Angående pensionsförbättring åt f. förrådsvaktmästaren J. A. Hammar
1920-02-27 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:173, Angående pensionsförbättring åt f. förrådsvaktmästaren J. A. Hammar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 173.
13
Nr 173.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
åt f. förrådsvaktmästaren J. A. Hammar;
given Stockholms slott den 27 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,.
att förre förrådsvaktmästaren vid Västgöta regemente J. A. Hammar
må från och med den 1 juni 1919 under sin återstående livstid uppbära
pensionsförbättring till belopp av 500 kronor för år räknat, att åtnjutas
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående
grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén och
utgå från anslag, som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats
eller kan komma att beviljas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
14
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 173.
Utdrag av protokollet över l ant färs v ar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:
»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima
riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel
för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.
I enlighet med riksdagens beslut i ämnet fastställde Kungl. Maj:t
genom kungörelse den 20 augusti 1919 (Svensk författningssamling nr
538) grunder för ifrågavarande pensionsförbättrings utgående.
Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari
1919 i ämnet avgivna betänkande, som låg till grund för nyssnämnda
proposition, anförde de sakkunniga, bland annat, att det
funnes vissa grupper tjänstinnehavare såväl bland den rent militära
15
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 173.
som i synnerhet bland den civilmilitära personalen, vilka icke kunnat
utan vidare inpassas i det av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagna
definitiva lönesystemet, varför redan i fråga om den tillfälliga
löneförbättringen måst för dem meddelas särskilda, från de allmänna
reglerna för löneförbättringens beräknande avvikande föreskrifter. Av
samma skäl syntes det jämväl bliva nödvändigt att fastslå särskilda bestämmelser
för beräknandet av den pensionsförbättring, som borde tillkomma
dylik personal. Då emellertid inom vissa av här ifrågavarande
personalkategorier, av vilka för övrigt några omfattade allenast en enda
eller ett fåtal beställningshavare, någon avgång av personal, berättigad
till pension, icke kunde beräknas äga rum under de närmaste åren, hade
de sakkunniga ansett sig kunna tillsvidare i avvaktan på genomförandet
av en definitiv löne- och pensionsreglering, lämna sådan personal å sido.
Därest det under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt
att ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare
tillhörande någon av ifrågavarande personalgrupper, syntes frågan därom
lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen
till avgörande.
I överensstämmelse med vad sålunda uttalats, ansågos särskilda
föreskrifter för det dåvarande icke vara av nöden beträffande pensionsförbättring
åt, bland andra, förrådsvaktmästare.
Uti en den 24 oktober 1919 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd Ansökning
skrift har förre förrådsvaktmästaren vid Västgöta regemente J. A. Ham- vlttnStaren
mar anhållit att komma i åtnjutande av pensionsförbättring med det j.a.Hammar,
belopp, som enligt förenämnda kungörelse den 20 augusti 1919 tillerkänts
sergeant av första klassen.
Ansökningen har tillstyrkts av såväl chefen för Västgöta regemente Yttranden av
som tjänstförrättande chefen för tredje arméfördelningen. miiitärmyn
‘
J ° digheterna.
Uti häröver den 19 november 1919 avgivet utlåtande har direktio- Yttrande av
nen över arméns pensionskassa anfört följande: direktionen
Sökanden, som enligt hos direktionen förvarade handlingar vore ° pensions-"3
född den 3 maj 1854, hade kommit i tjänst vid Västgöta regemente kassa
den
4 september 1872, utnämnts till vice korpral den 28 juni 1879,
avlagt underofficersexamen under år 1880, befordrats till korpral den
5 juni 1883 och till distinktionskorpral den 25 juli 1892, placerats
såsom förrådsvaktmästare vid regementet den 14 mars 1902 samt utnämnts
till förrådsvaktmästare på stat den 31 december 1915. Sökan
-
16
Yttrande av
arméns och
marinens av*
löningssakkunniga.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 173.
den, som den 3 maj 1919 beviljats avsked från innehavande förrådsvaktmästarbeställning
med rätt från och med den 1 juni 1919 till pension
och fyllnadspension å 900 kronor, och som vid sitt förenämnda avsked
åtnjutit tillfällig löneförbättring å 525 kronor, hade icke av direktionen
kunnat tillerkännas pensionsförbättring, enär i kungörelsen den
20 augusti 1919 angående pensionsförbättring till viss personal vid
armén icke meddelats några bestämmelser i fråga om dylik förbättring
till förrådsvaktmästare.
Då sökanden vid början av år 1919 räknat 3 år såsom förrådsvaktmästare
på stat och redan år 1880 vunnit behörighet till
underofficersbeställning samt därefter intill skedd utnämning till
förrådsvaktmästare på stat innehaft beställning såsom underbefäl
av manskap i över 32 år, syntes det direktionen med billighet och
rättvisa förenligt, att han från och med den 1 juni 1919 erhölle den
pensionsförbättring, som tillerkänts sergeanter av första klassen med
minst 12 års tjänstetid eller 1,010 kronor, och tillstyrkte direktionen
därför bifall till den av förrådsvaktmästaren Hammar gjorda framställningen.
Arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka därefter anmodats
yttra sig i ämnet, hava uti den 5 december 1919 avgivet utlåtande
anfört följande:
I sitt den 14 februari 1919 avgivna betänkande och förslag rörande
pensionsförbättring för viss personal vid armén och marinen hade de
sakkunniga anfört, att inom vissa grupper tjänstinnehavare någon avgång
av personal, berättigad till pension, icke kunde beräknas äga rum
under de närmaste åren, varför de sakkunniga ansett sig kunna tillsvidare,
i avvaktan på genomförandet av en definitiv löne- och pensionsreglering,
lämna sådan personal åsido. De sakkunniga hade tillagt, att
därest det under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt
att ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare,
tillhörande någon av ifrågavarande personalgrupper, syntes frågan därom
lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen till
avgörande.
Bland den personal, beträffande vilken de sakkunniga sålunda, med
stöd av från arméns pensionskassa inkomna uppgifter, ansett särskilda
föreskrifter icke vara av nöden, hade även varit förrådsvaktmästarna vid
infanteriets och trängens truppförband samt fortifikationen. På grund
härav innehölle gällande kungörelse angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid armén, vilken i huvudsak överensstämde
Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 173.
17
med vad de sakkunniga i förenämnda betänkande föreslagit, ej heller
några föreskrifter rörande pensionsförbättring åt förrådsvaktmästarna,
och torde alltså, i enlighet med nyssberörda uttalande, framställning
böra göras hos riksdagen om beredande av pensionsförbättring åt sökanden
Hammar.
Förrådsvaktmästarna intoge i avlöningshänseende eu särställning.
De åtnjöte nämligen lön med samma belopp som sergeant av första
klassen samt fri bostad eller hyresersättning med belopp, motsvarande
sergeants inkvarterings- och servisbidrag, men uppbure dagavlöning med
endast 50 öre eller samma belopp, som enligt stat utginge till furir,
samt ersättning för ved, lyse in. m. med något lägre belopp än sergeant.
Deras sammanlagda löneförmåner uppginge till 1,343 kronor 45 öre
(å annan ort än Stockholm och Göteborg). Något ålderstillägg tillkomme
icke dessa befattningshavare. Pension och fyllnadspension utginge
med samma belopp som till sergeant av första klassen, eller tillhopa
900 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen utgjorde 525 kronor
oberoende av antalet tjänstår.
Då för dessa befattningshavare den nuvarande pensionen, som motsvarade
lönens belopp, vore i förhållande till hela avlöningen vida större
än för underofficerare, ansåge sig de sakkunniga icke kunna förorda,
att pensionsförbättring utginge till förrådsvaktmästarna med samma
belopp, som tillkomme den ena eller andra gruppen av underofficerare.
De sakkunniga kunde alltså icke tillstyrka det av direktionen över
arméns pensionskassa framställda förslaget, att sökanden, som den 3
maj 1919 beviljats avsked med rätt från och med den 1 juni 1919 till
pension och fyllnadspension å 900 kronor, skulle tillerkännas pensionsförbättring
med samma belopp, som tillkomme sergeant av första klassen
med minst 12 års tjänstetid, eller 1,010 kronor. Ett bifall till detta
förslag skulle för övrigt medföra,. att sökanden skulle erhålla pension
med tillhopa högre belopp, än som motsvarade hans sammanlagda avlöningsförmåner
före avskedstagandet, den tillfälliga löneförbättringen
däri inräknad.
Det torde därför bliva nödvändigt att följa ett annat tillvägagångssätt
för pensionsförbättringens bestämmande i förevarande fall.
Vid tillämpning av civila pensionslagens bestämmelser utgjorde den
del av en tjänstinnehavares sammanlagda avlöning, som skulle beräknas
såsom pensionsunderlag, i medeltal omkring 70 procent. Om man
här använde samma beräkningsgrund, skulle pensionen för en förrådsvaktmästare
komma att uppgå till omkring 1,300 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 142 höft. (Nr 171—173.) 775 so 3
18
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 173.
Yttrande av
statskontoret.
Departements
chefen.
Emellertid torde i detta sammanhang böra beaktas, att förrådsvaktmästarna
med hänsyn till vikten och omfattningen av deras arbete intoge
en ställning, som torde vara fullt jämförlig med den, som innehades
av förste vaktmästarna vid de centrala ämbetsverken m. fl. statsinstitutioner.
Då dessa sistnämnda åtnjöte pension med i regel 1,400
kronor, syntes det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att jämväl förrådsvaktmästarnas sammanlagda pensionsförmåner uppbringades
till samma belopp. Peusionsförbättringen skulle i sådant fall
komma att utgöra 500 kronor, och syntes detta belopp kunna utgå oberoende
av antalet tjänstår. Som förrådsvaktmästarna vid en definitiv
lönereglering kunde med säkerhet antagas komma att erhålla betydligt
förbättrade löneförmåner, torde -hänsynen till en definitiv pensionsreglering
för dessa tjänstinnehavare icke utgöra hinder för att den nu
ifrågavarande peusionsförbättringen bestämdes till 500 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga för sin
del, att framställning måtte göras hos riksdagen om beviljande åt sökanden
av pensionsförbättring till belopp av 500 kronor för år, att utgå
från och med den 1 juni 1919.
På grund av vad arméns och marinens avlöningsakkunniga i ärendet
anfört, har statskontoret uti den 16 februari 1920 avgivet utlåtande
förklarat sig anse intet vara att erinra mot beredande av pensionsförbättring
åt sökanden till belopp av 500 kronor för år räknat;
och har statskontoret alltså tillstyrkt bifall till ansökningen på sätt
nämnda sakkunniga föreslagit.
Med hänsyn till vad i ärendet sålunda förekommit, finner jag mig
böra tillstyrka, att framställning göres hos riksdagen om beredande av
någon pensionsförbättring åt förre förrådsvaktmästaren Hammar. Vid
sådant förhållande och då det av avlöningssakkunniga föreslagna och
av statskontoret tillstyrkta beloppet, 500 kronor, synes mig skäligt,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att förre förrådsvaktmästaren vid Västgöta regemente J. A. Hammar
må från och med den 1 juni 1919 under sin återstående livstid
uppbära pensionsförbättring till belopp av 500 kronor för år räknat, att
åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti
191$ angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid
armén och utgå från anslag, som för beredande av sådan pensionsförbättring
beviljats eller kan komma att beviljas.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts Proposition Nr 173.
1!)
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:299 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 2 i texten
- BU 1920:29 Bankoutskottets utlåtande Nr 29 a2 i texten