillämpning, drabbas av olycksfall och livränta på grund härav utgår enligt
samma lag, skall pensionen minskas med livräntan, eller, om pensionen icke överstiger
densamma, helt indragas.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 299 Käft. (Nr 336.) 9
Reduktion av
pension rid
olif eks fall i
tjänsten.
Sakkunnigas
förslag.
Riksförsak
ringsaustal
ten.
66
Kungl. Mgjt.is Proposition Nr 336.
Det är givet, att stadgandet endast avser sådana fall, då livräntan utgår på
grund av försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen, obligatorisk eller frivillig,
i fråga om vilken befattningshavarens huvudman är arbetsgivare i olycksfallsförsäkringslagens
mening. Någon skillnad i nu ifrågavarande avseende mellan obligatorisk
och frivillig försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen torde tydligen icke
böra uppställas. Arbetsgivaren (huvudmannen) betalar i båda fallen försäkringsavgiften.
Departements- Då den av riksförsäkringsanstalten framställda anmärkningen mot
chefm. avfattningen av förevarande bestämmelse synes mig vara befogad, har
jag ansett mig böra förorda en omformulering av densamma i enlighet
med riksförsäkringsanstaltens förslag.
Deduktion av De sakkunniga föreslå:
pension, om
Tagt^eniigt Kap. II § 12. 2. Om sådana avdrag, som omförmälas i kap. I § 5, gjorts
lagen om all- från befattningshavarens avgifter till pensionsanstalten, skall hans tjänstepension
män pensions- minskas med den del av enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till honom
fursäkring, utgående pensionen, som svarar mot de avgifter, som han enligt nämnda lag erSakkunnigas
iagt under den tid, då hans avgifter enligt reglementet sålunda minskats; dock
0,8 U''J'' att pension, som beräknas försäkringstekniskt, så att den motsvarar befattningshavarens
egna avgifter, icke skall på detta sätt minskas.
Denna bestämmelse är en konsekvens av att enligt de sakkunnigas
förslag (kap. I § 7) befattningshavarnas avgifter till anstalten skola minskas
med de avgifter, som må åligga dem enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.
Departements- Den senast nämnda reduktionen är så påtagligt riktig, att jag ej
eiiefen. ^orde behöva motivera min anslutning till förslaget.
Reduktion av För folkskollärarnas pensionsinrättning är stadgat:
udei^föTfri Har pension:-tagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger
hetsstraff. från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflaKU
gråtande gen eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § straffbestämmelser,
lagen skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar
av pensionen anses förverkade och pensionen alltså utgå med endast
en tredjedel av det ursprungliga beloppet.
För ålderdomsunderstödsanstalten är stadgat:
Understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,
förlore sitt understöd.
Sakkunniga föreslå:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 336.
07
Kap. II § 13. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som ej understiger Sakkunniga»
en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, skall under denna tid endast Va förslag.
av pensionen till honom utgå. Om han har anhöriga, vilka för sitt uppehälle iiro
beroende av honom, må pensionsanstaltens styrelse kunna medgiva dem rätt att
under tiden uppbära återstående del av pensionen.
Vad de sakkunniga här föreslå överensstämmer i princip med mot- Departement»- svarande bestämmelser i lagen om allmän pensionsförsäkring och i de rhtfenav
1917 års riksdag godkända pcnsionsbestämmelserna för vissa icke
ordinarie befattningshavare vid statens affärsdrivancle verk. Sakkunniga
ha därför ansett sig oförhindrade att föreslå denna ändring av nu gällande
bestämmelse för folkskollärarnas pensionsi inrättning, ehuru denna intagits
i reglementet med anledning av att 1918 års riksdag infört densamma
i den civila pensionslagen. Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag.
För folkskollärarnas pensionsinrättning är vidare stadgat: indragning a,
Den, som under loppet af fem år sin pension ej uttagit, varder från Pensionpensionsstaten
avförd. Anmäler han sig sedermera ånyo, äger han att Nu sinande
åter tillträda pensionen, dock ej för längre tid tillbaka än från och med
det nästföregående året.
Pensionstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att därtill äga
Kungl. Maj:ts tillstånd, förverkar därigenom pension för den tid, han
utrikes är.
Varder pensionstagare främmande makts undersåte, eller träder han,
utan sådant tillstånd, i främmande stats tjänst, upphör hans rätt till
pension.
För ålderdomsunderstödsanstalten är stadgat:
Den, som under loppet av fem år ej uttagit sitt understöd, varde
från förteckningen å understödstagare avförd. Anmäler han sig sedermera
ånyo, ankomme det på anstaltens direktion, om och i vilken mån
han åter må inträda i sin förra rätt.
Understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort utan att därtill
äga Kungl. Maj ris tillstånd, förverkar därigenom understödet för den
tid, han utrikes är.
Varder understödstagare främmande makts undersåte, eller träder
han utan Kungl. Maj ris tillstånd i främmande statstjänst, upphör hans
rätt till understöd.
De sakkunniga hava icke upptagit dessa bestämmelser. Sa förslag3
Även jag anser, att de böra utgå. Det synes ej vara skäl att stadga Depån,,némskortare
preskriptionstid för förfallna pensionsbelopp än eljest är stadgat.
Och den omständigheten, att pensionstagare bosatt sig å utrikes ort eller
68
Kungl. Maj ds Proposition Nr 336.
blivit främmande makts undersåte, synes ej böra motivera att beröva
honom den pension, som han med sitt arbete intjänat.
tm för vaken För pensioiisinrättningen är stadgat:
pensun utgå,-. Pension beräknas för fulla månader och vidtager med månaden
bestäm,1,uhel näst efter den, under vilken lönen blivit frånträdd.
Pension upphör att utgå med den månad, under vilken pensionstagare
avlidit eller pension&rätt förlorats.
För understödsanstalten gälla liknande bestämmelser.
Sakkunnigas De sakkunniga föreslå:
förslag.
Kap. II § 14. Genast börjande tjänstepension utgår från och med månaden
näst efter den, då befattningen frånträdes.
Uppskjuten tjänstepension börjar utgå, när den avgångne på grund av varaktig
oförmåga till arbete förklaras berättigad till pension enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring, dock senast vid den för befattningen stadgade pensionsåldern.
Tjänstepension utgår till och med den månad, under vilken pensionstagaren
avlider.
Departements- Som synes överensstämmer förslaget i fråga om genast börjande
chefen, pension med vad som nu gäller.
I fråga om uppskjuten pension överensstämmer det i huvudsak
med vad som nu gäller för vissa icke ordinarie befattningshavare vid
statens affärsdrivande verk.
Jag har intet att erinra mot förslaget.
Årliga pensionsavgifter.
Nu gällande
bestämmelser.
För pensionsinrättningen gälla nu följande bestämmelser om årsavgifter.
1) Varje lärare, som vid årets början innehar tjänst med delaktighet
i pensionsinrättningen, erlägger en årsavgift av 3 7, % av pensionsunderlaget.
2) Skoldistrikt erlägger icke avgift för sina lärare vid den egentliga
folkskolan.
3) Annan huvudman erlägger för varje vid årets början upprättad
lärartjänst, som är delaktig i pensionsanstalten, 6 2/3 % av pensionsunderlaget.
4) Huvudman svarar även för befattningshavarens avgift, med rätt
att göra motsvarande avdrag av hans lön.
5) Staten erlägger dels för lärartjänst vid av skoldistrikt upprättad
egentlig folkskola 6 2/3 % av pensionsunderlaget, dels därutöver för varje
Kung!. Majds Proposition Nr 330. 69
1 pensionsinrättningen delaktig tjänst 2 % av pensionsunderlaget, om
tjänsten vid årets början innehaves av man eller är vakant etter manlig
innehavare, samt 4%, om tjänsten vid årets början innehaves av kvinna
eller är vakant efter kvinnlig innehavare.
Till understödsanstalten erlägger huvudmannen en årsavgift av 18
kronor för varje i anstalten delaktig tjänst, dock icke för vikarie vid
ordinarie förskollärareänst. Läraren är skyldig att a sin lön vidkännas
ett årligt avdrag av 7 kronor.
De sakkunniga föreslå:
Kap. IV § 11. 1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 5
omförmält avdrag skall erläggas av befattningshavare, som har tjänstepensions
rätt
enligt § 1, är: o
för extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anstånd lärare
ävensom för vikarie 1 % av tjänstepensionsunderlaget, för annan befattningshavare
3 Vs % av detsamma.
2. För innehavare av befattning vid av skoldistrikt inrättad folkskola erlägger
skoldistriktet icke någon avgift, dock att, därest befattningshavarens tjänstepensionsunderlag
är högre än det enligt § 3 mom. 2 bestämda, en åilig avgift av
2 Va % av förhöjningen skall erläggas för extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande
ett läsår, anställd lärare sam 62/s % av förhöjningen för annan lärare.
För innehavare av annan befattning, som i § 1 sägs, erlägger huvudmannen
en årlig avgift av 2 Va % av tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie eller på
viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare samt 6*/$ % av tjänstepensionsunderlaget
för annan lärare.
Ur de sakkunnigas motivering må anföras vad de yttra om beräkningen
av avgiften för de obefordrade lärarna:
De obefordrade lärarna vid folkskolan äro nu delägare i småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och hava där ett tjänstepensionsunderlag av 450
kronor samt erlägga en avgift av 7 kronor. Om nu, såsom vi föreslå, deras tjänstepensionsunderlag
höjes till ®A av deras fastställda minimiavlöning, bör man icke
höja deras avgift med större belopp, än som kan anses motsvara den ökade kostnad,
som uppkommer för pensionsanstalten därigenom, att de obefordrade komma
att erhålla högre pensioner än hittills, om de pensioneras som obefordrade. Höjde
man de obefordrade lärarnas avgifter mera, skulle det innebära, att man överflyttade
på dem en del av den pensionskostnad för de befordrade, som staten redan
åtagit sig. Det är nu icke möjligt att beräkna nämnda ökning i pensionsanstaltens
kostnader. Men det är tydligt, att densamma blir mycket ringa, då
numera, sedan även småskolans lärare kunna bliva ordinarie, det måste bliva sällsynt,
att en lärare kvarstår som obefordrad ända tills han pensioneras. Yi ha
därför ansett oss kunna föreslå en så låg tjänstepensionsavgift för de obefordrade
som 1 % av tjänstepensionsunderlaget. Det innebär, att tjänstepensionsavgiften för
en befordrad lärare vid den egentliga folkskolan höjes från 7 kronor till 12 kronor
Sakkunniga*
förslag.
Sakkunnigas
motivering.
70
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
75 öre för man och 11 kronor 25 öre för kvinna samt för en obefordrad lärare
vid småskolan från 7 kronor till 10 kr.
’>ep<ciufen''ts Som synes överensstämma de föreslagna bestämmelserna nära med
vad som nu gäller för pensionsinrättningen, utom i fråga om de obefordrade.
Vad dessas avgifter angår, finner jag förslagets motivering sådan, att jag
biträder detsamma.
För de sakkunnigas beräkning av statens avgift lämnas redogörelse
längre fram. Fn formell olikhet med avseende på denna avgift är att
den icke fixeras i reglementsförslaget. I stället angives den princip,
efter vilken den skall beräknas. Detta synes även mig vara lämpligt.
övergångs- Som vanligt vid pensionsreglering är det nödvändigt att genom
siadganden. särskilda stadgande! förmedla övergången till den nya ordningen. Med
^förslag1 oc//1 avseende på tjänstepensionerna föreslå de sakkunniga följande:
motivering. 1) Enligt den allmänna regeln är hel pension lika med medeltalet
av den avgåendes pensionsunderlag under de senaste fem åren. Tilllämpades
denna regel vid övergången, skulle hel pension för folkskollärare,
som avgår t. ex. år 1920, bliva lägre än för folkskollärare, som avgått
år 1919. Ty för den senare har hel pension bestämts enligt nu gällande
reglemente och sålunda satts lika med pensionsunderlaget under år 1919.
Därför föreslå de sakkunniga den övergångsbestämmelsen, att när hel
pension skall beräknas för den, som före den 1 jan. 1919 innehaft befattning,
som varit förenad med pensionsrätt i pensionsinrättningen eller
understödsanstalten, avlöningen skall anses hava varit bestämd efter de
grunder, som äro gällande efter den 1 januari 1919, och pensionsunderlaget
bestämt efter denna avlöning enligt det nya reglementets bestämmelser.
2) De sakkunniga föreslå, att för den, som före den 1 januari 1919
uppburit pension från pensionsinrättningen eller före den 1 januari 1920
från understödsanstalten, skall för tiden efter den 1 januari 1920 pensionen
höjas med ett belopp, som med 300 kronor överstiger hälften av pensionens
eller understödets förutvarande belopp, dock att sålunda förhöjd
pension, om den tidigare utgått från pensionsinrättningen, icke må
överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000 kronor och, om den tidigare
utgått från ålderdomsunderstödsanstalten, icke må understiga 600 kronor.
Som motivering för denna övergångsbestämmelse anföra de sakkunniga:
Sedan
lång tid tillbaka hava från särskilda av riksdagen beviljade anslag
utgått fyllnadsunderstöd till behövande pensionärer från folkskollärarnas pensionsinrättning
och från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, varigenom
alltför låga pensioner bragts upp till vissa bestämda minimibelopp. Dessa minimi
-
Kungl. Maj ts Proposition Nr 33(i.
71
belopp fastställdes av 191G års riksdag till 800 kronor för pensionärer från pensionsinrättningen
och till 400 kronor för pensionärer från ålderdomsunderstödsanstalten.
Under åren 1917 och 1918 hava dessutom till samtliga pensionärer
från de ifrågavarande pensionsanstaltema utgått krigstidstillägg av statsmedel.
Då emellertid från början den regeln införts, att, från sistnämnda tillägg frånräknats
fyllnadsunderstöd, då sådant erhållits, har det befunnits enklare att för
år 1919 lämna den hjälp, varom här är fråga, blott under en enda form, nämligen
såsom krigstidstillägg. Det är uppenbart, att, sedan särskilda krigstidstillägg
icke komma att beviljas, fyllnadsunderstöd åter måste komma att utgå,
och det synes vara betingat av både billighet och rättvisa, att dessa sättas till
något högre belopp än förut.
De ifrågavarande fy lin adsun dersti klen kunna emellertid sägas hava haft jämväl
en annan uppgift än att bringa de svagast ekonomiskt ställda pensionärerna
en välbehövlig hjälp. De hava också utjämnat skillnaden i pensionernas storlek
för de lärare, som avgått för längre tid tillbaka, och för dem, som tagit avsked
under de senare åren. Den största skillnaden i förevarande hänseende har, om
man blott tager hänsyn till helt pensions- eller helt understödsbelopp, sålunda
blivit för manlig lärare vid folkskola 213 kronor, för kvinnlig sådan lärare 100
kronor och för lärare vid småskola 50 kronor.
Det synes oss vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att en liknande utjämning
alltjämt måtte äga ruin. Enligt nu gällande bestämmelser erhåller en
manlig folkskollärare, som pensioneras under år 1919, i hel pension 2,250 kronor
och kvinnlig sådan lärare 1,875 kronor, under det att motsvarande belopp för
dem, som erhöllo avsked under år 1918, äro respektive 1,013 och 900 kronor.
Skillnaden blir alltså 1,237 och 975 kronor. För lärare vid småskola m. fl. skulle,
om det av oss framlagda reglementsförslaget vinner tillämpning, skillnaden bliva
938 för manlig och 788 kronor för kvinnlig lärare.
Det måste framstå såsom i hög grad obilligt, att exempelvis en manlig folkskollärare,
som avgått omedelbart före den 1 januari 1919 skall uppbära en pension,
vilken med nära 1,250 kronor understiger den, som tillkommer en sådan lärare,
vilken pensioneras kort efter nämnda dag. Båda ha ju under sin tjänstetid utfört
samma arbete och därunder uppburit i det hela taget samma avlöning. Ofta
kan det bero på en ren tillfällighet, om läraren kommit att avgå före eller efter
angivna dag.
Också hava vid olika tillfällen från under de senare åren pensionerade lärare
framställning gjorts, att en blivande pensionsreglerirg måtte på något sätt
få retroaktiv verkan, så att även de måtte få komma i åtnjutande av dess förmåner.
Säkerligen har man, om något nu ej göres, att motse allt flera sådana
framställningar, och det synes knappast vara möjligt att helt tillbakavisa dem.
Givetvis är det en fördel, om ifrågavarande spörsmål kunde ordnas i samband
med pensionsregleringen i övrigt. Vi hava därför ansett oss böra föreslå,
att bland övergångsstadgandena intoges bestämmelse om att för åstadkommande
av en sådan utjämning, som här avses, pensioner med förhöjda belopp måtte utgå
till lågt pensionerade lärare. Det synes oss rimligt, att en manlig folkskollärare, vilken
pensionerats enligt de bestämmelser, som gällde före den vid 1918 års lag
-
72
Kiingl. Maj:ts Proposition Nr 336.
tima riksdag beslutade regleringen, i hel pension erhåller 1,800 kronor i stället för
1,013 kronor, alltså 450 kronor mindre än som utgår till manlig folkskollärare, som
pensioneras enligt de nya bestämmelserna. Motsvarande skillnad har, såsom av
det föregående framgår, förut varit 213 kronor. Det föreslagna beloppet, 1,800
kronor, hava vi tänkt oss som det maximum, till vilket pensionen genom tilläggspension
skulle kunna höjas.
Att höja pensionerna för alla redan pensionerade folkskollärare till nyssnämnda
belopp synes oss icke böra ifrågasättas. Givetvis böra även för dem, som hava
ännu lägre pension, tilläggspensioner utgå, och dessa synes oss böra bestämmas
till jämförelsevis högre belopp för dem, som hava de minsta pensionerna. Detta
syfte bör enligt vår mening tillgodoses på samma sätt, som tillämpats i fråga om
krigstidstilläggen under år 1917 och år 1918, d. v. s. därigenom att det fastställes
dels ett fixt belopp, dels ett belopp, som står i bestämt förhållande till den förut
åtnjutna pensionen. Denna anordning motsvarar också, vad som av oss föreslagits
i fråga om familj epensioneringen.
Yi föreslå, att tillägget skall utgå med dels 300 kronor, dels ett belopp motsvarande
hälften av den redan utgående pensionen. Detta överensstämmer nära
med den ovan nämnda ökningen från 1,013 till 1,800 kronor. Tillämpas den
sagda bestämmelsen på kvinnlig folkskollärare med hel pension enligt förut gällande
bestämmelser eller 900 kronor, bleve den förhöjda pensionen 1,650 kronor.
För lärare, som åtnjuter högsta nu utgående understöd från ålderdomsunderstödsanstalten,
skulle den bliva 975 kronor.
Emellertid finnas ej så få lärare, vilka uppbära pensioner, som betydligt understiga
de ovan angivna högsta beloppen av 1,013, 900 och 450 kronor. För
dessa skulle i många fall pensionen även efter en höjning enligt den av oss föreslagna
regeln bliva alltför låg. För att förekomma detta böra fortfarande som
hittills fastställas vissa minimibelopp. I stället för de nu bestämda beloppen av
800 resp. 400 kronor föreslå vi 1,000 kronor och 600 kronor, alltså en höjning i
båda fallen av 200 kronor.
Som förut angivits, hava tilläggsunderstöd förut utgått blott till dem, som
styrkt sig vara i behövande omständigheter. Detta har nog i verkligheten icke
betytt någon större begränsning av understödstagamas antal. De personer, som
det bär gäller, befinna sig, på grund av den låga avlöning de under sin tjänstetid
åtnjutit, nästan utan undantag i sådana ekonomiska omständigheter, att de äro i
behov av det understöd, som kan komma i fråga. Att fortfarande bibehålla en
sådan begränsning som den här angivna skulle uppenbarligen ej komma att stå
i överensstämmelse med det avsedda syftet att åvägabringa allmän utjämning i
pensionernas storlek. Yi hava därför föreslagit, att tillägg skulle utgå till alla
de pensionstagare, som med hänsyn till förutvarande pensioners storlek skulle
kunna därav komma i åtnjutande. Vi vilja i detta sammanhang erinra därom,
att krigstidstilläggen under år 1918 utgått utan någon föregående prövning av
pensionstagamas ekonomiska ställning. Genom en sådan anordning, som vi förorda,
undvikes också en tidsödande och dyrbar administration. Förut hava ansökningar
fått ingivas varje år, och dessa hava måst prövas av olika myndigheter, varvid i
många fall kompletterande upplysningar behövt inhämtas. Med vårt förslag skulle
tilläggen utan vidare kunna utbetalas på samma sätt som pensionerna i övrigt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7!»
Kung!. Maj:ts Proposition Nr .9.96*.
3) Lärare, vars Jön reglerats vid 1918 års riksdag, men som icke
ingått på denna lönereglering med därvid fästade villkor, är enligt riksdagens
beslut berättigad till pension enligt hittills gällande bestämmelser.
Detsamma föreslå de sakkunniga i fråga om lärare, som varit delägare
i pensionsinrättningen eller understödsanstalten och vars lön icke reglerats
vid 1918 års riksdag och som icke erhåller befattning, som är förenad
med pensionsrätt enligt de nya bestämmelserna (alltså t. ex. slöjdlärare
vid folkskola eller lärare vid skyddshem, om deras befattningar
icke regleras). Slutligen föreslå de samma stadgande i fråga om lärare,
som efter att hava avgått från en befattning med pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning, den 1 januari 1920 innehar befattning,
vilken varit delaktig i nämnda pensionsinrättning.
4) I anslutning till vad som föreslagits enligt punkt 1) här ovan
hava de sakkunniga förordat, att de enligt kungörelse den 31 dec. 1918
utgående understöden till sådana äldre lärare, som avgått så tidigt, att de
icke kunnat erhålla pension, skola höjas, så att de skulle komma att utgå
till samma belopp som de föreslagna minimibeloppen för redan pensionerade
lärare, alltså till 1,000 kronor för icke pensionerade folkskollärare och
600 kronor för icke pensionerade småskollärare. Samtidigt skulle understöden
förvandlas till pensioner, som skulle utgå utan att årliga ansökningar
behövde göras. Dessutom skulle sådan äldre icke pensionerad
lärare, som ej redan erhållit understöd enligt ifrågavarande kungörelse
och som visar sig fylla de i densamma uppställda villkoren, kunna av
pensionsanstaltens styrelse förklaras berättigad till pension med motsvarande
belopp.
De sakkunnigas motivering för detta övergångsstadgande lyder:
Utom de i mom. 2 avhandlade tilläggsunderstöden till pensionerade lärare
liava understöd sedan flera år tillbaka utgått jämväl till äldre lärare, som tagit
avsked, innan pensionering införts för lärare vid folk- och småskolor. Sålunda
utgå understöd till folkskollärare, som avgått före år 1867, och till lärare vid
småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilka
tagit avsked före år 1891. Dessa understöd utgå från och med år 1917 med 800
kronor till lärare av förra och med 400 kronor till lärare av den senare gruppen,
alltså med samma belopp som varit minimipensioner för motsvarande grupper.
Enligt vad vi inhämtat hava understödstagamas antal varit 5 inom den förra
och omkring 90 inom den senare gruppen. Grivetvis är en ganska snabb nedgång
i antalet att vänta. Enligt vad erfarenheten givit vid handen, kan det emellertid
också hända, att en eller annan understödstagare särskilt av sistnämnda gruppen
kan tillkomma.
Även de nu ifrågavarande lärarnas pensionsfråga hava vi ansett böra lösas
i samband med den övriga pensionsregleringen. Vi hava därför föreslagit, att
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 299 höft. (Nr 336.) 10
74
Departements
chefen.
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 336.
understöd alltjämt skulle utgå till den, som redan en gång tillerkänts sådant. De
skulle icke såsom förut skett årligen behöva ingiva ansökning därom. Det liar
nog knappast hänt, att den, som eu gång erhållit understöd, sedan blivit nekad
att fortfarande bekomma sådant, såvida han passat på att ingiva förnyad ansökning.
Genom den nya anordningen skulle alltså även i detta fall administrationen
betydligt förenklas. Skulle tilläventyrs någon tillkomma, vilken visade sig vara
berättigad till understöd enligt de villkor, som tillämpats för de andra, skulle
sådant kunna tillerkännas honom.
Vad beloppen angå hava vi helt naturligt stannat vid 1,000 och 600 kronor
eller de av oss i mom. 2 föreslagna minimibeloppen.
5) Om en befattning, som förut icke varit delaktig i vare sig pensionsinrättningen
eller understödsanstalten, regleras och förenas med pensionsrätt,
må, enligt vad ovan sagts, pensionsanstalten kunna på framställning
av huvudmannen förordna, att reglementet skall hava retroaktiv
giltighet för befattningens dåvarande innehavare. Denne får därigenom
rätt att räkna tjänstår.även för tid före regleringen. För den förbättring
av hans pension, som därigenom kommer honom till del, skall huvudmannen
enligt kap. I § 8 erlägga en engångsavgift, varav dock befattningshavaren
skall genom att vidkännas löneavdrag ersätta honom den
del, som svarar''mot de avgifter denne själv skulle erlagt under tjänstetiden
före regleringen, om reglementet då varit gällande.
För att nu påskynda regleringen av ifrågavarande befattningar
(andra övningslärare än slöjdlärare, lärare vid skyddshem, lärare vid
enskild skola eller enskilt småskoleseminarium) och förbättra dessa lärares
pensioner föreslå de sakkunniga den övergångsbestämmelsen, att huvudmannen
skall helt befrias från sin andel av engångsavgiften, om tjänstens
reglering och anmälning sker före den 1 juni 1921, och till hälften befrias,
om reglering och anmälning sker senare. Befattningshavarens andel
i avgiften skall däremot utgå, därest befattningshavaren ej begär att
bliva befriad från motsvarande löneavdrag, i vilket fall hans pension
i stället i motsvarande mån nedsättes.
Till de av de sakkunniga sålunda framlagda förslagen om övergångsstadgandena
i fråga om tjänstepensioneringen uttalar jag min anslutning.
Att till grundval för beräkning av pensionsunderlaget läggas uteslutande
de avlöningsbelopp, som fastställdes vid 1918 års lönereglering,
överensstämmer med vad redan är stadgat i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning och för övrigt med vad som tillämpats vid
föregående löneregleringar.
Den här ovan under punkt 2) angivna bestämmelsen innebär tydligen
en ganska genomgripande förbättring av tidigare beviljade pen
-
75
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 336.
sioner. Eu reglering på detta område synes mig emellertid vara i hög
grad påkallad. Den står oekså i full konsekvens med de av riksdagen
redan vidtagna åtgärderna. Dessa hava tydligen haft till syfte dels att
det ekonomiska stödet åt de gamla lärarna på deras ålderdom måtte
åtminstone någorlunda kunna motsvara sitt ändamål, dels att alltför
stor disproportion mellan nya och äldre pensioner måtte undvikas. Det
är tydligen just dessa båda syften, som de sakkunniga med förevarande
förslag velat tillgodose. Vad de föreslagna beloppen angår, finner jag
dem vara väl avvägda med hänsyn såväl till de nya prisförhållanden
på livsförnödenheter, man måste räkna med, som till de nya pensionernas
storlek. Den av de sakkunniga för dessa belopp anförda motiveringen
synes mig vara övertygande. Minimibelopp av 600 och 1,000
kronor kunna icke under nuvarande förhållanden anses vara för högt
tilltagna, om de skola kunna motsvara sitt syfte, varför en höjningTned
200 kronor av de nuvarande beloppen synes mig vara det minsta, som bör
ifrågakomma. Och maximibeloppen — 1,800 kronor för manlig och 1,650
kronor för kvinnlig folkskollärare samt 975 kronor för småskollärare —
bliva procentuellt räknat lägre i förhållande till de nya pensionerna än
de förut garanterade beloppen av 800 och 400 kronor i förhållande till de
pensionsbelopp, med vilka man haft att jämföra dem. En synnerligen
stor fördel innebär anordningen, att understöden skola erhålla karaktär
av förhöjda pensiofier, som skola utgå utan förnyad ansökan. Redan nu
pålägga de många ansökningarna, deras granskning och fullständigande
med felande uppgifter myndigheterna ett synnerligen omfattande arbete.
Tydligen skulle hädanefter ansökningarnas antal bliva betydligt större
och därför påkalla en ännu mera tidsödande behandling, som uppenbarligen
skulle åsamka statsverket avsevärda kostnader.
Den övergångsbestämmelse, som avses i punkt 3) här ovan, överensstämmer
med beslut, som fattats av 1918 års lagtima riksdag i samband
med den då beslutade löneregleringen för lärarpersonalen vid olika läroanstalter.
Vad som upptages under punkt 4) synes mig vara en nödvändig
konsekvens av vad som angives under punkt 2). Understöden åt de
äldre lärare, som avgått, innan ordnade pensioneringsförhållanden för
dem voro- genomförda, hava nämligen alltid av riksdagen ställts i omedelbart
samband med fyllnadsunderstöden åt de lågt pensionerade. .
Det syfte, som avses med bestämmelsen under punkt 5), synes mig
vara väl värt att främjas på det sätt, som av de sakkunniga föreslagits.
76
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Förutom dessa av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelser
angående tjänstepensionerna anser jag emellertid, såsom jag redan uttalat,
följande bestämmelse vara önskvärd:
Om lärarinna, som den 1 januari 1920 är anställd vid småskola eller
mindre folkskola eller som biträdande lärarinna vid egentlig folkskola,
avgår före den 1 januari 1930 med rätt till genast börjande pension enligt
ka,p. IV § 9, må hennes pension icke understiga 1,000 kronor eller den
mindre pension, vartill hon skulle vara berättigad, om hon kvarstode
till pensionsåldern.
KungI. Maj-is Proposition Nr 33(i.
77
2. Folkskollärarnas in. fl. familjepensionering.
För närvarande gäller, att manliga delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning
äro skyldiga att tillhöra folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Kvinnliga delägare däremot äga icke skyldighet men väl rättighet
att ingå i kassan, om anmälan därom göres inom viss fastställd tid. Blott
ett fåtal kvinnor hava begagnat sig av denna rätt. För närvarande har
kassan blott 4 kvinnliga delägare.
Utom delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning äro ock manliga
delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt pliktiga att tillhöra folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Samma skyldighet åligger jämväl
statens folkskolinspektörer ävensom ordinarie chef och ledamot i läroverks-
och skolöverstyrelsen, som vid sin utnämning tillhörde ifrågavarande
kassa.
För delägare i småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
finnes icke familjepensionering anordnad.
Lärarlönenämnclen har i sitt betänkande om änke- och pupillpensionering
föreslagit, att rätten för kvinnlig befattningshavare att såsom
delägare inträda i kassan skulle upphöra, men att i stället sådan rätt
skulle utan anmälan och utan avgift tillkomma lärarinna, vars man är
död och som har barn under 21 års ålder.
Dessutom har nämnden framlagt förslag till författning angående
pensionering av änkor och barn efter avliden småskollärare.
De sakkunnigas förslag angående vilka befattningshavare, som skulle
äga rättigheter och skyldigheter att för sin familjepensionering tillhöra
pensionsanstalten, angivas dels i kap. IV § 1, som redan återgivits å sid. 32,
dels i kap IV § 2, som lyder:
Kap. IV § 2. De rättigheter och skyldigheter, som med avseende på familj
epensioneringen stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma nedan
angivna befattningshavare:
a) befattningshavare, som är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt,
b) ordinarie folkskolinspektör i statens tjänst,
c) chef och ledamot i skolöverstyrelse, vilken vid tillträdet av sin tjänst hade
rätt till familjepension i denna pensionsanstalt eller i pensionsanstalt, som omförmäles
i kap. I § 3.
Familjepcn
sioneringens
omfattning.
Nu gällande
bestäm melser.
Lärarlönenämndens
förslag.
Sakkunniga*
förslag.
Sakkunnigas
motivering.
78 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
Dessa stadganden innebära, att familj epensioneringen skall avse
samma grupper av befattningshavare som förut, varjämte följande
nya grupper tillkomma:
a) manliga småskollärare,
b) kvinnliga lärare, som skola vara skyldiga att deltaga i familjepensioneringen,
c) extra ordinarie och vikarierande lärare, som hava tjänstepensions
rätt.
Angående upptagandet av småskollärarkåren hänvisa de sakkunniga
till lärarlönenämndens förslag och till de därom avgivna enhälligt tillstyrkande
yttrandena.
Efter att hava erinrat om i huru ringa utsträckning den frivilliga
anslutningen till änke- och pupillkassan av lärarinnorna begagnats,
vilket förhållande syntes bero dels på den jämförelsevis höga avgiften
— l2/3% av delaktighetsbeloppet, d. v. s. för folkskollärarinna 6 2/3 % av
familjepensionsunderlaget —, dels därpå, att vederbörande i regel icke
hava något omedelbart intresse av delaktigheten vid den tidpunkt, då
denna måste sökas, samt efter att vidare hava framhållit, att lärarlönenämndens
förslag, sedan de av nämnden föreslagna avlöningsprinciperna
icke blivit godtagna, måste anses vara ur räkningen, yttra de sakkunniga
om sin egen ståndpunkt följande:
Yi hava ansett en annan väg för denna frågas lösande vara att föredraga.
Vi föreslå nämligen, att alla kvinnliga lärare skola liksom de manliga vara skyldiga
att erlägga familj epensionsavgift och sålunda deras omyndiga barn berättigade
till pension vid deras frånfälle, oberoende av om fadern lever eller ej. Enär här
ingen motsvarighet finnes till pensionen åt änka efter avliden manlig lärare och
enär giftermålsfrekvensen bland de kvinnliga lärarna är lägre än bland de manliga,
visar beräkningen, att de kvinnliga lärarnas familj epensionsavgift kan sättas
så lågt som till 1 % av familj epensionsunderlaget. Sålunda skulle denna avgift,
med tillämpning av den från och med år 1919 gällande lönereglering, komma att
uppgå för t. ex. en ordinarie folkskollärarinna till 6 kr. 75 öre för år och för en
ordinarie småskollärarinna till 5 kr. 48 öre för år. Från lärarinnornas sida torde
vid sådant förhållande någon befogad invändning mot vårt förslag, såsom medförande
för dem alltför betungande avgifter, ej kunna framställas. För staten
medför lärarinnornas medtagande i familj epensioneringen icke någon kostnad.
I fråga om förslaget om familjepensioneringens utsträckning att
omfatta jämväl icke ordinarie lärare yttra de sakkunniga:
Anledningen till att vi medtagit även dem är givetvis, att vi ansett denna
rätt kunna vara av stor betydelse för dem, som ingå äktenskap som obefordrade.
Visserligen kan det för den obefordrade manliga läraren bliva ganska betungande
att av sin knappa lön erlägga den av oss beräknade avgiften (74 kr. för
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 336.
79
manlig lärare i folkskolan och 66: 67 kr. för manlig lärare i småskolan). Men
det är att märka, att om vi ej beräknat denna avgift för de obefordrade, skulle
det varit nödvändigt att något höja avgiften för de befordrade. Genom att erlägga
avgift redan som obefordrad minskar läraren alltså sin avgift som befordrad.
Även om han ej gifter sig som obefordrad, har han alltså fördel av att hava
erlagt avgift även före sin befordran. För staten kommer familjepensionsrättens
utsträckande till de obefordrade icke att medföra någon ökad utgift, enär avgiften
av oss så beräknas, att den motsvarar hela värdet av familjepensionsrätten (se
specialmotiveringen till § 11). Dessutom är det för staten en fördel, att de äro
med i familj epensioneringen och erlägga sin avgift, enär därigenom beräkningen
av den erforderliga avgiften blir säkrare. Den blir nämligen då mindre beroende
av om medelåldern vid befordran skulle något höjas över den vid beräkningen
antagna.
Till det förslag angående familjepensioneringens omfattning, som
de sakkunniga framlagt, kan jag utan förbehåll ansluta mig.
I första hand avser detta förslag helt naturligt delaktighet i familj epensioner
för de grupper av befattningshavare, som redan tillhöra folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, varjämte detsamma även går ut
på vissa betydelsefulla utvidgningar och förändringar.
Att rätt till familjepensionering skall beredas åt manliga småskollärare
finner jag vara självfallet. Jag vill härutinnan blott erinra
därom, att riksdagen alltid bifallit de framställningar om pension åt
avlidna småskollärares efterlevande, som under de två senare åren blivit
gjorda.
Att familjepensionering på lämpligt sätt bör beredas jämväl för de
kvinnliga lärarna, därom bär egentligen icke olika meningar gjort sig
gällande. Då emellertid den nuvarande anordningen visat sig fullständigt
ineffektiv och då den av lärarlönenämnden förordade utvägen icke
gärna torde komma i fråga, synes mig den enda lösningen vara att,
såsom de sakkunniga föreslagit, åter göra familjepensioneringen obligatorisk
för lärarinnorna, men grunda densamma på avgifter, som äro avpassade
efter lärarinnornas giftermålsfrekvens. Såsom de sakkunniga
visat, bliva dessa avgifter så små, att de icke kunna anses betungande
för lärarinnorna.
Vad slutligen angår skyldighet även för icke ordinarie befattningshavare
att vara delaktiga i familjepensioneringen, så har jag haft anledning
att beröra denna fråga redan då jag yttrade mig om deras tjänstepensionering.
Visserligen komma av naturliga skäl de fall att bliva
jämförelsevis få, då en lärare, som vid sin död är obefordrad, efterlämnar
änka och barn. Men dessa fall äro tydligen mycket ömmande och behovet
av pension åt de efterlevande synnerligen stort. Då härtill kommer
Döpa) ternenl
cliefon.
Rätt till familjepension.
Nu (fällande
bestämmelser.
Sakkunnigas
förslag.
80 Kung1. Maj.ts Proposition Nr 336.
att ju tidigare avgiften börjar att erläggas desto lägre kan den sättas,
synes det mig uppenbart, att de obefordrade lärarna böra vara delaktiga
i familjepensioneringen. Det må även framhållas, att den som
lämnar skolan, innan han blir befordrad, bibehåller den familjepensionsrätt,
som svarar mot de erlagda avgifterna.
I reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa stadgas:
Änka eller barn efter avliden delägare i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa vare, under de i detta reglemente stadgade villkor, berättigad
till pension från kassan, utan avseende å boets större eller mindre
tillgångar.
Har delägare ingått äktenskap på sotsängen, vare änkan icke till
pension berättigad. Oberättigad till pension vare ock lagligen frånskild
hustru ävensom de styvbarn, delägaren efterlämnar.
Änka, som ingår nytt gifte, förlorar den pension, hon innehar efter
avliden man.
Barn efter delägare vare berättigade till pension intill aderton
års ålder; dock upphöre pensionsrätten för dotter vid ingående av äktenskap
före nämnda ålder.
Son eller ogift dotter, som av sinnes- eller kroppssjukdom eller ock
av särskilt lyte är oförmögen till arbete, må dock, i saknad av annan tillgång,
efter direktionens omprövning, även efter fyllda aderton år tilldelas
ett understöd till högst halva beloppet av moderns pension, så
länge vederbörligen styrkes, att understödstagarens sjuklighet och oförmögenhet
till arbete samt utblottade tillstånd fortfara. (Kungörelse d.
21 juni 1901 n:r 53.)
De sakkunniga föreslå:
Kap. Ill § 1. När den, som innehar eller tidigare innehaft med familjepensionsriitt
i denna anstalt förenad befattning, avlider och efterlämnar änka och
arvsberättigat eget barn, tillkommer dem under nedan angivna villkor familjepension.
Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det ingås
a) efter det mannen fyllt 65 år,
b) under det mannen lider av sjukdom, som inom 6 månader efter äktenskapets
ingående medför hans död, och utan att genom äktenskapet barn legitimeras;
dock ankomme på pensionsanstaltens styrelse, där anledning finnes antaga,
att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid äktenskapets ingående icke varit för
vederbörande bekant, att pröva, huruvida familjepension må utgå.
Familjepension utgår till änka, så länge bon lever ogift, och till barn, tills
det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.
Därest barn, som har rätt till familjepension, vid uppnåendet av 21 års ålder
befinnes vara varaktigt oförmöget till arbete, bibehåller det rätt till pension, så
länge oförmögenheten till arbete fortfar.
81
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Som synes överensstämmer förslaget i huvudsak med vad som nu
gäller. Följande olikheter märkas:
a) äktenskap, som ingås efter det mannen fyllt 65 år, grundlägger
icke pensionsrätt för änkan,
b) den ålder, intill vilken barnpension utgår, har höjts från 18 till
21 år,
c) barn, som vid 21 års ålder är oförmöget till arbete, bibehåller sin
pensionsrätt, så länge arbetsoförmågan varar.
De sakkunniga motivera den första ändringen därmed, att det synes lämpligt Sakkunniga»
att på denna punkt åvägabringa principiell överensstämmelse med t. ex. elementar- motivering.
lärarnas och civilstatens änkekassor.
Även den andra ändringen medför överensstämmelse med nämnda kassor.
Och det har länge varit ett önskemål för delägarna att få denna åldersgräns höjd
till 21 år. Lärarlönenämnden har förordat det, likaså 1918 års revisorer av kassan.
Befattningshavarnas avgifter äro tillräckliga, även om denna höjning fastställes.
Och kassans ställning är sådan, att den kan utan ökad kostnad för staten
bära kostnaden för nuvarande delägare och deras efterträdare. Statens engångskostnad
för åldersgränsens höjning för de nuvarande delägarna i småskolläramas
understödsanstalt, som hittills icke varit delägare i änkekassan, uppgår enligt
verkställd beräkning endast till 100,000 kronor, alltså eu årlig utgift av 4,000
kronor.
Vad slutligen angår den tredje ovan omförmälda punkten, så inskränker sig
olikheten med nu gällande bestämmelse till att sådant arbetsoförmöget barn skall
enligt förslaget hava rätt att bibehålla sin pension oavsett dess förmögenhetsförhållanden,
under det att det nu endast kan få understöd, om det är i behövande
omständigheter. Ändringsförslaget betingas därav, att de sakkunniga även på
denna punkt vilja hävda, att vad som utbetalas från pensionsanstalten skall vara,
icke ett understöd utan en verklig pension. Och det är tydligt, att denna ändring
icke kan hava något avsevärt inflytande på anstaltens ekonomi.
De ändringar, som de sakkunniga föreslå i nu gällande bestämmel- Departement»- ser, finner jag önskvärda. Viktigast bland dem är tydligen höjningen av chefenåldersgränsen
för barnpensioner. Såsom de sakkunniga framhålla,
synas starka skäl tala för att den bestämmes på samma sätt för dessa
lärargrupper som för de tjänstemannagrupper, vilka äro delägare i elementarlärarnas
och civilstatens änkekassor. Skillnaden i socialt och
ekonomiskt avseende och i kraven på barnens utbildning synes ej vara
så stor mellan dessa tjänstemannagrupper och delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, att därav skulle betingas olikhet i denna åldersgräns.
Då nu höjningen icke medför någon ökad kostnad för staten för
de nuvarande delägarna eller deras efterträdare, synes höjningen icke
böra förvägras dem. Och den engångskostnad, som höjningen för del
Bihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 229 käft. (Nr 336.) 11
82
Familjepen
sionsunderlag.
Nu gällande
bestämmelser.
Sakkunnigas
förslag.
Sakkunnigas
motivering.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
ägarna i understödsanstalten åsamkar staten, synes vara så obetydlig,
att den ej bör utgöra hinder för reformen.
I reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa användes
icke den av de sakkunniga använda beteckningen »familjepensionsunderlag»,
varmed de förstå det belopp, efter vilket de efterlevandes pension
i regel bestämmes. För att underlätta jämförelsen mellan de nu gällande
och de föreslagna bestämmelserna må emellertid i denna redogörelse de
förra återgivas i den form de skulle hava, om nämnda term användes.
Enligt § 21 i änkekassans reglemente är för folkskollärare pensionsimderlaget
33 ’/3 % av befattningens tjänstepensionsunderlag, men för
andra lärare 26 2/s % därav.
Efter 1918 års lönereglering äro alltså familj epensionsunderlagen:
för folkskollärare 750 kronor, för lärare vid allmän högre folkskola 800
kronor, för lärare vid kommunal mellanskola 900 kronor.
De sakkunniga föreslå:
Kap. III § 2. 1. Befattnings familjepensionsunderlag, som icke må över
stiga
1,500 kronor, angives i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.
2. Om innehavare av befattning, som är förenad med familjepensionsrätt i
denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad med familjepensionsrätt
i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt, och om
befattningarnas familjepensionsunderlag tillsammans överstiga 1,500 kronor, nedsättes
den förra befattningens familjepensionsunderlag till sådant belopp, att deras
summa blir 1,500 kronor.
Kap. IV § 4. Befattnings familjepensionsunderlag överstiger med 300 kronor
20 % av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera befattningar
innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i sådant förhållande,
att deras summa överstiger med 300 kronor 20 % av tjänstepensionsunderlagens
summa.
Ur de sakkunnigas utförliga motivering för sitt förslag må här
följande anföras:
De kommunala ungdomsskolornas lärarförening, som är en sammanslutning
av lärare vid högre folkskolor och kommunala ungdomsskolor, har hemställt, att
familj epensionsunderlagen måtte bestämmas till samma procenttal av tjänstepensionsunderlagen
för alla delägare i änkekassan.
Lärarlönenämnden ansåg sig i sitt betänkande angående familj epensioneringen
icke kunna tillmötesgå detta yrkande, utan bibehöll det lägre procenttalet för
familjepensionsunderlagen för lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor.
Och i sitt förslag till familjepensioner för småskollärare föreslog nämn
-
Kungi. MajUs Proposition Nr 336. 83
den, att familjepensionsunderlaget för dem skulle vara 40 % av tjänstepensionsunderlaget.
Då lärarlönenämnden föreslog dessa olika procenttal, 26 Va, 33 Va och 40 %,
för familjepensionsunderlagen, ville nämnden tydligen vinna det syftet, att pensionerna
skulle bliva jämförelsevis högre för de svagare avlönades efterlevande. Ordinarie
manlig småskollärares familjepensionsunderlag skulle efter nämndens förslag
och med det nya tjänstepensionsunderlaget bliva 555 kronor.
De sakkunniga uppvisa nu, dels att fastställande av olika procenttal för olika
grupper av delägare medför vissa olägenheter, dels att det angivna sättet bättre
kan vinnas genom att antaga den regel, som föreslagits av de sakkunniga för det
statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, nämligen att familjepensionsunderlaget
sättes lika med 300 kronor + 20 % av tjänstepensionsunderlaget, dock
minst 500 kronor. Samma regel har även föreslagits av 1918 års revisorer av
änkekassan. Enligt denna regel och efter de nya tjänstepensionsunderlagen bliva
familjepensionsunderlagen: för småskollärare 577:50 kronor, för folkskollärare 750
kronor, för lärare vid allmän högre folkskola 900 kronor, för lärare vid kommunal
mellanskola 975 kronor.
De sakkunniga framhålla, att frågan hur högt familj epensionsunder-laget bör
vara icke ur kostnadssynpunkt har någon betydelse för staten annat än när
det är frågan om att höja familjepensionsunderlagen för i tjänst varande befattningshavare
eller att införa familjepensionering för dem, om de förut icke
haft sådan pensionsrätt. Familj epensionsavgifterna skola nämligen vara så avvägda,
att de täcka hela familjepensionskostnaden, om de erläggas alltifrån befattningshavares
utnämning. Och sakkunnigas undersökning av änkekassans
ställning visar, att kassan kan utan ökade tillskott av staten bestrida familj epensioneringen
för de nuvarande delägarna och deras efterträdare, även om familjepensionsunderlagen
bestämmas efter den nya regeln och de nya tjänstepensionsunderlagen.
För familj epensioner åt nuvarande delägare i understödsanstalten,
vilka hittills icke varit delägare i änkekassan, uppstår det däremot en engångskostnad
för staten, vilken blir större om familjepensionsunderlagen sättas högre.
Det synes mig, att de sakkunnigas regel för familj epensionsunderlagets
bestämmande är en lycklig lösning av detta spörsmål. Enligt
densamma synas pensionerna även åt de svagare avlönades änkor bliva
ej alltför små, utan att dock avgifterna bliva högre än vad dessa befattningshavare
kunna erlägga. Och det är tydligen eu fördel, att familjepensionerna
bestämmas efter samma regel för alla delägarna. Av de
sakkunnigas kostnadsberäkning, till vilken jag återkommer, framgår,
att statens engångskostnad för beredande av familjepensionsrätt åt
delägarna i ålderdomsunderstödsanstalten enligt förslaget ej blir nämnvärt
större än kostnaden för sådana änkeunderstöd, som staten måste
bevilja åt dessa befattningshavares änkor, om ej reformen kommer till
stånd. Jag tillstyrker därför förslaget.
Departements
chefen.
84
Beloppet av
de efterlevande
s pension.
Nu gällande
bestämmelser.
Sakkunnigas
förslag.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
För närvarande är ensam änkas pension lika med familjepensionsunderlaget.
För änka med ett eller flera pensionsberättigade barn
höjes pensionen med 50 %. Finnas endast barn, är pensionen: för ett
barn 50 %, för två barn 100 %, för tre eller flera barn 150 % av familjepensionsunderlaget.
De sakkunniga föreslå:
Kap. III § 3. 1. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser,
som gälla för den befattning, som den avlidne senast innehaft, bestämmes pensionen
åt de efterlevande på i mom. 2 angivna sätt efter familjepensionsunderlaget
för den befattning, den avlidne senast innehaft.
I följande fall skall dock försäkringsteknisk beräkning göras:
a) om den avlidne avgått från med familjepensionsrätt i denna pensionsanstalt
förenad befattning före pensionsåldern av annan anledning än i kap. II § 1 sägs,
och icke sedermera ånyo fått sådan befattning,
b) om den avlidne vid pensionsålderns uppnående icke räknade minst det
antal tjänstår, som fordras för hel tjänstepension, eller, där han avlidit före denna
ålder eller avgått före densamma med genast börjande tjänstepension, icke räknade
vid frånfället eller avgången så många tjänstår, att de tillsammans med de år,
som återstodo till pensionsåldern, uppgingo till minst nämnda antal.
Om den avlidne vid sitt frånfälle åtnjöt tjänstledighet från sin befattning
för att bestrida en annan och hade rätt att under ledigheten räkna tjänstår i den
förra eller om han efter att hava avgått från en befattning med pension erhållit
annan befattning, tages vid bestämmande av de efterlevandes pension icke hänsyn
till den senare befattningen.
2. För änka ensam utgår pensionen med familjepensionsunderlagets belopp.
För änka jämte ett eller flera pensionsberättigade barn utgår pensionen med
familj epensionsunderlagets belopp, förhöjt med 40 % för ett barn och därutöver
med 10 % för varje ytterligare barn.
För pensionsberättigade barn, då änka icke finnes, utgår pensionen:
om endast ett barn finnes, med hälften av familj epensionsunderlagets belopp,
om barnen äro två, med familjepensionsunderlagets belopp,
om barnen äro tre eller flera, med familjepensionsunderlagets belopp, förhöjt
med 40 %, därest barnen äro tre, samt därutöver med 10 % för varje ytterligare
barn.
Kap. III § 4. Av pension för änka och barn njute änkan så stor del,
som motsvarar 80 % av familj epensionsunderlaget. Pension för barn delas mellan
dem efter huvudtalet.
Änka vare berättigad uppbära pension för eget barn, där ej visas, att barnet
uppfostras av annan.
Kap. III § 5. Vid försäkringsteknisk beräkning av de efterlevandes pension
bestämmes densamma enligt § 3 mom. 2 efter ett familjepensionsunderlag, vid
vars beräkning samma principer komma till användning, som när befattningshavares
tjänstepensionsunderlag skall försäkringstekniskt beräknas ur befattningens
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
85
tjänstepensionsunderlag. Om enligt reglementet familjepensionsavgift skall erläggas
även av den, som avgått med genast börjande pension, skall även försäkringsavgiften
antagas så erlagd. Och utgår familj epensionsavgiften med olika belopp
under tjänstetiden och därefter, skall försäkringsavgiften antagas växla i samma
förhållande. Den högsta försäkringsavgift, som må tillgodoräknas, är den, som
skulle beräknas, om den avlidne, utan att förut hava räknat tjänstår, utnämnts
till befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern med samma antal år,
som det fordras tjänstår för hel tjänstepension. Om den avlidne avgått från befattningen
utan genast börjande tjänstepension, må dock ej högre försäkringsavgift
tillgodoräknas än den familjepensionsavgift, som enligt reglementet ålegat
honom.
Kap. III § 6. Om den avlidne samtidigt erlagt familjepensionsavgift i tvä
befattningar, skall de efterlevandes pension utgå icke blott med belopp, som skulle
bestämmas enligt § B eller § 5, om han haft blott den ena befattningen, utan
jämväl med det belopp, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar de för
den andra befattningen tillgodoräknade försäkringsavgifterna.
Huvudbestämmelsen angående beräkningen av de efterlevandes pension an
gives i kap. III § 3 mom. 2 i de sakkunnigas förslag. Densamma överensstämmer
med nu gällande bestämmelse för civilstatens änke- och pupillkassa. 1918
års revisorer av änkekassan ha föreslagit dess införande i stället för den nuvarande.
I de fall, som omförmälas i § 3 mom. 1 a) och b), skall emellertid de efterlevandes
pension beräknas försäkringstekniskt på sätt i § 5 sägs. Sådan beräkning
medför reduktion av pensionen.
I det fall, som nämnes i a), ha de efterlevande för närvarande ingen rätt till
pension, i det att den, som avgår från sin tjänst utan rätt till genast börjande
pension, förlorar sin delaktighet i änkekassan. Sakkunnigas förslag, som innebär,
att sådan delägare får behålla en efter försäkringsteknisk beräkning reducerad
pensionsrätt, är alltså en förbättring av de nuvarande villkoren.
I det fall, som omförmäles i b), ha däremot de efterlevande nu rätt till full
pension. Sitt förslag, att pensionsrätten i detta fall bör reduceras, motivera de
sakkunniga därmed, att sådan försäkringsteknisk reduktion motsvarar de retroaktivavgifter,
som i de flesta andra kassor krävas, när befattningshavare inträder i
kassan efter en viss ålder. Det synes de sakkunniga icke föreligga tillräckliga
skäl att nu, då familjepensioneringen i väsentliga avseenden förbättras för ifrågavarande
kår, låta den intaga en särställning i förhållande till flertalet andra kårer.
De hava därför föreslagit försäkringsteknisk reduktion av pensionsrätten, eftersom
de icke velat föreslå införandet av retroaktivavgifter. Sådana avgifter kunna
nämligen bliva mycket betungande för befattningshavarna. Dessutom medföra de
med nödvändighet individuell debitering av avgifterna, vilket vållar stort arbete
och stor kostnad för pensionsanstalten.
Det torde ej här vara av nöden att ingå på de principer, efter vilka enligt
§ 5 den försäkringstekniska beräkningen skall göras. Genom densamma erhålles
Sakkunnigas
motivering.
86
Kimgl. Maj ds Proposition Nr 336.
Departements
chefen.
Redaktion av
pension.
Nu gällande
bestämmelser.
Sakkunnigas
förslag.
det reducerade familj epensionsunderlag, efter vilket de efterlevandes pension skall
beräknas enligt samma regler som i § 3 mom. 2.
I det fall, som avses i § 6, skall de efterlevandes pension för den ena befattningen
alltid beräknas försäkringstekniskt.
Antagandet av samma regel för beräkning av de efterlevandes
pension, som nu gäller för civilstatens änke- och pupillkassa, synes vara
att förorda, då den medför bättre pensioner åt barnrika familjer än
den nu gällande.
Att den, som avgår utan rätt till genast börjande pension, får behålla
den under hans tjänstgöring intjänade delen av familj epensionsrätten,
är endast en konsekvens av att pensionen är en uppskjuten lön för
fullgjort arbete. Skulle denna förmån icke beviljas, vore det enligt min
mening knappast rätt att ålägga de icke ordinarie lärarna skyldighet
att erlägga avgift för familjepension.
Vad angår den försäkringstekniska reduktionen av familj epensionsrätten
för den, som inträtt så sent, att han ej kan komma att vid pensionsålderns
uppnående räkna så många tjänstår, som fordras för hel
pension, synas de sakkunniga hava anfört tungt vägande skäl för densamma.
Då denna reduktion ej kommer i fråga t. ex. för folkskollärare,
med mindre han börjat sin tjänstgöring först efter fyllda 27 år (alltså
dessförinnan ej ens som extra ordinarie eller vikarie undervisat i folkskola)
eller varit tjänstledig utan rätt till tjänstår sberäkning under
längre tid än han tjänstgjort före 27 års ålder, så torde den endast sällan
komma att tillämpas.
Jag tillstyrker därför de sakkunnigas förslag. I
I änkekassans reglemente stadgas:
Pensionstagare, som varder dömd för brott, vilket medför förlust
av medborgerligt förtroende för längre eller kortare tid, vare under samma
tid förlustig sin rätt till pension.
De sakkunniga föreslå:
Kap. III § 7. Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för
olycksfall i arbetet äger tillämpning, drabbas av olycksfall i arbetet, som medför
döden, skall familj epensionen, där den är större än den livränta, som enligt
nämnda lag utgår till de efterlevande, minskas med denna livränta och i annat
fall helt indragas.
Kap. III § 8. Vad i kap. II § 13 stadgas gäller även för familjepensionstagare.
Den förra bestämmelsen motsvarar kap. II § 12 mom. 1 och motiveras
som denna.
87
Kungl. Muj:ts Proposition Nr 336.
Deri senare bestämmelsen motsvarar den ovan ur änkekassans reglemente
citerade bestämmelsen, men är mildare än denna.
I sitt utlåtande har riksförsäkringsanstalten i anslutning till vad jaktfsnakämbetsverket
anfört mot kap. II § 12 mom. 1 i de sakkunnigas förslag
(se sid. 65—66) framställt den anmärkningen mot kap. III § 7, att av
skäl, som i nämnda sammanhang angivits, i kap. III § 7 orden »i arbetet»,
då de andra gången förekomma, borde utgå.
Då jag redan förordat riksförsäkringsanstaltens förslag till omfor- Departementsmulering
av kap. II § 12 mom. 1 i reglementsförslaget, är det endast en ehetenenkel
konsekvens därav, att jag understödjer den av ämbetet påkallade
ändringen av kap. III § 7. Beträffande § 8 i samma kapitel biträder
jag de sakkunnigas förslag. Det synes icke finnas skäl att låta den
familj epensionstagare, som undergår frihetsstraff, förlora större del av
sin pension än en tjänstepensionstagare.
•
I änkekassans reglemente stadgas: Tid, för vilken
Rättighet för änka eller barn att uppbära pension vidtager med Pm*ion ut9årmånaden
näst efter den, varunder delägare avlidit. Då pension, som ^gällande
delägares änka innehaft, till större eller mindre del övergår till samma
delägares barn, äga dessa att tillträda pensionen med månaden näst
efter den, med vilken änkans pensionsrätt upphört.
Pension utgår till och med slutet av den månad, varunder pensionstagaren
avlider eller förlorar rättigheten till pensionens bibehållande.
De sakkunniga föreslå: Sakkunnigas
förslag.
Kap. III. § 9. Familjepension utgår från och med månaden näst efter dödsfallet
till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller hans
rätt till pension upphör. För barn, som födes efter faderns död, räknas pensionen
från och med den månad, i vilken barnet födes.
Jag har ingen erinran att göra mot detta de sakkunnigas förslag. Departementschefen.
För närvarande erläggas följande årliga''avgifter till änkekassan: Årlig pen■
a) av manlig folkskollärare 13 73% av familjepensionsunderlaget, sionsawf*■
b) av annan aktiv manlig delägare 162/3% av familjepensionsunderlaget,
c) av pensionerad manlig folkskollärare 10 % av familj epensionsunderlaget,
d) av annan pensionerad manlig delägare 12 V, % av familj epensionsunderlaget.
88
Sakkunnigas
förslag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Dessutom är huvudmannen skyldig att erlägga den avgift, som belöper
på tid, då tjänsten står ledig.
De sakkunniga föreslå:
Kap. IV § 11. Den årliga familj epensionsavgift, som skall erläggas av befattningshavare,
som har familjepensionsrätt enligt § 1 eller § 2, är: för man 40
kronor mer än 22U% av tjänstepensionsunderlaget, för kvinna 3 kronor mer än
Ve % av detsamma.
Manlig tjänstepensionstagare, som avgått från sin befattning med genast
börjande tjänstepension, erlägger en årlig familjepensionsavgift, som med 30 kronor
överstiger 2 % av tjänstepensionsunderlaget.
Eftersom familjepensionsunderlaget enligt förslaget är lika med
300 kronor + 20% av tjänstepensionsunderlaget, utgöra således de
föreslagna avgifterna:
för manlig befattningshavare 13 l/3% av familjepensionsunderlaget
» kvinnlig » ungefär 1 % » »
» man, som avgått med genast
börjande pension, 10% » »
Alltså överensstämmer förslaget i fråga om män, som äro i tjänst
eller avgått med genast börjande pension, med vad som nu gäller för
folkskollärare. Dessa avgifter beräknas av de sakkunniga vara tillräckliga
för täckande av hela kostnaden för familj epensionerna.
För kvinnlig folkskollärare ha de sakkunniga för pensionsväsendets
centralisering beräknat den avgift, som erfordras, om anslutningen till
änkekassan blir obligatorisk. Enligt denna beräkning skulle s/3 %
av familjepensionsunderlaget vara tillräckligt. Då nu enligt förslaget
icke blott folkskollärarinnorna utan även de ännu talrikare småskollärarinnorna
skola bliva delaktiga i familjepensioneringen och de senares
familjeförhållanden nu ej kunnat undersökas, ha de sakkunniga
något höjt avgiften utöver vad sålunda beräknats.
Här må anföras, att om tjänste- och familj epensionsavgifterna sam
-
manläggas, den totala pensionsavgiften blir:
för ordin. mani. lär. vid egentlig folkskola.........175: —
» » kvinnl. » » » » ...........68:63
» » mani. » » småskola.............123:25
» » kvinnl. » » » .............46:31
» e.o. eller vikar. mani. lär. vid egentlig folkskola . . . . 86:75
» » » » kvinnl. » » » » ......16: 12
» » » » mani. » » småskola........76:67
» » » » kvinnl. » » » ........14:67.
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 336. 89
Enligt de sakkunnigas beräkning uppfylla de föreslagna avgifterna
det av riksdagen uppställda kravet, att de skola motsvara hela
kostnaden för familjepensioneringen. Då så är, synes det vara lämpligt.
att, såsom de sakkunniga föreslå, sätta avgiftsprocenten lika för
alla manliga befattningshavare. Därmed tillmötesgår man ett gammalt
krav från de lärargruppers sida, som hittills haft högre avgiftsprocent,
ett krav som även upptagits av 1918 års revisorer av änkekassan. Jag
tillstyrker därför förslaget.
I fråga om erforderliga övergångsbestämmelser rörande familjepensioneringen
föreslå de sakkunniga följande.
1) I mom. 6 av övergångsstadgandena föreslås, att även före den 1
januari 1920 beviljade pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa
skola bestämmas enligt de grunder, som enligt det nya reglementet
skola gälla, och alltså familjepensionsunderlaget utgöra ett belopp,
som med 300 kronor överstiger 20 % av tjänstepensionsunderlaget för
den avlidne delägaren.
Som skäl för ett dylikt medgivande anföra de sakkunniga:
Att de nu utgående pensionerna från folkskollärarnas änke- och pupillkassa
äro otillräckliga har av statsmakterna erkänts, i det att dels från och med år
1917 av statsmedel utgått fyllnadsunderstöd till dem, vilka nu uppbära mindre
än 300 kröner om året och äro i behov av understöd, dels för år 1918 krigstidstillägg
beviljats alla pensionärer. Då nu vår utredning av kassans ställning visar, att
den, om ej familjepensionsunderlagen för nuvarande delägare höjdes enligt förslaget,
skulle hava ett betydligt överskott, anse vi billigheten kräva, att även de
avlidna delägarnas efterlevande nu få sina pensioner definitivt reglerade. Vi föreslå
därför, att de bestämmas efter familj epensionsunderlag, som med 300 kronor
överstiga 20 % av de tjänstepensionsunderlag, som voro gällande för försörj ärna,
när de avledo. Det innebär t. ex., att pensionen åt änkan efter en före den 1
januari 1919 avliden folkskollärare, som enligt hittills gällande bestämmelser haft
ett delaktiglietsbelopp av 1,350 kronor, blir 570 kronor i stället för 338 kronor
enligt nu gällande bestämmelser. Pensionen åt änkan efter en folkskollärare, som
avlidit efter den 1 januari 1919 och som därför haft ett .tjänstepensionsunderlag
av 2,250 kronor, är enligt de nya bestämmelserna 750 kronor. 2
2) De sakkunniga föreslå, att även familj epensionsunderlagen för
de tjänstepensionstagare, som avgått före den 1 januari 1920, skola beräknas
efter regeln: 300 kronor + 20 % av tjänstepensionen. Detta
skall gälla alla pensionstagare, vare sig de förut varit delägare i änke
Bihang
till riksdagens p''otokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.)
övergångs
stadganden.
Sakkunnigas
förslag och
motivering.
90
Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 336.
Departementschefen.
kassan eller ej. De sakkunniga framhålla, att om ej genom en sådan
generell bestämmelse dessa pensionstagares efterlevande få pensionsrätt,
det med säkerhet torde bliva nödvändigt, att staten liksom hittills beviljar
dem pensioner efter ansökan i varje särskilt fall.
3) Om vad de sakkunniga föreslagit under 2) godkännes, återstår
det endast att sörja för pensioner åt änkor efter lärare, som avlidit före
den 1 januari 1920 utan att vara delägare i änkekassan. Staten har redan
i åtskilliga fall beviljat pensioner av 300 kronor åt sådana änkor, som
visat sig vara i behövande omständigheter. De sakkunniga föreslå, att
pensionsanstalten skall hava rätt att bevilja dylika lärares efterlevande
pension, beräknad efter ett familjepensionsunderlag av 300 kronor.
4) Slutligen föreslå de sakkunniga ett övergångsstadgande, enligt
vilket den, som den 31 december 1919 är delägare i änkekassan och för
vilken avlöningen reglerats vid 1918 års riksdag, men som icke ingått
på löneregleringen med därvid fästade villkor, skall bibehålla sina rättigheter
och skyldigheter i nämnda kassa. Detsamma skall gälla om
den delägare i samma kassa, vars avlöning icke reglerats vid nämnda
riksdag, därest han icke före den 1 januari 1921 anmäler sig vilja ingå
på de nya familjepensionsbestämmelserna.
Mot de förordade övergångsstadgandena har jag icke något att
erinra. Att det överskott, som änke- och pupillkassan uppvisar även
efter familjepensionsunderlagens höjning genom den nya löneregleringen,
i första hand bör användas för att förbättra de redan utgående låga pensionerna,
synes mig vara självfallet. En sådan förbättring står också i
full överensstämmelse med riksdagens åtgärd att höja de lägsta änkepensionerna.
Mot det av de sakkunniga i deras motivering anförda
exemplet vill jag erinra, att om, i överensstämmelse med vad som i övergångsbestämmelserna
angående tjänstepensioneringen föreslagits, pensionen
för en pensionerad folkskollärare liöjes från 1,350 till 1,800 kronor,
änkepensionen kommer att bliva 660 kronor i stället för 570 kronor.
Jag vill på det livligaste förorda, att i enlighet med clet framlagda
förslaget ordnad pensionering genomföres för de efterlevande efter såväl
sådana pensionstagare, som av någon anledning icke förut hava andel
i familjepensioneringen, som efter de lärare vid folkskola, som redan äro
avlidna, utan att möjlighet till pensioner åt deras änkor och barn dessförinnan
blivit beredd. Om en sådan åtgärd icke vidtages, blir, såsom
erfarenheten redan visat, följden den, att riksdagen ständigt kommer
att få handlägga ärenden angående pensioner åt efterlevande efter de
båda nu nämnda grupperna av lärare. Med de sakkunnigas förslag vinnes
Kurujl. Maj;ts Proposition Nr 336. 91
också den fördelen, att pensionsavgifter komma att erläggas av de pensionerade
lärare, som förut icke haft del i familjepensioneringen.
De övriga övergångsbestämmelserna angående familjepensioneringen
torde icke erfordra något särskilt uttalande från min sida.
92
Kungl. Maj.-ts Proposition Nr 336.
Pensioneringens
omfattning.
Sakkunnigas
förslag.
Sakkunnigas
motivering.
3. Kommunalt anställda veterinärers m. fl. pensionering.
Då de sakkunnigas förslag i fråga om distriktsveterinärernas pensionering
är byggt på samma principer som deras förslag i fråga om
folkskollärarnas pensionering, anser jag det icke nödigt att utförligt
återgiva detsamma, utan inskränker mig till att redogöra för dess särbestämmelser.
De sakkunniga föreslå:
Kap. Y § 1. De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. 1—III
samt i detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:
a) distriktsveterinär, som avlönas av landsting med bidrag av staten,
b) annan kommunalt anställd veterinär,
c) av medicinalstyrelsen förordnad besiktningsman vid under offentlig kontroll
ställt slakteri.
Där enligt kap. I § 5 för befattnings förenande med pensionsrätt för innehavaren
fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen godkännas av
medicinalstyrelsen.
Ila) upptagas alltså de distriktsveterinärer, som avsågos i Kungl.
Maj:ts proposition (n:r 36) till 1912 års riksdag.
Körande dessa befattningshavare äro, påpeka de sakkunniga, i veterinärinstruktionen
av den 31 december 1912 bestämmelser utfärdade med avseende
på behörighetsvillkor, till- och avsättning, tjänstledighet m. m. Och i kungörelsen
angående statsbidrag till distriktsveterinärers avlönade av samma dag är
en minimiavlöning fastställd. För att landsting må komma i åtnjutande av statsbidrag
till distriktsveterinär fordras därjämte, att detsamma förbundit sig att, för
den händelse pensionering ordnas med bidrag av staten, erlägga den pensionsavgift,
som kan bliva stadgad. Denna förbindelse är gällande, tills Kungl. Maj:t,
på landstingets framställning, annorlunda beslutar, dock minst 10 år.
Genom de bestämmelser, som sålunda gälla för dessa befattningar, synas de
vara tillräckligt reglerade för att kunna utan vidare villkor förenas med pensionsrätt.
Distriktsveterinärs »huvudman» i reglementsförslagets mening är distiktets
veterinärstyrelse.
Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 336.
93
De sakkunniga framhålla, att när en kårs pensionering skall ordnas är det
önskvärt, att samtidigt även närstående kårers pensionering ordnas. De hava därför
ansett sig böra taga i övervägande även andra icke statsanställda veterinärers
pensionering nämligen dels övriga kommunalt anställda veterinärer (stadsveterinärer,
slakthusveterinärer m. fl.), dels besiktningsmän vid under offentlig kontroll
ställda slakterier.
De förra upptagas i punkt b). I fråga om dem skall det enligt kap. I § 5
bero på framställning av huvudmannen till pensionsanstalten, om de skola få pensionsrätt.
Sådan framställning skall beviljas, om huvudmannen reglerat befattningarna
på sätt, som medicinalstyrelsen godkänt. Förslaget ålägger alltså icke
kommunerna skyldighet att bereda dessa befattningshavare pensionsrätt i denna
anstalt och att fördenskull reglera befattningarna, utan ger dem endast rättighet
att, om de så vilja, reglera befattningarna och förvärva sådan pensionsrätt åt befattningshavarna.
I fråga om regleringen gälla samma bestämmelser som för reglering av
lärartjänster, dock att det är medicinalstyrelsen som skall godkänna regleringen.
I punkt c) upptagas besiktningsmännen vid de under offentlig kontroll ställda
slakterierna. Genom kungörelse av den 10 oktober 1913 äro bestämmelser
givna angående dessa veterinärers kompetens, till- och avsättning samt löneförmåner.
Enligt densamma till- och avsättas de av medicinalstyrelsen, som jämväl
bestämmer den avlöning, de skola uppbära av slakteriet. De intaga alltså en egendomlig
dubbelställning, i det de avlönas av ett enskilt företag, men till- och avsättas
av statsmyndighet. Då det givetvis är av stor betydelse för denna kårs
ändamålsenliga rekrytering, att dess pensionsfråga ordnas, ha de sakkunniga medtagit
densamma, ehuru den icke är anställd i kommuns tjänst.
Enligt kap. I § 5 skulle det bero på huvudmannens framställning, om dessa
befattningar skola förenas med pensionsrätt. Men då det tydligen icke vore lämpligt
att göra dessa befattningshavares pensionsrätt beroende av huvudmännens
villighet att uppfylla därför fordrade villkor, bör det åläggas dem skyldighet att
göra sådan framställning.
Det må redan här framhållas, att huvudmän och befattningshavare, som avses
i punkterna b) och c), skola enligt förslaget erlägga de avgifter, som beräknas
täcka hela pensionskostnaden. Dessa befattningshavares pensionering kommer alltså
icke att kosta staten något, om man boriser från den obetydliga ökning av anstaltens
förvaltningskostnader, som därav kan föranledas. Däremot kan deras
anslutning till pensionsanstalten medföra ekonomisk fördel för staten. Det måste
nämligen ofta förekomma övergångar från befattning av nu ifrågavarande slagtill
befattning som distriktsveterinär eller till statens tjänst. Är då den förra
befattningen icke förenad med pensionsrätt i statsanstalten, blir den försäkringsavgift,
som måste beräknas för hans pension i den senare befattningen, högre
än om sådan pensionsrätt funnits. Alltså blir då statens kostnad för pensioneringen
av de senare befattningarnas innehavare större, om de förra icke förenas
med pensionsrätt i statsanstalten, än om så sker.
Den ekonomiska betydelsen härav kan visserligen icke på förhand i siffror
angivas, men det är tydligt'', att den kan bliva ganska avsevärd och i och för sig
94 Kung!. Majds Proposition Nr 336.
vara en tillräcklig anledning för staten att medgiva dessa befattningar pensionsrätt
i anstalten.
Av än större betydelse är dock den fördel, som därigenom utan kostnad för
statsverket beredes dessa befattningshavare och därmed veterinärväsendet i dess
helhet. Om den nu föreslagna pensionsanstalten framdeles kommer att utvidgas
till att omfatta även de statsanställda veterinärerna, blir pensionsrätt i denna anstalt
fördelaktigare än på annat sätt ordnad pensionering, framför allt därigenom
att den, som från nu ifrågavarande befattning övergår till statstjänst, kan och
bör få för pension i statstjänsten räkna sig till godo de avgifter, som erlagts av
och för honom i den förra befattningen. Detta torde väl komma att ordnas på
det sätt, att som tjänstår för pension i statstjänst kommer att få räknas tjänstår,
som intjänats enligt denna pensionsanstalts reglemente.
Departements- De skål, som de sakkunniga anfört för att utsträcka pensioneringen
ehefe”. £ven tp] vissa andra veterinärer än dem, som avsågos i propositionen
till 1912 års riksdag, finner jag vara vägande. För staten kan denna
utsträckning, såsom de sakkunniga framhålla, ur ekonomisk synpunkt
endast vara fördelaktig, enär staten icke skall lämna bidrag
till de nya gruppernas pensionering, men kan förväntas få giva mindre
bidrag till distriktsveterinärerna, om de nya grupperna medtagas, än
eljest blir fallet. För veterinärväsendet i dess helhet är det givetvis en
fördel, att så många som möjligt av dess befattningar äro förenade med
pensionsrätt och särskilt att de äro det i samma anstalt eller åtminstone
i statsanstalter, så att de avgifter, som befattningshavarna erlagt
eller fått sig tillgodoräknade i en befattning, må kunna tillgodoräknas
dem även i en annan befattning. Vad huvudmännen angår, ligger saken
olika i fråga om kommunerna och de under offentlig kontroll ställda
slakterierna. För de förra skall nämligen anslutningen till denna pensionsanstalt
icke vara obligatorisk, utan det skall bero på dem själva
att ansluta sig, om de finna det för sig fördelaktigt. För de senare skall
anslutningen vara obligatorisk. Men att staten sålunda ålägger dem
att bidraga till besiktningsmännens pensionering synes endast vara en
konsekvens av, att staten bestämmer den avlöning, dessa tjänstemän skola
åtnjuta.
Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag.
Tjänstepen- De sakkunniga föreslå:
sionsunderlag.
Sakkunnigas Kap. V § 2. Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 1 inom. 1 a)
förslag. sägs, är 3,500 kronor.
Pensionsanstaltens styrelse bestämmer, efter medicinalstyrelsens hörande, tjänstepensionsunderlaget
för annan befattning. Därvid skall iakttagas, att detsamma
icke må överstiga 2''/a av den vid befattningens reglering enligt kap. I § 5 fast
-
Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 336.
95
ställda minimiårsavlöningen eller, där liera lönegrader finnas sålunda fastställda,
av minimiårsavlöningen i högsta lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i
form av arvode efter fastställd taxa, av den inkomst, som befattningen väntas
komma att i medeltal giva innehavaren, samt att det stål- i skäligt förhållande
till de tjänstepensionsunderlag, som äro gällande för jämförliga ordinarie veterinärbefattningar
i statens tjänst. Om naturaförmåner ingå i avlöningen, skall vid
bestämmande av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen ökas med
naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse uppskattade värde, varvid dock
värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än till 20 % av inkomsten
i övrigt.
De sakkunniga anföra till stöd för detta förslag:
I Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års riksdag föreslogs, att tjänstepensionsunderlaget
för distriktsveterinär, som avlönas av landsting med bidrag av
staten, skulle bestämmas till 1,500 kronor. Sedan dess har distriktsveterinärföreningen
hemställt, att detsamma ej måtte sättas lägre än till 2,500 kronor, vilket
belopp i själva verket vore även det alltför lågt i förhållande till distriktsveterinärens
ställning och behov.
Även vi dela den åsikt, som distriktsveterinärföreningen sålunda uttalat.
Anledningen till att föreningen ej för närvarande ansåg sig kunna hemställa
om högre pensionsunderlag lär hava varit den, att länsveterinärs pensionsunderlag
nu är 2,500 kronor. Då nu, efter vad vi veta, länsveterinärerna gjort en
framställning om höjning av pensionsunderlaget till 4,000 kronor, ha vi, under
förutsättning att denna framställning bifalles eller länsveterinärs pensionsunderlag
höjes åtminstone till 3,500 kronor, ansett oss böra föreslå 3,500 kronor för distriktsveterinär.
Skulle länsveterinärs pensionsunderlag bliva lägre än 3,500 kronor,
måste även distriktsveterinärs pensionsunderlag sänkas, då det givetvis icke kan
vara högre än det förra.
I fråga om övriga befattningar ha vi funnit lämpligast att föreslå, att pensionsanstaltens
styrelse erhåller bemyndigande att efter medicinalstyrelsens hörande
bestämma pensionsunderlagen. I reglementet givas emellertid vissa direktiv för
denna bestämning. För det första må pensionsunderlaget eg överstiga Va av den
fastställda avlöningen i högsta lönegraden; om i avlöningen ingå naturaförmåner,
skall därvid deras uppskattade värde tilläggas den kontanta avlöningen; om avlöningen
delvis utgår i form av arvode efter taxa, skall den därav härflytande beräknade
medelinkomsten tilläggas. För det andra skall tillses, att pensionsunderlaget
kommer att stå i skäligt förhållande till de pensionsunderlag, som äro gällande
för ordinarie veterinärbefattningar i statens tjänst. I fråga om sistnämnda
föreskrift må framhållas, att de veterinärbefattningar, det här är fråga om, äro
av så växlande art, att det icke bland statens veterinärbefattningar finnes motsvarighet
till dem alla. Föreskriften innebär därför endast, att pensionsunderlagen
för ifrågavarande befattningar skola så avvägas, att desamma låta inordna sig i
ett lämpligt system med de för statsanställda veterinärer gällande.
Om dessa föreskrifter iakttagas, synes det icke ur statens synpunkt behöva
giva anledning till betänklighet, att pensionsunderlagen bestämmas av pensions
-
Sakkunnig a*
motivering.
96
Kungl. Majds Proposition Nr 336.
Departements
chefen.
anstaltens styrelse, så mycket mindre, som, såsom redan påpekats, de avgifter,
som befattningshavare och huvudmän skola erlägga, beräknas så, att de skola
täcka hela pensionskostnaden. Staten bidrager alltså icke till denna pensionering
på annat sätt, än att den bestrider förvaltningskostnaderna. Men dessa äro oberoende
av om pensionsunderlagen bestämmas högre eller lägre.
Ur huvudmännens synpunkt synes icke heller någon anmärkning med fog
kunna göras mot anordningen. I fråga om kommunala befattningar skall det ju
bero på kommunen själv, om den vill begagna sig av möjligheten att bereda befattningshavarna
pension i denna anstalt. Finner kommun de av pensionsanstaltens
styrelse för dess befattningar föreslagna pensionsunderlagen otillfredsställande, så
blir följden endast den, att något avtal icke kommer till stånd. I fråga om slakteriernas
besiktningsmän ligger saken annorlunda, Där skall huvudman icke hava
någon bestämmanderätt, utan anslutningen till pensionsanstalten skall vara obligatorisk
(se ovan under § 1). Och huvudmannen är skyldig att erlägga den avgift,
som enligt reglementet svarar mot det pensionsunderlag, som fastställes. Detta
har emellertid ringa ekonomisk betydelse för honom i jämförelse därmed, att han
är skyldig att giva besiktningsmannen den avlöning, som medicinalstyrelsen bestämmer.
Det är att märka, att i kap. II § 5 bestämmelser givas, som kunna medföra
reduktion av det tjänstepensionsunderlag, som beräknas efter nu angivna regler,
nämligen om befattningen innehaves samtidigt med annan befattning, som är
förenad med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt eller i annan av staten
inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond. För sådant fall stadgas
nämligen där, att summan av de båda tjänstepensionsunderlagen ej må överstiga
6,000 kronor eller den högsta pension, som enligt den civila pensionslagen
må utgå till en pensionstagare. Skulle t. ex. en länsveterinär förordnas av medicinalstyrelsen
till besiktningsman vid ett slakteri med en avlöning av 3,600 kronor
och blir, såsom nu begärts, länsveterinärs pensionsunderlag höjt till 4,000
kronor, kommer alltså pensionsunderlaget för befattningen som besiktningsman att
bliva icke s/s av 3,600 kronor eller 2,400 kronor utan endast 2,000 kronor.
Under förutsättning att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition
om höjning av länsveterinärernas pensionsunderlag från 2,500 kronor
till 4,000 kronor, anser jag, att distriktsveterinärernas pensionsunderlag
bör, såsom de sakkunniga föreslå, bestämmas till 3,500 kronor. Det
synes mig uppenbart, att en lägre pension icke skulle stå i skäligt förhållande
till de inkomster, som en distriktsveterinär har i sin tjänst,
om hänsyn tages icke blott till hans lön utan även till den inkomst han
har för förrättningar, för vilka han äger uppbära ersättning enligt taxa.
Även gillar jag de grunder, som de sakkunniga föreslå för bestämmande
av övriga befattningshavares pensionsunderlag. De synas ägnade
att på detta område åstadkomma efter de växlande förhållandena
väl avvägda pensionsunderlag.
Kung!. Maj.ts Proposition Nr .936''.
97
De sakkunniga föreslå:
Kap. V § 3. Familjepensionsunderlaget för eu befattning överstiger med
300 kronor 20% av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera befattningar
innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i
sådant förhållande, att deras summa med 300 kronor överstiger 20% av tjänstepensionsunderlagens
summa.
Detta förslag grunda de sakkunniga på följande skäl:
I Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års riksdag föreslogs endast tjänstepensionsrätt
åt distriktsveterinärerna. Sakkunniga för pensionsväsendets centralisering
uttalade sig för den principen, att tjänstepensionsrätt alltid bör förenas med
familj epensionsrätt och föreslogs för distriktsveterinärerna ett familj epensionsunderlag
av 500 kronor. I avgivna yttranden har ingen annan anmärkning gjorts
mot detta förslag än att familj epensionsunderlaget vore för lågt och i stället borde
bestämmas efter den regel, som nämnda sakkunniga föreslagit skola i allmänhet
tillämpas, eller att familjepensionsunderlaget skall vara lika med 300 kronor +
20% av tjänstepensionsunderlaget.
De sakkunniga hava anslutit sig till sistnämnda yrkande.»
Att en tjänstemannakårs pensionsfråga icke är tillfredsställande
löst blott genom beredande av pensioner åt tjänstemännen själva, utan
att därför fordras även beredande av pensioner åt deras efterlevande,
synes mig vara obestridligt. Vad familjepensionsunderlagets storlek
angår, ser jag icke något skäl att bestämma det efter annan regel för
nu ifrågavarande tjänstemän än för de förut avhandlade. Jag erinrar
om att tjänstemännen själva skola med sina avgifter bekosta hela famil
j epensioneringen.
Jag tillstyrker alltså förslaget.
Enligt förslaget skall genast börjande pensionsbelopp bestämmas efter regler,
som överensstämma med vad de sakkunniga föreslagit för folkskollärarna (alltså i
huvudsak enligt den civila pensionslagens bestämmelser), dock med den ändring
att försäkringsteknisk beräkning skall ske, om den avgående vid pensionsålderns
uppnående icke räknade minst 30 tjänstår eller, där han avgår före denna ålder,
han icke räknar så många tj anstår, att de tillsammans med det antal år, som
återstår till pensionsåldern, uppgå till 30. Vid denna försäkringstekniska beräkning
må ej högre försäkringsavgift tillgodoräknas än den, som svarar mot en utnämningsålder
av 35 år.
För att belysa vad denna föreskrift om försäkringsteknisk beräkning innebär
må ett exempel anföras. Antag att en distriktsveterinär utnämnts vid 40 års
ålder och förut icke haft någon med pensionsrätt förenad tjänst. Om den mot
40 års ålder svarande försäkringsavgiften (15 % av pensionsnnderlaget) tillgodoräknades
honom, skulle hans pensionsunderlag vara 3,500 kronor. Men nu må ej
högre avgift tillgodoräknas honom än den, som svarar mot 35 års utnämnings
Bihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 13
Familjepen
sionsutiderlag.
Sakkunnigas
förslag.
Sakkunnigas
motivering.
Departements
chefen.
Genast börjande
pensionsbelopp.
Sakkunnigas
förslag och
motivering
98
Kungl. Maj:(s Proposition Nr 336.
Departements
chefen.
ålder (13 % av pensionsunderlaget). Den tillgodoräknade försäkringsavgiften är
alltså endast 87 % av den mot befattningens pensionsunderlag svarande. Då måste
hans pensionsrätt reduceras, så att den svarar mot denna reducerade försäkringsavgift,
vilket sker därigenom, att det pensionsunderlag, efter vilket hans pension
beräknas, sänlces till 87 % av befattningens pensionsunderlag eller till 3,045 kronor.
Avgår han t. ex. vid 45 års ålder enligt § 1 c), blir hans pension */* av
detta reducerade pensionsunderlag och blir alltså 2,884 kronor. Kvarstår han
till 65 års ålder och räknar han tjänstår under hela tiden, blir hans pension
25
—. 3,045 = 2,538 kronor. Hade pensionen beräknats enligt § 7 mom. 1 utan
25
försäkringsteknisk beräkning, skulle den blivit —. 3,500 = 2,917 kronor.
Maximalbestämmelsen angående den tillgodoräknade försäkringsavgiften kan
även verka reducerande på pensionsrätten, om efter avbrott i tjänstårsberäkningen
den erforderliga försäkringsavgiften för full pensionsrätt skulle bliva högre än
maximum.
Antag t. ex. att en distriktsveterinär utnämnes vid 30 års ålder, räknar
tjänstår utan avbrott till 40 års ålder, räknar icke tjänstår mellan 40 och 50 års
ålder, men återinträder då i tjänstgöring.
Under de första 10 åren har lian full pensionsrätt. Men då han återinträder i
tjänstgöring, räknar han endast 10 tjänstår och har blott 15 år kvar till pensionsåldern.
Då summan av dessa båda tal är mindre än 30, vilket är det antal
tjänstår, som fordras för hel pension, skall försäkringsteknisk beräkning göras.
Den ger det resultatet, att hans pensionsrätt skall beräknas efter ett pensionsunderlag
av 3,180 kronor i stället för efter 3,500 kronor. Avgår han vid 65 års
25
ålder med 25 tjänstår, blir hans pension —.3,180 kronor = 2,680 kronor.
Den av de sakkunniga föreslagna försäkringstekniskt beräknade
reduktionen av pensionsunderlaget synes mig vara synnerligen lämplig,
när det såsom här gäller befattningshavare, som icke äro i statens tjänst.
Utan den skulle statens årliga kostnad kunna oskäligt uppdrivas för en
befattningshavare, som utnämnes sent eller som under längre tid varit
ur tjänsten. Nu begränsas den, så att den ej kan överstiga kostnaden
för den, som utnämnes vid sådan ålder, att han vid pensionsåldern räknar
30 tjänstår. Att sådan reduktion icke föreslagits även beträffande
folkskollärarkåren beror därpå, att denna kår sedan länge i detta avseende
likställts med statens egna befattningshavare.
Det bör nämnas, att sakkunnigas förslag är gynnsammare för
befattningshavarna i fråga om invalidpensionernas beräkning än
propositionen till 1912 års riksdag var. Enligt förslaget skall nämligen
invalidpensionen beräknas ur pensionsunderlaget (som eventuellt
reducerats genom försäkringsteknisk beräkning) på samma sätt som
Kun yl. Muj:ts Proposition Nr 336. 99
de sakkunniga föreslagit för folkskollärarna: vid invaliditet, som ådragits
under tjänst utövning, skall alltså pensionen i regel vara lika med
pensionsunderlaget; vid invaliditet av annan orsak skall pensionen i regel
vara minst lika med s/t av pensionsunderlaget. Enligt nämnda proposition
skulle invalidpensionen bestämmas så att dess kapitalvärde var lika
med den försäkringsfond, som beräknades vara samlad för den avgående,
och vid denna beräkning skulle hänsyn tagas endast till befattningshavares
rätt till pension efter uppnådd pensionsålder. Om invaliditeten
drabbar befattningshavaren vid unga år, blir den på senare sättet
beräknade pensionen alldeles otillräcklig, varför jag anser de sakkunnigas
förslag avgjort att föredraga.
De sakkunniga föreslå, att pensionsåldern skall vara 65 år och att 30 tj änstår Pensionsålder
skola fordras för hel pension.
I fråga om rätt till uppskjuten pension, beräkning av de efterlevandes pen- Sakkunnigas
sion, reduktion av pension m. m. föreslå de samma bestämmelser som för folkskollärarna.
I Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års riksdag föreslogs 65 års Degartementspensionsålder.
I densamma stadgas ingenting direkt om det antal
tjänstår, som skulle fordras för hel pension. Men bestämmelserna om
avgifterna voro sådana, att den, som utnämndes efter 30 års ålder, fick
erlägga en tilläggsavgift för att få hel pension vid 65 års ålder. De kunna
alltså sägas indirekt kräva 35 tjänstår för hel pension. De sakkunniga
för pensions väsendets centralisering föreslogo, att 30 tjänstår skulle
fordras för hel pension. I de över detta förslag avgivna yttrandena har
ingen anmärkning framställts häremot. Även jag ansluter mig därtill,
under påpekande att det för länsveterinär fordras 25 tjänstår för hel
pension.
I fråga om övriga här ovan nämnda punkter tillstyrker jag ävenledes
de sakkunnigas förslag.
De sakkunniga föreslå: Pemumsav
K
gifter.
Kap. Y § 8. 1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. 1 g 5 Saklcunnigas
omförmält avdrag skall erläggas av befattningshavare, är 3 Va % av tjänstepensions- förslag.
cnderlaget och den årliga familjepensionsavgiften 19 % av familj epensionsunderlaget.
2. Huvudman för befattning, som i § 1 mom. 1 a) sägs, erlägger årligen
en avgift av 3 Va % av tjänstepensionsunderlaget. Annan huvudman erlägger årligen
en avgift av 7 % av tjänstepensionsunderlaget.
Förslaget överensstämmer i fråga om distriktsveterinärerna med vad de sak- Sakkunnigas
kunniga för pensionsväsendets centralisering föreslagit, vilket lämnats utan an- motivering.
märkning i avgivna yttranden. Det innebär, att staten bidrager till tjänstepensions
-
Departements
chefen.
Övergångsstadgandeti.
Sakkunnigas
förslag och
motivering.
100 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
avgiften för distriktsveterinär, till vars avlöning staten bidrager, inen icke till
tjänstepensionsavgiften för annan veterinär, och icke heller till familjepensionsavgiften
för vare sig distriktsveterinär eller annan veterinär.
o Förutom årsavgifter skola engångsavgifter erläggas i samma fall, som stadgas
i fråga om folkskollärarna.
Såsom framgår av de sakkunnigas kostnadsberäkning, kommer
statens bidrag till distriktsveterinärerna, om befattningshavarnas och
huvudmännens avgifter fastställas enligt de sakkunnigas förslag, att
till en början bliva i medeltal ungefär 6 % av tjänstepensionsunderlagen
och 4 % av familjepensionsunderlagen. I mån som de äldre befattningshavarna
pensioneras och ersättas av yngre, nedgår statens bidrag
till ungefär 31/, % av tjänstepensionsunderlagen eller 122 kronor 50 öre
för varje distriktsveterinär, till vars avlöning staten bidrager. I propositionen
till 1912 års riksdag beräknades samma bidrag uppgå till 54
kronor. För andra befattningshavare, som utnämnas efter pensionsregleringen,
erlägger staten icke någon pensionsavgift. För dem, som
utnämnts före pensionsregleringen, fordras visserligen något bidrag
av staten till pensionsavgifterna, om deras medelålder skulle bliva högre
än 31 år. Men detta bidrag kan icke bliva avsevärt och försvinner, i
mån som de äldre avgå och ersättas av yngre. Jag tillstyrker därför
de sakkunnigas förslag.
För att förbättra deras pensionsrätt, som äro anställda vid pensionsbestämmelsernas
ikraftträdande, föreslå de sakkunniga följande:
1) För distriktsveterinär, till vars avlöning staten bidrager, och
för besiktningsman vid under offentlig kontroll ställt slakteri skall pensionsanstalten,
även utan framställning från huvudmannen, giva reglementet
retroaktiv giltighet från den tidpunkt, då han erhöll befattning,
som med avseende på tjänstgöringens art och omfattning är jämförlig
med den, som han har, när pensionsbestämmelserna träda i kraft, dock
ej från tidigare tidpunkt än då han fyllde 35 år.
2) Den engångsavgift, som betingas av att reglementet sålunda
fått retroaktiv giltighet för en befattningshavare, skall i sin helhet erläggas
av huvudmannen, där ej fråga är om distriktsveterinär, till vars
avlöning staten bidrager. I sistnämnda fall beräknas huvudmannenli
engångsavgift på följande sätt. Från engångsavgiften dragés det "belopp,
som svarar mot de avgifter, som befattningshavaren skulle erlagt,
om reglementet varit gällande under den föregående tiden. Huvudmannens
avgift är därefter lika med halva återstoden, ökad med
nämnda belopp.
101
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
Huvudman äger rätt att av befattningshavaren få ersättning för
den de] av den erlagda engångsavgiften, som svarar mot befattningshavarens
avgifter under den föregående tiden. Denna ersättning utgår
till honom i form av löneavdrag, som pensionsanstalten bestämmer.
Skulle befattningshavaren finna det för betungande att vidkännas
erforderliga löneavdrag, må pensionsanstalten kunna helt eller delvis
befria honom från dem. I så fall minskas huvudmannens engångsavgift
med motsvarande belopp och minskas även befattningshavarens pensionsrätt
på däremot svarande sätt.
Som synes avse dessa övergångsbestämmelser Departemenis
1)
att tillförsäkra distriktsveterinärer och besiktningsmän den c,''efe"''
tilläggspension, som svarar mot de avgifter, som huvudmännen och,
vad angår de förra, staten skulle hava erlagt under den tid, som de före
den 1 januari 1920 efter fyllda 35 år innehaft tjänst, vilken med avseende
på tjänstgöringens art och omfattning varit jämförlig med den tjänst,
som de hava, när reglementet blir tillämpligt på dem,
2) att bereda dem möjlighet att på egen bekostnad förbättra sin
pensionsrätt ytterligare, så att den blir lika med vad den skulle varit,
om reglementet varit gällande för dem från nämnda tidpunkt,
3) att staten skall i fråga om distriktsveterinärer, till vilkas avlöning
staten bidrager, betala hälften av den engångskostnad, som svarar
mot den i 1) omförmälda tilläggspensionen.
Vad de sakkunniga här föreslå i fråga om. distriktsveterinärerna
överensstämmer i princip med vad de sakkunniga för pensionsväsendets
centralisering föreslagit, vilket senare förslag lämnats utan anmärkning
i de däröver avgivna yttrandena. Dock märkes, att pensionsunderlaget
enligt det senare förslaget var endast 1,500 kronor mot 3,500
kronor, i följd varav engångsavgiften var väsentligt mindre.
Det synes lämpligt, att även besiktningsmännen komma i åtnjutande
av tilläggspensioner för den tid de haft dylik eller jämförlig anställning
före den 1 januari 1920.
Att förslaget bereder befattningshavarna möjlighet att på egen
bekostnad ytterligare förbättra sin egen och de efterlevandes pension,
torde de komma att sätta stort värde på.
Jag tillstyrker alltså till alla delar de sakkunnigas förslag.
102
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Pensioneringens
omfattning.
Sakkunnigas
förslag.
Sakkunnigas
motivering.
4. Kommunalt anställda sjuksköterskors och barnmorskors m. 11.
pensionering.
De sakkunniga föreslå:
Kap. Yl § 1. De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III
samt i detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:
a) distriktssjuksköterska och distriktsbammorska, till vars avlöning staten
lämnar bidrag,
b) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barnbördshus,
c) annan sjuksköterska eller husmoder i av staten, landsting, kommun eller
annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar eller ock i stiftelse
av allmännyttig natur, vilken övar dylik vård,
d) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.
Där enligt kap. I § 5 för befattnings förenande med pensionsrätt för innehavaren
fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen godkännas av
medicinalstyrelsen.
De sakkunniga anföra till motiverande av sitt förslag:
Yårt förslag är uppgjort i anslutning till de förslag, som utarbetats inom
civildepartementet till sjuksköterske- och bammorskeväsendets organisation och som
torde komma att föreläggas innevarande års riksdag.
Enligt dessa förslag komma befattningarna som distriktssjuksköterska och
distriktsbammorska att regleras i författning och bl. a. deras minimiårsavlöningar
där fastställas. På dem kommer därför enligt kap. I § 5 detta pensionsreglemente
att bliva ovillkorligen tillämpligt.
Övriga befattningar, som nämnas i § 1, bliva däremot icke så reglerade. Enligt
kap. I § 5 komma de alltså icke att vara förenade med pensionsrätt, med
mindre huvudmannen gjort framställan därom och reglerat dem på sätt, som godkänts
av medicinalstyrelsen. Det skall bero på huvudmannens eget beslut, om
han skall reglera sådan befattning eller ej. Rörande regleringen hänvisa vi i
övrigt till kap. I § 5 och dess motivering sid. 41.
Det bör påpekas, att vårt förslag innebär viss iskänkning i den möjlighet,
som sjuksköterskor och barnmorskor nu ha att erhålla statsbidrag till sin pensionering.
Yi föreslå nämligen, att statsbidrag skall lämnas endast till dem,
som innehava reglerade befattningar, under det såväl enligt kungörelsen av den
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
103
30 december 1901 angående »statsbidrag till sjuksköterskors pensionering som enligt
reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt dylikt statsbidrag kan utgå även
utan sådan reglering, t. o. in. till barnmorskor, som icke hava någon befattning
alls, blott de bedriva yrkesmässig verksamhet. Givetvis böra dock de, som, innan
detta reglemente träder i kraft, kommit i åtnjutande av statsbidrag, få bibehålla
detsamma på hittills gällande villkor, därest de icke erhålla befattning, som medför
pensionsrätt enligt det nya reglementet (se övergångsstadgandet mom. 5).
1 sitt förenämnda utlåtande den 4 mars 1919 har riksförsäkringsanstalten
anfört, att de sakkunnigas förslag, vad rör särskilt barnmorskornas
pensionering, ieke givit ämbetsverket anledning till någon
erinran.
I de organisationsförslag, som de sakkunniga här omnämna och i^partemmi
som efter föredragning av chefen för civildepartementet framlagts för rhffeninnevarande
års riksdag i propositionerna n:ris 260 och 39, förutsättes
det, att staten lämnar sin medverkan till en tillfredsställande pensionering
av distriktssjuksköterskor och distriktsbarnmorslcor.
Att även de i punkterna b) och c) omförmälda barnmorske- och
sjukskötersketjänsterna böra kunna förenas med pensionsrätt, synes
mig klart. Enligt förslaget blir anslutningen till pensionsanstalten ej
obligatorisk för dessa som för de förra, utan beroende av att huvudmannen
reglerar tjänsten och anmäler den för pensionsanstalten. Jag
erinrar om att det för närvarande åligger barnmorska, som erhåller anställning
hos kommun med fast årslön eller å barnbördshus med årslön
ej understigande 400 kronor, att ingå som delägare i barnmorskornas
pensionsanstalt. Det skulle därför kunna anses som en försämring att
nu inskränka den obligatoriska pensioneringen. Men om, såsom de
sakkunniga föreslå och jag tänker tillstyrka, huvudmännen för dessa
barnmorskebefattningar fortfarande som hittills bliva befriade från •
pensionsavgifter, torde de fall bliva sällsynta, då en kommun eller ett
barnbördshus icke skulle komma att finna det för sig fördelaktigt att
reglera sina barnmorskebefattningar och förskaffa deras innehavare
pensionsrätt, i synnerhet som kostnaden för denna endast i ringa mån
kommer att bäras av befattningshavaren utan till största delen (*/6)
av staten.
Förutom de barnmorskor, som hava anställning, som medför skyldighet
eller rättighet att vara delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,
hava för närvarande även övriga legitimerade barnmorskor
rätt att ingå som delägare, även om de icke hava någon befattning.
Enda förutsättningen är, att de driva yrkesmässig verksamhet som
104
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
barnmorskor. De sakkunniga föreslå, att sådana barnmorskor icke vidare
skola hava dylik rättighet, dock att de, som redan blivit delägare,
skola få kvarstå med samma rättigheter och skyldigheter som förut.
Även jag finner det riktigt, att staten för sin medverkan till pensioneringen
uppställer det villkoret, att pensionsrätt skall tillkomma endast
den, som bestrider en tjänstgöring, vars art och omfattning är på visst
sätt kvalificerad.
Åven för sjuksköterskorna innebär förslaget viss inskränkning av
rätten till statsbidrag till pensioneringen. Visserligen fordras även för
närvarande, att sjuksköterskan uppfyller vissa behörighetsvillkor och
har anställning hos staten eller kommun eller å sjukvårdsinrättning,
men några närmare bestämmelser givas icke angående hurudan anställningen
skall vara. Enligt de sakkunnigas förslag skall däremot befattningen
regleras även i fråga om tjänstgöringens art och omfattning,
innehavarens till- och avsättning samt minimiavlöning. Om huvudmannen
icke vill reglera befattningen i dessa avseenden, kommer alltså
sjuksköterskan icke att kunna få statsbidrag till sin pensionering. Men
liksom i fråga om barnmorskebefattningarna synes det vara att vänta,
att huvudmännen, om pensionsavgifter icke åläggas dem, i regel skola
vara villiga att reglera sina sjuksköterskebefattningar, då de därigenom
kunna bereda sina sjuksköterskor en så fördelaktig pensionering som
den, vilken erbjudes enligt de sakkunnigas förslag.
Slutligen öppnar de sakkunnigas förslag möjlighet även för de befattningshavare
att få pensionsrätt, som utan att vara sjuksköterskor
eller barnmorskor arbeta i den offentliga sjukvårdens eller fattigvårdens
tjänst såsom husmödrar eller såsom föreståndarinnor för godkända sjuksköterskebyråer.
Vad de sistnämnda angår, utgör inrättandet av godkända sjuksköterskebyråer
ett viktigt led i den organisation av sjuksköterskeväsendet,
som föreslås i ovannämnda proposition n:r 260 till innevarande års riksdag.
Det synes därför synnerligen lämpligt, att dessa föreståndarinnor,
som väl ofta varit sjuksköterskor, få möjlighet att erhålla pensionsrätt
i samma pensionsanstalt som sjuksköterskorna.
Vad husmödrarna angår, synes det mig klart, att deras betydelse
för »vården av sjuka, barn eller åldringar» är jämförlig med sjuksköterskans
och. att det därför är önskvärt, att staten medverkar även till
deras pensionering. Därigenom tillmötesgås även i väsentlig mån en
framställning, som svenska fattigvårdsförbundet gjort om beredande av
pensionsrätt åt befattningshavare i fattigvårdens tjänst.
På grund av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag de sakkunnigas
förslag i fråga om pensioneringens omfattning. Jag vill emellertid på
-
105
Kungl. Maj:ts Proposition Nr SS 6.
peka, att reglering av kusmodersbefattning ej synes böra godkännas av
medicinalstyrelsen. Av denna anledning liar jag gjort den ändringen i
kap. I § 5 av reglementsförslaget, att regleringen skall godkännas av
Konungen eller av den myndighet, som Konungen förordnar. Och vad
beträffar de behörighetsvillkor, som böra uppställas vid godkännande av
sjuksköterskebefattnings reglering, vill jag erinra om att chefen för civildepartementet
i propositionen n:o 260 uttalat att det för beviljande av
pensionsrätt åt sjuksköterska bör fordras, att hon genomgått av staten
godkänd sköterskeskola.
De sakkunniga föreslå en pensionsålder av 55 år för sjuksköterska och barn- Skyldighet att
inorska samt 60 år för annan befattningshavare. Skyldighet att avgå skall inträda a’mvid
pensionsålderns uppnående samt, enligt samma bestämmelser som föreslagits
för folkskollärarna, vid tidigare invaliditet. Tillstånd att kvarstå efter pensionsålderns
uppnående skall kunna lämnas av huvudmannen, sedan medicinalstyrelsens
medgivande inhämtats.
I reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt finnes intet stad- Departementjagande
om skyldighet att avgå vid viss ålder eller vid invaliditet. Ej
heller stadgas sådan skyldighet i kungörelsen den 30 december 1901
angående statsbidrag till sjuksköterskors pensionering.
Sakkunniga för utredning angående den kvinnliga sjukvårdspersonalens
utbildning och arbetsförhållanden ha föreslagit 55 års pensionsålder
för sjuksköterskor.
I betraktande av de stora krav, som i tjänsten måste stallas pa en
sjuksköterska och en barnmorskas andliga och kroppsliga krafter, anser
jag, att deras pensionsålder ej bör för närvarande sättas högre än 55
år, såsom nu även föreslås av de sakkunniga. Skulle deras arbetsförhållanden
efter omorganisationen bliva väsentligt förbättrade, bör det
emellertid tagas i övervägande, om ej en höjning framdeles kan och bör
ske. Likaledes skulle en höjning av pensionsåldern kunna ifrågasattas,
om framdeles pensionsunderlagen höjas och sålunda den reducerade
pension, som erhålles vid avgång i förtid, blir mera tillräcklig än vad
den blir med de nu föreslagna pensionsunderlagen.
De sakkunniga föreslå: Tjänsteren
Kap.
VI § 2. Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 1 a) sags, ag
är 1,000 kronor. , förlag.
För annan befattning bestämmer pensionsanstaltens styrelse, etter medicinalstyrelsens
hörande, tjänstepensionsunderlaget. Därvid skall iakttagas, att detsamma
icke må överstiga 2/s av den i författning eller vid reglering enligt kap. i
§ 5 fastställda minimiårsavlöningen eller, där flera lönegrader finnas sålunda fastställda,
minimiårsavlöningen i högsta lönegraden eller, där avlöningen delvis utgar
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 14
opaginerad Kontrollera mot PDF
10® Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
i form av arvode efter fastställd taxa, av den inkomst, som befattningen väntas
komma att i medeltal giva innehavaren. Om naturaförmåner ingå i avlöningen,
skall vid bestämmande av tj änstepension sunderlaget den kontanta avlöningen ökas
med naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse uppskattade värde, varvid
dock värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än till 20 % av inkomsterna
i övrigt.
Tj änstepensionsunderlaget må dock ej sättas högre än 1,000 kronor eller läare
än 600 kronor.
''acheZnU'' , I)et här föreslagna pensionsunderlaget för distriktssjuksköterskor
och distriktsbarnmorskor finner jag stå i lämpligt förhållande till de för
dem i ovannämnda propositioner föreslagna minimilöner, om hänsyn
tages jämväl till utgående naturaförmåner.
Det synes mig även riktigt, att pensionsunderlaget för annan befattning
ej fixeras i reglementet, utan i stället befogenhet lämnas åt
pensionsanstalten att bestämma det efter vissa i reglementet angivna
principer. Det kan nämligen väntas, att avlöningsförmånerna för övriga
befattningar komma att bliva mycket växlande.
. Mot de sakkunnigas förslag har jag därför ingen annan anmärkning,
än att det synes böra tagas i övervägande, huruvida ej tillfälle bör
beredas den huvudman, som det önskar, att bereda sina befattningshavare
högre pensioner, om detta sker utan ökad kostnad för staten.
De sakkunniga hava föreslagit sådan rätt för huvudmännen i fråga om
de i kap. IV omförmälda befattningshavarna. Med de små pensioner,
som de nu ifrågavarande befattningshavarna komma att få enligt förslaget,
synes en sådan rätt för huvudmannen vara synnerligen lämplig.
Antal tjenstår De sakkunniga föreslå:
för hel pen- °
swn'' för hel tjänstepension fordras:
SalfövsiaqgaS "''ö tjänstår för sjuksköterska och barnmorska,
30 tjänstår för annan befattningshavare.
DePch‘efénnts\ m®delåldern för inträde i barnmorskornas pensionsanstalt under
de senare åren varit 28 år för dem, som varit skyldiga att inträda, och
aven medelåldern för inträde i Sophiahemmets pensionskassa varit
densamma, och då pensionsåldern skall vara 55 år för barnmorska och
sjuksköterska, synes antalet tjänstår för hel pension åt dessa befattningshavare
ej kunna sättas högre än 25 år.
För kvinnlig befattningshavare, vars pensionsålder är 60 år, fordras
det enligt den civila pensionslagen 30 tjänstår för hel pension. Det
synes därför lämpligt att även här uppställa samma fordran.
Kuntjl. Maj:ts Proposition Nr 336.
107
De sakkunniga föreslå, att genast börjande pensions belopp skall bestämmas
Genast bör
-
efter befattningens pensionsunderlag enligt samma grunder som för folkskollärarnajande^penswns
m. fl. (alltså i huvudsak enligt den civila pensionslagens bestämmelser); dock att '' m>\
en försäkringsteknisk reduktion av pensionsunderlaget skall göras, om den avgående
icke vid pensionsålderns uppnående räknar så många tjänstår, som det fordras för
hel pension, eller, om hon avgår före pensionsåldern, räknar så många tjänstår,
att de tillsammans med de år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till det antal,
som fordras för hel pension. Om t. ex. en distriktsbarnmorska tillträder sin befattning
vid 35 års ålder, kan hon vid pensionsålderns uppnående ej komma att
räkna mer än 20 tjänstår. Alltså skall en försäkringsteknisk reduktion göras av
hennes pensionsunderlag. Den medför, att det sänkes från 1,000 kronor till 875
kronor. Avgår hon i följd av invaliditet, som hon icke ådragit sig i tjänsten,
3
blir hennes pension -.875 = 656 kronor, såvida ej avgången sker så sent, att hon
räknar mer än 22 Va tjänstår, då den blir något större. Avgår hon i följd av
25
olycksfall i tjänsten eller först vid 55 års ålder, blir pensionen —. 875 = 700 kronor.
Får hon kvarstå i tjänsten till 60 års ålder, blir pensionen 875 kronor.
Liksom i fråga om distriktsveterinärerna finner jag detta sätt Departementsbestämma
pensionens belopp synnerligen lämpligt.
I fråga om rätt till genast börjande eller uppskjuten tjänstepension,
rätt till familjepension, reduktion av pension m. m. överensstämmer
förslaget med vad som föreslagits för övriga befattningshavare. Mot
dessa förslag har jag ingen erinran att göra. Jag inskränker mig därför
till att till sist redogöra för de sakkunnigas förslag angående pensionsavgifter.
Pensions avgifter.
Sakkunnigas
förslag.
De sakkunniga föreslå:
Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. 1 § 7 omförmält avdrag
skall erläggas av befattningshavaren, är 5 % av tjänstepensionsunderlaget.
Befattningshavares familj epensionsavgift är 1 % av familj epensionsunderlaget.
Huvudmannen erlägger ingen årsavgift för sjuksköterska eller barnmorska;
för annan befattningshavare erlägger huvudmannen en årsavgift av 5 % av tjänstepensionsunderlaget.
Enligt de sakkunnigas beräkning är försäkringsavgiften för tjänstepensionen Sakkunnigas
i medeltal för sjuksköterska och barnmorska 25% och för andra befattningshavare moUve,m9- 15 % av tjänstepensionsunderlaget. För de senare blir alltså deras egen tjänstepensionsavgift
5 %, om den skall motsvara Vä av tjänstepensionen. De sakkunniga
föreslå samma avgift för de förra, enär deras avlöning är så liten, att högre avgift
ej synes böra fordras av dem. De erinra om att folk- och småskollärarinnors
avgifter äro 3 Vs %.
Enligt förslaget skall huvudmannen för annan befattningshavare än sjuksköterska
eller barnmorska erlägga samma avgift som denna. På detta sätt kom
-
108
Kungl. Maj.-is Proposition Nr 336.
mer försäkringsavgiften för tjänstepensionen att delas lika mellan staten, huvudmannen
och befattningshavaren.
Familj epensionsavgiften är ungefär densamma som för lärarinnorna och torde
vara fullt tillräcklig. Den skall som alltid erläggas i sin helhet av befattningshavaren.
Till motivering av förslaget, att huvudmännen skola vara befriade från avgifter
för sjuksköterskor och barnmorskor, anföra de sakkunniga:
Huvudgruppen av befattningshavare blir distriktssjuksköterskor och distriktsbammorskor.
Deras minimiavlöning kommer att regleras av statsmakterna, och
huvudmannen kommer att åtnjuta statsbidrag till avlöningen. Om nu staten å
ena sidan lämnar huvudmannen bidrag till befattningshavarens avlöning, å andra
sidan kräver avgift av huvudmannen för pensioneringen, så kommer detta tydligen
att vara fullkomligt detsamma, som om staten icke fordrade någon pensionsavgift
av huvudmannen, men minskade sitt bidrag till avlöningen med pensionsavgiftens
belopp.
När därför nu pensionsregleringen sker samtidigt med löneregleringen och
med bestämmandet av statens bidrag till avlöningen, synes det oss uppenbart, att
staten icke bör fordra någon pensionsavgift av huvudmannen, utan bestämma sitt
bidrag till avlöningen med hänsyn tagen till att staten åtager sig hela pensionskostnaden
utöver värdet av befattningshavarens avgifter.
Enligt vad ovan yttrats om den sannolika storleken av den erforderliga försäkringsavgiften,
kan staten nu beräkna kostnaden för dessa befattningshavares
pensionering till i medeltal ungefär 200 kronor om året för var och en utöver vad
hon själv skall erlägga.
Det skäl, som nu anförts för att pensionsavgift icke bör fordras av huvudmannen
för distriktsbarnmorska och distriktssjuksköterska, gäller naturligtvis icke
i fråga om huvudmännen för övriga befattningshavare, till vilkas avlöning staten
icke bidrager. Men i fråga om dem synes oss ett annat synnerligen talande skäl
kunna anföras härför. Enligt förslaget skall befattning av nu ifrågavarande slag
ej förenas med pensionsrätt, med mindre huvudmannen reglerar befattningen på
sätt medicinalstyrelsen godkänner. Såsom framgår av den undersökning av den
kvinnliga sjukvårdspersonalens ställning, som utarbetats inom civildepartementet
av tillkallade sakkunniga, är det synnerligen önskvärt, att dylik reglering kommer
till stånd i stor utsträckning. Nu är det tydligt, att ett erbjudande av staten
att ordna befattningshavarnas pensionering utan någon kostnad för huvudmännen
kommer att i hög grad öka huvudmännens villighet att underkasta sig befattningarnas
reglering och sålunda att befrämja dess allmännare genomförande.
I detta sammanhang må slutligen påpekas, att samma skal, som ovan anförts
mot att staten å ena sidan lämnar huvudmannen bidrag till avlöningen, å andra
sidan fordrar pensionsavgift av honom, tydligen även kan anföras mot att staten
å ena sidan bestämmer befattningshavarens minimilön, å andra sidan fordrar pensionsavgift
av henne. Då minimilönerna nu regleras samtidigt med pensionerna,
vore det otvivelaktigt rationellt, att icke fordra någon pensionsavgift av befattningshavaren,
men reglera lönen med hänsyn till att ingen pensionsavgift skall
avgå från densamma. Om vi likväl icke föreslagit sådan anordning, är anled
-
109
Kungl. Maj:ts Proposition Nr. .3.36.
ningen därtill den, att lönerna reglerats för alla andra tjänstemannagrupper, vilkas
pensionering staten ordnat, på sådant sätt, att pensionsavgifter fordras av dem.
Den antydda reformen synes oss böra genomföras först med avseende^på statens
egna tjänstemän. Även må påpekas, att bestämmelserna i kap^ I §±.8 innebära,
att det formella bibehållandet av pensionsavgifter icke medför^uågot besvär för
vare sig pensionsanstalten, huvudmännen eller de myndigheter, som skola utanordna
statsbidrag till huvudmännen.
Jag har ingen erinran att göra mot beräkningen av befattningshavarnas
egna avgifter.
Även vad angår huvudmännens avgifter tillstyrker jag förslaget.
Statens pensionsavgift kommer visserligen, då huvudmännen befrias
från avgifter för sjuksköterskor och barnmorskor, att uppgå till 20 %
av deras tjänstepensionsunderlag, alltså till det relativt höga beloppet
av 200 kronor för varje distriktssjuksköterska eller distriktsbarnmorska
och till 120—200 kronor för varje annan sjuksköterska eller barnmorska.
Men i likhet med de sakkunniga finner jag det olämpligt att nu,
när pensionsregleringen göres samtidigt med att statens bidrag till huvudmännen
för dessa befattningar bestämmas, fordra pensionsavgift av
huvudmannen i stället för att sätta statsbidraget så mycket lägre, som
pensionsavgiften eljest skulle varit. I själva verket hava de i propositionerna
om inrättande av distriktssjuksköterskor och distriktsbarnmorskor
föreslagna statsbidragen till huvudmännen föreslagits med
hänsyn tagen till att inga pensionsavgifter skulle fordras av huvudmännen
för dessa befattningshavare. Och vad övriga sjuksköterskor
och barnmorskor beträffar delar jag, såsom jag redan förut antytt, de
sakkunnigas mening, att det för en effektiv reform av sjuksköterskors
och barnmorskors ställning kommer att bliva av mycket stor betydelse,
att staten erbjuder sig att utan kostnad för huvudmännen ordna pensioneringen,
med villkor att huvudmännen reglera befattningarna.
Det synes mig vara tydligt, att den ekonomiska hjälp, staten kan vilja
giva huvudmännen för att befrämja reformers allmännare genomförande,
ej kan givas under mera effektiv form än genom kostnadsfritt ordnande
av en tillfredsställande pensionering även för andra än distriktssjuksköterskor
och distriktsbarnmorskor.
Departements
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 336.
D. Kostnadsberäkning.
1. Statens årliga pensionsavgifter.
För närvarande erlägger staten till folkskollärarnas pensionsinrättning
den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens egen
avgift och huvudmannens avgift, där sådan erlägges, uppgår till
för manlig delägare . . . . 12 % av pensionsunderlaget,
» kvinnlig » .... 14 % » » »
De sakkunniga ha icke i reglementsförslageti fixerat statens pensionsavgift,
utan endast i kap. I § 7 intagit den principiella “bestämmelsen, att staten skall
erlägga den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens och huvudmannens
avgifter är lika med den försäkringsavgift, som svarar mot befattningshavarens
pensionsrätt.
Vid beräkningen av statens pensionsavgift för de befattningar, som hittills
varit delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning, utgå de sakkunniga från
ovan angivna värde på försäkringsavgiftens medeltal.
För delägarna i småskollärares m. fl. understödsanstalt ha de sakkunniga funnit,
att den erforderliga försäkringsavgiften för tjänstepensionen kan i medeltal sättas
till 10%, lika för manliga och kvinnliga delägare. Alltså skall staten för varje
befattningshavare erlägga den avgift, som tillsammans med befattningshavarens
och huvudmannens avgifter uppgår till 10 % av tjänstepensionsunderlaget.
Med den sammansättning de ifrågavarande lärarkårerna nu hava finna, de
sakkunniga, att statens pensionsavgifter för dem kunna beräknas uppgå till ungefär
3,470,000 kronor.
Yad distriktsveterinärerna angår, beräkna de sakkunniga medeltalet av försäkringsavgiften
för tjänstepensionen uppgå till ungefär 13 % för de nuvarande
befattningshavarna. I mån som de äldre pensioneras och ersättas av yngre, nedgår
försäkringsavgiften till 10 V2 %. På grund härav finna de sakkunniga, att
statens pensionsavgift för distriktsveterinärernas tjänstepensioner blir till en början
45.000 kronor
och så småningom nedgår till
27.000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Härtill kommer ett bidrag av 10,000 kronor till de nuvarande distriktsveterinärernas
familj epensioner, vilket bidrag försvinner, i mån som de äldre pensioneras.
För sjuksköterskor och barnmorskor finna de sakkunniga en försäkringsavgift
för tjänstepensioneringen av 25% och för övriga befattningshavare, som nämnas i
kap. Yl, 15%. De sakkunniga beräkna statens pensionsavgifter för dessa grupper
under år 1920 till
200,000 kronor.
Hela beloppet av statens pensionsavgifter för år 1920 blir alltså
3.725.000 kronor.
De sakkunniga föreslå, att ett ordinarie förslagsanslag av detta belopp uppföres
under titel »pensionsavgifter till statens anstalt för tjänstemannapensionering».
Med uppförande av detta anslag försvinner följande anslag: pensionsavgifter
till folkskollärarnas pensionsinrättning
2.103.000 kronor.
De sakkunniga framhålla att, frånsett ovannämnda bidrag av 10,000 kronor
till de nuvarande distriktsveterinärernas familj epensionering, ökningen av statens
pensionsavgifter icke beror på de föreslagna förbättringarna och utvidgningarna
av familjepensioneringen, utan dels på ordnandet av småskollärarkårens pensionering
efter de principer, som gälla för folkskollärarna, dels på tjänstepensioneringen
av de i kap. V och Yl nämnda befattningshavarna.
2. Statens engångsavgift.
De sakkunniga uppskatta den nya pensionsanstaltens
januari 1920 till
201,000,000 kronor
försäkringsfond per 1
samt de tillgångar, den övertager från de äldre pensionsanstaltema, till
51.000. 000 kronor.
Då försäkringsfonden bör upptagas i balansräkningen bland skulderna, måste
alltså pensionsanstalten bland tillgångarna upptaga
150.000. 000 kronor
såsom pensionsanstaltens fordran av staten.
Då denna statens skuld till pensionsanstalten icke tidigare till någon del
upptagits i statens räkenskaper, föreslå de sakkunniga, att den upptages bland
utgifterna i statens budget för år 1920 under titel »engångsavgift till statens anstalt
för tjänstemannapensionering».
De sakkunniga framhålla, att denna avgift till största delen består av poster,
som svara mot förbindelser, som staten redan åtagit sig eller icke kan undan
-
112
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
draga sig i följd av att staten iklätt sig förbindelser av samma art. Sådana poster
äro följande:
för tjänstepensioner:
brist i folkskollärarnas pensionsinrättning, om reglementet icke ändras 57,450,000 kr.
brist i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, under samma
förutsättning..................... 30,000,000 »
understöd åt behövande f. d. lärare enligt hittills gällande grunder 4,000,000 »
91,450,000 kr.
för familjepensioner:
statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa, kapitaliserat
fyllnadsunderstöd åt folkskolläraränkor enligt hittills tillämpade
grunder ........................
understöd åt småskolläraränkor enligt samma grunder . . . . . ■
Summa
1.900.000 kr.
650,000 »
2.300.000 »
4.850.000 kr.
Om dessa poster avräknas, återstår som engångskostnad för den föreslagna
pensionsregleringen:
för tjänstepensioner
» familjepensioner
. . . . 53,420,000 kr.
. . . . 280,000 »
Summa 53,700,000 kr.
Den sålunda beräknade engångskostnaden för den föreslagna regleringen av
tjänstepensioneringen består av följande poster:
för beviljande av tjänstepensioner åt småskollärarkåren efter samma
grunder, som nu gälla för folkskollärarkåren........
för höjning av understöden åt behövande f. d. lärare enligt de av
de sakkunniga föreslagna grunder............
för uppskjutna tjänstepensioner åt lärarkårerna.........
» distriktsveterinärernas tjänstepensioner...........
» sjuksköterskors och barnmorskors tjänstepensioner......
36,910,000 kr.
11,000,000 »
2,110,000 »
800,000 »
2,600,000 »
Då den nu beräknade engångsavgiften är en utgift, som staten nu får, därför
att det icke förut avsatts nödiga medel till försäkringsfond, anse de sakkunniga
det icke kunna ifrågasättas, att denna utgift skall täckas annat än genom
lån i pensionsanstalten. De föreslå därför, att i statens budget för år 1920 bland
upptagna lån uppföres hela engångsavgiftens belopp, 150,000,000 kronor, under
titel:
»lån i statens anstalt för tjänstemannapensionering».
Beloppet införes i riksskuldboken. Lånet synes böra förräntas efter den
räntefot, 4 %, som lagts till grund för dess beräkning. De sakkunniga föreslå, att
i statens budget för år 1920 upptages bland andra skuldräntor »ränta på lån i
statens anstalt för tjänstemannapensionering» till ett belopp av
6,000,000 kronor.
Under år 1920 har anstalten att påräkna följande inkomster:
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336. 113
ränta på de övertagna tillgångarna............. 2,300,000 kronor
ränta av staten..................... 6,000,000 »
pensionsavgifter av befattningshavare och huvudmän..... 2,375,000 »
pensionsavgifter av staten........... 3,725,000 »
Summa 14,400,000 kronor.
Med dessa inkomster skall anstalten bestrida de under året utgående pensionerna
och försäkringsfondens ökning.
De utgående pensionerna komma enligt de sakkunnigas beräkning att uppgå
till
7,500,000 kronor.
Alltså återstår
6.900.000 kronor.
Om ej någon ny försäkringsteknisk beräkning av försäkringsfonden göres för
slutet av år 1920, avsättes hela detta belopp som årets ökning av försäkringsfonden.
Enligt kap. I § 4 må pensionsanstalten placera en del av sin fondökning
som lån till skoldistrikt för uppförande av skolhus. Det belopp, som så må placeras,
bör bestämmas vid uppgörande av budgeten. De sakkunniga föreslå, att
det för år 1920 bestämmes till
1.500.000 kronor.
Då återstår en fondökning av
5.400.000 kronor,
vilken enligt nämnda paragraf skall överlämnas till riksgäldskontoret som lån.
Detta belopp lägges alltså till den ovan beräknade engångsavgiften, så att hela
det lån, som beräknas upptaget i anstalten under år 1920, blir
155,400,000 kronor.
Anstalten kan emellertid vid slutet av år 1920 beräkna sin försäkringsfond
med större noggrannhet än nu kunnat göras för samma års början. Sådan beräkning
bör göras. På grund av densamma kan det belopp bestämmas, varmed
statens engångsavgift för pensionsregleringen bör ökas eller minskas. Behöver
den ökas, uppföres beloppet i statens budget för år 1921 bland utgifterna under
titel »engångsavgift för statens anstalt för tjänstemannapensionering». Kan den
minskas, uppföres beloppet bland inkomsterna under titel »återbäring från statens
anstalt för tjänstemannapensionering».
För år 1921 beräknas därefter dels räntan på statens skuld till anstalten, dels
beloppet av statens pensionsavgifter (för den händelse även det nu beräknade
förslagsanslaget skulle behöva ändras), dels slutligen det belopp av anstaltens beräknade
inkomster, som icke behövs för de utgående pensionernas bestridande eller
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 höft. (Nr 336.) 15
114
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
för lån till skoldistrikt och som sålunda skall överlämnas till riksgäldskontoret som
lån (ökning av statens skuld till anstalten).
Sedan sålunda statens engångsavgift för pensionsregleringen definitivt bestämts,
torde någon försäkringsteknisk beräkning av försäkringsfonden ej behöva
göras oftare än t. ex. vart femte år, såvida ej sådan förändring göres i reglementet,
som har inflytande på försäkringsfondens storlek. I statens budget upptages
för varje år, utom det ordinarie förslagsanslaget till de årliga pensionsavgifterna,
de engångsavgifter, som betingas därav, att nya befattningshavare tillkommit, för
vilka reglementet fått retroaktiv giltighet enligt kap. I § 6. Visar det sig vid
omräkning av försäkringsfonden för ett visst års slut, att det uppkommit överskott
på anstaltens verksamhet, skall detta enligt kap. I § 10 avsättas till pensionsanstaltens
reservfond. Denna må enligt samma § icke användas till annat än
täckande av brist, om sådan skulle uppkomma, eller till förbättring av befattningshavares
pensionsrätt eller av utgående pensioner. Sådan förbättring må dock ej
göras, med mindre Konungen efter inhämtande av riksdagens samtycke medgivit
det. Pensionsanstalten bör i möjligaste mån tillse, att vid sådan användning av
reservfonden hänsyn tages till hur överskottet uppkommit.
Om det vore så, att befattningarnas antal icke ökades och ej heller pensionsbestämmelsema
ändrades, skulle slutligen jämvikt inträda mellan å ena sidan de
utgående pensionernas summa, å andra sidan summan av 4 % ränta på försäkringsfonden
och pensionsavgifterna (incl. statens). Är då fonden icke till någon del
placerad i lån till andra låntagare än staten, måste alltså staten utbetala till anstalten
4 % ränta på försäkringsfonden. De sakkunniga anföra, att under nämnda
förutsättning försäkringsfonden för nu ifrågavarande pensionering i detta jämviktsläge
skulle uppgå till ungefär
350,000,000 kronor.
Alltså skulle staten, när jämviktsläget uppnåtts, behöva till anstalten utbetala
årligen icke blott sitt kontanta bidrag till avgifterna
3,725,000 kronor
utan därutöver ränta med
14,000,000 kronor,
och de utgående pensionerna skulle för varje år uppgå till summan av dessa belopp
och befattninghavamas samt huvudmännens avgifter eller
20,100,000 kronor.
Det är tydligt, påpeka de sakkunniga, att den förutsättning, varpå beräkningen
av fondens storlek och statens årliga utbetalning i jämviktsläget vilar, icke kommer
att bliva uppfylld, i det att i verkligheten dels befattningarnas antal år för
år växer, dels helt visst pensionsvillkoren komma att ändras. Men beräkningen
torde dock vara upplysande med avseende på innebörden av de försäkringstekniska
beräkningarna.
Det är nu att märka, att dessa räntebelopp på statens skuld till anstalten
icke få betraktas som någon statens utgift för pensioneringen. Om staten nu ut
-
115
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
betalade till anstalten hela engångsavgiften 150 miljoner kronor och årligen utbetalade
sin pensionsavgift 3,725,000 kronor, skulle nämligen staten, förutsatt att
befattningarnas antal icke ökades och pensionsvillkoren icke ändrades, aldrig få
någon ytterligare utgift för pensioneringen. Då kunde nämligen anstalten placera
hela sin försäkringsfond i lån till andra låntagare än staten och skulle alltså av
dem få den ränta, som erfordras för bestridande av de utgående pensionerna, i
den mån inflytande avgifter och statsbidrag till dem ej äro tillräckliga härtill.
Statens kostnader för pensioneringen äro alltså endast dess i budgeten uppförda
engångs- och årsavgifter till anstalten med avdrag av återbäring från anstalten.
Härav följer, att det ordinarie statsbidrag av 2,260,000 kronor, som 191H
års riksdag beviljat under titel »bidrag till folkskollärarnas pensionsinrältning», icke
skall ersättas av något dylikt bidrag till den nya statsanstalten. Detta bidrag
utgör 4 % ränta på 56,500,000 kronor eller det belopp, varmed pensionsinrättningens
försäkringsfond vid 1919 års början beräknades överskjuta inrättningens
tillgångar.
Vore det nu så, att staten kunde bestrida alla sina utgifter, inberäknat engångsavgifter
och de årliga pensionsavgifterna till pensionsanstalten, utan upplåning,
vore det tydligen förkastligt, om staten, såsom de sakkunniga nu föreslå,
skulle underlåta att till anstalten utbetala hela summan av dessa avgifter och
räntan på skulden till anstalten. Det skulle ju då innebära en onödig skuldsättning,
som skulle på kommande generationer av skattedragande kasta kostnaden
för pensioneringen av tjänstemän, vilkas arbete kommit den nuvarande generationen
till godo och därför bör av denna betalas.
Men helt annorlunda ställer sig saken, då, såsom nu är fallet, staten icke
kan bestrida sina utgifter utan skuldsättning och det belopp, som staten måste
låna för varje år, överstiger anstaltens fondökning för året. Om riksdagen finner,
att det för täckande av statens utgifter för ett budgetår, inklusive dess avgifter
till pensionsanstalten och dess skuldränta till densamma, är nödvändigt att upptaga
lån till visst belopp, synes det icke vara lämpligt att ej begagna sig av
möjligheten att till någon del täcka detta lånebehov genom att öka statens lån i
pensionsanstalten med belopp, som svarar mot ökningen av dess försäkringsfond.
Det skulle ju endast innebära, att statens ena organ, riksgäldskontoret, skulle på
lånemarknaden söka erhålla lån till så mycket större belopp, som statens andra
organ, pensionsanstalten, skulle på lånemarknaden utbjuda åt andra låntagare.
Staten skulle därigenom visserligen komma i det förhållandet till pensionsanstalten,
att den, när det ovan beräknade jämviktsläget uppnåtts, skulle hava att utbetala
till anstalten endast den årliga pensionsavgiften
3,725,000 kronor.
Men den skulle ha ökat sina lån hos andra långivare med belopp lika med
anstaltens försäkringsfond 350,000,000 kronor och sålunda hava att till dessa utbetala
ränta på nämnda belopp eller, om låneräntefoten vore 4 %.
14,000,000 kronor.
De skattedragande hava tydligen ingen fördel av att dessa räntemedel skola
utbetalas till andra långivare i stället för till pensionsanstalten.
116
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 336.
De sakkunniga betona emellertid, att statens ränta och årliga pensionsavgift
till anstalten icke må räknas till utgifter, som avse sådana ändamål, att utgifterna
må täckas genom lån, utan böra beräknas utgå ur andra statens inkomster. Att
anstaltens fond placeras som lån i riksgäldskontoret, minskar alltså icke den utgiftssumma,
som skall täckas med andra medel än lån, men minskar den lånesumma,
som behöver upptagas hos andra långivare.
Till sist framhålla de sakkunniga, att deras förslag, att i budgeten skola
bland utgifterna upptagas statens försäkringstekniskt beräknade engångsavgifter
och årsavgifter till pensionsanstalten samt räntan på pensionsanstaltens försäkringsfond,
till den del den ej placeras i lån till andra låntagare än staten, samt att
bland statens skulder skall upptagas anstaltens fordran på staten motsvarande
samma del av dess försäkringsfond, tydligen står i full överensstämmelse med
kassaförlagskommitténs av statsmakterna godkända princip, att statens budget skall
upptaga alla statens utgifter och att statens räkenskaper skola giva full klarhet
om statens affärsställning.
3. Pensionsanstaltens förvaltningskostnader.
Då folkskollärarnas pensionsinrättning indrages, skola, anse de sakkunniga,
dess tjänstemän kvarstå vid den nya anstalten och bibehålla sina förutvarande
befattningar.
Av de pensionskassor, som nu förvaltas av pensionsinrättningens direktion,
komma utom folkskollärarnas pensionsinrättning även småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa att indragas. De
övriga indragas icke nu men böra förvaltas av anstaltens styrelse och tjänstemän.
Genom pensionsreformen tillkomma veterinärer, barnmorskor och sjuksköterskor.
Denna utvidgning av verksamhetsområdet kommer att i viss mån motvägas av de förenklingar
av förvaltningen, som äro en följd av de sakkunnigas förslag med avseende
på matrikelföring, avgifters uppbörd och redovisning samt medelplacering. De
sakkunniga anse därför, att, tills erfarenhet vunnits om erforderlig ökning av tjänstemännens
antal, ingen annan ökning bör göras än att en förste aktuarie anställes.
Förste aktuarien skall verkställa anstaltens försäkringstekniska beräkningar. Han
bör hava den kompetens, som fordras för att vara aktuarie vid ett livförsäkringsbolag.
Befattningen synes böra vara av andra graden.
Emellertid kommer sannolikt organisationsarbetet under första året att kräva
anställande av biträden på extra stat ävensom att medföra andra kostnadsökningar.
Förvaltningskostnaderna under år 1918 för de tre kassor, som indragas i den
nya anstalten, voro 48,000 kronor. Med hänsyn till vad ovan sagts torde alltså,
anse de sakkunniga, dels ett ordinarie anslag av 55,000 kronor till anstaltens förvaltningskostnader,
dels ett tillfälligt anslag av 15,000 kronor till organisationskostnader
böra uppföras i statens budget för år 1920.
Det nu beviljade anslaget till barnmorskornas pensionsanstalts förvaltningskostnader,
11,000 kronor, indrages.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
117
I anledning av detta de sakkunnigas förslag hava fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört:
Fullmäktige vilja här erinra, att fullmäktige den 19 december 1918 till Fullmäktig,■ ;
Kungl. Maj:t avgåvo yttrande över ett av sakkunniga i november 1917 avgivetriksgäidskonbetänkande
rörande det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Nämnda
sakkunniga hade ifrågasatt, att de medel, vilka komme att inflyta till den centrala
pensionsanstalt, som enligt deras förslag skulle komma till stånd, skulle placeras
såsom lån i riksgäldskontoret mot en ränta, som svarade mot räntefoten å
andra samtidigt upptagna statslån. Fullmäktige förklarade sig icke hava något
att erinra mot vad ifrågavarande sakkunniga sålunda föreslagit och framhöllo, att
då de medel, som av den föreslagna anstalten komme att fonderas, till stor de!
utgjordes av tillskott från staten, det syntes fullmäktige lämpligt och riktigt, att
dessa medel direkt tillhandahölles riksgäldskontoret för minskande av dess behov
av upplåning i allmänna marknaden. Ej heller hade fullmäktige något att invända
mot vad de sakkunniga föreslagit i fråga om räntefoten.
Fullmäktige, som sålunda redan förut tagit ställning till den nu föreliggande
frågan, hålla alltjämt före, att lämpligast är, att en blivande central pensionsanstalts
medel, i den mån de icke åtgå till bestridande av anstaltens utgifter, förvaltas
av riksgäldskontoret. Det nu framlagda förslaget avviker emellertid från
det ovan omförmälda i så måtto, att de inflytande medlen skola användas i första
hand till lån för uppförande av skolhus och endast vad som icke placeras på detta
sätt skall överlämnas till riksgäldskontoret. Då goda skäl torde föreligga för
vad sålunda ifrågasatts, anse sig fullmäktige ej böra däremot göra någon erinran,
ehuru det givetvis från statens synpunkt är fördelaktigare ju större belopp, som
till riksgäldskontoret överlämnas.
Vad de sakkunniga anfört å sidan 142 och följande i sitt betänkande angående
den föreslagna pensionsanstaltens bokföring och statens budget har ej
heller givit fullmäktige anledning till någon erinran.
Statskontoret, har däremot i vissa hänseenden ansett sig icke kunna
tillstyrka de sakkunnigas förslag i nu förevarande delar. Statskontoret
yttrar:
Med avseende å pensionsanstaltens bokföring och upptagande i statens bild- statskontoret.
get av de belopp, som av statsmedel skola utgå till anstalten, hava de sakkunniga
framlagt ett på grundval av approximativa beräkningar uppgjort förslag, som i
budgetavseende innebär en nyhet för våra förhållanden.
Enligt förslaget skulle anstalten i sin bokföring redovisa en försäkringsfond,
utgörande kapitalvärdet av anstaltens förbindelser till nuvarande och blivande
pensionstagare efter avdrag av det belopp, som motsvarar kapitalvärdet av vad
som kan beräknas inflyta till anstalten i form av dels pensionsavgifter från befattningshavare,
dels statens bidrag till dylika avgifter. Med stöd av i nu angivet
hänseende för en var av de olika tjänstemannagrupper, vilkas pensionering den nu
föreslagna anstalten skulle övertaga, särskilt uppgjorda approximativa beräkningar,
vilka statskontoret dock icke varit i tillfälle att underkasta någon granskning,
118
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
hava de sakkunnig-a uppskattat anstaltens försäkringsfond den 1 januari 1920 till
ett värde av i runt tal 201 miljoner kronor. Då de tillgångar, som anstalten äger
att övertaga av folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupillkassa
samt barnmorskornas pensionsanstalt, beräknas uppgå till 51 miljoner
kronor, skulle i anstaltens försäkringsfond vid nämnda tidpunkt förefinnas en brist
å 150 miljoner kronor, som skulle täckas av statsmedel. I sådant syfte skulle
enligt de sakkunnigas förslag i riksstaten för år 1920 under titel »Engångsavgift
till statens anstalt för tjänstemannapensionering» uppföras ett anslag å förenämnda
belopp, vilken utgift statsverket alltså skulle få vidkännas på grund därav, att
icke förut nödiga medel avsatts till en dylik försäkringsfond. Beloppet i fråga
skulle emellertid ej behöva kontant erläggas till anstalten, utan skulle detsamma
betraktas såsom en statens skuld till anstaltens försäkringsfond, och borde enligt
de sakkunnigas förslag denna transaktion komma till uttryck i riksstaten genom
att å dess inkomstsida såsom »lån i statens anstalt för tjänstemannapensionering»
upptoges ett mot nyssnämnda engångsavgift svarande belopp eller 150 miljoner
kronor. Nämnda lån skulle på samma sätt som vissa andra fordringar hos staten
införas i statsskuldboken och redovisas i riksgäldskontorets räkenskaper. Sedan
skulle enligt förslaget i riksstaten såväl för år 1920 som framgent, förutom anslag
till bestridande av statens pensionsavgifter till nu ifrågavarande anstalt, även upptagas
ett anslag för gäldande av ränta å det lån, som statsverket sålunda ansåges
ha erhållit från anstalten. Dessa till anstalten inflytande räntemedel, vilka skulle
anskaffas genom anlitande av andra statsinkomster än lånemedel, skulle jämte
övriga till anstalten inflytande inkomster av anstalten, i den må de ej åtginge
för pensioners bestridande, dels utlämnas såsom lån till skoldistrikt eller skolområde
för uppförande av skolhus, dels — och, såsom det synes vara de sakkunnigas
mening, till huvudsaklig del — överlämnas till riksgäldskontoret som lån mot
ränta, för vars gäldande, i likhet med vad som föreslagits beträffande räntan å
det belopp, vilket förut bokförts såsom riksgäldskontorets lån från anstalten, anslag
skulle beräknas i riksstaten.
Emot en dylik anordning synes från bokförings- och budgetsynpunkt icke
vara något att erinra. Men även om det teoretiskt låter sig väl försvara att i
förevarande avseende realisera de sakkunnigas förslag, bör man dock enligt statskontorets
förmenande, innan man inlåter sig på något dylikt, först se till, huruvida
den föreslagna åtgärden från andra synpunkter är berättigad och tillrådlig
samt vilka konsekvenser den eventuellt kan komma att medföra.
De sakkunniga hava vid uppgörande av sitt förslag i nu förevarande del utgått
ifrån, att staten i det avseende, varom här är fråga, bör förfara på samma
sätt, varpå ett enskilt företag måste ordna en dylik sak, därest detsamma skall
anses vara skött enligt affärsmässiga principer. Åven om en dylik jämförelse kan
sägas hava ett visst fog, när det gäller de grenar av statens förvaltning, som falla
under begreppet statens affärsverksamhet, torde dock staten i fråga om sin övriga
verksamhet obestridligen intaga en helt annan ställning än ett enskilt affärsföretag.
Visserligen ikläder sig ju staten, liksom fallet är med sådana privata företag
som exempelvis försäkringsbolag, en hel del förpliktelser för framtiden, såsom
bestridande av kostnaderna för sina befattningshavares pensionering, men några
Kungl. Majds Proposition Nr 336.
119
sådana garantier för fullgörande av sålunda påtagna förpliktelser, som man måste
fordra, då det gäller enskilda företag, behöva givetvis ej ifrågakomma, när det är
staten, som bär ansvaret.
Statskontoret vill för övrigt ifrågasätta allmängiltigheten av den till stöd för
de sakkunnigas förevarande förslag uppställda grundsatsen, att den nuvarande generationen,
som drager nytta av de olika befattningshavarnas arbete, även bör be
strida kostnaderna för dessa befattningshavares framtida pensionering. Åtminstone
om man bortser från de affärsdrivande verken, rörande vilka möjligen eu annan
uppfattning kan hava sitt berättigande, anser statskontoret det vara förenligt med
en rationell statsförvaltning att, såsom hittills skett, låta varje generation bära de
under densamma utgående pensioner. I annat fall skulle ju den nuvarande ge
nerationen komma att tyngas av en dubbel börda i detta avseende.
Ett konsekvent genomförande av den utav de sakkunniga hävdade principen
i fråga om inrättande av en sådan försäkringsfond, som nu av dem föreslås, är
dessutom ur en annan synpunkt ägnad att framkalla betänkligheter. Enbart för
åstadkommande av en försäkringsfond för de tjänstemannagrupper, varom här är
fråga, skulle ju statens skuldsumma ökas med icke mindre än 150 miljoner kronor,
och när sedan alla övriga grupper av befattningshavare, vilkas pensionering
nu ifrågavarande anstalt enligt i sådant avseende framlagt förslag kunde komma
att undan för undan övertaga, skulle under förutsättning, att, såsom man med
säkerhet kan antaga blir fallet, statsverkets ställning vid dessa tillfällen vore sådan,
att staten ej utan upplåning kunde till anstalten betala den engångsavgift,
som belöpte på en var av ifrågavarande tjänstemannagrupper, statens skidd för
upptagna lån komma att ökas med avsevärda belopp. Skulle man förfara på enahanda
sätt med avseende å de stora grupper av befattningshavare, som nu uppbära
pension från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare ävensom från arméns
och flottans pensionskassor, samt alla övriga större eller mindre kategorier av
pensions- och understödstagare, vilket ju följdriktigheten fordrade, därest man godkände
den uppfattning som de sakkunniga i detta avseende gjort gällande, skulle
under nyss angivna förutsättning svenska statens skuldsumma komma att växa
med åtskilliga hundratal miljoner kronor.
För tillgodoseende av ett mera teoretiskt intresse, vars berättigande i och för
sig dessutom är tvivel underkastat, skulle alltså staten utsätta sig för praktiska
olägenheter, som i vissa fall, t. ex. när det gäller att i utlandet upptaga lån för
statens räkning, kunde inverka menligt.
Med hänsyn till de konsekvenser, som ett bifall till de sakkunnigas förslag
i denna del sålunda skulle medföra, anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka
detsamma.
Något anslag till pensionsanstalten skulle i enlighet med denna statskontorets
uppfattning ej behöva upptagas under huvudtiteln »räntor å statsskulden in. m.»,
utan endast under tionde huvudtiteln. Då storleken av detta statsanslag är beroende
av frågan, om och i vad mån till anstalten inflytande avgifter lämpligen
böra fonderas, kan statskontoret ej framställa något förslag rörande anslagets
beräkning, utan vill endast framhålla, att ett dylikt anslag skulle komma att ersätta
de för närvarande i riksstaten under tionde huvudtiteln uppförda anslagen A. 5.
Direktionen
över folkskollärarnas
pensionsinrättning.
120 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 330.
Bidrag till sjuksköterskors pensionering, A. 6. Statens bidrag till pensionering av
barnmorskor, A. 7. Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt,
A. 15. Bidrag till folkskollärares pensionering, A. 16. Pensionsavgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning, A. 17. Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
A. 18. Bidrag till småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga om pensionsanstaltens förvaltningskostnader
bar detsamma ej givit anledning till någon erinran från statskontorets
sida.
Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har beträffande
medels överlämnande till riksgäldskontoret förklarat sig vidhålla vad
därom yttrats i direktionens utlåtande den 18 december 1918 över det
betänkande, som avgivits av de sakkunniga för pensionsväsendets centralisering.
I nämnda utlåtande anförde direktionen bland annat:
Den föreslagna pensionsanstalten skulle, i synnerhet om direktionens bär
ovan framställda synpunkter i fråga om pensionsavgifter vunne beaktande, ej
erhålla någon mera avsevärd uppbörd av avgifter. Den huvudsakliga uppbörden
komme att tillsvidare utgöras av räntor och amorteringar å de lån, vilka pensionsanstalten
finge övertaga från äldre pensionskassor och fonder och vilka — då de
till stor del torde utgöras av kommunala amorteringslån, som näppeligen låta sig
med fördel realiseras —- pensionsanstaltens styrelse säkerligen finge förvalta ända
till dess de vore slutbetalade. Vad däremot angår statens bidrag, föreställer sig
direktionen, att detta komme att utgå ungefär i samma ordning, som för närvarande
tillämpas i fråga om småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och
dövstumläramas pensionsanstalt, d. v. s. statens bidrag tages i anspråk först när
pensionsanstaltens eljest tillgängliga medel ej förslå till täckande av direkta utgifter.
Att staten skulle lämna årliga bidrag till bildande av en pensionsfond
torde nämligen knappast kunna antagas. Då pensionsanstaltens medelförvaltning
således, sedan från andra kassor och fonder övertagna lån himnit amorteras, ej
torde bliva allt för betydande, synes skäl ej föreligga att, såsom de sakkunniga föreslagit,
överlämna denna medelförvaltning åt en annan institution. I varje fall
kan direktionen ej förmoda annat än att medlens föreslagna placering i riksgäldskontoret
mot den ränta, som gäller för samtidigt upptagna statslån, skulle
medföra väl låg avkastning. Anses medelförvaltningen ej kunna med fördel anförtros
åt pensionsanstalten själv, torde den lämpligare kunna lämnas åt någon
annan statens penningförvaltande institution, t. ex. statskontoret eller postsparbanken.
Direktionen övergår därefter till frågan om den nya pensionsanstaltens
förvaltning och yttrar därom:
De sakkunniga utgå från det antagandet, att förvaltningen skall åtminstone
tills vidare kunna bestridas med i huvudsak den personal, som för närvarande
121
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
står till direktionens förfogande, förstärkt allenast med en ny tjänstinnehavare,
nämligen en förste aktuarie för försäkringstelcniska beräkningars utförande, och
för övrigt med extra biträden. Med anordnande av en fullständigare organisation
borde däremot anstå, till dess någon tids erfarenhet vunnits om förvaltningsbestyrens
omfattning.
Direktionen vill ej heller påstå, att det av de sakkunniga föreslagna upprättandet
av en ny pensionsanstalt, som skulle övertaga pensioneringen av 3 äldre härstädes
förut förvaltade pensionskassors delägare samt dessutom en del andra
tjänstinnehavare, skulle i och för sig oundgängligen kräva ett omedelbart utökande
av den ordinarie tjänstemannaorganisationen utöver vad av de sakkunniga
föreslagits. Men en dylik, mera avsevärd förstärkning av tjänstepersonalen synes,
fullkomligt oavsett den nya pensionsanstaltens upprättande, redan för närvarande
nödvändig; och direktionen anser sig därför föranlåten att i detta sammanhang
väcka fråga därom.
Direktionen framlägger härefter ett förslag till förändring av den
nu gällande staten för pensionsinrättningen, medförande sådan ökning
av hittillsvarande kostnader för förvaltningen att samtliga förvaltningskostnaderna
skulle uppgå till 84,800 kronor.
Härefter fortsätter direktionen:
Hittills hava förvaltningskostnaderna fördelats mellan pensionskassorna efter
vissa procent. De tre kassor, som föreslås skola indragas till den nya pensionsanstalten,
hava tillsammans burit 63 % av kostnaderna. Efter sådan fördelning
skulle den nya pensionsanstalten alltså få att vidkännas omkring 53,000 kronor
av kostnaden.
Härjämte torde ett organisationsanslag för år 1920 erfordras.
Vid avgivande av proposition till riksdagen torde föreslås att, i likhet med
vad förut skett, riksdagen må medgiva, dels att Kungl. Maj:t må, på förslag av
direktionen, efter omständigheterna bestämma om fördelningen av förvaltningskostnaderna
mellan de särskilda av direktionen förvaltade pensionsanstaltema, dels
ock att kassorna må av direktionen förvaltas efter de närmare föreskrifter, som
meddelas av Kungl. Maj:t.
Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att enligt de sakkunnigas
förslag den nu ifrågasatta pensionsregleringen skulle medföra
följande kostnader för staten:
engångsavgift:
för lärarkårens tjänstepensioner..........50,020,000 kr.
» » familjepensioner.......... 280,000 »
» distriktsveterinärernas tjänstepensioner...... 800,000 »
» distrikt^juksköterskors och distriktsbarnmorskors
tjänstepensioner.............. 2,600,000 »
Summa 53,700,000 kr.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 16
Departements
chefen.
122
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
årlig pensionsavgift (beloppet beräknat för år 1920):
för lärarkårerna...............
» distriktsveterinärerna............
» distriktssjuksköterskor och distriktsbarnmorskor .
1,367,000 kr.
55,000 »
200,000 »
Summa 1,622,000 kr.
De sakkunnigas förslag innebär, att engångsavgiften bör upptagas
i statens budget för år 1920. På samma gång skulle även till vinnande
av full klarhet i statens bokföring med avseende på dess utgifter för
dessa kårers pensionering, i samma budget även upptagas engångskostnaden
för de förbindelser, staten redan förut iklätt sig för deras tjänsteoch
familjepensionering, nämligen:
för folkskollärarnas pensionsinrättning........ 57,450,000
» småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt . . 30,000,000
» folkskollärarnas änke- och pupillkassa....... 1,900,000
» understöd enligt hittills tillämpade grunder åt behövande
f. d. lärare.............. 4,000,000
» understöd enligt hittills tillämpade grunder åt behövande
läraränkor............... 2,950,000
kr.
»
»
Summa 96,300,000 kr.
Angående dessa poster må följande påpekas. I propositionen n:r
336 till 1918 års lagtima riksdag beräknades bristen i folkskollärarnas
pensionsinrättning vara 56,500,000 kronor, i följd varav riksdagen beslöt
att uppföra ett ordinarie anslag under titel »bidrag till fo.ksko.lärarnas
pensionsinrättning» till ett belopp av 2,260,000 kronor, utgörande ränta
efter 4 % å denna brist. De sakkunniga ha nu funnit sig böra beräkna
denna brist till 57,450,000 kronor, vilket belopp därför av dem upptagits.
I ålderdomsunderstödsanstalten förekommer hittills icke någon fondbildning.
De sakkunniga ha beräknat, att fonden kommer att den 1 januari
1920 uppgå till ungefär 30,000,000 kronor, om reglementet icke ändras.
Tredje posten utgör det efter 4 % kapitaliserade värdet av statens
årliga bidrag till änkekassan (76,811 kronor).
Fjärde posten avser fyllnadsunderstöd såväl åt pensionärer i folkskollärarnas
pensionsinrättning eller småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
som åt f. d. lärare, vilka icke varit delägare i någon
av dessa anstalter.
I den sista posten ingå även understöd åt änkor efter lärare, som
icke varit delägare i änke- och pupillkassan. Sådana understöd ha
hittills beviljats endast från fall till fall, men det är enligt de sakkun
-
123
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
nigas uppfattning klart, att staten ej kan undandraga sig att bevilja
dylika understöd åt läraränkor, som framdeles anmäla sig och visa sig
vara i behövande omständigheter.
Hela den engångskostnad, som alltså av de sakkunniga anses böra
upptagas i statens budget för år 1920 under titel »engångsavgift till statens
anstalt för tjänstemannapensionering», blir sålunda
150,000,000 kronor.
De sakkunniga ifrågasätta ej att täcka denna utgift på annat sätt än
att bland inkomsterna upptages ett lån i pensionsanstalten på samma
belopp.
Detta lån borde förräntas efter 4 %, vilket är den räntefot, efter vilken
engångskostnaden försäkrings tekniskt beräknats. Alltså borde bland ränteutgifterna
i budgeten för år 1920 även upptagas räntan på detta lån
med ett belopp av
6,000,000 kronor.
Till den ovan beräknade årliga pensionsavgiften för den föreslagna
pensionsregleringen skulle vidare komma den nu utgående årsavgiften
till folkskollärarnas pensionsinrättning
2.103.000 kronor.
Alltså skulle enligt de sakkunnigas beräkningar hela statens pensionsavgift
bliva
3.725.000 kronor.
Detta belopp anse de sakkunniga böra uppföras som ett ordinarie
förslagsanslag under titel »pensionsavgifter till statens anstalt för tjänstemannapensionering».
Med dess uppförande skulle försvinna det förut uppförda
anslaget »pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning».
Hela höjningen av statens pensionsavgifter beror, frånsett 10,000
kronor till distriktsveterinärernas familjepensionering, på regleringen
av småskollärarnas tjänstepensioner efter samma principer som folkskollärarnas
och på tjänstepensioneringen av distriktsveterinärer, distriktssjuksköterskor
och distriktsbarnmorskor.
Slutligen erfordras enligt de sakkunnigas beräkningar anslag till
pensionsanstaltens förvaltningskostnader, nämligen dels ett ordinarie
anslag av
55.000 kronor,
dels ett anslag på extra stat av
15.000 kronor.
124
Kungl. Maj;ts Proposition Nr 336.
Med uppförande av dessa anslag skulle försvinna det nu uppförda
anslaget till förvaltningskostnader för barnmorskornas pensionsanstalt
11,000 kronor.
Statens ränta på engångskostnaden, pensionsavgifter och förvaltningskostnader
skulle alltså för år 1920 enligt de sakkunnigas beräkning;
uppgå till
9,795,000 kronor.
Jag torde här höra bringa i erinran, att Kungl. Maj:t till innevarande
års riksdag på min hemställan avlåtit vissa framställningar, nämligen
om lönereglering för lärarpersonalen vid vissa småskoleseminarier,
om lönereglering för statens folkskolinspektörer, m. fl., vilka i någon mån
kunna inverka på det anslag till pensionsavgifter, som för år 1S20 bör anvisas.
Då emellertid de sakkunnigas beräkningar givetvis endast kunna
vara approximativa och de jämkningar i det av dem vunna resultatet,
som må föranledas av omförmälda särskilda framställningar, i varje
fall måste bliva synnerligen obetydliga i förhållande till det belopp, som
framgått av de sakkunnigas kalkyler, har jag ansett, att med beräkningen
av den höjning av statens anslag till pensionsanstalten, som kan grundas
på nämnda framställningar, lämpligen bör anstå. Densamma torde
höra vidtagas i samband med den försäkringstekniska beräkning av
pensionsanstaltens ställning, vilken, såsom de sakkunniga framhålla, bör
vidtagas i slutet av år 1920, då säkrare hållpunkter för ingående kalkyler
måste anses föreligga. Givetvis böra, därest nyss omförmälda framställningar
bliva av riksdagen bifallna, därav påkallade ändringar göras i
det reglemente för pensionsanstalten, som bör av Kungl. Maj :t utfärdas.
Statens ränta på engångskostnaden samt statens pensionsavgifter
skulle alltså för år 1920 enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå till
9,725,000 kronor.
För de ändamål, som äro avsedda att tillgodoses genom den föreslagna
nya pensionsanstalten, hava i den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen
beräknats följande belopp:
till
»
»
»
»
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. 8,000,000
äldre behövande folk- och småskollärare m. fl..... 40,000
sjuksköterskors pensionering ........... 50,000
barnmorskors , » v- . ........... 50 000
barnmorskornas pensionsanstalt.......... 11,000
Summa kronor 8,151,000
125
Kungl. Maj.is Proposition Nr 336.
Det bör emellertid bemärkas, att enligt övergångsbestämmelserna
till de i reglementsförslaget lämnade stadgandena angående sjuksköterskors
och barnmorskors pensionering vissa till pension berättigade sjuksköterskor
och barnmorskor kunna förväntas icke skola bliva delaktiga i
anstalten. Givetvis böra de vid sådan eventualitet bibehållas vid oförkränkt
rätt till pension enligt nu gällande bestämmelser. Uttrycklig
föreskrift härom är meddelad i punkten 5 av övergångsstadgandena till
kap. VI i reglementsförslaget. Handhavandet av denna pensionering
torde böra överlämnas till den föreslagna nya pensionsanstalten. För
gäldande av kostnaderna för denna pensionering böra uppenbarligen nödiga
medel stå till förfogande. Vilket belopp, som för detta ändamål kan komma
att erfordras, torde det icke vara möjligt att nu mera exakt beräkna.
Man får emellertid i varje fall anses vara på den säkra sidan, om man
uppskattar kostnaderna för dessa pensioner till de belopp, som för närvarande
finnas i riksstaten upptagna för ändamålen, alltså för sjuksköterskors
pensionering till 15,000 kronor och för barnmorskors pensionering
till 30,000 kronor. Motsvarande anslag böra följaktligen bibehållas
i riksstaten. De belopp, som i statsverkspropositionen beräknats
för genomförande av den pensionering, som skall tillgodoses genom
den nu föreslagna pensionsanstalten, minskas följaktligen med 45,000
kronor till
8.106.000 kronor.
Årsavgiften till engångskostnader och pensionsavgifter skulle alltså
med tillämpning av de sakkunnigas beräkningsmetoder överstiga de i
årets statsverksproposition beräknade beloppen med
1.619.000 kronor.
Såsom framgår av de sakkunnigas betänkande hava de föreslagit
en genomgripande förändring med avseende å upptagande i riksstaten
av statens anslag till pensionsanstalten. De föreslå nämligen, att hela
den av dem uppskattade engångskostnaden för anstalten, beräknad
till 150,000,000 kronor, skall i 1920 års budget upptagas såsom en statens
skuld till anstalten och, då annat sätt för täckande av denna utgift icke
synes stå till buds, å inkomstsidan motsvaras av ett statens lån i anstalten
å samma belopp. A detta lån skulle staten till pensionsanstalten
erlägga ränta efter 4 procent. Det sålunda av de sakkunniga föreslagna
sättet för upptagande i riksstaten av statens kostnader för pensionsanstalten
har icke mött någon gensaga från fullmäktige i riksgäldskontoret.
Statskontoret har däremot på skäl, som finnas återgivna i det föregående,
avstyrkt bifall till de sakkunnigas förslag i dessa avseenden.
126
Kungl. Muj:ts Proposition Nr 336.
Jag kan icke neka till, att jag finner de motiv, som de sakkunniga
framhållit till förmån för sitt förslag, vara förtjänta av uppmärksamhet.
I viss mån torde Kungl. Maj:t och riksdagen kunna sägas redan hava
beaktat de synpunkter, på vilka de sakkunnigas förslag är grundat.
Jag syftar härmed på att, då det nu utgående anslaget: bidrag till folkskollärarnas
pensionering, bestämdes vid 1918 års lagtima riksdag,
anslagsbeloppet beräknades utgöra 4 procent av den uppskattade bristen
i pensionsinrättningens tillgångar, vilken brist alltså med visst skäl kan
sägas hava betraktats såsom en statens skuld till pensionsinrättningen.
De sakkunniga påpeka emellertid själva, att ett godtagande av deras förslag
angående bokföringen av anslagen till pensionsanstalten givetvis icke
utgör någon förutsättning för inrättande av anstalten. Med hänsyn
härtill och då denna fråga, som tydligen är av stor principiell och praktisk
betydelse, synes böra göras till föremål för ingående prövning vid
upptagande till behandling av det betänkande som avgivits av de sakkunniga
för utredning rörande pensionsväsendets utveckling, har jag efter
samråd med chefen för finansdepartementet funnit de sakkunnigas förslag
i denna del icke böra föranleda någon åtgärd.
Årsutgiften till den nya pensionsanstalten, vilken, såsom jag redan
förordat, torde böra benämnas statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., synes följaktligen böra uppföras i riksstaten med belopp,
beräknat efter förut tillämpade grunder. Mot de sakkunnigas förslag
beträffande uppskattning av årsutgiften har jag, frånsett förvaltningskostnaderna,
till vilka jag strax skall återkomma, icke funnit anledning
till erinran. I riksstaten torde alltså under tionde huvudtiteln och
rubriken: statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. böra
upptagas följande nya ordinarie anslag: bidrag till folkskollärares m. fl.
pensionering å 6,000,000 kronor och pensionsavgifter till statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl., förslagsanslag, å 3,725,000 kronor.
Då i riksstaten för nu ifrågavarande ändamål, såsom förut framhållits,
beräknats sammanlagt 8,106,000 kronor, erfordras således för täckande
av årsutgiften till pensionsanstalten beredande av ytterligare medel
till belopp av 1,619,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat av chefen
för finansdepartementet torde för ändamålet erforderliga medel kunna
å budgeten beredas.
En följd av upprättandet av den nu föreslagna pensionsanstalten,
vilken är avsedd att träda i verksamhet med ingången
av år 1920, är såväl att vid samma tid folkskollärarnas pensionsinrättning,
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, småskollära
-
127
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
res m. fl. ålderdom sund erstöd sanstalt samt barnmorskornas pensionsanstalt
komma att upphöra och deras samtliga tillgångar och skulder
att övertagas av den nya anstalten, som även att de nu under tionde
huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen: kostnaden för förvaltningen av
barnmorskornas pensionsanstalt å 11,000 kronor, bidrag till folkskollärares
pensionering å 2,280,000 kronor, pensionsavgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning å 2,103,000 kronor, bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa å 76,811 kronor samt bidrag till småskollärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt å 330,000 kronor böra
uteslutas ur riksstaten.
Jag övergår nu till frågan om den nya anstaltens förvaltningskostnader.
Dessa kostnader hava av de sakkunniga beräknats komma att
kräva större belopp än som nu åtgår för folkskollärarnas pensionsinrättning.
De sakkunniga hava ansett, att tills vidare ingen annan ökning
av den nuvarande personalen hos pensionsinrättningen bör göras än
att en förste aktuarie bör anställas, och beräknat den stadigvarande
årskostnaden för pensionsanstalten till 55,000 kronor samt föreslagit,
att för dess täckande i riksstaten skulle för ändamålet uppföras ett ordinarie
anslag å nämnda belopp. Till organisationskostnader borde
dessutom å extra stat för år 1920 anvisas ett anslag å 15,000 kronor.
Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har åter framlagt ett
förslag till ny stat för pensionsinrättningen, upptagande flera nya ordinarie
tjänster, reglering av vissa befattningshavares löner samt höjning av
vissa anslag. Direktionens förslag till stat slutar å en summa av 84,800
kronor. Dessutom anser direktionen ett anslag till icke angivet belopp
böra ställas till förfogande för täckande av de med den föreslagna ändrade
pensioneringen förenade organisationskostnader. Intill dess erfarenhet vunnits
om erforderlig ökning av tjänstemännens antal, torde emellertid den
nuvarande ordinarie staten för pensionsinrättningen böra tillämpas för
den nya pensionsanstalten. För gäldande av de ökade förvaltningskostnader,
som föranledas av den nya organisationen ävensom av nödiga
organisationskostnader, böra dock givetvis beredas erforderliga medel.
Med anledning av de beräkningar, som uppgjorts av de sakkunniga och
direktionen för pensionsinrättningen, har jag kommit till det resultatet,
att ökningen för de årliga förvaltningskostnaderna torde kunna uppskattas
till högst 10,000 kronor. Organisationskostnaderna synas böra
upptagas till det av de sakkunniga föreslagna beloppet 15,000 kronor.
Lika litet som i fråga om förvaltningskostnaderna för folkskollärarnas
pensionsinrättning torde det emellertid vara erfoderligt att i riksstaten
uppföra särskilda medel för ifrågavarande ändamål, utan synas dessa
128 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
kostnader efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande böra gäldas av
medel, som stå till förfogande av styrelsen för pensionsanstalten. Jag
utgår därvid ifrån att samtliga de i anstalten icke ingående pensionskassor,
vilkas förvaltning nu liandhaves av direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning, komma att i förvaltningsavseende övertagas
av styrelsen för anstalten. Vid fördelning av ifrågavarande kostnader
torde de, som sammanhänga med organisationen av anstalten,
böra gäldas av dennas medel men förvaltningskostnaderna kunna efter
lämplig, av Kungl. Maj:t fastställd beräkningsgrund utslås på samtliga
de olika anstalterna och kassorna. Jag erinrar därom, att 1911 års''
riksdag medgav, att förvaltningskostnaderna för de av direktionen för
folkskollärarnas pensionsinrättning förvaltade pensionsanstalterna finge
av Kungl. Maj:t på förslag av direktionen efter omständigheterna fördelas
mellan nämnda anstalter.
Jag har vidare att till behandling upptaga frågan om fastställande
av reglemente för den föreslagna pensionsanstalten. Såsom jag redan i
det föregående erinrat, hava de sakkunniga avgivit sitt betänkande
den 11 februari 1919. Under den korta tid, som stått mig till buds,
har det icke varit mig möjligt att ägna det av de sakkunniga utarbetade
reglementsförslaget den noggranna och i detalj ingående prövning,
som bör föregå dess slutliga fastställande. I sina huvuddrag synes det
mig emellertid, såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, vara
väl genomtänkt, om än jämkningar i ett eller annat avseende kunna
komma att visa sig erforderliga. De sakkunnigas förslag till reglemente
torde därför, efter iakttagande av de smärre ändringar, jag i det föregående
tillstyrkt, böra såsom bilaga fogas till detta protokoll samt hemställan
göras hos riksdagen om bemyndigande för Kungl. Maj:t att
för pensionsanstalten utfärda reglemente i huvudsaklig överensstämmelse
med nämnda förslag.
Slutligen har jag att erinra om att de sakkunniga föreslå, att pensionsanstalten
måtte erhålla bemyndigande att till skoldistrikt och skolområden
under år 1920 av anstaltens tillgångar utlåna högst 1,500,000
kronor till uppförande av skolhus. Detta förslag anser jag böra vinna
beaktande. Frågan härom synes emellertid på sätt de sakkunniga förordat
böra föreläggas riksdagen.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels besluta, att — i stället för folkskollärarnas
pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupill
-
129
Kungl. Maj:ts Proposition Nr Hett).
kassa, småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och barnmorskornas pensionsanstalt — från
och med ingången av år 1920 skall inrättas en statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
med det verksamhetsområde, som angives i det vid
detta protokoll fogade förslag till reglemente; skolande
den nya anstalten vid sitt trädande i verksamhet
övertaga nyssnämnda pensionsanstalters samtliga tillgångar
och skulder;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för den nya
anstalten för pensionering av folkskollärare m. fl.
utfärda reglemente i huvudsaklig överensstämmelse
med nämnda förslag;
dels föreskriva, att de i statens anstalt för
pensionering av folkskollärare in. fl. icke ingående
pensionskassor, som nu förvaltas av direktionen för
folkskollärarnas pensionsinrättning, skola till förvaltning
övertagas av styrelsen för berörda anstalt enligt
de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t äger meddela;
dels förklara, att den nu gällande ordinarie staten
för folkskollärarnas pensionsinrättning skall från och
med den 1 januari 1920 gälla för statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl.;
dels medgiva, att utöver de i omförmälda stat
uppförda medel må utgå av de under styrelsen för
anstalten ställda medel ett årligt belopp av
kronor till gäldande av förvaltningskostnader samt
av anstaltens medel ett belopp för år 1920 av högst
15,000 kronor till bestridande av anstaltens organisationskostnader;
dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att, på förslag
av styrelsen för statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl., efter omständigheterna bestämma
fördelningen av förvaltningskostnaderna mellan de
särskilda av styrelsen förvaltade pensionsanstalterna
och pensionskassorna;
dels bestämma, att styrelsen för den nya pensionsanstalten
må under år 1920 till skoldistrikt och
Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 höft. (Nr 336), 17
130
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
skolområden av anstaltens tillgångar utlåna högst
1,500,000 kronor till uppförande av skolhus;
dels i riksstaten under tionde huvudtiteln med
oförändrat belopp uppföra de nuvarande ordinarie
anslagen: »Bidrag till sjuksköterskors pensionering»
å 15,000 kronor och »Statens bidrag till pensionering
av barnmorskor» å 30,000 kronor;
dels ock — med uteslutande ur riksstaten av de
nu under tionde huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen:
»Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas
pensionsanstalt» å 11,000 kronor, »Bidrag
till folkskollärarnas pensionering» å 2,260,000 kronor,
»Pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning»
å 2,103,000 kronor, »Bidrag till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa » å 76,811 kronor och »Bidrag
till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt»
å 330,000 kronor — därstädes under rubriken »Statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.»
uppföra följande nya ordinarie anslag, nämligen:
»Bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering» å
6,000,000 kronor samt »Pensionsavgifter till statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.»,
förslagsanslag, å 3,725,000 kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen gilla;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336. 131
INNEHÅLL.
Kid,
Inledning....................................... 3
A. Historik...................................... 7
1. Folkskollärarnas pensionsinrättning........................ 7
2. Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt........ 8
3. Folkskollärarnas änke- och pupillkassa......................10
4. Distriktsveterinärernas pensionering ........•...............12
5. Barnmorskornas pensionsanstalt..........................13
6. Sjuksköterskors pensionering...........................14
B. Den föreslagna pensionsanstaltens organisation och förvaltning.............16
C. De föreslagna pensionsbestämmelserna........................31
1. Folkskollärarnas m. fl. tjänstepensionering ....................31
2. Folkskollärarnas m. fl. familjepensionering ....................77
3. Kommunalt anställda veterinärers m. fl:s pensionering...............92
4. Kommunalt anställda sjuksköterskors och barnmorskors m. fl. pensionering......102
D. Kostnadsberäkning.................................110
Hemställan.......................................128
Kungl. Maj:ts Proposition Nr .i3ti.
1
Bilaga.
Förslag
till
Reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
KAP. I.
Om anstaltens förvaltning.
§ 1.
Pensionsanstaltens styrelse består av ordförande och tre ledamöter,
av vilka en tillika är direktör för anstalten.
Ordföranden och två ledamöter förordnas av Konungen, som jämväl
på styrelsens förslag utnämner och förordnar direktören.
§2.
Konungen utfärdar instruktion för styrelse och befattningshavare
vid anstalten.
Konungen fastställer de grunder, efter vilka anstaltens försäkringstekniska
beräkningar skola utföras.
§3.
Pensionsanstalten övertager nedan angivna pensionsinrättningars
tillgångar och förbindelser:
folkskollärarnas pensionsinrättning,
folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
barnmorskornas pensionsanstalt.
§4.
I den mån till anstalten inflytande medel icke åtgå till bestridande
av dess utgifter, äger styrelsen att lämna lån till skoldistrikt eller skolområde
för uppförande av skolhus.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 299 käft. (Nr 336.)
Styrelse.
Instruktion
och grunder.
Införlivning
av äldre
anstalter.
Medel
placering.
18
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Reglering av
befattning.
Retroaktiv
giltighet av
reglementet.
Vad som icke placeras på detta sätt skall överlämnas till riksgäldskontoret
som lån mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige
med hänsyn tagen till den effektiva medelräntefoten för under senaste
fem år upptagna fasta statslån.
§’A
Där för befattning, som i detta reglemente nämnes, minimiårsavlöning
icke fastställts i författning, är reglementet icke gällande för
densamma, med mindre den, på sätt nedan sägs, reglerats av huvudmannen
och pensionsanstalten bifallit huvudmannens framställning om
befattningens förenande med pensionsrätt för innehavaren.
Sådan framställning skall beviljas under förutsättning:
a) att regleringen avser behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens
innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och
omfattning samt minimiavlöning,
b) att regleringen godkänts av Konungen eller den myndighet, som
Konungen förordnar,
c) att sådan godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar
av samma slag hos huvudmannen, som enligt vederbörande
myndighets beprövande lämpligen böra regleras, samt
d) att samtliga sålunda reglerade befattningar av huvudmannen
anmälas för erhållande av pensionsrätt.
§6. ■
Om, när detta reglemente börjar tillämpas på en befattningshavare,
som icke är i statens tjänst, hans ålder understiger den för befattningen
bestämda pensionsåldern med mindre antal år än det fordras tjänstår
för hel pension, men han tidigare innehaft befattning, som med avseende
på tjänstgöringens art och omfattning varit jämförlig med den,
som han har, när reglementet börjar tillämpas på honom, må pensionsanstalten
kunna bestämma, att reglementet skall anses hava varit gällande
för honom från den ålder, som understiger pensionsåldern med
ovannämnda antal år, eller från den senare tidpunkt, då han erhöll
sådan befattning. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser,
som gälla för den befattning, som han har, när reglementet börjar
tillämpas på honom, skall dock härför fordras, att huvudmannen för
denna befattning gör framställning därom. Dylik retroaktiv giltighet
för reglementet må ej givas för tid, under vilken befattningshavaren
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
3
innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt i av staten inrättad
eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond.
Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda
bestämmelserna, skola pensionsunderlagen för den tidigare befattningen
anses hava varit lika med pensionsunderlagen för den befattning, som
han har, när reglementet börjar tillämpas på honom.
§ 7.
1. IMe för befattning gällande särskilda bestämmelserna angives
dels den årsavgift, som, med avdrag av den årsavgift, vilken enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring må åligga befattningshavaren, skall erläggas
av honom, dels den årsavgift, som skall erläggas av den, i vars
tjänst han är anställd (huvudmannen). Vad som stadgas angående huvudmans
avgifter gäller dock icke för staten som huvudman.
Huvudmannen svarar gentemot pensionsanstalten även för befattningshavarens
avgift, med rätt för huvudmannen att vid avlöningens utbetalande
avdraga den avgift, som belöper på den tid, som avlöningen
avser.
I fråga om befattningshavare i statens tjänst bestämmes pensionsavgiften
för del av år i förhållande till årsavgiften på samma sätt som
avlöningen för del av år i förhållande till årsavlöningen. I fråga om befattningshavare,
till vars avlöning statsbidrag utgår, göres denna beräkning
på samma sätt som beräkningen av dylikt statsbidrag för del av
år. I fråga om annan befattningshavare bestämmer pensionsanstaltens
styrelse, hur beräkningen skall göras.
Pensionsavgift erlägges även för den tid, då befattningshavare är
tjänstledig med bibehållande av rätt till tjänstårsberäkning för pension.
Om befattningshavaren åtnjuter tjänstledighet från sin befattning
för att bestrida en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår
i den förra, erlägges icke någon avgift för honom i den senare. Detsamma
gäller om den, som efter att hava avgått från en befattning med
pension får en annan befattning.
Därest enligt de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
vikarie har pensionsrätt, erlägger huvudmannen avgift för honom, om
befattningen är vakant eller befattningens innehavare är tjänstledig
utan rätt till tjänstårsberäkning.
2. Staten erlägger den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens
och huvudmannens årsavgifter utgör den mot befattningshavarens
pensionsrätt svarande försäkringsavgiften.
Pensions
avgifter.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
§ 8.
1. När medel till avlöning åt befattningshavare i statens tjänst
utanordnas, skall den pensionsavgift avdragas, som belöper på den tid,
som avlöningen avser.
När statsbidrag utanordnas till huvudman, skola, på sätt närmare
bestämmes i författningen angående sådant statsbidrag, de pensionsavgifter
avdragas, som för huvudmannen och befattningshavarna belöpa
på den tid, som statsbidraget avser.
Det åligger vederbörande myndighet att lämna pensionsanstalten
uppgift om det antal befattningar av olika slag, för vilka dylikt avdrag
gjorts av pensionsavgifter för viss månad under föregående år. Pensionsanstalten
äger att i statskontoret rekvirera det belopp, vartill de
avdragna pensionsavgifterna enligt dessa uppgifter av myndigheterna
kunna beräknas ungefärligen uppgå under föregående år.
2. De pensionsavgifter, som icke enligt mom. 1 avdragas från
avlöning eller statsbidrag, skola av huvudmannen inbetalas i den ordning,
som pensionsanstaltens styrelse bestämmer.
§ 9.
1. Om, när detta reglemente börjar tillämpas på en befattningshavare,
pensionsanstalten enligt § 6 bestämt, att reglementet skall anses
hava varit gällande för befattningshavaren från en tidigare tidpunkt,
skall huvudmannen, där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
annorlunda stadgas, erlägga den engångsavgift, som
pensionsanstalten bestämmer.
Engångsavgiften skall vara lika med den försäkringsfond, som
beräknas svara mot de avgifter, som skulle erlagts enligt § 7, om reglementet
varit gällande under den föregående tiden.
2. Huvudmannen må genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten,
uttaga ersättning av befattningshavaren för den del av
försäkringsfonden, som svarar mot de avgifter, som befattningshavaren
själv skulle hava erlagt.
Dock må, på framställning av befattningshavaren, pensionsanstalten
helt eller delvis befria honom från dessa löneavdrag och minska huvudmannens
engångsavgift med motsvarande belopp; i så fall minskas befattningshavarens
pensionsrätt på det sätt, som enligt försäkringsteknisk
beräkning motsvarar engångsavgiftens minskning.
3. Engångsavgift må, där huvudman så önskar, erläggas genom
lika annuiteter under högst 30 år, beräknade efter den räntefot, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
ii
Kung!. Maj.ts Proposition Nr HHH.
pensionsanstalten bestämmer. Där huvudmannen icke är eu kommun,
äger pensionsanstalten bestämma betalningstiden kortare än 30 år och
att fordra säkerhet för annuiteternas riktiga inbetalning.
4. När pensionsunderlagen höjas för eu befattning, som redan är
förenad med pensionsrätt, och höjningen skall gälla även för den, som
då innehar befattningen, skall huvudmannen erlägga en engångsavgift,
i fråga om vilken bestämmelserna i mom. 1—-3 skola i tillämpliga delar
gälla. Dock erlägger huvudmannen icke någon engångsavgift, där höjningen
sker i följd av en av statsmakterna beslutad lönereglering.
§ 10.
Om det efter försäkringsteknisk beräkning av pensionsanstaltens Reservfond.
försäkringsfond befinnes, att det uppkommit överskott på pensionsanstaltens
verksamhet, skall detta avsättas till en reservfond, som icke må
användas till annat än täckande av brist eller till förbättring av befattningshavares
pensionsrätt eller av utgående pensioner. Sådan förbättring
må dock icke ske, med mindre Körningen efter inhämtande av riksdagens
samtycke medgivit det.
§ 11.
1. Befattningshavare, som önskar att med genast börjande tjänste- Ansökan om
pension avgå från sin befattning, skall ingiva ansökan därom hos huvud- tiängtePen,ionmannen
och därvid bifoga i original eller bestyrkta avskrifter:
a) åldersbevis,
b) styrkt tjänstförteckning, upptagande all den tjänstetid, sökanden
för beräkning av pension vill åberopa,
samt, där avgången föranledes av sjukdom eller invaliditet,
c) intyg av legitimerad läkare om sjukdomens beskaffenhet och
sökandens oförmåga för framtiden att behörigen sköta befattningen.
Det åligger huvudmannen att, efter granskning av ansökningshandlingarna,
desamma tillika med eget utlåtande till pensionsanstaltens styrelse
insända med begäran om dess beslut i fråga om sökandens pensionsrätt
samt att, i fall sökanden förklaras berättigad till pension och
hinder för bifall till ansökningen i övrigt ej möter, meddela sökanden
avsked med den för honom bestämda pension och därom underrätta anstalten.
2. önskar befattningshavare kvarstå i befattningen efter uppnådd
pensionsålder, skall han härom ansöka hos huvudmannen med bifogande
som ovan av åldersbevis och tjänstförteckning. Avslår huvudmannen
6 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.
ansökan, skall med ansökan förfaras, som om befattningshavaren sökt
avsked med pension.
3. Den, som avgått från sin befattning med rätt till uppskjuten
pension, äger att, när han uppnått den för befattningen fastställda pensionsåldern
eller vid tidigare inträffad arbetsoförmåga, ansöka om pension.
Ansökan skall, i original eller bestyrkt avskrift, åtföljas av:
a) åldersbevis,
b) styrkt tjänstförteckning, upptagande all den tjänstetid, sökanden
för beräkning av pension vill åberopa,
c) där befattningen indragits, vederbörande huvudmans intyg därom,
d) intyg, enligt fastställt formulär, från två trovärdiga personer angående
den eller de befattningar, sökanden må innehava, eller den tjänstepension,
han må uppbära,
samt, där han ej uppnått pensionsåldern,
e) bevis, att pension beviljats honom enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.
4. Pensionsanstaltens styrelse äger infordra de ytterligare upplysningar,
som kunna erfordras för bedömande av pensionsrätten och
bestämmande av tjänstepensionens storlek.
§ 12.
Ansökan om Pension åt efterlevande sökes hos pensionsanstaltens styrelse.
Ansökan skall, i original eller bestyrkta avskrifter, åtföljas av:
a) prästbetyg, som utvisar den avlidnes namn, födelse- och dödsdag,
de efterlevandes namn, födelsedagar och civilstånd, samt, där pension
sökes åt änka, den dag, då äktenskapet ingåtts,
b) vederbörande huvudmans intyg, utvisande den senaste med
familj epensionsrätt i denna pensionsanstalt förenade befattning, som den
avlidne innehaft, det antal tjänstår för tjänstepension, han räknade vid
avgången, samt, där han avgått från densamma utan genast börjande
pension, anledningen till avgången.
Pensionsanstaltens styrelse äger infordra de ytterligare upplysningar,
som kunna erfordras för bedömande av pensionsrätten och bestämmande
av familjepensionens storlek.
§ 13.
När ansökan om pension beviljats, utfärdar pensionsanstaltens styrelse
pensionsbrev; dock skall i fråga om tjänstepension huvudmannen
dessförinnan inlämna uppgift om tiden, då befattningen frånträdes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mqj.ts Proposition Nr 3H6.
§ 14.
Pension utbetalas månadsvis med allmänna posten, dock att, Om Pensions
pensionsbeloppet icke uppgår till 60 kronor, den utbetalas kvartalsvis i uth‘tnlan(Uvarje
kvartals sista månad.
Om pensionen icke uppgår till 12 kronor, må styrelsen medgiva,
att den utbytes mot en ersättning en gång för alla med ett belopp, som
motsvarar pensionens kapitalvärde.
Vid tjänstepensions utbetalande avdrages den familjepensionsavgift,
som pensionstagaren må hava att erlägga.
Pensionsanstaltens styrelse äger att giva de föreskrifter, som erfordras
för att förhindra, att pension utbetalas till obehörig person.
§ 15.
Införsel för gäld i pension må icke beviljas, ej heller pension be- Utmätnings
läggas med kvarstad. frihet
§
16.
över pensionsanstaltens beslut angående befattningshavares eller Besvär.
efterlevandes rätt till pension må besvär anföras hos Kungl. Maj :t, vilka
av dem, som äro boende å andra orter än i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, skola ingivas inom trettionde dagen
efter erhållen del av beslutet, men av dem, som bo i nämnda län, inom
fyrtiofemte dagen. Utrikes vistande pensionssökande äga etthundraåttio
dagars besvärstid.
KAP. II.
Allmänna bestämmelser om tjänstepension.
§ 1.
1. Befattningshavare är skyldig att avgå: skyldighet att
a) när han uppnått den levnadsålder (pensionsålder), som stadgas
i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna,
b) om han till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd
av skada eller sjukdom, vilken han ådragit sig under utövningen av sin
tjänst, finnes vara för framtiden oförmögen att behörigen sköta densamma,
8
Kungl. Maj;ts Proposition Nr Säd.
c) om han till följd av skada eller sjukdom i andra fall än under
b) sägs under fem på varandra följande år varit oförmögen att tjänstgöra
under sammanlagt mer än */, av den tid, som det eljest ålegat honom
att tjänstgöra, och finnes vara för framtiden oförmögen att behörigen
sköta sin tjänst,
d) om han under fem på varandra följande år varit på grund av
smittosam sjukdom tjänstledig eller från tjänstgöring avstängd under
sammanlagt mer än 4/ä av den tid, som'' det eljest ålegat honom att
tjänstgöra, och finnes vara av samma anledning för framtiden obehörig
att tjänstgöra.
2. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda
bestämmelserna, må befattningshavare, som uppnått pensionsåldern,
på i nämnda bestämmelser angivna villkor av huvudmannen tilllåtas
kvarstå i befattningen, därest och så länge han prövas kunna på ett
tillfredsställande sätt sköta tjänsten, dock icke längre än under fem år.
§ 2.
Ratt tm Rätt till genast börjande tjänstepension inträder vid avgång från
tjänstepension, befattningen för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern eller entledigas
enligt § 1 mom. 1 b)—d), samt i de fall, som därutöver må stadgas
i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.
§ 3.
1. Rätt till uppskjuten tjänstepension tillkommer den, som avgår
från sin befattning utan att vara berättigad till genast börjande pension.
Denna rätt förloras dock,
a) om den avgångne vid den tidpunkt, då den uppskjutna pensionen
skulle börja utgå, innehar annan befattning, som är förenad med
tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt eller i annan av staten inrättad
eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, och har rätt att
för genast börjande pension vid avgång från densamma räkna sig till
godo den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda
sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter,
b) om han före ovannämnda tidpunkt avgått eller samtidigt avgår
från dylik befattning med genast börjande tjänstepension, vid vars beräkning
den tjänstgöring tillgodoräknats honom, varpå rätten till uppskjuten
pension skulle grunda sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter.
2. Det åligger befattningshavare, som avgår med rätt till upp
-
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
skjuten pension utan att få annan med tjänstepensionsrätt i anstalten
förenad befattning, att ofördröjligen enligt fastställt formulär för anstalten
anmäla sin avgång, vid äventyr att den uppskjutna pensionen och
familjepensionen minskas med 10 %.
§ 4.
1. Befattningshavare räknar i sin befattning tjänstår för den tid,
lian efter fyllda 20 år innehaft densamma; dock att, om lian innehaft''
befattningen, innan detta reglemente blev gällande för densamma, han
må räkna tjänstår i den endast från denna tidpunkt eller från den tidigare
tidpunkt, som pensionsanstalten må hava bestämt enligt kap. I § 6.
Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för tid, varunder ledighet
från tjänsten ägt rum, dock att sådant avdrag icke skall göras, där
ledigheten föranletts av semester, sjukdom, fullgörande av värnplikt
eller offentligt uppdrag eller i vederbörlig ordning beviljats befattningshavaren
för bestridande av annan befat.ning i statens eller kommuns
tjänst, för studier eller för resa till egen utbildning. Där omfattningen
av den tjänstgöring, som åligger befattningshavaren, närmare bestämts
i författning eller vid befattningens reglering för beredande av pensionsrätt
åt innehavaren, skall vid tjänstårsberäkningen avdrag jämväl göras
för tid, under vilken partiell tjänstledighet åtnjutits av annan anledning
än i föregående punkt sägs och tjänstgöringen inskränkts till mindre än
hälften av den föreskrivna. Avdrag göres endast för hel dag.
I fråga om befattningshavare, som icke äger rätt till semester, må
avdrag icke göras för tid av högst 1 1/i månad om året, under vilken
ledighet må hava åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.
Om befattningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin befattning
för att bestrida en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår
i den förra, räknar han icke tjänstår i den senare. Detsamma gäller
om den, som efter att hava avgått från en befattning med pension erhåller
en annan, dock med undantag för det fall, varom särskilt stadgas i § 11.
2. Huvudman är skyldig att för innehavare av befattning med
pensionsrätt föra erforderliga anteckningar om namn, födelseår, dag då
tjänstgöringen började, åtnjuten tjänstledighet och anledningen därtill
samt för varje år det antal månader och dagar, som befattningshavaren
äger att vid tjänstårsberäkning enligt mom. 1 räkna sig till godo under
året.
Tjänstårseräknivg
för
uinstopennion
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.)
19
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
§ 5.
siowmdertä Befattnings tjänstepensionsunderlag, som ej må överstiga 6,000
*'' a9'' kronor, angives i de för densamma gällande särskilda bestämmelserna.
2. Om innehavare av befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt
i denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad
med tjänstepensionsrätt i annan av staten inrättad eller understödd
pensionsanstalt eller pensionsfond, och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag
tillsammans överstiga 6,000 kronor, nedsättes den förra
befattningens tjänstepensionsunderlag till sådant belopp, att deras summa
blir 6,000 kronor.
3. Om två eller flera med pensionsrätt i denna pensionsanstalt
förenade befattningar innehaves av samma person, och om dessa befattningars
tjänstepensionsunderlag enligt detta reglemente tillsammans överstiga
6,000 kronor, nedsättas de i sådant förhållande, att deras summa
blir 6,000 kronor.
4. Den, som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga
övergår från befattning med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag,
må efter ansökan hos pensionsanstalten få behålla det
högre tjänstepensionsunderlaget, därest han i den förra befattningen
räknat minst 15 tjänstår.
Genast b;;,- 1. Vid beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp till
janäetjänster
godoräknas icke blott de tjänstår, som befattningshavaren enligt § 4 inPMopp3
tjänat i den befattning, från vilken avgången sker, utan jämväl, med
den inskränkning som nedan sägs, de tjänstår, han intjänat för pension
a) i annan befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i
denna pensionsanstalt eller i pensionsanstalt, som omförmäles i kap. I § 3,
b) i annan befattning, som medför tjänstepensionsrätt i annan av
staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond,
c) i befattning, som han innehaft, innan reglementet blev tillämpligt
på honom, dock endast från den tidpunkt, som pensionsanstalten enligt
kap. I § 6 må hava bestämt,
samt, där så stadgas i de särskilda bestämmelser, som gälla för den
befattning, från vilken avgång sker,
d) i befattning, som icke medför sådan tjänstepensionsrätt, men är
förenad med rätt till tjänstårsberäkning för dylik tjänstepension.
Vid beräkning av tjänstår för befattning, som i a)—d) sägs, skall
gälla vad som är stadgat i § 4.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336. 11
2. Vid tillgodoräknande av tjänstår skall iakttagas:
a) om den avgående redan uppbär eller samtidigt erhåller annan
tjänstepension från denna pensionsanstalt eller från annan av staten inrättad
eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, må tjänstgöring,
som tillgodoräknats honom för den pensionen, ej ånyo tillgodoräknas
honom,
b) om den avgående under viss tid på en gång bestritt tvenne befattningar,
som äro förenade med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt,
tillgodoräknas honom för denna tid endast tjänstgöring i den ena
befattningen, vadan tjänstgöringen i den andra må tillgodoräknas vid beräkning
av annan tjänstepension.
§ 7.
1. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda
bestämmelserna, beräknas vid avgång enligt § 1 genast börjande
tjänstepension enligt nedan angivna regler.
a) Pensionen är lika med befattningens tjänstepensionsunderlag (hel
pension), om den avgående räknar det härför stadgade antalet tjänstår.
Om tjänstårens antal är mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill.
Dock skall gälla, att
b) om avgången sker enligt § 1 b), hel pension utgår oberoende av
tjänstårens antal, och om avgången sker enligt § 1 c) eller d), minst */«
av hel pension utgår, dock i båda fallen med den inskränkningen, att
pensionen ej må överstiga den pension, som den avgående skulle få, om
han kvarstode i befattningen till pensionsåldern,
c) om den avgående ej innehaft befattningen i minst 5 tjänstår,
hel pension utgör medeltalet av hans tjänstepensionsunderlag under de
sista 5 åren eller det mindre antal tjänstår han räknar,
d) om den avgående har hustru eller barn, vilka i händelse av hans
frånfälle skulle vara berättigade till familjepension, pension utgår med
minst det belopp, varmed denna familjepension skulle utgå,
e) om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknade
minst 10 tjänstår eller, där han avgår före denna ålder, han icke räknar
så många tjänstår, att de tillsammans med de år, som återstå till pensionsåldern,
uppgå till minst nämnda antal, pensionen beräknas försäkringstekniskt,
f) om den avgående åtnjutit tjänstledighet från sin befattning för
att bestrida en annan och haft rätt att under ledigheten räkna tjänstår
i den förra, tages vid bestämmande av pensionen icke hänsyn till den
senare befattningen; detsamma gäller om den, som efter att hava avgått
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
från en befattning med pension erhåller en annan befattning, dock med
undantag för det fall, varom särskilt stadgas i § 11.
2. I de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna kan
stadgas, att genast börjande tjänstepension vid avgång enligt § 1 skall
beräknas försäkringstekniskt, om den avgående vid pensionsålderns uppnående
icke räknade minst det antal tjänstår, som i de särskilda bestämmelserna
stadgas för hel pension, eller, där han avgår före denna ålder,
han icke räknar så många tjänstår, att de tillsammans med det antal år,
som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst nämnda antal.
§ 8.
När enligt § 7 genast börjande tjänstepension skall beräknas försäkringstekniskt,
bestämmes den enligt § 7 mom. 1 a) och b) efter ett
tjänstepensionsunderlag, som beräknas enligt nedan angivna huvudsakliga
regler.
1. Den med en befattning förenade tjänstepensionsrätten anses
grundad på ett försäkringsavtal, enligt vilket pensionen vid avgång enligt
§ 1 beräknas såsom i § 7 mom. 1 a) och b) sägs och en mot denna rätt
svarande årlig försäkringsavgift erlägges under hela tjänstetiden, såvida
ej denna försäkringsavgift är större än den högsta försäkringsavgift, som
enligt mom. 2 må tillgodoräknas befattningshavaren. I sistnämnda fall
nedsättes det tjänstepensionsunderlag, efter vilket pensionen beräknas, så
att tjänstepensionsrättens kapitalvärde är lika med kapitalvärdet av de
försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas under tjänstetiden. Så länge
tjänstårsberäkningen icke avbrytes, äro tjänstepensionsrätten och den för
varje tjänstår tillgodoräknade försäkringsavgiften oförändrade.
Sker avbrott i tjänstårsberäkningen, bestämmes tjänstepensionsrätten
såsom i § 10 stadgas för det fall, att befattningen indragits. Börjar
åter tjänstårsberäkningen, beräknas för den därefter följande tjänstetiden
försäkringsavgiften med hänsyn tagen till den fond, som beräknas
vara samlad för befattningshavaren genom de förut tillgodoräknade
försäkringsavgifterna. Om den så beräknade försäkringsavgiften icke
överstiger den, som enligt mom. 2 högst må tillgodoräknas, blir tjänstepensionsrätten
lika med vad den var före avbrottet. I annat fall nedsättes
den tillgodoräknade försäkringsavgiften, och befattningshavarens
pension bestämmes efter ett så beräknat tjänstepensionsunderlag, att
kapitalvärdet av hans tjänstepensionsrätt blir lika med summan av
nämnda fond och kapitalvärdet av de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas
under återstående tjänstetid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 330. 1,5
På liknande sätt förfares vid övergång till annan befattning eller
ändring av befattnings tjänstepensionsunderlag.
Har befattningshavare tidigare haft annan befattning med tjänstepensionsrätt
i av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller
pensionsfond, göres liknande beräkning med avseende på de försäkringsavgifter,
som må tillgodoräknas honom i den befattningen, och det inflytande
deras tillgodoräknande bör hava på de i den senare befattningen
tillgodoräknade försäkringsavgifterna.
2. Den tillgodoräknade försäkringsavgiften må icke överstiga den,
som skulle beräknas, om befattningshavaren, utan att förut hava räknat
tjänstår, utnämnts till befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern
med samma antal år, som det fordras tjänstår för hel pension.
3. Vad i § 7 mom. 1 c), d) och f) sägs skall gälla även när pensionen
beräknas försäkringstekniskt.
§ 9‘
Om enligt de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
rätt till genast börjande tjänstepension inträder jämväl i vissa fall, då
befattningshavaren icke är skyldig enligt § 1 att avgå, beräknas pensionens
belopp på sådant sätt, att pensionens kapitalvärde är lika med den
fond, som beräknas vara samlad för den avgående genom de honom enligt
§ 8 tillgodoräknade försäkringsavgifterna.
§ io.
Uppskjuten tjänstepension beräknas efter ett tjänstepensionsunderlag,
som bestämmes på sätt nedan sägs och är lika med: stons Mopp.
a) detta tjänstepensionsunderlag, om den börjar utgå först vid pensionsåldern,
b) 3/4 av detsamma, om den börjar utgå tidigare.
Tjänstepensionsunderlaget bestämmes så, att tjänstepensionsrättens
kapitalvärde vid avgången är lika med den fond, som beräknas vara
samlad för den avgående genom de försäkringsavgifter, som tillgodoräknats
honom enligt § 8 i befattningen; dock att om avgången icke föranletts
av befattningens indragning, högre försäkringsavgift icke må tillgodoräknas
än den tjänstepensionsavgift, som ålegat befattningshavaren
enligt reglementet.
§ 11-
Om den, som avgått på grund av § 1 mom. 1 b), c) eller d) med
genast börjande tjänstepension, sedermera ånyo får med tjänstpensions
-
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
rätt i denna anstalt förenad befattning, är huvudmannen för den nya
befattningen skyldig att anmäla det för pensionsanstaltens styrelse.
Från den dag, då rätt till avlöningen i den nya befattningen inträder,
skall tjänstepensionen indragas, om avlöningen i den nya befattningen
överstiger eller är lika med den avlöning, som skulle tillkommit honom, om
han bibehållit den förra befattningen och bestritt densamma oförvitligt
och utan avbrott. Om däremot förstnämnda avlöning understiger den
sistnämnda, skall tjänstepensionen från nämnda dag nedsättas till det
belopp, som utgör skillnaden mellan de båda avlöningarna.
Vid avgång från den andra befattningen återfår han sin förra pension,
dock att, om han avgår efter uppnådd pensionsålder eller på grund
av § 1 och den pension, som bestämmes med hänsyn tagen till den andra
befattningen och hans tjänstgöring såväl i denna som i den första, är
större än hans förra pension, han erhåller denna högre pension; om den
andra befattningens tjänstepensionsunderlag är lägre än den förstas,
tillämpas därvid utan ansökan § 5 mom. 4.
§ 12.
1. Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för olycksfall
i arbete äger tillämpning, drabbas av olycksfall och livräntan på
grund härav utgår enligt samma lag, skall pensionen minskas med
livräntan, eller, om pensionen icke överstiger densamma, helt indragas.
2. Om sådana avdrag, som omförmälas i kap. I § 7, gjorts från
befattningshavarens avgifter till pensionsanstalten, skall hans tjänstepension
minskas med den del av enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
till honom utgående pensionen, som svarar mot de avgifter, som han enligt
nämnda lag erlagt under den tid, då hans avgifter enligt reglementet
sålunda minskats; dock att pension, som beräknas försäkringstekniskt,
så att den motsvarar befattningshavarens egna avgifter, icke skall
på detta sätt minskas.
§ 13.
Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som ej understiger en
månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, skall under denna tid endast
73 av pensionen till honom utgå. Om han har anhöriga, vilka för
sitt uppehälle äro beroende av honom, må pensionsanstaltens styrelse
kunna medgiva dem rätt att under tiden uppbära återstående del av
pensionen.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.
15
§ 14.
Genast börjande tjänstepension utgår från och med månaden näst T< fä>
efter den, då befattningen frånträdes.
Uppskjuten tjänstepension börjar utgå, när den avgångne på grund
.av varaktig oförmåga till arbetet förklaras berättigad till pension enligt
lagen om allmän pensionsförsäkring, dock senast vid den för befattningen
stadgade pensionsåldern.
Tjänstepension utgår till och med den månad, under vilken pensionstagaren
avlider.
\ KAP. III.
Allmänna bestämmelser om familjepension.
§ 1.
När den, som innehar eller tidigare innehaft med familjepensions- natt un farätt
i denna anstalt förenad befattning, avlider och efterlämnar änka och
arvsberättigat eget barn, tillkommer dem under nedan angivna villkor
familjepension. e$3
Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det ingås rgp.iyj,
a) efter det mannen fyllt 65 år,
b) under det mannen lider av sjukdom, som inom 6 månader efter
äktenskapets ingående medför hans död, och utan att genom äktenskapet
barn legitimeras; dock ankomme på pensionsanstaltens styrelse,
där anledning finnes antaga, att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid
äktenskapets ingående icke varit för vederbörande bekant, att pröva,
huruvida familjepension må utgå.
Familjepension utgår till änka, så länge hon lever ogift, och till
barn, tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.
Därest barn, som har rätt till familjepension, vid uppnåendet av
21 års ålder befinnes vara varaktigt oförmöget till arbete, bibehåller det
rätt till pension, så länge oförmögenheten till arbete fortfar.
§ 2.
1. Befattnings familjepensionsunderlag, som icke må överstiga Famiijepen1,
500 kronor, angives i de för befattningen gällande särskilda bestäm- sions undermelserna.
lag''
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
2. Om innehavare av befattning, som är förenad med familjepensionsrätt
i denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad
med familjepensionsrätt i annan av staten inrättad eller understödd
pensionsanstalt, och om befattningarnas familj epensionsunderlag
tillsammans överstiga 1,500 kronor, nedsättes den förra befattningens
familjepensionsunderlag till sådant belopp, att deras summa blir 1,500
kronor.
§ 3.
Beloppet av de 1. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser, som
efterlevande* gälla för den befattning, som den avlidne senast innehaft, bestämmes
pensionen åt de efterlevande pa i mom. 2 angivna satt etter iamiljepensionsunderlaget
för den befattning, den avlidne senast innehaft.
I följande fall skall dock försäkringsteknisk beräkning göras:
a) om den avlidne avgått från med familjepensionsrätt i denna
pensionsanstalt förenad befattning före pensionsåldern av annan anledning
än i kap. II § 1 sägs och icke sedermera ånyo fått sådan befattning,
b) om den avlidne vid pensionsålderns uppnående icke räknade
minst det antal tjänstår, som fordras för hel tjänstepension, eller, där
han avlidit före denna ålder eller avgått före densamma med genast
börjande tjänstepension, icke räknade vid frånfället eller avgången så
många tjänstår, att de tillsammans med de år, som återstodo till pensionsåldern,
uppgingo till minst nämnda antal.
Om den avlidne vid sitt frånfälle åtnjöt tjänstledighet från sin befattning
för att bestrida en annan och hade rätt att under ledigheten
räkna tjänstår i den förra eller om han efter att hava avgått från en befattning
med pension erhållit annan befattning, tages vid bestämmande
av de efterlevandes pension icke hänsyn till den senare befattningen.
2. För änka ensam utgår pensionen med familj epensionsunderlagets
belopp.
För änka jämte ett eller flera pensionsberättigade barn utgår pensionen
med familj epensionsunderlagets belopp, förhöjt med 40 % för ett
barn och därutöver med 10 % för varje ytterligare barn.
För pensionsberättigade barn, då änka icke finnes, utgår pensionen:
om endast ett barn finnes, med hälften av familjepensionsunderlagets
belopp,
om barnen äro två, med familj epensionsunderlagets belopp,
om barnen äro tre eller flera, med familj epensionsunderlagets belopp,
förhöjt med 40 %, därest barnen äro tre, samt därutöver med 10 %
för varje ytterligare barn.
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 336.
17
§ 4.
Av pension för änka och barn njute änkan så stor del, som motsvarar
80 % av familjepensionsunderlaget. Pension för barn delas mellan
dem efter huvudtalet.
Änka vare berättigad uppbära pension för eget barn, där ej visas,
att barnet uppfostras av annan.
§ 5.
Vid försäkringsteknisk beräkning av de efterlevandes pension be- ^Zfk lef-äkstämmes
densamma enligt § 3 mom. 2 efter ett famil jepensionsunderlag, ning av de
vid vars beräkning samma principer komma till användning, som när efterlevandes
befattningshavares tjänstepensionsunderlag skall försäkringstekniskt be- v
räknas ur befattningens tjänstepensionsunderlag Om enligt reglementet
familjepensionsavgift skall erläggas även av den, som avgått med genast
börjande pension, skall även försäkringsavgiften antagas så erlagd. Och
utgår familj epensionsa vgiften med olika belopp under tjänstetiden och
därefter, skall försäkringsavgiften antagas växla i samma förhållande.
Den högsta försäkringsavgift, som må tillgodoräknas, är den, som skulle
beräknas, om den avlidne, utan att förut hava räknat tjänstår, utnämnts
till befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern med samma
antal år, som det fordras tjänstår för hel tjänstepension. Om den avlidne
avgått från befattningen utan genast börjande tjänstepension, må dock
ej högre försäkringsavgift tillgodoräknas än den familj epensionsa vgift, som
enligt reglementet ålegat honom.
§ 6.
Om den avlidne samtidigt erlagt familj epensionsa vgift i två befattningar,
skall de efterlevandes pension utgå icke blott med belopp, som
skulle bestämmas enligt § 3 eller § 5, om han haft blott den ena befattningen,
utan jämväl med det belopp, som enligt försäkringsteknisk
beräkning motsvarar de för den andra befattningen tillgodoräknade
försäkringsavgifterna.
§ 7.''
Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för olycks- Reduktion
fall i arbete äger tillämpning, drabbas av olycksfall, som medför döden, av familPskall
familj epensionen, där den är större än den livränta, som enligt . pen,wn''
nämnda lag utgår till de efterlevande, minskas med denna livränta
och i annat fall helt indragas.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 höft. (Nr 336J
20
18
Kung}. Maj:ts Proposition Nr 336.
§ 8.
Vad i kap. II § 13 stadgas gäller även för familjepensionstagare.
§ 9-
Tid, för vilken Familjepension utgår från och med månaden näst efter dödsfallet
familjepension till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller hans
'' g"'' rätt till pension upphör. För barn, som födes efter faderns död, räknas
pensionen från och med den månad, i vilken barnet födes.
KAP. IV.
Särskilda bestämmelser angående folkskollärare m. fl.
§ 1-
Med tjänsteoch
familjepensionär
ätt
förenade befattningar.
De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I, II och III
samt i detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:
a) lärare vid folkskola eller nomadskola,
b) lärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskola,
c) övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium ävensom lärare
vid statens småskoleseminarium eller vid småskoleseminarium, som underhålles
av landsting eller av stad, som icke deltager i landsting,
d) lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag,
e) lärare vid enskild läroanstalt, som enligt skolöverstyrelsens beprövande
tjänar samma ändamål som folkskola eller småskoleseminarium
eller skyddshem.
Undantagna är o dock:
f) extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd
lärare, som ej har minst 20 undervisningstimmar i veckan,
g) vikarie å med pensionsrätt förenad befattning, därest han tjänstgör
kortare tid än en läsmånad eller hans tjänstgöringsskyldighet understiger
hälften av den för befattningens innehavare fastställda.
§ 2.
Med endast De rättigheter och skyldigheter, som med avseende på familj epens(Zrmeför-saneringen
stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma nedan
e,u,de befatt- angivna befattningshavare:
a) befattningshavare, som är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt,
Kungl. Maj:ls Proposition Nr 330.
19
b) ordinarie folkskolinspektör i statens tjänst,
c) chef och ledamot i skolöverstyrelse, vilken vid tillträdet av sin
tjänst hade rätt till familjepension i denna pensionsanstalt eller i pensionsanstalt,
som omförmäles i kap. I § 3.
§ 3.
1. Tjänstepensions underlaget för ordinarie övningsskollärare vid
statens folkskoleseminarium och för ordinarie lärare vid statens småskoleseminarium
är 2/a av den fastställda lönen i högsta lönegraden. Där
tjänsten är förenad med förmånen av bostad och bränsle, skall vid tjänstepensionsunderlagets
beräkning lönen ökas med av pensionsanstaltens
styrelse fastställt belopp, dock högst med 20 %.
Tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie eller vikarierande
övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium och för extra ordinarie
eller vikarierande lärare vid statens småskoleseminarium är 7, av den
fastställda avlöningen.
2. Tjänstepensionsunderlaget för innehavare av annan befattning
än i mom. 1 sägs är 3/4 av den i gällande författning eller vid av vederbörande
skolöverstyrelse godkänd reglering fastställda kontanta minimiårsavlöningen
eller, där flera lönegrader finnas sålunda fastställda, av
den kontanta minimiårsavlöningen i högsta lönegraden; dock att, där minimiårsavlöningen
enligt av vederbörande skolöverstyrelse godkänd
reglering växlar med tjänstgöringens omfattning, tjänstepensionsunderlaget
skall av pensionsanstalten, efter skolöverstyrelsens hörande, bestämmas
efter den minimiårsavlöning, som kan väntas komma att i medeltal
utgå.
Vid beräkning av tjänstepensionsunderlaget skall i avlöningen icke
inräknas avlöningsförmån av bostad och bränsle, evad den utgår in natura
eller kontant ersättes. Ej heller må, utom i fall som i mom. 3 sägs, inräknas
det särskilda arvode, som tillkommer överlärare vid folkskola,
rektor vid högre folkskola samt rektor och biträdande föreståndarinna vid
kommunal mellanskola, eller den ersättning, som utgår till lärare för tjänstgöring
utöver den i författningen stadgade minsta årliga undervisningstiden.
3. På framställning av huvudmannen och efter vederbörande skolöverstyrelses
hörande må pensionsanstalten bestämma högre tjänstepensionsunderlag
än i mom. 2 sägs i följande fall:
Wi a) för befattning, för vilken minimiårsavlöning stadgats i författning
men huvudmannen fastställt högre avlöning, må tjänstepensionsunderlaget
Tjänst epcnaionsunderlag.
Fam ilje pension
sunderlag.
Tjänståra
beräkning.
20 Kungl. May.ts Proposition Nr 336.
höjas intill a/i av den fastställa kontanta avlöningen eller, där flera lönegrader
finnas, av den fastställda kontanta avlöningen i högsta lönegraden,
b) vid tjänstepensionsunderlagets beräkning må i avlöningen inräknas
helt eller delvis det särskilda arvode, som må utgå för skyldigheten
att undervisa utöver den i författning stadgade minsta årliga undervisningstid,
ävensom helt eller delvis det särskilda arvodet till överlärare
vid folkskola eller till rektor vid högre folkskola samt rektor och biträdande
föreståndarinna vid kommunal mellanskola.
I intet fall må i avlöningen inräknas förmån av bostad och bränsle,
evad den utgår in natura eller kontant ersättes.
Vid fastställande av högre tjänstepensionsunderlag än i mom 2.
sägs skall tillses, att tjänstepensionsunderlagen för befattningar hos
samme huvudman stå i skäligt förhållande till varandra ävensom att
tjänstepensionsunderlagen ej sättas högre än för befattningar av jämförlig
art i statens tjänst.
4. Där för lärare vid folkskola enligt gällande författning - fastställts
sådan minimiårsavlöning, att motsvarande tjänstepensionsunderlag
understiger 1,000 kronor, skall dock tjänstepensionsunderlaget för honom
vara 1,000 kronor.
§ 4.
Befattnings familjepensionsunderlag överstiger med 300 kronor 20 %
av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera befattningar
innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i
sådant förhållande, att deras summa överstiger med 300 kronor 20% av
tjänstepensionsunderlagens summa.
§ 5.
Vid bestämmande av genast börjande tjänstepensions belopp skola
tjänstår tillgodoräknas befattningshavare även för den tid, han efter
fyllda 20 år innehaft
a) befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i dövstumlärarnas
pensionsanstalt,
b) befattning som icke ordinarie lärare vid en statens läroanstalt,
därest han i denna befattning haft minst 20 undervisningstimmar i veckan
och icke samtidigt haft befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt
i denna pensionsanstalt.
Kungl. Maj.ts -Proposition Nr 336.
§ 6.
Pensionsålder.
21
Pensionsåldern är
65 år för manlig befattningshavare vid kommunal mellanskola,
60 år för annan befattningshavare.
§ 7.
För hel tjänstepension fordras
30 år för kvinnlig befattningshavare vid kommunal mellanskola,
33 år för annan befattningshavare.
§ 8.
I fråga om beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp Tjänst epengäller
vad i kap. II § 7 mom. 1 stadgas; dock att för den, som vid av- siom m°ppgång
med genast börjande pension är rektor, föreståndare eller överlärare
och i denna egenskap har högre tjänstepensionsunderlag, hel tjänstepension
beräknas såsom medeltalet av de tjänstepensionsunderlag, som varit
för honom gällande under de senase 10 åren eller den kortare tid,
han innehaft med tjänstepensionsrätt förenad befattning.
§ 9.
Rätt till genast börjande tjänstepension inträder, utom i de fall Rätt till genast
som i kap. II § 2 sägs, även når befattningshavare i följd av försvagad
hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår efter att hava uppnått frivillig aven
ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern. ff“n!7-
§ io.
Tillstånd för befattningshavare att kvarstå i befattningen efter upp- Fortsatt
nådd pensionsålder må av huvudmannen beviljas endast under förutsättning,
att det tillstyrkts beträffande befattningshavare vid folkskolesemi- pensionsålder.
narium, småskoleseminarium, högre folkskola och kommunal mellanskola
av vederbörande skolöverstyrelse samt beträffande annan befattningshavare
av vederbörande folkskolinspektör.
§ 11.
1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. 1 § 7 om- Årsavgift.
förmält avdrag skall erläggas av befattningshavare, som har tjänstepensionsrätt
enligt § 1, är:
för extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd
lärare ävensom för vikarie 1 % av tjänstepensionsunderlaget, för
annan befattningshavare 31/3 % av detsamma.
Antal tjänstår
för hel
pension.
22
Kungl. Majis Proposition Nr 336.
Den årliga familjepensionsavgift, som skall erläggas av befattningshavare,
som har familjepensionsrätt enligt § ] eller § 2, är: för man 40
kronor mer än 2 2/3 % av tjänstepensionsunderlaget, för kvinna 3 kronor
mer än V, av detsamma.
Manlig tjänstepensionstagare, som avgått från sin befattning med
genast börjande tjänstepension, erlägger en årlig familjepensionsavgift,
som med 30 kronor överstiger 2% av tjänstepensionsunderlaget.
2. För innehavare av befattning vid av skoldistrikt inrättad folkskola
erlägger skoldistriktet icke någon avgift, dock att, därest befattningshavarens
tjänstepensionsunderlag är högre än det enligt § 3 mom.
2 bestämda, en årlig avgift av 21/» % av förhöjningen skall erläggas för
extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare
samt 6 Va % av förhöjningen för annan lärare.
För innehavare av annan befattning, som i § 1 sägs, erlägger huvudmannen
en årlig avgift av 2 7, % av tjänstepensionsunderlaget för extra
ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare samt
6 Va % av tjänstepensionsunderlaget för annan lärare.
Övergångsstadganden.
1. a) Vid tillämpning av kap. II § 7 mom. 1 c) skall för den, som
före den 1 januari 1919 innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt
i folkskollärarnas pensionsinrättning eller i småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt, avlöningen i sådan befattning anses hava
varit bestämd efter de grunder, som äro gällande efter den 1 januari 1919,
samt tjänstepensionsunderlaget bestämt därefter enligt detta reglemente.
b) Om lärarinna, som den 1 januari 1920 är anställd vid småskola
eller mindre folkskola eller som biträdande lärarinna vid egentlig folkskola,
avgår före den 1 januari 1930 med rätt till genast börjande pension
enligt kap. IV § 9, må hennes pension icke understiga 1,000 kronor
eller den mindre pension, vartill hon skulle vara berättigad, om hon
kvarstode till pensionsåldern.
2. För den, som före den 1 januari 1919 uppburit pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning eller före den 1 januari 1920 understöd från
småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall för tiden efter den
1 januari 1920 pensionen höjas med ett belopp, som med 300 kronor överstiger
hälften av pensionens! eller understödets förutvarande belopp; dock
23
Kungl. Maj:ts Proposition Nr .Vid.
att sålunda förhöjd pension, om den tidigare utgått från pensionsinrättningen,
icke må överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000 kronor och,
om den tidigare utgått från ålderdomsunderstödsanstalten, icke må understiga
600 kronor. Från pensionen skall dock för manlig pensionstagare
fråndragas eu familjepensionsavgift, som med 30 kronor överstiger 2 %
av pensionens belopp.
3. Lärare, vars lön reglerats vid 1918 års riksdag men som icke
ingått på denna lönereglering med därvid fästade villkor, är berättigad
till pension eller ålderdomsunderstöd enligt för honom hittills gällande
bestämmelser. Detsamma gäller i fråga om lärare, som varit delägare
i folkskollärarnas pensionsinrättning eller i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och vars lön icke reglerats vid 1918 års riksdag
och som icke erhåller befattning, som är förenad med pensionsrätt enligt
detta reglemente, ävensom om lärare, som, efter att hava avgått från en
befattning med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, den 1
januari 1920 innehar befattning, vilken varit delaktig i nämnda
pensionsinrättning.
4. Den, som före den 1 januari 1920 uppburit understöd enligt kungörelsen
av den 31 december 1918 om understöd åt äldre behövande folkskollärare
och småskollärare m. fl., är efter nämnda dag berättigad till
pension, som med 200 kronor överstiger det understöd, som enligt nämnda
kungörelse utgått till honom. Den, som efter den 1 januari 1920 styrker
sig fylla de villkor, som i nämnda kungörelse stadgas för erhållande av
understöd, må av pensionsanstaltens styrelse förklaras berättigad till
samma pension. Från pensionen skall dock för manlig pensionstagare
avdragas en familjepensionsavgift, som med 30 kronor överstiger 2 %
av pensionens belopp.
5. Om huvudman reglerar befattning enligt kap. I § 5 och före
den 1 januari 1921 anmäler densamma för beredande av pensionsrätt åt
innehavaren, skall, där enligt kap. I § 9 huvudmannen skall erlägga engångsavgift,
denna icke utgå med högre belopp än som motsvarar de
löneavdrag, som befattningshavaren får vidkännas enligt samma § mom. 2.
Om befattningen anmäles först efter den 1 januari 1921, beräknas huvudmannens
engångsavgift på följande sätt. Från den enligt kap. I § 9
mom. 1 beräknade engångsavgiften dragés det belopp för vilket huvudmannen
enligt samma § mom. 2 må uttaga ersättning genom löneavdrag
av befattningshavaren. Huvudmannens engångsavgift är lika med halva
återstoden ökad med det belopp, som motsvarar de löneavdrag, som
befattningshavaren får vidkännas.
6. Familjepension efter delägare i folkskollärarnas änke- och pu
-
24
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 330.
pillkassa, som avlidit före den 1 januari 1920, utgår för tid efter nämnda
dag med belopp, som beräknas efter kap. III § 3 mom. 2 och ett familjepensionsunderlag,
som med 300 kronor överstiger 20 % av det tjänstepensionsunderlag,
som vid hans död var för honom gällande, eller den
tjänstepension, som han då uppbar.
7. För den, som avgått från sin befattning före den 1 januari 1920
samt åtnjuter tjänstepension från pensionsanstalten, är familj epensionsunderlaget
lika med ett belopp, som med 300 kronor överstiger 20 % av
hans pension.
8. Efterlevande efter den, som icke varit delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa och som avlidit före den 1 januari 1920 och
vid sin död innehade anställning som lärare med full tjänstgöring vid
av skoldistrikt inrättad folkskola eller pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
må, om de styrka sig vara i behövande omständigheter,
av pensionsanstaltens styrelse förklaras berättigade till pension, som
beräknas enligt kap. III § 3 mom. 2 och ett familjepensionsunderlag av
300 kronor.
9. Den, som den 31 december 1919 innehar befattning, som är förenad
med delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och för vilken
avlöningen reglerats vid 1918 års riksdag men som icke ingått på denna
lönereglering med därvid fästade villkor, bibehåller sina rättigheter och
skyldigheter enligt reglementet för nämnda kassa. Detsamma gäller i
fråga om den, som nämnda dag innehar annan befattning, som är förenad
med delaktighet i samma kassa och för vilken avlöningen icke reglerats
vid 1918 års riksdag, därest han icke före den 1 januari 1921 anmäler sig
vilja ingå på de nya bestämmelserna angående familjepensioneringen.
10. Befattningshavare, som har pensionsrätt enligt detta reglemente,
är underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda
fastställda i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering.
kap. v.
Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda veterinärer m. fl.
§L
Med pensions- De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III samt i
''befattning""’" detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:
Kungl. Maj: t a Proposition Nr 336. 25
a) distriktsveterinär, som avlönas av landsting med bidrag av
staten,
b) annan kommunalt anställd veterinär,
c) av medicinalstyrelsen förordnad besiktningsman vid under offentlig
kontroll ställt slakteri.
§2.
Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 1 mom. 1 a) sägs,
är 3,500 kronor.
Pensionsanstaltens styrelse bestämmer, efter medicinalstyrelsens
hörande, tjänstepensionsunderlaget för annan befattning. Därvid skall
iakttagas, att detsamma icke må överstiga 2/3 av den vid befattningens
reglering enligt kap. I § 5 fastställda minimiår savlöningen eller, där flera
lönegrader finnas sålunda fastställda, av minimiårsavlöningen i högsta
lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i form av arvode efter fastställd
taxa, av den inkomst, som befattningen väntas komma att i medeltal
giva innehavaren, samt att det står i skäligt förhållande till de
tjänstepensionsunderlag, som äro gällande för jämförliga ordinarie veterinärbefattningar
i statens tjänst. Om naturaförmåner ingå i avlöningen,
skall vid bestämmande av tjänstepensionsunderlaget den kontanta
avlöningen ökas med naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse
uppskattade värde, varvid dock värdet av bostad och bränsle icke må
upptagas högre än till 20 % av inkomsten i övrigt.
§3.
Familj epensionsunderlaget för en befattning överstiger med 300
kronor 20 % av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera
befattningar innehavas av samma person, deras familj epensionsunderlag
nedsättas i sådant förhållande, att deras summa med 300 kronor överstiger
20 % av tjänstepension sunderlagens summa.
§4.
Pensionsåldern är 65 år.
§5.
För hel tjänstepension fordras 30 tjänstår.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 21
Tjänst epensionsunderlag.
Familjepen
sionsunder
lag.
Pensionsålder.
Tjänster för
hel pension.
26
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Fortsatt
tjänstgöring.
Genast börjande
tjänstepensions
belopp.
Årsavgift.
§6.
Huvudman må ej utan tillstånd av medicinalstyrelsen medgiva befattningshavare
att kvarstå i tjänsten efter uppnådd pensionsålder.
§7.
För beräkning av genast börjande tjänstepension gäller vad i kap.
IT § 7 mom. 2 stadgas.
§8.
1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 7 omförmält
avdrag skall erläggas av befattningshavare, är 3 Va % av tjänstepensionsunderlaget
och den årliga familjepensionsavgiften 19 % av familj
epensionsunderlaget.
2. Huvudman för befattning, som i § 1 mom. 1 a) säges, erlägger
årligen en avgift av 3 Va % av tjänstepensionsunderlaget. Annan huvudman
erlägger årligen en avgift av 7 % av tjänstepensionsunderlaget.
Övergrångsstadganden.
1. I fråga om befattning, som i § 1 a) eller c) sägs, skall pensionsanstalten,
även utan framställning av huvudmannen, enligt kap. I § 6
bestämma den tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava varit
gällande för den, som innehar befattningen den 1 januari 1920.
2. För befattning, som i § 1 a) sägs och som finnes upprättad den
1 januari 1920, beräknas huvudmannens engångsavgift på följande sätt.
Från den enligt kap. I § 9 mom. 1 beräknade engångsavgiften dragés
det belopp, för vilket huvudmannen må enligt samma § mom. 2 uttaga
ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren. Huvudmannens
engångsavgift är lika med halva återstoden ökad med det belopp, som
motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren får vidkännas.
3. Befattningshavare, som har pensionsrätt enligt detta reglemente,
är underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda
i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
Kungl. Majrts Proposition Nr 336.
27
KAP. VI.
Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda sjuksköterskor
och barnmorskor m. fl.
De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III samt i Med pemionsdetta
kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare: befattningar.
a) distriktssjuksköterska och distriktsbarnmorska, till vars avlöning
staten lämnar bidrag,
b) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barnbördshus,
c) annan sjuksköterska eller husmoder i av staten, landsting, kommun
eller annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar
eller ock i stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar dylik vård,
d) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.
§2.
Tjänstepensions underlaget för befattning, som i § 1 a) sägs, är ijanstepei »- 1,000 kronor. ~nde,-
För annan befattning bestämmer pensionsanstaltens styrelse, efter
medicinalstyrelsens hörande, tjänstepensionsunderlaget. Därvid skall
iakttagas, att detsamma icke må överstiga 2/3 av den i författning eller
vid reglering enligt kap. I § 5 fastställda minimiårsavlöningen eller, där
flera lönegrader finnas sålunda fastställda, minimiårsavlöningen i högsta
lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i form av arvode efter fastställd
taxa, av den inkomst, som befattningen väntas komma att i medeltal
giva innehavaren. Om naturaförmåner ingå i avlöningen, skall vid bestämmande
av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen ökas
med naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse uppskattade värde,
varvid dock värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än
till 20 % av inkomsterna i övrigt.
Tjänstepensionsunderlaget må dock ej sättas högre än 1,000 kronor
eller lägre än 600 kronor.
28
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
§3.
Familjepen- Familj epensionsunderlaget överstiger med 300 kronor 20 % av
»wnsundef- tj änstpensionsunderlaget; dock att, om två eller flera befattningar innehavas
av samma person, deras familj epensionsunderlag nedsättes i sådant
förhållande, att deras summa med 300 kronor övérstiger 20 % av
tjänstepensionsunderlagets summa.
§4.
Pensionsålder. Pensionsåldern är 55 år för sjuksköterska och barnmorska samt
60 år för annan befattningshavare, j
§5-
Tjänst år för För hel tjänstepension fordras
hd pension. 25 tjänstår för sjuksköterska och barnmorska,
30 tjänstår för annan befattningshavare.
§6.
Fortsatt
tjänstgöring.
Tillstånd att kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns uppnående
må icke beviljas av huvudmannen, utan att den myndighet, som godkänt
regleringen, lämnat sitt medgivande därtill.
§7.
Frivillig av- Rätt till genast börjande tjänstepension inträder förutom i de fall,
gång med ge- som omförmälas i kap. II § 2, även om befattningshavaren, efter att
na8pendZide hava uppnått en ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern,
i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår
eller, där huvudmannen har rätt att uppsäga honom, av huvudmannen
uppsäges.
Genast börjande
tjänstepensions
belopp.
§8.
För beräkning av genast börjande tjänstepension vid avgång enligt
kap. II § 1 gäller vad i kap. II § 7 mom. 2 stadgas.
§9.
Årsavgift. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 7 omförmält
avdrag skall erläggas av befattningshavaren, är 5 % av tjänstepensionsunderlaget.
Befattningshavares familj epensionsa vgift är 1 % av familj epensionsunderlaget.
29
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 336.
Huvudmannen erlägger ingen årsavgift för sjuksköterska eller barnmorska;
för annan befattningshavare erlägger huvudmannen en årsavgift
av 5 % av tjänstepensionsunderlaget.
Övergångsstadganden.
1. I fråga om befattning, som i § 1 a) sägs, skall pensionsanstalten,
även utan framställning av huvudmannen, enligt kap. I § 6 bestämma
den tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava varit gällande
för den, som innehar befattningen, när reglementet börjar att tillämpas
på densamma.
2. För befattning, som i § 1 a) sägs, erlägger huvudmannen endast
det belopp i engångsavgift, som motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren
får vidkännas enligt kap. I § 9 mom. 2.
För annan sjuksköterske- eller barnmorskebefattning, som före den 1
januari 1921 anmäles för beredande av pensionsrätt åt innehavaren, skall,
där huvudmannen enligt kap. I § 9 skall erlägga engångsavgift, densamma
beräknas på följande sätt. Från den enligt nämnda § mom. 1 beräknade
engångsavgiften dragés det belopp, för vilket huvudmannen må enligt
samma § mom. 2 uttaga ersättning genom löneavdrag av huvudmannen.
Huvudmannens engångsavgift är lika med halva återstoden ökad med
det belopp, som motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren får
vidkännas.
3. Om engångsavgift skall beräknas för sjuksköterska, som åtnjutit
statsbidrag enligt kungörelsen av den 30 december 1901, eller
för barnmorska, som varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,
skall hänsyn tagas till de avgifter och statsbidrag, som erlagts för henne
under den tid, för vilken engångsavgiften beräknas.
Sjuksköterskas pensionsrätt minskas på det sätt, som enligt försäkringsteknisk
beräkning motsvarar engångsavgiftens minskning.
Barnmorskas pensionsrätt minskas däremot icke i följd av engångsavgiftens
minskning.
4. Barnmorska, som varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,
har den pensionsrätt, som svarar icke blott mot de försäkringsavgifter,
som tillgodoräknas henne efter den tidpunkt, då reglementet
blev för henne gällande eller enligt kap. I § 6 anses hava varit gällande
för henne, utan dessutom mot de avgifter och statsbidrag, som före nämnda
tidpunkt erlagts till ovannämnda pensionsanstalt.
30
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.
5. Den, som den 31 december 1919 är delägare i barnmorskornas
pensionsanstalt och som icke erhåller befattning, som medför pensionsrätt
enligt de nya bestämmelserna, bibehåller sina rättigheter och skyldigheter
enligt reglementet för nämnda anstalt.
Sjuksköterska, till vars pensionering statsbidrag utgått under år
1919 och som icke erhåller befattning, som medför pensionsrätt enligt
de nya bestämmelserna, bibehåller rätt till statsbidrag enligt kungörelsen
av den 30 december 1901 på däri stadgade villkor.
6. Befattningshavare med pensionsrätt enligt detta reglemente är
underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda
i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
Ötockholm 1919. lyar Hteggefcröms Boktryckeri A. B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1919:331 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsunderlag för länsveterinärer. a1 i texten
- BU 1919:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående pensionsunderlag för länsveterinärer. a1 i texten
- BU 1919:62 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående ombildning av vissa pensionsoch ålderdomsunderstödsanstalter till en statens anstalt för pensi s. 2 i texten