Sök i Ratio Lex

Angående höjda stipendier för elever vid folkskoleseminarier

1920-03-05 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:245, Angående höjda stipendier för elever vid folkskoleseminarier

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. MajUs Proposition Nr 245.

19

Nr 245.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjda stipendier

för elever vid folkskoleseminarier; given Stockholms

slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för beredande av höjda stipendier under år 1921 åt elever vid

folkskoleseminarierna anvisa på extra stat för nämnda år ett förslagsanslag,

högst 125,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.

Höjda »tipendier

för elever

vid folkskoleM-minarier.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min under punkten

189 i bilagan åttonde huvudtiteln gjorda hemställan föreslagit riksdagen

att, i avbidan på proposition angående höjda stipendier för elever vid

folkskoleseminarierna, beräkna för ändamålet på extra stat för år 1921

ett reservationsanslag av 150,000 kronor. Sedan ärendet nu undergått

ytterligare beredning, torde jag få ånyo anmäla detsamma.

Såsom jag i det vid förenämnda statsverksproposition fogade utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 7 januari 1920 omförmälde,

har skolöverstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1919 gjort framställning

om förslag till riksdagen att för beredande av höjda stipendier

åt elever vid folkskoleseminarierna anvisa dels på extra stat för nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

2L

Knngl. Maj ds Proposition Nr 245.

år 1921 ett reservationsanslag av 290,000 kronor, dels ock på tilläggsstat

för år 1920 ett reservationsanslag av 136,000 kronor.

överstyrelsen erinrar därvid först i korthet om stipendiefrågans föregående

behandling samt om det viktigaste av nu gällande bestämmelser

rörande utdelningen av stipendier till seminarieelever:

Redan i det betänkande och förslag till förändrad organisation av folkskoleseininarierna

m. m., som den 20 december 1911 avgavs av folkundervisningskommitten,

framhölls, att anslaget till stipendier åt elever vid rikets folkskoleseminarier i förhållande

till antalet elever år 1910 var ungefär lika stort eller till och med något lägre

än år 1866. Sistnämnda år utdelades nämligen i stipendier 45,000 kronor eller 59

kronor i medeltal för varje närvarande elev och år 1910 93,750 kronor, motsvarande

58 kronor för varje närvarande elev eller 66 kronor för varje stipendiat. Med hänsyn

till föreliggande omständigheter ansåg sig kommittén höra föreslå, att åtgärder

måtte vidtagas för åstadkommande av en sådan ökning av det till stipendier för seminarieelever

utgående anslaget, att stipendiebeloppen måtte uppgå till i medeltal 200

kronor för varje behövande elev.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 4 april 1913

anförde föredragande departementschefen, att goda skäl syntes tala för en höjning av

stipendierna till det belopp, som av kommittén föreslagits, men att lian det oaktat

och uteslutande av statsnnansiella skäl icke ansåg sig kunna förorda en så stor ökning

av stipendieanslaget, som skulle erfordras för genomförande av kommitténs förslag.

Med hänsyn därtill förordade han en höjning av det a ordinarie stat uppförda anslaget

till stipendier för seminarieelever med 100,000 kronor, vilken höjning skulle möjliggöra

eu ökning av stipendiebeloppen till omkring 130 kronor för varje behövande

elev.

I anledning härav anförde riksdagen, att, ehuru riksdagen icke ville förneka, att

de av kommittén anförda skälen för stipendiebeloppens höjande vore beaktansvärda,

riksdagen dock kölle före, att eu fördubbling av stipendiebeloppen, såsom i propositionen

föreslagits, innebure mer än som kunde anses av förhållandena påkallat, och

funne en höjning av nämnda belopp med omkring 50 procent eller till omkring 100

kronor vara det högsta, som för det dåvarande kunde ifrågakomma.

Genom 1913 års riksdags beslut fastställdes det i riksstaten å ordinarie stat uppförda

anslaget till stipendier för seminarieelever till 150,225 kronor, med vilket belopp

pämnda anslag sedermera till och med är 1918 årligen utgått. Ur ifrågavarande anslag

hava medel anvisats till stipendier för eleverna i de på ordinarie stat uppehållna

seminarieklasserna samt i studentkurserna vid seminarierna i Stockholm och Växjö.

För eleverna i studentkurserna vid seminarierna i Strängnäs och Kalmar och i de

parallellavdelningar, som efter hand inrättats, hava stipendier, enligt samma beräkningsgrunder

som för nyssnämnda elever, anvisats från det anslag, som årligen beviljats

å° extra stat för sagda avdelningars uppehållande.

På därom av Kungl. Magt gjord framställning beslöt 1918 års riksdag, att det

behövliga beloppet till stipendier åt elever vid parallellavdelningarna i Uppsala, Lund

och Falun skulle överföras till ordinarie stat och att i anledning därav det a ordinarie

stat uppförda anslaget till stipendier för seminarieelever skulle från och med år 1919

ökas med 28,800 kronor till 179,025 kronor.

Nya bestämmelser rörande utdelningen av stipendier till seminarieelever hava av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 245.

Kungl. Maj:t utfärdats de» 14 juli 1916, och hava vid dessa bestämmelsers avfattning

de önskemål härutinnan, som uttalades såväl i förutberörda yttrande av departementschefen

som av 1913 års riksdag, blivit så långt möjligt beaktade. Med stöd av dessa

bestämmelser har överstyrelsen dessutom meddelat anvisningar rörande de uppgifter,

som skola bifogas framställning om behovet av stipendiemedel. Varje elev, som anser

sig vara i behov av stipendium, har att inlämna ansökan enligt fastställt formulär

med uppgifter om föräldrarnas ålder, yrke och ekonomiska ställning, antalet syskon,

egna tillgångar, skulder och livförsäkring, kostnaden för resa mellan hemorten och

seminariestaden m. m. Sedan dessa uppgifter granskats av seminariets rektor, undergå

de ytterligare granskning inom överstyrelsen, som i sista band beslutar rörande

beloppet av det anslag, som skall tillkomma varje seminarium, samt rörande antalet

av de elever vid varje seminarium, till vilka stipendier anses böra utgå. Därest överstyrelsen

finner anmäld elev icke böra komma i åtnjutande av stipendium, meddelas

uppgift därom.

Här beskrivna anordningar för stipendiemedlens fördelning torde kunna anses

medföra största möjliga trygghet för att stipendieunderstöden komma att tilldelas blott

verkligt behövande elever.

Därefter uttalar överstyrelsen såsom sin mening, att även om den

höjning av stipendiebeloppen, som vid seminariereformens genomförande

år 1913 beviljades, innebar eu avsevärd förbättring, det dock ligger i sakens

natur, att de utgående stipendiebeloppen under nu rådande dyrtid

måste anses vara alldeles för låga och ej kunna fylla de med dessa stipendier

avsedda ändamål. Till stöd för denna sin uppfattning åberopar

överstyrelsen till en början dels de dryga utbildningskostnaderna för seminarieeleverna,

dels ock de stora studieskulder, med vilka de från seminarierna

utgående eleverna numera i allmänhet äro belastade:

Såväl genom de uppgifter, som lämnas i folkskoleseminarieruas årsredogörelser,

som genom vad överstyrelsen i övrigt har sig bekant, har stegringen i elevernas studiekostnader

fortskridit så långt, att denna stegring måste anses medföra mycket allvarliga

olägenheter. Eu given följd av den stora ökningen av levnadskostnaderna blir,

att studieskulderna för folkskollärarna bliva avsevärt större än förut.

För att i här berörda avseenden kunna få en mera tillförlitlig uppfattning av

förhållandena vid de olika seminarierna har överstyrelsen under sistlidna vårtermin

infordrat uppgifter från dessa seminarier angående den beräknade totalkostnaden för

utbildningen vid seminariet, angående de utexaminerade elevernas studieskulder samt

angående elevernas levnadsförhållanden.

En sammanställning av de inkomna uppgifterna giver vid handen, att utbildningskostnaden

för en manlig elev kan beräknas till omkring 5,300 kronor och för en

kvinnlig elev till omkring 4,500 kronor.

Härav följer också, att de utexaminerade elevernas studieskulder i avsevärd grad

vuxit.

Enligt ovannämnda uppgifter skulle de nu från seminarierna utgående manliga

elevernas studieskulder kunna uppskattas till i medeltal 4,287 kronor för elev, därav

i medeltal 3.468 kronor sådan skuld, för vilken ränta skall betalas. Motsvarande

belopp av studieskulderna för kvinnliga elever äro 2,952 kronor, respektive 2,441 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.

Beträffande frågan om de utgående seminarieelevernas studieskulder anser sig

överstyrelsen i detta sammanhang höra erinra, att från och med år 1919 möjlighet

finnes för seminariernas elever att erhålla räntefria lån ur det av riksdagen beviljade

reservationsanslaget till räntefria studielån m. m. Denna fördel kan dock

komma blott ett mycket ringa antal seminarieelever till del. Av årets anslag hava

sådana lån tilldelats 7 manliga och 6 kvinnliga elever. Därjämte hava 5 ynglingar

och 10 flickor, vilka uppgivit sig ämna söka inträde vid seminarium, erhållit lån ur

nämnda anslag.

Vidare omförmäler överstyrelsen det ogynnsamma inflytande, som

seminarieelevernas svaga ekonomi under dyrtiden haft på deras hälsotillstånd:
Trots

de stora utgifter, som seminarieeleverna på de senare åren fått vidkännas

för sin utbildning för lärarkallet, hava dock ett flertal av dem måst inskränka

sig till en så låg levnadsstandard, som i flera fall inverkat skadligt på deras hälsa

och arbetsförmåga. De dåliga näringsförhållanden, under vilka många seminarieelever

de senaste åren arbetat, stå givetvis till en del i samband med den allmänna knapphet

på livsmedel, som rått i vårt land, men helt visst är den svaga ekonomien hos

flertalet elever den väsentliga orsaken till att de ej kunnat ordna sina levnadsförhållanden

på annat sätt, än att dyrtiden för många medfört sjukdomar och minskad

arbetsförmåga samt i enskilda fall till och med tvingat till avbrytande av studierna.

Ytterligare fäster överstyrelsen uppmärksamheten på den minskning

i antalet inträdessökande vid folkskoleseminarierna, som under senaste åren

inträtt, samt på den störa lärarbristen vid folkskolorna, som för närvarande

förefinnes:

Med hänsyn till vad överstyrelsen i det föregående anfört, är det knappast förvånansvärt,

att den fortgående minskningen i antalet inträdessökande vid folkskoleseminarierna

gått så långt, att denna minskning numera måste anses innebära en allvarlig

fara för lärarkårens rekrytering.

En översikt av antalet inträdessökande samt vid prövningen godkända elever i

första klassen vid statens folkskoleseminarier för de senaste sju åren meddelas i bifogad

tabellbilaga. Av denna tabell framgår, att antalet inträdessökande, särskilt vid

de manliga seminarierna, under senare åren minskats i anmärkningsvärd grad. År

1913 var antalet inträdessökande till första klassen vid de manliga seminarierna 805

och antalet i prövningen godkända 433. Av dessa måste 114 avvisas på grnnd av

bristande utrymme. Vid motsvarande prövning vårterminen 1917 anmälde sig 342 inträdessökande.

Av dessa kunde alla godkända eller 250 intagas. Med då befintliga

utrymmen vid ifrågavarande seminarier skulle omkring 350 elever kunnat mottagas i

första klassen. Vid vissa seminarier var minskningen i antalet inträdessökande vår

terminen 1917 så stor, att antalet av dem, som efter vederbörlig prövning med tillbörligt

beaktande av i gällande seminariestadga fastställda inträdesfordringar kunde

antagas som elever vid dessa seminarier, betydligt understeg det antal, för vilket utrymme

fanns.

I fråga om seminarierna för kvinnliga elever var antalet godkända inträdessökande

allt fortfarande tillräckligt för att fylla alla lediga platser utom vid seminariet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 245.

i Falun. Men även vid dessa seminarier hade antalet iuträdessökande i avsevärd grad

minskats.

På av överstyrelsen gjord framställning medgav Kungl. Maj:t den 27 juli 1917,

att förnyad inträdesprövning finge, utan hinder av vad i § 32 av gällande seminariestadga

säges om inträdesprövning, vid början av höstterminen 1917 anställas vid de

statens folkskoleseminarier, där detta av överstyrelsen prövades lämpligt. Jämlikt

överstyrelsens beslut anordnades sådan prövning vid alla seminarier för manliga

elever utom de i Linköping och Lund samt dessutom vid seminariet i Falun. Vid

dessa prövningar godkändes och intogos bland 102 inträdessökande ytterligare 29 manliga

och 11 kvinnliga elever i första klassen.

Vårterminen 1918 var antalet inträdessökande till första klassen vid de manliga

seminarierna 362. Av dessa godkändes vid inträdesprövningen 221, och alla dessa

intogos i första klassen. Vid de kvinnliga seminarierna var antalet inträdessökande

till första klassen vid samma tillfälle 381. Av dessa godkändes vid prövningen 225,

och 181 intogos i första klassen.

Jämlikt Kung!. Maj:ts medgivande anordnades även vid början av höstterminen

1918 förnyad inträdesprövning vid alla seminarier för manliga elever utom de i Linköping

och Lund samt vid seminariet i Umeå. Vid denna prövning godkändes och

intogos bland 147 inträdessökande ytterligare 74 manliga och 20 kvinnliga elever i

första klassen.

Vad beträffar år 1919 var antalet manliga inträdessökande till första klassen vid

slutet av vårterminen 418. Av dessa blevo 285 godkända och intagna i första klassen.

Vid de kvinnliga seminarierna, däri inräknat den ena av de häda parallellavdelningarna

i första klassen vid seminariet i Luleå, i vilken avdelning jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 15 april 1919 kvinnliga elever må mottagas, var autalet inträdessökande

till första klassen vid samma tillfälle 417. Av dessa godkändes 244 vid prövningen,

och 190 intogos i första klassen.

Även vid början av höstterminen 1919 har förnyad inträdesprövning anordnats

vid seminarierna i Uppsala, Falun, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Umeå.

Som synes har antalet inträdessökande såväl vid de manliga som vid de kvinnliga

seminarierna stigit något under de två sista åren. Med hänsyn till att nya parallellavdelningar

vid början av höstterminen 1918 inrättades vid seminarierna i Karlstad

och Umeå samt vid början av höstterminen 1919 vid seminariet i Linköping, är

denna stegring av antalet inträdessökande relativt sett ytterst obetydlig. Ökningen av

autalet intagna elever vid de manliga seminarierna torde i avsevärd mån bero på att

man under nu rådande brist på väl kvalificerade inträdessökande och med hänsyn till

det stora behovet av nya lärarkrafter vid landets skolor ej ansett sig kunna i önskvärd

grad uppehålla de fastställda inträdesfordringarna,

Även om de i rätt avsevärd grad höjda inträdesfordringarna vid seminarierna i

viss mån hava bidragit till minskad tillströmning av inträdessökande, torde man med

tämligen stor visshet kunna uttala, att den förnämsta orsaken till minskningen är att

söka i de rådande ekonomiska förhållandena. Dels möter det allt för stora svårigheter

för ynglingar och unga kvinnor ur de samhällsklasser, som i allmänhet rekrytera våra

seminarier, att under rådande dyrtid skaffa medel till sitt underhåll under studietiden,

dels hava avlöningarna på andra banor, för vilka det ej fordras någon med avsevärda

kostnader förenad utbildning, under de senare åren stigit i så hög grad, att folkskollärarnas

avlöningsförmåner, även med den nu inträdda höjningen, ej verka vidare lockande.

Tvivelsutan medverkar härvid ock i viss mån den omständigheten, att elev
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 245.

stipendierna med penningvärdets fortgående minskning allt mindre kunna bereda obemedlade

elever någon verklig hjälp. Visserligen torde man måhända kunna vänta,

att då den nya löneregleringen för lärarna fatt verka några år, antalet inträdessökande

till folkskoleseminarierna kommer att stiga något. Men om den nu rådande

dyrtiden fortfar, torde det vara att befara, att tillströmningen av väl kvalificerade inträdessökande

ej kommer att motsvara det behov, som folkundervisningens fortgående

utveckling kräver, såvitt inga särskilda åtgärder vidtagas för att underlätta semiuarieelevernas

ekonomiska ställning.

Det är en allmänt känd sak, att sedau länge stor brist råder på vederbörligen

utbildade lärare för de egentliga folkskolorna. Én anledning till det alltjämt stegrade

behovet av lärarkrafter är deu livliga verksamhet på folkskoleväsendets område, som

på många håll gjort sig gällande och som bland annat medfört inrättandet av ett

avsevärt antal nva lärartjänster. Härtill kommer att, sedan vid 1918 års riksdag

lärarnas lönefråga fått sin lösning, ett betydligt antal lärare blir behövligt för att

ersätta den mängd av överåriga lärare, vilka i avvaktan på lönefrågans lösning och

därmed pensionsbeloppens ökning kvarstått å sina befattningar utöver normal avgångstid.

För att avhjälpa den rådande lärai-bristen hava under de senare åren seminarierna

i Uppsala, Falun, Lund och Göteborg utvidgats till dubbelseminarier, varjämte

ettåriga seminariekurser för studenter inrättats vid seminarierna i Stockholm, Strängnäs,

Växjö och Kalmar. Jämlikt 1918 års riksdags beslut hava även seminarierna i

Karlstad och Umeå börjat utvidgas till dubbelseminarier med parallellavdelningar i

första klassen från och med höstterminen 1918. Därjämte kommer även seminariet i

Linköping att utvidgas till dubbelseminarium med parallellavdelningar i första klassen

från ^och med höstterminen 1919. Det ligger i öppen dag, att alla dessa åtgärder

för lärarbehovets tillgodoseende komma att i huvudsak förfela sitt ändamål, om seminarierna

på grund av rådande förhållanden icke kunna erhålla tillräckligt antal för

lärarutbildning dugliga inträdessökande, så att de olika avdelningarna och kurserna

kunna behörigen fyllas.

Till ytterligare belysning av den föreliggande frågan erinrar överstyrelsen,

dels att staten även i andra fall lämnar avsevärda understöd åt

elever vid vissa läroanstalter, och anför såsom exempel stipendierna åt

elever vid folkhögskolor och lantmannaskolor samt vid post- och träffkelevkurser,

dels att stipendier av högre belopp utgå till seminarieelever i vissa

främmande länder. Härom yttrar överstyrelsen:

Elev, som vid folkhögskola eller lantmannaskola deltagit i kurs om 20 veckors

längd, har under de senare åren i regel kunnat påräkna 125 kronor i stipendium, om

han varit obemedlad, och 75 kronor, om han varit mindre bemedlad. För läsår om 38

veckor motsvara dessa stipendiebelopp respektive 237 kronor 50 öre och 142 kronor

50 öre. Sedau har emellertid 1918 års riksdag på grund av penningvärdets fall beslutat

höja dessa stipendier, så att vid nämnda läroanstalter från och med år 1919

obemedlad elev kan erhålla 35 kronor och mindre bemedlad elev 20 kronor för varje

läsmånad, vilka belopp för läsår om 38 veckor motsvara respektive 332 kronor 50 öre

och 190 kronor.

Detta gäller dock elever vid sådana skolor, som ej lämna direkt utbildning för

statstjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 204 höft. (Nr 244—245.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.

Då fråga är om utbildning för statstjänst, utgå i vissa fall rätt betydliga bidrag.

Under utbildningen av posttjänstemän av högre grad, vilken utbildning kräver en

sammanlagd tid av omkring två år, åtnjuta eleverna under den teoretiska kursen, som

pågår 3 */2 månad, 4 kronor 50 öre för dag. Under den praktiska utbildningskursen,

som omfattar en tid av ett år, uppbär manlig elev 180 kronor och kvinnlig elev 150

kronor i manaden. Eleverna i utbildningskursen för tjänstemän av högre grad vid

statens järnvägars traiikavdelning åtnjuta ungefär motsvarande förmåner.

Aven om deltagarna i post- och trafikelevkurserna under den sista delen av sin

utbildningstid kunna anses uträtta åtskilligt för vederbörande verk nyttigt arbete,

torde de förmåner, som tillkomma samtliga elever i dessa kurser, oberoende av förmögenhetsförhållanden,

från ekonomisk synpunkt vara mera värda och verka mera lockande

än de till enbart obemedlade och mindre bemedlade seminarieelever utgående

stipendierna. Till den utbildniugskurs för posttjänstemän av högre grad, som började

i augusti ar 1919, voro också omkring 500 aspiranter anmälda, under det att blott

150 kunde vinna inträde i kursen.

Dessutom vill överstyrelsen erinra om att redan före den nuvarande dyrtiden

seminarieeleverna i flera främmande kulturländer åtnjöto vida större understöd under

studietiden än som hittills varit fallet i vårt land. Så t. ex. erhöllo då i en del länder

de av seminariernas elever, som ej bodde fritt i internat, stipendier till belopp

varierande mellan 300 och 400 kronor.

V ad överstyrelsen sålunda anfört rörande behovet av höjda stipendier

för lolkskoleserninariernas elever sammanfattar överstyrelsen på följande sätt:

Av vad här anförts synes det överstyrelsen uppenbart, att en avsevärd höjning

av seminarieelevernas stipendier är av behovet synnerligen påkallad. En sådan höjning

erfordras såväl för att med hänsyn till penningvärdets sjunkande bringa stipendiebeloppen

till samma relativa nivå, som de hade före kristiden, och därmed bidraga

till att göra det för eleverna möjligt att utan allt för betungande skuldsättning så

kunna ordna sina levnadsförhållanden, att deras hälsa och arbetskraft ej äventyras,

som ock för att i möjligaste mån medverka till att tillräckligt antal väl kvalificerade

inträdessökande erhållas.

Beträffande storleken av den höjning i stipendiebeloppen, som nu

borde ifrågakomma, yttrar överstyrelsen:

Om ifrågavarande stipendier under nuvarande förhållanden skola kunna bliva till

verklig hjälp för behövande lärjungar och bidraga till att locka sökande till seminarierna,

torde, såsom redan antytts, stipendiebeloppen böra väsentligen höjas. Som förut

är nämnt, föreslog folkundervisningskommittén en höjning av stipendieunderstöden till

i medeltal 200 kronor för behövande elev. Med den oerhörda minskning i penningvärdet,

som sedan dess ägt rum, anser sig överstyrelsen ej kuuna stanna vid detta belopp

utan vill för sin del förorda en höjning till i medeltal 300 kronor för behövande

elev.

I fråga om den tid, från vilken de höjda stipendiebeloppen borde

utgå, uttalar skolöverstyrelsen, att ehuru det från flera synpunkter skulle

vara önskvärt, att en höjning av stipendiebeloppen kunde utverkas redan

från och med vårterminen 1920, överstyrelsen ansåge sig ej kunna förorda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 245.

detta med hänsyn till de stora kostnader, som därav skulle bliva en följd.

Däremot ville överstyrelsen särskilt framhålla betydelsen av att stipendierna

kunde höjas från och med höstterminen 1920, enär det eljest kunde

vara fara värt, att antalet inträdessökande allt fortfarande komme att bliva

otillräckligt.

Slutligen redogör överstyrelsen för de kostnader eu höjning av seminarieelevernas

stipendier, på sätt överstyrelsen föreslagit, skulle medföra.

För vårterminen 1919 tilldelades åt inalles 1,463 elever stipendium med i medeltal

66 kronor för varje stipendiat. Med hänsyu därtill att antalet parallellavdelniugar

under höstterminen 1920 enligt överstyrelsens förslag blir 8 mer än under vårterminen

1919, torde man för höstterminen 1920 kunna räkna med 1,620 stipendiater, iuberäknat

eleverna i studentkurser och parallellavdelningar. En förhöjning av stipeudiebeloppen

från i medeltal 66 kronor till i medeltal 150 kronor för termin skulle alltså

för höstterminen 1920 medföra en ökad kostnad av 136,080 kronor eller avrundat

136,000 kronor.

För år 1920 har riksdagen, såsom nämnts, bestämt det ordinarie anslaget till

stipendier åt seminarieelever till 179,025 kronor. Stipendiaterna i de avdelningar, som

skulle åtnjuta understöd ur detta anslag, voro vårterminen 1919 1,371. Om antalet

stipendiater i samma avdelningar under år 1921 autages bli 1,395, skulle var och en

av dem ur sagda anslag erhålla i medeltal för året 128 kronor i stipendium. För att

varje elev skulle få 300 kronor för år, erfordras alltså en ökning av anslaget med 172

X 1,395 = 239,940 kronor eller avrundat 240,000 kronor. I annat sammanhang har

överstyrelsen gjort hemställan om anslag för år 1920 till stipendier åt elever i studentkurser

och parallellavdelningar. I denna hemställan beräknas stipeudiebeloppen efter

samma grund, som tidigare följts vid beviljande av anslag till stipendier åt elever i

sådana kurser och avdelningar. Uppenbarligen bör den höjning av stipendiebeloppen,

som kan bliva beviljad för elever, som åtnjuta stipendier ur det ordinarie anslaget,

också komma elever i studentkurser och parallellavdelningar till del. För att ej göra

kostnadsberäkningarna under sagda och här förevarande punkter beroende av varandra,

anser överstyrelsen lämpligast att i detta sammanhang taga i beräkning de för höjning

av sistnämnda elevers stipendier behövliga medlen. I framställningen rörande studentkurser

och parallellavdelningar beräknas för elevstipendier under år 1921 följande belopp,

nämligen vid seminarierna i Linköping 6,000 kronor, i Skara 3,600 kronor, i

Strängnäs 2,500 kronor, i Kalmar 2,500 kronor, i Karlstad 8,400 kronor, i Umeå 8,400

kronor och i Luleå 7,200 kronor eller tillsammans 38,600 kronor. Om man beräknar

20 stipendiater i vardera av 14 klasser vårterminen 1921 och i vardera av 18 klasser

höstterminen 1921, skulle för tillfällig höjning av dessa elevers stipendier med 172

kronor ärligen erfordras ytterligare 55,040 kronor. Med hänsyn till att antalet elever

i bär avsedda parallellavdelningar ej kan beräknas bliva lika stort som under normala

förhållanden, torde sistnämnda belopp kunna minskas till 50,000 kronor.

Enligt överstyrelsens här framlagda förslag skulle alltså seminarieelevernas stipendier

för höstterminen 1920 samt för vårterminen och höstterminen 1921 höjas till

i medeltal 150 kronor för termin. Den härav föranledda särskilda kostnaden skulle

för höstterminen 1920 uppgå till 136,000 kronor. För år 1921 skulle den särskilda

kostnaden belöpa sig till 290,000 kronor, därav 50,000 kronor för höjning av stipen
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

28 Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 245.

dierna i studentkurser ock parallellavdelningar. För här ifrågavarande ändamål skulle

alltså erfordras ett sammanlagt belopp av 426.000 kronor.

En så stor höjning av seminarieelevernas stipendier, som här sättes i fråga, skulle

givetvis under normala förhållanden kunna ge anledning till tvekan. Det är emellertid

överstyrelsens bestämda mening, att under nu rådande kristid en verkligt betydande

höjning av stipendierna måste komma till stånd för att bereda eleverna erforderlig

lättnad i studiekostnaderna. I annat fall är det fara värt, att kostnaden för

utbildningen till folkskollärare verkar allt för avskräckande på ynglingar och unga kvinnor

med håg och fallenhet för lärarkallet.

Dä den föreslagna höjningen av stipendiebeloppen närmast är påkallad av särskilt

rådande förhållanden och till icke oväsentlig del är att jämföra med de ökade

kostnader, som kristiden på olika områden framkälke, anser sig överstyrelsen böra

föreslå, att härför erforderligt anslag i vad avser år 1921 uppföres å extra stat. Det

för år 1920 behövliga anslaget torde böra uppföras å tilläggsstat för sagda år.

Vid skolöverstyrelsens skrivelse var fogad en tabellbilaga rörande antalet

inträdessökande godkända elever i första klassen vid folkskoleseminarierna

läsåren 1913 — 1914 till och med 1916—1917, vårterminen och höstterminen

1918 samt vårterminen 1919.

Såsom framgår av det föregående beviljade 1913 års riksdag till stipendier

åt seminarieelever ett ordinarie anslag av 150,225 kronor. Detta

anslag var beräknat efter ett stipendiebelopp för år av i medeltal 100

kronor för varje elev. Sedermera överförde 1918 års riksdag till ordinarie

stat det belopp, som var erforderligt för stipendier åt elever i parallellavdelningarna

vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun och

som förut varit upptaget på extra stat, samt höjde med anledning härav

det ordinarie anslaget till stipendier åt folkskoleseminariernas elever till

179,025 kronor. Denna höjning av anslaget innebar således ingen ökning

av stipendiebeloppen för eleverna. Det synes mig emellertid nödvändigt,

att en sådan ökning nu kommer till stånd.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att sagda ökning skulle så bestämmas,

att stipendiebeloppen för år kunde beräknas till i medeltal 300 kronor för

varje behövande elev. Som skäl härför har överstyrelsen huvudsakligen

angivit dels det sjunkna penningvärdet, dels ock behovet att erhålla tillräckligt

antal väl kvalificerade inträdessökande vid folkskoleseminarierna.

Vad överstyrelsen i sådant avseende anfört är utan tvivel värt beaktande.

Jag anser dock, att försök nu bör göras med ett mindre belopp än det

av överstyrelsen ifrågasatta, och föreslår en ökning av de årliga stipendiebeloppen

till i medeltal 200 kronor per elev. Enligt överstyrelsens uppgifter

skulle man kunna för år 1921 beräkna hela antalet stipendiater till

1,715, vadan ett belopp av sammanlagt 343,000 kronor skulle för ändamålet

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.

vara erforderligt. Av detta belopp finnes att tillgå dels det nuvarande ordinarie

anslaget å 179,025 kronor, dels ock, under förutsättning av bifall

till Kungl. Maj:ts under punkten 192 i årets statsverksproposition gjorda

förslag angående studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier

m. in., ett beräknat belopp till stipendier åt elever vid nämnda

kurser och avdelningar av 38,600 kronor. För stipendiernas höjande på

förberörda sätt skulle således ett särskilt anslag å 125,375 kronor vara

behövligt, vilket dock torde kunna avrundas nedåt till 125,000 kronor.

Detta anslag torde lämpligen böra i riksstaten uppföras på extra stat för

år 1921 samt erhålla karaktären av förslagsanslag, högst det nämnda beloppet.

överstyrelsen har hemställt, att höjningen av stipendiebeloppen måtte

få inträda med höstterminen 1920 och att ett för sådant ändamål erforderligt

anslag uppfördes på tilläggsstat för nämnda år. Denna hemställan

anser jag mig icke böra biträda.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå riksdagen

att för beredande av höjda stipendier under år 1921

åt elever vid folkskoleseminarierna anvisa på extra stat

för nämnda år ett förslagsanslag, högst 125,000 kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

blev av Hans Maj:t Konungen bifallen ; och skulle

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Neuendorff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående höjda stipendier för elever vid folkskoleseminarier jemte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  2. SU 1920:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående höjda stipendier för elever vid folkskoleseminarier jämte en i ämnet väckt motion. s. 19 i texten