Angående höjda stipendier för elever vid folkskoleseminarier
1920-03-05 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:245, Angående höjda stipendier för elever vid folkskoleseminarier
Dokumentets text
Kung!. MajUs Proposition Nr 245.
19
Nr 245.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjda stipendier
för elever vid folkskoleseminarier; given Stockholms
slott den 5 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att för beredande av höjda stipendier under år 1921 åt elever vid
folkskoleseminarierna anvisa på extra stat för nämnda år ett förslagsanslag,
högst 125,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.
Höjda »tipendier
för elever
vid folkskoleM-minarier.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min under punkten
189 i bilagan åttonde huvudtiteln gjorda hemställan föreslagit riksdagen
att, i avbidan på proposition angående höjda stipendier för elever vid
folkskoleseminarierna, beräkna för ändamålet på extra stat för år 1921
ett reservationsanslag av 150,000 kronor. Sedan ärendet nu undergått
ytterligare beredning, torde jag få ånyo anmäla detsamma.
Såsom jag i det vid förenämnda statsverksproposition fogade utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 7 januari 1920 omförmälde,
har skolöverstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1919 gjort framställning
om förslag till riksdagen att för beredande av höjda stipendier
åt elever vid folkskoleseminarierna anvisa dels på extra stat för nämnda
opaginerad Kontrollera mot PDF
2L
Knngl. Maj ds Proposition Nr 245.
år 1921 ett reservationsanslag av 290,000 kronor, dels ock på tilläggsstat
för år 1920 ett reservationsanslag av 136,000 kronor.
överstyrelsen erinrar därvid först i korthet om stipendiefrågans föregående
behandling samt om det viktigaste av nu gällande bestämmelser
rörande utdelningen av stipendier till seminarieelever:
Redan i det betänkande och förslag till förändrad organisation av folkskoleseininarierna
m. m., som den 20 december 1911 avgavs av folkundervisningskommitten,
framhölls, att anslaget till stipendier åt elever vid rikets folkskoleseminarier i förhållande
till antalet elever år 1910 var ungefär lika stort eller till och med något lägre
än år 1866. Sistnämnda år utdelades nämligen i stipendier 45,000 kronor eller 59
kronor i medeltal för varje närvarande elev och år 1910 93,750 kronor, motsvarande
58 kronor för varje närvarande elev eller 66 kronor för varje stipendiat. Med hänsyn
till föreliggande omständigheter ansåg sig kommittén höra föreslå, att åtgärder
måtte vidtagas för åstadkommande av en sådan ökning av det till stipendier för seminarieelever
utgående anslaget, att stipendiebeloppen måtte uppgå till i medeltal 200
kronor för varje behövande elev.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 4 april 1913
anförde föredragande departementschefen, att goda skäl syntes tala för en höjning av
stipendierna till det belopp, som av kommittén föreslagits, men att lian det oaktat
och uteslutande av statsnnansiella skäl icke ansåg sig kunna förorda en så stor ökning
av stipendieanslaget, som skulle erfordras för genomförande av kommitténs förslag.
Med hänsyn därtill förordade han en höjning av det a ordinarie stat uppförda anslaget
till stipendier för seminarieelever med 100,000 kronor, vilken höjning skulle möjliggöra
eu ökning av stipendiebeloppen till omkring 130 kronor för varje behövande
elev.
I anledning härav anförde riksdagen, att, ehuru riksdagen icke ville förneka, att
de av kommittén anförda skälen för stipendiebeloppens höjande vore beaktansvärda,
riksdagen dock kölle före, att eu fördubbling av stipendiebeloppen, såsom i propositionen
föreslagits, innebure mer än som kunde anses av förhållandena påkallat, och
funne en höjning av nämnda belopp med omkring 50 procent eller till omkring 100
kronor vara det högsta, som för det dåvarande kunde ifrågakomma.
Genom 1913 års riksdags beslut fastställdes det i riksstaten å ordinarie stat uppförda
anslaget till stipendier för seminarieelever till 150,225 kronor, med vilket belopp
pämnda anslag sedermera till och med är 1918 årligen utgått. Ur ifrågavarande anslag
hava medel anvisats till stipendier för eleverna i de på ordinarie stat uppehållna
seminarieklasserna samt i studentkurserna vid seminarierna i Stockholm och Växjö.
För eleverna i studentkurserna vid seminarierna i Strängnäs och Kalmar och i de
parallellavdelningar, som efter hand inrättats, hava stipendier, enligt samma beräkningsgrunder
som för nyssnämnda elever, anvisats från det anslag, som årligen beviljats
å° extra stat för sagda avdelningars uppehållande.
På därom av Kungl. Magt gjord framställning beslöt 1918 års riksdag, att det
behövliga beloppet till stipendier åt elever vid parallellavdelningarna i Uppsala, Lund
och Falun skulle överföras till ordinarie stat och att i anledning därav det a ordinarie
stat uppförda anslaget till stipendier för seminarieelever skulle från och med år 1919
ökas med 28,800 kronor till 179,025 kronor.
Nya bestämmelser rörande utdelningen av stipendier till seminarieelever hava av
22
Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 245.
Kungl. Maj:t utfärdats de» 14 juli 1916, och hava vid dessa bestämmelsers avfattning
de önskemål härutinnan, som uttalades såväl i förutberörda yttrande av departementschefen
som av 1913 års riksdag, blivit så långt möjligt beaktade. Med stöd av dessa
bestämmelser har överstyrelsen dessutom meddelat anvisningar rörande de uppgifter,
som skola bifogas framställning om behovet av stipendiemedel. Varje elev, som anser
sig vara i behov av stipendium, har att inlämna ansökan enligt fastställt formulär
med uppgifter om föräldrarnas ålder, yrke och ekonomiska ställning, antalet syskon,
egna tillgångar, skulder och livförsäkring, kostnaden för resa mellan hemorten och
seminariestaden m. m. Sedan dessa uppgifter granskats av seminariets rektor, undergå
de ytterligare granskning inom överstyrelsen, som i sista band beslutar rörande
beloppet av det anslag, som skall tillkomma varje seminarium, samt rörande antalet
av de elever vid varje seminarium, till vilka stipendier anses böra utgå. Därest överstyrelsen
finner anmäld elev icke böra komma i åtnjutande av stipendium, meddelas
uppgift därom.
Här beskrivna anordningar för stipendiemedlens fördelning torde kunna anses
medföra största möjliga trygghet för att stipendieunderstöden komma att tilldelas blott
verkligt behövande elever.
Därefter uttalar överstyrelsen såsom sin mening, att även om den
höjning av stipendiebeloppen, som vid seminariereformens genomförande
år 1913 beviljades, innebar eu avsevärd förbättring, det dock ligger i sakens
natur, att de utgående stipendiebeloppen under nu rådande dyrtid
måste anses vara alldeles för låga och ej kunna fylla de med dessa stipendier
avsedda ändamål. Till stöd för denna sin uppfattning åberopar
överstyrelsen till en början dels de dryga utbildningskostnaderna för seminarieeleverna,
dels ock de stora studieskulder, med vilka de från seminarierna
utgående eleverna numera i allmänhet äro belastade:
Såväl genom de uppgifter, som lämnas i folkskoleseminarieruas årsredogörelser,
som genom vad överstyrelsen i övrigt har sig bekant, har stegringen i elevernas studiekostnader
fortskridit så långt, att denna stegring måste anses medföra mycket allvarliga
olägenheter. Eu given följd av den stora ökningen av levnadskostnaderna blir,
att studieskulderna för folkskollärarna bliva avsevärt större än förut.
För att i här berörda avseenden kunna få en mera tillförlitlig uppfattning av
förhållandena vid de olika seminarierna har överstyrelsen under sistlidna vårtermin
infordrat uppgifter från dessa seminarier angående den beräknade totalkostnaden för
utbildningen vid seminariet, angående de utexaminerade elevernas studieskulder samt
angående elevernas levnadsförhållanden.
En sammanställning av de inkomna uppgifterna giver vid handen, att utbildningskostnaden
för en manlig elev kan beräknas till omkring 5,300 kronor och för en
kvinnlig elev till omkring 4,500 kronor.
Härav följer också, att de utexaminerade elevernas studieskulder i avsevärd grad
vuxit.
Enligt ovannämnda uppgifter skulle de nu från seminarierna utgående manliga
elevernas studieskulder kunna uppskattas till i medeltal 4,287 kronor för elev, därav
i medeltal 3.468 kronor sådan skuld, för vilken ränta skall betalas. Motsvarande
belopp av studieskulderna för kvinnliga elever äro 2,952 kronor, respektive 2,441 kronor.
23
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.
Beträffande frågan om de utgående seminarieelevernas studieskulder anser sig
överstyrelsen i detta sammanhang höra erinra, att från och med år 1919 möjlighet
finnes för seminariernas elever att erhålla räntefria lån ur det av riksdagen beviljade
reservationsanslaget till räntefria studielån m. m. Denna fördel kan dock
komma blott ett mycket ringa antal seminarieelever till del. Av årets anslag hava
sådana lån tilldelats 7 manliga och 6 kvinnliga elever. Därjämte hava 5 ynglingar
och 10 flickor, vilka uppgivit sig ämna söka inträde vid seminarium, erhållit lån ur
nämnda anslag.
Vidare omförmäler överstyrelsen det ogynnsamma inflytande, som
seminarieelevernas svaga ekonomi under dyrtiden haft på deras hälsotillstånd:
Trots
de stora utgifter, som seminarieeleverna på de senare åren fått vidkännas
för sin utbildning för lärarkallet, hava dock ett flertal av dem måst inskränka
sig till en så låg levnadsstandard, som i flera fall inverkat skadligt på deras hälsa
och arbetsförmåga. De dåliga näringsförhållanden, under vilka många seminarieelever
de senaste åren arbetat, stå givetvis till en del i samband med den allmänna knapphet
på livsmedel, som rått i vårt land, men helt visst är den svaga ekonomien hos
flertalet elever den väsentliga orsaken till att de ej kunnat ordna sina levnadsförhållanden
på annat sätt, än att dyrtiden för många medfört sjukdomar och minskad
arbetsförmåga samt i enskilda fall till och med tvingat till avbrytande av studierna.
Ytterligare fäster överstyrelsen uppmärksamheten på den minskning
i antalet inträdessökande vid folkskoleseminarierna, som under senaste åren
inträtt, samt på den störa lärarbristen vid folkskolorna, som för närvarande
förefinnes:
Med hänsyn till vad överstyrelsen i det föregående anfört, är det knappast förvånansvärt,
att den fortgående minskningen i antalet inträdessökande vid folkskoleseminarierna
gått så långt, att denna minskning numera måste anses innebära en allvarlig
fara för lärarkårens rekrytering.
En översikt av antalet inträdessökande samt vid prövningen godkända elever i
första klassen vid statens folkskoleseminarier för de senaste sju åren meddelas i bifogad
tabellbilaga. Av denna tabell framgår, att antalet inträdessökande, särskilt vid
de manliga seminarierna, under senare åren minskats i anmärkningsvärd grad. År
1913 var antalet inträdessökande till första klassen vid de manliga seminarierna 805
och antalet i prövningen godkända 433. Av dessa måste 114 avvisas på grnnd av
bristande utrymme. Vid motsvarande prövning vårterminen 1917 anmälde sig 342 inträdessökande.
Av dessa kunde alla godkända eller 250 intagas. Med då befintliga
utrymmen vid ifrågavarande seminarier skulle omkring 350 elever kunnat mottagas i
första klassen. Vid vissa seminarier var minskningen i antalet inträdessökande vår
terminen 1917 så stor, att antalet av dem, som efter vederbörlig prövning med tillbörligt
beaktande av i gällande seminariestadga fastställda inträdesfordringar kunde
antagas som elever vid dessa seminarier, betydligt understeg det antal, för vilket utrymme
fanns.
I fråga om seminarierna för kvinnliga elever var antalet godkända inträdessökande
allt fortfarande tillräckligt för att fylla alla lediga platser utom vid seminariet
24 Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 245.
i Falun. Men även vid dessa seminarier hade antalet iuträdessökande i avsevärd grad
minskats.
På av överstyrelsen gjord framställning medgav Kungl. Maj:t den 27 juli 1917,
att förnyad inträdesprövning finge, utan hinder av vad i § 32 av gällande seminariestadga
säges om inträdesprövning, vid början av höstterminen 1917 anställas vid de
statens folkskoleseminarier, där detta av överstyrelsen prövades lämpligt. Jämlikt
överstyrelsens beslut anordnades sådan prövning vid alla seminarier för manliga
elever utom de i Linköping och Lund samt dessutom vid seminariet i Falun. Vid
dessa prövningar godkändes och intogos bland 102 inträdessökande ytterligare 29 manliga
och 11 kvinnliga elever i första klassen.
Vårterminen 1918 var antalet inträdessökande till första klassen vid de manliga
seminarierna 362. Av dessa godkändes vid inträdesprövningen 221, och alla dessa
intogos i första klassen. Vid de kvinnliga seminarierna var antalet inträdessökande
till första klassen vid samma tillfälle 381. Av dessa godkändes vid prövningen 225,
och 181 intogos i första klassen.
Jämlikt Kung!. Maj:ts medgivande anordnades även vid början av höstterminen
1918 förnyad inträdesprövning vid alla seminarier för manliga elever utom de i Linköping
och Lund samt vid seminariet i Umeå. Vid denna prövning godkändes och
intogos bland 147 inträdessökande ytterligare 74 manliga och 20 kvinnliga elever i
första klassen.
Vad beträffar år 1919 var antalet manliga inträdessökande till första klassen vid
slutet av vårterminen 418. Av dessa blevo 285 godkända och intagna i första klassen.
Vid de kvinnliga seminarierna, däri inräknat den ena av de häda parallellavdelningarna
i första klassen vid seminariet i Luleå, i vilken avdelning jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 15 april 1919 kvinnliga elever må mottagas, var autalet inträdessökande
till första klassen vid samma tillfälle 417. Av dessa godkändes 244 vid prövningen,
och 190 intogos i första klassen.
Även vid början av höstterminen 1919 har förnyad inträdesprövning anordnats
vid seminarierna i Uppsala, Falun, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Umeå.
Som synes har antalet inträdessökande såväl vid de manliga som vid de kvinnliga
seminarierna stigit något under de två sista åren. Med hänsyn till att nya parallellavdelningar
vid början av höstterminen 1918 inrättades vid seminarierna i Karlstad
och Umeå samt vid början av höstterminen 1919 vid seminariet i Linköping, är
denna stegring av antalet inträdessökande relativt sett ytterst obetydlig. Ökningen av
autalet intagna elever vid de manliga seminarierna torde i avsevärd mån bero på att
man under nu rådande brist på väl kvalificerade inträdessökande och med hänsyn till
det stora behovet av nya lärarkrafter vid landets skolor ej ansett sig kunna i önskvärd
grad uppehålla de fastställda inträdesfordringarna,
Även om de i rätt avsevärd grad höjda inträdesfordringarna vid seminarierna i
viss mån hava bidragit till minskad tillströmning av inträdessökande, torde man med
tämligen stor visshet kunna uttala, att den förnämsta orsaken till minskningen är att
söka i de rådande ekonomiska förhållandena. Dels möter det allt för stora svårigheter
för ynglingar och unga kvinnor ur de samhällsklasser, som i allmänhet rekrytera våra
seminarier, att under rådande dyrtid skaffa medel till sitt underhåll under studietiden,
dels hava avlöningarna på andra banor, för vilka det ej fordras någon med avsevärda
kostnader förenad utbildning, under de senare åren stigit i så hög grad, att folkskollärarnas
avlöningsförmåner, även med den nu inträdda höjningen, ej verka vidare lockande.
Tvivelsutan medverkar härvid ock i viss mån den omständigheten, att elev
-
25
Kungl. Maj:ls Proposition Nr 245.
stipendierna med penningvärdets fortgående minskning allt mindre kunna bereda obemedlade
elever någon verklig hjälp. Visserligen torde man måhända kunna vänta,
att då den nya löneregleringen för lärarna fatt verka några år, antalet inträdessökande
till folkskoleseminarierna kommer att stiga något. Men om den nu rådande
dyrtiden fortfar, torde det vara att befara, att tillströmningen av väl kvalificerade inträdessökande
ej kommer att motsvara det behov, som folkundervisningens fortgående
utveckling kräver, såvitt inga särskilda åtgärder vidtagas för att underlätta semiuarieelevernas
ekonomiska ställning.
Det är en allmänt känd sak, att sedau länge stor brist råder på vederbörligen
utbildade lärare för de egentliga folkskolorna. Én anledning till det alltjämt stegrade
behovet av lärarkrafter är deu livliga verksamhet på folkskoleväsendets område, som
på många håll gjort sig gällande och som bland annat medfört inrättandet av ett
avsevärt antal nva lärartjänster. Härtill kommer att, sedan vid 1918 års riksdag
lärarnas lönefråga fått sin lösning, ett betydligt antal lärare blir behövligt för att
ersätta den mängd av överåriga lärare, vilka i avvaktan på lönefrågans lösning och
därmed pensionsbeloppens ökning kvarstått å sina befattningar utöver normal avgångstid.
För att avhjälpa den rådande lärai-bristen hava under de senare åren seminarierna
i Uppsala, Falun, Lund och Göteborg utvidgats till dubbelseminarier, varjämte
ettåriga seminariekurser för studenter inrättats vid seminarierna i Stockholm, Strängnäs,
Växjö och Kalmar. Jämlikt 1918 års riksdags beslut hava även seminarierna i
Karlstad och Umeå börjat utvidgas till dubbelseminarier med parallellavdelningar i
första klassen från och med höstterminen 1918. Därjämte kommer även seminariet i
Linköping att utvidgas till dubbelseminarium med parallellavdelningar i första klassen
från ^och med höstterminen 1919. Det ligger i öppen dag, att alla dessa åtgärder
för lärarbehovets tillgodoseende komma att i huvudsak förfela sitt ändamål, om seminarierna
på grund av rådande förhållanden icke kunna erhålla tillräckligt antal för
lärarutbildning dugliga inträdessökande, så att de olika avdelningarna och kurserna
kunna behörigen fyllas.
Till ytterligare belysning av den föreliggande frågan erinrar överstyrelsen,
dels att staten även i andra fall lämnar avsevärda understöd åt
elever vid vissa läroanstalter, och anför såsom exempel stipendierna åt
elever vid folkhögskolor och lantmannaskolor samt vid post- och träffkelevkurser,
dels att stipendier av högre belopp utgå till seminarieelever i vissa
främmande länder. Härom yttrar överstyrelsen:
Elev, som vid folkhögskola eller lantmannaskola deltagit i kurs om 20 veckors
längd, har under de senare åren i regel kunnat påräkna 125 kronor i stipendium, om
han varit obemedlad, och 75 kronor, om han varit mindre bemedlad. För läsår om 38
veckor motsvara dessa stipendiebelopp respektive 237 kronor 50 öre och 142 kronor
50 öre. Sedau har emellertid 1918 års riksdag på grund av penningvärdets fall beslutat
höja dessa stipendier, så att vid nämnda läroanstalter från och med år 1919
obemedlad elev kan erhålla 35 kronor och mindre bemedlad elev 20 kronor för varje
läsmånad, vilka belopp för läsår om 38 veckor motsvara respektive 332 kronor 50 öre
och 190 kronor.
Detta gäller dock elever vid sådana skolor, som ej lämna direkt utbildning för
statstjänst.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 204 höft. (Nr 244—245.) 4
26
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.
Då fråga är om utbildning för statstjänst, utgå i vissa fall rätt betydliga bidrag.
Under utbildningen av posttjänstemän av högre grad, vilken utbildning kräver en
sammanlagd tid av omkring två år, åtnjuta eleverna under den teoretiska kursen, som
pågår 3 */2 månad, 4 kronor 50 öre för dag. Under den praktiska utbildningskursen,
som omfattar en tid av ett år, uppbär manlig elev 180 kronor och kvinnlig elev 150
kronor i manaden. Eleverna i utbildningskursen för tjänstemän av högre grad vid
statens järnvägars traiikavdelning åtnjuta ungefär motsvarande förmåner.
Aven om deltagarna i post- och trafikelevkurserna under den sista delen av sin
utbildningstid kunna anses uträtta åtskilligt för vederbörande verk nyttigt arbete,
torde de förmåner, som tillkomma samtliga elever i dessa kurser, oberoende av förmögenhetsförhållanden,
från ekonomisk synpunkt vara mera värda och verka mera lockande
än de till enbart obemedlade och mindre bemedlade seminarieelever utgående
stipendierna. Till den utbildniugskurs för posttjänstemän av högre grad, som började
i augusti ar 1919, voro också omkring 500 aspiranter anmälda, under det att blott
150 kunde vinna inträde i kursen.
Dessutom vill överstyrelsen erinra om att redan före den nuvarande dyrtiden
seminarieeleverna i flera främmande kulturländer åtnjöto vida större understöd under
studietiden än som hittills varit fallet i vårt land. Så t. ex. erhöllo då i en del länder
de av seminariernas elever, som ej bodde fritt i internat, stipendier till belopp
varierande mellan 300 och 400 kronor.
V ad överstyrelsen sålunda anfört rörande behovet av höjda stipendier
för lolkskoleserninariernas elever sammanfattar överstyrelsen på följande sätt:
Av vad här anförts synes det överstyrelsen uppenbart, att en avsevärd höjning
av seminarieelevernas stipendier är av behovet synnerligen påkallad. En sådan höjning
erfordras såväl för att med hänsyn till penningvärdets sjunkande bringa stipendiebeloppen
till samma relativa nivå, som de hade före kristiden, och därmed bidraga
till att göra det för eleverna möjligt att utan allt för betungande skuldsättning så
kunna ordna sina levnadsförhållanden, att deras hälsa och arbetskraft ej äventyras,
som ock för att i möjligaste mån medverka till att tillräckligt antal väl kvalificerade
inträdessökande erhållas.
Beträffande storleken av den höjning i stipendiebeloppen, som nu
borde ifrågakomma, yttrar överstyrelsen:
Om ifrågavarande stipendier under nuvarande förhållanden skola kunna bliva till
verklig hjälp för behövande lärjungar och bidraga till att locka sökande till seminarierna,
torde, såsom redan antytts, stipendiebeloppen böra väsentligen höjas. Som förut
är nämnt, föreslog folkundervisningskommittén en höjning av stipendieunderstöden till
i medeltal 200 kronor för behövande elev. Med den oerhörda minskning i penningvärdet,
som sedan dess ägt rum, anser sig överstyrelsen ej kuuna stanna vid detta belopp
utan vill för sin del förorda en höjning till i medeltal 300 kronor för behövande
elev.
I fråga om den tid, från vilken de höjda stipendiebeloppen borde
utgå, uttalar skolöverstyrelsen, att ehuru det från flera synpunkter skulle
vara önskvärt, att en höjning av stipendiebeloppen kunde utverkas redan
från och med vårterminen 1920, överstyrelsen ansåge sig ej kunna förorda
27
Kungl. Maj;ts Proposition Nr 245.
detta med hänsyn till de stora kostnader, som därav skulle bliva en följd.
Däremot ville överstyrelsen särskilt framhålla betydelsen av att stipendierna
kunde höjas från och med höstterminen 1920, enär det eljest kunde
vara fara värt, att antalet inträdessökande allt fortfarande komme att bliva
otillräckligt.
Slutligen redogör överstyrelsen för de kostnader eu höjning av seminarieelevernas
stipendier, på sätt överstyrelsen föreslagit, skulle medföra.
För vårterminen 1919 tilldelades åt inalles 1,463 elever stipendium med i medeltal
66 kronor för varje stipendiat. Med hänsyu därtill att antalet parallellavdelniugar
under höstterminen 1920 enligt överstyrelsens förslag blir 8 mer än under vårterminen
1919, torde man för höstterminen 1920 kunna räkna med 1,620 stipendiater, iuberäknat
eleverna i studentkurser och parallellavdelningar. En förhöjning av stipeudiebeloppen
från i medeltal 66 kronor till i medeltal 150 kronor för termin skulle alltså
för höstterminen 1920 medföra en ökad kostnad av 136,080 kronor eller avrundat
136,000 kronor.
För år 1920 har riksdagen, såsom nämnts, bestämt det ordinarie anslaget till
stipendier åt seminarieelever till 179,025 kronor. Stipendiaterna i de avdelningar, som
skulle åtnjuta understöd ur detta anslag, voro vårterminen 1919 1,371. Om antalet
stipendiater i samma avdelningar under år 1921 autages bli 1,395, skulle var och en
av dem ur sagda anslag erhålla i medeltal för året 128 kronor i stipendium. För att
varje elev skulle få 300 kronor för år, erfordras alltså en ökning av anslaget med 172
X 1,395 = 239,940 kronor eller avrundat 240,000 kronor. I annat sammanhang har
överstyrelsen gjort hemställan om anslag för år 1920 till stipendier åt elever i studentkurser
och parallellavdelningar. I denna hemställan beräknas stipeudiebeloppen efter
samma grund, som tidigare följts vid beviljande av anslag till stipendier åt elever i
sådana kurser och avdelningar. Uppenbarligen bör den höjning av stipendiebeloppen,
som kan bliva beviljad för elever, som åtnjuta stipendier ur det ordinarie anslaget,
också komma elever i studentkurser och parallellavdelningar till del. För att ej göra
kostnadsberäkningarna under sagda och här förevarande punkter beroende av varandra,
anser överstyrelsen lämpligast att i detta sammanhang taga i beräkning de för höjning
av sistnämnda elevers stipendier behövliga medlen. I framställningen rörande studentkurser
och parallellavdelningar beräknas för elevstipendier under år 1921 följande belopp,
nämligen vid seminarierna i Linköping 6,000 kronor, i Skara 3,600 kronor, i
Strängnäs 2,500 kronor, i Kalmar 2,500 kronor, i Karlstad 8,400 kronor, i Umeå 8,400
kronor och i Luleå 7,200 kronor eller tillsammans 38,600 kronor. Om man beräknar
20 stipendiater i vardera av 14 klasser vårterminen 1921 och i vardera av 18 klasser
höstterminen 1921, skulle för tillfällig höjning av dessa elevers stipendier med 172
kronor ärligen erfordras ytterligare 55,040 kronor. Med hänsyn till att antalet elever
i bär avsedda parallellavdelningar ej kan beräknas bliva lika stort som under normala
förhållanden, torde sistnämnda belopp kunna minskas till 50,000 kronor.
Enligt överstyrelsens här framlagda förslag skulle alltså seminarieelevernas stipendier
för höstterminen 1920 samt för vårterminen och höstterminen 1921 höjas till
i medeltal 150 kronor för termin. Den härav föranledda särskilda kostnaden skulle
för höstterminen 1920 uppgå till 136,000 kronor. För år 1921 skulle den särskilda
kostnaden belöpa sig till 290,000 kronor, därav 50,000 kronor för höjning av stipen
-
Departe
mentschefen.
28 Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 245.
dierna i studentkurser ock parallellavdelningar. För här ifrågavarande ändamål skulle
alltså erfordras ett sammanlagt belopp av 426.000 kronor.
En så stor höjning av seminarieelevernas stipendier, som här sättes i fråga, skulle
givetvis under normala förhållanden kunna ge anledning till tvekan. Det är emellertid
överstyrelsens bestämda mening, att under nu rådande kristid en verkligt betydande
höjning av stipendierna måste komma till stånd för att bereda eleverna erforderlig
lättnad i studiekostnaderna. I annat fall är det fara värt, att kostnaden för
utbildningen till folkskollärare verkar allt för avskräckande på ynglingar och unga kvinnor
med håg och fallenhet för lärarkallet.
Dä den föreslagna höjningen av stipendiebeloppen närmast är påkallad av särskilt
rådande förhållanden och till icke oväsentlig del är att jämföra med de ökade
kostnader, som kristiden på olika områden framkälke, anser sig överstyrelsen böra
föreslå, att härför erforderligt anslag i vad avser år 1921 uppföres å extra stat. Det
för år 1920 behövliga anslaget torde böra uppföras å tilläggsstat för sagda år.
Vid skolöverstyrelsens skrivelse var fogad en tabellbilaga rörande antalet
inträdessökande godkända elever i första klassen vid folkskoleseminarierna
läsåren 1913 — 1914 till och med 1916—1917, vårterminen och höstterminen
1918 samt vårterminen 1919.
Såsom framgår av det föregående beviljade 1913 års riksdag till stipendier
åt seminarieelever ett ordinarie anslag av 150,225 kronor. Detta
anslag var beräknat efter ett stipendiebelopp för år av i medeltal 100
kronor för varje elev. Sedermera överförde 1918 års riksdag till ordinarie
stat det belopp, som var erforderligt för stipendier åt elever i parallellavdelningarna
vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun och
som förut varit upptaget på extra stat, samt höjde med anledning härav
det ordinarie anslaget till stipendier åt folkskoleseminariernas elever till
179,025 kronor. Denna höjning av anslaget innebar således ingen ökning
av stipendiebeloppen för eleverna. Det synes mig emellertid nödvändigt,
att en sådan ökning nu kommer till stånd.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att sagda ökning skulle så bestämmas,
att stipendiebeloppen för år kunde beräknas till i medeltal 300 kronor för
varje behövande elev. Som skäl härför har överstyrelsen huvudsakligen
angivit dels det sjunkna penningvärdet, dels ock behovet att erhålla tillräckligt
antal väl kvalificerade inträdessökande vid folkskoleseminarierna.
Vad överstyrelsen i sådant avseende anfört är utan tvivel värt beaktande.
Jag anser dock, att försök nu bör göras med ett mindre belopp än det
av överstyrelsen ifrågasatta, och föreslår en ökning av de årliga stipendiebeloppen
till i medeltal 200 kronor per elev. Enligt överstyrelsens uppgifter
skulle man kunna för år 1921 beräkna hela antalet stipendiater till
1,715, vadan ett belopp av sammanlagt 343,000 kronor skulle för ändamålet
29
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.
vara erforderligt. Av detta belopp finnes att tillgå dels det nuvarande ordinarie
anslaget å 179,025 kronor, dels ock, under förutsättning av bifall
till Kungl. Maj:ts under punkten 192 i årets statsverksproposition gjorda
förslag angående studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier
m. in., ett beräknat belopp till stipendier åt elever vid nämnda
kurser och avdelningar av 38,600 kronor. För stipendiernas höjande på
förberörda sätt skulle således ett särskilt anslag å 125,375 kronor vara
behövligt, vilket dock torde kunna avrundas nedåt till 125,000 kronor.
Detta anslag torde lämpligen böra i riksstaten uppföras på extra stat för
år 1921 samt erhålla karaktären av förslagsanslag, högst det nämnda beloppet.
överstyrelsen har hemställt, att höjningen av stipendiebeloppen måtte
få inträda med höstterminen 1920 och att ett för sådant ändamål erforderligt
anslag uppfördes på tilläggsstat för nämnda år. Denna hemställan
anser jag mig icke böra biträda.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
att för beredande av höjda stipendier under år 1921
åt elever vid folkskoleseminarierna anvisa på extra stat
för nämnda år ett förslagsanslag, högst 125,000 kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
blev av Hans Maj:t Konungen bifallen ; och skulle
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående höjda stipendier för elever vid folkskoleseminarier jemte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
- SU 1920:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående höjda stipendier för elever vid folkskoleseminarier jämte en i ämnet väckt motion. s. 19 i texten