Med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 15 riksdagsordningen
1920-02-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:157, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 15 riksdagsordningen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 157.
1
Nr 157.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av §§ 60, 65 och 15 riksdagsordningen; given
Stockholms slott den 13 februari 1920.
Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
§ 60.
1. När ärende skall slutligen avgöras, böra därtill hörande handlingar
uppläsas, så framt någon kammarens ledamot sådant äskar. Ej må
något mål, däri överläggning ägt rum, till slutligt avgörande företagas, förrän
kammaren på talmannens hemställan förklarat överläggningen slutad.
2. Därefter bör, utom i de fall mom. 3 upptager, proposition framställas
i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva
föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda på
bifall. Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit
under överläggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet
med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen
kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera
delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskriven. — Proposition
skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive
sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid skall bero,
såvida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt
obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen
må försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras
skall, bör voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas,
justeras och anslås, samt omröstningen strax därefter verkställas;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 130 höft. (Nr 157.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 157.
men ej må proposition göras, om votering skall äga rum, ej heller någon
omröstning därom tillåtas. Omröstningen skall ske öppet och efter namnupprop.
Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen
i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till
storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och
hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som
en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur
rösturnan.
3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller
i 32 § 2 mom. eller i tredje punkten av 52 § i denna riksdagsordning förmäles,
skall alltid avgöras genom votering. I ty fall galle angående
voteringsproposition jämte kontraproposition vad i nästföregående mom.
sägs; och bör, sedan nämnda propositioner anslagits, omröstning genast
äga rum. Sådan omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta,
enkla, slutna och hoprullade sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal
för ja och nej, i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid
varje omröstning före sedlarnas uppräkning en bland dem uttaga och
genast förseglad avlägga. Om vid sammanräknandet av de övriga sedlarna
rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas
och avgöra beslutet. År pluralitet redan vunnen, bör den avlagda sedeln
ouppbruten genast förstöras.
§ 65.
När, i fråga om statsutgifter — •— — gälla såsom riksdagens beslut.
Om vid sammanräkningen av de avgivna rösterna dessa befinnas
lika delade, nedlägge andra kammarens talman i en därtill avsedd rösturna
en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende,
tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres
då omröstningens utgång genom den sedel, som en av andra kammarens
ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att
namnsedlarna, så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade,
omärkta —--lottning, när så erfordras.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Kung1. May.ts proposition nr 157.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 13 februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde riksdagens
skrivelse den 9 april 1919, nr 90, däri riksdagen tillkännagivit,
att kamrarna vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition den 31 januari
1919, nr 101, med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen,
avseende införande av öppen omröstning i riksdagen, stannat
i skiljaktiga beslut, i följd varav frågan förfallit.
Föredragande departementschefen anförde härvid:
»I det yttrande till statsrådsprotokollet, vari jag tillstyrkte Eders
Kungl. Maj:t att till riksdagen avlåta ifrågavarande proposition, utvecklade
jag närmare de skäl, vilka ur såväl det allmännas som de enskilda riksdagsmännens
synpunkter gjorde det önskvärt, att öppet omröstningssätt
vunne tillämpning i riksdagens kamrar. I berörda yttrande bemöttes jämväl
vissa invändningar, som vid frågans föregående behandling i riksdagen
framställts mot en dylik reform, och påvisades, hurusom dessa invänd
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 157.
ningar vore ogrundade eller i varje fall saknade större betydelse. Under
hänvisning i huvudsak till den motivering, varå omförmälda proposition
sålunda grundades, tillstyrkte konstitutionsutskottets majoritet densamma,
och blev propositionen jämväl bifallen av andra kammaren med
118 röster mot 59. Första kammaren beslöt däremot att i enlighet med
en av utskottets minoritet avgiven reservation avslå propositionen med 66
röster mot 55, vadan frågan för denna gång förföll.
Det motstånd, som vid 1919 års riksdag restes mot ifrågavarande
förslag, föranleddes väsentligen av principiella betänkligheter, vilka redan i
motiveringen till förslaget blivit ingående bemötta. Frågans utgång i
riksdagen synes därför icke böra hindra, att densamma nu ånyo upptages.
De skäl, som lågo till grund för propositionen vid föregående års riksdag
och till vilka jag torde få hänvisa, äga alltjämt oförminskad giltighet.
På grund härav och med hänsyn till det förhållande, att innevarande
riksdag är den sista lagtima i nu löpande valperiod till andra kammaren,
finner jag mig böra tillstyrka, att frågan redan nu göres till föremål för
förnyad proposition till riksdagen.
Vad angår det sätt, varpå den öppna omröstningen bör anordnas,
synes mig ett nytt förslag i ämnet böra ansluta sig till 1919 års proposition.
Emellertid framställdes under frågans behandling vid 1919 års
riksdag erinringar mot vissa detaljer i propositionens avfattning, vilka jag
i detta sammanhang vill i korthet beröra.
Sättet för Inom första kammaren anmärkte ett par talare, att det vore tvek
Yesvårande8samt,
huruvida förslaget, med den avfattning § 60 riksdagsordningen
däri erhållit, medgåve rätt för en riksdagsman att vid voteringsuppropet
avgiva förklaring, att han avstode från deltagande i omröstningen (»röstar
icke», »avstår»). Det ansåges önskvärt, att en dylik rätt'', som redan vunnit
hävd inom de kommunala representationer, där öppen omröstning ägde
ruin, bleve tillämpad även i riksdagen, särskilt med hänsyn till att härigenom
ökad möjlighet skapades för utövande av kontroll över antalet riksdagsmän,
som närvore i plena vid ärendenas avgörande. Förslaget borde
därför omredigeras, så att därav tydligt fraraginge, att hinder ej mötte
för avgivande av sådan förklaring som nyss sagts.
Departe- Otvivelaktigt är det ett befogat önskemål att vid öppen votering
mentschefen. möjlighet beredes en riksdagsman, som av någon anledning ej kunnat
taga bestämd ståndpunkt till den fråga, voteringen avser, att anmäla,
att han avstått från deltagande i voteringen. Detta önskemål har i åtskilliga
främmande riksförsamlingar, där öppen omröstning tillämpas, (t.
Kungl. May.ts proposition nr 157.
5
ex. i den tyska riksdagen), tillgodose^ på det sätt, att representanterna medgivits
rätt att vid själva omröstningen besvara framställd proposition, förutom
med ja eller nej, jämväl med »avstår», »röstar icke» eller annan liknande
förklaring. Att i den svenska riksdagen införa ett dylikt omröstningssätt
genom särskild föreskrift i grundlagen synes emellertid näppeligen böra
ifrågakomma. Enär riksdagsmannauppdraget principiellt måste anses innefatta
skyldighet att som regel deltaga i det sakliga avgörandet av förekommande
frågor, låter det sig näppeligen väl förena med denna allmänna
skyldighet att uttryckligen lagfästa en utväg att undandraga sig fullgörandet
av densamma. Den öppna omröstningen har bland annat avsetts tjäna
det praktiska syftet att starkare framhålla riksdagsmännens plikt att närvara
vid voteringarna för att var i sin stad inverka på omröstningsresultatet
och därmed giva ett tillförlitligt uttryck för riksdagens verkliga mening.
Men om själva omröstningssättet gåve en formell sanktion åt rätten
att undandraga sig röstning, kunde man befara, att riksdagsmannens uppfattning
om hans plikt att — utom för särskilda undantagsfall — vid
röstningen angiva sin mening bleve försvagad och att härigenom rentav
ett motsatt resultat till det förväntade kunde i nu ifrågavarande avseende
framgå av den öppna omröstningens införande. En dylik utveckling
vore desto mera betänklig, som någon bestämmelse ej finnes,
att i kamrarna visst minimiantal av dess ledamöter skola närvara och deltaga
i ärendenas avgörande. Jag erinrar jämväl därom, att, ehuru öppen
omröstning tillämpas i de kommunala representantförsamlingarna,
det likväl i gällande kommunalförfattningar förutsättes, att proposition
skall besvaras allenast med ja eller nej samt att förut angivna praxis,
att en representant vid voteringsuppropet anmäler, att han avstår från att
rösta, ej kommit till något uttryck i själva författningarna.
Redan av nu anförda skäl finner jag mig ej kunna förorda, att i
samband med öppen omröstnings införande i riksdagen föreskrifterna om
votering ändras därhän, att riksdagsman uttryckligen medgives sådan rätt,
som förut sagts. En dylik ändring torde emellertid så mycket mindre
böra vidtagas, som det syfte man därmed för särskilda fall velat vinna
synes kunna tillgodoses på annat sätt. Under 1919 års riksdagsdebatt i
första kammaren rörande förevarande fråga framhölls av hans excellens herr
statsministern, hurusom det föreliggande förslaget icke innebar hinder för
riksdagsman, som närvarit vid en votering men ej deltagit i densamma,
att efter voteringens slut härom göra anmälan till protokollet. Rätt att
göra dylik anmälan tillkommer redan nu enligt uttrycklig föreskrift i § 77
riksdagsordningen riksdagsman, som varit frånvarande, då något beslut
fattats, och synes det vara uppenbart, att även den, som varit närvarande
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 157.
men ej deltagit i beslutet, äger enahanda rätt. Mot en dylik anordning
torde ur principiell synpunkt ingen befogad erinran kunna göras, och
synes densamma, för de undantagsfall, varom här är fråga, jämväl innefatta
en praktiskt sett tillfredsställande lösning. Med hänsyn till vad jag
sålunda anfört finner jag förevarande anmärkning ej böra föranleda någon
ändring i det förslag, som innefattas i 1919 års proposition.
Omröst- Mot nyssberörda förslag framställdes vidare inom riksdagen från
opinions- ett håll den erinran, att de i förslaget angivna undantagsfall, i vilka
nämnden, sluten omröstning skulle för framtiden bibehållas, icke vore uttömmande.
Bland dessa fall hade nämligen ej upptagits omröstningen i opinionsnåmnden
angående högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter,
oaktat denna omröstning uppenbarligen, i likhet med vad som för närvarande
vore fallet, borde vara sluten, även om öppen omröstning infördes
i kamrarna. Förslaget syntes därför böra kompletteras med en bestämmelse,
att omröstningen i opinionsnämnden skulle ske med slutna sedlar.
Dejparte- På sätt jaSr redan under debatten i frågan vid 1919 års lagtima
riksdag framhöll, måste jämväl nyss angivna anmärkning anses obefogad.
1919 års förslag om införande av öppen omröstning i riksdagen grundas,
såsom i motiveringen till förslaget uttalats, i första rummet därå, att
riksdagsmannauppdraget till sin huvudsakliga natur är representativt och
att fullgörandet av detta uppdrag, i den mån det verkligen har berörda
natur, bör ske offentligt och öppet. Detta är fallet ifråga om det offentliga
avgörandet i riksdagens kamrar av skilda politiska frågor. Härav följer
däremot ej, att öppen votering bör inom riksdagen tillämpas i andra
fall. Sålunda har det i 1919 års proposition ansetts lämpligt att bibehålla
den anordning, att val ävensom avgörandet av frågor om riksdagsmans
behörighet eller ställande under åtal i vissa fall skola ske medelst
sluten omröstning, och har ej heller någon ändring föreslagits i
riksdagsordningens föreskrifter, att sluten omröstning i vissa fall skall
tillämpas i utskott och nämnder. Bestämmelserna i § 69 riksdagsordningen
angående omröstning inom opinionsnämnden beröras sålunda icke av
det ifrågavarande förslaget; och med hänsyn till de allmänna grunder, å
vilka propositionen vilar, synes det vara uppenbart, att de däri upptagna
föreskrifterna om öppen omröstning i riksdagens kamrar icke heller tolkningsvis
kunna göras tillämpliga å omröstningen i opinionsnämnden.
Omröstning Enligt det i 1919 års proposition innefattade förslaget skulle öppen
<>rop?!>P omröstning i riksdagen verkställas efter namnupprop. I propositionens
7
Kungi. Maj:ts proposition nr 157.
motivering framhöll jag, att av de olika sätt för öppen omröstning, som
tillämpades i vissa utländska riksförsamlingar, omröstningen efter upprop
syntes mig äga företräde, därvid särskilt anmärktes, att detta omröstningssätt
jämväl vore i bruk inom våra kommunala representationer.
Den uppfattning jag sålunda uttalat finner jag mig alltjämt böra
vidhålla. Goda skäl synas tala för att vid införande i riksdagen av ett
nytt voteringssystem tillämpa nyssberörda omröstningssätt, som redan
vunnit hävd på andra områden av vårt offentliga liv och enligt allmän
erfarenhet befunnits fungera tillfredsställande, och förordar jag därför,
att förslaget jämväl i denna del bibehålies oförändrat.
Ej heller i övrigt finner jag anledning föreslå någon ändring i 1919
års förslag.»
Föredraganden hemställde, att förslag till ändrad lydelse av §§ 60,
65 och 75 riksdagsordningen, likalydande med omförmälda förslag till
1919 års lagtima riksdag, måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig
ordning.
Till denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Stenlund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen jämte två inom riksdagen a1 i texten
- KU 1920:37 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen jämte två inom riksdagen väckta motion s. 1 i texten