Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till förre volontär en A. V. F. Larsson i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1920-02-27 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:145, Angående ersättning till förre volontär en A. V. F. Larsson i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts Proposition Nr 145.

7

Nr 145.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till förre volontär en A. V. F. Larsson i anledning av

sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 27 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att till förre volontären vid Svea artilleriregemente Axel Valdemar

Fridius Larsson må — utan hinder därav, att framställning om ersättning

icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

föreskrivna tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för

nämnda förordning kan anses berättigad.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 145.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 februari 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petbén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson, *•

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:

»Uti §§ 1 och 12 av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,,

stadgas följande:

§ 1.

Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller bliver person, som nu nämnts, skadad

under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förordning

stadgade grunder.

Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande

skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Proposition Nr 145.

§ 12.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,

från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Med skrivelse den 30 juli 1918 överlämnade pensionsstyrelsen till

riksförsäkringsanstalten en från förre volontären vid Svea artilleriregemente

Axel Valdemar Fridius Larsson till styrelsen den 12 juni samma

år inkommen ansökan om understöd på grund av sjukdom, under hemställan,

att riksförsäkringsanstalten måtte pröva, huruvida Larsson vore

berättigad till ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Av ansökningshandlingarna och genom riksförsäkringsanstaltens försorg

sedermera i ärendet införskaffad ytterligare utredning inhämtade

riksförsäkringsanstalten, bland annat, att Larsson den 11 juli 1915 efter

förutgången läkarundersökning, varvid anmärkts, att han ägt spenslig

kroppsbyggnad, blivit antagen till volontär vid Svea artilleriregemente

och börjat sin tjänstgöring därstädes den 1 november samma år; att han

därefter sjukskrivits på grund av akut luftrörskatarr och den 14 påföljande

december avpolletterats till garnisonssjukhuset i Stockholm; att

han därstädes insjuknat jämväl i påssjuka, av vilken åkomma vid ifrågavarande

tid talrika fall förekommit bland regementets personal; att han,

efter att den 11 januari 1916 hava litskrivits från garnisonssjukhuset,

den 29 i samma månad ånyo blivit intagen därstädes, då för ledgångsreumatism;

att han, som för nämnda sjukdom vårdats å sjukhuset till

den 21 påföljande mars, därunder konstaterats lida av lungtuberkulos;

att han i anledning härav blivit genom regementets försorg intagen å

tuberkulossjukvårdsanstalt; samt att han den 14 april 1917 erhållit avsked

från sin anställning vid regementet på grund av sistnämnda

sjukdom.

Vederbörande regementsläkare anförde i avgivet utlåtande, att de

akuta sjukdomar, av vilka Larsson drabbats under sin militärtjänstgöring,

antagligen gjort honom disponerad för lungtuberkulos, samt att då på

grund av överbefolkning i kasernen till följd av mobilisering de hygieniska

förhållandena därstädes varit otillfredsställande, militärtjänstgöringen

torde hava bidragit till den sjukdom, varav han lede.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 120 höft. (Nr 144—145.) 712 20 2

Ansökan av

f. volontären

A. Y. F. Larsson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 145.

Riksförsäkringsanstaltens

beslut

den 23 oktober

1918.

Förnyad ansökan

av f.

volontären

Larsson.

Yttrande av

riksförsäkringsanstalten.

Genom beslut den 23 oktober 1918 förklarade riksförsäkringsanstalten,

att enär jämlikt 12 § av förenämnda förordning framställning

om ersättning skulle göras inom två år, efter det skadan yppats, vid

äventyr att rätten till ersättning eljest vore förverkad, samt Larsson, såvitt

visat blivit, icke inom sålunda föreskriven tid gjort dylik framställning,

riksförsäkringsanstalten jämlikt bestämmelserna i samma förordning

funnit någon ersättning icke kunna tillerkännas honom för nämnda

sjukdom.

Sedermera har Larsson uti eu till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit,

att han, som vore medellös och saknade anhöriga, vilka kunde

bestrida kostnaden för hans sjukvård och uppehälle, måtte komma i åtnjutande

av ersättning jämlikt grunderna för nyssnämnda förordning

den 18 juni 1909, oaktat framställning om sådan ersättning icke gjorts

inom två år från det sjukdomen yppats.

Uti häröver den 30 september 1919 avgivet utlåtande har riksförsäkringsanstalten

anfört följande:

I det förslag rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som av

riksförsäkringsanstalten med biträde av utsedda sakkunniga avgivits den

30 december 1918, hade förändring i de uti förenämnda förordning stadgade

preskriptionsbestämmelser vidtagits sålunda, att preskriptionstiden skulle,

i fråga om fast anställd, räknas tidigast från det anställningen upphört.

Vad anginge orsakssammanhanget mellan Larssons militärtjänstgöring

och den sjukdom, varav han lede, hade riksförsäkringsanstalten,

som i ärendet inhämtat yttrande från den hos anstalten anställde specialisten

å lungsjukdomarnas område, med stöd av utredningen i ärendet

funnit nämnda tjänstgöring skäligen kunna antagas hava till sjukdomen

bidragit.

På grund av vad sålunda anförts samt jämväl i ärendet i övrigt

förekommit, syntes det vara med billighet överensstämmande, att något

understöd från statsverket i allt fall bereddes Larsson.

I detta sammanhang ansåge sig riksförsäkringsanstalten böra meddela,

att därest Larssons anspråk på ersättning enligt meromnämnda

förordning icke varit preskriberat, Larsson skulle hava av riksförsäkringsanstalten

tillerkänts livränta å ett efter en invaliditetsgrad av 66 Va

procent till 300 kronor för år bestämt belopp att utgå, räknat från och

med den 15 april 1917. Tillika ville riksförsäkringsanstalten erinra därom,

att för så vitt livränta sålunda skulle hava av riksförsäkringsanstalten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Muj.ts Proposition Nr 145.

beviljats Larsson, densamma skulle enligt kungörelserna den 28 juni

1918 och den 20 augusti 1919 angående höjning för år 1918 och år

1919 av ersättning, som utgår jämlikt anförda förordning, hava för ett

vart av nämnda år utgått med en förhöjning av 50 procent eller med

450 kronor.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som

den 30 december 1919 avgivit utlåtande i ärendet, hava därvid anfört,

att ehuru Larsson på grund av förenämnda uraktlåtenhet att inom föreskriven

tid göra framställning om ersättning för sjukdomen — en uraktlåtenhet,

som uteslutande torde få tillskrivas Larssons okunnighet om

gällande föreskrifter härutinnan — ej vore författningsenligt berättigad

till sådan ersättning, funne sig departementet och sjukvårdsstyrelsen, med

hänsyn jämväl till att Larsson, enligt vad framginge av från riksförsäkringsanstalten

införskaffade handlingar, allt fortfarande vore invalid och

i saknad av medel till sitt uppehälle, böra som sin åsikt uttala, att ersättning

av statsmedel i anledning av sjukdomen enligt grunderna i förordningen

den 18 juni 1909 torde böra tillerkännas honom. Såsom stöd

för denna åsikt torde jämväl kunna åberopas den omständigheten, att i

lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 ej intagits

någon bestämmelse om viss tids preskription av rätten till ersättning,

motsvarande de föreskrifter av sådan art, som lämnats i lagen den 5

juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

och i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Departementet och styrelsen

ville i detta sammanhang erinra om att ersättning enligt förenämnda

förordning den 18 juni 1909 skulle utgå från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond. Då avvikelse från bestämmelserna i sagda

av Kungl. Maj:t med riksdagen givna förordning icke torde kunna ske

utan riksdagens medgivande, syntes, i händelse av gillande utav departementets

och sjukvårdsstyrelsens förut uttalade åsikt, proposition böra

framläggas för riksdagen om medgivande, att — utan hinder därav att

framställning om ersättning icke gjorts inom två år efter det sjukdomen

konstaterats — till Larsson från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

finge utbetalas den ersättning för den ådragna skadan, vartill

riksförsäkringsanstalten ansett honom jämlikt förut angivna grunder

berättigad.

Under åberopande av vad i ärendet sålunda förekommit och med

erinran, att riksdagen, uppå därom av Kungl. Maj:t gjord framställning,

Yttrande av

arméförvaltningens

civila

departement

och sjukvårdsstyrelse.

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 145.

tidigare i liknande fall medgivit utbetalande av ersättning, varom här

är fråga, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

medgiva,

att till förre volontären vid Svea artilleriregemente Axel Valdemar

Fridius Larsson må — utan hinder därav, att framställning om ersättning

icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

föreskrivna tid — från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för

nämnda förordning kan anses berättigad.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1920:29 Bankoutskottets utlåtande Nr 29 s. 4 i texten