Med förslag till ändrad lydelse av §§ 61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen
1920-03-12 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:254, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen
Dokumentets text
Kung1. Mgjts Proposition Nr 254.
1
Nr 254.
Ktmgl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av §§ 61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen;
given Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 61 och 109 regeringsfomen samt § 72
riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 61.
Alla avgifter, som riksdagen under de i föregående § nämnda titlar
beviljat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den
nya bevillningen av riksdagen fastställd bliver.
§ 109.
Lagtima riksdag — — — — sammanträdets början.
Urtima riksdag — —--sammanträde infaller.
Där så oförmodat skulle hända, att riksdag före det nya statsregleringsårets
inträdande icke hade staten reglerat eller ny bevillning sig åtagit,
fortfare den förra statsregleringen och bevillningen, till dess ny statsreglering
och bevillning beslutats.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1020. 1 sand. 211. höft. (Nr 254.) 1
2
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 254.
Övergångsbestämmelse.
Genom beslut av Konung och riksdag må vid omläggning av statsregleringsåret
därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd riksstat
eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid än kalenderår.
liiksdagsordningen.
§ 72.
A varje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal av tolv,
vilka till halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt regeringsformen
och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning. Yarje revision skall omfatta
ett räkenskapsår. Revisionsförrättningen tager sin början å dag, som
i instruktionen bestämmes, och skall inom två månaders tid vara fullbordad.
Revisorerna välja — — — — är o lika.
De anmärkningar, — — — —- vidare behandling.
GUSTAF.
Östen Undén.
I
Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 254.
3
Utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 12 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bränning,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden UndÉn,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Undén anförde efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet.''
5 Den 16 maj 1919 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda kommitterade att
verkställa utredning angående möjligheten av en sådan förändring av budgetåret,
att det förlädes till tiden 1 juli—30 juni eller annan i förhållande
till riksdagens normala avslutande lämplig tidsperiod samt, därest det av
utredningen framginge, att en sådan reform lämpligen borde genomföras,
utarbeta förslag, som därför kunde finnas erforderliga.
I enlighet med de direktiv, som lämnats kommittén i det nämnda dag
i ärendet förda statsrådsprotokollet, har kommittén i första hand haft att
undersöka, huruvida överhuvud ifrågavarande reform vore möjlig att genomföra.
I skrivelse den 3 oktober 1919 till statsrådet och chefen för finansdepartementet
har kommittén angivit sin uppfattning i nämnda fråga och
4
Kunyl. Maj:t* Proposition, Nr 254.
därvid bland annat framhållit, att med den nuv arande förläggningen av riksdagssessionerna
en omläggning av budgetåret till annan tid än 1 juli—30
juni knappast kunde komma ifråga. Kommittén har vidare i samma skrivelse
angående själva huvudfrågan meddelat, att enligt den uppfattning,
kommittén vunnit, en omläggning av budgetåret till nämnda tidrymd later
sig göra, dock under åtskilliga i skrivelsen närmare angivna förutsättningar,
avseende huvudsakligen att förvaltningsarbetet -ävensom riksdagens arbete
ordnas på sådant sätt, att statsreglering^ kan bringas i verkställighet
omedelbart vid budgetårets början. I berörda skrivelse förmälde sig ock
kommittén hava för avsikt att framdeles avgiva förslag till de grundlagsändringar,
vilka borde, av 1920 års riksdag antagas såsom vilande för att
möjliggöra eu eventuellt blivande omläggning av budgetåret.
Kommittén har den 26 nästlidne februari avgivit sagda yttrande, vilket
jag nu får för Kungl. Maj.t anmäla, sedan kommitténs i finansdepartementet
ingivna skrivelse för vidare handläggning överlämnats till justitiedepartementet.
I sin skrivelse anför kommittén följande:
Då kommitténs arbeten ännu icke fortskridit så långt, att kommittén tilltror
sig att med full säkerhet kunna överblicka de olägenheter, som eventuellt
kunna följa med det nya budgetårssystemet, är kommittén för närvarande icke
beredd att slutgiltigt tillstyrka reformen, även om det för kommittén är uppenbart,
att den medför avsevärda fördelar. Som emellertid den nu pågående riksdagen
är den sista före närmaste ordinarie nyval till andra kammaren och då
fördenskull, därest ej för omläggningens genomförande erforderliga grundlagsändringar
beslutas av 1920 års riksdag, reformen skulle för normala fall fördröjas
ytterligare fyra år, har kommittén dock ansett sig höra framlägga förslag
till de grundlagsändringar, vilka synas vara eu förutsättning för omläggningen.
Kommittén har tillika ansett sig böra formulera sitt förslag så, att dessa grundlagsändringar
erhålla en avfattning, enligt vilken de lämpa sig för vilken fiuaii3- period som än väljes, något, som skulle bliva av betydelse vid en eventuell förändring
av tiden för riksdagssessionerna. Därest lagtima riksdags sammanträden
komme att förläggas till exempelvis tiden oktober—mars, skulle sålunda finansåret
möjligen kunna omfatta tiden 1 april—31 mars, en finansperiod, som förekommer
i vissa andra länder och som i och för sig är förenad med åtskilliga
fördelar med hänsyn bland annat därtill att åtskilliga anläggningsarbeten m. in.
pläga igångsättas under våren och försommaren.
De grundlagsändringar, som kommittén funnit vara behövliga, -äro av två
slag. Dels har det gällt att undanrödja nu befintliga grundlagsbestämmelser,
vilka genom sin avfattning kunde lägga hinder i vägen för den ifrågasatta omläggningen
av budgetåret. Dels är det av nöden att införa nya föreskrifter,
som reglera statsregleringsförhållandena, för den händelse att den nya budgeten
icke skulle hinna fastställas till den tid, då den bör träda i tillämpning.
5
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 254.
Ur dessa synpunkter bär kommittén funnit ändringar behövliga i §§ 61 och
109 i regeringsformen samt i § 72 i riksdagsordningen, varförutom ett övergångsstadgande
till regeringsformen är av behovet påkallat.
§ 61 i regeringsformen har för närvarande följande lydelse: »Alla avgifter,
som riksdagen under de i föregående § nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill
slutet av det år, under vars lopp den nya bevillningen av riksdagen fastställd
bliver».
Kommittén har av två skäl funnit ändring i denna § nödig. Kommittén
är till eu början icke övertygad att det utan grundlagsändring skulle vara möjligt
att i den förutvarande lydelsens »år» inlägga betydelsen av ett oberoende
av kalenderåret löpande statsregleringsår. Men även om en sådan tolkning av
ordet »år» måhända kunde ifrågakomma, kan stadgandet av reella skäl icke bibehållas
oförändrat vid övergång till ett finansår, som tager sin början avsevärt
tidigare än med kalenderåret näst efter det, då budgeten fastställes. Därest
nämligen budgetåret skulle omfatta tiden 1 juli—30 juni, skulle, såsom riksdagsarbetet
för närvarande är förlagt, det icke vara otänkbart att ett riksdagsbeslut
om bevillningen kunde bliva uppskjutet till början av juli månad, och i händelse
detta skedde, skulle, även om ny bevillning antoges under juli månads början,
med nuvarande lydelse av § 61 den gamla bevillningen komma att gälla ända till
utgången av det nya budgetåret, något som uppenbarligen bör förebyggas. Paragrafen
måste alltså även av detta skäl ändras, och då så är förhållandet, synes
det lämpligt att samtidigt ersätta dess förutvarande, på kalenderåret syftande
»år» med uttrycket »statsregleringsår», vilket otvetydigt lärer giva vid handen,
att här icke behöver vara fråga om kalenderår. I övrigt synes ändringen kunna
inskränkas till att orden »slutet av det år, under vars lopp» utbytas mot »början
av det statsregleringsår, för vilket». Stadgandet i sin helhet skulle alltså
få följande lydelse:
»Alla avgifter, som riksdagen under de i föregående § nämnda titlar beviljat,
skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den nya bevillningen
av riksdagen fastställd bliver.»
I sak torde med den nya formuleringen stadgandets hittillsvarande syftemål
icke undergå någon egentlig förändring.
Den ovan antydda möjligheten att riksdagen, ehuru samlad, icke hunnit
besluta om den nya bevillningen eller statsregleringen, innan det nya statsregleringsåret
inträtt, nödvändiggör emellertid även en grundlagsföreskrift angående
vad i fråga om statsreglering och bevillning skall gälla under mellantiden mellan
det tilländalupna statsregleringsårets utgång och tidpunkten för riksdagens beslut
om den nya statsregleringen.
Under hittillsvarande förhållanden har en dylik bestämmelse icke varit erforderlig.
Riksdagens behandling av statsreglerings- och bevillningsfrågor har
nämligen, i följd av riksdagsarbetets koncentrering under förra halvåret, legat
till tiden så långt före statsregleringsårets utgång med kalenderårets slut, att
ett förskjutande av eu riksdags beslut i statsregleringsfrågor tills in under följande
statsregleringsår varit otänkbart. Budgetårets omläggning kan emellertid,
6 Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 254.
som nämnts, framdeles tänkas göra en dylik eventualitet, låt vara endast i undantagsfall,
möjlig.
Vid bedömandet av frågan om plats och innehåll för den grundlagsbestämmelse,
som i följd härav synes vara av nöden, har kommittén fäst sin uppmärksamhet
vid tredje stycket av § 109 i regeringsformen, vilket innehåller eu föreskrift
för ett i viss mån likartat undantagsfall, nämligen att riksdag mot förmodan
skulle vara avslutad utan att hava reglerat staten eller åtagit sig ny bevillning.
Gemensamt för detta undantagsfall och det av kommittén berörda är
den uteblivna statsregleringen; åtskillnaden åter att i det förra fallet anledningen
härtill varit riksdagens avslutande, innan statsregleringsarbetet blivit fullbordat,
i det senare att riksdagens arbete härmed av någon annan anledning blivit fördröjt.
Efter att hava noga prövat frågan har kommittén ansett lämpligast att
den för det senare av dessa fall behövliga undantagsbestämmelsen sammanföres
med den redan befintliga i en gemensam föreskrift, vilken alltjämt får sin plats
i § 109, tredje stycket.
Detta stycke är hittills av följande lydelse:
»Där så oförmodat skulle hända, att riksdag, när den avslutas, icke hade
staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämt belopp sig åtagit, fortfare
den förra statsregleringen och bevillningen intill nästa riksdag. Är åter bevillningens
hela belopp bestämt, men kamrarna icke om fördelningen därav ense,
då skola, efter den fastställda bevillningssummans förhållande till den, som vid
föregående riksdag blivit fördelad, de i den sista bevillningsförordningen stadgade
artiklar jämnlikt ökas eller minskas; och uppdrage riksdagen åt de av riksdagen
valde fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret att en ny bevillningsförordning
på sådan grund uppgöra och utfärda.»
Enligt kommitténs förslag skulle det lyda på följande sätt:
»Där så oförmodat skulle hända, att riksdag före det nya statsregleringsärets
inträdande icke hade staten reglerat eller ny bevillning sig åtagit, fortfare den
förra statsregleringen och bevillningen, till dess ny statsreglering och bevillning
beslutats».
I denna formulering bär kommittén uteslutit styckets hela sista del, som
meddelar bestämmelser för det fall, att vid riksdagens avslutande bevillningens
hela belopp skulle vara bestämt men kamrarna icke skulle vara ense om fördelningen.
Föreskrift i sådant avseende lärer hava varit av behovet påkallat under
ståndsrepresentationens tid, då varje stånd hade sin särskilda bevillning. Med
införande av tvåkammarsystemet och gemensam votering är den situation, för
vilken bestämmelsen i fråga är avsedd att tillämpas, praktiskt taget utesluten.
Har riksdagsarbetet verkligen fortskridit så långt, att bevillningens hela belopp
är fastställt, lära ock grunderna för beloppets uttaxerande kunna utan tidsutdrägt
fastslås. Eventuellt kan en gemensam votering bliva nödvändig, men den kan
ju följa så gott som omedelbart på primärbesluten. Härtill kommer, att den
ordning, som i § 109 i regeringsformen förutsättes, överhuvud taget icke tillämpas
vid riksdagsarbetet; grunderna för bevillningen — varmed i förevarande sammanhang
åsyftas den s. k. allmänna bevillningen, som numera motsvaras av inkomst-
och förmögenhetsskatten — fastställas ju under riksdagens lopp. Vid
Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 254. 7
riksdagen 1919 infördes den ordningen, att själva procentsatsen för skatten i
fråga hålles öppen till riksdagens slut för att kunna jämkas efter statsregleringens
utfall i övrigt. Härvid bestämmes beräkningen av skatten först efter det
procenten blivit beslutad. Åren 1910—1918 fattades även formellt alla beslut
om grunderna för bevillningen, innan beräkningen av bevillningar och övriga inkomster
ägde rum. Även vid den t. o. m. år 1909 tillämpade proceduren beträffande
statsregleringsförfarandets avslutning, som ganska nära anslöt sig till
den ordning för handläggningen av dessa frågor, vilken förutsättes i § 109 i
regeringsformen och enligt vilken beslut rörande sättet för »bevillningssummans
utgörande» formellt fattades såsom sista ledet i statsregleringsarbetet, följde sistnämnda
beslut omedelbart på — vanligen dagen efter — riksdagens fastställande
av summan av den bevillning, som erfordrades för fyllande av statsverkets behov.
Något ruin för tillämpningen av föreskriften om jämkning i bevillningsförordningen
genom riksdagens fullmäktige i riksbanken och riksgäld skontoret fanns fördenskull
praktiskt sett icke. Faktiskt voro ock de reella besluten rörande grunderna
för bevillningen fattade långt tidigare under riksdagen.
Det sjmes på nu anförda skäl icke böra förefinnas någon betänklighet mot
att vid ändring av § 109, tredje stycket, utesluta sista punkten. Vidtages denna
ändring, synes i första punkten av tredje stycket uttrycket »någon ny bevillning
till bestämt belopp sig åtagit» böra förkortas till »ny bevillning sig åtagit».
I första punkten av stycket har kommittén därutöver vidtagit följande förändringar.
De förutvarande i stadgandet förekommande orden »när den (riksdagen)
avslutas», vilka begränsa undantagsföreskriftens giltighet till det fall, då
riksdagen avslutas före verkställd statsreglering, hava utbytts mot ordalagen »före
det nya statsregleringsårets inträdande», vilka täcka såväl denna eventualitet
som den av kommittén ovan berörda, att riksdagen icke i tid hunnit handlägga
dithörande ärenden.
Vidare har kommittén utbytt bestämmelsen att den förra statsreglerino-en
och bevillningen skola fortfara »intill nästa riksdag» mot att de skola fortfara
»till dess ny statsreglering och bevillning beslutats». Den förutvarande bestämmelsen
är nämligen uppenbarligen i och för sig icke tillfredsställande. Har riksdagen
avslutats, måste den förra statsregleringen räcka icke blott till nästa riksdags
början, utan till dess denna riksdag hunnit fatta beslut rörande den nya
budgeten. Fortgår åter riksdagen, ehuru utan att ha verkställt statsi-egleringen,
bör den gamla fortfara icke till nästa riksdag, utan till dess beslut om statsreglering
och bevillning hunnit fattas.
Vad åter angår den reella innebörden av stadgandets föreskrift, att den
gamla statsregleringen och bevillningen skola fortfara, intill dess ny statsreglering
och bevillning antagits, har kommittén även haft under omprövning tanken
att ersätta detta stadgande med ett annat, som skulle avse, att de av riksdagen
redan före budgetårets ingång fattade besluten skola träda i tillämpning, medan
i övrigt den gamla riksstaten skulle gälla. Härav skulle emellertid följa, att
äldre och nyare beslut om statsreglering och bevillning, tillkomna under olika
förutsättningar och avseende olika tider, samtidigt skulle tillämpas vid sidan av
varandra. Enligt kommitténs uppfattning skulle detta emellertid dels givetvis
8
Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 254.
förrycka statsregleringens enhet, dels lätt giva anledning till osäkerhet i förvaltningen.
Ur redovisningssynpunkt är det tvivelsutan ock avsevärt fördelaktigare,
att den gamla riksstaten med dess titlar följas, intill dess den nya
riksstaten blivit fastställd.
Kommittén vill därjämte påpeka, att det undantagsfall, för vars skull på
grund av budgetårets omläggning en ny undantagsföreskrift i § 109 skulle erfordras,
säkerligen måste komma att räknas till de sällsynta och till dem, som
helt böra kunna undvikas, utom då lagtima riksdag upplösts med förordnande
om nya val. I sådana fall torde det bliva nödvändigt, att den avgående riksdagen,
innan den åtskiljes, fastställer en budget. Att denna ej lian bliva fullständig
är givet, men den kan kompletteras med en av den nya riksdagen fastställd
tilläggsstat.
Budgetårets omläggning påkallar som sagt även viss anordning av § 72 i
riksdagsordningen, vars första stycke nu lyder sålunda:
»Å varje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal av tolv för vart
år, vilka till halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt regeringsformen
och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning. Varje revision skall omfatta ett års avslutade
räkenskaper, fievisionsförrättningen tager sin början å dag, som i instruktionen
bestämmes, och skall inom två månaders tid vara fullbordad.»
Till en början bör uttrycket i första punkten »för vart år» ändras. Att
utbyta »år» emot »statsregleringsår» är emellertid här icke lämpligt, då enligt
kommitténs uppfattning riksbankens räkenskapsår icke behöver och ej heller synes
böra sammanfalla med statsregleringsåret. Med »år» torde ej heller hava avsetts
det år, som skall granskas, utan det år, då valet sker. Så måste i varje fall
ordet hava tolkats före år 1886, då dessförinnan samma statsrevisorer granskade
dels riksbankens och riksgäldskontorets räkenskaper för det sistförflutna året,
dels ock statsverkets räkenskaper för året före det nästförflutna. För att ej
tvekan om innebörden av ordet »år» skall uppkomma, synes det lämpligaste vara
att uttrycket »för vart år» utgår, vilket kan ske utan att någon lucka i grundlagen
uppstår. Kommitterade föreslå fördenskull, att sagda uttryck uteslntes
ur första punkten.
Jämväl andra punkten bör ändras. »Ett års avslutade räkenskaper» har
ursprungligen åsyftat ett kalenderårs räkenskaper. Att här införa termen statsregleringsår
låter sig av ovan antydda skäl ej göra. Däremot torde man kunna
använda begreppet »räkenskapsår», varvid punkten synes böra omformuleras till:
»Varje revision skall omfatta ett räkenskapsår.» Att räkenskaperna böra vara.
avslutade är självfallet och framgår för övrigt med full tydlighet av instruktionen
för riksdagens revisorer § 12 a).
Några andra ändringar av 72 § riksdagsordningen erfordras icke.
Vad själva övergången till det nya budgetårssystemet angår, torde för det
fall att det nya budgetåret skall räknas för tiden V;—8% närmast böra tagas
under övervägande, huruvida den erforderliga övergångsbudgeten skall omfatta
ett hälft eller ett och ett hälft år. Kommittén är för sin del övertygad om att
av dessa alternativ det förra obetingat bör föredragas. Att, då ej tvingande skäl
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 254.
därtill föranleda, välja en längre tidrymd än 12 månader synes nämligen icke
böra förekomma, då grundlagen utgår från att budgetförslag skall föreläggas
varje lagtima riksdag. Skulle övergångsbudgeten avse ett och ett hälft år,
komme en riksdag att icke alls få sig någon statsreglering förelagd. Bn dylik
anordning med fastställande av riksstat för längre tid än ett år skulle ock stå
i strid med systemet med den förevarande reformen, då den ju skulle innebära
en ökning i stället för minskning av svårigheten att verkställa tillförlitliga beräkningar
för den kommande budgeten. Det skulle fördenskull med all sannolikhet
visa sig, att åtminstone för den sista tredjedelen av budgetterminen en
tilläggsstat av mycket betydande omfattning skulle bliva erforderlig. Detta skulle
vara synnerligen olägligt, enär den riksdag, som första gången skall antaga
budget för det nya finansåret, bör äga möjlighet att ägna den nya riksstaten
en snabb behandling, vilket näppeligen skulle låta sig göra, om en omfattande
tilläggsstat därjämte skulle behandlas. Tvivelsutan komme det ock att visa sig
nödvändigt att fastställa två tilläggsstater till övergångsstaten — en antagen
vid riksdagen näst efter den då övergångsstaten fastställts och en antagen vid
den riksdag, som skulle fastställa den första riksstaten för det omlagda budgetåret.
Att oreda i finansplanen och svårigheter i förvaltningsarbetet härav skulle
följa, torde utan vidare vara uppenbart.
På i huvudsak ovan angivna skäl har kommittén ansett det uteslutet, att
för övergången budget fastställes för längre tid än ett år. Med en övergångsbudget
för ett halvt år undvikas nu nämnda svårigheter. Men även ett dylikt
övergångsår torde erbjuda vissa olägenheter såsom måhända alltför främmande
för vårt riksdagsai’bete. Kommittén har därför sökt efter och alternativt ansett
sig också kunna förorda en utväg, som skulle möjliggöra att även för övergångsbudgeten
behålla den vanliga perioden av tolv månader. Förfarandet härvid
torde lämpligast åskådliggöras genom följande exempel.
Då de ändringar i grundlagai-na, vilka betingas av budgetårets omläggning,
ej kunna antagas andra gången förrän vid 1921 års riksdag, lärer för denna
riksdag böra framläggas statsverksproposition i vanlig ordning, det vill säga för
år 1922. Av 1922 års riksdag skulle emellertid kunna antagas riksstat för tiden
3A 1922 —3% 1923, varvid erforderliga ändringar i den redan fastställda riksstaten
för år 1922 skulle vidtagas. Huru härvid borde närmare förfaras torde
i förevarande sammanhang icke vara nödigt att utveckla. Övergången från det
gamla till det nya systemet skulle alltså sålunda ordnas, att två årsbudgeter antoges,
vilka i viss del skulle täcka varandra.
Då frågan, huru övergången till det nya budgetåret lämpligast skall ordnas,
icke nu föreligger till slutgiltigt avgörande, har kommittén ansett, att övergångsstadgandet
bör så avfattas, att det lämnar möjlighet att framgå på vilkendera
av de nu antydda båda utvägarna, som vid närmare prövning kan befinnas vara
mest lämplig.
Det erforderliga stadgandet synes i enlighet med det nu anförda böra erhålla
följande lydelse:
»Genom beslut av Konung och riksdag må vid omläggning av statsreglerings
-
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 211 käft. (Nr 254.)
2
Departementschef
ev.
10 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 254.
året därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd riksstat eller staten
regleras och bevillningen fastställas för annan tid än kalenderår.»
Till det föreslagna nja stadgandet i riksdagsordningen har kommittén ej
ansett någon särskild övergångsbestämmelse erfordras. Däremot lärer ett övergångsstadgande
till instruktionen för riksdagens revisorer vara erforderligt. Förslag
till dylikt stadgande torde emellertid icke böra framläggas i nu förevarande
sammanhang.
Frågan om en omläggning av budgetåret befinner sig icke ännu, såsom
av budgetårskommittens nyss återgivna framställning utvisas, i det färdigberedda
skick, att statsmakterna kunna därtill taga slutlig ställning.
Sedan det förberedande utredningsarbetet givit vid handen, att en
djdik omläggning sannolikt kan under vissa förutsättningar ske, och då
starka skäl synas tala för att den ifrågasatta förändringen av statens
budgetväsen bliver snarast möjligt genomförd, därest den fortsatta utredningen
visar att de med reformen förenade svårigheterna kunna övervinnas,
anser jag det vara angeläget, att de hinder, som kunna föreligga i vissa
grundlagsbestämmelsers avfattning, varda redan nu undanröjda.
Därom torde så mycket mindre böra råda tvekan, som kommitterades
förslag till nya grundlagsbestämmelser icke förutsätter någon omläggning
av budgetåret. Statsmakterna äro efter antagandet av bestämmelser av
det slag kommittén förordat oförhindrade att bestämma budgetåret med
hänsyn till det definitiva utredningsresultatet.
Icke heller i fråga om övergången till ett nytt budgetår innebär nu
föreliggande förslag något bestämt ställningstagande. "V arken beträffande
tidpunkten eller sättet för övergången till en ny ordning i förevarande
hänseende lärer något bindande uttalande nu böra ifrågakomma. Med anledning
av vad från kommitténs sida anförts om de olika alternativ, som
inom kommittén ifrågasatts, vill jag endast uttala, att i händelse det av
kommittén i första hand förordade alternativet att utföra övergången medelst
tvenne riksstater, vardera för ett år men täckande varandra i fråga om
ett halvår, skulle befinnas böra läggas till grund för ett eventuellt förslag
i ämnet, det icke synes helt uteslutet att genomföra budgetårets omläggning
redan under nästkommande år.
Beträffande avfattningen av de föreslagna grundlagsbestämmelserna
finner jag mig kunna inskränka mig till att hänvisa till vad kommitterade
härutinnan anfört.»
Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med det anförda
inom justitiedepartementet upprättat förslag till ändrad lydelse av §§ 61
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ii
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 254.
och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen och hemställde, att
förslaget måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.
I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;
och täcktes Hans Maj:t Konungen, med bifall till
samma hemställan, förordna, att till riksdagen skulle
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Adil Wifvesson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- KU 1920:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen. s. 1 i texten