Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
1919-02-07 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:73, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om
bankrörelse; given Stockholms slott den 7 februari 1919.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. JVIaj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa
delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
De till ärendet hörande handliugar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 61 höft. (Nr 73.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad
254 a, dels ock att 48 och 164 §§ i nämnda lag skola erhålla
följande ändrade lydelse:
48 §.
Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än
femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanden
än i 46 § sägs förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget ej
på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade aktier till
högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter femtio
procent av grundfonden. Ägor bolaget tillika grundfond och reservfond
till sammanlagt belopp av sex miljoner kronor, må bolaget jämväl förvärva
andra aktier till hälften av det belopp, för vilket rätten att förvärva
aktier i emissionsbank icke utnyttjas. Aktier i annat inländskt
bankaktiebolag, som icke är emissiousbank, ävensom aktier i utländskt
bankföretag må dock ej förvärvas utan att Konungen prövat skäligt
lämna tillstånd därtill.
Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva
aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen
eller av bolagsstämman medgivet.
164 §.
Solidariskt bankbolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera
än femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhål
-
3
Kungl. Maj.is ‘proposition Nr 73.
landen än i 162 § sägs förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget
ej på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade
aktier till högre bokfört belöpp än det, varmed reservfonden överskjuter
femtio procent av grundfonden. Åger bolaget tillika grundfond och
reservfond till sammanlagt belopp av sex miljoner kronor, må bolaget
jämväl förvärva andra aktier till hällten av det belopp, för vilket rätten
att förvärva aktier i emissionsbank icke utnyttjas. Aktier i inländskt
bankaktiebolag, som icke är emissionsbank, ävensom aktier i utländskt
bankföret.ag må dock ej förvärvas, utan att Konungen prövat skäligt
lämna tillstånd därtill.
Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att
förvärva aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen
eller av bolagsstämman medgivet.
254 a §.
Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags rörelse, med mindre
Konungen, där övertagaudet finnes vara till nytta för det allmänna,
lämnar tillstånd därtill.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:
I skrivelse den 15 juni 1917 (nr 322) har riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t ville låta utreda, i vad mån ändringar i eller tillägg till
gällande lagar och författningar eller åtgärder annorledes borde vidtagas
till förhindrande av bankväsendets utveckling i en för staten och näringslivet
skadlig riktning samt därefter till riksdagen inkomma med de
framställningar, vartill en sådan utredning kunde föranleda.
Med anledning av berörda skrivelse tillsatte Kungl. Maj:t den
22 september 1917 en kommitté med uppdrag att verkställa utredning
rörande vissa kreditfrågor, närmast frågan om emissionsväsendet,
bankkoncentrationen och frågan om anordnandet av statlig bankverk
-
5
Kungl. Maj.ts proposition Nr 73.
samhet av samma art som vanlig bankrörelse m. m., allt i enlighet
med av Kungl. Maj:t vid uppdragets meddelande lämnade närmare
anvisningar.
Denna kommitté har den 29 november 1918 avgivit ett betänkande
med förslag till åtgärder i anledning av de tendenser till koncentration,
vilka kommit till uttryck i banksammanslagningarna. På grundvalen av
inom kommittén verkställda utredningar har dessutom dess ledamot,
professor G. Cassel, författat en vid betänkandet fogad skrift, benämnd
»Stordriftens utveckling inom det svenska bankväsendet» och innehållande
en redogörelse för den svenska bankkoncentratiouens hittillsvarande förlopp,
omfattning och resultat.
Över betänkandet hava infordrade yttranden avgivits av fullmäktige
i Sveriges riksbank samt av bankinspektionen och svenska bankföreningens
styrelse. Bankinspektionen, som tillika anmodats att inkomma
med förslag till erforderliga bestämmelser i ämnet, har vid sitt yttrande
fogat ett dylikt förslag.
I sitt betänkande erinrar kommittén till en början om den synnerligen
starka utveckling, som vårt bankväsende under de senaste femton
åren företett. Det av de svenska privatbankerna förvaltade kapitalet,
som år 1903 belöpte sig till 1,219 miljoner kronor, uppgår nu till
cirka 5,397 miljoner kronor, varav ungefär fyra femtedelar utgöras
av inlåning från allmänheten. Samtidigt har antalet banker, som vid
1903 års utgång var 70 och 1908 nådde sin kulmen med 84, vid 1917
års utgång nedgått till 53. Denna minskning i antalet, trots tillkomsten
under berörda tid av 45 nya banker, har åstadkommits genom upphörandet
av ett 70-tal förutvarande banker, som regel genom rörelsens
överflyttande till annan bank. Antalet provinsbanker och små lokalbanker
har starkt nedgått och så småningom hava framträtt d<ds mycket
stora banker, som sträcka sin verksamhet över större delen av landet,
dels en rad banker av mellanstorlok med verksamhetsområde över flera
provnser. Belysande för koncentrationstendensen är att tre av de största
bankerna övertagit respektive 12, 7 och 6 banker. Vid 1903 års utgång
omfattade landets största bank föga mer än 8 procent av omslutningen
i samtliga svenska banker, och vid utgången av 1917 utgjorde
motsvarande siffra över 17 procent. De 4 största bankerna representerade
vid 1917 års utgång lika stor del (46.i procent) av omslutningen
som de 10 största bankerna vid 1903 års utgång. Skulle de för närvarande
preliminärt beslutade fusionerna mellan Skandinaviska kreditaktiebolaget
och Skånska handelsbanken samt mellan Stockholms handels
-
Kommittén.
Bankkonceiitrationen
t
Sverige.
6
Kungl. May.ts proposition Nr 73.
bank och Bankaktiebolaget Södra Sverige komma till stånd, skulle de
båda siorbankerna tillsammans representera cirka 40 procent av samtliga
de svenska bankbolagens omslutning.
Koncentrationens
faror.
Koncentrationens
fördelar.
Kommittén framhåller, att vis~a farhågor uttalats med anledningav
denna koncentration inom bankväsendet, farhågor vilka kommittén
anser värda uppmärksamhet.
Sålunda har framhållits att, därest självständiga ortshanker, vilka
under mångårig verksamhet förvärvat sig kännedom om och samhörighet
m>‘d en orts eller landsdels näringsliv och på ett förtjänstfullt sätt
fyllt viktiga uppgifier i''ör detsamma, förvandlas till filialer av större
banker, det lätt kan inträffa, att kreditbehov, för vilkas fyllande nr-ra
lokala synpunkter kunde vara av vikt ocö som ortsbunken på grund av
sin intima kontakt med näringslivet i allmänhet ägt förutsättningar att
tillgodose, ej lika lätt vinna beaktande av huvudledningen för en storbank,
även om dess lokala ledning ej är främmande för ortens traditioner.
Det kunde befaras att kapitalet, till förfång för kreditbehovet
inom de områden, där det uppsamlats, kom me att överföras till mera
avlägsna låntagare och för hemorten främmande uppgifter.
Vidare har anförts, att därest banksammanslagningarna alltjämt
komme att fortgå, industrien bleve för sin kredit hänvisad till allt färre
banker och härigenom kunde komma i allt för stort beroende av storbankerna,
att storbanker, som stode i affärsförbindelse med ett flertal
industri- och affärsföretag, ej sällan forbonde dessa till koncerner med
en samlad makt, som vore i stånd att behärska vidsträckta områden av
landets näringsliv och otillbörligen försvåra konkurrensen för utomstående
företag, samt att ifrågavarande banker jämväl kunde anses medföra
en viss fara för de företags självständighet, över vilka de förskaffade
sig kontroll. Slutligen hava uttalats farhågor för, att en allt för långt
gången koncentration av det privata bankväsendet skulle försvaga riksbankens
förmana att fylla sina uppgifter som centralbank.
Kommittén har å andra sidan framhållit, att storbankernas framträdande
får ses i samband med näringslivets expansion och stordriften
inom industrin. Deras betydelse för denna utveckling borde icke underskattas.
En stor bank kunde tillförsäkra sig en högt kvalificerad ledning
och vinna möjlighet att ernå en vidsträckt överblick över den ekonomiska
situationen inom landet och i utlandet. Genom utsträckning av
verksamheten över stura delar av landet kunde uppnås en mera ändamålsenlig
fördelning av kapitalet och en fullständigare och mera mångsidig
placering av detsamma än vad vid den mera lokala verksamheten kunde
åstadkommas. Den större banken med sitt kapital placerat uti en mång
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
fald olika företag inom vitt skilda orter hade en väsentligt större förmåga
att stå emot de påfrestningar, som kriser inom vissa näringsgrenar
eller å viss ort kunde medföra, än den mindre bank, vars huvudsakliga
verksamhet vore begränsad till ett mera speciellt område.
Med detta sistnämnda ville kommittén emellertid icke hava sagt, att
bankkoncentrationens fördelar skulle berättiga till en stadigt stegrad
koncentration av landets baukmedel på ett fåtal stora bankenheter.
Att en mindre grupp storbanker intoge eu ledande ställning inom ett
lands bankväsen kunde anses riktigt och naturligt, men det vore icke
lämpligt, att dessa, såsom fallet vore exempelvis i England och Frankrike,
praktiskt taget behärskade hela bankverksamheten inom landet. Man finge
heller icke glömma, att även om stora banker i allmänhet vore i tillfälle
att för sin ledning förvärva de bästa krafter, så medförde å andra sidan
misstag i en sådan banks skötsel eller en missriktad b mkpolitik från densammas
sida desto vidsträcktare och allvarligare konsekvenser för det allmänna.
Tillvaron av mindre ortsb.anker borde icke äventyras genom banksammanslagnincar.
Antalet småbanker hade genom banksammanslagningarria
starkt nedgått. Enligt professor Cassels framställning hade 41 småbanker
under perioden 1903—1917 övertagits av andra banker. 1 några
fall hade detta nog varit beroende på bristande bärighet av den övertagna
bankens verksamhet. Erfarenheterna med de småbanker, som
kring det senaste sekelskiftet i stort antal bildades i vårt land, vore i
flera fall mindre gynnsamma. Ortsbankernas ekonomiska underlag vore
emellertid nu starkare, och dessa banker hade numera ofta kapital, som
uppginge till flera miljoner kronor. Ortsbauker kunde, om de iakttoge
nödig begränsning av sin verksamhet och leddes med försiktighet, hava
betydelsefulla uppgifter att fylla.
Beträffande de förut berörda farhågor, som yppats med hänsyn till
industrien och det beroende av storbankerna, i vilket den ansetts komma,
då den blivit hänvisad till allt färre banker för sin kredit, anser kommittén,
att för så vitt berörda farhågor motiverats med hänvisningar till
banksammanslagningarna, dessa tillmätts en allt för stor vikt. Enligt
kommitténs uppfattning borde det nämligen icke förbises, att vidsträckt
kreditgivning alltid och av vem den än förmedlades, ställde kredittagaren
i visst beroende av långivaren, men även gjorde långivaren
intresserad av att det understödda företaget sköttes och utvecklades på
bästa möjliga sätt. Storindustriella företag med betydande och endast
långsamt realiserbara naturtillgångar — talrika i vårt land — måste i
regel anlita vidsträckt stöd av kapitalstarka förlagsgivare. Det torde
icke kunna undvikas, att dessa förlagsgivare, vare sig de vore stor
-
Avvägning av
flrdeiar och
olägenheter.
Motiven för
sammanslag•
•ning ar.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
banker eller andra penning- och kreditinstitut eller enskilda finansmän,
understundom måste betinga sig inflytande över företagens ledning.
Ett dylikt infriande hade otvivelaktigt gagnelig verkningar, om det
utövades med all den insikt, över vilken kreditgivaren kunde förfoga,
men givetvis kunde inflytandet missbrukas. Vad som synts vara av
betydelse beträffande bankverksamhetens förhållande till industrien vore,
att ett system av tillräckligt antal med varandra konkurrerande stora
banker upprätthölles, så att därigenom i möjligaste mån förhindrades,
att industriella koncerner med stöd av ett mäktigt bankintresse undertryckte
besvärliga konkurrenter och betydelsefulla nybildningar genom
att dessa vägrades den kredit, varav de bolde anses förtjänta.
Rörande banksammansbigningarnas inverkan på riksbankens ställninganför
kommittén, att en allt för långt gången koncentration av den privata
bankverksamheten givetvis kunde komma att medföra svårigheter för
riksbanken, och att det kunde anses riktigt att vid beslut om mera betydande
banksammanslagningar hänsyn toges till de synpunkter, som
riksbanksledningen eventuellt beträffande sådana sammanslagningar kunde
göra gällande.
1 fråga om banksammanslagningar vore det enligt kommitténs mening
icke lätt att bedöma, var gränsen under varje utveckling-skede bör sättas
och om denna för tillfället bör anses vara nådd i vårt land. Kommittén
anser sig emellertid under alla omständigheter kunna uttala, att ett
okontrollerat fortskridande som hittills på banksammanslagningarnas
väg sjmtes vara ägnat att ingiva betänkligheter.
Enligt kommitténs uppfattning hade de banksammanslagningar,
som hittills ägt rum, ofta nog planlagts och genomförts efter väl ensidiga
synpunkter. Vid desamma hade som regel i allt för hög grad
hänsyn tagits endast till den övertagande bankens och de säljande
aktieägarnas ekonomiska intressen. Vid bedömandet av sammanslagningarna
hade däremot vanligen icke lämnats något utrymme för de
synpunkter från det allmännas sida, som kunnat göras och ej sällan
gjorts gällande beträffande den övertagande bankens utvidgning eller
upphörandet av den övertagna bankens verksamhet. I vissa fall hade
en större eller mindre rubbning i den övertagna bankens ekonomiska
förhållanden eller trjmket av en befarad eller tillkommen konkurrens
medverkat till sammanslagningen. Någon gång hade rent personliga
motiv givit uppslaget till en sammanslagning. Emellertid torde man
kunna säga, att banksammanslagniugarna hittills som regel framkallats
av utvidgningstendenser från den övertagande och aktieägareintressen
från den övertagna baukens sida.
9
Kungl. Maj ds proposition Nr 73.
Kommittén anser, att anläggandet av uteslutande sådana motiv Prövningsrätt
för bunksammanslagningar, som hittills gjort sig gällande, icke kan
vara gagneligt för den svenska bankverksamhetens sunda utveckling. Så
viktiga allmänna intressen voro förbundna med det svenska bankväsendets
organisation, att mera ingripande förändringar i detsamma icke borde
få undandragas inflytande av allmänna synpunkter. Bankrörelsen i Sverige
har alltid varit underkastad särskild lagstiftning och kontroll. Jändikt
1911 års banklag, som upptagit och utvidgat eu bestämmelse i kungörelsen
angående enskilda banker den 9 januari 1846, kräves förbildande
av bank Kungl. Maj:ts prövning, huruvida den planerade banken kan
anses nyttig för det allmänna. Samma synpunkt borde göras gällande,
då fråga uppstår om uppförande av banks verksamhet. Enligt kommitténs
åsikt borde sålunda Kungl. Maj:t tilläggas rätt att pröva, huruvida en
ifrågasatt banksammanslagning bör komma till stånd.
Den ledande synpunkten vid sådan prövning från Kungl. Maj:ts sida Principen''för
borde vara, att endast sådana sammanslagningar medgivas, viika icke intlvnmsenkunna
befaras medföra större olägenheter för staten, näringslivet eller
allmänheten, än den nytta, som måste anses följa med desamma.
Särskilt torde sammanslagning mellan två mycket stora banker vara
ägnad att ingiva betänkligheter. Vidare borde beaktas, att de banktyper,
som nu finnas i Sverige, var för sig äga sitt berättigande och
att det är angeläget att tillse, att det svenska bankväsendet under sin
vidare utveckling så vitt möjligt bibehålies vid ett väl balanserat system
av dylika olika banktyper. Konkurrensen på bankväsendets område borde
i möjligaste mån hållas öppen och åtgärder, som uppenbart syfta till
ett undertryckande av sund och samhällsnyttig konkurrens, förhindras.
Dessa omständigheter syntes kommittéil förtjäna särskilt beaktande vid
fusion mellan en större bank och en sådan provins- eller lokalbank,
som själv äger en god ställning och av gammalt ägt och alltjämt äger
intima förbindelser med näringslivet inom sitt historiska verksamhetsområde
samt tillräckliga förutsättningar att kunna tillgodose kreditbehovet.
I åtskilliga fall hade på en bankfusion av här antydd art mer eller
mindre omedelbart följt bildandet av en ny provins- eller lokalbank.
En dylik konsekvens av en företagen fusion kunde i allmänhet anses
såsom mindre lycklig. Ett verkligt behov av en lokalbank tillgodosåges
säkerligen bättre genom upprätthållandet av ett självständigt äldre bankinstitut
med dess soliditet och traditioner än genom nybildning av en
ortsbank, vars framgång måste försvåras av den övertagna bankens
fortbestånd som avdelning inom den större övertagande banken, på
samma gång som fusionens avsedda fördelar delvis förringas och oförBihang
till riksdagens protokoll tyll). 1 sand. 61 höft. (Nr 73.) 2
Förvärv av
aktiemajoritet
i annan bank.
10 Kungl. Maj.ts proposition Nr 73.
utsedda olägenheter stundom uppkomma. Har efter sådan prövning
sammanslagning medgivits, borde å andra sidan oktroj icke beviljas för
bildandet av eu ny ortsbank av samma slag inom den övertagna bankens
naturliga område, förrän förändrade förhållanden eller nya behov gjort
nyttan för det allmänna av en sådan nybildning uppenbar.
Att söka uppstilla vissa närmare grunder, efter vilka Kungl.
Maj:ts prövning av banksammanslagningsfrågor bör äga rum, läte sig
knappast göra. För möjliggörande av en allsidig prövning borde målsmännen
för de intressen, som kunde varda berörda av ifrågavarande förändringar,
beredas tillfälle ait framlägga sina synpunkter. Innan bankinspektionens
utlåtande avgåves, borde sålunda fullmäktige i riksbanken,
Konungens befallningshavande och vederbörande handelskammare lämnas
tillfälle att yttra sig. Sammanslagningsvillkoren borde givetvis offentliggöras,
så att vederbörande myndigheter och allmänheten erhålla kännedom
om alla de omständigheter och förhållanden, till vilka hänsyn bör
tagas vid bedömandet av sammanslagningens förutsättningar och motiv.
Det syntes önskvärt, att vederbörande banker bereddes tillfälle att
på ett så tidigt skede som möjligt få frågan angående eu mellan bankstyrelserna
överenskommen sammanslagning prövad av Kungl. Maj:t.
Att härför avvakta ärendets behandling på respektive bolagsstämmor
skulle ofta komma att medföra en mycket avsevärd tidsutdräkt och
därmed fö''enade praktiska olägenheter för bankverksamheten. Då Kungl.
Maj:ts prövning givetvis icke boide omfatta ett bedömande av, i vilken
mån de ekonomiska villkoren för sammanslagningen kunna anses tillfredsställande
för respektive bankers aktieägare, så syntes de formella
betänkligheter, som kunde göras gällande beträffande tidpunkten för
ett sådant ärendes prövning hös Kungl Maj:t, böra tillmätas mindre
vikt i jämförelse med de praktiska fördelar, som en sådan tidigare
prövning otvivelaktigt i många fäll skulle komma att medföra för
vederbörande banker.
De syften, som avses med en banksammanslagning, kunde även,
åtminstone i viss utsträckning, nås genom banks förvärv av aktiemajoriteten
i annan bank. Ett dylikt tillvägagångssätt vore ej sällsynt
i andra länder, särskilt i Tyskland, där det underlättas därigenom, att
en bank stundom utövar rösträtt för hos banken belånade aktier i annan
bank. Exempel å dylikt förvärv hade, som förut nämnts, även förekommit
hos oss. För att tillförsäkra Kungl. Maj:t åsyftat inflytande
på bankkoncentrationen syntes det kommittén erforderligt, att förhud
stadgas för bank att — förutom i sådant fall, som omnämnes i § 46
banklagen — utan Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta aktier
11
Kungl. Maj.ts preposition Nr 73.
i annan bank. En sådan ändring i banklagen syntes även utan olägenhet
för bankerna kunna genom föras.
Med anledning av vad sålunda anfört-* hemställer kommittén, att
Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen att genom ändringar och tillägg
i banklugeu föreskriva,
1) att bankbolag icke må övertaga annan banks rörelse med
mindre Kungl. Maj:t lämnar tillstånd därtill;
2) att bank — förutom i sådant fall, som omnämnes i § 46 banklagen
— ej må utan Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta
lotter eller aktier i annan inhemsk bank.
Kommittén tillägger, att enligt kommitténs förmenande den lagstiftning,
som kunde komma att beslutas, borde bliva tillämplig även
på de banksammanslagningar, angående vilka vid tiden lör lagens
ikraftträdande preliminära avtal träffats, men definitiva beslut ännu icke
fattats.
Fullmäktige i riksbanken anföra bland annat:
»Den verksammaste drivkraften vid sammanslagningarna har utan
tvivel varit uividguingstendenser lr>n den övertagande bankens sida.
Dessa tendenser ha i de flesta fall haft sin rot i tävlan om de
rangplatser med därmed följande makt, som bankerna sinsemellan intagit,
ordnade efter fondernas och omslutning-summornas storlek. Denna
tävlan har i vissa fall urartat till ren kapplöpning. Banksammanslagningar
ha förebminut, för vilka goda skäl kunnat anföras, men dessa
sammanslagningar kunna nog betecknas såsom undantag. I de fle-ta
fall ha sammanslagningarna icke kunnat motiveras med ur det allmännas
synpunkt tillfredsställande skäl. Att icke övertagande av andra
banker varit någon nödvändig förutsättning för att en ledande bank
skulle kunna bibehålla och utveckla sin position samt på ett fullt tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, framgår nogsamt därav, att exempel
kunna anföras på störa och medelstora banker, som utan att alls eller
blott i mycket ringa män ha deltagit i sammanslagningskonkurrensen,
kunnat bibehålla sin rangplats och på ett i allo tillfredsställande sätt
betjäna och utvidga sin kundkrets.
Till d''m övertagna bankens kundkrets bär man i de flesta fall
tagit liten eller ingen hänsyn. Kundkretsen har betraktats som en ren
handelsvara.
Fn följd av banksammanslagningarna har blivit, att ledningen av
landets bankverksamhet allt mera centraliserats till huvudstaden. 1 viss
mån är en dylik centralisation nödvändig. Den stora clearingen av
Fullmäktige i
riksbanken.
12
Kungl. Maj:ts proposition''Nr 73.
*
landets bankaffärer graviterar självfallet mot centralpunkten för landets
näringsliv. Men en för långt driven centralisation av bankverksamhetens
ledning är däremot icke njfltig. En stor bank, som i sig upptagit
ett antal livskraftiga landsortsbanker, kan knappast i längden och
under alla förhållanden fylla de olika orternas behov lika bra, som de
övertagna bankerna kunnat, om de bibehållit sin självständighet. Eu
bank är eu enhet, som på längden icke kan skötas från mer än én
plats, den plats där huvud styrelsen residerar. Vid flertalet banksammauslagningar
har försäkrats, att den övertagna bankens styrelse skalle
fortfarande bibehålla sin självständighet. Detta kin låta sig göra under
längre eller kortare tid, beroende på personliga förhållanden. Men efterhand
som tiden går och personombyten inträffa såväl vid den övertagande
som den övertagna bankens styrelse, förvandlas den senare
''banken så småningom i regel till ett rent avdelningskontor. Under
tider av stark penningknapphet kommer kreditgivningen utan tvivel
att bedömas och besörjas främst ur synpunkten av vad för banken
såsom helhet är lördehiktigast. Hänsynen till de olika avdelningskontorens
och deras kundkrets intressen kommer självfallet i andra rummet.
Samma blir förhållandet, om bank råkar i svårigheter.
Att eu för långt driven koncentration av den privata bankverksamheten
kan medföra svårigheter för riksbanken, anse fullmäktige i
likhet m< d kommittén självklart. Om en bank i känslan av sin kanske
överskattade makt och betydelse skulle visa tendenser att motarbeta av
riksbanken i det allmännas intresse vidtagna nödvändiga åtgärder, bleve
det givetvis svårare för riksbanken att vinna gehör hos en sådan bank,
ju större och mäktigare d(*n vore. Skulle en mycket stor bank råka i
ekonomisk förlägenhet, vore det också tänkbart, att riksbank'' ns krafter
icke räckte till att lämna den hjälp, som vore erforderlig för att avvärja
en katastrof, som kunde bliva till en verklig riksolycka.
Hittills genomförda banksammanslagningar ha i regel dikterats av
de båda kontrahenternas, den övertagande och den övertagna bankens,
privatekonomiska intressen. På det att behörig hänsyn även till det;
allmännas intresse må iakttagas, anse fullmäktige i likhet med kommittén,
att Kungl. Maj:t bör tilläggas rätt att pröva, huruvida en ifrågasatt
banksammanslagning får komma till stånd.
Kungl. Maj:ts prövning bör självfallet gå ut på ett avvägande mot
varandra av de sannolika fördelarna och olägenheterna för det allmänna
av den ifrågasatta sammanslagningen. Endast i de fall, att fördelarna
avgjort överväga olägenheterna, bör medgivande till sammanslagningen
13
Kungl. Maj:ts proposition AV 73.
lämnas. Upphörande av en livskraftig bank, som sedan länge tillfredsställande
fyllt och som har all utsikt att fortfarande kunna tillfredsställande
fylla sin uppgift, bör möta betänklig heter. Kommer härtill,
att en plats med högt utvecklad industri och handel genom sammanslagningen
berövas sin enda egna bank och följaktligen kan väntas komma
att med fog göra anspråk på beviljande av x-ätt att på platsen bilda en
ny egen bank, måste betänkligheterna givetvis i hög grad ökas. I alldeles
särskild grad blir detta fallet, om sammanslagningen gäller två
storbanker.
Att fullmäktige i riksbanken, såsom kommittén framhåller, böra
lämnas tillfälle att framlägga sina synpunkter, innan fråga om begärd
banksammanslagning av Kungl. Maj:t avgöres, synes fullmäktige påkallat.
På av bankkommittén anförda skäl bör Kungl. Majrts rätt att
pröva fråga om bauksammanslagning kompletteras med bestämmelse, att
bank — förutom i fall, som omnämnes i § 46 banklagen — ej må utan
Kungl. Maj:ts medgivande förvärva eller besitta lotter eller aktier i annan
inhemsk bank. Enligt vad fullmäktige hava sig bekant har nyligen
fråga förevarit, att svensk bank skulle utvidga sm verksamhet genom
köp av aktier i utländsk bmk. Även fråga om förvärvande av aktier i
utländsk bank bör underställas Kungl. Maj:ts prövning. Till detta ändamål
hemställa fullmäktige, att i slutklämmen i kommitténs förslag punkt 2)
ordet inhemsk uteslutes.»
Svenska bankföreningens styrelse har i sak icke något ett erinra
emot de av kommittén föreslagna ändringarna i banklagen.
I bankinspektionens yttrande heter det bland annat:
Emot vad kommittén anfört och hemställt angående förbud för
bank att utan särskilt tillstånd övertaga annan banks rörelse hade bankinspektionen
icke funnit anledning till erinran, och bankinspektionen
både ansett så mycket större skäl föreligga att ansluta sig till kommitténs
uppfattning i ämnet, som svenska bankföreningen, enligt vad av
dess yttrande framginge, lämnat kommitténs förslag i denna liksom i
övriga delar utan invändning. Vid meddelande av tillstånd i dylikt
hänseende borde givetvis prövningen hava inriktats på att banksammanslagningen
funnes vara till nj7tta för det allmänna.
Enligt 48 respektive 164 § i banklagen kunde bankbolag, vars
grundfond och reservfond nått viss angiven storlek, även under andra
förhållanden än i 46 respektive 162 § i samma lag sades, förvarva aktier
Svenska
bankföreningens
styrelse.
Bankinspek
tionen.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
till visst belopp. Uppenbarligen kunde ett bankbolag’, som på grund av
stadgande i endera av de b ida förstnämnda paragraferna ägde förvärva
aktier, genom inköp‘av aktier i ett annat bankbolag över dettas ledning
skaffa sig ett inflytande, som i stort sett ledde till samma resultat som
om förstnämnda bolag övertoge det andras rörelse. På grund härav
torde ett stadgande <>m befogenhet för Kungl. Maj:t att bestämma,
huruvida eu banksammanslagning skulle få ske eller ej, böra, på sätt
kommittén föreslagit, kompletteras med en bestämmelse om motsvarande
inskränkning i bankbolags rätt att på grund av föreskrift i 48 respektive
164 § i banklagen förvärva aktier i annat bankbolag.
Det syntes visserligen kunna ifrågasättas, huruvida det icke för
sådant ändamål kunde vata tillfyllest att inskrida endast mot bankbolags
förvärv av aktiemajoriteten i annat bankbolag. Enligt bankinspektionens
mening torde dock lagstiftningen icke böra inskränkas härtill. En bank,
som ägde 49/ioo av en annan banks aktiestock, torde nämligen i regel
utan större svårighet kunna finna utvägar att genomdriva sina önskningar
beträffande den andra bankens ledning. På grund härav syntes
det bankinspektionen vara lämpligast att, på sätt kommittén föreslagit,
göra banks rätt att över huvud förvärva aktier i annan bank — under
andra omständigheter äu i 46 respektive 162 § förmäldes — beroende av
Kungl. Ma,j:ts tillstånd.
Enahanda borde förhållandet bliva beträffande bankaktiebolags förvärv
av huvudlotter i solidarisk bank. För solidariska bankbolag förefunnes
redan förbud i detta hänseende i 163 § i banklagen.
Kommitténs uttalande angående tillämpning av vissa utav kommittén
i dess betänkande angivna synpunkter vid prövning av ansökningar
om fastställelse å förändring i banks bolagsordning beträffande
storleken av dess kapital föranledde icke någon invändning från bankinspektionens
sida.
Vid behandling av detta ärende hade inom bankinspektionen uppstått
fråga, huruvida för åstadkommande av en effektiv efterlevnad av
den nu föreslagna lagstiftningen särskilda straffbestämmelser borde meddelas.
Bankinspektionen hade emellertid kommit till den övertygelsen,
att detta icke vore av behov påkallat. Vad till en början bestämmelserna
angående banksammansbigningar artginge torde ett bankbolags
underlåtenhet att ställa sig desamma till efterrättelse innebära en svårare
avvikelse från banklagen, vilken på grund av stadgandet i 235 §
i samma lag borde kunna medföra, att meddelad oktroj kunde förklaras
förverkad. För behörigt iakttagande av bestämmelserna om bankbolags
15
ICungl. Maj.ts proposition Nr 73.
förvärv av aktier i andra bankbolag torde de viten, som bankinspektionen
kunde förelägg), vara tillfyllest.
Slutligen torde böra erinras, att kommittén gjort det uttalandet,
att en blivande lagstiftning angående förbud mot banksammanslagningar
utan Kung!. Maj:ts tillstånd borde göras tillämplig även på de sammanslagningar,
angående vilka vid tideu för lagens ikraftträdande preliminära
avtal traffats men definitiva beslut ännu icke fattats.
Bankinspektionen anslöte sig till kommitténs uppfattning i denna
del. De slutliga åtgärderna för genomförande av de för närvarande
ifrågasatta banksammanslagningarna kunde emellertid vidtagas först vid
ordinarie bolagsstämmor med vederbörande banker. Dylika bolagsstämmor
plägade hållas under mars månad, och något övertagande av
annan banks rörelse torde sålunda först då kunna ifrågakomma. Därest
en blivande lag i ämnet kunde utfärdas före ‘ingången av berörda mars
månad, erfordrades icke någon särskild bestämmelse i det av kommittén
angivna hänseende.
Bankinspektionen tillägger, att det ifrågasätta förbudet för bank
att utan Kungl. Maj:ts tillstånd övertaga annan banks rörelse syntes
böra införas i eu helt ny paragraf i I''anklagen, vilken t''«rde erhålla plats
under rubriken »VI. Särskilda bestämmelser» och betecknas 253 a §.
Den föreslagna inskränkningen i bankbolags rätt ntt. förvärva bankaktier
och banklotter borde åter stadgas i tilläggsbestämmelser till 48 och
164 §§ av innehåll, att dylika aktier samt, i fråga om bankaktiebolag,
huvudlotter i solidariskt bankbolag finge förvärvas allenast då Konungen,
där så funnes lämpligt, givit tillstånd därtill. I sammanhang därmed
torde vissa redaktionella förändringar i berörda paragrafer böra ske, avseende
ett tydligare angivande av i vad mån banklotter kunde av bankbolag
förvärvas.
I betraktande av de betydande olägenheter, vartill en banksammanslagning
på sätt ovan utvecklats under vissa omständigheter kan
giva upphov, torde det för en sund och gynnsam utveckling av vårt
ekonomiska liv få anses vara synnerligen önskvärt, att i lagstiftningsväg
möjlighet beredes att underkasta en ifrågasatt banksammanslagning gl anskning
och förhindra densamma, i fäll granskningen giver vid handen, att
sammanslagningen med hänsyn till allmänna intressen kan komma att
hava övervägande skadliga verkningar.
Inlöres en dylik kontroll över banksammanslagningar, bör dess
handhavande uppenbarligen överlämnas åt Kungl. Maj:t, i vars händer
Departe
mentschefen.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.
enligt gällande lag om bankrörelse avgörandet, huruvida bankbolag skall
få komma till stånd, redan ligger.
Såsom kommittén anfört torde det icke vara lämpligt eller ens
möjligt att söka angiva några närmare grunder för prövningen, huruvida
en banksammanslagning skall få äga rum eller ej. Dock synes
mig böra i lagen uttryckligen angivas, att prövningen avser tillvaratagandet
av allmänna intressen. I 3 respektive 113 § lagen om bankrörelse
kräves såsom villkor för att bankbolag skall få bildas, att
bolaget finnes vara nyttigt för det allmänna. Enligt motiven till lagen
är syftet med denna bestämmelse att förhindra, det uppkomsten av nya
bankbolag blir så stark, att de bliva till skada för ett sunt affärsliv.
Med berörda bestämmelse till förebild torde i nu ifrågavarande
hänseende böra, på sätt bankinspektionen iöres''agit, stadgas, att bankbolags
rörelse må av annät baukbolag övertagas allenast, i fall Kuntjl.
Maj:t, där det finnes vara till nytta för det allmänna, lämnar tillstånd
därtdl.
Nu omförmälta stadgande lärer i överensstämmelse med kommitténs
av bankinspektionen närmare utformade förslag höra kompletteras med
bestämmelser, som göra Kungl. Maj ds samtycke till villkor för att bankaktiebolag
och solidariska bankbolag skola fä förvärva aktier i bankaktiebolag.
Något bankernas berättigade intresse torde ej genom en dylik
begränsning av deras aktieförvärvs?ätt trädas för nära. Då 48 och 164 §§
lagen om bankrörelse endast handla om bankbolags rätt att. förvärva
alSier, synes emellertid anledning ej föreligga att, på sätt berörda förslag
innehålla, låta i dessa paragrafer inflyta bestämmelser även rörande
förvärv av lotter i solidariska bankbolag.
Vad angår fullmäktiges i riksbanken hemställan, att jämväl frågor
om rätt för bankbolag att förvärva aktier i utländska banker måtte
underkastas Kungl. Maj:ts prövning, så torde väl en bestämmelse i
denna riktning icke vara av speciell betydelse ur den synpunkt, som
föranlett kommittén att föreslå inskränkningar i bankbolags aktieförvärvsrätt,
vilket torde förklara, att kommittén icke upptagit detta
spörsmål till behandling. Med hänsyn till vad riksbanksfullmäktige anfört,
anser jag mig emellertid böra föreslå, att förbudet mot förvärv av
aktier i bankaktiebolag icke inskränkes till aktier i inhemskt bankaktiebolag.
Såsom förut nämnt har bankinspektionen utarbetat förslag till lagstiftning
i ämnet. Detta förslag synes mig med vi-sa ändringar, huvudsakligen
föranledda av vad jag ovan yttrat, kunna läggas till grund för
bestämmelser i ämnet.
17
Kung!. Maj.ts proposition Nr 73.
Föredragande departementschefen uppläste härefter omformälta förslagtill
lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse,
sådant förslaget lydde efter vidtagandet av de utav departementschefen
antydda ändringar, och hemställde, att lagrådets yttrande över
förslaget, vilket fogats såsom bilaga till detta protokoll, måtte, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet
inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Magt Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Herbert Wallin.
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 61 käft. (Nr 73.)
18
Kungi. Maj:ts proposition Nr 78.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
skall införas eu ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad
254 a, dels ock att 48 och 164 §§ i nämnda lag skola erhålla
följande ändrade lydelse:
48 §.
Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än
femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanden
än i 46 § sägs förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget ej på eu
gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade aktier till högre
bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter femtio procent
av grundfonden. Äger bolaget tillika grundfond och reservfond till sammanlagt
belopp av sex miljoner kronor, må bolaget jämväl förvärva
andra aktier till hälften av det belopp, för vilket rätten att förvärva
aktier i emissionsbank icke utnyttjas. Aktier i annat bankaktiebolag,
som icke är emissionsbank, må dock ej förvärvas utan att Konungen
prövat skäligt lämna tillstånd därtill.
Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva
aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen
eller av bolagsstämman medgivet.
164 §.
Solidariskt bankbolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera
än femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhål
-
19
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 73.
landeri än i 162 § sägs förvärva aktier i emissionsbank; dock må bolaget
ej på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade
aktier till högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter
femtio procent av grundfonden. Äger bolaget tillika grundfond och
reservfond till sammanlagt belopp av sex miljoner kronor, må bolaget
jämväl förvärva andra aktier till hälften av det belopp, för vilket rätten
att förvärva aktier i emissionsbank icke utnyttjas. Aktier i bankaktiebolag,
som icke är emissionsbank, må dock ej förvärvas, utan att
Konungen prövat skäligt lämna tillstånd därtill.
Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att
förvärva aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen
eller av bolagsstämman medgivet.
254 a §.
Ej må bankbolag övertaga annat bankbolags rörelse, där ej
Konungen funnit övertagandet vara till nytta för det allmänna och
därtill lämnat tillstånd.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
20
Kungl. Maj.ts proposition Nr 78.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd torsdagen
den 6 februari 1919.
Närvarande:
Justi tieråden Gullstrand,
von Seth,
Wedberg,
Regeringsrå det Planting- Gyllenbåga .
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 31 januari
1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om
bankrörelse.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av revisionssekreteraren Nils Edvard Gadde.
Lagrådet yttrade.
Av föredragande departementschefens yttrande framgår, att det i
48 och 164 §§ upptagna förbudet mot förvärv av aktier i bankaktiebolag
är avsett att gälla även aktier i utländskt bolag. Liksom vad i
allmänhet är i förevarande lag stadgat med avseende å bankaktiebolaghänför
sig blott till sådant bankaktiebolag, som blivit av Konungen oktrojerat,
torde dock med förslagets avfattning förbudet ej äga tillämpning
beträffande aktier i bolag utan dylik oktroj. Då emellertid när
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ai
Kunyl. Muj:ts proposition Nr 75,
mare utredning ej föreligger, huruvida det av departementschefen åsyftade
vidsträcktare förbudet må vara behövligt eller lämpligt, saknas
anledning att hemställa om ändring av förslagets lydelse.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
22
Kungl. Matris proposition Nr 73.
Utdrag av protokollet över finansår evident, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 februari
1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, lagrådets
genom utdrag av protokollet över finansärenden den 31 januari 1919
inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag om ändring i vissa
delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Föredragande departementschefen anförde härvid:
»Av lagrådets yttrande framgår, att tvekan kan råda därom, huruvida
förslaget, med den avfattning det fått, innefattar förbud även mot
förvärv utan Konungens tillstånd av aktier i utländskt bankaktiebolag.
Vid sådant förhållande anser jag ett tillägg böra göras i 48 och 164 §§
av förslaget.
Därjämte har av mig vidtagits en mindre redaktionell ändring i
254 a §.»
23
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 73.
Härefter hemställde departementschefen, att lagförslaget måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas propositioa
av den tydelse, bilaga . . . vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Sven Lidkolm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1919:53 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, d a1 i texten
- BU 1919:21 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande bankoutskottets utlåtande nr 14 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till s. 1 i texten
- BU 1919:14 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om hankrörelse, dels ock i ämne s. 1 i texten