Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen

1920-03-12 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:254, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Mgjts Proposition Nr 254.

1

Nr 254.

Ktmgl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse

av §§ 61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen;

given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 61 och 109 regeringsfomen samt § 72

riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 61.

Alla avgifter, som riksdagen under de i föregående § nämnda titlar

beviljat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den

nya bevillningen av riksdagen fastställd bliver.

§ 109.

Lagtima riksdag — — — — sammanträdets början.

Urtima riksdag — —--sammanträde infaller.

Där så oförmodat skulle hända, att riksdag före det nya statsregleringsårets

inträdande icke hade staten reglerat eller ny bevillning sig åtagit,

fortfare den förra statsregleringen och bevillningen, till dess ny statsreglering

och bevillning beslutats.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1020. 1 sand. 211. höft. (Nr 254.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 254.

Övergångsbestämmelse.

Genom beslut av Konung och riksdag må vid omläggning av statsregleringsåret

därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd riksstat

eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid än kalenderår.

liiksdagsordningen.

§ 72.

A varje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal av tolv,

vilka till halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt regeringsformen

och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning. Yarje revision skall omfatta

ett räkenskapsår. Revisionsförrättningen tager sin början å dag, som

i instruktionen bestämmes, och skall inom två månaders tid vara fullbordad.

Revisorerna välja — — — — är o lika.

De anmärkningar, — — — —- vidare behandling.

GUSTAF.

Östen Undén.

I

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition, Nr 254.

3

Utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 12 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bränning,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden UndÉn,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Undén anförde efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet.''

5 Den 16 maj 1919 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda kommitterade att

verkställa utredning angående möjligheten av en sådan förändring av budgetåret,

att det förlädes till tiden 1 juli—30 juni eller annan i förhållande

till riksdagens normala avslutande lämplig tidsperiod samt, därest det av

utredningen framginge, att en sådan reform lämpligen borde genomföras,

utarbeta förslag, som därför kunde finnas erforderliga.

I enlighet med de direktiv, som lämnats kommittén i det nämnda dag

i ärendet förda statsrådsprotokollet, har kommittén i första hand haft att

undersöka, huruvida överhuvud ifrågavarande reform vore möjlig att genomföra.

I skrivelse den 3 oktober 1919 till statsrådet och chefen för finansdepartementet

har kommittén angivit sin uppfattning i nämnda fråga och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunyl. Maj:t* Proposition, Nr 254.

därvid bland annat framhållit, att med den nuv arande förläggningen av riksdagssessionerna

en omläggning av budgetåret till annan tid än 1 juli—30

juni knappast kunde komma ifråga. Kommittén har vidare i samma skrivelse

angående själva huvudfrågan meddelat, att enligt den uppfattning,

kommittén vunnit, en omläggning av budgetåret till nämnda tidrymd later

sig göra, dock under åtskilliga i skrivelsen närmare angivna förutsättningar,

avseende huvudsakligen att förvaltningsarbetet -ävensom riksdagens arbete

ordnas på sådant sätt, att statsreglering^ kan bringas i verkställighet

omedelbart vid budgetårets början. I berörda skrivelse förmälde sig ock

kommittén hava för avsikt att framdeles avgiva förslag till de grundlagsändringar,

vilka borde, av 1920 års riksdag antagas såsom vilande för att

möjliggöra eu eventuellt blivande omläggning av budgetåret.

Kommittén har den 26 nästlidne februari avgivit sagda yttrande, vilket

jag nu får för Kungl. Maj.t anmäla, sedan kommitténs i finansdepartementet

ingivna skrivelse för vidare handläggning överlämnats till justitiedepartementet.

I sin skrivelse anför kommittén följande:

Då kommitténs arbeten ännu icke fortskridit så långt, att kommittén tilltror

sig att med full säkerhet kunna överblicka de olägenheter, som eventuellt

kunna följa med det nya budgetårssystemet, är kommittén för närvarande icke

beredd att slutgiltigt tillstyrka reformen, även om det för kommittén är uppenbart,

att den medför avsevärda fördelar. Som emellertid den nu pågående riksdagen

är den sista före närmaste ordinarie nyval till andra kammaren och då

fördenskull, därest ej för omläggningens genomförande erforderliga grundlagsändringar

beslutas av 1920 års riksdag, reformen skulle för normala fall fördröjas

ytterligare fyra år, har kommittén dock ansett sig höra framlägga förslag

till de grundlagsändringar, vilka synas vara eu förutsättning för omläggningen.

Kommittén har tillika ansett sig böra formulera sitt förslag så, att dessa grundlagsändringar

erhålla en avfattning, enligt vilken de lämpa sig för vilken fiuaii3- period som än väljes, något, som skulle bliva av betydelse vid en eventuell förändring

av tiden för riksdagssessionerna. Därest lagtima riksdags sammanträden

komme att förläggas till exempelvis tiden oktober—mars, skulle sålunda finansåret

möjligen kunna omfatta tiden 1 april—31 mars, en finansperiod, som förekommer

i vissa andra länder och som i och för sig är förenad med åtskilliga

fördelar med hänsyn bland annat därtill att åtskilliga anläggningsarbeten m. in.

pläga igångsättas under våren och försommaren.

De grundlagsändringar, som kommittén funnit vara behövliga, -äro av två

slag. Dels har det gällt att undanrödja nu befintliga grundlagsbestämmelser,

vilka genom sin avfattning kunde lägga hinder i vägen för den ifrågasatta omläggningen

av budgetåret. Dels är det av nöden att införa nya föreskrifter,

som reglera statsregleringsförhållandena, för den händelse att den nya budgeten

icke skulle hinna fastställas till den tid, då den bör träda i tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 254.

Ur dessa synpunkter bär kommittén funnit ändringar behövliga i §§ 61 och

109 i regeringsformen samt i § 72 i riksdagsordningen, varförutom ett övergångsstadgande

till regeringsformen är av behovet påkallat.

§ 61 i regeringsformen har för närvarande följande lydelse: »Alla avgifter,

som riksdagen under de i föregående § nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill

slutet av det år, under vars lopp den nya bevillningen av riksdagen fastställd

bliver».

Kommittén har av två skäl funnit ändring i denna § nödig. Kommittén

är till eu början icke övertygad att det utan grundlagsändring skulle vara möjligt

att i den förutvarande lydelsens »år» inlägga betydelsen av ett oberoende

av kalenderåret löpande statsregleringsår. Men även om en sådan tolkning av

ordet »år» måhända kunde ifrågakomma, kan stadgandet av reella skäl icke bibehållas

oförändrat vid övergång till ett finansår, som tager sin början avsevärt

tidigare än med kalenderåret näst efter det, då budgeten fastställes. Därest

nämligen budgetåret skulle omfatta tiden 1 juli—30 juni, skulle, såsom riksdagsarbetet

för närvarande är förlagt, det icke vara otänkbart att ett riksdagsbeslut

om bevillningen kunde bliva uppskjutet till början av juli månad, och i händelse

detta skedde, skulle, även om ny bevillning antoges under juli månads början,

med nuvarande lydelse av § 61 den gamla bevillningen komma att gälla ända till

utgången av det nya budgetåret, något som uppenbarligen bör förebyggas. Paragrafen

måste alltså även av detta skäl ändras, och då så är förhållandet, synes

det lämpligt att samtidigt ersätta dess förutvarande, på kalenderåret syftande

»år» med uttrycket »statsregleringsår», vilket otvetydigt lärer giva vid handen,

att här icke behöver vara fråga om kalenderår. I övrigt synes ändringen kunna

inskränkas till att orden »slutet av det år, under vars lopp» utbytas mot »början

av det statsregleringsår, för vilket». Stadgandet i sin helhet skulle alltså

få följande lydelse:

»Alla avgifter, som riksdagen under de i föregående § nämnda titlar beviljat,

skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den nya bevillningen

av riksdagen fastställd bliver.»

I sak torde med den nya formuleringen stadgandets hittillsvarande syftemål

icke undergå någon egentlig förändring.

Den ovan antydda möjligheten att riksdagen, ehuru samlad, icke hunnit

besluta om den nya bevillningen eller statsregleringen, innan det nya statsregleringsåret

inträtt, nödvändiggör emellertid även en grundlagsföreskrift angående

vad i fråga om statsreglering och bevillning skall gälla under mellantiden mellan

det tilländalupna statsregleringsårets utgång och tidpunkten för riksdagens beslut

om den nya statsregleringen.

Under hittillsvarande förhållanden har en dylik bestämmelse icke varit erforderlig.

Riksdagens behandling av statsreglerings- och bevillningsfrågor har

nämligen, i följd av riksdagsarbetets koncentrering under förra halvåret, legat

till tiden så långt före statsregleringsårets utgång med kalenderårets slut, att

ett förskjutande av eu riksdags beslut i statsregleringsfrågor tills in under följande

statsregleringsår varit otänkbart. Budgetårets omläggning kan emellertid,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 254.

som nämnts, framdeles tänkas göra en dylik eventualitet, låt vara endast i undantagsfall,

möjlig.

Vid bedömandet av frågan om plats och innehåll för den grundlagsbestämmelse,

som i följd härav synes vara av nöden, har kommittén fäst sin uppmärksamhet

vid tredje stycket av § 109 i regeringsformen, vilket innehåller eu föreskrift

för ett i viss mån likartat undantagsfall, nämligen att riksdag mot förmodan

skulle vara avslutad utan att hava reglerat staten eller åtagit sig ny bevillning.

Gemensamt för detta undantagsfall och det av kommittén berörda är

den uteblivna statsregleringen; åtskillnaden åter att i det förra fallet anledningen

härtill varit riksdagens avslutande, innan statsregleringsarbetet blivit fullbordat,

i det senare att riksdagens arbete härmed av någon annan anledning blivit fördröjt.

Efter att hava noga prövat frågan har kommittén ansett lämpligast att

den för det senare av dessa fall behövliga undantagsbestämmelsen sammanföres

med den redan befintliga i en gemensam föreskrift, vilken alltjämt får sin plats

i § 109, tredje stycket.

Detta stycke är hittills av följande lydelse:

»Där så oförmodat skulle hända, att riksdag, när den avslutas, icke hade

staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämt belopp sig åtagit, fortfare

den förra statsregleringen och bevillningen intill nästa riksdag. Är åter bevillningens

hela belopp bestämt, men kamrarna icke om fördelningen därav ense,

då skola, efter den fastställda bevillningssummans förhållande till den, som vid

föregående riksdag blivit fördelad, de i den sista bevillningsförordningen stadgade

artiklar jämnlikt ökas eller minskas; och uppdrage riksdagen åt de av riksdagen

valde fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret att en ny bevillningsförordning

på sådan grund uppgöra och utfärda.»

Enligt kommitténs förslag skulle det lyda på följande sätt:

»Där så oförmodat skulle hända, att riksdag före det nya statsregleringsärets

inträdande icke hade staten reglerat eller ny bevillning sig åtagit, fortfare den

förra statsregleringen och bevillningen, till dess ny statsreglering och bevillning

beslutats».

I denna formulering bär kommittén uteslutit styckets hela sista del, som

meddelar bestämmelser för det fall, att vid riksdagens avslutande bevillningens

hela belopp skulle vara bestämt men kamrarna icke skulle vara ense om fördelningen.

Föreskrift i sådant avseende lärer hava varit av behovet påkallat under

ståndsrepresentationens tid, då varje stånd hade sin särskilda bevillning. Med

införande av tvåkammarsystemet och gemensam votering är den situation, för

vilken bestämmelsen i fråga är avsedd att tillämpas, praktiskt taget utesluten.

Har riksdagsarbetet verkligen fortskridit så långt, att bevillningens hela belopp

är fastställt, lära ock grunderna för beloppets uttaxerande kunna utan tidsutdrägt

fastslås. Eventuellt kan en gemensam votering bliva nödvändig, men den kan

ju följa så gott som omedelbart på primärbesluten. Härtill kommer, att den

ordning, som i § 109 i regeringsformen förutsättes, överhuvud taget icke tillämpas

vid riksdagsarbetet; grunderna för bevillningen — varmed i förevarande sammanhang

åsyftas den s. k. allmänna bevillningen, som numera motsvaras av inkomst-

och förmögenhetsskatten — fastställas ju under riksdagens lopp. Vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 254. 7

riksdagen 1919 infördes den ordningen, att själva procentsatsen för skatten i

fråga hålles öppen till riksdagens slut för att kunna jämkas efter statsregleringens

utfall i övrigt. Härvid bestämmes beräkningen av skatten först efter det

procenten blivit beslutad. Åren 1910—1918 fattades även formellt alla beslut

om grunderna för bevillningen, innan beräkningen av bevillningar och övriga inkomster

ägde rum. Även vid den t. o. m. år 1909 tillämpade proceduren beträffande

statsregleringsförfarandets avslutning, som ganska nära anslöt sig till

den ordning för handläggningen av dessa frågor, vilken förutsättes i § 109 i

regeringsformen och enligt vilken beslut rörande sättet för »bevillningssummans

utgörande» formellt fattades såsom sista ledet i statsregleringsarbetet, följde sistnämnda

beslut omedelbart på — vanligen dagen efter — riksdagens fastställande

av summan av den bevillning, som erfordrades för fyllande av statsverkets behov.

Något ruin för tillämpningen av föreskriften om jämkning i bevillningsförordningen

genom riksdagens fullmäktige i riksbanken och riksgäld skontoret fanns fördenskull

praktiskt sett icke. Faktiskt voro ock de reella besluten rörande grunderna

för bevillningen fattade långt tidigare under riksdagen.

Det sjmes på nu anförda skäl icke böra förefinnas någon betänklighet mot

att vid ändring av § 109, tredje stycket, utesluta sista punkten. Vidtages denna

ändring, synes i första punkten av tredje stycket uttrycket »någon ny bevillning

till bestämt belopp sig åtagit» böra förkortas till »ny bevillning sig åtagit».

I första punkten av stycket har kommittén därutöver vidtagit följande förändringar.

De förutvarande i stadgandet förekommande orden »när den (riksdagen)

avslutas», vilka begränsa undantagsföreskriftens giltighet till det fall, då

riksdagen avslutas före verkställd statsreglering, hava utbytts mot ordalagen »före

det nya statsregleringsårets inträdande», vilka täcka såväl denna eventualitet

som den av kommittén ovan berörda, att riksdagen icke i tid hunnit handlägga

dithörande ärenden.

Vidare har kommittén utbytt bestämmelsen att den förra statsreglerino-en

och bevillningen skola fortfara »intill nästa riksdag» mot att de skola fortfara

»till dess ny statsreglering och bevillning beslutats». Den förutvarande bestämmelsen

är nämligen uppenbarligen i och för sig icke tillfredsställande. Har riksdagen

avslutats, måste den förra statsregleringen räcka icke blott till nästa riksdags

början, utan till dess denna riksdag hunnit fatta beslut rörande den nya

budgeten. Fortgår åter riksdagen, ehuru utan att ha verkställt statsi-egleringen,

bör den gamla fortfara icke till nästa riksdag, utan till dess beslut om statsreglering

och bevillning hunnit fattas.

Vad åter angår den reella innebörden av stadgandets föreskrift, att den

gamla statsregleringen och bevillningen skola fortfara, intill dess ny statsreglering

och bevillning antagits, har kommittén även haft under omprövning tanken

att ersätta detta stadgande med ett annat, som skulle avse, att de av riksdagen

redan före budgetårets ingång fattade besluten skola träda i tillämpning, medan

i övrigt den gamla riksstaten skulle gälla. Härav skulle emellertid följa, att

äldre och nyare beslut om statsreglering och bevillning, tillkomna under olika

förutsättningar och avseende olika tider, samtidigt skulle tillämpas vid sidan av

varandra. Enligt kommitténs uppfattning skulle detta emellertid dels givetvis

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition, Nr 254.

förrycka statsregleringens enhet, dels lätt giva anledning till osäkerhet i förvaltningen.

Ur redovisningssynpunkt är det tvivelsutan ock avsevärt fördelaktigare,

att den gamla riksstaten med dess titlar följas, intill dess den nya

riksstaten blivit fastställd.

Kommittén vill därjämte påpeka, att det undantagsfall, för vars skull på

grund av budgetårets omläggning en ny undantagsföreskrift i § 109 skulle erfordras,

säkerligen måste komma att räknas till de sällsynta och till dem, som

helt böra kunna undvikas, utom då lagtima riksdag upplösts med förordnande

om nya val. I sådana fall torde det bliva nödvändigt, att den avgående riksdagen,

innan den åtskiljes, fastställer en budget. Att denna ej lian bliva fullständig

är givet, men den kan kompletteras med en av den nya riksdagen fastställd

tilläggsstat.

Budgetårets omläggning påkallar som sagt även viss anordning av § 72 i

riksdagsordningen, vars första stycke nu lyder sålunda:

»Å varje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal av tolv för vart

år, vilka till halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt regeringsformen

och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets

tillstånd, styrelse och förvaltning. Varje revision skall omfatta ett års avslutade

räkenskaper, fievisionsförrättningen tager sin början å dag, som i instruktionen

bestämmes, och skall inom två månaders tid vara fullbordad.»

Till en början bör uttrycket i första punkten »för vart år» ändras. Att

utbyta »år» emot »statsregleringsår» är emellertid här icke lämpligt, då enligt

kommitténs uppfattning riksbankens räkenskapsår icke behöver och ej heller synes

böra sammanfalla med statsregleringsåret. Med »år» torde ej heller hava avsetts

det år, som skall granskas, utan det år, då valet sker. Så måste i varje fall

ordet hava tolkats före år 1886, då dessförinnan samma statsrevisorer granskade

dels riksbankens och riksgäldskontorets räkenskaper för det sistförflutna året,

dels ock statsverkets räkenskaper för året före det nästförflutna. För att ej

tvekan om innebörden av ordet »år» skall uppkomma, synes det lämpligaste vara

att uttrycket »för vart år» utgår, vilket kan ske utan att någon lucka i grundlagen

uppstår. Kommitterade föreslå fördenskull, att sagda uttryck uteslntes

ur första punkten.

Jämväl andra punkten bör ändras. »Ett års avslutade räkenskaper» har

ursprungligen åsyftat ett kalenderårs räkenskaper. Att här införa termen statsregleringsår

låter sig av ovan antydda skäl ej göra. Däremot torde man kunna

använda begreppet »räkenskapsår», varvid punkten synes böra omformuleras till:

»Varje revision skall omfatta ett räkenskapsår.» Att räkenskaperna böra vara.

avslutade är självfallet och framgår för övrigt med full tydlighet av instruktionen

för riksdagens revisorer § 12 a).

Några andra ändringar av 72 § riksdagsordningen erfordras icke.

Vad själva övergången till det nya budgetårssystemet angår, torde för det

fall att det nya budgetåret skall räknas för tiden V;—8% närmast böra tagas

under övervägande, huruvida den erforderliga övergångsbudgeten skall omfatta

ett hälft eller ett och ett hälft år. Kommittén är för sin del övertygad om att

av dessa alternativ det förra obetingat bör föredragas. Att, då ej tvingande skäl

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 254.

därtill föranleda, välja en längre tidrymd än 12 månader synes nämligen icke

böra förekomma, då grundlagen utgår från att budgetförslag skall föreläggas

varje lagtima riksdag. Skulle övergångsbudgeten avse ett och ett hälft år,

komme en riksdag att icke alls få sig någon statsreglering förelagd. Bn dylik

anordning med fastställande av riksstat för längre tid än ett år skulle ock stå

i strid med systemet med den förevarande reformen, då den ju skulle innebära

en ökning i stället för minskning av svårigheten att verkställa tillförlitliga beräkningar

för den kommande budgeten. Det skulle fördenskull med all sannolikhet

visa sig, att åtminstone för den sista tredjedelen av budgetterminen en

tilläggsstat av mycket betydande omfattning skulle bliva erforderlig. Detta skulle

vara synnerligen olägligt, enär den riksdag, som första gången skall antaga

budget för det nya finansåret, bör äga möjlighet att ägna den nya riksstaten

en snabb behandling, vilket näppeligen skulle låta sig göra, om en omfattande

tilläggsstat därjämte skulle behandlas. Tvivelsutan komme det ock att visa sig

nödvändigt att fastställa två tilläggsstater till övergångsstaten — en antagen

vid riksdagen näst efter den då övergångsstaten fastställts och en antagen vid

den riksdag, som skulle fastställa den första riksstaten för det omlagda budgetåret.

Att oreda i finansplanen och svårigheter i förvaltningsarbetet härav skulle

följa, torde utan vidare vara uppenbart.

På i huvudsak ovan angivna skäl har kommittén ansett det uteslutet, att

för övergången budget fastställes för längre tid än ett år. Med en övergångsbudget

för ett halvt år undvikas nu nämnda svårigheter. Men även ett dylikt

övergångsår torde erbjuda vissa olägenheter såsom måhända alltför främmande

för vårt riksdagsai’bete. Kommittén har därför sökt efter och alternativt ansett

sig också kunna förorda en utväg, som skulle möjliggöra att även för övergångsbudgeten

behålla den vanliga perioden av tolv månader. Förfarandet härvid

torde lämpligast åskådliggöras genom följande exempel.

Då de ändringar i grundlagai-na, vilka betingas av budgetårets omläggning,

ej kunna antagas andra gången förrän vid 1921 års riksdag, lärer för denna

riksdag böra framläggas statsverksproposition i vanlig ordning, det vill säga för

år 1922. Av 1922 års riksdag skulle emellertid kunna antagas riksstat för tiden

3A 1922 —3% 1923, varvid erforderliga ändringar i den redan fastställda riksstaten

för år 1922 skulle vidtagas. Huru härvid borde närmare förfaras torde

i förevarande sammanhang icke vara nödigt att utveckla. Övergången från det

gamla till det nya systemet skulle alltså sålunda ordnas, att två årsbudgeter antoges,

vilka i viss del skulle täcka varandra.

Då frågan, huru övergången till det nya budgetåret lämpligast skall ordnas,

icke nu föreligger till slutgiltigt avgörande, har kommittén ansett, att övergångsstadgandet

bör så avfattas, att det lämnar möjlighet att framgå på vilkendera

av de nu antydda båda utvägarna, som vid närmare prövning kan befinnas vara

mest lämplig.

Det erforderliga stadgandet synes i enlighet med det nu anförda böra erhålla

följande lydelse:

»Genom beslut av Konung och riksdag må vid omläggning av statsreglerings
-

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 211 käft. (Nr 254.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschef

ev.

10 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 254.

året därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd riksstat eller staten

regleras och bevillningen fastställas för annan tid än kalenderår.»

Till det föreslagna nja stadgandet i riksdagsordningen har kommittén ej

ansett någon särskild övergångsbestämmelse erfordras. Däremot lärer ett övergångsstadgande

till instruktionen för riksdagens revisorer vara erforderligt. Förslag

till dylikt stadgande torde emellertid icke böra framläggas i nu förevarande

sammanhang.

Frågan om en omläggning av budgetåret befinner sig icke ännu, såsom

av budgetårskommittens nyss återgivna framställning utvisas, i det färdigberedda

skick, att statsmakterna kunna därtill taga slutlig ställning.

Sedan det förberedande utredningsarbetet givit vid handen, att en

djdik omläggning sannolikt kan under vissa förutsättningar ske, och då

starka skäl synas tala för att den ifrågasatta förändringen av statens

budgetväsen bliver snarast möjligt genomförd, därest den fortsatta utredningen

visar att de med reformen förenade svårigheterna kunna övervinnas,

anser jag det vara angeläget, att de hinder, som kunna föreligga i vissa

grundlagsbestämmelsers avfattning, varda redan nu undanröjda.

Därom torde så mycket mindre böra råda tvekan, som kommitterades

förslag till nya grundlagsbestämmelser icke förutsätter någon omläggning

av budgetåret. Statsmakterna äro efter antagandet av bestämmelser av

det slag kommittén förordat oförhindrade att bestämma budgetåret med

hänsyn till det definitiva utredningsresultatet.

Icke heller i fråga om övergången till ett nytt budgetår innebär nu

föreliggande förslag något bestämt ställningstagande. "V arken beträffande

tidpunkten eller sättet för övergången till en ny ordning i förevarande

hänseende lärer något bindande uttalande nu böra ifrågakomma. Med anledning

av vad från kommitténs sida anförts om de olika alternativ, som

inom kommittén ifrågasatts, vill jag endast uttala, att i händelse det av

kommittén i första hand förordade alternativet att utföra övergången medelst

tvenne riksstater, vardera för ett år men täckande varandra i fråga om

ett halvår, skulle befinnas böra läggas till grund för ett eventuellt förslag

i ämnet, det icke synes helt uteslutet att genomföra budgetårets omläggning

redan under nästkommande år.

Beträffande avfattningen av de föreslagna grundlagsbestämmelserna

finner jag mig kunna inskränka mig till att hänvisa till vad kommitterade

härutinnan anfört.»

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med det anförda

inom justitiedepartementet upprättat förslag till ändrad lydelse av §§ 61

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 254.

och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen och hemställde, att

förslaget måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes Hans Maj:t Konungen, med bifall till

samma hemställan, förordna, att till riksdagen skulle

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1920:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen. s. 1 i texten