Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till förre distinktionskorpralen P. A. Carlsson i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1920-02-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:144, Angående ersättning till förre distinktionskorpralen P. A. Carlsson i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till förre distinktionskorpralen P. A. Carlsson i anledning

av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring;

given Stockholms slott den 27 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att till förre distinktionskorpralen vid Kronprinsens husarregemente

Per Albin Carlsson må — utan hinder därav, att framställning om ersättning

icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

föreskrivna tid — från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för

nämnda förordning kan anses berättigad.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 120 höft. (Nr 144—145.) 7x2 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.

Utdrag av protokollet över låntförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilsön, yttrade härefter:

»Uti §§ 1 och 12 av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

stadgas följande:

§ 1.

Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tiilkör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller bliver person, som nu nämnts, skadad

under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förox-dning

stadgade grunder.

Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande

skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts Proposition Nr 144.

§ 12.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,

från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti eu den 10 oktober 1918 dagtecknad, till Knngl. Maj:t ställd Afnsdikj^k

skrift har förre distinktionskorpralen vid Kronprinsens husarregemente tionskorpraPer

Albin Carlsson anhållit att utan hinder av förenämnda preskriptions- len p- Abestämmelse

komma i åtnjutande av ersättning i anledning av sjukdom,

lungtuberkulos, som han ådragit sig under militärtjänstgöring.

Riksförsäkringsanstalten har i häröver den 15 juli 1919 avgivet

utlåtande anfört följande:

I en till riksförsäkringsanstalten den 9 juli 1918 inkommen skrift

hade Carlsson gjort framställning om ersättnings tillerkännande för ovannämnda

sjukdom, i anledning varav riksförsäkringsanstalten från vederbörande

militärbefälhavare införskaffat utredning i ärendet. Av denna

hade inhämtats, bland annat, att Carlsson börjat sin tjänstgöring vid

regementet den 1 november 1907, samt att han den 31 oktober 1911

på grund av berörda sjukdom erhållit avsked från regementet.

Enligt 12 § av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

skulle, därest framställning om ersättning i anledning av skada ej gjordes

inom två år, efter det skadan yppats, rätten till ersättning vara

förverkad. Med tillämpning av detta stadgande hade riksförsäkringsanstalten

genom beslut den 30 september 1918 förklarat, att ersättning

med stöd av bestämmelserna i förenämnda förordning icke kunde tillerkännas

Carlsson.

Med anledning av den nu gjorda framställningen hade riksförsäkringsanstalten

införskaffat ytterligare utredning i ärendet, och hade riksförsäkringsanstalten

av densamma inhämtat, att Carlsson under tiden

från den 1 november 1909 till den 1 april 1911, då han konstaterats

lida av lungtuberkulos, varit kommenderad såsom remontryttare och i

övrigt varit i full tjänstgöring; att Carlsson under remontridningen såsom

skicklig ryttare oftast haft de mest svårridna hästarna; att han

därvid ibland i följd av de med ridningen förenade kroppsansträngningarna

blivit mycket svettig och därigenom utsatt för förkylning; även
-

Yttrande

av riksförsäkringsanstalten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Yttrande

av arméförvaltningens

civila departement

och

sjukvårdsstyrelse.

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 144.

som att det vintertiden understundom varit kallt i logementet, där Carlsson

haft sin sängplats invid fönstret.

Riksförsäkringsanstalten, som i ärendet inhämtat yttrande av den

hos anstalten anställde specialisten å lungsjukdomarnas område, hade

med stöd av den sålunda förebragta utredningen funnit, att Carlsson

ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana omständigheter, att därest

framställning om ersättning blivit gjord inom föreskriven tid, ersättningjämlikt

bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 kunnat tillerkännas

honom.

I detta sammanhang tilläte sig riksförsäkringsanstalten därjämte

att erinra om det av riksförsäkringsanstalten under mars månad 1919

avgiva förslaget till ny lag om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Berörda lagförslag innehölle i 16 §

den föreskrift, att rätt till ersättning enligt den föreslagna lagen vore

förverkad, därest icke inom en tid av tre år från det tjänstgöringen

eller anställningen upphört viss underrättelse, anmälan eller anhållan

om ersättning blivit gjord.

Då i förevarande fall rätten till ersättning skulle hava varit förverkad,

även om nämnda förslag varåt lag, ansåge riksförsäkringsanstalten,

om det än med avseende å i ärendet förekomma omständigheter

hade varit önskligt, att något understöd kunnat tillerkännas eller utverkas

åt Carlsson, sig icke kunna förorda bifall till dennes framställning.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde riksförsäkringsanstalten,

att den gjorda ansökningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd föranleda.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som

härefter anmodats yttra sig i ärendet, hava uti den 30 december 1919

avgivet utlåtande anfört följande:

Ehuru Carlsson på grund av förenämnda uraktlåtenhet att inom

föreskriven tid göra framställning om ersättning för sjukdomen — en

uraktlåtenhet, som uteslutande torde få tillskrivas Carlssons okunnighet

om gällande föreskrifter härutinnan — ej vore författningsenligt berättigad

till sådan ersättning, funne sig likväl departementet och styrelsen,

med hänsyn såväl därtill, att det måste anses till fullo styrkt, att Carlsson

under militärtjänstgöringen ådragit sig ifrågavarande sjukdom, som

ock därtill att Carlsson alltsedan sitt insjuknande varit invalid och ej

hade annan inkomst än den han, i den mån hans hälsotillstånd det tillläte,

kunde förskaffa sig genom tillfälligt arbete, böra såsom sin åsikt

uttala, att ersättning av statsmedel i anledning av sjukdomen enligt gran
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 144. 5

derna i förordningen den 18 juni 1909 borde oaktat förenämnda uraktlåtenhet

tillerkännas honom. Såsom stöd för denna åsikt torde jämväl

kunna åberopas den omständigheten, att i lagen om försäkring för

olycksfall i arbete den 17 juni 1916 ej intagits någon bestämmelse om

viss tids preskription av rätten till ersättning, motsvarande de föreskrifter

av sådan art, som lämnats i lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och i förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Departementet och styrelsen ville i detta sammanhang erinra om

att ersättning enligt förenämnda förordning den 18 juni 1909 skulle

utgå från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond. Då avvikelse

från bestämmelserna i sagda av Kungl. Maj:t med riksdagen givna förordning

icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande, syntes, i

händelse av gillande utav departementets och sjukvårdsstyrelsens förut

uttalade åsikt, proposition böra framläggas för riksdagen om medgivande

att — utan hinder därav att framställning om ersättning icke

gjorts inom två år efter det sjukdomen konstaterades — till Carlsson

från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetala den ersättning

för den ådragna skadan, vartill riksförsäkringsanstalten kunde anse

honom jämlikt förut angivna grunder berättigad.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten

funnit sig icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen på

den grund, att sökandens rätt till ersättning skulle hava varit förverkad

även med tillämpning av den preskriptionsbestämmelse, som förekommer

i det av riksförsäkringsanstalten avgivna, på prövning ännu beroende

förslaget till ny lagstiftning i ämnet. Av motiveringen till detta lagförslag

inhämtas, att intagande}; i detsamma av ifrågavarande preskriptionsbestämmelse

huvudsakligen föranletts därav, att då ersättningsanspråk

i anledning av sjukdom framställes jämförelsevis lång tid efter

militärtjänstgöringen, väsentliga svårigheter förefinnas att bedöma, dels

huruvida sjukdomen kan stå i sådant kausalsammanhang med militärtjänstgöringen,

att ersättning enligt lagen över huvud taget bör utgå,

dels ock om och i vad mån den under militärtjänstgöringen ådragna sjukdomen

verkligen kan hava förorsakat de funktionsrubbningar, som vid

tiden för ersättningsanspråkets framställande förefinnas.

Emellertid är att märka, att i nu förevarande fall ingen tvekan synes

råda i fråga om sökandens rätt till ersättning, därest framställning

gjorts inom föreskriven tid. Härtill kommer en annan omständighet. I

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:tf: Proposition Nr 144.

§ 19 av förenämnda lagförslag stadgas, att om sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall, yppas under militärtjänstgöring och densamma

kan antagas föranleda ersättning, varom här är fråga, skall anmälan

om sjukdomen till riksförsäkringsanstalten avgivas av vederbörande

militärläkare. Enär sökanden, enligt vad av handlingarna i ärendet inhämtas,

befann sig i militär tjänst vid den tidpunkt, då hans sjukdom

blev känd, skulle, därest vid nämnda tidpunkt ett stadgande av nyss

angivna innebörd varit gällande, det alltså hava ålegat myndighet att

genom vederbörlig anmälan föranstalta om att sökandens ersättningsanspråk

ej preskriberades.

På grund av vad sålunda anförts och då jag finner starka billig—

hetsskäl tala för ett bifall till förevarande framställning, får jag hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

att till förre distinktionskorpralen vid Kronprinsens husarregemente

Per Albin Carlsson må -—- utan hinder därav, att framställning om ersättning

icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

föreskrivna tid — från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för

nämnda förordning kan anses berättigad.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:299 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 2 i texten
  2. BU 1920:29 Bankoutskottets utlåtande Nr 29 s. 3 i texten