Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till jordbrukarungdomens förbund

1920-03-05 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:184, Angående statsbidrag till jordbrukarungdomens förbund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 184.

1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

jordbrukarungdomens förbund; given Stockholms slott

den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

såsom statsbidrag till jordbrukarungdomens förbund för främjande

av dess verksamhet anvisa å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,

högst................................................................................ kronor 15,000

att utgå under villkor, att förbundet visar sig hava från annat

håll för ändamålet under året mottagit understöd å minst lika stort belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 151 käft. (Nr 184 )

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Hos Kungl. Maj:t har jordbrukarungdomens förbund genom dess

arbetsutskott i skrivelse den 18 juli 1919 gjort framställning om beredande

åt förbundet av ett anslag av intill 25,000 kronor till fördelning

på åren 1919 och 1920 ävensom hemställt om avlåtande av proposition

till riksdagen om beviljande av ett årligt anslag av 25,000

kronor, till att börja med för åren 1921—1923, att utgå till förbundet

såsom bidrag till dess verksamhet bland jordbruksbefolkningens ungdom.

I ansökningen har inledningsvis erinrats, hurusom under krisåren

frågor rörande jordbruksproduktionens upphjälpande och jordbrukets utveckling

i allmänhet varit föremål för såväl statsmakternas som allmänhetens

särskilda uppmärksamhet samt att från statens sida vidtagits

en mångfald åtgärder avseende såväl tillfälliga som på framtiden riktade

syften till vårt jordbruks tekniska och ekonomiska lörkovran. Till stöd

för förevarande framställning har vidare anförts huvudsakligen följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Muj:ts proposition Nr 184. 8

Vid strävandena att med hjälp av de tekniska framstegen stegra jordbrukets

avkastning får man emellertid icke glömma att även skänka uppmärksamhet å sådana

moment, som mera direkt angå jordbruksbefolkningen och dess liv. Ulan afl

vid jorden kan bevaras en vaken och sitt yrke hängiven jordbrukarstam, hjälpa de

många tekniska framstegen föga. Man måste besinna, att jordbruket är av vikt

för landet icke endast därför, att det skänker levebröd åt folket; det är av lika

stor betydelse på den grund, att det är från jordbruksbefolkningens stora lager,

som stads och industrisamhällenas förödda folkkraft skall ersättas. Uppehållande

och så vitt möjligt även förökande av den med jordbruk sysselsatta delen av befolkningen

är därför av vitalt intresse för vårt land.

Allmänt känt är, hurusom den jordbrukande befolkningen hos oss avtagit ej

endast relativt utan även absolut under det senaste halvseklet. År 1880 omfattade

jordbrukarklassen 8,078,274 personer, år 1900 2,756,704 och år 1915 endast 2,540,000

personer. I förhållande till hela befolkningen motsvara dessa tal respektive 78,

67 och 46 procent. Att denna förflyttning av folk från den uråldriga modernäringen

till andra näringar, främst industri, handel och samfärdsel, har sin grund i den allmänna

utvecklingen med dess övergång från liemhushållning till penninghushållning

och ty åtföljande arbetsfördelning, är även väl känt, och det ges ett flertal stater,

inom vilka denna utveckling fört därhän, att jordbruksbefolkningen intar en långt

blygsammare ställning än hos oss. Men hos oss såväl som i andra länder är det

även andra krafter än de rent ekonomiska faktorerna, som draga folket bort från

jorden. Stads- och. industrisamhällena visa sig äga en förunderlig förmåga att locka

särskilt ungdomen bort från landsbygden och detta till den grad, att en verklig fara

för samhällets sunda utveckling och hälsa kan sägas föreligga, om denna flykt från

landet får ohämmad fortgå.

Liksom inom flera andra av Europas länder har man därför även i vårt land

sökt att bland annat genom statshjälp till bildande av egnahem och självständiga

mindre jordbruk och småbruk motverka denna flykt, dock utan att i stort sett hava

avsevärt lyckats. Huruvida erfarenheterna från kristiden och den högre uppskattning

av vad landsbygden och jordbruket giva, som denna fört med sig, skola få

annat än övergående verkningar på denna punkt, kan ännu icke rätt bedömas.

Under alla förhållanden blir det nog nödvändigt att på alla möjliga sätt stöda

landsbygden i dess tävlan med städerna och industrisamhällena om särskilt det

yngre släktet.

Men för att kunna påverka de unga är det ej nog med ekonomiska anordningar.

Städernas brusande liv och mångahanda tillfällen till förströelser utöva en

stark dragningskraft på de unga sinnena, framför allt hos de mera livaktiga och

vakna. Livet är ofta tomt och intresselöst ute i de glesa bygderna, beroende ej

minst därpå, att den gamla bygdekulturen med dess rika inslag av sådant, som

kunde giva både nöje, intresse och innehåll åt ungdomens liv, fallit i stycken och

förintats. Med hemslöjdens försvinnande, med helgdagssedernas förvisning till Skansen

och med det av penninghushållningen föranledda sönderbrytandet av allt, som under

långa tider givit sin stadga åt vår allmoges liv, har följt förbistring och osäkerhet,

en lantlivets förflackning, som är till stor skada för vår jordbruksbefolkning och

därmed för jordbruket och landet.

Man må hoppas, att detta förhållande skall visa sig vara övergående, och

att landsbygden så att säga skall finna sig själv igen, efter det den låtit sig allt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 184.

för mycket påverkas av förhållandena i städerna och det ytliga livet där. Men de

förutsättningar till en dylik omvärdering eller rättvärdering av förhållandena, som

kunna finnas, böra från det allmännas sida utnyttjas till utvecklingens påskyndande

denna riktning. Det mest verksamma, som härvid kan komma ifråga, såväl för

hämmande av flykten från landet, som för att i och för sig göra lantlivet mera

trivsamt, är utan all fråga att vända sig till den uppväxande jordbrukarungdomen.

Det gäller att söka påverka denna så, att den dels får ett verkligt intresse för jordbruket

och lär sig rätt uppskatta detta i förhållande till andra näringar, och att

den dels bibringas förmåga att för sin del medverka till att giva lantlivet även ett

rikare andligt innehåll, än det nu faktiskt äger.

En planmässig verksamhet bland jordbrukarungdomen har därför utan tvivel

en stor uppgift att fylla i här berörda hänseende. För att organisera och leda en

dylik verksamhet bildades under 1918 års lantbruksvecka ett jordbrukarungdomens

förbund, vars syfte är sammanfattat i dess stadgars första paragraf på följande sätt:

»Den sammanslutning av jordbrukarklassens ungdom jämte andra för denna ungdom

intresserade personer, som bär namnet Jordbrukare-Ungdomens Förbund (J. U. F.),

har till uppgift att väcka och stärka denna ungdoms håg och höja dess duglighet

för jordbrukarens yrke samt att sålunda, till fromma för vår modernärings sunda

och ostörda utveckling, motarbeta flykten från landet.»

Sitt mål vill förbundet nå genom att sammanföra de unga till lokalföreningar,

inom vilka de av lämpliga ledare dels bibringas en fördjupad hembygskunskap, förvärvad

under studier och strövtåg i hembygden, dels och framför allt intresseras

för självverksamhet i allt sådant, som står i samband med jordbruket och lantlivet

Verksamheten skall hava såväl praktisk som ideell läggning och anpassas efter örtsförhållandena.

Den är avsedd att läggas möjligast fritt och riktar sig till landsbygden

med maningen: »Känn dig själv», och den vill lära landsbygdens ungdom

och indirekt även dess övriga befolkning att uppskatta och tillvarataga allt det

goda, som landet har att bjuda jämfört med staden.

Förbundets verksamhet hittills har huvudsakligen bestått, förutom i de förberedande

organisatoriska arbetena, uti anordnandet av föredrag ute i bygderna i

förbundets anda samt bildandet av lokalavdelningar. Som lokalavdelningsledare

tjänstgöra huvudsakligen jordbrukare, folkskollärare och mindre befattningsinnehavare

vid jordbruket. Den upplysningsverksamhet förbundet bedrivit har även

resulterat i, att det kommit i förbindelse med ett stort antal yngre personer över

hela landet, vilka arbeta på att inom sina respektive orter få till stånd lokalavdelningar.

Förbundet står i kontakt med varje lokalavdelning på det sättet, att denna

till förbundets sekreterare avlämnar kvartalsrapport över sin verksamhet samt från

förbundet erhåller instruktioner, upplysningar, litteratur och ekonomiskt bidrag m. ro

För sin gagnande verksamhet bland landsbygdens ungdom, en verksamhet

som, det bör framhållas, är fullständigt opolitisk, är jordbrukarungdomens förbund

helt naturligt i behov av ekonomiskt understöd. Av dettas storlek blir resultatet

i väsentlig mån beroende. Förbundet, som hittills endast haft att lita till några

privata donationer jämte ett mindre belopp medlemsavgifter, behöver enligt beräkning

minst 25,000 kronor per år för de första åren,-men har det ännu icke tillnärmelsevis

lyckats fylla detta årsbelopp. Och ju mera verksamheten utvecklar

sig, desto större blir behovet av ekonomisk hjälp.

Med hänsyn till det riksgagneliga i sitt arbete tror sig förbundet med eu ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 184. 5

ringa grad av tillförsikt kunna vända sig till Kungl. Maj:t med begäran om statsunderstöd

för förbundets fortsatta verksamhet, på det att icke förbundets under sä

gynnsamma auspicier började och ute i bygderna med intresse och förståelse emottagna

arbete må av brist på tillräckliga medel nödgas avstanna. Och anser förbundet,

att om ett statsanslag lämnas till denna betydelsefulla verksamhet bland

jordbrukarungdomen, så innebär detta endast en akt av enkel rättvisa mot landsbygden,

i det att statsmakterna, som bekant är, bevilja ett flertal anslag på avsevärda

belopp, vilka anslag antingen helt och hållet eller till övervägande del komma

städernas befolkning till godo. Ty även i fall, där landsbygden formellt är likaberättigad,

kommer den på grund av förhållandena i ett sämre läge än städerna

beträffande kulturella ändamål.

Förbundets verksamhet och ändamål belysas ytterligare genom dess

stadgar samt en instruktion för ledare av förbundets lokalavdelningar,

vilka handlingar bifogats ansökningen.

Av förbundsstyrelsen bär ingivits och åberopats följande ekonomiska

plan för förbundet:

Inkomster:

»Statsbidrag ...................................................................... kronor 25,000

Årsavgifter och understödjande medlemmar.......................... _»_________5,700 30,700

Utgifter:

Expeditionslokal i Stockholm kronor 1,000

Städning, bränsle och ljus för densamma » 400

Möblering (5 års amortering å 1,500 kronor) » 300

Sekreterarens avlöning................................................................ » 7,000

Skrivmaterialier, postporton in. in. ............................................ » 1,000

Litteratur (jordbruks- m. m. för spridning bland lokalföreningarna)

.................................................... * 1,500

Trycksaker för ungdomsverksamheten ................................... » 2,000

5 föredragshållare för agitation för bildande av lokalföreningar

.......................................... * 10,000

Reseersättningar till sekreteraren och styrelseledamöter........ » 1,000

Bidrag till lokalföreningarna (idrott, studiecirklar, försöksverksamhet

m. m.) .................................................................... » 5,000

Oförutsedda utgifter ........................................................ » L500 30,700.

Förbundets styrelse har hittills utgjorts av följande personer:

rektorn vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm C. Svedelius

(ordförande), godsägaren O. A. Berg, Staby, Biskopskulla (vice ordförande),

föreståndaren för lantmannaskolan i Färgelanda, Ålvsborgs län

J. S. Svensson (sekreterare), ombudsmannen hos svenska lantarbetsgivarföreningarnas

fullmäktige I. A. Wallenius, Stockholm (kassaförvaltare),

lantbruksakademiens sekreterare professorn P. Hellström, verkställande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.

direktören hos Sveriges allmänna lantbrukssällskap Gr. Leufvén, statskonsulenten

A. Östergren, överassistenten vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet P. Bolin, inspektören över lantmannaskolorna

E. W. Ljung, Svalöv, redaktören E. Aikman, Göteborg, ledamoten

av riksdagens andra kammare lantbrukaren P. H. Sjöblom, Skebo

bruk, samt fröken Agnes Sundberg, Järvsö.

Efter i ärendet erhållen remiss har lantbruksstyrelsen i utlåtande

den 14 november 1919 anfört följande:

»Lantbruksstyrelsen håller före, att ifrågavarande organisation bör bliva av

viss betydelse för ungdomens kvarhållande på landsbygden och skapandet av en intresserad

jordbrukarstam samt att organisationens verksamhet i nämnda syfte är av

sådant allmänt intresse, att densamma bör kunna påräkna ekonomiskt understöd av

staten. Principiellt har styrelsen således ingenting att invända mot, att förbundet

erhåller statsunderstöd för bedrivande av sin verksamhet.

Beträffande frågan om dylikt understöd får lantbruksstyrelsen emellertid till

en början framhålla, att statsunderstöd till jordbrukets främjande merendels utgår

under förutsättning att minst ett visst belopp eller viss del av beräknade kostnader

tillskjutas från enskilt- håll. Samma villkor för erhållande av statsunderstöd torde,

enligt vad lantbruksstyrelsen har sig bekant, tillämpas jämväl å andra områden än

dem, som beröra jordbruket.

En art av sammanslutningar, som enligt lantbruksstyrelsens förmenande i

sina strävanden att bereda ungdom upplysning och förströelse företer många beröringspunkter

och delvis arbetar i samma anda som ifrågavarande förbund, äro de

till folkbiblioteksrörelsen anslutna riksförbunden. Dessa åtnjuta numera för sin biblioteksverksamhet

genom studiecirklar betydande understöd enligt grunder, som

stadgas i kungörelsen den 23 september 1912 (nr 229) angående understödjande av

folkbiblioteksväsendet. Enligt denna kungörelse erhåller riksförbund under vissa

villkor statsbidrag i form av bundna böcker, motsvarande högst hälften av riksförbundets

egna utgifter därför.

Det är således — såsom av ovanstående framgår ett genomgående drag,

att statsunderstöd till enskilda sammanslutningar anvisas, under villkor, bland annat,

att visst bidrag tillskjutes från orten.

Denna princip för understöd har visat sig verka eggande pa verksamhetslusten,

samt nödgar vederbörande sammanslutning till ansträngningar att genom

uppdrivande av medlemsantalet eller på annat sätt öka de egna inkomsterna och

därigenom även statsbidraget. Tillskottet från orten utgör dessutom ett bevis för

att verksamheten där uppskattas.

Något skäl för att icke meddela enahanda, grunder för åtnjutande av ett

eventuellt statsbidrag till jordbrukarungdomens förbund synes enligt lantbruksstyrelsens

mening icke vara för handen. Förbundets verksamhet kan givetvis bliva av

stor allmän betydelse, men i ännu högre grad torde här kunna påräknas ett verkligt

ortsintresse. Man kan med skäl vänta, att husbönder, kommuner, hushållningssällskap

och landsting böra hava gagn av en enligt förbundets program bedriven

verksamhet, och att på grund härav väsentliga bidrag från orten kunna påräknas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

KunyL Maj:ts proposition Nr 184.

Det begärda statsunderstödet skulle utgå till centralledningen cell användas

till organisation av lokalföreningar.

Enligt det av förbundets arbetsutskott upprättade budgetförslaget beräknas

utgifterna för förbundets verksamhet uppgå till 30,700 kronor för år, varav 5,700

kronor skulle erhållas såsom årsavgifter frän understödjande medlemmar och resten

eller 25 000 kronor tillskjutas av statsmedel.

Lantbruksstyrelsen kan icke tillstyrka, att statsunderstöd utgår med belopp,

som sålunda blivit ifrågasatt. Därigenom skulle förbundet redan från början inrättas

som en till större delen med statsmedel underhållen institution. Utgår man

emellertid från att i förevarande fall hälften av omkostnaderna böra gäldas av statsmedel,

skulle enligt omförmälda budgetförslag, mot vars utgiftsposter lantbruksstyrelsen

ingenting har att invända, statsunderstödet för närvarande kunna beräknas

till i runt tal 15,000 kronor för år.»

i’ä grund av vad sålunda anförts liar lantbruksstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att åt förbundet såsom bidrag

till främjande av dess verksamhet anvisa såsom förslagsanslag, högst,

dels å tilläggsstat för år 1920 ett belopp av 15,000 kronor, dels ock å

extra stat för år 1921 likaledes ett belopp av 15,000 kronor, dock att

förbundet härav icke skulle äga uppbära större belopp än som motsvarade

hälften av vad förbundet visade sig hava utgivit för uppehållande

av sin verksamhet.

Socialstyrelsen, som jämväl hörts i ärendet, har i utlåtande den

12 januari 1920 biträtt lantbruksstyrelsens hemställan med den ändring,

att årsanslaget syntes böra utgå halvårsvis med det belopp, förbundet

kunde styrka sig hava från annat håll mottagit under samma år, dock

högst med 15,000 kronor årligen.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande jämväl erinrat, att frågan om

beviljande av statsanslag till ändamål av här ifrågavarande slag redan

tidigare varit föremål för behandling inom riksdagen. I motion nr 83

väcktes vid 1919 års lagtima riksdag i andra kammaren förslag om ett

statsanslag för år 1919 å 25,000 kronor till jordbrukarungdomens förbund,

varvid enahanda motivering förebragtes som i den nu föreliggande

framställningen. Med anledning av denna motion uttalade sig jordbruksutskottet

i dess utlåtande nr 29 på följande sätt:

»Jämväl utskottet anser, att åtgärder, som äro ägnade att verka till höjande

av jordbrukarungdomens andliga utveckling och till densammas ''bevarande vid jordbruket,

äro värda beaktande. Att såsom motionärerna föreslagit i detta syfte nu

bevilja statsbidrag till nämnda sammanslutning kan utskottet emellertid icke tillstyrka

av den anledningen, att utskottet saknar närmare kännedom om förbundet

ifråga och med hänsyn till den korta tid detsamma varit i verksamhet tillräcklig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.

erfarenhet om dess arbete icke kunnat vinnas. Härtill kommer, att utskottet av

principiella skäl ställer sig tveksamt i fråga om beviljande av anslag till enskilda

föreningar, då någon utredning från Kungl. Maj:t i ärendet icke föreligger.»

Vid samma riksdag väcktes i andra kammaren genom motion nr

25 förslag om vissa åtgärder för fostran av landsbygdens ungdom.

Denna motion föranledde bland annat ett erkännande uttalande av andra

kammarens första tillfälliga utskott (utlåtande nr 11) om nu i frågavarande

förbund, vars på ett samlande av speciellt jordbrukarungdomen

kring folkbildande uppgifter inriktade verksamhet syntes utskottet böra

av staten kraftigt understödjas.

Av dessa båda uttalanden syntes det socialstyrelsen framgå, att

en framställning från Kungl. Maj:ts sida om statsbidrag för jordbrukarungdomens

förbund skulle kunna påräkna en välvillig behandling av

riksdagen, så snart man vore i tillfälle att med stöd av erfarenheten

bilda sig eu gynnsam föreställning om förbundets verksamhet. Da

socialstyrelsen jämväl för egen del hyste den uppfattningen, att förbundet

hade en betydelsefull uppgift att fylla med avseende å jordbrukarungdomens

fostran, ansåge sig styrelsen ej böra tveka att förorda dess

understödjande med statsmedel. Det vore visserligen sant, att alltjämt

endast knapphändig erfarenhet förelåge om förbundets verksamhet, men

å andra sidan torde ej böra förbises, att eu organisation, som icke ansåge

sig böra uttaxera några som helst penningbidrag från de aktiva

medlemmarnas sida, svårligen kunde förväntas uppvisa några mera betydande

resultat av sin verksamhet, förrän det allmänna genom sitt

understöd möjliggjort arbetsprogrammets genomförande i större utsträckning.

Om förbundets syftemål över huvud taget syntes beaktansvärda,

torde namnen, å de personer, som tillhörde förbundets ledning, utgöra

eu borgen för att ett eventuellt statsbidrag skulle finna bästa möjliga

användning inom ramen av förbundets verksamhetsprogram.

Den numera av förbundsstyrelsen avgivna årsberättelsen för år

1919 utvisar, att förbundet vid årets slut hade tillhopa 84 lokalavdelningar

inom 17 av rikets län med tillhopa 3,689 aktiva medlemmar.

De passiva (understödjande) medlemmarnas antal uppgår nu till 100.

Förbundsstyrelsen framhåller, hurusom densamma hittills sett såsom sin

främsta uppgift att, särskilt genom tidningspressen, för allmänheten bekantgöra

förbundets verksamhet, klargöra dess mål och arbetsmetoder,

dess uteslutande kulturella uppgifter och dess politiska neutralitet. Förbundets

föredragsverksamhet hade varit relativt livlig och till följd av

de dryga resekostnaderna tagit i anspråk en avsevärd del av de till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 184. 9

gängliga medlen, vald icke ingått något bidrag från det allmänna. Styrelsen

både i övrigt understött lokalavdelningarnas verksamhet, som,

enligt vad av de kvartalsvis inkommande rapporterna kunnat kontrolleras,

under året i stort sett utvecklats på ett glädjande sätt. Lokalavdelningarna

hade anordnat gemensamma möten och utflykter, därvid

hållits föredrag i historiska och kulturella ämnen samt i aktuella jordbruksspörsmål,

varjämte förekommit sång, musik, deklamation, diskussion

och folklekar. Inom avdelningarna hade bildats olika slag av klubbar,

såsom studiecirklar, föreläsningsföreningar, sångkörer, idrotts-, schackoch

folkdansklubbar, frivilliga brandkårer etc. Jämväl både avhållits

trädgårds- och jord brukskur ser samt aftonskolor ävensom anordnats

fester och teaterföreställningar i välgörenhetssyften samt bringats hjälp

med brådskande jordbruks- eller byggnadsarbeten åt jordbrukare vid

sjukdomsfall och åt hjälpbehövande gamla.

De uppgifter, jordbrukarungdomens förbund satt sig före att söka DePart«m*nu.

främja, äro för hela vårt land men i första hand för dess jordbrukande

befolkning och jordbruket självt av synnerligen stor betydelse. Det är

ägnat att framkalla allvarliga bekymmer ur många synpunkter, att

jordbruksbefolkningen icke blott relativt utan även absolut taget visar

eu stark tendens att minskas. I viss mån torde en sådan förändring

visserligen vara betingad av en naturlig utvecklingsgång, bland annat

av att stadsmannanäringarna torde äga avsevärt starkare förmåga av

expansion än jordbruksnäringen. Men det kan icke förbises, att den

så mycket omtalade flykten från landet i stor utsträckning kan hänföras

till andra, mera psykologiska orsaker, vilka ur viss synpunkt ibland betecknats

med uttrycket »tråkigheten på landsbygden». Dessa motiv få

icke underskattas. Om man vill söka förebygga, att inflyttningen från

landsbygden till städerna och stadsliknande samhällen sker i raskare

tempo än förhållandena i själva verket påkalla och att städerna fyllas med

en befolkning, vilken kanske icke där kan finna sin utkomst, under det

att jordbruket lider av brist på arbetskraft, bör man icke underlåta att

så gott sig göra låter avhjälpa den jordbrukande landsbygdens underlägsenhet

i nyss antydda avseende. Man måste på sätt och vis flytta

de företräden städerna i nämnda hänseenden äga — i den mån de äro

sunda och förädlande — ut på landet.

Det sätt, på vilket jordbrukarungdomens förbund gripit sig an

med sin uppgift, synes utvisa öppen blick för både mål och medel. Då

förbundet för att främja anslutningen icke kräver någon avgift av sina

aktiva medlemmar, är det givet, att behovet av penningmedel utifrån

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 151 käft. (Nr 184.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.

skall bliva stort. Visserligen bör det icke vara uteslutet, att förbundets

lokalavdelningar kunna i någon mån bereda sig inkomster genom upptagande

av en mindre avgift vid av dem anordnade föredrag, musikaliska

underhållningar, idrottstävlingar m. m., men dessa inkomster torde

i varje fall bliva ganska obetydliga och icke täcka omkostnaderna. I

betraktande av ovan anförda, såväl sociala som jordbruksekonomiska

synpunkter, anser jag därför staten böra med ett bidrag understödja

föreningens verksamhet.

Beloppet av statsbidraget anser jag icke böra sättas högre än

15,000 kronor för år. Jag kan icke tillstyrka, att anslag äskas

redan för innevarande år å tilläggsstat. I anslutning till vad såväl

lantbruksstyrelsen som socialstyrelsen tillstyrkt bör fordras, att förbundet

visar sig hava från annat håll för sin verksamhet mottagit understöd

med minst lika belopp. Statsbidraget kan lämpligen utbetalas halvårsvis.

Förbundet bör årligen avgiva berättelse över sin verksamhet.

Ur budgetssynpunkt bör anvisandet av anslag härtill å extra stat

för år 1921 icke möta hinder av den anledningen, att detsamma icke

beräknats i statförslaget.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

såsom statsbidrag till jordbrukarungdomens förbund för främjande

av dess verksamhet anvisa å extra stat för år 1921

ett förslagsanslag, högst ...................................................... kronor 15,000,

att utgå under villkor, att förbundet visar sig hava från annat

håll för ändamålet under året mottagit understöd å minst lika stort

belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet avlåtas

till riksdagen av den lydelse, bil. — vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

H. Mellström.

STOCKHOLM, ISAAC MA ROTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1920

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1920:81 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut ifråga om Kung!-. Maj:ts proposition angående statsbidrag till jordbrukarungdomens förban d. s. 1 i texten
  2. JoU 1920:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statsbidrag till jordbrukarungdomens förbund. s. 1 i texten