Angående pension till ingenjören H. T. T/iorstenson
1920-02-13 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:147, Angående pension till ingenjören H. T. T/iorstenson
Dokumentets text
KungI. Maj:tu proposition nr 141.
1
Nr 147.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension till
ingenjören H. T. T/iorstenson; given Stockholms slott
den 13 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva, att ingenjören Hjalmar Thorsten Thorstenson må från och med
den 1 januari 1920 under sin återstående livstid äga å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. Holmquist.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 122 Käft. (Nr 147.)
1
2
Kungl. Majds proposition nr 147.
Utdrag av protokollet ''över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har ingenjören Hjalmar Thorsten
Thorstenson gjort framställning om erhållande av pension av statsmedel
och till stöd därför anfört följande:
sjag är född den 23 november 1852 och alltså 67 år gammal. Genom tidigare
enskild verksamhet hade jag förvärvat mig stor erfarenhet i byggandet av
järnvägar, järnvägsbroar och hus m. m. Den 3 juli 1908 erbjöd mig t. f. byrådirektören
Hugo Edling,anställning vid statens järnvägsbyggnader vid uppförandet
av en ny bro över Ångermanälven, den s. k. Forsmobron, ett såsom känt
mycket svårt och krävande arbete, mot en avlöning av 550 kronor per månad.
Jag mottog anbudet och anställdes enligt järnvägsstyrelsens bilagda skrivelse av
den 11 juli 1908 såsom arbetsledare för ovannämnda bygge. Arbetet avslutades
i november 1909, och jag erhöll det bästa vitsord av min närmaste förman, bandirektören
i V distriktet.
Kungl. May.ts proposition nr 147. 3
Järnvägsstyrelsen, som ville fortfarande taga min tjänst i anspråk, beslöti
att jag skulle tjänstgöra tills vidare å styrelsens banbyrå, och erhöll jag därom
meddelande i början av december 1909.
Grenom avtal av den 18 februari 1910 uppdrogs åt mig att »såsom arbetsledare
omedelbart under bandirektören vid V distriktet eller dennes ställföreträdare
övertaga arbetena med uppförandet av verkstadsbyggnaderna vid Notviken».
Avlöningen utgjorde även nu 550 kronor per månad samt hushållsbiljetter.
Detta arbete pågick till den 81 augusti 1911.
Under tiden hade järnvägsstyrelsen genom beslut den 5 oktober 1910 förklarat,
att jag skulle i fråga om erhållande av hushållsfribiljetter »vara likställd
med tjänstemän vid Statens järnvägsbyggnader».
Den 11 augusti 1911 uppdrog järnvägsstyrelsen åt mig att från och med
den 1 september 1911 såsom arbetsledare med den befogenhet, som bandirektören
vid II distriktet ägde meddela, förestå arbetena med utförandet av dubbelspåranläggningen
emellan Gröteborg och Alingsås. Lönen utgjorde fortfarande 550
kronor i månaden. Med detta arbete var jag sysselsatt till den 31 december 1913.
Men redan den 30 november 1913 uppdrog järnvägsstyrelsen åt mig att på
samma villkor, som förut gällde, från och med den 1 januari 1914 såsom arbetsledare
med den befogenhet, som vederbörande bandirektör ägde meddela, förestå
arbetena med uppförandet av nya broar över Dalälven vid Krylbo och över
Ljusnan vid Edänge.
Detta arbete varade till den 15 juni 1915, varefter jag anställdes, fortfarande
mot - 550 kronor i månaden, såsom posthavande ingenjör vid uppförande
av ställningsbro för broutbyte över Jädraän vid Järbo och lippföranae av en
gatuport m. m. i Söderhamn. När detta arbete den 16 maj 1915 blivit utfört,
beordrades jag till posthavande ingenjör vid bankförstärkning söder om Edanebron
och längs Stödesjön, vilket arbete slutade den 15 januari 1917. Därefter
övertog jag sysslan såsom posthavande ingenjör vid grundläggningsarbetena för
bro över Stora Lule älv vid Inlandsbron, varmed jag var sysselsatt till den 31
december 1917.
Grenom beslut den 20 december 1917 bestämde järnvägsstyrelsen, att jag,
som då innehade tillfällig anställning vid inlandsbanans norra distrikt, skulle
från och med den 2 januari 1918 ställas till Y distriktets förfogande för tjänstgöring,
som bandirektören ägde bestämma. Lönen utgjorde allt fortfarande 550
kronor i månaden. På grund av detta beslut uppdrogs åt mig befattningen såsom
posthavande ingenjör vid uppförande av ställningsbro över Ume älv vid Vännäs
och kollossningskaj i Örnsköldsvik.
I december 1918 erhöll jag meddelande, att jag från och med den 1 juli
1919 vore uppsagd från den mig anvisade anställningen hos statens järnvägar
på den grund, att lämpligt arbete vid statsbanorna icke vidare kunde beredas mig.
Under tiden från den 1 januari 1919 till den 15 mars 1919 tjänstgjorde
jag såsom posthavande ingenjör vid uppförandet av ny bro över Norsälven.
Emellertid yppade sig för mig möjlighet att få anställning hos byggnadskommissionen
för dubbelspåret Rönninge—Ström redan från den 15 mars 1919,
varför jag i skrivelse av den 4 mars 1919 anhöll om avsked från min anställning
hos statens järnvägar. I skrivelsen, i vilken denna min anhållan framställdes,
har jag såsom skäl för densamma åberopat järnvägsstyrelsens redan därförut
gjorda uppsägning. Min anhållan bifölls av järnvägsstyrelsen, och erhöll jag där
-
4
Kungl. Alaj:ts proposition nr 147.
efter anställning hos förenämnda byggnadskommission vid dess arbeten i Södertälje
mot en lön av 600 kronor i månaden. Detta mitt arbete upphör den 31
december 1919.
Av bilagda meritförteckning framgår, att jag under hela mitt liv, sedan
jag lämnat Chalmers tekniska institut, varit sysselsatt med byggande -av eller
förvaltning av järnvägar eller liknande arbeten. Det var otvivelaktigt min rika
erfarenhet på järnvägsbyggandets område, som gjorde, att järnvägsstyrelsen ansåg
sig böra, sedan jag redan nått 56 års ålder, taga min arbetskraft i anspråk och
därmed fortsätta oavbrutet i 11 års tid. Även under år 1919 har jag varit anställd
vid ett statens företag, som har förbindelse med järnvägsväsendet.
Jag har under mitt arbete i statens tjänst varit anförtrodd särdeles svåra
arbeten. Fästena till landets största broar har jag utfört och jag vet med mig,
att jag icke lämnat någon möda ospard att tillgodose statens intressen på det
bästa möjliga sätt. Jag har såsom mer än 60-årig man fått arbeta i översta
Norrlands obygder, och jag är övertygad om att järnvägsstyrelsen på förfrågan
från Kungl. Maj:t kommer att vitsorda, att jag på ett gott sätt skilt mig från
de mig förelagda uppgifterna. Jag vågar även framhålla, att den lön jag fått
åtnjuta varit så låg, att den icke möjliggjort för mig att göra några besparingar,
på vilka jag skulle kunna leva under min ålderdom, synnerligast som jag ofta
förflyttats till olika platser utan erhållande av dagtraktamente. Jag äger ingen
sparad förmögenhet. Allt vad jag under mitt föregående liv sparat samman förlorade
jag vid järnvägsaktiebolaget Sölvesborg—Olofström—Elmhults konkurs på
grund av ingången borgensförbindelse för bolaget. Av bilagda tre kronoskattedebetsedlar
för åren 1917, 1918 och 1919 framgår, att jag icke har haft någon
inkomst utöver min avlöning.:;
Under åberopande av vad sålunda anförts har sökanden anhållit om
en årlig pension av 2,000 kronor, att utgå under hans återstående livstid
från och med den 1 januari 1920.
Vid framställningen har fogats ett antal bilagor, som styrka riktigheten
av de utav sökanden rörande hans anställning m. m. lämnade uppgifter.
Såsom sammandrag av desamma må anföras följande av sökanden
upprättade meritförteckning över hans anställningar i statstjänst.
■27/7
08—S1/l2
09.
10/l
10—15/2
10.
16/ä
10—31/s
11.
V»
11—sl/l2
13.
7i
14—15/e
15.
lfi/6
15—,ä/5
16.
Posthavande ingenjör vid grundläggningsarbetena för nya
Forsm o-bron.
Tillfällig tjänstgöring å banbyrån i Stockholm.
Posthavande ingenjör vid Notvikens verkstadsanläggning.
Avdelningsingenjör vid dubbelspårsbyggnaden Alingsås
Olskroken.
Posthavande ingenjör vid grundläggningsarbetena för ny
bro över Dalälven vid Krylbo och Ljusne älv vid
Edane.
Posthavande ingenjör vid uppförande av ställningsbro
för broutbyte över Jädraån vid Järbo och uppförande
av gatuport m. m. i Söderhamn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
“76
16
-“''Vi
17.
IC/j
17-
-»‘/is
17.
Vi
18-
—S1/l2
18.
v>
19-
—16/3
19.
15/3
19
—1»/lä
19.
Till
följd av r
X. ------------------O
Edane-bron och längs Stödesjön.
Posthavande ingenjör vid grundläggningsarbetena för
bro över Stora Lule-älv vid inlandsbanan.
Posthavande ingenjör vid uppförande av ställningsbro
över Ume-älv vid Vännäs och kollossningskaj i Örnsköldsvik.
Posthavande ingenjör vid uppförande av ny bro över
Norsälven.
styrelsen.
givil uuaranue i areuuei. ouyiciocn auciupai rnuvuuuv» - ----
3 december 1919 till sökanden avlåten skrivelse, i vilken styrelsen i anledning
av en utav sökanden hos styrelsen gjord framställning om pension
anfört följande:
För erhållande av pension jämlikt Kungl. Maj:ts reglemente den 29 juni
1917 för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal
fordrades, bland annat, att hava innehaft anställning såsom extra ordinarie
tjänsteman vid statens trafikerade banor, såsom fast anställd tjänsteman vid statens
järnvägsbyggnader eller som verkstads- och förrådsarbetare med stadigvarande
anställning. _ „
Då sökanden emellertid icke fyllde någon av dessa fordringar, vore alltså
nämnda reglemente icke å honom tillämpligt, och da härtill komme, att hans
tjänstetid vid statens järnvägar vore allt för kort för att han enligt de grunder,
som hittills tillämpats i fråga om vid statens järnvägsbyggnader anställda personer,
skulle kunna erhålla pension å allmänna indragningsstaten, hade styrelsen
funnit omförmälda framställning icke kunna föranleda till någon vidare åtgärd.
Därefter har infordrat utlåtande den 27 januari 1920 avgivits av
statskontoret, som därvid anfört följande:
»Då sökanden, som först vid uppnådd ålder av 55 år erhållit anställning i
statens tjänst, arbetat vid statens järnvägsbyggnader under en_ sammanlagd tid
av något mer än tio år, intill dess han av byggnadskommissionen för dubbelspåret
Rönninge—Ström anställdes vid dess arbeten under tiden l0/»—81/12 1919,
samt alltså endast omkring 11 år varit sysselsatt med tillfälligt arbete i statens
tjänst, vill det synas statskontoret, som om järnvägsstyrelsen haft goda skäl för
sin mening, att pension av statsmedel knappast kan anses böra sökanden beredas.
Skulle emellertid någon sådan förmån finnas böra utverkas åt sökanden, anser
statskontoret beloppet icke böra överstiga 1,200 kronor, motsvarande ungefär vad
på sökandens tjänstetid belöper av ett pensionsbelopp å 4,000 kronor, som med
hänsyn till sökandens avlöning kan anses hava varit skäligt, om han tjänat staten
i 35 år.»
I fråga om pensionering av icke ordinarie personal vid statens Departejärnvägar
gälla för närvarande de bestämmelser, som 1917 års riksdagmen 80 eJen
-
Stats
kontoret.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 222 fastställde och vilka innehållas
i Kungl. Maj:ts reglemente för statens järnvägars pensionskassa för
pensionering av icke ordinarie personal den 29 juni 1917 (sv. förf.-samling
nr 441).
Angående rätt till pension enligt detta reglemente gäller, så vitt nu
är i fråga, i huvudsak följande.
Delägare i omförmälda pensionskassa och förty berättigad att därifrån
erhålla pension år enligt § 3 bland annat den, som innehaft anställning
såsom extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar
eller fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader. Rätt till
pension inträder för de flesta befattningshavare av sistnämnda kategori,
då vederbörande vid avgång ur tjänsten uppnått en levnadsålder av 63 år,
under förutsättning tillika, att han vid uppnående av nämnda levnadsålder
räknar minst 10 tjänstår (§ 10 mom. c). Jämväl befattningshavare, som antagits
före den 1 januari 1918, vilken dag reglementet trädde i kraft, är enligt
närmare föreskrifter i övergångsbestämmelserna pensionsberättigad.
Såsom riksdagen i sin skrivelse i ämnet (354/1917) (sid. 3) framhöll,
utgöras de grupper av personal, vilka avsågos i förenämnda proposition,
av personer, vilka i ungefär samma omfattning året om hade
stadigvarande anställning, men av åtskilliga anledningar ansetts icke lämpligen
böra ifrågakomma till erhållande av ordinarie befattning. Personer
med mera tillfällig anställning hava däremot icke inbegripits i förslaget. På
grund härav har, såsom av det anförda framgår, pensionsrätten ifråga om
tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar begränsats till dem, som hava
anställning såsom extra ordinarie tjänstemän, och i fråga om personal vid
statens järnvägsbyggnader har kravet på stadigvarande anställning uttryckts
genom nyss anförda ordalag i § 3, enligt vilken vederbörande
skall för erhållande av pension hava haft anställning som fast anställd
tjänsteman vid nämnda byggnader. Enligt vad i propositionen framhölls
(sid. 24), åsyftades med sistnämnda uttryck sådana personer, som
sedan längre tid tillbaka haft stadigvarande sysselsättning året om och
därför erhållit tjänstebeteckningen »fast anställda», och i specialmotiveringen
till § 3 (sid. 71) angavs samma förhållande närmare så, att ifrågavarande
anställningsform kännetecknades av att vederbörande erhållit
särskilt antagning.sbevis om fast anställning. Därvid bör emellertid i detta
sammanhang anmärkas, att sådana bevis icke för befattningshavare vid
statens järnvägsbyggnader börjat användas förrän omkring år 1916, varför
det, ifråga om tiden dessförinnan, får bero på prövning i varje särskilt
fall, huruvida vederbörandes anställning bör få tillgodoräknas för rätt till
pension eller icke.
Kungl. MajUs proposition nr 147.
7
Om än på "rund av omförmälda stadganden Thorstensons anställning
måste, formellt sett, räknas som tillfällig, torde det likväl kunna
ifrågasättas, huruvida icke av billighetsskäl något understöd bör beredas
honom. Sökanden innehar såväl den för pensionsrätt stadgade levnadsålder,
i det att han är över 67 år gammal, som nödigt antal tjänstår, i
det att han kan tillgodoräkna mer än 10 tjänstår vid statens järnvägars
banavdelning och vid statens järnvägsbyggnader ävensom mer än 3U
tjänstår vid byggnadskommissionen för dubbelspåret Rönninge—Ström; och
den omständigheten att det erforderliga antalet tjänstår icke uppnåtts
vid fyllda 63 år utan först ett par år därefter, lärer, då sökanden under
tiden utan anmärkning kunnat uppehålla sin befattning, icke i detta sammanhang
böra leda till minskning av en ifrågasatt pension. Vad sökandens
anställning beträffar, framgår av utredningen, att, ehuru, såsom redan
nämnts, sökanden formellt sett icke innehaft sådan fast anställning, som
i reglementet avses, han icke desto mindre oavbrutet under mer än 11
år varit anställd på ansvarsfulla poster vid järnvägsbyggnader för statens
räkning eller vid statens järnvägars banavdelning, och har hans
arbete därunder, enligt vad jag inhämtat, varit av beskaffenhet att kunna
väl vitsordas. Med hänsyn härtill och då, såsom av motiven till ifrågavarande
reglemente framgår, syftet med omförmälda villkor av fast anställning
varit att begränsa pensionsrätten till personal, som i ungefär
samma omfattning året om haft stadigvarande anställning, synes sökanden
billigtvis böra få tillgodoräkna ifrågavarande tjänstår för rätt till pension.
I fråga om beloppet av den pension, som, enligt vad jag vill förorda,
bör på nu angivna grunder tillerkännas sökanden, må anföras
följande.
I § 5 av omförmälda reglemente stadgas, att pensionsunderlaget för
extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar med månadsavlöning
utgör 70 % av avlöningen för år och för tjänstemän vid statens
järnvägsbyggnader 70 % av samma avlöning, dock i senare fallet högst vissa
angivna belopp.
Enligt § 6 äger järnvägsstyrelsen för extra ordinarie tjänstemän av
högre grad ävensom tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader, med iakttagande
av viss begränsning, bestämma den avlöning, efter vilken pensionsunderlaget
bör beräknas. För sökanden anses, enligt vad jag av styrelsen
inhämtat, pensionsunderlaget böra utgöra 4,000 kronor.
Därest sökanden för rätt till pension får, såsom jag finner billigt,
tillgodoräkna tjänstgöring från och med det hans anställning i statstjänst
tagit sin början, vilket uppgivits hava ägt rum den 27 juli 1908, till och med
upphörandet av hans anställning vid byggnadskommissionen för dubbel
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
spåret Rönninge—Ström eller den 31 december 1919, utgör antalet tjänstår
11. Pension skulle på grund härav i vanliga fall jämlikt § 12 i reglementet
utgå med 27,5 % av pensionsunderlaget eller med 1,100 kronor,
varav jämlikt § 15 2/3 eller 733 kronor 33 öre utgör statspension och
återstoden, 366 kronor 67 öre, avgiftspension. Då sökanden antagits före
den 1 januari 1918, skulle emellertid, jämlikt punkten 3) i övergångsbestämmelserna
allenast statspensionen utgå med fullt belopp, varemot avgiftspensionen
skulle beräknas så, som om sökanden vid sitt avskedstagande
fått tillgodoräkna allenast 10 tjänstår. Till följd härav bleve, med tilllämpning
av §§ 12 och 15, avgiftspensionen endast 333 kronor 33 öre,
vadan sammanlagda pensionen alltså skulle utgöra 1,087 kronor. För beviljandet
därav skulle emellertid förutsättas, att sökanden efter den 1 januari
1918 till pensionskassan erlagt föreskrivna avgifter. Då så icke varit fallet,
torde pensionens belopp böra något reduceras, lämpligen till 1,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att ingenjören Hjalmar Thorsten Thorstenson må
från och med den 1 januari 1920 under sin återstående
livstid äga å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,000 kronor.
Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans
Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Corin.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt k Söner
200799
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1920:29 Bankoutskottets utlåtande Nr 29 s. 12 i texten