Angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods
1920-03-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:269, Angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition Nr 269.
r*
/
Nr 269.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utsträckning i
särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning
med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen
av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag
av tullrestitutionsgods; given Stockholms slott den 1,2
mars 19.20.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva,
att den rätt till tullrestitution eller befrielse från tullavgift jämlikt
§ 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor, vilken
medgivits vissa näringsidkare för tiden intill utgången av år 1921, må,
utan hinder av den i andra stycket av samma författningsrum meddelade
preskriptionsbestämmelsen, intill nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk,
efter utgången av år 1916 till förtullning angiven råvara, även om
den exportvara, i vilken den ingår, icke inom två år efter råvarans angivning
till förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
8
Kung!. Maj. ts proposition Nr 269.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Magi
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothix,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson,
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
Jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, sådant detta författningsrum
lyder enligt kungörelse den 11 juni 1915 (svensk författningssamling nr 252),
äger Kungl. Maj:t att, i särskilt fall eller för viss tid, åt näringsidkare,
som vill införa utländsk Illpliktig vara för att, med eller utan tillsats av
inhemskt eller icke ^illpliktigt utländskt råämne, använda densamma till framställning
av exportvara, medgiva rätt att vid utförsel av sålunda framställd
vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag återbekomma erlagd tullavgift
för den utländska tullpliktiga varan eller, ifall tullavgiften, efter vad
i nämnda författningsrum sägs, ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess
gäldande.
I andra stycket av samma mom. 5 bestämmes emellertid, bland annat, att
ifrågavarande rätt skall anses förfallen med avseende å utländsk råvara, som
ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter råvarans angivning till förtullning
utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.
9
Kungl. Maj.is proposition Nr 269.
Önskar näringsidkare, åt vilken medgivits sådan rätt, som nu är sagd,
anstånd med erläggande av tullavgifter för vara, som han i ovan angivna
ändamål infört, till dess frågan avgjorts, huruvida befrielse från tullavgiften
må njutas, är han, enligt bestämmelse i tredje stycket av förevarande mom.
5, till sådant anstånd berättigad, därest han, med anmälan om förhållandet,
till generaltullstyrelsen avlämnar säkerhet, som styrelsen finner betryggande,
för vad honom kan åligga att till tnllkassan inbetala. Har, där anstånd med
tullavgiftens erläggande ägt rum, exportvaran icke blivit utförd ur riket eller
upplagd å restitutionsupplag inom sådan tid och under sådana omständigheter,
att befrielse från tullavgiften må njutas, skall denna inbetalas till tullkassan
jämte sex procent ränta därå från det den införda varan angivits till förtullning.
Vad med restitutionsupplag förstås framgår av § 13 mom. 7 tulltaxeförordningen.
Där stadgas, att tullrestitution eller befrielse från tullavgift
jämväl må medgivas, därest exportvaran i stället för att genast utföras upplägges
i stapelstad under kronans lås å särskilt, för sådant ändamål inrättat
upplag (restitutionsupplag) inom lägenhet, som tillhandahålles av staden eller
vederbörande exportör och godkännes av tullverket. Därest godset icke inom
ett år efter uppläggning å restitutionsupplag utförts, skall tullavgiften inbetalas
till tullkassan. Härmare föreskrifter angående dylika upplag och villkoren
för deras begagnande äro meddelade i kungörelsen den 10 november 1911
(nr 115) med föreskrifter angående restitutionsupplag och villkoren för dess
begagnande.
Jag anhåller nu få anmäla uppkommen fråga beträffande utsträckning
i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen föreskrivna tidsfristen
av två år för utförsel eller uppläggning å restitutionsupplag av tullrestitutionsgods.
Genom resolution den 25 juni 1917 medgav Kungl. Maj:t aktiebolaget
Keros i Södertälje på vissa villkor rätt att tillsvidare från och med den 1
juli 1917 intill utgången av år 1919 vid utförsel av, bland annat, glödstrumpor,
vilka vid bolagets fabrik framställts genom avbränning av från utlandet
i obränt skick införda, med toriumnitrat eller liknande ämnen impregnerade
glödstrumpor av ramiegarn eller konstsilke, jämlikt § 13 mom. 5
tulltaxeförordningen, återbekomma av bolaget erlagd tullavgift för de utländska
materialier av ovan omförmälda slag, som använts till exportvarornas
framställning, eller, ifall tullavgiften, efter vad i nämnda författningsruin sägs,
vid utförseln ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande. I sammanhang
härmed förklarade Kungl. Maj:t, att rätten till tullrestitution eller
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 225 käft. (Nr 268—269.) 2
Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen.
10 Kung!, Maj:ts proposition Nr 269.
befrielse från tullavgift skulle avse även det fall, att utförselvaran upplades
på restitutionsupplag.
Sedermera har Kungl. Maj:t enligt beslut den 19 juni 1919 förklarat,
att den rätt till tullrestitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,
vilken genom särskilda resolutioner medgivits åtskilliga näringsidkare för tiden
intill utgången av år 1919, Unge därefter av dem på oförändrade villkor
fortfarande tillgodonjutas intill utgången av år 1921.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhåller nu aktiebolaget Keros om
utsträckning med två år av den tid, inom vilken bolaget, enligt vad ovan
sagts, skulle ur riket utfört ifrågavarande exportvara.
Till stöd för berörda framställning anför bolaget, att det på grund av
de utomordentliga förhållanden, som varit rådande och fortfarande vore rådande
i Ryssland, vilket land utgjorde bolagets egentliga avsättningsfält, varit
bolaget omöjligt att kunna utföra och försälja dess tillverkningar inom författningsenlig
tid.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter inhämtande av
yttrande från tullkammaren i Södertälje, som därvid förebragt viss ytterligare
utredning, den 28 januari 1920 avgivit infordrat utlåtande.
1 berörda utlåtande, som inkom till finansdepartementet den 6 innevarande
mars, anföra ämbetsverken bland annat följande:
Av handlingarna i ärendet inhämtades bland annat, att av de utav bolaget under
åren 1917—1919 till förtullning med rätt till tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen
angivna glödstrumpor 9,413 kg., därför tullbeloppet utgjorde 84,717
kronor, den 22 december 1919 ännu icke blivit utförda, ävensom att för 5,721 kg.
glödstrumpor med en belöpande tullavgift av 51,489 kronor den i samma författningsrum
stadgade tvåårsfristen för utförsel sistnämnda dag redan utlupit. Bolaget, som
finge anses hava styrkt, att dess export av här ifrågakomma varor alltsedan år 1916
huvudsakligen bedrivits på Ryssland, både emellertid, även om bolaget icke varit i
tillfälle att utföra den här avsedda exportvaran, dock kunnat vinna ännu ett års utsträckning
av den i § 13 mom. 5 andra stycket bestämda tidsfristen för ''utförseln genom
att upplägga varan å restitutionsupplag. Rörande orsaken till att bolaget icke
begagnat sig av denna möjlighet hade tullkammaren i Södertälje anfört, att de avbrända
glödstrumporna vore förpackade en och en i cylinderformiga kartonger, vilket
gjorde förpackningen synnerligen skrymmande, och att det således skulle behövas störa
lokaler till restitutionsupplag, vilka bolaget skulle bliva nödsakat hyra ute i staden, enär
det icke hade egna lämpliga lokaler. Utav ett av bolaget i ärendet företett av tullförvaltaren
i Södertälje utfärdat intyg framginge vidare, att av bolagets i staden förhyrda
upplagslokaler endast ett fåtal uppfyllde de i kungörelse den 10 november
1911 uppställda bestämmelserna angående lägenhet, avsedd för restitutionsupplag,
samt att enligt tullförvaltarens personliga uppfattning det knappast vore möjligt att
för här avsedda varor erhålla tillräckligt antal författningsenliga restitutionsupplagslokaler
och att, även om detta vore möjligt, bolaget härigenom skulle förorsakas så
Kungl. Maj:ts proposition Nr 269. 11
stora kostnader, att man kunde ifrågasätta, om den eventuella tullrestitutionen skulle
bliva av någon vidare betydelse. Med hänsyn till de av bolaget åberopade och styrkta
omständigheterna och storleken av de tullbelopp, vilkas restitution frågan gällde, syntes
det ämbetsverken billigt, att bolaget tillerkändes den begärda förmånen, för vilket fall
framställning härom till riksdagen vore erforderlig. Emellertid kunde lätt inträffa, att
förhållanden liknande dem, som utgjort hinder för sökandebolaget att inom författningsenlig
tid fullfölja avsikten med importen av ifrågavarande utländska råvaror,
kunde bereda motsvarande svårighet även för andra industriidkare. I den mån sådana
fall framdeles under året uppkomma, • skulle i stort sett möjlighet saknas att därutinnan
göra framställning till riksdagen, varför sådana industriidkare skulle komma i eu sämre
ställning än sökandebolaget till förfång för återupptagandet av handelsförbindelserna
med våra utländska marknader.
Ehuru någon utredning icke hunnit förebringas om och i vilken utsträckning man
kunde förvänta ytterligare framställningar av här föreliggande art, ansåge sig ämbetsverken
dock böra framhålla önskvärdheten och lämpligheten av att Kungl. Maj:t ägde
riksdagens bemyndigande att i eventuellt förekommande fall av antydd beskaffenhet
utan hinder av ovan berörda bestämmelse i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgiva
utsträckning av den däri stadgade tvåårsfristen för utförsel, dock ej i något fall längre
än intill utgången av år 1921.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställa ämbetsverken, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå den nu samlade riksdagen att antingen bemyndiga
Kung! Maj:t i särskilda fall medgiva, att den rätt till tullrestitution eller
befrielse från tullavgift jämlikt § 13 mom. 5 i gällande tulltaxeförordning, vilken
medgivits näringsidkare för tiden intill utgången av år 1921, Unge, utan hinder
av den i andra stycket av samma författningsrum meddelade preskriptionsbestämmelse,
intill sistnämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk, efter
utgången av år 1916 till förtullning avgiven råvara, även om den exportvara,
i vilken den inginge, icke inom två år efter råvarans angivning till
förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag, eller oclc, därest
denna framställning icke vunne riksdagens bifall, medgiva av ovannämnda
aktiebolaget Keros begärd utsträckning beträffande ifrågavarande partier glödstrumpor
med två år, dock ej längre än intill utgången av år 1921, av den
tid, inom vilken jämlikt nyssberörda författningsrum exportvara, framställd
av utländsk vara, skall för tillgodonjutande av tullrestitution vara utförd ur
liket eller intagen å restitutionsupplag.
Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, ligger det
nära till hands att antaga att utom sökandebolaget jämväl andra industriidkare,
som jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 19 juni 1919 intill
utgången av år 1921 tillgodonjuta rätt till tullrestitution jämlikt § 13
mom. 5 tulltaxeförordningen, beredas svårigheter att inom författningsenlig
tid utföra de utländska råvaror, för vilka tullrestitution eller befrielse från
tullavgift medgivits. Då emellertid nu icke är känt i va<j mån ytterligare
Departe
ments
chefen.
12
Kunyl■ Maj.ts proposition Nr 269.
framställningar av här föreliggande art kunna förväntas, och sådana framställningar
kunna inkomma vid tidpunkt, då riksdagens medgivande ej kan erhållas,
anser jag mig böra tillstyrka ämbetsverkens förslag i vad detsamma avser
utverkande från riksdagens sida av ett generellt bemyndigande för Kung!.
Maj:t att i eventuellt förekommande med det förevarande liknande fall utan
hinder av ovanberörda bestämmelse i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgiva
utsträckning av den däri stadgade tvåårsfristen för utförsel, dock ej i
något fall längre än till utgången av år 1921.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda
fall medgiva, att den rätt till tullrestitution eller
befrielse från tullavgift jämlikt § 13 mom. 5 i gällande
förordning med tulltaxa för inkommande varor, vilken medgivits
vissa näringsidkare för tiden intill utgången av år
1921, må, utan hinder av den i andra stycket av samma
författningsrum meddelade preskriptionsbestämmelsen, intill
nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk, efter utgången
av år 1916 till förtullning angiven råvara, även
om den exportvara, i vilken den ingår, icke inom två år
efter råvarans angivning till förtullning utförts ur riket
eller intagits å restitutionsupplag.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bil. litt . . . vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Stockholm, Bokförl.-A.-B. Tidens tryckeri 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa f s. 4 i texten
- BevU 1920:20 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkomman s. 1 i texten