Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

1920-02-13 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:165, Med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot

värnpliktstjänstgöring; given Stockholms slott den 13

februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 136 höft. (Nr 165.)

631 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 165.

Förslag

till

Lag

om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Utan hinder av vad i gällande värnpliktslag stadgas, förordnas härigenom

som följer:

§ I
Värnpliktig,

som hyser allvarliga, på religiös övertygelse grundade

samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, gällande

värnpliktslag förutsätter, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen,

fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller

bära vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra civilt

arbete för statens räkning.

§ 2‘

1. Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 sägs

meddelas av vederbörande inskrivningsrevision efter därom av den värnpliktige

vid inskrivningen gjord ansökning.

2. Visar värnpliktig efter påbörjad tjänstgöring sannolika skäl för

att han hyser sådana samvetsbetänkligheter, som i denna lag avses, skall

frågan rörande hans värnpliktsförhållanden underställas inskrivningsrevisionens

prövning.

% 3-

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt

i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring

utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid i en

följd tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med en fjärdedel och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165

3

i senare fallet med hälften överstiger det sammanlagda antalet dagar,

varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom.

3 ävensom § 36 mom. 1 värnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och

positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna tilldelade

värnpliktiga. Vid beräkning av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.

§ 4.

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i

§ 1 omlörmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter,

må tillståndet av inskrivningsrevisionen återkallas.

2. Förklarar värnpliktig, efter att hava påbörjat tjänstgöring på

sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens

fullgörande i vanlig ordning, skall frågan rörande hans värnpliktsförhållanden

ånyo underställas inskrivningsrevisionens prövning.

§ 5-

Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans

värnpliktsförhållanden blivit jämlikt stadgandena i § 2 mom. .2 eller

§ 4 av inskrivningsrevisionen vidtagen, tillgodoräkna sig redan fullgjord

tjänstgöring, därom förordnar Konungen.

§ 6.

Vad i värnpliktslagen stadgas angående till beväringen hörande

menig värnpliktigs underhåll och förmåner samt angående understöd i

anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring, skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att

fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 b) sägs.

§ »•

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts Proposition Nr 165..

Utdrag av protokollet över lånt för svar sär vriden^ hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

anhöll chefen för förstnämnda departement, statsrådet Nilson, att

få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om värnpliktstjänstgöringens

ordnande för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot

dylik tjänstgöring, samt anförde därvid följande:

»I sammanhang med tillkännagivande av sitt beslut i fråga om det

av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny värnpliktslag uttalade riksdagen

i skrivelse den 2 juni 1901 önskvärdheten därav, att genom särskilt

av Kungl. Maj:t meddelat stadgande vederbörande truppbefälhavare

bemyndigades att, i den mån omständigheterna kunde därtill föranleda,

meddela värnpliktiga, som funnes hysa samvetsbetänkligheter mot vapen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

l\un()l. Maj:ts Proposition Nr 165. 5

tjänst, befrielse från sådan tjänst och i stället använda dem till annan

lämplig tjänstgöring vid truppen.

Med anledning härav utfärdades den 21 februari 1902 kuugl. cirkulär

i ämnet, varigenom vederbörande truppförbandschefer (stationsbefälhavare

vid flottans stationer) bemyndigades att, därest, efter inhämtande

av erforderliga upplysningar, de vid noggrann prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall funne övertygande skäl föreligga till antagande,

att värnpliktig, som vägrade att fullgöra vapentjänst, därtill föranleddes

av allvarliga samvetsbetänkligheter mot sådan tjänst, förordna,

att dylik värnpliktig skulle användas till annan lämplig tjänstgöring vid

truppförbandet (stationen eller å flottans fartyg).

Sedan frågan om värnpliktstjänstgöringens ordnande för ifrågavarande

värnpliktiga under en följd av år varit föremål för upprepade

framställningar inom riksdagen, anmodade statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet,

jämlikt den 29 juni och den 24 juli 1917 erhållna bemyndiganden,

generalmajoren på reservstat J. A. M. Blomstedt, dåvarande

ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören J. Byström, kanslerssekreteraren,

vice häradshövdingen O. U. Croneborg samt dåvarande

ledamöterna av riksdagens första kammare A. W. Gullberg och regementspastorn

P. V. Olsson att såsom sakkunniga inom lantförsvarsdepartementet

biträda med verkställande av utredning och avgivande av

förslag angående värnpliktstjänstgöringens ordnande för värnpliktiga,

vilka hysa religiösa samvetsbetänkligheter mot vapentjänst.

Med skrivelse den 16 december 1918 hava de sålunda tillkallade

sakkunniga överlämnat betänkande i ämnet, innefattande förslag till lag

om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

ävensom förslag till förordning med bestämmelser för tillämpning

av nämnda lag.

Vid betänkandet äro fogade särskilda yttranden dels av herr Croneborg,

dels ock av herrar Byström och Gullberg. Sistnämnda båda sakkunniga

hava i ett särskilt lagförslag utformat sin i flera väsentliga avseenden

från sakkunnigmajoritetens ståndpunkt avvikande mening.

Över de sakkunnigas betänkande hava yttranden avgivits av vederbörande

militärmyndigheter, armé- och marinförvaltningarna, järnvägsstyrelsen,

teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund, Stockholms stads

konsistorium samt rikets samtliga biskopar.

Jag anhåller nu att få lämna en kortfattad redogörelse för huvudpunkterna

i de sakkunnigas förslag och de däröver avgivna yttrandena

samt att i sammanhang därmed få angiva min egen ståndpunkt i

frågan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

Beträffande den av de sakkunniga i ärendet förebragta utredningen

ävensom i fråga om motiveringen för de särskilda författningsförslagen

tillåter jag mig hänvisa till de sakkunnigas betänkande.

Såsom förut nämnts, avsåg de sakkunnigas uppdrag att avgiva förslag

rörande värnpliktstjänstgöringens ordnande för värnpliktiga, vilka hysa

religiösa samvetsbetänkligheter mot vapentjänst. I enlighet härmed hava

de sakkunniga nu föreslagit, att ifrågavarande värnpliktiga skola genom

en på särskilt sätt bestämd tjänstgöring fullgöra sin värnplikt. Emellertid

hava de sakkunniga, såsom naturligt är, jämväl till behandling upptagit

frågan rörande arten av de samvetsbetänkligheter, som böra föranleda

värnpliktstjänstgöringens fullgörande i särskild ordning. Ehuru

denna för hela lagstiftningen i ämnet grundläggande fråga måhända

rätteligen borde först bliva föremål för behandling, anser jag mig dock

med hänsyn därtill, att den särskilda tjänstgöringen utgör kärnpunkten

i de sakkunnigas förslag, böra först redogöra för

Arten och omfattningen av den föreslagna särskilda tjänstgöringen.

)e sakkunni- I förevarande hänseende har de sakkunnigas maioritet föreslagit i

gas förslag. , j , o J »

huvudsak följande:

Värnpliktig, som prövas hysa (på visst, i det följande närmare angivet

sätt kvalificerade) samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens

fullgörande i den ordning, som i gällande värnpliktslag stadgas,

må erhålla tillstånd att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring utan att vare

sig övas i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition.

Tjänstgöringen skall fullgöras antingen vid vederbörligt truppförband

eller vid »armén eller marinen tillhörande sjukhus, verk, förråd

eller annan inrättning i enlighet med de närmare bestämmelser, som av

Konungen meddelas.

Värnpliktig, som här avses, skall vara skyldig att varje tjänstgöringsomgång,

som omfattar första tjänstgöring eller repetitionsövning, för sin

utbildning tjänstgöra ett antal dagar, som är en och en fjärdedel gånger

så stort som det dagantal, under vilket övriga till samma truppslag och

kategori i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga äro skyldiga att under

samma omgång tjänstgöra. Under reservtruppövning, landstormsövning och

tjänstgöring jämlikt § 28 värnpliktslagen skall tjänstgöringstiden för sådan

värnpliktig vara densamma som för övriga till samma truppslag och

kategori i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 165. 7

Utöver vad de sakkunnigas majoritet sålunda föreslagit har herr

Croneborg hemställt, att arméfördelnings- och likställd chef måtte bemyndigas

att i särskilda fall, där synnerliga skäl därtill äro och det finnes

utan olägenhet kunna ske, medgiva befrielse för värnpliktig från skyldighet

att bära militär tjänstedräkt.

Herrar Byström och Gullberg, vilka funnit sakkunnigmajoritetens

förslag icke erbjuda en fullt tillfredsställande lösning av frågan om värnpliktstjänstgöringens

ordnande för värnpliktiga, vilka av sitt samvete

förbjudas att fullgöra värnplikten i vanlig ordning, hava i nu förevarande

hänseende föreslagit huvudsakligen följande bestämmelser:

Värnpliktig, varom fråga är, må erhålla tillstånd att

antingen fullgöra sin värnplikt på sätt sakkunnigmajoriteten föreslagit

(såsom vapenfri värnpliktig i militärtjänst),

eller, därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid

krigsmakten, fullgöra sin värnplikt genom tjänstgöring vid statens järnvägar

(såsom vapenfri värnpliktig i järnvägstjäust).

Vapenfri värnpliktig skall vara skyldig att för sin utbildning fullgöra.

varje omgång tjänstgöring, som åligger i övrigt likställda värnpliktiga

(dock, vad beträffar vapenfri värnpliktig i järnvägstjänst, icke

landstormsövning). I fråga om tjänstgöringstidens längd skall, utöver

värnpliktslagens bestämmelser, gälla, att under tjänstgöringsomgång,

som omfattar första tjänstgöring eller repetitionsövning, vapenfri

värnpliktig skall tjänstgöra ett antal dagar, som är vid militärtjänst en

och en tiondel och vid järnvägstjänst en och en halv gång så stort som

det dagantal, han i vanlig ordning skolat under sådan omgång tjänstgöra.

Gentemot sakkunnigmajoritetens förslag hava militärmyndigheterna,

med de undantag, som i det följande angivas, förklarat sig i stort sett

icke hava något att erinra.

Chefen för tredje arméfördelningen ställer sig principiellt avvisande

mot att »fortgå på den eftergifternas väg, som hittills följts», samt anser

intet eller åtminstone föga vara att vinna genom en lagstiftning av

den art, som de sakkunnigas majoritet föreslagit. Han förordar i stället

en väl organiserad och ledd upplysningsverksamhet.

Militärbefälhavaren på Gottland anser sakkunnigmajoritetens förslag

icke innebära en slutgiltig lösning av frågan om de religiöst samvetsömma

värnpliktigas rättsliga ställning till värnpliktstjänstgöringen.

Han avstyrker med hänsyn till konsekvenserna varje ändring av nu gäl
-

llesorvation

av herr Croneborg.

Reservation

av herrar

Byström och

Gullberg.

Militärmyn
dighejernas
yttranden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

lande bestämmelser i ämnet, dock att i fredstid en begränsning synes

honom böra äga rum i fråga om den upprepade straffpåföljden för värnpliktsvägran

på grund av samvetsbetänkligheter.

Icke heller chefen för marinstaben finner sakkunnigmajoritetens förslag

innebära en tillfredsställande lösning av frågan. Någon ändring

av gällande föreskrifter torde enligt hans mening böra ske, endast om

en tillfredsställande, mot missbruk betryggande lösning kan vinnas av

frågan om behandlingen av sådana värnpliktiga, som vägra att fullgöra

varje slag av militärtjänst, antingen så att de få tjänstgöra civilklädda

utom truppförbanden eller helt befrias från värnpliktens fullgörande.

Den av de sakkunnigas majoritet föreslagna förlängningen av tjänstgöringstiden

anses av chefen för femte arméfördelningen vara otillräcklig.

Chefen för generalstaben föreslår, att antalet tjänstgöringsdagar

höjes till en och en halv gånger det dagantal, under vilket övriga värnpliktiga

äro skyldiga att tjänstgöra. Chefen för kustartilleriet anser, att

tjänstgöringstiden bör bestämmas till minst 150 procent av den normala

tjänstgöringstiden vid det vapenslag, som enligt värnpliktslagen

har den längsta tjänstgöringen. Å andra sidan ifrågasätter chefen för

marinstaben, huruvida icke tillämpningen av de sakkunnigas förslag skulle

beträffande icke vapenföra värnpliktiga medföra en alltför betydande

förlängning av tjänstgöringstiden.

Kommendanten i Boden framhåller, att det för såväl den enskilde

värnpliktige som för staten är förmånligare, att ifrågavarande tjänstgöring

fullgöres i en följd än, på sätt de sakkunniga föreslagit, i särskilda

tjänstgöringsomgångar.

Beträffande herrar Byströms och Gullhergs förslag har ett stort antal

militära myndigheter icke yttrat sig annat än indirekt så till vida, att

de anslutit sig till sakkunnigmajoritetens ståndpunkt.

De båda reservanternas förslag avstyrkes uttryckligen av chefen för

generalstaben, inspektören för kavalleriet, generalfälttygmästaren , och

inspektören för artilleriet samt cheferna för fjärde och femte arméfördelningarna.

Chefen för andra arméfördelningen anför, att därest man principiellt

erkänner det berättigade i kravet på hänsyntagande till verkligen

befintliga samvetsbetänkligheter, konsekvensen synes fordra, att sådana

värnpliktiga, vilkas samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring vid

krigsmakten, må kunna erhålla tillstånd att i stället utom försvarsväsendets

ram utföra civilt arbete, vilket dock ej nödvändigtvis bör förrättas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

9

vid statens järnvägar. Som oeftergivligt villkor bör dock fordras, att

tjänstgöringstiden högst avsevärt förlänges; den av reservanterna föreslagna

förlängningen synes arméfördelningschefen alldeles otillräcklig.

Chefen lör tredje arméfördelningen avstyrker, såsom förut nämnts,

i princip eftergifter; men skall man fortgå på eftergifternas väg, anser

han en lösning av frågan kunna vinnas endast genom godtagande av

den utav reservanterna, föreslagna lagstiftningen. Dock bör i varje fall

lagstiftningen göras provisorisk och tjänstgöringstiden för ifrågavarande

värnpliktiga ytterligare förlängas.

Chefen för marinstaben har visserligen icke direkt yttrat sig angående

reservanternas förslag, men såsom förut antytts, synes han icke

ställa sig helt avvisande mot själva kärnpunkten i detta förslag, nämligen

ifrågavarande värnpliktigas användande till civilt arbete i statens

tjänst.

Marinförvaltningen framhåller, att vid tillämpningen av de föreslagna

bestämmelserna skulle det förhållandet inträffa, att till olika truppslag

och kategorier i övrigt hänförda värnpliktiga skulle åläggas tjänstgöring

av ensartad beskaffenhet men med olika lång tidsutsträckning.'' Det

synes marinförvaltningen kunna ifrågasättas, huruvida en dylik anordning

kan anses lämplig och rättvis, samt huruvida det icke vore fördelaktigare

att — med bibehållande av synpunkten, att värnpliktig, som

ernått i lagen avsedd befrielse, skall vara skyldig undergå förlängd

värnpliktstjänstgöring — fastställa en och samma tjänstetid för samtliga

hithörande värnpliktiga.

Järnvägsstyrelsen har i fråga om det reservationsvis framförda förslaget

om ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring vid statens järnvägar

anfört följande:

Till en början ville styrelsen för sin del helt allmänt framhålla, att

efter allt att döma och med den tendens till ökning i värnpliktsvägrarnas

antal, som enligt det föreliggande statistiska materialet förelåge

— vilken ökning sannolikt komme att än mer stegras vid utfärdandet

enligt reservanternas förslag av särskilda bestämmelser i ämnet

— det ville synas, som om det för det allmänna skulle innebära betänkliga

vådor, att lagstiftningsvis så att säga uppamma hos vederbörande

en föreställning om att värnpliktstjänstgöringen i landet kunde fullgöras

på två sätt, antingen vid armén eller marinen eller också vid statens

järnvägar.

Utginge man från att statens järnvägar skulle årligen emottaga och

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 136 käft. (Nr 165.) 63i 20 2

Yttrande av

marinförvaltningen.

Yttrande av

järnvägsstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Proposition Nr 165.

bereda sysselsättning åt ett icke obetj^dligt antal värnpliktsvägrare, skulle

från verkets synpunkt vara att befara än ytterligare svårigheter i rekryteringshänseende.

Det vore att märka, att det särskilt under senare åren

visat sig innebära stora svårigheter att på ett för verket tillfredsställande

sätt verkställa rekrytering av personalen. Omsättningen ibland nämnda

personal hade under senare åren varit synnerligen stor, och hade man

flerstädes varit ställd inför den situationen, att, när antagen tjänsteman

blivit så utbildad, att man tänkt sig kunna erhålla verklig nytta av hans

arbete, tjänstemannen i fråga lämnat verket. Skulle nu en kontingent

av värnpliktsvägrare, vars antal enligt de sakkunnigas utlåtande tenderade

att stiga, antagas särskilt i den rena trafiktjänsten för att efter värnpliktstjänstgöringen

lämna densamma, varefter nya för järnvägstjänsten

främmande värnpliktsvägrare skulle inkallas, måste ju möjligheterna till

effektiv rekrytering av tjänstemannakåren ytterligare förminskas.

Det hade nu sagts, att statens järnvägar skulle vara särskilt lämpliga

att upptaga denna arbetskraft bland annat på den grund, att någon

särskilt lockande civil yrkesutbildning därigenom icke komme till stånd

utan snarare saken läge så, att den yrkesutbildning de värnpliktiga redan

förvärvat genom en dylik anordning på mest rationella sätt fördes staten

tillgodo. Det hade därvid framhållits, att de arbeten, som förekomme

vid statens järnvägar, vore av så omväxlande beskaffenhet, att

lämplig sysselsättning därstädes skulle kunna beredas åt värnpliktiga av

olika yrken och med olika utbildning, såsom maskinister, eldare, skrivoch

räknebiträden samt hantverkare och grovarbetare.

Väl vore det sant, att intet annat statens verk hade att uppvisa

en sådan mångfald av kategorier olika tjänstehavare som statens järnvägar,

men att därav direkt draga den slutsats, att statens järnvägar

utan olägenheter skulle kunna mottaga denna extra arbetskraft vore förhastat.

Vad anginge de i den rena trafiktjänsten sysselsatta tjänstehavarna,

vore nämligen med de krav, som i den nutida järnvägstjänsten ställdes

på dessa tjänstehavare, nödvändigt, att vederbörande efter föregången

provtjänstgöring förvärvade viss utbildning i yrket. I gällande rekryteringsstadga

vore detaljerade bestämmelser'' givna i syfte att inom olika

tjänstegrupper successivt under vederbörande förmans ledning bibringa

tjänstehavaren kännedom om och förfarenhet inom de olika tjänstegrenarna

såväl praktiskt genom utförandet av järnvägstjänsten som teoretiskt

genom inhämtandet av för tjänsten erforderliga instruktioner.

En person, som stode fullkomligt främmande för järnvägsdrift, kunde

alltså vid statens järnvägar icke till fullo användas, förrän han skolats

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 165.

11

härför. Att, som i lagförslaget förutsattes, bland de olika kategorierna

funktionärer vid statens järnvägar sysselsätta en del på sådant sätt, att

deras sysselsättande icke finge anses tjäna utbildnings- utan helt annat

syfte, vore således icke med verkets fördel förenligt, utan kunde tvärtom

i många fall verka hindrande.

I samband härmed borde framhållas, att ett realiserande av reservanternas

förslag skulle kunna tänkas verka minskande på rekryteringsmöjligheterna

efter fullgjord värnpliktstjänstgöring. Antagligen skulle

flera av ifrågavarande personer söka fast anställning vid statens järnvägar,

och det kunde tänkas, att dessa därvid skulle få ett visst företräde

framför andra sökande, som lojalt fullgjort sin värnplikt och på grund

därav icke haft samma tillfälle skaffa sig utbildning inom verket. Härvid

skulle sannolikt i vissa fall mindre lämpliga personer föredragas på

grund av sin kännedom om göromålen framför andra, som på grund av

personliga egenskaper i själva verket skulle vara lämpligare. Det vore

för verket givetvis nödvändigt att hava fullt fria händer vid rekryteringen

för att kunna göra ett verkligt urval bland de sökande.

Béträffande värnpliktiga yrkes- och grovarbetares sysselsättande vid

statens järnvägar funnes inom ban- och byggnadsavdelningen ju en del

yrkesmän såsom murare, målare, smeder, snickare, timmermän och möjligen

ännu eu eller annan yrkesarbetare, men dessa yrkesmän utgjorde

dock ett ringa fåtal. Förhållandet vore nämligen, att de flesta arbeten,

för vilka krävdes hantverkare, utfördes av entreprenörer, och dessa tillgodosåge

själva sitt behov av arbetare. I övrigt torde ynglingar i värnpliktsåldern

icke i regel hava förvärvat erforderlig yrkesutbildning av nu

ifrågavarande slag. Militärtjänstvägrarna torde därför såsom yrkesarbetare

icke kunna beredas sysselsättning vid statens järnvägar.

Av grovarbetare förefunnes vid ban- och byggnadsavdelningen däremot

större behov. Dessa arbetare, vilka antingen vore banarbetare eller

byggnadsarbetare, vore till övervägande flertalet säsongarbetare, sysselsatta

med slipers- och rälsarbeten, schaktnings-, spårläggnings- och andra

banbyggnadsarbeten. Dessa arbeten utfördes oftast av särskilda arbetslag

och på ackord. Vederbörande befäl toge i regel ingen befattning

med själva anskaffningen av arbetare till arbetslaget, utan skedde detta

genom lagförmannens försorg. Redan den omständigheten, att lagförmannen

själv bildade sitt arbetslag, uteslöte tanken att genom befälets

åtgörande anskaffa sysselsättning för ifrågavarande värnpliktiga i dessa

arbetslag. Vid järnvägsbyggnaderna bestode arbetslagen, vilka i regel år

efter år följde järnvägsbygget allteftersom detta fortskrede, vanligen av

äldre, erfarna och härdiga arbetare, och finge det anses uteslutet, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

dessa skulle bland sig vilja — åtminstone i någon större utsträckning

— i arbetslagen intaga mindre erfarna ynglingar i värnpliktsåldern, varigenom

bland andra olägenheter en neddragning av ackordsförtjänsten i

de flesta fall skulle bliva följden. En sådan uppblandning av arbetslagen

med värnpliktsvägrare vore särskilt olämplig, om, såsom reservanterna

förutsatte, de värnpliktiga skulle avlönas på annat sätt än övriga

arbetare, i det att järnvägsstyrelsen skulle tillhandahålla dem icke allenast

husrum utan även mat och uniform. Särskilt skulle utspisningen

vålla svårigheter, enär arbetarna i regel hölle sig själva med mat och detta

kanske ofta skulle föranleda till fordran från de värnpliktigas sida, att

åtgärder skulle vidtagas av järnvägsstyrelsen för att anordna särskild

utspisning för de värnpliktiga. Ifrågakommande tim- eller dagavlönat

arbete för ban- och byggnadsarbetare vore åter förbehållet äldre arbetare,

såvida arbetet icke vore förlagt till linjen och sålunda näppeligen

kunde anförtros åt med förhållandena vid statens järnvägar ovan personal.

Förhållandena å de allra största bangårdarna, t. ex. i Stockholm,

Göteborg och Malmö, vore visserligen något annorlunda, men å dessa

platser torde man å andra sidan böra taga hänsyn till den störa trafiken,

som nödvändiggjorde en viss gallring av arbetskraften.

Det hade ifrågasatts, att av de samvetsömma värnpliktiga skulle

bildas särskilda lag för sig, som skulle sysselsättas med en del enklare

arbeten såsom röjnings- och vägbrytningsarbeten eller annat järnvägsbyggnadsarbete.

. Vid järnvägsbyggnaderna, som till sin huvudsakliga

del bedreves i Norrland, mötte dock särskilda svårigheter i avseende på

utspisning^- och i viss mån även inkvarteringsanordningarna. För nöjaktigt

ordnande härav skulle å ett flertal platser utefter byggnadslinjerna

behöva uppföras, förutom de vanliga arbetsbarackerna, särskilda

marketenteribyggnader, vartill givetvis icke byggnadsanslagsmedel kunde

användas, utan skulle detta kräva rätt så avsevärda, för ändamålet anvisade

särskilda anslagsmedel. Ordnandet av arbetsledning och befälsföring

för denna personal torde jämväl komma att stöta på besvärligheter.

Även för järn vägsbyggnadsarbetena krävdes ock i allmänhet icke

blott viss facklig utbildning, utan jämväl fullt utbildade kroppskrafter,

något som väl i regel endast ett ringa fåtal av ifrågavarande ynglingar

besutte.

Att, såsom ock ifrågasatts, bilda särskilt lag av värnpliktsvägrare

för centralverkstaden i Örebro skulle säkerligen medföra betydande olägenheter.

Då ett sådant lag givetvis skulle komma att bestå av till största

delen icke yrkeskunnigt folk, skulle det ej kunna användas till andra

arbeten inom verkstaden än hantlangningsarbeten av enklaste slag eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Proposition Nr 165.

grovarbete. Då man på grund av de särskilda disciplinära förhållanden,

som måste tillämpas för dessa värnpliktsvägrare, ej gärna kunde låta

dem arbeta i samma lag som verkstadens övriga arbetare, framginge

utan vidare olämpligheten och svårigheten att sysselsätta dylikt folk vid

statens järnvägars verkstäder.

Beträffande olägenheter överhuvudtaget för ifrågavarande värnpliktsvägrare

borde slutligen framhållas vanskligheterna för att ej säga omöjligheterna

att utan längre tids erfarenhet på ett tillfredsställande sätt

reglera de disciplinära förhållandena. De sakkunniga vore själva av den

uppfattningen, att för militärt]änstvägrarnas överflyttning till statens järnvägar

torde komma att erfordras en stor apparat med omfattande lagstiftningsarbete.

Vidare borde bemärkas, att i och med militärt] änstvägrarnas

tjänstgöring vid statens järnvägar det icke torde kunna undvikas

att ålägga befäl och underbefäl vid statens, järnvägar betydande

göromål, vilka vore för dem helt främmande, med därav sannolikt följande

nödvändig förstärkning av åtminstone underbefälet. Den genom

militärtjänstvägrarna statens järnvägar tillförda skenbart billiga arbetskraften

torde därför i verkligheten komma att ställa sig rätt så dyr. Då

militärtjänstvägrarna dessutom komme att sakna det ekonomiska intresse,

som förenade varje annan arbetare med sin arbetsgivare, torde de förstnämndas

arbetsprestationer bliva obetj^dliga och giva övriga arbetare rika

tillfällen till icke önskvärda jämförelser.

På grund av vad sålunda i ärendet anförts, ville styrelsen, med förordnade

av sakkunnigmajoritetens förslag i ämnet i vad anginge värnpliktsvägrares

tjänstgöring, på det kraftigaste avstyrka reservanternas

förslag därom, att samvetsömma värnpliktsvägrare skulle få fullgöra sin

värnpliktstjänstgöring vid statens järnvägar vare sig i den rena trafiktjänsten

eller såsom arbetare.

Teologiska fakulteten i Uppsala biträder i stort sett sakkunnigmajori- Yttranden av

- tetens förslag. Beträffande tjänstgöring vid statens järnvägar anför fakuitetoma,

fakulteten, att det av lätt insedda grunder knappast låter sig tänka, att biskoparna

staten under krigstid skulle kunna åt personer av utpräglad antimilitaristisk

åskådning anförtro en uppgift av från militär synpunkt så

ytterst betydelsefull art som den föreslagna. Fakulteten ställer sig däremot

icke helt avvisande gentemot tanken att använda ifrågavarande

värnpliktiga till annat civilt arbete.

Teologiska fakulteten i Lund ansluter sig i det väsentliga till herrar

Byströms och Gullbergs förslag men framhålla, att förutom järnvägstjänst

även bör kunna ifrågakomma odlings- och vägbyggnadsarbeten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 165.

Stockholms stads konsistorium, som förklarar sig icke kunna godtaga

sakkunnigmajoritetens förslag såsom en definitiv lösning av frågan,

förordar tjänstgöring utom försvarets ram, dock icke järnvägstjänst

utan i stället odlingsarbeten eller skogsskötsel.

Ärkebiskopen anser, att sakkunnigmajoritetens förslag ej löser

problemet. Han tillstyrker befrielse från skyldighet att bära uniform

samt förordar civil tjänstgöring, såsom arbete med röjning, nyodling m.

m., men anser järn vägstjänst olämplig.

Biskopen i Linköpings stift biträder sakkunnigmajoritetens förslag

men förklarar sig tillika benägen att ansluta sig till den av herr Croneborg

avgivna reservationen.

Biskopen i Lunds stift tillstyrker det av herr Croneborg framställda

förslaget men framhåller därjämte, att herrar Byströms och Gullbergs

förslag är ägnat att kraftigt bidraga till lösning av den föreliggande

konflikten.

Biskoparna i Skara och Karlstads stift ansluta sig till herrar Byströms

och Gullbergs förslag; den förstnämnde ifrågasätter dock ytterligare

utökning av tjänstgöringstiden. Åven biskopen i Härnösands stift

synes närmast ansluta sig till samma förslag.

Biskopen i Luleå stift biträder även nyssnämnda reservanters förslag

men framhåller, att icke endast järnvägstjänstgöring bör ifrågakomma.

Biskoparna i Strängnäs och Växjö stift finna järnvägstjänst olämplig

samt förorda i stället annat civilt arbete, t. ex. skogsarbete. De anse

den av reservanterna föreslagna tjänstgöringstiden böra utsträckas.

Biskopen i Göteborgs stift avstyrker helt och hållet det av de

sakkunniga avgivna förslaget.

1 likhet med ett flertal av de i ärendet hörda myndigheterna anser

även jag, att det av de sakkunnigas majoritet framlagda förslaget

icke innebär en tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan.

Till stöd för denna min uppfattning torde jag endast behöva åberopa

de sakkunnigas egen utredning rörande de fall av värnpliktsvägran på

grund av samvetsbetänkligheter, som förekommit under tiden efter utfärdandet

av 1902 års cirkulär i ämnet. Denna utredning giver nämligen

vid handen, att även om den av de sakkunnigas majoritet föreslagna

lagstiftningen varit gällande under nämnda tid, flertalet av de

för värnpliktsvägran ådömda bestraffningarna likväl icke kunnat undvikas.

Skall det viktiga humanitära syfte uppnås, som avses med en

lagstiftning på förevarande område, är det icke tillfyllest att medgiva

befrielse från egentlig vapentjänst, ej heller att, på sätt herr Croneborg

föreslagit, därutöver i särskilda undantagsfall bevilja frihet från skyldig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

heten att bära uniform, utan torde man vara nödsakad att taga steget

fullt ut och för sådana värnpliktiga, vilka på grund av verkliga samvetsbetänkligheter

vägra fullgöra varje slag av militärtjänst, öppna en

möjlighet att i stället för dem åliggande värnpliktstjänstgöring utföra

civilt arbete utanför förs vars väsendets ram.

Så till vida finner jag mig alltså böra biträda det av herrar Byström

och Gullberg avgivna förslaget. Däremot kan jag, särskilt med

hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört, icke tillstyrka den av

nämnda reservanter föreslagna bestämmelsen därom, att ifrågavarande

tjänstgöring skall förläggas till statens järnvägar. I lagen synes det

civila arbetets art icke böra nämare preciseras, utan torde det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att, efter verkställd ytterligare utredning, därom

besluta och meddela erforderliga föreskrifter.

Med hänsjm till angelägenheten av att förebygga fall av simulation

hava såväl de sakkunniga som i ärendet hörda myndigheter varit ense

om, att tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga bestämmes avsevärt

längre än för övriga värnpliktiga. Jag ansluter mig till denna

mening och tillåter mig erinra därom, att man i Danmark ansett sig böra

beträda denna väg i fråga om lagstiftning på detta område. Sålunda

stadgas i lagen den 13 december 1917 angående värnpliktigas användning

till civilt arbete, att detta skall hava en varaktighet av 20 månader,

när det träder i stället för den första inkallelsen till militärtjänstgöring,

samt av 3 månader, när det träder i stället för senare inkallelser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle tjänstgöringen fördelas på olika

omgångar och dess varaktighet för varje särskild värnpliktig bestämmas i

förhållande till det dagantal, under vilket övriga till samma truppslag och

kategori hörande vapenföra värnpliktiga äro skyldiga att tjänstgöra. Gentemot

den sålunda föreslagna anordningen synes till en början kunna göras

den erinran, att en uppdelning av tjänstgöringen på olika tjänstgöringsomgångar

i förevarande fall icke är påkallad av något statens intresse;

tvärtom torde det vara för staten förmånligare, att ifrågavarande tjänstgöring

fullgöres i en följd, bland annat på den grund, att den största

möjliga valuta kan dragas av den värnpliktiges arbetsskicklighet, därest

han en längre tid i följd får utöva det arbete, vari han blivit inlärd. Den

omständigheten, att den värnpliktige härigenom skulle komma i åtnjutande

av en oförtjänt förmån i jämförelse med dem av hans kamrater,

vilka fullgöra värnplikten i vanlig ordning, synes mig icke utgöra tillräcklig

anledning att ordna tjänstgöringen på ett för staten mindre fördelaktigt

sätt, men väl bör härtill tagas behörig hänsyn vid utmätandet

av tjänstgöringstidens längd. Då det gäller att träffa ett avgörande i

sistberörda hänseende, torde vidare böra beaktas vad marinförvaltningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

anfört rörande olämpligheten av att fastställa tjänstgöringstiden för ifrågavarande

värnpliktiga på sätt de sakkunniga föreslagit, enär härav skulle

bliva en följd, att dessa värnpliktiga finge fullgöra en tjänstgöring av

betydligt olika lång tidsutsträckning, allteftersom de vid inskrivningen

hänförts till ena eller andra truppslaget eller värnpliktsgruppen i övrigt.

För undvikande av en sådan konsekvens torde tjänstgöringstiden böra

bestämmas lika för alla till samma huvudgrupp (värnpliktiga i allmänhet;

värnpliktiga studenter och likställda) hörande värnpliktiga, som erhålla

tillstånd, varom här är fråga.

Enligt värnpliktslagens bestämmelser uppgår tjänstgöringstiden för

de olika kategorierna värnpliktiga till följande antal dagar:

Värnpliktskategorier

Första tjänst- göring.

Bep.-övningar

Tjänstgöring

i en följd

Keservtrupp-

övning

Landstorms-

övning

Summa antal

dagar

Vapenföra i allmänhet.

Hären.

Fotfolket ...............................................

340

15

5

360

Bytteriet, fält- och positionsartilleriet samt

fältingenjör- och fälttelegraftrupperna......

365

25

5

395

Fästningsartilleriet och fästningsingénjörtrup-

perna ...............................................

365

15

5

385

Trängen och intendenturtrupperna..............

240

15

5

260

Marinen.

Allmän tjänst, sjötjänst och station stjänst ...

360

—

5

365

Kustartilleri tjänst ...................................

365

—

5

370

Vapenföra studenter och likställda.

Hären.

Fotfolket, fästningsartilleriet, fastningsingen- jörtrupperna, trängen och intendenturtrup- perna................................................

485

15

5

505

Bytteriet, fält- och positionsartilleriet samt

fältingenjör- och fälttelegraftrupperna......

485

25

5

515

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Proposition Nr 165. 17

VärnplikCskategorier

«

Första tjänst- göring.

Rep.-övningar

Tjänstgöring

i en följd

Reservtrupp-

övning

Landstorms

övning

Summa antal

dagar

Marinen.

Allmän tjänst, sjötjänst, stationstjänst och

kustartilleri tjänst............................

500

5

505

Icke vapenföra.

Icke vapenföra i allmänhet (§ 27 inom. 2 A

värnpliktslagen)....................................

240

5

245

Studenter och likställda (§ 27 mom. 2 B värn- pliktslagen) ..........................................

365

5

370

Sjökaptener, styrmän och maskinister (§ 27

mom. 2 C värnpliktslagen)....................

360

5

365

Vid bestämmandet av tjänstgöringstidens längd torde man böra utgå

från det högsta antal dagar, som enligt värnpliktslagen åligger de särskilda

kategorierna vapenföra värnpliktiga. Såsom av förestående tabell framgår,

är tjänstgöringstiden längst vid rytteriet, fält- och positionsartilieriet samt

fältingenjör- och fälttelegraftrupperna, nämligen för vapenföra i allmänhet

395 dagar samt för vapenföra studenter och likställda 515 dagar. Att stanna

vid de sålunda angivna dagantalen torde emellertid på av de sakkunniga

och vederbörande myndigheter anförda skäl icke vara tillrådligt. Efter

ett noggrant- övervägande av de på frågan inverkande faktorer har jag

kommit till ''det resultatet, att förenämnda dagantal bör ökas med en

fjärdedel i de fall, då befrielsen avser endast vapentjänst, och med hälften

i de fall, då tillstånd erhållits att fullgöra värnplikten genom att

utföra civilt^, arbete för statens räkning. Med iakttagande av att vid

beräkning av dagantalet uppkommande bråktal böra bortfalla, skulle alltså

tjänstgöringstiden bliva följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 136 käft. (Nr 165.)

631 20 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

De sakkunni

gas förslag.

Herrar Byströms

och

Gullbergs

reservation.

Antal dagar

>•

V är n pliktskategorier

vid tafrielse

från %ndast

vapentjänst

vid fullgörande

av civilt arbete

för statens

räkning

Värnpliktiga i allmänhet..................................................................

493

592

Studenter och likställda.................................................................

643

772

Den sålunda beräknade tjänstgöringstiden grundar sig, såsom av det

anförda framgår, på värnpliktslagens nuvarande bestämmelser angående

tjänstgöringstidens längd för de särskilda kategorierna värnpliktiga. Som

bekant pågår emellertid för närvarande utredning angående en revision

av vårt försvarsväsende. I avvaktan på resultatet av denna utredning

hava statsmakterna ansett, att en nedsättning av den i värnpliktslagen

stadgade tjänstgöringstiden för de värnpliktiga bör äga rum, och har

jämväl beslut härom redan fattats med avseende å vissa värnpliktiga av

1919 års klass. 1 den mån beslut av dylik innebörd komma att fattas,

bör givetvis härav påkallad jämkning vidtagas i tjänstgöringstidens längd

för de värnpliktiga, varom här är fråga. För närvarande torde emellertid

några bestämmelser härom icke vara erforderliga.

Samvetsbetänkligheternas art.

Enligt sakkunnigmajoritetens förslag må tillstånd att fullgöra värnplikten

på sätt förut angivits meddelas värnpliktig, som hyser allvarliga,

på kristligt eller mosaiskt religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöringens fullgörande i den ^ordning, som

stadgas i värnpliktslagen.

Herrar Byström och Gullberg hava förordat en vidsträcktare tilllämplighet

av ifrågavarande lagstiftning i så måtto, att enngt deras förslag

tillstånd att fullgöra värnplikten i särskild ordning bör meddelas

värnpliktig, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

i vanlig ordning, så framt han ej givit dem uttryck, som

finnes hava väckt allmän förargelse.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har teologiska fakulteten i

Uppsala förklarat sig icke kunna underlåta att just från religiöst etiska

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 165.

synpunkter Unna den av de sakkunniga i förevarande hänseende uppdragna

distinktionen ohållbar och missvisande, emedan samvetet för den

kristna uppfattningen alltid är en religiös storhet och, där det på allvar

gör sig hört, f för en religiös åskådning alltid vittnar om människans

samband i sitt väsens djup med en högre andlig, religiös verksamhet.

Fakulteten föreslår för sin del följande formulering: »allvarliga, i

en ideell livsåskådning grundade, om verklig inre samvetsoro vittnande och

ej med principiell stats- och rättsinnighet sammanhängande betänkligheter».

Stockholms stads konsistorium och biskopen i Luleå stift förorda

reservanternas förslag.

Biskopen i Skara stift ansluter sig närmast till reservanternas ståndpunkt

men anser, att för undvikande av missförstånd och måhända ödesdigert

missbruk: lagen åtminstone bör utsäga så mycket, att de här åsyftade

samvetsbetänkligheterna skola vara grundade på religiös övertygelse.

Att på sätt de sakkunnigas majoritet föreslagit begränsa den grupp

av värnpliktiga, som skulle göras till föremål för specialbestämmelser i

avseende å värnpliktstjänstgöringen, till allenast sådana, vilkas samvetsbetänkligheter

hava sin grund i kristen eller mosaisk trosåskådning finner

jag varken vara följdriktigt från utgångspunkten för de sakkunnigas

eget resonemang eller ägnat att i tillämpningen leda till ett ur rättvisans

och billighetens synpunkt fullt tillfredsställande resultat. Principiellt

riktigare synes mig i detta avseende reservanternas förslag, sett

från bakgrunden av den uppfattning, som ligger till grund för deras

motivering, nämligen att allenast på religiös övertygelse grundade betänkligheter

böra föranleda befrielse från värnpliktstjänstgöring. Jag ansluter

mig därför till denna mening, men anser det emellertid vara lämpligt,

att, till ledning för de myndigheter, som skola tillämpa lagbestämmelsen,

såsom en närmare karaktäristik av vad som är att anse såsom allvarliga

samvetsbetänkligheter i lagtexten uttryckligen angiva, att ifrågavarande

betänkligheter skola vara grundade på religiös övertygelse.

Såsom villkor för erhållande av tillstånd, varom här är fråga, hava

reservanterna, som förut nämnts, ansett böra stadgas, att den värnpliktige

icke givit sina samvetsbetänkligheter uttryck, som finnes hava väckt

allmän förargelse. Ett sådant villkor synes mig emellertid icke lämpligen

böra uttryckligen stadgas i lagen, ehuruväl det ligger i sakens

natur, att till den värnpliktiges allmänna uppträdande bör tagas behörig

hänsyn vid bedömandet av, huruvida han kan anses förtjänt av det

åstundade medgivandet.

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 165.

De sakkunnigas

förslag.

Myndigheternas

yttranden.

Departe
mentschefen.

Prövningen av framställningar om tillställd att fullgöra värnplikten ^särskild ordning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle tillstånd att fullgöra värnplikten

i förut angiven särskild ordning meddelas av vederbörande inskrivningsrevision

på därom av den värnpliktige gjord ansökning, vid vilken

skola vara fogade vissa i lagförslaget närmare angivna intyg. Sådan

ansökning skulle i regel göras vid sökandens inskrivning. Emellertid

skulle även vid senare tidpunkt ingiven ansökning i visst fall kunna

upptagas till prövning, nämligen om värnpliktig efter påbörjad tjänstgöring

anmälde sig hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringen

och visade sannolika skäl härför. I avbidan på frågans prövning

av inskrivningsrevisionen skulle i sådant fall den värnpliktiges

tjänstgöring avbrytas.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har chefen för första arméfördelningen

förordat en centraliserad undersökning, huruvida simulation

föreligger.

Chefen för andra arméfördelningen och chefen för marinstaben anse,

att truppförbandschefen, icke inskrivningsrevisionen, bör pröva framställningar

om tillstånd, varom här är fråga.

Stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm finner den värnpliktiges

personliga närvaro vid inskrivningsrevisionens sammanträde

nödvändig.

Ärkebiskopen föreslår, att personlig undersökning verkställes genom

regementspastorns försorg.

Liksom de sakkunniga finner även jag det vara principiellt riktigt,

att en myndighet, som har att besluta om de värnpliktigas-tjänstgöringsförhållanden

i allmänhet, även får sig anförtrodd avgörandet av hithörande

frågor. Inskrivningsrevisionen består av landshövdingen i länet

såsom ordförande, inskrivningsbefälhavaren samt tre av. landsting eller

stadsfullmäktige valda ledamöter och har tillgång till sakkunnigt biträde.

Dess sammansättning torde alltså erbjuda de bästa garantier för en tillfredsställande

prövning av ifrågavarande ärenden.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om beviljande av tillstånd,

varom här är fråga, för värnpliktig, som redan påbörjat tjänstgöring i

vanlig ordning giver mig icke anledning till annan erinran än att Kungl.

Magt torde bemyndigas att meddela föreskrift, huruvida och i vad mån

den redan fullgjorda tjänstgöringen må tillgodoräknas den värnpliktige.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

21

Rörande beskaffenheten av de intyg, som skola inför inskrivningsrevisionen

företes, ävensom beträffande prövningsförfarandet i övrigt torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser.

Återkallelse av meddelat tillställd till tjänstgöring 1 särskild ordning in. in.

I förevarande hänseende hava de sakkunniga föreslagit följande:

Har värnpliktig erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten i särskild

ordning och befinnes det honom lämnade medgivandet vara grundat på

uppenbarligen vilseledande uppgifter, eller gör den värnpliktige sig skyldig

till dåligt uppförande eller upprepade förseelser i tjänsten och sålunda

visar sig icke vara förtjänt av medgiyandet, må uppskov med

tjänstgöringen meddelas honom och inskrivningsrevisionen på anmälan

besluta hans överföring till tjänstgöring med vapen. Förklarar sig värnpliktig

icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens

fullgörande i vanlig ordning, må han omedelbart överföras till

tjänstgöring med vapen. Av det antal dagar, värnpliktig i dessa fall

tjänstgjort, skall han äga tillgodoräkna sig fyra femtedelar.

Det av herrar Byström och Gullberg avgivna förslaget skiljer sig i

förevarande hänseende från sakkunnigmajoritetens''huvudsakligen ifråga

om den värnpliktiges rätt att tillgodoräkna sig fullgjord tjänstgöring.

Härutinnan hava reservanterna föreslagit, att någon sådan rätt icke skall

tillkomma värnpliktig i det fall, att det honom meddelade tillståndet befinnes

oriktigt grundat och i anledning därav upphäves, samt att i övriga

fall dylikt tillgodoräknande må medgivas värnpliktig, om och i den mån

inskrivningsrevisionen finner synnerliga skäl därtill föreligga.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har inspektören för infanteriet

ansett, att värnpliktig icke bör äga att i någon som helst utsträckning

tillgodoräkna sig före överföringen fullgjord tjänstgöring i de fall,

då uppenbarligen vilseledande uppgifter lämnats. Samma ståndpunkt

intager chefen för generalstaben såväl beträffande nämnda fall som ock

i fråga om värnpliktig, som genom dåligt uppförande eller upprepade

förseelser i tjänsten visar sig icke vara förtjänt av honom lämnat medgivande

att fullgöra tjänstgöringen i särskild ordning.

Chefen för fortifikationen gör gällande, att de sakkunniga underskattat

de besvär och svårigheter, som skulle vara förenade med igångsättande

snart sagt vid vilken tidpunkt som helst av särskild utbildning

med vapen för ifrågavarande värnpliktiga.

De sakkunnigas

förslag.

Herrar Byströms

och

Gullhergs

förslag.

Myndig
heternas
yttranden,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

Departe
mentschefen.

De sakkunnigas

förslag.

Herrar Byströms

och

Gullbergs

förslag.

Militärbefälhavare!! på Gfottland framhåller, att därest före överföringen

fullgjord tjänstgöring får tillgodoräknas i den utsträckning, som de

sakkunnigas majoritet föreslagit, ingen säkerhet finnes för att den värnpliktige

kommer att erhålla en nöjaktig militär utbildning.

Kommendanten i Boden föreslår, att värnpliktsvägrare, som efter

tjänstgöringens början förklarar sig frångå sina samvetsbetänkligheter

mot vapentjänst, skall utbildas som vapenför endast därest ej längre tid

av tjänstgöringen förflutit, än att under återstående delen av densamma

nödtorftig rekrytutbildning kan meddelas honom.

Att tillstånd, varom här är fråga, återkallas, därest detsamma befinnes

vara grundat på uppenbart vilseledande uppgifter, synes mig vara

fullt riktigt, likaså att uppkommen fråga om återkallelse av meddelat

tillstånd skall prövas av inskrivningsrevisionen. Däremot kan jag icke

finna det vara ur principiell synpunkt riktigt, att ett i behörig ordninggivet

tillstånd att fullgöra värnplikten i särskild ordning skulle kunna

återkallas av den grund, att den värnpliktige gör sig skyldig till dåligt

uppförande eller upprepade förseelser i tjänsten. Vad den värnpliktige

i sådant hänseende kan låta komma sig till last bör nämligen enbart

bedömas efter gällande disciplinstadga och strafflag för krigsmakten.

Förklarar värnpliktig, efter att hava påbörjat tjänstgöring i särskild

ordning, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktens

fullgörande i vanlig ordning, torde frågan rörande hans värnplikts förhållanden

ånyo böra underställas inskrivningsrevisionens prövning.

Huruvida och i vad män värnpliktig i nu angivna fall bör få tillgodoräkna

sig redan fullgjord tjänstgöring, torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att bestämma..

Tjänstgöring- under krigstid.

Enligt sakkunnigmajoritetens förslag skall meddelat tillstånd att fullgöra

värnplikten i särskild ordning gälla endast under fredstid, varemot

under krigstid tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga bestämmes

allenast av behovet, efter prövning av vederbörande militärbefäl.

Herrar Byströms och Grullbergs'' förslag skiljer sig från majoritetens

därutinnan, ått enligt förstnämnda förslag Konungen under krigstid skall

äga bestämma om tjänstgöringen för värnpliktig, som erhållit tillstånd,

varom här är fråga, samt att tillståndet skall anses gälla jämväl krigs
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 165,

23

tid, intill dess den värnpliktige, enligt Konungens bestämmande, placeras

i sådan tjänst, från vilken tillståndet medförde befrielse.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har inspektören lör infanteriet

framhållit, att det i själva verket läge en oförenlig motsats mellan

befrielse från vapentjänst i fred och skyldighet till sådan tjänst i krig.

Han ansåge sig för den skull icke kunna i princip tillstyrka det framlagda

förslaget.

Teologiska fakulteten i Uppsala finner det ej rätt väl förenligt med

de sakkunnigas principiella ståndpunkt att så kategoriskt, som här skett,

avvisa tanken på ett hänsyntagande, jämväl under pågående krig, till

de enskildas samvetsbetänkligheter.

Stockholms stads konsistorium anser, att ifrågavarande förmån bör

utsträckas att gälla även under krigstid. Samma ståndpunkt intages av

ärkebiskopen och biskopen i Växjö stift.

Vad sakkunnigmajoriteten i förevarande hänseende föreslagit, finner

jag mig i likhet med förenämnda myndigheter icke kunna godtaga. Den

bästa lösningen av spörsmålet synes mig vara, att i lagen icke göres

någon uttrycklig åtskillnad mellan fredstid och krigstid. Meddelat tillstånd,

varom här är fråga, bör sålunda gälla tillsvidare även efter ett

krigsutbrott. På vad sätt dessa värnpliktiga under krigstid skola tagas

i anspråk för statens behov, torde då bliva föremål för statsmakternas

särskilda prövning.

Sammanfattning.

Såsom förut nämnts, hava de sakkunniga föreslagit, att de i förevarande

hänseende erforderliga bestämmelserna sammanföras dels i eu särskild

lag, dels ock i en av Kungl. Maj:t utfärdad förordning angående

tillämpningen av nämnda lag. Enligt min uppfattning vore det

ur principiell synpunkt riktigare att infoga de nödiga -stadgandena

i värnpliktslagen och inskrivningsförordningen. Då emellertid värnpliktslagen

i sammanhang med den pågående revisionen av vårt försvarsväsende

torde komma att bliva föremål för en omarbetning, synes

det mig icke lämpligt att nu vidtaga några ändringar i densamma. Jag

har därför icke något att erinra mot att bestämmelser i ämnet, på sätt

de sakkunniga föreslagit, tillsvidare meddelas i form av en särskild lagstiftning

samt att framdeles vid den blivande revisionen av värnplikts
-

Myndig
heternas
yttranden.

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 165.

lagen och inskrivningsförordningen tages under omprövning frågan om

dessa bestämmelsers inarbetande i nämnda författningar.

Uti sina förslag till lag i ämnet hava såväl de sakkunnigas majoritet

som framför allt reservanterna intagit åtskilliga bestämmelser, vilka

äro av den natur att rätteligen böra införas i den tillämpnings förordning,

som skall av Kungl. Magt utfärdas. Enligt min uppfattning bör

lagen endast upptaga de grundläggande bestämmelserna. Förutom de av

mig i det föregående förordade stadgandena torde i lagen allenast böra

intagas föreskrift därom, att vad i värnpliktslagen stadgas angående till

beväringen hörande menig värnpliktigs underhåll och förmåner samt angående

understöd i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring,

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om värnpliktig, som erhållit

tillstånd att i stället för värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete för

statens räkning.

Beträffande de ökade kostnader, som kunde föranledas av det utav

de sakkunniga framlagda förslagets antagande, har arméförvaltningen anfört,

att med hänsyn till det ringa antalet hittillsvarande fall av sådan

värnpliktsvägran, som i förslaget avsåges, den av de sakkunniga föreslagna

utsträckningen av tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga

icke syntes böra medföra större kostnader för inskrivningens ombesörjande

eller i form av avlöning och familjeunderstöd, än att desamma

kunde bäras av vederbörande ordinarie förslagsanslag utan att å dessa

av denna anledning behövde beräknas någon förhöjning. Detsamma

syntes bliva förhållandet med de på mathållningsanslaget fallande merutgifter

för de värnpliktigas förplägnad. Däremot syntes anslagen till

kasernutredning m. m. samt till arméns sjuk- och veterinärvård, vilka

vore av reservationsanslags natur, höra höjas med de belopp, som kunde

visa sig erforderliga på grund av den ökade förläggningstiden.

Därest en lagstiftning i ämnet enligt de av mig nu angivna grunder

kommer till stånd, synes hinder icke möta att för bestridande av

kostnaderna jämväl för sådana värnpliktiga, vilka erhålla tillstånd att i

stället för värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete, disponera vederbörande

avlönings- och underhållsanslag. Skulle till följd härav någon

ökning av vissa utav ifrågavarande anslag befinnas erforderlig, torde

framställning härom i sinom tid böra göras hos riksdagen.»

Departementschefen uppläste härefter ett i överensstämmelse med

vad förut anförts uppgjort ''»Förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa

samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring», samt hemställde, att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 165. 25

detta förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

W. G. 0. Montgomery.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 136 Käft.- (Nr 165.)

681 so 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med. förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgör s. 3 i texten
  2. 2LU 1920:24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 s. 1 i texten