Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst
1920-01-07 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:24, Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst
Dokumentets text
Kungl. May.ts proposition Nr 24.
1
Nr 24.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till
bevillning för inkomst; given Stockholms slott den 7
januari 1920.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920
års taxering till bevillning för inkomst.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 19 höft. (Nr 24.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
Förslag
till
förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning
för inkomst.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst skall beträffande
bär i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras till inkomst-
och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor,
lända till efterrättelse vad här nedan säe:s.
2 §•
Jör skattskyldig, som har att på grund av försörjningsplikt
underhålla ett eller flera barn, som vid 1920 års början icke fyllt 15 år,
må den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt
12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst
nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad
i enlighet med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen»,
ej uppgår till 1,000 kronor,
med högst 50 för ett barn
» » 60 » » två »
» » 70» » tre »
» » 80 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 1,000 men ej till 1,500 kronor,
med högst 40 % för ett barn
» » 50 » » två »
» » 60 » » tre »
v » 70 » » fvra eller flera barn,
v 7
3
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 24.
uppgår
uppgår
uppgår
till 1,500 men ej till
med högst 35 för
)> » 40 » »
» » 45 » »
» » 50 » »
till 2,000 men ej till
med högst 25 % för
» )> 30 » »
» » 35 » »
» » 40 » T>
till 2,500 men ej till
med högst 15 % för
» » 20 » )>
» » 25 » »
3
2.000 kronor,
ett bara,
två )>
tre »
fyra eller flera barn,
2,500 kronor,
ett barn
två »
tre »
fyra eller derå barn,
3.000 kronor,
ett barn
två eller tre barn
fyra eller flera barn.
§•
Annan skattskyldig, än i 2 § avses, må åtnjuta nedsättning av
den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 §
bevillningsförordningen återstående beskattningsbara inkomst, om den
skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad på sätt i 2 § här
ovan sagts,
ej uppgår till 1,000 kronor, med högst 30 X,
uppgår till 1,000 men ej till 2,000 » » » 20 » ,
» » 2,000 » » » 3,000 » » » 10 » .
4 §■
Avdrag enligt 2 § samt, i fråga om skattskyldig, som på grund
av försörjningsplikt underhåller annan, avdrag enligt 3 § skola medgivas,
därest icke taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall finner den skattskyldige icke vara i behov
därav.
5 §•
Beslut om avdrag enligt denna förordning må avse vare sig viss
skattskyldig eller viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens
storlek eller ock till annan på skatteförmågan väsentligt inverkande
omständighet bestämd grupp av skattskyldiga.
4
Kungl. Maj;ts proposition Nr 24.
6 §•
År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen.
7 §•
Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna
förordning må klagan icke föras.
8 §•
Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för
anteckningar med angivande jämväl av avdragets belopp, och skall i
kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter avdraget
återstående belopp.
9 §•
Till ledning för uträknandet av de särskilda avdragen utfärdar
Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuuf/l. Maj.ts proposition Nr 24.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
januari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde
härefter:
Från och med år 1916 hava de av den rådande dyrtiden hårdast
tyngda skattedragarna årligen beretts vissa skattelättnader i form av
särskilda avdrag vid taxeringen.
Då jag nu tillåter mig upptaga frågan om åtgärders vidtagande i
enahanda syfte jämväl för innevarande år, torde jag till en början få
erinra därom, att beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten särskilda
bestämmelser om dylik skattelindring för detta år redan meddelats genom
förordningen den 16 juli 1919 om särskilda avdrag vid 1920 års taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Vidare torde jag få i korthet redogöra för de tidigare bestämmelse™
a rörande den särskilda avdragsrätten vid bevillningstaxeringen.
6
1916 års förordning.
1917 ars förordning.
Kiingl. Majits proposition Nr 2i.
Första gången meddelades dylika bestämmelser uti eu den 24 mars
1916 utfärdad förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till
bevillning för inkomst av kapital eller arbete, däri stadgades följande:
Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar, dessa tillhopa
icke för året taxeras enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den skattskyldige har att på
grund av försörjningsplikt underhålla minst tre barn, vilkas ålder vid taxeringsårets
början understiger femton år, må taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i
varje särskilt fall, medgiva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort
enligt gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av
inkomst beskattningsbara inkomsten med följande procent, nämligen,
om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda i
mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till
belopp understigande 1,200 kronor, med högst 80 procent
1,200 kronor men ej till 1,800 » » » 50 »
1,800 » » » » 2,400 » » » 30 »
Det åligger taxeringsnämnden att i inkonistlängdens kolumn för anteckningar
införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordning medgivna avdraget.
Uti förordningen den 30 mars 1917 om särskilda avdrag vid 1917
års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt
meddelades åter bestämmelser uti ifrågavarande syfte.
Dessa bestämmelser skilde sig från 1916 års stadganden i huvudsakligen
följande hänseenden:
Området för skattelättnadens tillämplighet utvidgades därhän, att
dylik lättnad kunde medgivas här i riket mantalsskriven svensk medborgare,
som icke taxerades till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett
belopp av mera än 3,000 kronor och som hade att på grund av försörjningsplikt
underhålla ett eller flera barn, som vid årets början icke
fyllt 15 år.
I anslutning härtill stadgades i fråga om de medgivna avdragens
storlek, att den beskattningsbara inkomsten finge nedsättas, om den
skattskyldiges sammanlagda årsinkomst ej uppginge till 1,200 kronor,
med högst 20 procent för varje barn, om nämnda årsinkomst uppginge
till 1,200 men ej till 1,800 kronor, med högst 15 procent för varje barn
samt, om samma inkomst uppginge till 1,800 men ej till 2,400 kronor,
med högst 10 procent för varje barn, dock ej i något fall med mera
än 80 procent.
7
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 24.
För år 1018 gåvos motsvarande bestämmelser eu väsentligt större
räckvidd. Sålunda flyttades gränsen för avdragsrätten från 2,400 kronors
till 3,000 kronors årsinkomst, och bestämdes avdragets belopp efter eu
skala, som bättre än den tidigare tillämpade medgav en smidig anpassning
efter behovet i olika fall. Don i ämnet utfärdade förordningen
av den 12 mars 1918 stadgade sålunda, att avdrag finge äga ruin,
om den beskattningsbara inkomsten ej uppginge till 1,000 kronor
med högst 25 % för ett barn
» » 45 » » två »
» » 65 » » tre »
» » 80 » » fyra »
» » 90 » » fem eller liera barn,
samt om samma inkomst uppginge till
1,000 men ej till 1,500 kronor med högst 20 % för ett barn
»
»
»
»
1.500 men ej till 2,000 kronor »
»
»
»
2,000 men ej till 2,500 kronor »
»
»
»
2.500 men ej till 3,000 kronor »
»
»
»
»
40
»
»
två »
»
55
»
»
tre »
70
»
»
fyra »
»
75
»
»
fem eller flera barn,
»
15
»
»
ett barn
»
30
»
»
två »
»
45
»
»
tre »
»
55
»
»
fyra »
»
60
y>
»
fem eller flera barn,
»
10
»
»
ett barn
»
20
»
»
två »>
»
30
»
»
tre »
»
40
»
»
fyra »
»
45
»
»
fem eller flera barn,
»
5
»
»
ett barn
»
10
»
»
två »
»
15
»
»
tre »
»
20
»
»
fyra »
»
25
»
»
fem eller flera barn.
Medan ifrågavarande skattelindring enligt härovan om förmälda bestämmelser
haft fakultativ karaktär, i det att det tillkommit taxeringsmyndigheterna
att inom de gränser, de olika förordningarna uppdragit,
pröva behovet av dylik lindring i varje särskilt fall, ansåg jag mig
efter verkställd utredning böra uti motsvarande bestämmelser för år
1919 i viss män föreslå ändring härutinnan. Vidare fann jag mig böra
tillstyrka avdragsrättens utvidgning uti sistnämnda bestämmelser. I
enlighet härmed upptogs i 2 § av det förslag till bestämmelser i ämnet,
som Kungl. Maj:t med proposition den 7 februari 1919, nr 96, föreläde
riksdagen till antagande följande stadgande:
191 s dr* förordning.
1919 dr*
proposition.
8
Kangl. Maj:ts proposition Nr 24.
2 §•
1 mom. Vid bevillningstaxeringen skall för skattskyldig, som icke taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor och
som har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid
1919 års början icke fyllt 15 år, den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter
avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst
nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet
med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar till ledning
vid taxeringen»,
ej uppgår till 1,500 kronor,
med 20 % för ett barn
» 30 » » två »
» 40 » » tre »
» 50 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor,
med 15 % för ett barn
» 20 » » två »
» 25 » » tre »
» 30 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 2.500 men ej till 3,000 kronor,
med 5 % för ett barn
» 10 » » två eller tre barn
» 15 » » fyra eller flera barn.
2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig, som icke äger förmögenhet
överstigande 10,000 kronor och som icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett belopp av mera än 3,000 kronor, åtnjuta nedsättning av den i den skattskyldiges
mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § bevillningsförordningen återstående
beskattningsbara inkomst
med högst 30 procent, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad
på sätt ovan är sagt, ej uppgår till 1,000 kronor,
med högst 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000 kronor men
ej till 2,000 kronor, och
med högst 10 procent, om samma årsinkomst uppgår till 2,000 kronor men
ej till 3,000 kronor.
Beslut om avdrag enligt detta mom. må avse vare sig viss skattskyldig eller
viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens storlek eller ock till
annan på skatteförmågan väsentligt inverkande omständighet bestämd grupp av
skattskyldiga.
Ej må den omständighet, att avdrag skett jämlikt 1 mom., utgöra hinder att
medgiva avdrag jämväl enligt detta moment.
I fråga om skattskyldig, som på grund av försörjningsplikt underhåller annan,
skall sådant avdrag medgivas, därest icke antingen medgivandet skulle obilligt
betunga andra skattskyldiga inom kommunen eller taxeringsmyndigheten efter prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall finner den skattskyldige därav icke
vara i behov.
9
Kungl. Majte proposition Nr 24.
Bevillningsutskottet hemställde i sitt betänkande nr 19 om an- fråga*!
tagande av Kungl. Maj:ts förslag med den ändring i 2 mom. av 2 §,
att orden »som icke äger förmögenhet, överstigande 10,000 kronor och» riksdag
måtte uteslutas. Kamrarna stannade emellertid i olika beslut i fråga
om avfattningen av omförmälda paragraf. Andra kammaren biföll bevillningsutskottets
hemställan. Första kammaren åter beslöt, i enlighet med
en vid utskottets betänkande fogad, av Öl las A. Ericsson med flere
avgiven reservation, antaga Kungl. Maj:ts förslag med huvudsakligen
den ändring, att även barnavdragen gjordes fakultativa.
Sedan i anledning av kamrarnas sålunda skiljaktiga beslut gemensam
omröstning ägt rum för avgörande av frågan om avfattniugen av
berörda 2 §, samt första kammarens mening härvid samlat de flesta
rösterna, anmälde riksdagen i skrivelse den 18 mars 1919, nr 55, att
riksdagen antagit Kungl. Maj:ts förslag med ovannämnda av utskottsreservanterna
föreslagna ändrade avfattning av 2 §, varefter Kungl.
Maj:t samma dag utfärdade förordning om särskilda avdrag vid 1919
års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt,
vilken förordning, så vitt nu är i fråga, innehöll följande:
1 §•
Vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst--— — — —- — — 1919 År» for
—--—
skall beträffande här i riket mantalsskriven svensk medborgare lända ordning.
till efterrättelse vad här nedan sägs.
2 §■
1 mom. Vid bevillningstaxeringen må för skattskyldig, som icke taxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3/ 00 kronor och
som har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid
1919 års början icke fyllt 15 år, den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter
avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsföiordning återstående beskattningsbara
inkomst nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet
med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar till
ledning vid taxeringen»,
ej uppgår till 1,500 kronor,
med högst 20 % för ett barn
» » 30 » » två »
» » 40 » » tre »
» » 50 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor,
med högst 15 % för ett barn
» » 20 » » två »
» » 25 » » tre »
» » 30 » » fyra eller flera barn,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. I samt. 19 käft. (Nr 24.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,
med högst 5 % för ett barn
» » 10 » » två eller tre barn
» » 15 » » fyra eller flera barn.
2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig, som icke taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor, åtnjuta nedsättning
av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § bevillningsförordningen
återstående beskattningsbara inkomst
med högst 30 procent, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad
på sätt ovan är sagt, ej uppgår till 1,000 kronor,
med högst 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000 kronor men
ej till 2,000 kronor, och
med högst 10 procent, om samma årsinkomst uppgår till 2,000 kronor men
ej till 3.000 kronor.
Beslut om avdrag enligt detta mom. må avse vare sig viss skattskyldig eller
viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens storlek eller ock till
annan på skatteförmågan väsentligt inverkande omständighet bestämd grupp av
skattskyldiga.
Ej må den omständighet, att avdrag skett jämlikt 1 mom., utgöra hinder att
medgiva avdrag jämväl enligt detta moment.
3 mom. Avdrag enligt 1 mom. samt, i fråga om skattskyldig, som på grund
av försörjningsplikt underhåller annan, avdrag enligt 2 mom. skola medgivas, därest
icke taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall
finner den skattskyldige därav icke vara i behov.
4 §‘
År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen — — —.
5 §’
Över prövningsnämnas beslut i fråga om tillämpningen av 2 § 2 mom. må
klagan icke föras.
6 §•
Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande
jämväl av avdragens särskilda belopp; och skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §,
i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant avdrag
återstående belopp.
7 §•
Till ledning för uträknandet av de särskilda avdragen utfärdar Kungl. Maj:t
erforderliga tabeller.
11
Kungl. Muj:ts proposition Nr 24.
Övergår jag så till frågan, om även för innevarande år bestämmelser
i ovan angivna syfte äro erforderliga, lärer det få anses ostridigt,
att de mindre bemedlades behov av skattelindring vid bevillningstaxeringen
alltjämt kvarstår oförminskat. Då arbetet med kommuualbeskattningens
reformerande numera fortskridit så långt, att förslag i detta ämne
redan i år torde kunna föreläggas riksdagen, är det emellertid att hoppas,
att de hittills i nu ifrågavarande hänseende träffade provisoriska anordningarna
från och med nästa år skola bliva obehövliga.
För innevarande år synes mig föreliggande fråga kunna lösas efter
samma lin jer som förra året. Sålunda anser jag mig icke nu böra ifrågasätta
någon förändring vare sig i riktning mot skattelindringens obligatoriska
tillämpning eller med avseende å de för sistnämnda år fastställda båda
avdrags formerna. Ej heller föreligger något skäl att beträffande villkoren
för avdragsrättens tillgodonjutande, samma rätts omfång och avdragens
beräknande frångå 1919 års bestämmelser i ämnet.
Jag har inom finansdepartementet låtit upprätta ett förslag till
förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning''
för inkomst, vilket förslag i angivna hänseenden överensstämmer med
1919 års förordning. De skiljaktigheter, förslaget i fråga eljest företer
från sistnämnda förordning, äro i huvudsak av formell art. I tvenne
punkter har dock, såsom kommer att framgå av det följande, även viss
ändring i sak ägt rum.
Den mest i ögonen fallande olikheten mellan det föreliggande
förslaget och 1919 års förordning avser systematiseringen av föreskrifterna
angående de särskilda avdragen. Enligt 1919 års förordning upptogos
bestämmelserna om barnavdragen i ett moment och stadgandena
om de andra avdragen i annat moment. Som sistberörda avdrag
emellertid äro avsedda att i förekommande fall utgå jämväl till familjeförsörjare,
har det, sedan båda slagen av avdrag erhållit fakultativ
karaktär, synts mig bättre att i ett mnment sammanföra de avdrag, som
kunna komma familjeförsörjare till del, och i ett annat momeut meddela
bestämmelser om avdrag till andra skattskyldiga. Detta har i sin
ordning betingat en ytterligare differentiering av procentsatserna för
olika inkomstbelopp i den till grund för avdragens beräknande liggande
skalan.
Uti 1919 års förordning stadgades, att beslut om avdrag enligt
2 § 2 mom. finge avse vare sig viss skattskyldig eller viss med hänsyn
till årsinkomstens eller försörjningspliktens storlek eller ock till annan
på skatteförmågan väsentligt inverkande omständighet bestämd grupp
av skattskyldiga. Med avseende å barnavdragen förekom däremot icke
Färsing till
bestämmelser
för är 1920.
12
Kungl. Maj:ts proposition JSr 24.
någon sådan bestämmelse. Likaså saknade det i nämnda förordningstadgade
förbud mot klagan över prövningsnämnds beslut i fråga om
tillämpningen av berörda moment motsvarighet beträffande barnavdragen.
Härutinnan överensstämde förordningen med Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag. Där betingades emellertid de anmärkta skiljaktigheterna
därav, att avdragsrätten föreslogs skola vara i ena fallet obligatorisk
och i det andra fakultativ. Då det föreliggande förslaget beträffande
båda slagen av avdrag är baserat på en tillämpning av det
fakultativa systemet, lära ovan omförmälda bestämmelser i 1919 års
förordning nu böra utsträckas att gälla jämväl barnavdragen.
Förutom i nu angivna hänseenden företer förslaget icke några
andra avvikelser från stadgandena i 1919 års förordning än sådana,
som sammanhänga därmed, att förslaget endast har avseende å bevillningstaxeringen.
Föredragande departementschefen uppläste härefter ovannämnda
förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till
bevillning för inkomst samt hemställde, att förslaget måtte föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnade Hans Maj:t Konungen sitt
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse bilaga litt. . .. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Grip.
STOCKHOLM. ISAAC MAUCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:25 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för s. 1 i texten
- BevU 1920:2 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst, del s. 1 i texten