Sök i Ratio Lex

Angående ombildning av vissa pensionsoch ålderdomsunderstödsanstalter till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl

1919-03-18 · 161 sidor, varav 141 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 141 av 161 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:336, Angående ombildning av vissa pensionsoch ålderdomsunderstödsanstalter till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t Proposition Nr 336.

1

Nr 336.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ombildning av

vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter till en

statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;

given Stockholms slott den 18 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att

dels besluta, att — i stället för folkskollärarnas pensionsinrättning,

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och barnmorskornas pensionsanstalt — från och med

ingången av år 1920 skall inrättas en statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. med det verksamhetsområde, som angives i

det vid detta protokoll fogade förslag till reglemente, skolande den

nya anstalten vid sitt trädande i verksamhet övertaga nyssnämnda

pensionsanstalters samtliga tillgångar och förbindelser;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för den nya anstalten för pensionering

av folkskollärare m. fl. utfärda reglemente i huvudsaklig

överensstämmelse med nämnda förslag;

dels föreskriva, att de i statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl. icke ingående pensionskassor, som nu förvaltas av

direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning, skola till förvaltning

övertagas av styrelsen för berörda anstalt enligt de närmare föreskrifter

Kungl. Maj:t äger meddela;

dels förklara, att den nu gällande ordinarie staten för folkskollärarnas

pensionsinrättning skall från och med den 1 januari 1920

gälla för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;

Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 höft. (Nr 336.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

dels medgiva, att utöver de i omförmälda stat uppförda medel

må utgå av de under styrelsen för anstalten ställda medel ett årligt

belopp av 10,000 kronor till gäldande av förvaltningskostnader samt

av anstaltens medel ett belopp för år 1920 av högst 15,000 kronor

till bestridande av anstaltens organisationskostnader;

dels bemyndiga Kungl. Ma:jt att, på förslag av styrelsen för statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., efter omständigheterna

bestämma fördelningen av förvaltningskostnaderna mellan de

särskilda av styrelsen förvaltade pensionsanstalterna och pensionskassorna

;

dels bestämma, att styrelsen för den nya pensionsanstalten må

under år 1920 till skoldistrikt och skolområden av anstaltens tillgångar

utlåna högst 1,500,000 kronor till uppförande av skolhus;

dels i riksstaten under tionde huvudtiteln med oförändrat belopp

uppföra de nuvarande ordinarie anslagen: »Bidrag till sjuksköterskors

pensionering» å 15,000 kronor och »Statens bidrag till pensionering

av barnmorskor» å 30,000 kronor;

dels och — med uteslutande ur riksstaten av de nu under tionde

huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen: »Kostnaden för förvaltningen

av barnmorskornas pensionsanstalt» å 11,000 kronor, »Bidrag till folkskollärarnas

pensionering» å 2,260,000 kronor, »Pensionsavgifter till

folkskollärarnas pensionsinrättning» å 2,103,000 kronor, »Bidrag till

folkskollärarnas änke- och pupillkassa» å 76,811 kronor och »Bidrag

till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt» å 330,000 kronor

— därstädes under rubriken »Statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl.» uppföra följande nya ordinarie anslag, nämligen:

»Bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering» å 6,000,000 kronor

samt »Pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl.», förslagsanslag, å 3,725,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 330.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HellnEr,

Statsråden: Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter efter samråd

med cheferna för civil-, finans- och jordbruksdepartementen:

Vid anmälan den 31 december 1918 av vissa frågor tillhörande regie- Ang. statens

ringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel för år 1919 suit8för foikhemställde

jag, att Kungl. Maj :t täcktes föreslå riksdagen att, i avbidan skollärare

på proposition angående omorganisation av folkskollärarnas pensionsinrättning,

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, beräkna för ändamålet under tionde

huvudtiteln — med uteslutande av de nuvarande anslagen till nämnda

anstalter å tillhopa 4,769,811 kronor — ett belopp av 8,000,000 kronor.

Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.

Likaså hemställde statsrådet och chefen för civildepartementet

vid anmälan den 13 december 1918 av vissa på civildepartementet ankommande

frågor, tillhörande regleringen av riksstatens tionde huvudtitel,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att, i avbidan å den

proposition, som kunde komma att i ämnet avlåtas, beräkna en förhöjning

av det ordinarie förslagsanslaget till bestridande av statens bidrag

till sjuksköterskors pensionering, nu 15,000 kronor, till 50,000 kronor,

delS'' ock att, i avbidan å den proposition, som kunde komma att i ämnet

avlåtas, beräkna en förhöjning av det ordinarie förslagsanslaget till bestridande

av statens bidrag till pensionering av barnmorskor, nu 30,000

kronor, till 50,000 kronor.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga samtliga nu nämnda

spörsmål och vill härutinnan anföra följande.

Vid 1918 års lagtima riksdag framlades förslag angående lönereglering

för, bland andra, lärarpersonalerna vid folkskolor, vid högre folkskolor,

vid kommunala mellanskolor och vid vissa småskoleseminarier

ävensom för övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna. Kungl.

Maj :ts förslag i ämnet blev i huvudsak bifallet av riksdagen. Enär

samtliga nu berörda lärarkårer äro delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning

och löneregleringen uppenbarligen komme att medföra vissa

ändringar i avseende å pensionsförhållandena, avlät Kungl. Maj:t till

samma års riksdag proposition om ökade bidrag till folkskollärarnas pensionsinrättning.

Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning höjde riksdagen

det under riksstatens tionde huvudtitel uppförda anslaget »Bidrag

till folkskollärarnas pensionsinrättning» från dess dåvarande belopp,

681,892 kronor, med 1,578,108 kronor till 2,260,000 kronor samt uppförde

under samma huvudtitel under rubrik »Pensionsavgifter till folkskollärarnas

pensionsinrättning» ett ordinarie förslagsanslag å 2,103,000

kronor. Vidare höjde riksdagen, likaledes på Kungl. Maj:ts förslag,

det under riksstatens tionde huvudtitel på ordinarie stat under rubriken:

»Bidrag till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt» uppförda

förslagsanslaget från dess dåvarande belopp, 250,000 kronor, till 330,000

kronor.

Frågan om folk- och småskoll ärar kår ens pensionering blev emellertid

icke därmed slutgiltigt löst.

Den 31 oktober 1914 avgav den s. k. lärarlönenämnden betänkande

I, innehållande, bland annat, förslag till nytt reglemente för folkskollärarnas

pensionsinrättning samt vissa förslag i fråga om andra kommunalt

anställda lärares pensionering. I därefter följande betänkanden,

II och III, daterade respektive den 8 november och den 18 december 1915,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr Stia. 5

avgav lärarlönenämnden förslag rörande omorganisation av småskollärares

in. fl. ålderdomsundcrstödsanstalt samt folk- och småskolekårens änkeoch

pupillpensionering. Sedan vederbörande myndigheter häröver blivit

hörda, bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet genom Kung].

Maj:ts beslut den 11 juni 1918 att tillkalla högst fem sakkunniga för att

inom departementet biträda vid beredning av frågan om småskollärares

in. fl. pensionering, och tillkallades såsom sakkunniga överdirektören

och chefen för försäkringsinspektionen P. J. G. Laurin, tillika ordförande,

verkställande direktören hos folkskollärarnas pensionsinrättning

C. G. Widström, ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören

M. Sommelius, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren

E. Kristensson och lärarinnan vid Norrköpings stads småskolor Gustava

Landberg. Sedermera uppdrog Kungl. Maj :t enligt beslut den 2 augusti

1918 åt bemälda sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag

jämväl i fråga om småskollärares m. fl. änke- och pupillpensionering.

Vidare uppdrogs enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1918 åt

ifrågavarande sakkunniga att tillika verkställa utredning och avgiva

förslag rörande den omorganisation av folkskollärarnas pensionsinrättning,

som kunde befinnas erforderlig i samband med clen ifrågasatta

omorganisationen av småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

I samband härmed bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla ytterligare eu person att deltaga i de sakkunnigas arbeten,

och tillkallades för ändamålet undervisningsrådet N. O. Bruce.

Omförmälda sakkunnigas uppdrag har även i andra avseenden utvidgats.

Så har till dem överlämnats dels fråga om distriktsveterinärernas

pensionering, dels ock fråga om sjuksköterskors och barnmorskor

pensionering. I samband med den förra frågans hänskjutande till de

sakkunniga, bemyndigades chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla

ännu en person att deltaga i de sakkunnigas arbete; och utsåg

departementschefen därtill distriktsveterinären Karl Vide.

I förstnämnda hänseende må erinras — jag återkommer närmare

härtill i det följande — hurusom i framställning till 1912 års riksdag

Kungl. Maj:t föreslog inrättande av en pensionskassa för beredande av

pension åt den, som vore anställd som distriktsveterinär i distrikt, där

avlöningen bestrides, dels av staten, dels av landstinget. Denna framställning

blev emellertid av riksdagen avslagen. I anledning av riksdagens

i ämnet gjorda uttalanden bemyndigades statsrådet och chefen för

finansdepartementet vid anmälan av riksdagens skrivelse i ärendet den

21 februari 1913 att tillkalla högst fyra sakkunniga för utredning av det

statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Dessa sakkunniga

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

hava numera avgivit förslag i ämnet, innefattat i två betänkande^ daterade

respektive den 15 januari 1916 och den 3 november 1917. Spörsmålet

om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering föreligger

dock ännu icke i det skick, att denna fråga kan i hela dess vidd nu

föreläggas riksdagen.

Beträffande frågan om sjuksköterskors pensionering vill jag allenast

erinra, hurusom i det betänkande angående den kvinnliga sjukvårdspersonalens

utbildning och arbetsförhållanden, som den 22 december

1916 avgavs av inom civildepartementet tillkallade sakkunniga, förslag

framlagts till ordnande av sjuksköterskors pensionsförhållanden enligt

nya förändrade grunder.

Vad slutligen angår barnmorskors pensionsförhållanden, tillåter

jag mig bringa i erinran, att Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december

1918 uppdragit åt förenämnda, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

av mig tillkallade sakkunniga för beredning av frågan om småskollärares

in. fl. pensionering att skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag

även angående pensionering av barnmorskor.

Omförmälda sakkunniga hava den 11 februari 1919 avgivit betänkande

i de till dem hänskjuta frågor, innefattande förslag till upprättande

av en anstalt för tjänstemannapensionering, i vilken skulle

uppgå såväl folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas

änke- och pupillkassa som även småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och barnmorskornas pensionsanstalt, varjämte distriktsveterinärernas

och sjuksköterskornas pensionsförhållanden skulle ordnas

genom deras anslutning till den nya anstalten.

över de sakkunnigas förslag hava infordrade utlåtanden den 4 mars

1919 avgivits av statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret, riksförsäkringsanstalten

samt direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning.

I den mån dessa utlåtanden innehålla erinringar av betydelse

mot de sakkunnigas betänkande får jag tillfälle att närmare ingå

på dem vid den närmare redogörelse för de sakkunnigas förslag, som

jag har för avsikt att lämna i fortsättningen av mitt anförande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

7

A. Historik.

Innan jag närmare ingår på det av de sakkunniga framlagda förslaget

för att i samband därmed angiva min egen ställning till föreliggande

fråga, vill jag i korthet redogöra för tillkomsten av nu gällande lagstiftning

på förevarande område.

1. Folkskollärarnas pensionsinrättning.

Jag börjar därvid med reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning.

På grund av framställning från riksdagen 1862—1863 om utredning

angående grunderna för en ändamålsenlig pensionering av folkskollärarna

tillsatte Kungl. Maj:t år 1864 en kommitté, vilken samma år framlade förslag

till grunder för en blivande folkskollärarnas pensionsinrättning. Enligt

detta förslag skulle delaktighet i pensionsinrättningen tillkomma lärare

vid egentliga folkskolor och högre folkskolor. Skyldighet att ombesörja pensioneringen

skulle åligga kommunerna. Pensionen skulle utgöra tre fjärdedelar

av delaktighetsbeloppet, vilket senare skulle vara lika med den stadgade

minimilönen. Kommunernas avgift föreslogs till 4% av delaktighetsbeloppet.

Hel pension skulle erhållas vid 60 levnads- och 30 tjänstår,

av vilka senare 20 ordinarie, avkortad pension vid 55 levnads- och 20

tjänstår.

På grundval av den förebragta utredningen framlades i anslutning

till kommittéförslaget proposition till 1865—1866 årens riksdag om inrättande

av en pensionsanstalt för folkskollärare. Propositionen vann

riksdagens bifall, och till följd härav utfärdades reglemente för folkskollärarnas

pensionsinrättning den 30 november 1866, och pensionsanstalten

trädde i verksamhet från 1867 års början.

Bland senare vidtagna viktigare förändringar i reglementet må

nämnas, att pensionsåldern vid 1876 års riksdag sänktes till 55 år.

Under tidens lopp hava åtskilliga andra lärargrupper vunnit delaktighet

i pensionsinrättningen. Sådan delaktighet tillerkändes år

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds Proposition Nr 336.

1877 åt övningsskollärarna vid statens folkskoleseminarier, samma år

åt lärare vid de för undervisning av lapparnas barn särskilt inrättade

skolorna, år 1884 åt lärare vid de av landsting underhållna småskoleseminarierna,

år 1897 åt lärarna vid statens småskoleseminarier i Haparanda

och Murjek, år 1909 åt lärare vid enskilda småskoleseminarier

samt år 1911 åt ordinarie lärare vid kommunala mellanskolor. Dessutom

är att märka, att jämväl lärare vid vissa andra enskilda läroanstalter

än de förut nämnda vunnit inträde i pensionsinrättningen.

En ingripande förändring av reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

föreslogs av den s. k. lärarlönenämnden, vilken haft i

uppdrag att framlägga förslag till löne- och pensionsreglering för bland

andra lärare vid folkskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor.

Nämnda förslag gick i stort sett ut på att bringa reglementets

innehåll i närmare överensstämmelse med vad som är stadgat i lagen

den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Bland de föreslagna ändringarna må nämnas pensionsålderns höjning

till 60 år, mera utförda bestämmelser om skyldighet att avgå från tjänst,

gynnsammare pensionsvillkor för på grund av sjukdom avgångna lärare

samt utvidgning av rätten till tjänstårsberäkning.

Nämndens förslag har sedan varit föremål för granskning av löneregleringskommittén,

som i detsamma föreslog vissa förändringar. Den

viktigaste av dessa var, att skoldistrikten skulle befrias från att erlägga

avgifter för folkskollärares pensionering. Den kostnad för pensioneringen,

som förut på vilat skoldistrikten, skulle enligt kommitténs förslag

övertagas av staten, en anordning, som på framställning av Kungl.

Maj:t vunnit gillande av 1918 års lagtima riksdag.

I anslutning till lärarlönenämndens och löneregleringskommitténs

förslag hava genom kungörelse den 6 december 1918 (n:r 1092) förändringar

i reglementet vidtagits. Folkskollärarnas pensionering har varit föremål

för behandling jämväl av sakkunniga för pensionsväsendets centralisering

i deras den 3 november 1917 avgivna betänkande. De sakkunniga

ansluta sig i stort sett till lärarlönenämndens förslag men hava

dock med hänsyn till centraliseringen ansett sig böra föreslå vissa förändringar

i detta.

2. Småskollärares in. fl. ålderdoinsunderstödsanstalt.

Även reglementet förTsmåskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

grundar sig på ett kommittéförslag. Den kommitté, som fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

!)

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

lade förslaget, hade med anledning av en skrivelse från 1889 års riksdag

tillsatts år 1890 och inkom i februari år 1891 med betänkande och förslag

om ålderd oms understöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre

folkskolor ävensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor.

Av innehållet i förslaget må anföras: att rätt till ålderdomsunderstöd

borde tillkomma icke blott lärare och lärarinnor tillhörande småskollärarkåren

utan även extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor

ävensom vikarier på ordinarie folkskollärartjänst, om för dessa lönetillskott

av allmänna medel åtnjötes; att även lärare och lärarinnor i

övningsämnen och slöjd, såvida de i avseende på arbetstiden hade en

med övriga lärare fullt jämförlig tjänstgöring, måtte kunna, efter vederbörande

skoldistrikts hos Kungl. Maj:t därom gjorda ansökan och på av

Kungl. Maj:t bestämda villkor, erhålla rätt till ålderdomsunderstöd;

att helt ålderdomsunderstöd skulle erhållas efter 55 levnads- och 30

tjänstår och utgöra 150 kronor; samt att avkortat understöd med vissa

lägre belopp skulle kunna erhållas vid lägre ålder, för lärarinnor fastställd

till lägst 45 och för lärare till lägst 50 år. Vidare föreslogs, att för ändamålet

skulle upprättas en särskild anstalt, vilken skulle stå under förvaltning

av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning.

I nära anslutning till kommitténs förslag framlades proposition

till 1892 års riksdag om upprättande av småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Förslaget godkändes av riksdagen med några ändringar,

bland vilka märkes, att lärare i övningsämnen och slöjd uteslötos

från pensionsrätten.

Reglemente för anstalten utfärdades den 22 juni 1892.

Av senare i reglementet företagna förändringar må framhållas, att

understödsbeloppet vid flera tillfällen blivit höjt, senast på grund av

beslut av 1908 års riksdag, varigenom helt ålderdomsunderstöd fastställdes

till 450 kronor för år.

Då understödets belopp icke gjorts direkt beroende av den fastställda

avlöningens storlek, har den vid 1918 års riksdag beslutade löneregleringen

icke för småskollärarkåren såsom för folkskollärarkåren omedelbart

medfört en höjning i pensionsbeloppen, utan understödet kvarstår

vid 450 kronor, fastän avlöningen i högsta lönegrad blivit fastställd

till 1,850 kronor för manlig och 1,650 kronor för kvinnlig småskollärare.

Även i ålderdomsunderstödsanstalten hava efter hand flera lärargrupper

än dem, som ursprungligen voro delaktiga i densamma, vunnit

inträde. På grund av beslut vid 1901 års riksdag har delaktighet i anstalten

beviljats för småskollärare, vilka anställas vid landsstingseminarium

och för vilkas avlönande bidrag av allmänna medel utgår. År

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Proposition Nr 336.

1912 medgavs, att lärare och lärarinnor i slöjd, vilka erhålla minst

samma avlöning, som författningsenligt tillkommer små skollärare, skulle

hava rätt till understöd från anstalten. Genom beslut av 1913 års riksdag

har också medgivande lämnats om inträde i densamma för lärare

vid sådana av enskilda underhållna skolor, vilka tjäna samma ändamål,

som de i reglementet avsedda till den allmänna folkundervisningen hörande

skolorna.

o Upprepade gånger har från lärarkårens sida uttalanden gjorts, att

småskollärarnas pensionering måtte ordnas på sådant sätt, att möjligast

största överensstämmelse måtte vinnas med vad som i detta hänseende

gäller för folkskolans lärare.

Förslag i sådan riktning har framlagts av lärarlönenämnden i ett

clen 8 november 1915 avgivet betänkande. De grunder för småskollä,

rarnas pensionering, som nämnden utarbetat, överensstämma på det

närmaste med nämndens förslag till reglemente för folkskollärarnas

pensionsinrättning. Den viktigaste avvikelsen är, att pensionsåldern

för småskollärare föreslogs skola vara 58 år.

Nämndens förslag till småskollärares pensionering har, som redan

förut angivits, icke ännu varit föremål för statsmakternas beslut utan

bär varit överlämnat för granskning till de sakkunniga, vilkas betänkande

närmast ligger till grund för min förevarande framställning. Jag

får därför i det följande tillfälle att vid upprepade tillfällen återkomma

till nämndens uttalanden.

Även småskollärarnas pensionering avses i betänkandet om pensionsväsendets

centralisering.

3. Folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Familj ^pensionering för folkskollärare har varit genomförd sedan

år 1875. Även i detta fall har initiativet utgått från riksdagen på grund

av .en inom densamma väckt motion. Med anledning av riksdagens

skrivelse tillsattes år 1874 en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag

i ämnet.. Kommittén blev färdig med sitt uppdrag samma år, och

följande års riksdag kunde med anledning av framlagd proposition fatta

beslut i ämnet. Reglemente för folkskollärarnas änke- och pupillkassa

utfärdades den 15 oktober 1875.

Bland bestämmelserna i detta må nämnas, att såväl folkskollärare

som folkskollärarinnor med ordinarie tjänst ävensom pensionstagare i

folkskollärarnas pensionsinrättning skulle vara skyldiga att vara del
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunr/l. Maj:ts Proposition Nr Säd.

ägare i kassan, att pensionen för änka skulle utgöra 20 % av delaktiglietsbeloppet,

för änka med barn 50 % mera, samt att barn skulle vara

pensionsberättigat till 16 års ålder.

Den första ändringen i reglementet företogs vid 1880 års riksdag,

då folkskollärarinna befriades från skyldigheten att vara delägare i kassan

och hennes delägarskap i stället blev frivilligt.

En annan viktig förändring angående familjepensioneringen genomfördes

år 1901, i det att detta års riksdag medgav, att pensionsberättigade

barn skulle få uppbära pension intill 18 års ålder. Slutligen är att nämna,

att vid 1907 års riksdag pensionernas belopp höjts, så att pensionen sedan

dess för folkskollärares efterlevande utgår för ensam änka med 25 %

av delaktiglietsbeloppet och med 50 % därutöver för änka med barn.

För övriga delägare utgör änkepensionen fortfarande blott 20 % av delaktighetsbeloppet.

Vad skyldigheten att tillhöra änke- och pupillkassan angår, så är

för det första sådan skyldighet stadgad för manliga delägare i folkskollärarnas

pensionsinrättning. Dessutom har skyldighet att ingå i kassan

blivit föreskriven för manliga lärare, som tillhöra dövstumlärarnas pensionsanstalt,

nämligen lärare vid dövstumskolor, folkhögskolor, lantmannaskolor,

sinnesslöanstalter och vanföranstalter. År 1914 bestämdes,

att statens folkskolinspektörer obligatoriskt skulle vara delägare i

kassan, och samma år föreskrevs, att ordinarie chef eller ledamot av

folkskolöverstyrelsen, som vid sin utnämning vore delaktig i kassan,

skulle vara pliktig att fortfarande tillhöra densamma.

Lärarlönenämnden har den 18 december 1915 avgivit särskilt betänkande

om änke- och pupillpensionering och däruti föreslagit åtskilliga

förändringar i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Ännu mer ingripande förändringar i detta avseende hava påyrkats av

de revisorer, som på uppdrag av Kungl. Maj:t under år 1918 granskat

änke- och pupillkassans räkenskaper och förvaltning. Revisorerna

hava därvid väsentligen upptagit förslag, som framlagts av sakkunniga

för pensionsväsendets centralisering. Till dessa olika yrkanden återkommer

jag i det följande.

För småskollärarkåren har icke någon familjepensionering blivit

genomförd. Lärarlönenämnden har emellertid i sitt nyssnämnda betänkande

i huvudsaklig anslutning till vad nämnden förordat i fråga

om folkskollärarnas familj epensionering framlagt förslag till författning

angående pensionering av änkor och barn efter avlidna småskollärare.

Jämväl sakkunniga för pensionsväsendets centralisering hava i

sitt förslag upptagit familj epensionering för småskollärarkåren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Slutligen må framhållas, att riksdagen i särskilda fall beviljat pension

åt småskollärares efterlevande. Första gången skedde detta vid

1917 års riksdag.

4. Distriktsveterinärernas pensionering.

I proposition (n:r 222) till 1912 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t,

att en särskild pensionsanstalt skulle upprättas för beredande av tjänstepensioner

åt distriktsveterinärer, till vilkas avlöning staten bidrager.

Anstalten skulle förvaltas av direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning.

Hel pension skulle vara 1,500 kronor. Skyldighet att avgå

och rätt till pension skulle inträda vid 65 år. Den, som före denna ålder

avginge på grund av sjukdom eller försvagad hälsa, skulle hava rätt till

avkortad pension, som beräknades försäkringstekniskt. Vid befattnings

indragning ägde delägaren kvarstå i anstalten med rätt till avkortad

pension vid 65 års ålder eller vid tidigare invaliditet. Pensionsavgiften

skulle vara dels en grundavgift av 162 kronor, som erlades till lika delar

av delägaren, huvudmannen och staten, dels eu tilläggsavgift, som erlades

av delägaren och som beräknades försäkringstekniskt efter inträdesåldern.

Kiksdagen avslog emellertid propositionen. I samband med anmälan

av sitt beslut härutinnan anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa en allsidig utredning, huruvida och på vilka grunder

en centralisering av statsunderstödda pensionsanstalter lämpligen kunde

genomföras, samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning.

De med anledning härav jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

21 februari 1913 av chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunniga

avgåvo, såsom förut nämnts, sitt slutbetänkande den 3 november 1917. I

detta ingår även förslag till distriktsveterinärernas pensionering, vilken

fråga remitterats till de sakkunniga. Detta förslag överensstämmer

till sina principer med det nu framlagda förslaget, varför jag ej här

torde behöva närmare redogöra för detsamma. I fråga om hel pensions

belopp hade de sakkunniga bibehållit Kungl. Maj:ts förslag, 1,500 kronor.

Pensioneringen skulle handhavas av den av de sakkunniga föreslagna

centralanstalten för all statens tjänstemannapensionering.

över detta förslag har statskontoret avgivit utlåtande efter landstingens

hörande och sedan distriktsveterinärföreningen yttrat sig. I

de avgivna yttrandena lämnades förslaget i huvudsak utan anmärkning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

13

dock att en del av landstingen yrkade på höjning av pensionsbeloppet,

ett yrkande, som med styrka framställdes även av distriktsveterinärföreningen.

Statskontoret framhöll, att det icke syntes finnas utsikt

till att den föreslagna centralanstalten skulle kunna komma till stånd

samtidigt med ordnandet av distriktsveterinärernas pensionering, och

föreslog fördenskull, att tillsvidare en särskild kassa måtte inrättas och

förvaltas av direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning.

5. Haruinorskoriias pensiousaiistalt.

I enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit, godkände 1904 års riksdag

vissa grunder för barnmorskornas pensionsanstalt, som trädde i

verksamhet året därefter. Dess reglemente ändrades i vissa avseenden

år 1910.

Skyldighet att inträda som delägare i anstalten åligger varje legitimerad

barnmorska, som efter 1912 års ingång, i en ålder ej över 40 år,

erhåller anställning hos kommun mot åtnjutande av fast avlöning eller

å barnbördshus mot åtnjutande av årslön ej understigande 400 kronor,

vari värdet av bostad, vedbrand och andra naturaförmåner må inräknas

med sammanlagt högst 100 kronor.

Rättighet att inträda som delägare i anstalten tillkommer varje

annan legitimerad barnmorska, som utövar yrkesmässig verksamhet

som sådan och icke uppnått 60 års ålder.

Delägares avgift är minst 10 kronor under 20 år. Utöver den obligatoriska

avgiften må frivilliga insatser göras.

Huvudmannen äger att själv bestämma, om han vill bidraga till

pensioneringen. Sådant bidrag må dock icke understiga 10 kronor.

Statens bidrag lämnas på följande sätt. Delägare, som på grund

av sin anställning är skyldig att tillhöra anstalten, tillgodoräknas ett

statsbidrag lika med summan av hennes egen och huvudmannens avgifter,

dock högst 25 kronor och högst under 20 år samt ej efter fyllda

60 år. Samma bidrag lämnas till delägare, som av kommun anställts

för betjäning av dess fattiga mot ersättning av kommunen för varje förrättning

och till vars pensionering kommunen lämnar bidrag. Delägare,

som icke vidare har sådan anställning, som berättigar till statsbidrag,

får dock sådant statsbidrag, därest hon åtnjutit dylikt bidrag under

sammanlagt 12 år.

Pensionen beräknas försäkringstekniskt.

Rätt till pension inträder efter uppnådda oo levnadsår och 20 års

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

yrkesmässig verksamhet som barnmorska. Har delägaren blivit genom

obotlig sjukdom eller vanförliet urståndsatt att vidare utöva yrket, är

hon berättigad till pension vid 50 års ålder och 12 års yrkesmässig verksamhet.

Pensionsanstalten förvaltas av riksförsäkringsanstalten, dock att

postsparbanken mottager avgifterna, utbetalar pensionerna och förvaltar

fonden.

Sakkunniga för pensionsväsendets centralisering ha framställt förslag

om anstaltens indragning till centralanstalten och i samband därmed

om vissa ändringar i pensionsbestämmelserna. Till en del av dessa förslag

återkommer jag i det följande.

(5. Sjuksköterskornas pensionering.

Vad som hittills åtgjorts från statens sida har varit, att" ett årligt

statsbidrag lämnats till vissa sjuksköterskors pensionsavgifter. I kungörelse

den 30 december 1901 (n:r 126) stadgas, under vilka förhållanden

sådant bidrag lämnas. Därur må anföras följande:

Statsbidrag tillkommer endast teoretiskt och praktiskt utbildad

sjuksköterska, som är hos staten, landsting eller kommun eller å allmän

sjukvårdsanstalt eller enskild stiftelse tillhörande sjukvårdsinrättning

anställd mot åtnjutande av lön eller ersättning enligt taxa och som tillika

är delägare i någon för ifrågavarande ändamål inrättad pensionsanstalt,

för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente. Vidare preciseras i kungörelsen

vad som avses med »teoretiskt och praktiskt utbildad». Statsbidraget

utgår för varje därtill berättigad sjuksköterska med lika stort

belopp, som för nästföregående år blivit av eller för henne insatt i pensionsanstalt,

dock icke i något fall med högre belopp än 25 kronor för

varje tjänstår. För erhållande av pension fordras minst 12 tjänstår.

De pensionsanstalter, till vilka dylika statsbidrag för sjuksköterskor

utgått, äro huvudsakligen Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening

och Sophiahemmets pensionskassa. Statsbidraget uppgår

till ungefär 16,000 kronor.

Sakkunniga, som inom civildepartementet tillkallats för utredning

rörande den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden,

hava i sitt betänkande den 22 december 1916 föreslagit upprättande

av en sjuksköterskornas pensionskassa. Till de bestämmelser,

som de sakkunniga föreslogo för denna kassa, återkommer jag vid

redogörelsen för nu föreliggande förslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336. 15

De sakkunniga för utredning av pensions väsendets centralisering

hava i sitt betänkande yttrat sig om detta förslag. De hemställa, att eu

särskild pensionskassa icke upprättas för sjuksköterskorna, utan att

deras pensionering ordnas genom deras anslutning till den av dem föreslagna

centralanstalten för all statsunderstödd tjänstemannapensionering.

Åven till detta förslag återkommer jag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Nuvarande

organisation.

B. Den föreslagna pensionsanstaltens organisation ocli

förvaltning.

Såsom framgår av historiken handhaves pensioneringen för nu

ifrågavarande grupper, i den mån sådan redan är ordnad, av 4 anstalter

nämligen: folkskollärarnas pensionsinrättning, småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt, folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt

barnmorskornas pensionsanstalt.

Av dessa stå de tre första under gemensam styrelse, direktionen över

folkskollärarnas pensionsinrättning, som utses av Kungl. Maj :t, som

även utnämner inrättningens verkställande direktör. Arvoden och

avlöningsförmåner för direktionen och tjänstemännen äro fastställda

av Kungl. Maj:t och riksdagen. Instruktion och arbetsordning utfärdas

av Kungl. Maj:t. De för de olika pensionsanstalterna gällande reglementena

hava i sina väsentliga delar godkänts av riksdagen och kunna

i dessa delar icke ändras utan dess samtycke.

Staten har även formellt övertagit ansvaret för ålderdomsunderstödsanstaltens

förbindelser. I fråga om folkskollärarnas pensionsinrättning

och folkskollärarnas änke- och pupillkassa har den visserligen

icke gjort det formellt. Men upprepade gånger har staten fyllt den brist,

som visat sig hava uppkommit i pensionsinrättningen i följd av att de

statsbidrag, som lämnats, icke varit tillräckliga. Och under senare år

har staten beviljat fyllnadsunderstöd till änkor, vilkas pensioner i änkekassan

varit otillräckliga. Det lär därför icke kunna betvivlas, att om

det skulle bliva brist i änkekassan, staten skulle anse sig förpliktad att

täcka bristen.

Vad barnmorskornas pensionsanstalt angår, förvaltas den av riksförsäkringsanstalten

och postsparbanken. Staten är enligt dess regie
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

mente förpliktad att lämna det bidrag, som erfordras för att fylla anstaltens

försäkringstekniskt beräknade försäkringsfond. Alltså bär staten

även formellt övertagit ansvaret för anstaltens förbindelser.

Vid sådant förhållande liar det synts de sakkunniga naturligt, att

de 4 anstalterna sammanslås till en enda, till vilken enligt deras förslag

även distriktsveterinärerna och sjuksköterskorna skola anslutas. De

föreslå, att denna anstalt benämnes statens anstalt för tjänstemannapensionering.

Här må erinras om att, såsom redan nämnts, 1912 års riksdag begärt

en allsidig utredning av frågan om det statsunderstödda pensionsväsendets

centralisering och att tillkallade sakkunniga däröver avgivit

sitt slutbetänkande den 3 november 1917. Dessa sakkunniga föreslå, att

all av staten understödd tjänste- och familjepensionering skall handhavas

av en enda pensionsanstalt. Men de framhålla även, att deras förslag

är så uppgjort, att centraliseringen kan och bör ske successivt, i det att

centraliseringen bringas att omfatta den ena tjänstemannagruppen efter

den andra. Och de betona, att statsmakterna genom att besluta en

sammanslagning av vissa kassor, när så prövas lämpligt, icke på något

sätt binda sig i fråga om centraliseringens fullföljande även med avseende

på andra kassor, utan alltjämt hava full frihet att vid varje särskild

pensionsreglering pröva, om en anslutning till centralanstalten bör

ske eller ej. Samma sakkunniga påpeka även, att de kassor, vilkas sammanslagning

närmast borde tagas under omprövning, vore de, som nu

förvaltas av direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har riksförsäkringsanstalten

förklarat sig icke hava kunnat underlåta att finna det betänkligt, att

vissa befattningshavare hos kommun m. fl. bereddes i flera avseenden

fördelaktigare pensionsvillkor än statens egna befattningshavare, utan

att några särskilda skäl av avgörande betydelse torde kunna anföras

härför. Då emellertid riksförsäkringsanstalten förutsatte, att pensionsvillkoren

för statens befattningshavare med det snaraste komme att

bringas till huvudsaklig överensstämmelse med de av de sakkunniga

föreslagna villkoren, hade riksförsäkringsanstalten ej något att erinra

mot förslagets omedelbara genomförande.

Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning ställer sig betänksam

mot upprättandet redan nu av den föreslagna pensionsanstalten.

Direktionen anför:

Så vitt direktionen kan finna, måste detta anses innebära ett föregripande

av avgörandet av den för närvarande på prövning beroende frågan om det statsunderstödda

pensions väsendets centralisering. Direktionen föreställer sig att, till

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 3

Sammanslagning

av j)ensionsanstalterna.

Sakkunnigas

förslag.

Sakkunniga

för pensionsvasendets

centralisering.

Riksförsäk
ringsanstal
ten.

Direktionen

över folkskollärarnas

pensionsinrättning.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj;ts Proposition Nr 336.

Departe
mentschefen.

dess detta spörsmål hunnit avgöras, den fråga, som de tillkallade sakkunniga

närmast haft i uppdrag att utreda, nämligen pensionering av småskollärare, skulle

kunna på annan väg nöjaktigt ordnas.

Vidare finner direktionen sig föranlåten ifrågasätta, huruvida ej den föreslagna

indragningen till staten av vissa pensionskassor kan äventyra delägarnas

rätt och intressen. Det låter utan tvivel tänka sig — och denna tanke ligger

under nu rådande kristider med den därav påkallade starka belastningen av statens

budget ej allt för långt avlägsen — att allvarligare svårigheter kunna yppa sig

att anskaffa medel till alltjämnt ökade statsutgifter. En sådan eventualitet

måste komma att påverka pensionsanstaltens ekonomi ogynnsammare än om pensionskassorna

finge bibehålla sin hittills varande ställning av, visserligen statsunderstödda,

men från staten eljest skilda, delägarna tillhöriga fonder.

Vore det så, att ett bifall till de sakkunnigas förslag om sammanslagning

av de 4 nu ifrågavarande pensionsanstalterna till en enda anstalt

och om hänvisande till denna även av de nya tjänstemannagrupperna,

distriktsveterinärer och sjuksköterskor, skulle, såsom direktionen

för folkskollärarnas pensionsinrättning uttalat, innebära ett föregripande

av statsmakternas beslut i fråga om eu allmän centralisering

av det statsunderstödda pensionsväsendet, skulle jag hyst vissa betänkligheter

mot förslaget. Men, såsom framhållits såväl av dessa sakkunniga

som av de sakkunniga för centraliseringen av pensionsväsendet, innebär

en sådan sammanslagning icke något dylikt föregripande. Göres

denna sammanslagning, har därmed tydligen en fortsatt centralisering

underlättats, vilket ju är en fördel, därest statsmakterna vid slutlig prövning

av centraliseringsfrågan skulle finna, att centralisering bör ske.

Men den nu ifrågasatta sammanslagningen kräver icke, att centraliseringen

fortsättes. Den nya anstalten får genom sammanslagningen så

stor omslutning, att den ej för egen del behöver den utökning, som nya

gruppers anslutning skulle medföra.

Vid sådant förhållande och då det av de sakkunniga föreslagna

ordnandet av nu förevarande pensionsfrågor måste anses innebära full

trygghet för vederbörande befattningshavare och pensionärer, tvekar

jag icke att tillstyrka förslaget om en enda pensionsanstalt för all

den pensionering, varom nu är fråga. Att ombilda småskollärarnas

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till en självständig pensionsanstalt

synes mig icke kunna komma i betraktande, då det synes mig klart, att

dess pensionsbestämmelser måste komma att överensstämma med

pensionsinrättningens. Lika litet skulle jag kunna förorda inrättande

av en särskild anstalt för småskollärarnas familjepensionering.

I fråga om distriktsveterinärerna har redan 1912 års riksdag

avböjt att inrätta en särskild kassa för dem, en anordning som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

tydligen skulle vara synnerligen olämplig, då kåren är för liten för att

eu sådan kassa skulle få nödig stabilitet. Sjuksköterskorna torde bilda

en så talrik kår, att en särskild kassa för dem skulle kunna få nödig

stadga. Men stabiliteten blir givetvis bättre, om sammanslagning sker

med andra pensionsanstalter.

Såsom framgår av vad jag nyss nämnde, hava de sakkunniga föreslagit,

att den av dem förordade nya pensionsanstalten skulle benämnas

»statens anstalt för tjänstemannapensionering». Då emellertid den

nya anstalten åtminstone tills vidare är avsedd att omsluta endast

några, om än delvis mycket stora grupper av befattningshavare,

synes mig denna benämning alltför omfattande och ägnad att lämna

rum för missuppfattning. Jag tillstyrker därför, att den föreslagna nya

anstalten benämnes: Statens anstalt för pensionering av folkskollärare ra. fl.

De sakkunnigas reglementsförslag är så uppgjort, att de tre första

kapitlen innehålla allmänna bestämmelser angående anstaltens förvaltning,

tjänstepensioner och familjepensioner samt de tre övriga kapitlen

innehålla de särskilda bestämmelser, som skola gälla för de tre

tjänstemannagrupper, som nu äro i fråga: folkskollärare m. fl., distriktsveterinärer

m. fl., sjuksköterskor och barnmorskor m. fl. Skulle framdeles

någon ny tjänstemannagrupp få delaktighet i pensionsanstalten,

behöver ingen annan ändring göras i reglementet, än att ett nytt kapitel

tillfogas, innehållande de särskilda bestämmelserna som skola gälla

för den nya tjänstemannagruppen.

Av de bestämmelser angående förvaltningen, som de sakkunniga

intagit i reglementet — de föreslå, att Kungl. Maj:t skulle utfärda särskild

instruktion rörande förvaltningens detaljer -— torde jag icke behöva

redogöra för mer än de viktigaste.

De sakkunniga föreslå följande allmänna bestämmelser angående

de årliga pensionsavgifterna.

Kap. I § 7. 1. I de för befattning gällande särskilda bestämmelserna an
gives

dels den årsavgift, som, med avdrag av den årsavgift, vilken enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring må åligga befattningshavaren, skall erläggas av

honom, dels den årsavgift, som skall erläggas av den, i vars tjänst han är anställd

(huvudmannen). Vad som stadgas angående’huvudmans avgifter gäller dock

icke för staten som huvudman.

Huvudmannen svarar gentemot pensionsanstalten även för befattningshavarens

avgift, med rätt för huvudmannen att vid avlöningens utbetalande avdraga den

avgift, som belöper på den tid, som avlöningen avser.

I fråga om befattningshavare i statens tjänst bestämmes pensionsavgiften

för del av år i förhållande till årsavgiften på samma sätt som avlöningen för del

Arliga ‘pensionsavgifter.

Sakkunnigas

förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

av år i förhållande till årsavlöningen. I fråga om befattningshavare, till vars

avlöning statsbidrag utgår, göres denna beräkning på samma sätt som beräkningen

av dylikt statsbidrag för del av år. I fråga om annan befattningshavare

bestämmer pensionsanstaltens styrelse, hur beräkningen skall göras.

Pensionsavgift erlägges även för den tid, då befattningshavare är tjänstledig

med bibehållande av rätt till tjänstårsberäkning för pension.

Om befattningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin befattning för att bestrida

en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår i den förra,

erlägges ingen avgift för honom i den senare. Detsamma gäller om den, som,

efter att hava avgått från eu befattning med pension, får en annan befattning.

För vikarie erlägger huvudmannen icke avgift för tid, under vilken han erlägger

avgift för befattningens innehavare.

2. Staten erlägger den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens

och huvudmannens årsavgifter utgör den mot befattningshavarens pensionsrätt

svarande försäkringsavgiften.

statskontoret. Vacl angår dessa bestämmelser bär statskontoret i sitt utlåtande

anfört:

Beträffande frågan om sättet för uppbörden av pensionsavgifterna vill statskontoret

till en början fästa uppmärksamheten därpå, att tillämpningen av den i

kap. 1 § 7 föreslagna bestämmelsen, att årsavgift till anstalten skall utgå med

avdrag av den årsavgift, vilken enligt lagen om allmän pensionsförsäkring må

åligga befattningshavaren, synes komma att för den myndighet, som i sammanhang

med utbetalning av avlöning skall göra avdrag för årsavgiften, medföra

svårigheter, då, utan särskild undersölming av taxeringslängdema, beloppet av

den årsavgift, vilken enligt ovannämnda lag kan åligga befattningshavare att utgöra,

icke är för myndigheten känt. Statskontoret vill därför ifrågasätta, huruvida

det kan anses vara lämpligt att för nu ifrågavarande grupper av befattningshavare

utfärda bestämmelser i berörda avseende, avvikande från dem, som

gälla för övriga befattningshavare, för vilka staten ordnat pensionering oberoende

av lagen om allmän pensionsförsäkring.

Enligt sista stycket av mom. 1 ovannämnda § är huvudmannen icke skyldig

att erlägga avgift för vikarie för tid, under vilken han erlägger avgift för befattningens

innehavare. Härmed synes emellertid icke vara tydligt angivet, huruvida

för vakant tjänst pensionsavgift skall innehållas eller icke. Något stöd för bedömandet

av frågan kan icke heller hämtas ur motiven, då de uttalanden av de

sakkunniga, som i ämnet gjorts å sid. 43 och 46 i betänkandet, synas vara i viss

mån varandra motsägande.

Departe- Endast i två avseenden torde jag behöva närmare ingå på detta

mentschefen. förslag nämligen först och främst i vad det avser, att pensionsavgiften

till anstalten skall minskas med den avgift, som det må åligga befattningshavaren

att erlägga enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.

För närvarande äro delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning enligt

lag befriade från sådana avgifter. Och av delägare i småskollärares

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung/-. Maj:ts Proposition Nr 336.

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt äro eldigt beslut av Kungl. Maj:t

den 7 oktober 1914 de befriade, »som må entledigas endast av sådana

orsaker, som omförmälas i § 33 mom. 2 av folkskolestadgan».

De sakkunniga erinra i sin motivering om pensionsstyrelsens i Kungl.

Maj:ts proposition n:r 184 till 1918 års lagtima riksdag intagna framställning,

däri pensionsstyrelsen framhåller, att det är förenat med betydande

olägenheter, att vissa tjänstemannagrupper äro befriade från att

erlägga avgifter enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Det synes

därför möjligt, att den nu medgivna befrielsen kan komma att upphävas

och att i varje fall sådan befrielse icke kommer att medgivas de nya

tjänstemannagrupper, som komma att få pensionsrättipensionsanstalten.

I likhet med de sakkunniga finner jag det för den skull lämpligt, att detta

underlättas därigenom, att befattningshavarens avgift enligt reglementet

minskas med hans avgift enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän

folkpensionering, vilket tydligen är möjligt, under förutsättning

att den pension, som skall utgå enligt reglementet, nedsättes med motsvarande

belopp.

Statskontoret har i sitt utlåtande anmärkt, att den av de sakkunniga

föreslagna bestämmelsen, att årsavgift till anstalten skall utgå

med avdrag av eventuell avgift enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,

skulle medföra svårigheter, enär den myndighet, som äger utbetala avlöningen,

icke utan särskild undersökning av taxeringslängderna kunde

erhålla kännedom om sistnämnda avgift. Med de nuvarande bestämmelserna

om dessa avgifter vill det emellertid synas, som om någon svårighet

av angiven art knappast behöver befaras.

Vad vidare angår frågan, huruvida för vakant tjänst pensionsavgift

skall innehållas eller icke, har jag för undanröjande av den utav statskontoret

anmärkta anledningen till missförstånd av sista stycket i mom.

1 av ifrågavarande §, låtit detsamma undergå erforderlig jämkning.

De sakkunniga föreslå vidare i sitt reglementsförslag:

Kap. I § 6. Om, när reglementet börjar tillämpas på eu befattningshavare,

som icke är i statens tjänst, hans ålder understiger den för befattningen bestämda

pensionsåldern med mindre antal år, än det fordras tjänstår för hel pension, men

lian tidigare innehaft befattning, som med avseende på tjänstgöringens art och

omfattning varit jämförlig med den, som lian har, när reglementet börjar tilllämpas

på honom, må pensionsanstalten kunna bestämma, att reglementet skall

anses hava varit gällande för honom från den ålder, som understiger pensionsåldern

med ovannämnda antal år, eller från den senare tidpunkt, då lian erhöll

sådan befattning. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser, som

gälla för den befattning, som han har, när reglementet börjar tillämpas på honom,

Engångs
avgift.

Sakkunnigas

förslag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Proposition Nr 336.

Sakkunnigas

motivering.

skall dock härför fordras, att huvudmannen för denna befattning gör framställning

därom. Dylik retroaktiv giltighet för reglementet må ej givas för tid, under

vilken befattningshavaren innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt

i av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond.

Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna,

skola pensionsunderlagen för den tidigare befattningen anses hava varit

lika med pensionsunderlagen för den befattning, som han har, när reglementet

börjar tillämpas på honom.

Kap. I § 9. 1. Om, när detta reglemente börjar tillämpas på en befatt
ningshavare,

pensionsanstalten enligt § 6 bestämt, att reglementet skall anses

liava varit gällande för befattningshavaren från en tidigare tidpunkt, skull huvudmannen,

där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna annorlunda

stadgas, erlägga den engångsavgift, som pensionsanstalten bestämmer.

Engångsavgiften skall vara lika med den försäkringsfond, som beräknas svara

mot de avgifter, som skulle erlagts enligt § 7, om reglementet varit gällande under

den föregående tiden.

2. Huvudmannen må genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten,

uttaga ersättning av befattningshavaren för den del av försäkringsfonden, som

svarar mot de avgifter, som befattningshavaren själv skulle hava erlagt.

Dock må, på framställning av befattningshavaren, pensionsanstalten helt eller

delvis befria honom från dessa löneavdrag ocli minska huvudmannens engångsavgift

med motsvarande belopp; i så fall minskas befattningshavarens pensionsrätt

på det sätt, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar engångsavgiftens

minskning.

3. Engångsavgift må, där huvudman så önskar, erläggas genom lika annuiteter

under högst 30 år, beräknade efter den räntefot, som pensionsanstalten

bestämmer. Där huvudmannen icke är en kommun, äger pensionsanstalten bestämma

betalningstiden kortare än 30 år och att fordra säkerhet för annuitetemas

riktiga inbetalning.

4. När pensionsunderlagen böjas för en befattning, som redan är förenad

med pensionsrätt, och böjningen skall gälla även för den, som då innebar befattningen,

skall huvudmannen erlägga en engångsavgift, i fråga om vilken bestämmelserna

i mom. 1—3 skola i tillämpliga delar gälla. Dock erlägger huvudmannen

icke någon engångsavgift, där böjningen sker i följd av en av statsmakterna beslutad

lönereglering.

Ur de sakkunnigas motivering må följande anföras:

Bestämmelserna i § 6 avse att göra det möjligt att förbättra deras pensionsrätt,

som efter att hava tjänstgjort i befattning utan pensionsrätt slutligen få

sådan rätt. Om t. ex. en teckningslärarbefattning regleras av huvudmannen och

förenas med pensionsrätt, kan pensionsanstalten enligt § 6, på framställning av

huvudmannen, giva reglementet retroaktiv giltighet för befattningshavaren. Han

får då enligt kap. II §§ 4 och 6 i de sakkunnigas reglementsförslag räkna tjänstår

i denna befattning ej blott för tiden efter regleringen utan även för den tid han

innehaft den dessförinnan. Dock fordras härför, att tjänstgöringens art och om
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 336. 23

fattning under den föregående tiden skall hava varit jämförlig med vad den är

efter regleringen.

Det är att märka, att i befattning, som varit delaktig i understödsanstalten,

tjänstår räknas, utan att reglementet behöver erhålla retroaktiv giltighet för befattningens

innehavare (se kap. II §§ 4 och 6 i förslaget).

När reglementet fått retroaktiv giltighet för en befattningshavare måste

pensionsanstalten erhålla ersättning för den försäkringsfond, som den skulle hava

samlat, om avgifter erlagts för honom under den föregående tiden. Enligt kap. I

§ 9 skall huvudmannen lämna denna ersättning, med rätt att i sin ordning av

befattningshavaren genom löneavdrag uttaga ersättning för den del av fonden,

som svarar mot de avgifter denne skulle hava erlagt.

Men då dessa löneavdrag skulle kunna bliva alltför betungande för befattningshavaren,

om han har endast kort tid kvar till pensionsåldern, skall pensionsanstalten

kunna befria honom helt eller delvis från löneavdragen. Då minskas

huvudmannens avgift med motsvarande belopp, och även befattningshavarens pensionsrätt

minskas på det sätt, som försäkringstekniskt motsvarar engångsavgiftens

minskning.

Efter samma principer, som sålunda gälla för beräkning av engångsavgift,

när reglementet fått retroaktiv giltighet för en befattningshavare, skall engångsavgift

beräknas, när huvudman begagnat sin rätt att (jfr kap. IV § 3 mom. 3 i

förslaget) höja pensionsunderlagen och höjningen skall gälla även för dåvarande

befattningshavare, ej blott för deras efterträdare. Däremot erlägges icke någon

engångsavgift, om pensionsunderlagen höjas i samband med en av statsmakterna

beslutad löneförhöjning. Så skedde icke vid den höjning av pensionsunderlagen

i pensionsinrättningen, som föranleddes av 1918 års lönereglering. Att begära

engångsavgifter av skoldistrikten för höjningen av småskolläramas pensionsunderlag

synes även vara uteslutet.

Vad de sakkunniga här föreslå finner jag vara synnerligen välbetänkt.

Det är alltid svårt att vid en pensionsreglering bereda dem,

som då äro anställda, en skälig pension. Här giva de sakkunniga nu

fasta regler för hur det skall tillgå, när det icke gäller statens egna befattningshavare,

i fråga om vilka statsmakterna få fatta beslut i annan

ordning. Kostnaden lägges som sig bör på huvudmannen och befattningshavaren.

Huvudmannen kan dock åläggas att bestrida denna

kostnad, endast om han själv gjort framställning om sådan pensionsförbättring.

Och befattningshavaren kan befrias från sin andel av

kostnaden, mot det att hans pensionsrätt i motsvarande mån minskas.

Att engångsavgift nu icke kan åläggas skoldistrikten för höjningen

av småskolläramas pensionsunderlag, synes även mig självfallet. När

statsmakterna besluta en lönereglering, bör givetvis tagas i övervägande

vilken höjning av pensionsunderlagen, som i samband därmed bör beviljas,

och villkoren därför bestämmas. För detta fall böra därför, så
-

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Uppbörden ai

pensionsavgifter.

Sakkunnigas

förslag.

Sakkunnigas

motivering.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

som de sakkunniga även föreslå, reglementets bestämmelser angående

engångsavgifter icke vara bindande.

De sakkunniga föreslå vidare:

Kap. I § 8. 1. När medel till avlöning åt befattningshavare i statens tjänst

utanordnas, skall den pensionsavgift avdragas, som belöper på den tid, som avlöningen

avser.

När statsbidrag utanordnas till huvudman, skola, på sätt närmare bestämmes

i författningen angående sådant statsbidrag, de pensionsavgifter avdragas, som för

huvudmannen och befattningshavarna belöpa på den tid, som statsbidraget avser.

Det åligger vederbörande myndighet att lämna pensionsanstalten uppgift om

det antal befattningar av olika slag, för vilka dylikt avdrag gjorts av pensionsavgifter

för viss månad under föregående år. Pensionsanstalten äger att i statskontoret

rekvirera det belopp, vartill de avdragna pensionsavgifterna enligt dessa

uppgifter av myndigheterna kunna beräknas ungefärligen uppgå under föregående

år.

2. De pensionsavgifter, som icke enligt inom. 1 avdragas från avlöning eller

statsbidrag, skola av huvudmannen inbetalas i den ordning, som pensionsanstaltens

styrelse bestämmer.

Till motivering av. sitt förslag anföra de sakkunniga:

Pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning för folkskollärartjänster

uppbäras för närvarande i den ordning, att pensionsinrättningen tillställer

vederbörande länsstyrelser specificerade uppgifter å avgifter för samtliga inom

respektive skoldistrikt inrättade ordinarie folkskollärartjänster, med ledning av

vilka uppgifter länsstyrelserna avdraga pensionsavgifterna vid utanordnande av statsbidrag.

Enahanda förfaringssätt tillämpas med avseende å pensionsavgifter för

lärartjänster vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor. Med stöd av

summariska förteckningar, som utgöra sammandrag av ovannämnda specificerade

uppgifter, rekvirerar pensionsinrättningen direkt hos statskontoret sammanlagda

beloppet av pensionsavgifterna.

Pensionsavgifter för lärartjänster vid enskilda läroanstalter rekvirerar pensionsinrättningen

direkt hos vederbörande läroanstalt.

Avgifter till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, utgörande 18

kronor för år för varje lärare, erläggas sålunda att, utan någon föregående underrättelse

från anstaltens sida, avgiften avdrages vid utanordnande av statsbidraget

till lärarens avlöning, varefter de avdragna avgifterna i räkenskapen redovisas till

statskontoret.

Den nuvarande ordningen för uppbörd av pensionsavgifter till folkskollärarnas

pensionsinrättning hava vi ansett böra bibehållas allenast i de fall, då huvudmannen

icke äger uppbära statsbidrag, alltså t. ex. för enskilda läroanstalter, som

icke äro statsunderstödda. Där lär näppeligen något annat system kunna användas.

I alla andra fall hava vi funnit oss böra föreslå en anordning, som i viss

mån överensstämmer med det för närvarande tillämpade tillvägagångssättet för

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

uppbörd av avgifter till sm åskollärares m. fl. ålderdoinsunderstödsanstalt och för

övrigt torde tillämpas vid tjänstepensionering i allmänhet. Pensionsinrättningens

nuvarande befattning med särskild debitering av pensionsavgift för varje särskild

tjänst -— vilket förutsätter förandet av liggare över alla tjänster -— synes så

mycket hellre böra upphöra, som enligt vårt förslag skola i pensionsanstalten inrymmas

ej blott såsom förut ordinarie folkskollärare utan jämväl den ännu talrikare

lärarkår, som hittills varit delaktig i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Enligt vårt förslag skola, när statsbidrag utgår till huvudmannen, befattningshavarnas

och huvudmannens avgifter avdragas vid statsbidragets ^anordnande.

I fråga om lärare vid folk- och småskolor kan detta ske på följande sätt.

Eu ordinarie manlig folkskollärares minimilön är 2,100 kronor i första lönegraden

och 3 ålderstillägg å 300 kronor. Hans pensionsavgift är enligt kap.

IV § 11 175 kronor. Alltså är den nettolön, som utbetalas till honom, 1,925

kronor jämte intjänade ålderstillägg. Vid lönens utbetalande räknas endast med

nettobeloppet, all debitering av pensionsavgifter bortfaller.

Statsbidraget till sådan lärares avlöning är nu 1,890 kronor i första lönegraden

jämte intjänade ålderstillägg. Skall nu pensionsavgiften avdragas, blir det

nettostatsbidrag, som kommer till utbetalning, 1,715 kronor jämte intjänade ålderstillägg.

Det är endast detta statsbidrag, som rekvireras.

På samma sätt förfares i fråga om övriga lärare vid folk- och småskolor.

Ingen annan ändring i nu gällande bestämmelser angående rekvisition och ^anordning

av statsbidrag till deras löner behöver göras än den, att statsbidragets

bruttobelopp för år (nuvarande statsbidrag) skall ersättas av dess nettobelopp för

år (nuvarande statsbidrag minskat med den årliga pensionsavgiften). Denna ändring

medför tydligen icke något ökat besvär varken för skoldistrikten eller för länsstyrelserna.

Emellertid finns det fall, då vid lärares tjänstledighet pensionsavgifter skola

erläggas för befattningshavare och vikarier, men statsbidrag icke utgår till deras

avlöning. För sådana fall bör i författningen angående statsbidraget föreskrivas

skyldighet för skoldistrikt att lämna uppgift till länsstyrelsen om pensionsavgifternas

belopp och för länsstyrelsen att vid statsbidragets ^anordnande avdraga

detta belopp. Det bör givetvis åligga folkskolinspektören att, när han har att

yttra sig om statsbidrags utgående, vitsorda riktigheten även av de i dessa fall

uppgivna pensionsavgifterna.

Vidare är att märka, att om skoldistrikt begagnat sig av möjligheten att

enligt kap. IV § 3 mom. 3 bereda sina lärare högre pensionsrätt än den som

svarar mot minimiårsavlöningama, statsbidragets bruttobelopp skall minskas med

de pensionsavgifter, som svara mot den höjda pensionsrätten.

Till underlättande av skoldistriktens rekvisitioner och länsstyrelsernas kontroll

av dem bör till förordningen om statsbidrag till folkskollärarnas avlöning fogas

en tablå, som visar statsbidragens nettobelopp för olika befattningar, när pensionsrätten

motsvarar minimiårsavlöningen. Och när för ett skoldistrikt pensionsrätten

är högre, bör pensionsanstalten tillställa såväl skoldistriktet som länsstyrelsen en

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 299 käft. (Nr 336.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.

tablå över statsbidragens nettobelopp, sådana de då skola beräknas. Dessa tablåer

böra lämpligen angiva statsbidragens nettobelopp icke blott för år utan även för

månad och dag.

Pensionsanstalten bör även tillställa skoldistrikten och länsstyrelserna tablåer

över befattningshavarnas pensionsavgifter (beräknade för år, månad och dag) för

minimipensioner samt över befattningshavares och skoldistrikts tilläggsavgifter,

där pensionsunderlagen höjts. Dessa tablåer komma till användning endast i ovan

omförmälda fall, då pensionsavgifter skola erläggas, utan att statsbidrag utgår till

befattningshavares avlöning.

Slutligen torde det vara lämpligt, att pensionsanstalten tillställer skoldistrikten

tablå över nettoavlöningen för befattningar av olika slag.

Yad nu sagts äger i huvudsak tillämpning även på högre folkskolor och

kommunala mellanskolor. Men där kan det relativt oftare förekomma, att pensionsavgifter

skola erläggas för och av befattningshavare, till vilkas avlöning statsbidrag

icke utgår.

Det belopp, varmed statsbidraget till skoldistrikten, högre folkskolor och

kommunala mellanskolor minskats genom denna avräkning av pensionsavgifterna,

bör sedan tillföras pensionsanstalten. Skulle detta göras fullt exakt, skulle det

vålla mycket arbete och stor kostnad. Men då pensionsanstalten är en statens

inrättning, är det tydligen icke av nöden, att detta överförande av pensionsavgifterna

göres noggrannare, än som kan behövas för att statens kostnader för

pensioneringen må bliva approximativt kända. Skulle något mer eller något mindre

än de avräknade pensionsavgifternas sammanlagda belopp komma att tillföras

pensionsanstalten, medför det endast, att statens kostnader för pensioneringen

bliva något för lågt eller något för högt uppskattade, och statens kostnader

för lärarnas avlöning bliva i motsvarande grad för högt eller för lågt uppskattade.

För att få en ungefärlig uppskattning av de avräknade pensionsavgifternas

sammanlagda belopp är det nog, att länsstyrelserna lämna pensionsanstalten uppgift

en gång om året om antalet befattningar av olika slag, som funnos vid viss

tidpunkt t. ex. vid årets början, eu uppgift som med lätthet kan lämnas på grund

av rekvisitionerna av statsbidragen. På grundval av dessa uppgifter beräknar

därefter pensionsanstalten årsavgifternas summa för alla befattningarna (se avd.

IY i motiveringen) och rekvirerar beloppet i statskontoret. Beloppet påföres därpå

vederbörande anslag till statsbidrag till de olika skolarterna.

Om man jämför det arbete, som det nya uppbördssättet kommer att medföra,

med det, som det nu i folkskollärarnas pensionsinrättning brukliga medför,

torde det ligga i öppen dag, att en betydlig arbetsbesparing vinnes genom denna

reform. Skoldistrikten befrias från att lämna de nu fordrade årliga uppgifterna

till pensionsantalten angående lärarnas namn, födelseår m. in. Och pensionsanstalten

befrias från att granska dessa uppgifter och att med ledning av dem uppgöra

debiteringslängder för alla de olika skoldistrikten, ett arbete som redan nu

drar betydliga kostnader, men skulle göra det ännu mycket mera, om även alla

småskollärare m. 11. skulle på samma sätt behandlas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

Det må påpekas, att vad vi nu föreslagit medför samma förenkling för anstalten,

huvudmännen och länsstyrelserna, som om befattningshavare och huvudman

befriats från avgifter (utom under tjänstledighet), utan att dock statens kostnad

för pensioneringen ökas.

I sitt utlåtande bär statskontoret i nu förevarande avseende anfört: Statskontoret.

I anledning av de i denna § intagna föreskrifter angående förfaringssättet

vid ^anordnande av statsbidrag till huvudman vill statskontoret ifrågasätta, huruvida

icke hellre än att, såsom av de sakkunniga föreslagits, pensionsanstalten i

statskontoret rekvirerar det belopp, vartill de avdragna pensionsavgifterna kunna

beräknas ungefärligen uppgå under föregående år, i stället vederbörande myndighet

för varje månad till pensionsanstalten bör insända de pensionsavgifter, som

innehållits å statsbidraget, med angivande av antalet av de befattningshavare, som

det sålunda inlevererade avgiftsbeloppet avser. Detta förfaringssätt skulle stå i

ungefärlig överensstämmelse med det, som nu användes i fråga om pensionsavgifter,

vilka ingå till civilstatens iinke- och pupillkassa.

Det är ett genomgående drag i de sakkunnigas förslag, att de söka Departenedbringa

så långt som möjligt anstaltens arbete och kostnad för re- mentschefen.

gistrering, debitering och uppbörd av avgifter samt bokföring. Anstalten

skall, frånsett vissa undantag, icke föra någon matrikel över befattningshavarna

och icke debitera vare sig dem eller huvudmännen avgifter.

I stället skall den, som utbetalar statsbidraget till huvudmannen,

innehålla avgifternas summa och i sin redovisning till statskontoret

endast upptaga det utbetalda statsbidraget. Anstalten skall äga

att hos statskontoret rekvirera det belopp, som ungefärligen motsvarar

de innehållna avgifternas summa, varefter statskontoret för beloppet

på det statsbidragskonto, av vilket avgifterna avdragits. Det sätt, på

vilket detta belopp skall beräknas av anstalten, kommer visserligen att

medföra, att det ej kan bliva exakt lika med de avdragna avgifternas

summa, varigenom sålunda statsbidraget till huvudmannen kan komma

att i räkenskaperna bliva något högre eller lägre än det varit. Men

skillnaden kan ej bliva så stor, att det skulle löna sig att söka beräkna

beloppet exakt. Det är så mycket mindre skäl att nedlägga arbete och

kostnad på en mera noggrann beräkning, som man dock måste, såsom

även nu sker i fråga om folkskollärarnas pensionsinrättning, nöja sig

med en approximativ beräkning av statens egna pensionsavgifter.

Statskontoret ifrågasätter, att vederbörande myndighet bör för

varje månad till pensionsanstalten insända de pensionsavgifter, som

innehållits å statsbidraget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Denna förändring av uppbörden skulle medföra eu väsentlig ökning

av arbetet och kostnaden, i synnerhet vad beträffar de viktigaste,

synnerligen talrika grupperna: folk- och småskollärare. Enligt löneförfattningen

skall avlöningen utbetalas månadsvis och därvid pensionsavgiften

avdragas. Då eu manlig folkskollärares lön är 2,100 kronor

jämte intjänade ålderstillägg och pensionsavgiften är 175 kronor, så är

alltså nettolönen 1,925 kronor jämte intjänade ålderstillägg. Efter denna

nettoårslön beräknas lönen per månad och dag. Enligt författningen

om statsbidrag till folkskollärares löner skall statsbidraget i regel utbetalas

före november månads utgång och därvid, enligt vad de sakkunniga

föreslå, pensionsavgiften avdragas. Då statsbidraget är 1,890

kronor jämte intjänade ålderstillägg och pensionsavgiften 175 kronor,

är alltså nettobidraget 1,715 kronor jämte intjänade ålderstillägg, efter

vilket årsbelopp statsbidraget per månad och dag beräknas. Huvudmannen

har alltså att vid lönens utbetalande endast taga hänsyn till

nettolönen, som ju beräknas för månad och dag lika lätt som bruttolönen.

Och länsstyrelsen har att vid statsbidragets ^anordnande endast

räkna med statsbidragets netto. I intetdera fallet beräknas pensionsavgiftens

belopp. För huvudmän och länsstyrelser innebär detta samma

förenkling, som om lönerna och statsbidragen nedsatts till sina nettobelopp

och pensionsavgifterna borttagits.

Skulle däremot länsstyrelserna lämna pensionsanstalten uppgift

om de avdragna pensionsavgifterna, fordrades det, att länsstyrelserna

eller huvudmännen beräknade både brutto- och nettobeloppen av statsbidraget,

alltså dubbelt arbete. Därtill komme redovisningarna till

anstalten.

Statskontoret anför, att detta sätt för uppbörden tillämpas i fråga

om avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa. Där torde det ej

vara möjligt att förfara enklare, så länge det nu tillämpade systemet

med individuellt beräknade avgifter användes. Om, såsom de sakkunniga

för pensionsväsendets centralisering föreslagit, även i den kassan

lika enkla regler för avgifterna införas som nu för folkskollärarna, så blir

det äA^en där möjligt att vid rekvisition av löner räkna blott med nettolönerna,

utan att uppgiva hur stora de avdragna pensionsavgifterna äro.

Då de sakkunnigas förslag tydligen innebär avsevärd besparing

genom minskade förvaltningskostnader och betydande lättnad

för huvudmännen genom minskad uppgiftsskyldighet till anstalten och

då det står i principiell överensstämmelse med vad som tillämpas i fråga

om tjänstepensionsavgift för statens egna befattningshavare, tillstyrker

jag förslaget.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

De sakkunniga föreslå ytterligare: regionerna»

Kap. I § 14. Pension utbetalas månadsvis med allmänna posten, dock att,

om pensionsbeloppet icke uppgår till 60 kronor, den utbetalas kvartalsvis i varje förslag8*8

kvartals sista månad.

Om pensionen icke uppgår till 12 kronor, må styrelsen medgiva, att den utbytes

mot en ersättning en gång för alla med ett belopp, som motsvarar pensionens

kapitalvärde.

Vid tjänstepensions utbetalande avdrages den familjepensionsavgift, som pensionstagaren

må hava att erlägga.

Pensionsanstaltens styrelse äger att giva de föreskrifter, som erfordras för

att förhindra, att pension utbetalas till obehörig person.

Hittills utbetalas pensionerna kvartalsvis i mars juni, september Departeoch

december. Då numera folkskollärarnas löner utbetalas månadsvis, mentschefenfinner

jag i likhet med de sakkunniga lämpligt, att så även i regel sker

med deras och de efterlevandes pensioner. Att pension, som understiger

60 kronor, utbetalas kvartalsvis och att pension, som understiger

12 kronor, må utbytas mot en ersättning en gång för alla överensstämmer

med lagen om allmän pensionsförsäkring.

De sakkunniga föreslå vidare:

Kap. I § 4. I den mån till anstalten inflytande medel icke åtgå till bestridande

av dess utgifter, äger styrelsen att lämna lån till skoldistrikt eller skolområde

för uppförande av skolhus.

Vad som icke placeras på detta sätt skall överlämnas till riksgäldskontoret

som lån mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige med hänsyn tagen till

den effektiva medelräntefoten för under senaste fem år upptagna fasta statslån.

Anstalt em

medelplacering.

Sakkunnigas

förslag.

Till stöd för detta sitt förslag hava de sakkunniga anfört: sakkunnigas

För närvarande äro ifrågavarande anstalters fonder företrädesvis placerade motlveung''

hos andra låntagare än staten. Sitt förslag, att de företrädesvis skola placeras

som lån i riksgäldskontoret, motivera de sakkunniga därmed att det synes olämpligt,

att statens ena organ, pensionsanstalten, utbjuder lån åt andra låntagare på samma

gång som statens andra organ, riksgäldskontoret, måste upptaga lån. De framhålla

emellertid, att denna anordning endast minskar statens behov av att anlita

lånemarknaden men icke den utgiftssumma, som bör täckas annorlunda än genom

lån. Till sådana utgifter böra alltid räknas såväl statens årliga pensionsavgifter

som statens ränta på sitt lån i anstalten.

Att anstaltens fond företrädesvis placeras som lån till staten, finner Departejag

vara en naturlig konsekvens av att anstalten är statens. Men en mentschefen.

nödvändig förutsättning bör, såsom de sakkunniga påpeka, vara, att

statens årliga pensionsavgifter och räntan på statens lån i anstalten

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

räknas till de utgifter, som böra täckas annorlunda än genom lån. Ett

motsatt förfarande skulle göra anstaltens fondbildning illusorisk.

Jag biträder de sakkunnigas förslag, att pensionsanstalten tillsvidare

må liksom hittills lämna lån till skoldistrikt eller skolområde

för uppförande av skolhus. Storleken av det belopp, som så må placeras,

torde böra bestämmas av riksdagen.

Användningen De sakkunniga föreslå:

av anstaltens . . . , ,,

överskott. Kap. I § 10. Om det efter försäkringstekmsk beräkning av pensionsanstaltens

Sakkunnigas försäkringsfond befinnes, att det uppkommit överskott på pensionsanstaltens verkförslag.

samhet, skall detta avsättas till en reservfond, som icke må användas till annat

än täckande av brist eller till förbättring av befattningshavares pensionsrätt eller

av utgående pensioner. Sådan förbättring må dock icke ske, med mindre Konungen

efter inhämtande av riksdagens samtycke medgivit det.

Departe- De försäkringstekniska grunder, som tillämpas vid beräkning av

mentschefen. pensionsavgifter och försäkringsfond, böra tydligen vara försiktigt

valda, så att det är sannolikare, att det skall uppstå överskott än brist.

Om då, såsom i fråga om familj epensioneringen är fallet, hela avgiften

erlägges av befattningshavaren genom avdrag på lönen, synes det vara

rättvist och billigt, att hela det överskott, som ej behöver reserveras

som säkerhetsfond, användes till förbättring av pensionsvillkoren. Detsamma

gäller även i fråga om tjänstepensioneringen, om vid avlöningens

bestämmande hänsyn tagits till det bidrag, som staten eller huvudmannen

lämnar till pensionsavgiften. I så fall är det nämligen i realiteten

befattningshavaren, som erlägger hela avgiften, fastän det formellt

icke är det. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag om reservfondens

användning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

31 ■

C. De föreslagna pensionsbestämmelserna.

1. Folkskollärarnas ni. flis tjänstepensionering.

Då jag nu övergår att yttra mig angående folkskollärarnas m. fl.

tjänstepensionering, vill jag till eu början uppehålla mig vid frågan om

vilka lärargrupper, som höra hava rättighet och skyldighet att för sin

tjänstepensionering tillhöra anstalten.

I första hand har jag då att i korthet angiva nu gällande ordning i

detta avseende.

Reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning angiver efter de

genom kungörelse den 6 december 1918 (n:r 1092) däri vidtagna förändringarna

såsom delägare i pensionsinrättningen ordinarie lärare vid egentliga

folkskolor, vid högre folkskolor och vid kommunala mellanskolor. Såsom

av den lämnade historiken framgår, hava emellertid jämväl andra

lärargrupper vunnit inträde i inrättningen. Sålunda har rätt till delaktighet

i densamma tillerkänts folkskoleseminariernas övningsskollärare,

ordinarie lärare vid statens småskoleseminarier, lärare vid småskoleseminarium,

som uppehälles av landsting eller av stad, som icke

deltager i landsting, under förutsättning att statsbidrag utgår till lärarens

avlöning som till ordinarie folkskollärare, vidare sådana lärare vid nomadskolor,

som avlagt folkskollärarexamen, varjämte på grund av

särskilda ansökningar inträde beviljats lärare vid av landsting underhållna

skyddshem ävensom lärare vid åtskilliga enskilda skolor.

Delaktighet i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

tillkommer i första rummet lärare vid småskolor, lärare vid mindre

folkskolor samt icke ordinarie lärare vid folkskolor ävensom sådana vid

de till den allmänna folkundervisningen hörande skolorna anställda

lärare i slöjd, som erhålla minst samma avlöning, som författningsenligt

tillkommer småskollärarinnor. Även med småskollärare i fråga om utbildning

och avlöning jämförliga lärare vid nomadskolor, småskoleseminarier

och skyddshem hava erhållit rätt till inträde i anstalten. Sådan

rätt kan ock enligt gällande reglemente tillerkännas lärare vid sådana

Tjänst epension

er in gens omfattning.

Nu gällande

bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag av

lärarlönenämnden

om

pmsionsrätt

för övning sl

är are.

Sakkunnigas

förslag och

motivering.

♦82 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

av enskilda underhållna skolor, vilka tjäna samma ändamål som med

statsmedel understödda och i reglementet omförmälda, till den allmänna

folkundervisningen hörande skolor.

Lärarlönenämnden har i sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande

föreslagit, att vid folkskola, högre folkskola och kommunal mellanskola

anställd lärare i ett eller flera av ämnena teckning, gymnastik,

sång, huslig ekonomi och slöjd måtte kunna vinna delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning, såvida med tjänsten vore förenad skyldighet

att meddela undervisning minst 24 timmar i veckan under 8 månader

om året och under förutsättning att nämnda lärares slutavlöning uppginge

till vissa av nämnden angivna minimibelopp, växlande mellan

1,000 och 1,500 kronor förutom bostad och bränsle.

Folkskolöverstyrelsen har i allt väsentligt tillstyrkt detta nämndens

förslag men på samma gång framhållit, att lärarnas såväl avlöning som

rättsliga ställning borde garanteras genom beslut av kyrkostämma eller

stadsfullmäktige.

Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har däremot

icke ansett sig kunna förorda nämndens förslag och som skäl härför

anfört, att en lönereglering enligt dess mening borde föregå pensionsregleringen.

Ej heller löneregleringskommittén har i sitt över nämndens

betänkande avgivna utlåtande kunnat ansluta sig till förslaget under

de förhållanden, som rådde vid utlåtandets avgivande. Tvivelsutan

syftar också kommittén på den felande löneregleringen.

Sakkunnigas förslag angående de befattningshavare, vilka rättighet

och skyldighet att för sin tjänstepensionering tillhöra pensionsanstalten

skulle tillkomma, återfinnes i kap. IV § 1 av reglementsförslaget. Denna

§ lyder :

De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I, II och III samt i

detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:

a) lärare vid folkskola eller nomadskola,

b) lärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskola,

c) övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium ävensom lärare vid statens

småskoleseminarium eller vid småskoleseminarium, som underkålles av landsting

eller av stad, som icke deltager i landsting,

d) lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag,

e) lärare vid enskild läroanstalt, som enligt skolöverstyrelsens beprövande

tjänar samma ändamål som folkskola eller småskoleseminarium eller skyddshem.

Undantagna äro dock:

f) extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare,

som ej liar minst 20 undervisningstimmar i veckan,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!-. Maj:ta Proposition Nr 336.

33

g) vikarie a med pensionsrätt förenad befattning, därest lian tjänstgör kortare

tid än en läsmånad eller hans tjänstgöringsskyldighet understiger hälften av

den för befattningens innehavare fastställda.

Där enligt kap. I § 8 för befattnings förenande med pensionsrätt för innehavaren

fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen godkännas av

vederbörande skolöverstyrelse.

Som synes, äro de lärargrupper, vilka upptagits, i regel sådana, som

redan äga pensionsrätt antingen i folkskollärarnas pensionsinrättning

eller i sm åskollärares m: fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Det är att märka, att med folkskola betecknas både egentlig folkskola,

mindre folkskola och småskola.

De i punkterna f) och g) angivna undantagen innebära, att det

stora flertalet extra ordinarie lärare ävensom vikarierande lärare erhålla

pensionsrätt. Angående dessa lärares upptagande i anstalten yttra de

sakkunniga:

I fråga om de extra ordinarie och på viss tid anställda lärarna samt vikarierna

hava vi hyst en viss tvekan om lämpligheten att sålunda giva vissa av dem

pensionsrätt. Lärarlönenämnden har för sin del icke upptagit dem i sitt förslag.

Vi hava dock stannat vid att föreslå, att de böra tillhöra pensionsanstalten. Ett

viktigt skäl härför har varit, att det stora flertalet av de lärare, som här avses,

nämligen sådana som äro anställda vid folkskolan, för närvarande äga rätt till

understöd från småskolläramas m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Det skulle alltså

bliva fråga om att beröva dem en rätt, som redan tillkommer dem. Vidare må

erinras om att riksdagen helt nyligen beviljat pensionsförmåner åt vissa vid de

affärsdrivande verken anställda icke ordinarie befattningshavare, vadan utvecklingen

synes gå i den riktningen, att pensionsrätten utsträckes även till dem, som äga

en mindre fast anställning.

Den viktigaste synpunkten bör dock givetvis vara, om den ifrågasatta anordningen

i och för sig kan anses ändamålsenlig. Då de flesta av nu ifrågavarande

lärare bliva ordinarie, innan de uppnå pensionsåldern, få de sålunda i regel icke

någon fördel av att hava rätt till tjänstepension annat än i det fall, att de drabbas

av sjukdom eller invaliditet, medan de ännu äro obefordrade. Av större betydelse

blir rätten till familjepension, fastän det givetvis även här blir blott sällan, som

pensionsanstalten kommer att anlitas, innan dessa lärare fått ordinarie anställning.

Men båda de fall, som här berörts, äro ju, vare sig det nu gäller sjuka lärare

eller änkor och barn, så behjärtansvärda, att övervägande skäl synas tala för att

pensionsrätt bör tillkomma även de lärare, som nu äro i fråga. Vad kostnaden

beträffar äro de avgifter vi föreslå för dessa lärare sådana, att det icke torde

uppstå någon ökad kostnad för staten genom dessa lärares medtagande.

Då de sakkunniga i sitt förslag icke begränsat pensionsrätten till

ämneslärare, hava de tydligen ansett, att pensioneringen skulle avse

jämväl övningslärare. För denna sin ståndpunkt anföra de sakkunniga,

Bihang till riksdagens protokoll 1919, 1 sand. 299 haft. (Nr 336.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

efter att hava redogjort för lärarlönenämndens förslag och folkskolöverstyrelsens,

direktionens över pensionsinrättningen samt löneregleringskommitténs

däröver avgivna yttranden, följande motivering:

Yi finna önskemålet om beredande av pension åt övningslärama synnerligen

behjärtansvärt. De imdervisningsämnen, det här gäller, tillerkännas samtliga i

vår tid stor betydelse. I många fall kan det givetvis vara till fördel, att undervisningen

i dessa ämnen även i nu ifrågavarande läroanstalter ombesörj es av särskilda

för ändamålet utbildade lärare. Men för att en god rekrytering skall

vinnas, är det tydligen av synnerlig vikt, att lärarna kunna känna den trygghet

för ålderdomen, som en ordnad pensionering innebär.

De sakkunniga framhålla emellertid, att de dela den meningen, att,

innan pensionsrätt beviljas, de förhållanden, som avse vederbörande befattningshavares

avlöning, behörighet, tjänstgöringsskyldighet och rättsliga

ställning, böra vara på lämpligt sätt ordnade. Då detta icke kan väntas

inom den närmaste tiden ske genom en allmän av statsmakterna genomförd

reglering, förorda de sakkunniga i stället för varje särskilt fall en individuell

av vederbörande skolöverstyrelse godkänd reglering. Bestämmelserna

härutinnan återfinnas i reglementsförslagets kap. I § 5, som

har följande avfattning:

Där för befattning, som i detta reglemente nämnes, minimiårsavlöning icke

fastställts i författning, är reglementet icke gällande för densamma, med mindre

den, på sätt nedan sägs, reglerats av huvudmannen och pensionsanstalten bifallit

huvudmannens framställning om befattningens förenande med pensionsrätt för

innehavaren.

Sådan framställning skall beviljas under förutsättning:

a) att regleringen avser behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens

innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och omfattning samt minimiavlöning,

b) att regleringen godkänts av den myndighet, som angives i de för befattningen

gällande särskilda bestämmelserna,

c) att sådan godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar

av samma slag hos huvudmannen, som enligt vederbörande myndighets beprövande

lämpligen böra regleras, samt

d) att samtliga sålunda reglerade befattningar av huvudmannen anmälas för

erhållande av pensionsrätt.

Deri för anordningen anförda motiveringen lyder:

Yi anse, att de förhållanden, som avse befattningshavares behörighet,

tjänstgöringsskyldighet, avlöning och rättsliga ställning, böra vara på lämpligt sätt

ordnade, innan pensionsrätt beviljas. Om befattningens minimiårsavlöning fastställts

i författning, äro nämnda förhållanden ordnade genom en allmän reglering

av alla befattningar av samma slag. Men även då så ej skett, anse vi det avsedda

s. 35 Kontrollera mot PDF

Knuff!. Mnj:ls Proposition AV HH6. 35

syftet kunna i vissa fall uppnäs genom en individuell reglering av varje särskild

huvudmans befattningar. Do bestämmelser, som här meddelas om dylik reglering,

komma att få betjMelse i fråga om övningslärarbefattningar vid folkskolor samt

lärarbefattningar vid enskilda läroanstalter och skyddshem.

Med avseende på dylik reglering må först betonas, att någon förpliktelse att

genomföra sådan reglering icke skall föreligga, utan det skall bero på huvudmans

fria vilja att söka pensionsrätt och alltså underkasta sig den som villkor

därför uppstäilda regleringen. Å andra sidan skall ej sådan reglering i och för

sig medföra pensionsrätt, utan avgörandet i detta avseende skall ligga hos pensionsanstaltens

styrelse, sedan regleringen blivit godkänd av vederbörande statsmyndighet,

under vars inseende befattningen står, alltså i fråga om lärarbefattningar

av vederbörande skolöverstyrelse. Därigenom att regleringen skall godkännas

av central myndighet, bör vinnas, att för de olika regleringarna komma att, så

långt detta är lämpligt, tillämpas enhetliga principer.

En reglering skall avse befattningshavarens behörighet, tillsättning och entledigande,

tjänstgöringsskyldighet och avlöning. Därigenom att regleringen göres

så fullständig, böra garantier kunna vinnas för att befattningarna erhålla den

fasthet och stadga, som erfordras för att de skola kunna förenas med pensionsrätt.

Vidare innebär vårt förslag, att regleringen skall omfatta samtliga de befattningar

hos huvudmannen i fråga, som enligt vederbörande myndighets (skolöverstyrelses)

beprövande böra regleras, samt att samtliga sålunda reglerade befattningar

skola anmälas till delaktighet i pensionsanstalten. En sådan anordning har synts

oss påkallad, för att så många befattningshavare som möjligt må få del av pensionsförmånerna.

Och när en befattning reglerats, så att den kan anmälas för

beredande av pensionsrätt, medför uppskov med anmälan förlust för pensionsanstalten

av avgifter, något som bör förekommas.

De lärargrupper, vilka pensioneringen enligt de sakkunnigas förslag uepartementsskulle

omfatta, äro i det kela taget, desamma, som för närvarande äro ch,fentillförsäkrade

pensionsrätt antingen i folkskollärarnas pensionsinrättning

eller i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, ehuru de långt

ifrån alla omnämnas i vederbörande reglementen utan i stället hava

tillerkänts pensionsrätt genom särskilda fristående kungörelser. Det

måste anses som en given fördel, att i själva reglementet såvitt möjligt

angivas alla de befattningshavare, vilka de i reglementet angivna skyldigheterna

och rättigheterna skola tillkomma.

I fråga om de upptagna befattningshavarna anser jag mig behöva

uttala mig något närmare endast beträffande dels de icke ordinarie lärarna,

dels bland dessa särskilt övningslärarna.

Att pensionsrätt skulle beredas även åt icke ordinarie befattningshavare

innebär icke någon nyhet, då det gäller lärare vid folk- och småskolor.

Vad angår de olika lärarkategorier, som bruka räknas till småskollärarkåren,

nämligen lärare vid småskola, lärare vid mindre folk
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 KungI. Mnj.is Proposition Kr 336.

skola och biträdande lärare vid folkskola, bär ända till senaste tid icke någon

uppdelning av dem i ordinarie och icke ordinarie varit genomförd. Det är

först genom kungörelsen den 16 september 1918 som eu sådan åtskillnad

gjorts ifråga om lärare vid småskola; beträffande de båda andra grupperna

saknas alltjämt en dylik åtskillnad. Följden bar blivit, att samtliga dessa

lärare med undantag av mera tillfälliga vikarier varit delaktiga i ålderdomsunderstödsanstalten.

Men delaktighet i denna bär bland lärare vid de

egentliga folkskolorna tillkommit icke blott de så kallade biträdande

lärarna utan även övriga icke ordinarie lärare med undantag av vikarier

för tjänstlediga lärare, alltså jämväl lärare med folkskollärarexamen. Visserligen

har beträffande vissa andra lärargrupper, t. ex. lärare vid högre

folkskolor och kommunala mellanskolor, pensionsrätten begränsats till de

ordinarie lärarna, men de lärare, för vilka en sådan åtskillnad gjorts, utgöra

ett försvinnande fåtal i jämförelse med det stora antalet vid folk- och

småskolor anställda lärare. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen

innebär alltså endast i ringa mån en avvikelse från hittills gällande

förhållanden. En betydligt större sådan skulle uppstå, om skyldighet

att tillhöra pension sanstalten blott skulle tillkomma ordinarie eller

med dem närmast jämförliga lärare.

Jag behöver icke närmare gå in på de skäl, som av de sakkunniga

anförts för att pensioneringen bör erhålla eu så vidsträckt omfattning,

som av dem i förevarande hänseende föreslagits. De synas mig i det hela

taget vara avgörande. Jag vill blott särskilt påpeka en omständighet.

Om icke den till tjänstepensioneringen knutna familj epensioneringen

kommer att omfatta även de icke ordinarie, skulle, såsom de sakkunnigas

kostnadsberäkningar giva vid handen, familjepensionsavgiften icke kunna

bibehållas vid samma procenttal som förut, utan behöva höjas, enär en

högre inträdesålder i sådant fall måste beräknas. Det synes mig vara en

synnerlig fördel, om eu sådan tydligen mycket ovälkommen höjningkan

undvikas. För befattningshavaren uppväges ju den omständigheten,

att avgift i regel kommer att erläggas något år tidigare, därav, att avgiften

under hela den tid den skall erläggas blir mindre. Det bör ej heller förbises,

att därigenom att de icke ordinarie lärarna också komma med

inträdesåldern blir mera likformig, varför beräkningarna kunna göras

med större säkerhet.

En utökning av pensioneringens omfattning ligger tydligen däri, att

möjlighet att erhålla pension skulle beredas åt samtliga grupper av övningslärare.

För närvarande finnes sådan möjlighet blott för särskilda

-lärare i slöjd, vilka kunna vinna inträde i ålderdomsunderstödsanstalten.

Sistnämnda lärare utgöra emellertid den ojämförligt största gruppen av

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung}. Mnj:ts Proposition Yr 33H.

övningslärarna. Vid folkskolorna funnos läsåret 1916—1917, dot sista

för vilket officiell statistik föreligger, 397 manliga och 908 kvinnliga

särskilda lärare i slöjd eller sammanlagt 1.305. Bland övriga särskilda

lärare i övningsämnen, för vilka möjlighet till delaktighet i en statsunderstödd

pensionsanstalt icke finnes, utgöres den största gruppen av

lärarinnor i huslig ekonomi, vilka sagda år vid folkskolorna uppgingo

till 276. För dessa lärarinnor har löne- och pensionsreglering föreslagits

av såväl lärarlönenämnden som folkskolöverstyrelsen. Jag har av

skäl, som jag angivit under punkt 207 av åttonde huvudtiteln i årets

statsverksproposition, icke ansett mig kunna förorda en sådan allmän

löne- och pensionsreglering. Men jag finner det i hög grad hell j ärtans värt,

att för dessa lärarinnor en utväg beredes till erhållande av ordnade pensionsförhållandcn.

Det synes icke föreligga något skäl för att de i detta

avseende skulle vara sämre ställda än slöjdlärarinnorna. Övriga vid

folkskolorna det angivna året anställda särskilda lärare i övningsämnen,

nämligen i teckning, sång, gymnastik eller trädgårdsskötsel, voro tillsamman

icke flera än 178. Vid andra läroanstalter, vilkas lärare skulle

tillhöra pensionsanstaiten, utgöra de särskilda övningslärarna ett försvinnande

fåtal. Antalet av ifrågavarande lärare bör alltså icke avskräcka

från att låta dem få del av pensioneringen, helst som långt ifrån alla de

ifrågavarande lärarna kunna förväntas fylla de villkor, som måste uppställas

för pensionsrätten. För övrigt kan jag helt instämma i det av de

sakkunniga gjorda uttalandet om betydelsen av att övningslärarna erhålla

pensionsrätt.

Den enda invändning, som anförts mot att en sådan rätt tillerkännes

dem, är egentligen den, att pensionsrätten borde grundas på en genomförd

lönereglering. Det är emellertid att märka, att inträde i pensionsinrättningen

eller ålderdomsunderstödsanstalten redan i ganska stor

utsträckning medgivits, utan att en sådan allmän lönereglering uppställts

som villkor. Detta gäller utom slöjdlärarna även lärare vid skyddshem,

vid enskilda småskoleseminarier och vid åtskilliga andra enskilda skolor.

Vad dessa senare lärare angår, hava vissa villkor i fråga om avlöning,

anställning in. m. av Kung!. Maj:t föreskrivits i samband med pensionsrätter

beviljande.

Den av de sakkunniga förordade anordningen med en särskild, av

central myndighet goclkänd reglering för de olika fallen bör därför enligt

min mening kunna anses fullt betryggande. Denna individuella reglering

synes mig på ett lyckligt sätt vara ägnad att skapa den garanti i

fråga om avlöning, tjänstgöring m. in., som erfordras, intill dess en allmän

lönereglering för här avsedda lärare kan komma till stånd. Av skäl,

som jag längre fram kommer att beröra, har jag emellertid i så måtto

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Knuffl. Maj.fs Proposition Nr 336.

Skyldighet att

avgå.

Nu gällande

bestämmelser.

ändrat de sakkunnigas förslag, att regleringen skall godkännas av Kungl.

Maj:t eller den myndighet, som Kungl. Maj:t förordnar.

För folkskollärarnas pensionsinrättning gälla nu följande bestäm»

melser (kungörelsen den 6 december 1918 mom. 3 och 4).

Pensionsåldern är för manlig lärare vid kommunal mellanskola

65 år och för varje annan lärare 60 år.

Lärare är skyldig att avgå från tjänsten:

a) när han uppnått pensionsåldern,

b) om han under fem på varandra följande år i följd av sjukdom,

vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och finnes vara för

framtiden till tjänstgöring oförmögen,

c) om han under fem på varandra följande år varit på grund av

smittosam lungsot tjänstledig eller från tjänstgöring avstängd och finnes

vara för framtiden av samma orsak till tjänstgöring oförmögen

eller i följd av sjukdomens smittosamhet därtill obehörig.

Lärare, som uppnått pensionsåldern, må av vederbörande skolstyrelse

tillåtas kvarstå i tjänsten, därest och så länge han prövas vara

för skolan gagnelig, dock vad beträffar manlig lärare vid kommunal

mellanskola icke i något fall längre än till den ålder, som för sådant fall

är eller varder stadgad i fråga om manlig lärare vid allmänt läroverk

och beträffande annan lärare icke i något fall längre än till 65 år.

Sådant tillstånd att kvarstå i tjänsten må ej lämnas, med mindre

tillstyrkande yttrande i ärendet avgivits beträffande lärare vid kommunal

mellanskola av läroverksöverstyrelsen och beträffande lärare vid

skola, som står under folkskolinspektörs inseende, av vederbörande

folkskolinspektör.

I understödsanstaltens reglemente finns det däremot icke något

stadgande om skyldighet för delägaren att avgå vid viss ålder eller vid

längre tids sjukdom. Men när läraren har nått 60 års ålder, äger skolstyrelsen

begära direktionens beslut om hans rätt till understöd, även

om han icke själv begärt att få avgå. Och om direktionen förklarar

honom berättigad till helt understöd, äger skolstyrelsen enligt § 33

i folkskolestadgan att entlediga honom. •

Lärariöne- Lärarlönenämnden föreslog i sitt betänkande om småskollärares pensionering

n*mnd®ns samma bestämmelser angående skyldighet att avgå, som numera gälla för pensionsturs

ag. jnrättningens delägare, utom i fråga om pensionsåldern. Nämnden ville bestämma

densamma till 58 år. I en reservation yrkades att den borde vara 55 år.

Sakkunnigas De sakkunniga föreslå:

JCap. II § 1. 1. Befattningshavare är skyldig att avgå:

a) när han uppnått den levnadsålder (pensionsålder!, som stadgas i de för befattningen

gällande särskilda bestämmelserna -

opaginerad Kontrollera mot PDF

:ta

Kungl. Mnj:(s Proposition Nr 336.

b) om lian till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada

eller sjukdom, vilken han ådragit sig under utövningen av sin tjänst, finnes vara

för framtiden oförmögen att behörigen sköta densamma,

c) om lian till följd av skada eller sjukdom i andra fall än under b) sägs

under fem på varandra följande år varit oförmögen att tjänstgöra under sammanlagt

mer än Va av den tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och finnes

vara för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst,

d) om han under fem på varandra följande år varit på grund av smittosam

sjukdom tjänstledig eller från tjänstgöring avstängd under sammanlagt mer än

Is av den tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och finnes vara av

samma anledning för framtiden obehörig att tjänstgöra.

2. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna,

må befattningshavare, som uppnått pensionsåldern, på i nämnda

bestämmelser angivna villkor av huvudmannen tillåtas kvarstå i befattningen,

därest och så länge lian prövas kunna på ett tillfredsställande sätt sköta tjänsten’

dock icke längre än under fem år.

Kap. IY § 6. Pensionsåldern är

65 år för manlig befattningshavare vid kommunal mellanskola,

60 år för annan befattningshavare.

Kap. IV § 10. Tillstånd för befattningshavare att kvarstå i befattningen

efter uppnådd pensionsålder må av huvudmannen beviljas endast under förutsätt*

ning, att det tillstyrkts beträffande befattningshavare vid folkskoleseminarium,

småskoleseminarium, högre folkskola och kommunal mellanskola av vederbörande

skolöverstyrelse samt beträffande annan befattningshavare av vederbörande folkskolinspektör.

Som synes innebär förslaget i fråga om pensionsåldern ingen ändring

för delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning.

I övrigt märkes för dem följande ändringar:

a) i det fall, som omförmäles i kap. II § 1 b) är läraren skyldig att

genast avgå, under det han nu kan få kvarstå i 5 år,

b) i fall, som omförmälas i kap. II § 1 c) och d) är läraren skyldig

att avgå, om han under 5 år varit oförmögen att tjänstgöra under 4/s av

den tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, under det han nu

kan genom att under en kort tid inträda i tjänstgöring mot slutet av

en 5-årsperiod få rätt att kvarstå en ny 5-årsperiod.

Vad understödsanstaltens delägare angår, skola samma bestämmelser

om skyldighet att avgå gälla för dem. De sakkunniga föreslå alltså,

att även deras pensionsålder bestämmes till 60 år.

Den förra av de nu ovan påpekade skärpningarna, som även finns i

den civila pensionslagen, sammanhänger med att de sakkunniga i kap. II

§ 7 av sitt förslag för detta fall föreslå en gynnsammare beräkning av

pensionen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.

Den senare skärpningen avser att förekomma missbruk av den

nyss förut antydda möjligheten att kvarstå mer än en 5-årsperiod trots

oförmåga att sköta tjänsten.

I fråga om pensionsåldern för småskollärarkåren anföra de sakkunniga

följande:

Yi vilja visst icke förneka, att vägande skäl kunna anföras för att en lägre

pensionsålder fastställes för de lärarinnor det här gäller än för övriga kvinnliga

lärare. Att emellertid efter riksdagens nyligen fattade beslut om höjning av foikskollärarinnomas

pensionsålder från 55 till 60 år, varigenom tillmötesgicks en

allmän önskan bland dessa lärarinnor, nu för småskollärarinnorna stanna vid en

pensionsålder av blott 55 år, synes icke vara rimligt. Valet måste därför enligt

vår mening stå mellan 58 och 60 år. Om man stannar vid 58 år, skulle småskollärarinnorna

bliva pensionerade två år tidigare än övriga lärarinnor. Det

förefaller, att eu i det hela taget så obetydlig skillnad i detta hänseende icke bör

införas, med mindre att mycket starka skäl kunna anföras för en sådan undantagsställning.

Några sådana avgörande skäl hava vi icke funnit vara för handen.

Varken själva skolarbetet eller de förhållanden i övrigt, under vilka småskollärarinnorna

hava att verka, synas vara så olika vad som härutinnan gäller

för övriga lärarinnor. Med eu högre avlöning torde också kunna förväntas följa

ökade möjligheter att hålla ut i tjänsten, och svåra arbetsförhållanden föreligga

tydligen i många fall också för de lärarinnor, som tillhöra den egentliga folkskolan.

Vi vilja förvisso tillmäta en inom kåren allmänt utbredd önskan stor vikt.

Man har emellertid anledning att förmoda, att denna avser bibehållande av nuvarande

ordning även i så måtto, att rätt att avgå med full pension visserligen

skulle föreligga redan vid 55 år, men att skyldighet att avgå från tjänsten icke

skulle inträda förrän vid 60 år. Att bibehålla dylik anordning synes icke vara

tänkbart. Därmed kommer säkerligen för lärarinnorna själva frågan i ett nytt

läge. Det skulle nämligen betyda, att småskollärarinnorna skulle kunna tvingas

att två år tidigare än andra lärarinnor lämna sin tjänst. Denna skyldighet att

avgå från tjänsten kan bliva så mycket olägligare, sedan från och med nästa år

folkskolinspektörens godkännande fördas för att statsbidrag skall kunna erhållas

till avlöning av lärare, som uppnått pensionsåldern. En prövning måste alltså

hädanefter ske varje år.

Det må ock ihågkommas, att enligt kap. II § 9 möjlighet förefinnes att, om

hälsan försvagats eller arbetsförmågan minskats, avgå från tjänsten med en visserligen

reducerad pension redan vid 55 år och att den, som på grund av sjukdom

blir urståndsatt att fullgöra sitt arbete, får behålla befattningen mot avstående

av en tredjedel av den kontanta begynnelseavlöningen, vilket givetvis i regel blir

i ekonomiskt hänseende fördelaktigare än att avgå med pension.

Vid övervägande av nu angivna förhållanden hava vi kommit till det resultatet,

att vi anse oss böra förorda, att samma pensionsålder bestämmes för småskollärarinnorna

som för övriga kvinnliga lärare. Det är tydligen en fördel att

för pensionsrätten få till stånd så enhetliga bestämmelser som möjligt. Även kost
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr .3,96''.

41

nadssynpunkten har för osa varit av betydelse. Två års tidigare pensionering fölen

stor kår betyder givetvis i detta hänseende ganska mycket. Kostnaderna för

genomförande av eu ordentlig pensionering även för småskollärarkåren bliva ändock

betydande, varför varje åtgärd för kostnadernas nedbringande1, som utan

större olägenhet låter sig genomföra, också enligt vår mening bör vidtagas.

Som synes överensstämmer de sakkunnigas förslag i det väsent- i)lipariements

liga med vad som nu gäller för folkskollärare. De modifikationer, som ehtfm.

de föreslå, finner jag välgrundade. Den enda punkt, där tvekan kan

råda om lämpligheten av deras förslag, är fastställandet av pensionsåldern

för småskollärare till 60 år. Det synes mig dock att de sakkunniga

anfört skäl härför, som böra vara avgörande. Den allmännare

önskan, som nu lär finnas inom kåren, att pensionsåldern må sättas

väsentligt lägre än 60 år, torde nog, såsom de sakkunniga framhålla,

bero därpå, att man hoppas kunna få rätt att avgå med juli pension vid

en tidigare ålder utan skyldighet att avgå då. En sådan anordning torde

dock alltför mycket avvika från vad som är stadgat för folkskollärarna

och andra. Skulle man nu bestämma en lägre pensionsålder än 60 år,

är det att vänta, att det ofta skulle kännas hårt för en småskollärarinna

att nödgas avgå tidigare än sina kamrater vid folkskolan och se sina

inkomster reducerade till 3/4 eller än mindre del av vad de förut varit.

Emellertid är det möjligt, att det på grund av de svåra förhållanden

under vilka småskollärarinnorna nu på många ställen arbetat, finnes

ett jämförelsevis stort antal småskollärarinnor, som äro utslitna före

60 års ålder, ehuru de icke kunna erhålla sådant läkarbetyg, att de kunna

få tjänstledighet för sjukdom, tills de uppnå denna ålder, eller hava

rätt att tidigare avgå med genast börjande pension utan reduktion

av densamma. Enligt sakkunnigas förslag skall sådan lärarinna visserligen

hava rätt till genast börjande pension, om hon avgår efter fyllda

55 år, men hennes pension skall beräknas försäkringstekniskt, vilket

medför en ganska stark reduktion. Jag har därför bland reglementsförslagets

övergångsbestämmelser infört ett stadgande av innehåll, att den

småskollärarinna, som är anställd den 1 jan. 1920 och som före viss tidpunkt

t. ex. den 1 jan. 1930 på grund av försvagad hälsa eller nedsatt

arbetsförmåga avgår efter fyllda 55 år, skall hava rätt till minst 1,000

kronors pension.

I övrigt tillstyrker jag de sakkunnigas förslag.

Rättighet att vid avgång från i pensionsinrättningen delaktig lärår- natt tui

tjänst erhålla pension tillkommer enligt nu gällande bestämmelser■ pension

a) lärare, som uppnått stadgad pensionsålder, under förutsättning Xu gållande

att han vid uppnåendet av sagda ålder räknar minst 10 tjänstår, bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

b) lärare, som entledigas från sin befattning av anledning som i

förenämnda kungörelse den 6 dec. 1918 mom. 4b) eller c) sägs, under

förutsättning att den sjukdom, som föranlett entledigandet, icke uppenbarligen

framträtt vid den tid, då läraren utsetts till innehavare av befattningen,

c) vid annan läroanstalt än kommunal mellanskola anställd lärare,

som uppnått minst 55 levnadsår och minst 25 tjänstår.

Motsvarande bestämmelser för understödsanstalten innehålla, att

rätt till pension tillkommer

a) den, som uppnått 55 levnads- och 30 tjänstår,

a) den, som efter 25 tjänstår och fyllda 50 år för man och 45 för

kvinna på grund av försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan

liknande oförvållad anledning anses av vederbörande skolråd eller

folkskolinspektör icke vidare vara fullt lämplig att sköta sin tjänst,

b) den, som efter 15 tjänstår blivit obotligt sjuk,

c) den, som blivit obotligt sinnessjuk, om sjukdomen icke uppenbarligen

framträtt redan vid den tid, då läraren utnämndes till sin befattning.

De sakkunniga föreslå:

Kap. II § 2. Katt till genast börjande tjänstepension inträder vid avgång

från befattningen för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern eller entledigas

enligt § 1 inom. 1 b)—d), samt i de fall, som därutöver må stadgas i de

för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.

Kap. IV § 9. Rätt till genast börjande tjänstepension inträder, utom i de

fall som i kap. II § 2 sägs, även när befattningshavare i följd av försvagad hälsa

eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår, efter att hava uppnått en ålder, som

med högst 5 år understiger pensionsåldern. I

I fråga om pensionsinrättningens delägare avviker sakkunnigas

förslag i följande avseenden från nu gällande bestämmelser:

a) lärare, som vid pensionsålderns uppnående icke räknar 10 tjänstår,

är enligt förslaget berättigad till pension, vilket han icke nu är,

b) reglementets villkor för pension vid avgång på grund av sjukdom,

att sjukdomen ej skall hava uppenbarligen framträtt vid den tid,

då läraren utnämndes, har uteslutits,

c) rätten till genast börjande pension vid avgång 5 år före pensionsåldern

har å ena sidan utsträckts även till lärare vid kommunal mellanskola

men å andra sidan gjorts beroende av det villkoret, att avgången

skall vara föranledd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336. 43

dessutom liar villkoret att den avgående skall räkna minst 25 tjänstår,

uteslutits.

Enär nu gällande bestämmelser för understödsanstaltens delägare

avvika betydligt från de för pensionsinrättningens delägare gällande och

de föreslagna bestämmelserna skola gälla såväl för de förra som för

de senare, medför tydligen förslaget betydliga ändringar för de förra.

Det torde dock ej vara nödigt att redogöra för dem.

Sitt förslag i nu angivna delar hava de sakkunniga grundat på

följande skäl:

Den första ändringen motivera de sakkunniga på samma sätt som sitt för- Sakkunnigas

slag, att den, som avgår i förtid utan rätt till genast börjande pension, alltid skall motivering.

liava rätt till uppskjuten pension (se nedan).

Den andra ändringen motiveras med en hänvisning till att villkoret synes

överflödigt, enär numera läkarbetyg fordras av den, som söker en tjänst.

Vad den tredje ändringen angår anse de, att skäl icke föreligger att bevilja

den ifrågavarande förmånen i andra fall, än då avgången föranledes av försvagad

hälsa eller minskad arbetsförmåga. Men under denna förutsättning är det eu

fördel för skolan att läraren avgår, i följd varav samma förmån bör beviljas även

lärare vid kommunal mellanskola och oberoende av om läraren räknar 25 tjänstår

eller ej.

Den viktigaste ändring, som de sakkunniga föreslå i de bestämmel- Depariementsser,

som nu gälla för pensionsinrättningen, är den som avser rätten till chefengenast

börjande pension vid avgång i förtid efter fyllda 55 år. Då såsom

de sakkunniga föreslå (se nedan) och jag tänker tillstyrka, den som

avgår i förtid alltid har rätt till den uppskjutna pension, som motsvarar

hans egna avgifter, delar jag de sakkunnigas mening, att rätt till genast

börjande pension vid avgång i förtid bör medgivas endast för sådana fall,

då sådan avgång är önskvärd ur skolans synpunkt, alltså »vid försvagad

hälsa eller minskad arbetsförmåga». Och med denna inskränkning

synes den böra utsträckas att gälla även lärare vid kommunal mellanskola.

De sakkunniga hava även i det avseendet utsträckt denna rätt, att den

enligt deras förslag icke skall vara bunden vid det villkoret att läraren

räknar minst 25 tjänstår. I samband därmed ha de ändrat regeln för

pensionens beräkning, så att pensionen alltid skall utgöra vad den avgående

beräknas hava intjänat under sin tjänstetid. Med sådan beräkning

synes även mig nämnda villkor vara överflödigt.

Övriga ändringar, som de sakkunniga föreslagit, äro mindre viktiga,

men synas tillfredsställande motiverade. I

I pensionsinrättningens reglemente stadgas:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

Rätt tm upp- Den, som, innan han är till pension berättigad, tager avsked

tiTvilav- eller varder, till följd av sjuklighet eller oförmögenhet att tjänsten begång

i förtid strida, från densamma skild, förlorar därigenom den pensionsrätt, han

''“genaTbör-1 På grund av samma tjänst ägt. Tillträder han ånyo folkskollärartjänst

jande pension, med delaktighet i pensionsinrättningen, beräknas hans förra tjänstetid

Nu gällande honom till godo vid bestämmandet av pensionsbeloppet.

bestämmelser. Folkskollärare, som för tjänstefel eller brott blivit genom lagakraftvunnet

beslut dömd sin tjänst förlustig eller förklarad till sådan

påföljd förfallen, förlore rättighet till pension. Lag samma vare, om

pensionstagare dömes förlustig medborgerligt förtroende.

I understödsanstaltens reglemente saknas direkta bestämmelser

om förlust av pensionsrätt. Men i § 5 stadgas, att understöd tillkommer

den, »som antingen, då understödet sökes är eller inom ett år före inlämnandet

till vederbörande skolråd av sin ansökning om understöd varit

i tjänst anställd; skolande understödssökande förete intyg av vederbörande

skolrådsordförande om oförvitlig tjänstgöring under hela den

tjänstetid, sökanden vill lägga till grund för ansökningen».

Denna bestämmelse medför tydligen, att småskollärare förlorar

rätt till pension i de fall, som i ovan citerade paragrafer av inrättningens

reglemente nämnas. Dessutom förlorar han pensionsrätt, om hala uppsats,

innan han fått ordinarie anställning eller om hans befattning i

följd av skolväsendets omorganisation indrages.

Sakkunnigas t De sakkunniga föreslå:

förslag.

Kap. II § 3. 1. Katt till uppskjuten tjänstepension tillkommer den, som

avgår från sin befattning utan att vara berättigad till genast börjande pension.

Denna rätt förloras dock,

a) om den avgångne vid den tidpunkt, då den uppskjutna pensionen skulle

börja utgå, innehar annan befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt i

denna pensionsanstalt eller i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt

eller pensionsfond, och har rätt att för genast börjande pension vid avgång

från densamma räkna sig till godo den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten

pension skulle grunda sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter,

b) om han före ovannämnda tidpunkt avgått eller samtidigt avgår från dylik

befattning med genast börjande tjänstepension, vid vars beräkning den tjänstgöring

tillgodoräknats honom, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda

sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter.

2. Det åligger befattningshavare, som avgår med rätt till uppskjuten pension

utan att få annan med tjänstepensionsrätt i anstalten förenad befattning, att ofördröjligen

enligt fastställt formulär för anstalten anmäla sin avgång, vid äventyr

att den uppskjutna pensionen och familjepensionen minskas med 10 %.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 333.

Till motivering av detta förslag anföra de sakkunniga följande:

1917 års riksdag har i fråga om vissa icke ordinarie befattningshavare vid

statens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket godkänt Kungl. Maj:ts förslag,

att sådan befattningshavare, som avgår i förtid utan rätt till genast börjande

pension, alltid skall behålla rätt till uppskjuten pension, som beräknas motsvara

de av honom själv erlagda avgifterna, och, om avgången är eu följd av befattningens

indragning, även till den pension, som svarar mot statens bidrag till hans

pensionering. Denna princip, som alltså har godkänts av statsmakterna i fråga

om nämnda tjänstemannagrupper, föreslå vi skola tillämpas även i fråga om nu

avhandlade lärargrupper.

Någon annan motivering för detta förslag torde ej behövas än denna hänvisning

till statsmakternas beslut i fråga om de nämnda tjänstemannagrupperna.

Här må dock erinras om att tillerkännnadet åt den i förtid avgående av rätt till

uppskjuten pension endast är en konsekvens därav, att pensionen är icke ett understöd

eller en nådegåva utan en uppskjuten lön för fullgjort arbete. Därav följer

nämligen, att pensionen, i den mån den vid avgången redan intjänats, icke bör

berövas den avgående. Detta gäller egentligen om hela den under den tillryggalagda

tjänstetiden intjänade delen av pensionen, alltså icke blott om den del, som

svarar mot befattningshavarens egna avgifter, utan även om den del, som svarar

mot statens och huvudmannens bidrag till hans pensionering. Alltså borde den i

förtid avgående alltid få behålla hela den pension, som beräknas vara intjänad

under hans tjänstetid. Yi hava dock ej ansett oss kunna föreslå principens genomförande

i vidsträcktare mån för nu ifrågavarande tjänstemannagrupper, än statsmakterna

godkänt densamma i fråga om ovannämnda grupper.

Av särskild betydelse blir den uppskjutna pensionen, därest en befattningshavare

måste avgå från sin med pensionsrätt förenade tjänst på grund av dennas

indragning. Det är härutinnan att märka, att till exempel lärare vid mindre folkskola

och biträdande lärare vid folkskola äro pliktiga att, även om de för övrigt

hava fast anställning, utan vidare avgå från sin befattning, därest denna genom

en i behörig ordning godkänd omorganisation av skolväsendet förvandlas till folkskollärartjänst

eller indrages. För att mildra den ogynnsamma ställning i pensionshänseende,

som härigenom uppkommer, föreslog lärarlönenämnden, att sådan lärare

skulle efter gjord framställning kunna erhålla tillåtelse att utan erläggande av

avgifter i fem år kvarstå i pensionsinrättningen. Det synes oss, att det S3Tfte,

som nämnden genom denna bestämmelse velat vinna, blir på ett betydligt bättre

sätt tillgodosett genom införande av rätt till uppskjuten pension.

Den, som lämnar en befattning för att mottaga en annan med pensionsrätt

förenad befattning och kvarstår i den senare, tills han avgår med rätt till genast

börjande pension, bör icke hava rätt till uppskjuten pension för den befattning lian

lämnat. Enligt § 6 har han nämligen, såsom fallet är även enligt nu gällande

bestämmelser, rätt att för beräkning av den genast börjande pensionens belopp

räkna sig till godo de tjänstår, han intjänat i den förra befattningen.

Då enligt vårt förslag pensionsanstalten icke kommer att få sådana uppgifter

från huvudmännen, att anstalten kan föra matrikel över befattningshavarna,

är det nödvändigt, att avgång i förtid, som är förbunden med rätt till uppskjuten

Sakkunv igas

motivering.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Departements
chefen.

pension, anmäles för anstalten. Det skulle eljes vara omöjligt för anstalten att

göra sådan försäkringsteknisk utredning om sin ställning, som tid efter annan

måste göras. Därför ålägges i mom. 2 den, som avgår från en befattning utan

att omedelbart få en annan ocdi utan rätt till genast börjande pension, att göra

anmälan härom till anstalten. Förslaget gör dock ej rätten till uppskjuten pension

beroende av sådan anmälan, utan stadgar endast den påföljden, att den uppskjutna

pensionens och familj epensionens belopp kan komma att bliva reducerad

med Vio. Att göra rätten beroende av sådan anmälan förefaller alltför strängt,

då det kan väntas, att en del av de i förtid avgående kommer att av okunnighet

om sin rätt till uppskjuten pension och sin anmälningsskyldighet försumma anmälan.

Härav följer visserligen, att anstaltens förbindelser till de i förtid avgångna

icke kunna vid de försäkringstekniska utredningarna bliva uppskattade med samma

noggrannhet som dess förbindelser till de i tjänst varande och de pensionerade.

Dock torde med den föreslagna bestämmelsen vinnas, att de uteblivna anmälningarna

bliva relativt fåtaliga och att därför den nämnda osäkerheten i beräkningarna

blir utan betydelse.

Vad de sakkunniga bär föreslå, överensstämmer, såsom de framhålla,

med vad som nu gäller för vissa icke ordinarie befattningshavare

vid statens af färsdrivande verk. Det kan tilläggas, att liknande bestämmelser

finnas i extra provinsialläkarnas och lärarinnornas pensionskassor.

Att den, som avgår i förtid, förlorar all rätt till pension,

har alltid varit orsak till missnöje, då de avgående känt det som en

obillighet att de utan något vederlag få avstå från de avgifter de

erlagt under sin tjänstetid. Och om, såsom även jag anser, pensionen

är eu uppskjuten lön för fullgjort arbete, innebär detta onekligen eu

obillighet och orättvisa. För undanröjande av denna orättvisa har det

stundom yrkats på avgifternas återbetalning vid avgång i förtid. Detta

skulle emellertid av flera skäl vara olämpligt. Det återstår då att,

såsom de sakkunniga föreslå och jag tillstyrker, bevilja den avgående

rätt till uppskjuten pension.

Rätteligen borde, på sätt de sakkunniga framhålla, den uppskjutna

pensionen svara mot hela den försäkringsfond, som beräknas vara vid

avgången samlad. Den avgående borde nämligen hava rätt icke blott

till den pension, som svarar mot hans egna avgifter, utan även till den,

som svarar mot huvudmannens och statens avgifter för honom, enär

han med sitt arbete har intjänat även den senare. Av skäl, som de

sakkunniga anfört, finner jag emellertid lämpligt tillstyrka deras förslag,

att den uppskjutna pensionen endast i händelse av tjänstens indragning

skall beräknas så, att den svarar även mot huvudmannens och

statens avgifter, men eljest så, att den svarar blott mot den avgåendes

egna avgifter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336. 47

Nu gällande bestämmelser angående beräkning av tjänstår för Tjänntårsbepension

från folkskollärarnas pensionsinrättning lyda: rU nma''

Lärare äger att vid beräkning av tjänstår för erhållande av pension

tillgodoräkna sig afl tjänstgöring, som lian vare sig såsom extra eller

såsom ordinarie lärare efter fyllda tjugu års ålder fullgjort vid någon

till den allmänna folkundervisningen hörande läroanstalt ävensom

vid allmänt läroverk, statens högre lärarinneseminarium, folkskoleseminarium,

skeppsgosseskola, under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium

eller vid uppfostringsanstalt eller skyddshem, som äger

av Kungl. Maj:t fastställt reglemente eller av Kungl. Maj:t godkänts

såsom allmän uppfostringsanstalt och som tillika åtnjuter statsbidrag.

Vid beräkning av tjänstår för erhållande av pension skall avdrag

göras för tid, varunder ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke där

ledigheten föranletts av sjukdom, fullgörande af offentligt uppdrag

eller värnplikt eller i vederbörlig ordning beviljats läraren för bestridande

av annan befattning i statens eller kommunens tjänst, för studier

eller för resa till egen utbildning.

För småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gälla följande

bestämmelser:

Tjänstår räknas med avseende på rätt till understöd såsom fullt,

om läraren därunder tjänstgjort 8 kalendermånader eller 34 */* veckor.

Med de år, under vilka läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes

en sammanläggning och reduktion med beräkning av 8 månader

på varje år; dock må för lärare, till vars avlönande tillskott av allmänna

medel på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande åtnjutits

såsom för full tjänstgöring, oaktat den årliga undervisningstiden understiger

8 månader, tjänstårets längd beräknas i enlighet med den för

nämnda lönetillskotts åtnjutande fastställda årliga undervisningstiden.

Med avseende på rätt till understöd beräknas hel tjänstgöring omfatta

minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares tjänstetid inräknas all hel tjänstgöring vid någon till den

allmänna folkundervisningen börande, av skoldistrikt underhållen skola;

Kungl. Maj:t dock obetaget att för särskilda fall medgiva tjänstårsberäkning

för tjänstgöring även uti av enskilda_ underhållna skolor av

det slag, varom i § 1 förmäles.

De sakkunniga föreslå: sakkunnigas

förslag

Kap. II § 4. 1. Befattningshavare räknar i sin befattning tjanstår för den

tid, han efter fyllda 20 år innehaft densamma; dock att, om han innehaft befattningen,

innan detta reglemente blev gällande för densamma, lian må räkna tjänstår

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.

i den endast från denna tidpunkt eller från tidigare tidpunkt, som pensionsanstalten

må hava bestämt enligt kap. I § 6.

Vid beräkning av tjärn t år skall avdrag göras för tid, varunder ledighet från

tjänsten ägt rum, dock att sådant avdrag icke skall göras, där ledigheten föranletts

av semester, sjukdom, fullgörande av värnplikt eller offentligt uppdrag eller

i vederbörlig ordning beviljats befattningshavaren för bestridande av annan befattning

i statens eller kommuns tjänst, för studier eller för resa till egen utbildning.

Där omfattningen av den tjänstgöring, som åligger befattningshavaren,

närmare bestämts i författning eller vid befattningens reglering för beredande av

pensionsrätt åt innehavaren, skall vid tjänstårsberäkningen avdrag jämväl göras

för tid, under vilken partiell tjänstledighet åtnjutits av annan anledning, än i

föregående punkt sägs, och tjänstgöringen inskränkts till mindre än hälften av

den föreskrivna. Avdrag göres endast för hel dag.

I fråga om befattningshavare, som icke äger rätt till semester, må avdrag

icke göras för tid av högst 1 Va månad om året, under vilken ledighet må hava

åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.

Om befattningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin befattning för att bestrida

en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår i den förra,

räknar han icke tjänstår i den senare. Detsamma gäller om den, som efter att

hava avgått från en befattning med pension, får en annan, dock med undantagför

det fall, varom särskilt stadgas i § 11.

2. Huvudman är skyldig att för innehavare av befattning med pensionsrätt

föra erforderliga anteckningar om namn, födelseår, dag då tjänstgöringen började,

åtnjuten tjänstledighet och anledningen därtill samt för varje år det antal månader

och dagar, som befattningshavaren äger att vid tjänstårs beräkning enligt

mom. 1 räkna sig till godo under året.

Kap. II § 6. 1. Vid beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp

tillgodoräknas icke blott de tjänstår, som befattningshavaren enligt § 4 intjänat i

den befattning, från vilken avgången sker, utan jämväl, med den inskränkning

som nedan sägs, de tjänstår, han intjänat för pension

a) i annan befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i denna

pensionsanstalt eller i pensionsanstalt, som omförmäles i kap. I § 3,

b) i annan befattning, som medför tjänstepensionsrätt i annan av staten

inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond,

c) i befattning, som han innehaft innan reglementet blev tillämpligt på honom,

dock endast från den tidpunkt, som pensionsanstalten enligt kap. I § 6 må hava

bestämt,

samt, där så stadgas i de särskilda bestämmelser, som gälla för den befattning,

från vilken avgång sker,

d) i befattning, som icke medför sådan tjänstepensionsrätt, men är förenad

med rätt till tjänstårsberäkning för dylik tjänstepension.

Vid beräkning av tjänstår för befattning, som i a)—d) sägs, skall gälla vad

som är stadgat i § 4.

2. Vid tillgodoräknande av tjänstår skall iakttagas:

a) om den avgående redan uppbär eller samtidigt erhåller annan tjänstepension

från denna pensionsanstalt eller från annan av staten inrättad eller under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Maj ts Proposition Nr H3H.

4 it

stödd pensionsanstalt eller pensionsfond, må tjänstgöring, som tillgodoräknats

honom för den pensionen, ej ånyo tillgodoräknas honom,

b) om den avgående under viss tid på en gång bestritt tvenne befattningar,

som äro förenade med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt, tillgodoräknas

honom för denna tid endast tjänstgöring i den ena befattningen, vadan tjänstgöringen

i den andra må tillgodoräknas vid beräkning av annan tjänstepension.

Kap. IV § 5. Vid bestämmande av genast börjande tjänstepensions belopp

skola tjänstår tillgodoräknas befattningshavare även för den tid, han efter fyllda

20 år innehaft

a) befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i dövstumlärararnas

pensionsanstalt,

b) befattning som icke ordinarie lärare vid en statens läroanstalt, därest han

i denna befattning haft minst 20 undervisningstimmar i veckan och icke samtidigt

haft befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt.

Vid jämförelse mellan de sakkunnigas förslag och bestämmelserna Departementsför

pensionsinrättningen märkas följande olikheter.

a) Avdrag skall göras även för tid, under vilken läraren åtnjutit

partiell tjänstledighet, om ledigheten omfattat mer än hälften av den

tjänstgöring, som eljest ålegat honom.

b) Tjänstår må i regel räknas endast i befattning, som är förenad

med pensionsrätt i den nya pensionsanstalten eller i annan av staten

inrättad eller understödd pensionsanstalt. Om befattning först efter

sådan reglering, som ovan omförmälts, förenas med pensionsrätt, medför

alltså tjänstgöring i densamma icke rätt till tjänstårsberäkning,

förrän den reglerats och anmälts för pensionsanstalten. Härav följer

t. ex. att tjänstår icke räknas i icke reglerad lärarbefattning vid skyddshem,

enskilt seminarium eller med folkskola jämförlig enskild skola.

c) Det enda slag av befattning utan pensionrätt, vari tjänstår räknas,

är befattning som icke ordinarie lärare vid en statens läroanstalt.

I sådan befattning räknas även enligt den civila pensionslagen tjänstår

för pension. Rätten till tjänstårsberäkning i dylik befattning inskränkes

dock av de sakkunniga till tjänstgöring av minst 20 undervisningstimmar

i veckan, varjämte den ej medgives, om läraren samtidigt innehar

befattning med pensionsrätt i den nya anstalten.

Vad de sakkunniga sålunda föreslå finner jag väl genomtänkt och motiverat.

Enär pension får anses utgöra uppskjuten lön för fullgjort arbete,

bör den tjänstgöring, för vilken tjänstår får räknas, vara så kvalificerad,

att den är värd det tillägg till lönen, som motsvarar försäkringsavgiften

för pensionen. Tjänstgöring i en befattning, som ej reglerats av staten

Bihang till riksdagens protokoll 191!). 1 samt. 299 höft. (Nr 336.) i

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Pensions
underlag.

Nu gällande

bestämmelser.

Sakkunnigas

förslag.

Kung/. Maj:ts Proposition Nr 336.

eller av huvudmannen, bör därför icke medföra rätt till tjänstårsberäkning,

enär garanti ej finns för att tjänstgöringen däri är tillräckligt kvalificerad.

hnu gällande bestämmelser för folkskollärarnas pensionsinrättning

gorå det möjligt för t. ex. ett skyddshem eller en enskild skola

att uppskjuta med att anmäla sina lärare till erhållande av pensionsrätt

till kort före pensionsåldern, utan att detta minskar den pension, de erhålla.

På detta sätt kan pensionsinrättningen gå miste om de avgifter,

som läraren och huvudmannen borde ha erlagt.

I reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning användes

icke som i den civila pensionslagen termen »pensionsunderlag», utan

pensionens belopp såväl som avgifterna bestämmas efter tjänstens

»delaktighetsbelopp». Innebörden av gällande bestämmelser är, om

den förra termen införes i dem i stället för den senare, följande:

Pensionsunderlaget är i regel lika med 3/4 av den för tjänsten i gällande

författning fastställda kontanta avlöningen i högsta lönegraden.

I avlöningen må icke inräknas vare sig avlöningsförmånen av bostad

och bränsle, evad den utgår in natura eller kontant ersättes, ej heller

det särskilda arvode, som tillkommer rektor vid högre folkskola samt

rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola, och

ej heller den ersättning, som utgår till lärare för tjänstgöring utöver 8

månader om året.

Undantag för denna regel göra övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier

och lärare vid statens småskoleseminarier. För de senare

är pensionsunderlaget 2/3 av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.

För de förra gällde förut samma bestämmelse, men 1918 års lagtima

riksdag har bestämt, att pensionsunderlaget skall vara 2/s av tjänsten

åtföljande lön jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg.

I ålderdomsunderstödsanstalten är helt understöd 450 kronor.

Om termen pensionsunderlag där användes, skulle pensionsunderlaget

alltså vara 450 kronor.

De sakkunniga föreslå:

Kap. II § 5. 1. Befattnings tjänstepensionsunderlag, som ej må överstiga

6,000 kronor, angives i de för densamma gällande särskilda bestämmelserna.

2. Om innehavare av befattning'', som är förenad med tjänstepensionsrätt i

denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt

i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond,

och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag tillsammans överstiga

6,000 kronor, nedsättes den förra befattningens tjänstepensionsunderlag till

sådant belopp, att deras summa blir 6,000 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 330.

51

3. Om två eller liera med pensionsrätt i denna pensiousanstalt förenade befattningar

inneliaves av samma person, och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag

enligt detta reglemente tillsammans överstiga 6,000 kronor, nedsättas

de i sådant förhållande, att deras summa blir 6,000 kronor.

4. Den, som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga övergår

från befattning med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, må

efter ansökan hos pensionsanstalten få behålla det högre tjänstepensionsunderlaget,

därest han i den förra befattningen räknat minst 15 tjänstår.

Kap. IV § 3. 1. Tjänstepensionsunderlaget för ordinarie övningslärare vid

statens folkskoleseminarium och för ordinarie lärare vid statens småskoleseminarium

är */s av den fastställda lönen i högsta lönegraden. Där tjänsten är förenad med

förmånen av bostad och bränsle, skall vid tjänstepensionsunderlagets beräkning

lönen ökas med av pensionsanstaltens styrelse fastställt belopp, dock högst med 20 %.

Tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie eller vikarierande övningsskollärare

vid statens folkskoleseminarium och för extra ordinarie eller vikarierande

lärare vid statens småskoleseminarium är Vs av den fastställda avlöningen.

2. Tjänstepensionsunderlaget för innehavare av annan befattning, än i inom.

1 sägs, är V4 av den i gällande författning eller vid av vederbörande skolöverstyrelse

godkänd reglering fastställda kontanta minimiårsavlöningen eller, där flera

lönegrader finnas sålunda fastställda, av den kontanta minimiårsavlöningen i högsta

lönegraden; dock att, där minimiavlöningen enligt av vederbörande skolöverstyrelse

godkänd reglering växlar med tjänstgöringens omfattning, tjänstepensionsunderlaget

skall av pensionsanstalten, efter skolöverstyrelsens hörande, bestämmas efter

den minimiårsavlöning, som kan väntas komma att i medeltal utgå.

Vid beräkning av tjänstepensionsunderlaget skall i avlöningen icke inräknas

avlöningsförmån av bostad och bränsle, evad den utgår in natura eller kontant

ersättes. Ej heller må, utom i fall som i mom. 3 sägs, inräknas det särskilda

arvode, som tillkommer överlärare vid folkskola, rektor vid högre folkskola samt

rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola, eller den ersättning,

som utgår till lärare för tjänstgöring utöver den i författningen stadgade

minsta årliga undervisningstiden.

3. På framställning av huvudmannen och efter vederbörande skolöverstyrelses

hörande må pensionsanstalten bestämma högre tjänstepensionsunderlag, än i

mom. 2 sägs, i följande fall:

a) för befattning, för vilken minimiårsavlöning stadgats i författning men

huvudmannen fastställt högre avlöning, må tjänstepensionsunderlaget höjas intill

3A av den fastställda kontanta avlöningen eller, där flera lönegrader finnas, av

den fastställda kontanta avlöningen i högsta lönegraden,

b) vid tjänstepensionsunderlagets beräkning må i avlöningen inräknas helt

eller delvis det särskilda arvode, som må utgå för skyldigheten att undervisa utöver

den i författning stadgade minsta årliga undervisningstid, ävensom helt eller

delvis det särskilda arvodet till överlärare vid folkskola eller till rektor vid högre

folkskola samt rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola.

I intet fall må i avlöningen inräknas förmån av bostad och bränsle, evad

den utgår in natura eller kontant ersättes.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Sakkunnigas

motivering.

Vid fastställande av högre tjänstepensionsunderlag, än i inom. 2 sägs, skall

tillses, att tjänstepensionsunderlagen för befattningar hos samme huvudman stå i

skäligt förhållande till varandra, ävensom att tjänstepensionsunderlagen ej sättas

högre än för befattningar av jämförlig art i statens tjänst.

4. Där för lärare vid folkskola enligt gällande författning fastställts sådan

minimiårsavlöning, att motsvarande tjänstepensionsunderlag understiger 1,000

kronor, skall dock tjänstepensionsunderlaget för honom vara 1,000 kronor.

Maximibestämmelsema i kap. II § 5 mom. 1—3 ha, såsom de sakkunniga

påpeka mindre betydelse för de lärargrupper det här är fråga om. Bland dem

torde för närvarande icke finnas någon, som är förenad med sådana löneförmåner,

att bestämmelsen i mom. 1 kommer till tillämpning. Och de fall torde bliva sällsynta,

då mom. 2 får tillämpning. Men det har synts de sakkunniga riktigt, att

bestämmelserna införas i reglementet, eftersom maximibestämmelsen i mom. 1 finnes

i den civila pensionslagen.

Bestämmelsen i samma § mom. 4 har sin motsvarighet i § 13 i statens järnvägars

pensionslag, men skiljer sig härifrån genom tillfogandet av de båda villkoren,

att befattningen med det högre pensionsunderlaget skall hava innehafts i

minst 15 tjänstår och att tjänstutbytet skall förorsakas av försvagad hälsa eller

minskad arbetsförmåga. Såsom bestämmelsen formulerats, torde den komma i

tillämpning, endast då det även ur tjänstens synpunkt är önskvärt, att ett utbyte

kommer till stånd. Sin största betydelse kommer bestämmelsen sannolikt att få i

fråga om rektorer, föreståndare och överlärare, därest deras pensionsunderlag bestämmas

även med hänsyn till de särskilda arvoden, som utgå till dem. Om t. ex.

en rektor vid en kommunal mellanskola har högre pensionsunderlag än en lärare

vid skolan, men förlorar denna förmån, därest han före sin avgång med pension

övergår från rektorsbefattning till lärarbefattning, kan detta medföra, att han ej

anser sig kunna lämna sin rektorsbefattning, ehuru hans krafter ej längre äro

tillräckliga för att på ett tillfredsställande sätt sköta densamma.

Till motivering av kap. IV § 3 anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

a) I sin motivering till ovannämnda beslut angående pensionsunderlaget för

övningsskollärare vid statens folkskoleseminarier uttalade sig riksdagen för bibe

hållande av den hittills gällande bestämmelsen (2/s av tjänsten åtföljande lön jämte

ålderstillägg). De sakkunniga mena sig därav kunna draga den slutsats, att riksdagen

ej åsyftat någon ändring, ehuru beslutets formulering innebär detta. De

påpeka jämväl, att överensstämmelse fortfarande synes böra råda med den icke

ändrade bestämmelsen angående lärarna vid statens småskoleseminarier. De sakkunniga

hava därför bibehållit förut gällande bestämmelse angående pensionsunderlaget

för övningsskollärarna vid statens folkskoleseminarier.

b) Förslaget att när lärare vid statens småskoleseminarier åtnjuter förmånen

av bostad och bränsle, denna förmåns uppskattade värde skall tilläggas till lönen

vid pensionsunderlagets beräkning, överensstämmer med vad som gäller enligt den

civila pensionslagen, när pensionsunderlaget är lika med Va av lönen.

c) I fråga om övriga lärare överensstämmer sakkunnigas förslag i mom. 2

med vad som nu gäller för folkskollärarnas pensionsinrättning. För ålderdoms
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 33(1. 58

understödsanstaltens delägare innebär det eu betydlig förbättring. Pensionsunderlagen

höjas för dera från 450 kronor till

för ordinarie manlig småskollärare..... 1,387:50

kvinnlig » ..... 1,237:50

icke ordinarie manlig folkskollärare . . . 1,275: —

kvinnlig » ... 1,125: —

småskollärare....... 1,000: —

För slöjdlärare kommer pensionsunderlaget att bero av den avlöning, som

bestämmes vid reglering av befattningen.

d) Sakkunniga påpeka emellertid, att det finnes en grupp småskollärarinnor

som enligt den sålunda föreslagna allmänna regeln skulle få en pension, som synes

otillräcklig och alltför låg i jämförelse med den, som andra småskollärarinnor få.

Det är sådana oexaminerade lärarinnor, vilka vid innevarande års början äro berättigade

till helt ålderdomsunderstöd eller som blivit antagna efter den 31 dec.

1907. Dessa kunna nämligen enligt förenämnda kungörelse den 16 sept. 1918

icke komma i åtnjutande av högre kontant avlöning än 1,000 kronor och skulle

alltså få en pension av 750 kronor. Skolöverstyrelsen har den 24 aug. 1918 föreslagit

för dem en pension av 1,000 kronor, ett förslag som de sakkunniga upptagit

i mom. 4.

e) De sakkunniga erinra om att det sedan länge varit ett önskemål, att skoldistrikt,

som i vederbörlig ordning beviljat inom distriktet anställda lärare lönetillägg

utöver av staten fastställd minimilön, måtte för sådan tjänst kunna vinna

delaktighet i pensionsinrättningen för det belopp, som utöver ersättning för bostad,

bränsle och övertidsläsning blivit fastställt som slutlön.

Folkskolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande över lärarlönenämndens förslag

till nytt reglemente för pensionsinrättningen tillstyrkt, att sådan rätt matte beviljas

skoldistrikten. Löneregleringskommittén fann sig »under förhanden var ande

omständigheter» icke krama tillstyrka förslaget, utan att dock anföra något särskilt

skäl för sitt avstyrkande.

De sakkunniga ha upptagit detta förslag i mom. 3 och föreskrivit sådana

villkor för pensionsunderlagens förhöjning, som enligt de sakkunnigas förmenande

böra häva de betänkligheter, som skulle kunna hysas däremot och som väl även

föranlett löneregleringskommitténs avvisande hållning. Dessa villkor innebära

följande.

Pensionsunderlagen må ej höjas utan vederbörande skolöverstyrelses hörande.

Denna skall tillse, att pensionsunderlagen för befattningar hos samme huvudman

stå i skäligt förhållande till varandra, varav bl. a. följer, att de ej kunna höjas

för vissa tjänster utan motsvarande höjning för andra. Även skola pensionsunderlagen

så avvägas, att de icke överstiga vad som gäller för befattningar av

jämförlig art i statens tjänst. Denna bestämmelse är på en gång smidigare och

mera effektiv än införandet av ett visst maximum för pensionsunderlaget. För

folkskollärare innebär den, att pensionsunderlaget ej bör sättas högre än för övningsskollärare

vid statens folkskoleseminarium. För pensionsförhöjningen skall

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Departements
chefen.

Genast börjande

pensions

belopp.

2fu gällande

bestämmelser.

Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 336.

Inmidnmimeii enligt kap. IV § 11 och kap. I § 9 erlägga dels en årlig avgift av

6 /S /" av pensionsunderlagets höjning, dels den engångsavgift, som erfordras för

att tacka kostnaden för pensionsförhöjningen för dem, som äro anställda vid tiden

tor beslutet om höjningen.

. 9m föreskrifter fastställas, finns det, mena de sakkunniga, intet skäl

att icke medgiva att vid pensionsunderlagets bestämmande hänsyn även tages till

den särskilda ersättning, som lämnas för övertidsläsning, eller till det särskilda

arvode, som tillkommer överlärare vid folkskola, rektor vid högre folkskola samt

rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola, Det senare kar

sm motsvarighet däri, att enligt gällande bestämmelser pensionsunderlaget för rektor

vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminarium och statens folkskoleseminarium

ävensom för föreståndare vid folkhögskola och dövstumskola är bestämt med hänsyn

till den högre avlöning, han i denna egenskap äger uppbära, även om han

innehar befattningen på förordnande för viss tid.

f) Till sist påpeka de sakkunniga, att de funnit det nödvändigt att inrymma

åt pensionsanstaltens styrelse rätt att, efter vederbörande skolöverstyrelses hörande,

för en befattning, där avlöningen kan växla från ett år till annat efter tjänstgöringen,

bestämma pensionsunderlaget efter den avlöning, som kan väntas komma

att i medeltal utgå. De tänka härvid främst på särskilda lärare i övningsämnen.

Pa detta sätt torde dessa lärares pensionsrätt bliva reglerad i så nära anslutning

till vad 1918 års. riksdag beslutat för ordinarie övningslärare vid allmänna läroverk,

som är möjligt med hänsyn till de olika förhållandena.

Jag har intet att erinra mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit.

Att småskollärarnas pensionsunderlag böra bestämmas efter samma

regel som folkskollärarnas, synes mig vara nödvändigt.

Med de reglerande föreskrifter, som de sakkunniga givit för pensionsunderlagens

höjning över fastställda minimibelopp, synes ingen betänklighet

finnas däremot. Det kan ej annat än vara till skolväsendets

fromma, att sålunda möjlighet beredes att ställa pensionerna i förhållande

till de verkliga lönerna, även om vikten härav numera må vara

mindre än förut, sedan minimibeloppen höjts så väsentligt. De sakkunnigas

förslag, att pensionsunderlagen för överlärare och rektorer

må kunna bestämmas med hänsyn till de särskilda arvoden dessa åtnjuta,

synes mig även välbetänkt och gagneligt.

För pensionsinrättningens delägare gälla följande bestämmelser

angående pensionens belopp:

Om läraren uppnått pensionsåldern eller varit skyldig att avgå i

följd av sjukdom eller arbetsoförmåga, utgår hel pension, om tjänstårens

antal är minst

30 år för kvinnlig lärare vid kommunal mellanskola,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr H3fi.

56

33 år för annan lärare.

Är tjänstårens antal mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill;

dock att, om avgången föranledes av sjukdom eller arbetsoförmåga,

pensionen icke må understiga av den grundlön jämte ålderstillägg,

läraren vid avgången från tjänsten författningsenligt ägt uppbära.

Om läraren avgår före pensionsåldern frivilligt men med rätt till

pension (alltså efter fyllda 55 levnads- och 25 tjänstår), utgår pensionen

med belopp, som beräknas sålunda, att från beloppet av hel pension

avdrages 1ju för varje år, varmed levnadsåldern understiger 60 år,

ävensom, där antalet tjänstår understiger skillnaden mellan levnadsåldern

och talet 27, 7,3 för varje sålunda felande tjänstår.

För understödsanstalten gälla följande bestämmelser:

För helt understöd fordras 30 tjänstår och 55 levnadsår.

Lärare, som avgår på grund av försvagad hälsa, bristande syn

eller hörsel eller annan sådan anledning, är berättigad till avkortat understöd,

om tjänstårens antal är 25 och levnadsårens antal är 50 för man

och 45 för kvinna. Avkortningen sker efter i reglementet meddelad

tabell (lägsta beloppet 205 kronor).

Lärare, som blivit obotligt sjuk, är efter 15 tjänstår berättigad till

205 kronors understöd.

Obotligt sinnessjuk lärare är berättigad till 205 kronors understöd.

De sakkunniga föreslå:

Kap. II § 7. 1. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande

särskilda bestämmelserna, beräknas vid avgång enligt § 1 genast börjande tjänstepension

enligt nedan angivna regler.

a) Pensionen är lika med befattningens tjänstepensionsunderlag (hel pension),

om den avgående räknar det härför stadgade antalet tjanstår. Om tjänstårens

antal är mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill.

Dock skall gälla, att

b) om avgången sker enligt § 1 b), hel pension utgår oberoende av tjänstårens

antal, och om avgången sker enligt § 1 c) eller d), minst 8A av hel pension

utgår, dock i båda fallen med den inskränkningen, att pensionen ej må överstiga

den pension, som den avgående skulle få, om han kvarstode i befattningen till

pensionsåldern,

c) om den avgående ej innehaft befattningen i minst 5 tjänstår, hel pension

utgör medeltalet av hans tjänstepensionsunderlag under de sista 5 åren eller det

mindre antal tjänstår han räknar,

d) om den avgående har hustru eller barn, vilka i händelse av hans frånfälle

skulle vara berättigade till familjepension, pension utgår med minst det belopp,

varmed denna familjepension skulle utgå,

Sakkunnigas

förslag.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts Proposition Nr H3t>.

e) om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknade minst 10

tjänstår eller, där han avgår före denna ålder, han icke räknar så många tjänstår,

att de tillsammans med de år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst

nämnda antal, pensionen beräknas försäkringstekniskt,

f) om den avgående åtnjutit tjänstledighet för att bestrida annan befattning,

som varit förenad med tjänstepensionsrätt i pensionsanstalten, bestämmes pensionens

belopp utan hänsyn till den senare befattningen; detsamma gäller om den,

som, efter att hava avgått från en befattning med pension, får en annan befattning,

dock med det undantag, som särskilt stadgas i § 11.

2. I de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna kan stadgas, att

genast börjande tjänstepension vid avgång enligt § 1 skall beräknas försäkringstekniskt,

om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknade minst det

antal tjänstår, som i de särskilda bestämmelserna stadgas för liel pension, eller, där

han avgår före denna ålder, han icke räknar så många tjänstår, att de tillsammans

med det antal år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst nämnda antal.

Kap. Il § 8. När enligt § 7 genast börjande tjänstepension skall beräknas

försäkringstekniskt, bestämmes den enligt § 7 mom. 1 a) och b) efter ett tjänstepensionsunderlag,

som beräknas enligt nedan angivna huvudsakliga regler.

1. Den med en befattning förenade tjänstepensionsrätten anses grundad på

ett försäkringsavtal, enligt vilket pensionen vid avgång enligt § 1 beräknas såsom

i 7 mom. 1 a) och b) sägs och eu mot denna rätt svarande årlig försäkringsavgift

erlägges under hela tjänstetiden, såvida ej denna försäkringsavgift är större

än den högsta försäkringsavgift, som enligt mom. 2 må tillgodoräknas befattningshavaren.

I sistnämnda fall nedsättes det tjänstepensionsunderlag, efter vilket

pensionen beräknas, så att tjänstepensionsrättens kapitalvärde är lika med kapitalvärdet

av de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas under tjänstetiden. Så

länge tjänstårsberäkningen icke avbrytes, äro tjänstepensionsrätten och den för

varje tjänstår tillgodoräknade försäkringsavgiften oförändrade.

Sker avbrott i tjänstårsberäkningen, bestämmes tjänstepensionsrätten, såsom

i § 10 stadgas för det fall, att befattningen indragits. Börjar åter tjänstårsberäkningen,

beräknas för den därefter följande tjänstetiden försäkringsavgiften med

hänsyn tagen till den fond, som beräknas vara samlad för befattningshavaren

genom de förut tillgodoräknade försäkringsavgifterna. Om den så beräknade

försäkringsavgiften icke överstiger den, som enligt mom. 2 högst må tillgodoräknas,

blir tjänstepensionsrätten lika med vad den var före avbrottet. I annat fall

nedsättes den tillgodoräknade försäkringsavgiften och befattningshavarens pension

bestämmes efter ett så beräknat tjänstepensionsunderlag, att kapitalvärdet av hans

tjänstepensionsrätt blir lika med summan av nämnda fond och kapitalvärdet av

de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas under återstående tjänstetid.

På liknande sätt förfares vid övergång till annan befattning eller ändring av

befattnings tj änstepensionsunderlag.

Har befattningshavare tidigare haft annan befattning med tjänstepensionsrätt

i av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, göres

liknande beräkning med avseende på de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas

honom i den befattningen, och det inflytande deras tillgodoräknande bör hava på

de i den senare befattningen tillgodoräknade försäkringsavgifterna.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

57

2. Den tillgodoräknade försäkringsavgiften må icke överstiga den, som skulle

beräknas, om befattningshavaren, utan att förut hava räknat tjänstår, utnämnts till

befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern med samma antal år,

som det fordras tjänstår för hel pension.

3. Vad i § 7 mom. 1 c), d) och f) sägs skall gälla även när pensionen beräknas

försäkringstekniskt.

Kap. II § 9. Om enligt de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna

rätt till genast börjande tjänstepension inträder jämväl i vissa fall, då befattningshavaren

icke är skyldig enligt § 1 att avgå, beräknas pensionens belopp

på sådant sätt, att pensionens kapitalvärde är lika med den fond, som beräknas

vara samlad för den avgående genom de honom enligt § 8 tillgodoräknade försäkringsavgifterna.

Kap. IY § 8. I fråga om beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp

gäller vad i kap. II § 7 mom. 1 stadgas; dock att för den, som vid avgång

med genast börjande pension är rektor, föreståndare eller överlärare och i denna

egenskap har högre tjänstepensionsunderlag, hel tjänstepension beräknas såsom

medeltalet av de tjänstepensionsunderlag, som varit för honom gällande under de

senaste 10 åren eller den kortare tid, han innehaft med tjänstepensionsrätt förenad

befattning.

De sakkunnigas förslag överensstämmer i huvudsak med vad som Departemenisnu

gäller för pensionsinrättningens delägare. Olikheterna, som jag finner

väl motiverade, äro följande:

a) Om avgången föranledes av olycksfall i tjänsten eller av i tjänsten

ådragen sjukdom utgår den pension, som skulle tillkomma den avgående,

om han kvarstode i tjänsten till pensionsåldern. Han får alltså

hel pension, om summan av det antal tjänstår han räknar vid avgången

och det antal år, som återstå till pensionsåldern, uppgår till 30 för kvinnlig

lärare vid kommunal mellanskola och 33 för annan lärare. Är nämnda

summa mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill.

Som synes är denna bestämmelse i regel gynnsammare än den nu

gällande. Detta motiveras därav, att läraren i detta fall är skyldig att

genast avgå.

b) Om avgången förorsakas av på annat sätt uppkommen arbetsoförmåga,

utgör pensionen minst 3/l av hel pension; dock att, om den

under a) nämnda summan är mindre än 30 resp. 33, pensionen ej får

överstiga den, som skulle utgå enligt regeln under a).

Enligt denna bestämmelse kommer i detta fall pensionen i regel

att vara minst 3/4 av hel pension eller */i« av avlöningen i högsta lönegraden.

Bestämmelsen är alltså gynnsammare än den nu gällande för dem,

som drabbas av arbetsoförmåga så tidigt, att de icke intjänat alla ålderstillägg.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 299 haft. (Nr 336.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 336.

Enligt den civila pensionslagen utgår i fallet a) hel pension och i

fallet b) V4 av hel pension. Till formen överensstämma de sakkunnigas

huvudregler för dessa båda fall med den civila pensionslagen. Men i

verkligheten äro de sakkunnigas förslag något gynnsammare. Det är

nämligen att märka, att pensionsunderlagen enligt de sakkunnigas förslag

bero endast av avlöningen i högsta lönegraden, men enligt den

civila pensionslagen av lön och intjänade ålderstillägg. I den civila

pensionslagen finns däremot icke någon motsvarighet till den reduktion,

som de sakkunniga föreslå för det fall, att den avgående icke räknar så

många tjänstår, att han skulle få hel pension, om han kvarstode i tjänsten

till pensionsåldern. Sådan reduktion synes mig vara alldeles på

sin plats.

c) Om den avgående ej innehaft sin tjänst i minst 5 år, är hel pension

lika med medeltalet av de pensionsunderlag, som han haft under de

sista 5 åren, och ej lika med den befattnings pensionsunderlag, från vilken

avgången sker.

Samma bestämmelse finnes i den civila pensionslagen. Den har

betydelse för det fall, att en lärare under de sista 5 åren fått sitt pensionsunderlag

höjt, antingen genom förflyttning till annan tjänst eller därigenom

att huvudmannen berett honom högre pensionsunderlag i sin

tjänst. Jag finner det riktigt, att folkskollärarna ej i detta avseende

få gynnsammare beräkning av pensionen än statens civila tjänstinnehavare.

Det må påpekas, att för överlärare, rektor eller föreståndare, som

i denna egenskap har högre pensionsunderlag, skall hel pension beräknas

som medeltal av de 10 sista årens pensionsunderlag. Det fordras alltså,

att han i 10 år skall ha haft det högre pensionsunderlaget, för att pensionen

skall bliva lika med detsamma. Detta gäller nu för dövstumskolas

föreståndare.

d) Om den avgående har hustru eller barn, vilka i händelse av hans

frånfälle skulle hava rätt till familjepension, utgår hans pension med

minst det belopp, varmed denna familjepension skulle utgå.

I likhet med de sakkunniga finner jag denna bestämmelse motiverad

därav, att det icke är lämpligt, att familjeförsörjaren uppbär mindre

pension än den, som vid hans frånfälle skulle tillfalla hans efterlevande.

Bestämmelsen kan emellertid få betydelse endast i undantagsfall, då

familjen är stor och pensionsunderlaget litet.

e) Om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknar

10 tjänstår, har han, såsom förut nämnts, icke rätt till pension enligt

reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning. Denna bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

r>9

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 336.

mclse liar från den civila pensionslagen införts i det nu föreslagna reglementet

för pensionsanstalten. Visserligen torde något sådant fall ytterst

sällan komma att inträffa, varför bestämmelsen bär mycket liten praktisk

betydelse. Men skulle sådant fall förekomma, synes det mig principiellt

oriktigt att icke låta den avgående få någon pension. Skulle

hans pension beräknas efter den vanliga avkortningsregeln, skulle den

emellertid komma att svara mot en så hög försäkringsavgift, att en reduktion

synes vara på sin plats. Därför föreslå de sakkunniga, att den

skall beräknas försäkringstekniskt, varav enligt kap. IT § 8 följer, att

den så reduceras, att den ej svarar mot högre försäkringsavgift än den,

som svarar mot en inträdesålder av 27 år. Detta förslag finner jag

lämpligt och ansluter mig alltså till detsamma.

f) Pension åt lärare, som avgår frivilligt efter fyllda 55 år, beräknas

försäkringstekniskt enligt kap. II § 8 och icke efter den mekaniska

regel, som nu gäller enligt pensionsinrättningens reglemente. Denna

senare är något förmånligare. En manlig folkskollärare, som utnämnts

vid 25 års ålder och avgår vid 55 års ålder, får enligt nämnda regel ungefär

63% av hel pension, men efter försäkringsteknisk beräkning 60%.

Den mekaniska regeln gynnar alltså dem, som gå i förtid. Jag finner därför

de sakkunnigas förslag lämpligt, vilket ger den avgående den pension,

som han intjänat under sin tjänstetid.

Som förut nämnts har för närvarande den, som avgår utan rätt till

genast börjande pension, icke någon rätt till uppskjuten pension. Sakkunnigas

förslag i fråga om beräkningen av uppskjuten pensions belopp

lyder:

Kap. II § 10. Uppskjuten tjänstepension beräknas efter ett tjänstepensionsunderlag,

som bestämmes på sätt nedan sägs, och är lika med:

a) detta tjänstepensionsunderlag, om den börjar utgå först vid pensionsåldern,

b) SA av detsamma, om den börjar utgå tidigare.

Tjänstepensionsunderlaget bestämmes så, att tjänstepensionsrättens kapitalvärde

vid avgången är lika med den fond, som beräknas vara samlad för den avgående

genom de försäkringsavgifter, som tillgodoräknats honom enligt § 8 i befattningen;

dock att om avgången icke föranletts av befattningens indragning,

högre försäkringsavgift icke må tillgodoräknas än den tjänstepensionsavgift, som

ålegat befattningshavaren enligt reglementet.

Såsom jag redan uttalat, finner jag det riktigt, att den, som avgår

i förtid, skall bibehålla den pensionsrätt, som han intjänat under sin tjänstetid.

Det får han, om den uppskjutna pensionens belopp beräknas så,

att den motsvarar hela den försäkringsfond, som beräknas vara samlad

Uppskjuten

pensions belopp.

Sakkunnigas

förslag.

Departe
mentschefen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Reduktion ao

pension för

den, som får

ny tjänst.

No gällande

bestämmelser.

60 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

för den avgående. Som synes föreslå de sakkunniga, att den uppskjutna

pensionen skall beräknas på detta sätt, om avgången föranledes av befattningens

indragning. Men i andra fall skall den beräknas så, att den

svarar blott mot den avgåendes egna avgifter, alltså icke mot den del av

fonden, som svarar mot huvudmannens och statens avgifter för honom.

Anledning till denna avvikelse från den rationella beräkningen angiva

de sakkunniga vara, att de icke ansett sig kunna föreslå gynnsammare

beräkning än den som riksdagen godkänt i fråga om vissa icke ordinarie

befattningshavare vid statens affärsdrivande verk. Såsom jag redan

i annat sammanhang framhållit, finner jag mig av samma skäl böra tillstyrka

de sakkunnigas förslag i denna del.

Genom den försäkringstekniska beräkningen bestämmes det pensionsunderlag,

efter vilket den uppskjutna pensionen skall beräknas.

Inträder före pensionsåldern sådan invaliditet, att den avgångne blir

förklarad berättigad till pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,

så blir pensionen lika med 3/4 av pensionsunderlaget. Börjar

pensionen utgå först vid pensionsåldern, blir den lika med pensionsunderlaget.

För folkskollärarnas pensionsinrättning är följande stadgat:

Skulle den, som efter erhållet avsked kommit i åtnjutande av pension,

åter såsom ordinarie lärare tillträda tjänst vid folkskola, skall under

den tid, han sådan beställning innehar, pensionen, om den är större

än lönen, minskas med ett däremot svarande belopp, eller, om densamma

understiger eller jämnt motsvarar lönen, helt och hållet indragas.

Kvarbliver han minst fem år i sådan tjänst, äger han, vid därefter erhållet

avsked, undfå den större pension, vartill denna tjänst kan honom

berättiga. I annat fall må han, efter avskedstagandet, åter tillträda

den honom förut tillagda pension.

Pensionerad lärare, som tjänstgör såsom extra ordinarie eller vikarierande

lärare, är skyldig att under sådan tjänstgöring vidkännas

avdrag å pension med sjuttiofem kronor för läsmånad eller sexhundra

kronor för år, dock med undantag för den händelse att pensionerad

lärare under högst en lästermin vikarierar för sådan lärare, som är tjänstledig

på grund av sjukdom eller annat tillfälligt förfall.

För ålderdomsunderstödsanstalten är stadgat:

Om den, som börjat att uppbära understöd från anstalten, mottager

nytt förordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen

inrättad skola, förlore han understödet för den tid, under vilken

han uppbär lön såsom lärare, dock med undantag för det fall att en

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336. 61

understödstagare vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjänstgörande

lärare under kortare tid vikarierar för denne. Kvarbliver han

vid det nya förordnandet under minst fem år, må han vid dess frånträdande

undfå det större understöd, vartill förordnandet kan berättiga

honom. I annat fall äger han efter avgång från förordnandet åter tillträda

det honom förut tillagda understödet.

De sakkunniga föreslå:

Kap. II § 11. Om den, som avgått på grund av § 1 mom. 1 b), c) eller d)

med genast börjande tjänstepension, sedermera ånyo får med tjänstepensionsrätt i

denna anstalt förenad befattning, är huvudmannen för den nya befattningen skyldig

att anmäla det för pensionsanstaltens styrelse. Från den dag, då rätt till avlöningen

i den nya befattningen inträder, skall tjänstepensionen indragas, om avlöningen

i den nya befattningen överstiger eller är lika med den avlöning, som

skulle tillkommit honom, om han bibehållit den förra befattningen och bestritt

densamma oförvitligt och utan avbrott. Om däremot förstnämnda avlöning understiger

den sistnämnda, skall tjänstepensionen från nämnda dag nedsättas till

det belopp, som utgör skillnaden mellan de båda avlöningarna.

Vid avgång från den andra befattningen återfår han sin förra pension, dock

att, om han avgår efter uppnådd pensionsålder eller på grund av § 1 och den

pension, som bestämmes med hänsyn tagen till den andra befattningen och hans

tjänstgöring såväl i denna som i den första, är större än hans förra pension, han

erhåller denna högre pension; om den andra befattningens tjänstepensionsunderlag

är lägre än den förstas, tilllämpas därvid utan ansökan § 5 mom. 4.

Som synes avviker sakkunnigas förslag väsentligt från nu gällande

bestämmelser. Enligt detsamma må pension i regel utan reduktion

förenas med lön för annan tjänst. Undantag göres endast för pension

vid avgång på grund av invaliditet.

Efter att hava erinrat om att de sakkunniga för pensionsväsendets

centralisering även uttalat sig mot dylik reduktion motivera de saksakkunniga

sitt förslag på följande sätt:

Vore pensionen en nådegåva eller ett understöd, som lämnades endast åt den,

soin vore i behov därav, så vore det rimligt, att den reducerades, om behovet

minskades eller upphörde. Sådan reduktion borde då ske ej blott om behovet

minskades därigenom, att pensionstagaren finge en tjänst av visst slag, utan alltid

när han genom eget arbete skaffade sig viss inkomst och naturligtvis även om

han utan arbete hade tillräcklig inkomst. Det är omöjligt att se, varför en pensionerad

folkskollärare skall få sin pension reducerad, om han får anställning vid

folkskola, men icke om han blir anställd vid en dövstumskola, en sinnesslöanstalt,

en enskild högre läroanstalt o. s. v. Han har under sin tjänstetid arbetat för

Sakkuntiu/as

förslag.

Sakkunnigas

motivering.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.

lägre lön, därför att en del av lönen innehållits och i form av egna avgifter och

statsbidrag gått till pensionsanstalten för beredande av pension. När tjänstetiden

är slut, bör han hava ovillkorlig rätt till denna pension, utan hänsyn till hans

förmögenhetsförhållanden eller hans inkomst av fortsatt arbete i annan tjänst.

Och har han under sin tjänstetid samtidigt bestritt tvenne med pension;-rätt förenade

tjänster, bör han efter tjänstetidens slut hava rätt till oavkortade pensioner

för båda tjänsterna, enär de avlöningar, han uppburit för tjänsterna, varit

reducerade med hänsyn till hans rätt till dessa pensioner.

Anledningen till att dylika reduktioner för vissa (ingalunda alla) fall stadgats

lär hava varit, att man funnit det kunna leda till missbruk, att t. ex. en folkskollärare,

som visste sig kunna med säkerhet räkna på att erhålla förordnande

som extra ordinarie, toge avsked med pension för att fortsätta kanske i samma

tjänst och då i lön och pension sammanlagt uppbära större belopp än förut i lön

som ordinarie. Och det måste medgivas, att om detta skulle förekomma annat än

i rena undantagsfall, så skulle det ådagalägga, att pensionsbestämmelsema vore

oriktigt avvägda. Men felet vore då ej att söka däri, att pensionen under alla

omständigheter utginge med oreducerat belopp, sedan den väl var intjänad, utan

däri att pensionsåldern satts lägre, än som hänsynen till lärarnas tjänsteduglighet

krävde och tillgången på lärarkrafter medgåve. Av båda dessa skäl har den hittills

stadgade pensionsåldern 55 år otvivelaktigt varit för låg. Att den varit för

låg med hänsyn därtill, att lärarna i allmänhet icke vid den åldern äro i behov

av att sluta, är numera allmänt erkänt och har därför pensionsåldern höjts till

60 år. Att den varit för låg med hänsyn till tillgången på lärarkrafter, är tydligt,

då faktiskt lärarbrist rått, en brist som naturligtvis ökats därigenom att tjänstetiden

inskränkts mer än nödigt genom en onödigt tidig pensionsålder. Men härav

följer å andra sidan, att om även härefter någon gång en pensionerad folkskollärare

förordnas som lärare vid folkskola, så kommer det att ske, endast om lärarbristen

fortfar trots de bättre lönerna och den höjda pensionsåldern och därför

något skoldistrikt tvingas att anställa en pensionerad lärare i brist på yngre kraft.

Sådana fall måste bliva sällsynta.

Den som uppnått pensionsåldern, får enligt kap. IY § 10 icke innehava med

pensionsrätt förenad, vare sig ordinarie eller extra ordinarie befattning, med mindre

medgivande därtill lämnats av vederbörande skolöverstyrelse eller folkskolinspektör,

vilket tydligen ej kommer att lämnas i fråga om den, som redan erhållit pension,

i annat fall än då det för huvudmannen är omöjligt att på annat sätt få befattningen

besatt med ''behörig innehavare.

Det är emellertid att märka, att den nu lämnade motiveringen för att pensionen

ej bör reduceras, om den pensionerade får ny tjänst, tar hänsyn endast

till det fall, att den pensionerade uppnått pensionsåldern, när han avgick. Om

han avgått med pension på grund av invaliditet eller sjukdom, men sedermera

blir i stånd att mottaga ny med pensionsrätt förenad tjänst, måste därmed skäl

anses föreligga för den meningen, att han i verkligheten icke varit »för framtiden

oförmögen att behörigen sköta sin tjänst», såsom förutsattes vid pensionens beviljande.

Då kan det alltså vara motiverat att indraga eller reducera den en gång

under en oriktig förutsättning beviljade pensionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

G3

För detta fall föreslå de sakkunniga för pensionsväsendets centralisering, att

det skall kunna i pensionsbestämmelserna stadgas, att det vid avgång på grund

av sjukdom eller invaliditet kan beviljas icke pension, utan provisorisk livränta,

som skall kunna reduceras eller indragas, om det sedermera visar sig, att arbetsoförmågan

var övergående, och ny anställning, som svarar mot vederbörandes utbildning,

kan beredas honom.

I anslutning härtill föreslå vi, att den, som erhållit genast börjande pension

efter avgång på grund av sjukdom eller invaliditet, men sedermera ånyo erhåller

med pensionsrätt i denna anstalt förenad befattning, skall vara underkastad reduktion

eller indragning av sin pension. Däremot skall sådant stadgande icke gälla för

den, som avgått först efter uppnådd pensionsålder.

Principen för reduktionen är den, att pensionen skall få bibehållas endast i

den mån, som må erfordras för att avlöningen i den nya befattningen tillsammans

med den reducerade pensionen må uppgå till det belopp, som befattningshavaren

skulle hava uppburit, därest han kunnat kvarstå i den första befattningen och

kommit i åtnjutande av de ålderstillägg, som han då kunnat under mellantiden

intjäna.

När en pensionstagare, som sålunda fått sin pension reducerad, avgår från

den andra befattningen, återfår han alltid minst den pension, han ursprungligen

fått för den första befattningen. Men om han avgår efter uppnådd pensionsålder

eller på grund av § 1 och den pension, som bestämmes med hänsyn tagen

till den andra befattningen och hans tjänstgöring i såväl denna som den första,

är större än hans första pension, får han denna högre pension. Härvid skall, om

den andra befattningens pensionsunderlag är lägre än den förstas, han anses hava

bibehållit den första befattningens pensionsunderlag, därest han innehaft densamma

i minst 15 år.

Då enligt vårt förslag pensionsanstalten icke skall erhålla årliga uppgifter

från skoldistrikten angående de anställda lärarnas namn, kan pensionsanstalten

icke göra den sålunda föreskrivna reduktionen av pensionen, med mindre pensionstagarens

nyanställning anmäles av huvudmannen. Yi hava därför föreslagit sådan

anmälningsskyldighet.

Frågan huruvida och i vad mån pension bör reduceras, om pensions- Departementstagare

får ny befattning, är tydligen av principiell betydelse. Nu gällande ehefenpensionsbestämmelser

för statens befattningshavare och för andra befattningshavare,

till vilkas pensionering staten lämnar bidrag, innehålla

i detta avseende stadganden av växlande innebörd.

I den civila pensionslagen § 16 stadgas, att reduktion skall ske, om

pension skall förenas med lön eller pension för annan statstjänst; dock

skall reduktion icke ske, om summan av pensionen och lönen eller av

de båda pensionerna understiger 3,000 kronor. Reduktionen drabbar

den de! av pensionen, som beräknas motsvara statens bidrag, men icke

den del, som svarar mot befattningshavarens egna avgifter. Reduktion

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

sker icke, om pensionen förenas med lön eller pension för annan tjänst

än statstjänst, även om staten bidrager till den andra tjänstens lön eller

pension.

Liknande reduktionsregler gälla enligt statens järnvägars pensionslag

och reglementet för arméns pensionskassa.

I pensionsbestämmelserna för de affärsdrivande verkens icke ordinarie

personal givas även föreskrifter om reduktion, liknande dem i den civila

pensionslagen.

I pensionsbestämmelserna för telegrafverkets ordinarie personal

stadgas däremot icke någon dylik reduktion.

Reduktionsreglerna i reglementena för folkskollärarnas pensionsinrättning

samt småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt avvika,

såsom framgår av ovan lämnade redogörelse för dem, från den civila pensionslagens

regler. Reduktionen kan här drabba även den del, som svarar

mot befattningshavarens egna avgifter. Reduktion sker endast, om pensionen

förenas med lön för tjänst, som är delaktig i pensionsinrättningen

eller ålderdomsunderstödsanstalten, alltså icke för statstjänst utan sådan

delaktighet eller för annan tjänst, även om staten bidrager till lönen.

Någon reduktion vid förenande av två pensioner föreskrives icke.

Reduktionsregeln i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt

överensstämmer i princip med regeln i § 19 av reglementet för

folkskollärarnas pensionsinrättning men avser endast de fall, då pension

förenas med lön för tjänst, som är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt.

Alltså kan pension från denna anstalt utan reduktion förenas

med pension för vilken tjänst som helst eller med lön för tjänst, som ej

är delaktig i anstalten.

Det anförda må vara nog för att visa, att nu gällande bestämmelser

strida mot varandra och icke äro grundade på någon hållbar princip.

Det synes mig, att de sakkunniga hava rätt däri, att denna fråga

icke kan få en med billighet och rättvisa överensstämmande lösning,

med mindre man fasthåller vid att pensionen är en uppskjuten lön för

fullgjort arbete. Jag gillar alltså de sakkunnigas förslag, att intjänad

pension icke bör reduceras, även om pensionstagaren skulle komma i

åtnjutande av pension eller lön för annan tjänst. Enligt denna princip

blir det, såsom de sakkunniga framhålla, endast invalidpension, som

bör reduceras, om pensionstagaren får ny befattning och sålunda visar

sig icke längre vara oförmögen till arbete.

Vad de sakkunniga föreslå i fråga om invalidpensions reduktion finner

jag även vara lämpligt. Då pensionstagaren får behålla så mycket av

sin pension, att den tillsammans med lönen i den nya befattningen uppgår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 330. (15

till den lön lian skulle Lava haft i sin förra befattning, om han ej behövt

avgå från densamma, får han den ersättning, som bör tillkomma honom

för den förlust, som den övergående arbetsoförmågan medfört.

Även gillar jag vad de sakkunniga föreslå angående pensionens

storlek efter avgången från den andra befattningen.

De sakkunniga föreslå:

Kap. II § 12. 1. Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för

olycksfall i arbetet äger tillämpning, drabbas av olycksfall i tjänsten och avgår

från befattningen med genast börjande tjänstepension, skall pensionen minskas

med den livränta, som må enligt nämnda lag till honom utgå som ersättning för

olycksfallet, eller, om pensionen icke överstiger livräntan, helt indragas.

För närvarande finnes icke någon dylik bestämmelse.

Beträffande denna bestämmelse har riksförsäkringsanstalten i sitt

förenämnda utlåtande den 4 mars 1919 anfört följande:

Mot de bestämmelser, som av de sakkunniga föreslagits i kap. II § 12 mom. 1

vill riksförsäkringsanstalten anmärka, att enligt dess lydelse avdrag för livränta,

utgående enligt olycksfallsförsäkringslagen, endast skulle få ske i det fall, att befattningshavaren

drabbas av olycksfall i tjänsten och avgår från befattningen med

genast börjande tjänstepension. I alla andra fall av pension (vare sig genast börjande

eller uppskjuten) skulle pensionen utgå från pensionsanstalten utan hänsyn

till livräntan enligt olycksfallsförsäkringslagen. Nu är det visserligen möjligt, att

nämnda livränta under de i 11 § av olycksfallsförsäkringslagen angivna villkor

skulle kunna minskas genom avdrag, men även om avdrag skedde i hela den utsträckning,

som är möjlig, skulle i regeln åtminstone en del av livräntan fortfarande

komma att utgivas av försäkringsinrättningen. I nu ifrågavarande fall

skulle alltså i regel följande förhållande inträffa. Pensionsanstalten utgiver pension

enligt reglementet. Försäkringsinrättningen utgiver enligt olycksfallsförsäkringslagen

någon större eller mindre del av livräntan, vilket belopp ej kan på förhand

närmare angivas. Fn befattningshavare, som skadats genom sådant olycksfall,

varom nu är fråga, som medför livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, skulle

alltså på nu angivna sätt i regel erhålla bättre förmåner än andra befattningshavare.

För undvikande härav föreslår riksförsäkringsanstalten i stället för förslagets

kap. II § 12 mom. 1 följande stadgande, som i sak sammanfaller med

riksförsäkringsanstaltens motsvarande förslag i ämbetsverkets utlåtande den 30

december 1918 över betänkande, avgivet av sakkunniga för pensionsväsendets

centralisering:

Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för olycksfall i arbete

äger tillämpning, drabbas av olycksfall och livränta på grund härav utgår enligt

samma lag, skall pensionen minskas med livräntan, eller, om pensionen icke överstiger

densamma, helt indragas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 299 Käft. (Nr 336.) 9

Reduktion av

pension rid

olif eks fall i

tjänsten.

Sakkunnigas

förslag.

Riksförsak
ringsaustal
ten.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Mgjt.is Proposition Nr 336.

Det är givet, att stadgandet endast avser sådana fall, då livräntan utgår på

grund av försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen, obligatorisk eller frivillig,

i fråga om vilken befattningshavarens huvudman är arbetsgivare i olycksfallsförsäkringslagens

mening. Någon skillnad i nu ifrågavarande avseende mellan obligatorisk

och frivillig försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen torde tydligen icke

böra uppställas. Arbetsgivaren (huvudmannen) betalar i båda fallen försäkringsavgiften.

Departements- Då den av riksförsäkringsanstalten framställda anmärkningen mot

chefm. avfattningen av förevarande bestämmelse synes mig vara befogad, har

jag ansett mig böra förorda en omformulering av densamma i enlighet

med riksförsäkringsanstaltens förslag.

Deduktion av De sakkunniga föreslå:

pension, om

Tagt^eniigt Kap. II § 12. 2. Om sådana avdrag, som omförmälas i kap. I § 5, gjorts

lagen om all- från befattningshavarens avgifter till pensionsanstalten, skall hans tjänstepension

män pensions- minskas med den del av enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till honom

fursäkring, utgående pensionen, som svarar mot de avgifter, som han enligt nämnda lag erSakkunnigas

iagt under den tid, då hans avgifter enligt reglementet sålunda minskats; dock

0,8 U''J'' att pension, som beräknas försäkringstekniskt, så att den motsvarar befattningshavarens

egna avgifter, icke skall på detta sätt minskas.

Denna bestämmelse är en konsekvens av att enligt de sakkunnigas

förslag (kap. I § 7) befattningshavarnas avgifter till anstalten skola minskas

med de avgifter, som må åligga dem enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.

Departements- Den senast nämnda reduktionen är så påtagligt riktig, att jag ej

eiiefen. ^orde behöva motivera min anslutning till förslaget.

Reduktion av För folkskollärarnas pensionsinrättning är stadgat:

udei^föTfri Har pension:-tagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger

hetsstraff. från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflaKU

gråtande gen eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § straffbestämmelser,

lagen skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar

av pensionen anses förverkade och pensionen alltså utgå med endast

en tredjedel av det ursprungliga beloppet.

För ålderdomsunderstödsanstalten är stadgat:

Understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,

förlore sitt understöd.

Sakkunniga föreslå:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 336.

07

Kap. II § 13. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som ej understiger Sakkunniga»

en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, skall under denna tid endast Va förslag.

av pensionen till honom utgå. Om han har anhöriga, vilka för sitt uppehälle iiro

beroende av honom, må pensionsanstaltens styrelse kunna medgiva dem rätt att

under tiden uppbära återstående del av pensionen.

Vad de sakkunniga här föreslå överensstämmer i princip med mot- Departement»- svarande bestämmelser i lagen om allmän pensionsförsäkring och i de rhtfenav

1917 års riksdag godkända pcnsionsbestämmelserna för vissa icke

ordinarie befattningshavare vid statens affärsdrivancle verk. Sakkunniga

ha därför ansett sig oförhindrade att föreslå denna ändring av nu gällande

bestämmelse för folkskollärarnas pensionsi inrättning, ehuru denna intagits

i reglementet med anledning av att 1918 års riksdag infört densamma

i den civila pensionslagen. Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag.

För folkskollärarnas pensionsinrättning är vidare stadgat: indragning a,

Den, som under loppet af fem år sin pension ej uttagit, varder från Pensionpensionsstaten

avförd. Anmäler han sig sedermera ånyo, äger han att Nu sinande

åter tillträda pensionen, dock ej för längre tid tillbaka än från och med

det nästföregående året.

Pensionstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att därtill äga

Kungl. Maj:ts tillstånd, förverkar därigenom pension för den tid, han

utrikes är.

Varder pensionstagare främmande makts undersåte, eller träder han,

utan sådant tillstånd, i främmande stats tjänst, upphör hans rätt till

pension.

För ålderdomsunderstödsanstalten är stadgat:

Den, som under loppet av fem år ej uttagit sitt understöd, varde

från förteckningen å understödstagare avförd. Anmäler han sig sedermera

ånyo, ankomme det på anstaltens direktion, om och i vilken mån

han åter må inträda i sin förra rätt.

Understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort utan att därtill

äga Kungl. Maj ris tillstånd, förverkar därigenom understödet för den

tid, han utrikes är.

Varder understödstagare främmande makts undersåte, eller träder

han utan Kungl. Maj ris tillstånd i främmande statstjänst, upphör hans

rätt till understöd.

De sakkunniga hava icke upptagit dessa bestämmelser. Sa förslag3

Även jag anser, att de böra utgå. Det synes ej vara skäl att stadga Depån,,némskortare

preskriptionstid för förfallna pensionsbelopp än eljest är stadgat.

Och den omständigheten, att pensionstagare bosatt sig å utrikes ort eller

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj ds Proposition Nr 336.

blivit främmande makts undersåte, synes ej böra motivera att beröva

honom den pension, som han med sitt arbete intjänat.

tm för vaken För pensioiisinrättningen är stadgat:

pensun utgå,-. Pension beräknas för fulla månader och vidtager med månaden

bestäm,1,uhel näst efter den, under vilken lönen blivit frånträdd.

Pension upphör att utgå med den månad, under vilken pensionstagare

avlidit eller pension&rätt förlorats.

För understödsanstalten gälla liknande bestämmelser.

Sakkunnigas De sakkunniga föreslå:

förslag.

Kap. II § 14. Genast börjande tjänstepension utgår från och med månaden

näst efter den, då befattningen frånträdes.

Uppskjuten tjänstepension börjar utgå, när den avgångne på grund av varaktig

oförmåga till arbete förklaras berättigad till pension enligt lagen om allmän

pensionsförsäkring, dock senast vid den för befattningen stadgade pensionsåldern.

Tjänstepension utgår till och med den månad, under vilken pensionstagaren

avlider.

Departements- Som synes överensstämmer förslaget i fråga om genast börjande

chefen, pension med vad som nu gäller.

I fråga om uppskjuten pension överensstämmer det i huvudsak

med vad som nu gäller för vissa icke ordinarie befattningshavare vid

statens affärsdrivande verk.

Jag har intet att erinra mot förslaget.

Årliga pensionsavgifter.

Nu gällande

bestämmelser.

För pensionsinrättningen gälla nu följande bestämmelser om årsavgifter.

1) Varje lärare, som vid årets början innehar tjänst med delaktighet

i pensionsinrättningen, erlägger en årsavgift av 3 7, % av pensionsunderlaget.

2) Skoldistrikt erlägger icke avgift för sina lärare vid den egentliga

folkskolan.

3) Annan huvudman erlägger för varje vid årets början upprättad

lärartjänst, som är delaktig i pensionsanstalten, 6 2/3 % av pensionsunderlaget.

4) Huvudman svarar även för befattningshavarens avgift, med rätt

att göra motsvarande avdrag av hans lön.

5) Staten erlägger dels för lärartjänst vid av skoldistrikt upprättad

egentlig folkskola 6 2/3 % av pensionsunderlaget, dels därutöver för varje

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Proposition Nr 330. 69

1 pensionsinrättningen delaktig tjänst 2 % av pensionsunderlaget, om

tjänsten vid årets början innehaves av man eller är vakant etter manlig

innehavare, samt 4%, om tjänsten vid årets början innehaves av kvinna

eller är vakant efter kvinnlig innehavare.

Till understödsanstalten erlägger huvudmannen en årsavgift av 18

kronor för varje i anstalten delaktig tjänst, dock icke för vikarie vid

ordinarie förskollärareänst. Läraren är skyldig att a sin lön vidkännas

ett årligt avdrag av 7 kronor.

De sakkunniga föreslå:

Kap. IV § 11. 1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 5

omförmält avdrag skall erläggas av befattningshavare, som har tjänstepensions
rätt

enligt § 1, är: o

för extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anstånd lärare

ävensom för vikarie 1 % av tjänstepensionsunderlaget, för annan befattningshavare

3 Vs % av detsamma.

2. För innehavare av befattning vid av skoldistrikt inrättad folkskola erlägger

skoldistriktet icke någon avgift, dock att, därest befattningshavarens tjänstepensionsunderlag

är högre än det enligt § 3 mom. 2 bestämda, en åilig avgift av

2 Va % av förhöjningen skall erläggas för extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande

ett läsår, anställd lärare sam 62/s % av förhöjningen för annan lärare.

För innehavare av annan befattning, som i § 1 sägs, erlägger huvudmannen

en årlig avgift av 2 Va % av tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie eller på

viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare samt 6*/$ % av tjänstepensionsunderlaget

för annan lärare.

Ur de sakkunnigas motivering må anföras vad de yttra om beräkningen

av avgiften för de obefordrade lärarna:

De obefordrade lärarna vid folkskolan äro nu delägare i småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och hava där ett tjänstepensionsunderlag av 450

kronor samt erlägga en avgift av 7 kronor. Om nu, såsom vi föreslå, deras tjänstepensionsunderlag

höjes till ®A av deras fastställda minimiavlöning, bör man icke

höja deras avgift med större belopp, än som kan anses motsvara den ökade kostnad,

som uppkommer för pensionsanstalten därigenom, att de obefordrade komma

att erhålla högre pensioner än hittills, om de pensioneras som obefordrade. Höjde

man de obefordrade lärarnas avgifter mera, skulle det innebära, att man överflyttade

på dem en del av den pensionskostnad för de befordrade, som staten redan

åtagit sig. Det är nu icke möjligt att beräkna nämnda ökning i pensionsanstaltens

kostnader. Men det är tydligt, att densamma blir mycket ringa, då

numera, sedan även småskolans lärare kunna bliva ordinarie, det måste bliva sällsynt,

att en lärare kvarstår som obefordrad ända tills han pensioneras. Yi ha

därför ansett oss kunna föreslå en så låg tjänstepensionsavgift för de obefordrade

som 1 % av tjänstepensionsunderlaget. Det innebär, att tjänstepensionsavgiften för

en befordrad lärare vid den egentliga folkskolan höjes från 7 kronor till 12 kronor

Sakkunniga*

förslag.

Sakkunnigas

motivering.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

75 öre för man och 11 kronor 25 öre för kvinna samt för en obefordrad lärare

vid småskolan från 7 kronor till 10 kr.

’>ep<ciufen''ts Som synes överensstämma de föreslagna bestämmelserna nära med

vad som nu gäller för pensionsinrättningen, utom i fråga om de obefordrade.

Vad dessas avgifter angår, finner jag förslagets motivering sådan, att jag

biträder detsamma.

För de sakkunnigas beräkning av statens avgift lämnas redogörelse

längre fram. Fn formell olikhet med avseende på denna avgift är att

den icke fixeras i reglementsförslaget. I stället angives den princip,

efter vilken den skall beräknas. Detta synes även mig vara lämpligt.

övergångs- Som vanligt vid pensionsreglering är det nödvändigt att genom

siadganden. särskilda stadgande! förmedla övergången till den nya ordningen. Med

^förslag1 oc//1 avseende på tjänstepensionerna föreslå de sakkunniga följande:

motivering. 1) Enligt den allmänna regeln är hel pension lika med medeltalet

av den avgåendes pensionsunderlag under de senaste fem åren. Tilllämpades

denna regel vid övergången, skulle hel pension för folkskollärare,

som avgår t. ex. år 1920, bliva lägre än för folkskollärare, som avgått

år 1919. Ty för den senare har hel pension bestämts enligt nu gällande

reglemente och sålunda satts lika med pensionsunderlaget under år 1919.

Därför föreslå de sakkunniga den övergångsbestämmelsen, att när hel

pension skall beräknas för den, som före den 1 jan. 1919 innehaft befattning,

som varit förenad med pensionsrätt i pensionsinrättningen eller

understödsanstalten, avlöningen skall anses hava varit bestämd efter de

grunder, som äro gällande efter den 1 januari 1919, och pensionsunderlaget

bestämt efter denna avlöning enligt det nya reglementets bestämmelser.

2) De sakkunniga föreslå, att för den, som före den 1 januari 1919

uppburit pension från pensionsinrättningen eller före den 1 januari 1920

från understödsanstalten, skall för tiden efter den 1 januari 1920 pensionen

höjas med ett belopp, som med 300 kronor överstiger hälften av pensionens

eller understödets förutvarande belopp, dock att sålunda förhöjd

pension, om den tidigare utgått från pensionsinrättningen, icke må

överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000 kronor och, om den tidigare

utgått från ålderdomsunderstödsanstalten, icke må understiga 600 kronor.

Som motivering för denna övergångsbestämmelse anföra de sakkunniga:
Sedan

lång tid tillbaka hava från särskilda av riksdagen beviljade anslag

utgått fyllnadsunderstöd till behövande pensionärer från folkskollärarnas pensionsinrättning

och från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, varigenom

alltför låga pensioner bragts upp till vissa bestämda minimibelopp. Dessa minimi
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ts Proposition Nr 33(i.

71

belopp fastställdes av 191G års riksdag till 800 kronor för pensionärer från pensionsinrättningen

och till 400 kronor för pensionärer från ålderdomsunderstödsanstalten.

Under åren 1917 och 1918 hava dessutom till samtliga pensionärer

från de ifrågavarande pensionsanstaltema utgått krigstidstillägg av statsmedel.

Då emellertid från början den regeln införts, att, från sistnämnda tillägg frånräknats

fyllnadsunderstöd, då sådant erhållits, har det befunnits enklare att för

år 1919 lämna den hjälp, varom här är fråga, blott under en enda form, nämligen

såsom krigstidstillägg. Det är uppenbart, att, sedan särskilda krigstidstillägg

icke komma att beviljas, fyllnadsunderstöd åter måste komma att utgå,

och det synes vara betingat av både billighet och rättvisa, att dessa sättas till

något högre belopp än förut.

De ifrågavarande fy lin adsun dersti klen kunna emellertid sägas hava haft jämväl

en annan uppgift än att bringa de svagast ekonomiskt ställda pensionärerna

en välbehövlig hjälp. De hava också utjämnat skillnaden i pensionernas storlek

för de lärare, som avgått för längre tid tillbaka, och för dem, som tagit avsked

under de senare åren. Den största skillnaden i förevarande hänseende har, om

man blott tager hänsyn till helt pensions- eller helt understödsbelopp, sålunda

blivit för manlig lärare vid folkskola 213 kronor, för kvinnlig sådan lärare 100

kronor och för lärare vid småskola 50 kronor.

Det synes oss vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att en liknande utjämning

alltjämt måtte äga ruin. Enligt nu gällande bestämmelser erhåller en

manlig folkskollärare, som pensioneras under år 1919, i hel pension 2,250 kronor

och kvinnlig sådan lärare 1,875 kronor, under det att motsvarande belopp för

dem, som erhöllo avsked under år 1918, äro respektive 1,013 och 900 kronor.

Skillnaden blir alltså 1,237 och 975 kronor. För lärare vid småskola m. fl. skulle,

om det av oss framlagda reglementsförslaget vinner tillämpning, skillnaden bliva

938 för manlig och 788 kronor för kvinnlig lärare.

Det måste framstå såsom i hög grad obilligt, att exempelvis en manlig folkskollärare,

som avgått omedelbart före den 1 januari 1919 skall uppbära en pension,

vilken med nära 1,250 kronor understiger den, som tillkommer en sådan lärare,

vilken pensioneras kort efter nämnda dag. Båda ha ju under sin tjänstetid utfört

samma arbete och därunder uppburit i det hela taget samma avlöning. Ofta

kan det bero på en ren tillfällighet, om läraren kommit att avgå före eller efter

angivna dag.

Också hava vid olika tillfällen från under de senare åren pensionerade lärare

framställning gjorts, att en blivande pensionsreglerirg måtte på något sätt

få retroaktiv verkan, så att även de måtte få komma i åtnjutande av dess förmåner.

Säkerligen har man, om något nu ej göres, att motse allt flera sådana

framställningar, och det synes knappast vara möjligt att helt tillbakavisa dem.

Givetvis är det en fördel, om ifrågavarande spörsmål kunde ordnas i samband

med pensionsregleringen i övrigt. Vi hava därför ansett oss böra föreslå,

att bland övergångsstadgandena intoges bestämmelse om att för åstadkommande

av en sådan utjämning, som här avses, pensioner med förhöjda belopp måtte utgå

till lågt pensionerade lärare. Det synes oss rimligt, att en manlig folkskollärare, vilken

pensionerats enligt de bestämmelser, som gällde före den vid 1918 års lag
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kiingl. Maj:ts Proposition Nr 336.

tima riksdag beslutade regleringen, i hel pension erhåller 1,800 kronor i stället för

1,013 kronor, alltså 450 kronor mindre än som utgår till manlig folkskollärare, som

pensioneras enligt de nya bestämmelserna. Motsvarande skillnad har, såsom av

det föregående framgår, förut varit 213 kronor. Det föreslagna beloppet, 1,800

kronor, hava vi tänkt oss som det maximum, till vilket pensionen genom tilläggspension

skulle kunna höjas.

Att höja pensionerna för alla redan pensionerade folkskollärare till nyssnämnda

belopp synes oss icke böra ifrågasättas. Givetvis böra även för dem, som hava

ännu lägre pension, tilläggspensioner utgå, och dessa synes oss böra bestämmas

till jämförelsevis högre belopp för dem, som hava de minsta pensionerna. Detta

syfte bör enligt vår mening tillgodoses på samma sätt, som tillämpats i fråga om

krigstidstilläggen under år 1917 och år 1918, d. v. s. därigenom att det fastställes

dels ett fixt belopp, dels ett belopp, som står i bestämt förhållande till den förut

åtnjutna pensionen. Denna anordning motsvarar också, vad som av oss föreslagits

i fråga om familj epensioneringen.

Yi föreslå, att tillägget skall utgå med dels 300 kronor, dels ett belopp motsvarande

hälften av den redan utgående pensionen. Detta överensstämmer nära

med den ovan nämnda ökningen från 1,013 till 1,800 kronor. Tillämpas den

sagda bestämmelsen på kvinnlig folkskollärare med hel pension enligt förut gällande

bestämmelser eller 900 kronor, bleve den förhöjda pensionen 1,650 kronor.

För lärare, som åtnjuter högsta nu utgående understöd från ålderdomsunderstödsanstalten,

skulle den bliva 975 kronor.

Emellertid finnas ej så få lärare, vilka uppbära pensioner, som betydligt understiga

de ovan angivna högsta beloppen av 1,013, 900 och 450 kronor. För

dessa skulle i många fall pensionen även efter en höjning enligt den av oss föreslagna

regeln bliva alltför låg. För att förekomma detta böra fortfarande som

hittills fastställas vissa minimibelopp. I stället för de nu bestämda beloppen av

800 resp. 400 kronor föreslå vi 1,000 kronor och 600 kronor, alltså en höjning i

båda fallen av 200 kronor.

Som förut angivits, hava tilläggsunderstöd förut utgått blott till dem, som

styrkt sig vara i behövande omständigheter. Detta har nog i verkligheten icke

betytt någon större begränsning av understödstagamas antal. De personer, som

det bär gäller, befinna sig, på grund av den låga avlöning de under sin tjänstetid

åtnjutit, nästan utan undantag i sådana ekonomiska omständigheter, att de äro i

behov av det understöd, som kan komma i fråga. Att fortfarande bibehålla en

sådan begränsning som den här angivna skulle uppenbarligen ej komma att stå

i överensstämmelse med det avsedda syftet att åvägabringa allmän utjämning i

pensionernas storlek. Yi hava därför föreslagit, att tillägg skulle utgå till alla

de pensionstagare, som med hänsyn till förutvarande pensioners storlek skulle

kunna därav komma i åtnjutande. Vi vilja i detta sammanhang erinra därom,

att krigstidstilläggen under år 1918 utgått utan någon föregående prövning av

pensionstagamas ekonomiska ställning. Genom en sådan anordning, som vi förorda,

undvikes också en tidsödande och dyrbar administration. Förut hava ansökningar

fått ingivas varje år, och dessa hava måst prövas av olika myndigheter, varvid i

många fall kompletterande upplysningar behövt inhämtas. Med vårt förslag skulle

tilläggen utan vidare kunna utbetalas på samma sätt som pensionerna i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7!»

Kung!. Maj:ts Proposition Nr .9.96*.

3) Lärare, vars Jön reglerats vid 1918 års riksdag, men som icke

ingått på denna lönereglering med därvid fästade villkor, är enligt riksdagens

beslut berättigad till pension enligt hittills gällande bestämmelser.

Detsamma föreslå de sakkunniga i fråga om lärare, som varit delägare

i pensionsinrättningen eller understödsanstalten och vars lön icke reglerats

vid 1918 års riksdag och som icke erhåller befattning, som är förenad

med pensionsrätt enligt de nya bestämmelserna (alltså t. ex. slöjdlärare

vid folkskola eller lärare vid skyddshem, om deras befattningar

icke regleras). Slutligen föreslå de samma stadgande i fråga om lärare,

som efter att hava avgått från en befattning med pension från folkskollärarnas

pensionsinrättning, den 1 januari 1920 innehar befattning,

vilken varit delaktig i nämnda pensionsinrättning.

4) I anslutning till vad som föreslagits enligt punkt 1) här ovan

hava de sakkunniga förordat, att de enligt kungörelse den 31 dec. 1918

utgående understöden till sådana äldre lärare, som avgått så tidigt, att de

icke kunnat erhålla pension, skola höjas, så att de skulle komma att utgå

till samma belopp som de föreslagna minimibeloppen för redan pensionerade

lärare, alltså till 1,000 kronor för icke pensionerade folkskollärare och

600 kronor för icke pensionerade småskollärare. Samtidigt skulle understöden

förvandlas till pensioner, som skulle utgå utan att årliga ansökningar

behövde göras. Dessutom skulle sådan äldre icke pensionerad

lärare, som ej redan erhållit understöd enligt ifrågavarande kungörelse

och som visar sig fylla de i densamma uppställda villkoren, kunna av

pensionsanstaltens styrelse förklaras berättigad till pension med motsvarande

belopp.

De sakkunnigas motivering för detta övergångsstadgande lyder:

Utom de i mom. 2 avhandlade tilläggsunderstöden till pensionerade lärare

liava understöd sedan flera år tillbaka utgått jämväl till äldre lärare, som tagit

avsked, innan pensionering införts för lärare vid folk- och småskolor. Sålunda

utgå understöd till folkskollärare, som avgått före år 1867, och till lärare vid

småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilka

tagit avsked före år 1891. Dessa understöd utgå från och med år 1917 med 800

kronor till lärare av förra och med 400 kronor till lärare av den senare gruppen,

alltså med samma belopp som varit minimipensioner för motsvarande grupper.

Enligt vad vi inhämtat hava understödstagamas antal varit 5 inom den förra

och omkring 90 inom den senare gruppen. Grivetvis är en ganska snabb nedgång

i antalet att vänta. Enligt vad erfarenheten givit vid handen, kan det emellertid

också hända, att en eller annan understödstagare särskilt av sistnämnda gruppen

kan tillkomma.

Även de nu ifrågavarande lärarnas pensionsfråga hava vi ansett böra lösas

i samband med den övriga pensionsregleringen. Vi hava därför föreslagit, att

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 299 höft. (Nr 336.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Departements

chefen.

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 336.

understöd alltjämt skulle utgå till den, som redan en gång tillerkänts sådant. De

skulle icke såsom förut skett årligen behöva ingiva ansökning därom. Det liar

nog knappast hänt, att den, som eu gång erhållit understöd, sedan blivit nekad

att fortfarande bekomma sådant, såvida han passat på att ingiva förnyad ansökning.

Genom den nya anordningen skulle alltså även i detta fall administrationen

betydligt förenklas. Skulle tilläventyrs någon tillkomma, vilken visade sig vara

berättigad till understöd enligt de villkor, som tillämpats för de andra, skulle

sådant kunna tillerkännas honom.

Vad beloppen angå hava vi helt naturligt stannat vid 1,000 och 600 kronor

eller de av oss i mom. 2 föreslagna minimibeloppen.

5) Om en befattning, som förut icke varit delaktig i vare sig pensionsinrättningen

eller understödsanstalten, regleras och förenas med pensionsrätt,

må, enligt vad ovan sagts, pensionsanstalten kunna på framställning

av huvudmannen förordna, att reglementet skall hava retroaktiv

giltighet för befattningens dåvarande innehavare. Denne får därigenom

rätt att räkna tjänstår.även för tid före regleringen. För den förbättring

av hans pension, som därigenom kommer honom till del, skall huvudmannen

enligt kap. I § 8 erlägga en engångsavgift, varav dock befattningshavaren

skall genom att vidkännas löneavdrag ersätta honom den

del, som svarar''mot de avgifter denne själv skulle erlagt under tjänstetiden

före regleringen, om reglementet då varit gällande.

För att nu påskynda regleringen av ifrågavarande befattningar

(andra övningslärare än slöjdlärare, lärare vid skyddshem, lärare vid

enskild skola eller enskilt småskoleseminarium) och förbättra dessa lärares

pensioner föreslå de sakkunniga den övergångsbestämmelsen, att huvudmannen

skall helt befrias från sin andel av engångsavgiften, om tjänstens

reglering och anmälning sker före den 1 juni 1921, och till hälften befrias,

om reglering och anmälning sker senare. Befattningshavarens andel

i avgiften skall däremot utgå, därest befattningshavaren ej begär att

bliva befriad från motsvarande löneavdrag, i vilket fall hans pension

i stället i motsvarande mån nedsättes.

Till de av de sakkunniga sålunda framlagda förslagen om övergångsstadgandena

i fråga om tjänstepensioneringen uttalar jag min anslutning.

Att till grundval för beräkning av pensionsunderlaget läggas uteslutande

de avlöningsbelopp, som fastställdes vid 1918 års lönereglering,

överensstämmer med vad redan är stadgat i reglementet för folkskollärarnas

pensionsinrättning och för övrigt med vad som tillämpats vid

föregående löneregleringar.

Den här ovan under punkt 2) angivna bestämmelsen innebär tydligen

en ganska genomgripande förbättring av tidigare beviljade pen
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 336.

sioner. Eu reglering på detta område synes mig emellertid vara i hög

grad påkallad. Den står oekså i full konsekvens med de av riksdagen

redan vidtagna åtgärderna. Dessa hava tydligen haft till syfte dels att

det ekonomiska stödet åt de gamla lärarna på deras ålderdom måtte

åtminstone någorlunda kunna motsvara sitt ändamål, dels att alltför

stor disproportion mellan nya och äldre pensioner måtte undvikas. Det

är tydligen just dessa båda syften, som de sakkunniga med förevarande

förslag velat tillgodose. Vad de föreslagna beloppen angår, finner jag

dem vara väl avvägda med hänsyn såväl till de nya prisförhållanden

på livsförnödenheter, man måste räkna med, som till de nya pensionernas

storlek. Den av de sakkunniga för dessa belopp anförda motiveringen

synes mig vara övertygande. Minimibelopp av 600 och 1,000

kronor kunna icke under nuvarande förhållanden anses vara för högt

tilltagna, om de skola kunna motsvara sitt syfte, varför en höjningTned

200 kronor av de nuvarande beloppen synes mig vara det minsta, som bör

ifrågakomma. Och maximibeloppen — 1,800 kronor för manlig och 1,650

kronor för kvinnlig folkskollärare samt 975 kronor för småskollärare —

bliva procentuellt räknat lägre i förhållande till de nya pensionerna än

de förut garanterade beloppen av 800 och 400 kronor i förhållande till de

pensionsbelopp, med vilka man haft att jämföra dem. En synnerligen

stor fördel innebär anordningen, att understöden skola erhålla karaktär

av förhöjda pensiofier, som skola utgå utan förnyad ansökan. Redan nu

pålägga de många ansökningarna, deras granskning och fullständigande

med felande uppgifter myndigheterna ett synnerligen omfattande arbete.

Tydligen skulle hädanefter ansökningarnas antal bliva betydligt större

och därför påkalla en ännu mera tidsödande behandling, som uppenbarligen

skulle åsamka statsverket avsevärda kostnader.

Den övergångsbestämmelse, som avses i punkt 3) här ovan, överensstämmer

med beslut, som fattats av 1918 års lagtima riksdag i samband

med den då beslutade löneregleringen för lärarpersonalen vid olika läroanstalter.

Vad som upptages under punkt 4) synes mig vara en nödvändig

konsekvens av vad som angives under punkt 2). Understöden åt de

äldre lärare, som avgått, innan ordnade pensioneringsförhållanden för

dem voro- genomförda, hava nämligen alltid av riksdagen ställts i omedelbart

samband med fyllnadsunderstöden åt de lågt pensionerade. .

Det syfte, som avses med bestämmelsen under punkt 5), synes mig

vara väl värt att främjas på det sätt, som av de sakkunniga föreslagits.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Förutom dessa av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelser

angående tjänstepensionerna anser jag emellertid, såsom jag redan uttalat,

följande bestämmelse vara önskvärd:

Om lärarinna, som den 1 januari 1920 är anställd vid småskola eller

mindre folkskola eller som biträdande lärarinna vid egentlig folkskola,

avgår före den 1 januari 1930 med rätt till genast börjande pension enligt

ka,p. IV § 9, må hennes pension icke understiga 1,000 kronor eller den

mindre pension, vartill hon skulle vara berättigad, om hon kvarstode

till pensionsåldern.

s. 77 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj-is Proposition Nr 33(i.

77

2. Folkskollärarnas in. fl. familjepensionering.

För närvarande gäller, att manliga delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning

äro skyldiga att tillhöra folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Kvinnliga delägare däremot äga icke skyldighet men väl rättighet

att ingå i kassan, om anmälan därom göres inom viss fastställd tid. Blott

ett fåtal kvinnor hava begagnat sig av denna rätt. För närvarande har

kassan blott 4 kvinnliga delägare.

Utom delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning äro ock manliga

delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt pliktiga att tillhöra folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. Samma skyldighet åligger jämväl

statens folkskolinspektörer ävensom ordinarie chef och ledamot i läroverks-

och skolöverstyrelsen, som vid sin utnämning tillhörde ifrågavarande

kassa.

För delägare i småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

finnes icke familjepensionering anordnad.

Lärarlönenämnclen har i sitt betänkande om änke- och pupillpensionering

föreslagit, att rätten för kvinnlig befattningshavare att såsom

delägare inträda i kassan skulle upphöra, men att i stället sådan rätt

skulle utan anmälan och utan avgift tillkomma lärarinna, vars man är

död och som har barn under 21 års ålder.

Dessutom har nämnden framlagt förslag till författning angående

pensionering av änkor och barn efter avliden småskollärare.

De sakkunnigas förslag angående vilka befattningshavare, som skulle

äga rättigheter och skyldigheter att för sin familjepensionering tillhöra

pensionsanstalten, angivas dels i kap. IV § 1, som redan återgivits å sid. 32,

dels i kap IV § 2, som lyder:

Kap. IV § 2. De rättigheter och skyldigheter, som med avseende på familj

epensioneringen stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma nedan

angivna befattningshavare:

a) befattningshavare, som är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt,

b) ordinarie folkskolinspektör i statens tjänst,

c) chef och ledamot i skolöverstyrelse, vilken vid tillträdet av sin tjänst hade

rätt till familjepension i denna pensionsanstalt eller i pensionsanstalt, som omförmäles

i kap. I § 3.

Familjepcn
sioneringens
omfattning.

Nu gällande

bestäm melser.

Lärarlönenämndens

förslag.

Sakkunniga*

förslag.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Sakkunnigas

motivering.

78 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

Dessa stadganden innebära, att familj epensioneringen skall avse

samma grupper av befattningshavare som förut, varjämte följande

nya grupper tillkomma:

a) manliga småskollärare,

b) kvinnliga lärare, som skola vara skyldiga att deltaga i familjepensioneringen,

c) extra ordinarie och vikarierande lärare, som hava tjänstepensions
rätt.

Angående upptagandet av småskollärarkåren hänvisa de sakkunniga

till lärarlönenämndens förslag och till de därom avgivna enhälligt tillstyrkande

yttrandena.

Efter att hava erinrat om i huru ringa utsträckning den frivilliga

anslutningen till änke- och pupillkassan av lärarinnorna begagnats,

vilket förhållande syntes bero dels på den jämförelsevis höga avgiften

— l2/3% av delaktighetsbeloppet, d. v. s. för folkskollärarinna 6 2/3 % av

familjepensionsunderlaget —, dels därpå, att vederbörande i regel icke

hava något omedelbart intresse av delaktigheten vid den tidpunkt, då

denna måste sökas, samt efter att vidare hava framhållit, att lärarlönenämndens

förslag, sedan de av nämnden föreslagna avlöningsprinciperna

icke blivit godtagna, måste anses vara ur räkningen, yttra de sakkunniga

om sin egen ståndpunkt följande:

Yi hava ansett en annan väg för denna frågas lösande vara att föredraga.

Vi föreslå nämligen, att alla kvinnliga lärare skola liksom de manliga vara skyldiga

att erlägga familj epensionsavgift och sålunda deras omyndiga barn berättigade

till pension vid deras frånfälle, oberoende av om fadern lever eller ej. Enär här

ingen motsvarighet finnes till pensionen åt änka efter avliden manlig lärare och

enär giftermålsfrekvensen bland de kvinnliga lärarna är lägre än bland de manliga,

visar beräkningen, att de kvinnliga lärarnas familj epensionsavgift kan sättas

så lågt som till 1 % av familj epensionsunderlaget. Sålunda skulle denna avgift,

med tillämpning av den från och med år 1919 gällande lönereglering, komma att

uppgå för t. ex. en ordinarie folkskollärarinna till 6 kr. 75 öre för år och för en

ordinarie småskollärarinna till 5 kr. 48 öre för år. Från lärarinnornas sida torde

vid sådant förhållande någon befogad invändning mot vårt förslag, såsom medförande

för dem alltför betungande avgifter, ej kunna framställas. För staten

medför lärarinnornas medtagande i familj epensioneringen icke någon kostnad.

I fråga om förslaget om familjepensioneringens utsträckning att

omfatta jämväl icke ordinarie lärare yttra de sakkunniga:

Anledningen till att vi medtagit även dem är givetvis, att vi ansett denna

rätt kunna vara av stor betydelse för dem, som ingå äktenskap som obefordrade.

Visserligen kan det för den obefordrade manliga läraren bliva ganska betungande

att av sin knappa lön erlägga den av oss beräknade avgiften (74 kr. för

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 336.

79

manlig lärare i folkskolan och 66: 67 kr. för manlig lärare i småskolan). Men

det är att märka, att om vi ej beräknat denna avgift för de obefordrade, skulle

det varit nödvändigt att något höja avgiften för de befordrade. Genom att erlägga

avgift redan som obefordrad minskar läraren alltså sin avgift som befordrad.

Även om han ej gifter sig som obefordrad, har han alltså fördel av att hava

erlagt avgift även före sin befordran. För staten kommer familjepensionsrättens

utsträckande till de obefordrade icke att medföra någon ökad utgift, enär avgiften

av oss så beräknas, att den motsvarar hela värdet av familjepensionsrätten (se

specialmotiveringen till § 11). Dessutom är det för staten en fördel, att de äro

med i familj epensioneringen och erlägga sin avgift, enär därigenom beräkningen

av den erforderliga avgiften blir säkrare. Den blir nämligen då mindre beroende

av om medelåldern vid befordran skulle något höjas över den vid beräkningen

antagna.

Till det förslag angående familjepensioneringens omfattning, som

de sakkunniga framlagt, kan jag utan förbehåll ansluta mig.

I första hand avser detta förslag helt naturligt delaktighet i familj epensioner

för de grupper av befattningshavare, som redan tillhöra folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, varjämte detsamma även går ut

på vissa betydelsefulla utvidgningar och förändringar.

Att rätt till familjepensionering skall beredas åt manliga småskollärare

finner jag vara självfallet. Jag vill härutinnan blott erinra

därom, att riksdagen alltid bifallit de framställningar om pension åt

avlidna småskollärares efterlevande, som under de två senare åren blivit

gjorda.

Att familjepensionering på lämpligt sätt bör beredas jämväl för de

kvinnliga lärarna, därom bär egentligen icke olika meningar gjort sig

gällande. Då emellertid den nuvarande anordningen visat sig fullständigt

ineffektiv och då den av lärarlönenämnden förordade utvägen icke

gärna torde komma i fråga, synes mig den enda lösningen vara att,

såsom de sakkunniga föreslagit, åter göra familjepensioneringen obligatorisk

för lärarinnorna, men grunda densamma på avgifter, som äro avpassade

efter lärarinnornas giftermålsfrekvens. Såsom de sakkunniga

visat, bliva dessa avgifter så små, att de icke kunna anses betungande

för lärarinnorna.

Vad slutligen angår skyldighet även för icke ordinarie befattningshavare

att vara delaktiga i familjepensioneringen, så har jag haft anledning

att beröra denna fråga redan då jag yttrade mig om deras tjänstepensionering.

Visserligen komma av naturliga skäl de fall att bliva

jämförelsevis få, då en lärare, som vid sin död är obefordrad, efterlämnar

änka och barn. Men dessa fall äro tydligen mycket ömmande och behovet

av pension åt de efterlevande synnerligen stort. Då härtill kommer

Döpa) ternenl

cliefon.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Rätt till familjepension.

Nu (fällande

bestämmelser.

Sakkunnigas

förslag.

80 Kung1. Maj.ts Proposition Nr 336.

att ju tidigare avgiften börjar att erläggas desto lägre kan den sättas,

synes det mig uppenbart, att de obefordrade lärarna böra vara delaktiga

i familjepensioneringen. Det må även framhållas, att den som

lämnar skolan, innan han blir befordrad, bibehåller den familjepensionsrätt,

som svarar mot de erlagda avgifterna.

I reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa stadgas:

Änka eller barn efter avliden delägare i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa vare, under de i detta reglemente stadgade villkor, berättigad

till pension från kassan, utan avseende å boets större eller mindre

tillgångar.

Har delägare ingått äktenskap på sotsängen, vare änkan icke till

pension berättigad. Oberättigad till pension vare ock lagligen frånskild

hustru ävensom de styvbarn, delägaren efterlämnar.

Änka, som ingår nytt gifte, förlorar den pension, hon innehar efter

avliden man.

Barn efter delägare vare berättigade till pension intill aderton

års ålder; dock upphöre pensionsrätten för dotter vid ingående av äktenskap

före nämnda ålder.

Son eller ogift dotter, som av sinnes- eller kroppssjukdom eller ock

av särskilt lyte är oförmögen till arbete, må dock, i saknad av annan tillgång,

efter direktionens omprövning, även efter fyllda aderton år tilldelas

ett understöd till högst halva beloppet av moderns pension, så

länge vederbörligen styrkes, att understödstagarens sjuklighet och oförmögenhet

till arbete samt utblottade tillstånd fortfara. (Kungörelse d.

21 juni 1901 n:r 53.)

De sakkunniga föreslå:

Kap. Ill § 1. När den, som innehar eller tidigare innehaft med familjepensionsriitt

i denna anstalt förenad befattning, avlider och efterlämnar änka och

arvsberättigat eget barn, tillkommer dem under nedan angivna villkor familjepension.

Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det ingås

a) efter det mannen fyllt 65 år,

b) under det mannen lider av sjukdom, som inom 6 månader efter äktenskapets

ingående medför hans död, och utan att genom äktenskapet barn legitimeras;

dock ankomme på pensionsanstaltens styrelse, där anledning finnes antaga,

att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid äktenskapets ingående icke varit för

vederbörande bekant, att pröva, huruvida familjepension må utgå.

Familjepension utgår till änka, så länge bon lever ogift, och till barn, tills

det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.

Därest barn, som har rätt till familjepension, vid uppnåendet av 21 års ålder

befinnes vara varaktigt oförmöget till arbete, bibehåller det rätt till pension, så

länge oförmögenheten till arbete fortfar.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Som synes överensstämmer förslaget i huvudsak med vad som nu

gäller. Följande olikheter märkas:

a) äktenskap, som ingås efter det mannen fyllt 65 år, grundlägger

icke pensionsrätt för änkan,

b) den ålder, intill vilken barnpension utgår, har höjts från 18 till

21 år,

c) barn, som vid 21 års ålder är oförmöget till arbete, bibehåller sin

pensionsrätt, så länge arbetsoförmågan varar.

De sakkunniga motivera den första ändringen därmed, att det synes lämpligt Sakkunniga»

att på denna punkt åvägabringa principiell överensstämmelse med t. ex. elementar- motivering.

lärarnas och civilstatens änkekassor.

Även den andra ändringen medför överensstämmelse med nämnda kassor.

Och det har länge varit ett önskemål för delägarna att få denna åldersgräns höjd

till 21 år. Lärarlönenämnden har förordat det, likaså 1918 års revisorer av kassan.

Befattningshavarnas avgifter äro tillräckliga, även om denna höjning fastställes.

Och kassans ställning är sådan, att den kan utan ökad kostnad för staten

bära kostnaden för nuvarande delägare och deras efterträdare. Statens engångskostnad

för åldersgränsens höjning för de nuvarande delägarna i småskolläramas

understödsanstalt, som hittills icke varit delägare i änkekassan, uppgår enligt

verkställd beräkning endast till 100,000 kronor, alltså eu årlig utgift av 4,000

kronor.

Vad slutligen angår den tredje ovan omförmälda punkten, så inskränker sig

olikheten med nu gällande bestämmelse till att sådant arbetsoförmöget barn skall

enligt förslaget hava rätt att bibehålla sin pension oavsett dess förmögenhetsförhållanden,

under det att det nu endast kan få understöd, om det är i behövande

omständigheter. Ändringsförslaget betingas därav, att de sakkunniga även på

denna punkt vilja hävda, att vad som utbetalas från pensionsanstalten skall vara,

icke ett understöd utan en verklig pension. Och det är tydligt, att denna ändring

icke kan hava något avsevärt inflytande på anstaltens ekonomi.

De ändringar, som de sakkunniga föreslå i nu gällande bestämmel- Departement»- ser, finner jag önskvärda. Viktigast bland dem är tydligen höjningen av chefenåldersgränsen

för barnpensioner. Såsom de sakkunniga framhålla,

synas starka skäl tala för att den bestämmes på samma sätt för dessa

lärargrupper som för de tjänstemannagrupper, vilka äro delägare i elementarlärarnas

och civilstatens änkekassor. Skillnaden i socialt och

ekonomiskt avseende och i kraven på barnens utbildning synes ej vara

så stor mellan dessa tjänstemannagrupper och delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, att därav skulle betingas olikhet i denna åldersgräns.

Då nu höjningen icke medför någon ökad kostnad för staten för

de nuvarande delägarna eller deras efterträdare, synes höjningen icke

böra förvägras dem. Och den engångskostnad, som höjningen för del
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 229 käft. (Nr 336.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Familjepen
sionsunderlag.

Nu gällande

bestämmelser.

Sakkunnigas

förslag.

Sakkunnigas

motivering.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

ägarna i understödsanstalten åsamkar staten, synes vara så obetydlig,

att den ej bör utgöra hinder för reformen.

I reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa användes

icke den av de sakkunniga använda beteckningen »familjepensionsunderlag»,

varmed de förstå det belopp, efter vilket de efterlevandes pension

i regel bestämmes. För att underlätta jämförelsen mellan de nu gällande

och de föreslagna bestämmelserna må emellertid i denna redogörelse de

förra återgivas i den form de skulle hava, om nämnda term användes.

Enligt § 21 i änkekassans reglemente är för folkskollärare pensionsimderlaget

33 ’/3 % av befattningens tjänstepensionsunderlag, men för

andra lärare 26 2/s % därav.

Efter 1918 års lönereglering äro alltså familj epensionsunderlagen:

för folkskollärare 750 kronor, för lärare vid allmän högre folkskola 800

kronor, för lärare vid kommunal mellanskola 900 kronor.

De sakkunniga föreslå:

Kap. III § 2. 1. Befattnings familjepensionsunderlag, som icke må över
stiga

1,500 kronor, angives i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.

2. Om innehavare av befattning, som är förenad med familjepensionsrätt i

denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad med familjepensionsrätt

i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt, och om

befattningarnas familjepensionsunderlag tillsammans överstiga 1,500 kronor, nedsättes

den förra befattningens familjepensionsunderlag till sådant belopp, att deras

summa blir 1,500 kronor.

Kap. IV § 4. Befattnings familjepensionsunderlag överstiger med 300 kronor

20 % av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera befattningar

innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i sådant förhållande,

att deras summa överstiger med 300 kronor 20 % av tjänstepensionsunderlagens

summa.

Ur de sakkunnigas utförliga motivering för sitt förslag må här

följande anföras:

De kommunala ungdomsskolornas lärarförening, som är en sammanslutning

av lärare vid högre folkskolor och kommunala ungdomsskolor, har hemställt, att

familj epensionsunderlagen måtte bestämmas till samma procenttal av tjänstepensionsunderlagen

för alla delägare i änkekassan.

Lärarlönenämnden ansåg sig i sitt betänkande angående familj epensioneringen

icke kunna tillmötesgå detta yrkande, utan bibehöll det lägre procenttalet för

familjepensionsunderlagen för lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor.

Och i sitt förslag till familjepensioner för småskollärare föreslog nämn
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungi. MajUs Proposition Nr 336. 83

den, att familjepensionsunderlaget för dem skulle vara 40 % av tjänstepensionsunderlaget.

Då lärarlönenämnden föreslog dessa olika procenttal, 26 Va, 33 Va och 40 %,

för familjepensionsunderlagen, ville nämnden tydligen vinna det syftet, att pensionerna

skulle bliva jämförelsevis högre för de svagare avlönades efterlevande. Ordinarie

manlig småskollärares familjepensionsunderlag skulle efter nämndens förslag

och med det nya tjänstepensionsunderlaget bliva 555 kronor.

De sakkunniga uppvisa nu, dels att fastställande av olika procenttal för olika

grupper av delägare medför vissa olägenheter, dels att det angivna sättet bättre

kan vinnas genom att antaga den regel, som föreslagits av de sakkunniga för det

statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, nämligen att familjepensionsunderlaget

sättes lika med 300 kronor + 20 % av tjänstepensionsunderlaget, dock

minst 500 kronor. Samma regel har även föreslagits av 1918 års revisorer av

änkekassan. Enligt denna regel och efter de nya tjänstepensionsunderlagen bliva

familjepensionsunderlagen: för småskollärare 577:50 kronor, för folkskollärare 750

kronor, för lärare vid allmän högre folkskola 900 kronor, för lärare vid kommunal

mellanskola 975 kronor.

De sakkunniga framhålla, att frågan hur högt familj epensionsunder-laget bör

vara icke ur kostnadssynpunkt har någon betydelse för staten annat än när

det är frågan om att höja familjepensionsunderlagen för i tjänst varande befattningshavare

eller att införa familjepensionering för dem, om de förut icke

haft sådan pensionsrätt. Familj epensionsavgifterna skola nämligen vara så avvägda,

att de täcka hela familjepensionskostnaden, om de erläggas alltifrån befattningshavares

utnämning. Och sakkunnigas undersökning av änkekassans

ställning visar, att kassan kan utan ökade tillskott av staten bestrida familj epensioneringen

för de nuvarande delägarna och deras efterträdare, även om familjepensionsunderlagen

bestämmas efter den nya regeln och de nya tjänstepensionsunderlagen.

För familj epensioner åt nuvarande delägare i understödsanstalten,

vilka hittills icke varit delägare i änkekassan, uppstår det däremot en engångskostnad

för staten, vilken blir större om familjepensionsunderlagen sättas högre.

Det synes mig, att de sakkunnigas regel för familj epensionsunderlagets

bestämmande är en lycklig lösning av detta spörsmål. Enligt

densamma synas pensionerna även åt de svagare avlönades änkor bliva

ej alltför små, utan att dock avgifterna bliva högre än vad dessa befattningshavare

kunna erlägga. Och det är tydligen eu fördel, att familjepensionerna

bestämmas efter samma regel för alla delägarna. Av de

sakkunnigas kostnadsberäkning, till vilken jag återkommer, framgår,

att statens engångskostnad för beredande av familjepensionsrätt åt

delägarna i ålderdomsunderstödsanstalten enligt förslaget ej blir nämnvärt

större än kostnaden för sådana änkeunderstöd, som staten måste

bevilja åt dessa befattningshavares änkor, om ej reformen kommer till

stånd. Jag tillstyrker därför förslaget.

Departements
chefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Beloppet av

de efterlevande

s pension.

Nu gällande

bestämmelser.

Sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

För närvarande är ensam änkas pension lika med familjepensionsunderlaget.

För änka med ett eller flera pensionsberättigade barn

höjes pensionen med 50 %. Finnas endast barn, är pensionen: för ett

barn 50 %, för två barn 100 %, för tre eller flera barn 150 % av familjepensionsunderlaget.

De sakkunniga föreslå:

Kap. III § 3. 1. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser,

som gälla för den befattning, som den avlidne senast innehaft, bestämmes pensionen

åt de efterlevande på i mom. 2 angivna sätt efter familjepensionsunderlaget

för den befattning, den avlidne senast innehaft.

I följande fall skall dock försäkringsteknisk beräkning göras:

a) om den avlidne avgått från med familjepensionsrätt i denna pensionsanstalt

förenad befattning före pensionsåldern av annan anledning än i kap. II § 1 sägs,

och icke sedermera ånyo fått sådan befattning,

b) om den avlidne vid pensionsålderns uppnående icke räknade minst det

antal tjänstår, som fordras för hel tjänstepension, eller, där han avlidit före denna

ålder eller avgått före densamma med genast börjande tjänstepension, icke räknade

vid frånfället eller avgången så många tjänstår, att de tillsammans med de år,

som återstodo till pensionsåldern, uppgingo till minst nämnda antal.

Om den avlidne vid sitt frånfälle åtnjöt tjänstledighet från sin befattning

för att bestrida en annan och hade rätt att under ledigheten räkna tjänstår i den

förra eller om han efter att hava avgått från en befattning med pension erhållit

annan befattning, tages vid bestämmande av de efterlevandes pension icke hänsyn

till den senare befattningen.

2. För änka ensam utgår pensionen med familjepensionsunderlagets belopp.

För änka jämte ett eller flera pensionsberättigade barn utgår pensionen med

familj epensionsunderlagets belopp, förhöjt med 40 % för ett barn och därutöver

med 10 % för varje ytterligare barn.

För pensionsberättigade barn, då änka icke finnes, utgår pensionen:

om endast ett barn finnes, med hälften av familj epensionsunderlagets belopp,

om barnen äro två, med familjepensionsunderlagets belopp,

om barnen äro tre eller flera, med familjepensionsunderlagets belopp, förhöjt

med 40 %, därest barnen äro tre, samt därutöver med 10 % för varje ytterligare

barn.

Kap. III § 4. Av pension för änka och barn njute änkan så stor del,

som motsvarar 80 % av familj epensionsunderlaget. Pension för barn delas mellan

dem efter huvudtalet.

Änka vare berättigad uppbära pension för eget barn, där ej visas, att barnet

uppfostras av annan.

Kap. III § 5. Vid försäkringsteknisk beräkning av de efterlevandes pension

bestämmes densamma enligt § 3 mom. 2 efter ett familjepensionsunderlag, vid

vars beräkning samma principer komma till användning, som när befattningshavares

tjänstepensionsunderlag skall försäkringstekniskt beräknas ur befattningens

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

85

tjänstepensionsunderlag. Om enligt reglementet familjepensionsavgift skall erläggas

även av den, som avgått med genast börjande pension, skall även försäkringsavgiften

antagas så erlagd. Och utgår familj epensionsavgiften med olika belopp

under tjänstetiden och därefter, skall försäkringsavgiften antagas växla i samma

förhållande. Den högsta försäkringsavgift, som må tillgodoräknas, är den, som

skulle beräknas, om den avlidne, utan att förut hava räknat tjänstår, utnämnts

till befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern med samma antal år,

som det fordras tjänstår för hel tjänstepension. Om den avlidne avgått från befattningen

utan genast börjande tjänstepension, må dock ej högre försäkringsavgift

tillgodoräknas än den familjepensionsavgift, som enligt reglementet ålegat

honom.

Kap. III § 6. Om den avlidne samtidigt erlagt familjepensionsavgift i tvä

befattningar, skall de efterlevandes pension utgå icke blott med belopp, som skulle

bestämmas enligt § B eller § 5, om han haft blott den ena befattningen, utan

jämväl med det belopp, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar de för

den andra befattningen tillgodoräknade försäkringsavgifterna.

Huvudbestämmelsen angående beräkningen av de efterlevandes pension an

gives i kap. III § 3 mom. 2 i de sakkunnigas förslag. Densamma överensstämmer

med nu gällande bestämmelse för civilstatens änke- och pupillkassa. 1918

års revisorer av änkekassan ha föreslagit dess införande i stället för den nuvarande.

I de fall, som omförmälas i § 3 mom. 1 a) och b), skall emellertid de efterlevandes

pension beräknas försäkringstekniskt på sätt i § 5 sägs. Sådan beräkning

medför reduktion av pensionen.

I det fall, som nämnes i a), ha de efterlevande för närvarande ingen rätt till

pension, i det att den, som avgår från sin tjänst utan rätt till genast börjande

pension, förlorar sin delaktighet i änkekassan. Sakkunnigas förslag, som innebär,

att sådan delägare får behålla en efter försäkringsteknisk beräkning reducerad

pensionsrätt, är alltså en förbättring av de nuvarande villkoren.

I det fall, som omförmäles i b), ha däremot de efterlevande nu rätt till full

pension. Sitt förslag, att pensionsrätten i detta fall bör reduceras, motivera de

sakkunniga därmed, att sådan försäkringsteknisk reduktion motsvarar de retroaktivavgifter,

som i de flesta andra kassor krävas, när befattningshavare inträder i

kassan efter en viss ålder. Det synes de sakkunniga icke föreligga tillräckliga

skäl att nu, då familjepensioneringen i väsentliga avseenden förbättras för ifrågavarande

kår, låta den intaga en särställning i förhållande till flertalet andra kårer.

De hava därför föreslagit försäkringsteknisk reduktion av pensionsrätten, eftersom

de icke velat föreslå införandet av retroaktivavgifter. Sådana avgifter kunna

nämligen bliva mycket betungande för befattningshavarna. Dessutom medföra de

med nödvändighet individuell debitering av avgifterna, vilket vållar stort arbete

och stor kostnad för pensionsanstalten.

Det torde ej här vara av nöden att ingå på de principer, efter vilka enligt

§ 5 den försäkringstekniska beräkningen skall göras. Genom densamma erhålles

Sakkunnigas

motivering.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kimgl. Maj ds Proposition Nr 336.

Departements
chefen.

Redaktion av

pension.

Nu gällande

bestämmelser.

Sakkunnigas

förslag.

det reducerade familj epensionsunderlag, efter vilket de efterlevandes pension skall

beräknas enligt samma regler som i § 3 mom. 2.

I det fall, som avses i § 6, skall de efterlevandes pension för den ena befattningen

alltid beräknas försäkringstekniskt.

Antagandet av samma regel för beräkning av de efterlevandes

pension, som nu gäller för civilstatens änke- och pupillkassa, synes vara

att förorda, då den medför bättre pensioner åt barnrika familjer än

den nu gällande.

Att den, som avgår utan rätt till genast börjande pension, får behålla

den under hans tjänstgöring intjänade delen av familj epensionsrätten,

är endast en konsekvens av att pensionen är en uppskjuten lön för

fullgjort arbete. Skulle denna förmån icke beviljas, vore det enligt min

mening knappast rätt att ålägga de icke ordinarie lärarna skyldighet

att erlägga avgift för familjepension.

Vad angår den försäkringstekniska reduktionen av familj epensionsrätten

för den, som inträtt så sent, att han ej kan komma att vid pensionsålderns

uppnående räkna så många tjänstår, som fordras för hel

pension, synas de sakkunniga hava anfört tungt vägande skäl för densamma.

Då denna reduktion ej kommer i fråga t. ex. för folkskollärare,

med mindre han börjat sin tjänstgöring först efter fyllda 27 år (alltså

dessförinnan ej ens som extra ordinarie eller vikarie undervisat i folkskola)

eller varit tjänstledig utan rätt till tjänstår sberäkning under

längre tid än han tjänstgjort före 27 års ålder, så torde den endast sällan

komma att tillämpas.

Jag tillstyrker därför de sakkunnigas förslag. I

I änkekassans reglemente stadgas:

Pensionstagare, som varder dömd för brott, vilket medför förlust

av medborgerligt förtroende för längre eller kortare tid, vare under samma

tid förlustig sin rätt till pension.

De sakkunniga föreslå:

Kap. III § 7. Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för

olycksfall i arbetet äger tillämpning, drabbas av olycksfall i arbetet, som medför

döden, skall familj epensionen, där den är större än den livränta, som enligt

nämnda lag utgår till de efterlevande, minskas med denna livränta och i annat

fall helt indragas.

Kap. III § 8. Vad i kap. II § 13 stadgas gäller även för familjepensionstagare.

Den förra bestämmelsen motsvarar kap. II § 12 mom. 1 och motiveras

som denna.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Muj:ts Proposition Nr 336.

Deri senare bestämmelsen motsvarar den ovan ur änkekassans reglemente

citerade bestämmelsen, men är mildare än denna.

I sitt utlåtande har riksförsäkringsanstalten i anslutning till vad jaktfsnakämbetsverket

anfört mot kap. II § 12 mom. 1 i de sakkunnigas förslag

(se sid. 65—66) framställt den anmärkningen mot kap. III § 7, att av

skäl, som i nämnda sammanhang angivits, i kap. III § 7 orden »i arbetet»,

då de andra gången förekomma, borde utgå.

Då jag redan förordat riksförsäkringsanstaltens förslag till omfor- Departementsmulering

av kap. II § 12 mom. 1 i reglementsförslaget, är det endast en ehetenenkel

konsekvens därav, att jag understödjer den av ämbetet påkallade

ändringen av kap. III § 7. Beträffande § 8 i samma kapitel biträder

jag de sakkunnigas förslag. Det synes icke finnas skäl att låta den

familj epensionstagare, som undergår frihetsstraff, förlora större del av

sin pension än en tjänstepensionstagare.

•

I änkekassans reglemente stadgas: Tid, för vilken

Rättighet för änka eller barn att uppbära pension vidtager med Pm*ion ut9årmånaden

näst efter den, varunder delägare avlidit. Då pension, som ^gällande

delägares änka innehaft, till större eller mindre del övergår till samma

delägares barn, äga dessa att tillträda pensionen med månaden näst

efter den, med vilken änkans pensionsrätt upphört.

Pension utgår till och med slutet av den månad, varunder pensionstagaren

avlider eller förlorar rättigheten till pensionens bibehållande.

De sakkunniga föreslå: Sakkunnigas

förslag.

Kap. III. § 9. Familjepension utgår från och med månaden näst efter dödsfallet

till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller hans

rätt till pension upphör. För barn, som födes efter faderns död, räknas pensionen

från och med den månad, i vilken barnet födes.

Jag har ingen erinran att göra mot detta de sakkunnigas förslag. Departementschefen.

För närvarande erläggas följande årliga''avgifter till änkekassan: Årlig pen■

a) av manlig folkskollärare 13 73% av familjepensionsunderlaget, sionsawf*■

b) av annan aktiv manlig delägare 162/3% av familjepensionsunderlaget,

c) av pensionerad manlig folkskollärare 10 % av familj epensionsunderlaget,

d) av annan pensionerad manlig delägare 12 V, % av familj epensionsunderlaget.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Dessutom är huvudmannen skyldig att erlägga den avgift, som belöper

på tid, då tjänsten står ledig.

De sakkunniga föreslå:

Kap. IV § 11. Den årliga familj epensionsavgift, som skall erläggas av befattningshavare,

som har familjepensionsrätt enligt § 1 eller § 2, är: för man 40

kronor mer än 22U% av tjänstepensionsunderlaget, för kvinna 3 kronor mer än

Ve % av detsamma.

Manlig tjänstepensionstagare, som avgått från sin befattning med genast

börjande tjänstepension, erlägger en årlig familjepensionsavgift, som med 30 kronor

överstiger 2 % av tjänstepensionsunderlaget.

Eftersom familjepensionsunderlaget enligt förslaget är lika med

300 kronor + 20% av tjänstepensionsunderlaget, utgöra således de

föreslagna avgifterna:

för manlig befattningshavare 13 l/3% av familjepensionsunderlaget

» kvinnlig » ungefär 1 % » »

» man, som avgått med genast

börjande pension, 10% » »

Alltså överensstämmer förslaget i fråga om män, som äro i tjänst

eller avgått med genast börjande pension, med vad som nu gäller för

folkskollärare. Dessa avgifter beräknas av de sakkunniga vara tillräckliga

för täckande av hela kostnaden för familj epensionerna.

För kvinnlig folkskollärare ha de sakkunniga för pensionsväsendets

centralisering beräknat den avgift, som erfordras, om anslutningen till

änkekassan blir obligatorisk. Enligt denna beräkning skulle s/3 %

av familjepensionsunderlaget vara tillräckligt. Då nu enligt förslaget

icke blott folkskollärarinnorna utan även de ännu talrikare småskollärarinnorna

skola bliva delaktiga i familjepensioneringen och de senares

familjeförhållanden nu ej kunnat undersökas, ha de sakkunniga

något höjt avgiften utöver vad sålunda beräknats.

Här må anföras, att om tjänste- och familj epensionsavgifterna sam
-

manläggas, den totala pensionsavgiften blir:

för ordin. mani. lär. vid egentlig folkskola.........175: —

» » kvinnl. » » » » ...........68:63

» » mani. » » småskola.............123:25

» » kvinnl. » » » .............46:31

» e.o. eller vikar. mani. lär. vid egentlig folkskola . . . . 86:75

» » » » kvinnl. » » » » ......16: 12

» » » » mani. » » småskola........76:67

» » » » kvinnl. » » » ........14:67.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 336. 89

Enligt de sakkunnigas beräkning uppfylla de föreslagna avgifterna

det av riksdagen uppställda kravet, att de skola motsvara hela

kostnaden för familjepensioneringen. Då så är, synes det vara lämpligt.

att, såsom de sakkunniga föreslå, sätta avgiftsprocenten lika för

alla manliga befattningshavare. Därmed tillmötesgår man ett gammalt

krav från de lärargruppers sida, som hittills haft högre avgiftsprocent,

ett krav som även upptagits av 1918 års revisorer av änkekassan. Jag

tillstyrker därför förslaget.

I fråga om erforderliga övergångsbestämmelser rörande familjepensioneringen

föreslå de sakkunniga följande.

1) I mom. 6 av övergångsstadgandena föreslås, att även före den 1

januari 1920 beviljade pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa

skola bestämmas enligt de grunder, som enligt det nya reglementet

skola gälla, och alltså familjepensionsunderlaget utgöra ett belopp,

som med 300 kronor överstiger 20 % av tjänstepensionsunderlaget för

den avlidne delägaren.

Som skäl för ett dylikt medgivande anföra de sakkunniga:

Att de nu utgående pensionerna från folkskollärarnas änke- och pupillkassa

äro otillräckliga har av statsmakterna erkänts, i det att dels från och med år

1917 av statsmedel utgått fyllnadsunderstöd till dem, vilka nu uppbära mindre

än 300 kröner om året och äro i behov av understöd, dels för år 1918 krigstidstillägg

beviljats alla pensionärer. Då nu vår utredning av kassans ställning visar, att

den, om ej familjepensionsunderlagen för nuvarande delägare höjdes enligt förslaget,

skulle hava ett betydligt överskott, anse vi billigheten kräva, att även de

avlidna delägarnas efterlevande nu få sina pensioner definitivt reglerade. Vi föreslå

därför, att de bestämmas efter familj epensionsunderlag, som med 300 kronor

överstiga 20 % av de tjänstepensionsunderlag, som voro gällande för försörj ärna,

när de avledo. Det innebär t. ex., att pensionen åt änkan efter en före den 1

januari 1919 avliden folkskollärare, som enligt hittills gällande bestämmelser haft

ett delaktiglietsbelopp av 1,350 kronor, blir 570 kronor i stället för 338 kronor

enligt nu gällande bestämmelser. Pensionen åt änkan efter en folkskollärare, som

avlidit efter den 1 januari 1919 och som därför haft ett .tjänstepensionsunderlag

av 2,250 kronor, är enligt de nya bestämmelserna 750 kronor. 2

2) De sakkunniga föreslå, att även familj epensionsunderlagen för

de tjänstepensionstagare, som avgått före den 1 januari 1920, skola beräknas

efter regeln: 300 kronor + 20 % av tjänstepensionen. Detta

skall gälla alla pensionstagare, vare sig de förut varit delägare i änke
Bihang

till riksdagens p''otokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.)

övergångs
stadganden.

Sakkunnigas

förslag och

motivering.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 336.

Departementschefen.

kassan eller ej. De sakkunniga framhålla, att om ej genom en sådan

generell bestämmelse dessa pensionstagares efterlevande få pensionsrätt,

det med säkerhet torde bliva nödvändigt, att staten liksom hittills beviljar

dem pensioner efter ansökan i varje särskilt fall.

3) Om vad de sakkunniga föreslagit under 2) godkännes, återstår

det endast att sörja för pensioner åt änkor efter lärare, som avlidit före

den 1 januari 1920 utan att vara delägare i änkekassan. Staten har redan

i åtskilliga fall beviljat pensioner av 300 kronor åt sådana änkor, som

visat sig vara i behövande omständigheter. De sakkunniga föreslå, att

pensionsanstalten skall hava rätt att bevilja dylika lärares efterlevande

pension, beräknad efter ett familjepensionsunderlag av 300 kronor.

4) Slutligen föreslå de sakkunniga ett övergångsstadgande, enligt

vilket den, som den 31 december 1919 är delägare i änkekassan och för

vilken avlöningen reglerats vid 1918 års riksdag, men som icke ingått

på löneregleringen med därvid fästade villkor, skall bibehålla sina rättigheter

och skyldigheter i nämnda kassa. Detsamma skall gälla om

den delägare i samma kassa, vars avlöning icke reglerats vid nämnda

riksdag, därest han icke före den 1 januari 1921 anmäler sig vilja ingå

på de nya familjepensionsbestämmelserna.

Mot de förordade övergångsstadgandena har jag icke något att

erinra. Att det överskott, som änke- och pupillkassan uppvisar även

efter familjepensionsunderlagens höjning genom den nya löneregleringen,

i första hand bör användas för att förbättra de redan utgående låga pensionerna,

synes mig vara självfallet. En sådan förbättring står också i

full överensstämmelse med riksdagens åtgärd att höja de lägsta änkepensionerna.

Mot det av de sakkunniga i deras motivering anförda

exemplet vill jag erinra, att om, i överensstämmelse med vad som i övergångsbestämmelserna

angående tjänstepensioneringen föreslagits, pensionen

för en pensionerad folkskollärare liöjes från 1,350 till 1,800 kronor,

änkepensionen kommer att bliva 660 kronor i stället för 570 kronor.

Jag vill på det livligaste förorda, att i enlighet med clet framlagda

förslaget ordnad pensionering genomföres för de efterlevande efter såväl

sådana pensionstagare, som av någon anledning icke förut hava andel

i familjepensioneringen, som efter de lärare vid folkskola, som redan äro

avlidna, utan att möjlighet till pensioner åt deras änkor och barn dessförinnan

blivit beredd. Om en sådan åtgärd icke vidtages, blir, såsom

erfarenheten redan visat, följden den, att riksdagen ständigt kommer

att få handlägga ärenden angående pensioner åt efterlevande efter de

båda nu nämnda grupperna av lärare. Med de sakkunnigas förslag vinnes

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj;ts Proposition Nr 336. 91

också den fördelen, att pensionsavgifter komma att erläggas av de pensionerade

lärare, som förut icke haft del i familjepensioneringen.

De övriga övergångsbestämmelserna angående familjepensioneringen

torde icke erfordra något särskilt uttalande från min sida.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.-ts Proposition Nr 336.

Pensioneringens

omfattning.

Sakkunnigas

förslag.

Sakkunnigas

motivering.

3. Kommunalt anställda veterinärers m. fl. pensionering.

Då de sakkunnigas förslag i fråga om distriktsveterinärernas pensionering

är byggt på samma principer som deras förslag i fråga om

folkskollärarnas pensionering, anser jag det icke nödigt att utförligt

återgiva detsamma, utan inskränker mig till att redogöra för dess särbestämmelser.

De sakkunniga föreslå:

Kap. Y § 1. De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. 1—III

samt i detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:

a) distriktsveterinär, som avlönas av landsting med bidrag av staten,

b) annan kommunalt anställd veterinär,

c) av medicinalstyrelsen förordnad besiktningsman vid under offentlig kontroll

ställt slakteri.

Där enligt kap. I § 5 för befattnings förenande med pensionsrätt för innehavaren

fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen godkännas av

medicinalstyrelsen.

Ila) upptagas alltså de distriktsveterinärer, som avsågos i Kungl.

Maj:ts proposition (n:r 36) till 1912 års riksdag.

Körande dessa befattningshavare äro, påpeka de sakkunniga, i veterinärinstruktionen

av den 31 december 1912 bestämmelser utfärdade med avseende

på behörighetsvillkor, till- och avsättning, tjänstledighet m. m. Och i kungörelsen

angående statsbidrag till distriktsveterinärers avlönade av samma dag är

en minimiavlöning fastställd. För att landsting må komma i åtnjutande av statsbidrag

till distriktsveterinär fordras därjämte, att detsamma förbundit sig att, för

den händelse pensionering ordnas med bidrag av staten, erlägga den pensionsavgift,

som kan bliva stadgad. Denna förbindelse är gällande, tills Kungl. Maj:t,

på landstingets framställning, annorlunda beslutar, dock minst 10 år.

Genom de bestämmelser, som sålunda gälla för dessa befattningar, synas de

vara tillräckligt reglerade för att kunna utan vidare villkor förenas med pensionsrätt.

Distriktsveterinärs »huvudman» i reglementsförslagets mening är distiktets

veterinärstyrelse.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 336.

93

De sakkunniga framhålla, att när en kårs pensionering skall ordnas är det

önskvärt, att samtidigt även närstående kårers pensionering ordnas. De hava därför

ansett sig böra taga i övervägande även andra icke statsanställda veterinärers

pensionering nämligen dels övriga kommunalt anställda veterinärer (stadsveterinärer,

slakthusveterinärer m. fl.), dels besiktningsmän vid under offentlig kontroll

ställda slakterier.

De förra upptagas i punkt b). I fråga om dem skall det enligt kap. I § 5

bero på framställning av huvudmannen till pensionsanstalten, om de skola få pensionsrätt.

Sådan framställning skall beviljas, om huvudmannen reglerat befattningarna

på sätt, som medicinalstyrelsen godkänt. Förslaget ålägger alltså icke

kommunerna skyldighet att bereda dessa befattningshavare pensionsrätt i denna

anstalt och att fördenskull reglera befattningarna, utan ger dem endast rättighet

att, om de så vilja, reglera befattningarna och förvärva sådan pensionsrätt åt befattningshavarna.

I fråga om regleringen gälla samma bestämmelser som för reglering av

lärartjänster, dock att det är medicinalstyrelsen som skall godkänna regleringen.

I punkt c) upptagas besiktningsmännen vid de under offentlig kontroll ställda

slakterierna. Genom kungörelse av den 10 oktober 1913 äro bestämmelser

givna angående dessa veterinärers kompetens, till- och avsättning samt löneförmåner.

Enligt densamma till- och avsättas de av medicinalstyrelsen, som jämväl

bestämmer den avlöning, de skola uppbära av slakteriet. De intaga alltså en egendomlig

dubbelställning, i det de avlönas av ett enskilt företag, men till- och avsättas

av statsmyndighet. Då det givetvis är av stor betydelse för denna kårs

ändamålsenliga rekrytering, att dess pensionsfråga ordnas, ha de sakkunniga medtagit

densamma, ehuru den icke är anställd i kommuns tjänst.

Enligt kap. I § 5 skulle det bero på huvudmannens framställning, om dessa

befattningar skola förenas med pensionsrätt. Men då det tydligen icke vore lämpligt

att göra dessa befattningshavares pensionsrätt beroende av huvudmännens

villighet att uppfylla därför fordrade villkor, bör det åläggas dem skyldighet att

göra sådan framställning.

Det må redan här framhållas, att huvudmän och befattningshavare, som avses

i punkterna b) och c), skola enligt förslaget erlägga de avgifter, som beräknas

täcka hela pensionskostnaden. Dessa befattningshavares pensionering kommer alltså

icke att kosta staten något, om man boriser från den obetydliga ökning av anstaltens

förvaltningskostnader, som därav kan föranledas. Däremot kan deras

anslutning till pensionsanstalten medföra ekonomisk fördel för staten. Det måste

nämligen ofta förekomma övergångar från befattning av nu ifrågavarande slagtill

befattning som distriktsveterinär eller till statens tjänst. Är då den förra

befattningen icke förenad med pensionsrätt i statsanstalten, blir den försäkringsavgift,

som måste beräknas för hans pension i den senare befattningen, högre

än om sådan pensionsrätt funnits. Alltså blir då statens kostnad för pensioneringen

av de senare befattningarnas innehavare större, om de förra icke förenas

med pensionsrätt i statsanstalten, än om så sker.

Den ekonomiska betydelsen härav kan visserligen icke på förhand i siffror

angivas, men det är tydligt'', att den kan bliva ganska avsevärd och i och för sig

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kung!. Majds Proposition Nr 336.

vara en tillräcklig anledning för staten att medgiva dessa befattningar pensionsrätt

i anstalten.

Av än större betydelse är dock den fördel, som därigenom utan kostnad för

statsverket beredes dessa befattningshavare och därmed veterinärväsendet i dess

helhet. Om den nu föreslagna pensionsanstalten framdeles kommer att utvidgas

till att omfatta även de statsanställda veterinärerna, blir pensionsrätt i denna anstalt

fördelaktigare än på annat sätt ordnad pensionering, framför allt därigenom

att den, som från nu ifrågavarande befattning övergår till statstjänst, kan och

bör få för pension i statstjänsten räkna sig till godo de avgifter, som erlagts av

och för honom i den förra befattningen. Detta torde väl komma att ordnas på

det sätt, att som tjänstår för pension i statstjänst kommer att få räknas tjänstår,

som intjänats enligt denna pensionsanstalts reglemente.

Departements- De skål, som de sakkunniga anfört för att utsträcka pensioneringen

ehefe”. £ven tp] vissa andra veterinärer än dem, som avsågos i propositionen

till 1912 års riksdag, finner jag vara vägande. För staten kan denna

utsträckning, såsom de sakkunniga framhålla, ur ekonomisk synpunkt

endast vara fördelaktig, enär staten icke skall lämna bidrag

till de nya gruppernas pensionering, men kan förväntas få giva mindre

bidrag till distriktsveterinärerna, om de nya grupperna medtagas, än

eljest blir fallet. För veterinärväsendet i dess helhet är det givetvis en

fördel, att så många som möjligt av dess befattningar äro förenade med

pensionsrätt och särskilt att de äro det i samma anstalt eller åtminstone

i statsanstalter, så att de avgifter, som befattningshavarna erlagt

eller fått sig tillgodoräknade i en befattning, må kunna tillgodoräknas

dem även i en annan befattning. Vad huvudmännen angår, ligger saken

olika i fråga om kommunerna och de under offentlig kontroll ställda

slakterierna. För de förra skall nämligen anslutningen till denna pensionsanstalt

icke vara obligatorisk, utan det skall bero på dem själva

att ansluta sig, om de finna det för sig fördelaktigt. För de senare skall

anslutningen vara obligatorisk. Men att staten sålunda ålägger dem

att bidraga till besiktningsmännens pensionering synes endast vara en

konsekvens av, att staten bestämmer den avlöning, dessa tjänstemän skola

åtnjuta.

Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag.

Tjänstepen- De sakkunniga föreslå:

sionsunderlag.

Sakkunnigas Kap. V § 2. Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 1 inom. 1 a)

förslag. sägs, är 3,500 kronor.

Pensionsanstaltens styrelse bestämmer, efter medicinalstyrelsens hörande, tjänstepensionsunderlaget

för annan befattning. Därvid skall iakttagas, att detsamma

icke må överstiga 2''/a av den vid befattningens reglering enligt kap. I § 5 fast
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 336.

95

ställda minimiårsavlöningen eller, där liera lönegrader finnas sålunda fastställda,

av minimiårsavlöningen i högsta lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i

form av arvode efter fastställd taxa, av den inkomst, som befattningen väntas

komma att i medeltal giva innehavaren, samt att det stål- i skäligt förhållande

till de tjänstepensionsunderlag, som äro gällande för jämförliga ordinarie veterinärbefattningar

i statens tjänst. Om naturaförmåner ingå i avlöningen, skall vid

bestämmande av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen ökas med

naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse uppskattade värde, varvid dock

värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än till 20 % av inkomsten

i övrigt.

De sakkunniga anföra till stöd för detta förslag:

I Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års riksdag föreslogs, att tjänstepensionsunderlaget

för distriktsveterinär, som avlönas av landsting med bidrag av

staten, skulle bestämmas till 1,500 kronor. Sedan dess har distriktsveterinärföreningen

hemställt, att detsamma ej måtte sättas lägre än till 2,500 kronor, vilket

belopp i själva verket vore även det alltför lågt i förhållande till distriktsveterinärens

ställning och behov.

Även vi dela den åsikt, som distriktsveterinärföreningen sålunda uttalat.

Anledningen till att föreningen ej för närvarande ansåg sig kunna hemställa

om högre pensionsunderlag lär hava varit den, att länsveterinärs pensionsunderlag

nu är 2,500 kronor. Då nu, efter vad vi veta, länsveterinärerna gjort en

framställning om höjning av pensionsunderlaget till 4,000 kronor, ha vi, under

förutsättning att denna framställning bifalles eller länsveterinärs pensionsunderlag

höjes åtminstone till 3,500 kronor, ansett oss böra föreslå 3,500 kronor för distriktsveterinär.

Skulle länsveterinärs pensionsunderlag bliva lägre än 3,500 kronor,

måste även distriktsveterinärs pensionsunderlag sänkas, då det givetvis icke kan

vara högre än det förra.

I fråga om övriga befattningar ha vi funnit lämpligast att föreslå, att pensionsanstaltens

styrelse erhåller bemyndigande att efter medicinalstyrelsens hörande

bestämma pensionsunderlagen. I reglementet givas emellertid vissa direktiv för

denna bestämning. För det första må pensionsunderlaget eg överstiga Va av den

fastställda avlöningen i högsta lönegraden; om i avlöningen ingå naturaförmåner,

skall därvid deras uppskattade värde tilläggas den kontanta avlöningen; om avlöningen

delvis utgår i form av arvode efter taxa, skall den därav härflytande beräknade

medelinkomsten tilläggas. För det andra skall tillses, att pensionsunderlaget

kommer att stå i skäligt förhållande till de pensionsunderlag, som äro gällande

för ordinarie veterinärbefattningar i statens tjänst. I fråga om sistnämnda

föreskrift må framhållas, att de veterinärbefattningar, det här är fråga om, äro

av så växlande art, att det icke bland statens veterinärbefattningar finnes motsvarighet

till dem alla. Föreskriften innebär därför endast, att pensionsunderlagen

för ifrågavarande befattningar skola så avvägas, att desamma låta inordna sig i

ett lämpligt system med de för statsanställda veterinärer gällande.

Om dessa föreskrifter iakttagas, synes det icke ur statens synpunkt behöva

giva anledning till betänklighet, att pensionsunderlagen bestämmas av pensions
-

Sakkunnig a*

motivering.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majds Proposition Nr 336.

Departements
chefen.

anstaltens styrelse, så mycket mindre, som, såsom redan påpekats, de avgifter,

som befattningshavare och huvudmän skola erlägga, beräknas så, att de skola

täcka hela pensionskostnaden. Staten bidrager alltså icke till denna pensionering

på annat sätt, än att den bestrider förvaltningskostnaderna. Men dessa äro oberoende

av om pensionsunderlagen bestämmas högre eller lägre.

Ur huvudmännens synpunkt synes icke heller någon anmärkning med fog

kunna göras mot anordningen. I fråga om kommunala befattningar skall det ju

bero på kommunen själv, om den vill begagna sig av möjligheten att bereda befattningshavarna

pension i denna anstalt. Finner kommun de av pensionsanstaltens

styrelse för dess befattningar föreslagna pensionsunderlagen otillfredsställande, så

blir följden endast den, att något avtal icke kommer till stånd. I fråga om slakteriernas

besiktningsmän ligger saken annorlunda, Där skall huvudman icke hava

någon bestämmanderätt, utan anslutningen till pensionsanstalten skall vara obligatorisk

(se ovan under § 1). Och huvudmannen är skyldig att erlägga den avgift,

som enligt reglementet svarar mot det pensionsunderlag, som fastställes. Detta

har emellertid ringa ekonomisk betydelse för honom i jämförelse därmed, att han

är skyldig att giva besiktningsmannen den avlöning, som medicinalstyrelsen bestämmer.

Det är att märka, att i kap. II § 5 bestämmelser givas, som kunna medföra

reduktion av det tjänstepensionsunderlag, som beräknas efter nu angivna regler,

nämligen om befattningen innehaves samtidigt med annan befattning, som är

förenad med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt eller i annan av staten

inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond. För sådant fall stadgas

nämligen där, att summan av de båda tjänstepensionsunderlagen ej må överstiga

6,000 kronor eller den högsta pension, som enligt den civila pensionslagen

må utgå till en pensionstagare. Skulle t. ex. en länsveterinär förordnas av medicinalstyrelsen

till besiktningsman vid ett slakteri med en avlöning av 3,600 kronor

och blir, såsom nu begärts, länsveterinärs pensionsunderlag höjt till 4,000

kronor, kommer alltså pensionsunderlaget för befattningen som besiktningsman att

bliva icke s/s av 3,600 kronor eller 2,400 kronor utan endast 2,000 kronor.

Under förutsättning att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition

om höjning av länsveterinärernas pensionsunderlag från 2,500 kronor

till 4,000 kronor, anser jag, att distriktsveterinärernas pensionsunderlag

bör, såsom de sakkunniga föreslå, bestämmas till 3,500 kronor. Det

synes mig uppenbart, att en lägre pension icke skulle stå i skäligt förhållande

till de inkomster, som en distriktsveterinär har i sin tjänst,

om hänsyn tages icke blott till hans lön utan även till den inkomst han

har för förrättningar, för vilka han äger uppbära ersättning enligt taxa.

Även gillar jag de grunder, som de sakkunniga föreslå för bestämmande

av övriga befattningshavares pensionsunderlag. De synas ägnade

att på detta område åstadkomma efter de växlande förhållandena

väl avvägda pensionsunderlag.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr .936''.

97

De sakkunniga föreslå:

Kap. V § 3. Familjepensionsunderlaget för eu befattning överstiger med

300 kronor 20% av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera befattningar

innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i

sådant förhållande, att deras summa med 300 kronor överstiger 20% av tjänstepensionsunderlagens

summa.

Detta förslag grunda de sakkunniga på följande skäl:

I Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års riksdag föreslogs endast tjänstepensionsrätt

åt distriktsveterinärerna. Sakkunniga för pensionsväsendets centralisering

uttalade sig för den principen, att tjänstepensionsrätt alltid bör förenas med

familj epensionsrätt och föreslogs för distriktsveterinärerna ett familj epensionsunderlag

av 500 kronor. I avgivna yttranden har ingen annan anmärkning gjorts

mot detta förslag än att familj epensionsunderlaget vore för lågt och i stället borde

bestämmas efter den regel, som nämnda sakkunniga föreslagit skola i allmänhet

tillämpas, eller att familjepensionsunderlaget skall vara lika med 300 kronor +

20% av tjänstepensionsunderlaget.

De sakkunniga hava anslutit sig till sistnämnda yrkande.»

Att en tjänstemannakårs pensionsfråga icke är tillfredsställande

löst blott genom beredande av pensioner åt tjänstemännen själva, utan

att därför fordras även beredande av pensioner åt deras efterlevande,

synes mig vara obestridligt. Vad familjepensionsunderlagets storlek

angår, ser jag icke något skäl att bestämma det efter annan regel för

nu ifrågavarande tjänstemän än för de förut avhandlade. Jag erinrar

om att tjänstemännen själva skola med sina avgifter bekosta hela famil

j epensioneringen.

Jag tillstyrker alltså förslaget.

Enligt förslaget skall genast börjande pensionsbelopp bestämmas efter regler,

som överensstämma med vad de sakkunniga föreslagit för folkskollärarna (alltså i

huvudsak enligt den civila pensionslagens bestämmelser), dock med den ändring

att försäkringsteknisk beräkning skall ske, om den avgående vid pensionsålderns

uppnående icke räknade minst 30 tjänstår eller, där han avgår före denna ålder,

han icke räknar så många tj anstår, att de tillsammans med det antal år, som

återstår till pensionsåldern, uppgå till 30. Vid denna försäkringstekniska beräkning

må ej högre försäkringsavgift tillgodoräknas än den, som svarar mot en utnämningsålder

av 35 år.

För att belysa vad denna föreskrift om försäkringsteknisk beräkning innebär

må ett exempel anföras. Antag att en distriktsveterinär utnämnts vid 40 års

ålder och förut icke haft någon med pensionsrätt förenad tjänst. Om den mot

40 års ålder svarande försäkringsavgiften (15 % av pensionsnnderlaget) tillgodoräknades

honom, skulle hans pensionsunderlag vara 3,500 kronor. Men nu må ej

högre avgift tillgodoräknas honom än den, som svarar mot 35 års utnämnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 13

Familjepen
sionsutiderlag.

Sakkunnigas

förslag.

Sakkunnigas

motivering.

Departements
chefen.

Genast börjande

pensionsbelopp.

Sakkunnigas

förslag och

motivering

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:(s Proposition Nr 336.

Departements
chefen.

ålder (13 % av pensionsunderlaget). Den tillgodoräknade försäkringsavgiften är

alltså endast 87 % av den mot befattningens pensionsunderlag svarande. Då måste

hans pensionsrätt reduceras, så att den svarar mot denna reducerade försäkringsavgift,

vilket sker därigenom, att det pensionsunderlag, efter vilket hans pension

beräknas, sänlces till 87 % av befattningens pensionsunderlag eller till 3,045 kronor.

Avgår han t. ex. vid 45 års ålder enligt § 1 c), blir hans pension */* av

detta reducerade pensionsunderlag och blir alltså 2,884 kronor. Kvarstår han

till 65 års ålder och räknar han tjänstår under hela tiden, blir hans pension

25

—. 3,045 = 2,538 kronor. Hade pensionen beräknats enligt § 7 mom. 1 utan

25

försäkringsteknisk beräkning, skulle den blivit —. 3,500 = 2,917 kronor.

Maximalbestämmelsen angående den tillgodoräknade försäkringsavgiften kan

även verka reducerande på pensionsrätten, om efter avbrott i tjänstårsberäkningen

den erforderliga försäkringsavgiften för full pensionsrätt skulle bliva högre än

maximum.

Antag t. ex. att en distriktsveterinär utnämnes vid 30 års ålder, räknar

tjänstår utan avbrott till 40 års ålder, räknar icke tjänstår mellan 40 och 50 års

ålder, men återinträder då i tjänstgöring.

Under de första 10 åren har lian full pensionsrätt. Men då han återinträder i

tjänstgöring, räknar han endast 10 tjänstår och har blott 15 år kvar till pensionsåldern.

Då summan av dessa båda tal är mindre än 30, vilket är det antal

tjänstår, som fordras för hel pension, skall försäkringsteknisk beräkning göras.

Den ger det resultatet, att hans pensionsrätt skall beräknas efter ett pensionsunderlag

av 3,180 kronor i stället för efter 3,500 kronor. Avgår han vid 65 års

25

ålder med 25 tjänstår, blir hans pension —.3,180 kronor = 2,680 kronor.

Den av de sakkunniga föreslagna försäkringstekniskt beräknade

reduktionen av pensionsunderlaget synes mig vara synnerligen lämplig,

när det såsom här gäller befattningshavare, som icke äro i statens tjänst.

Utan den skulle statens årliga kostnad kunna oskäligt uppdrivas för en

befattningshavare, som utnämnes sent eller som under längre tid varit

ur tjänsten. Nu begränsas den, så att den ej kan överstiga kostnaden

för den, som utnämnes vid sådan ålder, att han vid pensionsåldern räknar

30 tjänstår. Att sådan reduktion icke föreslagits även beträffande

folkskollärarkåren beror därpå, att denna kår sedan länge i detta avseende

likställts med statens egna befattningshavare.

Det bör nämnas, att sakkunnigas förslag är gynnsammare för

befattningshavarna i fråga om invalidpensionernas beräkning än

propositionen till 1912 års riksdag var. Enligt förslaget skall nämligen

invalidpensionen beräknas ur pensionsunderlaget (som eventuellt

reducerats genom försäkringsteknisk beräkning) på samma sätt som

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Muj:ts Proposition Nr 336. 99

de sakkunniga föreslagit för folkskollärarna: vid invaliditet, som ådragits

under tjänst utövning, skall alltså pensionen i regel vara lika med

pensionsunderlaget; vid invaliditet av annan orsak skall pensionen i regel

vara minst lika med s/t av pensionsunderlaget. Enligt nämnda proposition

skulle invalidpensionen bestämmas så att dess kapitalvärde var lika

med den försäkringsfond, som beräknades vara samlad för den avgående,

och vid denna beräkning skulle hänsyn tagas endast till befattningshavares

rätt till pension efter uppnådd pensionsålder. Om invaliditeten

drabbar befattningshavaren vid unga år, blir den på senare sättet

beräknade pensionen alldeles otillräcklig, varför jag anser de sakkunnigas

förslag avgjort att föredraga.

De sakkunniga föreslå, att pensionsåldern skall vara 65 år och att 30 tj änstår Pensionsålder

skola fordras för hel pension.

I fråga om rätt till uppskjuten pension, beräkning av de efterlevandes pen- Sakkunnigas

sion, reduktion av pension m. m. föreslå de samma bestämmelser som för folkskollärarna.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års riksdag föreslogs 65 års Degartementspensionsålder.

I densamma stadgas ingenting direkt om det antal

tjänstår, som skulle fordras för hel pension. Men bestämmelserna om

avgifterna voro sådana, att den, som utnämndes efter 30 års ålder, fick

erlägga en tilläggsavgift för att få hel pension vid 65 års ålder. De kunna

alltså sägas indirekt kräva 35 tjänstår för hel pension. De sakkunniga

för pensions väsendets centralisering föreslogo, att 30 tjänstår skulle

fordras för hel pension. I de över detta förslag avgivna yttrandena har

ingen anmärkning framställts häremot. Även jag ansluter mig därtill,

under påpekande att det för länsveterinär fordras 25 tjänstår för hel

pension.

I fråga om övriga här ovan nämnda punkter tillstyrker jag ävenledes

de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga föreslå: Pemumsav
K

gifter.

Kap. Y § 8. 1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. 1 g 5 Saklcunnigas

omförmält avdrag skall erläggas av befattningshavare, är 3 Va % av tjänstepensions- förslag.

cnderlaget och den årliga familjepensionsavgiften 19 % av familj epensionsunderlaget.

2. Huvudman för befattning, som i § 1 mom. 1 a) sägs, erlägger årligen

en avgift av 3 Va % av tjänstepensionsunderlaget. Annan huvudman erlägger årligen

en avgift av 7 % av tjänstepensionsunderlaget.

Förslaget överensstämmer i fråga om distriktsveterinärerna med vad de sak- Sakkunnigas

kunniga för pensionsväsendets centralisering föreslagit, vilket lämnats utan an- motivering.

märkning i avgivna yttranden. Det innebär, att staten bidrager till tjänstepensions
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Övergångsstadgandeti.

Sakkunnigas

förslag och

motivering.

100 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

avgiften för distriktsveterinär, till vars avlöning staten bidrager, inen icke till

tjänstepensionsavgiften för annan veterinär, och icke heller till familjepensionsavgiften

för vare sig distriktsveterinär eller annan veterinär.

o Förutom årsavgifter skola engångsavgifter erläggas i samma fall, som stadgas

i fråga om folkskollärarna.

Såsom framgår av de sakkunnigas kostnadsberäkning, kommer

statens bidrag till distriktsveterinärerna, om befattningshavarnas och

huvudmännens avgifter fastställas enligt de sakkunnigas förslag, att

till en början bliva i medeltal ungefär 6 % av tjänstepensionsunderlagen

och 4 % av familjepensionsunderlagen. I mån som de äldre befattningshavarna

pensioneras och ersättas av yngre, nedgår statens bidrag

till ungefär 31/, % av tjänstepensionsunderlagen eller 122 kronor 50 öre

för varje distriktsveterinär, till vars avlöning staten bidrager. I propositionen

till 1912 års riksdag beräknades samma bidrag uppgå till 54

kronor. För andra befattningshavare, som utnämnas efter pensionsregleringen,

erlägger staten icke någon pensionsavgift. För dem, som

utnämnts före pensionsregleringen, fordras visserligen något bidrag

av staten till pensionsavgifterna, om deras medelålder skulle bliva högre

än 31 år. Men detta bidrag kan icke bliva avsevärt och försvinner, i

mån som de äldre avgå och ersättas av yngre. Jag tillstyrker därför

de sakkunnigas förslag.

För att förbättra deras pensionsrätt, som äro anställda vid pensionsbestämmelsernas

ikraftträdande, föreslå de sakkunniga följande:

1) För distriktsveterinär, till vars avlöning staten bidrager, och

för besiktningsman vid under offentlig kontroll ställt slakteri skall pensionsanstalten,

även utan framställning från huvudmannen, giva reglementet

retroaktiv giltighet från den tidpunkt, då han erhöll befattning,

som med avseende på tjänstgöringens art och omfattning är jämförlig

med den, som han har, när pensionsbestämmelserna träda i kraft, dock

ej från tidigare tidpunkt än då han fyllde 35 år.

2) Den engångsavgift, som betingas av att reglementet sålunda

fått retroaktiv giltighet för en befattningshavare, skall i sin helhet erläggas

av huvudmannen, där ej fråga är om distriktsveterinär, till vars

avlöning staten bidrager. I sistnämnda fall beräknas huvudmannenli

engångsavgift på följande sätt. Från engångsavgiften dragés det "belopp,

som svarar mot de avgifter, som befattningshavaren skulle erlagt,

om reglementet varit gällande under den föregående tiden. Huvudmannens

avgift är därefter lika med halva återstoden, ökad med

nämnda belopp.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

Huvudman äger rätt att av befattningshavaren få ersättning för

den de] av den erlagda engångsavgiften, som svarar mot befattningshavarens

avgifter under den föregående tiden. Denna ersättning utgår

till honom i form av löneavdrag, som pensionsanstalten bestämmer.

Skulle befattningshavaren finna det för betungande att vidkännas

erforderliga löneavdrag, må pensionsanstalten kunna helt eller delvis

befria honom från dem. I så fall minskas huvudmannens engångsavgift

med motsvarande belopp och minskas även befattningshavarens pensionsrätt

på däremot svarande sätt.

Som synes avse dessa övergångsbestämmelser Departemenis
1)

att tillförsäkra distriktsveterinärer och besiktningsmän den c,''efe"''

tilläggspension, som svarar mot de avgifter, som huvudmännen och,

vad angår de förra, staten skulle hava erlagt under den tid, som de före

den 1 januari 1920 efter fyllda 35 år innehaft tjänst, vilken med avseende

på tjänstgöringens art och omfattning varit jämförlig med den tjänst,

som de hava, när reglementet blir tillämpligt på dem,

2) att bereda dem möjlighet att på egen bekostnad förbättra sin

pensionsrätt ytterligare, så att den blir lika med vad den skulle varit,

om reglementet varit gällande för dem från nämnda tidpunkt,

3) att staten skall i fråga om distriktsveterinärer, till vilkas avlöning

staten bidrager, betala hälften av den engångskostnad, som svarar

mot den i 1) omförmälda tilläggspensionen.

Vad de sakkunniga här föreslå i fråga om. distriktsveterinärerna

överensstämmer i princip med vad de sakkunniga för pensionsväsendets

centralisering föreslagit, vilket senare förslag lämnats utan anmärkning

i de däröver avgivna yttrandena. Dock märkes, att pensionsunderlaget

enligt det senare förslaget var endast 1,500 kronor mot 3,500

kronor, i följd varav engångsavgiften var väsentligt mindre.

Det synes lämpligt, att även besiktningsmännen komma i åtnjutande

av tilläggspensioner för den tid de haft dylik eller jämförlig anställning

före den 1 januari 1920.

Att förslaget bereder befattningshavarna möjlighet att på egen

bekostnad ytterligare förbättra sin egen och de efterlevandes pension,

torde de komma att sätta stort värde på.

Jag tillstyrker alltså till alla delar de sakkunnigas förslag.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Pensioneringens

omfattning.

Sakkunnigas

förslag.

Sakkunnigas

motivering.

4. Kommunalt anställda sjuksköterskors och barnmorskors m. 11.

pensionering.

De sakkunniga föreslå:

Kap. Yl § 1. De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III

samt i detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:

a) distriktssjuksköterska och distriktsbammorska, till vars avlöning staten

lämnar bidrag,

b) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

c) annan sjuksköterska eller husmoder i av staten, landsting, kommun eller

annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar eller ock i stiftelse

av allmännyttig natur, vilken övar dylik vård,

d) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.

Där enligt kap. I § 5 för befattnings förenande med pensionsrätt för innehavaren

fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen godkännas av

medicinalstyrelsen.

De sakkunniga anföra till motiverande av sitt förslag:

Yårt förslag är uppgjort i anslutning till de förslag, som utarbetats inom

civildepartementet till sjuksköterske- och bammorskeväsendets organisation och som

torde komma att föreläggas innevarande års riksdag.

Enligt dessa förslag komma befattningarna som distriktssjuksköterska och

distriktsbammorska att regleras i författning och bl. a. deras minimiårsavlöningar

där fastställas. På dem kommer därför enligt kap. I § 5 detta pensionsreglemente

att bliva ovillkorligen tillämpligt.

Övriga befattningar, som nämnas i § 1, bliva däremot icke så reglerade. Enligt

kap. I § 5 komma de alltså icke att vara förenade med pensionsrätt, med

mindre huvudmannen gjort framställan därom och reglerat dem på sätt, som godkänts

av medicinalstyrelsen. Det skall bero på huvudmannens eget beslut, om

han skall reglera sådan befattning eller ej. Rörande regleringen hänvisa vi i

övrigt till kap. I § 5 och dess motivering sid. 41.

Det bör påpekas, att vårt förslag innebär viss iskänkning i den möjlighet,

som sjuksköterskor och barnmorskor nu ha att erhålla statsbidrag till sin pensionering.

Yi föreslå nämligen, att statsbidrag skall lämnas endast till dem,

som innehava reglerade befattningar, under det såväl enligt kungörelsen av den

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

103

30 december 1901 angående »statsbidrag till sjuksköterskors pensionering som enligt

reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt dylikt statsbidrag kan utgå även

utan sådan reglering, t. o. in. till barnmorskor, som icke hava någon befattning

alls, blott de bedriva yrkesmässig verksamhet. Givetvis böra dock de, som, innan

detta reglemente träder i kraft, kommit i åtnjutande av statsbidrag, få bibehålla

detsamma på hittills gällande villkor, därest de icke erhålla befattning, som medför

pensionsrätt enligt det nya reglementet (se övergångsstadgandet mom. 5).

1 sitt förenämnda utlåtande den 4 mars 1919 har riksförsäkringsanstalten

anfört, att de sakkunnigas förslag, vad rör särskilt barnmorskornas

pensionering, ieke givit ämbetsverket anledning till någon

erinran.

I de organisationsförslag, som de sakkunniga här omnämna och i^partemmi

som efter föredragning av chefen för civildepartementet framlagts för rhffeninnevarande

års riksdag i propositionerna n:ris 260 och 39, förutsättes

det, att staten lämnar sin medverkan till en tillfredsställande pensionering

av distriktssjuksköterskor och distriktsbarnmorslcor.

Att även de i punkterna b) och c) omförmälda barnmorske- och

sjukskötersketjänsterna böra kunna förenas med pensionsrätt, synes

mig klart. Enligt förslaget blir anslutningen till pensionsanstalten ej

obligatorisk för dessa som för de förra, utan beroende av att huvudmannen

reglerar tjänsten och anmäler den för pensionsanstalten. Jag

erinrar om att det för närvarande åligger barnmorska, som erhåller anställning

hos kommun med fast årslön eller å barnbördshus med årslön

ej understigande 400 kronor, att ingå som delägare i barnmorskornas

pensionsanstalt. Det skulle därför kunna anses som en försämring att

nu inskränka den obligatoriska pensioneringen. Men om, såsom de

sakkunniga föreslå och jag tänker tillstyrka, huvudmännen för dessa

barnmorskebefattningar fortfarande som hittills bliva befriade från •

pensionsavgifter, torde de fall bliva sällsynta, då en kommun eller ett

barnbördshus icke skulle komma att finna det för sig fördelaktigt att

reglera sina barnmorskebefattningar och förskaffa deras innehavare

pensionsrätt, i synnerhet som kostnaden för denna endast i ringa mån

kommer att bäras av befattningshavaren utan till största delen (*/6)

av staten.

Förutom de barnmorskor, som hava anställning, som medför skyldighet

eller rättighet att vara delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,

hava för närvarande även övriga legitimerade barnmorskor

rätt att ingå som delägare, även om de icke hava någon befattning.

Enda förutsättningen är, att de driva yrkesmässig verksamhet som

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

barnmorskor. De sakkunniga föreslå, att sådana barnmorskor icke vidare

skola hava dylik rättighet, dock att de, som redan blivit delägare,

skola få kvarstå med samma rättigheter och skyldigheter som förut.

Även jag finner det riktigt, att staten för sin medverkan till pensioneringen

uppställer det villkoret, att pensionsrätt skall tillkomma endast

den, som bestrider en tjänstgöring, vars art och omfattning är på visst

sätt kvalificerad.

Åven för sjuksköterskorna innebär förslaget viss inskränkning av

rätten till statsbidrag till pensioneringen. Visserligen fordras även för

närvarande, att sjuksköterskan uppfyller vissa behörighetsvillkor och

har anställning hos staten eller kommun eller å sjukvårdsinrättning,

men några närmare bestämmelser givas icke angående hurudan anställningen

skall vara. Enligt de sakkunnigas förslag skall däremot befattningen

regleras även i fråga om tjänstgöringens art och omfattning,

innehavarens till- och avsättning samt minimiavlöning. Om huvudmannen

icke vill reglera befattningen i dessa avseenden, kommer alltså

sjuksköterskan icke att kunna få statsbidrag till sin pensionering. Men

liksom i fråga om barnmorskebefattningarna synes det vara att vänta,

att huvudmännen, om pensionsavgifter icke åläggas dem, i regel skola

vara villiga att reglera sina sjuksköterskebefattningar, då de därigenom

kunna bereda sina sjuksköterskor en så fördelaktig pensionering som

den, vilken erbjudes enligt de sakkunnigas förslag.

Slutligen öppnar de sakkunnigas förslag möjlighet även för de befattningshavare

att få pensionsrätt, som utan att vara sjuksköterskor

eller barnmorskor arbeta i den offentliga sjukvårdens eller fattigvårdens

tjänst såsom husmödrar eller såsom föreståndarinnor för godkända sjuksköterskebyråer.

Vad de sistnämnda angår, utgör inrättandet av godkända sjuksköterskebyråer

ett viktigt led i den organisation av sjuksköterskeväsendet,

som föreslås i ovannämnda proposition n:r 260 till innevarande års riksdag.

Det synes därför synnerligen lämpligt, att dessa föreståndarinnor,

som väl ofta varit sjuksköterskor, få möjlighet att erhålla pensionsrätt

i samma pensionsanstalt som sjuksköterskorna.

Vad husmödrarna angår, synes det mig klart, att deras betydelse

för »vården av sjuka, barn eller åldringar» är jämförlig med sjuksköterskans

och. att det därför är önskvärt, att staten medverkar även till

deras pensionering. Därigenom tillmötesgås även i väsentlig mån en

framställning, som svenska fattigvårdsförbundet gjort om beredande av

pensionsrätt åt befattningshavare i fattigvårdens tjänst.

På grund av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag de sakkunnigas

förslag i fråga om pensioneringens omfattning. Jag vill emellertid på
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SS 6.

peka, att reglering av kusmodersbefattning ej synes böra godkännas av

medicinalstyrelsen. Av denna anledning liar jag gjort den ändringen i

kap. I § 5 av reglementsförslaget, att regleringen skall godkännas av

Konungen eller av den myndighet, som Konungen förordnar. Och vad

beträffar de behörighetsvillkor, som böra uppställas vid godkännande av

sjuksköterskebefattnings reglering, vill jag erinra om att chefen för civildepartementet

i propositionen n:o 260 uttalat att det för beviljande av

pensionsrätt åt sjuksköterska bör fordras, att hon genomgått av staten

godkänd sköterskeskola.

De sakkunniga föreslå en pensionsålder av 55 år för sjuksköterska och barn- Skyldighet att

inorska samt 60 år för annan befattningshavare. Skyldighet att avgå skall inträda a’mvid

pensionsålderns uppnående samt, enligt samma bestämmelser som föreslagits

för folkskollärarna, vid tidigare invaliditet. Tillstånd att kvarstå efter pensionsålderns

uppnående skall kunna lämnas av huvudmannen, sedan medicinalstyrelsens

medgivande inhämtats.

I reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt finnes intet stad- Departementjagande

om skyldighet att avgå vid viss ålder eller vid invaliditet. Ej

heller stadgas sådan skyldighet i kungörelsen den 30 december 1901

angående statsbidrag till sjuksköterskors pensionering.

Sakkunniga för utredning angående den kvinnliga sjukvårdspersonalens

utbildning och arbetsförhållanden ha föreslagit 55 års pensionsålder

för sjuksköterskor.

I betraktande av de stora krav, som i tjänsten måste stallas pa en

sjuksköterska och en barnmorskas andliga och kroppsliga krafter, anser

jag, att deras pensionsålder ej bör för närvarande sättas högre än 55

år, såsom nu även föreslås av de sakkunniga. Skulle deras arbetsförhållanden

efter omorganisationen bliva väsentligt förbättrade, bör det

emellertid tagas i övervägande, om ej en höjning framdeles kan och bör

ske. Likaledes skulle en höjning av pensionsåldern kunna ifrågasattas,

om framdeles pensionsunderlagen höjas och sålunda den reducerade

pension, som erhålles vid avgång i förtid, blir mera tillräcklig än vad

den blir med de nu föreslagna pensionsunderlagen.

De sakkunniga föreslå: Tjänsteren
Kap.

VI § 2. Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 1 a) sags, ag

är 1,000 kronor. , förlag.

För annan befattning bestämmer pensionsanstaltens styrelse, etter medicinalstyrelsens

hörande, tjänstepensionsunderlaget. Därvid skall iakttagas, att detsamma

icke må överstiga 2/s av den i författning eller vid reglering enligt kap. i

§ 5 fastställda minimiårsavlöningen eller, där flera lönegrader finnas sålunda fastställda,

minimiårsavlöningen i högsta lönegraden eller, där avlöningen delvis utgar

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

10® Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

i form av arvode efter fastställd taxa, av den inkomst, som befattningen väntas

komma att i medeltal giva innehavaren. Om naturaförmåner ingå i avlöningen,

skall vid bestämmande av tj änstepension sunderlaget den kontanta avlöningen ökas

med naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse uppskattade värde, varvid

dock värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än till 20 % av inkomsterna

i övrigt.

Tj änstepensionsunderlaget må dock ej sättas högre än 1,000 kronor eller läare

än 600 kronor.

''acheZnU'' , I)et här föreslagna pensionsunderlaget för distriktssjuksköterskor

och distriktsbarnmorskor finner jag stå i lämpligt förhållande till de för

dem i ovannämnda propositioner föreslagna minimilöner, om hänsyn

tages jämväl till utgående naturaförmåner.

Det synes mig även riktigt, att pensionsunderlaget för annan befattning

ej fixeras i reglementet, utan i stället befogenhet lämnas åt

pensionsanstalten att bestämma det efter vissa i reglementet angivna

principer. Det kan nämligen väntas, att avlöningsförmånerna för övriga

befattningar komma att bliva mycket växlande.

. Mot de sakkunnigas förslag har jag därför ingen annan anmärkning,

än att det synes böra tagas i övervägande, huruvida ej tillfälle bör

beredas den huvudman, som det önskar, att bereda sina befattningshavare

högre pensioner, om detta sker utan ökad kostnad för staten.

De sakkunniga hava föreslagit sådan rätt för huvudmännen i fråga om

de i kap. IV omförmälda befattningshavarna. Med de små pensioner,

som de nu ifrågavarande befattningshavarna komma att få enligt förslaget,

synes en sådan rätt för huvudmannen vara synnerligen lämplig.

Antal tjenstår De sakkunniga föreslå:

för hel pen- °

swn'' för hel tjänstepension fordras:

SalfövsiaqgaS "''ö tjänstår för sjuksköterska och barnmorska,

30 tjänstår för annan befattningshavare.

DePch‘efénnts\ m®delåldern för inträde i barnmorskornas pensionsanstalt under

de senare åren varit 28 år för dem, som varit skyldiga att inträda, och

aven medelåldern för inträde i Sophiahemmets pensionskassa varit

densamma, och då pensionsåldern skall vara 55 år för barnmorska och

sjuksköterska, synes antalet tjänstår för hel pension åt dessa befattningshavare

ej kunna sättas högre än 25 år.

För kvinnlig befattningshavare, vars pensionsålder är 60 år, fordras

det enligt den civila pensionslagen 30 tjänstår för hel pension. Det

synes därför lämpligt att även här uppställa samma fordran.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts Proposition Nr 336.

107

De sakkunniga föreslå, att genast börjande pensions belopp skall bestämmas

Genast bör
-

efter befattningens pensionsunderlag enligt samma grunder som för folkskollärarnajande^penswns

m. fl. (alltså i huvudsak enligt den civila pensionslagens bestämmelser); dock att '' m>\

en försäkringsteknisk reduktion av pensionsunderlaget skall göras, om den avgående

icke vid pensionsålderns uppnående räknar så många tjänstår, som det fordras för

hel pension, eller, om hon avgår före pensionsåldern, räknar så många tjänstår,

att de tillsammans med de år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till det antal,

som fordras för hel pension. Om t. ex. en distriktsbarnmorska tillträder sin befattning

vid 35 års ålder, kan hon vid pensionsålderns uppnående ej komma att

räkna mer än 20 tjänstår. Alltså skall en försäkringsteknisk reduktion göras av

hennes pensionsunderlag. Den medför, att det sänkes från 1,000 kronor till 875

kronor. Avgår hon i följd av invaliditet, som hon icke ådragit sig i tjänsten,

3

blir hennes pension -.875 = 656 kronor, såvida ej avgången sker så sent, att hon

räknar mer än 22 Va tjänstår, då den blir något större. Avgår hon i följd av

25

olycksfall i tjänsten eller först vid 55 års ålder, blir pensionen —. 875 = 700 kronor.

Får hon kvarstå i tjänsten till 60 års ålder, blir pensionen 875 kronor.

Liksom i fråga om distriktsveterinärerna finner jag detta sätt Departementsbestämma

pensionens belopp synnerligen lämpligt.

I fråga om rätt till genast börjande eller uppskjuten tjänstepension,

rätt till familjepension, reduktion av pension m. m. överensstämmer

förslaget med vad som föreslagits för övriga befattningshavare. Mot

dessa förslag har jag ingen erinran att göra. Jag inskränker mig därför

till att till sist redogöra för de sakkunnigas förslag angående pensionsavgifter.

Pensions avgifter.

Sakkunnigas

förslag.

De sakkunniga föreslå:

Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. 1 § 7 omförmält avdrag

skall erläggas av befattningshavaren, är 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

Befattningshavares familj epensionsavgift är 1 % av familj epensionsunderlaget.

Huvudmannen erlägger ingen årsavgift för sjuksköterska eller barnmorska;

för annan befattningshavare erlägger huvudmannen en årsavgift av 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

Enligt de sakkunnigas beräkning är försäkringsavgiften för tjänstepensionen Sakkunnigas

i medeltal för sjuksköterska och barnmorska 25% och för andra befattningshavare moUve,m9- 15 % av tjänstepensionsunderlaget. För de senare blir alltså deras egen tjänstepensionsavgift

5 %, om den skall motsvara Vä av tjänstepensionen. De sakkunniga

föreslå samma avgift för de förra, enär deras avlöning är så liten, att högre avgift

ej synes böra fordras av dem. De erinra om att folk- och småskollärarinnors

avgifter äro 3 Vs %.

Enligt förslaget skall huvudmannen för annan befattningshavare än sjuksköterska

eller barnmorska erlägga samma avgift som denna. På detta sätt kom
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.-is Proposition Nr 336.

mer försäkringsavgiften för tjänstepensionen att delas lika mellan staten, huvudmannen

och befattningshavaren.

Familj epensionsavgiften är ungefär densamma som för lärarinnorna och torde

vara fullt tillräcklig. Den skall som alltid erläggas i sin helhet av befattningshavaren.

Till motivering av förslaget, att huvudmännen skola vara befriade från avgifter

för sjuksköterskor och barnmorskor, anföra de sakkunniga:

Huvudgruppen av befattningshavare blir distriktssjuksköterskor och distriktsbammorskor.

Deras minimiavlöning kommer att regleras av statsmakterna, och

huvudmannen kommer att åtnjuta statsbidrag till avlöningen. Om nu staten å

ena sidan lämnar huvudmannen bidrag till befattningshavarens avlöning, å andra

sidan kräver avgift av huvudmannen för pensioneringen, så kommer detta tydligen

att vara fullkomligt detsamma, som om staten icke fordrade någon pensionsavgift

av huvudmannen, men minskade sitt bidrag till avlöningen med pensionsavgiftens

belopp.

När därför nu pensionsregleringen sker samtidigt med löneregleringen och

med bestämmandet av statens bidrag till avlöningen, synes det oss uppenbart, att

staten icke bör fordra någon pensionsavgift av huvudmannen, utan bestämma sitt

bidrag till avlöningen med hänsyn tagen till att staten åtager sig hela pensionskostnaden

utöver värdet av befattningshavarens avgifter.

Enligt vad ovan yttrats om den sannolika storleken av den erforderliga försäkringsavgiften,

kan staten nu beräkna kostnaden för dessa befattningshavares

pensionering till i medeltal ungefär 200 kronor om året för var och en utöver vad

hon själv skall erlägga.

Det skäl, som nu anförts för att pensionsavgift icke bör fordras av huvudmannen

för distriktsbarnmorska och distriktssjuksköterska, gäller naturligtvis icke

i fråga om huvudmännen för övriga befattningshavare, till vilkas avlöning staten

icke bidrager. Men i fråga om dem synes oss ett annat synnerligen talande skäl

kunna anföras härför. Enligt förslaget skall befattning av nu ifrågavarande slag

ej förenas med pensionsrätt, med mindre huvudmannen reglerar befattningen på

sätt medicinalstyrelsen godkänner. Såsom framgår av den undersökning av den

kvinnliga sjukvårdspersonalens ställning, som utarbetats inom civildepartementet

av tillkallade sakkunniga, är det synnerligen önskvärt, att dylik reglering kommer

till stånd i stor utsträckning. Nu är det tydligt, att ett erbjudande av staten

att ordna befattningshavarnas pensionering utan någon kostnad för huvudmännen

kommer att i hög grad öka huvudmännens villighet att underkasta sig befattningarnas

reglering och sålunda att befrämja dess allmännare genomförande.

I detta sammanhang må slutligen påpekas, att samma skal, som ovan anförts

mot att staten å ena sidan lämnar huvudmannen bidrag till avlöningen, å andra

sidan fordrar pensionsavgift av honom, tydligen även kan anföras mot att staten

å ena sidan bestämmer befattningshavarens minimilön, å andra sidan fordrar pensionsavgift

av henne. Då minimilönerna nu regleras samtidigt med pensionerna,

vore det otvivelaktigt rationellt, att icke fordra någon pensionsavgift av befattningshavaren,

men reglera lönen med hänsyn till att ingen pensionsavgift skall

avgå från densamma. Om vi likväl icke föreslagit sådan anordning, är anled
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Proposition Nr. .3.36.

ningen därtill den, att lönerna reglerats för alla andra tjänstemannagrupper, vilkas

pensionering staten ordnat, på sådant sätt, att pensionsavgifter fordras av dem.

Den antydda reformen synes oss böra genomföras först med avseende^på statens

egna tjänstemän. Även må påpekas, att bestämmelserna i kap^ I §±.8 innebära,

att det formella bibehållandet av pensionsavgifter icke medför^uågot besvär för

vare sig pensionsanstalten, huvudmännen eller de myndigheter, som skola utanordna

statsbidrag till huvudmännen.

Jag har ingen erinran att göra mot beräkningen av befattningshavarnas

egna avgifter.

Även vad angår huvudmännens avgifter tillstyrker jag förslaget.

Statens pensionsavgift kommer visserligen, då huvudmännen befrias

från avgifter för sjuksköterskor och barnmorskor, att uppgå till 20 %

av deras tjänstepensionsunderlag, alltså till det relativt höga beloppet

av 200 kronor för varje distriktssjuksköterska eller distriktsbarnmorska

och till 120—200 kronor för varje annan sjuksköterska eller barnmorska.

Men i likhet med de sakkunniga finner jag det olämpligt att nu,

när pensionsregleringen göres samtidigt med att statens bidrag till huvudmännen

för dessa befattningar bestämmas, fordra pensionsavgift av

huvudmannen i stället för att sätta statsbidraget så mycket lägre, som

pensionsavgiften eljest skulle varit. I själva verket hava de i propositionerna

om inrättande av distriktssjuksköterskor och distriktsbarnmorskor

föreslagna statsbidragen till huvudmännen föreslagits med

hänsyn tagen till att inga pensionsavgifter skulle fordras av huvudmännen

för dessa befattningshavare. Och vad övriga sjuksköterskor

och barnmorskor beträffar delar jag, såsom jag redan förut antytt, de

sakkunnigas mening, att det för en effektiv reform av sjuksköterskors

och barnmorskors ställning kommer att bliva av mycket stor betydelse,

att staten erbjuder sig att utan kostnad för huvudmännen ordna pensioneringen,

med villkor att huvudmännen reglera befattningarna.

Det synes mig vara tydligt, att den ekonomiska hjälp, staten kan vilja

giva huvudmännen för att befrämja reformers allmännare genomförande,

ej kan givas under mera effektiv form än genom kostnadsfritt ordnande

av en tillfredsställande pensionering även för andra än distriktssjuksköterskor

och distriktsbarnmorskor.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 336.

D. Kostnadsberäkning.

1. Statens årliga pensionsavgifter.

För närvarande erlägger staten till folkskollärarnas pensionsinrättning

den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens egen

avgift och huvudmannens avgift, där sådan erlägges, uppgår till

för manlig delägare . . . . 12 % av pensionsunderlaget,

» kvinnlig » .... 14 % » » »

De sakkunniga ha icke i reglementsförslageti fixerat statens pensionsavgift,

utan endast i kap. I § 7 intagit den principiella “bestämmelsen, att staten skall

erlägga den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens och huvudmannens

avgifter är lika med den försäkringsavgift, som svarar mot befattningshavarens

pensionsrätt.

Vid beräkningen av statens pensionsavgift för de befattningar, som hittills

varit delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning, utgå de sakkunniga från

ovan angivna värde på försäkringsavgiftens medeltal.

För delägarna i småskollärares m. fl. understödsanstalt ha de sakkunniga funnit,

att den erforderliga försäkringsavgiften för tjänstepensionen kan i medeltal sättas

till 10%, lika för manliga och kvinnliga delägare. Alltså skall staten för varje

befattningshavare erlägga den avgift, som tillsammans med befattningshavarens

och huvudmannens avgifter uppgår till 10 % av tjänstepensionsunderlaget.

Med den sammansättning de ifrågavarande lärarkårerna nu hava finna, de

sakkunniga, att statens pensionsavgifter för dem kunna beräknas uppgå till ungefär

3,470,000 kronor.

Yad distriktsveterinärerna angår, beräkna de sakkunniga medeltalet av försäkringsavgiften

för tjänstepensionen uppgå till ungefär 13 % för de nuvarande

befattningshavarna. I mån som de äldre pensioneras och ersättas av yngre, nedgår

försäkringsavgiften till 10 V2 %. På grund härav finna de sakkunniga, att

statens pensionsavgift för distriktsveterinärernas tjänstepensioner blir till en början

45.000 kronor

och så småningom nedgår till

27.000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Härtill kommer ett bidrag av 10,000 kronor till de nuvarande distriktsveterinärernas

familj epensioner, vilket bidrag försvinner, i mån som de äldre pensioneras.

För sjuksköterskor och barnmorskor finna de sakkunniga en försäkringsavgift

för tjänstepensioneringen av 25% och för övriga befattningshavare, som nämnas i

kap. Yl, 15%. De sakkunniga beräkna statens pensionsavgifter för dessa grupper

under år 1920 till

200,000 kronor.

Hela beloppet av statens pensionsavgifter för år 1920 blir alltså

3.725.000 kronor.

De sakkunniga föreslå, att ett ordinarie förslagsanslag av detta belopp uppföres

under titel »pensionsavgifter till statens anstalt för tjänstemannapensionering».

Med uppförande av detta anslag försvinner följande anslag: pensionsavgifter

till folkskollärarnas pensionsinrättning

2.103.000 kronor.

De sakkunniga framhålla att, frånsett ovannämnda bidrag av 10,000 kronor

till de nuvarande distriktsveterinärernas familj epensionering, ökningen av statens

pensionsavgifter icke beror på de föreslagna förbättringarna och utvidgningarna

av familjepensioneringen, utan dels på ordnandet av småskollärarkårens pensionering

efter de principer, som gälla för folkskollärarna, dels på tjänstepensioneringen

av de i kap. V och Yl nämnda befattningshavarna.

2. Statens engångsavgift.

De sakkunniga uppskatta den nya pensionsanstaltens

januari 1920 till

201,000,000 kronor

försäkringsfond per 1

samt de tillgångar, den övertager från de äldre pensionsanstaltema, till

51.000. 000 kronor.

Då försäkringsfonden bör upptagas i balansräkningen bland skulderna, måste

alltså pensionsanstalten bland tillgångarna upptaga

150.000. 000 kronor

såsom pensionsanstaltens fordran av staten.

Då denna statens skuld till pensionsanstalten icke tidigare till någon del

upptagits i statens räkenskaper, föreslå de sakkunniga, att den upptages bland

utgifterna i statens budget för år 1920 under titel »engångsavgift till statens anstalt

för tjänstemannapensionering».

De sakkunniga framhålla, att denna avgift till största delen består av poster,

som svara mot förbindelser, som staten redan åtagit sig eller icke kan undan
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

draga sig i följd av att staten iklätt sig förbindelser av samma art. Sådana poster

äro följande:

för tjänstepensioner:

brist i folkskollärarnas pensionsinrättning, om reglementet icke ändras 57,450,000 kr.

brist i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, under samma

förutsättning..................... 30,000,000 »

understöd åt behövande f. d. lärare enligt hittills gällande grunder 4,000,000 »

91,450,000 kr.

för familjepensioner:

statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa, kapitaliserat

fyllnadsunderstöd åt folkskolläraränkor enligt hittills tillämpade

grunder ........................

understöd åt småskolläraränkor enligt samma grunder . . . . . ■

Summa

1.900.000 kr.

650,000 »

2.300.000 »

4.850.000 kr.

Om dessa poster avräknas, återstår som engångskostnad för den föreslagna

pensionsregleringen:

för tjänstepensioner

» familjepensioner

. . . . 53,420,000 kr.

. . . . 280,000 »

Summa 53,700,000 kr.

Den sålunda beräknade engångskostnaden för den föreslagna regleringen av

tjänstepensioneringen består av följande poster:

för beviljande av tjänstepensioner åt småskollärarkåren efter samma

grunder, som nu gälla för folkskollärarkåren........

för höjning av understöden åt behövande f. d. lärare enligt de av

de sakkunniga föreslagna grunder............

för uppskjutna tjänstepensioner åt lärarkårerna.........

» distriktsveterinärernas tjänstepensioner...........

» sjuksköterskors och barnmorskors tjänstepensioner......

36,910,000 kr.

11,000,000 »

2,110,000 »

800,000 »

2,600,000 »

Då den nu beräknade engångsavgiften är en utgift, som staten nu får, därför

att det icke förut avsatts nödiga medel till försäkringsfond, anse de sakkunniga

det icke kunna ifrågasättas, att denna utgift skall täckas annat än genom

lån i pensionsanstalten. De föreslå därför, att i statens budget för år 1920 bland

upptagna lån uppföres hela engångsavgiftens belopp, 150,000,000 kronor, under

titel:

»lån i statens anstalt för tjänstemannapensionering».

Beloppet införes i riksskuldboken. Lånet synes böra förräntas efter den

räntefot, 4 %, som lagts till grund för dess beräkning. De sakkunniga föreslå, att

i statens budget för år 1920 upptages bland andra skuldräntor »ränta på lån i

statens anstalt för tjänstemannapensionering» till ett belopp av

6,000,000 kronor.

Under år 1920 har anstalten att påräkna följande inkomster:

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336. 113

ränta på de övertagna tillgångarna............. 2,300,000 kronor

ränta av staten..................... 6,000,000 »

pensionsavgifter av befattningshavare och huvudmän..... 2,375,000 »

pensionsavgifter av staten........... 3,725,000 »

Summa 14,400,000 kronor.

Med dessa inkomster skall anstalten bestrida de under året utgående pensionerna

och försäkringsfondens ökning.

De utgående pensionerna komma enligt de sakkunnigas beräkning att uppgå

till

7,500,000 kronor.

Alltså återstår

6.900.000 kronor.

Om ej någon ny försäkringsteknisk beräkning av försäkringsfonden göres för

slutet av år 1920, avsättes hela detta belopp som årets ökning av försäkringsfonden.

Enligt kap. I § 4 må pensionsanstalten placera en del av sin fondökning

som lån till skoldistrikt för uppförande av skolhus. Det belopp, som så må placeras,

bör bestämmas vid uppgörande av budgeten. De sakkunniga föreslå, att

det för år 1920 bestämmes till

1.500.000 kronor.

Då återstår en fondökning av

5.400.000 kronor,

vilken enligt nämnda paragraf skall överlämnas till riksgäldskontoret som lån.

Detta belopp lägges alltså till den ovan beräknade engångsavgiften, så att hela

det lån, som beräknas upptaget i anstalten under år 1920, blir

155,400,000 kronor.

Anstalten kan emellertid vid slutet av år 1920 beräkna sin försäkringsfond

med större noggrannhet än nu kunnat göras för samma års början. Sådan beräkning

bör göras. På grund av densamma kan det belopp bestämmas, varmed

statens engångsavgift för pensionsregleringen bör ökas eller minskas. Behöver

den ökas, uppföres beloppet i statens budget för år 1921 bland utgifterna under

titel »engångsavgift för statens anstalt för tjänstemannapensionering». Kan den

minskas, uppföres beloppet bland inkomsterna under titel »återbäring från statens

anstalt för tjänstemannapensionering».

För år 1921 beräknas därefter dels räntan på statens skuld till anstalten, dels

beloppet av statens pensionsavgifter (för den händelse även det nu beräknade

förslagsanslaget skulle behöva ändras), dels slutligen det belopp av anstaltens beräknade

inkomster, som icke behövs för de utgående pensionernas bestridande eller

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 höft. (Nr 336.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

för lån till skoldistrikt och som sålunda skall överlämnas till riksgäldskontoret som

lån (ökning av statens skuld till anstalten).

Sedan sålunda statens engångsavgift för pensionsregleringen definitivt bestämts,

torde någon försäkringsteknisk beräkning av försäkringsfonden ej behöva

göras oftare än t. ex. vart femte år, såvida ej sådan förändring göres i reglementet,

som har inflytande på försäkringsfondens storlek. I statens budget upptages

för varje år, utom det ordinarie förslagsanslaget till de årliga pensionsavgifterna,

de engångsavgifter, som betingas därav, att nya befattningshavare tillkommit, för

vilka reglementet fått retroaktiv giltighet enligt kap. I § 6. Visar det sig vid

omräkning av försäkringsfonden för ett visst års slut, att det uppkommit överskott

på anstaltens verksamhet, skall detta enligt kap. I § 10 avsättas till pensionsanstaltens

reservfond. Denna må enligt samma § icke användas till annat än

täckande av brist, om sådan skulle uppkomma, eller till förbättring av befattningshavares

pensionsrätt eller av utgående pensioner. Sådan förbättring må dock ej

göras, med mindre Konungen efter inhämtande av riksdagens samtycke medgivit

det. Pensionsanstalten bör i möjligaste mån tillse, att vid sådan användning av

reservfonden hänsyn tages till hur överskottet uppkommit.

Om det vore så, att befattningarnas antal icke ökades och ej heller pensionsbestämmelsema

ändrades, skulle slutligen jämvikt inträda mellan å ena sidan de

utgående pensionernas summa, å andra sidan summan av 4 % ränta på försäkringsfonden

och pensionsavgifterna (incl. statens). Är då fonden icke till någon del

placerad i lån till andra låntagare än staten, måste alltså staten utbetala till anstalten

4 % ränta på försäkringsfonden. De sakkunniga anföra, att under nämnda

förutsättning försäkringsfonden för nu ifrågavarande pensionering i detta jämviktsläge

skulle uppgå till ungefär

350,000,000 kronor.

Alltså skulle staten, när jämviktsläget uppnåtts, behöva till anstalten utbetala

årligen icke blott sitt kontanta bidrag till avgifterna

3,725,000 kronor

utan därutöver ränta med

14,000,000 kronor,

och de utgående pensionerna skulle för varje år uppgå till summan av dessa belopp

och befattninghavamas samt huvudmännens avgifter eller

20,100,000 kronor.

Det är tydligt, påpeka de sakkunniga, att den förutsättning, varpå beräkningen

av fondens storlek och statens årliga utbetalning i jämviktsläget vilar, icke kommer

att bliva uppfylld, i det att i verkligheten dels befattningarnas antal år för

år växer, dels helt visst pensionsvillkoren komma att ändras. Men beräkningen

torde dock vara upplysande med avseende på innebörden av de försäkringstekniska

beräkningarna.

Det är nu att märka, att dessa räntebelopp på statens skuld till anstalten

icke få betraktas som någon statens utgift för pensioneringen. Om staten nu ut
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

betalade till anstalten hela engångsavgiften 150 miljoner kronor och årligen utbetalade

sin pensionsavgift 3,725,000 kronor, skulle nämligen staten, förutsatt att

befattningarnas antal icke ökades och pensionsvillkoren icke ändrades, aldrig få

någon ytterligare utgift för pensioneringen. Då kunde nämligen anstalten placera

hela sin försäkringsfond i lån till andra låntagare än staten och skulle alltså av

dem få den ränta, som erfordras för bestridande av de utgående pensionerna, i

den mån inflytande avgifter och statsbidrag till dem ej äro tillräckliga härtill.

Statens kostnader för pensioneringen äro alltså endast dess i budgeten uppförda

engångs- och årsavgifter till anstalten med avdrag av återbäring från anstalten.

Härav följer, att det ordinarie statsbidrag av 2,260,000 kronor, som 191H

års riksdag beviljat under titel »bidrag till folkskollärarnas pensionsinrältning», icke

skall ersättas av något dylikt bidrag till den nya statsanstalten. Detta bidrag

utgör 4 % ränta på 56,500,000 kronor eller det belopp, varmed pensionsinrättningens

försäkringsfond vid 1919 års början beräknades överskjuta inrättningens

tillgångar.

Vore det nu så, att staten kunde bestrida alla sina utgifter, inberäknat engångsavgifter

och de årliga pensionsavgifterna till pensionsanstalten, utan upplåning,

vore det tydligen förkastligt, om staten, såsom de sakkunniga nu föreslå,

skulle underlåta att till anstalten utbetala hela summan av dessa avgifter och

räntan på skulden till anstalten. Det skulle ju då innebära en onödig skuldsättning,

som skulle på kommande generationer av skattedragande kasta kostnaden

för pensioneringen av tjänstemän, vilkas arbete kommit den nuvarande generationen

till godo och därför bör av denna betalas.

Men helt annorlunda ställer sig saken, då, såsom nu är fallet, staten icke

kan bestrida sina utgifter utan skuldsättning och det belopp, som staten måste

låna för varje år, överstiger anstaltens fondökning för året. Om riksdagen finner,

att det för täckande av statens utgifter för ett budgetår, inklusive dess avgifter

till pensionsanstalten och dess skuldränta till densamma, är nödvändigt att upptaga

lån till visst belopp, synes det icke vara lämpligt att ej begagna sig av

möjligheten att till någon del täcka detta lånebehov genom att öka statens lån i

pensionsanstalten med belopp, som svarar mot ökningen av dess försäkringsfond.

Det skulle ju endast innebära, att statens ena organ, riksgäldskontoret, skulle på

lånemarknaden söka erhålla lån till så mycket större belopp, som statens andra

organ, pensionsanstalten, skulle på lånemarknaden utbjuda åt andra låntagare.

Staten skulle därigenom visserligen komma i det förhållandet till pensionsanstalten,

att den, när det ovan beräknade jämviktsläget uppnåtts, skulle hava att utbetala

till anstalten endast den årliga pensionsavgiften

3,725,000 kronor.

Men den skulle ha ökat sina lån hos andra långivare med belopp lika med

anstaltens försäkringsfond 350,000,000 kronor och sålunda hava att till dessa utbetala

ränta på nämnda belopp eller, om låneräntefoten vore 4 %.

14,000,000 kronor.

De skattedragande hava tydligen ingen fördel av att dessa räntemedel skola

utbetalas till andra långivare i stället för till pensionsanstalten.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 336.

De sakkunniga betona emellertid, att statens ränta och årliga pensionsavgift

till anstalten icke må räknas till utgifter, som avse sådana ändamål, att utgifterna

må täckas genom lån, utan böra beräknas utgå ur andra statens inkomster. Att

anstaltens fond placeras som lån i riksgäldskontoret, minskar alltså icke den utgiftssumma,

som skall täckas med andra medel än lån, men minskar den lånesumma,

som behöver upptagas hos andra långivare.

Till sist framhålla de sakkunniga, att deras förslag, att i budgeten skola

bland utgifterna upptagas statens försäkringstekniskt beräknade engångsavgifter

och årsavgifter till pensionsanstalten samt räntan på pensionsanstaltens försäkringsfond,

till den del den ej placeras i lån till andra låntagare än staten, samt att

bland statens skulder skall upptagas anstaltens fordran på staten motsvarande

samma del av dess försäkringsfond, tydligen står i full överensstämmelse med

kassaförlagskommitténs av statsmakterna godkända princip, att statens budget skall

upptaga alla statens utgifter och att statens räkenskaper skola giva full klarhet

om statens affärsställning.

3. Pensionsanstaltens förvaltningskostnader.

Då folkskollärarnas pensionsinrättning indrages, skola, anse de sakkunniga,

dess tjänstemän kvarstå vid den nya anstalten och bibehålla sina förutvarande

befattningar.

Av de pensionskassor, som nu förvaltas av pensionsinrättningens direktion,

komma utom folkskollärarnas pensionsinrättning även småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och folkskollärarnas änke- och pupillkassa att indragas. De

övriga indragas icke nu men böra förvaltas av anstaltens styrelse och tjänstemän.

Genom pensionsreformen tillkomma veterinärer, barnmorskor och sjuksköterskor.

Denna utvidgning av verksamhetsområdet kommer att i viss mån motvägas av de förenklingar

av förvaltningen, som äro en följd av de sakkunnigas förslag med avseende

på matrikelföring, avgifters uppbörd och redovisning samt medelplacering. De

sakkunniga anse därför, att, tills erfarenhet vunnits om erforderlig ökning av tjänstemännens

antal, ingen annan ökning bör göras än att en förste aktuarie anställes.

Förste aktuarien skall verkställa anstaltens försäkringstekniska beräkningar. Han

bör hava den kompetens, som fordras för att vara aktuarie vid ett livförsäkringsbolag.

Befattningen synes böra vara av andra graden.

Emellertid kommer sannolikt organisationsarbetet under första året att kräva

anställande av biträden på extra stat ävensom att medföra andra kostnadsökningar.

Förvaltningskostnaderna under år 1918 för de tre kassor, som indragas i den

nya anstalten, voro 48,000 kronor. Med hänsyn till vad ovan sagts torde alltså,

anse de sakkunniga, dels ett ordinarie anslag av 55,000 kronor till anstaltens förvaltningskostnader,

dels ett tillfälligt anslag av 15,000 kronor till organisationskostnader

böra uppföras i statens budget för år 1920.

Det nu beviljade anslaget till barnmorskornas pensionsanstalts förvaltningskostnader,

11,000 kronor, indrages.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

117

I anledning av detta de sakkunnigas förslag hava fullmäktige i riksgäldskontoret

anfört:

Fullmäktige vilja här erinra, att fullmäktige den 19 december 1918 till Fullmäktig,■ ;

Kungl. Maj:t avgåvo yttrande över ett av sakkunniga i november 1917 avgivetriksgäidskonbetänkande

rörande det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Nämnda

sakkunniga hade ifrågasatt, att de medel, vilka komme att inflyta till den centrala

pensionsanstalt, som enligt deras förslag skulle komma till stånd, skulle placeras

såsom lån i riksgäldskontoret mot en ränta, som svarade mot räntefoten å

andra samtidigt upptagna statslån. Fullmäktige förklarade sig icke hava något

att erinra mot vad ifrågavarande sakkunniga sålunda föreslagit och framhöllo, att

då de medel, som av den föreslagna anstalten komme att fonderas, till stor de!

utgjordes av tillskott från staten, det syntes fullmäktige lämpligt och riktigt, att

dessa medel direkt tillhandahölles riksgäldskontoret för minskande av dess behov

av upplåning i allmänna marknaden. Ej heller hade fullmäktige något att invända

mot vad de sakkunniga föreslagit i fråga om räntefoten.

Fullmäktige, som sålunda redan förut tagit ställning till den nu föreliggande

frågan, hålla alltjämt före, att lämpligast är, att en blivande central pensionsanstalts

medel, i den mån de icke åtgå till bestridande av anstaltens utgifter, förvaltas

av riksgäldskontoret. Det nu framlagda förslaget avviker emellertid från

det ovan omförmälda i så måtto, att de inflytande medlen skola användas i första

hand till lån för uppförande av skolhus och endast vad som icke placeras på detta

sätt skall överlämnas till riksgäldskontoret. Då goda skäl torde föreligga för

vad sålunda ifrågasatts, anse sig fullmäktige ej böra däremot göra någon erinran,

ehuru det givetvis från statens synpunkt är fördelaktigare ju större belopp, som

till riksgäldskontoret överlämnas.

Vad de sakkunniga anfört å sidan 142 och följande i sitt betänkande angående

den föreslagna pensionsanstaltens bokföring och statens budget har ej

heller givit fullmäktige anledning till någon erinran.

Statskontoret, har däremot i vissa hänseenden ansett sig icke kunna

tillstyrka de sakkunnigas förslag i nu förevarande delar. Statskontoret

yttrar:

Med avseende å pensionsanstaltens bokföring och upptagande i statens bild- statskontoret.

get av de belopp, som av statsmedel skola utgå till anstalten, hava de sakkunniga

framlagt ett på grundval av approximativa beräkningar uppgjort förslag, som i

budgetavseende innebär en nyhet för våra förhållanden.

Enligt förslaget skulle anstalten i sin bokföring redovisa en försäkringsfond,

utgörande kapitalvärdet av anstaltens förbindelser till nuvarande och blivande

pensionstagare efter avdrag av det belopp, som motsvarar kapitalvärdet av vad

som kan beräknas inflyta till anstalten i form av dels pensionsavgifter från befattningshavare,

dels statens bidrag till dylika avgifter. Med stöd av i nu angivet

hänseende för en var av de olika tjänstemannagrupper, vilkas pensionering den nu

föreslagna anstalten skulle övertaga, särskilt uppgjorda approximativa beräkningar,

vilka statskontoret dock icke varit i tillfälle att underkasta någon granskning,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

hava de sakkunnig-a uppskattat anstaltens försäkringsfond den 1 januari 1920 till

ett värde av i runt tal 201 miljoner kronor. Då de tillgångar, som anstalten äger

att övertaga av folkskollärarnas pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupillkassa

samt barnmorskornas pensionsanstalt, beräknas uppgå till 51 miljoner

kronor, skulle i anstaltens försäkringsfond vid nämnda tidpunkt förefinnas en brist

å 150 miljoner kronor, som skulle täckas av statsmedel. I sådant syfte skulle

enligt de sakkunnigas förslag i riksstaten för år 1920 under titel »Engångsavgift

till statens anstalt för tjänstemannapensionering» uppföras ett anslag å förenämnda

belopp, vilken utgift statsverket alltså skulle få vidkännas på grund därav, att

icke förut nödiga medel avsatts till en dylik försäkringsfond. Beloppet i fråga

skulle emellertid ej behöva kontant erläggas till anstalten, utan skulle detsamma

betraktas såsom en statens skuld till anstaltens försäkringsfond, och borde enligt

de sakkunnigas förslag denna transaktion komma till uttryck i riksstaten genom

att å dess inkomstsida såsom »lån i statens anstalt för tjänstemannapensionering»

upptoges ett mot nyssnämnda engångsavgift svarande belopp eller 150 miljoner

kronor. Nämnda lån skulle på samma sätt som vissa andra fordringar hos staten

införas i statsskuldboken och redovisas i riksgäldskontorets räkenskaper. Sedan

skulle enligt förslaget i riksstaten såväl för år 1920 som framgent, förutom anslag

till bestridande av statens pensionsavgifter till nu ifrågavarande anstalt, även upptagas

ett anslag för gäldande av ränta å det lån, som statsverket sålunda ansåges

ha erhållit från anstalten. Dessa till anstalten inflytande räntemedel, vilka skulle

anskaffas genom anlitande av andra statsinkomster än lånemedel, skulle jämte

övriga till anstalten inflytande inkomster av anstalten, i den må de ej åtginge

för pensioners bestridande, dels utlämnas såsom lån till skoldistrikt eller skolområde

för uppförande av skolhus, dels — och, såsom det synes vara de sakkunnigas

mening, till huvudsaklig del — överlämnas till riksgäldskontoret som lån mot

ränta, för vars gäldande, i likhet med vad som föreslagits beträffande räntan å

det belopp, vilket förut bokförts såsom riksgäldskontorets lån från anstalten, anslag

skulle beräknas i riksstaten.

Emot en dylik anordning synes från bokförings- och budgetsynpunkt icke

vara något att erinra. Men även om det teoretiskt låter sig väl försvara att i

förevarande avseende realisera de sakkunnigas förslag, bör man dock enligt statskontorets

förmenande, innan man inlåter sig på något dylikt, först se till, huruvida

den föreslagna åtgärden från andra synpunkter är berättigad och tillrådlig

samt vilka konsekvenser den eventuellt kan komma att medföra.

De sakkunniga hava vid uppgörande av sitt förslag i nu förevarande del utgått

ifrån, att staten i det avseende, varom här är fråga, bör förfara på samma

sätt, varpå ett enskilt företag måste ordna en dylik sak, därest detsamma skall

anses vara skött enligt affärsmässiga principer. Åven om en dylik jämförelse kan

sägas hava ett visst fog, när det gäller de grenar av statens förvaltning, som falla

under begreppet statens affärsverksamhet, torde dock staten i fråga om sin övriga

verksamhet obestridligen intaga en helt annan ställning än ett enskilt affärsföretag.

Visserligen ikläder sig ju staten, liksom fallet är med sådana privata företag

som exempelvis försäkringsbolag, en hel del förpliktelser för framtiden, såsom

bestridande av kostnaderna för sina befattningshavares pensionering, men några

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 336.

119

sådana garantier för fullgörande av sålunda påtagna förpliktelser, som man måste

fordra, då det gäller enskilda företag, behöva givetvis ej ifrågakomma, när det är

staten, som bär ansvaret.

Statskontoret vill för övrigt ifrågasätta allmängiltigheten av den till stöd för

de sakkunnigas förevarande förslag uppställda grundsatsen, att den nuvarande generationen,

som drager nytta av de olika befattningshavarnas arbete, även bör be

strida kostnaderna för dessa befattningshavares framtida pensionering. Åtminstone

om man bortser från de affärsdrivande verken, rörande vilka möjligen eu annan

uppfattning kan hava sitt berättigande, anser statskontoret det vara förenligt med

en rationell statsförvaltning att, såsom hittills skett, låta varje generation bära de

under densamma utgående pensioner. I annat fall skulle ju den nuvarande ge

nerationen komma att tyngas av en dubbel börda i detta avseende.

Ett konsekvent genomförande av den utav de sakkunniga hävdade principen

i fråga om inrättande av en sådan försäkringsfond, som nu av dem föreslås, är

dessutom ur en annan synpunkt ägnad att framkalla betänkligheter. Enbart för

åstadkommande av en försäkringsfond för de tjänstemannagrupper, varom här är

fråga, skulle ju statens skuldsumma ökas med icke mindre än 150 miljoner kronor,

och när sedan alla övriga grupper av befattningshavare, vilkas pensionering

nu ifrågavarande anstalt enligt i sådant avseende framlagt förslag kunde komma

att undan för undan övertaga, skulle under förutsättning, att, såsom man med

säkerhet kan antaga blir fallet, statsverkets ställning vid dessa tillfällen vore sådan,

att staten ej utan upplåning kunde till anstalten betala den engångsavgift,

som belöpte på en var av ifrågavarande tjänstemannagrupper, statens skidd för

upptagna lån komma att ökas med avsevärda belopp. Skulle man förfara på enahanda

sätt med avseende å de stora grupper av befattningshavare, som nu uppbära

pension från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare ävensom från arméns

och flottans pensionskassor, samt alla övriga större eller mindre kategorier av

pensions- och understödstagare, vilket ju följdriktigheten fordrade, därest man godkände

den uppfattning som de sakkunniga i detta avseende gjort gällande, skulle

under nyss angivna förutsättning svenska statens skuldsumma komma att växa

med åtskilliga hundratal miljoner kronor.

För tillgodoseende av ett mera teoretiskt intresse, vars berättigande i och för

sig dessutom är tvivel underkastat, skulle alltså staten utsätta sig för praktiska

olägenheter, som i vissa fall, t. ex. när det gäller att i utlandet upptaga lån för

statens räkning, kunde inverka menligt.

Med hänsyn till de konsekvenser, som ett bifall till de sakkunnigas förslag

i denna del sålunda skulle medföra, anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka

detsamma.

Något anslag till pensionsanstalten skulle i enlighet med denna statskontorets

uppfattning ej behöva upptagas under huvudtiteln »räntor å statsskulden in. m.»,

utan endast under tionde huvudtiteln. Då storleken av detta statsanslag är beroende

av frågan, om och i vad mån till anstalten inflytande avgifter lämpligen

böra fonderas, kan statskontoret ej framställa något förslag rörande anslagets

beräkning, utan vill endast framhålla, att ett dylikt anslag skulle komma att ersätta

de för närvarande i riksstaten under tionde huvudtiteln uppförda anslagen A. 5.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Direktionen

över folkskollärarnas

pensionsinrättning.

120 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 330.

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, A. 6. Statens bidrag till pensionering av

barnmorskor, A. 7. Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt,

A. 15. Bidrag till folkskollärares pensionering, A. 16. Pensionsavgifter till folkskollärarnas

pensionsinrättning, A. 17. Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

A. 18. Bidrag till småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Beträffande de sakkunnigas förslag i fråga om pensionsanstaltens förvaltningskostnader

bar detsamma ej givit anledning till någon erinran från statskontorets

sida.

Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har beträffande

medels överlämnande till riksgäldskontoret förklarat sig vidhålla vad

därom yttrats i direktionens utlåtande den 18 december 1918 över det

betänkande, som avgivits av de sakkunniga för pensionsväsendets centralisering.

I nämnda utlåtande anförde direktionen bland annat:

Den föreslagna pensionsanstalten skulle, i synnerhet om direktionens bär

ovan framställda synpunkter i fråga om pensionsavgifter vunne beaktande, ej

erhålla någon mera avsevärd uppbörd av avgifter. Den huvudsakliga uppbörden

komme att tillsvidare utgöras av räntor och amorteringar å de lån, vilka pensionsanstalten

finge övertaga från äldre pensionskassor och fonder och vilka — då de

till stor del torde utgöras av kommunala amorteringslån, som näppeligen låta sig

med fördel realiseras —- pensionsanstaltens styrelse säkerligen finge förvalta ända

till dess de vore slutbetalade. Vad däremot angår statens bidrag, föreställer sig

direktionen, att detta komme att utgå ungefär i samma ordning, som för närvarande

tillämpas i fråga om småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och

dövstumläramas pensionsanstalt, d. v. s. statens bidrag tages i anspråk först när

pensionsanstaltens eljest tillgängliga medel ej förslå till täckande av direkta utgifter.

Att staten skulle lämna årliga bidrag till bildande av en pensionsfond

torde nämligen knappast kunna antagas. Då pensionsanstaltens medelförvaltning

således, sedan från andra kassor och fonder övertagna lån himnit amorteras, ej

torde bliva allt för betydande, synes skäl ej föreligga att, såsom de sakkunniga föreslagit,

överlämna denna medelförvaltning åt en annan institution. I varje fall

kan direktionen ej förmoda annat än att medlens föreslagna placering i riksgäldskontoret

mot den ränta, som gäller för samtidigt upptagna statslån, skulle

medföra väl låg avkastning. Anses medelförvaltningen ej kunna med fördel anförtros

åt pensionsanstalten själv, torde den lämpligare kunna lämnas åt någon

annan statens penningförvaltande institution, t. ex. statskontoret eller postsparbanken.

Direktionen övergår därefter till frågan om den nya pensionsanstaltens

förvaltning och yttrar därom:

De sakkunniga utgå från det antagandet, att förvaltningen skall åtminstone

tills vidare kunna bestridas med i huvudsak den personal, som för närvarande

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

står till direktionens förfogande, förstärkt allenast med en ny tjänstinnehavare,

nämligen en förste aktuarie för försäkringstelcniska beräkningars utförande, och

för övrigt med extra biträden. Med anordnande av en fullständigare organisation

borde däremot anstå, till dess någon tids erfarenhet vunnits om förvaltningsbestyrens

omfattning.

Direktionen vill ej heller påstå, att det av de sakkunniga föreslagna upprättandet

av en ny pensionsanstalt, som skulle övertaga pensioneringen av 3 äldre härstädes

förut förvaltade pensionskassors delägare samt dessutom en del andra

tjänstinnehavare, skulle i och för sig oundgängligen kräva ett omedelbart utökande

av den ordinarie tjänstemannaorganisationen utöver vad av de sakkunniga

föreslagits. Men en dylik, mera avsevärd förstärkning av tjänstepersonalen synes,

fullkomligt oavsett den nya pensionsanstaltens upprättande, redan för närvarande

nödvändig; och direktionen anser sig därför föranlåten att i detta sammanhang

väcka fråga därom.

Direktionen framlägger härefter ett förslag till förändring av den

nu gällande staten för pensionsinrättningen, medförande sådan ökning

av hittillsvarande kostnader för förvaltningen att samtliga förvaltningskostnaderna

skulle uppgå till 84,800 kronor.

Härefter fortsätter direktionen:

Hittills hava förvaltningskostnaderna fördelats mellan pensionskassorna efter

vissa procent. De tre kassor, som föreslås skola indragas till den nya pensionsanstalten,

hava tillsammans burit 63 % av kostnaderna. Efter sådan fördelning

skulle den nya pensionsanstalten alltså få att vidkännas omkring 53,000 kronor

av kostnaden.

Härjämte torde ett organisationsanslag för år 1920 erfordras.

Vid avgivande av proposition till riksdagen torde föreslås att, i likhet med

vad förut skett, riksdagen må medgiva, dels att Kungl. Maj:t må, på förslag av

direktionen, efter omständigheterna bestämma om fördelningen av förvaltningskostnaderna

mellan de särskilda av direktionen förvaltade pensionsanstaltema, dels

ock att kassorna må av direktionen förvaltas efter de närmare föreskrifter, som

meddelas av Kungl. Maj:t.

Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att enligt de sakkunnigas

förslag den nu ifrågasatta pensionsregleringen skulle medföra

följande kostnader för staten:

engångsavgift:

för lärarkårens tjänstepensioner..........50,020,000 kr.

» » familjepensioner.......... 280,000 »

» distriktsveterinärernas tjänstepensioner...... 800,000 »

» distrikt^juksköterskors och distriktsbarnmorskors

tjänstepensioner.............. 2,600,000 »

Summa 53,700,000 kr.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 16

Departements
chefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

årlig pensionsavgift (beloppet beräknat för år 1920):

för lärarkårerna...............

» distriktsveterinärerna............

» distriktssjuksköterskor och distriktsbarnmorskor .

1,367,000 kr.

55,000 »

200,000 »

Summa 1,622,000 kr.

De sakkunnigas förslag innebär, att engångsavgiften bör upptagas

i statens budget för år 1920. På samma gång skulle även till vinnande

av full klarhet i statens bokföring med avseende på dess utgifter för

dessa kårers pensionering, i samma budget även upptagas engångskostnaden

för de förbindelser, staten redan förut iklätt sig för deras tjänsteoch

familjepensionering, nämligen:

för folkskollärarnas pensionsinrättning........ 57,450,000

» småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt . . 30,000,000

» folkskollärarnas änke- och pupillkassa....... 1,900,000

» understöd enligt hittills tillämpade grunder åt behövande

f. d. lärare.............. 4,000,000

» understöd enligt hittills tillämpade grunder åt behövande

läraränkor............... 2,950,000

kr.

»

»

Summa 96,300,000 kr.

Angående dessa poster må följande påpekas. I propositionen n:r

336 till 1918 års lagtima riksdag beräknades bristen i folkskollärarnas

pensionsinrättning vara 56,500,000 kronor, i följd varav riksdagen beslöt

att uppföra ett ordinarie anslag under titel »bidrag till fo.ksko.lärarnas

pensionsinrättning» till ett belopp av 2,260,000 kronor, utgörande ränta

efter 4 % å denna brist. De sakkunniga ha nu funnit sig böra beräkna

denna brist till 57,450,000 kronor, vilket belopp därför av dem upptagits.

I ålderdomsunderstödsanstalten förekommer hittills icke någon fondbildning.

De sakkunniga ha beräknat, att fonden kommer att den 1 januari

1920 uppgå till ungefär 30,000,000 kronor, om reglementet icke ändras.

Tredje posten utgör det efter 4 % kapitaliserade värdet av statens

årliga bidrag till änkekassan (76,811 kronor).

Fjärde posten avser fyllnadsunderstöd såväl åt pensionärer i folkskollärarnas

pensionsinrättning eller småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

som åt f. d. lärare, vilka icke varit delägare i någon

av dessa anstalter.

I den sista posten ingå även understöd åt änkor efter lärare, som

icke varit delägare i änke- och pupillkassan. Sådana understöd ha

hittills beviljats endast från fall till fall, men det är enligt de sakkun
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

nigas uppfattning klart, att staten ej kan undandraga sig att bevilja

dylika understöd åt läraränkor, som framdeles anmäla sig och visa sig

vara i behövande omständigheter.

Hela den engångskostnad, som alltså av de sakkunniga anses böra

upptagas i statens budget för år 1920 under titel »engångsavgift till statens

anstalt för tjänstemannapensionering», blir sålunda

150,000,000 kronor.

De sakkunniga ifrågasätta ej att täcka denna utgift på annat sätt än

att bland inkomsterna upptages ett lån i pensionsanstalten på samma

belopp.

Detta lån borde förräntas efter 4 %, vilket är den räntefot, efter vilken

engångskostnaden försäkrings tekniskt beräknats. Alltså borde bland ränteutgifterna

i budgeten för år 1920 även upptagas räntan på detta lån

med ett belopp av

6,000,000 kronor.

Till den ovan beräknade årliga pensionsavgiften för den föreslagna

pensionsregleringen skulle vidare komma den nu utgående årsavgiften

till folkskollärarnas pensionsinrättning

2.103.000 kronor.

Alltså skulle enligt de sakkunnigas beräkningar hela statens pensionsavgift

bliva

3.725.000 kronor.

Detta belopp anse de sakkunniga böra uppföras som ett ordinarie

förslagsanslag under titel »pensionsavgifter till statens anstalt för tjänstemannapensionering».

Med dess uppförande skulle försvinna det förut uppförda

anslaget »pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning».

Hela höjningen av statens pensionsavgifter beror, frånsett 10,000

kronor till distriktsveterinärernas familjepensionering, på regleringen

av småskollärarnas tjänstepensioner efter samma principer som folkskollärarnas

och på tjänstepensioneringen av distriktsveterinärer, distriktssjuksköterskor

och distriktsbarnmorskor.

Slutligen erfordras enligt de sakkunnigas beräkningar anslag till

pensionsanstaltens förvaltningskostnader, nämligen dels ett ordinarie

anslag av

55.000 kronor,

dels ett anslag på extra stat av

15.000 kronor.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 336.

Med uppförande av dessa anslag skulle försvinna det nu uppförda

anslaget till förvaltningskostnader för barnmorskornas pensionsanstalt

11,000 kronor.

Statens ränta på engångskostnaden, pensionsavgifter och förvaltningskostnader

skulle alltså för år 1920 enligt de sakkunnigas beräkning;

uppgå till

9,795,000 kronor.

Jag torde här höra bringa i erinran, att Kungl. Maj:t till innevarande

års riksdag på min hemställan avlåtit vissa framställningar, nämligen

om lönereglering för lärarpersonalen vid vissa småskoleseminarier,

om lönereglering för statens folkskolinspektörer, m. fl., vilka i någon mån

kunna inverka på det anslag till pensionsavgifter, som för år 1S20 bör anvisas.

Då emellertid de sakkunnigas beräkningar givetvis endast kunna

vara approximativa och de jämkningar i det av dem vunna resultatet,

som må föranledas av omförmälda särskilda framställningar, i varje

fall måste bliva synnerligen obetydliga i förhållande till det belopp, som

framgått av de sakkunnigas kalkyler, har jag ansett, att med beräkningen

av den höjning av statens anslag till pensionsanstalten, som kan grundas

på nämnda framställningar, lämpligen bör anstå. Densamma torde

höra vidtagas i samband med den försäkringstekniska beräkning av

pensionsanstaltens ställning, vilken, såsom de sakkunniga framhålla, bör

vidtagas i slutet av år 1920, då säkrare hållpunkter för ingående kalkyler

måste anses föreligga. Givetvis böra, därest nyss omförmälda framställningar

bliva av riksdagen bifallna, därav påkallade ändringar göras i

det reglemente för pensionsanstalten, som bör av Kungl. Maj :t utfärdas.

Statens ränta på engångskostnaden samt statens pensionsavgifter

skulle alltså för år 1920 enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå till

9,725,000 kronor.

För de ändamål, som äro avsedda att tillgodoses genom den föreslagna

nya pensionsanstalten, hava i den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen

beräknats följande belopp:

till

»

»

»

»

statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. 8,000,000

äldre behövande folk- och småskollärare m. fl..... 40,000

sjuksköterskors pensionering ........... 50,000

barnmorskors , » v- . ........... 50 000

barnmorskornas pensionsanstalt.......... 11,000

Summa kronor 8,151,000

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.is Proposition Nr 336.

Det bör emellertid bemärkas, att enligt övergångsbestämmelserna

till de i reglementsförslaget lämnade stadgandena angående sjuksköterskors

och barnmorskors pensionering vissa till pension berättigade sjuksköterskor

och barnmorskor kunna förväntas icke skola bliva delaktiga i

anstalten. Givetvis böra de vid sådan eventualitet bibehållas vid oförkränkt

rätt till pension enligt nu gällande bestämmelser. Uttrycklig

föreskrift härom är meddelad i punkten 5 av övergångsstadgandena till

kap. VI i reglementsförslaget. Handhavandet av denna pensionering

torde böra överlämnas till den föreslagna nya pensionsanstalten. För

gäldande av kostnaderna för denna pensionering böra uppenbarligen nödiga

medel stå till förfogande. Vilket belopp, som för detta ändamål kan komma

att erfordras, torde det icke vara möjligt att nu mera exakt beräkna.

Man får emellertid i varje fall anses vara på den säkra sidan, om man

uppskattar kostnaderna för dessa pensioner till de belopp, som för närvarande

finnas i riksstaten upptagna för ändamålen, alltså för sjuksköterskors

pensionering till 15,000 kronor och för barnmorskors pensionering

till 30,000 kronor. Motsvarande anslag böra följaktligen bibehållas

i riksstaten. De belopp, som i statsverkspropositionen beräknats

för genomförande av den pensionering, som skall tillgodoses genom

den nu föreslagna pensionsanstalten, minskas följaktligen med 45,000

kronor till

8.106.000 kronor.

Årsavgiften till engångskostnader och pensionsavgifter skulle alltså

med tillämpning av de sakkunnigas beräkningsmetoder överstiga de i

årets statsverksproposition beräknade beloppen med

1.619.000 kronor.

Såsom framgår av de sakkunnigas betänkande hava de föreslagit

en genomgripande förändring med avseende å upptagande i riksstaten

av statens anslag till pensionsanstalten. De föreslå nämligen, att hela

den av dem uppskattade engångskostnaden för anstalten, beräknad

till 150,000,000 kronor, skall i 1920 års budget upptagas såsom en statens

skuld till anstalten och, då annat sätt för täckande av denna utgift icke

synes stå till buds, å inkomstsidan motsvaras av ett statens lån i anstalten

å samma belopp. A detta lån skulle staten till pensionsanstalten

erlägga ränta efter 4 procent. Det sålunda av de sakkunniga föreslagna

sättet för upptagande i riksstaten av statens kostnader för pensionsanstalten

har icke mött någon gensaga från fullmäktige i riksgäldskontoret.

Statskontoret har däremot på skäl, som finnas återgivna i det föregående,

avstyrkt bifall till de sakkunnigas förslag i dessa avseenden.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Muj:ts Proposition Nr 336.

Jag kan icke neka till, att jag finner de motiv, som de sakkunniga

framhållit till förmån för sitt förslag, vara förtjänta av uppmärksamhet.

I viss mån torde Kungl. Maj:t och riksdagen kunna sägas redan hava

beaktat de synpunkter, på vilka de sakkunnigas förslag är grundat.

Jag syftar härmed på att, då det nu utgående anslaget: bidrag till folkskollärarnas

pensionering, bestämdes vid 1918 års lagtima riksdag,

anslagsbeloppet beräknades utgöra 4 procent av den uppskattade bristen

i pensionsinrättningens tillgångar, vilken brist alltså med visst skäl kan

sägas hava betraktats såsom en statens skuld till pensionsinrättningen.

De sakkunniga påpeka emellertid själva, att ett godtagande av deras förslag

angående bokföringen av anslagen till pensionsanstalten givetvis icke

utgör någon förutsättning för inrättande av anstalten. Med hänsyn

härtill och då denna fråga, som tydligen är av stor principiell och praktisk

betydelse, synes böra göras till föremål för ingående prövning vid

upptagande till behandling av det betänkande som avgivits av de sakkunniga

för utredning rörande pensionsväsendets utveckling, har jag efter

samråd med chefen för finansdepartementet funnit de sakkunnigas förslag

i denna del icke böra föranleda någon åtgärd.

Årsutgiften till den nya pensionsanstalten, vilken, såsom jag redan

förordat, torde böra benämnas statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl., synes följaktligen böra uppföras i riksstaten med belopp,

beräknat efter förut tillämpade grunder. Mot de sakkunnigas förslag

beträffande uppskattning av årsutgiften har jag, frånsett förvaltningskostnaderna,

till vilka jag strax skall återkomma, icke funnit anledning

till erinran. I riksstaten torde alltså under tionde huvudtiteln och

rubriken: statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. böra

upptagas följande nya ordinarie anslag: bidrag till folkskollärares m. fl.

pensionering å 6,000,000 kronor och pensionsavgifter till statens anstalt

för pensionering av folkskollärare m. fl., förslagsanslag, å 3,725,000 kronor.

Då i riksstaten för nu ifrågavarande ändamål, såsom förut framhållits,

beräknats sammanlagt 8,106,000 kronor, erfordras således för täckande

av årsutgiften till pensionsanstalten beredande av ytterligare medel

till belopp av 1,619,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat av chefen

för finansdepartementet torde för ändamålet erforderliga medel kunna

å budgeten beredas.

En följd av upprättandet av den nu föreslagna pensionsanstalten,

vilken är avsedd att träda i verksamhet med ingången

av år 1920, är såväl att vid samma tid folkskollärarnas pensionsinrättning,

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, småskollära
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

res m. fl. ålderdom sund erstöd sanstalt samt barnmorskornas pensionsanstalt

komma att upphöra och deras samtliga tillgångar och skulder

att övertagas av den nya anstalten, som även att de nu under tionde

huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen: kostnaden för förvaltningen av

barnmorskornas pensionsanstalt å 11,000 kronor, bidrag till folkskollärares

pensionering å 2,280,000 kronor, pensionsavgifter till folkskollärarnas

pensionsinrättning å 2,103,000 kronor, bidrag till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa å 76,811 kronor samt bidrag till småskollärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt å 330,000 kronor böra

uteslutas ur riksstaten.

Jag övergår nu till frågan om den nya anstaltens förvaltningskostnader.

Dessa kostnader hava av de sakkunniga beräknats komma att

kräva större belopp än som nu åtgår för folkskollärarnas pensionsinrättning.

De sakkunniga hava ansett, att tills vidare ingen annan ökning

av den nuvarande personalen hos pensionsinrättningen bör göras än

att en förste aktuarie bör anställas, och beräknat den stadigvarande

årskostnaden för pensionsanstalten till 55,000 kronor samt föreslagit,

att för dess täckande i riksstaten skulle för ändamålet uppföras ett ordinarie

anslag å nämnda belopp. Till organisationskostnader borde

dessutom å extra stat för år 1920 anvisas ett anslag å 15,000 kronor.

Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har åter framlagt ett

förslag till ny stat för pensionsinrättningen, upptagande flera nya ordinarie

tjänster, reglering av vissa befattningshavares löner samt höjning av

vissa anslag. Direktionens förslag till stat slutar å en summa av 84,800

kronor. Dessutom anser direktionen ett anslag till icke angivet belopp

böra ställas till förfogande för täckande av de med den föreslagna ändrade

pensioneringen förenade organisationskostnader. Intill dess erfarenhet vunnits

om erforderlig ökning av tjänstemännens antal, torde emellertid den

nuvarande ordinarie staten för pensionsinrättningen böra tillämpas för

den nya pensionsanstalten. För gäldande av de ökade förvaltningskostnader,

som föranledas av den nya organisationen ävensom av nödiga

organisationskostnader, böra dock givetvis beredas erforderliga medel.

Med anledning av de beräkningar, som uppgjorts av de sakkunniga och

direktionen för pensionsinrättningen, har jag kommit till det resultatet,

att ökningen för de årliga förvaltningskostnaderna torde kunna uppskattas

till högst 10,000 kronor. Organisationskostnaderna synas böra

upptagas till det av de sakkunniga föreslagna beloppet 15,000 kronor.

Lika litet som i fråga om förvaltningskostnaderna för folkskollärarnas

pensionsinrättning torde det emellertid vara erfoderligt att i riksstaten

uppföra särskilda medel för ifrågavarande ändamål, utan synas dessa

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

kostnader efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande böra gäldas av

medel, som stå till förfogande av styrelsen för pensionsanstalten. Jag

utgår därvid ifrån att samtliga de i anstalten icke ingående pensionskassor,

vilkas förvaltning nu liandhaves av direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning, komma att i förvaltningsavseende övertagas

av styrelsen för anstalten. Vid fördelning av ifrågavarande kostnader

torde de, som sammanhänga med organisationen av anstalten,

böra gäldas av dennas medel men förvaltningskostnaderna kunna efter

lämplig, av Kungl. Maj:t fastställd beräkningsgrund utslås på samtliga

de olika anstalterna och kassorna. Jag erinrar därom, att 1911 års''

riksdag medgav, att förvaltningskostnaderna för de av direktionen för

folkskollärarnas pensionsinrättning förvaltade pensionsanstalterna finge

av Kungl. Maj:t på förslag av direktionen efter omständigheterna fördelas

mellan nämnda anstalter.

Jag har vidare att till behandling upptaga frågan om fastställande

av reglemente för den föreslagna pensionsanstalten. Såsom jag redan i

det föregående erinrat, hava de sakkunniga avgivit sitt betänkande

den 11 februari 1919. Under den korta tid, som stått mig till buds,

har det icke varit mig möjligt att ägna det av de sakkunniga utarbetade

reglementsförslaget den noggranna och i detalj ingående prövning,

som bör föregå dess slutliga fastställande. I sina huvuddrag synes det

mig emellertid, såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, vara

väl genomtänkt, om än jämkningar i ett eller annat avseende kunna

komma att visa sig erforderliga. De sakkunnigas förslag till reglemente

torde därför, efter iakttagande av de smärre ändringar, jag i det föregående

tillstyrkt, böra såsom bilaga fogas till detta protokoll samt hemställan

göras hos riksdagen om bemyndigande för Kungl. Maj:t att

för pensionsanstalten utfärda reglemente i huvudsaklig överensstämmelse

med nämnda förslag.

Slutligen har jag att erinra om att de sakkunniga föreslå, att pensionsanstalten

måtte erhålla bemyndigande att till skoldistrikt och skolområden

under år 1920 av anstaltens tillgångar utlåna högst 1,500,000

kronor till uppförande av skolhus. Detta förslag anser jag böra vinna

beaktande. Frågan härom synes emellertid på sätt de sakkunniga förordat

böra föreläggas riksdagen.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels besluta, att — i stället för folkskollärarnas

pensionsinrättning, folkskollärarnas änke- och pupill
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Proposition Nr Hett).

kassa, småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och barnmorskornas pensionsanstalt — från

och med ingången av år 1920 skall inrättas en statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

med det verksamhetsområde, som angives i det vid

detta protokoll fogade förslag till reglemente; skolande

den nya anstalten vid sitt trädande i verksamhet

övertaga nyssnämnda pensionsanstalters samtliga tillgångar

och skulder;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för den nya

anstalten för pensionering av folkskollärare m. fl.

utfärda reglemente i huvudsaklig överensstämmelse

med nämnda förslag;

dels föreskriva, att de i statens anstalt för

pensionering av folkskollärare in. fl. icke ingående

pensionskassor, som nu förvaltas av direktionen för

folkskollärarnas pensionsinrättning, skola till förvaltning

övertagas av styrelsen för berörda anstalt enligt

de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t äger meddela;

dels förklara, att den nu gällande ordinarie staten

för folkskollärarnas pensionsinrättning skall från och

med den 1 januari 1920 gälla för statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. fl.;

dels medgiva, att utöver de i omförmälda stat

uppförda medel må utgå av de under styrelsen för

anstalten ställda medel ett årligt belopp av

kronor till gäldande av förvaltningskostnader samt

av anstaltens medel ett belopp för år 1920 av högst

15,000 kronor till bestridande av anstaltens organisationskostnader;
dels

bemyndiga Kungl. Maj:t att, på förslag

av styrelsen för statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl., efter omständigheterna bestämma

fördelningen av förvaltningskostnaderna mellan de

särskilda av styrelsen förvaltade pensionsanstalterna

och pensionskassorna;

dels bestämma, att styrelsen för den nya pensionsanstalten

må under år 1920 till skoldistrikt och

Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 höft. (Nr 336), 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

skolområden av anstaltens tillgångar utlåna högst

1,500,000 kronor till uppförande av skolhus;

dels i riksstaten under tionde huvudtiteln med

oförändrat belopp uppföra de nuvarande ordinarie

anslagen: »Bidrag till sjuksköterskors pensionering»

å 15,000 kronor och »Statens bidrag till pensionering

av barnmorskor» å 30,000 kronor;

dels ock — med uteslutande ur riksstaten av de

nu under tionde huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen:

»Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas

pensionsanstalt» å 11,000 kronor, »Bidrag

till folkskollärarnas pensionering» å 2,260,000 kronor,

»Pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning»

å 2,103,000 kronor, »Bidrag till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa » å 76,811 kronor och »Bidrag

till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt»

å 330,000 kronor — därstädes under rubriken »Statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.»

uppföra följande nya ordinarie anslag, nämligen:

»Bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering» å

6,000,000 kronor samt »Pensionsavgifter till statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.»,

förslagsanslag, å 3,725,000 kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen gilla;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336. 131

INNEHÅLL.

Kid,

Inledning....................................... 3

A. Historik...................................... 7

1. Folkskollärarnas pensionsinrättning........................ 7

2. Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt........ 8

3. Folkskollärarnas änke- och pupillkassa......................10

4. Distriktsveterinärernas pensionering ........•...............12

5. Barnmorskornas pensionsanstalt..........................13

6. Sjuksköterskors pensionering...........................14

B. Den föreslagna pensionsanstaltens organisation och förvaltning.............16

C. De föreslagna pensionsbestämmelserna........................31

1. Folkskollärarnas m. fl. tjänstepensionering ....................31

2. Folkskollärarnas m. fl. familjepensionering ....................77

3. Kommunalt anställda veterinärers m. fl:s pensionering...............92

4. Kommunalt anställda sjuksköterskors och barnmorskors m. fl. pensionering......102

D. Kostnadsberäkning.................................110

Hemställan.......................................128

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .i3ti.

1

Bilaga.

Förslag

till

Reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

KAP. I.

Om anstaltens förvaltning.

§ 1.

Pensionsanstaltens styrelse består av ordförande och tre ledamöter,

av vilka en tillika är direktör för anstalten.

Ordföranden och två ledamöter förordnas av Konungen, som jämväl

på styrelsens förslag utnämner och förordnar direktören.

§2.

Konungen utfärdar instruktion för styrelse och befattningshavare

vid anstalten.

Konungen fastställer de grunder, efter vilka anstaltens försäkringstekniska

beräkningar skola utföras.

§3.

Pensionsanstalten övertager nedan angivna pensionsinrättningars

tillgångar och förbindelser:

folkskollärarnas pensionsinrättning,

folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

barnmorskornas pensionsanstalt.

§4.

I den mån till anstalten inflytande medel icke åtgå till bestridande

av dess utgifter, äger styrelsen att lämna lån till skoldistrikt eller skolområde

för uppförande av skolhus.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 299 käft. (Nr 336.)

Styrelse.

Instruktion

och grunder.

Införlivning

av äldre

anstalter.

Medel
placering.

18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Reglering av

befattning.

Retroaktiv

giltighet av

reglementet.

Vad som icke placeras på detta sätt skall överlämnas till riksgäldskontoret

som lån mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige

med hänsyn tagen till den effektiva medelräntefoten för under senaste

fem år upptagna fasta statslån.

§’A

Där för befattning, som i detta reglemente nämnes, minimiårsavlöning

icke fastställts i författning, är reglementet icke gällande för

densamma, med mindre den, på sätt nedan sägs, reglerats av huvudmannen

och pensionsanstalten bifallit huvudmannens framställning om

befattningens förenande med pensionsrätt för innehavaren.

Sådan framställning skall beviljas under förutsättning:

a) att regleringen avser behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens

innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och

omfattning samt minimiavlöning,

b) att regleringen godkänts av Konungen eller den myndighet, som

Konungen förordnar,

c) att sådan godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar

av samma slag hos huvudmannen, som enligt vederbörande

myndighets beprövande lämpligen böra regleras, samt

d) att samtliga sålunda reglerade befattningar av huvudmannen

anmälas för erhållande av pensionsrätt.

§6. ■

Om, när detta reglemente börjar tillämpas på en befattningshavare,

som icke är i statens tjänst, hans ålder understiger den för befattningen

bestämda pensionsåldern med mindre antal år än det fordras tjänstår

för hel pension, men han tidigare innehaft befattning, som med avseende

på tjänstgöringens art och omfattning varit jämförlig med den,

som han har, när reglementet börjar tillämpas på honom, må pensionsanstalten

kunna bestämma, att reglementet skall anses hava varit gällande

för honom från den ålder, som understiger pensionsåldern med

ovannämnda antal år, eller från den senare tidpunkt, då han erhöll

sådan befattning. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser,

som gälla för den befattning, som han har, när reglementet börjar

tillämpas på honom, skall dock härför fordras, att huvudmannen för

denna befattning gör framställning därom. Dylik retroaktiv giltighet

för reglementet må ej givas för tid, under vilken befattningshavaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

3

innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt i av staten inrättad

eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond.

Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda

bestämmelserna, skola pensionsunderlagen för den tidigare befattningen

anses hava varit lika med pensionsunderlagen för den befattning, som

han har, när reglementet börjar tillämpas på honom.

§ 7.

1. IMe för befattning gällande särskilda bestämmelserna angives

dels den årsavgift, som, med avdrag av den årsavgift, vilken enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring må åligga befattningshavaren, skall erläggas

av honom, dels den årsavgift, som skall erläggas av den, i vars

tjänst han är anställd (huvudmannen). Vad som stadgas angående huvudmans

avgifter gäller dock icke för staten som huvudman.

Huvudmannen svarar gentemot pensionsanstalten även för befattningshavarens

avgift, med rätt för huvudmannen att vid avlöningens utbetalande

avdraga den avgift, som belöper på den tid, som avlöningen

avser.

I fråga om befattningshavare i statens tjänst bestämmes pensionsavgiften

för del av år i förhållande till årsavgiften på samma sätt som

avlöningen för del av år i förhållande till årsavlöningen. I fråga om befattningshavare,

till vars avlöning statsbidrag utgår, göres denna beräkning

på samma sätt som beräkningen av dylikt statsbidrag för del av

år. I fråga om annan befattningshavare bestämmer pensionsanstaltens

styrelse, hur beräkningen skall göras.

Pensionsavgift erlägges även för den tid, då befattningshavare är

tjänstledig med bibehållande av rätt till tjänstårsberäkning för pension.

Om befattningshavaren åtnjuter tjänstledighet från sin befattning

för att bestrida en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår

i den förra, erlägges icke någon avgift för honom i den senare. Detsamma

gäller om den, som efter att hava avgått från en befattning med

pension får en annan befattning.

Därest enligt de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna

vikarie har pensionsrätt, erlägger huvudmannen avgift för honom, om

befattningen är vakant eller befattningens innehavare är tjänstledig

utan rätt till tjänstårsberäkning.

2. Staten erlägger den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens

och huvudmannens årsavgifter utgör den mot befattningshavarens

pensionsrätt svarande försäkringsavgiften.

Pensions
avgifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

§ 8.

1. När medel till avlöning åt befattningshavare i statens tjänst

utanordnas, skall den pensionsavgift avdragas, som belöper på den tid,

som avlöningen avser.

När statsbidrag utanordnas till huvudman, skola, på sätt närmare

bestämmes i författningen angående sådant statsbidrag, de pensionsavgifter

avdragas, som för huvudmannen och befattningshavarna belöpa

på den tid, som statsbidraget avser.

Det åligger vederbörande myndighet att lämna pensionsanstalten

uppgift om det antal befattningar av olika slag, för vilka dylikt avdrag

gjorts av pensionsavgifter för viss månad under föregående år. Pensionsanstalten

äger att i statskontoret rekvirera det belopp, vartill de

avdragna pensionsavgifterna enligt dessa uppgifter av myndigheterna

kunna beräknas ungefärligen uppgå under föregående år.

2. De pensionsavgifter, som icke enligt mom. 1 avdragas från

avlöning eller statsbidrag, skola av huvudmannen inbetalas i den ordning,

som pensionsanstaltens styrelse bestämmer.

§ 9.

1. Om, när detta reglemente börjar tillämpas på en befattningshavare,

pensionsanstalten enligt § 6 bestämt, att reglementet skall anses

hava varit gällande för befattningshavaren från en tidigare tidpunkt,

skall huvudmannen, där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna

annorlunda stadgas, erlägga den engångsavgift, som

pensionsanstalten bestämmer.

Engångsavgiften skall vara lika med den försäkringsfond, som

beräknas svara mot de avgifter, som skulle erlagts enligt § 7, om reglementet

varit gällande under den föregående tiden.

2. Huvudmannen må genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten,

uttaga ersättning av befattningshavaren för den del av

försäkringsfonden, som svarar mot de avgifter, som befattningshavaren

själv skulle hava erlagt.

Dock må, på framställning av befattningshavaren, pensionsanstalten

helt eller delvis befria honom från dessa löneavdrag och minska huvudmannens

engångsavgift med motsvarande belopp; i så fall minskas befattningshavarens

pensionsrätt på det sätt, som enligt försäkringsteknisk

beräkning motsvarar engångsavgiftens minskning.

3. Engångsavgift må, där huvudman så önskar, erläggas genom

lika annuiteter under högst 30 år, beräknade efter den räntefot, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

ii

Kung!. Maj.ts Proposition Nr HHH.

pensionsanstalten bestämmer. Där huvudmannen icke är eu kommun,

äger pensionsanstalten bestämma betalningstiden kortare än 30 år och

att fordra säkerhet för annuiteternas riktiga inbetalning.

4. När pensionsunderlagen höjas för eu befattning, som redan är

förenad med pensionsrätt, och höjningen skall gälla även för den, som

då innehar befattningen, skall huvudmannen erlägga en engångsavgift,

i fråga om vilken bestämmelserna i mom. 1—-3 skola i tillämpliga delar

gälla. Dock erlägger huvudmannen icke någon engångsavgift, där höjningen

sker i följd av en av statsmakterna beslutad lönereglering.

§ 10.

Om det efter försäkringsteknisk beräkning av pensionsanstaltens Reservfond.

försäkringsfond befinnes, att det uppkommit överskott på pensionsanstaltens

verksamhet, skall detta avsättas till en reservfond, som icke må

användas till annat än täckande av brist eller till förbättring av befattningshavares

pensionsrätt eller av utgående pensioner. Sådan förbättring

må dock icke ske, med mindre Körningen efter inhämtande av riksdagens

samtycke medgivit det.

§ 11.

1. Befattningshavare, som önskar att med genast börjande tjänste- Ansökan om

pension avgå från sin befattning, skall ingiva ansökan därom hos huvud- tiängtePen,ionmannen

och därvid bifoga i original eller bestyrkta avskrifter:

a) åldersbevis,

b) styrkt tjänstförteckning, upptagande all den tjänstetid, sökanden

för beräkning av pension vill åberopa,

samt, där avgången föranledes av sjukdom eller invaliditet,

c) intyg av legitimerad läkare om sjukdomens beskaffenhet och

sökandens oförmåga för framtiden att behörigen sköta befattningen.

Det åligger huvudmannen att, efter granskning av ansökningshandlingarna,

desamma tillika med eget utlåtande till pensionsanstaltens styrelse

insända med begäran om dess beslut i fråga om sökandens pensionsrätt

samt att, i fall sökanden förklaras berättigad till pension och

hinder för bifall till ansökningen i övrigt ej möter, meddela sökanden

avsked med den för honom bestämda pension och därom underrätta anstalten.

2. önskar befattningshavare kvarstå i befattningen efter uppnådd

pensionsålder, skall han härom ansöka hos huvudmannen med bifogande

som ovan av åldersbevis och tjänstförteckning. Avslår huvudmannen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 336.

ansökan, skall med ansökan förfaras, som om befattningshavaren sökt

avsked med pension.

3. Den, som avgått från sin befattning med rätt till uppskjuten

pension, äger att, när han uppnått den för befattningen fastställda pensionsåldern

eller vid tidigare inträffad arbetsoförmåga, ansöka om pension.

Ansökan skall, i original eller bestyrkt avskrift, åtföljas av:

a) åldersbevis,

b) styrkt tjänstförteckning, upptagande all den tjänstetid, sökanden

för beräkning av pension vill åberopa,

c) där befattningen indragits, vederbörande huvudmans intyg därom,

d) intyg, enligt fastställt formulär, från två trovärdiga personer angående

den eller de befattningar, sökanden må innehava, eller den tjänstepension,

han må uppbära,

samt, där han ej uppnått pensionsåldern,

e) bevis, att pension beviljats honom enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.

4. Pensionsanstaltens styrelse äger infordra de ytterligare upplysningar,

som kunna erfordras för bedömande av pensionsrätten och

bestämmande av tjänstepensionens storlek.

§ 12.

Ansökan om Pension åt efterlevande sökes hos pensionsanstaltens styrelse.

Ansökan skall, i original eller bestyrkta avskrifter, åtföljas av:

a) prästbetyg, som utvisar den avlidnes namn, födelse- och dödsdag,

de efterlevandes namn, födelsedagar och civilstånd, samt, där pension

sökes åt änka, den dag, då äktenskapet ingåtts,

b) vederbörande huvudmans intyg, utvisande den senaste med

familj epensionsrätt i denna pensionsanstalt förenade befattning, som den

avlidne innehaft, det antal tjänstår för tjänstepension, han räknade vid

avgången, samt, där han avgått från densamma utan genast börjande

pension, anledningen till avgången.

Pensionsanstaltens styrelse äger infordra de ytterligare upplysningar,

som kunna erfordras för bedömande av pensionsrätten och bestämmande

av familjepensionens storlek.

§ 13.

När ansökan om pension beviljats, utfärdar pensionsanstaltens styrelse

pensionsbrev; dock skall i fråga om tjänstepension huvudmannen

dessförinnan inlämna uppgift om tiden, då befattningen frånträdes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mqj.ts Proposition Nr 3H6.

§ 14.

Pension utbetalas månadsvis med allmänna posten, dock att, Om Pensions

pensionsbeloppet icke uppgår till 60 kronor, den utbetalas kvartalsvis i uth‘tnlan(Uvarje

kvartals sista månad.

Om pensionen icke uppgår till 12 kronor, må styrelsen medgiva,

att den utbytes mot en ersättning en gång för alla med ett belopp, som

motsvarar pensionens kapitalvärde.

Vid tjänstepensions utbetalande avdrages den familjepensionsavgift,

som pensionstagaren må hava att erlägga.

Pensionsanstaltens styrelse äger att giva de föreskrifter, som erfordras

för att förhindra, att pension utbetalas till obehörig person.

§ 15.

Införsel för gäld i pension må icke beviljas, ej heller pension be- Utmätnings

läggas med kvarstad. frihet
§

16.

över pensionsanstaltens beslut angående befattningshavares eller Besvär.

efterlevandes rätt till pension må besvär anföras hos Kungl. Maj :t, vilka

av dem, som äro boende å andra orter än i Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, skola ingivas inom trettionde dagen

efter erhållen del av beslutet, men av dem, som bo i nämnda län, inom

fyrtiofemte dagen. Utrikes vistande pensionssökande äga etthundraåttio

dagars besvärstid.

KAP. II.

Allmänna bestämmelser om tjänstepension.

§ 1.

1. Befattningshavare är skyldig att avgå: skyldighet att

a) när han uppnått den levnadsålder (pensionsålder), som stadgas

i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna,

b) om han till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd

av skada eller sjukdom, vilken han ådragit sig under utövningen av sin

tjänst, finnes vara för framtiden oförmögen att behörigen sköta densamma,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj;ts Proposition Nr Säd.

c) om han till följd av skada eller sjukdom i andra fall än under

b) sägs under fem på varandra följande år varit oförmögen att tjänstgöra

under sammanlagt mer än */, av den tid, som det eljest ålegat honom

att tjänstgöra, och finnes vara för framtiden oförmögen att behörigen

sköta sin tjänst,

d) om han under fem på varandra följande år varit på grund av

smittosam sjukdom tjänstledig eller från tjänstgöring avstängd under

sammanlagt mer än 4/ä av den tid, som'' det eljest ålegat honom att

tjänstgöra, och finnes vara av samma anledning för framtiden obehörig

att tjänstgöra.

2. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda

bestämmelserna, må befattningshavare, som uppnått pensionsåldern,

på i nämnda bestämmelser angivna villkor av huvudmannen tilllåtas

kvarstå i befattningen, därest och så länge han prövas kunna på ett

tillfredsställande sätt sköta tjänsten, dock icke längre än under fem år.

§ 2.

Ratt tm Rätt till genast börjande tjänstepension inträder vid avgång från

tjänstepension, befattningen för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern eller entledigas

enligt § 1 mom. 1 b)—d), samt i de fall, som därutöver må stadgas

i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.

§ 3.

1. Rätt till uppskjuten tjänstepension tillkommer den, som avgår

från sin befattning utan att vara berättigad till genast börjande pension.

Denna rätt förloras dock,

a) om den avgångne vid den tidpunkt, då den uppskjutna pensionen

skulle börja utgå, innehar annan befattning, som är förenad med

tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt eller i annan av staten inrättad

eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, och har rätt att

för genast börjande pension vid avgång från densamma räkna sig till

godo den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda

sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter,

b) om han före ovannämnda tidpunkt avgått eller samtidigt avgår

från dylik befattning med genast börjande tjänstepension, vid vars beräkning

den tjänstgöring tillgodoräknats honom, varpå rätten till uppskjuten

pension skulle grunda sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter.

2. Det åligger befattningshavare, som avgår med rätt till upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

skjuten pension utan att få annan med tjänstepensionsrätt i anstalten

förenad befattning, att ofördröjligen enligt fastställt formulär för anstalten

anmäla sin avgång, vid äventyr att den uppskjutna pensionen och

familjepensionen minskas med 10 %.

§ 4.

1. Befattningshavare räknar i sin befattning tjänstår för den tid,

lian efter fyllda 20 år innehaft densamma; dock att, om lian innehaft''

befattningen, innan detta reglemente blev gällande för densamma, han

må räkna tjänstår i den endast från denna tidpunkt eller från den tidigare

tidpunkt, som pensionsanstalten må hava bestämt enligt kap. I § 6.

Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för tid, varunder ledighet

från tjänsten ägt rum, dock att sådant avdrag icke skall göras, där

ledigheten föranletts av semester, sjukdom, fullgörande av värnplikt

eller offentligt uppdrag eller i vederbörlig ordning beviljats befattningshavaren

för bestridande av annan befat.ning i statens eller kommuns

tjänst, för studier eller för resa till egen utbildning. Där omfattningen

av den tjänstgöring, som åligger befattningshavaren, närmare bestämts

i författning eller vid befattningens reglering för beredande av pensionsrätt

åt innehavaren, skall vid tjänstårsberäkningen avdrag jämväl göras

för tid, under vilken partiell tjänstledighet åtnjutits av annan anledning

än i föregående punkt sägs och tjänstgöringen inskränkts till mindre än

hälften av den föreskrivna. Avdrag göres endast för hel dag.

I fråga om befattningshavare, som icke äger rätt till semester, må

avdrag icke göras för tid av högst 1 1/i månad om året, under vilken

ledighet må hava åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.

Om befattningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin befattning

för att bestrida en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår

i den förra, räknar han icke tjänstår i den senare. Detsamma gäller

om den, som efter att hava avgått från en befattning med pension erhåller

en annan, dock med undantag för det fall, varom särskilt stadgas i § 11.

2. Huvudman är skyldig att för innehavare av befattning med

pensionsrätt föra erforderliga anteckningar om namn, födelseår, dag då

tjänstgöringen började, åtnjuten tjänstledighet och anledningen därtill

samt för varje år det antal månader och dagar, som befattningshavaren

äger att vid tjänstårsberäkning enligt mom. 1 räkna sig till godo under

året.

Tjänstårseräknivg

för

uinstopennion

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.)

19

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

§ 5.

siowmdertä Befattnings tjänstepensionsunderlag, som ej må överstiga 6,000

*'' a9'' kronor, angives i de för densamma gällande särskilda bestämmelserna.

2. Om innehavare av befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt

i denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad

med tjänstepensionsrätt i annan av staten inrättad eller understödd

pensionsanstalt eller pensionsfond, och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag

tillsammans överstiga 6,000 kronor, nedsättes den förra

befattningens tjänstepensionsunderlag till sådant belopp, att deras summa

blir 6,000 kronor.

3. Om två eller flera med pensionsrätt i denna pensionsanstalt

förenade befattningar innehaves av samma person, och om dessa befattningars

tjänstepensionsunderlag enligt detta reglemente tillsammans överstiga

6,000 kronor, nedsättas de i sådant förhållande, att deras summa

blir 6,000 kronor.

4. Den, som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga

övergår från befattning med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag,

må efter ansökan hos pensionsanstalten få behålla det

högre tjänstepensionsunderlaget, därest han i den förra befattningen

räknat minst 15 tjänstår.

Genast b;;,- 1. Vid beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp till
janäetjänster

godoräknas icke blott de tjänstår, som befattningshavaren enligt § 4 inPMopp3

tjänat i den befattning, från vilken avgången sker, utan jämväl, med

den inskränkning som nedan sägs, de tjänstår, han intjänat för pension

a) i annan befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i

denna pensionsanstalt eller i pensionsanstalt, som omförmäles i kap. I § 3,

b) i annan befattning, som medför tjänstepensionsrätt i annan av

staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond,

c) i befattning, som han innehaft, innan reglementet blev tillämpligt

på honom, dock endast från den tidpunkt, som pensionsanstalten enligt

kap. I § 6 må hava bestämt,

samt, där så stadgas i de särskilda bestämmelser, som gälla för den

befattning, från vilken avgång sker,

d) i befattning, som icke medför sådan tjänstepensionsrätt, men är

förenad med rätt till tjänstårsberäkning för dylik tjänstepension.

Vid beräkning av tjänstår för befattning, som i a)—d) sägs, skall

gälla vad som är stadgat i § 4.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336. 11

2. Vid tillgodoräknande av tjänstår skall iakttagas:

a) om den avgående redan uppbär eller samtidigt erhåller annan

tjänstepension från denna pensionsanstalt eller från annan av staten inrättad

eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, må tjänstgöring,

som tillgodoräknats honom för den pensionen, ej ånyo tillgodoräknas

honom,

b) om den avgående under viss tid på en gång bestritt tvenne befattningar,

som äro förenade med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt,

tillgodoräknas honom för denna tid endast tjänstgöring i den ena

befattningen, vadan tjänstgöringen i den andra må tillgodoräknas vid beräkning

av annan tjänstepension.

§ 7.

1. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda

bestämmelserna, beräknas vid avgång enligt § 1 genast börjande

tjänstepension enligt nedan angivna regler.

a) Pensionen är lika med befattningens tjänstepensionsunderlag (hel

pension), om den avgående räknar det härför stadgade antalet tjänstår.

Om tjänstårens antal är mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill.

Dock skall gälla, att

b) om avgången sker enligt § 1 b), hel pension utgår oberoende av

tjänstårens antal, och om avgången sker enligt § 1 c) eller d), minst */«

av hel pension utgår, dock i båda fallen med den inskränkningen, att

pensionen ej må överstiga den pension, som den avgående skulle få, om

han kvarstode i befattningen till pensionsåldern,

c) om den avgående ej innehaft befattningen i minst 5 tjänstår,

hel pension utgör medeltalet av hans tjänstepensionsunderlag under de

sista 5 åren eller det mindre antal tjänstår han räknar,

d) om den avgående har hustru eller barn, vilka i händelse av hans

frånfälle skulle vara berättigade till familjepension, pension utgår med

minst det belopp, varmed denna familjepension skulle utgå,

e) om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknade

minst 10 tjänstår eller, där han avgår före denna ålder, han icke räknar

så många tjänstår, att de tillsammans med de år, som återstå till pensionsåldern,

uppgå till minst nämnda antal, pensionen beräknas försäkringstekniskt,

f) om den avgående åtnjutit tjänstledighet från sin befattning för

att bestrida en annan och haft rätt att under ledigheten räkna tjänstår

i den förra, tages vid bestämmande av pensionen icke hänsyn till den

senare befattningen; detsamma gäller om den, som efter att hava avgått

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

från en befattning med pension erhåller en annan befattning, dock med

undantag för det fall, varom särskilt stadgas i § 11.

2. I de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna kan

stadgas, att genast börjande tjänstepension vid avgång enligt § 1 skall

beräknas försäkringstekniskt, om den avgående vid pensionsålderns uppnående

icke räknade minst det antal tjänstår, som i de särskilda bestämmelserna

stadgas för hel pension, eller, där han avgår före denna ålder,

han icke räknar så många tjänstår, att de tillsammans med det antal år,

som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst nämnda antal.

§ 8.

När enligt § 7 genast börjande tjänstepension skall beräknas försäkringstekniskt,

bestämmes den enligt § 7 mom. 1 a) och b) efter ett

tjänstepensionsunderlag, som beräknas enligt nedan angivna huvudsakliga

regler.

1. Den med en befattning förenade tjänstepensionsrätten anses

grundad på ett försäkringsavtal, enligt vilket pensionen vid avgång enligt

§ 1 beräknas såsom i § 7 mom. 1 a) och b) sägs och en mot denna rätt

svarande årlig försäkringsavgift erlägges under hela tjänstetiden, såvida

ej denna försäkringsavgift är större än den högsta försäkringsavgift, som

enligt mom. 2 må tillgodoräknas befattningshavaren. I sistnämnda fall

nedsättes det tjänstepensionsunderlag, efter vilket pensionen beräknas, så

att tjänstepensionsrättens kapitalvärde är lika med kapitalvärdet av de

försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas under tjänstetiden. Så länge

tjänstårsberäkningen icke avbrytes, äro tjänstepensionsrätten och den för

varje tjänstår tillgodoräknade försäkringsavgiften oförändrade.

Sker avbrott i tjänstårsberäkningen, bestämmes tjänstepensionsrätten

såsom i § 10 stadgas för det fall, att befattningen indragits. Börjar

åter tjänstårsberäkningen, beräknas för den därefter följande tjänstetiden

försäkringsavgiften med hänsyn tagen till den fond, som beräknas

vara samlad för befattningshavaren genom de förut tillgodoräknade

försäkringsavgifterna. Om den så beräknade försäkringsavgiften icke

överstiger den, som enligt mom. 2 högst må tillgodoräknas, blir tjänstepensionsrätten

lika med vad den var före avbrottet. I annat fall nedsättes

den tillgodoräknade försäkringsavgiften, och befattningshavarens

pension bestämmes efter ett så beräknat tjänstepensionsunderlag, att

kapitalvärdet av hans tjänstepensionsrätt blir lika med summan av

nämnda fond och kapitalvärdet av de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas

under återstående tjänstetid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 330. 1,5

På liknande sätt förfares vid övergång till annan befattning eller

ändring av befattnings tjänstepensionsunderlag.

Har befattningshavare tidigare haft annan befattning med tjänstepensionsrätt

i av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller

pensionsfond, göres liknande beräkning med avseende på de försäkringsavgifter,

som må tillgodoräknas honom i den befattningen, och det inflytande

deras tillgodoräknande bör hava på de i den senare befattningen

tillgodoräknade försäkringsavgifterna.

2. Den tillgodoräknade försäkringsavgiften må icke överstiga den,

som skulle beräknas, om befattningshavaren, utan att förut hava räknat

tjänstår, utnämnts till befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern

med samma antal år, som det fordras tjänstår för hel pension.

3. Vad i § 7 mom. 1 c), d) och f) sägs skall gälla även när pensionen

beräknas försäkringstekniskt.

§ 9‘

Om enligt de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna

rätt till genast börjande tjänstepension inträder jämväl i vissa fall, då

befattningshavaren icke är skyldig enligt § 1 att avgå, beräknas pensionens

belopp på sådant sätt, att pensionens kapitalvärde är lika med den

fond, som beräknas vara samlad för den avgående genom de honom enligt

§ 8 tillgodoräknade försäkringsavgifterna.

§ io.

Uppskjuten tjänstepension beräknas efter ett tjänstepensionsunderlag,

som bestämmes på sätt nedan sägs och är lika med: stons Mopp.

a) detta tjänstepensionsunderlag, om den börjar utgå först vid pensionsåldern,

b) 3/4 av detsamma, om den börjar utgå tidigare.

Tjänstepensionsunderlaget bestämmes så, att tjänstepensionsrättens

kapitalvärde vid avgången är lika med den fond, som beräknas vara

samlad för den avgående genom de försäkringsavgifter, som tillgodoräknats

honom enligt § 8 i befattningen; dock att om avgången icke föranletts

av befattningens indragning, högre försäkringsavgift icke må tillgodoräknas

än den tjänstepensionsavgift, som ålegat befattningshavaren

enligt reglementet.

§ 11-

Om den, som avgått på grund av § 1 mom. 1 b), c) eller d) med

genast börjande tjänstepension, sedermera ånyo får med tjänstpensions
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

rätt i denna anstalt förenad befattning, är huvudmannen för den nya

befattningen skyldig att anmäla det för pensionsanstaltens styrelse.

Från den dag, då rätt till avlöningen i den nya befattningen inträder,

skall tjänstepensionen indragas, om avlöningen i den nya befattningen

överstiger eller är lika med den avlöning, som skulle tillkommit honom, om

han bibehållit den förra befattningen och bestritt densamma oförvitligt

och utan avbrott. Om däremot förstnämnda avlöning understiger den

sistnämnda, skall tjänstepensionen från nämnda dag nedsättas till det

belopp, som utgör skillnaden mellan de båda avlöningarna.

Vid avgång från den andra befattningen återfår han sin förra pension,

dock att, om han avgår efter uppnådd pensionsålder eller på grund

av § 1 och den pension, som bestämmes med hänsyn tagen till den andra

befattningen och hans tjänstgöring såväl i denna som i den första, är

större än hans förra pension, han erhåller denna högre pension; om den

andra befattningens tjänstepensionsunderlag är lägre än den förstas,

tillämpas därvid utan ansökan § 5 mom. 4.

§ 12.

1. Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för olycksfall

i arbete äger tillämpning, drabbas av olycksfall och livräntan på

grund härav utgår enligt samma lag, skall pensionen minskas med

livräntan, eller, om pensionen icke överstiger densamma, helt indragas.

2. Om sådana avdrag, som omförmälas i kap. I § 7, gjorts från

befattningshavarens avgifter till pensionsanstalten, skall hans tjänstepension

minskas med den del av enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

till honom utgående pensionen, som svarar mot de avgifter, som han enligt

nämnda lag erlagt under den tid, då hans avgifter enligt reglementet

sålunda minskats; dock att pension, som beräknas försäkringstekniskt,

så att den motsvarar befattningshavarens egna avgifter, icke skall

på detta sätt minskas.

§ 13.

Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som ej understiger en

månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, skall under denna tid endast

73 av pensionen till honom utgå. Om han har anhöriga, vilka för

sitt uppehälle äro beroende av honom, må pensionsanstaltens styrelse

kunna medgiva dem rätt att under tiden uppbära återstående del av

pensionen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 336.

15

§ 14.

Genast börjande tjänstepension utgår från och med månaden näst T< fä>

efter den, då befattningen frånträdes.

Uppskjuten tjänstepension börjar utgå, när den avgångne på grund

.av varaktig oförmåga till arbetet förklaras berättigad till pension enligt

lagen om allmän pensionsförsäkring, dock senast vid den för befattningen

stadgade pensionsåldern.

Tjänstepension utgår till och med den månad, under vilken pensionstagaren

avlider.

\ KAP. III.

Allmänna bestämmelser om familjepension.

§ 1.

När den, som innehar eller tidigare innehaft med familjepensions- natt un farätt

i denna anstalt förenad befattning, avlider och efterlämnar änka och

arvsberättigat eget barn, tillkommer dem under nedan angivna villkor

familjepension. e$3

Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det ingås rgp.iyj,

a) efter det mannen fyllt 65 år,

b) under det mannen lider av sjukdom, som inom 6 månader efter

äktenskapets ingående medför hans död, och utan att genom äktenskapet

barn legitimeras; dock ankomme på pensionsanstaltens styrelse,

där anledning finnes antaga, att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid

äktenskapets ingående icke varit för vederbörande bekant, att pröva,

huruvida familjepension må utgå.

Familjepension utgår till änka, så länge hon lever ogift, och till

barn, tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.

Därest barn, som har rätt till familjepension, vid uppnåendet av

21 års ålder befinnes vara varaktigt oförmöget till arbete, bibehåller det

rätt till pension, så länge oförmögenheten till arbete fortfar.

§ 2.

1. Befattnings familjepensionsunderlag, som icke må överstiga Famiijepen1,

500 kronor, angives i de för befattningen gällande särskilda bestäm- sions undermelserna.

lag''

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

2. Om innehavare av befattning, som är förenad med familjepensionsrätt

i denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad

med familjepensionsrätt i annan av staten inrättad eller understödd

pensionsanstalt, och om befattningarnas familj epensionsunderlag

tillsammans överstiga 1,500 kronor, nedsättes den förra befattningens

familjepensionsunderlag till sådant belopp, att deras summa blir 1,500

kronor.

§ 3.

Beloppet av de 1. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser, som

efterlevande* gälla för den befattning, som den avlidne senast innehaft, bestämmes

pensionen åt de efterlevande pa i mom. 2 angivna satt etter iamiljepensionsunderlaget

för den befattning, den avlidne senast innehaft.

I följande fall skall dock försäkringsteknisk beräkning göras:

a) om den avlidne avgått från med familjepensionsrätt i denna

pensionsanstalt förenad befattning före pensionsåldern av annan anledning

än i kap. II § 1 sägs och icke sedermera ånyo fått sådan befattning,

b) om den avlidne vid pensionsålderns uppnående icke räknade

minst det antal tjänstår, som fordras för hel tjänstepension, eller, där

han avlidit före denna ålder eller avgått före densamma med genast

börjande tjänstepension, icke räknade vid frånfället eller avgången så

många tjänstår, att de tillsammans med de år, som återstodo till pensionsåldern,

uppgingo till minst nämnda antal.

Om den avlidne vid sitt frånfälle åtnjöt tjänstledighet från sin befattning

för att bestrida en annan och hade rätt att under ledigheten

räkna tjänstår i den förra eller om han efter att hava avgått från en befattning

med pension erhållit annan befattning, tages vid bestämmande

av de efterlevandes pension icke hänsyn till den senare befattningen.

2. För änka ensam utgår pensionen med familj epensionsunderlagets

belopp.

För änka jämte ett eller flera pensionsberättigade barn utgår pensionen

med familj epensionsunderlagets belopp, förhöjt med 40 % för ett

barn och därutöver med 10 % för varje ytterligare barn.

För pensionsberättigade barn, då änka icke finnes, utgår pensionen:

om endast ett barn finnes, med hälften av familjepensionsunderlagets

belopp,

om barnen äro två, med familj epensionsunderlagets belopp,

om barnen äro tre eller flera, med familj epensionsunderlagets belopp,

förhöjt med 40 %, därest barnen äro tre, samt därutöver med 10 %

för varje ytterligare barn.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 336.

17

§ 4.

Av pension för änka och barn njute änkan så stor del, som motsvarar

80 % av familjepensionsunderlaget. Pension för barn delas mellan

dem efter huvudtalet.

Änka vare berättigad uppbära pension för eget barn, där ej visas,

att barnet uppfostras av annan.

§ 5.

Vid försäkringsteknisk beräkning av de efterlevandes pension be- ^Zfk lef-äkstämmes

densamma enligt § 3 mom. 2 efter ett famil jepensionsunderlag, ning av de

vid vars beräkning samma principer komma till användning, som när efterlevandes

befattningshavares tjänstepensionsunderlag skall försäkringstekniskt be- v

räknas ur befattningens tjänstepensionsunderlag Om enligt reglementet

familjepensionsavgift skall erläggas även av den, som avgått med genast

börjande pension, skall även försäkringsavgiften antagas så erlagd. Och

utgår familj epensionsa vgiften med olika belopp under tjänstetiden och

därefter, skall försäkringsavgiften antagas växla i samma förhållande.

Den högsta försäkringsavgift, som må tillgodoräknas, är den, som skulle

beräknas, om den avlidne, utan att förut hava räknat tjänstår, utnämnts

till befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern med samma

antal år, som det fordras tjänstår för hel tjänstepension. Om den avlidne

avgått från befattningen utan genast börjande tjänstepension, må dock

ej högre försäkringsavgift tillgodoräknas än den familj epensionsa vgift, som

enligt reglementet ålegat honom.

§ 6.

Om den avlidne samtidigt erlagt familj epensionsa vgift i två befattningar,

skall de efterlevandes pension utgå icke blott med belopp, som

skulle bestämmas enligt § 3 eller § 5, om han haft blott den ena befattningen,

utan jämväl med det belopp, som enligt försäkringsteknisk

beräkning motsvarar de för den andra befattningen tillgodoräknade

försäkringsavgifterna.

§ 7.''

Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för olycks- Reduktion

fall i arbete äger tillämpning, drabbas av olycksfall, som medför döden, av familPskall

familj epensionen, där den är större än den livränta, som enligt . pen,wn''

nämnda lag utgår till de efterlevande, minskas med denna livränta

och i annat fall helt indragas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 höft. (Nr 336J

20

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 336.

§ 8.

Vad i kap. II § 13 stadgas gäller även för familjepensionstagare.

§ 9-

Tid, för vilken Familjepension utgår från och med månaden näst efter dödsfallet

familjepension till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller hans

'' g"'' rätt till pension upphör. För barn, som födes efter faderns död, räknas

pensionen från och med den månad, i vilken barnet födes.

KAP. IV.

Särskilda bestämmelser angående folkskollärare m. fl.

§ 1-

Med tjänsteoch

familjepensionär

ätt

förenade befattningar.

De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I, II och III

samt i detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:

a) lärare vid folkskola eller nomadskola,

b) lärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskola,

c) övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium ävensom lärare

vid statens småskoleseminarium eller vid småskoleseminarium, som underhålles

av landsting eller av stad, som icke deltager i landsting,

d) lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag,

e) lärare vid enskild läroanstalt, som enligt skolöverstyrelsens beprövande

tjänar samma ändamål som folkskola eller småskoleseminarium

eller skyddshem.

Undantagna är o dock:

f) extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd

lärare, som ej har minst 20 undervisningstimmar i veckan,

g) vikarie å med pensionsrätt förenad befattning, därest han tjänstgör

kortare tid än en läsmånad eller hans tjänstgöringsskyldighet understiger

hälften av den för befattningens innehavare fastställda.

§ 2.

Med endast De rättigheter och skyldigheter, som med avseende på familj epens(Zrmeför-saneringen

stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma nedan

e,u,de befatt- angivna befattningshavare:

a) befattningshavare, som är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 330.

19

b) ordinarie folkskolinspektör i statens tjänst,

c) chef och ledamot i skolöverstyrelse, vilken vid tillträdet av sin

tjänst hade rätt till familjepension i denna pensionsanstalt eller i pensionsanstalt,

som omförmäles i kap. I § 3.

§ 3.

1. Tjänstepensions underlaget för ordinarie övningsskollärare vid

statens folkskoleseminarium och för ordinarie lärare vid statens småskoleseminarium

är 2/a av den fastställda lönen i högsta lönegraden. Där

tjänsten är förenad med förmånen av bostad och bränsle, skall vid tjänstepensionsunderlagets

beräkning lönen ökas med av pensionsanstaltens

styrelse fastställt belopp, dock högst med 20 %.

Tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie eller vikarierande

övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium och för extra ordinarie

eller vikarierande lärare vid statens småskoleseminarium är 7, av den

fastställda avlöningen.

2. Tjänstepensionsunderlaget för innehavare av annan befattning

än i mom. 1 sägs är 3/4 av den i gällande författning eller vid av vederbörande

skolöverstyrelse godkänd reglering fastställda kontanta minimiårsavlöningen

eller, där flera lönegrader finnas sålunda fastställda, av

den kontanta minimiårsavlöningen i högsta lönegraden; dock att, där minimiårsavlöningen

enligt av vederbörande skolöverstyrelse godkänd

reglering växlar med tjänstgöringens omfattning, tjänstepensionsunderlaget

skall av pensionsanstalten, efter skolöverstyrelsens hörande, bestämmas

efter den minimiårsavlöning, som kan väntas komma att i medeltal

utgå.

Vid beräkning av tjänstepensionsunderlaget skall i avlöningen icke

inräknas avlöningsförmån av bostad och bränsle, evad den utgår in natura

eller kontant ersättes. Ej heller må, utom i fall som i mom. 3 sägs, inräknas

det särskilda arvode, som tillkommer överlärare vid folkskola,

rektor vid högre folkskola samt rektor och biträdande föreståndarinna vid

kommunal mellanskola, eller den ersättning, som utgår till lärare för tjänstgöring

utöver den i författningen stadgade minsta årliga undervisningstiden.

3. På framställning av huvudmannen och efter vederbörande skolöverstyrelses

hörande må pensionsanstalten bestämma högre tjänstepensionsunderlag

än i mom. 2 sägs i följande fall:

Wi a) för befattning, för vilken minimiårsavlöning stadgats i författning

men huvudmannen fastställt högre avlöning, må tjänstepensionsunderlaget

Tjänst epcnaionsunderlag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Fam ilje pension

sunderlag.

Tjänståra
beräkning.

20 Kungl. May.ts Proposition Nr 336.

höjas intill a/i av den fastställa kontanta avlöningen eller, där flera lönegrader

finnas, av den fastställda kontanta avlöningen i högsta lönegraden,

b) vid tjänstepensionsunderlagets beräkning må i avlöningen inräknas

helt eller delvis det särskilda arvode, som må utgå för skyldigheten

att undervisa utöver den i författning stadgade minsta årliga undervisningstid,

ävensom helt eller delvis det särskilda arvodet till överlärare

vid folkskola eller till rektor vid högre folkskola samt rektor och biträdande

föreståndarinna vid kommunal mellanskola.

I intet fall må i avlöningen inräknas förmån av bostad och bränsle,

evad den utgår in natura eller kontant ersättes.

Vid fastställande av högre tjänstepensionsunderlag än i mom 2.

sägs skall tillses, att tjänstepensionsunderlagen för befattningar hos

samme huvudman stå i skäligt förhållande till varandra ävensom att

tjänstepensionsunderlagen ej sättas högre än för befattningar av jämförlig

art i statens tjänst.

4. Där för lärare vid folkskola enligt gällande författning - fastställts

sådan minimiårsavlöning, att motsvarande tjänstepensionsunderlag

understiger 1,000 kronor, skall dock tjänstepensionsunderlaget för honom

vara 1,000 kronor.

§ 4.

Befattnings familjepensionsunderlag överstiger med 300 kronor 20 %

av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera befattningar

innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i

sådant förhållande, att deras summa överstiger med 300 kronor 20% av

tjänstepensionsunderlagens summa.

§ 5.

Vid bestämmande av genast börjande tjänstepensions belopp skola

tjänstår tillgodoräknas befattningshavare även för den tid, han efter

fyllda 20 år innehaft

a) befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i dövstumlärarnas

pensionsanstalt,

b) befattning som icke ordinarie lärare vid en statens läroanstalt,

därest han i denna befattning haft minst 20 undervisningstimmar i veckan

och icke samtidigt haft befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt

i denna pensionsanstalt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts -Proposition Nr 336.

§ 6.

Pensionsålder.

21

Pensionsåldern är

65 år för manlig befattningshavare vid kommunal mellanskola,

60 år för annan befattningshavare.

§ 7.

För hel tjänstepension fordras

30 år för kvinnlig befattningshavare vid kommunal mellanskola,

33 år för annan befattningshavare.

§ 8.

I fråga om beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp Tjänst epengäller

vad i kap. II § 7 mom. 1 stadgas; dock att för den, som vid av- siom m°ppgång

med genast börjande pension är rektor, föreståndare eller överlärare

och i denna egenskap har högre tjänstepensionsunderlag, hel tjänstepension

beräknas såsom medeltalet av de tjänstepensionsunderlag, som varit

för honom gällande under de senase 10 åren eller den kortare tid,

han innehaft med tjänstepensionsrätt förenad befattning.

§ 9.

Rätt till genast börjande tjänstepension inträder, utom i de fall Rätt till genast

som i kap. II § 2 sägs, även når befattningshavare i följd av försvagad

hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår efter att hava uppnått frivillig aven

ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern. ff“n!7-

§ io.

Tillstånd för befattningshavare att kvarstå i befattningen efter upp- Fortsatt

nådd pensionsålder må av huvudmannen beviljas endast under förutsättning,

att det tillstyrkts beträffande befattningshavare vid folkskolesemi- pensionsålder.

narium, småskoleseminarium, högre folkskola och kommunal mellanskola

av vederbörande skolöverstyrelse samt beträffande annan befattningshavare

av vederbörande folkskolinspektör.

§ 11.

1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. 1 § 7 om- Årsavgift.

förmält avdrag skall erläggas av befattningshavare, som har tjänstepensionsrätt

enligt § 1, är:

för extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd

lärare ävensom för vikarie 1 % av tjänstepensionsunderlaget, för

annan befattningshavare 31/3 % av detsamma.

Antal tjänstår

för hel

pension.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majis Proposition Nr 336.

Den årliga familjepensionsavgift, som skall erläggas av befattningshavare,

som har familjepensionsrätt enligt § ] eller § 2, är: för man 40

kronor mer än 2 2/3 % av tjänstepensionsunderlaget, för kvinna 3 kronor

mer än V, av detsamma.

Manlig tjänstepensionstagare, som avgått från sin befattning med

genast börjande tjänstepension, erlägger en årlig familjepensionsavgift,

som med 30 kronor överstiger 2% av tjänstepensionsunderlaget.

2. För innehavare av befattning vid av skoldistrikt inrättad folkskola

erlägger skoldistriktet icke någon avgift, dock att, därest befattningshavarens

tjänstepensionsunderlag är högre än det enligt § 3 mom.

2 bestämda, en årlig avgift av 21/» % av förhöjningen skall erläggas för

extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare

samt 6 Va % av förhöjningen för annan lärare.

För innehavare av annan befattning, som i § 1 sägs, erlägger huvudmannen

en årlig avgift av 2 7, % av tjänstepensionsunderlaget för extra

ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare samt

6 Va % av tjänstepensionsunderlaget för annan lärare.

Övergångsstadganden.

1. a) Vid tillämpning av kap. II § 7 mom. 1 c) skall för den, som

före den 1 januari 1919 innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt

i folkskollärarnas pensionsinrättning eller i småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt, avlöningen i sådan befattning anses hava

varit bestämd efter de grunder, som äro gällande efter den 1 januari 1919,

samt tjänstepensionsunderlaget bestämt därefter enligt detta reglemente.

b) Om lärarinna, som den 1 januari 1920 är anställd vid småskola

eller mindre folkskola eller som biträdande lärarinna vid egentlig folkskola,

avgår före den 1 januari 1930 med rätt till genast börjande pension

enligt kap. IV § 9, må hennes pension icke understiga 1,000 kronor

eller den mindre pension, vartill hon skulle vara berättigad, om hon

kvarstode till pensionsåldern.

2. För den, som före den 1 januari 1919 uppburit pension från folkskollärarnas

pensionsinrättning eller före den 1 januari 1920 understöd från

småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall för tiden efter den

1 januari 1920 pensionen höjas med ett belopp, som med 300 kronor överstiger

hälften av pensionens! eller understödets förutvarande belopp; dock

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr .Vid.

att sålunda förhöjd pension, om den tidigare utgått från pensionsinrättningen,

icke må överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000 kronor och,

om den tidigare utgått från ålderdomsunderstödsanstalten, icke må understiga

600 kronor. Från pensionen skall dock för manlig pensionstagare

fråndragas eu familjepensionsavgift, som med 30 kronor överstiger 2 %

av pensionens belopp.

3. Lärare, vars lön reglerats vid 1918 års riksdag men som icke

ingått på denna lönereglering med därvid fästade villkor, är berättigad

till pension eller ålderdomsunderstöd enligt för honom hittills gällande

bestämmelser. Detsamma gäller i fråga om lärare, som varit delägare

i folkskollärarnas pensionsinrättning eller i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och vars lön icke reglerats vid 1918 års riksdag

och som icke erhåller befattning, som är förenad med pensionsrätt enligt

detta reglemente, ävensom om lärare, som, efter att hava avgått från en

befattning med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, den 1

januari 1920 innehar befattning, vilken varit delaktig i nämnda

pensionsinrättning.

4. Den, som före den 1 januari 1920 uppburit understöd enligt kungörelsen

av den 31 december 1918 om understöd åt äldre behövande folkskollärare

och småskollärare m. fl., är efter nämnda dag berättigad till

pension, som med 200 kronor överstiger det understöd, som enligt nämnda

kungörelse utgått till honom. Den, som efter den 1 januari 1920 styrker

sig fylla de villkor, som i nämnda kungörelse stadgas för erhållande av

understöd, må av pensionsanstaltens styrelse förklaras berättigad till

samma pension. Från pensionen skall dock för manlig pensionstagare

avdragas en familjepensionsavgift, som med 30 kronor överstiger 2 %

av pensionens belopp.

5. Om huvudman reglerar befattning enligt kap. I § 5 och före

den 1 januari 1921 anmäler densamma för beredande av pensionsrätt åt

innehavaren, skall, där enligt kap. I § 9 huvudmannen skall erlägga engångsavgift,

denna icke utgå med högre belopp än som motsvarar de

löneavdrag, som befattningshavaren får vidkännas enligt samma § mom. 2.

Om befattningen anmäles först efter den 1 januari 1921, beräknas huvudmannens

engångsavgift på följande sätt. Från den enligt kap. I § 9

mom. 1 beräknade engångsavgiften dragés det belopp för vilket huvudmannen

enligt samma § mom. 2 må uttaga ersättning genom löneavdrag

av befattningshavaren. Huvudmannens engångsavgift är lika med halva

återstoden ökad med det belopp, som motsvarar de löneavdrag, som

befattningshavaren får vidkännas.

6. Familjepension efter delägare i folkskollärarnas änke- och pu
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 330.

pillkassa, som avlidit före den 1 januari 1920, utgår för tid efter nämnda

dag med belopp, som beräknas efter kap. III § 3 mom. 2 och ett familjepensionsunderlag,

som med 300 kronor överstiger 20 % av det tjänstepensionsunderlag,

som vid hans död var för honom gällande, eller den

tjänstepension, som han då uppbar.

7. För den, som avgått från sin befattning före den 1 januari 1920

samt åtnjuter tjänstepension från pensionsanstalten, är familj epensionsunderlaget

lika med ett belopp, som med 300 kronor överstiger 20 % av

hans pension.

8. Efterlevande efter den, som icke varit delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa och som avlidit före den 1 januari 1920 och

vid sin död innehade anställning som lärare med full tjänstgöring vid

av skoldistrikt inrättad folkskola eller pension från folkskollärarnas pensionsinrättning

eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

må, om de styrka sig vara i behövande omständigheter,

av pensionsanstaltens styrelse förklaras berättigade till pension, som

beräknas enligt kap. III § 3 mom. 2 och ett familjepensionsunderlag av

300 kronor.

9. Den, som den 31 december 1919 innehar befattning, som är förenad

med delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och för vilken

avlöningen reglerats vid 1918 års riksdag men som icke ingått på denna

lönereglering med därvid fästade villkor, bibehåller sina rättigheter och

skyldigheter enligt reglementet för nämnda kassa. Detsamma gäller i

fråga om den, som nämnda dag innehar annan befattning, som är förenad

med delaktighet i samma kassa och för vilken avlöningen icke reglerats

vid 1918 års riksdag, därest han icke före den 1 januari 1921 anmäler sig

vilja ingå på de nya bestämmelserna angående familjepensioneringen.

10. Befattningshavare, som har pensionsrätt enligt detta reglemente,

är underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda

fastställda i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets

centralisering.

kap. v.

Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda veterinärer m. fl.

§L

Med pensions- De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III samt i

''befattning""’" detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: t a Proposition Nr 336. 25

a) distriktsveterinär, som avlönas av landsting med bidrag av

staten,

b) annan kommunalt anställd veterinär,

c) av medicinalstyrelsen förordnad besiktningsman vid under offentlig

kontroll ställt slakteri.

§2.

Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 1 mom. 1 a) sägs,

är 3,500 kronor.

Pensionsanstaltens styrelse bestämmer, efter medicinalstyrelsens

hörande, tjänstepensionsunderlaget för annan befattning. Därvid skall

iakttagas, att detsamma icke må överstiga 2/3 av den vid befattningens

reglering enligt kap. I § 5 fastställda minimiår savlöningen eller, där flera

lönegrader finnas sålunda fastställda, av minimiårsavlöningen i högsta

lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i form av arvode efter fastställd

taxa, av den inkomst, som befattningen väntas komma att i medeltal

giva innehavaren, samt att det står i skäligt förhållande till de

tjänstepensionsunderlag, som äro gällande för jämförliga ordinarie veterinärbefattningar

i statens tjänst. Om naturaförmåner ingå i avlöningen,

skall vid bestämmande av tjänstepensionsunderlaget den kontanta

avlöningen ökas med naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse

uppskattade värde, varvid dock värdet av bostad och bränsle icke må

upptagas högre än till 20 % av inkomsten i övrigt.

§3.

Familj epensionsunderlaget för en befattning överstiger med 300

kronor 20 % av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera

befattningar innehavas av samma person, deras familj epensionsunderlag

nedsättas i sådant förhållande, att deras summa med 300 kronor överstiger

20 % av tjänstepension sunderlagens summa.

§4.

Pensionsåldern är 65 år.

§5.

För hel tjänstepension fordras 30 tjänstår.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 299 käft. (Nr 336.) 21

Tjänst epensionsunderlag.

Familjepen
sionsunder
lag.

Pensionsålder.

Tjänster för

hel pension.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Fortsatt

tjänstgöring.

Genast börjande

tjänstepensions

belopp.

Årsavgift.

§6.

Huvudman må ej utan tillstånd av medicinalstyrelsen medgiva befattningshavare

att kvarstå i tjänsten efter uppnådd pensionsålder.

§7.

För beräkning av genast börjande tjänstepension gäller vad i kap.

IT § 7 mom. 2 stadgas.

§8.

1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 7 omförmält

avdrag skall erläggas av befattningshavare, är 3 Va % av tjänstepensionsunderlaget

och den årliga familjepensionsavgiften 19 % av familj

epensionsunderlaget.

2. Huvudman för befattning, som i § 1 mom. 1 a) säges, erlägger

årligen en avgift av 3 Va % av tjänstepensionsunderlaget. Annan huvudman

erlägger årligen en avgift av 7 % av tjänstepensionsunderlaget.

Övergrångsstadganden.

1. I fråga om befattning, som i § 1 a) eller c) sägs, skall pensionsanstalten,

även utan framställning av huvudmannen, enligt kap. I § 6

bestämma den tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava varit

gällande för den, som innehar befattningen den 1 januari 1920.

2. För befattning, som i § 1 a) sägs och som finnes upprättad den

1 januari 1920, beräknas huvudmannens engångsavgift på följande sätt.

Från den enligt kap. I § 9 mom. 1 beräknade engångsavgiften dragés

det belopp, för vilket huvudmannen må enligt samma § mom. 2 uttaga

ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren. Huvudmannens

engångsavgift är lika med halva återstoden ökad med det belopp, som

motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren får vidkännas.

3. Befattningshavare, som har pensionsrätt enligt detta reglemente,

är underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda

i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts Proposition Nr 336.

27

KAP. VI.

Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda sjuksköterskor

och barnmorskor m. fl.

De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III samt i Med pemionsdetta

kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare: befattningar.

a) distriktssjuksköterska och distriktsbarnmorska, till vars avlöning

staten lämnar bidrag,

b) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

c) annan sjuksköterska eller husmoder i av staten, landsting, kommun

eller annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar

eller ock i stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar dylik vård,

d) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.

§2.

Tjänstepensions underlaget för befattning, som i § 1 a) sägs, är ijanstepei »- 1,000 kronor. ~nde,-

För annan befattning bestämmer pensionsanstaltens styrelse, efter

medicinalstyrelsens hörande, tjänstepensionsunderlaget. Därvid skall

iakttagas, att detsamma icke må överstiga 2/3 av den i författning eller

vid reglering enligt kap. I § 5 fastställda minimiårsavlöningen eller, där

flera lönegrader finnas sålunda fastställda, minimiårsavlöningen i högsta

lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i form av arvode efter fastställd

taxa, av den inkomst, som befattningen väntas komma att i medeltal

giva innehavaren. Om naturaförmåner ingå i avlöningen, skall vid bestämmande

av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen ökas

med naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse uppskattade värde,

varvid dock värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än

till 20 % av inkomsterna i övrigt.

Tjänstepensionsunderlaget må dock ej sättas högre än 1,000 kronor

eller lägre än 600 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

§3.

Familjepen- Familj epensionsunderlaget överstiger med 300 kronor 20 % av

»wnsundef- tj änstpensionsunderlaget; dock att, om två eller flera befattningar innehavas

av samma person, deras familj epensionsunderlag nedsättes i sådant

förhållande, att deras summa med 300 kronor övérstiger 20 % av

tjänstepensionsunderlagets summa.

§4.

Pensionsålder. Pensionsåldern är 55 år för sjuksköterska och barnmorska samt

60 år för annan befattningshavare, j

§5-

Tjänst år för För hel tjänstepension fordras

hd pension. 25 tjänstår för sjuksköterska och barnmorska,

30 tjänstår för annan befattningshavare.

§6.

Fortsatt

tjänstgöring.

Tillstånd att kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns uppnående

må icke beviljas av huvudmannen, utan att den myndighet, som godkänt

regleringen, lämnat sitt medgivande därtill.

§7.

Frivillig av- Rätt till genast börjande tjänstepension inträder förutom i de fall,

gång med ge- som omförmälas i kap. II § 2, även om befattningshavaren, efter att

na8pendZide hava uppnått en ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern,

i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår

eller, där huvudmannen har rätt att uppsäga honom, av huvudmannen

uppsäges.

Genast börjande

tjänstepensions

belopp.

§8.

För beräkning av genast börjande tjänstepension vid avgång enligt

kap. II § 1 gäller vad i kap. II § 7 mom. 2 stadgas.

§9.

Årsavgift. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 7 omförmält

avdrag skall erläggas av befattningshavaren, är 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

Befattningshavares familj epensionsa vgift är 1 % av familj epensionsunderlaget.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 336.

Huvudmannen erlägger ingen årsavgift för sjuksköterska eller barnmorska;

för annan befattningshavare erlägger huvudmannen en årsavgift

av 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

Övergångsstadganden.

1. I fråga om befattning, som i § 1 a) sägs, skall pensionsanstalten,

även utan framställning av huvudmannen, enligt kap. I § 6 bestämma

den tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava varit gällande

för den, som innehar befattningen, när reglementet börjar att tillämpas

på densamma.

2. För befattning, som i § 1 a) sägs, erlägger huvudmannen endast

det belopp i engångsavgift, som motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren

får vidkännas enligt kap. I § 9 mom. 2.

För annan sjuksköterske- eller barnmorskebefattning, som före den 1

januari 1921 anmäles för beredande av pensionsrätt åt innehavaren, skall,

där huvudmannen enligt kap. I § 9 skall erlägga engångsavgift, densamma

beräknas på följande sätt. Från den enligt nämnda § mom. 1 beräknade

engångsavgiften dragés det belopp, för vilket huvudmannen må enligt

samma § mom. 2 uttaga ersättning genom löneavdrag av huvudmannen.

Huvudmannens engångsavgift är lika med halva återstoden ökad med

det belopp, som motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren får

vidkännas.

3. Om engångsavgift skall beräknas för sjuksköterska, som åtnjutit

statsbidrag enligt kungörelsen av den 30 december 1901, eller

för barnmorska, som varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,

skall hänsyn tagas till de avgifter och statsbidrag, som erlagts för henne

under den tid, för vilken engångsavgiften beräknas.

Sjuksköterskas pensionsrätt minskas på det sätt, som enligt försäkringsteknisk

beräkning motsvarar engångsavgiftens minskning.

Barnmorskas pensionsrätt minskas däremot icke i följd av engångsavgiftens

minskning.

4. Barnmorska, som varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,

har den pensionsrätt, som svarar icke blott mot de försäkringsavgifter,

som tillgodoräknas henne efter den tidpunkt, då reglementet

blev för henne gällande eller enligt kap. I § 6 anses hava varit gällande

för henne, utan dessutom mot de avgifter och statsbidrag, som före nämnda

tidpunkt erlagts till ovannämnda pensionsanstalt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 336.

5. Den, som den 31 december 1919 är delägare i barnmorskornas

pensionsanstalt och som icke erhåller befattning, som medför pensionsrätt

enligt de nya bestämmelserna, bibehåller sina rättigheter och skyldigheter

enligt reglementet för nämnda anstalt.

Sjuksköterska, till vars pensionering statsbidrag utgått under år

1919 och som icke erhåller befattning, som medför pensionsrätt enligt

de nya bestämmelserna, bibehåller rätt till statsbidrag enligt kungörelsen

av den 30 december 1901 på däri stadgade villkor.

6. Befattningshavare med pensionsrätt enligt detta reglemente är

underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda

i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

Ötockholm 1919. lyar Hteggefcröms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:331 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsunderlag för länsveterinärer. a1 i texten
  2. BU 1919:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående pensionsunderlag för länsveterinärer. a1 i texten
  3. BU 1919:62 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående ombildning av vissa pensionsoch ålderdomsunderstödsanstalter till en statens anstalt för pensi s. 2 i texten