Sök i Ratio Lex

Angående livränta m. m. åt går dsågar en J. N. Gustafsson i Östersund och hans hustru

1920-02-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:121, Angående livränta m. m. åt går dsågar en J. N. Gustafsson i Östersund och hans hustru

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 121.

1

Pir 121.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta m. m.

åt går dsågar en J. N. Gustafsson i Östersund och hans

hustru; given Stockholms slott den 14 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att dels begravningshjälp å 240 kronor och dels årlig livränta

från och med den 1 oktober 1917 å 600 kronor må till observatorn Manne

Hoflings föräldrar gårdsägaren Isak Nikolaus Gustafsson i Östersund

och dennes hustru Anna Persson jämlikt bestämmelserna i lagen om

försäkring för olycksfall i arbete utgå av förslagsanslaget till statsverket

åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av

olycksfall i arbete.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920■ 1 samt. 101 käft. (Nr 121.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.i Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Lösören,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Observatorn vid det med statsmedel understödda meteorologiska

observatoriet i Pårtetjåkko, filosofie magistern Per Johan Emanuel Hofling

omkom under en snöstorm mellan den 25 och 27 september 1917,

då han var på väg från Pårek till observatoriet med proviant för sig

och sin'' assistent.

Hoflings fader, gårdsägaren Isak Nikolaus Gustafsson i stadsdelen

Odenslund i Östersund, har uti en den 9 november 1918 gjord framställning

hos Kungl. Maj: t anhållit om ersättning av statsmedel dels för

Hoflings av Gustafsson påkostade studier med tillhopa 11,994 kronor

60 öre, dels ock för två av Gustafsson företagna resor till Pårtefjällen

för forskning efter sonens lik med 1,245 kronor 50 öre samt därjämte

hemställt om statsbidrag med skäligt belopp för fortsättande av sistnämnda

efterforskning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts proposition Nr 121.

Vid ansökningen hava lögats dels ett av landshövdingen i Jämtlands

län Johan Widéu utfärdat intyg, att Gustafsson vore i behov av

ekonomisk hjälp särskilt med hänsyn till de uppoffringar, han fått gorå

för sin bemälde son både före och efter dennes bortgång, varför Gustafssons

ifrågavarande framställning på det varmaste tillstyrktes, dels ett

av landstingsmannen, f. d. ordföranden i Odenslunds municipalnämnd

O. V. Fladvad utfärdat intyg, att Gustafsson icke vore ägare till kapital

eller annan tillgång än en lägenhet i Östersund, dels ett taxeringsbevis,

enligt vilket lägenheten för år 1918 åsatts ett taxeringsvärde av 20,000

kronor, dels ock avskrift av vederbörande landsfiskals protokoll över

undersökning rörande Hoflings förolyckande.

Till följd av remiss hava ledamöterna av den enskilda vetenskapliga

kommission, som omhänderhaft do meteorologiska observationerna

å Pårtetjåkko, professorerna Nils Ekholm och Filip Åkerblom avgivit

utlåtande den 19 mars 1919 och därvid överlämnat särskilt yttrande av

den tredje ledamoten i kommissionen, professorn Axel Hamberg samt

av Hamberg gjorda anmärkningar till ovannämnda undersökningsprotokoll.

I sitt utlåtande har kommissionen, under förmälan att Hofling

med stor plikttrohet och skicklighet skött sin tjänst, tillstyrkt Gustafssons

framställning om ersättning för hans utgifter för sonen.

Professor Hamberg har i sitt yttrande föreslagit, att understöd av

statsmedel till ett belopp av 5,000 kronor i ett för allt måtte tilldelas

Gustafsson såsom ersättning för den förlust, denne åsamkats genom

borgensförbindelser för Hoflings skulder.

Efter remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet den 10

december 1919 och därvid överlämnat yttranden av länsstyrelsen i

Jämtlands län och magistraten i Östersund ävensom av stadsfiskalen i

nämnda stad verkställd utredning rörande Gustafssons personliga förhållanden

och ekonomiska ställning.

Länsstyrelsen och magistraten hava föreslagit, att gottgörelse måtte

beredas Gustafsson för utgifterna för efterforskande! av sonens kvarlevor

samt att ersättning med skäligt belopp för hans kostnader för

Hoflings studier måtte utgå i form av livränta och till beloppet bestämmas

i enlighet med grunderna till lagen den 17 juni 1916 om.försäkring

för olycksfall i arbete.

Stadsfiskalen har till sin utredning fogat ett åldersbetyg, utvisande

att Gustafsson är född den 11 februari 1858 och att hans hustru Anna

Persson är född den 10 juli 1856. Makarna hava två döttrar, den ena.

vilken är sjuklig, är lärarinna vid Tärna folkhögskola, och den andra

är anställd i affär i Östersund. Stadsfiskalen har vidare upplyst, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition Nr 121.

Gustafsson år 1918 sålt ett honom förut tillhörigt hemman i Odensala

socken och därvid erhållit kontant 11,000 kronor, som åtgått till betalning

av Hoflings skulder och andra med sonens förolyckande förenade

kostnader; att Gustafssons ovan omförmälda lägenhet i Odenslund är intecknad

för 16,000 kronor; att han dessutom äger ett utom stadsplanen

beläget obebyggt jordområde, vilket är taxerat till 7,000 kronor

och icke besvärat av några inteckningar samt utarrenderat för 65H

kronor per år, ävensom att Hofling vant livförsäkrad för 5,000 kronor,

vilket belopp utbetalts av vederbörande bolag. Makarna Gustafsson

kunna på grund av hög ålder och sjuklighet icke genom arbete förvärva

medel till sitt uppehälle.

Statskontoret bär i sitt utlåtande anfört följande:

»Statskontoret tillåter sig till eu början erinra, att Kungl. Maj:t vid några

föregående tillfällen av riksdagen utverkat pension åt personer, som icke varit

direkt statsanställda, men till vilkas avlöning bidrag utgått av statsmedel. Så till

exempel utverkades av 1915 års riksdag en pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 300 kronor årligen åt extra polismannen K. G. W. Särenholm, vilken

med bidrag till avlöningen av statsmedel varit anställd såsom biträde åt kronobetjäningen

vid upprätthållande av ordningen vid lastageplats^! Bergkvara ock

under tjänstutövning så misshandlats, att han blivit urståndsatt att tjänstgör*

såsom polisman. Vid sådant förhållande och då sökandens son omkommit under

anställning såsom observator vid det meteorologiska observatoriet å Pårtetjåkko,

till vilket understöd sedan många år tillbaka utgår av statsmedel, torde det icke

tå anses otänkbart, att statsverket skulle vilja lämna don omkomnes föräldrar någon

ersättning för de stora ekonomiska uppoffringar de otvivelaktigt haft för sonens

uppfostran och vetenskapliga studier; detta så mycket mer som sökandens ekonomiska

ställning avsevärt försvagats genom de utgifter han haft för sonen och han

icke torde hava någon hjälp på ålderdomen att vänta av sina återstående barn.

två döttrar.

En sådan ersättning av statsmedel torde dock icke böra erhålla formen av

kapitalutbetalning en gång för alla såsom sökanden tänkt sig utan borde väl fastmer,

i likhet med den av 1918 års riksdag medgivna ersättning för liknande

kostnader åt föräldrarna till den vid flygolycka omkomne löjtnanten J. G. ''förslöa,

erhålla formen av ett årligt understöd att utgå under sökandens och hans hustru*

återstående livstid.

I enlighet med i ärendet framställt förslag anser statskontoret, att det understöd,

som kan komma att av riksdagen utverkas, bör till beloppet bestämmas i

enlighet med föreskrifterna i lagen om försäkring för olycksfall i arbete; och tord#

understödet böra utgå från och med månaden näst efter olycksfallet, eller sålunda

från och med den 1 oktober 1917.

Beviljande av ersättning för de resor sökanden företagit för efterforskande

av sonens lik anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, då kostnaden för dessa

resor, som väl närmast torde hava föranletts av yppad svårighet att utfå den å

sonens liv tagna försäkringen, torde få anses gäldad av den sedermera utbekomna

försäkringssumman.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 121. ■>

Sedermera liar landshövdingen Widén med eget yttrande den 31

december 1919 till mig överlämnat en skrift i ärendet Irån Gustafsson,

i vilken skrift denne med anledning av statskontorets utlåtande framhållit,

att ett årligt understöd under hans och hans hustrus återstående

livstid skulle för honom ställa sig ofördelaktigare än om han finge ett

belopp en gång för alla, enär han genom sistnämnda form av ersättning

skulle kunna avbetala eu del av den i hans lägenhet intecknade gälden

och på så sätt stärka sin genom utgifterna för sonen försvagade ekonomiska

ställning, samt att han vidtagit sina resor till Pårtetjåkko för att

intressera vederbörande myndigheter och ortsbefolkningen för efterforskningar

efter Hoflings lik men icke för att skaffa bevis om dennes död

för utfående av livförsäkringssumman, enär denna summa utan villkor

om dylikt bevis utbetalats till Gustafsson redan före Gustafssons första

resa till Pårtejåkko.

Landshövdingen Widén liar i sitt yttrande vitsordat riktigheten av

Gustafssons uppgifter och hemställt, att denne måtte såsom statsunderstöd

tilldelas ett belopp eu gång för alla och att därvid måtte tagas

hänsyn till Gustafssons utgifter för efterforskningarna efter sonens

lik. Såsom stöd för denna hemställan har landshövding Widén anfört

följande:

»Gustafsson ägde för åtskilliga år sedan ett hemman i Odensala bredvid

Östersund. Skuldsättning å detsamma, som till en stor del lärer berott på hans

kostnader för sonens studier, föranledde honom att sälja det. Därvid förbehöll han

sig en del av hemmanet, som var belägen i Odenslunds dåvarande municipalsamhälle

och som delvis upptogs av en bostadslägenhet, som Gustafsson nu bebor och

till någon del har uthyrd. Sonens död grep fadern djupt, men än mera modern

och en dotter, vilka båda alltsedan varit sjukliga och tidvis måst bekostas läkarvård

och vistelse vid brunnsort för nervlidande. Fadern fick visserligen lyfta en

livförsäkring efter sonen enligt uppgift å 5,000 kronor; men denna åtgick och räckte

ej ens till att betala sonens skulder, för vilka fadern stod i ansvar; en del sådana

äro ännu obetalda och fadern har att utgöra räntor därå. A livförsäkringen har

premieinbetalningen för övrigt hela tiden utgjorts av fadern.

Med hänsyn till denna faderns ekonomiska ställning är det enligt min mening

lämpligaste sättet att verkligen hjälpa honom, att han får ett kontant belopp, som

kan användas till avbetalning å hans skulder, vilka till stor del uppkommit just för

sonen, samt därigenom sätta honom och hans hustru i tillfälle att mera bekymmerfritt

behålla gården och den bostad de där inneha.»

Vidare har riksförsäkringsanstalten den 22 januari 1920 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid fogat en från professor Hamberg införskaffad

utredning rörande Hoflings avlöningsförmåner, utvisande att dessa

under ett år, räknat tillbaka från tiden för förolvckandet, utgjort 2,563

kronor 25 öre.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

I sitt utlåtande tiar riksförsäkringsanstalten anfört följande:

»Riksförsäkringsanstalten anser sig böra yttra sig endast beträffande arteu

och storleken av den ersättning, som skulle hava utgått uti förevarande fall, för

såvitt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit därå

tillämplig.

Jämlikt 7 § i anförda lag, vilken trätt i kraft den 1 januari 1918, skall, då

inträffat olycksfall medfört den skadades död, i ersättning utgå begravningshjälp

med i regel en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, varjämte den avlidnes

föräldrar äga att, därest de varit av dennes arbete huvudsakligen beroende och

annan till livränta berättigad ej finnes, gemensamt komma i åtnjutande av dylik

ränta å ett årligt belopp motsvarande en fjärdedel av nämnda arbetsförtjänst.

Enligt 9 § i lagen, sådan nämnda paragraf ursprungligen lydde, utgör den

årliga arbetsförtjänst, som i 7 § omförmäles, i regel hela den avlöning, som den

skadade under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet, åtnjutit av arbetsgivaren i

den verksamhet, i vilken olycksfallet inträffat, dock att, därest den sålunda bestämda

arbetsförtjänsten skulle överstiga 1,800 kronor, det överskjutande beloppet

icke tages i beräkning. Genom lag den 19 juni 1919 om ändrad lydelse av vissa

paragrafer i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, vilken trätt i kraft den 1

januari 1920, har maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten blivit höjd till

2,400 kronor.

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten avgiva det utlåtandet att,

därest lagen om försäkring för olycksfall i arbete ägt tillämplighet å förevarande

fall, skulle i ersättning hava utgått begravningshjälp med 180 kronor eller, med

tillämpning av ovanberörda lag den 19 juni 1919, med 240 kronor, varjämte

Hoflings föräldrar, under förutsättning att de varit av dennes arbete huvudsakligen

beroende, skulle gemensamt kommit i åtnjutande av en årlig livränta å 450 kronor

eller, jämlikt nyssnämnda lag, å 600 kronor. Tillika får riksförsäkringsanstalten

meddela, att sagda livräntor, därest de skulle utgått från tiden för Hoflings död,

vid sagda tid skulle motsvarat ett kapitalvärde av respektive 6,480 kronor och

8,580 kronor.»

Jag torde först få erinra, att sedan under några år anslag under

åttonde huvudtiteln anvisats av riksdagen för fullföljande av professor

Axel Hambergs vetenskapliga imdersökningar av en del av Lule lappmarks

fjällområde, riksdagen för fortsättande av de med dessa undersökningar

sammanhängande meteorologiska observationerna å Pårtetjåkko

beviljat anslag under åttonde huvudtiteln för åren 1917 och 1918, varefter

under nionde huvudtiteln anslag anvisats till samma ändamål och

för observationernas bearbetande. Till följd av svårigheter att få obs er - vatorsplatsen besatt måste verksamheten nedläggas den 15 september

1918. Till dessa svårigheter torde Hoflings förolyckande bidragit.

Ifrågavarande observationer hava icke skett för statens räkning

utan genom en enskild kommission av tre vetenskapsmän, av vilka bemälde

Hälleberg haft den direkta ledningen av observator^ å Pårte
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 121.

tjåkko och arbetena därstädes. Någon statlig kontroll över anordningarna

vid observationsplatsen eller arbetena i övrigt har icke funnits.

Vid dessa förhållanden föreligger påtagligen i nu förevarande fall

lika litet någon skyldighet för statsverket att lämna understöd som vid

olyckshändelser i annan verksamhet, till vilken statsbidrag anvisats.

Att jag likväl finner mig böra tillstyrka, att dylikt understöd nu medgives,

beror på de särskilda förhållanden, som härvidlag föreligga. Observatoriet

å Pårtetjåkko är beläget 1,830 meter över havet, 3 mil norr om

Kvikkjokk och 1 V4 mil från den 1,130 meter lägre belägna proviantstationen

Pårek. Personalen å observatoriet utgjordes av Hofling och

en assistent. Såsom hantlangare tjänstgjorde en person från Kvikkjokk,

vilken skulle ett par gånger i veckan ditföra proviant och andra

förnödenheter. Denne slutade härmed i mitten av september 1917 och

någon ny kunde ej genast anskaffas, varför de bägge unga vetenskapsmännen

voro hänvisade till sig själva. Då provianten började taga slut,

begav sig Hofling den 22 september i väg till Pårek och kom också

dit dagen därpå, men då han den 25 skulle återvända med de hämtade

förråden om 12 å 15 kilograms tyngd, dukade han under för en våldsam

snöstorm. Hans krafter voro vid tillfället nedsatta genom sjukdom.

Oaktat efterforskningar igångsattes, så snart hans försvinnande konstaterats,

ledde de ej till något resultat till följd av de förändringar

i naturen, som uppkommit genom stormen och nyfallen snö.

Hofling har alltså omkommit under omständigheter, direkt förbundna

med uppfyllandet av den vetenskapliga verksamhet han åtagit

sig i denna avlägsna fjälltrakt.

Under dessa förhållanden och då handlingarna utvisa, att Hoflings

fader genom de för hans förhållanden betydande belopp han utgivit för

sonens utbildning och genom inlösandet av sonens skulder, för vilka

han varit i borgen, samt genom andra av sonens förolyckande orsakade

utgifter råkat i en ekonomisk belägenhet, som med särskild hänsyn till

hans och hans hustrus ålder torde få anses vara ganska bekymmersam,

anser jag visst statsunderstöd böra beredas honom.

Att lämna detta understöd i form av ett kapital på en gång kan

jag icke tillstyrka, utan anser det böra utgå i anslutning till bestämmelserna

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete i form av livränta

till Hoflings föräldrar jämte begravningshjälp. I avseende å beloppen

finner jag mig böra förorda, att de bestämmas till de högre belopp,

som grunda sig på lagen den 19 juni 1919, och som riksförsäkringsanstalten

angivit.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att dels begravningshjälp å 240 kronor och dels årlig livränta från

och med den 1 oktober 1917 å 600 kronor må till observatorn Mann«

Hoflings föräldrar gårdsägaren Isak Nikolaus Gustafsson i Östersund och

dennes hustru Anna Persson jämlikt bestämmelserna i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete utgå av förslagsanslaget till statsverket

åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall

i arbete.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet avlåtas

till riksdagen av den lydelse, bil. — vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, 1SAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1990.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:296 Skrivelse till Konungen angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 1 i texten
  2. BU 1920:26 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiv s. 1 i texten