Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst

1920-01-07 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:24, Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till

bevillning för inkomst; given Stockholms slott den 7

januari 1920.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920

års taxering till bevillning för inkomst.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 19 höft. (Nr 24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Förslag

till

förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning

för inkomst.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst skall beträffande

bär i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras till inkomst-

och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor,

lända till efterrättelse vad här nedan säe:s.

2 §•

Jör skattskyldig, som har att på grund av försörjningsplikt

underhålla ett eller flera barn, som vid 1920 års början icke fyllt 15 år,

må den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt

12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst

nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad

i enlighet med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,000 kronor,

med högst 50 för ett barn

» » 60 » » två »

» » 70» » tre »

» » 80 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,000 men ej till 1,500 kronor,

med högst 40 % för ett barn

» » 50 » » två »

» » 60 » » tre »

v » 70 » » fvra eller flera barn,

v 7

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 24.

uppgår

uppgår

uppgår

till 1,500 men ej till

med högst 35 för

)> » 40 » »

» » 45 » »

» » 50 » »

till 2,000 men ej till

med högst 25 % för

» )> 30 » »

» » 35 » »

» » 40 » T>

till 2,500 men ej till

med högst 15 % för

» » 20 » )>

» » 25 » »

3

2.000 kronor,

ett bara,

två )>

tre »

fyra eller flera barn,

2,500 kronor,

ett barn

två »

tre »

fyra eller derå barn,

3.000 kronor,

ett barn

två eller tre barn

fyra eller flera barn.

§•

Annan skattskyldig, än i 2 § avses, må åtnjuta nedsättning av

den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 §

bevillningsförordningen återstående beskattningsbara inkomst, om den

skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad på sätt i 2 § här

ovan sagts,

ej uppgår till 1,000 kronor, med högst 30 X,

uppgår till 1,000 men ej till 2,000 » » » 20 » ,

» » 2,000 » » » 3,000 » » » 10 » .

4 §■

Avdrag enligt 2 § samt, i fråga om skattskyldig, som på grund

av försörjningsplikt underhåller annan, avdrag enligt 3 § skola medgivas,

därest icke taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall finner den skattskyldige icke vara i behov

därav.

5 §•

Beslut om avdrag enligt denna förordning må avse vare sig viss

skattskyldig eller viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens

storlek eller ock till annan på skatteförmågan väsentligt inverkande

omständighet bestämd grupp av skattskyldiga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj;ts proposition Nr 24.

6 §•

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen.

7 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna

förordning må klagan icke föras.

8 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för

anteckningar med angivande jämväl av avdragets belopp, och skall i

kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter avdraget

återstående belopp.

9 §•

Till ledning för uträknandet av de särskilda avdragen utfärdar

Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuuf/l. Maj.ts proposition Nr 24.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde

härefter:

Från och med år 1916 hava de av den rådande dyrtiden hårdast

tyngda skattedragarna årligen beretts vissa skattelättnader i form av

särskilda avdrag vid taxeringen.

Då jag nu tillåter mig upptaga frågan om åtgärders vidtagande i

enahanda syfte jämväl för innevarande år, torde jag till en början få

erinra därom, att beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten särskilda

bestämmelser om dylik skattelindring för detta år redan meddelats genom

förordningen den 16 juli 1919 om särskilda avdrag vid 1920 års taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vidare torde jag få i korthet redogöra för de tidigare bestämmelse™

a rörande den särskilda avdragsrätten vid bevillningstaxeringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

1916 års förordning.

1917 ars förordning.

Kiingl. Majits proposition Nr 2i.

Första gången meddelades dylika bestämmelser uti eu den 24 mars

1916 utfärdad förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till

bevillning för inkomst av kapital eller arbete, däri stadgades följande:

Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar, dessa tillhopa

icke för året taxeras enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den skattskyldige har att på

grund av försörjningsplikt underhålla minst tre barn, vilkas ålder vid taxeringsårets

början understiger femton år, må taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i

varje särskilt fall, medgiva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort

enligt gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av

inkomst beskattningsbara inkomsten med följande procent, nämligen,

om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda i

mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till

belopp understigande 1,200 kronor, med högst 80 procent

1,200 kronor men ej till 1,800 » » » 50 »

1,800 » » » » 2,400 » » » 30 »

Det åligger taxeringsnämnden att i inkonistlängdens kolumn för anteckningar

införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordning medgivna avdraget.

Uti förordningen den 30 mars 1917 om särskilda avdrag vid 1917

års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt

meddelades åter bestämmelser uti ifrågavarande syfte.

Dessa bestämmelser skilde sig från 1916 års stadganden i huvudsakligen

följande hänseenden:

Området för skattelättnadens tillämplighet utvidgades därhän, att

dylik lättnad kunde medgivas här i riket mantalsskriven svensk medborgare,

som icke taxerades till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett

belopp av mera än 3,000 kronor och som hade att på grund av försörjningsplikt

underhålla ett eller flera barn, som vid årets början icke

fyllt 15 år.

I anslutning härtill stadgades i fråga om de medgivna avdragens

storlek, att den beskattningsbara inkomsten finge nedsättas, om den

skattskyldiges sammanlagda årsinkomst ej uppginge till 1,200 kronor,

med högst 20 procent för varje barn, om nämnda årsinkomst uppginge

till 1,200 men ej till 1,800 kronor, med högst 15 procent för varje barn

samt, om samma inkomst uppginge till 1,800 men ej till 2,400 kronor,

med högst 10 procent för varje barn, dock ej i något fall med mera

än 80 procent.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 24.

För år 1018 gåvos motsvarande bestämmelser eu väsentligt större

räckvidd. Sålunda flyttades gränsen för avdragsrätten från 2,400 kronors

till 3,000 kronors årsinkomst, och bestämdes avdragets belopp efter eu

skala, som bättre än den tidigare tillämpade medgav en smidig anpassning

efter behovet i olika fall. Don i ämnet utfärdade förordningen

av den 12 mars 1918 stadgade sålunda, att avdrag finge äga ruin,

om den beskattningsbara inkomsten ej uppginge till 1,000 kronor

med högst 25 % för ett barn

» » 45 » » två »

» » 65 » » tre »

» » 80 » » fyra »

» » 90 » » fem eller liera barn,

samt om samma inkomst uppginge till

1,000 men ej till 1,500 kronor med högst 20 % för ett barn

»

»

»

»

1.500 men ej till 2,000 kronor »

»

»

»

2,000 men ej till 2,500 kronor »

»

»

»

2.500 men ej till 3,000 kronor »

»

»

»

»

40

»

»

två »

»

55

»

»

tre »

70

»

»

fyra »

»

75

»

»

fem eller flera barn,

»

15

»

»

ett barn

»

30

»

»

två »

»

45

»

»

tre »

»

55

»

»

fyra »

»

60

y>

»

fem eller flera barn,

»

10

»

»

ett barn

»

20

»

»

två »>

»

30

»

»

tre »

»

40

»

»

fyra »

»

45

»

»

fem eller flera barn,

»

5

»

»

ett barn

»

10

»

»

två »

»

15

»

»

tre »

»

20

»

»

fyra »

»

25

»

»

fem eller flera barn.

Medan ifrågavarande skattelindring enligt härovan om förmälda bestämmelser

haft fakultativ karaktär, i det att det tillkommit taxeringsmyndigheterna

att inom de gränser, de olika förordningarna uppdragit,

pröva behovet av dylik lindring i varje särskilt fall, ansåg jag mig

efter verkställd utredning böra uti motsvarande bestämmelser för år

1919 i viss män föreslå ändring härutinnan. Vidare fann jag mig böra

tillstyrka avdragsrättens utvidgning uti sistnämnda bestämmelser. I

enlighet härmed upptogs i 2 § av det förslag till bestämmelser i ämnet,

som Kungl. Maj:t med proposition den 7 februari 1919, nr 96, föreläde

riksdagen till antagande följande stadgande:

191 s dr* förordning.

1919 dr*

proposition.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kangl. Maj:ts proposition Nr 24.

2 §•

1 mom. Vid bevillningstaxeringen skall för skattskyldig, som icke taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor och

som har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid

1919 års början icke fyllt 15 år, den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter

avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst

nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet

med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar till ledning

vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,500 kronor,

med 20 % för ett barn

» 30 » » två »

» 40 » » tre »

» 50 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor,

med 15 % för ett barn

» 20 » » två »

» 25 » » tre »

» 30 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 2.500 men ej till 3,000 kronor,

med 5 % för ett barn

» 10 » » två eller tre barn

» 15 » » fyra eller flera barn.

2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig, som icke äger förmögenhet

överstigande 10,000 kronor och som icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett belopp av mera än 3,000 kronor, åtnjuta nedsättning av den i den skattskyldiges

mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § bevillningsförordningen återstående

beskattningsbara inkomst

med högst 30 procent, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad

på sätt ovan är sagt, ej uppgår till 1,000 kronor,

med högst 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000 kronor men

ej till 2,000 kronor, och

med högst 10 procent, om samma årsinkomst uppgår till 2,000 kronor men

ej till 3,000 kronor.

Beslut om avdrag enligt detta mom. må avse vare sig viss skattskyldig eller

viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens storlek eller ock till

annan på skatteförmågan väsentligt inverkande omständighet bestämd grupp av

skattskyldiga.

Ej må den omständighet, att avdrag skett jämlikt 1 mom., utgöra hinder att

medgiva avdrag jämväl enligt detta moment.

I fråga om skattskyldig, som på grund av försörjningsplikt underhåller annan,

skall sådant avdrag medgivas, därest icke antingen medgivandet skulle obilligt

betunga andra skattskyldiga inom kommunen eller taxeringsmyndigheten efter prövning

av omständigheterna i varje särskilt fall finner den skattskyldige därav icke

vara i behov.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majte proposition Nr 24.

Bevillningsutskottet hemställde i sitt betänkande nr 19 om an- fråga*!

tagande av Kungl. Maj:ts förslag med den ändring i 2 mom. av 2 §,

att orden »som icke äger förmögenhet, överstigande 10,000 kronor och» riksdag

måtte uteslutas. Kamrarna stannade emellertid i olika beslut i fråga

om avfattningen av omförmälda paragraf. Andra kammaren biföll bevillningsutskottets

hemställan. Första kammaren åter beslöt, i enlighet med

en vid utskottets betänkande fogad, av Öl las A. Ericsson med flere

avgiven reservation, antaga Kungl. Maj:ts förslag med huvudsakligen

den ändring, att även barnavdragen gjordes fakultativa.

Sedan i anledning av kamrarnas sålunda skiljaktiga beslut gemensam

omröstning ägt rum för avgörande av frågan om avfattniugen av

berörda 2 §, samt första kammarens mening härvid samlat de flesta

rösterna, anmälde riksdagen i skrivelse den 18 mars 1919, nr 55, att

riksdagen antagit Kungl. Maj:ts förslag med ovannämnda av utskottsreservanterna

föreslagna ändrade avfattning av 2 §, varefter Kungl.

Maj:t samma dag utfärdade förordning om särskilda avdrag vid 1919

års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt,

vilken förordning, så vitt nu är i fråga, innehöll följande:

1 §•

Vid 1919 års taxering till bevillning för inkomst--— — — —- — — 1919 År» for
—--—

skall beträffande här i riket mantalsskriven svensk medborgare lända ordning.

till efterrättelse vad här nedan sägs.

2 §■

1 mom. Vid bevillningstaxeringen må för skattskyldig, som icke taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3/ 00 kronor och

som har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid

1919 års början icke fyllt 15 år, den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter

avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsföiordning återstående beskattningsbara

inkomst nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet

med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda anvisningar till

ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,500 kronor,

med högst 20 % för ett barn

» » 30 » » två »

» » 40 » » tre »

» » 50 » » fyra eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,500 kronor,

med högst 15 % för ett barn

» » 20 » » två »

» » 25 » » tre »

» » 30 » » fyra eller flera barn,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. I samt. 19 käft. (Nr 24.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,

med högst 5 % för ett barn

» » 10 » » två eller tre barn

» » 15 » » fyra eller flera barn.

2 mom. Vid samma taxering må skattskyldig, som icke taxeras till inkomstoch

förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor, åtnjuta nedsättning

av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § bevillningsförordningen

återstående beskattningsbara inkomst

med högst 30 procent, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad

på sätt ovan är sagt, ej uppgår till 1,000 kronor,

med högst 20 procent, om berörda årsinkomst uppgår till 1,000 kronor men

ej till 2,000 kronor, och

med högst 10 procent, om samma årsinkomst uppgår till 2,000 kronor men

ej till 3.000 kronor.

Beslut om avdrag enligt detta mom. må avse vare sig viss skattskyldig eller

viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens storlek eller ock till

annan på skatteförmågan väsentligt inverkande omständighet bestämd grupp av

skattskyldiga.

Ej må den omständighet, att avdrag skett jämlikt 1 mom., utgöra hinder att

medgiva avdrag jämväl enligt detta moment.

3 mom. Avdrag enligt 1 mom. samt, i fråga om skattskyldig, som på grund

av försörjningsplikt underhåller annan, avdrag enligt 2 mom. skola medgivas, därest

icke taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall

finner den skattskyldige därav icke vara i behov.

4 §‘

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen — — —.

5 §’

Över prövningsnämnas beslut i fråga om tillämpningen av 2 § 2 mom. må

klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande

jämväl av avdragens särskilda belopp; och skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §,

i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant avdrag

återstående belopp.

7 §•

Till ledning för uträknandet av de särskilda avdragen utfärdar Kungl. Maj:t

erforderliga tabeller.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Muj:ts proposition Nr 24.

Övergår jag så till frågan, om även för innevarande år bestämmelser

i ovan angivna syfte äro erforderliga, lärer det få anses ostridigt,

att de mindre bemedlades behov av skattelindring vid bevillningstaxeringen

alltjämt kvarstår oförminskat. Då arbetet med kommuualbeskattningens

reformerande numera fortskridit så långt, att förslag i detta ämne

redan i år torde kunna föreläggas riksdagen, är det emellertid att hoppas,

att de hittills i nu ifrågavarande hänseende träffade provisoriska anordningarna

från och med nästa år skola bliva obehövliga.

För innevarande år synes mig föreliggande fråga kunna lösas efter

samma lin jer som förra året. Sålunda anser jag mig icke nu böra ifrågasätta

någon förändring vare sig i riktning mot skattelindringens obligatoriska

tillämpning eller med avseende å de för sistnämnda år fastställda båda

avdrags formerna. Ej heller föreligger något skäl att beträffande villkoren

för avdragsrättens tillgodonjutande, samma rätts omfång och avdragens

beräknande frångå 1919 års bestämmelser i ämnet.

Jag har inom finansdepartementet låtit upprätta ett förslag till

förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning''

för inkomst, vilket förslag i angivna hänseenden överensstämmer med

1919 års förordning. De skiljaktigheter, förslaget i fråga eljest företer

från sistnämnda förordning, äro i huvudsak av formell art. I tvenne

punkter har dock, såsom kommer att framgå av det följande, även viss

ändring i sak ägt rum.

Den mest i ögonen fallande olikheten mellan det föreliggande

förslaget och 1919 års förordning avser systematiseringen av föreskrifterna

angående de särskilda avdragen. Enligt 1919 års förordning upptogos

bestämmelserna om barnavdragen i ett moment och stadgandena

om de andra avdragen i annat moment. Som sistberörda avdrag

emellertid äro avsedda att i förekommande fall utgå jämväl till familjeförsörjare,

har det, sedan båda slagen av avdrag erhållit fakultativ

karaktär, synts mig bättre att i ett mnment sammanföra de avdrag, som

kunna komma familjeförsörjare till del, och i ett annat momeut meddela

bestämmelser om avdrag till andra skattskyldiga. Detta har i sin

ordning betingat en ytterligare differentiering av procentsatserna för

olika inkomstbelopp i den till grund för avdragens beräknande liggande

skalan.

Uti 1919 års förordning stadgades, att beslut om avdrag enligt

2 § 2 mom. finge avse vare sig viss skattskyldig eller viss med hänsyn

till årsinkomstens eller försörjningspliktens storlek eller ock till annan

på skatteförmågan väsentligt inverkande omständighet bestämd grupp

av skattskyldiga. Med avseende å barnavdragen förekom däremot icke

Färsing till

bestämmelser

för är 1920.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition JSr 24.

någon sådan bestämmelse. Likaså saknade det i nämnda förordningstadgade

förbud mot klagan över prövningsnämnds beslut i fråga om

tillämpningen av berörda moment motsvarighet beträffande barnavdragen.

Härutinnan överensstämde förordningen med Kungl. Maj:ts i ämnet

framlagda förslag. Där betingades emellertid de anmärkta skiljaktigheterna

därav, att avdragsrätten föreslogs skola vara i ena fallet obligatorisk

och i det andra fakultativ. Då det föreliggande förslaget beträffande

båda slagen av avdrag är baserat på en tillämpning av det

fakultativa systemet, lära ovan omförmälda bestämmelser i 1919 års

förordning nu böra utsträckas att gälla jämväl barnavdragen.

Förutom i nu angivna hänseenden företer förslaget icke några

andra avvikelser från stadgandena i 1919 års förordning än sådana,

som sammanhänga därmed, att förslaget endast har avseende å bevillningstaxeringen.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ovannämnda

förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till

bevillning för inkomst samt hemställde, att förslaget måtte föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnade Hans Maj:t Konungen sitt

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilaga litt. . .. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

STOCKHOLM. ISAAC MAUCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:25 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för s. 1 i texten
  2. BevU 1920:2 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst, del s. 1 i texten