Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring åt f. d. löjtnanten K. W. H. Witte

1920-02-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:143, Angående pensionsförbättring åt f. d. löjtnanten K. W. H. Witte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition AV 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

åt f. d. löjtnanten K. W. H. Witte; given

Stockholms slott den 27 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att f. d. löjtnanten av första klassen vid Vaxholms grenadjärregemente

Karl Wilhelm Hugo Witte må från och med den 1 augusti 1919

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av

735 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i

kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 119 höft. (Nr 143.)

711 SO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 143.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,\

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima

riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel

för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

Enligt de av riksdagen godkända, genom kungl. kungörelse den 20

augusti 1919 (Svensk författningssamling nr 538) fastställda grunderna

för ifrågavarande pensionsförbättring tillkommer dylik förmån endast

den, som vid avgång efter'' uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl

pension som fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig

löneförbättring enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända

grunder. Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14

februari 1919 avgivna betänkande med förslag i ämnet, som låg till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 143. 3

grund för nyssnämnda proposition, framhöllo emellertid de sakkunniga,

att därest fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinneliavare,

som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av

skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befunnes för framtiden oförmögen

till tjänstgöring och på grund härav måste före uppnådd pensionsålder

avgå med viss pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas

riksdagens prövning.

Enligt punkten 8 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och

underbefäl med vederlikar, sådan nämnda punkt lyder enligt kungörelsen

den 17 september 1914, är löntagare, som icke uppnått den för rätt till

fyllnadspension i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som,

efter att under tre på varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet

eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till

tjänstgöring oförmögen, skyldig att från tjänsten avgå mot åtnjutande

av pension av statsmedel till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension

i den tjänst han innehar.

Med tillämpning av dessa bestämmelser beviljades löjtnanten av

första klassen vid Vaxholms grenadjärregemente Karl Wilhelm Hugo

Witte genom kungl. brev den 16 juli 1919 avsked från innehavande

beställning med 1,200 kronor pension från allmänna indragningsstaten

från och med den 1 augusti 1919.

Uti en den 8 september 1919 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd

skrift har Witte anhållit att komma i åtnjutande av pensionsförbättring

med det belopp, 1,380 kronor, som i förenämnda kungörelse den 20

augusti 1919 fastställts för löjtnant av första klassen med minst nio

års tjänstetid i graden.

I häröver den 17 september 1919 avgivet utlåtande har direktionen

över arméns pensionskassa meddelat, att Witte vid avskedet innehade

•en levnadsålder av 39 år 9 månader 17 dagar och en tjänstetid efter

tjugonde åldersåret av 19 år 1 månad 2 dagar, därav såsom underlöjtnant

4 år 6 månader 23 dagar, såsom löjtnant av andra klassen 5 år 7 månader

24 dagar och såsom löjtnant av första klassen 4 år 6 månader

15 dagar; och har direktionen för sin del tillstyrkt bifall till den av

Witte gjorda framställningen.

Statskontoret har uti den 7 oktober 1919 avgivet utlåtande i ärendet

anfört följande:

Ansökning

av f. d. löjtnanten
K.

W.H.Witte.

Yttrande av

direktionen

över arméns

pensionskassa.

Yttrande av

statskontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts Proposition Nr 14.3.

Enligt stadgande i § 4 av kungörelsen den 20 augusti 1919 angående

grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén tillkomma

sådan pensionsförbättring endast den, som avgått efter uppnådd åldersgräns.

Sökanden, som avgått i förtid till följd av sjukdom, vore alltså

icke berättigad till sådan pensionsförbättring. Han vore emellertid i åtnjutande

av pension från allmänna indragningsstaten till belopp av

1,200 kronor, motsvarande löjtnant av första klassen tillkommande pension

från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, och hade jämväl

åtnjutit tillfällig löneförbättring. Han syntes därför fylla övriga förutsättningar,

som i nämnda författning uppställts för erhållande av pensionsförbättring.

Här syntes därför föreligga ett sådant fall, som de

sakkunniga, vilkas betänkande legat till grund för propositionen nr

276/1919 angående nämnda pensionsförbättring, åsyftat, då de framhållit,

att bland de personalgrupper, som deras förslag avsåge, avgång från

tjänsten kunde förekomma under förhållanden, då de föreslagna villkoren

för erhållande av pensionsförbättring icke vore uppfyllda, men åtgärd

likväl ansåges påkallad för beredande av höjning i den för vederbörande

beställningshavare stadgade pensionen och att i sådant fall frågan

om pensionsförbättring borde göras till föremål för särskild framställning

till riksdagen.

På grund av vad sålunda förekommit ville det synas statskontoret,,

som om sådan åtgärd borde vidtagas för beredande av pensionsförbättring

åt sökanden.

Därest sökanden i allo uppfyllt villkoren för erhållande av pensionsförbättring,

skulle beloppet därav för honom, som vid början av år 1919

innehaft mer än 3 men mindre än 6 tjänstår såsom löjtnant av första

klassen, hava utgjort 780 kronor. Det högsta beloppet, som i pensionsförbättring

kunde tillkomma löjtnant av första klassen, vore bestämt till

1,380 kronor och tillkomme den, som innehade minst 9 tjänstår i den

beställning, från vilken avgång skedde. När det gällde pension för den,

som i likhet med sökanden på grund av sjukdom nödgats lämna tjänsten,

vore emellertid pensionsbeloppet oberoende av antalet tjänstår; och

ville det därför och med hänsyn till föreliggande bevekande omständigheter

synas, som om i detta fall pensionsförbättringen borde bestämmas

till sistnämnda belopp, 1,380 kronor, utan avseende å sökandens antal

tjänstår såsom löjtnant av första klassen. Statskontoret, som hölle före,

att pensionsförbättringen borde i likhet med pensionen utgå från allmänna

indragningsstaten, hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att sökanden finge från och med den 1 augusti 1919

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

KmhjI. Maj:ts Proposition Nr 143.

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring från allmänna

indragningsstaten till belopp av 1,380 kronor för år räknat.

Arméns och marinens avlöningssakkunniga hava därefter anmodats

yttra sig i ämnet samt med anledning härav i skrivelse den 4 februari

1920 anfört följande:

Då sökanden avgått före uppnådd pensionsålder, vore de i kungörelsen

den 20 augusti 1919 fastslagna allmänna grunderna för pensionsförbättring

för viss personal vid armén icke tillämpliga å honom. I sitt

den 14 februari 1919 avgivna betänkande och förslag rörande pensionsförbättring

för viss personal vid armén och marinen (jfr prop. 276/1919,

sid. 32) hade emellertid de sakkunniga uttalat, att därest fråga skulle

uppkomma om pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd

av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom,

vanförhet eller lyte befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring

och på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss

pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas riksdagens prövning.

Enligt de sakkunnigas mening förelåge här ett fall, då frågan om

pensionsförbättring borde göras till föremål för dylik prövning.

Beträffande statskontorets yttrande i ärendet tilläte sig de sakkunniga

anmärka, att därest sökanden hade i allo uppfyllt villkoren för

erhållande av pensionsförbättring, han varit berättigad att i sådant hänseende

tillgodoräkna sig minst 9 tjänstår — icke minst 3 men mindre

än 6 tjänstår, såsom statskontoret uttalat. På grund av stadgandet i

§ 1 mom. 2 i förenämnda kungörelse den 20 augusti 1919, jämfört med

bestämmelserna i § 1 mom. 2 och 3 i kungörelsen den 20 juni 1918

angående grunder för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919

för viss personal vid armén, hade nämligen även den tid, varunder Witte

varit löjtnant av andra klassen, ävensom viss del av den tid, han varit

underlöjtnant, bort tillgodoföras honom för erhållande av pensionsförbättring.

Vidkommande storleken av den pensionsförbättring, som borde tillkomma

sökanden, hade emellertid statskontoret med hänsyn till föreliggande

omständigheter ansett skäligt, att densamma bestämdes till 1,380

kronor eller det högsta belopp, som enligt kungörelsen den 20 augusti

1919 kunde utgå såsom pensionsförbättring till en löjtnant av första

klassen.

Jämväl direktionen över arméns pensionskassa hade tillstyrkt, att

sökanden måtte tillerkännas pensionsförbättring med ett belopp av 1,380

kronor årligen.

Yttrande av

arméns och

marinens

avlöningssakkunniga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 143.

De sakkunniga ansåge det likaledes med rättvisa och billighet överensstämmande,

att sökanden erhölle någon förbättring i den till honom

utgående pensionen. Däremot kunde de sakkunniga icke ansluta sig till

den av nyssnämnda myndigheter uttalade meningen i fråga om beloppet

av denna förbättring.

Enligt de sakkunnigas åsikt kunde man nämligen i detta sammanhang

icke bortse från det förhållandet, att den numera medgivna pensionsförbättringen

för arméns personal vore byggd på grunder, som i

det väsentliga anslöte sig till gällande lag om civila tjänstinnehavares

rätt till pension. Till följd därav syntes det ock vara nödvändigt att

vid handläggning av frågan om pensionsförbättring för personal vid

armén taga viss hänsyn till en del i den civila pensionslagen givna begränsningar

av pensionsrätten, vilka icke förekomme i de allmänna pensioneringsgrunderna

för personal vid armén. De sakkunniga tilläte sig

i detta avseende erinra om vad de sakkunniga i utlåtande den 17 november

1919 anfört i ett annat ärende, då de sakkunniga jämväl ansett

det nödvändigt att taga hänsyn till vissa bestämmelser i den civila pensionslagen,

nämligen angående f. d. löjtnanten vid Södermanlands regemente

N. J. A. Helledays ansökning om pensionsförbättring.

I den civila pensionslagen vore föreskrivet, att den, som icke uppnått

den för rätt till hel pension stadgade levnadsålder men som, efter

att under fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet

eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, funnes vara för framtiden till

tjänstgöring oförmögen, likväl skulle vara skyldig att från tjänsten avgå

mot erhållande av pension till avkortat belopp i förhållande till det

mindre antalet tjänstår, dock att pensionen icke finge understiga 75

procent av hel pension. Då sökanden vid sin avgång ur tjänst endast

kunnat räkna 19 tjänstår, skulle, därest eu motsvarande bestämmelse

varit å honom tillämplig, hans pension hava utgått med 75 procent av

den löjtnant med minst 9 tjänstår tillkommande sammanlagda pensionen,

2,580 kronor, eller med 1,935 kronor, vadan pensionsförbättringen

skulle hava utgjort (1,935 —1,200=) 735 kronor.

Åven om vissa billighetsskäl kunde anses tala för, att sökanden

bereddes pensionsförbättring med något högre belopp än sålunda angivits,

funne sig likväl de sakkunniga, på grund av vad ovan anförts och

med hänsyn till de konsekvenser, ett beslut i annan riktning skulle

komma att medföra i andra liknande fall, för sin del böra stanna vid

att förorda, att sökandens pensionsförbättring begränsades till nyssnämnda

belopp, 735 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. May.ts Proposition Nr 143.

7

De sakkunniga hemställde alltså, att framställning måtte göras hos

riksdagen om beviljande åt sökanden av pensionsförbättring till belopp

av 735 kronor, att från och med den 1 augusti 1919 utgå från allmänna

indragningsstaten.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, avsåg 1919 års riksdags

beslut om pensionsförbättring åt viss personal vid armén endast

sådan personal, som avgått ur tjänst efter uppnådd åldersgräns, under

det att frågan om beredande av dylik förmån åt befattningshavare, som

till följd av skada eller sjukdom måste avgå i förtid, lämnades öppen

för att framdeles regleras i varje särskilt fall. Då jag anser rättvisan

och billigheten kräva, att sökanden, som tillhör sistnämnda personalkategori,

kommer i åtnjutande av någon pensionsförbättring, finner jag

mig böra tillstyrka, att riksdagens medgivande härutinnan inhämtas.

I fråga om pensionsförbättringens belopp, rörande vilket direktionen

över arméns pensionskassa och statskontoret, å ena, samt avlöningssakkunniga,

å andra sidan, kommit till olika resultat, ansluter jag mig till

de sakkunnigas förslag, enär detta synes mig bäst överensstämma med

de principer, som ligga till grund för de av statsmakterna godkända allmänna

bestämmelserna angående pensionsförbättring för militär personal.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att f. d. löjtnanten av första klassen vid Vaxholms grenadjärregemente

Karl Wilhelm Hugo Witte må från och med den 1 augusti 1919

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av

735 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i

kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring

för viss personal vid armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Departements
chefen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1920:29 Bankoutskottets utlåtande Nr 29 s. 4 i texten