Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt

48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:96, Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-''ts proposition Nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till

bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt;

given Stockholms slott den 7 februari 1919.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919

års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919■ 1 saml. 78 höft. (Nr 96.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Förslag

till

förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till

bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch

förmögenhetsskatt skall beträffande här i riket mantalsskriven svensk

medborgare lända till efterrättelse vad här nedan sägs.

2 §.

1 mom. Vid bevillningstaxeringen skall för skattskyldig, som icke

taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än

3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt underhålla

ett eller flera barn, som vid 1919 års början icke fyllt 15 år, den

i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i

gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst nedsättas,

om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet

med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,500 kronor,

med 20 % för ett barn

» 30 » » två »

» 40 » » tre »

» 50 » » fyra eller flera barn,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor,

med 15 % för ett barn

» 20 » » två x>

» 25 » » tre »

» 30 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,

med 5 % för ett barn

)> 10 )) » två eller tre barn

» 15 )) )) fyra eller flera barn.

2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig, som icke äger

förmögenhet överstigande 10,000 kronor och som icke taxeras till

inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor,

åtnjuta nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort

efter avdrag enligt 12 § bevillningsförordningen återstående beskattningsbara

inkomst

med högst 30 procent, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst,

beräknad på sätt ovan är sagt, ej uppgår till 1,000 kronor,

med högst 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000

kronor men ej till 2,000 kronor, och

med högst 10 procent, om samma årsinkomst uppgår till 2,000

kronor men ej till 3,000 kronor.

Beslut om avdrag enligt detta mom. må avse vare sig viss skattskyldig

eller viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens

storlek eller ock till annan på skatte förmågan väsentligt inverkande

omständighet bestämd grupp av skattskyldiga.

Ej må den omständighet, att avdrag skett jämlikt 1 mom. utgöra

hinder att medgiva avdrag jämväl enligt detta moment.

1 fråga om skattskyldig, som på grund av försörjningsplikt underhåller

annan, skall sådant avdrag medgivas, därest icke antingen medgivandet

skulle obilligt betunga andra skattskyldiga inom kommunen

eller taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna i varje

särskilt fall finner den skattskyldige därav icke vara i behov.

3 §•

1 mom. Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 §

2 mom. i gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer

skattskyldig, skall ökas till 300 kronor för varje barn, om

det taxerade beloppet ej överstiger 4,000 kronor, och eljest till 200

kronor för varje barn. För barn, som självt åtnjuter inkomst, äger dock

skattskyldig att tillgodonjuta dylikt avdrag, allenast om och i den mån

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

barnets inkomst understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande

nedsättning.

2 mom. Vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt skall,

utöver vad enligt mom. 1 härovan samt eljest enligt bestämmelserna i

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt kan vara medgivet,

såsom skattefritt avdragas, om det taxerade beloppet ej överstiger

3,000 kronor, ett belopp av 400 kronor, och om det taxerade beloppet

överstiger 3,000 kronor men ej uppgår till 6,000 kronor, ett belopp av

200 kronor.

4 §‘

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt.

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av 2 §

2 mom. må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kohimn för

anteckningar med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp; och

skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar

inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående

belopp.

7 §•

Till ledning för uträknandet av

Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

de särskilda avdragen utfärdar

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

5

Utdrag av protokollet över finansären den, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å St ockholms slott den 7 februari

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter

:

I skrivelse den 21 mars 1916 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte utfärda en av riksdagen i anledning av enskild motion beslutad

förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för

inkomst av kapital eller arbete. I överensstämmelse härmed utfärdades

den 24 i samma månad förordning om särskilt avdrag vid 1916 års

taxering till bevillning för inkomst av kapital eller arbete, däri stadgades:

Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar, dessa tillhopa

icke för året taxeras enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den skattskyldige har att på

grund av försörjningsplikt underhålla minst tre barn, vilkas ålder vid taxeringsårets

början understiger femton år, må taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i

varje särskilt fall, medgiva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskriv
-

1916 års förordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

1917 års förordning.

6 Kungl. Mai:ts proposition Nr 96.

ningsort enligt gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av

inkomst beskattningsbara inkomsten med följande procent, nämligen,

om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda i

mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till

belopp understigande 1,200 kronor, med högst 80 procent

1,200 kronor men ej till 1,800 » » » 50 »

1,800 » » » » 2,400 » » » SO »

Det åligger taxeringsnämnden, att i inkomstlängdens kolumn för anteckningar

införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordning medgivna avdraget.

Nämnda förordning var, såsom rubriken angiver, till sin giltig
het

begränsad till 1916 års taxering.

Genom en den 9 mars 1917 dagtecknad proposition, nr 92, föreläde

därefter Kungl. Maj:t sistnämnda års riksdag förslag till förordning

om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst

samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 30 mars 1917, nr 77, tillkännagivit,

att riksdagen med bifall till propositionen antagit det framlagda

förslaget, utfärdade Kungl. Maj:t samma dag förordning om särskilda

avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch

förmögenhetsskatt av följande innehåll:

1 §•

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor och som

har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid årets

början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje

fall, medgivas särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må den i skattskyldigs mantalsskrivningsort efter

avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst

nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet

med 10 § i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning

vid taxeringen», ej uppgår till 1,200 kronor, med högst 20 procent för varje barn,

om årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor, men ej till 1,800 kronor, med högst 15

procent för varje barn samt, om samma inkomst uppgår till 1,800 kronor men ej

till 2,400 kronor, med högst 10 procent för varje barn, dock ej i något fall med

mera än 80 procent.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom. förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, må ökas till högst 300

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

kronor för varje barn till och med tre samt till högst 500 kronor för varje barn

därutöver, dock för barn, som självt åtnjuter inkomst, allenast om och i den mån

barnets inkomst understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

Särskilt avdrag, varom nu är sagt, må i fall, som jämväl är hänförligt till

2 §, icke medgivas, med mindre samtidigt tillämpas där omförmäld nedsättning.

4 §•

Är fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt.

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna förordning

må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande

jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §,

i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant avdrag

återstående belopp.

Denna förordning avsåg, vilket ju också av rubriken angives, endast

1917 års taxering.

Genom en den 1 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 69,

föreläde Kungl. Maj:t 1918 års lagtima riksdag förslag till förordning

om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst

samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 9 mars 1918, nr 59, tillkännagivit,

att riksdagen, med bifall till ifrågavarande proposition, antagit det

framlagda förslaget, utfärdade Kungl. Maj:t den 12 mars 1918 förordning

om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst

samt till inkomst- och förmögenhetsskatt av följande innehåll:

1 §•

Vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och för- 1918 års förmögenhetsskatt

må här i riket mantalsskriven svensk medborgare, vilken har att ordning.

på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid årets början

icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje fall, medgivas

särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må för skattskyldig, som icke taxeras till inkomstoch

förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor, den i den skattskyldiges

mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning

återstående beskattningsbara inkomst nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda

årsinkomst, beräknad i enlighet med 10 § i de vid nämnda förordning

fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»

ej uppgår till 1,000 kronor

uppgår till 1,000 men ej till 1,500 kronor

uppgår till 1,500 men ej till 2,000 kronor

uppgår till 2,000^men ej till 2,500 kronor

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor

med högst 25

%

för ett barn

»

»

45

»

»

två »

»

»

65

»

»

tre »

»

»

80

»

lyra »

»

90

»

»

fem eller flera barn,

»

»

20

»

ett barn

»

»

40

»

»

två »

»

»

55

»

»

tre »

»

»

70

»

»

fyra »

»

»

75

»

»

fem eller flera barn,

>

>

15

»

y>

ett barn

»

30

»

»

två »

»

45

»

tre »

»

55

>

»

fyra »

»

60

»

»

fem eller flera barn,

»

*

10

>

»

ett barn

»

»

20

>

två »

»

>

30

»

»

tre »

»

40

»

»

fyra »

>

45

»

»

fem eller flera barn,

>

»

5

»

>

ett barn

»

»

10

»

två »

>

»

15

»

»

tre »

»

>

20

»

>

fyra »

»

25

»

fem eller flera barn.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom. förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, må ökas till högst

300 kronor för varje barn. För barn, som självt åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig

att tillgodonjuta dylikt avdrag allenast om och i den mån barnets inkomst

understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

4 §•

Är fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Malis proposition Nr 96. 9

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna förordning

må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande

jämväl av avdragens särskilda belopp; och skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §,

i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant avdrag

återstående belopp.

Som jämväl 1918 års förordnings giltighet var begränsad till det

år, varunder förordningen utfärdats, har jag haft att taga i övervägande,

huruvida och i vilken form ett nytt förslag till förordning angående

skattelindring bör föreläggas riksdagen. Därvid ber jag till en början

få erinra om vad jag i statsråd den 28 juni 1918 anfört i förevarande

fråga:

»Under de senaste åren hava utfärdats författningar om särskilda

avdrag vid taxeringen till bevillning samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Behov därav kommer säkerligen att föreligga jämväl under

nästkommande år. Åven om vid 1919 års riksdag skulle bliva antaget

förslag rörande sådan revision av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

att motsvarande särskilda avdrag vid taxeringen till

inkomst- och förmögenhetsskatt framdeles ej varda erforderliga, lärer ett

sådant förslag icke kunna vinna tillämpning förrän vid taxeringarna

under år 1920. Då förslag rörande kommunalbeskattningens reformerande

icke kan väntas bliva förelagt nästkommande års riksdag, kvarstår

därjämte oförminskat behovet av särskilda avdrag vid taxeringen till

bevillning under såväl år 1919 som år 1920.

Särskild utredning torde därför böra verkställas i vad mån de genom

kungl. kungörelsen den 12 mars 1918 utfärdade bestämmelserna om

särskilda avdrag vid taxering under år 1918 må kunna läggas till grund

för motsvarande stadganden för år 1919 eller härför äro i behov av

revision.

Fortfarande torde åt de erforderliga bestämmelserna i ämnet böra

ges provisorisk karaktär och förslag till ny förordning sålunda avse

taxeringarna endast under år 1919.

Någon avsevärd utsträckning av rätten till avdrag att gälla även

högre taxerade belopp än nu gällande förordning upptager synes mig

näppeligen kunna ifrågakomma.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 78 höft. (Nr 96.)

Tillkallande

av sakkunnig.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Vid utredningen synes mig särskilt böra övervägas, huruvida bestämmelserna

i fråga lämpligen böra göras obligatoriska och vilka jämkningar,

som därav kunna föranledas, ävensom huruvida rätten till avdrag

må kunna utsträckas att gälla även annan försörjningsplikt än försörjning

av minderåriga barn.

I avseende å avdrag vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

torde nödig hänsyn tagas till de förslag rörande revision av

inkomstskatteförordningen, som kunna föranledas av den utredning

härom, vilken jag förut i dag förordat. Och torde därför erforderlig

samverkan böra äga rum vid utredningsarbetet uti nämnda hänseenden.

Beträffande de ifrågasatta nya avdragsbestämmelserna vid taxeringen

till bevillning synes mig därjämte böra upptagas frågan om en

väsentlig utvidgning, utöver vad jag nyss nämnt, av rätten till avdrag.

Med fog torde det kunna göras gällande, att bestämmelserna i § 12

bevillningsförordningen rörande visst bevillningsfritt avdrag ej i tillräcklig

grad och ej nog smidigt tillgodose de mindre bemedlades behov

av skattelindring. Med en lösning för längre tid av denna fråga måste

givetvis anstå, till dess förslag om nya grunder för den kommunala

beskattningen kan framläggas. Det synes mig emellertid angeläget att

undersöka, huruvida ej, i avvaktan på kommunalskattefrågans fördröjda

lösning, vissa provisoriska åtgärder kunde vidtagas i angivet syfte.

Minsta rubbningen i gällande bestämmelser torde framkallas, därest för

mindre bemedlade kunde medgivas, utöver de förenämnda bevillningsfria

avdragen, viss procentuell nedsättning av det taxerade beloppet.

En sålunda anordnad skattelindring torde lämpligen böra sammanföras

med de likaledes procentuella nu medgivna barnavdragen inom ramen

av samma provisoriska förordning om särskilda avdrag, varför vid den

av mig förordade utredningen jämväl det nu senast berörda spörsmålet

bör göras till föremål för undersökning.»

Sedan jag ytterligare anfört, att erforderligt statistiskt utredningsarbete

finge utföras genom statistiska centralbyrån, hemställde jag om

bemyndigande att få tillkalla en sakkunnig för att inom finansdepartementet

biträda vid revision av nu gällande bestämmelser rörande särskilda

avdrag vid taxering till bevillning och till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kungl. Maj:t biföll min berörda hemställan, varefter jag samma

dag tillkallade kammarrättsrådet John Erici att såsom sakkunnig inom

finansdepartementet biträda vid ifrågavarande utredning. Nämnde sak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

kunnige kar därefter utarbetat ett utkast till bestämmelser i ämnet —

här nedan för korthetens skull benämnt 1919 års utkast —'' av följande

innehåll:

1 §•

Vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och för- 1919 års ut~

mögenhetsskatt samt i fråga om på bevillningstaxeringen grundad kommunal skatt- ka,tskyldighet

skall beträffande här i riket mantalsskriven svensk medborgare lända till

efterrättelse vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen skall för skattskyldig, som icke taxeras till inkomst-

och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor, den i den

skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning

återstående beskattningsbara inkomst nedsättas enligt vad i 1 och 2

mom. stadgas.

1 mom. Om skattskyldig icke äger förmögenhet överstigande 10,000 kronor

eller innehaver jordbruksfastighet med taxeringsvärde av mera än 10,000 kronor,

samt han jämte sig själv på grund av laglig försörjningsplikt huvudsakligen försörjer

minst en person, skall nedsättning åtnjutas med 30 procent, om den skattskyldiges

sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet med 10 § i de vid bevillningsförordningen

fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen», ej

uppgår till 1,000 kronor, med 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000

kronor men ej till 2,000 kronor, och med 10 procent, om årsinkomsten uppgår till

2,000 kronor men ej till 3,000 kronor.

2 mom. För skattskyldig, som har att på grund av försörjningsplikt underhålla

ett eller flera barn, som vid beskattningsårets början icke fyllt 15 år, skall

den efter avdrag enligt 12 § bevillningsföroidningen återstående beskattningsbara

inkomst nedsättas, om den sammanlagda årsinkomsten, beräknad på sätt ovan

är sagt,

ej uppgår till 1,500 kronor med 20 % för ett barn

» 30 % » två »

» 40 % » tre »

» 50 X » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor

med 15 % för ett barn

» 20 % » två »

» 25 % » tre »

» 30 % » fyra eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor

med 5 % för ett barn

» 10 % » två eller tre barn

» 15 % » fyra eller flera barn.

3 §•

1 mom. Vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt äger skattskyldig

att, utöver vad enligt bestämmelserna i gällande förordning om inkomst
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Undersökning

genom

rundfråga.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

och förmögenhetsskatt kan vara medgivet, såsom skattefritt avdraga, om det taxerade

beloppet ej överstiger 3,000 kronor, ett belopp av 400 kronor, och om det

taxerade beloppet överstiger 3,000 kronor men ej uppgår till 6,000 kronor ett belopp

av 200 kronor.

2 mom. Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom.

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, skall

utgöra 300 kronor för varje barn, om det taxerade beloppet ej överstiger 4,000

kronor, och eljest 200 kronor för varje barn.

4 §•

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträäande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt.

5 §•

Har avdrag enligt 2 och 3 §§ medgivits, åligger det taxeringsnämnden att

införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande

jämväl av avdragens särskilda belopp; och skall, då fråga är om avdrag enligt

2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant

avdrag återstående belopp.

6 §■

Vederbörande kommunala myndighet, kommunalstämma eller kommunalfullmäktige

å landet samt stadsfullmäktige eller allmän rådstuga i stad må för sådana

inom kommunen mantalsskrivna skattskyldiga, som avses i 2 §, besluta efterskänkande,

nedsättning eller uppskov med betalning av kommunalutskylder, som påförts

på grund av 1919 års taxering till bevillning för inkomst, ävensom nedsättning av

samma års kommunalutskylder för fastighet genom bestämmande av den grund,

efter vilken, jämlikt §§ 58 i förordningarna den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet och om kommunalstyrelse i stad, kommunal- och stadsutskylder skola

utgöras, till lägst fyra procent av fastighetens taxeringsvärde.

Sådant beslut må avse vare sig viss skattskyldig eller viss med hänsyn till

årsinkomstens, fastighetsvärdets eller försörjningspliktens storlek bestämd grupp av

skattskyldiga.

Över kommuns beslut rörande tillämpningen av denna paragraf må klagan

ej föras på annan grund än att beslutet ej tillkommit i laga ordning.

Detta förslag har för yttrandes avgivande remitterats dels till

kammarrätten, dels ock, i vad angår förslagets finansiella verkningar förstat

och kommun, till statistiska centralbyrån.

I samband med den utredning beträffande de provisoriska skattelindringarna,

som sålunda igångsatts inom finansdepartementet, befanns

det vara av vikt att erhålla vissa uppgifter rörande tillämpningen av

dittillsvarande bestämmelser i ämnet ävensom att erfara vissa vederbörandes

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

åsikt i fråga om lämpliga förändringar av berörda bestämmelser med

avseende å taxeringen innevarande år.

Med anledning därav har jag i cirkulärskrivelse den 2 december

1918 anmodat Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga län

att från käradsskrivarna i länen infordra uppgift å de kommuner,

i vilka avdrag enligt förordningen den 12 mars 1918 om särskilda

avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst-

och förmögenhetsskatt icke tillämpats;

att med ledning av hos länsstyrelserna förvarade avskrifter av

1917 års taxeriDgslängder lämna uppgift å de kommuner, i vilka avdrag

enligt förordningen den 30 mars 1917 om enahanda avdrag vid 1917

års taxering icke tillämpats;

att till ett tiotal taxeringsdistrikt inom varje län, såväl stad som

land, utsända vid cirkulärskrivelsen fogade, till ordförande i taxeringsnämnd

ställda och härnedan återgivna frågeformulär, varvid borde väljas

sådana distrikt, där särskilda avdrag kommit till användning och där

den kommunala skattebördan i avsevärd grad vilade på taxerad inkomst;

att inhämta yttrande från kronoombudet hos 1918 års prövningsnämnd

beträffande frågorna 8) och 9) i nyssnämnda frågeformulär;

att meddela uppgift huruvida och till vilket antal besvär rörande

särskilda avdrag anförts hos näst föregående och innevarande års prövningsnämnder;

samt

att med ovannämnda uppgifter, besvarade frågeformulär och yttranden

från kronoombuden inkomma till finansdepartementet före slutet

av år 1918.

I fråga om Stockholms stad hava motsvarande upplysningar under

hand erhållits.

De i berörda formulär upptagna frågorna voro följande:

1) Har förordningen den 12 mars 1918 tillämpats inom distriktet?

Om icke, av vilken orsak?

2) Hava särskilda avdrag medgivits vid såväl bevillningstaxeringen som taxeringen

till inkomst- och förmögenhetsskatt eller vid blott endera?

I sistnämnda fallet vid vilkendera?

3) Hava avdrag beviljats åt vissa grupper av skattskyldiga eller blott i

enskilda fall?

Om det förra är händelsen, vilka grunder hava följts?

4) Hava framställningar inkommit från enskilda skattskyldiga?

Hava sådana utgjort förutsättning för avdrags beviljande i enskilda fall?

5) Hava lägre avdrag bestämts än de i varje fall högsta möjliga?

Hava i så fall tillämpats några regler, eller har avdragets storlek avpassats

efter omständigheterna i det särskilda fallet?

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tillämpningen

av tidigare

författningar.

Skatteavdragens

yttre

omfattning.

Hithörande

frågor hos

prövningsnftmndema.

Olika praxis

beträffande

tillämpningen

av 1918

års författningi

i vissa

avseenden.

Kungl. Majds proposition Nr 96.

6) Har meddelandet av särskilda avdrag haft någon avsevärd inverkan på

kommunalskattebördan i distriktets kommuner?

Ungefärlig höjning såsom följd därav per bevillningskrona?

Uttaxering per bevillningskrona år 1918?

Föreslagen uttaxering per bevillningskrona år 1919?

7) Har taxeringsnämndens beslut rörande särskilt avdrag i något fall överklagats

hos prövningsnämnden?

Antalet besvär, om det kan uppgivas?

8) Yilken är eder åsikt om lämpligheten att göra hithörande avdrag obligatoriska

och till beloppen för varje fall bestämda?

9) Anser ni med stöd av eder erfarenhet eljest några förändringar i de särskilda

avdragens anordning önskvärda?

Vad Stockholms stad beträffar hava erforderliga upplysningar erhållits

under hand.

För resultaten av ifrågavarande undersökning skall jag nu lämna

redogörelse.

Undersökningen har begränsats till 1917 och 1918.

Hithörande skatteavdrag hava åtminstone i något avseende kommit till användning

inom rikets samtliga kommuner utom ett antal landskommuner, som 1917

uppgick till 254 och 1918 till 122. Sistnämnda antal är fördelat på de olika

länen utom Kalmar, Blekinge, Västmanlands och Gävleborgs län, varest provisoriska

avdrag tillämpats i alla kommuner. Huvudsakligen är det. i mindre jordbrukssocknar

inom Jönköpings, Gottlands, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs

län, som man sistnämnda år funnit dylika avdrag olämpliga eller obehövliga.

Därjämte förekomma uppgifter från olika län om jämförelsevis sparsam avdragstillämpning

i åtskilliga kommuner. Så har exempelvis år 1918 i Malmöhus

län visserligen endast 6 kommuner alldeles gått miste om hithörande skattelättnad,

men 15 kommuner erhållit sådan i allenast ett, två eller något ytterligare fall.

Även här torde vara fråga om övervägande jordbruksbefolkning.

Taxeringsnämndernas åtgärder synas ej hava överklagats i någon större utsträckning.

Besvär hos prövningsnämnderna anfördes 1917 i-173 fall och 1918 i

227 fall, ökningen givetvis beroende på stegrad avdragsfrekvens.

Därjämte förekommer, att en prövningsnämnd år 1917 av eget initiativ beslutat

en för vissa grupper genereJl av dragstillämpning inom ett par distrikt, där

tillämpningen synts alltför snäv eller ojämn.

Här bygges uteslutande på uppgifter av vederbörande taxeringsnämndsordförande

i deras svar å ovannämnda frågeformulär och således på erfarenheter

från blott ett 240-tal distrikt, valda visserligen såsom representativa i beskattningsavseenden.

Från förhållandena i Stockholm bortses tillsvidare.

I regel synas taxeringsnämnderna i enlighet med författningen hava beviljat

provisoriska avdrag utan föregående framställning från därtill berättigade. Sådana

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

framställningar uppgivas hava till något mindre antal förekommit inom 73 taxeringsdistrikt,

oftast genom yrkanden i aeklarationon om »högsta möjliga avdrag».

I 11 distrikt synes sådan framställning hava av taxeringsnämnden gjorts till villkor

för avdrags beviljande överhuvudtaget.

Inom flertalet distrikt hava avdrag medgivits vid både bevillningstaxeringen

och taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, nämligen i 224 distrikt. I 14

distrikt har lindring beviljats blott vid bevillningstaxeringen. Vad den förstnämnda

gruppen beträffar, har emellertid inom de särskilda distrikten förfarits ganska olika.

Oftast hava väl de båda avdragen åtföljts, men i många fall har skattskyldig erhållit

avdrag blott vid bevillningstaxeringen. Endast i ett distrikt har motsatsen

ägt rum, i det av 218 skattskyldiga, som tillerkänts avdrag, 125 fått det endast

med avseende å inkomst- och förmögenhetsskatten, medan de återstående 93 fått

avdrag i båda hänseendena.

Författningen förutsätter normalt för beviljande av avdrag prövning av behovet

i varje särskilt fall. Härför fordras tydligen en personalkännedom, som

kanske ej alltid är förhanden hos taxeringsnämnden i ett större distrikt. Med

hänsyn därtill ävensom till det ökade arbete för nämnden, en undersökning i varje

enskilt fall skulle medföra, synes mångenstädes i praxis hava förfarits så, att avdragen

beviljats mera generellt, vare sig åt vissa grupper av skattskyldiga eller på

annat sätt mera allmänt. En dylik generell lagtillämpning har följts inom 135

distrikt, medan från 102 distrikt meddelats, att avdrag medgivits blott i enskilda

fall.

Generaliseringen i berörda avseende har följt olika linjer i olika distrikt.

Ett 40-tal nämnder hava åtminstone i fråga om bevillningstaxeringen beviljat avdrag

åt alla enligt författningen därtill berättigade eller åt alla, som ej taxerats

för mera än 3,000 kronors inkomst. I över 30 distrikt synas idkare av jordbruk

uttryckligen vara undantagna från åtnjutande av avdrag. I andra fall har samma

förhållande haft den formen, att avdrag generellt beviljats »arbetare», »arbetare

och löntagare», »arbetare och hantverkare», »kroppsarbetare och löntagare» o. s. v.

(omkring 25 distrikt), i vissa fall därjämte åt andra »i mån av behov». Med jordbrukare

hava stundom (ett 10-tal fall) likställts löntagare med naturaförmåner i

avsevärd grad. I ett distrikt hava ägare av jordbruksfastighet med taxeringsvärde

av 5,000 kronor ansetts ej behöva provisorisk skattelättnad.

Den antydda obenägenheten att i avdragshänseende tillgodose jordbrukets

idkare har givetvis sin grund i deras lättare tillgång under kristiden till de viktigaste

livsförnödenheterna. Även innehavet av förmögenhet har i några fall ansetts

utesluta behörighet till skattolludring, exempelvis så, att å inkomst helt eller

i avsevärd grad av kapital ej medgivits avdrag eller, i ett fall, så att ägare av

10,000 kronors förmögenhet generellt uteslutits därifrån.

Någon gång har åtskillnad gjorts mellan större och mindre inkomst, t. ex.

så att alla med taxerad inkomst under 1,500 kronor utan vidare fått avdrag, medan

övriga inkomsttagares behov underkastats individuell prövning. I 8 distrikt

synes såsom villkor för avdrag utan dylik prövning hava uppställts, att deklaration

eller löneuppgift förelegat, och att sådan ej frångåtts vid taxeringen.

Jämväl avdragens storlek i förekommande fall avses enligt författningen

skola bero på prövning i det särskilda fallet. Inom de angivna gränserna skulle

taxeringsnämnden hava att välja ett lämpligt belopp. Enligt de föreliggande upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

gifterna hava 144 taveringsnämnder föredragit att undantagslöst tillämpa maximiavdragen,

varemot i 92 distrikt jämväl lägre avdrag kommit till användning. Det

kunde ligga nära till hands att antaga, att maximiavdrag företrädesvis åtföljt generell

avdragstillämpning. Så synes dock ej hava varit fallet. Jämväl i sådana

fall, då avdrag beviljats blott i individuella fall, hava utan hänsyn till det växlande

behovet maximisatserna följts. A andra sidan uppvisa de generella fallen ej så

sällan lägre avdrag än de på ifrågakommande stadier högsta möjliga.

I omkring 70 distrikt sägas avdragens belopp hava bestämts efter omständigheterna

i det särskilda fallet. Tio taxeringsnämnder hava medgivit högsta avdrag

vid bevillningstaxeringen men stannat vid lägre avdrag i fråga om inkomstoch

förmögenhetsskatten. 1 sex distrikt hava jordbrukarnas avdrag satts lägre än

övriga skattskyldigas med motsvarande inkomster. Liknande hänsyn hava i några

fall tagits vid taxering för kapitalinkomst eller då förmögenhet funnits. Ett vanligt

förfarande, som knappast kan betraktas såsom nedgång under maximisatserna,

har varit att av bekvämlighetsskäl avdragets belopp avrundats nedåt till jämnt tiotal

kronor. Uttryckligen uppges detta hava praktiserats i 23 distrikt. Stundom har

förfarits så, att taxeringsnämnden uppgjort ett eget avdragsschema med lägre avdragsbelopp

för normala fall men med rätt till höjning, då behovet så påkallat.

En punkt på frågeformuläret upptager frågan, om 1918 års avdrag haft

någon avsevärd inverkan på kommunalskattebördan i vederbörande kommun. Efter

svaren att döma hava eventuella farhågor i den riktningen visat sig tämligen ogrundade.

I inemot 130 kommuner har någon dylik inverkan icke behövt förekomma,

vartill i omkring 30 fall orsaken säges vara stark ökning i bevillningstaxerad inkomst

och höjda taxeringsvärden å fastigheter. Endast i ett 50-tal kommuner

hava hithörande skattelättnader medfört nämnvärt ökad uttaxering. I de fall, där

belopp uppgivits, har ökningen växlat från 0.7 öre till 1.17 kronor per bevillningskrona

eller, i andra fall, från 2 procent till 13.3 procent av uttaxeringen.

Anordningen

av 1919 års

särskilda avdrag.

Obligatoriska

eller

fakultativa

avdrag.

I ovannämnda frågeformulär har begärts vederbörandes uttalanden om lämpligheten

att göra hithörande avdrag obligatoriska och till belopppn för varje fall

bestämda. I sina svar hava 96 taxeringsnämndsordförande förordat sådan anordning,

varemot 124 ordförande avstyrkt densamma. Av kronoombuden synas 19 vara emot

obligatoriska avdrag, 4 för sådana, varjämte ett kronoombud ställt sig odeciderad.

Flertalet nämndsordförande hava ej motiverat sin åsikt. Där så skett, hava

skälen varierat. Anhängarna av den obligatoriska principen hava i 10 fall ansett

denna ägnad att förekomma godtycke och ojämnhet i praktiken. Fyra ordförande

åberopa, att taxeringsarbetet därigenom skulle underlättas, och två, att nämnderna

skulle slippa trakasserier från missnöjda skattskyldiga. I 12 fall har föreslagits

den inskränkning av principen, att avdragens storlek skulle få bestämmas av

nämnderna, åtminstone så att beloppen finge höjas i ömmande fall.

Till förmån för fakultativa avdrag har anförts företrädesvis, att eljest kunde

riskeras en obillig förskjutning i det kommunala skattetrycket, särskilt i mindre

kommuner eller i sådana med större industribefolkning. I övrigt har framhållits,

att inkomsttagare av jordbruk ej borde få avdrag, likasom ej heller skattskyldiga,

som uraktlåtit deklarera, eller om vilkas inkomst man eljest saknade visshet.

Jämväl flera kronoombud, 8 stycken, hava ogillat den obligatoriska principen

av det skäl, att jordbrukets inkomsttagare då skulle komma i åtnjutande av skatte
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung/. Maj ds proposition Nr 96.

lättnader, som ''de ej behövde. Enligt ett par ombuds åsikt vore ej heller t. ex.

fiskare, handlande i matvaror och inkomsttagare med naturaförmåner i behov av

avdrag. Likaledes 8 ombud finna de fakultativa avdragen möjliggöra en önskvärd

anpassning efter det olika behovet. Ett ombud åberopar kommunalskattesynpunkten.

Ett annat ombud vill bibehålla fakultativa avdrag åtminstone i fråga om inkomstoch

förmögenhetsskatten, medan åter ett tredje vill hava samma avdrag obligatoriskt

av hänsyn till att den nu utgående krigstidshjälpen är beroende av taxeringen

till nämnda skatt. Två kronoombud föreslå fixa belopp inom fakultativ ram.

Obligatoriska avdrag skulle enligt tre kronoombuds åsikt möjliggöra en jämn

tillämpning och underlätta taxeringsarbetet. Det fjärde ombudet på denna sida

erinrar, att taxeringsnämnderna, särskilt på landsbygden, skulle vara obenägna att

bevilja större avdrag än de vore tvungna till.

Bland de många olika önskemålen i övrigt i fråga om anordningen av 1919

års särskilda avdrag må följande bär omnämnas.

Avdragsrättens utsträckande till barnlösa gifta eller till och med till ogifta

personer förordas av 18 taxeringsnämndsordförande. Sju ordförande föreslå skattefrihet

för inkomster under 800 kronor, fyra stycken den övre inkomstgränsens

flyttande till 4,000 kronor. En ordförande vill giva avdrag åt alla familjeförsörjare

oberoende av inkomstens storlek. A andra sidan föreslås i ett par fall, att inkomster

av fastighet och kapital skulle undantagas, varjämte yrkas särskild hänsyn

till förmögenhet.

1918 års bestämmelser hava för många synts besvärliga, och förenkling har

påyrkats såväl i allmänhet som i särskilda avseenden. Sålunda föreslås färre

klasser ävensom att avdragen skola uträknas i jämna 10-tal kronor och ej efter

vissa procent. I överensstämmelse härmed påyrkas, att tabellen för avdragens

uträknande skall upptaga själva avdragsbeloppen och ej inkomstens återstående

belopp. Av 14 ordförande framhålles behovet av särskilda kolumner i taxeringslängden.

Ett flertal ordförande hava begagnat tillfället till förslag om höjning av

avdragen enligt 12 § bevillningsförordningen antingen jämte eller i stället för provisoriska

avdrag.

Två ordförande hava funnit provisoriska avdrag överhuvudtaget obehövliga,

medan en ordförande ansett dem kunna begränsas till skattetaxeringen.

För en förenklad anordning av de provisoriska avdragen hava även ett flertal

kronoombud uttalat sig. Bland speciella förslag må nämnas en förenklad klassindelning,

bestämda avdrag i stället för procentuella, upptagande i tabellen av avdragsbeloppen,

särskilda kolumner i taxeringslängden, vidare höjning av gränsen

för avdragsrätten, i två fall till 6,000 kronor, samt rättens utsträckande, låt vara

med lägre avdrag, till icke-familjeförsörjare.

De inkomna uppgifterna härröra från både stads- och landsdistrikt. Skillnaden

mellan stad och land i och för sig synes emellertid icke hava föranlett någon

olika tillämpning av de provisoriska skattelättnaderna.

Vad Stockholm beträffar, må slutligen omnämnas, att, enligt vad som inhämtats,

tillämpningen i det hela varit generell och omfattat maximiavdrag. Frågan

om övergång till obligatoriska avdrag har därför förklarats därstädes vara av mindre

praktisk betydelse.

Uttalanden i

fråga om

andra förändringar

i

de särskilda

avdragens

anordning.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 78 käft. (Nr 96.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kammar*

rätten.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 96.

Såsom jag förut nämnt hava över 1919 års utkast infordrats utlåtanden

från kammarrätten och statistiska centralbyrån.

I sitt den 30 nästlidna januari till finansdepartementet inkomna

utlåtande anför kammarrätten följande:

»Kammarrätten får — — — anföra, att kammarrätten, som ansett sig böra

granska förslaget allenast ur skatteteknisk synpunkt, funnit detsamma under nedannämnda

paragrafer föranleda följande anmärkningar.

3 §•

Såsom förutsättning för att nedsättning av den beskattningsbara inkomsten

enligt 1 mom. skall äga rum föreslås, att den skattskyldige jämte sig själv på

grund av laglig försörjningsplikt huvudsakligen försörjer minst en person. Då beträffande

den lindring i bevillningstaxeringen, som skall tillkomma skattskyldig på

grund av försörjningsplikt gent emot barn under 15 års ålder, stadgande meddelas

i 2 mom., får antagas, att med ordet »person» i 1 mom. avses andra personer än

barn under nyssnämnda ålder, så att således försörjning av sådant barn icke skall

föranleda nedsättning av den beskattningsbara inkomsten både enligt 1 mom. och

enligt 2 mom. En motsatt mening skulle ock leda till mindre tillfredsställande

resultat, i det att, så snart skattskyldig både att försörja barn under 15 års ålder,

någon nedsättning för försörjningen av andra anhöriga icke kunde för honom ifrågakomma.

1 varje fall är emellertid ett förtydligande i nu berörda avseende erforderligt.

Under tillämpning av 1 mom. faller däremot uppenbart — såvitt i övrigt

angivna förutsättningar föreligga — skattskyldig, som är gift och huvudsakligen

försörjer sin hustru. Det synes kammarrätten kunna ifrågasättas, huruvida för

den kategori skattskyldige, som avses i 2 §, den omständigheten att den

skattskyldige är gift verkligen motiverar skattelindring. Om man exempelvis

jämför den ekonomiska ställningen för en änkling, som har barn att försörja,

med motsvarande ställning för annan, som är gift men eljest befinner sig i

alldeles likartade förhållanden som den förre, torde otvivelaktigt änklingens skatteförmåga

vara mindre än den giftes. Merendels har ock hustru till sådan skattskyldig,

varom nu är fråga, egen arbetsinkomst till större eller mindre belopp,

vadan ofta nog svårighet kan möta vid prövning, huruvida mannen »huvudsakligen

försörjer» hustrun. Tillika må erinras, att när försörjningen avser andra än hustru

och barn under 15 års ålder, taxeringsmyndigheterna i regel komma att sakna materiel

för att kunna fullgöra den dem obligatoriskt ålagda skyldigheten att enligt

1 mom. göra nedsättning av den beskattningsbara inkomsten.

Frågan, huruvida för skattskyldig, vilkens till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade belopp icke överstiger 3,000 kronor, någon lindring i bevillningstaxeringen

bör äga rum på grund av försörjning av andra anhöriga än hustru och

barn under 15 års ålder, synes kammarrätten böra bedömas uteslutande efter den

skattskyldiges förmögenhetsförhållanden. För den, som allenast med nyttjanderätt

innehar jordbruksfastighet med taxeringsvärde, överstigande 10,000 kronor, kan den

ekonomiska ställningen vara sådan, att sådan försörjningsplikt, varom nu är fråga,

för visso påkallar skattelindring. Vad angår den förmögenhetsgräns, vid vars överskridande

rätt till nedsättning av den beskattningsbara inkomsten skulle upphöra,

synes kammarrätten densamma lämpligen kunna sättas till 6,000 kronor, varigenom

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts proposition Nr 06.

vinnes viss överensstämmelse med gällande skatteförordnings bestämmelser. Kammarrätten

hemställer alltså, att i 1 mom. beloppet 10,000 kronor ändras till 6,000

kronor och att orden »eller innehaver jordbruksfastighet med taxeringsvärde av

mera än 10,000 kronor» utgå. Skulle emellertid innehavare av sådan jordbruksfastighet

anses böra under alla förhållanden uteslutas från skattelindring enligt 1

mom., torde orden »eller innehaver» för undvikande av missförstånd böra utbytas

mot orden »och ej heller brukar».

Likaledes bör av samma anledning ordet »beskattningsårets» i 2 mom. ändras

till »taxeringsårets» eller än hellre »1919 års». Slutligen synes kammarrätten

momentindelningen, som ej omfattar hela paragrafen, icke i förevarande fall lämplig,

utan torde i stället de under 1 mom. och 2 mom. fallande styckena böra upptagas

under littera a) och b).

Kammarrätten, som tagit del av en tabell, utvisande de nedsättningar av

den bevillningspliktiga inkomsten, vartill tillämpningen av 2 § i förslaget skulle

föranleda, har därvid funnit anmärkningsvärt det stora språng i skatteprogressionen,

som kan uppstå, då den sammanlagda årsinkomsten från belopp, något understigande

3,000 kronor, ökas till 3,000 kronor.

3 §•

Beträffande den lindring i taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt,

varom bestämmelse gives i 1 mom., synes kammarrätten sådan lindring under nuvarande

dyrtid icke vara opåkallad. Huruvida lindringen med de i förslaget angivna

beloppen blivit riktigt avvägd, kan emellertid kammarrätten icke bedöma.

Mot uttrycket i 1 mom. »äger skattskyldig avdraga» kan anmärkas, att

detsamma skulle kunna giva anledning till antagande, att avdraget icke skulle

ovillkorligen äga rum. Det är för övrigt icke den skattskyldige, som gör avdraget.

I 2 mom. bör tilläggas en tydligen av förbiseende utesluten punkt av samma

lydelse, som andra punkten i 3 § av förordningen den 12 mars 1918 om'' särskilda

avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Slutligen må anmärkas, att de båda momenten under 3 § synas böra byta

ordningsföljd, så att 1 mom. upptages såsom 2 mom. och vice versa.

6 §•

Enligt denna paragraf skulle kommun tillerkännas befogenhet att för vissa

skattskyldige eller vissa grupper av skattskyldige helt eller delvis efterskänka kommunalt!

tskylder eller medgiva uppskov med deras betalning.

Vid kommunalbeskattningen, liksom vid varje repar ti tionsbeskati ning, måste

oavvisligen ett eftergivande av skattskyldigheten för en del skattskyldige ske med

största varsamhet, enär sådant eftergivande medför ökad skattetunga för de övriga

skattebetalarne. Men det stora antal skattskyldige, för vilka bestämmelserna

i 6 § skulle kunna tillämpas, kunde helt visst i åtskilliga kommuner skattskyldigheten

för de återstående bliva över hövan betungande. De grunder, efter vilka

den kommunala skattebördan fördelas, böra vara lagbestämda och ej beroende på

en kommunal myndighets beslutanderätt. Det får ej heller förbises, att en inom

kommunen dominerande grupp av skattskyldige kan frestas att allenast eller huvud
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Statistiska

centralbyrån.

20 Kung1. Maj:ts proposition Nr 96.

sakligen till sin förmån begagna rätten till skatternas eftergivande. Vidare kan

inträffa, att den ena kommunen beslutar tillämpning av 6 §, den andra icke, eller

att skilda kommuner tillämpar paragrafen i olika utsträckning. Förslaget är således

icke ägnat att befordra, utan i stället motverka den jämnhet i kommunala

beskattningen såväl inom varje kommun för sig som olika kommuner emellan, vars

ernående åsyftas i det pågående reformarbetet på den kommunala beskattningslagstiftningens

område. Kammarrätten får på grund härav avstyrka föreliggande

paragraf.

w l Skulle emellertid kommunerna anses böra erhålla sådan befogenhet, som nu

föreslås, vill kamarrätten ifrågasätta, huruvida icke vid nedsättning av utskylder

för fast egendom viss relation mellan jordbruksfastighets och annan fastighets

skattebelastning bör bibehållas, sä att den grund, efter vilken utskylderna skola utgöras,

alltid kommer att för jordbruksfastighet utgöra högre procent av taxeringsvärdet

iin för annan fastighet. I sådant fall torde ock minimiprocenten, som föreslagits

till fyra procent, böra bestämmas något högre för jordbruksfastighet än för

annan fastighet.

Vidare tillåter sig kammarrätten anmärka, att förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862 jämväl torde böra åberopas, att ett förtydligande

erfordras, huruvida 6 § skall vara tillämplig för municipalsamhälle och

köping, som ej utgör egen kommun, samt att för undvikande av varje missförstånd

efter orden »2 §» bör tilläggas »1 stycket».

Slutligen anser sig kammarrätten böra ifrågasätta lämpligheten att i en och

samma författning sammanföras bestämmelser av dels skattelags och dels kommunallags

natur.»

Statistiska centralbyråns utlåtande, som avgivits den 3 i denna

månad, lyder som följer:

»De finansiella verkningarna av förslaget i fråga har centralbyrån ansett böra

utrönas genom en representativ undersökning, gående ut på att visa, i vad mån

förslagets genomförande kan å ena sidan verka förskjutande på det kommunala

skattetrycket, å andra sidan leda till en minskning av inkomst- och förmögenhetsskatten.

Det material, som stått till buds för en sådan undersökning, har förutom

i tryck publicerade eller andra i ämbetsverket tillgängliga uppgifter utgjorts av

mantals- och taxeringslängder för år 1917, vilka för närvarande för annat syfte

inom centralbyrån äro föremål för statistisk bearbetning.

Vad först angår undersökningen om förslagets inverkan på det kommunala

skattetrycket, d. v. s. på den kommunala utdebiteringen per 100 kronor inkomst,

har ämbetsverket låtit densamma omfatta 40 kommuner och municipalsamhällen.

Dessa hava till större delen, med ledning av vissa genom länsstyrelserna införskaffade

uppgifter, utvalts av den person, som närmast utarbetat ifrågavarande förslag;

men bland dessa samhällen befinner sig dessutom det mindre antal orter, vilka ingått

i vissa tidigare med anledning av nådiga remisser den 18 februari 1916 och den

20 januari 1917 av centralbyrån verkställda utredningar angående verkningarna av

då ifrågasatta skattelindringar. Resultaten av dessa tidigare utredningar hava respektive

den 29 februari 1916 och den 1 februari 1917 till Eders Kungl. Maj:t överlämnats.

De sålunda utvalda 40 samhällena representera olika typer: städer, köpingar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

och municipalsamhällen samt rena landskommuner, kommuner av olika storleksgrupper

och med kommunalskatt av olika höjd, rena jordbrukskommuner, industrikommuner

och »blandade» kommuner o. s. v. Rörande de olika samhällenas karaktär

torde man få eu inblick av kol. 1 —8 samt 13 i bilagda tab. 1. varvid siffrorna i

kol. 4 angående taxeringsvärde för annan fastighet i procent av taxeringsvärdet för

all fastighet torde erbjuda ett mått å samhällets industrialisering.

För var och en av samhällena i fråga hava de i taxeringslängden över inkomstbevillningen

upptagna taxeringarna med fördelning efter de taxerades civilstånd,

varom uppgift erhållits ur mantalslängden och inkomstens storlek, överförts å särskilda

blanketter med kolumner för dels det taxerade beloppet, dels enligt bevillningsförordningen

medgivna avdrag, dels särskilda barnavdrag enligt förordningen

den 30 mars 1917, dels slutligen barnantal, sådant det angives i taxeringslängden

över inkomst- och förmögenhetsskatten eller, för dem, som ej äro inkomsttaxerade,

i mantalslängden. Med ledning av de sålunda erhållna uppgifterna samt uppgifter

om den beskattningsbara inkomsten av fastighet och av kapital och arbete samt

kommunalskatten per 100 kronor inkomst hava sedan för varje kommun uträknats

de verkningar, som en tillämpning vid 1917 års taxering av förslagets § 2 skulle

haft på avdragsbeloppen inom de olika inkomstgrupperna och på kommunalskatten.

Sammandrag av dessa beräkningar föreligga i bilagda tab. 1 ock 2.

Vid den sålunda företagna undersökningen har vederbörlig hänsyn tagits till

det i förslaget uppställda villkoret, att person för de extra avdragens erhållande

skall vara mantalsskriven i skattekommunen samt icke inkomstskattetaxerad för ett

belopp av mera än 3,000 kronor, men däremot har villkoret att icke äga förmögenhet

överstigande 10,000 kronor eller innehava jordbruksfastighet med taxeringsvärde av

mera än 10,000 kronor måst lämnas ur räkningen. På den grund, och enär den i

förslaget avsedda årsinkomsten icke kunnat beräknas i enlighet med 10 § i de vid

bevillningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»

utan satts lika med den taxerade inkomsten, te sig givetvis verkningarna av förslaget

något större än vad de i verkligheten skulle hava varit. Men såsom kunnat

konstateras genom aktgivande på de ordinarie avdragens storlek i förhållande till

det taxerade beloppet i varje särskilt fall. torde de sålunda förefintliga felen vara

utan praktisk betydelse. De torde för övrigt, åtminstone i viss män, motvägas av

det förhållandet, att vid undersökningen såsom personer som jämte sig själva på

grund av laglig försörjningsplikt huvudsakligen försörja minst en person, räknats

endast de i längden över inkomstbevillningen upptagna gifta männen — eller kvinnorna

— samt dessutom de ej gifta med minderåriga barn, medan ingen hänsyn

kunnat tagas till andra fall, där försörjningsplikt förelegat.

Verkningarna av förslagets § 2 på det kommunala skattetrycket torde böra

avläsas i kol. 24 och 25 av tab. 1. i vilka angivas, huru mycket högre kommunalskatten

skulle blivit, om sagda paragraf tillämpats, än om inga^ avdrag skulle hava

förekommit utöver de enligt bevillningsförordningen medgivna. Frånsett de växlingar

i fråga om civilståndsfördelning och barnfrekvens, som i kommunerna kunna förekomma

inom olika grupper av inkomsttagare, ligger det i förslagets natur, att de

samhällen, vilkas huvudsakliga skatteobjekt utgöras av fast egendom, böra bliva

jämförelsevis oberoende utav avdragsökningen, medan åter förskjutningen i det kommunala

skattetrycket måste bliva mera kännbar inom sådana kommuner, där de

skattskyldiga till mera övervägande del utgöras av mindre inkomsttagare. T detta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 96.

avseende överensstämmer det nu framlagda förslaget med tidigare förordningar om

särskilda avdrag vid 1917 och vid 1918 års taxeringar. Enligt tabellens siffror är

emellertid ökningen i utdebiteringen per 100 kronors inkomst, absolut taget, störst

i Råneå med 1.87 kronor och minst i OstraNöbbelöv med 0.17 kronor samt, procentiskt,

störst i Barnarp med 16.2 7 procent och minst i Vingåkers municipalsamhälle med

3.91 procent. Efter den procentiska ökningen av kommunalskatten gruppera sig de

undersökta samhällena i övrigt sålunda:

3.91 — 5 procent — — — 5 samhällen, nämligen: Vingåkers municipalsamhälle,

Färlöv, Teckomatorps municipalsamhälle, Norra Skrävlinge och Rolfstorp;

5.01 — 7 procent — — — 13 samhällen, nämligen:-Östra Nöbbelöv, Alby

municipalsamhälle, Eslöv, Boda (Värmlands län), Tidaholm, Bureå, Kristinehamn,

Hedemora, Västra Vingåker, Skabersjö, Lidköping, Piteå och Borgsjö;

7.01 — 9 procent — — — 11 samhällen, nämligen: Sundbyberg, Ljusnarsberg,

Heby municipalsamhälle, Söderhamn, Nordmaling, Riseberga, Undenäs, Arboga,

Själevad, Västerlövsta och Boda (Kopparbergs län);

9.01 — 11 procent — — — 5 samhällen, nämligen: Älvkarleby, Avesta,

Flen, Flens municipalsamhälle och Mollösund;

11.01 — 13 procent — — — 3 samhällen, nämligen: Hällaryd, Huskvarna

och Hammar, samt

13.01 -— 13.27 procent —---3 samhällen, nämligen: Råneå, Karl Gustav

och Barnarp.

I vilken mån verkningarna av § 2 i förslaget bestämmas av civilståndsfördelning

och barnantal i kommunen framgår delvis av tab. 2 angående antalet avdrag

enligt bestämmelserna i sagda paragraf samt avdragens medelbelopp inom olika

inkomstgrupper.

Av visst intresse torde vara att jämföra de beräknade verkningarna på kommunalskatten

av ifrågavarande förslag och verkningarna av förordningen om särskilda

avdrag vid 1917 års taxering, sådana dessa verkningar tett sig dels faktiskt,

dels enligt de beräkningar, som tidigare av ämbetsverket företagits på basis av

1914 års bevillningstaxering. En sådan jämförelse erbjuder nedanstående tabell:

Beskattningsbar

Besluten kommu- nalskatt, kr. per

Procentisk höjning av

kommunalskatten

Samhällen

inkomst, åren

100 kr. inkomst,

siren

Enl. förord.

30 mars 1917

Enl. det

1914

1917

1914

1917

Faktiskt

Möjligt

max. ‘)

nya

förslaget

Sundbybergs köping .........

3,859,953

6,372,335

4.95

5.9 7

2.6

3.3

7.0

Flens socken.....................

1,051,170

1,458,320

3.55

4.oo

3.9

6.5

10.4

Flens municipalsamhälle ...

866.710

1,072,070

’) 2.oo

*) 2.3 0

s) 3.6

2) 5.6

*) 10.4

Riseberga socken... ...........

549,237

702,001

6.50

8.so

2.6

6.4

7.8

Skabersjö » .............

177,281

190,863

4.81

5.80

0.3

4.1

6.2

Mollösunds » .............

134,811

492,482

6.60

2.8 5

4.0

17.7

11.0

Kristinehamns stad............

Boda socken (Kopparbergs

4.223,360

8,752,000

6.oo

6.50

1.7

4.8

6.1

län)..............................

175,160

741,770

6.9 0

9.26

1.4

3.5

9.0

Söderhamns stad...............

5,178,706

8,602,000

6.72

9.oo

1.9

5.7

7.i

Karl Gustafs socken .........

280,442

299,329

8.50

10.20

5.3

8.8

15.9

*) Beräkningar på basis av 1914 års taxering.

*) Avser endast municipal skaf t en.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 96. 23

Av denna tabell framgår till en början, att de faktiska verkningarna av

1917 års förordning blivit avsevärt mindre än vad som beräknats på basis av 1914

års taxering. Detta får sin naturliga förklaring till en del därav, att sistnämnda

beräkningar gjordes under förutsättning, att skattelindringarna ovillkorligen skulle

ske i sin största möjliga omfattning, så att för varje barn skulle för inkomst understigande

1,200 kronor göras extra avdrag med 20 procent, för inkomst om 1,200

intill 1,800 kronor med 15 procent samt för inkomst om 1,800—2,400 kronor med

10 procent, medan enligt förordningens bestämmelser de angivna avdragen utgöra

maxima och skattelindringen i sin helhet är beroende av taxeringsmyndigheternas

gottfinnande. I huru växlande omfattning 1917 års förordning tillämpats, framgår

med önskvärd tydlighet av tab. 1.

Skillnaderna mellan de faktiska verkningarna av 1917 års förordning och

beräknade maxima bero emellertid till en del även därpå, att dessa maxima beräknats

på basis av 1914 års förhållanden. De abnorma förändringar, som såväl

den beskattningsbara inkomsten som utdebiteringen sedan 1914 undergått, hava

givetvis fört med sig, att de på sagda års förhållanden baserade talen angående

skatteökning på grund av framlagt förslag icke utan vidare kunna gälla för 1917

års taxering och kommunalskatt, något som även framhållits av centralbyrån i

kommentaren till sagda beräkningar. I denna kommentar framhölls särskilt Mollösund

såsom ett samhälle, där på grund av den beskattningsbara inkomstens mångdubbling

och en tillföljd härav högst avsevärd minskning i kommunalskatten verkningarna

av den då föreslagna skattelindringen säkerligen skulle bliva betydligt

mindre än vad beräkningarna gåvo vid handen. Den ovan anförda tabellen bekräftar

på ett slående sätt detta uttalande.

Att den nu föreslagna skattelindringen skulle medföra betydligt kraftigare

verkan på kommunalskatten än 1917 års förändring, även om denna genomgående

tillämpats, är lätt insett och framgår också med önskvärd tydlighet av förestående tabell.

Allenast siffrorna för Mollösund med dess ovan framhållna abnorma förändringar

beträffande beskattningsbar inkomst och kommunalskatt utgöra härvid undantag.

Vad som i det föregående anförts beträffande de ekonomiska konjunkturernas

inverkan på taxeringar, avdragsbelopp och kommunalskatt samt den härav förorsakade

svårigheten att av beräkningar, baserade på ett tidigare års förhållanden,

draga slutsatser angående verkningarna av en vid ett senare års taxering företagen

skattelindring, har naturligtvis sin tillämpning även på föreliggande utredning. De

här på 1917 års taxeringar och kommunalskatt baserade beräkningarna kunna

sålunda icke giva en fullt tillförlitlig bild av den förskjutning som förslagets genomförande

vid 1919 års taxering kan hava på det kommunala skattetrycket.

Förutom § 2 i den föreslagna förordningen om skattelindring innehåller även

§ 6 bestämmelser, som, om de antagas, komma att verka förskjutande på det

kommunala skattetrycket. Men dessa bestämmelser äro givetvis av den art, att

verkningarna ej kunna på förhand beräknas. För att emellertid i viss mån klarlägga

räckvidden av några i sistnämnda paragraf upptagna bestämmelser, har i

bilagdatab. 3 ’) beräknats, huru kommunalskatten per 100 kronor inkomst i de utvalda

samhällena skulle förändras, om för de skattskyldiga, som avses i § 2, kommunalutskylderna,

påförda på grund av taxering till inkomst, helt och hållet efterskänkas.

Att en så radikal skattelindring i ilertalet samhällen ej är genomförbar, framgår

med tydlighet av tabellens siffror. — Att beräkna vilken verkan en generalisering

av den i denna paragraf föreslagna bestämmelsen om nedsättning av kommunal
Lj

Hllr införd som bil. 4.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kung!. Maj:ts proposition Nr 96.

utskylderna för fastighet skulle hava på det kommunala skattetrycket, är förenat

med ett synnerligen omfattande arbete, varför detta spörsmål måst lämnas åsido.

Vad därefter angår den skatteförlust, som skulle åsamkas staten genom den

föreslagna avdragsökningen vid 1919 års taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt,

har statistiska centralbyrån i bilagda tab. 4 *) sammanfört en del av de resultat,

som erhållits vid den inom ämbetverket för närvarande pågående utredningen angående

inkomst- och förmögenhetskatten för år 1917, ävensom på detta siffermaterial

verkställda beräkningar angående verkningarna av § 3 i det framlagda förslaget.

Tabellen avser endast enskilda och med dem likställda skattskyldiga, och bygger på

taxeringslängder från alla delar av landet, såväl landsbygd som städer. Inemot en

femtedel av den på enskilda skattskyldige år 1917 belöpande inkomstskatten ingår

i tabellen. I avseende på representativitet torde undersökningen sålunda fylla även

rätt högt ställda krav.

Enligt denna tabell skulle den ifrågasatta lindringen, tillämpad på 1917 års

taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, medföra, att den på enskilda belöpande

skatten skulle minskats på landsbygden med 12.5 6 procent och i städerna med 2.6 4

procent. Innebörden härav med avseende på hela inkomst- och förmögenhetsskatten

beräknas lätteligen ur nedanstående preliminära siffror angående 1917- års inkomstoch

förmögenhetsskattsfördelning på enskilda och med dem likställda skattskyldiga

samt på aktiebolag:

Enskildas skatt Aktiebolags skatt Summa skatt

kronor. kronor. kronor.

Landsbygd............ 20,071,161 10,865,275 30,936,436

Städer ................ 38,655.338 42,868,910 81,524,248

Hela riket.........T. 58,726,499 53,734,185 “ 112,460,684.

Den ifrågavarande skattelindringen, tillämpad på 1917 års taxering till inkomstoch

förmögenhetskatt, skulle sålunda minska denna skatt på landsbygden med 12.5 6

procent av 20,071,161 kronor, d. v. s. med 2,520,938 kronor, och i städerna med

2.64 procent av 38,655,338 kronor, d. v. s. med 1,020,501 kronor, och följaktligen

för riket i dess helhet med 3,541,439 kronor. I förhållande till inkomst- och förmögenhetsskatten

i sin helhet — för såväl enskilda som aktiebolag — utgör denna

skatteminskning på landsbygden 8.15 procent, i städerna 1.2 5 procent och i hela

riket 3.15 procent. Den stora skillnaden mellan landsbygden och städernas procenttal

hänger naturligtvis samman dels med de högre inkomsterna för enskilda i städerna,

dels med aktiebolagens stora betydelse såsom skatteobjekt i dessa samhällen.

Vid föreliggande undersökning har emellertid ingen hänsyn tagits därtill, att

det enligt den föreslagna skalan beräknade avdraget vid lägre inkomster och vid

stort barnantal kan överstiga det taxerade beloppet. På den grund utgöra ovanberäknade

skatteminskningar maxima, som tydligen icke i verkligheten uppnås.

För enstaka kommuner verkställda undersökningar giva vid handen, att på grund

av omnämnda förhållande statens förlust bör minskas med omkring 5 procent,

d. v. s. till i runt tal 3,400,000 kronor, utgörande 3.0 2 procent av hela inkomstoch

förmögenhetsskatten. Med hänsyn till den allmänna stegringen av inkomstoch

förmögenhetsskatten samt den i första hand på grund av dyrtidstilläggen åt

löntagare åstadkomna ökningen från år 1916 till år 1918 av antalet inkomsttagare

med inkomster under 6,000 kronor synes emellertid sagda skatteförlust böra för år

1919 förhöjas. Till vilket belopp är omöjligt att beräkna; gissningsvis torde det

kunna sättas till omkring 5,000,000 kronor.»

‘) Här införd som bil. 3.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

Behovet av skattelindring för mindre bemedlade även under år

1919 synes mig ostridigt. Tveksamt har endast varit, huruvida skatte - lindringen borde anordnas på i huvudsak samma sätt som under det sistförfluten

året. Jag har för att frågan härom måtte bliva vederbörligen

belyst föranstaltat om den utredning, för vilken i det föregående redogjorts.

Först torde jag nu få upptaga till behandling några huvudspörsmål

med principiell räckvidd. De båda viktigaste torde vara å ena sidan frågan

om skattelindringens obligatoriska eller fakultativa karaktär, å andra sidan

frågan om skattelindring bör medges allenast i form av barnavdrag.

Spörsmålet om obligatorisk eller fakultativ princip vid den provisoriska

skattelindringen har, såsom jag först vill erinra, varit under

diskussion alltsedan år 1916. Den vid sistnämnda års riksdag antagna

förordningen var byggd på den fakultativa grundsatsen och lade således

helt och hållet i taxeringsmyndighetens hand, huruvida och i vilken omfattning

den medgivna skattelindringen skulle bliva tillämpad.

Innan förslag i ämnet sedermera förelädes 1917 års riksdag, inhämtades

kammarrättens yttrande, vari kammarrätten, som fann förordningen

den 24 mars 1916 icke vara beträffande den närmare anordningen

av dylika skattelindringar i allo tillfredsställande, anförde bland

annat följande:

»Enligt nämnda förordning är rätten till avdrag allenast villkorlig och beroende

av beskattningsnämndens fria skön. Nämnden har att pröva behovet i

varje särskilt fall, och några som helst grunder för denna dess prövning äro icke

givna. Upplysningar saknas visserligen, huru årets beskattningsnämnder, i första

hand taxeringsnämnderna, förfarit vid förordningens tillämpning, men det är tydligt,

att en fullt jämn och rättvis prövning knappast varit möjlig ens inom samma

taxeringsdistrikt. Att inom en så vid ram, som den förordningen lämnat öppen för

det subjektiva omdömet, gradera det olika behovet i olika fall måste stöta på de

största svårigheter. An mindre lärer det kunna förväntas, att olika nämnder skola

följa enhetliga principer vid tillämpningen. Nästan med nödvändighet måste praxis

å olika orter förete stötande avvikelser. Dylika oegentligheter, likasom givetvis

mycket obehag och besvär för nämnderna själva, torde kunna undvikas, om rätten

till avdrag göres under stadgade förutsättningar ovillkorlig, på sätt också fallet är

i fråga om de vanliga bevillningsfria avdragen.»

Dåvarande chefen för finansdepartementet delade emellertid icke,

såsom framgår av det vid propositionen nr 92 år 1917 fogade statsrådsprotokollet

för den 9 mars samma år, denna kammarrättens uppfattning,

att rätten till de ifrågasatta skattelättnaderna skulle göras,

under givna förutsättningar, ovillkorlig.

Departementschefen anförde härom bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 78 höft. (Nr 96.)

Departe
ments
chefen.

Obligatorisk

eller fafrullativ

skattelindring.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj.ts proposition Nr 90.

»Genom att ifrågasätta obligatoriska lättnader för vissa grupper av skattskyldiga

bygger kammarrätten sitt förslag på en annan princip än förordningen den

24 mars 1916 innesluter. Av denna författning framgår otvetydigt lagstiftarens

syfte att bereda möjlighet till lättnad i speciella fall av särskilt framträdande behov,

varvid taxeringsmyndigheterna visserligen skulle hava initiativrätt men äga skyldighet

att undersöka behovet i varje förekommande fall. Förordningen är att betrakta

som en undantagslagstiftning för enskilda fall och avser icke någon mera generell

lindring i de mindre bemedlades skattskyldighet.

Det huvudsakliga skälet för kammarrättens ståndpunkt synes vara farhågan

för ojämnhet och bristande rättvisa ej endast i skilda taxeringsmyndigheters sätt

att tillämpa förordningen utan ock i en och samma myndighets behandling av olika

fall. Genom en schematisk anordning undvikes ju självfallet godtycke från myndigheternas

sida. Men icke lärer därmed kunna vinnas rättvisa i den meningen,

att samma behov städse beredes lika stor lättnad. Bunden till val mellan ett fåtal

behovstyper blir taxeringsmyndigheten urståndsatt att smidigt anpassa lättnaden

efter behovet i det särskilda fallet, och i följd av rätten till lättnad för alla, som

passa in i schemat, komma många i åtnjutande därav, som kanske ej behöva det

eller i varje fall äro i mindre behov därav än många, som icke komma i fråga.

Men även av annan anledning anser jag, att den princip i förevarande avseende,

som riksdagen i fjol fastslog, fortfarande bör tillämpas. Jag avser skattelättnadens

inverkan på de kommunala skatteförhållandena. Redan centralbyråns,

med hänsyn till materialets begränsning, självfallet ofullständiga utredning antyder

rätt betänkliga konsekvenser av kammarrättens förslag i avseende å skattebördans

förskjutning inom vissa kommuner. Det ligger också i sakens natur, att förskjutningen

måste bliva synnerligen kännbar i kommuner, där de skattskyldiga till övervägande

del utgöras av mindre inkomsttagare. En mera generell nedsättning skulle

i många fall ej blott hårt drabba de skatteobjekt i en dylik kommun, som icke

komme ifråga till skattelindring, utan ock genom uttaxeringens skärpning väsentligt

minska gagnet av skattelättnaden för de av lättnaden omfattade.

^ven de höjda barnavdragen vid taxeringen för inkomst- och förmögenhetsskatt

synas böra vara fakultativa.»

I överensstämmelse med denna uppfattning- avfattades förslaget

till 1917 års riksdag.

Bevillningsutskottet vid 1917 års riksdag yttrade i sitt betänkande

rörande denna fråga, bland annat: »Efter ett noggrant övervägande av

de skäl, som onekligen finnas för såväl den obligatoriska som den fakultativa

principen, har utskottet funnit sig böra, främst av hänsyn till

det kommunala intresset, giva företräde åt det sistnämnda.»

I skrivelsen den 30 mars 1917 anförde riksdagen i denna del:

»Några erfarenheter från den fakultativa tillämpningen av 1916 års förordning

äro icke ännu samlåde. Det torde dock kunna antagas, att

denna tillämpning, såsom också kammarrätten i sitt förslag till författning

i ämnet framhållit, varit ganska ojämn och på sina håll ofullständig,

och att stundom det enskilda behovet fått stå tillbaka för det kom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

munala skatteintresset. Redan det förnyade utfärdandet av författning

i ämnet bör ju vara ägnat att hos taxeringsmyndigheterna klargöra

statsmakternas allvarliga syfte, att författningen skall komma till så

vidsträckt användning, som de skattskyldigas behov påkallar och omständigheterna

i övrigt medgiva. Då det emellertid är av vikt, att en

sådan uppfattning verkligen blir allmän hos vederbörande, finner riksdagen

det angeläget, att deras uppmärksamhet uttryckligen fästes på

syftet med och innebörden av deras diskretionära befogenhet på förevarande

område.»

I enlighet med av riksdagen i dess skrivelse gjord anhållan, att

vad riksdagen uttalat rörande taxeringsmyndigheternas tillämpning av 1917

års förordning måtte genom Kungl. Maj:ts försorg, i den mån och på

det sätt, som funnes lämpligt, skjmdsanrmast bringas till vederbörandes

kännedom, anbefalldes överståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länen genom cirkulärskrivelse den 30 mars 1917 att giva

vederbörande taxeringsmyndigheter del av vad riksdagen sålunda anfört.

Då ny proposition skulle i ämnet avlåtas till 1918 års riksdagupptogs

spörsmålet ånyo. 1 det utkast, som låg till grund för propositionen,

hade föreslagits, att tillämpning av de medgivna avdragen

skulle bliva obligatorisk i Iråga om taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

men fortfarande förbli fakultativ i fråga om bevillningstaxeringen.

Till statsrådsprotokollet för den 1 februari 1918 yttrade

jag därvid bland annat följande:

»Jag finner det vara av största vikt, att, på sätt riksdagen yttrat, skattelindringen

kommer till så vidsträckt användning, som de skattskyldiges behov påkallar

och omständigheterna i övrigt medgiva. Emellertid lära varken vid taxeringen

till bevillning för inkomst eller vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

de ifrågasatta avdragen böra göras ovillkorliga. Med avseende å förstberörda

taxering torde man härutinnan vara tämligen ense. Däremot äfo meningarna mera

delade i fråga om avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. I

detta sammanhang bör erinras om, hurusom 1916 års riksdag uttalade den uppfattning,

att dyrtiden vore mest kännbar för de smärre inkomsttagarna, vilka för

sitt uppehälle vore hänvisade till sin kontanta lön eller arbetsförtjänst och måste

till rådande höga pris köpa alla sina livsförnödenheter. I det jag till fullo instämmer

i detta uttalande, vill jag emellertid framhålla, hurusom någon anledning till

skattelindring icke föreligger i de inom vissa yrkesgrupper synnerligen vanliga fall,

att skattskyldigs inkomster ökats i lika eller högre grad än den av kristiden föranledda

prisstegringen. En ovillkorlig skattelindring skulle emellertid komma även

sådan skattskyldig till godo. För att likväl de skattskyldige, vilka en skattelättnad

är tillämnad, i största möjliga utsträckning också skola komma i åtnjutande

därav, lärer möjligheten till avdrag vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

i motsats till vad som skedde i 1917 års förordning, icke böra göras beroende av,

att motsvarande avdrag beviljas vid taxeringen till bevillning för inkomst.»

Riksdagen anslöt sig till bevillningsutskottets yttrande, vari utskottet

efter att hava erinrat om sin tidigare ställning yttrade:

»Ej heller i år finner utskottet sig kunna tillstyrka någon övergång

till obligatoriska avdrag, i vart fall icke vid bevillningstaxeringen.

Mindre betänkligheter skulle väl, såsom ock departementschefen antytt,

möta beträffande ovillkorliga avdrag vid skattetaxeringen, men även här

lärer dock den fakultativa principen erbjuda större möjligheter att avpassa

lättnaden efter det verkliga behovet.

I sin förra året till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse rörande den då

antagna författningen i förevarande ämne uttalade riksdagen såsom statsmakternas

allvarliga syfte, att författningen skulle komma till så vidsträckt

användning, som de skattskyldigas behov påkallade och omständigheterna

i övrigt medgåve, samt anhöll att till främjande av detta

syfte genom Kungl. Maj:ts försorg måtte bringas till vederbörandes

kännedom vad riksdagen sålunda uttalat. I anledning härav anbefalldes

genom cirkulär den 30 mars 1917 Konungens befallningshavande att

giva taxeringsmyndigheterna del av vad riksdagen anfört.

Det har synts utskottet lämpligt, att även i år till vederbörande

riktas en liknande erinran om, att taxeringsmyndigheternas diskretionära

befogenhet i förevarande avseende bör så handhavas, att ifrågavarande

skattelättnader i största möjliga utsträckning må komma alla dem till

godo, som därav äro i behov.»

Vad sålunda blivit uttalat rörande tillämpningen av den antagna

förordningen har sedermera genom Kungl. Maj:ts försorg bringats till

taxeringsmyndigheternas kännedom genom särskild cirkulärskrivelse.

Vid frågans behandling i riksdagen uttalades från flere håll önskvärdheten

av att avdragen kunde göras obligatoriska, men erinrade jag

därvid, att det icke varit möjligt att hinna åstadkomma erforderligt material

för ett sakligt grundat förslag i sådan riktning. Härvid meddelade

jag dessutom, att, så vitt på mig ankomme, nödiga förberedelser

skulle vidtagas för åstadkommande av utredning på hithörande område

till nästkommande riksdag.

Sedan en sådan utredning numera åvägabragts, lärer man kunna

säkrare än förut bedöma frågan, om avdragen böra bliva obligatoriska.

Av allt vad under ärendets tidigare behandling förekommit framgår

uppenbart, att statsmakternas avsikt varit, att skattelindringen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds ''proposition Nr 96.

skulle tillämpas i största möjliga utsträckning för alla dem, som därav

vore i behov. Motståndet mot en obligatorisk tillämpning har väsentligen

uppburits av tvenne skäl. Genom den fakultativa principen kunde

vinnas en smidigare anpassning efter det individuellt växlande behovet,

varemot som följd av den obligatoriska principens tillämpande kunde

befaras en alltför stark förskjutning av det kommunala skattetrycket.

Man har trott sig kunna, genom att meddela taxeringsmyndigheterna

bestämda direktiv, vinna en tillräckligt omfattande tillämpning av

förordningen utan offrande av det fakultativa systemets ostridiga fördelar.

Nu visar emellertid den verkställda utredningen, hurusom, oaktat de

upprepade uppmaningarna att i största möjliga utsträckning tillämpa

förordningen om särskilda avdrag, i ett avsevärt antal kommuner

sådan tillämpning likväl icke alls förekommit. Och beträffande den

visserligen långt övervägande del av rikets kommuner, där förordningen

överhuvud beaktats, visar det sig, att tillämpningen varit synnerligen

ojämn. Ur synpunkten av önskvärd likformighet i beskattningen är

det erforderligt, att häri någon ändring åstadkommes. Någon annan

utväg lärer då icke stå till buds än att — åtminstone i viss utsträckning

— övergå till obligatoriskt system. Hur långt man därvid bör

gå, måste givetvis vara i hög grad beroende på de finansiella verkningarna

för kommunerna.

Såsom det andra huvudspörsmålet har jag betraktat frågan om

sådan utvidgning’ av avdragsrätten, att avdrag skulle kunna erhållas

även för andra fäll än då försörjningsplikt mot minderåriga barn föreligger.

Ehuru det är naturligt, att den provisoriska skattelättnaden i första

rummet ansetts böra beredas i form av barnavdrag, synes det vid en

revision av hithörande bestämmelser böra övervägas, om ej en utvidgning

bör ske, så att åtminstone möjlighet öppnas till avdrag för mindre

bemedlade skattskyldiga även i andra fall.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om, att frågan om nya

avdragsbestämmeker i fråga om inkomstskatten upptagits till behandling

vid den revision i vissa delar av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

som på min hemställan igångsatts enligt bemyndigande

den 28 juni 1918. Det har synts lämpligt, att vid utarbetande av förslag

till ny förordning om särskilda avdrag vid innevarande års taxering

i någon mån taga hänsyn till resultaten av det pågående utredningsarbetet

i ovannämnda ärende.

Utvidgad

av drag »rätt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Speciell mot

veritig.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 96.

Av vad som i ärendet förekommit har jag blivit övertygad om angelägenheten

av en väsentlig utvidgning av rätten till provisoriska avdrag.

Härefter torde jag få övergå till att närmare redogöra för det

inom departementet upprättade förslaget.

Det av den sakkunnige uppgjorda förslaget, vilket förut återgivits,

var byggt på följande huvudgrunder:

1) Obligatoriska avdrag vid taxeringen till bevillning samt till

inkomst- och förmögenhetsskatt.

2) Därjämte fakultativ lindring i den kommunala skattebördan

enligt beslut av vederbörande kommunala myndighet.

3) Begränsning av avdragsrätten till i riket mantalsskrivna svenska

medborgare (= 1918 års förordning). Kommunal skattelindring blott

åt inom kommunen mantalsskrivna svenska medborgare.

4) Allmänt villkor för avdrag vid bevillningstaxering: ej högre

taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt än 3,000 kronor (= 1918

års förordning).

5) Vid bevillningstaxeringen två avdragstyper:

a) Ett slags procentuell utvidgning av det allmänna bevillningsfria

avdraget, dock under förutsättning, att den skattskyldige ej äger förmögenhet

av 10,000 kronor eller innehaver jordbruksfastighet med taxeringsvärde

av mera än 10,000 kronor, samt att han på grund av laglig

skyldighet försörjer minst en person jämte sig själv (hustru, barn eller

föräldrar);

b) Barnavdrag, i huvudsak = 1918 års förordning, men obligatoriska

och med hänsyn till a) enligt i allmänhet lägre procentsatser.

Avdragen kunna alltså förekomma jämsides eller var för sig.

6) Åven vid skattetaxeringen tvenne slag av avdrag, men båda

begränsade till taxeringar under 6,000 kronor:

a) En alla tillkommande skattefrihet för visst belopp, 400 kronor

vid taxering av högst 3,000 kronor och i övrigt 200 kronor;

b) höjda barnavdrag enligt 19 § 2 mom. skatteförordningen. Om

taxeringen ej är över 4,000 kronor, 300 kronor för varje barn. Eljest

200 kronor för varje barn. (Enligt 1918 års förordning maximum 300

kronor per barn).

7) Den kommunala skattelindringen för annan inkomst än av

fastighet avses begränsad till sådana skattskyldiga, som äro berättigade

till nedsättning vid bevillningstaxeringen. Kan innebära efterskänkande,

nedsättning eller uppskov med betalning. Fastighetsbevillningen föreslås

kunna nedsättas genom beskattningsgrundens nedsättning intill 4 procent.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Den kommunala myndigheten (kommunalstämma eller dess motsvarighet)

kan fatta beslut därom vare sig beträffande viss skattskyldig,

som ej behöver hava gjort framställning, eller ock rörande viss grupp av

skattskyldiga, bestämd med hänsyn till inkomsten eller försörjningsplikten.

8) Åkta makar betraktassom ett skattesubjekt (=1918 års förordning).

9) Taxeringsmyndighets beslut förutsättes kunna överklagas i vanlig

ordning, vilket betingas av avdragens obligatoriska karaktär; däremot

ej kommunens beslut rörande den fakultativa kommunala skattelindringen

annat än på formella skäl.

Sedan nu närmare utredning föreligger om dels tillämpningen av

den förutvarande förordningen, dels ock verkningarna av de ifrågasatta

nya bestämmelserna, och sedan infordrade yttranden över utkastet inkommit,

finner jag viss omarbetning av detsamma erforderlig.

1 det sålunda omarbetade förslaget har jag icke upptagit den av

kammarrätten avstyrkta § 6 i 1919 års utkast. Visserligen är det min

övertygelse, att en kommunerna lämnad rätt att fakultativt nedsätta,

efterskänka eller uppskjuta kommunalutskylderna — till vilken bestämmelse

motsvarighet finnes i Danmark — skulle komma att i allmänhet

handhavas med all nödig varsamhet. Det torde observeras, att kretsen

av de skattskyldiga, vilka kunna erhålla del av denna ytterligare lättnad,

är, så vitt angår taxeringen till bevillning av inkomst, begränsad

genom 2 § i förslaget. De finansiella verkningarna kunna med hänsyn

härtill icke bliva så vittgående som det måhända från början förefaller.

Vid den av statistiska centralbyrån utförda beräkning, som återgives i

bilaga 4 (tab. 3), bar centralbyrån utgått från den givetvis alldeles

osannolika minst gynnsamma förutsättningen, att fullständigt efterskänkande

skulle ifrågakomma för samtliga i § 2 avsedda inkomsttagare.

Emellertid lärer man icke kunna bestrida, att förslagets antagande

öppnar en möjlighet till missbruk, som i ett eller annat fall

måhända skulle komma att utnyttjas. Vad kammarrätten anfört därom,

att grunderna för fördelning av den kommunala skattebördan böra vara

lagbestämda och ej beroende på en kommunal myndighets beslutanderätt,

synes mig värt allt beaktande. Undantag från den av kammarrätten

uppställda regeln böra dock kunna, såsom nu i flera år faktiskt

skett, medgivas, då det gäller genomförandet av en provisorisk skattelättnad.

Till förmån för den omstridda bestämmelsen talar enligt min

mening dels önskvärdheten av att bereda möjlighet till ytterligare

skattelindring efter särskild prövning, då den obligatoriska skattelättnaden

av naturliga skäl icke gärna kan utmätas lika frikostigt som eu

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

fakultativ, dels ock den omständigheten, att möjlighet till någon lindring

även för mindre bemedlade fastighetsägare knappast synes kunna beredas

i annan form än som föreslagits i det meranämnda utkastet. Sistnämnda

omständighet torde emellertid måhända icke kunna tillmätas större

praktisk betydelse. Och då det nyss förstnämnda skälet icke synes mig

kunna uppväga de mot förslaget framställda anmärkningarna, har jag icke

upptagit den ifrågavarande paragrafen i det förslag, jag ämnar förorda.

Vid sådant förhållande skulle den nya förordningen liksom den

förut gällande endast komma att avse taxering till bevillning för inkomst

och taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt men icke beröra kommunallagarnas

område.

I avseende å provisoriska avdrag vid den statliga skattetaxeringen

har jag följt det förslag, som framställts av den tillkallade sakkunnige,

med iakttagande av de utav kammarrätten gjorda erinringar.

Ehuru de finansiella verkningarna synas bliva betydande, i det

statistiska centralbyrån uppskattat skatteförlusten gissningsvis till 5 miljoner

kronor, anser jag icke detta böra vara ett avgörande hinder mot

förslaget. Vad särskilt angår barnavdragen bör det icke förbises, att

desamma redan förut kommit till användning i flertalet kommuner med

de medgivna maximibeloppen. Övergången från det tidigare fakultativa

till nu ifrågasatta obligatoriska system torde därför icke komma att

medföra någon särdeles stor ytterligare skatteförlust, då med denna

övergång förknippas en nedsättning av avdragsbeloppet från 300 till 200

kronor för inkomster överstigande 4,000 kronor.

Nytt är det föreslagna stadgandet om ett generellt avdrag utan

hänsyn till försörjningsplikt eller andra därmed jämförliga omständigheter.

Härmed har avsetts att vinna redan under innevarande års taxering

viss anknytning till de avdragsbestämmelser, varom förslag föreligger

från de med ovannämnda revision av inkomstskatteförordningen

sysselsatta sakkunniga. Enligt deras förslag skulle ett avdrag av minst

600 kronor, men olika för olika orter efter dyrhetsgraden, såsom existensminimum

tillkomma envar skattskyldig. Då detta förslag sammanhänger

med en omläggning av inkomstskatteskalan, kan det emellertid icke

ifrågakomma att nu föreslå tillämpning av samma avdragsbelopp med

bibehållande av den nuvarande skatteskalan. Det har därför icke synts

mig lämpligt att nu i vidare mån än som skett i 1919 års utkast söka

genomföra den åsyftade skattelindringen.

Mest svårlöst är givetvis frågan om anordningen av de särskilda

avdragen i avseende å bevillningstaxeringen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj ds proposition Nr 96.

Såsom jag redan anfört anser jag en övergång till obligatoriskt

system böra ske åtminstone i viss utsträckning. Härvid måste emellertid

tillses dels att kommunernas ekonomi icke äventyras och att andra skattskyldiga

icke obilligt betungas, dels ock att förutsättningarna för avdragens

tillämpande kunna bliva i författningen tillräckligt klart och

bestämt angivna.

Ur bägge dessa synpunkter anser jag hinder icke möta att genomföra

det obligatoriska barnavdrag, som inneliålles i utkastets 2 § 2

mom. Mera tveksamt synes mig vara, huruvida 2 § 1 mom. är lämpligt

avfattat.

Kammarrätten har beträffande detta 1 mom. framställt vissa anmärkningar

gående ut på att författningen skulle bliva svår att tillämpa

och att vissa förtydliganden vore erforderliga.

Jag anser mig här böra undanrödja ett missförstånd om författningsförslagets

innebörd, som uppstått inom kammarrätten. Kammarrätten

har nämligen antagit, att försörjning av barn under 15 år icke

skulle föranleda nedsättning både enligt 1 mom. och enligt 2 mom.

och fördenskull ansett ett förtydligande erforderligt. Emellertid har avsikten

just varit, att nedsättning skulle kunna ske enligt båda momenten.

Skulle icke nedsättning få ske på grund av bägge momenten, innebure

detta eu synnerligen allvarlig försämring av barnavdragen, jämfört

med 1918 års stadgande i ämnet. Uti den lägsta inkomstklassen bär

enligt 1918 års förordning kunnat medgivas för fyra eller flera barn

intill 90 procents nedsättning. Skulle allenast 2 mom. tillämpas i 1919

års utkast, bleve nedsättningen i motsvarande fall allenast 50 procent.

Det har tvärtom vant meningen, att samtliga barnaförsörjare därjämte

skulle tillgodonjuta nedsättning enligt 1 mom., således med ytterligare

JO procent i lägsta inkomstklassen; nedsättningen skulle alltså sammanlagt

bliva 80 procent.

Anledningen till att föreskrift om denna ytterligare nedsättning

placerats som ett särskilt moment har varit, att en nedsättning inom

den i 1 mom. angivna ramen ansetts böra tillkomma icke blott barnaförsörjare

utan jämväl i vissa fall annan skattskyldig.

Med det obligatoriska systemet följer nu emellertid, att eu viss stelhet

och schablonmässighet nödvändigtvis uppkommer vid tillämpningen,

då författningen lärer böra bestämt ange, under vilken förutsättning

den ovillkorliga nedsättningen skall ske. Det torde då icke kunna undvikas,

att nedsättning å ena sidan kommer att i vissa fall tillgodonjutas

av skattskyldiga, som därav icke kunna sägas vara skäligen i behov,

men å andra sidan icke kan medges sådan skattskyldig, som taxeBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 78 höft. (Nr 96.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

ringsmyndigheten vid en fakultativ och därmed friare tillämpning skulle

ha funnit böra erhålla en sådan nedsättning. Vid en obligatorisk tillämpning

torde man böra, såsom i utkastet föreslagits, göra nedsättningen

beroende av laglig försörjningsplikt. Vid en fakultativ tillämpning åter

anser jag hinder icke alls böra möta, att taxeringsmyndighet finge, efter

prövning av omständigheterna, medge nedsättning även då försörjningsplikt

ej föreligger. Goda skäl synas mig sålunda föreligga, att exempelvis

medge nedsättning vid faktisk försörjning av syskon, fosterbarn eller

icke anhöriga, ävensom att med hustru likställa husföreståndarinna såsom

i krigst idstilläggsförfattningarn a föregående år skett. Då icke hänsyn

till kommunens ekonomi och farhågan för att andra skattskyldiga skola

obilligt betungas genom ökad kommunalskatt reser bestämda hinder,

vore det vidare efter min mening väl motiverat att medge de grupper

inkomsttagare, som nu äro i fråga, viss nedsättning inom den i 2 § 1

mom. angivna ram, även då nedsättningen icke kan motiveras av förekommande

försörjning.

Med hänsyn till vad nu anförts och i övrigt förekommit har jag

ansett mig böra låta omarbeta förslagets 2 § sålunda, att det obligatoriska

barnavdraget, sådant det föreslagits i utkastets 2 § 2 mom., bibehålies

oförändrat, men däremot den nedsättning, som föreslagits i samma

paragrafs 1 mom. blir villkorlig och således beroende på taxeringsmyndighets

prövning. Momenten ha därjämte i mitt förslag upptagits

i motsatt ordning, jämfört med utkastet.

I avseende å det obligatoriska avdragets utformning innebär förslaget

en avsevärd förenkling av skalan. Givetvis blir den därmed icke

fullt lika smidig som den motsvarande i 1918 års förordning. Det av

kammarrätten påtalade stora språng, som uppstår vid 3,000 kronors

inkomst lärer icke kunna undvikas — nu lika litet som förut — utan

att bygga skalan vida mer invecklat.

Då det icke bör komma ifråga, att i någon väsentlig mån minska

den för skattskyldig hittills fakultativt medgivna rätt till barnavdrag,

bör såsom regel tillämpning ske jämväl av det fakultativa avdraget. Då

särskild anledning därtill förekommer, bör det emellertid vara taxeringsmyndighet

obetaget att besluta mindre nedsättning än den högsta medgivna.

Sammaledes bör den enligt enbart den fakultativa bestämmelsen

ifrågakommande nedsättningen regelbundet komina till användning, då

den skattskyldige fullgör annan försörjningsplikt, därest icke taxeringsmyndigheten

finner särskilda skäl föreligga däremot, med frihet givetvis

för vederbörande att avväga avdragsbeloppets storlek inom den tillåtna

ramen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

Såsom anledningar att icke tillämpa det fakultativa avdraget eller

att icke medgiva maximiavdrag böra enligt min mening betraktas: dels

ådagaläggandet av, att sådan tillämpning av förordningen skulle på ett

obilligt sätt förhöja kommunalutskylderna för de skattedragare, vilka

icke få del av skättelindringen; dels ock att taxeringsmyndighet, efter

prövning av det särskilda fallet, funnit behov ej föreligga av högre avdrag

eller över huvud av det fakultativa avdragets tillämpande.

Vid ett fakultativt system synes det icke erforderligt att på sätt

skett i utkastet begränsa tillämpningen till bestämt angivna fall. Det

torde icke vara erforderligt att bibehålla annat villkor än att den skattskyldige

taxeras till inkomstskatt för mindre än 3,000 kronor och att

hans förmögenhet icke överstiger 10,000 kronor, vilken förmögenhetsgräns

jag finner, vid nuvarande penningvärde, lämpligare än den av

kammarrätten förordade.

I anslutning till en bestämmelse uti den i mitt förslag icke medtagna

6 § i utkastet har vidare upptagits anvisning om att beslut om nedsättning

må ske antingen för viss skattskyldig eller viss grupp av skattskyldiga,

i vilket senare fall gruppen bör kunna bestämmas med hänsyn

ej blott till årsinkomstens och försörjningspliktens storlek utan även till

annan på skatteförmågan väsentligt inverkande omständighet.

En uttrycklig erinran har synts lämpligen böra i paragrafen infogas

därom, att de båda momenten äro avsedda att i förekommande

fall, med den inskränkning nyss angivits, tillämpas samtidigt.

Då erfarenheten givit vid handen, att även en bestämd anmaning

till taxeringsmyndigheten i form av cirkulärskrivelse icke utesluter, att

ett stort antal kommuner uraktlåta att tillämpa en fakultativ skattelindring,

synes det erforderligt att genom själva författningstextens formulering

inskärpa angelägenheten av att de skattskyldige erhålla avsedd

lättnad. Härav har föranletts ett tillägg till stadgandet om den fakultativa

skattelättnaden.

Vad beträffar den skattskyldig tillkommande klagorätt torde det

icke vara lämpligt, att klagan får föras över prövningsnämnds beslut,

så vitt angår tillämpning av det fakultativa avdraget. Bestämmelsen

härom, som införts uti en ny särskild paragraf, ansluter sig till motsvarande

stadgande i 1918 års förordning.

Då behov torde föreligga att även i år utfärda särskilda tabeller

till ledning vid uträknandet av de medgivna avdragen, har stadgande

härom intagits såsom särskild paragraf i förordningen.

Till belysning av frågan huru de särskilda avdragen komma att i

olika fall verka får jag hänvisa till nedanstående tabeller:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kuttgl. Maj:ts proposition Nr 96.

1. De särskilda avdragens inverkan på bevillningstaxeringen.

| Taxerad

inkomst

Efter från.

räknande

av bevill- ningsfria

avdraget

Efter av- drag enligt

2 § 2 mom.

i förslaget

Beskattningsbar inkomst efter avdrag

enligt 2 § 1 mom., sedan jämväl

2 mom. tillämpats

1 barn

2 barn

3 barn

4 eller

liera barn

500

50

35

25

20

15

10

600

150

105

75

60

45

30

700

250

175

125

100

75

50

800

350

245

175

140

105

70

900

450

315

225

180

. 135

90

1,000

550

440

330

275

220

165

1,100

650

520

390

325

260

195

1,200

900

720

540

450

360

270

1,300

1,000

800

600

500

400

300

1,400

1,!00

880

660

550

440

330

1,500

1,200

960

780

720

660

600

1,600

1.300

1,040

845

780

715

650

1,700

1,400

1,120

910

840

770

700

1,800

1,800

1,440

1,170

1,080

990

900

1,900

1,900

1,520

1,235

1,140

1,045

950

2,000

2,000

1,800

1,500

1,400

1,300

1,200

2,100

2,100

1,890

1,575

1,470

1,365

1,260

2,200

2,200

1,980

1,650

1,540

1,430

1,320

2,300

2,300

2,070

1,725

1,610

1,495

1,380

2,400

2,400

2,160

1,800

1,680

1,560

1,440

2,500

2,500

2,250

2,125

2,000

2,000

1,875

2,600

2,«00

2,340

2,210

2,080

2,080

1,950

2,700

2 700

2,430

2,295

2,160

2,160

2,025

2,800

2,800

2,520

2,380

2,240

2,240

2,100

2,900

2,900

2,610

2,465

2,320

2,320

2,175

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000

3,000 |

2. De särskilda avdragens inverkan på inkomst- och förmögenhetsskatten.

Taxerat

belopp

Intet

barn

1 b

a r n

3 barn

5 b

arn

skatteför-

ordningen

i

1 förslaget

skatteför-

ordningen

förslaget

skatteför-

ordningen

förslaget

skatteför-

ordningen

förslaget

800

3.20

1.60

2.80

0.40

2.—

1.20

1,000

6.-

3.60

5.40

1.80

4.20

_

3.—

_

1,200

9.60

6.40

8.80

4.-

7.20

5.60

_

1,500

15.—

11.—

14.—

8.—

12.—

2._

10.—

_

1,600

16.—

12.—

15.—

9.—

13.—

3.—

11.—

_ 1

2,000

24.—

19.20

22.80

15.60

20.40

8.40

18.—

1.20

2,500

35.—

29.40

33.60

25.2 0

30. so

16.80

28.—

8.40

3,000

48.—

41.60

46.40

36.80

43.20

27.20

40.—

17.60

3,100

55.80

52.20

54.—

46.80

50.40

36.—

46.80

25.20

4,000

80.—

76.—

78.—

70.—

74.—

58.—

70.—

46.—

4,100

82.—

78.—

88.—

74.—

76.—

72.60

72.—

58.—

5,000

no.—

105.60

107.80

101.20

103.40

92 40

99.—

83.60 i

6,000

135.—

135.—

132.75

130.50

128.25

121.50

123.7 5

112.50 1

6,100

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.— 1

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

För att underlätta jämförelsen mellan 1918 års förordning och nu

ifrågasatta förslag må vidare meddelas följande tabell över obligatoriska

och” fakultativa avdrag för familjer av olika storlek. För år 1918 avse

tabellens uppgifter de högsta medgivna avdragen. För år 1919 angivas

under x) de obligatoriska avdragen enligt förslagets 2 § 1 mom. och

under s) de högsta medgivna avdragen, alltså inberäknat de fakultativa

avdragen enligt 2 mom. i samma paragraf. Erinras må, att det avdrag,

som upptagits i kolumnen med rubrik »hustru» jämväl får medgivas av

annan anledning.

Särskilda avdrag vid bevillningstaxeringen i procent av återstående

beskattningsbara inkomsten.

(Jämförelse mellan 1918 års förordning och 1919 års förslag.)

Återstående beskattningsbar

inkomst

| Hustru

1 %

1 barn

%

2 barn

%

3 barn

%

4 barn

%

5 barn

%

under 1,000 kr................

1918

_

25

45

65

80

90

1919

l) -

20

30

40

50

50

!) 30

50

60

70

80

80

1,000 ej 1,500 kr..........

1918

—

20

40

55

70

■ 75

1919

*) -

20

30

40

50

50

2) 20

40

50

60

70

70

1,500 ej 2,000 kr..........

1918

—

15

30

45

55

60

1919

*) -

15

20

25

30

30

2 20

35

40

45

50

50

2,000 ej 2,500 kr..........

1918

—

10

20

30

40

45 1

1919

l) —

15

20

25

30

30.

2) 10

25

30

35

40

40

2,500 — ej 3,000 kr..........

1918

—

5

10

15

20

25

1919

x) —

5

10

10

15

15

2) 10

15

20

20

25

25

Sedan förslaget på ovan angivet sätt omarbetats, torde farhågorna

för de finansiella verkningarna icke böra få hindra en övergång till

obligatoriska avdrag i den begränsade omfattning, som jag nu lörordat.

Det framgår av statistiska centralbyråns utredning, att även det remitterade

förslaget skulle kunnat utan våda antagas. Anmärkas bör härvid,

att för de kommuner, i vilka verkningarna enligt utredningen framträda

skarpast, samma verkningar måste bliva avsevärt mindre nu, sedan

fastighetsvärdena efter 1918 års allmänna omtaxering betydligt höjts.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition Nr 96.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett inom departementet

utarbetat förslag till förordning om särskilda avdrag vid

1919 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt samt hemställde, att förslaget måtte föreläggas riksdagen

till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnade Hans Maj:t Konungen sitt

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Sven Lidholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGOR

till statistiska centralbyråns yttrande

den 3 februari 1919

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Tab. 1. Beräkning rörande verkningarna i avseende å den kommunala beskattningen

in. m. under förutsättning att desamma

1

2

3

i

5

ti

7

9

10 j

.

i

Samhälle

Län

Folk-

mängd

den

31 dec.

1917

Taxerings- värde lör

bevill- ningsskyl- dig annan

fastighet

i % av

taxerings- värdet för

all bevill- ningsskyl- dig fastig- het år 1917

Antal

kom-

munalt

skatt-

skyldiga

år

1915 l)

eller

1917

Antal

bevill- nings- taxerade

för in- komst av

kapital

och

arbete

år 1917

Beskatt- ningsbar

inkomst

varå kom- munal- ntskylder

utdebi- terats år

1918

kr.

Därav för

inkomst

av kapital

och

arbete

kr.

Avdrag enligt j

bevillningsför- 1

ordningens § 12 j

Antal

taxe-

rade

med

avdrag

Avdrags- j

belopp I

!

kr.

|

It

Sundbybergs köping ...

Stockholms

6,469

98.6 7

4)2,246

2,250

6,372,335

5,624,040

1,434

756,500

2

Älvkailehy socken ......

Uppsala

9,730

79.56

3,062

2,733

8,025,386

7,505,898

2,166

950,050

3

Flens socken .........

Södermani.

3,125

87.94

■) 9.13

792

1,458,320

1.257,599

603

253,800

4

Flens municipalsamhäile

»

2,057

100.00

.

563

1,072,070

916,736

398

162,350

5

Västra Vingåkerssocken

8,243

37.50

*)?,049

1,654

3,145,638

2,654,610

1,465

651,087

6

Vingåkers mun.-samh. ..

»

929

95.01

292

1,148,983

1,076,746

214

91,400

i ''

Barnarps socken .........

Jönköpings

2,606

46.09

0 792

766

990,593

845,642

659

289,580

s

Huskvarna siad .........

»

7,853

2,468

2,369

5,923,000

5,435,975

1,392

623,102

9

Hällarvds sorken.........

Blekinge

3,085

17.41

4; 735

413

237,154

118.610

395

185,550

10

Östra Nöbbelövs socken

Kristianstads

1,147

20. ss

514

425

778,959

715,540

171

72,900

11

Färlövs socken .........

»

2,046

43.5 7

'')566

382

846,814

562,940

332

149,950

I12

Riseberga socken.........

4,040

24.06

4)1,148

722

702,001

464,080

645

289.800

| i 3

Skabersjö socken.........

Malmöhus

882

0.72

202

176

190.863

85,860

143

76,720

114

Norra Skrävlinge socken

»

1,126

56.31

4)367

323

826,820

677,960

236

99,606 i

15

Teckomalorps mun.-s:h.

»

791

82.3 4

261

753,912

650,085

182

74,7811

!lt>

Eslövs stad .........

s>

6,046

2,194

1,862

5,110,000

4,546,727

1,347

546,347 j

|17

Rollstorps socken ......

Hallands

1,109

8.74

187

39

98,022

23,149

21

15,140

18

Mollösunds socken ......

Göteb. o. Boll.

1,078

78.8 7

4) 379

279

492,482

470,008

120

47,550i

19

Undenäs socken .........

Skaraborgs

4,199

18.04

925

560

806,905

580,482

503

219,5001

20

Lidköpings siad .........

»

8,184

3.138

2.824

6,058,000

5,349,360

2,193

922,158!

21

Tiduholms stad .........

»

4,710

1,580

1,425

4,020,000

3,794,239

1,221

514,102;

22

Boda socken...............

Värmlands

1,426

5.31

>) 369

89

139.968

50,230

77

32,950j

23

Kristinehamns stad......

»

10,192

4)2.887

2,830

8,752,000

8,096,780

1,985

791,720!

24

Hammars socken ........

Örebro

5,367

33.8 6

4)1,141

1,008

1,535,411

1,298,609

934

408,400''

25

Ljusnarsbergs socken...

»

10,166

47.78

4)2,866

2,702

8,023.923

7,431,039

2,260

932,480

26

Västerlövsta socken ...

Västmanlands

3,787

31.46

4)1,171

971

865,799

611,255

903

416,425

27

Heby municipalsamhäile

»

906

96.80

270

463,805

418,483

226

102,244!

28

Arboga siad............

4,999

1,817

1,580

3,235,000

2,829,045

1,226

507,659;

29

Avesta köping............

Kopparbergs

5,329

96.04

1,595

1,481

3,944,652

3,580,617

1,061

375,335!

30

Boda socken ..............

2,161

4.12

>) 601

292

241,770

111,950

276

124,200

31

Hedemora stad............

3,055

1.119

855

1,990,000

1,759,276

593

239,5751

3 2

Söderhamns stad.........

Gävleborgs

11,412

3,918

3,415

8,602,000

8,229,370

2,830

1,098,960!

33

Borgsjö socken............

Västernorrl.

7,177

54.74

*) 2,222

1,957

3,787,067

3,187,220

1,605

679,580!

34

Al hy municipalsamhäile

1,719

100. oo

510

2,372.210

2,156,220

351

139,880''

35

Själevads socken.........

»

7,567

29.2 2

4)1,715

1.262

2,836,044

2,471,330

1,079

469,300!

36

Nordmalings socken ...

Västerbottens

8,563

19.10

2,188

1,250

1,841,375

1,493,591

1,136

502,465!

37

Bureå socken ...........

»

4,870

60.5 8

4)1,133

802

2,445,585

2,159,060

714

308,970!

38

Råneå socken ............

Norrbottens

8,525

11.97

1,967

1,033

803,250

492,290

972

451,690j

39

Karl Uustavs socken ...

»

2.985

8.46

700

294

299,329

207,720

243

139,6351

40 {

Piteå stad..................

»

2,620

883

667

1,353,000

1,145,700

485

210,550!

x) År 1915. — *) Inklusive municipalskatt. — 8) A: Jämförd med den faktiska utdebiteringen. B: Jämförd

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

41

Bil. 1.

av bestämmelserna i § 2 av författningsförslag om särskilt avdrag vid 1919 års taxering

tillämpats vid 1917 års bevillningstaxering.

11

12

13

14

15

16

17

19

so

21

2 3

2 4

2 5

26

|

''I

i

Extra barnav- drag enligt

1917 års för- ordning, § 12

År 1917 be- sluten kom- munalskatt kr.

per 100 kr.

inkomst *)

Verkningar av

de i förslagets §

2 angivna bestämmelser

Antal skatt- skyldiga, som

fått avdrag

Antal

barn

för

vilka

avdrag

skett

enligt

mom. 2

Avdrag sb dopp

Nettoökning av

det faktiska av- dragsbeloppet

Ökning i ut- debite- ringen kr.

per 100 kr.

inkomst

Ökad ut- debitering

i %

Antal

taxe-

rade

med

av-

drag

Avdrags-

belopp

kr.

Fak-

tiskt

Om intet

barnav- drag en- ligt 1917

års för- ordning

före- kommit

Enligt

mom.

1

Enligt

mom.

2

Enligt

mom. 1

kr.

Enligt | gumma

mom. 2 |

kr. i kr.

Kronor

I % av

hela

det

fak- tiska

av-

drags-

bel.:t

A”)

B3)

A9)

B s)

548

167,970

5.97

5.82

990

683

1,363

215,455

222.356

437,811

269,841

29.19

0.26

0.4 1

4.36

7.04

ii

50

27,287

4.59

4.57

1,554

1,041

2,384

348,418

324.900

673,318

646,031

66.10

0.40

0.42

8.71

9.10

2

249

58,777

4.oo

3.85

423

285

665

72,501

70,671

143,172

84,395

27.oo

0.25

0.40

6.2 5

10.39

3

166

41,822

6.30

6.oo

292

192

435

53,970

52,453

106,423

64,601

31.oi

0.40

0.64

6.35

10.56

4

458

66,115

5.2 5

5.14

816

543

1.278

98,624

87,500

186,124

120,009

16.7 3

0.2 1

0.3 2

4.oo

6.23

5

59

9,260

6.15

6.io

143

98

196

23,098

21,084

44,182

34,922

34.6 9

0.20

0.2 5

3.io

3.91

6

266

86,990

6.02

5.53

403

269

588

84,889

64,734

149,623

62,633

16.63

0.41

0.9 0

6.81

16.27

7

31

23,358

6.73

6.70

1,328

811

1,876

328,715

295,457

624,172

600,814

92.94

0.7 6

0.79

11.29

1 1.79

8

1

190

15.50''

15.19

259

180

481

13,479

11,508

24,987

24,797

13.3 5

1.81

1.82

11.6b

11.75

9

42

10,800

3.20

3.io

148

77

177

23,695

16,123

39,818

29,018

34.6 7

0.12

0.16

3.75

5.0 6

10

51

16,310

6.95

6.8 2

218

169

403

15,942

17,822

33,764

17,454

10.50

0.15

0.2b

2.16

4.1!

u

71

17,960

8.80

8.5 b

246

170

414

27,038

25,137

52.175

34,215

11.1-

0.4 5

0.6 7

5.H

7.81

12

8

610

5.80

5.78

87

69

200

6,441

4,678

11,119

10,509

13.5 9

0.34

0.3 6

5.86

6.23

13

1

350

4.oo

4.oo

127

7c

170

21,984

15,856

37,840

37,490

37.51

0.19

0.19

4.75

4.7 5

14j

1

350

5.oo

5.oo

99

51

104

18,667

11,636

30,303

29,953

39 6 7

0.21

0.21

4.20

4.20

15 j

307

100,969

6.20

6.08

722

462

994

149,488

133,968

283,456

182,487

28.19

0.2 3

0.3 5

3.7 1

5.76

16,

6

1,778

16.00

15.71

21

14

25

2,285

2.218

4,503

2,725

16.11

0-4 6

0.7 5

2.Sb

4.77

17

43

19,006

2.8 5

2.71

104

76

209

22,705

27,202

49,907

30,901

46.43

0.19

0.3 0

6.6 7

10.95

18|

45

15,700

6.23

6.n

281

176

384

33,963

26,862

60.825

45,125

19.19

0.3 7

0.49

5.94

8.02

19 j

134

58,966

5.2 0

5.15

1,113

727

1,593

201,731

181,059

382,790

323.824

33.01

0.2 9

0.3 4

5.5 8

6.60

20

378

106,370

6.4 5

6.2 8

657

442

939

122,955

107,920

230,875

124,505

20.0 7

0.21

0.3 b

3.2 6

6.05

21

—

—

9.61

9.01

49

17

36

5,373

2,302

7,675

7,675

23.2 9

0.56

0.56

5.81

5.si

2 2

566

149,970

6.50

6.3 9

1,320

812

1.841

269,403

239,071

508,474

358,504

38.0 7

0.28

0.3 9

4.3 1

6.10

2 3

138

27,050

7.60

7.47

597

418

957

82,882

85,988

168,870

141,820

32.5 7

0.77

0.90

10.13

12.05

241

164

65,520

ö.oo

4.90

1,355

959

2,126

270,656

257,909

528,565

463,045

46.4 0

0.31

0.3 5

6.2 0

7.06

25,

82

27,659

11.50

11.14

425

251

571

40,621

31,938

72,559

44,900

10.li

0.68

0.9 9

5.4 8

8.89

26'',

32

10,646

12.10

11.83

138

83

158

18,517

12,879

31,396

20,750! 18.3 b

0.56

0.84

4.03

7.10

27

217

50,358

7.io

7.2»

733

432

911

135,562

114,950

250,512

200,154

35.8 7

0.4 9

0.6 0

6.6 2

8.2 3

2 8

512

133,350

6.8 0

6.5 s

826

561

1,246

194,749

184.084

378,833

245,483

48.21,

0.4 5

0.6,

6.6 2

10.18

29''

12

3,500

9.26

9.13

123

90

199

10,192

10,149

20,341

16,841

13.1!

0.6 9

0.8 2

7.45

8.9S

so

190

47,865

5.0 0

5.17

368

230

457

64,199

56,344

120,543

72,678

25.28

0.21

0.3 1

3.7 5

6.2 2

31,

510

158,030

9.oo

8.81

1.586

999

2,269

314,694

271,579

586,273

428,243

34.0 7

0.46

0.63

5.1 i

7.13

32

175

86,430

6.oo

5.8 7

849

466

1,124

142,361

115,471

257,832

171,402

22.

0.2 8

0.41

4.67

6.9 9

3 3

ICO

56,800

6.26

6.11

249

162

439

59,913

60,242

120,155

63,355

32.21

0.17

0.3 2

2.7 2

5.2 4

34!

i 317

123,850

7.20

6.90

667

479

1.194

117,070

117,897

234,967

111.117

18.73

0.2 9

0.5 9

4.03

8.5 5

35

62

28,027

4.10

4.33

584

328

790

66,606

58,155

124,761

96,734

18.23

0.2 4

0.3 1

5.4 5

7.1 6

3 6

i 227

89,350

7.oo

6.7 5

421

320

882

63,254

79,496

142,750

53,400

13.41

0.16

0.4 1

2.2 9

6.0 7

3 7

1 -

—

13.5 0

13.50

628

512

1,432

45,420

52,197

97,617

97,617

21.61

1.8 7

1.87

13.8 5

13.85

3 8

40

15,895

10.20

9.69

140

in

298

18,252

25,179

43,431

27,536

17.70

1.03

1.54

10.10

15.89

3 9

l

300

6.95

6.9 5

290

205

532

40,838

43,316

84,154

83,854

39-7 7

0.16

0.4 6

6.6 2

6.62

40

med utdebiteringen sådan den skulle varit, om barnavdrag enligt 1917 års förordning ej förekommit.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 78 höft. (B r 96.)

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 96.

Tab. 2. Antal skattskyldiga, som fått avdrag i enlighet med bestämmelserna

Taxerad inkomst av

kapital och arbete

Sundby-

bergs

köping

Älvkarle-

by

Flen

Flens

municipal-

samhälle

Västra

Vingåker

Vingåkers

municipal-

samhälle

Barnarp

Hus-

kvarna

Antal skattskyldiga, som fått avdrag enligt § 2 mom. 1.

1

999 kr. och därunder...

85

183

143

73

550

62

72

68

2

1,000—1,499 kr..........

285

529

183

140

155

42

158

249

3

1,500—1,999 » .........

287

698

68

55

73

23

158

592

4

2,000—2,499 » .........

232

121

18

15

29

10

13

372

5

2,500—2,999 » .........

101

23

11

9

9

6

2

47

6

Summa

990

1,554

423

292

816

143

403

1,328

Därav avdrag jämväl enligt § 2 mom. 2.

7

999 kr. och därunder...

47

72

81

35

350

33

36

27

8

1,000—1,499 kr..........

196

329

133

101

115

31

104

106 :

9

1,500—1,999 » .........

197

528

54

43

56

20

122

377 |

10

2,000—2,499 » .........

172

93

12

10

21

9

7

269

11

2,500—2,999 » .........

71

19

5

3

6

5

32

12

Summa

683

1,041

285

192

548

98

269

811

Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad enligt § 2 mom. 1.

13

999 kr. och därunder...

82.4 8

89.7 4

93.5 7

97.53

77.90

91.56

93.29

91.67

14

1,000—1,499 kr..........

150.24

166.8 6

169.19

172.18

163.33

162.23

180.8 6

180.7 7

15

1,500—1,999 » .........

302.7 8

302.9 6

311.95

309.4 6

297.06

298.41

292.80

310.28

16

2,000—2,499 » .........

222.44

214.25

218.01

217.81

220.35

217.14

213.92

218.3 7

17

2,500—2,999 » .........

268.8 7

275.50

274.6 5

273.12

265.5 7

262.08

276.50

267.63

18

Summa

217.63

224.21

171.40

184.83

120.8 6

161.52

210.6 4

247.53

Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad

enligt § 2 mom. 2.

19

999 kr. och därunder...

81.89

90.74

101.43

104.7 5

83.15

84.81

100.56

72.53

20

1,000—1,499 kr..........

218.80

260.83

272.01

275.3 7

240.40

233.47

271.31

260.76

21

1,500—1,999 » .........

305.85

333.83

358.18

359.56

339.31

303.4 6

240.53

320.41

22

2,000—2,499 » .........

442.13

459.86

466.38

459.31

492.33

424.2 0

507.5 7

508.40

23

2,500—2,999 » .........

553.83

712.26

267.9 9

306.90

235.15

232.18

—

259.55

24

Summa

326.00

312.10

247.9 7

273.19

159.67

215.14

240.65

364.31

Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad

enligt § 2.

25

999 kr. och därunder...

127.76

125.40

151.0 2

147.76

130.81

136.70

143.5 7

120.4 7

26

1,000—1,499 kr..........

300.71

329.08

366.88

370.83

341.69

334.5 5

359.44

291.78

27

1,500—1,999 » .........

512.6 7

555.48

596.3 9

590.5 7

557.36

562.29

478.53

514.27

28

2,000 2,499 > .........

550.23

567.70

528.93

524.01

576.87

598.92

487.23

586.01

29

2,500-2,999 » .........

658.no

863.89

396.4 7

375.42

422.33

455.5 7

276.50

444.35

30

Summa

442.23

433.28

338.4 7

364.4 6

228.0 9

308.9 7

371.27

470.01

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij-.ts proposition Nr 96.

43

Bil. 2.

i förslagets § 2, samt avdragens medelbelopp inom olika inkomstgrupper.

Hällaryd

Östra

Nöbbelöv

1

Färlöv

Kise-

berga

Skab er- sjö

Norra

Skräv-

linge

Teckoma-

torps

muniei-

palssmh.

Eslöv

Kolfstorp

Mollö-

sund

Undenäs

|

Lid-

köping

233

78

159

156

75

49

30

143

13

13

168

302

1

18

34

45

59

7

42

36

295

6

17

77

466

22

9

17

3

25

23

188

1

25

29

219

3

2

8

7

2

10

9

70

- |

34

5

93

4

6

7

—

1

1

26

- 1

15

2

33

5

259

148

218

246

87

127

99

722

21

104

281

1,113

6

! 163

37

120

104

65

30

14

54

7

9

107

170

7

i 14

21

37

45

3

27

21

204

5

ii

47

325

8

2

12

9

ii

_

13

11

146

1

19

20

150

9

1

4

3

6

1

5

4

45

—

26

1

58

10

3

4

—

i

1

13

1

11

1

24

11

180

77

169

170

69

76

51

462

14

76

176

727

12!

37.07

90.50

30.26

59.00

52.46

90.09

94.89

125.10

63.09

74.46

67.9 2

126.4 9

13

146.33

187.38

186.40

158.88

174.17

177.80

182.02

179.24

167.90

161.71

165.23

167.74

14

276.0 7

316.3 8

281.il

298.71

267.6 7

307.0 4

306.80

300.83

192.00

302.04

281.68

293.68

15

203.50

217.66

222.4 0

225.14

242.50

214.74

214.71

216.84

—

219.29

223.6 2

228.8 9

16

260.58

258.0 0

—

279.00

279.00

268.80

266.00

265.4 o

271.35

295.71

17

52.04

160.10

73.13

109.91

74.0d

173.10

188.56

207.05

108.84

218.3 2

120.8 7

181.25

18

47.2 0

106.98

31.52

63.38

57.51

89.20

88.7 4

124.31

54.96

112.67

68.03

92.63

19

236.8 4

286.14

261.2 2

259.9 3

166.0 7

255.96

249.26

276.86

275.00

319.36

270.3 9

256.78

20

199.00

291.84

300.44

234.18

—

274.36

281.97

319.01

192.00

358.58

312.21

308.4 0

21

303.00

500.03

557.0 0

425.9 2

440. oo

484.71

444.64

469.50

—

479.88

537.50

498.68

22

218 05

—

291.75

—

279.oo

279.00

236.17

266.50

307.73

293 eo

278.03

2 3

63.98

209.3 9

105.4 6

147.86

67.80

208.6 4

228.16

289.9 7

158.41

357.92

152.63

249.05

24

69.84

141.24

54.0 5

101.25

102.30

144.71

136.8 0

172.04

92.68

152.46

111.25

145.58

25

330.8»

364.il

381.18

357.14

245.60

342.8 4

327.48

370.70

397.0 7

231.93

330.2 7

346.83

2 6

343.0 0

475.57

581.56

482.59

267.60

449.69

441.65

548.5 7

384.00

574.56

496.99

504.9 2

2 7

355.oo

467.68

556.60

590.21

462.50

457.10

412.33

518.70

—

586.26

291.12

539.9 0

2 8

369.61

—

424.71

—

558.00

5o8.oo

386.8 9

532.00

491.07

418.65

497.91

29

96.4 7

269.01

154.88

212.0 9

127.81

297.96

306.09

| 392.60

214.44

ce

er

oo

216.46

208.0 4

SO

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:t$ proposition Nr 96.

Tab. 2 (forts.). Antal skattskyldiga, som fått avdrag i enlighet med bestämmelserna

Taxerad inkomst av

kapital och arbete

1

| Tidaholm

Boda

Värmlands

län

Kristine-

hamn

Hammar

Ljusnars-

berg

Väster-

lövsta

Heby

municipal

samhälle

Arboga

Antal skattskyldiga, som fått avdrag enligt § 2 mom. 1.

1

999 kr. och därunder...

155

I 33

272

244

304

275

65

213

2

1,000—1,499 kr.............

297

12

520

30Q

480

117

54

274

3

1,500-1,999 » ............

153

3

331

34

419

29

16

175

4

2,000—2,499 » ............

40

i

136

9

107

3

2

40

5

2,500—2,999 » ...........

12

—

61

1

45

1

1

31

6

Summa

657

| 49

1,320

1 597

1,355

425

138

733

Därav avdrag jämväl enligt § 2

mom. 2.

7

999 kr. och därunder...

90

12

106

155

177

149

38

89

8

1,000—1,499 kr.............

203

5

320

236

333

79

32

175

9

1,500—1,999 » ............

115

242

23

323

23

13

117

10

2,000—2,499 » ............

25

—

101

4

91

1

_

33

11

2,500—2,999 » ............

9

-

43

—

35

—

—

18

12

Summa

442

17

812

418

959

251

83

432

Avdragsbelopp i kr. i

medeltal per avdragsberättigad enligt § 2 mom. 1.

13

999 kr. och därunder...

92.02

60.8 4

112.22

88.88

83.5 7

52.3 4

76.18

94.4 2

14

1,000—1,499 kr.............

177.87

192.3 7

177.60

158.6 0

178.30

150.08

155.80

171.04

15

1,500—1,999 » ............

284.2 2

283.6 6

302.9 2

294.0 5

297.9 5

270.0 2

279.8 3

294.10

16

2,000—2,499 » ............

226.76

205.7 0

218.54

214.22

213.60

187.60

200. oo

220.25

17

2,500—2,999 » ............

275 68

—

271.16

263.00

266.07

275.00

275.00

267.95

18

Summa

187.15

109.6 5

204.09

138.83

199.75

95.68

134.18

184.94

Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad enligt § 2 mom. 2.

19

999 kr. och därunder...

76.74

71.02

113.16

88.16

80.44

45.81

63.84

88.63

20

1,000—1,499 kr...........

277.7 2

290.08

285.4 5

269.80

264.41

225.26

207.06

258.6 2

21

1,500—1,999 » ............

311.88

—

317.95

294.40

322.53

303.9 7

294.36

310.54

2 2

2,000-2,499 » .........

266.94

—

462.24

469.75

462.26

325.60

_

472.20

23

2,500—2,999 » ............

233.0 9

—

281.40

—

265.09

—

—

549.31

24

Summa

244.16

135.45

294.4 2

205.71

268.94

127.2 4

155.16

266.09

Avdragsbelopp i kr. i medeltal per avdragsberättigad

enligt § 2.

25

999 kr. och därunder .

136.58

86.6 7

156.3 2

144.89 i

130.40

77.16

113.50

131.45

26

1,000—1,499 kr.............

367.6 9

313.23

353.26

367.6 7

361 93

302.18

278.50

336.22

27

1,500—1,999 v ............

518.64

283.6 7

535.38

499.09 !

546.59

511.10

519.00

501.71

28

2,000-2,499 » ............

393.60

205.70

561.8 2

423.00

606.74

296.12

200. oo

609.8 2

29

2,500—2,999 » ...........

450.50

—

469.5 2

263.00

472.24

275.00

275.00

58*1.91

so

Summa

351.41 i

156.64

385.21

282.8 7 |

390.08

170.73

227.50 |

341.76

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

i förslagets § 2, samt avdragens medelbelopp inom olika inkomstgrupper.

Avesta

Boda

Koppar- bergs län

Hede-

mora

Söder-

hamn

Borgsjö

Alby

manici-

pat-

samhälle

Själevad

Nord- in äling

Bnreå

Kåneå

Karl

Gustav

Piteå

89

103

115

304

373

37

205

350

170

499

64

135

1

252

14

147

679

162

41

218

151

153

78

28

74

2

340

4

70

445

213

115

200

57

80

35

28

40

3

121

2

26

98

86

54

35

18

15

11

18

29

4

24

—

10

60

15

2

9

8

3

5

2

12

5

826

123

368

1,586

849

249

667

584

421

628

140

290

6

31

72

50

149

188

23

134

173

103

409

48

89

7

166

12

107

421

72

21

155

95

131

63

21

60

8

253

4

52

329

139

76

161

43

70

28

24

29

9

96

2

14

68

60

40

22

13

14

10

17

19

10

15

—

7

32

7

2

7

4

2

2

1

8

11

561

90

230

999

466

162

479

328

320

512

in

205

12

108.82

59.66

77.73

100.25

66.94

82.70

73.62

54.2 5

71.49

42.41

34.69

69.33

13

187.7 7

172.90

171.56

177.40

171.31

175.12

164.7 4

165,2 2

163.20

143.6 7

150.61

152.41

14

310.0 2

305.05

307.3 6

285.9 2

3 13.96

323.74

280.80

290.91

273.9 5

265.49

268.7 9

271.90

15

1 214.64

203 3 5

222.94

214.9 2

217.64

221.09

215.46

218.39

228.20

215.73

208.2 2

209.oo

16

265.2.4

—

272.6 8

257.83

269.80

252.00

261 33

269.7 5

264.00

277.40

270.50

271.92

17

235.7 7

82.8 7

174.45

198.42

167.68

240.61

175.6 2

114.05

150.2 5

72.3 2

130.3 7

140.8 2

18

109.17

56.8 2

77.98

100.49

64.26

91.04

76.23

50.68

86.7 0

48.51

37.0 4

82.20

19

283.50

299.38

257.1 2

278.68

268.9 4

287.0 5

275.00

286.28

301.06

273.3 7

279.83

236.7 8

20

330.01

337.13

326.tj o

300.74

358.68

382.7 8

324.2 5

204.81

331.01

326.50

308.0 8

318.48

21

481.0 2

558.88

434.25

483.51

538.2 7

563.16

496.93

503.85

540.21

514.80

573.06

525.63

2 2

27)8.88

—

254.4 6

233.18

267.6 4

251.50

273.21

172.25

196.50

421.50

388.50

321.25

23

328.14

112.76

244.9»

271.85

247.79

371.87

246.13

177.30

248.43

101.95

226.84

211.30

24

146.8 5

99.38

112.42

149.50

99.38

139.80

123.4 5

79.3 0

124.02

82.17

62.4 7

123.58

25

374.5 2

429.61

358.7 2

350.18

290.84

322.15

360.8 6

345.83

420.9 7

364.4 r>

360.4 8

344.39

26

555.69

642.18

549.0 8

508.2 7

548.0 4

576.70

541.81

553.21

563.59

526.6 9

532.86

502.8 0

27

596.9 9

761.73

456.7 7

550.4 2

593.17

638.2 5

527.81

582.28

732.40

683.73

749.44

553.3 8

28

427.03

—

450.80

382.17

394.70

503 so

473.83

355.88

395.8 8

445.0 0

464.7 5

486.08

29

458.6 4

165.88

327.56

369.66

303.6 9

482.6 5

352.2 7

213.68

339.08

155.44

310.22

290.19

30

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96,

Tab. 4. Beräkning rörande verkningarna i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatt

förslag om särskilt avdrag vid 1919 års taxering m. m. under förut
-

1

*

3

4

Antal

taxerade

Taxerat

1

Faktiskt av- |

Inkomstgrupper

belopp,

dragsbelopp !

kr.

kr.

Landsbygd (som varit föremål för utredning)

1

T. o. m. 900 kr......................................................................

26,977

19,316,800

3,395,300

2

1,000—1,100 » .....................................................................

13,649

14,171,700

2,388,900

3

1,200—,1400 » ....................................................................

12,657

7,735

4,863

4,249

16,199,500

12,211,400

9,240,700

9,613,900

2,830,350

1,847,050

949,350

713,100

4

5

6

1,500—1,700 » ....................................................................

1,800—2.000 » .....................................................................

2,100—2,500 » ....................................................................

7

2,600— 3,000 » ...................................................................

2,579

7,240,700

359.200

8

Summa för —3,000 kr.

72,709

87,994,700

12,483,250

9

10

11

3.100— 8,600 kr......................................................................

3,700—4,000 > ....................................................................

4.100— 4,500 » ....................................................................

1,929

| 1,803

6,443,400

7,334,800

231,100

210,050

12

4*600—5,900 * » ....................................................................

1,486

7,701,600

157,000

13

Summa för 3,100—5,900 kr.

5,218

21,479,800

598,150 j

14

Under 6,000 kr.: föreningar, utländska undersåtar m. fl.............

342

584,000

_

6,000 kr...... .................................................

99

594,000

47,015,700

2) 500 i

- |

16

6,100 kr. och däröver ............................................................

2,636

17

Summa för landsbygden

81,004

157,668,200

13,081,900- i

Städer (som varit föremål för utredning)

18

T. o. m. 900 kr......................................................................

13,183

10,756,900

3,696,950 j

19

20

1,000—1,100 » .....................................................................

1,200—1,400 » .....................................................................

11,605

13,244

12.113.900

17.135.900

3,693,000

4,800,600

21

1,500—1,700 » .....................................................................

11,060

17,569,300

4,806,200

22

1,800—2,000 » ....................................................................

6,880

13,018,500

2,751,150

23

2,100—2,500 » .....................................................................

6,300

14.269,500

2,251.110

24

2,600-3,000 » .....................................................................

3,313

9,218,200

1,135,600

25

Summa för —3,000 kr.

b5,585

94,082,200

23,134,610

26

27

28

29

3.100— 3,600 kr......................................................................

3,700-4.000 » .....................................................................

4.100- 4,500 » .....................................................................

4,600—5,900 » .....................................................................

2,247

| 2,061

2,199

7,469,900

8,354,200

11,439,500

103,320

97,500

96,600

30

Summa för 3,100—5,900 kr.

6,507

27,263,600

297,420

31

Under 6,000 kr.: föreningar, utländska undersåtar m. fl.............

1,828

3,123,400

_

32

140

840,600

190,123,900

*) 4,100

33

6,100 kr. och däröver ............................................................

6,783

34

Summa för städerna

80,843

315,433,100

23,436,130

35

Summa för landsbygd och städer

161,847

473,101,300

36,518,030

*) Beräknade tal; avse såväl ordinarie barnavdrag enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt § 19

8) Såsom framgår av en jämförelse mellan avdragsbelopp och antal barn, »för vilka avdrag ägt rum», har

är berättigad till barnavdrag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

47

Bil. 3.

för enskilda personer och med dem likställda av bestämmelserna i § 3 av författningssättning

att desamma tillämpats vid 1917 års inkomstskattetaxering.

5

6

7

«

» 1

10

77

12

Avdrag enligt förslagets § 3

Uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt

Därav

Antal barn

barnavdrag,x)

kr.

lör vilka av- drag ägt rum

Horn. 1

kr.

Mom. 2

kr.

Samma

kr.

Faktiskt

belopp,

kr.

Enligt för- slaget § 3,

kr.

Procentisk

minskning

2,831,249

23,024

10,790,800

6,907,200

17,698,000

63,686.00

4,219.00

93.3 8

1

1,959,497

15,351

5,459,600

4,605,300

10,064,900

70,263.60

22,064.38

68.60

2

2,299,006

16 301

5,062,800

4,890,300

9,953,100

106,952.80

45,720.4 5

57.25

3

1,466,054

10,386

3,094,000

3,115,800

6,209,800

103,643.50

56,206.04

45.7 7

4

758,068

6,119

1,945,200

1,835,700

3,780,900

99,496.20

63,222.22

36.46

5

598,695

5,415

1,699,600

1,624,500

3,324,100

124,611.20

86,455.53

30.6 2

6

293,310

2,997

1,031,600

899,100

1.930.700

110,104,oo

83,905,76

23.7 9

7

10,205,879

79,593

29,083,600

23,877,900

52,961,500

678,757.30

361,793.38

46.70

8

231,100

2,286

385,800

685,800

1,071,600

111,821.40

96,692.40

13-53

9

210,0501

992

993

360,6001

297,600)

198,600/

856,800

142,711.00

129,560.00

9.22

10

11

157,000

1,562

297,200

312,400

609,600

165,981.20

156,024.oo

6.oo

12

598,150

5,833

1,043,600

1,494,400

2,538,0U0

420,513.60

382,276.40

9.09

13

_

_

13,140.00

13,140.00

_

14

J) 500

*) 36

—

7,200

7,200

13,353.7 5

13,203.00

1.13

15

—

—

—

—

—

1,703,985.80

1,703,985.80

—

16

10,804,529

85,462

30,127,200

25,379,500

55,506,700

2,829,750.45

2,474,398.58

12.56

17

1,248,680

3,187

5,273,200

956,100

6,229,300

28,239.80

8,317.82

70-55

IS

1,322,310

3,508

4,642,000

1,052,400

5,694,400

50,525.40

24,292.86

51.92

19

1,928.623

5,701

5,297,600

1,710,300

7,007,900

98,682.4 0

58,048.18

41.18

20

2,321,901

6,657

4,424,000

1,997,100

6,421,100

127,454.00

86,639.ot

32.0 2

21

1,570,372

4,317

2,752,000

1.295.100

4,047,100

123,208.20

93,487.46

24.12

22

1,392,086

4,008

2,520,000

1,202,400

3,722,400

168,257.46

135,633.06

19.39

23

698,657

1.799

1,325,200

539,700

1,864,900

129,321.60

110,661.71

14.43

24

10,482,629

29,177

26,234,000

8,753,100

34,987,100

725,688.86

517,079.60

28.7 5

2 5

103,320

1,002

449,400

300,600

750,000

132,598.4 4

120,966.20

8.7 7

26

97,500 {

96,600

487)

487)

964

412,200 [

439,800

146,100)

97.400/

655,700

165,134.00

153,970.00

6.7 6

27

28

193,800

633,600

249,543.80

237,729.» o

4.78

2 9

297,420

2,940

1,301,400

737,900

2,039,300

547,276.2 4

512,666.00

6.32

30

_

_

102.737.2 5

102,737.25

—

P1

O

o

i-H

'') 57

—

11,400

11,400

18,841.00

18,643.50

1.05

3 2

—

—

—

—

—

7,808,830.60

7,808,830.60

—

3 3

10,784,149

32,174

27,535,400

9,502,400

37,037,800

9,203,373.95

8,959,956.0 5

2.64

34

21,588,678

117,636

57,662,600

34,881,900

92,544,500

12,033,124 40

11,434,355.68

4.08

35

inom. 2 som extra barnavdrag enligt förordningen den 30 mars 1917.

faktiskt inom inkomstgruppen 6,000 kr. avdrag ofta uteblivit, ehuru enligt iukomstskatteförordningen även denna grupp

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Bil. 4.

Tab. 3. Beräkning rörande verkningarna i avseende å den kommunala

beskattningen, om efterskänkning i enlighet med bestämmelserna i

förra delen av § 6 genomgående tillämpats vid 1917 års

bevillningstaxering.

Samhälle

Län

Beskatt-

ningsbar

inkomst

faktisk,

kr. x)

Om efie

förra del<

. gåenc

Beskatt-

ningsbar

inkomst,

kr.

rskänknin

in av § 6

e tillämp

Höjning

munal

Kr. per

100 kr.

inkomst

g enligt

genom- |

ats 2)

av kom- skatten

i X

Sundbybergs köping .....................

Stockholms

6,540,305

5,248,975

1.47

24.6 2

Älvkarleby socken ........................

Uppsala

8,052,673

6,203,940

1.37

29.85

Flens socken..............................

Södermanlands

1,517,097

1,200,944

1.05

26.25 |

Flens municipulsamhälle ............

»

1.113,897

869,105

1.77

28.10

Västra Vingåkers........................

»

3,211,723

2,812,190

0.75

14.2 9

Vingåkers mnnicipalsamhälle .........

»

1,158 243

1,042,755

0.71

11.0 1

Barnarps socken .........................

Jönköpings

1,077,583

734,654

2.81

46.68

Huskvarna stad ...........................

»

5,946.358

3,867,466

3.02

53.78

Hällaryds socken...........................

Blekinge

237,344

182,734

4.63

29.87

Östra Nöbbelövs socken..................

Kristianstads

789,759

677,325

0.53

16.56

Färlövs socken.............................

»

862,774

801,484

0.53

7.63

Riseberga socken...........................

»

719,961

601,161

1.74

19.7 7

Skuber.-jö socken................... ...

Malmöhus

191,473

164,008

0.97

16.72

Norra Skrävlinge socken ...............

»

827,170

712,823

0.6 4

10.00

Teckomatorps municipalsamhfille......

»

754,262

654,963

0.7 6

15.20

Eslövs stad ..........................

»

5,210,869

4,485,471

1.01

16.2 9

Rolfstorps socken......... ...............

Hallands

99,800

90,187

1.71

10.6 9

Mollösunds socken ........................

Göteb och Bohus

511,488

361,407

1.18

41.40

Undenäs socken ..........................

Skaraborgs

822,405

678,797

1.32

21.19

Lidköpings stad ...........................

6,116,966

5,734,176

0.3 4

6.60

Tidabolms siad..............................

»

4,126,370

3,579,846

0.98

15.19

Boda socken .................................

Värmlands

139,968

115,422

2.05

21.27

Kristinehamns stad ........................

8,901,970

7,524,490

1.17

18.31

Hammars socken ...........................

Örebro

1,562,461

1,200.292

2.29

30.13

Ljusnarsbergs socken .....................

»

8,089,443

6,669,8-3

1.06

21.3 7 j

Västerlövsta socken........................

Västmanlands

893,458

737,810

2.43

21.13

Heby municipalsamhälle..................

»

474,451

397,390

2.3 5

19.42 I

Arboga stad .................................

x>

3,285,358

2,605,844

1.93

26.08

Avesta köping ..............................

Kopparbergs

4,078.002

3,092,066

2.1 7

31.91 1

Boda socken .................................

245,270

206,016

1.76

19.01 1

Hedemora stad .............................

»

2,037,865

1,737,021

0.9 7

17.3 2 |

Söderhamns stad ...........................

Gävleborgs

8,760,030

7,209,390

1.94

21.56

Bergsjö socken..............................

V ästernorrl ands

•V 71,897

3,172,717

1.32

22.00

Alby mnnicipalsamhälle..................

»

2.429,010

2,129,130

0.88

14.06

Själevads socken...........................

»

2,959,894

2,474,084

1.41

19.58 1

Nordmalings socken.......................

Västerbottens

1,869,402

1,565,613

0.8 5

19.3 2 |

Bureå socken.................................

»

2,534,934

2,307,195

0.69

9.86 1

Råneå socken ..............................

Norrbottens

803,250

592,620

4.80

35.56 1

Karl Gustavs socken .....................

»

315,224

222,114

4.28

41.96

Piteå siad ....................................

»

1,353,300

1,118,390

1.46

21.01 [

*) Om barnavdrag enligt 1917 års förordning ej tillämpats.

-) Inklusive municipalskatt

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1919:65 Memorial, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av vissa ärenden anlitade biträden. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1919:55 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för inko s. 1 i texten
  3. BevU 1919:20 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående utskottets betänkande nr 19 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förord s. 1 i texten
  4. BevU 1919:19 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst samt s. 1 i texten