Sök i Ratio Lex

Angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods

1920-03-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:269, Angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 269.

r*

/

Nr 269.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utsträckning i

särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning

med tulltaxa för inkommande varor föreskrivna tidsfristen

av två år för utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag

av tullrestitutionsgods; given Stockholms slott den 1,2

mars 19.20.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen,

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva,

att den rätt till tullrestitution eller befrielse från tullavgift jämlikt

§ 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor, vilken

medgivits vissa näringsidkare för tiden intill utgången av år 1921, må,

utan hinder av den i andra stycket av samma författningsrum meddelade

preskriptionsbestämmelsen, intill nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk,

efter utgången av år 1916 till förtullning angiven råvara, även om

den exportvara, i vilken den ingår, icke inom två år efter råvarans angivning

till förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande

utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj. ts proposition Nr 269.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Magi

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothix,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

Jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, sådant detta författningsrum

lyder enligt kungörelse den 11 juni 1915 (svensk författningssamling nr 252),

äger Kungl. Maj:t att, i särskilt fall eller för viss tid, åt näringsidkare,

som vill införa utländsk Illpliktig vara för att, med eller utan tillsats av

inhemskt eller icke ^illpliktigt utländskt råämne, använda densamma till framställning

av exportvara, medgiva rätt att vid utförsel av sålunda framställd

vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag återbekomma erlagd tullavgift

för den utländska tullpliktiga varan eller, ifall tullavgiften, efter vad

i nämnda författningsrum sägs, ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess

gäldande.

I andra stycket av samma mom. 5 bestämmes emellertid, bland annat, att

ifrågavarande rätt skall anses förfallen med avseende å utländsk råvara, som

ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter råvarans angivning till förtullning

utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is proposition Nr 269.

Önskar näringsidkare, åt vilken medgivits sådan rätt, som nu är sagd,

anstånd med erläggande av tullavgifter för vara, som han i ovan angivna

ändamål infört, till dess frågan avgjorts, huruvida befrielse från tullavgiften

må njutas, är han, enligt bestämmelse i tredje stycket av förevarande mom.

5, till sådant anstånd berättigad, därest han, med anmälan om förhållandet,

till generaltullstyrelsen avlämnar säkerhet, som styrelsen finner betryggande,

för vad honom kan åligga att till tnllkassan inbetala. Har, där anstånd med

tullavgiftens erläggande ägt rum, exportvaran icke blivit utförd ur riket eller

upplagd å restitutionsupplag inom sådan tid och under sådana omständigheter,

att befrielse från tullavgiften må njutas, skall denna inbetalas till tullkassan

jämte sex procent ränta därå från det den införda varan angivits till förtullning.

Vad med restitutionsupplag förstås framgår av § 13 mom. 7 tulltaxeförordningen.

Där stadgas, att tullrestitution eller befrielse från tullavgift

jämväl må medgivas, därest exportvaran i stället för att genast utföras upplägges

i stapelstad under kronans lås å särskilt, för sådant ändamål inrättat

upplag (restitutionsupplag) inom lägenhet, som tillhandahålles av staden eller

vederbörande exportör och godkännes av tullverket. Därest godset icke inom

ett år efter uppläggning å restitutionsupplag utförts, skall tullavgiften inbetalas

till tullkassan. Härmare föreskrifter angående dylika upplag och villkoren

för deras begagnande äro meddelade i kungörelsen den 10 november 1911

(nr 115) med föreskrifter angående restitutionsupplag och villkoren för dess

begagnande.

Jag anhåller nu få anmäla uppkommen fråga beträffande utsträckning

i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen föreskrivna tidsfristen

av två år för utförsel eller uppläggning å restitutionsupplag av tullrestitutionsgods.

Genom resolution den 25 juni 1917 medgav Kungl. Maj:t aktiebolaget

Keros i Södertälje på vissa villkor rätt att tillsvidare från och med den 1

juli 1917 intill utgången av år 1919 vid utförsel av, bland annat, glödstrumpor,

vilka vid bolagets fabrik framställts genom avbränning av från utlandet

i obränt skick införda, med toriumnitrat eller liknande ämnen impregnerade

glödstrumpor av ramiegarn eller konstsilke, jämlikt § 13 mom. 5

tulltaxeförordningen, återbekomma av bolaget erlagd tullavgift för de utländska

materialier av ovan omförmälda slag, som använts till exportvarornas

framställning, eller, ifall tullavgiften, efter vad i nämnda författningsruin sägs,

vid utförseln ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande. I sammanhang

härmed förklarade Kungl. Maj:t, att rätten till tullrestitution eller

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 225 käft. (Nr 268—269.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kommerskollegium

och

generaltullstyrelsen.

10 Kung!, Maj:ts proposition Nr 269.

befrielse från tullavgift skulle avse även det fall, att utförselvaran upplades

på restitutionsupplag.

Sedermera har Kungl. Maj:t enligt beslut den 19 juni 1919 förklarat,

att den rätt till tullrestitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,

vilken genom särskilda resolutioner medgivits åtskilliga näringsidkare för tiden

intill utgången av år 1919, Unge därefter av dem på oförändrade villkor

fortfarande tillgodonjutas intill utgången av år 1921.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhåller nu aktiebolaget Keros om

utsträckning med två år av den tid, inom vilken bolaget, enligt vad ovan

sagts, skulle ur riket utfört ifrågavarande exportvara.

Till stöd för berörda framställning anför bolaget, att det på grund av

de utomordentliga förhållanden, som varit rådande och fortfarande vore rådande

i Ryssland, vilket land utgjorde bolagets egentliga avsättningsfält, varit

bolaget omöjligt att kunna utföra och försälja dess tillverkningar inom författningsenlig

tid.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter inhämtande av

yttrande från tullkammaren i Södertälje, som därvid förebragt viss ytterligare

utredning, den 28 januari 1920 avgivit infordrat utlåtande.

1 berörda utlåtande, som inkom till finansdepartementet den 6 innevarande

mars, anföra ämbetsverken bland annat följande:

Av handlingarna i ärendet inhämtades bland annat, att av de utav bolaget under

åren 1917—1919 till förtullning med rätt till tullrestitution enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen

angivna glödstrumpor 9,413 kg., därför tullbeloppet utgjorde 84,717

kronor, den 22 december 1919 ännu icke blivit utförda, ävensom att för 5,721 kg.

glödstrumpor med en belöpande tullavgift av 51,489 kronor den i samma författningsrum

stadgade tvåårsfristen för utförsel sistnämnda dag redan utlupit. Bolaget, som

finge anses hava styrkt, att dess export av här ifrågakomma varor alltsedan år 1916

huvudsakligen bedrivits på Ryssland, både emellertid, även om bolaget icke varit i

tillfälle att utföra den här avsedda exportvaran, dock kunnat vinna ännu ett års utsträckning

av den i § 13 mom. 5 andra stycket bestämda tidsfristen för ''utförseln genom

att upplägga varan å restitutionsupplag. Rörande orsaken till att bolaget icke

begagnat sig av denna möjlighet hade tullkammaren i Södertälje anfört, att de avbrända

glödstrumporna vore förpackade en och en i cylinderformiga kartonger, vilket

gjorde förpackningen synnerligen skrymmande, och att det således skulle behövas störa

lokaler till restitutionsupplag, vilka bolaget skulle bliva nödsakat hyra ute i staden, enär

det icke hade egna lämpliga lokaler. Utav ett av bolaget i ärendet företett av tullförvaltaren

i Södertälje utfärdat intyg framginge vidare, att av bolagets i staden förhyrda

upplagslokaler endast ett fåtal uppfyllde de i kungörelse den 10 november

1911 uppställda bestämmelserna angående lägenhet, avsedd för restitutionsupplag,

samt att enligt tullförvaltarens personliga uppfattning det knappast vore möjligt att

för här avsedda varor erhålla tillräckligt antal författningsenliga restitutionsupplagslokaler

och att, även om detta vore möjligt, bolaget härigenom skulle förorsakas så

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 269. 11

stora kostnader, att man kunde ifrågasätta, om den eventuella tullrestitutionen skulle

bliva av någon vidare betydelse. Med hänsyn till de av bolaget åberopade och styrkta

omständigheterna och storleken av de tullbelopp, vilkas restitution frågan gällde, syntes

det ämbetsverken billigt, att bolaget tillerkändes den begärda förmånen, för vilket fall

framställning härom till riksdagen vore erforderlig. Emellertid kunde lätt inträffa, att

förhållanden liknande dem, som utgjort hinder för sökandebolaget att inom författningsenlig

tid fullfölja avsikten med importen av ifrågavarande utländska råvaror,

kunde bereda motsvarande svårighet även för andra industriidkare. I den mån sådana

fall framdeles under året uppkomma, • skulle i stort sett möjlighet saknas att därutinnan

göra framställning till riksdagen, varför sådana industriidkare skulle komma i eu sämre

ställning än sökandebolaget till förfång för återupptagandet av handelsförbindelserna

med våra utländska marknader.

Ehuru någon utredning icke hunnit förebringas om och i vilken utsträckning man

kunde förvänta ytterligare framställningar av här föreliggande art, ansåge sig ämbetsverken

dock böra framhålla önskvärdheten och lämpligheten av att Kungl. Maj:t ägde

riksdagens bemyndigande att i eventuellt förekommande fall av antydd beskaffenhet

utan hinder av ovan berörda bestämmelse i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgiva

utsträckning av den däri stadgade tvåårsfristen för utförsel, dock ej i något fall längre

än intill utgången av år 1921.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställa ämbetsverken, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå den nu samlade riksdagen att antingen bemyndiga

Kung! Maj:t i särskilda fall medgiva, att den rätt till tullrestitution eller

befrielse från tullavgift jämlikt § 13 mom. 5 i gällande tulltaxeförordning, vilken

medgivits näringsidkare för tiden intill utgången av år 1921, Unge, utan hinder

av den i andra stycket av samma författningsrum meddelade preskriptionsbestämmelse,

intill sistnämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk, efter

utgången av år 1916 till förtullning avgiven råvara, även om den exportvara,

i vilken den inginge, icke inom två år efter råvarans angivning till

förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag, eller oclc, därest

denna framställning icke vunne riksdagens bifall, medgiva av ovannämnda

aktiebolaget Keros begärd utsträckning beträffande ifrågavarande partier glödstrumpor

med två år, dock ej längre än intill utgången av år 1921, av den

tid, inom vilken jämlikt nyssberörda författningsrum exportvara, framställd

av utländsk vara, skall för tillgodonjutande av tullrestitution vara utförd ur

liket eller intagen å restitutionsupplag.

Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, ligger det

nära till hands att antaga att utom sökandebolaget jämväl andra industriidkare,

som jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 19 juni 1919 intill

utgången av år 1921 tillgodonjuta rätt till tullrestitution jämlikt § 13

mom. 5 tulltaxeförordningen, beredas svårigheter att inom författningsenlig

tid utföra de utländska råvaror, för vilka tullrestitution eller befrielse från

tullavgift medgivits. Då emellertid nu icke är känt i va<j mån ytterligare

Departe
ments
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunyl■ Maj.ts proposition Nr 269.

framställningar av här föreliggande art kunna förväntas, och sådana framställningar

kunna inkomma vid tidpunkt, då riksdagens medgivande ej kan erhållas,

anser jag mig böra tillstyrka ämbetsverkens förslag i vad detsamma avser

utverkande från riksdagens sida av ett generellt bemyndigande för Kung!.

Maj:t att i eventuellt förekommande med det förevarande liknande fall utan

hinder av ovanberörda bestämmelse i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgiva

utsträckning av den däri stadgade tvåårsfristen för utförsel, dock ej i

något fall längre än till utgången av år 1921.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda

fall medgiva, att den rätt till tullrestitution eller

befrielse från tullavgift jämlikt § 13 mom. 5 i gällande

förordning med tulltaxa för inkommande varor, vilken medgivits

vissa näringsidkare för tiden intill utgången av år

1921, må, utan hinder av den i andra stycket av samma

författningsrum meddelade preskriptionsbestämmelsen, intill

nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk, efter utgången

av år 1916 till förtullning angiven råvara, även

om den exportvara, i vilken den ingår, icke inom två år

efter råvarans angivning till förtullning utförts ur riket

eller intagits å restitutionsupplag.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bil. litt . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm, Bokförl.-A.-B. Tidens tryckeri 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa f s. 4 i texten
  2. BevU 1920:20 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående utsträckning i särskilda fall av den i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkomman s. 1 i texten