Angående ersättning till förre volontär en A. V. F. Larsson i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
1920-02-27 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:145, Angående ersättning till förre volontär en A. V. F. Larsson i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
Kung], Maj:ts Proposition Nr 145.
7
Nr 145.
Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till förre volontär en A. V. F. Larsson i anledning av
sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 27 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att till förre volontären vid Svea artilleriregemente Axel Valdemar
Fridius Larsson må — utan hinder därav, att framställning om ersättning
icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
föreskrivna tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för
nämnda förordning kan anses berättigad.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 145.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 februari 1920.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petbén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson, *•
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:
»Uti §§ 1 och 12 av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,,
stadgas följande:
§ 1.
Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller bliver person, som nu nämnts, skadad
under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förordning
stadgade grunder.
Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande
skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Muj:ts Proposition Nr 145.
§ 12.
Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,
från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
Med skrivelse den 30 juli 1918 överlämnade pensionsstyrelsen till
riksförsäkringsanstalten en från förre volontären vid Svea artilleriregemente
Axel Valdemar Fridius Larsson till styrelsen den 12 juni samma
år inkommen ansökan om understöd på grund av sjukdom, under hemställan,
att riksförsäkringsanstalten måtte pröva, huruvida Larsson vore
berättigad till ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Av ansökningshandlingarna och genom riksförsäkringsanstaltens försorg
sedermera i ärendet införskaffad ytterligare utredning inhämtade
riksförsäkringsanstalten, bland annat, att Larsson den 11 juli 1915 efter
förutgången läkarundersökning, varvid anmärkts, att han ägt spenslig
kroppsbyggnad, blivit antagen till volontär vid Svea artilleriregemente
och börjat sin tjänstgöring därstädes den 1 november samma år; att han
därefter sjukskrivits på grund av akut luftrörskatarr och den 14 påföljande
december avpolletterats till garnisonssjukhuset i Stockholm; att
han därstädes insjuknat jämväl i påssjuka, av vilken åkomma vid ifrågavarande
tid talrika fall förekommit bland regementets personal; att han,
efter att den 11 januari 1916 hava litskrivits från garnisonssjukhuset,
den 29 i samma månad ånyo blivit intagen därstädes, då för ledgångsreumatism;
att han, som för nämnda sjukdom vårdats å sjukhuset till
den 21 påföljande mars, därunder konstaterats lida av lungtuberkulos;
att han i anledning härav blivit genom regementets försorg intagen å
tuberkulossjukvårdsanstalt; samt att han den 14 april 1917 erhållit avsked
från sin anställning vid regementet på grund av sistnämnda
sjukdom.
Vederbörande regementsläkare anförde i avgivet utlåtande, att de
akuta sjukdomar, av vilka Larsson drabbats under sin militärtjänstgöring,
antagligen gjort honom disponerad för lungtuberkulos, samt att då på
grund av överbefolkning i kasernen till följd av mobilisering de hygieniska
förhållandena därstädes varit otillfredsställande, militärtjänstgöringen
torde hava bidragit till den sjukdom, varav han lede.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 120 höft. (Nr 144—145.) 712 20 2
Ansökan av
f. volontären
A. Y. F. Larsson.
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 145.
Riksförsäkringsanstaltens
beslut
den 23 oktober
1918.
Förnyad ansökan
av f.
volontären
Larsson.
Yttrande av
riksförsäkringsanstalten.
Genom beslut den 23 oktober 1918 förklarade riksförsäkringsanstalten,
att enär jämlikt 12 § av förenämnda förordning framställning
om ersättning skulle göras inom två år, efter det skadan yppats, vid
äventyr att rätten till ersättning eljest vore förverkad, samt Larsson, såvitt
visat blivit, icke inom sålunda föreskriven tid gjort dylik framställning,
riksförsäkringsanstalten jämlikt bestämmelserna i samma förordning
funnit någon ersättning icke kunna tillerkännas honom för nämnda
sjukdom.
Sedermera har Larsson uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit,
att han, som vore medellös och saknade anhöriga, vilka kunde
bestrida kostnaden för hans sjukvård och uppehälle, måtte komma i åtnjutande
av ersättning jämlikt grunderna för nyssnämnda förordning
den 18 juni 1909, oaktat framställning om sådan ersättning icke gjorts
inom två år från det sjukdomen yppats.
Uti häröver den 30 september 1919 avgivet utlåtande har riksförsäkringsanstalten
anfört följande:
I det förslag rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som av
riksförsäkringsanstalten med biträde av utsedda sakkunniga avgivits den
30 december 1918, hade förändring i de uti förenämnda förordning stadgade
preskriptionsbestämmelser vidtagits sålunda, att preskriptionstiden skulle,
i fråga om fast anställd, räknas tidigast från det anställningen upphört.
Vad anginge orsakssammanhanget mellan Larssons militärtjänstgöring
och den sjukdom, varav han lede, hade riksförsäkringsanstalten,
som i ärendet inhämtat yttrande från den hos anstalten anställde specialisten
å lungsjukdomarnas område, med stöd av utredningen i ärendet
funnit nämnda tjänstgöring skäligen kunna antagas hava till sjukdomen
bidragit.
På grund av vad sålunda anförts samt jämväl i ärendet i övrigt
förekommit, syntes det vara med billighet överensstämmande, att något
understöd från statsverket i allt fall bereddes Larsson.
I detta sammanhang ansåge sig riksförsäkringsanstalten böra meddela,
att därest Larssons anspråk på ersättning enligt meromnämnda
förordning icke varit preskriberat, Larsson skulle hava av riksförsäkringsanstalten
tillerkänts livränta å ett efter en invaliditetsgrad av 66 Va
procent till 300 kronor för år bestämt belopp att utgå, räknat från och
med den 15 april 1917. Tillika ville riksförsäkringsanstalten erinra därom,
att för så vitt livränta sålunda skulle hava av riksförsäkringsanstalten
11
Kung!. Muj.ts Proposition Nr 145.
beviljats Larsson, densamma skulle enligt kungörelserna den 28 juni
1918 och den 20 augusti 1919 angående höjning för år 1918 och år
1919 av ersättning, som utgår jämlikt anförda förordning, hava för ett
vart av nämnda år utgått med en förhöjning av 50 procent eller med
450 kronor.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som
den 30 december 1919 avgivit utlåtande i ärendet, hava därvid anfört,
att ehuru Larsson på grund av förenämnda uraktlåtenhet att inom föreskriven
tid göra framställning om ersättning för sjukdomen — en uraktlåtenhet,
som uteslutande torde få tillskrivas Larssons okunnighet om
gällande föreskrifter härutinnan — ej vore författningsenligt berättigad
till sådan ersättning, funne sig departementet och sjukvårdsstyrelsen, med
hänsyn jämväl till att Larsson, enligt vad framginge av från riksförsäkringsanstalten
införskaffade handlingar, allt fortfarande vore invalid och
i saknad av medel till sitt uppehälle, böra som sin åsikt uttala, att ersättning
av statsmedel i anledning av sjukdomen enligt grunderna i förordningen
den 18 juni 1909 torde böra tillerkännas honom. Såsom stöd
för denna åsikt torde jämväl kunna åberopas den omständigheten, att i
lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 ej intagits
någon bestämmelse om viss tids preskription av rätten till ersättning,
motsvarande de föreskrifter av sådan art, som lämnats i lagen den 5
juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete
och i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Departementet och styrelsen
ville i detta sammanhang erinra om att ersättning enligt förenämnda
förordning den 18 juni 1909 skulle utgå från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond. Då avvikelse från bestämmelserna i sagda
av Kungl. Maj:t med riksdagen givna förordning icke torde kunna ske
utan riksdagens medgivande, syntes, i händelse av gillande utav departementets
och sjukvårdsstyrelsens förut uttalade åsikt, proposition böra
framläggas för riksdagen om medgivande, att — utan hinder därav att
framställning om ersättning icke gjorts inom två år efter det sjukdomen
konstaterats — till Larsson från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
finge utbetalas den ersättning för den ådragna skadan, vartill
riksförsäkringsanstalten ansett honom jämlikt förut angivna grunder
berättigad.
Under åberopande av vad i ärendet sålunda förekommit och med
erinran, att riksdagen, uppå därom av Kungl. Maj:t gjord framställning,
Yttrande av
arméförvaltningens
civila
departement
och sjukvårdsstyrelse.
Departe
mentschefen.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 145.
tidigare i liknande fall medgivit utbetalande av ersättning, varom här
är fråga, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att till förre volontären vid Svea artilleriregemente Axel Valdemar
Fridius Larsson må — utan hinder därav, att framställning om ersättning
icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
föreskrivna tid — från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för
nämnda förordning kan anses berättigad.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1920:29 Bankoutskottets utlåtande Nr 29 s. 4 i texten