Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj ds proposition Nr 190

1920-03-05 · 24 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:190, Kungl. Maj ds proposition Nr 190

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 190.

1

Nr HM).

Kung]. Maj.ts proposition angående anslag till statens reproduktion

samfält; given Stockholms slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels besluta, att den nu vid lantmäteristyrelsen inrättade försöksanstalten

för reproduktion av kartor m. in. skall under namn av statens

reproduktionsanstalt från och med år 1921 inrättas för stadigvarande

drift i enlighet med av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet

tillstyrkta grunder;

dels besluta, att arvodet till anstaltens föreståndare skall utgöra

10,000 kronor för år;

dels i riksstaten för år 1921 upptaga å inkomstsidan ett belopp

av 155,000 kronor under titel »inkomster av statens reproduktionsanstalt®

och å utgiftssidan ett anslag å samma belopp sålunda: »till upprätthållande

av statens reproduktionsanstalts verksamhet, förslagsanslag,

att i första hand direkt utgå av inkomster av reproduktionsanstalten»;

dels ock såsom kapitalökning för statens reproduktionsanstalt för

år 1921 anvisa ett reservationsanslag av ........................... kronor 50,000,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 157 käft. (Nr 190.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Sedan riksdagen under åtskilliga år anvisat anslag å extra stat

till fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor, vilken verksamhet

bedrives vid en hos lantmäteristyrelsen inrättad reproduktionsanstalt,

framlade nämnda styrelse i skrivelse den 11 november 1916 förslag till

ordinarie stat för anstalten. Emellertid ansågs frågan om reproduktionsanstaltens

framtida ställning och om stat för densamma böra hänskjutas

till ytterligare utredning i samband med den utredning angående vissa

andra lantmäteriväsendet berörande frågor, som visat sig erforderlig.

Under det denna utredning pågått, hava fortfarande anslag å extra stat

— till belopp av 6,000 kronor årligen — anvisats för att i män av

behov användas till bestridande av de utgifter för anstalten, som icke

kunde gäldas med dess egna inkomster.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ts proposition Nr ltiO. 3

Jag anhåller nu att få anmäla nyssnämnda fråga om beredande

av eu fastare ställning åt ifrågavarande anstalt.

För det huvudsakliga innehållet av lantmäteristyrelsens förslag i

förenämnda skrivelse den 11 november IDIG samt av statskontorets den

18 december 1916 däröver avgivna utlåtande lämnas redogörelse i statsrådsprotokollet

vid propositionen nr 247 vid 1917 års lagtima riksdag.

Jag vill endast erinra, aft lantmäteristyrelsens statförslag upptog följande

personal med nedan angivna avlöningar utom ålderstillägg,

ligen:

nam
-

1 intendent ..................

1 ingenjör ...................

1 tryckeriföreståndare

1 fotograf...................

1 tryckare .................

1 kvinnligt biträde ....

1 vaktmästare .............

kronor

5,800

3,300

3,300

2,700

2,200

1,600

1,200

Summa kronor 20,100.

Dessutom upptogos:

till ålderstillägg, förslagsvis ............................................... kronor 1,800

» extra personal, instrument, förbrukningsartiklar m. m. » 24,000

Summa kronor 45,900.

Styrelsen framhöll emellertid, att sistnämnda post å 24,000 kronor

borde höjas till 30,000 kronor så att utgifterna inalles skulle uppgå till

51,900 kronor. Härav kunde 45,900 kronor beräknas inflyta genom

inkomster från anstaltens verksamhet och 6,000 kronor behövdes tillsvidare

såsom extra statsanslag. Styrelsen hoppades dock, att efter

några år dylikt anslag icke skulle behöva tagas i anspråk. Några

medel till lokalhyra upptogos icke i denna stat och icke heller till dyrtidstillägg.

Min företrädare i ämbetet fann sig emellertid av närmare angivna

skäl icke kunna tillstyrka framläggande av förslag till ordinarie stat för

anstalten utan ansåg frågan böra göras till föremål för ytterligare utredning.

Ovan nämnda skrivelse och utlåtande jämte ett av lantmäteristyrelsen

den 20 februari 1917 avgivet yttrande i anledning av vad statskontoret

anfört ävensom en skrivelse den 24 oktober 1918 från samma

styrelse med viss ändring i det föregående förslaget hava varit över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

1917 års

lantmäterikommissien
-

Behov av

modern reproduktion

av kartor och

åtgärder

därför.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

länmade till 1917 års lantmäterikommission. Den 27 maj 1919 har

kommissionen avgivit betänkande i ämnet.

Efter en redogörelse för anstaltens uppkomst och utveckling anför

därvid kommissionen följande:

»Vid anstalten sysselsättes för närvarande följande personal.

Expeditionen handhaves av ett manligt kontorsbiträde med erfarenhet i kartritning''

och andra lantmätares innegöromål samt dessutom grundlig kännedom om

reproduktionsförfarandet. Denna person sköter, i samråd i fråga om större arbeten

med anstaltens ledare och i fråga om övriga med faktorn, förhandlingar med allmänheten

angående inkommande uppdrag samt har att utföra granskning och kontroll

av arbetenas riktighet, som måste verkställas dels i samband med reproduktionens

utförande och dels efteråt.

Med kontorsgöromål, såsom skrivarbeten, ritning, bokföring och dylikt, är

även ett kvinnligt biträde delvis sysselsatt.

För arbetenas behöriga gång å tryckeriet ansvarar såsom förman en tryckeriföreståndare

eller faktor. Dessutom äro å tryckeriet anställda en tryckare samt

tvenne lärlingar. Intill dess avbrott skedde till följd av inkallelse till krigstjänstgöring

i Tyskland, var under några år vid anstalten anställd även en fotograf.

Den dagliga arbetstiden är för tryckeripersonalen åtta timmar och för kontorspersonalen

sex timmar. Det manliga kontorsbiträdet samt tryckeriföreståndaren

hava, i den mån arbetets fortgång medgivit, åtnjutit tre veckors årlig semester.»

Lantmäterikommissionen har vidare lämnat eu redogörelse angående

olika metoder för kartors kopiering och reproduktion, av vilken framgår,

att fördelarna av den fotomekaniska metoden i jämförelse med handritningen

äro, att densamma i hög grad sparar tid och kostnader, synnerligast

då flera exemplar skola anskaffas, samt att absolut riktiga kartkopior

erhållas. Därefter har kommissionen yttrat följande:

»Redan av vad ovan anförts framgår, att införandet av modern kartreproduktion

är en fråga av mycket stor betydelse, och gäller detta icke blott för lantmäteriväsendet

utan även för åtskilliga andra grenar av statsförvaltningen liksom

även för enskildas verksamhet och behov.

Lantmäteristyrelsen har upplyst, att vid den av styrelsen igångsatta anstalten

utförts arbeten åt, bland andra statsinstitutioner, sjökarteverket och kustbefästningskommissionen,

åt båda arbeten av hemlig natur, samt vidare åt telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen. Enligt vad kommissionen

inhämtat hava i synnerhet de tre sistnämnda styrelserna i jämförelsevis stor utsträckning

anlitat anstalten. Arbeten hava även utförts åt åtskilliga kommuner

och bolag liksom även åt enskilda jordägare. Styrelsen har emellertid framhållit,

att åtskilliga andra statsinstitutioner än ovan nämnda hava behov av reproduktion

av kartor och ritningar, och nämner styrelsen såsom exempel, att ekonomiska kartverkets

karttryck årligen drager en kostnad av omkring 10,000 kronor samt att

patent- och registreringsverket har en årlig utgift för angivna ändamål av över

50,000 kronor. Dessa uppgifter hänföra sig till förhållandena före krigstiden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 190. 5

Vidare erinrar styrelsen, att mångfaldigande av kartor erfordras i stor utsträckning

för officiellt tryck.

Emellertid kan dock den invändningen göras, att enbart den omständigheten,

att lantmäteriväsendet och åtskilliga andra statsinstitutioner hava behov av reproduktion

och mångfaldigande av kartor och ritningar, icke i och för sig utgör motiv

för inrättande av eu statsanstalt för ändamålet. Reproduktionsanstalter kunna

uppenbarligen lika väl drivas såsom enskilda företag, varigenom jämväl statens

behov av kartreproduktion kan tillgodoses. Sådana enskilda företag finnas även redan.

Kommissionen har på grund härav ansett sig till en början böra undersöka,

huruvida möjliggörande och säkerställande av modern kartreproduktion utgör ett

statsintresse av sådan betydelse, att staten bör vidtaga särskilda åtgärder för detta

ändamåls vinnande.

Statsmakterna hava — — — dels bundit skiftesförfarandet i vissa former

dels också ålagt jordägarna kostnader i vissa fall för lösande av karta. Den synpunkten

synes då även med fog kunna göras gällande, att staten bör, i den män

sådant är möjligt, sörja för att skiftesförfarandet blir så litet betungande som möjligt

ävensom att kartor kunna erhållas till billigt pris.

Av vad ovan anförts angående den fotomekaniska reproduktionsmetoden

framgår, att användning av denna metod inom lantmäteriväsendet måste utgöra ett

verksamt medel till uppnående av nyss angivna syften.

Mångfaldigande av lantmäterikartor för billigt pris kan emellertid även ur

andra synpunkter anses utgöra ett statsintresse. Därest flera exemplar av en lantmäterikarta

kunna erhållas till en kostnad, som endast ringa överstiger kostnaden

för ett exemplar, kan det väntas, att kartor så småningom komma att spridas i

allt större utsträckning. Betydelsen härav anser sig kommissionen böra understryka,

helst kartan har en icke oväsentlig kulturell och ideell uppgift såsom kunskapsförmedlare.

Därjämte har kartan givetvis betydelse i materiellt och ekonomiskt

hänseende. För skötseln av ett jordbruk är det sålunda givetvis vid många tillfällen

av stort värde att äga tillgång till en karta över egendomen.

Vad sålunda anförts synes enligt kommissionens mening ådagalägga, att staten Motiv för inbör

bereda och för framtiden säkerställa möjlighet för fotomekanisk reproduktion r^ttg^®a“v

av lantmäterikartor till pris, som icke äro beroende endast på konjunkturläge eller stsat för kartenskildas

godtycke. För uppnående härav torde kunna tänkas tvenne utvägar; reproduktion,

antingen att staten inrättar en egen reproduktionsanstalt eller ock genom avtal

med någon enskild firma förskaffar sig möjlighet att reglerande inverka på verksamheten

och prisbildningen. Kommissionen har emellertid ansett övervägande skäl

tala för den förra utvägen, och vill i avseende härå framhålla följande,

Vid lantmäteriförrättningar upprättade konceptkartor äro alltid av stort

värde och äro i många fall nära nog oersättliga såsom bevismedel i fråga om ägogränser.

Bortslarvande eller förstöring av en sådan karta skulle därför kunna föranleda

stora olägenheter. Det måste därför läggas stor vikt vid största möjliga

garanti för att lantmäterikartorna under reproduktionen icke förstöras eller bortkomma.

Tydligt är, att största säkerhet i detta hänseende vinnes, därest reproduktionen

försiggår vid en statens anstalt.

Såsom ovan framhållits bör eftersträvas, att kostnaden för reproduktion av

lantmäterikartor hålles nere. Å dessa arbeten får sålunda icke beräknas någon

s. 6 Kontrollera mot PDF

Allmänna

synpunkter i

fråga om organisationer*

av reproduktionsanstalten.

6 Kungl. Majds ''proposition Nr 190.

avsevärd ekonomisk vinst. Å andra sidan få emellertid fordringarna på att arbetet

skall vara av bästa möjliga kvalité och att detsamma icke får stå tillbaka för

andra mera lönande arbeten icke eftersättas. Därest den utvägen anlitas att överlämna

arbetena åt någon enskild firma, torde emellertid, även om denna är ställd

under statskontroll, förefinnas en viss risk, att privatekonomiska synpunkter göra

sig gällande, så att nyssberörda fordringar icke alltid bliva uppfyllda. Även nu

anförda synpunkter utgöra således motiv för inrättande av en statsanstalt.

Dessutom bör beaktas, att, därest reproduktionen av lantmäterikartorna

överlämnas åt någon enskild firma, som genom avtal med staten ställts under

statskontroll med avseende å dessa arbeten, kunde det visserligen vara möjligt,

att reproduktionsfrågan bleve tillfredsställande ordnad under den tid avtalet vore

gällande, men när avtalet utlöpte, vore staten ställd i så gott som fullständigt

beroende av den enskilda firman. Det kan nämligen knappast tänkas, att vid

avtalstidens slut någon annan firma vore rustad att upptaga konkurrens på detta

område. För att vara i stånd härtill erfordras nämligen en speciell och dyrbar

maskinell utrustning ävensom arbetspersonal med grundlig utbildning på området,

och då det knappast torde löna sig för någon annan firma än den, med vilken ett

eventuellt avtal gällt, att under avtalstiden inrikta sig på kartreproduktion, kan det

heller icke väntas, att någon annan firma vid avtalstidens slut skall äga nyssnämnda

förutsättningar för upptagande av konkurrens. Har emellertid utvecklingen gått

därhän, att fotomekanisk reproduktion av kartor i större utsträckning förekommer

i stället för kopiering för hand, komme uppenbarligen ett avbrott i eller störande

av möjligheterna härför att medföra högst betydande olägenheter såväl för lantmätarna

som för allmänheten. Av hänsyn till nödvändigheten av verksamhetens

ostörda fortgång och utveckling synes sålunda inrättande av en statsanstalt för

kartreproduktion utgöra den mest betryggande lösningen av förevarande fråga.

Ett skäl härför framträder även däri, att staten redan har en i gång varande

anstalt, där lämpliga metoder äro utexperimenterade och verksamheten visat en

lovande utveckling.

Uti underdånig framställning den 11 november 1916 har lantmäteristyrelsen

föreslagit, att den hos styrelsen inrättade försöksanstalten måtte uppföras å ordinarie

stat enligt i stort sett samma grunder, som följas för ämbetsverk i allmänhet.

För anstalten borde sålunda fastställas en fast avlöningsstat, upptagande erforderlig

kontorspersonal samt vissa befattningar å tryckeriet. För samtliga i staten upptagna

befattningshavare skulle avlöningsförmånerna vara uppdelade i lön och tjänstgöringspenningar

och för åtnjutande av desamma skulle stadgas vissa villkor i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för tjänstemän i allmänhet.

Uti infordrat underdånigt utlåtande över denna lantmäteristyrelsens framställning

har statskontoret den 18 december 1916 anfört, att av framställningen i

fråga visserligen framginge, dels att de vid anstalten försökta metoderna för kartreproduktion

numera vore utexperimenterade och lämnade ett tillfredsställande resultat,

dels ock att anstalten kunde anses komma att fylla ett stadigvarande behov

såväl för lantmäteriväsendet som ock för allmänna verk och inrättningar i övrigt

jämte enskilda, för vilka mångfaldigande av kartor kunde ifrågakomma. Men av

samma framställning framginge även, att fråga vore om en högst väsentlig anslagsökning,

och den föreslagna staten upptoge ett flertal nya befattningar, däribland

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

även sådana, vilka såsom motsvarande yrkesanställning inom privata näringar

knappast lämpade sig för att ens i framtiden uppföras på ordinarie stat med därav

följande mera fast lönereglering. Vid sådant förhållande kunde statskontoret icke

tillstyrka, att anstalten redan då uppfördes på ordinarie stat. Statskontoret föreslog

därför, att anstalten visserligen borde erhålla eu fastare organisation, men att

densamma tills vidare borde uppföras å extra stat.

Kommissionen vill för sin del, av skål som ovan anförts, förorda inrättande

av en permanent statsanstalt för fotomekanisk kartreproduktion och kan så mycket

hellre tillstyrka en dylik åtgärd, som erfarenheterna från den i gång varande försöksanstalten

synas berättiga till den förhoppning, att staten för en dylik anstalt,

efter hand som verksamheten utvecklas, icke skall behöva vidkännas några utgifter

utan tvärtom torde kunna påräkna ekonomisk vinst på rörelsen.

Någon anledning att, såsom statskontoret föreslagit, till en början uppföra

anstalten på extra stat, således ett provisoriskt förhållande, anser kommissionen

emellertid icke förefinnas, enär densamma uppenbarligen kommer att fylla ett stadigvarande

behov och detta förhållande redan är till fullo ådagalagt. Enligt kommissionens

mening bör anstalten alltså redan från början givas den ställning, man

för framtiden avser för densamma.

Kommissionen kan emellertid icke understödja förslaget om anstaltens organiserande

i huvudsak såsom ett ämbetsverk. Det kunde nämligen då befaras, att

verksamheten komme att bedrivas schablonmässigt och stelna i former, som skulle

verka hämmande på utvecklingen. Tydligt är också, att arbetet inom en sådan

anstalt, varom här är fråga, icke kan jämföras med verksamheten inom ett ämbetsverk.

Anstalten torde i. stället vara att närmast jämnställa med ett enskilt affärsföretag,

och enligt kommissionens mening bör densamma också i huvudsak organiseras

och drivas såsom ett sådant.

Med den ståndpunkt kommissionen i nu angivna hänseende intar är det

tydligt, att kommissionen icke finner sig kunna tillstyrka inrättande vid anstalten

av ett bestämt antal ordinarie befattningar, för vilkas innehavare avlöningsförmåner

skulle bestämmas i enahanda ordning, som följes i fråga om statens ordinarie tjänstemän.

För en affärsmässig skötsel av företaget torde nämligen fordras, att personalens

antal och avlöningar anpassas efter vad förhållandena kräva och att dess

anställande sker under sådana former, att man har möjlighet att entlediga befattningshavare,

som visat sig olämplig för sin syssla.

Den ståndpunkt kommissionen nu intagit utesluter emellertid icke behov av

en plan för anstaltens verksamhet och organisation.

Lantmäteristyrelsen har i sitt statförslag upptagit följande ordinarie personal,

nämligen: en föreståndare, för vilken styrelsen i särskild framställning den 24

oktober 1918 föreslagit titeln överintendent, en ingenjör, en tryckeriföreståndare,

en fotograf, en tryckare, ett kvinnligt biträde och en vaktmästare.

Givet är, att behovet av en föreståndare för anstalten är ofrånkomligt.

Eu mot den föreslagna ingenjören svarande befattningshavare finnes på

sätt ovan omförmälts redan nu anställd vid anstalten. Enligt vad kommissionen

inhämtat äro dennes åligganden huvudsakligen: att emottaga och förhandla med

kunder; att sköta anstaltens expedition, vartill bland annat hör ombesörjande av

korrespondens, förande av beställningsjournal och kassakladd samt i samband där
-

Beliov av

personal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Ma;:ts proposition Nr 190.

*

med uträkning av ersättningen för utförda arbeten och utskrivande av räkningar

och kvittenser m. m.; att tillsammans med tryckeriföreståndaren planera större arbeten;

att verkställa indelning av kartor i lämpliga blad, när sådan för publik renovation

av lantmäterikartor eller eljest begäres och att i samband därmed uppgöra bladskiss;

samt slutligen att verkställa granskning och kontroll ävensom, när sådant erfordras

och tiden medgiver, komplettering av utförda arbeten.

Av dessa åligganden äro utan tvivel liera av den art, att de kunna uppdragas

åt ett kvinnligt biträde.

Uppenbarligen har man emellertid att räkna med en betydande utvidgning

av anstaltens verksamhet. Sålunda är givetvis att motse en stark tillströmning

av arbete från lantmätarna, och kommissionen har beräknat, att enbart reproduktionen

av lantmäterikartor och kartor till förrättningar inom städer och stadsliknande

samhällen efter hand kommer att medföra en omsättning av i runt tal 40,000

kronor. Vidare bör givetvis anstalten inriktas på att utföra all reproduktion av

kartor och ritningar, som erfordras för statens egna institutioner. Såsom ovan

nämnts äro redan nu järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen

stora kunder hos anstalten, och givetvis kan även från dessa håll väntas ökning

av arbetet. Även åtskilliga andra institutioner hava tillfört och komma att tillföra

anstalten arbete. Nämnas må sjökarteverket och telegrafstyrelsen, ^ kustbefästningskommissionen

och kolonisationskommittén. Läggas härtill åtskilliga andra statsinstitutioner,

särskilt ekonomiska kartverket samt patent- och registreringsverket,

samt tages hänsyn till att anstalten, rätt skott,_ bör kunna förskaffa sig avsevärda

arbetsmängder även från enskilda, har kommissionen ansett, att anstaltens omslutning

relativt snart kan beräknas uppgå till omkring 200,000 kronor.

Under sådana omständigheter är det emellertid uppenbart, att ett kvinnligt

biträde kommer att bliva fullt sysselsatt med fullgörande av de egentliga expeditionsgöromålen,

såsom renskrivning, förande av beställningsjournal och handelsböcker

samt utskrivande av räkningar m. m., ävensom med ritarbeten.

Likaledes torde få anses tydligt, att en person erfordras för arbeten sådana

som emottagande av och förhandlingar med kunder, planerande av större arbeten,

indelning av kartor i blad, granskning och kontroll samt den allmänna, dagliga tillsynen

inom anstalten. Visserligen kan invändas, att föreståndaren bör utföra eller

åtminstone deltaga i dessa arbeten. Uppenbart torde emellertid vara, att, därest

föreståndaren vore nödsakad att personligen lägga hand vid alla dessa dagligen

förekommande detaljer, detta skulle verka i hög grad tyngande och hindrande för

fullgörande av vad som måste vara hans huvuduppgift, nämligen att tillse, att

anstalten följer utvecklingen på området och att verksamheten i allt drives på sådant

sätt, att framgång och ett gott resultat i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende

kunna uppnås.

Kommissionen anser sålunda, att för kontorsarbetet bör redan från början

anställas förutom föreståndaren ett manligt och ett kvinnligt biträde. Denna personal

torde böra anställas enligt grunder, som böra fastställas av Kungl. Maj:t.

För tryckeriet erfordras i första rummet eu föreståndare eller faktor, vilken

som förman skall hava att i första hand leda och ansvara för arbetet. Denne torde

böra anställas enligt samma grunder som kontorspersonalen.

Beträffande den personal, som i övrigt erfordras å tryckeriet, torde det bliva

lämpligast, att såväl formen för anställandet som avlöningsförmåner rättas efter vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tn proposition AV /90. y

»om galler lör motsvarande yrken inom enskild verksamhet. Det synes vid sådant,

förhållande knappast påkallat, att detaljerade bestämmelser angående denna personals

anställande och förmåner fastställas, i deri mån förhållandena för framtiden

sådant betinga torde en eller annan av nu ifrågavarande personal böra upptagas på

samma sätt som kontorspersonalen och faktorn. Emellertid torde beträffande denna

personal böra skiljas emellan do på stadigvarande sätt anställda och på tillfällig

personal. Härunder fäller även erforderligt vaktmästarbiträde.

Beträffande föreståndaren har lantmäteristyrelsen i sin skrivelse den 11

november 19fö framhållit, att bland dennes åligganden borde ingå att i mån av

behov deltaga i granskningsarbetet, samt att, när sådant begärdes, bestyrka utgivna

kartor. Det låga därför, enligt styrelsens, mening, i sakens natur, att föreståndaren

borde hava fullständig lantmäteriutbildning och i övrigt besitta erfarenhet i lantmäterigöromål.

Med hänsyn till att föreståndaren komme att intaga en ledarställning

och borde erhålla en rätt vidsträckt beslutanderätt, vore det av vikt, att dennes

avlöning icke sattes alltför låg. Det vore emellertid icke styrelsens mening, att den

hittillsvarande närmaste ledaren av anstalten eller byråchefen å styrelsens lantmäte-ribyrå

skulle fritagas från all befattning med anstalten. Fast mer vore det angeläget,

. att hans erfarenhet och synnerliga intresse för anstalten, så långt sådant

lämpligen läte sig göra, utnyttjades och komme detta att bliva fallet bland annat

därigenom, att anstalten fortfarande såsom dittills borde lyda under nämnda byrå,

på grund varav chefen å nämnda byrå självfallet borde närvara vid handläggning

inför styrelsen av sådana ärenden, som anginge anstalten och som borde föredragas

av föreståndaren för densamma. I anledning härav och då styrelsen icke ansåg

sig kunna påräkna framgång för ett förslag om att en tredje gradens tjänst borde

inrättas för ifrågavarande ändamål, föreslog styrelsen, att för uppgiften i fråga

skulle inrättas en andra gradens tjänst, vars innehavare borde benämnas intendent.

I sin ovan omförmälda framställning den 24 oktober 1918 föreslog lantmäteristyrelsen

emellertid, att för anstaltens ledning borde inrättas en tjänst av tredje iönegraden

och i sammanhang härmed föreslog styrelsen, att titeln borde bliva överintendent.

Såsom motiv anfördes, att arbetena inom styrelsen alltjämt ökades och

att man måste räkna med att det för framtiden icke bleve möjligt för någon byråchef

inom styrelsen att ägna någon tid åt anstalten. Vidare framhöll styrelsen, att

man för anstalten hade att motse en kraftig utveckling, varför det vore av vikt

att till ledare för anstalten kunna förvärva en fullt lämplig person.

För ingenjören och tryckeriföreståndaren hade lantmäteristyrelsen funnit eu

lämplig avlöningstyp närmast i den, som då gällde för geodeter och kartografer vid

rikets allmänna kartverk eller lön 2,000 kronor och tjänstgöringspenningar 1,000

kronor, vartill emellertid även borde komma ortstillägg till belopp av 300 kronor.

Det kvinnliga biträdet borde i likhet med vad som gäller för ritbiträden inom lantmäteristyrelsen

och rikets allmänna kartverk uppföras i andra normalgraden. Särskilda

kompetensbestämmelser vore enligt styrelsens mening erforderliga endast för

föreståndaren. Beträffande denne borde uppställas samma kompetensfordran som för

befordran till extra lantmätare. Styrelsens förslag innefattar emellertid även bestämmelser

angående ålderstillägg, tjänstgöringstid, ordning för tillsättning av tjänsterna

in. m.. samt lönevillkor.

Kommissionen vill till en början framhålla, att lantmäteristyrelsens förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 157 höft. (AV 190.) 2

Antagande

av personal,

kompetensfordringar

och avlöning

in. m

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

dessa delar givetvis utformats med hänsyn därtill, att styrelsen, såsom redan meddelats,

för anstalten avsett en ställning inom statsförvaltningen, som närmast vore

att jämföra med ett ämbetsverks. Med den skillnad, som i detta hänseende föreligger

mellan styrelsens och kommissionens ovan uttalade mening, är det tydligt,

att kommissionen har en väsentligt olika åsikt i nu ifrågavarande hänseenden.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser kommissionen emellertid av största

vikt, att föreståndaren för anstalten är en för uppdraget väl kvalificerad person,

vilket är så mycket mera nödvändigt, som föreståndaren enligt kommissionens mening

bör erhålla en mycket vidsträckt beslutanderätt i frågor, som angå anstalten. Det

torde vidare för verksamhetens affärsmässiga bedrivande samt för anstaltens framgång

och utveckling bliva nödvändigt att såsom föreståndare anställa person, som

ådagalagt drift och skicklighet såsom affärsman, varjämte måste fordras, att han

äger kännedom om den slags verksamhet, som bedrives inom anstalten.

Styrelsens åsikt, att för behörighet till förestånclarbefiittningen bör uppställas

samma kompetensfordran, som för närvarande gäller för befordran till extra lantmätare,

kan kommissionen icke dela. Såsom ovan framhållits är det av den största vikt

att till föreståndare erhålla, en skolad och driftig affärsman, som därjämte äger

kännedom om reproduktionsförfarandet. Däremot synes det vara av underordnad

betydelse, huruvida han äger kännedom om lantmäteriförrättningar och praktiska

lantmäteriarbeten. En person med de kvalifikationer, som i övrigt erfordras för

föreståndarbefattningen, torde nämligen med lätthet sätta sig in i dylika detaljer.

Kommissionen anser därför, att vissa kompetensfordringar rörande avlagda examina

eller dylikt icke böra uppställas för föreståndarbefattningen.

Enligt kommissionens mening bör föreståndaren beredas en inkomst, som motsvarar

vad en person i jämförlig ställning inom affärsvärlden kan påräkna. Med

hänsyn härtill och då föreståndaren under de av kommissionen nu angivna förutsättningar

givetvis kommer att intaga en osäkrare ställning än statens ordinarie

tjänstemän, anser kommissionen, att hans avlöning bör sättas något högre än byråchefs

och föreslår kommissionen, att densamma bestämmes till 9,000 kronor.

Av sistberörda anledning anser kommissionen, att jämväl för övriga ovan

omförmälda befattningshavai e vid anstalten löneförmånerna höra höjas något utöver

vad lantmäteristyrelsen föreslagit. Sålunda torde för ett manligt kontorsbiträde och

tryckeriföreståndaren böra beräknas en avlöning lika med sammanlagda beloppet av

lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg för första gradens tjänst eller 4,000 kronor.

För det kvinnliga biträdet, vars åligganden för övrigt i stort sett komma att

bliva jämförliga med åliggandena för kvinnliga biträden av tredje normalgraden,

torde böra beräknas en avlöning lika med sammanlagda beloppet av lön, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg för biträden av nämnda normalgrad. Några bestämmelser

rörande kompetensfordringar för sistberörda befattningshavare anser kommissionen

icke erforderlig.

För samtliga nu omförmälda befattningshavare torde emellertid böra tillkomma

extra lönetillägg och krigstidstillägg efter samma grunder, som må bliva bestämda

för andra statens befattningshavare. Dessa tillägg torde i likhet med löner och

arvoden böra bestridas av anstaltens medel.

Alla nu särskilt nämnda befattningshavare torde böra antagas genom personliga

kontrakt och med viss tids uppsägning, för föreståndaren sex månader och

för övriga tre månader. Härigenom vinnes å ena sidan, att personalen erhåller en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition Nr 190.

relativt fast anställning till förmån för såväl personalen som anstalten men att å

andra sidan person, som visar sig olämplig, kan skiljas från sin befattning utan

allt för mycken omgång. Föreståndaren bör antagas av Kungl. Maj:t men övriga

befattningshavare av anstaltens styrelse.

Tjänstgöringstiden torde för kontorspersonalen böra ordnas i överensstämmelse

med vad som gäller för statens affärsdrivande verk och således utgöra 7

timmar dagligen.

Befattningshavarna torde böra tillerkännas rätt till semester.

Några särskilda lönevillkor i stil med dem, som gälla för ordinarie tjänstemän,

erfordras enligt kommissionens mening icke, men däremot böra i antagningskontrakten

intagas vederbörandes allmänna skyldigheter och rättigheter.

De riktlinjer, som kommissionen sålunda angivit för den nu omhandlade

personalens ställning, torde böra tillämpas jämväl beträffande övrig personal med

stadigvarande anställning.

Lantmäteristyrelsen har såsom ovan angivits i sin framställning den It

november 1916 utgått ifrån att anstalten fortfarande såsom dittills borde lyda under

lantmäteribyrån i nämnda styrelse och att chefen för denna byrå borde närvara vid

handläggning inför styrelsen av sådana ärenden, som anginge anstalten. Dessa

ärenden skulle enligt styrelsens förslag i den utsträckning verkets chef bestämde

föredragas inför styrelsen av föreståndaren för reproduktionsanstalten. I sin senare

skrivelse den 24 oktober 1918 har styrelsen emellertid framhållit, att arbetena inom

styrelsen alltjämt ökades. I anledning härav hade styrelsen den 7 oktober 1918

avgivit förslag till ändring i styrelsens stat, vilket förslag ginge ut på inrättande

inom styrelsen av fyra byråer. Härvid hade förhållandena visat sig vara sådana,

att den dåvarande lantmäteribyrån icke kunnat till någon del frigöras från de

arbetsuppgifter, som tillhörde densamma. Till följd härav måste man räkna med

att det för. framtiden icke bleve möjligt för byråchefen å denna byrå att ägna någon

tid åt reproduktionsanstalten. Detsamma gällde även övriga byråchefer.

Ehuru lantmäteristyrelsen icke fullt tydligt angivit sin ståndpunkt i nu ifrågavarande

hänseende, vill det emellertid synas, som om styrelsen icke avsett någon

förändring i nuvarande förhållande, utan att reproduktionsanstalten för framtiden

såsom hittills skulle utgöra ett annex till och lyda under nämnda styrelse. En

dylik ordning är dock enligt kommissionens mening långt ifrån självfallen redan av

den anledning, att större delen av anstaltens verksamhet torde komma att omfatta

arbeten utanför det egentliga lantmäteriets område.

I fråga om anstaltens ställning finnas givetvis flera möjligheter, varibland

bör komma under provning, huruvida anstalten bör inordnas under något befintligt

ämbetsverk eller givas ställning såsom en självständig institution.

Därest det senare alternativet väljes, synas tvenne något olika variationer

möjliga, nämligen antingen att anstalten ställes utan någon särskild styrelse direkt

under vederbörande departement, eller ock att en särskild styrelse för anstalten

inrättas. I förra fallet komme ett allt för stort ansvar att vila på föreståndaren

för anstalten, ett ansvar för vars uppbärande det säkerligen bleve svårt att finna

person med erforderliga kvalifikationer, utan att man nödgades eftergiva på den

kompetens, som enligt vad som ovan framhållits i främsta rummet bör vara tillfinnandes

hos honom. Kommissionen finner emellertid ej heller lämpligt att inrätta

Keprodult

tionsanstal

tens ställning

inom administrationen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

A usla! ten:*

«f.at m m.

12 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 190.

en särskild styrelse för anstalten. Eu dylik anordning komme nämligen att medföra

ökade kostnader och, även om styrelsen gåves minsta möjliga omfattning,

innebära uppkomsten av ett nytt verk. Detta synes icke böra ifrågakomma jämväl

av den anledning, att det ändamål, varför anstalten i främsta rummet tillkommit,

måhända på detta sätt icke bleve tillgodosett till belåtenhet. Härtill kommer, att

anstalten torde kunna beräkna fördel av den erfarenhet, som i en hel del avseenden

linnes inom ett ämbetsverk. På grund härav och med hänsyn till att en väsentlig

del av anstaltens verksamhet i allt fall kommer att utföras för lantmäteriets räkning

har kommissionen stannat inför att föreslå, att anstalten ställes under lantmäteristyrelsens

överinseende

Kommissionen vill emellertid framhålla vikten av att den befogenhet, som i

sådant hänseende tillägges lantmäteristyrelsen, begränsas. Skall reproduktionsanstalten,

som enligt vad förut framhållits närmast blir att jämställa med ett enskilt

affärsföretag, kunna drivas med framgång, synes det ofrånkomligt, att anstaltens

föreståndare tillägges en vidsträckt befogenhet. I praktiskt taget alla frågor, som

röra den egentliga driften, och vilka givetvis mången gång komma att kräva snabbt

avgörande, bör han sålunda äga rätt att ensam besluta och handla efter gottfinnande.

Vissa administrativa angelägenheter såsom i fråga om tjänstemännens och

övrig stadigvarande personals anställande och entledigande in. m., avgivande av

redogörelse för anstaltens verksamhet ävensom framställningar till Kungl. Maj:t

o. d. torde däremot lämpligen höra handhavas av lantmäteristyrelsen. Styrelsen

bör emellertid äga att utfärda allmänna föreskrifter särskilt i fråga om lantmäterikartors

reproduktion. Det är nämligen nödvändigt, att vid reproduktionen hänsyn

tages till de bestämmelser angående dylika kartors upprättande, kopiering och redovisning,

som må vara gällande. Slutligen bör det självfallet tillkomma styrelsen

att utöva allmän tillsyn över att föreståndaren fullgör sina åligganden ävensom att

verksamheten är ordnad efter lämpliga och ändamålsenliga grunder samt att i do

avseenden, som erfordras med hänsyn till dess åligganden, utfärda föreskrifter

ävensom företaga inspektion av anstalten.

Från såväl lantmäteristyrelsens som föreståndarens befogenhet torde bör»

undantagas beslut angående mera betydande utvidgning av anstalten. 1 dylika fall

torde först Kungl. Maj:ts tillstånd böra inhämtas.

För anstaltens drift har lantmäteristyrelsen beräknat, att ett anslag av 51,900

kronor skulle bliva erforderligt. Större delen av detta belopp har styrelsen ansett

kunna bestridas av medel, som inflyta för verkställda arbeten. Att uteslutande lita

till dessa borde emellertid enligt styrelsens mening icke ske. Därigenom skulle

anstaltens utveckling kunna hämmas. Styrelsen hölle därför före, att åtminstone

för de närmaste åren ett särskilt anslag borde finnas tillgängligt. Beloppet härav

har styrelsen beräknat till 6,000 kronor eller samma belopp, som styrelsen ansett

erforderligt för den årliga anskaffningen av maskiner, instrument och inventarier.

Under förhoppning att detta anslag efter några år ej vidare skulle behöva tagas i

anspråk, har styrelsen föreslagit, att anslaget borde uppföras å extra stat. Skillnaden

mellan 51,900 kronor och 6,000 kronor eller 45,900 kronor skulle enligt

styrelsens förslag uppföras såsom ordinarie reservationsanslag att direkt utgå av

inkomsterna.

Med avseende å detta förslag har statskontoret framhållit, att detsamma inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj.ts proposition Nr MO. |;j

buro, afl anstalten skulle i budgettekniskt hänseende komma att intaga samma

ställning som mynt- och justeringsverket samt patent- och registreringsverket

Statskontoret ansåge däremot, att anstaltens inkomster och utgifter herde i budgettekniskt

hänseende behandlas lika med inkomster och utgifter för t. ex. trädgårdsskolan

vid Alnarp eller andra dylika av staten vid sidan av och i samband med

dess egentliga verksamhet inrättade och förvaltade anstalter, med vilka lantmäteristyrelsens

reproduktionsanstalt syntes mest likartad. Mot förslaget om uppförande

av ett särskilt extra anslag till det belopp, varmed anstaltens utgifter till en början

kunde komma att överstiga inkomsterna, har statskontoret icke haft annan erinran

än, att beloppet ined hänsyn till vissa av statskontoret framställda anmärkningar

kundo nedsättas till 5,70(i kronor. Statskontoret hemställde sålunda, att för reproduktionsanstalten

borde i riksstaten upptagas endast ett extra anslag till sistberörda

belopp. Härjämte skulle emellertid enligt statskontorets förslag även fullständig

inkomst- och utgiftsstat för anstalten underställas riksdagens godkännande.

Med hänsyn till vad kommissionen ovan anfört i fråga om reproduktionsanstaltens

organisation och verksamhet är kommissionen ense med statskontoret

därutinnan, att i riksstaten bör för anstaltens behov uppföras endast ett anslag till

det belopp, varmed anstaltens utgifter till en början kunna antagas komma att

överstiga inkomsterna, samt att _ detta anslag bör uppföras å extra stat. Den av

statskontoret föreslagna nedsättningen från 6,000 kronor till 5,700 kronor betingades

av förhållanden, som under den av kommissionen tänkta organisationen av anstalten

icke komma att äga giltighet. Vad för övrigt angår beloppet av detta anslag har

man att taga hänsyn till att prisförhållandena äro helt annorlunda nu emot vad

de voro i slutet av år 1916, då lantmäteristyrelsen avgav sitt förslag. Kommissionen

»nser sig därför icke böra föreslå något bestämt belopp, utan torde lantmäteristyrelsen

böra beredas tillfälle därtill.

Vad beträffar frågan om uppgörande och fastställande av inkomst- och utgiftsstat.

för anstalten må till en början framhållas, att utgifterna för anstaltens drift

tydligtvis komma att växla allt efter verksamhetens omfattning. Vid sådant förhållande

synes det icke lämpligt, vare sig att utgiftsstaten fastställes någon längre

tid, innan densamma skall tillämpas, eller att staten uppgöres med beräkning, att

densamma skall gälla under en längre följd av år, vilket uppenbarligen varit avsett

med det av lantmäteristyrelsen framställda förslaget till stat. Därjämte må betonas,

att anstalten, om verksamheten under något år ernår en opåräknat stor omfattning,

måste äga möjlighet att mottaga allt arbete, som erbjudes, och att vid sådant för-’

hållande ändring i utgiftsstaten under löpande år må kunna erhållas.

Med anledning härav är kommissionen av den åsikten, att utgifterna för

anstalten icke böra genom riksdagens beslut bindas inom någon viss till siffran

angiven gräns, utan att Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att inom ramen för inkomsterna

från anstalten reglera utgifterna för densamma. Givetvis skall eventuellt,

uppstående vinst inlevereras till statsverket.

Vad angår sättet för denna reglerings genomförande synes det självfallet, att

för varje år en beräkning över inkomster och erforderliga utgifter bör verkställas

och med ledning härav årligen av lantmäteristyrelsen uppgöras förslag till inkomstoch

utgiftsstat för anstalten för nästkommande kalenderår, vilket förslag bör underställas

Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

Någon anledning för kommissionen att nu framlägga förslag till sådan stat

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

torde icke förefinnas, enär anstalten i allt fall icke kan väntas träda i verksamhet

efter de nya riktlinjerna förrän tidigast med ingången av år 1921 och det nu icke

kan förutses vilka behov, som då föreligga.

Kommissio- Sedan kommissionen med iakttagande av de allmänna riktlinjer, som ovan

nens hem- angivits, uppgjort förslag till instruktion för statens reproduktionsanstalt, —---

stallan. får kommissionen vördsamt hemställa,

att ifrågavarande inom lantmäteristyrelsen inrättade försöksanstalt för reproduktion

av kartor m. m. under namn av statens reproduktionsanstalt måtte inrättas

för stadigvarande drift i enlighet med ovan angivna grunder;

att för denna anstalt måtte fastställas instruktion i enlighet med närslutna

förslag;

att för anstaltens utgifter måtte få användas av densammas verksamhet

inflytande inkomster; samt

att i den mån sådant under närmaste åren visar sig erforderligt anslag &

extra stat måtte beredas att användas för anstaltens utveckling.»

Över detta lantmäterikommissionens betänkande har lantmäteristyrelseu

avgivit utlåtande den 11 oktober 1919.

Till en början har styrelsen till belysning’ av det ekonomiska

resultatet av anstaltens verksamhet intill den 1 oktober 1919 hänvisat

till efterföljande tablå:

Lantmätcri
styrelsen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

15

1

Å r

---------

—.........-

T-—

[1912,191;

i1 och 1914

1915

1916

j 1917

| 1918

1919

till ‘/ro

Summa

| Kronor

Kronor

Kronor

! Kronor

1 Kronor

Kronor

| Kronor

Inkomster.

Statsanslag.

’

:

•

j

i

Enl. nåd. brev den */“ 1912

*/» 1913 och 19/a 1914.........

Enl. nåd. brev den 18/e 1914...

» » » » "/n 1915...

» '' » » » “/i 1917...

» » » » 7» 1917...

» » » ‘ » 10/is 1918...

Expensmedel..............

I 15,350.—

i

5,429.42

813. si

7,200.—

7,025.59

7,343.8 7

“

1 -

I 6,000.—

i ~

10,000.—

6,000.—

_

6,000.-

! 15,350.—

j 7,200.—

6,000.—

10,000.-

6,000.—

6,000.—

Influtna medel..................

11,548.25

22,729.08

30,773.4 9

—

12,455.01

21,591.25

94,799.17

Summa

21,592.78 21,569.46

17,548.25

32,729.os|36,773.49 27,591.25

157,804.18

Utgifter.

;

•

Utövningsrätt .............

1,832.9 7

7,983.97

5,884.18

5,429.42

Inventarier..................

1,828.24

7,042.60

7,168.14

1,888.28

8,394.19

6,224.18

335.03

8,371.52

7,836.2 5

9,365.62

9,974.94

11,878.55

~ 1

1,832.9 7

Avlöningar .............

8,766.11

30,167.27

Förbrukningsmalerialier m. m.

Återleverering av statsanslaget

9,575.61

I8,899.3e

49,243.04

57,435.8 5

enl. nåd. brev den 3/» 1912...

167.08

—

—

—

—

- 1

167.03

Summa

21,297.5 r|

16,038.98 j

16,506.60''

16,542.80 31,

37,241. i o||

138,846.16

Behållning den ,/io 1919 ......

. - 1

- |

-

- I

_ |

- i

18,958.ov

Summa kronor

— !

— 1

- |

- I

_ I

— ||l57,804.l8

»Utöver ovanstående behållning å 18,958 kronor 2 öre bör såsom sådan även

anses dels utestående fordringar till ett belopp av 6,863 kronor 33 öre dels inneliggande

förbrukningsartiklar till ett inköpsvärde av 11,172 kronor varemot torde

hora avräknas dels lämplig avskrivning å inventarier till belopp av 6,000 kronor

dels 13,000 kronor, utgörande ännu icke bestridda utgifter för nyanskaffning av in
Iieaniferie+r-ll°fC"if0Y1S

ytrUstning 1 samband med inflyttning i den nya lokal, förn an
äÄeÄJf^l7Iq^VbnmdeÄber-,

, Behållnin§en vid denna tidpunkt bör

alltså beräknas till 17,993 kronor 35 ore eller i runt tal 18,000 kronor.___

Lantmäteristyrelsen vill icke underkänna betydelsen av att affärssynpunkter

komma att gorå sig gällande i fråga om anstaltens ledning och skötsel. ^Tvärt om

avstå IL"618611 fV 8 V1% ,att f b''ir fallet'' Styrelsen kan emellertid icke

avstå fi ån sm förut intagna ståndpunkt för så vitt denna må anses innebära, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(3

Kung!. Maj;ts proposition Nr 190.

erfarenhet rörande lantmäteri- och kartarheten bör vara tilltinnandes inom anstalten

och detta i främsta rummet hos dess föreståndare. Förutom vad som till stöd härför

framgår av vad redan anförts, vill styrelsen erinra, att en stor del av de kartor,

som utgivas från anstalten, angå ägogränser och skola hava rättslig giltighet samt

böra på begäran även bestyrkas inom anstalten. På grund härav samt med stöd ar

den erfarenhet, som tinnes att hämta från andra länder, bör enligt lantmäteristyrelsens

mening åtminstone antingen anstaltens föreståndare eller hans närmaste man hava

så vitt möjligt fullständig lantmäteriutbildning. Huru förhållandena slutligen skola

ordnas torde för övrigt även bliva beroende på tillgången på skickliga och lämpliga

personer. Härom torde för närvarande vara för tidigt att gorå något uttalande.

Nu torde däremot endast böra tillses, att man icke genom inskränkande bestämmelser

minskar möjligheterna att få föreståndarbefattningen väl besatt. — — — .

Vad angår de av kommissionen föreslagna avlöningsförmånerna föranleda

dessa ingen annan erinran från lantmäteristyrelsens sida än att styrelsen anser, att,

särskilt om man vill öppenhålla utsikterna att till föreståndarbefattningen förvärva eu

driftig och skicklig affärsman, den för denna befattnings innehavare föreslagna avlöningen

av 9,000 kronor är för ringa, helst inga utfästelser göras i pensionshänseende.

Med hänsyn härtill vill styrelsen för denna befattning föreslå en avlöning

av 12,000 kronor för år eller ock ett något lägre belopp med rätt till tantiem till

viss procent å nettobehållningen av anstaltens verksamhet.

Kommissionen har utgått ifrån att föreståndaren, assistenten, det kvinnliga

biträdet samt föreståndaren för tryckeriet eller faktorn skulle, förutom av kommissionen

till visst belopp föreslagen avlöning, bekomma extra lönetillägg och krigstidstillägg

efter samma grunder, som bliva bestämda för andra statens befattningshavare,

" samt att dessa tillägg i likhet med löner och arvoden borde bestridas av

anstaltens medel. 1 anledning härav får lantmäteristyrelsen meddela, att något extra

lönetillägg ännu icke förekommit beträffande anstaltens personal men däremot såväl

krigstidstil lägg och krmstidshjälp, så länge dessa förmåner utgingo inom statsförvaltningen,

som dyrtidstillägg under innevarande år. Dessa löneförbättringar hava

dock med stöd av de bestämmelser, som gällt rörande desamma, hittills bestritts

från de under nionde huvudtiteln för ändamålet anvisade förslagsanslag.

Då det är avsett, att utgifterna för ifrågavarande anstalt för framtiden, utom

vad angår kostnaden för lokal eller hyra för densamma, skola gäldas av inkomster

av vid anstalten utfört arbete, är det givet, att så bör ske även vad angår de utgifter,

som föranledas av ovan berörda löneförbättringar. Emellertid har en väsentlig

de! av anstaltens arbete bestått i reproduktion av lantmätares kartor, och allt framgent

kommer arbetet härmed att upptaga en icke obetydlig del av anstaltens tid

Lösen för dessa kartor utgår allt fortfarande efter 1909 års taxa på arvode för

lantmäteriförrättningar.-----. Till följd härav har lantmäteristyrelsen icke ansett

sig kunna höja anstaltens pris för reproduktion av kartor efter den skedda allmänna

kostnadsstegringen, utan ligga anstaltens tariffer fortfarande ganska lågt. —----.

Hittills liava inom anstalten samma pris följts för reproduktion av lantmätares

kartor och för andra kartor. Huruvida denna likhet fortfarande bör och

kan upprätthållas, är styrelsen icke för närvarande i tillfälle att uttala sig om.

Låter en slutlig reglering av lantmätarnas löne- och taxeförhållanden vänta på sig.

torde bliva lämpligt att tillämpa skilda tariffer för reproduktion, som utföres åt

rikets lantmätare, och den, som verkställes åt andra. Så länge anstalten emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Mnj.ts proposition Nr 190.

i avvaktan på genomförande av en slutlig reglering i förhållande till det förändrade

penningvärdet av lantmätarnas löne- ocdi taxeföi hållanden icke lämpligen kan företaga

en motsvarande höjning av anstaltens pris för verkställt arbete, håller styrelsen

före, att förekommande löne- och dyrtidstillägg åt anstaltens personal eller

åtminstone åt ovan angivna fyra''befattningshavare, vilkas avlöning torde komma

att bliva till siffran bestämd av Kungl. Maj:t och möjligen även av riksdagen, fortfarande

böra få bestridas av de anslag, som för dessa ändamål kunna komma att

anvisas under nionde huvudtiteln.

Möjligheten av införande med lyckligt resultat i mera allmän utsträckning

inom vårt land av ett tidsenligt förfärande för reproduktion av kartor och ritningar

m. in. beror till stor del på att till originalen användes papper, som lämpar

sig för reproduktion. — — —.

Dels för att befrämja användningen av fullt ändamålsenligt papper och därigenom

undanröja svårigheter för reproduktionen dels i prisreglerande syfte bör det

därför finnas möjlighet för ifrågavarande anstalt att tillhandahålla papper även till

konceptkartor och konceptritningar. — — —. För att detta skall låta sig göra

måste emellertid anstalten giveivis ligga inne med ett icke oansenligt lager av

papper, och detta i sin ordning fordrar tillgång på medel.

Såsom ovan nämnts har anstalten från början av innevarande oktober månad

fått tillträda en ny lokal. Denna är belägen i gamla läroverkshuset på Östermalm,

och har på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 17 januari 1919 avtal träffats om

förhyrande av lokalen i fråga på en tid av tre år från den 1 oktober 1919. Härmed

öppnas möjlighet till en avsevärd utveckling av verksamheten vid anstalten,

och en sådan utveckling fordrar ökat rörelsekapital särskilt för att anstalten skall

kunna åtaga sig beställningar av större omfattning. — —

Emellertid erfordras medel även för ytterligare utrustning av anstalten.

Av den ovan lämnade redogörelsen för det ekonomiska resultatet av anstaltens

verksamhet framgår, att tillgången på kontanta medel till rörelsekapital, sedan

kostnaden för nyanskaffning av inventarier och övrig utrustning i samband med inflyttningen

i den nya lokalen blivit bestridda, icke uppgår till mer än i runt tal

6.000 kronor jämte vad som inflyter å utestående fordringar samt för nya arbeten.

Av samma redogörelse kan även inhämtas, att summan av de statsmedel,

som hittills ställts till förfogande för anstaltens räkning, uppgå, efter avdrag av

återlevererade 167 kronor 3 öre, till 62,837 kronor 98 öre, vartill emellertid bör

läggas dels 1920 års anslag å extra stat 6,000 kronor dels de belopp, vilka, påsatt

ovan meddelats, utgått eller komma att utgå såsom arvodestillägg på grund av

kristiden.

Med ledning av vad sålunda anförts anser lantmäteristyrelsen, att för anstaltens

behov bör för år 1921 hos riksdagen begäras på extra stat ett anslag av

20.000 kronor. Om detta förslag bifalles, torde några ytterligare anslag åtminstone

för närmaste åren icke bliva erforderliga.»

Slutligen har statskontoret den 30 januari 1920 avgivit förnyat

utlåtande i detta ärende och därvid anfört:

»Vad lantmäterikommissionen i sitt betänkande anfört synes innebära goda

skäl för staten att bereda och för framtiden säkerställa möjligheten till fotomekanisk

Bihang till riksdagens} protokoll 1920. 1 samt. 157 höft. (Nr 190.) 3

Statik» nior et.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

reproduktion av kartor till pris, som icke äro beroende endast på konjunkturläge

eller enskildas godtycke; och statskontoret håller i likhet med lantmäteristyrelsen

och lantmäterikommissionen före, att bästa sättet för vinnande av detta mål torde

vara, att staten inrättar en egen reproduktionsanstalt.

Mot de allmänna synpunkter, som lantmäterikommissionen framlagt beträffande

denna anstalts verksamhet, har statskontoret intet att erinra. Vidkommande

behovet av större eller mindre antal befattningshavare för den ändamålsenliga

driften av anstalten, kan statskontoret icke yttra sig. Beträffande personalens anställning

och avlöningsförhållanden synes lantmäteristyrelsen, som i sitt yttrande den

11 november 1916 föreslog personalens uppförande å stat med avlöningen fördelad

i lön och tjänstgöringspenningar, nu hava biträtt lantmäterikommissionens

förslag, enligt vilket personalen skulle antagas genom kontrakt på viss tids uppsägning

samt mot arvoden, som bestämmas i en av Kungl. Maj:t årligen fastställd

utgiftsstat; och även statskontoret hyser för sin del den åsikten, att denna anordning

bättre lämpar sig för ett företag av ifrågavarande beskaffenhet, än om befattningshavarna

skulle på stat uppföras.

Vad avlöningsbeloppen beträffar har statskontoret ej kunnat undgå att finna

det för föreståndaren föreslagna arvodet väl högt. Lantmäterikommissionen har

ansett detta arvode böra bestämmas till 9,000 kronor, varemot lantmäteristyrelsen

föreslagit 12,000 kronor eller, alternativt, 9,000 kronor jämte tantiem. I sitt förra

yttrande i ärendet hade lantmäteristyrelsen förordat, att föreståndarbefattningen

skulle bliva en tjänst i andra normalgraden, dock med tre ålderstillägg. Därest

med hänsyn till den mera självständiga ställning, som enligt nu föreliggande förslag

skulle tillkomma föreståndaren, nyssnämnda avlöning befinnes för låg, synes dock

den nu ifrågasatta förhöjningen vara större än som betingas av befattningens vikt

och den för dess skötande erforderliga kompetens.

Lantmäterikommissionens yttrande, att anstaltens befattningshavare borde

utom grundlönen erhålla jämväl extra lönetillägg, torde syfta på den tillfälliga löneförbättring,

som från och med år 1919 utgår till vissa statens befattningshavare.

Då enligt föreliggande förslag personalens arvoden skulle årligen fastställas av

Kungl. Maj:t, lärer någon sådan tillfällig löneförbättring ej behöva här ifrågakomma.

Däremot höra blivande befattningshavare vid reproduktionsanstalten erhålla dyrtidstillägg

efter samma grunder, som kunna varda fastställda i fråga om statens

tjänstinnehavare.

Beträffande denna sistnämnda avlöningsförmån har lantmäteristyrelsen på anförda

skäl föreslagit, att dyrtidstilläggen åt anstaltens personal eller åtminstone åt

de befattningshavare, vilkas avlöning torde komma att bliva till siffran bestämd av

Kungl. Maj:t, må utgå av nionde huvudtitelns förslagsanslag för ändamålet. Av

skäl, som nedan skola närmare utvecklas, anser emellertid statskontoret, att jämväl

dyrtidstillägg böra utgå av anstaltens medel,

Om det befinnes lämpligt, att en anstalt med ungefärligen sådana uppgifter,

som lantmäterikommissionen tänkt sig, varder upprättad, uppstår frågan, huru denna

anstalts inkomster och utgifter lämpligast böra upptagas i riksstaten. Då statskontoret

förra gången hade att uttala sig i ämnet, ansåg statskontoret, att reproduktionsanstalten,

vars verksamhet hade karaktär av helt och hållet enskild affärsverksamhet,

icke borde i budgethänseende jämställas med mynt- och justeringsverket

eller patent- och registreringsverket utan snarare behandlas på samma sätt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kumjl. Maj:ts •proposition Nr 190.

som t. ex. trädgårdsskolan vid Alnarp och sålunda endast upptagas å riksstatens

utgiftssida med det nettobelopp, varmed anstaltens utgifter beräknades komma att

överstiga inkomsterna.

Sedan detta utlåtande avgavs, hava emellertid de till befattningshavare i

statens tjänst utgående dyrtidstillägg kommit att utgöra en högst väsentlig del av

avlöningen. Då nu den ifrågasatta anstaltens ekonomi bör handhavas såsom en

särskild affär och budgetredovisningen därför bör klart uppvisa, i vad mån anstaltens

inkomster räcka till för bestridande av dess utgifter, men detta mål vinnes

först om anstaltens samtliga utgifter, alltså med inbegripande av dyrtidstilläggen,

i budgeten och budgetredovisningen sammanföras, anser statskontoret nu lämpligast

att, på sätt nyligen skett med den uti ifrågavarande avseende fullt jämförliga statens

provningsanstalt, reproduktionsanstaltens inkomster å riksstatens inkomstsida upptagas

under rubriken ''Inkomster av statens reproduktionsanstalt’ samt å utgiftssidan

upptages ett förslagsanslag till ''upprätthållande av statens reproduktionsanstalts

verksamhet, förslagsanslag, att i första hand av inkomster av reproduktionsanstalten

direkt utgå’. Detta anslag bör alltså tilltagas så, att det förslår, ej

blott för den av lantmäteristyrelsen beräknade utgiftsstaten, utan även för kostnaden

för lokalhyra och för dyrtidstillägg. Först härigenom vinnes en klar överblick

över det ekonomiska resultatet av anstaltens verksamhet, vilket åter torde

vara en nödvändig förutsättning för anstaltens affärsmässiga drift och för ett lämpligt

avvägande av taxorna för anstaltens alster. Vid bifall härtill lärer det av

lantmäteristyrelsen ifrågasatta extra anslaget för år 1921 bliva obehövligt.»

I likhet med myndigheterna anser jag tiden nu vara inne att giva

en fastare organisation och en ordnad ställning i budgeten åt den vid

lantmäteristyrelsen inrättade reproduktionsanstalten. Denna anstalts

verksamhet har företett en ganska stark utveckling, och, såsom utredningen

visar, finnes anledning antaga, att omfattningen av denna verksamhet

skall ytterligare ökas, bland annat såsom en följd av de bestämmelser

rörande kartkopiering, som innefattas i föreliggande förslag till

ny lantmäteritaxa. Utredningen synes mig till fullo ådagalägga fördelarna

av att för reproduktionsändamål hava att tillgå en statens egen

anstalt, vilket även av riksdagen erkänts genom att sedan länge årligen

anslag beviljats till anstaltens upprätthållande.

Lantmäterikommissionen har ansett anstalten icke böra organiseras

såsom ett ämbetsverk med viss av riksdagen godkänd stat, vari upptagas

avlöningar med bestämda belopp för ordinarie personal, utan har

förordat, att anstalten måtte organiseras efter mer affärsmässiga grunder.

Personalens antal och avlöningar borde anpassas efter vad förhållandena

krävde och dess anställande borde ske under sådana former, att man

hade möjlighet att entlediga befattningshavare, som visat sig olämplig

för sin syssla. Denna åsikt, vari lantmäteristyrelsen och statskontoret

numera instämt, biträdes även av mig. Det är uppenbarligen för en

L eparteme/r t*

chefen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition Nr 190.

anstalt av ifrågavarande slag, vilken är avsedd att utöva en tekniskt

industriell verksamhet lik den, som bedrives av enskilda företag i facket,

av stor vikt, att organisationen erhåller tillräcklig anpassningsförmåga

efter de växlingar, förhållandena kunna medföra. Då statskontoret i

visst avseende hänvisat till jämförelse med statens provningsanstult, vill

jag därför framhålla, att olikhet mellan dessa anstalter bör äga rum

därutinnan, att under det provningsanstalten har fastställd ordinarie stat,

vilken upptager avlöningar för ordinarie befattningshavare, detta icke

bör äga rum beträffande reprodnktionsanstalten. 1 avseende på den budgettekniska

behandlingen av anstaltens inkomster och utgifter — vartill

också statskontorets jämförelse inskränker sig — är jag emellertid fullt

ense med statskontoret, att förfaringssättet beträffande sagda provningsanstalt

nu kan i vissa avseenden läggas till grund. Jag återkommer

senare till denna fråga.

Såsom lantmäterikommissionen framhållit utesluter emellertid icke

anstaltens organiserande från nu angivna synpunkter behovet av en

plan för dess verksamhet och organisation.

I spetsen för hela anstalten bör uppenbarligen ställas en föreståndare.

Därjämte har ansetts böra vara å anstaltens kontorsavdelning

placerade ett manligt och ett kvinuligt biträde. Den närmaste ledningen

och tillsynen över anstaltens tryckeriavdelning skulle tillkomma en

tryckeriföreståndare eller faktor. Dessa fyra befattningshavare skulle

anställas enligt grunder, som borde fastställas av Kungl. Maj: t, och har

lantmäterikommissionen i sådant avseende föreslagit personliga kontrakt

med viss uppsägningstid. För den övriga personalen å tryckeriet borde

såväl formen för anställandet som avlöningsförmånerna rättas efter vad

som gällde för motsvarande yrken inom enskild verksamhet. Dessa av

kommissionen framställda förslag finner jag välgrundade och ägnade

att bereda verksamheten vid anstalten erforderlig rörelsefrihet. Jag tillstyrker

ävenledes vad kommissionen föreslagit i fråga om arbetstiden å

tjänsterummet för kontorspersonalen och angående semester.

Kommissionen, som framhållit att personalen genom det föreslagna

anställningssättet erhölle en osäkrare ställning än statens ordinarie tjänstemän,

har föreslagit en avlöning av 9,000 kronor för föreståndaren och

betonat, att denne måste vara en skolad och driftig affärsman. Lantmäteristyrelsen

har föreslagit 12,000 kronor eller ock ett något lägre

belopp i förening med tantiem till viss procent å nettobehållningen av

anstaltens verksamhet. Statskontoret har hållit före, att den av lantmäteristyrelsen

sålunda föreslagna avlöningen vore större än som betingades

av befattningens vikt och den för dess skötande erforderliga kom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

petensen. Det bör vidare uppmärksammas, att såväl kommissionen som,

efter vad det vill synas, även lantmäteristyrelsen förutsatt, att till do

föreslagna avlöningarna skulle komma vederbörliga tillskott genom tillfällig

löneförbättring ävensom dyrtidstillägg. Statskontoret bär häremot

framhållit, att då personalens arvoden syntes skola årligen fastställas

av Kungl. Maj:t, någon tillfällig löneförbättring icke behövde

här ifrågakomma, varemot dyrtidstillägg borde utgå liksom till statens

övriga tjänstinnehavare. Med inberäknande av det för en till 9,000

kronor uppgående avlöning nu bestämda tillskottet å 1,200 kronor genom

tillfällig löneförbättring kan alltså kommissionens förslag anses innebära

en effektiv avlöning för föreståndaren av 10,200 kronor förutom därå

utgående dyrtidstillägg.

För min del ansluter jag mig i avseende å föreståndarens avlöningsbelopp

närmast till kommissionen. I likhet med statskontoret

håller jag emellertid före, att tillfällig löneförbättring ej bör i detta fall

tillämpas. På grund härav bör den av kommissionen föreslagna avlöningen

höjas, dock ej till mera än jämt 10,000 kronor. Lägre avlöning

synes icke böra ifrågakomma för föreståndaren. Det är nämligen

för anstaltens verksamhet och utveckling av största betydelse,

att i spetsen för densamma erhålles en på ifrågavarande område verkligt

kvalificerad person. På hans duglighet, energi och affärsförmåga

vilar snart sagt anstaltens hela rörelse. Visserligen synas mig beaktansvärda

skäl kunna anföras för att låta någon del av avlöningen utgå

i form av tantiem, men då anstaltens verksamhet och det ekonomiska

resultatet av denna ännu ej vunnit tillräcklig stadga, torde svårigheter

möta att för närvarande meddela några bestämmelser angående en dylik

avlöningsform.

1 viss analogi med vad som finnes bestämt i fråga om de affärsdrivande

verken synes beloppet av föreståndarens avlöning böra bestämmas

av riksdagen.

För de tre övriga härovan särskilt nämnda befattningshavare

skulle arvodena bestämmas av Kungl. Maj:t. Detta finner jag lämpligt.

Mot kommissionens förslag i avseende å de belopp, som från

1921 års början skulle fastställas, har ja^ ej annat att erinra än att

för det manliga kontorsbiträdet och faktorn torde höra göras tillägg

ungefär motsvarande tillskotten genom tillfällig löneförbättring för jämförliga

befattningshavare.

Den övriga personalens avlöningar skulle bestämmas av den myndighet,

som finge styrelsen över anstalten sig anförtrodd. Detta finner

jag riktigt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

För all personal bör utgå dyrtidstillägg efter samma grunder som

för statens befattningshavare i allmänhet.

På av kommissionen anförda skäl anser jag överinseendet över

anstalten böra tillkomma lantmäteristyrelsen. Jag ansluter mig i huvudsak

till vad kommissionen anfört angående denna styrelses befogenhet.

Närmare regler torde böra meddelas genom instruktion.

I likhet med statskontoret anser jag, att samtliga utgifter för anstalten,

alltså även för lokalhyra och dyrtidstillägg, böra uppföras att

bestridas av anstaltens medel liksom vid övrig av staten bedriven affärsverksamhet.

Beträffande statens provningsanstalt har visserligen icke

beräknats, att dyrtidstillägg skulle utgå av anstaltens inkomster, men

denna anstalt är också organiserad mera som ett ämbetsverk och har

personal å ordinarie stat.

I avseende å sättet för upptagande i budgeten av reproduktionsanstaltens

inkomster och utgifter ansluter jag mig till statskontoret.

Det återstår då att angiva dessa belopp. På begäran h;ir jag från

lantmäteristyrelsen erhållit följande beräkniug över anstaltens utgifter:

Avlöningar.............................................................. kronor 110,000

Lokalhyra .................. » 4,000

Värme, ljus och elektrisk energi........................ J> 11,000

Förbrukningsartiklar............................................... » 30,000

Nyanskaffning av maskiner och inventarier ... » 50,000

Summa kronor 205,000.

Avlöningarna till de fyra ovan särskilt nämnda befattningshavarna

kunna beräknas tillhopa till 22,200 kronor. För övrig mera stadigt

anställd personal har avlöningen efter visst belopp per vecka beräknats

till inalles omkring 36,000 kronor. Återstående beloppet, omkring

51,200 kronor, har ansetts erforderligt till dyrtidstillägg, ålderstillägg,

vikariatsersättning, övertidsarbete och tillfällig personal. Lokalhyran

har upptagits till det belopp, som synts böra påföras reproduktionsanstalten

för de lokaler, som för denna och för lantmäteriundervisningen

gemensamt förhyrts i Östermalms gamla läroverkshus.

Anstaltens inkomster hava av lantmäteristyrelsen beräknats till

155,000 kronor. Styrelsen har framhållit, att de föreslagna nyanskaffningarna,

vilkas kostnad utgjorde skillnaden mellan de beräknade inkomsterna

och utgifterna, hade naturen av kapitalökning. Jag har inhämtat,

att nyanskaffningen, vilken ansåges nödvändig dels för anstaltens

nuvarande verksamhet och dels för att möjliggöra dennas utvidgning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 190.

till att omfatta även blankottryck samt kartor i så störa upplagor som

20.000 å 30,000 exemplar, skulle avse bland aunat eu olfsetpress, en

boktryckssnällpress med stilar, ett par digeltryckpressar, en stenslipningsmaskin,

litograliska stenar, en del böcker och kaster samt åtskilliga

möbler och andra inventarier.

Jag vill erinra, att lantmäteristyrelsens ovanintagna utlåtande den

11 oktober 1919, vari begärdes ett anslag å endast 20,000 kronor utöver

anstaltens inkomster, utgick från att tillskott genom tillfällig löneförbättring,

dyrtidstillägg och lokalhyra icke skulle bestridas av anstaltens

medel. Däremot antogs påtagligen, att vissa nyanskaffningar skulle

bekostas av inkomsterna. Jag finner styrelsens sista beräkning icke

giva anledning till någon anmärkning från min sida. Jag vill dock

framhålla, att det sjmes mig nödvändigt, att taxorna för reprodu k tio nsarbetet

från anstalten höjas.

Då ifrågavarande anstalt ju i framträdande grad är avsedd för

statlig affärsverksamhet, bör den också budgettekniskt behandlas såsom

ett affärsdrivande verk. Dyrbarare maskin- och inventarieanskaffningar

och dylikt torde därför böra bestridas genom anslag till kapitalökning

liksom sker vid kommunikationsverken. Det bör utgå av andra statsinkomster

än lånemedel.

Det för kapitalökning till anstalten nu behövliga beloppet har icke

beräknats i förslaget till riksstat. Chefen för finansdepartementet lärer

komma att uppmärksamma, huruvida genom uppförandet av detta

nya anslag i riksstaten någon ändring i inkomstberäkningen behöver

vidtagas.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels besluta, att den nu vid lantmäteristyrelsen inrättade försöksanstalten

för reproduktion av kartor m. m. skall under namn av statens

reproduktionsanstalt från och med år 1921 inrättas för stadigvarande

drift i enlighet med av mig tillstyrkta grunder;

dels besluta, att arvodet till anstaltens föreståndare skall utgöra

10.000 kronor för år;

dtds i riksstaten för år 1921 upptaga å inkomstsidan ett belopp

av 155,000 kronor under titel »inkomster av statens reproduktionsanstalt»

och å utgiftssidan ett anslag å samma belopp sålunda: »till upprätthållande

av statens reproduktionsaustalts verksamhet, förslagsanslag,

att i första hand direkt utgå av inkomster av reproduktionsanstalt

en»;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition Nr 190.

dels ock såsom kapitalökning för statens reproduktionsanstalt för

år 1921 anvisa ett reservationsanslag av .......................... kronor 50,000,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Mellström.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTiiYCKERI-AKTIEBOLAG, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1920:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens reproduktionsanstalt. s. 3 i texten