Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m

190 sidor, varav 174 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 174 av 190 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:314, Angående vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

1

Nr 314.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m.;

given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

l:o) att till uppförande av bostadshus för tjänstemän vid statens

järnvägar, telegrafverket, postverket, statens vattenfallsverk och tullverket

må av statsverkets fond av rusdrycksmedel tillsvidare och i enlighet med

Kungl. Maj:ts närmare beslut disponeras dels för år 1921 ett belopp av

10,000,000 kronor, dels ock för år 1920 ett belopp av 7,500,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att även ett senare år disponera vad som av

nämnda belopp ej åtgått ett föregående år;

2:o) att besluta, att en särskild fond, benämnd statens bostadslånefond,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

lån efter de huvudsakliga grunder, som äro angivna i statsrådsprotokollet,

må av Kungl. Maj:t beviljas kommuner med flera till visst

bostadsbyggande, samt att såsom kapitalökning för denna fond anvisa

dels för år 1921 ett reservationsanslag av 25,000,000 kronor, dels ock å

tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor,

båda beloppen att utgå av lånemedel, ävensom, vid bifall härtill, förordna,

att de i förslagen till riksstat för år 1921 och till tilläggsstat för år

1920 under rubriken »Fast upplåning)) upptagna lånemedel skola höjas

med motsvarande belopp;

3:o) att till understöd, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

angivna grunder, åt kommuner med flera för uppförande

av vissa bostadsbyggnader anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande

ställa dels för år 1921 under femte huvudtiteln ett reservationsanslag av

6,500,000 kronor, att direkt utgå av hyresstegringsskattemedel, dels ock

å tilläggsstat för år 1920 under sjätte huvudtiteln ett reservationsanslag

av 4,000,000 kronor, att utgå av tillfälliga lånemedel;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 höft. (Nr 314.) 6i 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

4:o) att för anordnande av pristävlingar om standardmateriel och

därav föranledda åtgärder i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare meddelade

bestämmelser å tilläggsstat för år 1920 under sjätte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 25,000 kronor att utgå av tillfälliga lånemedel;
5:o)

att till resestipendier åt arkitekter, byggmästare och arbetare i

byggnadsfacket, ävensom åt personer med medicinsk-hygienisk utbildning,

för studier i utlandet av bostadsfrågan å tilläggsstat för år 1920 under

sjätte huvudtiteln anvisa och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett

reservationsanslag av 75,000 kronor att likaledes utgå av tillfälliga lånemedel;

samt

6:o) att, vid bifall till vad under mom. 3:o), 4:o) och 5:o) föreslagits,

besluta, att det i förslaget till tilläggsstat för år 1920 under rubriken

»Tillfällig upplåning» upptagna belopp skall höjas med 4,100,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott-.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 mars 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet

anförde departementschefen, statsrådet Svensson följande:

Med avseende å frågan om statsingripande till bostadsproduktionens utredningar

främjande, erinrar jag till eu början, att enligt nådigt bemyndigande den 1

19 januari 1912 dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet 1912 års

tillkallade rådmannen Allan Cederborg, filosofie doktorn Yngve Larsson, bostadskaptenen

Carl Meurling, filosofie doktorn Adrian Molin och professorn kommisswnGustaf

Steffen att såsom sakkunniga i enlighet med departementschefens

närmare anvisningar inom civildepartementet verkställa utredning och

avgiva förslag till åtgärder med avseende på de mindre bemedlade

klassernas bostadsförhållanden.

Enligt vad som framgår av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

den 19 januari 1912, borde följande frågor utgöra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

föremål för utredning av de sålunda tillkallade sakkunniga (bostadskommissionen),

nämligen spörsmålen dels om införande i lämplig omfattning

av särskild bostadsinspektion, dels angående eventuellt inrättande för

mindre bemedlades räkning av någon rådgivande stats- eller kommunalinstitution

i bostadsfrågan, dels om ernående av billigare byggnadskostnader

genom nya bostadstyper, lindrigare byggnadsbestämmelser och

lämpligare upplåtelseformer av mark, dels om inrättande av ordnad bostadsförmedling,

dels om bostadskreditens ordnande, dels föreningsverksamhetens

stödjande på ifrågavarande område, dels ock slutligen

om kommunikationsväsendets befrämjande. I samband med dessa utredningar

angående den allmänna bostadsfrågan skulle emellertid uppmärksamhet

även ägnas åt frågan om egnahemsbildandet för bostadslägenheter.

Slutligen skulle kommissionen även, i samråd med kommerskollegium,

verkställa undersökningar för vinnande av tillräcklig kännedom

om rådande bostadsförhållanden å olika orter inom landet.

Till fullgörande av sitt uppdrag har bostadskommissionen avgivit

följande betänkanden och redogörelser:

I. 1912—1914 års allmänna bostadsräkningar;

II. Undersökningar rörande de mindre bemedlades bostadsförhållanden

i svenska städer;

III. Byggnadsverksamheten i rikets stadssamhällen åren 1912

och 1913 (jämte översikt för åren 1904—1911);

IV. Belåning av bostadsfastigheter i Sverige år 1912;

V och VI. Diverse insamlade uppgifter (ej tryckta);

VII. Bostadsfrågan i utlandet;

VIII. Byggnadsborgenärernas rättsliga ställning i Sverige och utlandet

(av Prof. Lundstedt);

IX. Bostadsfrågan i Sverige ur sociologiska och socialpolitiska

synpunkter (av prof. G. Steffen);

X. Förhandlingarna vid de skandinaviska bostadskommissionernas

konferens i Stockholm den 8—10 januari 1918;

XI. Betänkande angående ordnandet av den sekundära bostadskrediten;
XII.

Betänkande angående kungl. byggnadsstadga.

Åtskilliga andra yttranden hava också, efter särskilda remisser, avgivits

av bostadskommissionen, varjämte kommissionen haft att uttala sig om en

del aktuella kristidsspörsmål å bostadsfrågans område såsom angående

hyresstegringslagstiftningen, angående statssubventionen till uppförande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 314. 5

av bostadshus med smålägenheter, angående byggnadsmaterielens förbilligande

m. m.

Kommissionen hemställde härefter i skrivelse den 6 november 1918,

jämte det redogörelse lämnades för dess verksamhet, att dess uppdrag

måtte få anses slutfört. Detta medgavs av Kungl. Maj: t den 15 no v. Bostadtsak1918,

samtidigt varmed Kungl. Maj:t lämnade uppdrag åt vederbörande kun™9“ av

departementschef att inom civildepartementet tillkalla sakkunniga för

verkställande, efter departementschefens närmare anvisningar, av vissa

ytterligare utredningar på bostadsfrågans område. De sakkunniga, som

i följd av detta uppdrag tillkallades (bostadssakkunniga), voro borgmästaren

Jakob Pettersson, aktuarien i socialstyrelsen fik lic. Kurt Bergström,

landskamreraren A. Wijkman samt arkitekten S. Wallander.

Sakkunniga avgåvo dels den 1 mars 1919 betänkande med förslag

till förordning om hyresstegringsskatt för bostadsändamål, dels den 26

augusti 1919 framställning om vissa åtgärder och anslag till bostadsproduktionens

främjande, dels ock den 26 september 1918 en V. P. M.

angående vissa åtgärder mot bostadsnöden. Härjämte hava bostadssakkunniga

avgivit dels visst yttrande över bostadskommissionens förslag

till ordnande av den sekundära fastighetskrediten, dels gemensamt med

socialstyrelsens yttrande den 18 februari 1920 angående hyresregleringslagens

prolongation, varförutom överläggningar i olika delar av bostadsfrågan

hållits med nämnde sakkunniga. Deras uppdrag är med vad

sålunda förekommit avslutat.

Tillika har ett flertal olika framställningar och förslag i bostads- Svenskastadsfrågan

inkommit från kommuner, föreningar och enskilda. Särskilt har

Svenska stadsförbundets bostadsräd den 13 december 1919 avgivit en

vidlyftig framställning i förevarande ämne. Till dessa framställningar

lärer jag få tillfälle återkomma längre fram i sammanhang med behandlingen

av de olika spörsmål, vartill de närmaste äro att hänföra.

Bostadsproduktionen kännetecknas i allmänhet a\periodiskt omväxlande växlingar i

hög- och lågkonjunktur. Denna ojämnhet i bostadsproduktionen gör sig produktionen

särskilt gällande i de större städerna, där befolkningen i största ut- och de faksträckning

icke själv äger de hus, den bebor. Men jämväl i de mindre bestämma

städerna, i köpingar och municipalsamhällen, där en god del av befolk- denna

ningen själv äger de hus, som den bebor, uppträder en liknande ojämn- produktlonhet

i bostadsproduktionen. Variationerna äro dock här under normala

förhållanden mindre än i de större städerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Befolkningstillväxten

såsom faktor

vid bostadsproduktionen.

Byggnadskostnaderna

såsom faktor

vid bostadsproduktionen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Orsakerna till dessa växlingar i bostadsproduktionen, till denna omskiftning

av överflöd på bostäder och brist på sådana, äro många och

olikartade. Erfarenheten bar emellertid visat, att bostadsbrist regelmässigt

inträder i sammanhang med högkonjunktur i allmänhet. Det har därför

med en viss rätt sagts, att bostadsnöd är ett bevis på »goda tider».

Detta är också förklarligt. Under »goda tider» ökas å ena sidan bostadsbehovet

i städerna och de stadsliknande samhällena till följd av den

ganska hastiga inflyttning, som då äger rum till dessa orter, dit i regel

industrien söker sig. Å andra sidan avtager samtidigt bostadsproduktionen

dels på grund av ökade byggnadskostnader, dels ock därigenom att

kapitalet med större fördel finner användning å andra områden. Därtill

kommer, att befolkningens växande inkomster under uppåtgående tider

framkalla krav på större och bättre bostäder.

För övrigt äro väsentligen två faktorer avgörande för inträdande

av bostadsbrist, nämligen befolkningens tillväxt och byggnadsindustriens

allmänna läge.

Uppenbart är, att en växande folkmängd i stort sett påkallar

ökat bostadsutrymme. Härvid må emellertid erinras om de svårigheter,

som äro förbundna med alla försök att sätta folkmängd och bostadsbehov

i siffermässig relation till varandra. Hänsyn måste nämligen här

tagas till åtskilliga, statistiskt sett, betydligt invecklade faktorer. Sålunda

är det utan vidare klart, att befolkningstillväxten, i den mån den

beror på hög födelsefrekvens, åtminstone till en tid, återverkar vida

mindre på bostadsbehovet, än om detta behov grundar sig på infattning

av vuxna personer. Vidare utövar äktenskapsfrekvensen, i vad den

är beroende av såväl folkmängdens åldersfördelning som mer eller

mindre goda förvärvsmöjligheter, självfallet stort inflytande på bostadsbehovet.

Det är i hög grad sannolikt, att de nuvarande svårigheterna

på bostadsmarknaden i sin tur verkat hindrande på bildandet av nya

familjer. De till buds stående statistiska siffrorna rörande antalet ingångna

äktenskap kunna därför ej heller utan vidare tjäna till ledning

för en uppskattning av de bostadsbehövandes antal. Alla dessa omständigheter

i förening mana till särskild försiktighet, då det gäller att med

stöd av befolkningsstatistiska siffror för en ort söka bedöma det där

förefintliga bostadsbehovet.

Den andra faktor, som kan föra till bostadsbrist, och den viktigaste,

är den spekulativa byggnadsproduktionens ställning.

Av betydelse för denna näringsgren äro först tomt- och jordprisen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Frågan om den inverkan, tomtprisen utöva på byggnadsproduktion,

är invecklad och kan ställa sig väsentligt olika under olika förhållanden

och för olika byggnadsföretagare. Som regel tvinga höga tomtpris till

ett starkt utnyttjande av tomten, således till byggande av »hyreskaserner».

Dessa bidraga åter å sin sida till att hålla tomtvärdena höga. Men ett

annat förhållande må också uppmärksammas. Ju högre kvot av värdet

å den bebyggda tomten, som tomten representerar, desto mindre risk löpa

tomtägarna genom att förlägga ett bj^ggnadsföretag å tomten (genom

borgen eller på annat sätt). Ett högt tomtvärde kan således underlätta

byggnadsproduktionen för en företagare, som måste lita till största möjliga

kredit för sitt bygge. Före kriget, då tomten representerade cirka 25 %

av värdet å en bebyggd fastighet, kunde tomtägaren eller annan förläggare

utan nämnvärd risk hjälpa byggnadsföretagaren med kredit (t. ex.

gå i borgen för byggnadskreditivet). Nu åter, då motsvarande proportionssiffra

nedgått till högst 10 %, är risken för förläggaren att med sin

kredit stödja företaget betydligt större.

För en fullt sund byggnadsproduktion med tillräckliga allmänna

kreditmöjligheter äro billiga tomtpris ägnade att underlätta denna produktion.

Av ännu större betydelse för byggnadsproduktionen är emellertid de

direkta byggnadskostnadernas storlek. När kostnaderna nå en mycket

betydande höjd_, vågar den privata byggnadsverksamheten sig icke ut

i marknaden. Aro dessa kostnader dessutom växlande inom korta tidsrymder,

ökas risken av och svårigheterna för varje spekulativ byggnadsverksamhet.

Det tredje huvudmomentet i den spekulativa byggnadsverksamheten

är penningmarknadens ställning. Svårigheten att få byggnadskreditiv

och sedermera inteckningslån på rimliga villkor ökar uppenbart i hög

grad vanskligheten av byggnadsverksamheten. Särskilt är denna svårighet

framträdande med avseende å den s. k. sekundära krediten, d. v. s. belåningen

av fastigheten över 50 upp till 70—80 procent av värdet. Ju

mera den spekulativa byggnadsverksamheten handhaves av en byggmästarkår,

vars huvuduppgifter äro att uppföra hus för att så snart

som möjligt åter sälja dem och påbörja ett nytt byggnadsföretag, desto

mera hämmande för byggnadsverksamheten ställer sig en försämring i

lånemarknaden, yttrande sig i höjda räntor och ökade svårigheter för

att placera de högst liggande inteckningarna.

Penningmarknadens

ställning

såsom faktor

vid bostadsproduktionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Krigsårens Åren närmast före världskriget kännetecknades i vårt land, liksom

bostads-1 flerstädes i utlandet, av vikande bostadsproduktion. När så kriget utfrågan.

bröt och tog ett allt långvarigare förlopp, blevo svårigheterna för

bostadsproduktionen allt större. Härtill bidrog också, att exportindustrien

och livsmedelsproduktionen togo alltmer av den tillgängliga arbetskraften

i sin tjänst. Knappheten på tillgängligt kapital, vanskligheterna

överhuvud att uppbringa kredit för bostadsbyggande, de höga

räntesatserna och de stigande materiel- och arbetsprisen, jämte ovissheten

i hela prisläget, gjorde stagnationen i bostadsproduktionen allt

större. Ett socialt bostadsproblem av svårartad natur trängde sig fram,

och statsmakternas ingripande i olika hänseenden påkallades för att komma

befolkningen till hjälp i dess bekymmersamma bostadsförhållanden.

De förslag, som för detta ändamål framlades för riksdagen, gingo

främst ut på dels en statssubvention för allmännyttig bostadsproduktion,

dels ock en lagstiftning till förekommande av en ekonomiskt och socialt

menlig hyresstegring.

Statssubven- Sålunda framlades, efter en vidlyftig utredning, till 1917 års riksdag

''0förandeUav~förslag om statssubvention för viss bostadsproduktion. I proposition nr 34

bostadshus den 20 januari 1917 föreslog nämligen Kungl. Maj:t riksdagen att under

lägenheter, sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4,000,000 kronor att i

Proposition huvudsaklig överensstämmelse med av vederbörande departementschef

"års4 riksdag7 ^ statsrådsprotokollet angivna grunder användas till understöd för

uppförande av bostadshus med smålägenheter, med rätt för Kungl. Maj:t

att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna

beloppet.

Grunderna för anslagets utgående voro huvudsakligen följande:

Understöd av allmänna medel skulle utgå för uppförande i städer och

stadsliknande samhällen av bostadshus, huvudsakligen inrymmande smålägenheter

t. o. m. två rum och kök. Understödet skulle i allmänhet

utgå med en tredjedel av byggnadskostnaderna och skulle av detta

bidrag statens andel utgöra två tredjedelar och kommunens en tredjedel.

Av byggnadskostnaderna skulle således utgå av staten 2 s> och

av kommunen en Va. Som förutsättning för understödet skulle vidare

gälla, att ifrågavarande byggnadsverksamhet underkastades viss kontroll,

hyresreglering och vinstbegränsning. Statens bidrag skulle utgå

som rent understöd utan rånte- och återbetalningsskyldighet. Beträffande

arten av kommunens bidrag kunde jämväl godtagas lån

med rånte- och amorteringsfrihet under minst 10 år, ävensom bidrag

in natura under vissa angivna förutsättningar. Kommunen borde järn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr .314. 9

väl anses hava fullgjort sin bidragsskyldighet genom att ingå i företaget

med belopp, som motsvarade dess andel i förhållande till statsunderstödet.

Kommunens bidrag bar dock, med hänsyn till den ständigt

fortgående prisstegringen i de större städerna, ej sällan måst sättas till

eu större andel av byggnadskostnaderna än Va.

Kommunen skulle avgiva förbindelse, att bidraget komme att till

byggnadsföretagen utanordnas endast i mån av understött byggnadsföretags

fortskridande, ävensom att bidraget återbures i den mån detsamma

icke efter fastställda grunder kommit till användning. Kommun,

som erhållit statsbidrag, skulle vara ansvarig för att den statsunderstödda

byggnadsverksamheten anordnades på lämpligaste sätt såväl vad anginge

byggnadsmaterialets anskaffande som beträffande företagets planläggning,

utförande eller förvaltning, ävensom att verksamheten ägde rum under

erforderlig kontroll. Kostnaderna för den kommunala organisationen

och kontrollen skulle bestridas av vederbörande kommun utan anlitande

av statsbidraget.

Förslaget väckte inom riksdagen vissa betänkligheter, men bifölls

dock av bägge kamrarna.

I proposition den 23 april 1918 nr 339 föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att på tilläggsstat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag av

3,000,000 kronor att efter huvudsakligen samma grunder som föregående

år utgå såsom understöd till kommuner för uppförande av hus med

smålägenheter.

Denna proposition bifölls av riksdagen.

Jämväl till 1919 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Magt i

proposition nr 239 riksdagen, att ett förslagsanslag av högst 2,000,000

kronor måtte å tilläggsstat för samma år anvisas såsom understöd för

uppförande av bostadshus med smålägenheter.

Grunderna för understödets utgående voro desamma som gällde

för 1918 års anslag.

Propositionen bifölls av riksdagen.

Statens byggnadsbyrå, som haft till uppgift att föreslå fördelningen

av subventionsmedlen och i övrigt handlägga de av anslagen föranledda

uppgifter, bar vid bedömandet av ansökningarna och uppgörandet

av förslag till bidragens fördelning i främsta rummet tagit hänsyn

till inom respektive kommun förefintlig bostadsbrist, och har kännedom

härom vunnits icke blott genom de företedda ansökningshandlingarna,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 käft. (Nr 314.) 6i 20 2

Proposition

nr 339 till

1918 års

riksdag.

Proposition

nr 239 till

1919 års

riksdag.

Fördelningen

av subventionsanslagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

utan även genom från socialstyrelsen inhämtade upplysningar. Då statsbidrag

begärts för flera olika byggnadsföretag inom samma kommun,

bar företräde i allmänhet lämnats åt dem, som uppvisat lägre byggnadskostnad

per eldstad, varigenom åstadkommits största möjliga antal

bostäder. Särskild hänsyn har tagits till sådana byggnadsföretag, som

genom sin omsorgsfullare planläggning och organisation synts lämna bättre

säkerhet för, att bidraget skulle komma till avsett gagn. Sålunda hava i

regeln sådana byggnadsföretag, som planerats av kommunerna själva ävensom

av bostadsföreningar eller i filantropiskt syfte under kommunal

medverkan bildade bostadsbolag, ansetts böra hava företräde framför enskilda

företag. Vid i övrigt enahanda förutsättningar hava därigenom stadskommuner,

som förut ägnat bostadsförhållandena en planmässig omvårdnad,

föredragits framför kommuner, där så icke varit fallet. Med hänsyn till

den nedsättning av de utav kommunerna begärda anslagsbeloppen, som

varit nödvändig, har byggnadsbyrån även ägnat särskild uppmärksamhet

åt industriens ställning till dess arbetares bostadsbehov, och har byrån

icke förordat bidrag, där sådant varit avsett att användas till direkt understöd

åt särskilda industriföretag eller till bolag, som uppenbarligen

endast åsyftat ett visst företags behov av arbetarebostäder. Där understöd

tillstyrkts åt byggnadsföretag, vars kapital i större eller mindre

utsträckning tillhandahållits av industrier å platsen, har någon förräntning

av det från industriellt håll lämnade kapitalet icke medgivits under

de första tio åren.

Jämväl i andra fall än de nyssnämnda har viss nedsättning av det

begärda statsbidraget i förhållande till byggnadskostnaden skett, nämligen

då denna varit relativt låg och det på grund härav samt stundom

också med hänsyn till kommunens ekonomiska ställning kunnat antagas,

att företaget även med sålunda reducerat bidrag skulle komma till

stånd, eller att en sådan nedsättning vore möjlig, utan att företagets

ekonomi äventyrades. Vid uppgörandet av förslag till anslagens fördelning

har särskild hänsyn tagits till de olika sökandekommunernas ekonomiska

bärkraft och inom desamma rådande skatteförhållanden samt

större eller mindre behov av att staten i nu föreliggande avseende trädde

hjälpande emellan ävensom till inom respektive kommuner konstaterad

folktillväxt och förefintligt bostadsbestånd under föregående år.

En den 16 december 1919 av byggnadsbyrån avgiven belysande

redogörelse för de anslagna subveutionsmedlens fördelning och den med

dessa åstadkomna byggnadsproduktionen torde få såsom bilaga fogas till

detta protokoll (bilaga I).

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Några sammanfattade siffror om deri understödda byggnadsverksamheten,

hämtade dels ur förenämnda redogörelse, dels ock ur andra

tillgängliga handlingar meddelas här.

Ansökningar om subventioner inkommo

år 1917 för byggnader till en sammanlagd beräknad kostnad av i runt tal 48,000,000kr.

» 1918 » » » » » > » » » » > 30,000,000 »

» 1919 » » » » » j » » » » » 28,000,000 »

Av 1917 års anslag söktes bidrag av 95 kommuner till ett belopp av

11,099,251 kronor. 45 kommuner tillerkändes tillhopa 4,000,000 kronor, varav å

landskommuner belöpte 75,000 kronor, å municipalsamhällen 89,000 kronor, å

köpingar 79,000 kronor och å olika städer 3,757,000 kronor, därav å Stockholm

654,000 kronor, å Göteborg 563,000 kronor och å Malmö 265,000 kronor. 22

kommuner hava emellertid helt eller delvis icke fullföljt sina anslagsäskanden,

och uppgick beloppet av sålunda avstådda medel till sammanlagt 298,126 kronor

54 öre. Av detta belopp har sedermera 1 köping och 7 städer tilldelats sammanlagt

292,100 kronor, vadan en besparing av 6,026 kronor 54 öre uppstått å

1917 års anslag. Med undantag av 13,000 kronor äro samtliga av 1917 års anslag

beviljade statsbidrag utbetalda till vederbörande kommuner. Av de utbetalda

medlen hava 67,248 kronor ännu icke kommit till användning för avsett ändamål,

utan hava vederbörande kommuner dels erhållit tillstånd, dels ock förklarat

sig ämna begära tillstånd att använda ifrågavarande belopp till andra byggnadsföretag

än för dem, vilka de ursprungligen beviljades.

Av 1917 års anslag hava alltså hittills 3,913,725 kronor 46 öre använts till

statsunderstödda byggnader, varmed åstadkommits bostäder, innehållande tillsammans

7,675 eldstäder. Statsunderstödet har således för nämnda år utgått

med 510 kronor per eldstad.

Statsbidrag har erhållits förutom för 36 egnahemsbyggnader, för 399 hyreshus,

innehållande tillsammans

17 lägenheter om 3 rum och kök

999 » » 2 » » »

2,100 » » 1 » » »och

_193_»_» 1 rum_

Summa 3,309 lägenheter samt 14 butiker.

Det kommunala bidraget har uppgått till 2,044,653 kronor 43 öre eller 267

kronor per eldstad. I nyssnämnda summa har, då kommun själv varit byggherre,

såsom kommunalt bidrag upptagits det belopp, motsvarande halva statsbidraget,

å vilket avkastning icke må beräknas under de tio första åren sedan

statsunderstödd byggnad tagits i bruk.

Den beräknade kostnaden för nämnda 7,675 eldstäder uppgick till 21,865,271

kronor 79 öre eller omkring 2,850 kronor per eldstad. Uppgift å den verkliga

kostnaden har hittills inkommit beträffande nybyggnader, inrymmande 5,786 eldstäder,

vilka dragit en kostnad av omkring 3,190 kronor per styck.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

De av 1917 års statsanslag understödda byggnaderna hava uppförts

av kommunerna............................................................................................ å 15 orter

» bostadsbolag eller bostadsförening ...................................................... » 26 ».

» egnahemsbolag eller egnahemsförening................................................ » 4 »

» enskilda personer................................................................................... »14 »

Av 1918 års anslag beviljades tillhopa 2,970,000 kronor till 2 municipalsamhällen

(tillsammans 48,000 kronor), 6 köpingar (tillsammans 331,000 kronor)

och 46 städer (tillhopa 2,591,000 kronor, därav till Stockholm 596,000 kronor, till

Göteborg 200,000 kronor och till Malmö 144,000 kronor).

12 kommuner med ett tilldelat belopp av 337,000 kronor fullföljde ej ansökningarna,

i anledning varav 4 städer sedermera tillerkändes tillsammans

180,255 kronor 55 öre. Av 1918 års anslag återstår således f. n. odisponerat

156,744 kronor 45 öre. Ansökningar om understöd från sålunda tillgängliga medel

äro f. n. beroende på byggnadsbyråns förberedande handläggning.

Av 1918 års fördelade anslag har ett belopp av sammanlagt 145,000 kronor

icke ännu utbetalts, och av de hittills utbetalda (2,668,255 kronor 55 öre) hava

27,267 kronor 12 öre icke ännu kommit till användning, utan komma framställningar

att göras om sistnämnda belopps användande till andra byggnadsföretag.

Med de av 1918 års anslag använda medlen, 2,640,988 kronor 43 öre, hava

uppförts byggnader, innehållande tillsammans 3,101 eldstäder. Statsbidraget har

således utgått med 848 kronor per eldstad.

För förenämnda understödsbelopp hava uppförts, förutom 26 egnahemsbyggnader,

258 hyreshus med tillsammans

16 lägenheter om 3 rum och kök

491 » » 2 » » »

691 » » 1 » » »

76 » »1 rum.

Summa 1,274 lägenheter samt 8 butiker.

Den beräknade byggnadskostnaden för nämnda 3,101 eldstäder har uppgivits

till 13,195,512 kronor 16 öre eller 4,255 kronor per eldstad. Uppgift å de verkliga

kostnaderna kan ännu icke meddelas.

Det kommunala bidraget har uppgått till 1,509,155 kronor 34 öre eller omkring

487 kronor per eldstad..

De byggnader, för vilka understöd utgått av 1918 års anslag, hava uppförts

av kommuner.............................................................................................. å 21 orter

» bostadsbolag eller bostadsförening ...................................................... » 16 »

» egnahemsbolag eller egnahemsförening................................................ » 1 »

» enskilda personer................................................................................... » 11 »

Av 1919 års anslag hava 52 kommuner sökt bidrag om tillhopa 6,217,486

kronor 72 öre. Härav hava 1,985,000 kronor anvisats, därav till 1 köping (26,000

kronor) och 26 städer (med tillsammans 1,959,000 kronor, därav Stockholm 565,000

kronor, Göteborg 250,000 kronor samt Malmö och Norrköping vardera 150,000

kronor).

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

Av 1919 års anslag hava hittills utbetalts till 12 kommuner 751,000 kronor

till understöd för uppförande av bostadshus med tillsammans 941 eldstäder och

med beräknad byggnadskostnad av omkring 4,125,000 kronor, motsvarande en

medelkostnad av 4,380 kronor per eldstad.

Närmare detaljer för bostadsbyggandet med 1919 års anslag kunna givetvis

ännu icke meddelas.

Vidkommande lagstiftningsåtgärder för hyresreglering erinras om, att Hyresregiei

sådant avseende utfärdats las: med vissa bestämmelser mot oskälig: rmnala9shdhyresstegring

den 25 maj 1917, gällande till den 1 oktober 1918, lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den

14 juni 1918, gällande till och med den 31 december 1919 samt lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 19

juni 1919, vilken lags giltighetstid utgår den 31 december 1920. För

innehållet i dessa lagar torde en närmare redogörelse här icke erfordras.

Allenast torde böra erinras om, att hyresregleringslagstiftningen äger

tillämpning i stad, köping och municipalsamhälle, vars mantalsskrivna

folkmängd vid 1916 års ingång översteg 5,000, ävensom i annan stad

eller köping eller municipalsamhälle, så ock eljest i kommun eller del

av kommun, där Konungen förordnat om lagens tillämpning.

. Å vilka orter, hyresregleringslagen är gällande den 1 december 1919,

framgår av en upprättad förteckning, som torde få fogas som bilaga till

statsrådsprotokollet (bilaga II).

Ytterligare några förhållanden, som haft inverkan på bostadsproduktionen

under krigsåren, må här uppmärksammas.

Sålunda har statens egen byggnadsverksamhet, i vad den avsett bo- ökat hushygge

stadsbyggande för statsanställda, under krigsåren företett en avsevärd

stegring och därmed i någon mån bidragit till en förbättring av bostadsförhållandena.

Särskilt vid de affärsdrivande verken har detta bostadsbyggande

varit rätt så omfattande. De avsevärda nedprutningar, som de

sista åren av statsfinansiella skäl måst vidtagas i verkens anslagsäskande,

hava icke i någon mån gått ut över anslagen till bostäder för personalen.

Tvärtom hava verken härutinnan uppmuntrats till anslagsäskanden.

Omfattningen av denna verksamhet, för vilken år 1919 anvisats tillhopa

9,557,084 kronor, framgår av den sammanställning, som meddelas

här längre fram (sid. 52), och till vilken jag hänvisar.

Vidare må erinras om det betydande stöd, som under de sista åren Lån ur penlämnats

bostadsproduktionen genom lån ur pensionsförsäkringsfonden. ringsfonden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.is Proposition Nr ,314.

Dylika lån hava utlämnats allenast till allmännyttiga bostadsföretag,

som antingen omhänderhafts av kommunerna själva eller stått under

deras direkta uppsikt. För betryggande kontroll över att de bostadsföretag,

som belånas i fonden, anordnas på ändamålsenligt sätt såväl ur

social som ekonomisk synpunkt har beträffande ifrågavarande lån uppställts

den fordran, att vederbörande kommun ställer sig såsom låntagare

eller garant för lånet. I sådana fall, då lån utlämnats till enskilda bostadsföretag

mot kommunal garanti, har garantiförbindelsen formulerats

på sådant sätt, att kommunen påtager sig ansvar för och kontroll över

lånemedlens användning på föreskrivet sätt samt skjddighet att uppbära

och till pensionsfonden inbetala räntor och likvider för lånet.

De villkor, som av fullmäktige för pensionsfonden hittills uppställts för

beviljande av ifrågavarande lån, äro följande:

Lån mot billig ränta.

Dessa lån hava utlämnats allenast för uppförande av bostadshus med smålägenheter,

varmed i allmänhet menats lägenheter om högst två rum och kök.

Lånen, som amorteras och förräntas medelst lika annuiteter under lånetiden, lämnades

till en början antingen mot 5 % ränta, lånetid av 15—40 år och konverteringsrätt

efter 15 år eller mot 4 3/4 ränta under en fast lånetid av 40 år. Låntagarna

hava i flertalet fall använt sig av det senare alternativet, 4 3/4 % ränta

under en fast lånetid av 40 år. I början av innevarande år har emellertid med

hänsyn till det förändrade läget på penningmarknaden de ifrågavarande billiga

lånen tills vidare utlämnats mot 5 % ränta under en fast lånetid av minst 30 år.

I de fall, då lån utlämnas till kommun för anordnande av kommunalt byggnadsföretag,

brukar föreskrivas, att företaget icke får avse att huvudsakligen bereda

vederbörande kommuns egna arbetare bostäder vare sig såsom löneförmån eller

till billigare hyra än vad eljest skulle ifrågakomma.

Till kommuner, som enligt gällande föreskrifter beviljats statsbidrag för

uppförande av bostadshus med smålägenheter, hava i allmänhet lämnats lån mot

billig ränta med högst så stort belopp, som motsvarade totala kostnaderna för

byggnadsföretaget med avdrag av statsbidragets belopp, under förutsättning att

kommunen för viss del — i regel 30 ä 40 % — av byggnadskostnaderna med

ovannämnda avdrag skaffat täckning genom upplåning på allmänna lånemarknaden.

Beträffande sådana lån, vilka avsetts att genom kommunernas förmedling

utlämnas till av kommunerna kontrollerade enskilda bostadsföretag (halvkommunala

företag, andra bostadsbolag eller bostadsföreningar och enskilda), har föreskrivits,

att kommunerna vid denna utlåning icke få betinga sig högre ränta, än

den de själva betala till fonden.

I sistnämnda fall, d. v. s. då lånemedlen disponeras såsom lån i andra

hand, har föreskrivits, att medlen få användas endast till belåning av sådana

hypotek, som ligga över viss del — i allmänhet 40 % — av tomt- och byggnadsvärdet.

Lån mot något högre ränta.

Vid beviljande av lån till kommuner för bostadsändamål hava de billigare

lånevillkoren i främsta rummet förbehållits sådana kommuner, som antingen förut

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

KungI. Maj. ts Proposition Nr 314.

icke erhållit sådana billiga lånemedel ur fonden eller som voro ekonomiskt mindre

bärkraftiga och därför kunde beräknas icke vara i stånd att utan förmånen av

billiga lånemedel ordna sin bostadsfråga. Beträffande sådana kommuner åter,

som förut erhållit lånebelopp för ifrågavarande ändamål mot billig ränta och vilkas

ekonomi icke ansetts motivera ett fortsatt utlämnande av billiga lånemedel,

har det synts lämpligt att i allmänhet taga en något högre ränta än 5 % även för

sådana lån, vilka i övrigt uppfyllt de fastställda allmänna grunderna för erhållande

av billiga bostadslån. I övriga fall, då lån för bostadsändamål begärts,

men de allmänna förutsättningarna för erhållande av billiga lånemedel icke varit

förhanden, eller lån avsett uppförande av bostadshus med lägenheter om mera

än två rum och kök, hava jämväl, därest tillgången på medel överhuvud medgivit

dylik placering, lån utlämnats mot en ännu något högre ränta.

I enlighet härmed hava alltså — ehuru i jämförelsevis mindre omfattning

— bostadslån från fonden utlämnats mot en ränta varierande mellan 5 x/4 och 5 V, %

för en fast lånetid av 30 ä 40 år.

Lånerörelsens omfattning och

tablåer:

År.

1916 (senare halvåret).......................

1917 .......................................................

1918 .....................................................

1919 .......................................................

beskaffenhet framgår av nedanstående

Antal.

Belopp i kronor.

............................ 25

6,383,000: —

........................... 34

7,442,000: —

............................ 52

8,656,100: —

............................. 28

8,679,500: —

Summa 119

31,160,600: —

Av sålunda beviljade lån, av vilka till och med år 1919 utbetalats

i runt tal 22,000,000 kronor, hava 26,493,600 avsett lån mot billig

ränta och 4,667,000 kronor lån mot en något högre ränta. Lånen fördela

sig på följande sätt:

Lån, beviljade till

Mot billig ränta.

Kommuner för kommunal

byggnadsverksamhet......

Kommuner för understödjande

av enskild byggnadsverksamhet

..............

Kommuner för delvis kommunal

och delvis enskild

byggnadsverksamhet......

Enskilda mot kommunal

garanti ..............................

6,865,500: —

17,357,600: —

1,205,000: —

1,065,500: —

Summa kronor 26,493,600: —

Mot högre ränta.

561,000: —

2,198,000: —

1,908,000: —

4,667,000: —

Summa.

7,426,500: —

19,555,600: —

1,205,000: —

2,973,500: —

31,160,000: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Städernas stöd

åt byggnadsproduktionen

under krigsåren.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Förutom i sammanhang med statssubvention hava stadskommunerna

under krigsåren understött bostadsproduktionen inom sina resp. orter med

avsevärda lån, garantier och dylikt.

Närmare upplysningar om den genom kommunala uppoffringar under

senaste åren åstadkomna bostadsproduktionen lämnas i nedan intagna

på uppgifter från Svenska stadsförbundet grundade tabell:

Genom kommunala uppoffringar under åren 1915 t. o. m. 1919 i städerna

åstadkomna byggnadsföretag. °)

1

2 1

3

4

1

2

3

4

A n

a 1

A n

tal

Byggnads-

Byggnads-

lägen-

eld-

kostnader

lagen-

eld-

kostnader

heter

städer

heter

städer

Boden.....................

29 j

79

231,000]

Linköping..............

279

732

7)2,599,300

_

215

712

1,467,200

Ludvika ...............

30

90

7)450,000

—

Eskilstuna...............

230

476

1,692,740

Luleå.....................

104

188

a) 473,904

28

Eslöv .....................

12

34

55,000

Lund....................

37

108

310,900

—

Falun .....................

114

232

i

Malmö ..................

448

959

2,084,621

14

Gävle .....................

182

407

7)1,850,000

Norrköping ............

192

516

1,540,809

50

Göteborg.................

l)2,670

5,783

Nyköping...............

152

301

1,149,500

—

Halmstad ...............

108

224

7)650,000j

Nässjö ..................

161

450

1,330,001

—

Hedemora ...............

14

38

lOO.OOoj

Sala .....................

14| 30

133,443

45

Hudiksvall..............

47

89

—

Skellefteå...............

8

25

Hälsingborg ............

182

528

2,222,716

—

Skänninge..............

24

54

230,000

—

Jönköping ...............

165

366

1,367,000

—

Skövde ..................

40

80

201,364

51

Kalmar ..................

96

256

635,800

—

Stockholm ............

4,460

32,000,000

—

Karlshamn...............

39

158

500,000

—

Strängnäs...............

7

17

s) 79,306

39

Karlskrona..............

97

201

620,000

—

Sundsvall...............

93

257

962,700

—

Karlstad ..................

163

449

1,883,66894

Säter.....................

6 12

4)10,000

—

Katrineholm ............

71

195

524,800

—

Söderhamn ............

14| 32

’) 93,000

—

Kristianstad ...........

53

122

Södertälje...............

201

456

1,663,000

-

Kristinehamn...........

115

1 343

7)1,200,000

—

Sölvesborg ............

10 30

58,034

35

Landskrona..............

582

I 1,26C

O

O

CD

Tranås ..................

27 73

!

Lidköping ..............

1 24

1 52

137,049

93

Trollhättan ............

92i 187

| 7)800,000|—

*) I ovannämnda byggnadskostnader ingå även enskildas uppoffringar, där sådana förekommit. Av uppgifterna

kan ej byggnadskostnad per eldstad i samtliga fall fastslås, dels emedan renoverade och delvis ombyggda

bostäder å vissa håll medräknats, dels därför att endast beräknad byggnadskostnad kunnat angivas för

icke färdiga bostäder. Vid jämförelse mellan kol. 12 bil. III (sid. 184 ff.) och kol. 4 här ovan torde iakttagas,

att i bil. III i vissa fall upptagits anslagna belopp, varmed byggnadsverksamhet ännu ej åstadkommits

(jfr noterna till bil. III) samt att ovanstående tablå omfattar ett mindre antal städer än bil. III.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

17

1

2

3

4

1

~N~]

i

4

S t it d 0 r

A n

; a 1

Byggnads-

Städer

A n

t a 1

Byggnads-

lägen-

heter

eld-

städer

kostnader

lägen-

heter

eld-

städer

kostnader

Uddevalla ...............

117

297

861,000

Västervik ...............

75

203

Umeå ..................

68

229

900,000

—

Växjö.....................

36

130

400,000

—

Uppsala ..................

12

24

5) 140,000

—

Västerås ..............

250

539

2,250,000

—

Vadstena ...............

9

20

Örebro ..................

222

456

1,991,000

—

Varberg ..................

18

48

160,000

—

Örnsköldsvik .........

11

30

150,000

—

Vimmerby ...............

11

31

70,000

—

Östersund...............

86

176

751,000

—

Vänersborg ............

73

113

'') 485,000

—

8,135

23,357

73,464,859

49

Anmärkningar: Från köpingar och municipalsamhällen ha följande uppgifter härom inkommit:

Borgs villastad; lägenheter

eldstäder 37;

byggnadskostnad 161,000

kronor.

Kungsör; »

14;

» 34;

»

63,000

>

Ljungby: »

18;

>• 44;

»

96,248

»

Mönsterås: »

7;

» 20;

»

60,000

7>

Vara: »

6;

o —;

))

6)60,000

»

Åtvidaberg: »

14;

» 35;

»)

130,000

>

*) Göteborg: häri ej medräknade sådana bostäder vartill lämnats lån genom vissa banker å ett belopp av

2,540,000 kronor.

2) Luleå: 1 oktober 1920 tillkommer ytterligare 54 eldstäder.

3) Strängnäs: 4 st. byggnader äro dessutom under arbete (c:a 8 lägenheter och 20 eldstäder).

4) Säter: renoverade lägenheter.

5) Uppsala: uppgifterna omfatta endast stadens egen byggnadsverksamhet.

6) Vara: planerade bostäder.

7) Summorna approximativt angivna.

8) I denna summa ingå ej beloppen för Falun, Göteborg, Hudiksvall, Kristianstad, Skellefteå, Tranås,

Vadstena och Västervik.

En närmare redogörelse för de olika former, varunder städernas

understöd meddelats, sammanfattad i en genom svenska stadsförbundet

bekommen uppgift om »städernas finansiella uppoffringar för bostadsfrågan

under åren 1915 till och med 1919», torde få som bilaga fogas till

detta protokoll (bilaga III).

I den allmänna översikt över de på bostadsproduktionen inverkande

faktorer, vilken tidigare lämnats, har fästs uppmärksamhet vid befolkningens

tillväxt såsom en av de faktorer, vilka kunna förorsaka bostadsnöd.

I detta avseende har folkökningens ringa tillväxt i städerna under

de sista åren i vårt land varit ägnad att motverka de menliga verkningarna

av stagnationen i bostadsproduktionen. Medan folkökningen

Förhållandena

för närvarande

å

bostadsproduktionens

område.

Folkökningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 264 höft. (Nr 314.) 6i 20 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Byggnadskostnadernas

stegring.

i rikets samtliga städer år 1913 var 51,604 personer, uppgick den 1918

till allenast 10,903. Denna nedgång torde haft sin främsta orsak i

krigsårens livsmedelssvårigheter i städerna i jämförelse med på landsbygden

och i de genom industriens och livsmedelsproduktionens utveckling

ökade förvärvstillfällena å landsbygden. Uppenbart är således, att,

om folkökningen i städerna under krigsåren växt såsom under de närmast

föregående åren, bostadsbristen därstädes varit än mera svårartad

än nu är fallet.

Den nuvarande bostadsbristen i städerna har väsentligen föranletts

av de under krigsåren stegrade byggnadskostnaderna, för vilka den spekulativa

byggnadsverksamheten givetvis är särskilt känslig.

Rörande byggnadskostnadernas oerhörda stegring under de sista åren

hava bostadssakkunniga i sitt betänkande angående hyresstegringsskatt

meddelat följande tabellariska översikt, som jag tillåter mig här återgiva:
-

Tabellarisk översikt av uppgiven relativ prisökning (i procent) å huvudpunkterna

i kostnaderna för ett bostadshus, räknat från år 1914 till ingången

av år 1919.

Stock-

holm

Göte-

borg

Norr-

köping

Lands-

krona

Karls-

krona

Kalmar

Söder-

tälje

Västerås

Sunds-

vall

Tomter.........

75

100

_

_

30-50

Arbetslöner ...

100

155

112-174

150—200

70

167

130-200

213

167

Körsbär.........

335

225

329

275

236

225

300

328

150

Tegel, mur-...

‘)330

375

5)200

400

320

300

400

301

240

Virke...........

2)170—200

160

195-253

300

125—150

200

200

150

125

Cement........

270

220

257

360

200

280

300

225

210

Byggnadsjäxn

3)250—740-

260

359

6j350

200

650

300

200

350

Gas-, vatten-o.

avloppsledn.

170

210

250

300

200

250

175

’) 300-350

200

Elektriska be-

lysningsledn.

350

400

250

350

233

400

200

7) 300-350

200

•*) Taktegel 360 %■ s) Resp. sparrar samt hyvlat och utskott. 8) Resp. armeringsjärn samt plåt och.

spik. 4) Senare rumsökning. 5) Taktegel 233 %. 6) Armeringsjärn 600 %■ '') Priserna nu i sjunkande.

Enligt lämnade uppgifter angående medelkostnaden per eldstad för

bostadshus med smålägenheter uppgick nämnda kostnad till:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 314.

År 1914 År 1919

kronor. kronor.

I Stockholm .............

........... 2,000-2,500

6,500—8,000

» Göteborg.................

........ 1,200

4,500

» Norrköping ............

........... 1,500

4,500

y> Landskrona ............

............ 1,400

4,200

)■ Karlskrona...............

1,000 — 1,200

2,700 (trähus)

» Kalmar....................

........... 1,300

4,500 (hus av enklare be- skaffenhet)

.» Södertälje ...............

............ 1,800

6,000

» Västerås ..................

........... 1,525

4,603 (trähus)

» Sundsvall..................

........... 2,500

5,910

Till byggnadskostnadernas uppdrivande har, särskilt i Stockholm,

bidragit den öppna eller hemliga trustbildning, som under sista åren

förekommit och som, enligt uppgift (jfr vidare sid. 100) föranlett, att

i Stockholm t. ex. murbruket fritt byggnadsplatsen stigit från 1 kr. per

hl. år 1914 till 5 kr. 50 öre per hl. år 1919, sand från 1 kr. 75 öre per

kbm. fritt kaj till 8—10 kronor, samt kalk från 2 kr. 50 öre per hl.

år 1914 till 12 kr. per hl. år 1919.

Vill man finna jämförelsetal för byggnadskostnaderna före kriget

och för närvarande torde dessa kunna sättas till: början av 1914 100,

slutet av 1916 170, 1917—1918 210 och 1918—19i9 nära 300. En

viss nedgång av prisläget för byggnadsmateriel har på sista tiden gjort

sig märkbar, men förhållandena hava ännu icke stabiliserat sig och en

del viktig byggnadsmateriel håller sig fortfarande kvar i minst lika högt

prisläge som under första hälften av 1919.

Arbetslönerna inom byggnadsfacket hava under krigsåren, liksom

andra dylika löner, stigit betydligt och visar icke någon tendens till

nedgång, utan tvärtom. Arbetsförhållandena hava också blivit alltmera

ovissa med talrika strejker, blockader o. s. v.

Jämväl penningmarknadens nuvarande läge i vårt land har bidragit

till stagnationen i byggnadsproduktionen. Särskilt hava svårigheterna

för den privata byggnadsverksamheten att anskaffa sekundär kredit

visat sig hart när oöverkomliga.

Alla nu berörda förhållanden hava medfört, att den spekulativa

byggnadsverksamheten för närvarande nära nog avstannat; den byggnadsproduktion,

som dock under krigsåren kunnat åstadkommas här

landet, har därför till väsentlig del ägt rum genom stats- och korn

munalbidrag under olika former.

Penningmarknadens

läge.

Byggnadspro

duktionens

omfattning

under kristiden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

Den normala bostadsproduktionen inom enbart Sveriges större städer

(med över 10,000 invånare) utgjorde före kriget (1913) omkring

18,600 eldstäder per år. Landets normalproduktion i alla våra bostadssamhällen

torde kunna sättas till i runt tal 24,000 eldstäder per år, därav

c:a 8,000 i byggnader av trä. Under 1914, som allenast delvis var

ett krigsår, sjönk byggnadsverksamheten i städer med över 10,000 invånare

helt obetydligt eller allenast med 2 %. Redan 1915 var dock

minskningen uppe i 11 %, jämfört med 1913, samt år 1916 i 42 %.

Men ungefär samtidigt började det allmänna också ersätta den vikande

enskilda byggnadsverksamheten, varigenom bostadsproduktionen raskt

steg för år 1916 till 65 % av det normala, för år 1917 till 81 % av den

normala, men för år 1918 till endast 57 % av den normala. Att det just

är den allmännyttiga byggnadsverksamheten, som under krigsåren åstadkommit

nämnda relativt gynnsamma förhållanden, framgår därav, att

i städer med mer än 10,000 invånare av samtliga nya bostäder

tillkommo genom allmännyttig bostadsproduktion år 1914 10,7

år 1915 13,2 %, år 1916 24,9 %, år 1917 59,1 %, år 1918 67,i %.

Detta sista år vilade alltså Va av all bostadsproduktion på det allmänna.

Samtidigt sjönk den affärsmässiga bostadsproduktionen till

allenast Ve av den normala; och dock kan med stor sannolikhet påstås,

att även en del av denna Ve tillkommit med ekonomiskt stöd i en

eller annan form av det allmänna.

Genom kommunernas och statens avsevärda insatser till bostadsproduktionens

upprätthållande under krigsåren hava, vad de större städerna

beträffar, de senaste sex årens bostadsproduktion, vilken normalt bort uppgå

till c:a 112,000 eldstäder, endast sjunkit till 82,000 eldstäder. Krisen

skulle således hava inskränkt sig till, att vi nu äro c:a l1/* år efter i

bostadsproduktion. Tages emellertid i betraktande, att härvidlag ej medräknats

de mindre städerna och municipalsamhällena, ävensom att siffrorna

för 1919 om bostadsproduktionen ej ännu föreligga, men för visso äro

ogynnsammare än något av de föregående årens, kan med säkerhet

påstås att vi, vad beträffar städer och stadsliknande samhällen, äro minst

två år efter i bostadsproduJction.

Bostadsfär- Då det ansetts önskvärt att genom direkta utredningar av veder
!städer6och

bärande ortsmyndigheter erfara, huru bostadsbristen för närvarande (d. v. s.

orter med i december 1919) ter sig i städer och andra samhällen med sammanträngd

trängdTe- befolkning, hava vederbörande länsstyrelser anbefallts att härutinnan infoikning

i de- komma med upplysningar. De rapporter, som i anledning härav ingått,

cember 1919. lämna i sin mån ett värdefullt bidrag till uppfattningen om nu rådande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. May.ts Proposition Nr -''Ut.

förhållanden å bostadsmarknaden. En kortfattad sammanfattning av

innehållet i rapporterna må därför här meddelas.

Vad Stockholms stad beträffar äro inkomna beräkningar mycket svävande.

Tillskottet i eldstäder var åren 1909—1914 38,020, medan tillskottet i folkmängd

var 18,415; tillskottet i eldstäder åren 1915—1919 var allenast 13,156, mot ett

tillskott i folkmängd av 13,302. Beräknat per 100 personers folkökning utgjorde

tillkomsten av eldstäder under den förra perioden 206 och under den senare 99.

Om man vill bibehålla bostadsstandarden före kriget (82 eldstäder per 100 boende),

bör för de under fem-årsperioden 1915—1919 tillkomna 13,302 invånarna

beräknas ett bostadstillskott på 10,908 eldstäder, vadan det verkliga tillskottet på

sätt nyss angivits, skulle väl täcka bostadsbehovet. En betydande bostadsbrist måste

emellertid anses föreligga, men denna är relativ och icke absolut. Bostadshyrans

relativa förbilligande under krigsåren samt inflyttningens bristande elasticitet utgöra

bägge ett incitament till en efter konjunkturerna icke lämpad ökning i bostadsstandarden.

Antalet hyressökande vid bostadsförmedlingskontoret var i

augusti 1919 1,618 (därav 1,364 för lägenheter om högst 1 rum och kök), medan

antalet lediga lägenheter allenast var 32 (därav 9 i Brännkyrka). Den 24 januari

1920 var antalet ansökta lägenheter 924 samt tillgången 11. Stockholms stad

har tillräcklig tomtmark och jämväl staten äger sådan.

I Stockholms län råder bostadsbrist i städerna Södertälje, Vaxholm, Norrtälje,

Oregrund samt i köpingarna Saltsjöbaden och framför allt Nynäshamn.

Bland municipalsamliällena är större bostadsbrist allenast rådande i Nya Hagalund

och Råsunda. Bostadsbristen kan för hela länet skattas till omkring 600

lägenheter, övervägande smärre sådana om 2 rum och kök eller mindre. I städerna

och köpingarna finnes i regel full tillräcklig samhället tillhörig bostadsmark,

medan i municipalsamliällena enskilda disponera marken. Några särskilda

svårigheter att för normala pris förvärva tomter och bostadsmark synas ej föreligga

utan anses den stagnerade byggnadsverksamheten bero på de höga byggnadskostnaderna.

I Uppsala län. Bostadsbrist råder i städerna Uppsala och Enköping samt

i Tierps municipalsamhälle, uppskattad till sammanlagt c:a 200 lägenheter, företrädesvis

mindre sådana. Tomtförhållandena synes i regel tillfredsställande; för

Uppsala framhålles vikten av att till byggnadstomter få förvärva domkyrkokomministerns

lönejord, varjämte i Tierp svårigheter mött att ordna med vägar o. s. v.

Vanskligheterna att erhålla kredit framhållas som den kanske mest verkande

orsaken till byggnadssvårigheterna. I

I Södermanlands län är bostadsbristen störst i Eskilstuna, men också avsevärd

i Nyköping och Katrineholm samt Vingåkers municipalsamhälle. Jämväl i

Malmköping och Sparreholm råder bostadsbrist. Sammanlagt anses bostadsbristen

omfatta 342, företrädesvis mindre, lägenheter. I Katrineholm, Gnesta

och Flen finnas tomter allenast i enskild ägo. I övrigt råder god tillgång på

tomter; och visa städerna stor villighet att sälja tomter till skäliga pris.

Allmänt klagas över, att familjebildan de och inflyttningar till städer och stadsliknande

samhällen under nuvarande förhållanden äro omöjliggjorda eller väsentligen

försvårade.

Stockholms

stad.

Stockholms

län.

Uppsala län*

Södermanlands

lön.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Östergötlands

län.

Jönköpings

län.

Kronobergs

län.

Kalmar län.

Gottlands län.

Blekinge län.

Kristianstads

län.

Malmöhus

län.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

I Östergötlands län är bostadsbristen mest tryckande i Norrköping (c:a 600

lägenheter). Jämväl i Motala, Linköping, Vadstena och Skänninge råder bostadsbrist,

ävensom i Kisa, Åtvidaberg och Borensbergs municipalsamhällen och i

Finspångs brukssamhälle. Bostadsbristen avses omfatta 860 lägenheter, företrädesvis

mindre sådana. I Norrköping har kommunen under sista åren byggt c:a

300 lägenheter; jämväl i Finspång och Åtvidaberg hava vederbörande verk idkat

en rätt så omfattande byggnadsverksamhet. Brist i tomter och tomtmark synes

ej råda, men prisen hålles på ett och annat ställe för höga. De uppdrivna byggnadskostnaderna

hindra väsentligen all byggnadsverksamhet.

I Jönköpings län är bostadsbristen mest betydande i Jönköping, där den uppskattas

till 500 lägenheter, varav 2/3 mindre sådana. Jämväl i Huskvarna, Tranås,

Värnamo samt i Vaggeryds munieipalsamhälle råder bostadsbrist. För hela länet

uppskattas bristen till c:a 660 lägenheter. Stor bostadsknapphet råder även i

övrigt. Tillgång till tomter mot skäliga pris finnes.

Kronobergs län. Bostadsbrist råder i alla städer och stadsliknande samhällen

och uppskattas till sammanlagt 159 lägenheter, flertalet om högst .2 rum

och kök. Tillräcklig tomtmark för bebyggande finnes.

Kalmar län. Bostadsbristen är betydande i Oskarshamn (250 lägenheter),

Kalmar (ej uppgivet tal), Västervik (100 lägenheter) samt i Vimmerby och Mönsterås

köping, i de bägge sistnämnda orterna uppskattade till 110 lägenheter.

God tillgång å tomter finnes. Kronoegendomen Storslätt (vid Kalmar) och lönebostället

Näs (vid Vimmerby) lämpa sig för bebyggande. I Nybro har byggnadsverksamheten

ej nämnvärt avstannat under krigsåren. I Oskarshamn skulle

ett byggande av bostäder för telegraf- och postpersonal avsevärt förbättra bostadsförhållandena.

I Gottlands län föreligger egentlig bostadsbrist allenast i Slite (uppskattad

till 50—60 lägenheter), där tomtförhållandena äro rätt brydsamma, men skulle

förbättras genom disposition av statens egendom Strandriddargården.

I Blekinge län råder bostadsbrist i Karlskrona, Karlshamn och Ronneby

samt (i någon mån) i Långö munieipalsamhälle, uppskattad till sammanlagt 223

lägenheter. Tillräcklig byggnadsmark finnes till rimliga villkor. Å Saltö

invid Karlskrona har kronan under uppförande 48 lägenheter.

Kristianstads län. Bostadsbrist råder huvudsakligen i Kristianstad (129

lägenheter) samt i mindre grad i Bjärnums, Klippans, Åtorps och "V ikens municipalsamhällen.

Tillsammans för hela länet uppges bristen till 198 lägenheter,

företrädesvis mindre sådana. Tomtförhållandena äro gynnsamma i städerna, i

köpingar och municipalsamhällen är byggnadsmarken i enskild ägo. Allmänt

klagas över bostadsknapphet, som försvårar inflyttningar och familjebildande.

I Malmöhus län råder bostadsbrist i Malmö (470 lägenheter), Landskrona

(200 lägenheter), Hälsingborg (100 lägenheter), Lund (40 lägenheter), Eslöv (40

lägenheter) och Trälleborg (35 lägenheter). Dessutom i Svedala och Hörby köpingar,

i Ånderslövs och Aslövs municipalsamhällen samt i Skromberga gruvsamhälle.

I någon mån gör sig sådan brist också gällande i Klågerups, Staffantorps

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 314. 23

och Genarps municipal samhällen. För hela länet har bostadsbristen uppskattats

till 966 lägenheter, till 2/3 eller 2/4 mindre sådana. I allmänhet synas tomtförhållandena

gynnsamma, å en del orter är all byggnadsmark i enskild ägo.

Hallands län. Betydande bostadsbrist råder i Halmstad, men även i Falkenberg,

Laholm och Varberg samt i Nyhems municipalsamhälle. Bristen uppskattas

för hela länet till 315 lägenheter, företrädesvis mindre sådana. Tomtförhållandena

synas ej bereda avsevärda svårigheter för byggnadsverksamhetens återupptagande.

Allmänt klagas över svårigheterna för familjebildande och inflyttning.

Göteborgs och Bohus län. Betydande bostadsbrist råder i Göteborg (c:a 700

lägenheter) och dess förstäder Gärda, Kroksslätts, Lundens och Hagens municipalsamhällen

(tillsammans minst 100 lägenheter). Bostadsbrist råder också i

Strömstad, Uddevalla och Lysekil samt i Hunnebostrands municipalsamhälle.

Bostadsbristen för hela länet är uppskattad till c:a 1,200 lägenheter, till

mycket övervägande del mindre lägenheter. Uddevalla kyrkoherdeboställe behöver

förvärvas; eljest finnes god tillgång å byggnadstomter.

I Älvsborgs län råder bostadsbrist i Amål samt i Vänersborg, Borås, Trollhättan

och Ulricehamn, ävensom i Lilla Edets och Herrljunga municipalsamhällen.

För hela länet uppskattas bristen till 340 lägenheter, företrädesvis mindre

sådan. I Trollhättan florerar inneboendesystem. Såväl där som i Lilla Edet

bör staten (vattenfallsstyrelsen) tillhandahålla tomtmark; ioövrigt synas tomtförhållandena

i regeln vara tillfredsställande, dock råder i Amål mindre villighet

från stadens sida att sälja tomter. I Borås borde c:a 150 lägenheter utdömas

såsom bostäder.

Skaraborgs län. Bostadsbrist, ehuru ej särskilt betydande, råder i länets

alla städer samt i Töreboda och Grästorps köpingar, i Falköpings västra landskommun

och i Stentorps stationssamhälle. Bostadsbristen uppges för hela länet

till 233 lägenheter. Tillräcklig tomtmark synes allestädes finnas.

Värmlands län. Bostadsbrist råder i Kristinehamn (175 lägenheter), Arvika

och Karlstad, ävensom i Torsby, Kil och Charlottenbergs municipalsamhällen.

Någon bostadsbrist föreligger också i Sunne köping, i Filipsstad, i Molkoms

municipalsamhälle och i Arjängs samhälle. För hela länet är bostadsbristen

uppskattad till 424 lägenheter, övervägande mindre sådana. I Torsby och Årjäng

behöva vederbörande prästerskaps boställen tagas i anspråk. Eljest synas tomtförhållandena

vara normala. I Karlstad råder livlig byggnadsverksamhet, tack

vare subvention från staden.

I Örebro län råder bostadsbrist i Örebro, Nora, Hallsbergs köping samt i

Humla och Frövi municipalsamhällen. Eör hela länet uppskattas bristen till 240

lägenheter. Allmänt klagas över bostadsknapphet. Tillgång å tomter finnes, i

Humla dock för alltför höga pris.

Västmanlands län. Bostadsbrist råder i alla länets städer, störst i Sala,

i Kungsörs köping och i Heby municipalsamhälle. Bristen är uppskattad till

233 lägenheter, företrädesvis mindre. Utom i Heby finnes god tillgång på byggnadsmark

i vederbörande samhälles ägo, och råder hos kommunerna varken ovil
-

Hallands län.

Göteborgs och

Bohus län.

Älv sbo reps län.

Skaraborgs

län.

Värmlands

län.

Örebro län.

Västmanlands

län.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Kopparbergs

län.

Gävleborgs

län.

Västernorrlands

län.

Jämtlands

län.

Västerbottens

län.

Norrbottens

län.

24 Kung1. Maj:ts Proposition Nr 314.

lighet att upplåta tomter eller benägenhet för höga tomtpris. I Yästerås och

Heby erfordras dock förvärv för byggnadsändamål av kronan och kyrkofonden

tillhörig mark.

I Kopparbergs län råder bostadsbrist i Hedemora, Säter, Ludvika och Avesta,

ävensom i Borlänge, Krylbo och Morastrands köpingar samt i Leksands, Orsa,

Bättviks och Yansbro municipalsamhällen. För hela länet uppskattas bristen till

310 lägenheter, företrädesvis mindre sådana. I Säter, Ludvika, Avesta, Morastrand

och Iiättvik erfordras byggnadsmark från resp. ecklesiastika boställen.

Tomtförhållandena synas i övrigt normala; i Krylbo bör byggnad av bostäder

för statens järnvägars personal äga rum. I Borlänge köping råder brist på tomtmark

och hållas prisen höga för de få, i enskild ägo varande, tomter, som finnas.

Utvidgning av köpingens stadsplan är trängande.

Gävleborgs län. Bostadsbrist råder i länets städer samt i köpingarna Bollnäs

och Ljusdal i Storviks municipalsainliälle (75—100 lägenheter) ävensom i

Sandvikens brukssamhälle (250 lägenheter). Tillsammans uppskattas bristen för

hela länet till c:a 565, företrädesvis mindre lägenheter. Från Söderhamn och

Hudiksvall påyrkas till bostadsbristens lättande avsevärt bostadsbygge för statens

affärsdrivande verks personal. Bollnäs kyrkoherdeboställe behöver tagas i

anspråk. I Ljusdal, Arbrå och Sandviken råder brist på byggnadsmark, då

vederbörande samliällen ej äga några tomter. Särskilt äro förhållandena i Sandviken

i detta avseende ogynnsamma, enär vederbörande bruk äger all byggnadsmark

och ej avyttrar tomter till enskilda personer.

I Västernorrlands län är bostadsbristen mest betydande i Sundsvall (200

lägenheter). Men jämväl i Örnsköldsvik och Sollefteå samt vid Skönbergs, Skönmons

och Långvikens municipalssmhäilen och i Ange stationssamhälle råder

bostadsbrist, ävensom till någon del i Kramfors och Nyland. För hela länet

uppskattas bristen till 310 o lägenheter. I allmänhet synes brist å tomter och

byggnadsmark ej råda. I Ange måste staten bygga för sin alltjämt ökade personal.

Allmänt klagas över bostadsknapphet.

Jämtlands län. Bostadsbristen är mest framträdande i Östersund, men

avsevärd även i Kronobergs, Bräcke, Svegsmons och Strömsunds municipalsamhälle.

För hela länet uppskattas bristen till 235, övervägande mindre, lägenheter.

På flera orter råder brist å byggnadstomter, i Svegsmon erfordras disposition av

mark från kyrkoherdebostället. Den reglerande delen av detta samhälle är

för liten.

Västerbottens län. Bostadsbrist råder, förutom i städerna Umeå och Skellefteå,

framförallt i Åsele, Wilhelmina och Lycksele municipalsamhällen, men även

i Yännäs, Jörns samt Djupviks och Holmsunds municipalsamhällen. För hela

länet kan bostadsbristen uppskattas till minst 340 lägenheter. I Lycksele, Wilhelmina

och Åsele är trängande behov av byggnadsmark. från vederbörande ecklesiastika

boställen. I Jörns erfordras tomter från och ändrade villkor för redan

skedda upplåtelser av Kronoparken Västra Jörnsmarken. I städerna finnes god

tillgång på i vederbörande samhälles ägo varande tomter. I Umeå har tack vare

stadens subventionsverksamhet eu ej så ringa byggnadsverksamhet kunnat under

senaste åren upprätthållas, men är denna alltjämt otillräcklig.

I Norrbottens län råder bostadsbrist i städerna, starkast kanske i Haparanda,

varjämte avsevärd bostadsbrist förefinnes i Gellivare samt i Arvidsjaurs och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

25

Svartöstadens munieipalsamliällen. För hela länet uppskattas bostadsbristen till

303 lägenheter, i mycket övervägande grad smärre sådana. Förutom i Haparanda

synes tillgång till bostadsmark förefinnas. I sistnämnda stad bör denna brist

bli avhjälpt genom sökt inkorporering av kringliggande områden. I Boden äro

tomterna, vilka tillhöra enskilda, i alltför högt prisläge.

Det har framhållits att, vad särskilt Stockholm beträffar, den främlingsström,

som under krigsåren bosatt sig i staden, skulle hava orsakat

eller väsentligt bidragit till bostadstillgångens försämrande.

Jag har därför låtit anställa en särskild undersökning av dessa förhållanden.

Denna undersökning ger vid handen, att den 10 november 1919 voro

boende å hotell och pensionat 2,254 utlänningar, därav 430 norrmän, 411 ryssar,

407 finnar, 263 danskar o. s. v. samt i privat förhyrda lägenheter 4,353 utlänningar,

därav 1,661 ryssar, 920 tyskar, 702 finnar o. s. v. En detaljerad statistik

över de i privata lägenheter boende utlänningarna ger vid handen att i 1 rum

och kök bodde 281 familjer, i 2 rum och kök 277 familjer, i 3 rum och kök 119

familjer, i 4 rum och kök 77 familjer, i 5 rum och kök 38 familjer, i 6 rum och

kök 26 familjer, i 7 rum och kök 17 familjer, i 8 rum och kök 4 familjer, i 9

rum och kök 3 familjer och i 12 rum och kök 1 familj. Tillsammans således

843 familjer om 2,724 personer. De privat boende utlänningarna upptogo således

2,036 rum och 843 kök. Dessa lägenheter hade direkt uthyrts omöblerade av

respektive värdar. Härtill kommo 1,629 inneboende utlänningar som bebott möblerade

rum eller delat rum med andra. De minsta lägenheterna beboddes överhuvud

av ryssar, tyskar och finnar.

Det bostadsutrymme, som de privat boende utlänningarna upptaga,

är således rätt avsevärt och har därför inverkat till bostad bristens skärpning

i Stockholm. I en stad som Stockholm måste man dock alltid

räkna med en normal främlingsström av några tusentals personer, något

olika å olika tider av året. Att utlänningarnas antal svällt ut avsevärt

under krigsåren, är naturligt. Såsom förhållandena i så många länder

varit under det långvariga kriget och under de inbördes strider, som

flerstädes följt i krigets spår, har vårt land ej kunnat undandraga sig att

giva asylrätt åt dessa främlingar.

Med få undantag hava utlänningarnas bostäder varit av anspråkslösaste

art. Att nu vidtaga särskilda åtgärder för att utrymma de bostäder,

som utlänningarna, särskilt i Stockholm, upptaga, skulle knappast

anses värdigt ett kulturland som Sverige; såsom förhållandena ännu äro

flerstädes i utlandet, möta för främlingarna svårigheter och vådor att

återvända till sina resp. hemland, och för många är överhuvudtaget

omöjligt att bereda reselägenhet till deras gamla hem.

I den mån så småningom lugna och ordnade förhållanden inträda

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 264 höft. (Nr 314.) ei 20 4

Främlingsströmmens

inverkan

på

bostadsförhållandena.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung1. May.ts Proposition Nr 314.

Bostadsnöden

ur allmän

synpunkt.

ute i världen, komma främlingarna säkert själva att gärna utbyta sin

tillfälliga fristad å främmande jord mot hemvist i det egna landet. Det

har också under de sista veckorna visat sig, att ett stort antal utlänningar

redan lämnat landet och är det, med fredens inträdande,

givetvis att förvänta, att allt flera skola söka återvända till sina respektive

hemland.

Vad landsorten beträffar, torde främlingsströmmen icke hava inverkat

på bostadsbristen, möjligen med undantag för Malmö och Göteborg.

Av den förut meddelade redogörelsen framgår oförtydbart, att en

allvarlig bostadsbrist råder nästan överallt i landet. Bostadsnödens beklagliga

verkningar för den enskilde och för samhället i sin helhet tarva

näppeligen eu närmare utläggning. Den förut framhållna omständigheten

med avtagande äktenskapsfrekvens och försvårad familjebildning

talar ett tydligt språk. Menligheten för hela samhällslivet av dylika

förhållandens fortvaro kan ej bestridas. Mycket av de sociala missförhållanden,

som råda i vårt nuvarande samhälle, har sin grund i dåliga

bostadsförhållanden. För individen leder bostadsnöden till att han överhuvud

icke kan skaffa sig bostad, han blir »husvill» eller hänvisad till

en otillräcklig bostad eller till »inneboende», ett system, vars verkningar

i olika avseenden äro beklagansvärda. De hygieniska kraven och anspråken

på icke alltför begränsade bostadsutrymmen få stå tillbaka under

tider av bostadsnöd. Denna leder också ofta till upplösning av familjebanden.

En trång och osund bostad motverkar ett lyckligt familje- och

hemliv och är en direkt orsak till, att krogar och nöjeslokaler bliva tillflyktsorter

under ledigheten från arbetet.

I anslutning till arbetarklassens strävanden att förbättra sin levnadsstandard

och för befrämjande av möjligheten att använda ökad fritid

för familjeliv, barnuppfostran och bildande förströelser är det av utomordentlig

vikt att kraftigare ansatser göras från det allmännas sida till

skapandet av drägliga bostadsförhållanden. Detta är nödvändigt även

ur den synpunkten, att bostadsnöden, till skada för hela samhället,

lägger hinder i vägen för näringslivets utveckling, i det att den ökar

svårigheterna att vinna lämpliga arbetslokaler och verkar hämmande på

tillgången av arbetskraft.

Bostadsbristens menliga följder för den enskilde återverkar på hela

samhället. Bostadsnöden verkar stagnerande på utvecklingen i sin helhet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

och den skapar oro och missnöje. Dess avhjälpande måste på grund

av allt detta anses vara icke en sak, som allenast gäller de härav drabbade

städer och stadsliknande samhällen, utan en landsangelägenliet av

största vikt.

Då det gäller att överväga, vilka åtgärder som från det allmännas Lagstiftning

sida kunna vidtagas för att lätta bostadssvårigheterna i städer och stads- ’av

liknande samhällen, uppkommer först frågan, om och i vad mån lag- bostadsstiftningen

i ena eller andra riktningen bör anlitas i och för bostadsbristens bnstenlättande

och bostadsproduktionens befrämjande.

Först torde härvid någon uppmärksamhet böra ägnas åt frågan om Hyresregieden

statliga hyresregleringens inverkan på bostadsproduktionen, ^ngen^biDet

framhålles nämligen ofta, att just tillvaron av denna lagstiftning är verkan på

det svåraste hindret för den affärsmässiga bostadsproduktionens återupp- pr„ZkHo''nen.

tagande. Denna synpunkt har också kommit till uttryck i några av de

förut berörda rapporterna över bostadsförhållandena i riket, i uttalanden

från en del fastighetsägaresammanslutningar i landet, ävensom i en av

Svensk Byggnadsdag 1919 antagen resolution, ingiven till Kungl. Maj:t

genom skrivelse den 5 februari 1920.

Svenska stadsförbundets bostadsråd, som finner nämnda lagstiftning Bostadsrådet.

hava varit nödvändig och förebyggt ännu större olyckor å bostadsfrågans

område än som verkligen inträffat, anser de invändningar, som framställts

mot lagstiftningen i fråga, återfå sin kraft i samma mån som

man närmar sig stabila förhållanden, efter vilka en affärsmässig bostadsproduktion

kan och måste inrikta sig. Det allmännas åtgöranden för

återställande av normala förhållanden å bostadsproduktionens område

måste från att vara en kristidsåtgärd till att hålla den allra nödvändigaste

byggnadsverksamheten i gång, numera främst åsyfta att leda

denna verksamhet/över till ett blivande relativt stabilt prisläge. I samma

mån som en understödsverksamhet från det allmännas sida grundas på

en successiv stegring av hyrorna i understödda fastigheter, i samma mån

vore också en avveckling av hyresregleringen påkallad, så att vid den

tidpunkt, då hyrorna torde hava uppnått en ekonomisk nivå, jämväl

hyresregleringen kunde helt upphöra.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Departe
ments
chefen.

Allmänna lagstiftningsåtgärder

till

bostadsproduktionens

främjande.

Det kan icke bestridas, att vissa olägenheter och svårigheter föreligga

med de två olika hyresnivåer, som uppkommit närmast genom

hyresregleringslagstiftningen, den ena avseende de före kristiden uppförda

bostadsbyggena och den andra anpassad efter de under kristiden

så väsentligt höjda byggnadskostnaderna. Dessa svårigheter hava också

kommit till synes genom de alltmera framträdande försöken att kringgå

denna lagstiftning. Det är därför naturligt, att vid övervägande av

åtgärder från det allmännas sida till bostadsproduktionens främjande,

spörsmålet om en avveckling av hyresstegringslagstiftningen beaktas.

Härvid måste dock främst tagas hänsyn till de allvarliga ekonomiska och

sociala vådor, som äro att emotse, om denna lagstiftning i ett slag eller

i hastigt tempo avskrives. En dylik avskrivning skulle få till följd en

allmän hyresstegring av betydande omfattning, varav följderna icke

skulle underlåta att omedelbart visa sig. Lönerna för statsanställda

och för arbetare i enskild tjänst måste undergå förhöjning, den »arbetsro»,

efter vilken man längtar, och den stabilitet i prisförhållandena, som är

av så stor betydelse för den industriella produktionens återupptagande

i full utsträckning, skulle äventyras. Det bör också beaktas, att hyresnivån

i viss mån alltid växlar efter bostädernas beskaffenhet, och att i

de nyuppförda husen denna nivå måste bliva högre än i de gamla. Men

givetvis hava de synnerligen starkt stegrade produktionskostnaderna för

bostadsbyggandet under de sista åren skärpt denna allmänna karaktär

av hyresnivån, så att skillnaden för närvarande är vida större än som

med en sund utveckling på detta område borde vara fallet.

Man torde i allmänhet överskatta hyresstegringslagstiftningens verkningar

på den spekulativa bostadsproduktionen. Givetvis har den verkat

återhållande på denna produktion, men den främsta orsaken till att man

för närvarande ej kan göra sig förhoppning om den affärsmässiga

bostadsproduktionens återupptagande i normal omfattning, är säkerligen

att söka i de höga produktionskostnaderna samt ovissheten om den

närmaste framtidens ekonomiska utveckling överhuvud. Vidare spela

bristerna i den nuvarande bostadskrediten en betydande roll.

Jag skall nu övergå till att beröra, om något väsentligt stöd för

byggnadsproduktionens återupptagande är att vinna genom lagstiftning,

som, riktad mot kommunerna eller arbetsgivarna, ålägger dessa vissa lagliga

förpliktelser till bostadsförhållandenas ordnande.

Inom riksdagen har förevarande spörsmål vid några tillfällen varit

föremål för uppmärksamhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

Så hemställdes i en år 1917 i andra kammaren väckt motion (nr 79), att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville för riksdagen

skyndsamt avgiva förslag, dels till lag i syfte att ålägga arbetsgivare, som

sysselsatte minst 10 personer anställda i stadigvarande syssla, att till sådana anställda

som önskade uppföra ett eget hem och icke hade över 2,500 kronors inkomst,

med företrädesrätt för de barnrikaste familjefäderna och de längst anställda,

på en gång utbetala en summa, motsvarande minst l/2 års avlöning, som

gåva mot villkor att gåvomottagaren genast uppförde ett eget hem och förbunde

sig att tvärstanna hos arbetsgivaren minst 3 år och att återbetala beloppet utan

ränta till arbetsgivaren, därest anställningen lämnades innan dessa tre år; samt

att arbetsgivare icke vore pliktig utgiva mera på ett år än till 1/50-del av de anställda,

så räknat, att den som hade från 10—50 anställda betalade till 1 eget

hem; den som hade över 50 till 2 och den som hade över 100 till 3 o. s. v. dels

och till bestämmelser, varigenom kommunerna ålades skyldighet att i de fall, där

tomtjord överstege ett pris av 1 krona per kvm. tillhandahålla dylika egnahemsbyggare

minst 600 kvm. till högst detta pris och inom ett avstånd av 3/4 timmes

färdeväg från arbetsplatsen.

I utlåtande (nr 9) över motionen anförde lagiitshottrt, att det kunde ifrågasattas,

om motionärens förslag lämpade sig för statsmakternas lagstiftningsarbete

till främjande av bostadsfrågan. Det folie genast i ögonen, att de föreslagna lagstiftningsåtgärderna

skulle verka ytterst ojämnt, vad angår såväl arbetsgivarnas

skyldigheter som arbetarnas förmåner. Vidare framhölls det ovanliga i att arbetsgivarens

bidrag skulle lämnas i form av gåva, ävensom att av arbetaren skulle

fordras bundenhet vid arbetsgivaren under ganska lång tid. Jämväl den för kommunernas

vidkommande föreslagna skyldigheten förefölle utskottet betänklig. På

anförda grunder hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Mot utskottets utlåtande anfördes reservation av en ledamot av utskottet

(herr Lindhagen), som hemställde, att riksdagen i anledning av motionen ville

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte i samband med pågående utredningar om bostadsfrågan

låta undersöka, huruvida, i vad män och på vad sätt nämnda frågas lösning

måtte byggas på medverkan, utom från det allmänna, jämväl från arbetsgivare.

Frågan förföll, i det att första kammaren biföll utskottets hemställan och

andra kammaren reservationen.

Jämväl vid 1919 års lagtima riksdag väcktes i andra kammaren motion (nr

277) i förevarande syfte. Motionärerna framhöllo, under hänvisning till industriarbetarnas

svårigheter i fråga om anskaffande av bostad, att lantbrukarne själva

finge ordna sina arbetares bostadsfråga, och att samma skyldighet borde åläggas

industriella företag, ej minst i betraktande av de senares gemenligen större ekonomiska

möjligheter. Det syntes motionärerna kunna ifrågasättas, om det vore

samhällets plikt att reglerande ingripa i bostadsförhållandena uteslutande genom

att bevilja större eller mindre kontanta anslag.

Villigt skulle erkännas, att ägarna till vissa industrier på många platser insett

sin plikt att sörja för bostäder åt sina arbetare, varpå flera exempel anfördes.

Det vore närmast för städernas vidkommande dessa skyldigheter för industrien

borde komma i betraktande. Måhända komma åtskilliga industriföretag,

Riksdagen.

Motion 79

i A. K. år

1917.

Motion 277

i A. K. år

1919.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

att härigenom tvingas ut på landsbygden på grund av där rådande lägre byggnadskostnader,

men sågo motionärerna häruti ingen olycka.

Av huvudsakligen nu anförda skäl hemställde motionärerna, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning,

om och i vad mån det kunde anses lämpligt, att ägare av industriella företag

ålades byggnadsskyldighet i angivet syfte, samt därefter förelägga riksdagen de

förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Motionen remitterades jämte vissa andra väckta motioner i bostadsfrågan

till första kammarens andra tillfälliga utskott och andra kammarens fjärde tillfälliga

utskott.

Över motionerna inhämtades yttranden från socialstyrelsen, svenska stadsförbundets

bostadsråd, svenska arbetsgivareföreningen och landssekretariatet.

I yttrande den 15 april 1919 erinrade socialstyrelsen till eu början, bland

annat, att bostadsfrågan under all överskådlig framtid syntes komma att intaga

eu av de mest betydelsefulla platserna på det samhälleliga reformarbetets program.

Även om man inskränkte en lösning av bostadsfrågan till att åsyfta uppnåendet

av endast vissa mera begränsade, praktiska mål, skulle man finna, att

även en sådan lösning omspände vitt skilda frågor, vilka dock lämpligen borde

infogas såsom led i ett större sammanhängande, ehuru mera schematiskt upplinjerat

bostadsreformprogram. Det komme härvid närmast an på att staten

sökte åvägabringa en »rollfördelning» på området, angivande statens, kommunernas,

arbetsgivares samt enskildas speciella uppgifter på området, och att vederbörande

sedan också ålades ansvaret för uppgifternas fyllande.

Efter att hava berört de uppgifter, som speciellt borde tillkomma stat och

kommunerna — de senare skulle företrädesvis få markfrågan på sin lott — framhöll

styrelsen, hurusom alla arbetsgivare med ett visst minimiantal arbetare

borde påläggas en särskild bostadsskatt, utgående med ett visst belopp per anställd

och år. De inflytande medlen borde fonderas och placeras i sådana anläggningar,

som åsyftade att omskapa mark till bostadstomt, såsom för vägar och

spårvägslinjer, vatten- och avloppsledningar. Kostnaden för dylika anläggningar

kunde, särskilt till en början, medan ännu blott ett fåtal tomter av ett exploaterat

område blivit upplåtna, icke förväntas bliva täckta genom avgifter och köpeskillingar

för tomtupplåtelser. Arbetsgivarnas bidrag skulle användas till täckande

av dessa kostnader, i den mån de ej bleve räntabla.

Svenska stadsförbundets bostadsråd erinrade i den 24 februari 1919 avgivet

yttrande, i vad det avsåge förevarande spörsmål, om följande av rådet den 11 juni

1918 gjorda uttalande:

»Med hänsyn till vikten av att ej blott i nuvarande krigsläge utan även för

framtiden vinna förbättring av bostadsmarknaden anser bostadsrådet det skyndsamt

böra göras till föremål för utredning, om och i vad mån sådant må kunna

vinnas antingen genom lagfästande av viss byggnadsskyldighet för flera eller färre

grupper av industri- och näringsidkare eller genom åläggande för sådant ändamål

av en viss skatt till kommunen, avsedd att av denna utnyttjas till bostadsmarknadens

stabilisering eller på annat sätt.»

Svenska arbetsgivareföreningen lämnade i yttrande den 27 mars 1919 en kortfattad

historik över, huru hithörande utveckling gestaltat sig samt yttrade härefter,

att en återgång till systemet med fri bostad skulle enligt arbetsgivarföre
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 314.

ningens mening möta motstånd bland arbetarna själva. Jämväl om det vore fråga

om skyldighet för arbetsgivaren att gent emot arbetarna uppträda såsom hyresvärd,

ansåge sig föreningen höra avstyrka en lagstiftning därom. Även om tanken

på att lagfästa en sådan plikt för arbetsgivaren under rådande bostadsnöden

kunde finna viss resonans hos arbetarna, skulle även i detta fall sannolikt under

mera normala tider den nyare, rationellare uppfattningen åter göra sig gällande,

nämligen att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare inskränktes till det

rena arbetsförhållandet.

Slutligen ansåge sig föreningen böra erinra, att laglig förpliktelse för industriidkarna

att bygga bostäder åt deras arbetare för det dåvarande skulle medföra

så dryga byggnadskostnader, att eu hel del företag helt visst icke skulle

kunna bära dem.

För egen del ville föreningen därför förorda vissa andra utvägar till lindrande

av det mycket beklagliga sociala missförhållande, som bostadsbristen innebure.

Landssekreteriatet framhöll i yttrande den 29 mars 1919, att bostadsnöden

vore störst i de större städerna och industricentra. Förlädes ett industriföretag

tdl landsbygden, där inga bostäder funnes att tillgå, folie det av sig självt, att

ledningen av företaget byggde bostäder åt sina arbetare. I andra fall åter läte

bostadsfrågan ofta lätt ordna sig utan sådant byggande. Då bostadsförhållandena

sålunda vore sa olika i skilda orter av landet, syntes någon generell byggnadsplikt

lämpligen ej böra föreskrivas. Stat och kommun borde föregå med gott

exempel på området.

Sekreteriatet delade motionärernas uppfattning, att de industriella företagen

borde ha åliggande att ordna bostadsfrågan för sina arbetare och, där billiga och

tjänliga bostäder ej stode till buds, borde sådana anskaffas av vederbörande företag.

Dock borde bostadsfrågan vid sådant förhållande vara såtillvida skild från

anställningsvillkoren, att den arbetare, som så önskade, kunde förhyra sig bostad

hos annan husägare, om sådan funnes på platsen, och under alla förhållanden

borde arbetare, som bodde i visst företags bostäder, ej till detsamma bindas med

andra bestämmelser än vad som gällde inför en privat husägare.

Då det slutligen endast vore fråga om utredning av frågan, tillstyrktes det

av motionärerna framförda yrkandet.

Angående förevarande motion hemställde andra kammarens fjärde tillfälliga

utskott i avgivet utlåtande nr 7, på anförda skäl, att andra kammaren måtte för

sm del besluta, det riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

dels att Kungl. Maj:t ville, efter utredning av behovet för varje särskild ort,

vidtaga nödiga anstalter för åstadkommande snarast möjligt av det oundgängligen

nödvändiga antalet bostäder för statsanställd personal;

. , dels att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, i vilken omfattning och

i vilka former staten för framtiden måtte kunna sörja för sin personals bostadsförhållanden

;

dels att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och på vad

sätt staten borde vidtaga åtgärder till bostadsproduktionens ökande i allmänhet,

särskilt i syfte att åstadkomma ändamålsenliga bostäder åt den mindre bemedlade

delen av befolkningen;

dels ock att de förevarande motionerna, i den mån de ej kunde genom ovanstående

anses besvarade, till ingen riksdagens åtgärd måtte föranleda.

Andra kammaren beslöt för sin del bifalla, vad utskottet sålunda hemställt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

1918 års riksdags

skrivelse

nr 287.

Byggnadsplikt

för kommunerna.

Utlandet.

Belgien.

Danmark.

Finland.

Frankrike.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Första kammarens andra tillfälliga utskott hemställde i avgivet utlåtande nr

24, under hänvisning till de sakkunniga, som den 14 december 1918 tillkallats av

chefen för civildepartementet för att inom nämnda departement biträda med vissa

utredningar på bostadsfrågans område, att första kammaren icke måtte biträda

andra kammarens i ärendet fattade beslut.

Första kammaren biföll denna utskottets hemställan, varmed frågan sålunda

förföll.

I anledning av vissa uttalanden i sammanhang med det till 1918 års riksdag

hänskjutna förslaget om fortsatt anslag till uppförande inom städer och stadsliknande

samhällen av bostadshus med smålägenheter, anförde riksdagen i sin skrivelse

nr 287, jämte det anmäldes att Kungl. Maj:ts proposition i nyssberörda ämne bifallits,

att riksdagen, i likhet med departementschefen funne väckt fråga om industriens

och arbetsgivarnas bidragsplikt böra med det snaraste göras till föremål

för allvarligt övervägande.

Beträffande frågan, huruvida vederbörande kommuner genom lag böra

åläggas att bygga bostäder för sina invånare, när sådan byggnadsverksamhet

av tillräcklig omfattning icke kommer till stånd genom enskild

företagsamhet, må till en början lämnas några kortfattade uppgifter om

förhållandena i utlandet på detta område.

I Belgien gäller en bostadslag av den 9 augusti 1889, varigenom am ten,

kommunerna och fattigväsendet berättigats att uppföra bostäder. De kommunala

myndigheterna ha emellertid i ringa omfattning begagnat sig av denna rätt.

I Danmark ålägger lagen om den offentliga fattigvården den 9 april 1891

kommunerna en viss plikt att sörja för bostäder åt sina innebyggare (husvilla

etc.). Det är emellertid först i de allra sista åren, som de danska kommunerna

— och då främst de större städerna — gått till bostadsbyggande i större

stil. Staden Köpenhamn har sålunda från hösten 1916 till våren 1919 uppfört

eller beslutat uppföra 1,536 bostadslägenheter till ett sammanlagt belopp av

12 Y2 miljoner kronor. Staden har dessutom byggt 178 lägenheter om 1 rum i

baracker av trä samt lämnat lån till hög procent av byggnadskostnaden till byggnadsföreningar

och enskilda till ett belopp av 7 V4 miljoner kronor. På detta sätt

hava tillkommit 2,744 lägenheter. Slutligen har Köpenhamn understött bostadsbyggandet

med att giva 10 års frihet för de viktigaste fastighetsskatterna och

sålt ett stort antal byggnadstomter med 10 års räntefrihet för köpesumman.

Jämväl andra städer i Danmark hava under krigsåren på olika sätt (tillskott, lån,

garanti o. s. v.) stött den enskilda bostadsproduktionen. I 27 landsortsstäder

ha dessutom vederbörande kommun själv uppfört tillsammans 754 bostadslägenheter.

I Finland har såväl staden Hälsingfors som staden Åbo uppfört bostadshus,

dock ej i större omfattning.

I Frankrike hava kommunerna ända till senaste tid icke direkt ingripit i

bostadsförhållandena. En lag av den 23 december 1912 giver emellertid kom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

munerna rätt att i viss omfattning bygga bostäder för sina mindre bemedlade

medlemmar och att giva ekonomiskt stöd under olika former till byggnadsföreningar.

I Holland giver bostadslagen av den 22 juni 1901 kommunerna rätt till att

uppföra bostäder och lämnar staten ekonomiskt stöd härtill dels genom billiga

lån och dels genom direkta penningtillskott. Kommunerna hava dock icke i

någon mer betydlig utsträckning begagnat sig härav.

I Schweiz hava en mängd kommuner uppfört bostadshus, närmast för sina

tjänstemän och arbetare. Under senare år har dock denna byggnadsverksamhet

sträckt sig även till andra än kommunens egna tjänstemän och arbetare. Särskilt

i Ziirich hava betydande ansträngningar gjorts av kommunen att lösa bostadsfrågan

även för medelklassen.

I Tyskland har en rad stadskommuner byggt bostäder för sina tjänstemänEtt

mindretal sådana städer (32 st. vid utgången av år 1915) hava ägnat sig åt

direkt bostadsbyggande för invånarna i allmänhet.

I Österrike har den kommunala byggnadsverksamheten mestadels inskränkt

sig till byggande av bostäder för kommunens egna tjänstemän, varförutom enskilda

byggnadssällskap, med stöd av kommunen, särskilt i Wien, utövat en rätt

så avsevärd byggnadsverksamhet.

I Norge har under senare år en betydande kommunal byggnadsverksamhet

utövats inom flertalet städer, delvis direkt, delvis med stöd av lån ofta till högt

belåningsvärde åt byggnadsföreningar och andra sammanslutningar. Särskilt har

staden Kristiania under de senaste åren uppfört arbetarebostäder i betydande

omfattning ävensom lämnat garanti för lån å sådana till avsevärda belopp. Dessutom

föreligger i detta land ett förslag till lag om bostadsförhållandena,

avgivet den 31 maj 1919 av en särskild kommitté, enligt vilken, när i en stad

eller ett stadsliknande samhälle — efter särskilt beslut även i andra samhällen

— är brist på bostäder om intill 3 rum och kök eller när det är att befara, att

en dylik brist skall uppstå, kommunen är pliktig att avhjälpa eller avvärja bristen

genom tillräckligt nybyggande. Närmare regler för denna skyldighet äro meddelade

i lagförslaget och en vidlyftig statlig organisation för tillsyn och ledande

av denna kommunala byggnadsverksamhet är föreslagen. I

I England gavs redan 1851 och 1866 kommunerna rätt att uppföra bostadshus

för sina innebyggare. Dessa bestämmelser vidgades 1885 och 1890. En act

av 1909 gav statsmyndighet rätt att härutinnan vidtaga vissa ålägganden gent

emot kommunerna; ‘och har härefter den kommunala byggnadsverksamheten i

England företett ett rätt så starkt uppsving. Under krigets fortgång kom byggnadsproduktionen,

som strax före kriget och i början av detta var i ett starkt

uppsving, att nästan helt avstanna. Jämväl kommunernas åtgärder på området

hämmades genom att nya kommunallån beviljades allenast för med kriget sammanhängande

bostadsbehov.

Då de planer, som för närvarande äro under utförande i England för bostadsproduktionens

återupprättande, äro mycket omfattande och vi även i vårt land

hava mycket att lära av de storartade förslag, som i detta hänseende föreligga,''

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 264 höft. (Nr 314.) 6i 20 5

Holland.

Schweiz.

Tyskland.

Österrike.

Norge.

England.

Det stora

nybyggn

ad sprogrammet

i England.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

ävensom av de erfarenheter som vunnits vid deras omsättande i verkligheten»

skall här — med ledning huvudsakligen av eu uppsats av d:r Yngve Larsson i

Svenska Stadsförbundets tidskrift för november 1919 — lämnas en sammanfattande

redogörelse för det arbete, som igångsatts i England å detta område.

I runda tal uppskattas det normala årliga bostadstillskottet för de mindre

bemedlades räkning i hela Storbrittanien, utom Irland, till 75,000—100,000 hus,

varvid hus kan anses lika med lägenhet (under 20 punds d. v. s. c:a 360 kronors

årsvärde). Efter 5 års nära nog fullständigt stillestånd å byggnadsmarknaden och

med hänsyn även till bristen vid krigets början och det särskilda bostadsbehov,

som den planerade kolonisationsrörelsen på landsbygden medförde, beräknades,

att vid krigets slut ett sammanlagt deficit av 500,000 hus skulle föreligga. Till

fyllande av denna brist ansågs 3 år erforderliga, varav å första året borde belöpa

uppförandet av 100,000 hus. Kommunerna förklarade sig på förfrågan i allmänhet

villiga att bygga under förutsättning att staten lämnade finansiellt understöd.

Hela den affärsmässiga byggnadsverksamheten, som före kriget svarat för åtminstone

96 % av bostadsproduktionen, måste nämligen lämnas ur räkningen åtminstone

för de mindre bemedlades bostadslägenheter. Vad som definitivt avskräckte

den enskilda byggnadsföretagaren var icke så mycket byggnadskostnadernas ovanliga

höjd utan möjligheten av att de snart nog skulle falla, efter vad som allmänt

antogs, med V* eller 1/x i jämförelse med före krigsåren. Motsvarande belopp

måste följaktligen avskrivas: bostadsbyggandet förutsatte en subvention

från det allmännas sida. Vidare borde huvudparten av ansvaret för bostadsbyggandet

vila på kommunerna. Man gjorde visserligen allt för att tillika få i

gång en enskild eller halvenskild subventionerad byggnadsverksamhet, men även

i fråga om denna begagnade man sig av kommunerna såsom förmedlare. — Lika

klart framstod emellertid, att kommunerna icke kunde ensamma eller ens till

någon väsentlig del bära de finansiella bördorna av subventionerna. Subventionen

måste grunda sig på »ett kompanjonförhållande» mellan stat och kommun,

där den förra, såsom den starkare, övertog den tyngre delen av bördan. Efter

det åtskilliga förslag uppgjorts och kommunerna hörts över olika subventionsformer,

antogs vurm 1919 en bostadslag, upptagande huvudgrunderna för den behövliga

omfattande bostadsproduktionen.

I det väsentliga äro dessa grunder följande: 1. I fråga om kapital
kostnaderna

för byggnadsföretagen gäller, att kommunerna själva böra sörja

för anskaffande av nödiga lånemedel; i det fall att lån erhålles från tillgängliga

statsfonder, skedde detta icke mot den lägre räntefot, som eljest

vanligen tillämpades vid lån ur dessa fonder utan mot marknadens vanliga

ränta. 2. Kommunernas utgifter för företaget skulle icke under några förhållanden

överskrida inkomsten av en utdebitering av en penny; och uppgick icke

förlusten till ett motsvarande belopp, så finge kommunen bära den ensam. Blott

i den mån förlusten översteg ifrågavarande gräns, övertogs den av staten. 3.

Statsbidraget utgår till en början under en övergångsperiod av 7 år, utlöpande

den 31 mars 1927. Redan under själva byggnadstiden kunde förskott erhållas å

statsbidraget, grundade på ett preliminärt överslag av inkomster och utgifter.

Sedan huset blivit färdigt, skola nya beräkningar av husets ekonomi ske, grundade

på ett balanskonto, utvisande de verkliga inkomsterna och utgifterna. I

den mån den brist, som en sådan kalkyl visar, överstiger inkomsten av en utxlebitering

av en penny, skall bristen täckas av ett årligt statsbidrag. Hetta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts Proposition Nr H14.

3:")

bidrag kali dock sättas till ett lägre belopp, därest kommunen uppenbarligen

underlåtit att iakttaga uddig sparsamhet vid byggnadens uppförande eller att

tillförsäkra sig högsta möjliga hyresavkastning. En gång fastställt, utgår statsbidraget

med samma belopp för vart och ett av de följande 7 åren. 4. Vid övergångsperiodens

slut upptages företagets ekonomi till en förnyad granskning med

hänsyn till de vunna erfarenheterna. De beräknade årliga utgifterna jämföras

ånyo med de beräknade inkomsterna, varvid hyrorna sättas till belopp motsvarande

tillräcklig avkastning å fastigheten, därest huset byggts vid övergångsperiodens

utgång. Visa dessa kalkyler, att företaget förfarande kommer

att gå med en förlust, som överstiger inkomsten av en pennys utdebitering,

ersätter staten skillnaden. Denna uppgörelse skall vara definitiv. Men även vid

fastställande av statsbidragets definitiva belopp kunna nedsättningar ske på grund

av bristande ekonomi i husens skötsel eller med hänsyn till att onödigt låga

hyror debiterats.

De sålunda fastställda grunderna för subventionen antogos skola medföra

mycket avsevärda utvidgningar av storstädernas bostadsproduktion. I London

betyder t. ex. en pennys utdebitering en skatteintäckt av ej mindre än 180,000

pund. Med rådande byggnadskosinader och hyror torde man få räkna med en

skillnad mellan den faktiska och den ekonomiska hyran per smålägenhet av 5

shilling i veckan. Ett deficit å 180,000 pund motsvarar sålunda 13,845 hus ä

500 pund stycket eller nära 7 miljoner pund — i svenskt mynt efter en kurs av

18 kronor per pund 126,000,000 kronor.

Den sålunda fastställda planen lägger hela kapitalanskaffningen på kommunen.

Man utgick från ett sammanlagt behov av ]/2 miljon hus, och då byggnadskostnaden

beräknades till 700 pund per hus, förutsattes ett kapitalbehov av

ej mindre än tillsammans 350 miljoner pund eller i svenskt mynt (efter 18 kronor

per pund) 6,300,000,000 kronor. Den årliga brist, som det faller på staten att

täcka, beräknades under första året ej komma att överstiga 400,000 pund. Efter

de 3 årens förlopp — byggnadsprogrammet räknade, som nämnts, med denna

tid för genomförandet — skulle den brist, som av offentliga medel var att

täcka, uppgå till årligen 7 12 miljoner pund eller c:a 135 miljoner kronor. Det

förutsattes i dessa kalkyler, att bristen, d. v. s. skillnaden mellan den ekonomiska

och den verkliga hyran, kommer att uppgå till 15 pund per hus årligen. Det har

emellertid redan visat sig, att kreditfrågan icke låter sig så lätt undanskjutas.

Den är icke lättare för kommunen än för staten att lösa; av allt att döma komma

kreditsvårigheterna antingen att tvinga staten att i vida större omfattning än

hittills varit tänkt ställa sin kredit till förfogande eller också att väsentligt begränsa

bostadsproduktionens omfattning.

Då sålunda redan på ett tidigt stadium, innan ännu den stora byggnadsverksamheten

på allvar tagit sin början, botten började bliva synlig i den kommunala

kassakistan, berättigades alla kommuner med lägre skatteunderlag än

200,000 pund (gränsen faller i allmänhet mellan 40,000 och 50,000 invånare) att

för bostadsändamål erhålla lån genom The Public Works Loan Commissioners,

en statsmyndighet, som bl. a. har till uppgift att för särskilt kommunala lånebehov

ställa statens kredit till förfogande. Jämväl de större städerna hava emellertid

krävt statens låneunderstöd.

Vid det stora nybyggnadsprogrammets uppgörande har man visserligen

främst räknat med kommunerna såsom verkställande organ; men redan från

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314,

början var formen för och omfattningen av understöd åt enskilda bostadsföretag

föremål för särskild uppmärksamhet. Främst kommo härvid i beaktande den

allmännyttiga föreningen (The Public Utility Society), som i sig innefattar såväl

kooperativa bostadsföreningar och filantropiska anläggningar som industriella

bostadsbolag och således motsvarar våra allmännyttiga bostadsföreningar i förenings-

eller bolagsform. För att en ekonomisk förening skall anses som allmännyttig

enligt engelsk lag fordras, dels att dess utdelning är begränsad till 5 %,

dels ock att ingen föreningsmedlem må innehava mer än 200 pund i andelar.

Enligt 1909 års lagstiftning voro de allmännyttiga företagen berättigade att från

statens kommunala lånefond, Public Works Loan Commissioners, erhålla lån på

högst 40 år. I 1919 års bostadslag utsträcktes denna tid till 50 år. Eäntan

torde bli densamma, som kommunerna få betala. Den statliga belåningen har

hittills varit inskränkt till 2/3 av fastighetsvärdet. I 1919 års lag Upptogs nu

bemyndigande för statslånefonden att under byggnadstiden efter vederbörlig värdering

emot inteckningssäkerhet utbetala förskott å statslån. Vidare medgavs i

samma lag allmännyttiga bostadsföreningar rätt att erhålla statslån å sina efter

kriget nybyggda fastigheter med intill 75 % å fastigheternas kostnader (ej marknadsvärde)

samt å 50 år. Av räntan och amorteringen å de första :!/4 av fastighetens

kostnader bidrager staten med 40 %, d. v. s. företaget i fråga behöver

blott förränta och återbetala 60 % av lånet. Detta är liktydigt med ett indirekt

kapitaltillskott å 30 % av fastighetskostnaden. De sålunda fastställda subventionsvillkoren

hava utsträckts att gälla även allmännyttiga stiftelser för bostadsändamål,

s. k. Housing Trusts. Enligt 1919 års lag äga kommunerna att förvärva

och till allmännyttiga föreningar upplåta mark för bostadsändamål, att

teckna andelar i dylika företag utan den begränsning till 200 pund för varje delägare,

som eljest gäller, samt att lämna företaget lån, lånegarantier eller direkta

understöd. Slutligen hava kommunerna erhållit vissa nya befogenheter i syfte

att underlätta ombyggnad av äldre och större lägenheter till arbetarebostäder.

År ägaren själv villig att bygga om huset, må kommunen lämna honom lån intill

hälften av fastighetsvärdet och till eu ränta som med V, % överstiger självkostnaden.

Kommunen må även efter fritt avtal eller genom expropriation själv utföra

dylika ombyggnadsarbeten.

De betydande subventioner och kreditlättnader, som staten lämnar de allmännyttiga

föreningarna, förutsätta emellertid eu offentlig kontroll, ej blott av

deras finanser utan även av deras förvaltning i övrigt, uthyrning, försäljning

o. s. v.; och äro bestämmelser härom likaledes meddelade i 1919 års bostadslag.

Med avseende å understöd åt enskild byggnadsverksamhet har man litat till att

kommunerna lägga sin subventionerade byggnadsverksamhet så, att subventionen

även kommer den enskilda byggnadsindustrien till godo. Kommunerna kunna

och böra även köpa av enskilda byggmästare åstadkomna hus och anläggningar,

förutsatt att planer och ritningar blivit på förhand i vederbörlig ordning granskade

och godkända. Sålunda åstadkomna kommunala byggen erhålla subvention

enligt samma regler som kommunalt byggda.

Nybyggnadsverksamheten ledes av särskilt inrättade organ. Närmast under

inrikesministern ligger bostadspolitiken i händerna på en generaldirektör för

bostadsfrågan. För byggnadsmaterialanskaffningen har en särskild avdelning inrättats

inom inrikesministeriet. En rad av sakkunniga äro ställda vid generaldirektörens

sida. Under honom sortera närmast 11 bostadsfullmäktige, var och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

37

en för ett av de 11 distrikt, vari landet indelats. För London bär tillsatts en

särskild kollegial tillsynsmyndighet. Även inom de större kommunerna hava här

och där särskilda bostadsmyndigheter nyinrättats. Huru ingående prövningen av

bostadsbyggandet är, framgår därav, att kommunens byggnadsplan måste underställas

tillsynsmyndigheterna i åminstone 5 olika repriser, nämligen med avseende

å. 1) anläggningens läge och markförvärv härför, 2) stadsplan, 3) byggnadsritningar,

4) entreprenadanbud och 5) rätt till att upptaga lån. Genom detta outtröttliga

detaljarbete, som främst avser de tekniska frågorna, hava emellertid betydande

besparingar i anläggningskostnader åstadskommits. Det förutvarande

ammunitionsministeriet har övertagit hela materialanskaffningen för byggnadsverksamheten.

Exempelvis kan nämnas att av de för 300,000 hus erforderliga

5 1 2 miljarder tegel redan den 1 mars 1919 kontrakterats 300 miljoner.

Ännu hava blott en ringa del av de hundratusental nya hem påbörjats,

som nybyggnadsprogrammet omfattar. Om utsikterna för programmets

genomförande är det därför ännu för tidigt att uttala något omdöme. Yissa

erfarenheter hava dock redan kommit till synes. Det vida övervägande antalet

nybyggnader äro rent kommunala. Redan nu hava emellertid byggnadskostnaderna

visat sig gå i höjden på ett sätt, som man ej beräknat vid planläggningen.

Byggnadskostnaderna överstiga sålunda redan nu den gräns, som regeringen inför

parlamentet avgivit såsom maximum eller 700 pund per hus. En kostnad av 700

pund motsvarar en ekonomisk hyresnivå av i runt tal 1 pund i veckan (900—950

kronors årshyra). Med den högsta statssubvention, som kalkylerats eller 15

pund årligen, kommer man ned till en veckohyra av 14 shillings (630—690 kronor

årshyra). I England betyder denna hyra en nära nog tredubbling av före kriget

gängse hyra. Och detta medan hyreslagstiftningen begränsar hyresförhöj ningen

för smålägenheter till 10 % över den före kriget rådande fredsnivån! Efter de 7

övergångsåren måste den allmänna hyresnivån och byggnadskostnaderna hava

kommit i harmoni med varandra; eljest drabbas kommunerna av en extra förlust,

vari staten ej deltager. Kommunerna hava sålunda det allra starkaste intresse i

att få bort hyresregleringen och i att pressa ned byggnadskostnaderna. Detta intresse

kommer att försvåra varje forcering av bostadsproduktionen utöver byggnadsindustriens

givna underlag i form av materiel och levande kraft. Det bekymmersammaste

torde dock vara, att redan nu, innan man ens hunnit upp till

en normal verksamhet inom byggnadsindustrin, råder nära nog absolut brist på

lediga arbetskrafter. Att detta förhållande även tagit sig uttryck i arbetarnas

löneanspråk, ligger i sakens natur. Det är således fara för, att nybyggnadsprogrammet

ej kan genomföras, åtminstone inom den tid, som avsetts.

Den antagna engelska rekonstruktionspolitikens största betydelse torde ligga

å bostadsfrågans kvalitativa sida, i den höjning av den allmänna nivån, som

denna stora mängd nya mönstergillt planerade och för våra svenska förhållanden,

åtminstone hittills, mycket komfortabelt inrättade arbetarhem måste medföra.

Den av Doktor Larson lämnade redogörelsen må komplettera de allra

sista erfarenheterna av den engelska nybyggnadspolitikens utfall. Ur socialattachéens

i London rapport av december i919 må sålunda meddelas följande.

Det stora programmet till bostadsbyggandet har hittills icke givit mera än

3—4,000 fullt färdiga hus. Orsakerna till detta nedslående resultat angivas vara:

1) byggnadsföretagarnas bristande vilja att lämna sin medverkan till byggnadsplanens

genomförande; 2) svårigheterna för kommunen att uppbringa lån och 3) bristen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

på arbetskraft, orsakad dels av kriget dels av vissa hinder från de fackliga organisationernas

å byggnadsområdet stadgar mot användande av icke fullt yrkesskicklig

arbetskraft. Däremot har det visat sig, att den privata byggnadsverksamheten

med förkärlek slagit sig på reparationer av gamla bostadshus och arbete

för industriens och handelns räkning. Särskilt har också uppförande av hotell

och lyxbyggnader sysselsatt den privata företagsamheten och visat sig lönande.

Med reparationer av gamla hus skola sålunda vara sysselsatta 60 % av byggnadsarbetarna

och med arbeten för industriens räkning 30 %, så att blott 10 % återstår

för den egentliga bostadsproduktionen. Huvudorsaken till detta sakernas

läge är, att den hyra, som skulle åsättas de genom kommunens försorg uppförda

bostäderna, icke kommer att täcka en normal avkastningsprocent. Orsaken härtill

åter är, att hyrorna i äldre bostadshus enligt lag icke få höjas med mera än

10 % över nivån före kriget. Visserligen kan ej påstås att denna lagbestämmelse

i och för sig skulle verka hämmande å bostadsproduktionen. Liksom i Sverige

äro hyrorna i nybyggda hus undantagna från regleringen, och att den lagliga bestämningen

av hyror för smålägenheter skulle utgöra hinder för att erhålla tillfredsställande

liyresavkastning i nybyggda hus kan icke göras gällande under nuvarande

oerhört stora bostadsbrist. Däremot är det klart, att om staten planerar

uppförande av mindre bostadshus i stor skala och uttryckligen förbinder sig att

upplåta dessa mot lägre hyra, än som motsvarar skälig förväntning å kapitalet,

detta måste verka avskräckande å den enskilda, spekulativa byggnadsverksamheten.

Då de nya bostäderna äro avsedda för arbetare, har man icke sett någon

möjlighet att kräva den hyra, som motsvarar normal avkastning å nedlagda kostnader,

så länge den allmänna hyresnivån ställer sig så låg som för närvarande

och så länge arbetarnas löner icke nått en höjd, som sätter dem i stånd att betala

de av krigstidens kostnadsstegring betingade höga hyrorna. Liknande äro

orsakerna till, att kapitalet visar så stark räddhåga, som för närvarande är fallet

i England, att. engagera sig i byggnadsföretag. Byggnadsverksamheten måste

uppenbarligen räkna med den rådande höga s. k. naturliga kapitalräntan och bl. a.

med de räntesatser, som gälla för statens upplåning för andra ändamål. Dessa

räntesatser äro för närvarande nära nog det dubbla mot de normala. Då detta

abnorma förhållande icke kan väntas bliva beståndande, råder helt naturligt tvekan

att binda sig vid den ränta å bvggnadskapitalet, som nu kräves.

Med hänsyn till dessa omständigheter förberedas genomgående förändringar

i planen för bostadsproduktionens genomförande, sådan den är formad i 1919

års bostadslag. Den nya planen skulle omfatta följande huvudgrunder: 1) en

subvention av 150 pund för varje hus, som uppföres av enskilda företagare (incl.

allmännyttiga sammanslutningar o. dyl.) — då kostnaden för varje hus senast

beräknats till 700 pund, blir det således 21,5 % i statssubvention, i själva

verket räknar man numera med en kostnad per hus av 800 pund, varmed

subventionen nedgår till 19 %; och skulle det inträffa att kostnaderna, åtminstone

här och var, komme att närma sig 1,200 kr. pr hus, vilket befaras å

en del håll, nedginge subventionen till allenast 12,5 % —; 2) bemyndigande för

kommunerna att finansiera den av dem bedrivna husbyggnadsverksamheten medels

utgivande av kommunala obligationer i enlighet med förslag av en inom finansministeriet

tillsatt kommitté; 3) bestämmelser åsyftande att förhindra uppförande

av rena lyxbyggnader.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Med de föreslagna utvidgningarna i regeringens byggnadsplan blir denna i stort

sett lagd efter 2 olika linjer. A ena sidan skola kommunerna ombesörja en byggnadsverksamhet,

som i varje fall måste bliva av betydligt större omfattning iin

före kriget, då den kommunala bostadsproduktionen endast utgjorde 5 % av den

samlade byggnadsverksamheten. Å andra sidan anser man sig icke kunna undvara

det privata initiativet, vilket hittills hållit sig borta och inriktat sig å annan

byggnadsverksamhet (industriella ändamål, reparationer, lyxbyggnader etc.). Om

kommunerna verkligen skola kunna utföra de uppgifter, som anses böra tillkomma

dem, måste de uppenbarligen beredas tillgång till kapital och vara beredda

att ikläda sig och staten de högt uppdrivna kostnader, som en bostadsproduktion

under nuvarande förhållanden betinga. Den ränta, som bestämts för

de föreslagna kommunalobligationerna och den särskilda säkerhet, man ämnar

tillägga dessa, torde möjligen erbjuda tillräcklig lockelse för placering. Skulle

det på. detta sätt icke lyckas att få någon kommunal byggnadsverksamhet till

stånd, inställer sig givetvis tanken på strängare åtgärder. Som en början härtill

kan betraktas det ovanberörda planerade förbudet mot rena lyxbyggnaders

uppförande. Det kan tänkas att man ytterligare fortskrider på tvångets väg och

man har pekat på föredömena från krigstiden, då av industriens 540,000 arbetare

(mot 840,000 före kriget) ej mindre än 3/4 sysselsattes direkt av regeringen för

dess räkning.

Genom en i december 1919 av parlamentet antagen ny bostadslag (Housing

[Additional Powers] Ad 1919) har man också återvänt till den rena omedelbart

avskrivningsbara subventioneus väg. Genom nämnda lag har nämligen medgivits,

att varje person, som inom de närmaste tolv månaderna bygger en arbetarebostad,

skall erhålla en byggnadspremie, i förhållande till husets storlek av i regel 150

pund. Ansökan härom skall ställas till vederbörande kommunalmyndighet, som

jämväl övervakar bygget och avger det besiktningsintyg, på vilket byggherren

erhåller premiebeloppet. För dessa byggnadspremiers bestridande har parlamentet

anvisat ett belopp av 15,000,000 pund d. v. s. i runt tal 270,000,000

kronor. Premien torde motsvara l/5 eller 1/6 av byggnadskostnaden. För

att direkt intressera den enskilda företagarverksamheten har man måst släppa på

de föreskrifter om noggrann ekonomisk, social och hygienisk kontroll, varmed

man från början sökte göra det offentliga bostadsbyggandet till medlet att höja

bostadsförhållandena till en förebildlig standard.

Alltjämt uppgå dock de hyror som kunna debiteras för arbetarebostäder

för närvarande i storstäderna till belopp, som knappast räcka till att tillfredsställande

förränta halva byggnadskostnaderna.

1919 års decemberlag har också bemyndigat kommunerna, att om bostadsbyggandet

inom deras områden av brist på material och arbetskraft försenas,

förbjuda annan byggnasverksamhet på viss bestämd tid. Kommunerna hava

också givits rätt att förhindra rivning av bostäder inom sina områden samt fått

tillstånd att emittera Housing Bonds å vissa mindre valörer, återbetalbara

inom 5—20 år samt löpande med 5 Va % ränta.

I Svmge lägger som bekant gällande kommunallagstiftning icke

några hinder i vägen för kommunerna att uppföra bostäder för sina invånare.

De allmänna reglerna angående viss kvalificerad majoritet för uttaxe
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departements*

chefen.

Byggnadssätt

för arbetsgivare?
-

Norge.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

ring över vissa belopp samt för upptagande av lån, gälla dock givetvis

även utgifter för bostadsbyggande.

Vid övervägande av frågan, huruvida vederbörande kommuner (städer

och stadsliknande samhällen) böra genom lag åläggas att i större

eller mindre omfattning sörja för erforderlig bostadsproduktion, måste

fasthållas, att bostadsnöden är ett samhällsont och att samhället -— och

därvidlag i främsta rummet det kommunala samhället — bör ingripa

mot detta onda. Att detta ingripande ofta blir effektivare och mera

målmedvetet i samma mån som det organiseras i förväg, är uppenbart.

Men därför är ingalunda givet, att en lagstiftning, som ålägger kommunen

byggnadsplikt, är nödvändig. Stadskommunerna hava under krisåren,

på sätt i annat sammanhang visats, ådagalagt beredvillighet att stödja

bostadsproduktionen inom resp. samhällen. Men kommunernas ekonomiska

möjligheter i detta hänseende äro begränsade, och kommunal byggnadsplikt

slukar förhållandevis stora summor.

Det gäller i nuvarande läge att stimulera kommunerna till frivilligt

bostadsbyggande och främjande i övrigt av byggnadsverksamheten. Och

det bör, med hittills vunnen erfarenhet, icke möta alltför stora svårigheter

att på detta sätt uppnå lika goda resultat som genom en tvångslagstiftning,

blott det stöd från statens sida, som härför kräves, gives något

så när tillräckliga mått och icke förutsätter kommunernas medverkan

i högre grad än deras ekonomiska resurser och en klok hushållning

medgiva.

De förslag, jag här längre fram anhåller få underställa Kungl. Maj:ts

prövning, betinga icke i och för sig någon särskild lagstiftning. De

förmåner, som statsmakterna vilja lämna för bostadsproduktionens främjande,

åtnjutas icke utan vissa förpliktelser från kommunernas sida.

Vidkommande frågan om en lagstiftning, som ålägger arbetsgivare

byggnadsplikt för sina anställda arbetare, har, så vitt jag kunnat utröna,

en dylik lagstiftning ingenstädes i utlandet kommit till stånd, med

undantag dock för Norge.

I Norge utfärdades den 12 juli 1918 en lag om bostadsförhållandena, vilken

i tredje kapitlet innehåller bestämmelser om byggnadsplikt för arbetsgivare. Enligt

dessa äga de kommunala myndigheterna rätt att ålägga företag för viss industri-,

handels- eller försäkringsverksamhet att vid nyanläggningar eller utvidgningar

till kommunen anmäla antalet arbetare och funktionärer, som komma att

sysselsättas. Med stöd av sålunda lämnade uppgifter äga de kommunala myndigheterna

hos vederbörande statsdepartement ingiva framställning, att företaget

ålägges byggnadsplikt.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr islå.

Giva de meddelade uppgifterna anledning till farhågor för uppkommande

bostadsnöd, kan Konungen pålägga företaget viss byggnadsplikt eller skyldighet

att på annat lämpligt sätt och i angiven utsträckning sörja för de anställdas bostadsbehov.

Konungen har härvid att godkänna de förmer, under vilka bostäderna

skola upplåtas åt eller överlåtas på anställda. Vid fall av uthyrning

skall tillses, att hyresförhållandet icke användes såsom kampmedel i arbetstvister.

Underlåtenhet att fullgöra, vad enligt dessa bestämmelser föreskrivits, kan straffbeläggas

med böter eller fängelse intill tre månader.

Det må nämnas, att dessa lagbestämmelser anknutits till principer, som i

viss mån kommit till uttryck i tidigare norsk lagstiftning. Redan i samband med

lagbestämmelser om koncession vid förvärv av vattenfall och bergverk m. m. den

18 september 1904 föreskrevs sålunda, att vissa förpliktelser för arbetsgivare att

sörja för arbetarnas bostadsbehov kunde uppställas såsom villkor för koncession.

Dessa bestämmelser utvidgades ytterligare vid hithörande lagstiftnings revision

den 14 december 1917.

Sådan anmälningsplikt, som omförmäles i lagen den 12 juli 1918, skall endast

hava kommit till användning i Gjövik, Kongsberg samt Örsta härad, varjämte

planer varit å bane att göra stadgandet tillämpligt för Kristiania. Byggnadsplikt

uppges icke hava blivit i något fall pålagd. Då lagen den 12 juli 1918

betraktats såsom av provisorisk art, har i förut berörda betänkande av clen 31

maj 1919 med förslag till lov om boligforholdene upptagits reviderade och i vissa

avseenden utvidgade bestämmelser om byggnadsplikt för arbetsgivare.

Vad värf land beträffar hava arbetsgivarna i viss omfattning sörjt sverige,

för sina arbetares bostadsförhållanden, särskilt under senare tider på ett

oftast tilltalande sätt. Åven under krigsåren har denna bostadsverksamhet

varit rätt så avsevärd. Av den allmännyttiga bostadsproduktionen

i städer med över 10,000 invånare kom år 1918 på industriföretagen

28,7 % av samtliga sist räknade lägenheter. I detta sammanhang må

meddelas, att i december 1917 bildats ett särskilt bolag, aktiebolaget

Industribostäder, med uppgift att bygga arbetarebostäder och arbetarekolonier.

Initiativet till detta bolag har utgått från ledande män inom

industri- och bankkretsar. Bolaget är för närvarande sysselsatt med

utarbetande av praktiska och solida hustyper, avpassade efter olika

landsdelars förhållanden.

Vid övervägande av frågan, huruvida en lagstiftning i syfte att pålägga Departementsarbetsgivare

viss byggnadsplikt för sina arbetare nu bör komma till stånd ehefen‘

eller icke, må framhållas, att övervägandet först måste avse, huruvida

en eventuell byggnadsplikt skall hänföra sig till allenast förhållandena

under byggnadskriser såsom den nuvarande eller jämväl sträcka sig till

bostadsbyggande under normala förhållanden. Mot en inskränkning

av byggnadsplikten allenast till tider av större bostadsbrist kan invändas,

att det knappast kan vara riktigt, att just under sådana tider, då i allmänhet

högkonjunktur råder och räntor och byggnadskostnader äro uppBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 höft. (Nr 314.) 6i no 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj\ts Proposition Nr 314.

Plan för bostadsproduk

tionen för de

närmaste

åren.

drivna, ålägga arbetsgivarna en byggnadsverksamhet, som nödvändiggör

förlustbringande kapitalavskrivningar. Rent praktiskt taget är också en

till tider av större bostadsbrist begränsad lagstadgad byggnadsplikt svår

att ordna.

Men vägande invändningar kunna också anföras mot att lagstadga

en byggnadsplikt för arbetsgivare geut emot sina arbetare avseende förhållandena

såväl under bostadskriser som under mera normala tider. En

dylik lagstiftning synes icke kunna riktas mot industrin allena, utan

måste utsträckas att gälla alla områden, där lejd arbetskraft tages i

anspråk. Hantverk, affärsföretag o. s. v. borde också falla under en

sådan lagstiftning. Någon skillnad i förevarande hänseende mellan

exempelvis en arbetarstam av lager- eller hamnarbetare och av industriarbetare

kan ej påvisas. Främst av allt synes det dock angeläget,

att stat och kommun beträffande sina talrika anställda icke undandraga

sig skyldigheter, som skulle åligga enskilda; och vad en dylik byggnadsplikt

betyder för staten är lätt att fatta. Jag får i annat sammanhang

tillfälle att i någon mån belysa detta.

Erfarenheterna från Norge synas giva vid handen, att de praktiska

svårigheterna att tillämpa lagbestämmelser om arbetsgivares byggnadsplikt

ej böra underskattas. Det är sålunda rätt anmärkningsvärt, att ovan

berörda norska lagstadganden, vilka jämväl i nu gällande avfattning icke

sakna en betydande stränghet, synbarligen fått ringa, om ens någon,

praktisk betydelse för bostadsfrågan. Detta förhållande är så mycket

mera i ögonen fallande, som lagen varit i gällande kraft under en tid,

då å ena sidan bostadsnöden inom alla industriorter varit trängande och

å andra, sidan industrien haft att uppvisa högkonjunktur.

Av vad sålunda yttrats torde framgå, att en lagstiftning om arbetsgivares

skyldighet att sörja för sina arbetstagares bostadsförhållanden

är en mycket vittutseende sak. Jag har därför icke funnit anledning

att nu ifrågasätta en dylik lagstiftning, som i allt fall måste föregås av

en grundlig och ingående utredning. På frågans bedömande inverkar

jämväl i vilken utsträckning näringsföretag bliva genom intressebeskattning

bidragsskyldiga till kommunen, varom förslag i annat sammanhang

lärer framställas av chefen för finansdepartementet.

Då det gäller att undersöka, vilka vägar statsmakterna böra och

kunna beträda för att söka bringa bostadsproduktionen i städer och

stadsliknande samhällen ur sin nuvarande försumpning, samt att uppgöra

en plan för statsmakternas åtgöranden härutinnan, måste först någon

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 314.

klarhet vinnas om, huru stor ho stadsproduktion man bör räkna med för

att komma ur de nuvarande svårigheterna.

Förut har angivits, att den normala årliga bostadsproduktionen Den behövliga

inom endast städer med 10,000 invånare och därutöver före kriget vro^lMionen.

skattats till 18.600 eldstäder och att landets normalproduktion i alla

bostadssamhällen kan skattas till i runt tal 24,000 eldstäder per år.

Uppenbarligen är det icke tänkbart, att med statens och kommunernas

stöd söka fa till stånd eu bostadsproduktion under den näi maste

tiden av så stor omfattning som den normala, särskilt da man måste

räkna med, att den spekulativa byggnadsverksamheten tillsvidare icke

torde komma att i förutvarande omfattning engagera sig i bostadsbygge.

Redan av finansiella skäl torde staten och kommunerna icke kunna inrikta

sina strävanden på en bostadsproduktion av före kriget normalt

mått. Med hänsyn till den ringa folkmängdsökningen i städerna lärer

heller icke ett sådant bostadsbyggande vara oundgängligt.

Eu bostadsproduktion för den närmaste framtiden av samma matt

som den genomsnittliga före kriget skulle knappast heller vara önskvärd

med hänsyn till de nu rådande höga byggnadskostnaderna och det

ytterligare uppdrivande av dessa, som därmed kan befaras. I sista hand

blir det i varje fall materialtillgången och arbetsmarknaden, som bestämma

nybyggnadsverksamhetens omfattning. Att söka åstadkomma

eu byggnadsverksamhet utan hänsyn till nämnda faktorer skulle blott

vålla nya betydande prisstegringar och ytterligare försvåra bostadsfrågans

läge. Materialtillgången kan kanske inom vissa gränser regleras, men tillgången

på arbetskraft är så mycket oberäkneligare och svårare att bedöma.

Med nu berörda förhållanden måste man alltid räkna vid planläggande

av åtgärder från det allmännas sida för bostadsproduktionens

främjande. De förut lämnade uppgifterna från England visa, huru utomordentligt

svårt det är att i förväg — även efter så omfattande utredningar,

som förelågo i detta land, när man där fastställde planen för

en forcerad till kort tid begränsad byggnadsverksamhet — beräkna utfallet

av de beslutade åtgärderna, och huru man där måst företaga omläggningar

i olika avseenden av de antagna planerna.

Då det emellertid nu gäller att komma till uppfattning om, huru

långt det allmänna — stat och kommun — bör sträcka sig för att söka

tillgodose de mest trängande bostadsbehoven, måste några utgångssiffror

vinnas rörande denna produktion under de närmaste åren. Vad som

härutinnan bör eftersträvas, är icke blott att hålla bostadsbyggandet

nödtorftigt i gång utan även att i någon mån fylla det under krigsåren

uppkomna underskottet å bostäder.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Svenska

stadsför
bundets
bostadsråd.

Bostads
sakkunniga.

Departements
chefen.

Byggnadskostnad

per eldstad.

Statens

byggnads
byrås
erfarenheter.

Kasern
byggnads
nämndens
erfarenheter.

Affärsverkens

beräkningar.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

I sin förutberörda framställning'' har svenska stadsförbundets bostadsråd

ansett understödsverksamheten böra omfatta 28,000 eldstäder, fördelade

på tre. år med — i grova tal —- 8,000, 12,000 och 8,000 eldstäder,

varvid i dessa siffror icke är inräknad den bostadsproduktion för

statsanställda, som direkt genom statens försorg kan komma att äga rum.

Bostadssakkunniga räkna med en behövlig årlig- bostadsproduktion

under den närmaste tiden av 12,000 eldstäder och anse detta vara

ett oundgängligt och yttersta minimum.

Att bestämma sig för, huru stor byggnadsproduktion, som under

den närmaste tiden bör eftersträvas, är givetvis en vansklig sak, men

har jag stannat vid 40,000 eldstäder under loppet av fem år såsom angivande

det mått, efter vilket kalkylerna böra läggas.

\ idare bör man för att komma till några ekonomiska hållpunkter

utgå från en viss byggnadskostnad, lämpligen beräknad per eldstad.

I detta hänseende vill jag uppmärksamma följande:

Efter statens byggnadsbyrås förut åberopade redogörelse för den

statssubventionerade byggnadsverksamheten 1917—1919 var den beräknade

byggnadskostnad för de understödda bostäderna år 1917 2,850

kronor per eldstad (den verkliga kostnaden uppgick till 3,190 kronor),

år 1918 4,255 kronor per eldstad och år 1919 4,380 kronor per eldstad.

Enligt redogörelsen för den kommununderstödda bostadsproduktionen

under krigsåren i Stockholm och Göteborg, har denna byggnadsverksamhet,

vad beträffar Stockholm, betingat en kostnad av 4,915 kronor per

eldstad, varav den rent kommunala 4,000 kronor per eldstad (mest trähus)

och den av staden subventionerade i runt tal 6,000 kronor per eldstad,

samt, vidkommande Göteborg, uppgått till cirka 2,293 kronor per eldstad

beträffande stadens egna hus. I mars 1919 beräknade bostadssakkunniga

kostDaden till 5,000 kronor per eldstad, och samma belopp

upptages av svenska stadsförbundets bostadsråd i dess förutberörda framställning

av december 1919.

Efter vad jag inhämtat hava kostnaderna för av kasernbyggnadsnämnden

under senaste tiden uppförda byggnader, innehållande bostadslägenheter,

uppgått till: i Linköping c:a 5,630 kronor per eldstad, i Eksjö

c:a 5,200 kronor per eldstad och i Växjö c:a 5,700 kronor per eldstad.

I de framställningar från de affärsdrivande verken och tullverket

angående bostadsbyggande för statstjänare, som jag längre fram får tillfälle

närmare beröra, räknar järnvägsstyrelsen med en genomsnittskostnad för

lägenheter om 2—3 rum och kök av 5,500 kronor och för lägenheter

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr SI 4.

45

om 4 å 5 rum och kök av 6,000 kronor. Telegrafstyrelsen utgår från

vida högre beräkningar eller 7,500—9,000 kronor per eldstad, medan

tullverket, som grundar sina beräkningar på detaljerade kostnadsförslag,

upprättade av arkitekter eller byggmästare i de olika orterna, kommer

till följande kostnader för olika städer: i Göteborg 7,100—5,030 kronor,

i Hälsingborg 5,500 kronor, i Malmö 5,377 — 5,165 kronor, i Norrköping

6,400—5,800 kronor, i Gävle 6,667—5,800 kronor, i Sundsvall 5,400

kronor samt i Trälleborg 4,700 kronor, allt per eldstad.

Från Stockholm föreligga andra beräkningar, utvisande att kostnaderna

därstädes för även anspråkslösa bostadsbyggnader för närvarande

kunna beräknas till 10—11,000 kronor per eldstad.

Med hänsyn till nu anförda siffror kan man enligt min mening icke

i de kalkyler, varom nu är fråga, stanna vid ett lägre kostnadsbelopp

än 6,000 kronor per eldstad för de övervägande smålägenheter, vilkas

tillkomst det nu gäller att söka trygga. Såsom ett genomsnittstal för

hela landet anser jag dock berörda siffra kunna läggas till grund

för de ekonomiska kalkylerna, varvid jag givetvis utgår ifrån, att icke

den allmänna prisnivån undergår ytterligare förhöjning och att alla ansträngningar

inriktas på att genom organisation, förbättringar i byggnadstekniken

m. m. vinna prisbilligare bostadsbyggen.

För fastställande av en allmän plan för den bostadsproduktion, som

sålunda bör eftersträvas, gäller det slutligen att bestämma sig för en

lämplig tidsperiod till planens genomförande.

Svenska stadsförbundets bostadsråd har i sin förberörda framställning

räknat med en treårsperiod såsom den lämpligaste tidsperioden.

För min del vågar jag betvivla att, även med en inskränkning av

den allmänunderstödda bostadsproduktionen till, såsom bostadsrådet föreslagit,

28,000 eldstäder, en tid av tre år kan vara tillräcklig för denna

produktions åstadkommande. Då jag räknat med, att planen för den

statsunderstödda bostadsproduktionen bör omfatta 40,000 eldstäder, måste

redan därav en förskjutning av tiden för planens genomförande vara

påkallad. Ett för starkt sammanpressande av bostadsproduktionen äventyrar

lätt hela planens genomförande. Tillgången på arbetskraft i byggnadsfacket

är begränsad och produktionen måste läggas med hänsyn

härtill. Om tidrymden för bostadsplanens genomförande icke sättes alltför

kort, hinner arbetskraften lämpligen fördela sig och en hastig sugning

av arbetskraft från andra näringsgrenar, särskilt jordbruket, undvikes. En

möjlig nedgång av prisnivån kan också därmed göra sig bättre gällande.

Särskilda

beräkningar

från

Stockholm.

Departements

chefen.

Tidrymden

för planens

genomförande.

Svenska stads

förbundets

bostadsråd.

Departements

chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

Statens direkta

bostadsproduktion.

Svenska stadsförbundets

bostadsråd

m. fl.

Departements
chefen.

Den period, för vi]ken en subventionsverksamket nu kan planeras,

bör emellertid ej heller lämpligen sträcka sig över allt för lång tid.

För den bostadsproduktion, med vars allmänna planläggning jag

här sysselsätter mig, synes böra beräknas en femårsperiod (inberäknat

år 1920).

Vad nu yttrats avser den bostadsproduktion, som bör påräknas

av kommuner eller enskilda. Men för att lindra de nuvarande bostadssvårigheterna

kräves också, att staten i större omfattning än hittills låter

uppföra höstäder för statstjänare.

I den ofta berörda framställningen från svenska stadsförbundets

bostadsråd den 13 december 1919 har framhållits önskvärdheten av

att staten direkt bidrager till lindrande av den nuvarande tryckande

bostadsbristen genom att i avsevärd omfattning uppföra bostäder för

statsanställda. Ett sådant bostadsbyggande utgör också eu förutsättning

för hela den av bostadsrådet framlagna planen till statens understöd

för bostadsproduktionen.

Hurusom i övrigt från olika håll förslag framkommit om ett ökat

bostadsbyggande för statstjänare får jag tillfälle längre fram omförmäla.

Statens direkta bostadsproduktion synes böra avse 5,000 eldstäder

och likaledes omfatta en tidrymd av fem år (inberäknat år 1920).

Efter en genomsnittskostnad av 6,000 kronor per eldstad skulle kostnaden

för denna produktion uppgå till 30,000,000 kronor.

För den enskilda byggnadsproduktionen skulle den plan, vars

allmänna grunder jag nu utvecklat, omfatta 40,000 eldstäder och

efter 6,000 kronor per eldstad betinga'' en sammanlagd kostnad av

240,000,000 kronor.

Nu angivna siffror angiva således måttet av den bostadsproduktion,

vilken nu bör eftersträvas och de sammanlagda kostnader, som en dylik

plans genomförande kan beräknas medföra.

Möjligen kommer man i verkligheten ej att nå till en så stor bostadsproduktion,

utan kan den komma att bli av blygsammare dimensioner.

Komma byggnadskostnaderna i följd av den forcerade byggnadsproduktionen

att avsevärt ökas, kan det också bliva nödigt att tillfälligt avbryta

eller inskränka byggnadsproduktionen. A andra sidan kan ju

också tänkas, att förhållandena utveckla sig i en lyckligare riktning,

närmast så, att viss nedgång eller åtminstone stabilitet i kostnaderna

inträder redan före fem-årsperiodens utgång. Om under sådana omständigheter

det enskilda initiativet visar ansatser till byggnadsverksam
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

47

hetens upptagande i normal omfattning, synes hela frågan om bostadsproduktionens

understödjande böra tagas under ny omprövning.

Med avseende å de åtgärder från det allmännas sida, som för den

angivna planens genomförande erfordras, må till en början framhållas,

att det närmast synes gälla att skyndsamt få den nödvändigaste produktionen

i gång och att därvid väsentligen anknyta åtgärderna till de av

kristiden föranledda förhållanden, som framkallat bostadssvårigheterna.

Liksom jag därför förut avböjt tanken på att för närvarande genom

lagstiftning ålägga kommuner och arbetsgivare särskilda allmängiltiga

förpliktelser med avseende å bostadsproduktion, har jag ej heller ansett

allmänna beskattningsåtgärder i samma syfte böra för närvarande

ifrågasättas. Tilläventyrs bliva sådana åtgärder framdeles nödiga, men

dessa torde böra grundas på mera normala och stabila förhållanden,

än som för närvarande kunna anses föreligga.

Jag har således ansett mig böra inskränka åtgärderna till bostadsproduktionens

främjande väsentligen till förslag, som kunna omedelbart

bringas till verkställighet och därmed snarast möjligt bidraga till lindrande

av den allmänna bostadsnöden i städer och stadsliknande samhällen,

särskilt för de mindre bemedlade klasserna.

Dessa åtgärder hava också synts mig böra begränsas till anlitande

dels av statsfonder, som härför kunna göras tillgängliga, dels ock av

medel, vilka, i anslutning till härutinnan upprättat förslag, kunna

beredas genom eu tillfällig beskattning av viss hyresstegring

och således direkt hänföra sig till under krigsåren uppkomna förhållanden.

De förslag, som jag härutinnan vill framlägga för Kungl. Maj:ts

prövning, hänföra sig till tre grupper av från varandra rätt så skiljaktig

art. Jag förordar således

1) ett mera forcerat byggande av bostäder för statst jo,nar e, avsett att

omfatta de närmaste fem åren;

2) ett lans- och subventionssystem för kommuner, bostadsföreningar och

enskilda, som uppföra vissa slag av bostäder, väsentligen begränsat till den

närmaste femårsperioden; samt

3) vissa anslag till utredningar m. m. för vinnande av sådana förbättrade

tekniska anordningar vid husbyggnader, som kunna nedbringa

byggnadskostnaderna.

Jag skall behandla vart och ett av dessa förslag under särskilda avdelningar

här nedan; och gör härvid början med

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Nuvarande

förhållanden.

A. Bostadsbyggande för statstjänare.

Staten har hittills allenast i ringa omfattning uppfört bostäder för

statstjänare. I avsevärdare utsträckning har sådant bostadsbyggande

allenast ägt rum vid statens järnvägar. Sedan åtskilliga tiotal år hava

således uppförts bostäder för järnvägspersonal å sådan ort, där möjligheter

för vederbörande personal att förhyra bostäder icke förefunnits

eller där så för tjänstens handhav ande ansetts nödigt.

I nu gällande avlöningsreglemente för statens järnvägar den 28 juni

1918 stadgas härom i § 9 mom. 1 följande:

»l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda

lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt,

tillkomma dels byråchef, förste byrådirektör, expeditionsföreståndare,

förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande

tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen:

distriktschef, ban-, maskin-, telegraf- och signalingenjör, trafikinspektör,

överinspektör, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör, byråassistent,

stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,

förste stationsskrivare å station av 2:a eller 3:e klass

ävensom dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen

å stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre

tjänstgöring eller å bil] ett expedition, dels samtliga tjänstemän av lägre

grad vid distrikten eller huvudverkstäderna med undantag av lokomotivförare,

tågmästare, ogift förste kontorsbiträde och ogift manligt ''kontorsbiträde,

som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör,

eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri

bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl här nu ej

nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om

vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att

erhålla inkvartering in natura.»

Med denna avlöningsförmån är förenad förmånen av fritt bränsle

enligt stat, som av järnvägsstyrelsen fastställes. De av ovannämnda

tjänstemän, som ej erhålla fri bostad, bekomma härför viss i avlöningsreglementet

bestämd ersättning.

Vid telegrafverket åtnjuta, enligt avlöningsreglementet, allenast de

kvinnliga stationsföreståndarna samt telefonist, som förestår växeltelefonstation,

fri bostad eller hyresersättning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 314.

I postverket förekommer icke bostadsförmån eller ersättning därför.

Vid större verlcstadsanläggningar, t. ex. vid statens järnvägars centralverkstad

i Örebro samt vid telegrafverkets verkstäder i Nynäshamn,

har under senare år ett mera omfattande bostadsbygge ägt rum för anställd

verkstadspersonal.

I viss utsträckning har bostad in natura beretts högre och lägre

personal vid statens kanalverk samt driftspersonal vid kraftverken.

Vad nu berörda verk beträffar torde också böra erinras om, att

utöver det tillhandahållande av bostäder, som sålunda författningsenligt

ägt rum, bostad mot hyresersättning i enstaka fall upplåtits åt en eller

annan tjänsteinnehavare i byggnad, som uppförts för eller inköpts eller

förhyrts till expeditionslokaler för vederbörande verk.

Nu berörda förhållanden vid de affärsdrivande verken under civildepartementet

komma genom det gemensamma avlöningsreglemente för

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk, som träder i kraft den 1 juli 1920, i så måtto att undergå

förändring, att den fria bostaden och bränslet bortfaller såsom löneförmån.

I nämnda avlöningsreglemente stadgas sålunda huvudsakligen

att, därest tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av

vederbörande verk, han skall vara skjUdig att bebo densamma,

och att för begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad ersättning efter

hyrespris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, skall

erläggas genom avdrag å avlöningen; och bestämmes detta avdrag i

sista hand av en för alla verken gemensam bostadsnämnd.

Vad beträffar domänstyrelsens förvaltningsområde äro i allmänhet

kronodomänerna och boställena utrustade med bostäder för den personal,

som kräves för deras skötande. Dessa egendomar äro utarrenderade, men

staten har byggnadsskyldighet för husen. Vidkommande skogsförvaltningen

äro kronojägare tillförsäkrade boställen, och uppföras sådana genom anlitande

av anslag å domänstyrelsens stat. Under senare år har också å

kapitalökning för statens domäners fond anvisats anslag till uppförande av

vissa bestämda jägmästarbostäder å orter, särskilt i Norrland, där svårigheter

mött eller anses föreligga för vederbörande revirförvaltare att förhyra

bostad. Vid de lägre skogsskolorna finnas också inrättade bostäder

för lärarpersonal och elever.

För personalen vid statens hospital ingår i regel bostad in natura i

löneförmånerna; de senare årens bostadsbygge därstädes har huvudsakligen

varit inriktat på att uppföra familjebostäder för skötarepersoualen,

varmed man kunnat i största möjliga utsträckning anställa gift personal.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 käft. (Nr 314.) 6i 20 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

Omfattningen under de senare åren av nu berörda bostadsbyggen

vid affärsverken och hospitalen (betjäningsbostäder för gift personal),

vilket bostadsbyggande, på sätt jag tidigare framhållit, under krigsåren

avsevärt ökats i syfte att lindra bostadsbristen, framgår av här intagna

tabell angående för ändamålet beviljade anslag.

Till bostadsbyggande (och inköp av bostäder) anvisade medel.

1913

1914

1915

1916

1917

1918

1919

Statens järnvägar ...

146,300

222,900

111,900

475,000

•

625,000

2,489,700

6,696,500

I Tillstående summor äro|

ej inbegripna anslag till

stationsbyggnader, vari i

bostäder kunna vara upp- låtna i mindre omfattning, j

ej heller andra anslag,

varav någon del kan hava

använts till någon enstaka

bostadslägenhet.

Telegrafverket .....

232,849

2,372,951

387,000

Anslagen äro övervägande

meddelade till arbetar- bostäder .vid telegraf- verkstäderna i Nynäs- hamn.

Vattenfallsverken

.

55,000

59,000

95,000

476,000

1,618,000

Byggnaderna äro uppförda

dels av direkt för tjänste- mannabostäder anvisade

medel, dels av anslag till

kraftverken, dels ock av

anslag till distributions- ledningar. En del bo- stadsbyggen äro ej fär- diga och äro tilläggs- anslag härfor begärda.

Domänförvaltningen

174,935

61,112

67,073

424,665

l '' ''

421,249

375,736

423,384

Därav till jägmästare- bostäder tillsammans

1,210,384 kronor och

till kronojägarbostäder

727,890 kronor.

Hospitalen...............

—

181,900

—

—

—

75,000

432,200

Avse diverse bostadshus för

Summa

321,235

520,912

237,973

899,66ö|l,374,098|5,789,387|9,557,084

gift personal.

Anm. Vid postverket härs inga särskilda anslag till tjänstemannabostäder meddelats. I byggda eller inköpta posthus

hava under åren 1917—1919 inretts följande bostadslägenheter: 1 om 7 rum och kök, 3 om 6 ram och kök, 7 om

5 rum och kök, 3 om 4 rum och kök, 9 om 3 ram och kök, 12 om 2 ram och kök, 2 om 1 rum och kök samt 8

enkelrum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Av 1920 års riksdag har i statsverkspropositionen äskats anslag

för arbetare- och därmed jämförliga bostäder vid de aflärsdrivande verken

under civildepartementet och vid hospitalen till följande belopp:

På tilläggs- stat för år

1920

För år 1921

Postverket .....................................................................

_

223,000

Telegrafverket ...............................................................

1,223,600

604,000

Statens järnvägar............................................................

623,400

2,557,300

Statens vattenfallsverk ...................................................

500,000

200,000

Medicinalstaten (hospitalspersonal)....................................

—

821,000

Summa

2,347,000

4,405,300

Vad beträffar domänförvaltningen har för bostadsbyggande (jägmästarbostäder)

äskats anslag av 1920 års riksdag med:

På, tilläggsstat för år 1920 För år 1921

kronor 4,000: — kronor 630,500: —

Slutligen bar för uppförande av bostadshus åt tullpersonalen vid

Värtahamnen i Stockholm ävensom i Mon å tilläggsstat för år 1920

ifrågasatts ett anslag av 1,205,400 kronor.

Summan för av 1920 års riksdag redan äskade bostadsbyggnader

uppgår således till

å tilläggsstat för år 1920........... kronor 3,556,400: —

och å staten för år 1921 ............ » 5,035,800:

Summa kronor 8,592,200: —

På sätt av förevarande bägge uppgifter framgår, hava statsmakterna

således redan i någon mån beaktat vikten av att staten under tider av

utbredd bostadsbrist medverkar till densammas lindrande genom att i

avsevärt större utsträckning än eljest bygga bostäder åt statstjänare.

I viss omfattning hava bostäder beretts jämväl för under andra än

förut nämnda statsförvaltningar lydande personal. Så äro i nybyggda

kasernetablissement en del bostadslägenheter inredda huvudsakligen för

underofficerare. Vidare åtnjutes bostadsförmån av fängelseförestandare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Framställningar

från

orterna om

ökat bostadsbygge

för

statstjänare.

Svenska

stadsför
bundet.

(18A 1919.)

Malmö stadsfullmäktige.

5- Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

och en del av bevakning spersonalen vid central fängelser, tvångsarbetsanstalter

och straffängelser, ävensom för föreståndare och personal vid statens

alkoholistanstalter.

Åt landshövdingarna äro upplåtna boställsvåningar, riksbankskontorens

föreståndare bebo boställsvåningar i för riksbankens expeditionslokaler

uppförda hus, åtskilliga vaktmästare vid olika förvaltningsgrenar hava

likaledes bostadsförmån. Undantagsvis är i övrigt bostad beredd enstaka

tjänstemän.

Den senast fungerande provinsialläkarekommittén har vidare föreslagit

uppförande med statens bidrag av bostäder åt provinsialläkare i

avlägset belägna och svårbesatta distrikt, där lämplig bostad för läkaren

är svår att uppbringa. Detta förslag har dock hittills icke föranlett

framställning till riksdagen.

Det torde slutligen i detta sammanhang böra erinras om, att genom

allmän författning vederbörande kommuner ålagts vissa skyldigheter med

avseende å tillhandahållande av bostäder åt tjänstemän, vilka helt eller

till viss del avlönas av statsmedel. Så äro kommunerna skyldiga att

tillhandahålla bostad (eller utgiva bostadsersättning) åt samtliga rektorer

vid rikets allmänna läroverk, varjämte landsbygdens kommuner (men

ej städerna) hava skyldighet tillhandahålla personalen vid folk- och småskolor

viss bostad (eller kontant ersättning därför). Jämväl distriktsbarnmorskor

och distriktssköterskor skola tillhandahållas viss bostad (eller

bostadsersättning).

Den under krigsåren alltmer trängande bostadsnöden har riktat uppmärksamheten

på vikten av, att staten i vida större omfattning än hittills

tillgodoser statstjänarnas bostadsbehov; och hava flera framställningar i

detta syfte under senare tiden ingått till Kungl. Maj:t.

Förutom en allmän framställning i ämnet av den 18 februari 1919

av Svenska stadsförbundets bostadsråd, vid vilken var fogad en vidlyftig

utredning, hava särskilda framställningar från olika städer i samma

syfte inkommit. Av dessa må omförmälas följande

Sa har från stadsfullmäktige i Malmö den 10 maj 1919 genom länsstyrelsen

inkommit begäran om vidtagande av åtgärder för uppförande.

genom statens försorg av bostäder åt i Malmö stad boende statsfunktionärer.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

Stadsfullmäktige i Sundsvall hava i skrivelse den 26 juni 1919, med

förmälan att enbart statens järnvägars i Sundsvall stationerade personal

uPP£jnge till 209, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte genom vederbörande

kommunikationsverk redan år 1920 av riksdagen äska anslag för

byggande av ett större antal lägenheter för de olika verkens i Sundsvall

stationerade personal.!

Ytterligare har drätselkammaren i Sala den 22 juli 1919 gjort framställning

om erforderliga åtgärder för att genom nybyggnader bereda

bostäder åt i staden bosatta, i statens tjänst anställda personer; och beräknar

drätselkammaren att härför åtgå 165 rum och 72 kök eller

således tillhopa 237 eldstäder.

Vidare har magistraten i Örebro i skrivelse den 7 oktober 1919 överlämnat

en av stadsfullmäktige därstädes gjord hemställan till Kungl. Maj:t

om omedelbara åtgärders vidtagande från statens sida för tillgodoseende i

största möjliga utsträckning av bostadsbehovet för i statsdrift eller eljest

i statens tjänst anställd i Örebro boende personal. Härvid har särskilt

framhållits, att av den i statens järnvägars tjänst år 1918 i Örebro anställda

personalen, uppgående till 1,856 personer, allenast 76 voro av

staten försedda med bostad.

Magistraten i Umeå har också i till Kungl. Maj:t ställd skrift den

7 december 1919 överlämnat en av stadsfullmäktige i Umeå gjord framställning

om åläggande för statens verk att vid lokalbehov för sin i staden

stationerade personal uppföra nya byggnader i stället för att, såsom

hittills skett, söka förvärva redan uppförda byggnader för ändamålet.

Ytterligare hava stadsfullmäktige i Jönköping i en till Kungl. Maj:t

den 20 december 1919 ställd, av länsstyrelsen i Jönköpings län överlämnad

framställning hemställt, att åtgärder från statens sida snarast möjligt

måtte vidtagas för att genom nybyggnader bereda bostad åt i Jönköping

bosatt i statens tjänst anställd personal; och har till stöd för denna framställning

huvudsakligen anförts följande:

Ehuru bristen på bostäder föranlett stadsfullmäktige att vid åtskilliga tillfällen

bevilja bidrag från stadens sida till åstadkommande av nya bostäder, hava

de uppoffringar, som av staden i sådant hänseende gjorts, emellertid visat sig

vara långt ifrån tillräckliga för att avhjälpa den bostadsbrist, som är rådande

inom staden. Till fyllande av det förefintliga behovet av sunda och tidsenliga

bostäder krävas därföre betydligt mera vittgående åtgärder. Stadens ekonomi

medgiver dock endast, att staden i begränsad omfattning ikläder sig kostnader

Sundsvalls

stadsfullmäk
tige.

Sala drätselkammare.

Örebro

stadsfull
mäktige.

Umeå

stadsfull
mäktige.

Jönköpings

stadsfull
mäktige.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Nässjö

stadsfull
mäktige.

54 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

härför. Ett kraftigt statligt ingripande härvidlag framstår på grund härav allt

mer såsom oundgängligen erforderligt.

Staten bar visserligen under kristiden bidragit till byggnadsverksamheten

inom staden genom lämnande av de understöd till uppförande av bostadshus med

smålägenheter, som under de senaste tre åren från staten utgått under förutsättning

av bidrag från kommunen.

Det torde emellertid böra åligga staten att även mera direkt ingripa till

byggnadsfrågans lösning och därvid främst genom att låta uppföra bostadshus åt

sina egna anställda. Statens skyldighet härutinnan har jämväl av statsmyndigheterna

själva börjat bliva erkänd.

Krav på dylikt statligt bostadsbyggande hava ock under innevarande år blivit

framställda från olika håll.

Enligt utredning, som här bifogas*), utgör antalet i Jönköping boende, i statens

och riksbankens tjänst anställd personal sammanlagt 695, varav blott 152

personer beretts bostäder i staten eller riksbanken tillhöriga fastigheter eller i

statens järnvägars änke- och pupillkassas bostadshus. Det återstående antalet

statsanställd personal, eller 543 st. jämte deras familjer och tjänare äro för närvarande

hänvisade att själva skaffa sig bostäder. Det är givet, att, om staten

genom nybyggnader beredde bostäder till åtminstone en avsevärd del av de härstädes

statsanställda, därigenom en högst väsentlig lättnad i den nuvarande bostadsbristen

i staden skulle uppstå. Jönköpings stad torde också, vilket framgår

av ovan angivna utredning, hava ett i förhållande till dess folkmängd jämförelsevis

stort antal statsanställda personer, varför ett ingripande från statens

sida här mer än på många andra platser kan anses vara av behovet pakallat.

Slutligen liava stadsfullmäktige i Nässjö i en den 7 juni 1919 till

Kungl. Maj:t avlåten skrift hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

nödiga åtgärder för åstadkommande av det oundgängligen nödvändiga

antalet bostadshus för statspersonalen i Nässjö eller genom förmånlig

låneförmedling uppmuntra den enskilda byggnadsverksamheten bland

nämnda personal; och har till stöd härför huvudsakligen anförts följande:
I

anledning av inom stadsfullmäktige härstädes väckt motion om framhållande

för statsmyndigheterna av nödvändigheten av åtgärders vidtagande för bostadsproduktion

för i statsdrift härstädes anställd personal, beslöto stadsfullmäktige

vid sammanträde den 23 innevarande maj hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet

anföra följande:

Kravet på att staten såsom arbetsgivare, i likhet med de kommunala och

industriella företagen, skall i möjligaste mån sörja för sin anställda personals bostadsfråga

och ej genom underlåtenhet härutinnan förvärra den nu rådande bostadsnöden

har på senare tiden med allt större styrka börjat göra sig gällande.

Statens verksamhet i berörda syfte har hittills varit av mycket blygsam omfattning.

För postverkets personal har över huvud taget ingenting gjorts. Statens järnvägars

personal har varit den mest gynnade, dels därigenom, att en del nya bostäder

tillkommit, och dels genom att bostäder, tillhörande änke- och pupillkassan,

*) Ej här intagen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Majds Proposition Nr 314.

till personalen uthyrts. I gjorda utredningar lämnade uppgifter giva dock vid

handen, att tillhandahallande av bostäder icke på långt när hållit jämna steg med

affärsverkets utveckling, utan snarare minskats. Så t. ex. hade år 1918 endast

36 % av ordinarie befattningshavare tilldelats bostad, under det att motsvarande

siffra för år 1910 var 44. Sedan år 1914 har endast i några undantagsfall bostäder

uppförts i större samhällen.

Nässjö stad med sitt störa antal statsanstiilld personal torde i hög grad

hava rätt att påräkna hjälp från statens sida för den här rådande bostadsbristens

avhjälpande.

Antal järn vägspersonal härstädes utgör för närvarande:

Vid trafikavdelningen........................ 314

» maskinavdelningen..................... 294

eller tillhopa...................................... 608,

i vilken siffra icke medräknats aspirant- och annan tillfällig personal (vid trafikavdelningen

107 personer) samt banavdelningens personal. För järnvägspersonalen

härstädes finnas uppförda eller under byggnad varande 12 st. boställshus med

45 lägenheter.

Postverket med sina 46 tjänstemän har endast till sitt förfogande eu lägenhet

i postkontoret härstädes. Enligt tillgängliga uppgifter torde antalet lägenheter

i Nässjö den 1 nästa oktober uppgå till cirka 2,000, varav ungefär V3 disponeras

av statspersonal.

Yttranden över sistnämnda framställning hava avgivits av järnvägsstyrelsen

och generalpoststyrelsen, därvid uttalats, att vid förslag om

bostadsbyggande för statstjänare all möjlig hänsyn borde tagas till förhållandena

i Nässjö; och har sistnämnda styrelse åberopat sin ingivna

plan till bostadsbyggande för postpersonalen, vilken plan jag längre

fram får tillfälle närmare omförmäla.

I de förut berörda genom länsstyrelserna inkomna redogörelserna för

bostadsbristen i städer och stadsliknande samhällen bar från olika båll påpekats,

att ett ökat bostadsbygge för statstjänare skulle i avsevärd grad

lätta de bostadsbekymmer, som nu i så hög grad tynga stadssamhällenas

befolkning. Sådana synpunkter hava gjorts gällande från Söderhamn,

Hudiksvall, Ange, Charlottenberg m. fl. orter.

Jämväl från statsinstitutioner hava framställningar ingått om beredande

genom statens försorg av bostäder åt vissa statstjänstemän.

Så har styrelsen för sko g shö g skolan och statens skogsförsöksanstalt den

29 december 1919 ingivit en framställning till Kungl. Maj:t om beredande

av bostäder i närheten av vederbörande institutioner åt befattningshavare

vid skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt.

Vidare bar generaltullstyrelsen i samband med framläggande av tullverkets

utgiftsstater för 1921 anfört följande:

Förslag om

bostadsbygge

för statstjänare

i samband

med

redogörelserna

föibostadsbristen

i stadssamhällen.

Styrelsen

för skogshögskolan.

Generaltull
styrelsen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Norrköpings

läroverks
kollegium.

Andra

kammaren

vid 1919 års

riksdag.

KungL Maj:ts Proposition Nr 314.

Generaltullstyrelsen tillåter sig, ehuru saken icke direkt står i samband med

tullverkets utgiftsstater, här beröra ett förhållande, som på senare tiden inträtt

och som synes styrelsen vara av den beskaffenhet, att särskilda åtgärder i anledning

därav från statsverkets sida väl kunna ifrågasättas. Styrelsen syftar härmed

på den alltmer överhandtagande bostadsnöden, som länge gjort sig gällande men

som numera stigit till en höjd, vilken gör det snart omöjligt för personer i den,

trots erhållna krigstidstillägg, alltjämt synnerligen knappa ekonomiska ställning,

vari statstjänstemännen äro försatta, att för rimliga pris förskaffa sig tjänliga bostäder.

Bostadsfrågans betydelse för hemlivets trevnad och därmed även för arbetsro

och arbetsglädje torde icke kunna skattas nog högt; och icke heller bör

vikten av att icke en oproportionerligt stor del av en i alla händelser knapp inkomst

måste användas för beredande av en ofta otillfredsställande bostad förbises.

De nu i dessa hänseenden rådande missförhållandena kunna givetvis icke

undgå att på tjänstemännen verka nedtryckande och förstämmande och äro därigenom

i längden utan. tvivel ägnade att medföra en ofördelaktig inverkan på

deras tjänstutövning. Även direkta olägenheter för statsverket torde kunna påvisas

såsom följder av förhållandet. Enligt vad till styrelsens kännedom kommit,

hava åtminstone inom tullverket fall inträffat, då svårigheten att erhålla bostad

hindrat förtjänta tjänstemän att söka befordran; utsikten att för en viss tjänst

finna den rätte mannen kringskäres sålunda till skada för statsverket. De temporära

förflyttningar av personal från en ort till en annan, vilka under krisåren

varit ganska omfattande och som, i överensstämmelse med 1914 års tullkommissions

förslag, lära för framtiden komma att ingå såsom ett väsentligt led i tullverkets

förvaltning, försvåras givetvis i hög grad genom bristen på bostäder och

de i förhållande till vederbörande tjänstmäns inskränkta tillgångar oskäliga pris,

sådana, om de överhuvud taget kunna fås, betinga. Då föga utsikt synes vara

för handen, att den tryckande bostadsbristen skall inom en överskådlig tid upphöra

eller lindras, utan densamma snarare synes mer och mer förvärras, vågar

styrelsen ifrågasätta, huruvida icke Eders Kungl. Maj:t skulle täckas föranstalta

om utredning, om och i vad mån genom åtgärder från det allmännas sida tillgång

till tjänliga bostäder skulle, åtminstone på större platser, kunna till skäliga

priser beredas statstjänstemännen.

Ytterligare har Norrköpings läroverkskollegium i till mig ställd skrivelse

den 19 februari 1920, med framhållande av de vådor bostadsbristen

innebar för erhållande av dugande lärarkrafter vid läroverken i de större

städerna, anhållit, att vid de åtgärder, som kunde vidtagas för avhjälpandet

av statstjänstemännens bostadsnöd, läroverkslärarna också måtte

komma i åtanke och sålunda få åtnjuta samma förmåner, som redan

hålla på att beredas tjänstemännen vid tull-, telegraf- och vissa andra

statens verk.

Slutligen erinrar jag om, att andra kammaren vid 1919 års lagtima

riksdag, (jfr 31), för sin del besluta bifalla ett sitt fjärde tillfälliga utskotts

betänkande i anledning av väckt motion om utredning av frågan rörande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314. 57

industriella företags skyldighet att sörja för sina arbetares bostadsbehov, i

vilket betänkande hemställdes, bland annat, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Magt anhålla, dels att Kungl. Maj:t ville, efter utredning av behovet

för varje särskild ort, vidtaga nödiga anstalter för åstadkommande

snarast möjligt av det oundgängligen nödvändiga antalet bostäder för

statsanställd personal, dels och att Kungl. Maj:t ville föranstalta om

utredning, i vilken omfattning och i vilka former staten för framtiden

måtte kunna sörja för sin personals bostadsförhållanden.

Ett allmänt åtagande från statens sida att sörja för bostäder åt

sina tjänstemän är en synnerligen vittutseende fråga, som medför

högst betydande ekonomiska konsekvenser. I och för framläggande

av ett mera omfattande förslag i detta syfte kräves därför en ingående

utredning, behandlande också de eventuella konsekvenser i avlöningshänseende

eller eljest, som därmed äro förbundna, ävensom en

på denna utredning grundad plan, omfattande hela den tidrymd, under

vilken planens realiserande kan tänkas genomförd utan att statens

ekonomiska bärkraft anstränges över hövan. Svårigheterna att uppgöra

en sådan plan, som med hänsyn till de betydande utgifter den kräver,

måste sträcka sig över en lång tidrymd, äro högst betydande. Antalet

hos staten anställda tjänstemän växer årligen allt efter som nya

områden bliva föremål för statens ingripande; men i vad omfattning

man bör räkna med en dylik tillväxt, är omöjligt att på förhand förutse.

Inom redan befintliga verk är tjänstemannabehovet ej heller konstant;

särskilt vid affärsverken växlar detta behov efter rörelsens utveckling

eller tillbakagång. Stationsorterna för tjänstemännen äro också underkastade

vissa växlingar, allt efter som orten växer eller sjunker i betydelse

för vederbörande statsinstutitioner och därmed större eller mindre

personal erfordras. Tjänstemännens anspråk på själva bostäderna

torde vara i tilltagande, och vägande av dessa anspråks befogenhet är

en mycket vansklig sak; bygger staten bostäder för sina tjänstemän,

måste den också fordra att tjänstemännen taga dessa bostäder i anspråk

för egen del. Familjens storlek och tjänsteinnehavarens ekonomiska

villkor inverka också på dessa anspråk.

Med vad jag nu yttrat, vill jag emellertid ingalunda påstå, att icke

vissa tjänstemannakategorier, för viikas bostadsbehov staten hittills icke

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 käft. (Nr 314.) 6i 20 8

Departe
ments
chefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

sörjt, lämpligen böra i görlig omfattning och under lämplig tidrymd

beredas bostad genom statens försorg. Särskilt är så fallet med tjänstemän,

som måste vara bosatta å ort, där synnerliga svårigheter föreligga

att överhuvud kunna erhålla bostad eller där andra vägande skäl

för ett statens bostadsbyggande föreligga. Nämnda synpunkt har

varit bestämmande för statsmakternas beslut att t. ex. uppföra bostäder

för revirförvaltare i de nordliga delarna av landet; och den kan också

göras gällande med avseende å förut omförmäld fråga om beredande

av bostäder genom statens försorg åt vissa provinsialläkare. Utredningen

av sistnämnda fråga bör därför fullföljas, så att förslag i

ämnet kan framläggas inom en nära framtid. Till svårigheterna att

besätta provinsialläkardistrikten i de inre och översta delarna av Norrland

bidrager otvivelaktigt vanskligheten för vederbörande att vinna dräglig

bostad. Att bostadsfrågan för nämnda tiänstemän ej blivit löst, går

således ut över allmänheten, vars behov av läkarvård därmed äventyras.

Det lärer också finnas fog för att påstå, att tjänstemännens verksamhet

och således tjänstens lämpligaste handhavande stundom kan påfordra, att

bostäder beredas vissa tjänstemän genom statens försorg. Så kan t. ex. vara

fallet med tjänstemän, som äro fästade vid en viss institution. Men

nu berörda fall, där det framför allt är i statens och allmänhetens intresse,

att bostad genom statens försorg eller med statens understöd beredes

vederbörande, böra göras till föremål för övervägande efter omständigheterna

med avseende å varje tjänstemannagrupp för sig.

En utredning och därpå grundad plan till bostadsbyggande i

stor omfattning för statstjänstemän har i varje fall icke varit möjligt

åstadkomma å sådan tid, att dess genomförande kunnat bliva av avsevärd

betydelse för lindrande av den bostadsnöd, som nu trycker stora delar

av landet

Det har därför synts mig nödigt, att, då staten icke lärer böra

undandraga sig att direkt bidraga till bostadsnödens lindrande genom

att också för sin del igångsätta bostadsbyggande för sina tjänstemän i

större omfattning än hittills, detta huvudsakligen inskränker sig till

bostäder för tjänstemän vid verk och institutioner, där sådant bostadsbyggande

hittills varit vanligt och där således statsmakterna varit

ense om lämpligheten av en sådan byggnadsverksamhet, ävensom förut

prövat, vilka tjänstemannagrupper därvid främst böra ifrågakomma.

Jag anser således, att det ökade bostadsbygge för statstjänare, som nu

ifrågasättes, bör begränsas till de affärsdrivande verkens personal. Med

hänsyn dock till, att tullverket i berörda avseende står de affärsdrivande

verken nära, och att speciella svårigheter för detta verks lägre personal

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kling1, Maj:ts Proposition Nr 314. 59

att förskaffa sig bostäder flerstädes uppstått, varom generaltullstyrelsens

nyss omförmälda framställning bär vittne, bär chefen för finansdepartementet

förklarat sig anse, att tullverket jämväl bör bli delaktigt i de

anslag, som kunde meddelas till ett av nuvarande förhållanden å bostadsmarknaden

påkallat ökat bostadsbygge för statstjänare. Däremot är

erinran från min sida ej att framställa.

För att vinna kännedom om, huru stort behovet av bostadsbyggande

är å orter, där ett sådant kunde hava avsevärdare inverkan på

det allmänna läget å bostadsmarknaden, har jag från de affärsdrivande

verken under civildepartementet och från tullverket låtit infordra

uppgifter i detta avseende. Jag har härvid icke ansett statens

domänförvaltning böra medtagas, enär tjänsteinnehavare under denna

förvaltning äro så få till antalet, att ett statens bostadsbyggande för

dessa icke kan spela någon roll för den allmänna bostadsmarknaden.

Av 1920 års riksdag begäres redan å kapitalökningsstat ett rätt avsevärt

belopp eller tillsammans 634,500 kronor för byggande av bostäder åt

vissa jägmästare. Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet har

också meddelat mig, att han icke ansåge nödigt att i nu förevarande

sammanhang ifrågasätta något forcerat bostadsbyggande för tjänstemän

under domänstyrelsen.

De från verken i nu berörda hänseende infordrade uppgifterna och

framställningarna innehålla huvudsakligen följande:

Statens järnvägar. Av järnvägsstyrelsens utredning framgår, att totala

antalet av den järnvägspersonal, som är hänvisad till bostäder, som ej ägas

eller förhyras av statens järnvägar, uppgår till 17,414, häri inberäknat, förutom

ordinarie personal, även extra ordinarie, aspiranter och verkstadsarbetare.

Det närmaste behovet av nya bostäder för att avsevärt lätta bostadsbristen,

bedömt efter förhållande å varje ort, har upptagits till 4,418 lägenheter om 2 rum

och kök samt 282 lägenheter om 3—5 rum och kök. De lägenheter, som i följd

härav ifrågasättas till uppförande, fördela sig på de olika distrikten på följande

sätt i vad avser orter, där minst 10 lägenheter avses uppförda: I distriktet 1,402

mindre och 91 större lägenheter, varav i Stockholm 700 mindre och 35 större, i

Norrköping 100, resp. 12, i Hallsberg 82, resp. 9, i Örebro 75, resp. 14, i Uppsala

75, resp. 6, i Linköping 75, resp. 4, i Mjölby 60 smärre lägenheter, i Katrineholm

45 mindre och 1 större lägenhet, i Sala 42, resp. 5, i Krylbo 40, i Nyköping

27, i Södertälje 24, i Motala 12, i Frövi 11 och i Yästanfors 10. Med

detta bostadsbyggande skulle, med inräknande av den personal, som redan nu

innehar bostad in natura, 31 % av distriktets, inkl. järnvägsstyrelsens personal, beredas

bostad i statens järnvägars ägda eller förhyrda hus. II distriktet: Här

upptagas 1,075 mindre lägenheter och 83 större, med följande fördelning å olika

orter: i Göteborg 500 mindre och 27 större lägenheter, i Kristinehamn 100, resp.

15, i Falköping-Eanten 100, resp, 11, i Karlstad 45, resp. 1, i Jönköping 45, resp.

Redogörelse

för den omfattning.

, vederbörande

verk anse bostadsbyggande

för st åt svärtare

nu kunna

ifrågasättas.

Statens järnvägar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Telegraf
verket.

Kungl. Maj.is Proposition Nr 314,

2, i Skövde 30, resp. 2, i Halmstad 25 mindre, i Mora 24 mindre och 3 större,

i Laxå 20, resp. 2, i Herrljunga 20, resp. 2, i Uddevalla 20, resp. 1, i Yansbo 18

mindre, i Kil 16 mindre och 4 större, i Alingsås 15, resp. 3, i Stenstorp 15,

resp. 1, i Yarberg och Falkenberg vardera 15 mindre lägenheter, i Strömstad och

Töreboda vardera 10 o. s. v. Med inräknande av personal, som redan nn innehar

bostad in natura, skulle med denna byggnadsplan genomförande 42 % av

distriktets personal hava bostad i av statens järnvägar ägda eller förhyrda lokaler.

III distriktet: Här föreslås uppförande av 1,381 mindre och 78 större

lägenheter fördelade sålunda: Malmö 834 mindre lägenheter och 51 större, Hälsingborg

100, resp. 4, Ängelholm 100, resp. 2, Nässjö 95, resp. 7, Alvesta 45,

resp. 3, Lund 43, resp. 5, Trälleborg och Eslöv, vardera 40 mindre lägenheter,

Hässleholm 31 mindre och 4 större, Kävlinge 28, resp. 2, samt i Älmhult 25

mindre lägenheter. Med den personal, som nu innehar bostad in natura, skulle

med nybyggnadsprogrammets genomförande 40 % av distriktets personal beredas

bostad i av statens järnvägar ägda eller förhyrda byggnader. IY distriktets

byggnadsplan upptager 358 mindre lägenheter, fördelade med 105 på Östersund,

74 på Sundsvall, 44 på Söderhamn, 33 på Bollnäs, 23 på Hudiksvall och 21 på

Bräcke, 20 på Ljusdal, 15 på Orsa, 13 på Storvik och 10 på Ange. Efter planens

genomförande skulle 33 % av distriktets sammanlagda jämvägspersonal äga bostad

i järnvägarnas egna eller av dem förhyrda lägenheter. Y distriktet: Planen

omfattar 202 mindre lägenheter och 30 större, därav i Boden 48 mindre och 12

större, i Yännäs 39 mindre och 1 större, i Notviken 27, resp 3, i Luleå 21, resp.

9, i Gällivare 20 mindre lägenheter, i Umeå 15 mindre och 5 större lägenheter,

i Örnsköldsvik 10 mindre lägenheter o. s. v. Med genomförande av denna plan

komme av distriktets hela personal 43 % att beredas bostad i järnvägarnas egna

eller förhyrda lägenheter.

Kostnaderna för genomförande av de sålunda framlagda planerna äro av

järnvägsstyrelsen beräknad sålunda:

Lägenheternas

Antal

eldstäder.

ä kronor.

Summa kronor.

Antal.

Storlek.

4,418

2 rum och kök

13,254

5,500

72,897,000

189

3 » » »

756

5,500

—

4,158,000

—

82

4 » » »

410

6,000

—

2,460,000

—

11

5 » » »

66

6,000

—

396.000

_

Summa

79,911,000

— |

Telegrafverket. Med överlämnande av en tablå över bostadsbehovet för den

gifta personalen vid telegrafverket, har telegrafstyrelsen huvudsakligen anfört följande:

Telegrafstyrelsen har i utredningen medtagit endast den gifta personalen,

vilken givetvis i första hand bör komma ifråga vid anskaffande av bostäder.

Emellertid finnes inom telegrafverket ett avsevärt antal ogifta tjänstemän, som

av flera anledningar äro i behov av bostäder i statens egna hus. Då frågan om

byggande av bostäder tagit fastare form, torde telegrafstyrelsen få anledning att

på flera platser även medtaga denna personal vid beräknandet av behövligt antal

bostäder.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is Proposition Nr 314. 61

Av eu bifogad tablå framgår ungefärliga bostadsbehovet för den gifta personalen,

varjämte i tablån lämnas en del upplysningar för frågans bedömande.

I tablån äro icke upptagna sådana mindre platser, där betydande bostadsbrist

råder, men på vilka platser telegrafverkets personal är så fåtalig att byggande

av bostäder enbart för denna personal icke lämpligen kan förordas. Frågan

om bostäder för ifrågavarande personal torde bäst kunna ordnas i samband med

eventuellt bostadsbygge för annat statens verk.

Bostadssvårigheterna göra sig kännbara på de flesta platser, där telegrafverkets

personal finnes placerad. Utan tvivel är dock bostadsbristen störst i de

större städerna. Där är det även för telegrafverket mest av behovet påkallat att

ordna bostadsfrågan i syfte att kunna ernå erforderlig rekrytering av personal.

Det synes telegrafstyrelsen därför föreligga alla skäl att till en början koncentrera

bostadsbyggandet till de större platserna och där söka genomföra bostadsanskaffandet

för personalen. Undantag härifrån måste emellertid göras för ett

par mindre platser, där bostadsbristen för telegrafverkets folk icke kan avhjälpas

på annat sätt än att telegrafverket bygger bostäder.

Utgående från dessa synpunkter anser styrelsen att bostadsfrågan bör lösas

under åren 1920—1922 beträffande nedannämnda orter och i nämnd ordning:

Stockholm, Göteborg, Norrköping, Gävle, Malmö, Nynäshamn, Linköping, Sundsvall,

Uppsala, Örebro, Hallsberg, Hässleholm och Lund.

Härigenom skulle i runt tal 70 % av telegrafverkets å dessa platser anställda

gifta tjänstemän och arbetare, som icke redan bo i telegrafverkets fastigheter

eller i .av telegrafverket förhyrda fastigheter eller som beräknas komma att

hyra io påbörjade eller planerade bostadshus, erhålla bostäder i statens fastigheter.

A vissa platser gör sig behovet av större lägenheter kraftigare gällande.

Detta gäller särskilt Stockholm, Göteborg, Norrköping och Gävle. Å samtliga

dessa platser kommer att under år 1920 placeras personal, åt vilka bostäder icke

kan anskaffas. Det synes sålunda omöjligt att på ett tillfredsställande sätt

genomföra den organisation av distrikten, som är beslutad att träda i kraft den

1 juli 1920, förrän bostäder innehållande större lägenheter uppförts i Norrköping

och Gävle. Frän rättvisans synpunkt sett måste även fordras, att bostadsbyggandet

ej inskränkes till byggande av bostäder enbart för personal som önskar

mindre lägenheter.

Frågan om tomter för blivande bostadshus torde lätt kunna ordnas på de

flesta platser. Om man bortser från de fall fall, då kombination med uppförande

av stationsbyggnad lämpligen kan ske, behöva byggnaderna givetvis icke förläggas

till de centralare delarna av samhällena, och betinga tomterna därför relativt

ringa. kostnader, särskilt som kommunerna å de flesta platser tillhandahålla

lämpliga tomter för skäligt pris.

Ä många platser finnes i kommunernas närhet staten tillhörig obebyggd

mark, som dock vanligen faller utom fastställd stadsplan. Då bebyggandet

emellertid kräver framdragandet av vatten-, avlopps- och dylika ledningar, som

medtaga dryga kostnader, torde det i allmänhet icke bliva fördelaktigt att uppföra

byggnader å ifrågavarande, staten tillhörig mark.

Kostnaden för uppförande av bostadshus under åren 1920—1922 å de av

telegrafstyrelsen föreslagna orterna anser styrelsen svårligen kunna angivas. Kostnaden

är delvis beroende på sättet för byggnadernas anordnande. I detta sammanhang

skulle kunna sättas i fråga, fortsätter styrelsen, huruvida icke skäl vore

att i en viss utsträckning planera byggande av enfamiljshus eller radhus, särskilt å

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

platser, där billigare byggnadssätt och billigare tomtpriser för dylika byggnadstyper

kunna tillämpas. Oavsett den trevnad detta skulle innebära för hyresgästerna, kan

ett sådant byggnadssätt i framtiden hava sin fördel för staten. Det får nämligen

antagas, att kostnaderna för fastigheternas underhåll i framtiden bliva betungande

och att det kan inträda andra, mer normala förhållanden, då det ej längre är behövligt

för staten att vara ägare till bostadshusen. Med ett sådant byggnadssätt

som det här antydda skulle det framdeles kunna bliva möjligt att försälja fastigheterna

till bostadsinnehavarna. Man kan nämligen antaga, att en blivande ägare

skulle kunna billigare ombesörja underhållet än staten, så att en överlåtelse kan

i ekonomiskt avseende medföra fördel för båda parterna. Staten skulle genom

dylika försäljningar även kunna få loss en del av det kapital, som nedlagts i

byggnader. Kommunerna lära på sina håll hava börjat slå in på en dylik byggnadspolitik.

I stort sett torde emellertid omkring 2,000 eldstäder behöva byggas under

angivna tid. Om man kan beräkna, att kostnaden per eldstad kan komma att

stanna vid 7,500 ä 9,000 kronor skulle byggnadskostnaden för dessa byggnader

bliva 15—18 miljoner kronor. Yad tomtfrågan beträffar, torde man kunna beräkna

att erhålla billig mark av kommunerna på de platser, där staten ej kan tillhandahålla

egna tomter. Ett belopp, motsvarande 5 % på byggnadskostnaden

eller 750,000—900,000 kronor, torde därför bliva tillräckligt för detta ändamål.

Sammanlagt skulle alltså i runt tal 16—19 miljoner behöva avses under

åren 1920—1922 till bostadshus för telegrafverkets personal.

En närmare redogörelse för den åberopade tablån torde jag ej behöva lämna,

utan allenast göra några meddelanden angående omfattningen av det bostadsbyggande,

telegrafstyrelsen tänkt sig för de närmaste 3 åren och som främst ansetts

böra inriktas på följande orter: Stockholm, Göteborg, Norrköping, Gävle, Malmö,

Nynäshamn, Linköping, Sundsvall, Uppsala, Örebro, Hallsberg, Hässleholm och

Lund. I Stockholm, där 389 familjer förhyra lägenhet av annan än telegrafverket,

anses böra uppföras lägenheter om högst 2 rum och kök för 265 familjer och

om 3—5 rum och kök för 48 familjer. Med avseende å lämpliga tomter därstädes

uttalar telegrafstyrelsen, att statens hela bostadsbehov i Stockholm bör

ses i ett sammanhang och en plan härför uppgöras. För Göteborg upptagas till

byggande 63 lägenheter om högst 2 rum och kök samt 29 lägenheter om 3—5

rum och kök, varvid telegrafstyrelsen, under meddelande att både staden och

staten äga lämpliga tomter, betingande de förra kronor 12: 30 per kvm. och de

senare 45 kronor per m3. Särskilt framhålles behovet av bostadsbyggande för

den personal, som bör erhålla 3—5 rum och kök, medan däremot byggande av

mindre lägenheter, i följd av redan av telegrafstyrelsen vidtagna byggnadsåtgärder,

är mindre trängande. I Norrköping ifrågasättes byggande av 15—20 lagenheter

av den mindre kategorien och 11 av den större, varvid med hänsyn till

samma förhållande, som anförts rörande Göteborg, behovet av större lägenheter

framför allt behöver tillgodoses. Staden säljer mark till 7 ä 10 kronor per m3,

medan staten tillhörig mark mindre val lämpar sig för byggnadstomter, då den

är belägen utom stadsplanen och sålunda kostnaden för vatten- och belysningsledningar

blir betydande. I Gävle upptagas 20 mindre lägenheter och 8 större,

i sammanhang varmed anmäles att byggnadsmark tillhörig staten eller kyrkofonden

ej finnes. I Malmö ifrågasättes 32 mindre och 16 större lägenheter och

finnas därstädes lämpliga tomter, tillhörande såväl staten som staden. För Nynäshamn

upptager förslaget 40 mindre och 3 större lägenheter och anmäles, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kung!. Maj:ts Proposition Nr ii 14.

tomter tillhöriga telegrafverket finnas. För denna ort nu upptagna byggnader

folie utanför de anslag, som begärts å tilläggsstat för 1920. I Linköping upptagas

35 mindre och 3 större lägenheter. Staden har lämplig mark invid stadsplanen,

och säljer välbelägna tomter till c:a 6 kronor per mJ. För Sundsvall upptagas

byggande av 23 mindre och It större lägenheter, i sammanhang varmed anmäles

att tomtmark, tillhörande staten, ej finnes. I Vppsala ifrågasattes uppförande

av 22 mindre lägenheter; staden tillhandahåller lämpliga tomter till pris, som

kan beräknas till 3 % av byggnadskostnaden; staten eller kyrkofonden äger ej

lämplig mark för byggande av bostäder. I Örebro upptager planen byggande

av 17 mindre lägenheter och 5 större. Staten saknar lämpliga tomter, då de

statens järnvägar tillhöriga torde behövas för denna statsinstitutions behov. Staden

säljer emellertid tomter till billiga pris. För Hallsberg upptagas 11 mindre

lägenheter, och äger såväl statens järnvägar som köpingen lämpliga tomter för

bostadsbyggande. I Hässleholm ifrågasättas 15 mindre lägenheter och 1 större,

och finnes lämplig staten tillhörig mark för bebyggande. I Lund ifrågasättes

byggande av 22 mindre lägenheter och 3 större; staten tillhörig obebyggd tomtmark

finnes.

För nu berörda orter upptager planen således sammanlagt 580 mindre

lägenheter (om högst 2 rum och kök) samt 138 större (om 3—5 rum och kök)

eller tillsammans 718 lägenheter med en beräknad byggnadskostnad av 16—19

miljoner kronor.

Härjämte upptager den åberopade tablån byggande längre fram av tillsammans

307 mindre lägenheter och 59 större lägenheter, förlagda till sammanlagt

40 städer och stadsliknande samhällen. Kostnaden för dessa lägenheters

uppförande torde kunna beräknas till c:a 10 miljoner.

Av telegrafverket å samtliga i planen upptagna orter stationerad gift personal,

uppgående till 1,418 familjer, skulle med hela planens realiserande 1,084 eller

c:a 75 % erhålla bostad genom statens försorg. Häri är ej medräknad personal,

för vilken bostäder äro under uppförande, liksom givetvis ej heller personal,

som redan bebor verket tillhöriga lägenheter.

Postverket. I skrivelse den 16 januari 1920 anför Generalpoststyrelsen med

överlämnande av en tablå över bostadsbehovet för postverkets personal i de orter

i riket, där betydande bostadsbrist råder, följande:

»Beträffande Stockholm äro uppgifterna rörande antalet erforderliga nya bostadslägenheter

grundade på från vederbörande postmästare infordrade uppgifter

och utvisa, i vilken utsträckning tjänstemännen själva önska förhyra lägenheter

i byggnader, uppförda genom statens försorg.

Samtliga postdirektörer hava meddelat, att bostadsbrist numera Åder på så

gott som varje större ort, vilket givetvis för posttjänstemännen liksom för andra

medborgare medför allvarliga svårigheter. I de flesta fall äro dessutom förhållandena

numera sådana, att en tjänsteman, som förflyttas från eu ort till en

annan, på den nya tjänstgöringsorten i allmänhet icke kan erhålla bostadslägenhet

för sig och sin familj. Detta verkar givetvis i högre grad menligt ej blott

för vederbörande tjänstemän utan även för postverket, i det att tjänstemännen,

särskilt de familjeförsörjande, av nu angivna skäl icke anse sig kunna söka vare

sig förordnande eller befattning å högre tjänst å annan ort än den, där vederbörande

äro placerade. Skyndsamma åtgärder från statens sida till avhjälpande

av bostadsbristen äro därför utan tvivel av nöden.»

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Av åberopade tablå inhämtas bl. a. följande. Ungefärliga antalet för postverkets

personal behövliga lägenheter, som ej ägas eller förhyras av postverket,

har upptagits till sammanlagt 3,634 lägenheter. Det antal lägenheter, som nu

ifrågasättes till uppförande, utgör 2,803, fördelade på följande sätt: lägenheter

om 5 rum och kök 88, lägenheter om 4 rum kök 171, lägenheter om 3 rum och

kök 553, lägenheter om 2 rum och kök 1,814 samt lägenheter om 1 rum och

kök 118, varjämte 57 enkelrum upptagits.

Det föreslagna bostadsbyggandet fördelar sig sålunda. Stockholm 876 lägenheter,

Göteborg 335, Malmö 225, Gävle 66, Hälsingborg 64, Örebro 62, Norrköping

52, Uppsala och Östersund, vardera 43, Linköping och Sundsvall vardera 40, Nässjö

38, Västerås 30, Kalmar och Karlskrona vardera 27, Jönköping 26, Kry Ib o 25,

Karlstad, Kristianstad och Lund en var 24, Halmstad 23, Eskilstuna 22, Falköping

20, Borås 19, Kristinehamn 18, Södertälje och Landskrona vardera 17,

Härnösand, Katrineholm, Bollnäs och Lidköping en var 16, Västervik Nyköping

och Långsele en var 15, Luleå och Bräcke vardera 14, Uddevalla, Umeå, Storvik,

en var 13, Skara 12, Boden, Mjölby, Hallsberg, Falun, Sala, Oscarshamn en

var 11, Arvika, Borlänge, Djursholm, Sollefteå, Sundbyberg, Söderhamn och

Vänersborg en var 10 o. s. v. Några kostnadsberäkningar äro ej verkställda, tnen

skulle, efter 6,000 kronor per eldstad, kostnaderna för föreslagna 9,320 eldstäder

uppgå till 55,920,000 kronor.

Statens vattenfallsverlc. Vattenfallsstyrelsen lämnar först en redogörelse för

vilken styrelsen underlydande personal, som icke bebor lägenheter, vilka tillhandahållas

av styrelsen. Redogörelsen visar att, vad beträffar tjänstemän, 82

lägenheter mellan 3 rum och 5 rum och kök samt 537 lägenheter om högst 2

rum och kök, därav 358 enkelrum, av tjänstemännen själva förhyras. Dessutom

visar redogörelsen, att 997 av vattenfallsverken sysselsatta arbetare själva få sörja

för sina bostadsbehov.

Vattenfallsstyrelsen anför: »Beträffande den utsträckning, i vilken bostäder

för statens vattenfallsverks personal behöva uppföras, tillåter sig vattenfallsstyrelsen

till en början framhålla, att bostadsbristen är minst lika kännbar i fråga

om medelstora lägenheter som beträffande smålägenheter, varför man icke bör

begränsa uppförandet av nya bostäder endast till sådana om högst 2 rum och

kök. En sådan begränsning skulle för övrigt, såsom framgår av det nedanstående,

förrycka den rationella lösningen av vissa vattenfallsverkets lokalfrågor.

Erforderlig tomtmark för bostäder åt statens vattenfallsverks personal finnes

å områden, tillhörande statens vattenfallsverk, i Trollhättan, Vänersborg, Lilla

Edet—Ström, Södertälje, Älvkarleby och Porjus samt delvis i Motala ochVästerås.»

Den åv styrelsen framlagda planen för ytterligare bostadsbyggande innebär

huvudsakligen följande: Trollhättan: bostad är upplåten till c:a 98 tjänstemän

och 20 arbetare. Utöver de 92 eldstäder, för vilka anslag redan nu meddelats,

är behövligt att under närmaste tiden få uppföra ytterligare 59 eldstäder, varav

2 lägenheter om vardera 6 rum och kök, 2 om vardera 5 rum och kök, 2 om

vardera 4 rum och kök, 2 om vardera 3 rum och kök samt 5 lägenheter om

vardera 2 rum och kök. Lilla Edet—Ström: en lägenhet om 3 rum och kök

erfordras. Motala: bostäder om sammanlagt 25 eldstäder erforderliga (c:a 20 eldstäder

torde tillkomma av redan meddelade anslag). Södertälje: bostäder för

kanalverkets tjänstemän om tillsammans 20 eldstäder nu erforderliga. Västerås:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314. 65

lägenheter om 43 eldstäder erfordras; Älvkarleby: ytterligare 12 eldstäder upptagas;

Porjus: lägenheter om 40 eldstäder erfordras.

För kraftverkens distriktskontor äro upptagna bostäder om tillsammans, i

Stockholm 35 eldstäder — avser blott kraftverkens distributionskontor, medan

totalbehovet, som skattas till 491 eldstäder, ansett böra för sitt tillgodoseende

bero av storleken av meddelade anslag — Uppsala 50 eldstäder, Södertälje 50

eldstäder, Sala 50 eldstäder, Göteborg 6 eldstäder och Skara 6 eldstäder.

Planen upptager således tillsammans nybyggnad av 396 bostäder, fördelade på

lägenheter mellan 6 rum och kök och 2 rum och kök, med smärre lägenheter till övervägande

antal. Statens vattenfallsverks personal, tjänstemän och arbetare, uppgår

f. n. till c:a 3,700, därav c:a 1,200 mera tillfälligt anställda. Några kostnadsberäkningar

äro ej verkställda. Efter 6,000 kr. per eldstad skulle totala kostnaden

för nu ifrågasatt bostadsbyggande om tillhopa 396 eldstäder belöpa sig

till 2,376,000.

Tullverket. Generaltullstyrelsen anser, att det statens bostadsbyggande, som

nu närmast bör ifrågasättas, bör inskränka sig till städer med tullförvaltningar

eller städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle,

Sundsvall och Trälleborg.

Vad först angår Stockholm, erinrar styrelsen om en sin underdåniga framställning

den 26 nov. 1919 om uppförande å staten tillhörig mark å norra Djurgården

av bostadslägenheter för tullpersonalen vid Värtahamnen — härom har

redan förslag avlåtits till riksdagen om anslag å 1920 års tilläggsstat om

1,205,400 kronor — och meddelar, att då styrelsen föreställer sig, att en utredning,

som avser att lindra bostadsnöden i Stockholm medelst byggande av bostäder

för statspersonal, måste försiggå efter enhetliga grunder, varje verk för

sig icke syntes lämpligen kunna avgiva förslag.

För Göteborg hava framlagts 3 alternativ, alt. I om byggande av 110 eldstäder

för en kostnad av 619,000 kr. eller 5,600 kr. per eldstad, alt. II om 130

eldstäder för en kostnad av 654,000 kr. eller 5,030 kr. per eldstad, samt alt. III

om uppförande av 102 eldstäder för en sammanlagd byggnadskostnad av 727,000

kr. eller 7,100 kr. per eldstad, allt inräknat förvärv av tomtmark. Alt. I avser

bebyggande av vissa tomter i 5:te kv. av stadsdelen Kungsladugården med s. k. landshövdingshus,

inrymmande lägenheter om 1 t. o. m. 3 rum och kök med i allmänhet

stora utrymmen; alt. II avser bebyggande av samma och på liknande

sätt, men med genomgående mindre utrymmen; alt. III avser bebyggande av

kvarteret nr 49 av Kungsladugården med egnahemsbyggnader med lägenheter

fr. o. m. 1 t. o. m. 3 rum och kök. Alt. III förordas av styrelsen, som, därest

valet i stället kommer att stå mellan alt. I och II, förordar alt. I. Området

kungsladugården tillhör staden. Staten äger visserligen tomter i den s. k. kommendantsängen,

men dessa hava vid försäljning betingat höga pris (43 45 kr.

per m3). I

I Hälsingborg förordas uppförande av en byggnad av tegel med 15 lägenheter

om huvudsakligast 2 rum och kök. Antalet eldstäder belöper sig till 46

och totala byggnadskostnaden är beräknad till 310,000 kr, motsvarande en kostnad

per eldstad av 5,500 kr. Såsom lämplig byggnadsplats har antagits visst

område å »pastors löningsjord» eller, om särskilt höga kostnader för ledningars

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 Käft. (Nr 314.) 61 20 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

framdragande skulle väsentligt öka kostnaden, en tomt i kvarteret Druvan, som

kan förvärvas för 8 kr. per inI * 3.

För Malmö föreligga 2 alternativ, alt. I avseende en byggnad av tegel i 3

våningar i östra delen av staden, innefattande förutom 4 lägenheter om upp till

4 rum och kök med jungfrukammare, 17 lägenheter om 2 rum och kök eller i

allt 72 eldstäder och betingande en sammanlagd byggnadskostnad av 387,120 kr.

eller 5,377 kr. per eldstad, samt alt. II, avseende eu byggnad av tegel i 4 våningar

i den s. k. Iiörsj östaden, innehållande förutom 8 lägenheter av upp till

4 rum och kök samt jungfrukammare, 15 lägenheter ä 2 rum och kök samt 13

enkelrum (jämte 1 bostadslägenhet med kontor) och betingande en kostnad av

567,128 kr. eller för var av 110 eldstäder 5,165 kr. Ifrågavarande tomter tillhöra

staden, som torde upplåta dem till självkostnadspris. Styrelsen förordar alt. II.

För Norrköping äro 2 alt. upprättade. Alt. I avser 2 tribelägna byggnader,

nämligen dels en byggnad av tegel eller trä i 2 våningar, innehållande 10 lägenheter

om 2 rum och kök, i allt 30 eldstäder och med en byggnadskostnad,

incl. tomtens förvärv för 12,600 kr. eller 7 kr. per m3, av 192,600, resp. 174,600,

kr. för stenhus och trähus med revetering eller 6,400 kr. resp. 5,800 kr. per

eldstad, dels ock en byggnad med 4 lägenheter om 3 rum och kök, jungfrukammare,

i allt 20 eldstäder, betingande en kostnad med tomt (kr. 7,840 eller 7 kr. per

m3) av 127,840 resp. 115,840 kr., beroende av om stenhus eller trähus uppföres,

eller 6,400 kr., resp. 5,800 kr., per eldstad. Alt. II avser en byggnad av tegel i

3 våningar, innehållande 10 lägenheter om 2 rum och kök och 4 lägenheter om

3 rum, kök och jungfrukammare, i allt 50 eldstäder. Kostnaden för detta alt.

är upptagen till 299,400 kr. (incl. tomt) eller per eldstad 6,000 kr. Byggnaderna

äro belägna vid gatan Storsvängen och tomterna kunna förvärvas för 7—9 kr.

per m3. Styrelsen förordar alt. I med tegel som byggnadsmaterial.

Jämväl för Gävle föreligga 2 alternativ. Alt. I avser en byggnad av sten

i 3 våningar, innehållande 6 lägenheter om 2 rum och kök och 3 lägenheter om

1 rum och kök, i allt 24 eldstäder; tomtpriset är 3,200 kr., motsvarande 4 kr.

per in3; totala kostnaden 160,000 kr. eller 6,667 kr. per eldstad. Alt. II avser

2 trähus i 2 våningar å Sörby egendoms område, det ena innehållande 4 lägenheter

om 2 rum och kök, det andra 4 lägenheter om 1 rum och kök, i allt 8

lägenheter om tillsammans 20 eldstäder. Tomterna kunna förvärvas för 5,600

kr. eller 3 kr. 50 öre per m3. Totala kostnaden är beräknad till 116,000 kr.

eller 5,800 kr. per eldstad. Generaltullstyrelsen förordar detta sista alternativ.

I Sundsvall är uppgjort ett förslag till 2 fribelägna byggnader av trä i två

våningar, innehållande tillsammans 8 lägenheter om 2 rum och kök samt 2 lägenheter

om 1 rum och kök, i allt 28 eldstäder; tomtpriset är 7,200 kr. motsvarande

4 kr. per m3, totala byggnadskostnaden upptages till 150,000 kr. eller omkring

5,400 kr. per eldstad. Förslaget förordas av styrelsen.

I Trälleborg föreslås uppförande å tomt i kv. Grävlingen av 1 byggnad av

tegel i 2 våningar, innehållande 10 lägenheter om 2 rum och kök, 2 om 3 rum

ock kök samt 4 enkelrum om tillsammans 42 eldstäder. Totala byggnadskostnaden

är upptagen till 198,000 kr. eller omkring 4,700 kr. per eldstad. Tomtpriset

5,950 kronor motsvarar 7 kr. per m3. Jämväl detta förslag finner styrelsen böra

komma till utförande.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 314.

Genom de nu föreslagna byggnaderna skulle, meddelar generaltullstyrelsen

slutligen omkring 13 % av personalen u, resp. orter beredas bostäder i statens

hus.

En sammanfattning av sålunda inkomna uppgifter ger vid handen,

att uppförande av tillhopa 26,872 eldstäder ifrågasatts, därav för

statens järnvägar 14,486 eldstäder för en beräknad kostnad av 79,911,000

kr., för telegrafverket 2,292 eldstäder för en approximativ kostnad av

18,018,000 kr., för postverket 9,320 eldstäder för en kostnad efter i

genomsnitt 6,000 kr. per eldstad av 55,920,000 kr., för vatten fallsverken

396 eldstäder för en kostnad efter i genomsnitt 6,000 kr. per eldstad

av 2,376,000 kr. samt för tullverket 378 eldstäder för en beräknad

kostnad av 2,260,728 kr. Totalkostnaden skulle härmed bliva 158,485,728

kronor.

Bostäderna avse till mycket övervägande del lägenheter om 2 rum

och kök eller därunder, men även större lägenheter upp till t. o. m. 6

rum och kök ifrågasättas. Särskilt för postverkets och vattenfallsverkens

del äro de större lägenheterna förhållandevis ej få till antalet.

Vad sålunda förekommit visar omöjligheten för statsverket ur statsfinansiell

synpunkt att nu på en gång inlåta sig på ett bostadsbyggande

av den omfattning, som verken enligt den nyss lämnade redogörelsen

anse önskvärd. Ett sådant bostadsbyggande skulle också alltför hårt

anlita arbetsmarknaden och omöjliggöra den kommunala och privata

byggnadsverksamhet, som det under rådande förhållanden bör vara staten

angeläget att understödja. Men om blott en bråkdel av de medel, som

enligt de av verken framlagda planerna skulle erfordras, nu kan beredas,

vore därmed helt visst åtskilligt vunnet till lindrande av den allmänna

bostadsbristen för tillfället, särskilt om de anslagna medlen så användas,

att de utportioneras till byggnadsföretag å ett flertal olika orter i landet,

där den allmänna bostadsmarknaden främst kan påverkas av dessa

företag.

Med avseende å det belopp, som jag anser böra beredas till det

bostadsbyggande för statstjänare, som sålunda planerats, har det gällt att

finna en summa, vilken, samtidigt som den är anpassad efter de statsfinansiella

möjligheterna, kan verksamt bidraga till den allmänna bostadsnödens

lindrande och bereda det största möjliga antal statstjänare lämplig bostad

i statens hus. Efter dessa grunder har jag, på sätt redan meddelats, kommit

till den uppfattning, att för ifrågavarande byggnadsverksamhet tillgång till

ett sammanlagt belopp av 30,000,000 kronor nu bör beredas. Det nämnda

beloppet är också satt i förhållande till den särskilda tillgång, som är

Samman
fattning.

Departe
ments*
chefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

avsedd att anlita för ifrågavarande bostadsbygge. Efter förut angivna

(sid. 45) beräkningar av en kostnad per eldstad av 6,000 kronor, skulle

härmed kunna åstadkommas ett antal eldstäder av 5,000. Det må tillläggas,

att jag härvid räknat med, att de atfärsdrivande verken under de

närmaste åren i vanlig ordning skola å de årliga kapitalökningsstaterna

kunna beredas anslag för bostäder åt underlydande tjänstemän i ungefär

den omfattning, som under de senaste åren varit vanligt eller 6—9

miljoner kronor om året, med vilka anslag minst 1,000 eldstäder om

året skulle kunna komma till stånd.

I den allmänna planen för statens verksamhet till bostadsproduktionens

främjande har jag angivit, att planen bör avse en femårsperiod,

inräknat år 1920. Det statens bostadsbyggande, varom här är fråga,

kan ej heller lämpligen sammanpressas till en kortare tidrymd. Utom

de allmänna förut anförda skäl, som tala häremot, må framhållas, att, då

åtgärder till den kommunala och enskilda bostadsproduktionens stimulerande

också framläggas i syfte att få till stånd en omfattande kommunal

och privat bostadsproduktion, staten ej bör forcera sitt bostadsbyggande

på sådant sätt, att det kommunala och enskilda bostadsbyggandet

försvåras eller omöjliggöres. Jämväl för organiserandet och ledandet

av ifrågavarande byggnadsverksamhet för statens räkning synes

en femårsperiod vara den lämpligaste tidrymden.

Med antagande härav lära dock något högre anslag sammanlagt

böra tillmätas under åren 1920 och 1921 än som skulle föranledas av

att anslagsbeloppet 30,000,000 kronor fördelas lika på de fem åren. Jag

anser således, att medel för ifrågavarande statliga bostadsbyggande böra

beredas med 7,500,000 kronor för år 1920 och 10,000,000 kronor för

år 1921.

På sätt statsrådet och chefen för finansdepartementet framhållit i

sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 januari 1920 under »inkomsterna»,

skulle finansieringen av förevarande direkt för bostadsnödens

lindrande avsedda statliga bostadsbyggande så ordnas, att rusdrycksmedelsfondens

tillgångar, vilka under innevarande år beräknas uppgå till

30 miljoner kronor, placeras i dessa statsverkets blivande fastigheter,

givetvis under sådana former, som tillförsäkra fonden ränteinkomst och

möjliggöra fondmedlens lösgörande i händelse av behov för de med fonden

närmast avsedda ändamål.

Att medel för ifrågavarande bostadsbygge icke synas böra anvisas

å de vanliga kapitalökningsstaterna av upplånade medel, har sin grund

däri, att det statliga bostadsbyggande, varom här är fråga, huvudsakligen

är eu extra ordinär åtgärd, väsentligen påkallad för lindrande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 814. f>9

av den för tillfället tryckande allmänna bostadsnöden, men däremot icke

erforderlig för verkens affärsdrift. Det för denna drift oundgängliga

behovet av bostadsbyggande för affärsverkens personal beräknas att

under den tid, det särskilda statliga bostadsbyggandet äger rum,

pågå i under de sista åren vanlig omfattning och således ändock

sträcka sig avsevärt utöver den tidigare normala bostadsproduktionen vid

verken. Det kan ej heller anses väl överensstämma med de principer

för affärsmässighet, efter vilka statens affärsdrivande verksamhet bör

bedrivas, att nu ålägga affärsverken den mera forcerande bostadsproduktion,

varom här är fråga. Ett djdikt åläggande synes också så mycket mindre

påkallat, som det näppeligen torde kunna undvikas att, trots alla försiktighetsmått,

ett dylikt omfattande bostadsbyggande blir dyrare, än om

den ur kostnadssynpunkt lämpligaste tidpunkten fått i varje fall avvaktas.

De affärsdrivande verken torde i alla händelser böra åläggas viss

andel av det nu ifrågasatta bostadsbyggandet genom att i regel ikläda sig

särskilda uppoffringar för tillhandahållande av mark för bostädernas uppförande

och genom att svara för deras framtida underhåll. Kostnaden

för administrationen och ledningen av ifrågavarande byggnadsverksamhet

synas också böra ankomma på verken.

Efter vilka grunder ränta skall erläggas till rusdrycksmedelsfonden

för de till bostadsbyggandet för statstjänare därifrån disponerade medlen

lärer böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma. Vederbörande tjänsteinnehavare,

till vilken bostäderna förhyras eller upplåtas, böra enligt de grunder,

som från den 1 juli 1920 bliva gällande, betala hyra för lägenheterna

enligt i orten gängse pris; men det är sannolikt, att den hyra, som sålunda

utkräves, icke förslår till ränta å rusdrycksmedelsfonden samt till nödigt

underhåll av fastigheterna i fråga. Skillnaden måste då fyllas och bör

för varje fastighet erläggas av det verk, som övertagit byggnaderna.

Det torde likaledes böra överlåtas åt Kungl. Maj:t att träffa nödiga

bestämmelser för att efter behov kunna lösgöra medel ur fonden för

dess egentliga syfte.

En detaljerad plan, varest och av vilken beskaffenhet samt för vilka

av de här ifrågasatta verkens personal —- statens järnvägars, telegrafverkets,

postverkets, vattenfallsverkeDS och tullverkets — de olika bostäderna

böra uppföras, kan nu icke föreläggas riksdagen. En ingående

ytterligare prövning av verkens så väsentligt reducerade anslagsbehov

måste därförut äga rum. I den mån så är möjligt torde också hänsyn

böra tagas till, i vad omfattning å vederbörande ort bostadsbyg
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts Proposition Kr 314.

gande kommer till stånd genom kommun eller enskilda, förhållanden, som

nu ej kunna förutses och som äro underkastade ofta hastiga växlingar.

Under föreliggande situation torde därför riksdagen befinnas villig att ställa

de till ifrågavarande bostadsbyggande anvisande medlen till Kungl. Maj:ts

förfogande för nu ifrågavarande ändamål. Det skulle härmed ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma, i vad omfattning de olika verken skulle

få del av de anslagna medlen samt varest och på vad sätt de olika byggnadsföretagen

skulle komma till stånd. Att därvid hänsyn främst bör

tagas till de orter, där bostadsbristen är mest framträdande och där

således de största svårigheterna föreligga för statstjänarna att skaffa sig

bostäder, lärer vara uppenbart. Samtidigt härmed bör dock också beaktas

angelägenheten av, att bostadsbyggandet fördelas över landets olika

delar och att en lämplig uppdelning av bostadsbyggandet på städer och

landsbygd (municipalsamhällen och andra stadsliknande orter) kommer

till stånd.

Med avseende å förevarande bostadsbyggande torde böra gälla, att

staten företrädesvis bör uppföra familjebostäder och att dessa, såsom

man vid de affärsdrivande verken under senare år eftersträvat, böra i

regel bestå av 2 rum och kök och allenast där plananordningar och

utrymmen befinnas vara väl tillgodosedda omfatta endast 1 rum och kök.

Då svårigheterna för den lägre tjänstemannapersonalen att skaffa sig bostäder

tvivelsutan äro större än för andra statstjänare och de förstnämndas

bostadsbehov mest trycker den allmänna bostadsmarknaden, bör ifrågavarande

bostadsbyggande avse lägenheter just för den lägre tjänstemannapersonalen.

Staten torde emellertid icke böra helt undandraga sig att lämna

visst stöd för bostadsanskaffande åt en del av de tjänstemän, som

kunna hava berättigade anspråk på större lägenheter och som hava svårigheter

att anskaffa sådana. Men detta synes mig icke böra ske under

den form och i det sammanhang, varom här är fråga. Syftet med

nu förevarande byggnadsverksamhet är närmast att lindra den allmänna

bostadsnöden och denna är, såsom jag förut framhållit, vida

större med avseende å smärre lägenheter än beträffande de något större.

Till frågan om det stöd, som staten kan böra lämna de statstjänare,

vilka hava behov av större lägenheter, återkommer jag under nästa

avdelning.

På grund av vad sålunda anförts, anser jag mig böra ifrågasätta,

att det byggande av bostäder för statstjänare, som nu ifrågasättes med

medel från rusdrycksmedelsfonden, i regel begränsas till uppförande

av lägenheter om högst 2 rum och kök.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 814. ^1

Med avseende å beskaffenheten av de tjänstemannabostäder, som

sålunda skulle uppföras, lära de erfarenheter, som vunnits under statens

bostadsbyggande de senaste åren, givetvis böra noga beaktas. Byggnaderna

höra tillfredsställa hygieniska och sociala krav samt genom

praktiska inredningar sträva efter att bliva mönster för andra byggnadsföretag.

Jämväl till det yttre tilltalande byggnadsformer böra eftersträvas.

I å sätt jag längre fram får tillfälle framhålla, spelar tvpiseringen

av bostadshus och standardiseringen av byggnadsmateriel en icke. ringa

roll för byggnadskostnadernas nedbringande. Att i detta avseende, liksom

i övrigt beträffande ett ekonomiskt byggnadssätt, särskilda fordringar

böra uppställas och genomföras, torde också böra här framhållas. Hurusom

i övrigt åtgärder till nedbringande av materialkostnaderna kunna

och böra vidtagas framgår av den promemoria från chefen för järnvägsstyrelsen,

som jag här nedan åberopar i sammanhang med frågan om

oiganiserande och ledande av förevarande byggnadsverksamhet.

Bostäderna böra upplåtas allenast till statstjänare, och den allmänna

regeln i det från och med den 1 juli 1920 gällande avlöningsreglemen-tet

för statens järnvägar, telegrafverket, postverket och vattenfallsverken

att. vederbörande statstjänare skola vara skyldiga att bebo den lägenhet,

som åt dem upplåtes, samt därför betala skälig hyra, bör i sammanhang

med blivande lönereglering för tullverkets personal gälla även

detta verk.

Jag har förut antytt, att vederbörande verk i regel bör tillhandahålla

eller ikläda sig kostnaden för anskaffande av byggnadsmark. I

främsta rummet bör avses mark, som verket eller staten eljest äger och

disponerar. I de fall, då kommuner eller enskilda tillhörig tomtmark

erfordras, bör avgörande inflytande för bostadsbyggets tillkomst å

orten tillerkännas spörsmålet, om vederbörande tillhandahålla marken

kostnadsfritt eller på eljest fördelaktiga villkor.

Eventuella markförvärv böra bestridas av vederbörande verk själva,

i den man medel till sadant förvärv äro av riksdagen anvisade eller

eljest tillgängliga. I andra fall torde nödiga kostnader för markförvärv

få bestridas av det anslag till bostadsbyggande, varom här är

fråga.

Med nu antydda anordningar bliva de medel, som kunna anvisas

till det extra ordinära bostadsbyggandet, i största möjliga utsträckning

använda till uppförande av själva bostadshusen. Uppenbart är, att

förvärv av redan bebyggda fastigheter och dessas apterande till tjänste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

72*

Byggnads
arbetets
ledning.

Chefen för

järnvägsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

bostäder icke bör ske med de medel, som nu anvisas till det statliga

bostadsbyggandet, även om en sådan disposition skulle kunna äga rum

utan hinder av hyresregleringslagstiftningen.

Då jag eventuellt ansett möjligt, att ledningen av förevarande

byggnadsverksamhet väsentligen kan förläggas till järnvägsstyrelsen, som

äger tillgång till med dylika arbeten förtrogen personal, har jag i detta

ämne begärt upplysningar från chefen för statens järnvägar, som därvid

huvudsakligen meddelat och anfört följande:

Under åren 1917, 1918 och 1919 hava av kända skäl boställshus uppförts

vid statens järnvägar i långt större utsträckning, än tidigare varit fallet. Samma

blir förhållandet även under år 1920, då betydande belopp härtill redan stå till

förfogande. Under nämnda år 1917—1919 har alltså vederbörande banbefäl å

linjen å de platser, som berörts av boställshusbyggandet blivit särdeles väl fortrogna

med detta arbete, liksom ock baningenjörerna å vederbörande bansektioner

erhållit viss rutin i ledningen av samt erfarenhet om bästa ordnandet av

sådana arbeten. Inom järnvägsstyrelsen har stor erfarenhet vunnits beträffande

de centrala åtgärderna, och särskilt har å banbyråns arkitektavdelning ett stort

antal typritningar för boställshus med olika antal lägenheter o. s. v. uppgjorts.

Då det nu ifrågasatts, att staten skulle låta uppföra boställshus för sin personal

vid olika verk i betydligt större utsträckning än någonsin förut, kan det

ju anses lämpligt, att det statens verk, som givetvis kommer att tilldelas det

övervägande antalet nya boställslägenheter och som samtidigt redan har en för

ändamålet färdig organisation med upptränad personal till förfogande, jämväl

gives i uppdrag att taga hand om denna statens byggnadsverksamhet i sm helhet,

naturligtvis dock i nödigt samarbete med övriga berörda verk. Den lämpliga

organisationen skulle statsverket därigenom erhålla för minsta möjliga ^kostnader,

och uppenbart är, att med anordningen vunnes stor tidsvinst på den

grund, att den sålunda redan färdiga organisationen omedelbart sedan riksdagen

fattat sitt beslut kunde taga i håll med arbetet.

För den händelse sådan anordning i princip skulle komma att godkannas,

kan man tänka sig utvecklingen sådan, att, sedan riksdagen anslagit visst belopp

till statens boställsbyggande, Järnvägsstyrelsen av Kungl. Maj:t anmodas att låta

uppföra på vissa platser de boställslägenheter, vilka efter respektive olika verks

hörande där äro behövliga och anses kunna bekostas. Järnvägsstyrelsen låter

därefter i samarbete med övriga verk för att utröna deras önskningar beträffande

inredning m. m. sin arkitektavdelning utarbeta vederbörliga ritningar och beskrivningar

till dessa hus, för så vitt sådana ej redan tidigare finnas uppgjorda. För

uppgörande av ritningar till större boställshus i städer eller byggnadsplan för

de områden, som i sin helhet kunna beräknas bliva bebyggda med boställshus

för statsändamål, bör järnvägsstyrelsen, om så skulle befinnas erforderligt, i visst

fall även anlita särskilda utomstående arkitekter.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kanyl. Majds Proposition Nr 314.

Samtidigt med utarbetande av ritningar anskaffas för respektive bostadshus

erforderlig mark, vare sig densamma kan erhållas genom upplåtelse från kronans

eller kommuners egendomar eller skall anskaffas från enskilda. Härför erforderliga

undersökningar å ort och ställe verkställas genom respektive distriktsförvaltningars

försorg. Behövliga lantmäteriförrättningar verkställas såsom hittills är

vanligt vid statens järnvägar av järnvägsstyrelsens lantmätare och dennes lantmäteritekniskt

utbildade medhjälpare.

Uppförandet av boställshusen sker genom vederbörande distriktsförvaltningars

försorg sålunda, att baningenjören å respektive bansektion närmast kommer

att handleda arbetet. Med avseende å lämpligaste sättet för arbetets bedrivande

— arbetets utförande i egen regi eller på entreprenad (general- eller delad)

— har hittills ordnats så, att å platser, där dugliga och vederhäftiga entreprenörer

stått att få, boställshusen uppförts på fullständig entreprenad, ibland och för

övrigt under nuvarande förhållanden ofta med den modifikationen, att statens

järnvägar tillsläppa vissa till kvantitet och kvalitet bestämda materialier. A

andra platser återigen hava boställshusen så gott som helt och hållet uppförts i

statens järnvägars egen regi. Liknande förfaringssätt torde fortfarande kunna

tillämpas.

Direktiv, som stå i sammanhang med vad som här nedan nämnes angående

centrala anskaffningar av materialier m. in., lämnas av styrelsen samtidigt med

byggnadsbesked för varje plats.

Givetvis kan vid ett boställshusbyggande i så stor skala, som det här är

frågan om, mycket vinnas genom central anskaffning av vissa byggnadsmaterialier,

såsom virke, snickerier, tegel, papp, cement, smiden m. m.

Beträffande virke hava statens järnvägar stora möjligheter att nedbringa

anskaffningskostnaderna härför, tack vare sin sågverksanläggning i Piteå och

redan organiserat samarbete med domänstyrelsen. Yid Piteå möjliggör den nuvarande

relativt goda sliperstillgången en omläggning av driften för någon kortare

tid i och för sågning av plank, bräder och syllar för husbyggnadsändamål, och

har styrelsen god tillgång på härför lämpligt timmer från kronans skogar. Det

vid slipersfaktoriet i Piteå apterade virket kan sedermera med stor fördel transporteras

sjöledes till lämpligt belägen hamn, såsom nu sker vid distribuering

av sliprar från anläggningen ifråga.

Dessutom har styrelsen uppgjort med domänstyrelsen om timmerleveranser

från kronans skogar omkring Dalälven, Ljusnan m. fl. vattendrag, vilka leveranser

visserligen i huvudsak äro avsedda för tillverkning av slipers, men som dock

med fördel skulle kunna användas även till virke för bostadsändamål. Detta

virke skulle kunna försågas vid statens järnvägars såg vid Rockhammar samt

medels legoförsågning vid enskilda tillhöriga, lämpligt belägna sågverk.

Beträffande snickerier har länge tillämpats den principen vid statens järnvägars

husbyggnadsarbeten, att i största möjliga grad standardisera hit hörande

artiklar för att därigenom nedbringa kostnaderna. Utredning har pågått om

lämpligheten att vid Piteå även anordna hyvleri för tillgodoseende av stateps

järnvägars eget behov av späntade och hyvlade trävaror. Denna fråga blir i

detta sammanhang synnerligen aktuell. I ett dylikt hyvleri kunde ske spåntning

av plank till väggar, hyvling av golvträ och panel samt karmträ och foder, och

kunde denna anläggning kombineras med tillverkning av vissa standardiserade

snickerier, varigenom kostnaden härför kunde högst väsentligt nedbringas i jämförelse

med den kostnad, som skulle uppstå vid uppköp från enskilda fabriker.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 höft. (Nr 314.) 6i so 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Departementschefen.

I viss utsträckning måste ju dock även den privata industrien inom detta område

komma att anlitas.

Organ för central upphandling av denna materiel liksom övrig erforderlig

materiel, såsom tegel, papp, cement och dylikt finnes redan i ban- och förrådsbyråerna

inom järnvägsstyrelsen, utan att någon särskild organisation härför behöver

upprättas.

Om byggandet får betydande omfattning och måste forceras och påbörjas i

större utsträckning redan under år 1920, anses viss mindre personalförstärkning

böra ske såväl inom järnvägsstyrelsen som å distrikten. Inom styrelsen torde

sålunda särskilt arkitektavdelningen behöva förstärkning med några ritare och

överbyggnadsavdelningen med lämplig person för anskaffningsärendenas handläggning.

Härjämte torde lantmäteriavdelningen böra tillfälligt ökas med en

lantmätare samt allmänna avdelningen med ett eller annat kvinnligt skrivbiträde.

A distrikten torde några byggnadsingenjörer eller i vissa fall inom husbyggnadsfacket

särskilt förfarna verkmästare ställas till vederbörande baningenjorera förfogande

såsom platskontrollanter och medhjälpare vid arbetsledningen. Särskilt

är detta av behovet, där byggnadsplatserna för andra verk icke ligga invid statsbanestationen.

I fråga om det lämpligaste handhavandet av ifrågavarande byggnadsverksamhet

synes det mig till en början icke påkallat, att vart verk

för sig betros med uppförande av de byggnader, som skulle ifrågakomma

för verkets del. Val skulle efter samarbete mellan verksstyrelserna en

plan kunna uppgöras, å vilka orter och för vilka verk bostadsbyggande

under de olika åren bör äga rum och denna plan underställas Kungl.

Maj:ts prövning. Men om verken sedan var för sig skulle omhänderhava

utförandet, ginge de fördelar med avseende å materialanskaffningar, arbetsuppgörelser,

organisation o. s. v. lätt förlorade, som med en enhetlig

ledning av hela byggnadsverksamheten böra kunna uppnås. Byggnadsarbetet

skulle därmed löpa fara att fördyras. Jag anser därför

lämpligast, att alla byggnadsföretagen betraktas som en enhet och att

deras ledning i allmänhet anförtros åt en och samma myndighet.

Huru detta ändamål till största möjliga fördel för byggnadsföretagen

och med minsta kostnad skall vinnas, är icke lätt att i förväg avgöra.

Jag vill i detta sammanhang erinra om, att arméns kasernbyggnadsnämnds

verksamhet från och med innevarande år kommer att avsevärt

minskas för att inom kortare tid därefter upphöra. I en till mig

överlämnad promemoria har också, med erinran härom, uttalats den

mening, att fördelar för det bostadsbyggande, varom nu är fråga,

skulle vara att hämta, om kasernbyggnadsnämnden betroddes med

ledningen av detsamma. Nämnden hade en härför kompetent organisation

samt arbetsbelal å de olika byggnadsplatser, där nämnden bedrivit

sin verksamhet. Många av dessa personer hade flera år varit i

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

KungI. Maj:ts Proposition Nr 314.

nämndens tjänst. Alltefter som kasernbyggnaderna färdigställdes, bleve

nämnda personal ledig, och redan under år 11)20 kunde eu del disponeras

för andra ändamål. Nämnden, som genom fyrfaldiga uppgörelser med

arbetarnas organisationer vunnit betydande erfarenhet i handläggning av

dessa ärenden, ägde separata avtal med de flesta avdelningar av arbetarnas

fackorganisationer å de olika byggnadsplatserna. Stora uppsättningar

av maskiner och materialier till ett sammanlagt värde av cirka

650,000 kronor innehades också av nämnden; och borde dessa, hellre än

att realiseras, komma till användning vid statens nu planerade bostadsbyggen

för statstjänare.

Att överlämna ifrågasatta bostadhyggande åt kasernbyggnadsnämndens

ledning synes mig icke kunna ifrågakomma, redan med hänsyn till

att nämnden ännu ej avslutat sin hittillsvarande verksamhet beträffande

kasernbyggandet och torde få nya uppgifter sig ålagda genom vissa föreslagna

sjukhusbyggnaders uppförande. Såväl bostadsbyggandet för affärsverken

som kasernbyggnadsnämndens egen byggnadsverksamhet skulle

lida av ett dylikt sammankopplande, och bägge slagen av arbeten bleve

för båda sannolikt härmed försenade. Nu ifrågavarande bostadsbygge

äger rum för flera, särskilda förvaltningsgrenars behov och byggnaderna

skola av dessa verk övertagas till framtida underhåll. Ett avsevärt

inflytande på byggnadsverksamhetens planläggning och ledning måste

därför tillerkännas vederbörande verk; och detta inflytande blir svårare

att tillgodose, om hela ledningen av byggnadsverksamheten överlåtes

åt kasernbyggnadsnämnden. Denna nämnds verksamhet har ej heller

varit sådan, att nämnden kan anses sitta inne med alldeles speciell sakkunskap

på det område, varom här är fråga, d. v. s. byggande av smålägenheter.

Jag anser därför lämpligast, att en särskild byggnndskommission

skapas för ledningen av ifrågavarande bostadsbygge, men tillika att

denna organisation göres så enkel och billig som möjligt. I byggnadskommissionen

bör enligt min mening ingå en representant för vart

och ett av de verk, för vilkas räkning personalbostäder nu skulle uppföras.

Ledamöterna i kommissionen böra efter förslag från verken utses

av Kungl. Maj:t, som tillika torde förordna ordförande i kommissionen.

Ledamotskap i kommissionen torde böra anses som ett tjänsteuppdrag,

för vilket särskild ersättning ej utgår.

Denna statsverkens byggnad skommission skulle för fastställelse årligen

till Kungl. Maj:t ingiva plan för bostadsbyggandets bedrivande, upptagande

för vilket verk och å vilka orter bostadsbyggandet bör äga rum

samt omfattningen och beskaffenheten av bostäderna jämte kostnads
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

beräkningar. Kungl. Magt prövar härefter planen och sedan en dylik

fastställts, ställas de för dess genomförande erforderliga medlen till byggnadskommissionens

förfogande. Byggnadskommissionen bör särskilt följa

den ekonomiska sidan av planens genomförande och göra framställningar

till Kungl. Maj:t om ändringar däri eller andra åtgärder, som synas

påkallade till byggnadsverksamhetens bedrivande på ett ekonomiskt

gynnsamt sätt. Slutligen bör enligt grunder, som Kungl. Maj:t torde

vilja bestämma, byggnadskommissionen också samarbeta med statens

byggnadsbyrå, vilken institution, på sätt jag längre fram får tillfälle

beröra, skulle handhava ledningen av statens nu ifrågasatta låne- och

subventionsverksamhet till bostadsproduktionens främjande. Särskilt bör

sådant samarbete äga rum rörande till vilka orter under olika år, som

statens egen byggnadsverksamhet bör förläggas samt angående den allmänna

planläggningen av olika bostadstyper. Givetvis böra statsverkens

byggnads kommission samt statens byggnadsbyrå ömsesidigt giva varandra

del av erfarenheter och rön med avseende å den av staten bedrivna

eller av staten understödda bostadsbyggnadsverksamheten och de

ekonomiska och tekniska faktorer, som därvid äro att beakta. Jämväl

med kasernbyggnadsnämnden, så länge denna är i verksamhet, torde

med fördel samarbete kunna i vissa fall etableras i och för tillgodogörande

för byggnadsverksamheten av den allmänna erfarenhet i byggnadsfrågor,

nämnden förvärvat.

Jag vill allenast i detta sammanhang tillägga, att all strävan bör

gå ut på att utnyttja de möjligheter till enhetlig materialanskaffning och

tillverkning i större skala, som kunna finnas eller beredas och av vilka

chefen för järnvägsstyrelsen i sin ovan meddelade promemoria berört

en del. Härvid bör också övervägas, om och i vad utsträckning ett

övertagande för nu ifrågasatt byggnadsverksamhet bör ske av material

och redskap, som kasernbyggnadsnämnden nu disponerar och som kan

bli till gagn för nu ifrågavarande bostadsbygge.

Vidkommande utförandet av ifrågavarande bostadsbyggnader synes

man ej från början böra binda sig vid bestämda regler. Det kan sålunda

i vissa fall befinnas lämpligast, att byggnadskommissionen vänder

sig till kasernbyggnadsnämnden och med denna träffar överenskommelse

om ett visst byggnadsarbetes utförande. I andra fall kan det vara

mest praktiskt att vederbörande verk, särskilt järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen, vilka sitta inne med speciell erfarenhet å det område,

varom här är fråga, utföra de bostadshus, som skola för nämnda

verks räkning uppföras.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

77

Ett bostadsbygges överlåtande åt enskild byggnads företagare på

generalentreprenad torde ej böra ifrågakomma utan Kungl. Maj:ts tillstånd

i varje särskilt fall. Kommer sålunda i undantagsfall ett dylikt sätt

lör uppförandet till stånd, torde staten ofta kunna och böra tillhandahålla

viss byggnadsmaterial mot avdrag å entreprenadsumman.

Kungl. Maj:t lärer böra utfärda lämplig instruktion för byggnadskommissionens

verksamhet.

Då tilläventyrs erfarenheten kan giva anledning till jämkningar i

den ovan skisserade planen för bostadsbyggets organisation, ledning och

utförande, lärer det höra anförtros åt Kungl. Maj:t att efter omständigheterna

meddela erforderliga bestämmelser rörande det närmare ordnandet

av hela denna byggnadsverksamhet på för staten mest betryggande

och ekonomiskt fördelaktigaste sätt.

Utan att redan nu vilja binda mig vid några bestämda uttalanden

om, huru de 30,000,000 kronor, varmed här räknas för bj^ggande av

bostäder åt statstjänstemän, böra fördelas mellan de verk/ som skulle

komma i åtnjutande härav, anser jag mig dock slutligen böra framhålla,

att verkens föreliggande förslag äro uppgjorda efter så pass olika grunder

och synpunkter, att en fördelning av hela anslaget i förhållande till

de anspråk, som ställts, icke torde vara lämpligt.

B. Statssubvention för bostadsbyggande genom

kommuner eller enskilda.

Med avseende å de för den nuvarande situationen å bostadsmarknaden

erforderliga åtgärderna från det allmännas sida, i vad de icke

avse statens direkta byggnadsverksamhet för statsanställda, föreligga två

mera detaljerade förslag, det ena avgivet den 1 mars 1919 av bosladssakkunniga

om upptagande av en hyresstegringsskatt för bostadsändamål och

det andra om statslån och statssubvention till kommuner för bostadsbyggnader,

avgivet den 13 december 1919 av svenska stadsförbundets bostadsråd.

Vad först beträffar bostadssakkunnigas förslag om upptagande av en Bostadssaksärskild

hyresstegring sskatt för bostadsändamål är syftet med detta förslag

att genom en särskild skatt på ökning av hyresinkomst uppbringa nödiga mars 7919

medel till den mest trängande bostadsproduktionen. Bostadssakkunniga an- gående

föra i detta hänseende huvudsakligen följande: ringsskatt9och

subvention.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Allmänna

motiv för e\

hyresstegrings

skatt.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

Den spekulativa byggnadsverksamheten har inför utsikten att icke erhålla

skälig avkastning å insatt kapital nära nog helt avstannat. Den hyresreglering,

som under kristiden ägt ram å lagstiftningens väg, har hållit hyrorna nere vid en

nivå, långt understigande den, som betingas av nuvarande kostnader för bostadsproduktion.

Så länge denna reglering bestar, kan man icke räkna med någon

spekulativ bostadsproduktion. En allmän hyresstegring, som med ens lyfter upp

hyresnivån till det läge, de nuvarande byggnadskostnaderna betinga, skulle emellertid

framkalla sådana ekonomiska och sociala missförhållanden, att en sådan

stegring icke kan anses önskvärd, även om härigenom skulle framkallas tillräcklig

bostadsproduktion. Av rent ekonomiska skäl kunde den heller knappast genomföras.

En successiv avskrivning av hyresregleringen vore däremot ett önskemål.

Innan så skett, är den enda utvägen för att komma ur den nuvarande bostadsnöden,

att det allmänna påtager sig de ekonomiska uppoffringarna för en nödtorftig

bostadsproduktion. Svårigheterna att härutinnan vinna de mest praktiska

anordningarna äro emellertid betydande, i det att den allmänna prisnivån ännu

icke kan anses stadgad. Ehuru prisfall rörande vissa varuslag börjat och så småningom

torde beröra även byggnadskostnaderna, är det uppenbart, att byggnadskostnaderna,

även efter det väntade prisfallet, icke oväsentligt komma att överstiga

de före kriget rådande. Man kan antaga, att denna bestående prisstegring

blir så pass ansenlig, att hyresnivån i allmänhet icke hinner anpassa sig efter

densamma. Medan hittills hyresnivån endast ökats med omkring 20 %, hava

byggnadskostnaderna stigit med ungefär 200 %. Det ligger i öppen dag att upprätthållandet

av en dyl i k disproportion mellan så att säga produktions- och konsumtionskostnader

i längden ej kan ske eller ens te sig såsom önskvärt. Om

det skulle tänkas, att den nuvarande hyresnivån komma att hållas nere ungefärligen

vid sitt nuvarande läge, vilket i så fall skulle kunna ske endast med tillhjälp

av en allt framgent gällande hyresstegringslagstiftning, skulle därmed till

en början all spekulativ byggnadsverksamhet omöjliggöras och den nödvändiga

bostadsproduktionen således odelat få övertagas av det allmänna. . Sålunda producerade

bostäder skulle, även med direkta ekonomiska uppoffringar från det

allmännas sida, komma att betinga vida högre hyror än det äldre bostadsbeståndet.

Man har då att räkna med, att hyresgästerna, i själva verket bliva indelade

i två grupper, nämligen å ena sidan en priviligierad grupp, som på grund av

lyckliga tillfälligheter komma i åtnjutande av förmånen att få bo i nu befintliga,

billiga bostäder, och å andra sidan en ständigt växande grupp, som får vidkännas

de vida högre hyrorna i nyuppförda hus. En sådan utveckling med tvenne från

varandra skarpt avgränsade hyresnivåer bleve fullkomligt orimlig och skulle leda

till konsekvenser, som för de bostadsbehövande i längden bliva ödesdigra. Förmånen

att bebo de billigare lägenheterna tillfaller den ene eller den andre på

rent godtyckliga grunder. Det kan lätt inträffa, att de lägre inkomsttagarna i

regel finge betala sin bostad dyrare än de ekonomiskt bättre situerade. I många

fall är det nämligen just de ekonomiskt svagast ställda, som under den rådande

bostadsnöden blivit husvilla. Hyresvärden och hyressökande skulle äga ett sammanfallande

ekonomiskt intresse av att kringgå lagstiftningen. Slutligen skulle,

fortfarande under förutsättning att hyresnivån på lagstiftningens \äg hindrades

att anpassa sig efter produktionskostnaderna, utsikterna för en kraftigare uppblomstring

av egnahemsrörelsen och den kooperativa byggnadsverksamheten avsevärt

minskas.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

Teoretiskt sett liar man att räkna med två alternativ, nämligen å ena sidan

att byggnadskostuaderna efter krisen komma att återgå till eller sjunka under

iiiv* n före kriget samt a andra sidan, att, även om dessa kostnader också ginge

ned under sitt nuvarande abnormt uppdrivna läge, de i allt fall komme att väsentligt

överstiga dem, som voro gällande före kriget. Sakkunniga anse för sin

del det senare alternativet vara det antagliga.

Till sammanfattning av sm ståndpunkt anföra sakkunniga:

»Världskriget har skapat betingelser för en omfattande stegring av

hyresinkomst. Denna stegring har hittills i stort sett icke ägt rum,

beroende på att hyresnivån dels av rent ekonomiska skäl först jämförelsevis

långsamt anpassar sig efter byggnadsmarknadens produktionskostnader,

dels genom lagstiftningsåtgärder hållits nere. Av allt att

döma torde ^ bygguadskostnaderna efter krisens avveckling komma att

ställa sig så pass höga, att de nuvarande betingelserna för eu höjning

av hyresnivån bliva bestående. Den sålunda, ekonomiskt sett, nödvändiga

anpassningen av hyresnivån efter produktionskostnaderna på bostadsmarknaden

kan över huvud tag''et icke förhindras. Höjningen av hyresnivån

har hittills vant jämförelsevis ringa och har i stort sett på grund

av de ökade utgifterna för fastigheterna, närmast för inteckningsräntor

och underhållskostnader, icke medfört någon ökning av hyresinkomsternas

nettobelopp. Framdeles torde emellertid en ökning av nettoinkomsten

komma att äga rum. Donna ökning är en påtaglig, av kristiden

framkallad krigskonjunkturvinst, som emellertid av nyss angivna skäl

kommer att inhöstas senare än andra sådana vinster, som kriget föranlett.

Denna vinst synes ur flera synpunkter lämpligen kunna göras till

föremål för extraordinär beskattning, åsyftande att anskaffa medel till

avhjälpande av den likaledes av världskriget alstrade bostadsnöden. Med

anledning härav föreslås uttagandet av en speciell krigskonjunkturskatt,

benämnd hyresstegringsskatt, enligt de grunder, som angivas i förslag till

förordning om hyresstegringsskatt.»

För detaljerna i nämnda förslag till hyresstegringsskatt lärer jag

i detta sammanhang ej behöva närmare redogöra. Några huvudpunkter

av förslaget torde emellertid böra återgivas, på det att förslagets innebörd

och de möjligheter, det anses erbjuda att subventionera en byggnadsverksamhet

av visst mått, må kunna överskådas.

_ Hyresstegringsskatt är en på fastighet och dess avkastning vilande skatt för F<

ökning av hyresinkomst samt utgår på grund av taxering enligt förordningen om förordning om

jS i •till staten för beredande av medel till främjande av bostads- hyresstegproduktionen

eller eljest till förbättrande av de mindre bemedlades bostadsför- rin9sska.tt.

hållanden.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Hyresstegringsskatt utgöres inom rikets städer, köpingar och mumcipalsamhallen

ävensom inom andra områden, där enligt Konungens förordnande lagen

den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegrmg vid

utgången av år 1919 var gällande. Den ökning av hyresinkomst, som avses i

förslaget, är ökning av nettoinkomsten enligt hyresavtal gällande det hyresår, som

utgår den 30 september under taxeringsåret (sista hyresåret) utöver nettoinkomsten

enligt de hyresavtal, som gällde hyresåret Vio 1914— /9 1915 eller beträffande

fastighet, som då icke var bebyggd, det första hyresår, densamma vant till

huvudsaklig del uthyrd (första hyresåret). Ökningen av hyresinkomst benämnes

merinkomst. Nettoinkomsten erhålles efter avdrag från bruttoinkomsten av angivna

omkostnader. Understiger för någon merinkomsten 100 kronor äger taxering

ej rum. Hvresstegringsskatt utgår med följande procent av merinkomsten, nämligen

för merinkomst

ej överstigande 490 kronor ...................................................................... "X Z

överstigande 490 » ..........................................— .......■••• •• ••• 30 *

dock att för det första året, varunder dylik skatt påföres, skatten skall utgå med

följande lägre procent, nämligen för merinkomst

ej överstigande 490 kronor ........................................................................ "

överstigande 490 > •••■■...........................non ''''''Vno...................... ^ *

Taxering av hyresskatt äger rum för vart av åren 19_0 19zi4.

För upptagna bestämmelser om beskattning, taxercngsferfarande, deklarationer,

besvärsrätt m. m. torde redogörelse ej påkallas i detta sammanhang.

Det tillika framlagda förslaget till förordning om en statens bostadsjond mnebar,

att inkomsterna av hyresstegringsskatten skola avsättas till en särskild fond för

att användas till det i förordningen om hyresstegringsskatt avsedda ändamål.

Fonden göres räntebärande och förvaltas enligt av Konungen meddelade föreskrifter.

Fondens avkastning efter avdrag av förvaltningskostnaderna laggas till

kapitalet. Om användningen av överskott av fonden beslutar Konungen och

riksdagen gemensamt.

Hyreskatte- Sakkunniga lämna i sitt betänkande en redogörelse för, huru de

medlens an- tänkt sig användningen av de influtna skattemedlen och huru den därav

VXtnforst°at möjliggjorda subventionsverksamhetén från statens sida bör läggas. I detta

subventionen, afseende må ur betänkandet anföras följande:

Enligt sakkunnigas mening böra skattemedlen fördelas ungefär

efter samma grunder, som gällde för de av 1917 och 1918 ars riksdagar

anvisade subventionsmedlen till bostadshus med smålägenheter, dock med

några ändringar. Understöd bör sålunda, da medelklassens bostadssvang

heter alltmera ökats under kristiden, kunna utgå även för lägenheter om

högst 4 rum jämte kök och jungfrukammare. Vidare bör inredande av

lämpligt antal butikslägenheter icke helt förbjudas. Sakkunniga, som

förutsatte, att frågan om hyresstegringsskatt redan skulle kunna underställas

1919 års riksdag och kraftigt betona vikten att_ genast få byggnadsverksamheten

i gång, hava uppgjort eu plan, enligt vilken medel,

innan ännu skatteintäkten inflöte, förskottsvis skulle kunna ställas till

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 314.

byggnadsverksamhetens förfogande utan att statskassan behövde direkt

anlitas. Då skattemedlen skulle ingå till en särskild {ond och subventioneringen

av byggnadsverksamheten, såsom varit fallet med de

förut beviljade subventionsanslagen, bör ske genom kommunerna, erfordras

endast ett medgivande av statsmyndigheterna, att kommuner,

som före utgången av 1919 beslutade understödja en bostadsproduktion

av tidigare omförmäld beskaffenhet, må, efter ansökning av Kungl. Maj:t,

kunna tillerkännas rätt att ur statens bostadsfond, så långt denna därtill

lämnade tillgång, upptaga lån att återbetalas successivt i den mån

skattebidragen bleve tillgängliga. Därjämte skulle, för det fall att kommunerna

begagna sig av rätten att upptaga lån, halva utgående räntan

ersättas av fonden. Eu dylik anordning skulle i sak bliva liktydig

med att Kungl. Maj:t efter förslag fördelar ett av riksdagen redan anvisat

belopp mellan olika kommuner. Efter skattens utfallande under

åren 1921—1923 avföras lånen till direkta subventionsutbetalningar.

Sakkunniga hava utgått från att det icke skall möta svårigheter att uppbringa

de lånemedel, som erfordras utöver subventionen.

Särskilt ha de sakkunniga förvissat sig om, att sparbankerna i stor omfattning

och på antagliga villkor kunna ställa medel till kommunernas förfogande.

Däremot böra kommunerna själva svara för halva utgående låneräntan, vilket

närmast betingas av önskvärdheten att de i sin mån söka anskaffa lån på möjligaste

förmånliga villkor. Vidare böra kommunerna sörja för vidtagande av

nödiga åtgärder, för ordnande av gator och dränering ävensom för tillhandahållande

av vatten, gas och elektricitet.

Anslag i den betydelse, som ovan angivits, synas böra beviljas kommunerna

efter följande allmänna grunder, vilka böra tagas i betraktande i den ordning,

vari de angivas. Kommunerna skulle således tilldelas anslag i den mån

1) behov av nya bostäder föreligger inom kommunen;

2) de uppgivna byggnadsplanerna befinnas praktiska, så att största möjliga

bostadstillskott kan förväntas bliva uppnått med, proportionsvis i förhållande till

byggnadskostnaderna, minsta möjliga understöd; samt

3) kommunerna befinnas villiga att, i förhållande till sin ekonomiska bärkraft

göra uppoffringar för att ernå bästa möjliga resultat av planerade byggnadsföretag.

Behovet av subvention till byggnadsverksamhet från det allmännas sida

står i påtaglig nära relation till skattekällan. Givetvis skulle det stå i strid mot

allmänna beskattningsprinciper att låta det speciella förhandenvarande behovet

vara bestämmande för de grunder, efter vilka skatten bör utmätas. Dessa grunder

böra tvärtom fastställas med hänsyn till, i vad mån skattekällan bör skäligen

tagas i anspråk. Emellertid råder ett så nära samband mellan å ena sidan frågan,

vad den föreslagna skatten skall inbringa och å andra sidan storleken av

de för bostadsproduktionen erforderliga understöden, att de böra sättas i ett

visst förhållande till varandra. I fråga om storleken av de merinkomster, som

skola utgöra själva skatteobjektet, antaga sakkunniga, med hänsyn till hyresstegBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 käft. (Nr 314.) 6i so 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majds Proposition Nr 314.

ringslagens bestämmelser och byggnadskostnaderna (reparationerna), att hyresvärdarna

med de för hyresåret 1918—1919 medgivna hyresbelopp i allmänhet

hava åtminstone lika stora nettoinkomster, som under hyresåret 1914—1915,

givetvis med bortseende från penningarnas under denna tid minskade köpkraft.

I och med en ytterligare stegring av hyresnivån inträder däremot en sådan ökning

av nettoinkomsten å hyran, att den kan utgöra föremål för beskattning.

Storleken av den sålunda uppkomna merinkomsten är beroende av de hyresstegringar,

som, vare sig genom nya lagstadganden eller hyresnämndernas tillämpning

av gällande lagstiftning, medgivas få äga rum. I detta hänseende hava beräkningar

uppgjorts fotade på olika stegringar av hyresnivån.

I en meddelad tabell hava sakkunniga kommit till följande approximativa

siffror. För samtliga orter, där hyresstegringslagen gäller och vilkas invånareantal

upptagits till 1,918,068 (den 31 dec. 1917) beräknas sammanlagda hyresbeloppet

enligt hyrespriserna före krisen vara 141,486,000 kronor. Under förutsättning

av en genomsnittlig stegring om 25 % å 1914—1915 års hyror, skulle den

till hyresstegringsskatt beskattningsbara merinkomsten vara för bostadslägenheter

5.644.000 kronor och för affärs- och andra dylika lägenheter 1,103,000 kronor

eller sammanlagt 6,747,000 kronor. Sattes den genomsnittliga hyresstegringen

till 30 % bliva nämnda siffror respektive 12,549,000 kronor, 2,638,000 och (sammanlagt)

15,987,000 kronor. Med den genomsnittliga hyresstegringen upptagen

till 35 %, bliva siffrorna respektive 19,515,000 kronor, 4,162,000 kronor och

23.677.000 kronor samt med en hyresstegring om 40 % respektive 26,658,000 kronor,

5,727,000 kronor och 32,385,000 kronor. Närmare preciserade beräkningar

kunna ej verkställas, då skattebeloppets storlek beror av i vad mån dels ytterligare

hyresstegring kommer att äga rum och dels nuvarande utgifter för inteckningsränta

och underhållskostnader kommer att stiga eller falla.

Med avseende å storleken av de understödsbelopp, som för 1919,,

det år, varmed sakkunniga närmast räkna, böra av staten ställas till

bostadsproduktionens förfogande, an märkes, att det visserligen är uppenbart,

att man under nu rådande priser icke kan eller ens bör producera

mera än ett oundgängligen av behovet påkallat minimum av bostäder

och först framdeles med all kraft upptaga de egentliga reformsträvandena

på bostadsfrågans område, men att dock intet bör eftersättas i arbetet

på ett omedelbart lindrande av den svåraste bostadsnöden. Vid

fastställande av maximum för subventionsbeloppet bör uteslutande tillses,

att man icke framkallar sådan efterfrågan på byggnadsmaterialmarknaden,

att man endast bidrager till ökade b}Tggnadskostnader, men icke till

ökade byggnadsresultat. Med avseende å det minimibelopp, som bör

ställas till bostadsproduktionens förfogande i form av statssubvention,

framhålla sakkunniga till en början, att med hänsyn till dels kommunernas

i finansiellt hänseende ansträngda läge, dels ock den omständigheten

att subventionsbeloppen skulle härflyta av skattemedel, hämtade

direkt från vissa delar av riket, det för hittills gällande subvention uppställda

villkor att kommun för åtnjutande av statsunderstöd skall av

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 814.

-egna medel tillskjuta visst belopp, satt i relation till statens bidrag,

icke längre bör vidhållas. Däremot synes ingen ändring böra göras

i den hittills tillämpade regeln, att högst Va av byggnadskostnaderna

bör lämnas i form av subvention från det allmännas sida. Staten

skulle således påtaga sig ansvaret för Va av totalkostnaden för den

bostadsproduktion, som här skulle ifrågakomma. En normal årsproduktion

av bostäder kan sättas till 24,000 eldstäder. Med en genomsnittskostnad

av 5,000 kronor per eldstad skulle en normal årsproduktion således

betinga en totalkostnad av 120 miljoner kronor. Minimum av

oundgängliga erforderliga nya bostäder kunde ej sättas lägre än till

12,000 nya eldstäder om året, d. v. s. hälften av normal årsproduktion.

Totalkostnaden härför bleve således 5,000 kronor per eldstad, 60 miljoner

kronor. Då staten härav skulle bidraga med Va, blir det minimibelopp,

som erfordras för år 1919, 20 miljoner kronor. I själva verket

är, anmärka sakkunniga, behovet mycket större, men av statsfinansiella

skäl hade sakkunniga stannat vid denna siffra. Redan detta belopp är

emellertid så stort, att det ovillkorligen syntes påkalla särskilda beskattningsåtgärder.

Slutligen framhålla sakkunniga, att, då vissa tecken till allvarligare

arbetslöshet visat sig, det jämväl ur denna synpunkt är önskvärt att

subventionera byggnadsproduktionen och att därmed andra och mindre

tilltalande former för arbetslöshetens lindrande, såsom direkta understöd,

kunna undvikas eller minskas.

tn!*Det andra fullt utarbetade förslaget angående statssubvention för

bostadsbyggande är, som nämnt, avgivet av svenska stadsförbundets bostadsräd.

I den framställning av den 13 december 1919, varur jag förut

haft tillfälle meddela några uppgifter, har bostadsrådet sålunda framlagt

ett detaljerat program till åtgärder från statsmakternas sida för att

bringa bostadsproduktionen ur den försumpning, vari den för närvarande

befinner sig.

Jag skall här nedan i korthet angiva huvuddragen av detta program

och hänvisar i övrigt till bostadsrådets skrivelse. Bostadsrådet

utgår i sin framställning från följande två huvudsatser för byggnadsproduktionens

befrämjande under nuvarande situation å bostadsmarknaden:

den ena, att vid varje bostadspolitisk åtgärd från statens

och kommunernas sida hänsyn måste tagas till önskvärdheten,

•att byggnadskostnader och hyresnivå åter komma i harmoni

med varandra, och den andra att, intill dess så skett, en fortsatt

Svenska stadsförbundets

bostadsråds

förslag

till understödjande

av

bostadsproduktionen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

subventionering av bostadsproduktionen i med hänsyn till nyss

uttalad princip lämpliga former är av nöden.

I fråga om omfattningen av den byggnadsverksamhet, för vilken

det allmännas stöd nu är behövlig, framhåller bostadsrådet, att denna

bör täcka de nya behoven av bostäder, intill dess sådana förhållanden

inträtt, att en affärsmässig byggnadsverksamhet åter blir möjlig. I

första rummet bör understödet begränsas till de mindre bemedlade klasserna.

Den för krigsårens subventionspolitik dragna övre gränsen av 2

rum och kök bör dock numera höjas till 4 rum och kök. De betydande

sociala förskjutningar, som prisevolutionen under krisen medfört, hava

haft till följd, att de befattningslager, som traditionellt bo i 3- eller 4- rumslägenheter, i stor omfattning numera befinna sig i föga bättre eller

samma ekonomiska läge som den egentliga arbetarklassen, smålägenheternas

befolkning. — Med fog kunna därför även de, som förr ansågos

tillhöra den lägre medelklassen, numera räknas till de mindre bemedlade.

Från den offentliga understödsverksamheten bör, anser bostadsrådet,,

vidare skiljas statens och kommunernas direkta bostadsproduktion

för sina anställda tjänstemän och arbetare. I vissa avseenden vore en

omfattande statlig bostadsproduktion av nöden främst inriktad å statsjärnvägarnas

personal; och förutsätter därför bostadsrådets subventionsoch

låneförslag en sådan produktion av tillräcklig omfattning.

I avseende å omfattningen av den bostadsproduktion, som därutöver

behöves, har jag förut omförmält, att bostadsrådet, som räknar med

en till tre år begränsad avveckling av hyresstegringslagen och i följd,

därav också begränsar subventionsprogrammet till denna tid, upptagit

en subvention av 28,000 eldstäder för nämnda period, fördelad med

8,000, 12,000 och 8,000 eldstäder på de tre närmaste åren. Bostadsrådet

utgår, som nämnt, härvid från, att understödspolitiken och hyresstegringslagen

numera måste ställas i det närmaste samband med varandra.

I samma mån den förra, såsom bostadsrådet förordar, grundas på en

successiv stegring av hyrorna i understödda fastigheter, i samma mån

är det också nödvändigt att avveckla hyresregleringen, så att vid den

tidpunkt, då siTbventionspolitiken avslutas, jämväl hyresregleringen helt

kan upphöra.

Den subventionerade byggnadsverksamheten bör, enligt bostadsrådets

förslag, liksom hittills ledas av kommunerna och närmast samhällen

med stadslikt byggnadssätt, d. v. s. städer, köpingar och municipalsamhällen

ävensom industrialiserade landskommuner, under statens

tillsyn och med dess stöd. De former för statens och kommunernas

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314. 85

samverkan, som å detta område i vårt land tillämpats, hava i stort sett

visat sig praktiska och lämpliga. Kommunernas numera betydande erfarenheter

i fråga om smålägenhetsproduktion samt deras möjligheter att

genom stadsplanering och markupplåtelse leda bebyggandet göra dem

särskilt ägnade att fortfarande bära det närmaste ansvaret i ifrågavarande

avseende. Detta bör naturligtvis icke innebära, att kommun direkt genom

egen byggnadsverksamhet skall åstadkomma nödigt antal bostäder,

men kommunen skall förmedla och förvalta även de understöd, som från

statens sida komma att lämnas åt andra allmännyttiga företag, över

vilka jämväl den närmaste kontrollen bör föras av kommunala myndigheter.

Slutligen innebär detta kommunernas ansvar för smålägenhetsproduktionen,

att kommunerna måste liksom hitintills, i mån av sina

krafter, deltaga i den nödiga understödsverksamhetens bördor.

På sätt förut omförmälts, räknar bostadsrådet byggnadskostnaden

för de 28,000 eldstäder, som den understödda bostadsproduktionen under

de tre närmaste åren bör omfatta, till 140,000,000 kronor eller efter

5,000 kronor per eldstad. Beloppet anses fördela sig på de tre åren

med resp. 40, 60 och 40 miljoner. I byggnadskostnaderna är icke värdet

å tomt inräknat. Av de totala byggnadsutgifterna är, anser bostadsrådet,

hälften helt visst det högsta, som genom kommunernas eller

andra allmännyttiga byggnadsföretagares försorg kan uppbringas å den

allmänna lånemarknaden, varvid dock för en så stor upplåning från

kommunernas sida förutsättningen är, att pensionsförsäkringsfonden under

de närmaste åren tillhandahåller lån för bostadsändamål till samma

omfattning som under kriget varit fallet. Den del av byggnadskapitalet,

som ej kan anskaffas genom lokal upplåning, måste staten tillhandahålla.

I flertalet fall och under ej särskilt ogynnsamma förutsättningar

synes denna del kunna anslås till hälften, men man torde dock försiktigtvis

böra räkna med en något större andel. Bostadsrådet anslår för

sin del kreditanspråken å staten för en byggnadsverksamhet av den av

bostadsrådet föreslagna omfattning till 80" miljoner kronor tillsammans

under de tre närmaste åren. Detta belopp anses böra disponeras som

en särskild fond, statens bostadslånefond.

Ur denna fond böra kommuner äga rätt att erhålla lån för uppförande av

byggnader med smålägenheter i enlighet med av vederbörande statsmyndighet

godkända planer intill en gräns av halva byggnadskostnaden, där ej vederbörande

myndighet, med hänsyn till svårigheterna för kommunen att å annat håll å skäliga

villkor uppbringa i övrigt nödigt kapital samt till bostadsförhållanden i orten,

undantagsvis medger lån till högre belopp.

Bostadslånefond

från

staten.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kr is hjälp

från staten.

Alternativ

I.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

För byggnadsmark synes lån ur bostadsfonden ej behöva utgå. Tomtfragan

behöver således icke påkalla särskilda åtgärder från statens sida, helst med få

undantag, överallt städerna äga tillräcklig byggnadsmark.

Det är emellertid klart, anför vidare bostadsrådet, att kreditunderstödet i

och för sig icke är tillräckligt för åstadkommande av den behövliga byggnadsverksamheten.

De ekonomiska förhållandena, under vilken denna verksamhet

måste äga rum, utgöras, å ena sidan av tre gånger så höga byggnadskostnader

som 1914, och å den andra, en allmän hyresnivå, som blott torde ligga 25 och 30 %

över 1914 års standard.

Nybyggnadsverksamheten förutsätter därför, anför bostadsrådet, ofrånkomligen,

nu lika väl som under krigsåren, ett särskilt understöd av allmänna

medel, en krishjälp. Denna är nödvändig dels för att hålla den byggande

skadeslös för den förlust, som han kan lida genom att icke uppskjuta

byggnadsföretaget till dess stabilt prisläge inträtt, dels ock lör att underlätta

övergången till detta prisläge. Särskilt den senare synpunkten

måste med den förändrade uppfattning av ett blivande stabilt prisläge,

vartill det sista årets erfarenheter föranleda, i främsta rummet så tillgodoses,

att den automatiskt frampressar en höjning av hyrorna i understödda

lägenheter i riktning mot en ekonomisk nivå, d. v. s. en hyresnivå,

som ger en ekonomiskt tillräcklig avkastning å de byggnadskostnader,

vilka äro rådande, då ett stabilt prisläge åter kan anses hava inträtt.

Flera olika anordningar äro i detta syfte möjliga. Bostadsrådet framlägger

närmast 2 alternativ.

Det första alternativet avser ett direkt bidrag från staten till krishjälpen.

Principiellt riktigast är att uppskjuta krishjälpens slutliga fixerande till den

tidpunkt, då den ekonomiska hyresnivån kan anses uppnådd. En konsekvent

tillämpning av denna tanke leder ungefär till samma form som den i England

lagfästa. _

Krishjälpen utgår enligt denna metod i form av ett ärligt bidrag, motsvarande

den årliga förlusten å understödda byggnadsföretag, som uppstår på grund

av att den allmänna hyresnivån är för låg. Detta bidrag bör, enligt bostadsrådets

mening, utgå under en viss övergångstid efter avräkning för varje särskilt å

och därefter, sedan den ekonomiska nivån uppnåtts, genom en slutuppgörelse

definitivt fixeras. Under förutsättning att hyresregleringen avvecklas under de tre

närmaste åren, betraktar bostadsrådet de sex närmaste åren såsom en övergångstid,

under vilken hyresnivåns utveckling till en ekonomisk standard i huvudsak

bör sk©

Krishjälpen bör som hittills bäras av stat och kommun gemensamt. Med

hänsyn till belastningen av stadskommunernas finanser under krigsåren samt de

stora utgifter för samhällena, som bostadsfrågan i övrigt kräver, anser rådet skäligt,

att av krishjälpen 1/4 faller å kommunen medan övriga 3/4 skulle täckas av

staten. Den genom slutuppgörelsen fastställda definitiva förlusten bör fördelas

mellan stat och kommun i samma proportion, som gällt för den årliga

bristens täckande.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

De finansiella krav, som eu krishjälp efter dessa grunder skulle ställas på

stat och kommun, äro, anför bostadsrädet, ytterst svåra att med någon säkerhet fullständigt

beräkna De bero av de två faktorer, om vilka några förutsägelser knappast

aro möjliga: de framtida byggnadskostnaderna samt den blivande hyresnivån. Möiugheter

att genomföra en tillräckligt kraftig höjning av hyrorna beror helt och hållet

pa näringslivets utveckling. Kunna vi under övergångstiden räkna med en ny

industriel! högkonjunktur i vårt land, så torde det ej vara uteslutet, att hyrorna

1 de ™derstodda lagenheterna vid övergångstidens slut helt täcka omkostnaderna

De forsta arens utgifter anser sig bostadsrädet kunna något så när beräkna,

om hänsyn därvid ej tages till möjligheten av förlustens minskning genom liyres^egrmgar

Under förutsättning av en byggnadsverksamhet av den av bostadsrådet

förut angivna omfattning samt att hyrorna från början kunna sättas så högt

att allenast Va. av byggnadskostnaderna “lämnas utan förräntning, skulle de tre

forsta arens utgifter för stat och kommun komma att te sig sålunda:

Byggnads- Härav Va utan

kapital, mil. avkortning i Statens andel. Kommunens

kronor. årlig förlust. andel.

Forsta arets byggen...... 40 666,666 500,000 166,666

£ndr.a * » 60 1,000,000 750.000 250,000

lredJe * » 40 666,666 500.000 166,666

Statens årliga utgifter för denna form av krishjälpen skulle således högst

belöpa sig till 1,750,000, kommunernas till 583,333 kronor, vilka belopp sedan succesSi>V/i?en0m

kyreshöjningar kunna nedbringas, till dess den definitiva uppgörelsen

Fördelningen av krishjälpen skulle ske på i huvudsak samma sätt som för

närvarande.

Statens bidrag till hjälpen skulle lämpligen gå i avräkning å kommunens

ranteskuld till bostadslånefonden. Praktiskt sett lomme den sålunda att utgöra

en successiv minskad räntenedsättning å kommunernas bostadslån.

Kommunernas utgifter för krishjälpen torde åtminstone på de flesta håll komma

att okas med tomtkostnaden.

Den oomtvistliga fördelen med nu omförmälda form för krishjälpen består, enngt

bostadsrådets mening, däri, att den lämnar byggnadsföretaget precis det underst01*!

som behöves, varken mer eller mindre, samt att den måste medföra en

löpande kontroll av de understödda lägenheternas hyror, vilka det ligger i både

statens och kommunens ekonomiska intressen att hålla så höga, som bostadsmarknaden

och de sociala förhållandena medgiva. Den är således med all sannolikhet

för stat och kommun den billigaste understödsformen, liksom den även ur

allmän ekonomisk synpunkt är den ändamålsenligaste.

Bostadsrädet framhåller emellertid, att den av rådet nu angivna metoden har

en olägenhet, nämligen den ovisshet i fråga om krishjälpens fullständiga omfattning»

som uppskovet med den slutliga avräkningen under 6 år innebär. Denna

olägenhet behöver icke för staten spela någon avgörande roll, då de belopp, som

komma i fråga, i varje fall icke i dess budget kunna intaga någon mera framträdande

plats. Annorlunda tedde sig saken för de lån- och skattetyngda stadskommunerna,

vadan det kunde befaras, att metoden kommer att lämna många

mindre kommuner oberörda och att den icke får den stimulerande verkan å bygg
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Alternativ

II.

88 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

nadsverksamlieten, som är önskvärd. De största svårigheterna skulle emellertid

den här angivna metoden komma att medföra i fråga om halvoffentliga bostadsföretag-

och utvecklar bostadsrådet utförligt dessa olägenheter och de mojligheter

att minska dem, som kunna förefinnas. Jag torde härutinnan få hänvisa till bostadsrådets

framställning.

I betraktande av de svårigheter, med vilka den metod för krishjälpen, som

sålunda framlagts, onekligen är förenad, har bostadsrådet i ett framlagt alternativt

förslag, sökt giva metoden en annan form, som kunde göra den enklare och

lättare att tillämpa, särskilt i fråga om mindre bärkraftiga kommuner och halvolfentliga

bostadsföretag. Rådet har härvid i främsta rummet sekt att, liksom

hittills under statens subventionsverksamhet skett, fixera statens bidrag till krishiälpen

till fasta belopp. Såväl för staten som för kommunerna och Övriga allmännyttiga

företagare är det självfallet en stor fördel att bestämt veta vad man

har att räkna med. Understödet bör å andra sidan fortfarande utgå som ett bidrag

under viss tid till täckande av företagets förluster och även i övrigt vara

så anordnat, att det gör byggnadsföretagaren intresserad i hyresnivåns förhöjning.

Båda dessa system torde på ett tillfredsställande satt kunna tillgodoses,

därest krishjälpen i sin helhet gives samma form som hittills den kommunala

delen av subventionen, nämligen såsom ett under 10 år rånte.fritt lan. statens

utgifter för krishjälpen kunna med detta system från början överskådas och fixeras.

Risken för den vidare utvecklingen av byggnadskostnader och liyror faller

helt och hållet på kommunen eller den, som eljest är byggnadsf öre tagare.

Denna större risk för byggnadsverksamhetens lokala intressenter maste

ovillkorligen balanseras av ett relativt större bidrag från statens sida. Bidraget

måste nämligen vara så stort, att det förmår häva den nu bestående misstron

mot vidare bostadsproduktion. Med hänsyn jämväl därtill att kommunerna tor

närvararande hava mycket små möjligheter att bära ytterligare utgifter för bostadsändamål,

medan de däremot sannolikt hysa mindre tvekan att påtaga sig större

bördor om ett antal år, anser bostadsrådet, att staten bör åtaga sig hela rantejoi - lusten, under förutsättning att kommunerna ensamma taga den kapitalförlust, som vid

räntefrihetens upphörande kan visa sig. Då denna förlust lätt kan komma att

uppgå till relativt stora belopp — ett fall i byggnadskostnaderna av allenast 10 /o

nödvändiggör sålunda eu avskrivning av ej mindre än 14 miljoner kronor— maste

tiden för räntefriheten därjämte utsträckas utöver den övergångstid av sex ar, varmed

förut räknats. Rådet föreslår i detta hänseende en tid av tio år, från det

första året av byggnadsverksamheten räknat. För det andra årets byggen skulle

räntefriheten således vara nio år, för det tredje årets åtta år, vilket torde motsvara

de högre ingångshyror, som i de senare årens lägenheter äro möjliga.

De livrésförhöjningar, som under de räntefria aren ske, böra mn} ta i eu

särskild fond för att möta förlusten vid räntefrihetens upphörande Skulle fouden

tilläventyrs överstiga denna förlust, bör det överskjutande beloppet återgå

tlU Praktiskt skulle denna metod te sig på följande sätt. Staten medger efter

vederbörlig prövning räntefrihet under nyss angiven tid å så stor del av byggnadsföretagets

lån ur bostadslånefonden, som, enligt vad uppställda beraknmgar

visa med de hyror, som i orten äro möjliga, icke låter sig förränta, dock högst

motsvarande 13" av byggnadskostnaderna. Den sannolika hyresinkomsten a nybvggda

lägenheter kan möjligen i mindre samhällen komma att medgrva fori ant
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr ■111. ■ KO

ning av något mera än ''/. av byggnad sk ostnaderna, medan den i större städer

däremot knappast kan uppdrivas så högt. Tomtkostnaderna hava härvid lämnats

utanför: det förutsättes, att kommunen, åtminstone tillsvidare, övertager deras

förräntning.

Sedan räntefriheten sålunda fastställts, behöver staten icke ägna vidare uppmärksamhet

åt företaget. Det ligger i kommunens intresse att sköta detta så,

att förlusten vid räntefrihetens upphörande blir så liten som möjligt, d. v. s. att

hyrorna sättas så höga som möjligt. Givetvis är säkerheten för att så skall ske

mindre efter nu anförda alternativ än enligt den förut förordade metoden (alt. I)

med dess noggranna årliga undersökning av företagets ekonomi. Det kan väl

tänkas fall, där kommunen faller för frestelsen att hålla onödigt låga hyror och

skjuter bekymren för företagets slutliga finansiering över på framtiden, därmed

försvårande den enskilda byggnadsverksamhetens återupptagande och i längden

förstörande sin bostadsmarknad.

Jämte den redan anmärkta olägenheten i avseende å hyreskontrollen har

metoden i fråga en annan, härmed sammanhängande nackdel. Den är sannolikt

för staten något dyrare än den förut förordade. Under förutsättning av att räntefriheten

i genomsnitt kommer att uppgå till */s av byggnadskostnaderna, uppgår

dess kapitalvärde vart och ett av de ifrågavarande tre byggnadsåren, efter 5 procent

räknat, till 5,146,661: 52, 7,110,000 och 4,306,652: 36 kronor eller tillsammans i

runt I6V2 miljoner kronor. Antagligen är detta belopp något högre än vad statens

sammanlagda utgifter enligt den förut angivna metoden (alt.I) skulle utgöra, men

detta är å andra sidan en naturlig följd av att staten i detta fall befriat sig från

alla risker för utgifter till ovissa belopp. Dessa risker kunna kommunerna naturligtvis

ej utan vederlag övertaga.

Bägge de sålunda framlagda alternativen (I och II) anser bostadsrådet

kunna förordas. Den första metoden är teoretiskt riktigare, för

staten antagligen billigare och därjämte mera betryggande i avseende å

hyresnivån. Den senare har däremot i sin enkelhet praktiska fördelar.

Den är lättare att tillämpa både för stat och kommun, och den är därjämte

bekvämare i förhållande till de halvoffentliga bostadsföretagen än

den förra. Den torde därför också vara bättre ägnad att möjliggöra den

bostadsproduktion i orter av olika storlek, som nu är nödvändig.

Den framlagda planen för krishjälpens avveckling förutsätter tilllika,

anför bostadsrådet, en successiv avveckling av gällande hyresreglering.

Det är numera önskvärt, att genom hyresstegringslagstiftningens avveckling

sörja för att hyrorna, så snart sociala hänsyn det medgiva, åter

uppnå en ekonomisk nivå. En sådan förhöjning är också i och för sig

tillika förutsättningen för den successiva hyresstegring, som ingår i programmet

för krishjälpens avskrivande. Då det icke, såsom förhållandena

utvecklat sig, kan bliva fråga om ett omedelbart upphävande av hyresstegringslagstiftningens

skydd för de mindre bemedlade, måste vägen gå

genom en successiv höjning av den i hyreslagen stadgade proBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 264 käft. (Nr 314.) 6120 12

Hyresreglering

slagstiftning

eris avveckling.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 341.

centuella gräns, under vilken hyresförhöjningar och därmed

förbundna uppsägningar icke tillhöra hyresnämnds befogenhetsområde.

Så snart denna procentsats uppnått en viss höjd, torde hyresnämndsinstitutionen

kunna upphävas, uppsägningsrätten lämnas fri och behandlingen

av frågor om oskäliga hyresstegringar enligt ockerlagstiftningens

grunder övertagas av allmän domstol. En sådan förenkling av hyresregleringen

torde emellertid först om några år bliva möjlig att genomföra.

Redan nu är emellertid, framhåller bostadsrådet, nödvändigt att om

möjligt i lagen fastställa en plan för den omförmälda hyresgränsens

höjning. Under annan förutsättning kunna kommunerna

icke påtaga sig ansvaret för understöd åt nyproduktion av bostäder.

Bostadsrådet hemställer, att den i 6 § av nu gällande hyresstegringslag angivna

procentsatsen höjes till 50 % för år 1921 samt att för de två närmaste

åren de ytterligare förhöjningar ske, som äro nödvändiga för att

lagstiftningen därefter, d. v„. s. år 1924, helt skall kunna upphöra.

Denna avvecklingsplan avser smålägenheter upp till t. o. m. 4 rum och

kök. För större lägenheter, affärslokaler o. d. föreligga enligt bostadsrådets

mening icke några bärande skäl för hyresregleringens bibehållande.

Det är därför önskvärt, att den nödiga hyresförhöjningen i smålägenheterna

underlättas av eu fri hyresmarknad för övriga kategorier.

Och det är, såsom senare års statistiska undersökningar i Stockholm och

Göteborg bekräftat, just inom dessa kategorier, som den nuvarande oekonomiskt

låga hyresnivån gynnat en under nuvarande förhållanden icke

önskvärd bostadslyx i form av »överloppsrum».

Förhållandena äro för övrigt sådana, att ett upphävande av hyresregleringen

för ifrågavarande lägenhctskategorier snart nog skulle bringa

i gång en nyproduktion till åtminstone icke högre hyror än de som nu,

ofta under föga tilltalande former, i form av »köp» av lägenhet och dylikt,

kunde betingas i nybyggda fastigheter eller för eljest lediga lägenheter.

I bostadsrådets förslag att hyresregleringen från och med år 1921

inskränkes till bostadslägenheter om högst 4 rum och kök skulle ingå rätt

för hyresnämnd att med hänsyn till särskilda förhållanden i orten förordna,

att jämväl lägenheter om 5 rum och kök fortfarande skola vara

underkastade hyresnämnds befogenhet ifråga om hyra och uppsägning.

Från bostadsrådets förslag i nu förevarande avseenden voro 4 av de

10 närvarande ledamöterna skiljaktiga. Av dessa hava 3 avgivit reservation

mot förslaget, varvid huvudsakligen framhållits: i en reservation, att

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 311. 91

tiden för hyresregleringslagens avveckling borde sättas längre än till de

av bostadsrådet föreslagna tre åren och hyresregleringen först vid år

1926 upphöra, ävensom att regleringen av hyrorna för lägenheter om

5 rum och därutöver borde kvarstå i lagen; i en annan reservation,

att förslaget om inskränkning fr. o. in. år 1921 av hyresregleringen till

bostadslägenheter om högst 4 rum och kök vore olämpligt, då jämväl

de, som innehade större lägenheter, borde skyddas mot en för snabb

övergång till fri hyresbildning och därav följande väsentligt höjda hyror;

ett successivt frigivande av de större lägenheterna under vissa tidsperioder

vore en lyckligare anordning; all avveckling av hyresregleringen

måste rimligtvis såsom komplement förutsätta antingen hyresstegringsbeskattning

eller, om sådan befunnes ej kunna genomföras, en värdestegringsskatt,

som till det allmänna indroge en del av den oförtjänta värdestegring,

vilken komme fastighetsägaren till del på grund av det genom

de höjda hyrornas kapitalisering stegrade fastighetsvärdet; och i den

tredje reservationen, att i bostadsrådets skrivelse bort starkare framhållas

de betydande sociala svårigheter, som kunna möta mot rådets

förslag till lösning av bostads- och särskilt hyresfrågan efter rent ekonomiska

linjer; från hyresregleringen borde fr. o. in. 1921 endast undantagas

nybyggda hus samt affärslägenheter, som icke äro förenade med

bostäder; att bland bostäderna draga eu viss tämligen godtycklig gräns

mellan fritagna och icke fritagna vore betänkligt i betraktande av att

de olika lägenhetskategorierna gradvis övergå i varandra.

1 nära samband med den avveckling av hyresregleringen, som ovan

förordats, står, anför bostadsrådet vidare, frågan om en särskild beskattning

av den vinst, som härmed kommer fastighetsägaren till godo. Med

erinran om det förslag till hyresstegringsskatt, som av särskilda sakkunniga

framlagts, och ehuru rådet icke haft anledning att ingå på

spörsmålet om medelanskaffningen för den krishjälp, varom rådet framlagt

förslag, uttalar dock rådet sin anslutning till den grundtanke,

varpå nämnda förslag vilar. Då särskilda skattebehov för bostadsproduktionens

understödjande föreligga, kan det nämligen anses fullt

skäligt och lämpligt att härför anlita den oomtvistliga konjunkturvinst,

som fastighetsägarna, särskilt med hänsyn till att fastigheterna i regeln

äro fast belånade till över halva värdet, göra å den ekonomiska utveckling,

vilken lamslagit den affärsmässiga byggnadsverksamheten. En sådan

beskattning skall också för de mindre bemedlade hyresgästerna i

viss mån göra de förestående hyresförhöjningarna motiverade och underlätta

deras genomförande, De visserligen mycket ovissa beräkningar,

Beskattning

av hyresstegringsvinst.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Subventionsverksamhetens

centrala

ledning.

Stadsfullmäktige

i

Göteborg.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

som företagits rörande avkastningen av en hyresstegringsskatt enligt

bostadssakknnnigas förslag, utvisa, att inkomsterna av densamma väl

skulle förslå till täckande av kostnaderna för såväl statens som kommunernas

bidrag till den föreslagna krishjälpen. Då skattekällan i detta

fall är av kommunal natur, kan det, anser bostadsrådet, ej vara annat

än skäligt, att jämväl kommunerna för sina krishjälpsbidrag få tillgodoräkna

sig avkastningen å densamma.

För understödsverksamheten synes, framhåller bostadsrådet, en viss

central ledning vara erforderlig. Denna centralmyndighets uppgift kommer

främst att bliva att ur ekonomisk synpunkt pröva från kommunerna

inkommande ansökningar om krishjälp, att fastställa, eventuellt med

kommun överenskomma, om beloppet av det statsbidrag, som bör utgå

samt att i samband därmed handhava utlåningen ur statens bostadslånefond.

Centralmyndigheten bör även ha till uppgift att underkasta de

inkommande ansökningarna en byggnadsteknisk undersökning, dels för

att övervaka att all möjlig sparsamhet vid företagens planläggande iakttages,

dels i syfte att tillse att de planerade lägenheterna fylla berättigade

bostadssociala krav.

Bostadsrådet har vidare gjort vissa uttalanden och förslag i avseende

å vinnandet av tillfredsställande bostadslägenheter och beträffande arbetslönerna

inom byggnadsfacket, till vilka förslag jag återkommer. (

Särskilda framställningar om lån och understöd av staten för bostadsproduktion

hava ingivits från dels stadsfullmäktige i Göteborg, dels ock

bostadsföreningarnas organisationskommitté i Stockholm.

I skrivelse, som den 9 februari 1920 inkommit till Kungl. Maj:t,

hava stadsfullmäktige i Göteborg, i anledning av väckt motion, beslutit

hemställa att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att Göteborgs

stad för uppförande av bostadshus finge av statsmedel erhålla dels

ett lån å 8,000,000 kronor att löpa med ränta och återbetalas under

tid, som mellan Kungl. Maj:t och staden överenskom mes, och dels ett

understöd av 4,200,000 kronor.

I den ifrågavarande motionen hade det årliga löpande behovet av bostäder

i Göteborg beräknats till 2,800 eldstäder. Detta byggnadsprogram, som i motionen

skisserats, var avsett att genomföras under 5 år. Med det underskott å

bostäder, som nu förefunnes, upptog programmet för denna tid tillsammans

17,500 eldstäder. Ett kontant tillskott av 2,000 kronor per eldstad från stat och

kommun ansåges nödigt. Framställning borde av stadsfullmäktige göras till Kungl.

Maj:t om anvisande av ett större byggnadsanslag att under femårsperioden 1920

—1924 fördelas mellan alla kommuner i riket, som därav vore i behov. För Göte*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In Proposition Nr Std.

9.''5

borgs del erfordrades ett årligt bostadsanslag av statsmedel för nämnda period

av 4,667,000 kronor. Tillika begärdes att Göteborgs stad måtto för år 1920 anvisa

ett belopp av 2,333,000 kronor.

I ärendet hade fastighetskontoret i Göteborg avgivit infordrat yttrande;

och torde jag härav böra meddela följande, som närmast hänför sig till stadsfullmäktiges

förevarande framställning:

Efter framhållande att ett engångstillskott av 1,500 bostadslägenheter icke

vore för högt och att det löpande årsbehovet av ungefär 1,000 lägenheter vore

ungefärligen riktigt, erinras om de svårigheter, som numera föreligga för medelklassen

(3, 4 och 5 rum och kök) att anskaffa bostäder och att dess behov också

måste tillgodoses, ehuru uppoffringarna för det allmänna då bleve större. För

bostadshus med medelstora lägenheter finge man beräkna en byggnadskostnad

av omkring 7,000 kronor eldstaden. Vidare beröres missförhållandet mellan

byggnadskostnader och hyror samt angelägenheten av hyresstegringslagens avveckling,

i vilket hänseende bland annat ett medgivande till en hyreshöjning

utan prövning av hyresnämnd till 50 procent borde kunna omedelbart medgivas.

Tvivel uttalas tillika, huruvida det byggnadsprogram, som i motionen skisserats,

vore genomförbart med hänsyn till organisationen av en så omfattande byggnadsverksamhet

och bristen å arbetskraft. Härefter anföres av fastighetskamreraren:

För min del anser jag mig därför icke kunna tillstyrka motionen i vad den

avser godkännande eller genomförande av det framlagda femåriga byggnadsprogrammet.

Däremot synes mig den rådande situationen i fråga om bostadstillgången

göra det nödvändigt att åtgärder vidtagas för att till nästa byggnadssäsong

få till stånd en mera omfattande byggnadsverksamhet i bostadshus. Härvid

torde det fördelaktigaste vara att i huvudsak följa de riktlinjer, som i motionen

angivits med vissa modifikationer. Således torde av skäl, som ovan anförts,

byggnadsverksamheten böra omfatta jämväl medelstora lägenheter. Vidare synes

det kontanta understödet böra i likhet med vad hittills varit förhållandet begränsas

till en tredjedel av byggnadskostnaderna, dock med föreskrift, att det

icke i något fall får överstiga 1,500 kronor pr eldstad. Större uppoffring i detta

hänseende synes det varken vara ändamålsenligt eller behövligt att staten och

kommunerna åtaga sig. Under förutsättning av en byggnadskostnad av 4,500

kronor eldstaden, skulle kostnaden för en lägenhet om ett rum och kök, i den

mån den behöver förräntas, då uppgå till 6,000 kronor. Denna kostnad torde

motsvara en årlig hyra för lägenheten av mellan 550 kronor och 600 kronor,

vilken hyra icke synes oskälig. För medelstora lägenheter måste man emellertid

som ovan nämnts beräkna en betydligt högre byggnadskostnad pr eldstad än för

smålägenheter. Denna högre byggnadskostnad kompenseras dock i väsentlig

mån därav, att de årliga utgifterna för medelstora lägenheter äro mindre. Detta

beror av åtskilliga omständigheter, av vilka den viktigaste är den, att sådana

lägenheter här i staden i allmänhet bruka förläggas i stenhus, vilka kräva mindre

mindre underhållskostnader. På grund härav torde det icke vara behövligt att

för lägenheter av sistnämnda slag beräkna högre bidrag pr eldstad av det allmänna

än för smålägenheter. Om man uppskattar byggnadskostnaden för medelstora

lägenheter till 7,000 kronor eldstaden och härifrån avdrager ett understöd

av 1,500 kronor eldstaden, skulle alltså det belopp, som behöver förräntas uppgå

till 5,500 kronor pr eldstad, vilket för en lägenhet om exempelvis tre rum och

kök motsvara en årlig hyra av omkring 1,600 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

!4

Vad beträffar omfattningen av den byggnadsverksamhet, som till nästa

byggnadssäsong skulle igångsättas, torde denna böra planläggas för uppförande

av ungefärligen samma antal lägenheter, som enligt femårsprogrammet skulle

uppföras under ett år, d. v. s. omkring 1,000 smålägenheter med 2,800 eldstäder

och 300 medelstora lägenheter med 1,400 eldstäder. Byggnadskostnaden för dessa

lägenheter skulle, enligt ovan angivna kostnad pr eldstad, uppgå till 22,400,000

kronor. Av detta belopp skulle 6,300,000 kronor utgå i form av understöd, därav

4,200,000 kronor av staten och 2,100,000 kronor av kommunen.

Vad den återstående byggnadskostnaden 16,100,000 kronor angår torde en

del därav sannolikt kunna erhållas genom insatser i bostadsföreningar och bostadsbolag.

Emellertid får man nog bereda sig på, att större delen måste anskaffas

genom lån. Även om dessa lån för de byggnadsföretag, som uppföras av

bostadsföreningar och bostadsbolag, till en del kunna erhållas i härvarande bankinrättningar,

torde dock säkerligen den huvudsakliga upplåningen falla på staden.

Att belasta stadens kredit i den allmänna marknaden med så stora belopp som det

här är fråga om torde dock innebära betänkligheter. Lånefrågan synes därför

om möjligt böra lösas på så sätt, att staden får hos statsverket upplåna en del

av de erforderliga medlen. Huru stort belopp, som kan behöva anskaffas på

detta sätt, är givetvis f. n. svårt att avgöra, men det vill förefalla, som om man

borde räkna med ett belopp, motsvarande hälften av den del av byggnadskostnaden,

som är avsedd att förräntas, eller i runt tal 8,000,000 kronor.

Förutom det kontanta understöd, som enligt vad ovan anförts skulle utgå

av staden, torde staden även bliva nödsakad att tillhandahålla fria tomter. Huvudsakligen

på grund av de stora kostnader, som utläggning av gator och ledningar

kräva, kommer detta att medföra en avsevärd uppoffring för staden. Denna uppoffring

blir givetvis större eller mindre allteftersom ett större eller mindre antal

lägenheter få uppföras på samma tomt. Med hänsyn härtill har kommunen, vad

beträffar nu ifrågavarande byggnadsverksamhet, intresse av att för denna byggnadsverksamhet

anvisa tomter, som få bebyggas med hus, innehållande flera

lägenheter.

Detta synes dock icke böra hindra, att även byggnadsverksamheten i egna

hem eller enfamiljshus beredes understöd. Men i så fall torde endast det kontanta

understödet böra utgå och tomten få av byggnadsföretagaren förvärvas eller

disponeras mot erläggande av full ersättning.

Även för egnahemsbyggnader synes böra fastställas en maximigräns av 1,500

kronor pr eldstad för det kontanta understödet.

I den föreliggande motionen hava motionärerna hemställt, att hela det belopp,

vartill stadens understöd för ett års byggnadsverksamhet skulle uppgå,

måtte upptagas i nästa års budget att utgå av uttaxerade medel. Emellertid

torde man icke kunna påräkna, att ifrågavarande byggnadsverksamhet skall kunna

taga sin början förrän under sensommaren eller hösten 1920, bl. a. på grund

därav, att frågan om statens medverkan till byggnadsverksamheten sannolikt icke

torde bliva avgjord förrän fram i maj månad. Vidare är det också sannolikt, att

icke alla byggnaderna kunna påbörjas under det första året. Av stadens understöd

torde därför endast en del komma att behövas under år 1920. Med hänsyn

härtill får jag föreslå, att av sistnämnda understöd endast 1,000,000 kronor upptages

i 1920 års budget och återstoden i 1921 års budget.

I sammanhang med sitt beslut om avlåtande av förevarande framställning

till Kungl. Maj:t beslöto stadsfullmäktige också att under förutsättning att sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition N"r 314. f)f>

lån och understöd erhölles, som i framställningen avsåges, av stadens medel anvisa

ett belopp av 2,100,000 kronor att utgå i understöd för uppförande av de i

framstiillningen omnämnda bostadshusen, vilket belopp skulle utgå av uttaxerade

medel och upptagas i statens utgiftsstat till det belopp och under det antal år,

som stadsfullmäktige på förslag av budgetsberedningen bestämde.

Den från Bostadsföreningarnas organisationskommitté i Stockholm Bostadsinkomna

framställningen går ut på statssubvention av 1,800,000 kronor organis9atfonSS

— utan återbetalningsskyldighet — samt ett 60-grigt amorterings- kommitté

lån å 9,240,000 kronor mot 4 % årlig ränta att amorteras med lika '' stockholnK

annuiteter under amorteringstiden mot förbindelse för bostadsföreningarna

att enligt ingiven plan omedelbart igångsätta uppförandet av bostadshus

i Stockholm, innehållande omkring 1,200 eldstäder.

Till stöd för denna framställning har anförts:

Bostadsfrågan i huvudstaden har såsom bekant under krisåren på grund av

omständigheter, vilka äro allt för väl kända för att här behöva närmare beröras,

råkat i ett förtvivlat läge. För att lindra bostadsnöden hava dock från statens

sida vidtagits åtgärder, vilka äro värda allt erkännande. Dessa åtgärder hava

dock hitintills varit inriktade uteslutande på produktionen av smålägenheter om

högst 2 rum och kök, medan intet åtgjorts för att tillgodose medelklassens behov

av större lägenheter. Detta har haft till följd, att medelklasslägenheter om 3 ä

4 rum och kök på lång tid icke stått att uppbringa i huvudstaden utom till

oskäliga priser. Medelklassfamiljer såsom ämbets- och tjänstemän samt en del

.handlande, hantverkare och industriidkare och överhuvudtaget löntagare, vilka av

en eller annan orsak icke äro nog lyckliga att innehava kontrakt å hyresreglerade

lägenheter i äldre fastigheter, hava härigenom råkat i en mycket svår situation.

En omständighet, som särskilt må beaktas vid bedömandet av medelklassens

bostadsfråga för närvarande är, att de löneförhöjningar, som hitintills kommit

medelklassens löntagare till del, endast i länga mån kompenserat dyrtiden,

medan de flesta arbetarekategorier lyckats höja sin inkomst så, att den faktiskt

torde motsvara och i vissa fall t. o. m. överstiga levnadskostnadernas stegring.

Det torde därför nu vara på tiden, att något åtgöres från statens sida även för

att bringa hjälp åt de familjer bland medelklassen, vilka lida svårast till följd av

bostadsbristen; åtminstone borde det vara statens oavvisliga plikt att i detta avseende

bisträcka sina egna tjänstemän.

Under trycket av ovan relaterade omständigheter har på senaste tiden i

huvudstaden bildats ett flertal bostadsföreningar bland medelklassen, i avsikt att

på kooperativ väg söka åstadkomma nya lägenheter. Detta organiserande av medelklassen

till att medelst självhjälp söka lösa sin egen bostadsfråga har ytterligare

stimulerats av bostadsrådets senaste skrivelse till Konungen, vari förordas

hyreslagens snaraste upphävande beträffande lägenheter om 5 rum och kök och

däröver. Genom en dylik åtgärd skulle nämligen löntagare, i synnerhet sådana

som på grund av stor familj måst förhyra större lägenheter och icke vore i stånd

att betala de säkerligen i så fall våldsamt stegrade hyrorna, råka i ett synnerligen

prekärt läge. Någon möjlighet att förhyra mindre lägenheter skulle nämligen

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kung!. Maj ds Proposition Nr 314.

icke stå dem till buds, så länge hyresstegringslagen bibehölles beträffande desamma.

Skall därför hyresstegringslagen avskaffas få vi vördsammast hemställa

att detta måtte ske för alla slag av lägenheter samtidigt, så att ett naturligt utbyte

av lägenheter må kunna obehindrat äga rum, och sålunda de tjänstemannafamiljer,

som icke fått sina löner reglerade i förhållande till levnadskostnadernas

stegring, i nödfall må kunna sänka sin bostadsstandard och så att säga byta

lägenheter med de arbetarefamiljer, som lyckats få sina arbetslöner höjda i full

nivå med dyrtiden.

Bostadsföreningar inom olika kategorier av medelklassen kommo snart nog

under fund med att byggandet av nya bostäder för närvarande erbjuder så stora

svårigheter, att de knappast äro överkomliga för de olika föreningarna var för

sig. I känslan härav utlystes den 10 december 1919 ett allmänt möte i bostadsfrågan,

vid vilket beslut fattades att sammankalla ombud från samtliga aktivt arbetande

bostadsföreningar i Stockholm för att på så sätt få till stånd ett samarbete.

Ett dylikt sammanträde ägde rum för första gången den 15 december 1919, varvid

man enades om att söka få till stånd ett samarbete och uppdrag riktlinjerna för de

närmaste åtgärderna samt uppdrogs åt undertecknade att i egenskap av en organisationskommitté

utarbeta erforderliga undersökningar rörande byggnadskostnader

och tomtområden m. m. samt om möjligt uppgöra en praktisk genomförbar

plan för uppförande av medelklassbostäder under det närmaste året samt att i sa

god tid som möjligt, helst före dep väntade behandlingen av bostadsfragan vid

1920 års riksdag, göra de framställningar om subvention hos statens och stadens

myndigheter, som kunna befinnas erforderliga för ett omedelbart igångsättande

av produktionen av medelklassbostäder på kooperativ grund.

Med anledning härav hava kommitterade införskaffat uppgifter å de nuvarande

kostnaderna för uppförande av fullgoda lägenheter om 2—5 rum och kök

från ingenjörerna Axel Ahlmark och Axel Ädling samt arkitekterna Hj. Sederström

och Alb. Stark, vilka samtliga under det senaste året varit sysselsatta med

uppförande av bostäder och därför torde sitta inne med fullt tillförlitliga erfarenheter

i förevarande avseenden. Av nämnda sakkunnigas yttranden (bil. 1—4)

framgår, att totala byggnadskostnaderna per eldstad icke kunna beräknas lägre

än till i genomsnitt 10,000 kronor per eldstad. Härtill kommer tomtkostnaden.

För de tomter, som av staden erbjudits kommitterade för ändamålet, belöper sig

densamma till c:a 1,000 kronor per eldstad. Totala kostnaden kommer sålunda att belöpa

sig till c:a 11,000 kronor per eldstad. Totalkostnaden för en lägenhet om

3 rum'' och kök skulle alltså bliva icke mindre än 44,000 kronor. Med nu gällande

låneräntor, underhållskostnader och onera m. m. skulle utan någon subvention

från det allmänna en dylik lägenhet komma att betinga en årshyra av

c:a 3,300 kronor en hyra, som för närvarande är absolut oöverkomlig för de flesta

medelklassfamiljer. Het är därför tydligt, att utan kraftigt bidrag från det allmännas

sida någon bostadsproduktion icke kan komma till stånd.

Av kommitterade verkställda utredningar giva vid handen, att ett dylikt bidrag

från det allmännas sida måste noga avvägas med hänsyn till rådande byggnadskostnader

och de hyror, som kunna anses överkomliga för de medelklassfamiljer,

det här gäller att hjälpa, om bostadsföreningarna verkligen skola kunna

påtaga sig risken av att under nuvarande förhållanden omedelbart igångsätta nybyggn

ads verksamheten.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 314.

97

Bidraget ifråga, jämte medlemmarnes egna insatser, hava kommitterade beräknat

måste utgå med minst nedanstående belopp:

1) Ur den planerade bostadsfonden erhålles utan återbetalningsskyldighet

ett statsbidrag av 1,500 kronor per eldstad.

2) Av staten eller kommunen erhålles tomtmarken till självkostnadspris samt

på villkor, att endast 10 % av tomtvärdet erlägges kontant och återstående (90 %)

får innestå räntefritt under 10 år. Denna förmån beräknas till c:a 30 % å tomtvärdet

eller c:a 300 kronor per eldstad.

3) Medlem, som önskar erhålla lägenhet i nyuppfört hus, är skyldig att före

byggnadsverksamhetens påbörjande kontant inbetala kronor 1,500 per eldstad

samt dessutom avlämna en garantiförbindelse å samma belopp, vilket belopp kan

av föreningen utkrävas, därest medlem icke skulle fullfölja ingånget avtal.

4) Återstående kronor 7,700: — per eldstad erhålles från stat eller kommun

(ur planerade fonder) såsom 60-årigt amorteringslån löpande med 4 % ränta samt

amortisabelt med lika annuiteter under amorteringstiden. Lånet ifråga utbekommes

redan under byggnadstiden i mån av arbetets fortgång, för att såmedelst

undgå de dryga kostnader, som för närvarande äro förenade med anskaffandet av

byggnadskreditiv.

Under ovan givna förutsättningar skulle medlems samtliga årsutgifter ställa

sig på följande sätt:

Lägenhetskategorier.

2 rum och

kök.

3 rum och

kök.

4 rum och

kök.

6 rum och

kök.

Ränta å egen insats ä 5 % .........

Ränta och amortering å lånet......

Onera, underhåll m. m. 1 % ......

225: —

1,021: —

330: —

300: —

1,367: —

440: —

375: —

1,702: —

550: —

450: —

2,042: —

660: —

Summa beräknad årshyra kr.

1,576: —

2,107: —

2,627: —

3,152: —

Förutom de allmänna skäl, som tala för att staten under rådande svåra förhållanden

på bostadsmarknaden i största möjliga utsträckning bör bidraga till

anskaffandet av bostäder även åt medelklassen, föreligger dessutom en särskild

omständighet, som borde göra ett kraftigt bidrag från statens sida till en bjudande

plikt. Staten har nämligen under årens lopp i stället för att uppföra

erforderliga ämbets- och tjänstelokaler i flera fall inköpt eller förhyrt bostadshus

och bostadslägenheter, vilket minskat eller i sina konsekvenser kommer att minska

tillgången på bostadslägenheter i staden. Det allmänna har på detta sätt berett

sig ekonomiska fördelar på den bostadshyrande allmänhetens bekostnad. Till

följd av att sålunda äldre bostadslägenheter undandragas bostadsmarknaden,

måste de bostadsbehövande nu inköpa eller i bästa fall förhyra lägenheter i nyuppförda

hus till rådande höga. priser.

Utöver de ovan angivna bidragen torde de statens ämbets- och tjänstemän,

vilka äro ställda inför nödvändigheten av att förskaffa sig lägenheter på kooperativ

väg, böra av det allmänna erhålla ytterligare förmåner. Det hitintills praktiserade

sättet för tillgodoseende av i allmän tjänst anställda personers bostadsbehov

har varit antingen tillhandahållandet av boställsvåningar eller lämnandet

av hyresbidrag. Det förstnämnda torde med hänsyn till de härmed förenade

dryga kostnaderna icke kunna ske i någon större utsträckning. Lämnandet av

ett än så ringa hyresbidrag till samtliga i allmän tjänst anställda personer skulle

även det draga dryga kostnader. Lämnandet av hyresbidrag torde dessutom för

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 käft. (Nr 314.) 6i 20 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 314.

närvarande vara mindre lämpligt. De låntagare, vilka äro ställda inför nödvändigheten

av att förskaffa sig lägenheter genom att själva uppföra sådana eller förhyra

dylika i nyuppförda hus till nu rådande priser, skulle nämligen vara mycket

litet hjälpta med ett hyresbidrag, som skulle utgå lika till alla, medan de statstjänstemän,

som hava förmånen av att bo i hyresreglerade lägenheter icke torde

vara i något egentligt behov av hyresbidrag. För att med de tillgångar, som för

ändamålet stå det allmänna till buds, kunna åstadkomma största möjliga nytta,

torde det därför bliva nödvändigt att begränsa subventionen endast till de löntagare,

vilka själva vilja bidraga till lösandet av sin bostadsfråga.

Det allmänna måste vid utlämnandet av dylika extra bidrag helt naturligt

träffa vissa garantier, för att det lämnade bidraget icke genom omedelbar försäljning

inkasseras av den, som erhållit bidraget. Detta kan ske genom att statens

tjänstemän bilda särskilda bostadsföreningar till uppförande av fastigheter, i vilka

lägenheterna icke få försäljas eller uthyras till andra än i statens tjänst anställda

Eersoner. Ett dylikt tillvägagångssätt torde icke vara att enbart rekommendera.

Irfarenheten 1 " ’ n “i personer av samma kategori, vilka

samma hus. Dessutom torde den inskränkning i den fria förfoganderätten, som

bestämmelsen, att lägenhet endast finge försäljas eller uthyras till en viss kategori

av samhällsmedlemmar, i hög grad inskränka avsättningsmöjligheterna. Berörda

olägenheter torde på ett lyckligt sätt kunna undvikas, därest tjänstemännen

ingå såsom medlemmar i bostadsföreningar tillsammans med medelklassfamiljer

inom olika yrkeskategorier. Det extra bidraget från det allmänna torde i

så fall med fördel kunna utgå i form av lägre ränta å lån, som behäfta de

lägenheter, som innehavas av statens tjänstemän. Härigenom vunnes följande

fördelar:

a) tjänstemännen finge större möjlighet att välja sig en lägenhet i den del

av staden, som bäst lämpar sig med hänsyn till arbetsplatsen,

b) behövde icke bo i hus med uteslutande folk av samma kategori,

c) ägde rättighet att fritt försälja eller uthyra sin lägenhet.

En försäljning av lägenheten till en icke statsanställd person skulle nämligen

endast hava till följd, att räntefoten å den del av lånet, som graverade den

ifrågavarande lägenheten, höjdes till samma räntefot som för övriga bostadsföreningens

icke statsanställda medlemmar. Den särskilda statssubventionen för

lägenheten ifråga indroges sålunda och kunde ånyo utlämnas till annan tjänsteman,

som önskade uppföra egen lägenhet.

Kommitterade hava genom de olika samverkande föreningarna låtit införskaffa

uppgifter på personer, vilka önska förskaffa sig lägenheter i de planerade

husen. Det har härvid visat sig, att anslutningen är mycket stor, även bland

statens tjänstemän. Kommitterade äro därför beredda att, därest ovan begärda

subvention erhålles, omedelbart sätta i gång med uppförandet av hus om 1,200

eldstäder.

En nödvändig förutsättning för byggnadsverksamhetens återupptagande är

dock, att åtgärder snarast vidtagas för ernående av arbetsro å byggnadsmarknaden.

De förödande strider, som under senaste tiden förts mellan arbetare och

arbetsgivare inom byggnadsfacket, hava skapat ett sådant osäkerhetstillstånd, att

det är förenat med mycket stor risk att under nuvarande förhållanden igångsätta

ett byggnadsföretag. Man kan under nuvarande förhållanden icke ens för någon

kortare tid trots ingångna avtal vara säker vare sig med hänsyn till kostnaderna

träffas i det

aagnga arbetet, otta nysa en viss

motvilja emot att sammanföras i

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

99

eller till tidpunkten för byggnadens färdiggörande. Det är därför av största vikt

för såväl arbetsgivare som för arbetarna själva, vilka torde lida mest av de ideliga

strejkerna, att åvägabringa stadga i förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare.

Med anledning härav hemställdes, att denna fråga snarast måtte göras

till föremål för Kungl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet.

En annan omständighet, som i hög grad onödigtvis fördyrar Och förhindrar

bostadsproduktionens återupptagande i störrar skala, är den trustbildning, som

förekommer inom vissa grenar av byggnadsämnesindustrien. Denna trustbildning

tjänar icke något legitimt intresse utan leder endast till att fördyra folkets förnödenheter.

Mot dylika osunda utväxter på förvärvslivet borde statsmakterna

kraftigt ingripa.

Till framställningen äro fogade åtskilliga bilagor och byggnadsritningar,

av vilka bilagor jag allenast här återgiver de av arkitekten A.

Stark lämnade uppgifterna om de nuvarande byggnadskostnaderna

i Stockholm.

Härom upplyses följande:

Byggnadskostnaderna ha sedan krigets början oavbrutet stegrats och något

slut på prisstegringen kan i dag ej förmärkas än mindre stagnation eller återfall.

Såsom exempel på vad ett bostadshus i Stockholm med goda grundförhållanden

och inrett med s. k. nutida bekvämligheter i dag kostar anföres det av

bostadsföreningen Sverige planerade bostadshuset nr 7 kvart. Yerdandi vid övre

Torsgatan.

Byggnaden skall uppföras i 5 våningar och inredas med lägenheter om två

rum och kök med alkov, dubletter med kokskrubb och enkelrum med sovalkov

och kokskrubb. Samtliga lägenheter skola förses med kokgas, värmeledning,

w. c., elektriskt ljus, ringledningar samt badrum i tvårumslägenheterna och duschrum

i enkelrummen och dubletterna. Trappan förses med personhiss. Inredningen

blir i övrigt av enklaste slag och skola fasaderna putsas, med listverk i

bruk. Antalet »eldstäder» i byggnaden blir 44 med en medelyta per eldstad av

32,6 kvm. av bebyggd yta i varje plan.

Nedanstående kostnadsberäkning av detta bostadshus är baserad på lägsta

bindande entreprenadanbud med reservation för stegrade arbetslöner.

Byggnaden komplett enligt entreprenadanbud .................... 380,000: —

Ritningar och kontrollant........................................................ 10,000: —

Administration, finansiering och oförutsedda utgifter ......... 32,000: —

Ränteförluster under byggnadstiden...................................... 18,000: — qqq. _

Tomt............................................................................................................. 44R00: —

Bidrag till gata........................................................................................ 4,000: —

Summa kronor 488,000: —

Då byggnaden innehåller 44 eldstäder, utgöra kostnaderna utom tomt sålunda

10,000 kronor per eldstad och jämte tomt och gatubidrag 11,090 kronor

per eldstad.

Som denna siffra 10,000 kronor per eldstad överensstämmer med samtidiga

beräkningar å andra jämförliga byggnadsföretag torde goda, moderna bostadshus

s. 100 Kontrollera mot PDF

Svensk

byggnadsdag

1919.

100 Kungl. Majds Proposition Nr 314.

med smålägenheter i Stockholm under nuvarande förhållanden ej kunna uppföras

billigare än 10,000 kronor per eldstad.

Byggnadskostnaden för lägenheter av ifrågavarande slag stodo före kriget i

c:a 2,500 kronor per eldstad och ha sålunda sedan 1914 stigit c:a 300 % under

det att den allmänna prisstegringen för levnadskostnaderna enligt socialstyrelsens

uppgifter nu stigit 159 %. Av detta förstode man utan många ord varför det privata

spekulationsbyggandet av smålägenheter så gott som alldeles upphört. De samverkande

huvudorsakerna till denna abnorma prisstegring av byggnadskostnaderna

torde vara:

1) Arbetslönernas stegring på arbetsplatsen från 40—75 öre per timme 1914

till kronor 1:45—1:95 enligt nu gällande avtal, förutom att i en mängd fall avtalen

ej respekterats utan än högre löner framtvingats. Orsaken härtill är dels

brist på arbetskraft och dels bristande sammanhållning från de byggandes sida.

2) De höga kolprisen, som i avsevärd grad fördyra råvarornas förädling

samt transporterna.

3) Öppen eller hemlig trustbildning bland leverantörer. (Exempel: Då murbruk

kostade 1914 fritt byggnadsplatsen 1 krona per hl. kostar det nu 5:50,

varav transport 1: 50, då sand kostade 1914 1: 76 per kbm. fritt kaj kostar den

1919 8—10 kronor, då kalk kostade 2: 50 per hl. kostar den nu 12 kronor etc.).

Därtill kommer dyrbar administration, då byggandet sker sporadiskt och

som regel i liten skala samt dyrbar penninganskaffning genom så gott som fullständigt

oordnad fastighetskredit.

Arbetslönerna på byggnadsplatsen kunna antagligen ej mer nedbringas särskilt

som arbetstiden nu förkortats, men bör dock en reducering kunna erhållas

genom i större skala fabriksmässig tillverkning och standardisering av en hel del

fast inredning, som f. n. tillverkas på byggnadsplatsen. En osund trustbildning

bör statsmakterna genom lämpliga medel kunna förhindra, särskilt beträffande

absolut ofrånkomliga råvaror, på vilka riklig tillgång finnes.

I här föreliggande byggnadsprogram att uppföra bostadshus för under gemensam

ledning sammanslutna bostadsföreningar kan genom den enhetliga ledningen

och genom koncentrering av arbetsplatserna administration och transporter

förbilligas och fördelaktigaste materialinköp göras genom stora partier och ekonomisk

säkerhet för säljarna samt, icke minst viktigt, arbetskraften kan härigenom

på bästa sätt utnyttjas.

För att få jämvikt en gång i den allmänna marknaden böra byggnadskostnaderna

gå ned till den allmänna prisnivån eller bliva stagnanta under det den

allmänna nivån höjer sig i jämbredd med desamma. Som detta senare kan anses

uteslutet, befinner sig byggnadsmarknaden sålunda nu i ett för den byggande

ekonomiskt riskläge, som bör helt utesluta byggande på spekulation eller för

penningeplacering och måste därför stat och kommun träda emellan med subvention

för så vitt några bostäder skola produceras utan risk av ruin för producenten

till dess normalläge i marknaden åter inträder.

Ytterligare må omförmälas, att till Kungl. Maj:t i skrivelse den 5

februari 1920 för benägen åtgärd överlämnats följande av Svensk byggnadsdag

1919 antagna uttalande rörande understödjande av bostadsproduktionen

:

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungi. May.ts Proposition Nr 314.

»Svensk Byggnadsdag bär vid behandling av frågan om statens och kommunernas

ställning till bostadsproduktionen, med erkännande av den medverkan

och det stöd, som det allmänna hittills under kristiden lämnat bostadsproduktionen,

velat kraftigt framhålla, att häri vunna resultat dock ännu äro otillräckliga

och att effektiva åtgärder måste från det allmännas sida vidtagas för att i

första hand fylla det bostadsunderskott, som under kristiden uppstått och för

att ersätta det bestånd av undermåliga bostäder, som ännu på grund av rådande

bostadsbrist äro i bruk.

För åstadkommande av detta oundgängligen nödvändiga bostadstillskott är

från det allmännas sida ett sådant direkt ekonomiskt bidrag erforderligt, som

kan möjliggöra byggnadsföretagens ekonomiska bärighet utan överskridande av

en skälig hyresnivå.

Med framhållande av, att detta ekonomiska bidrag från det allmännas sida

måste givas avsevärt större omfattning än vad hittills varit fallet samt lämna

möjlighet till kraftigare understödjande av de enskilda byggnadsföretagen än

vad hittills skett, vill Svensk Byggnadsdag 1919 hos Eders Kungl. Maj:t hemställa,

att skyndsamma åtgärder vidtagas för beredande från statens och kommunernas

sida av dylikt understöd för en oundgängligen nödvändig bostadsproduktion

av ovan angiven omfattning.

Skulle det icke visa sig möjligt att genom riksdagens medverkan erhålla

härför erforderliga belopp av allmänna statsmedel, torde åtgärder böra ofördröjligen

vidtagas för subventionsmedlens anskaffande å annat lämpligt sätt, eventuellt

genom uttagande av en särskild för detta ändamål direkt avsedd skatt.»

Bohuslänska cementgjuteriaktiebolaget har i framställning den 21 Andra förjanuari

1920 hemställt om ett anslag av 200,000 kronor till uppförande sla& tiu

av bostadshus inom Uddevalla stad. Med detta understöd ansåge sig frågans"

bolaget kunna uppföra bostadshus med 125 eldstäder. Byggnaderna främjande,

skulle uppföras under vederbörlig kontroll och räkenskapsgranskning och

med fullt modern inredning och utrustning. Bolaget förbehölle sig rätt

att leverera material, som bolaget framställer eller äger, till vanligt

marknadspris och att dessutom bekomma 10 % av byggnadskostnaden

i ersättning för administration, byggnadsledning och övrigt besvär.

Östersunds gårdsägareförening har, jämte framställning om upptagande

av särskild skatt på den hyresstegring, som uppstår, sedan

lagen mot oskälig hyresstegring avvecklats, hemställt, att staten måtte

förbinda sig att av hyresskattemedlen ersätta 80 procent av den värdeminskning,

som under loppet av de närmast följande tio åren uppstår

på bostadsfastigheter, vilka uppföras åren 1920—22 i de samhällen, där

lagen mot oskälig hyresstegring varit gällande dock att statens ansvarighet

begränsas i förhållande till inom varje sådant samhälle förefintligt

behov av nya bostäder.

Jämte de sålunda refererade förslagen till åtgärder för bostadsbristens

avhjälpande hava genom särskilda till Kungl. Maj:t eller veder
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Majds Proposition 1Sr 314.

Departe
ments
chefens
förslag''.

hörande departementschef ställda framställningar och genom artiklar i

pressen ett stort antal förslag och tankar framkommit till bostadsbristens

avhjälpande och över huvud till bostadsförhållandenas förbättrande.

En redogörelse för dessa förslag, vilka böra uppmärksammas

vid åtgärder för byggnadsproduktionens säkerställande och bostadsbyggande

i allmänhet, synes i detta sammanhang icke erforderlig.

Allenast ett av dessa förslag torde jag böra med några ord omnämna;

och det är en framställning från Östersunds stadsfullmäktige med överlämnande

av ett av advokaten Adolf Sjöberg därstädes utarbetat förslag till

lag om förmögenhetsskatt för bostadsbyggande och till lag om bostadsaktiebolag.

Förslaget till förmögenhetsskatt för bostadsändamål innebär till sina huvudgrunder,

att till avhjälpande av förefintlig bostadsbrist Konungen skulle äga på

därom av kommun gjord ansökan föreskriva, att inom kommunen eller viss del

därav skall upptagas en särskild förmögenhetsskatt. Skatten påföres dem inom

vederbörande kommun eller kommundel, som visst år (förslagsvis 1919) genom taxeringsnämnds

eller prövningsnämnds beslut taxerats till förmögenhetsskatt och vars

förmögenhet därvid beräknats uppgå till minst 20,000 kronor. Skatten beräknas

å det belopp, varmed förmögenheten överskrider 10,000 kronor och utgår i hela

procent med minst en, högst 10 procent.

De skattskyldiga skulle äga rätt att i den ordning en lag om bostadsaktiebolag

närmare föreskriver, bilda aktiebolag, varvid skatten gäldas genom inbetalande

av motsvarande belopp i aktier i bolaget. Kommer dylikt bolag icke till

stånd, uppbäres skattén av kommunen, på sätt densamma närmare bestämmer,

efter vissa angivna regler.

Om bostadsaktiebolag inom kommun kommer till stånd, men skattskyldig

icke begagnar sig av sin rätt att teckna aktier för skattebeloppet, skall

kommunen i bolaget tilldelas aktier för samma belopp, och äger kommunen av

den skattskyldige indriva skatten, som anses förfallen till betalning i samma

ordning som i bolaget gjord aktieteckning.

Av bestämmelserna i förslaget till lag om bostadsaktiebolag torde allenast

böra omförmälas en föreskrift av innehåll att, om utdelning av bolagets årsvinst

beslutas utöver 6 procent å aktiekapitalet, hälften av vad årsvinsten överstiger

nämnda procent får uppbäras av vederbörande kommun.

Vid övervägande av föreliggande förslag till åtgärder från det allmännas

sida mot bostadsbristen eller huru eljest ett ingripande från

statsmakterna lämpligast bör ske i detta avseende, tillåter jag mig först

erinra om att, på sätt jag förut framhållit, dessa åtgärder främst böra

hänföra sig till ett låne- och subventionssystem för kommuner, bostadsföreningar

och enskilda för uppförande av vissa slag av bostäder.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kung}. Maj ds Proposition Nr 314.

Med avseende å sättet och grunderna för nämnda låne- och subventionssystem,

får jag anföra följande:

De svårigheter, varmed bostadsbyggandet i städer och stadsliknande

samhällen för närvarande har att kämpa, hänföra sig kanske främst

till de under krigsåren alltmera framträdande omöjligheterna att uppbringa

nödigt byggnadskapital. De stora anspråk, som under krigsåren ställts

på det allmänna i olika avseenden, hava i hög grad ansträngt såväl

statens som kommunernas ekonomi och kredit. I stället för att den utländska

lånemarknaden före kriget stod oss öppen, har densamma numera

stängts eller begränsats till ett minimum, samtidigt som vårt land

måst öppna viss kredit åt främmande länder. Obenägenheten hos kapitalet

att engagera sig i byggnadsproduktionen har också blivit allt större

i den mån byggnadskostnaderna stigit till en ovanlig höjd och bostadsmarknadens

framtida läge blivit allt ovissare.

Men jämväl oberoende av krigsårens verkningar på kapitalanskaffning

till bostadsproduktion, har det ansetts, att ett ordnande av

fastighetskrediten _ för bostadsändamål borde snarast möjligt äga rum.

Det har framhållits, att redan flera år före krigsutbrottet särskilt den

S''.k''_ sekundära, bostadskrediten befann sig i ett mycket prekärt tillstånd;

stora svårigheter att belåna de högre liggande inteckningarna förefunnos

och lånevillkoren voro betungande. Ett ordnande av den sekundära,

fastighetskrediten ansågs därför av bostadskommissionen böra bli

ett huvudmål för dess arbete.

Såsom jag förut omförmält framlade också bostadskommissionen i ett

den 8 december 1917 avgivet utlåtande förslag till ordnande av den

sekundära bostadskrediten. Förslaget avser upprättande av en riksinteckmngskassa,

vars grundtond skulle utgöras av utav staten tills

jutna 15,000,000 kronor i statens 5 % obligationer, ouppsägbara från

innehavarnas sida men av staten icke disponibla, innan kassans förbindelser

blivit fullgjorda. Förslaget bygger på, att beträffande den sekundära

krediten en solidarisk ansvarighet icke kan ifrågasättas vare sig

mellan de enskilda låntagarna eller mellan de olika lokalföreningar

som upprättats i orterna. En solidarisk ansvarighet innebär givetvis^ett

mycket starkt tillskott till säkerheten hos en kreditorganisation av förevarande

slag. I och med att detta säkerhetsmoment icke upptagits, har

motsvarande säkerhet ansetts böra tillföras organisationen i form av ytterligare

kapital. Detta skulle enligt förslaget åstadkommas dels genom

Kreditfrågan.

Nuvarande

allmänna

läge.

Den sekundära

bostadskrediten.

Bostadskom
missionen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

ett föreslaget garantiaktiebolags kapital, dels genom en på särskild avgift

från låntagarna grundad fondbildning.

Svenska »Uds- Behovet av den sekundära bostadskreditens ordnande framhålles

förbundet, också starkt av svenska stadsförbundets bostadsräd i dess förutnämnda

framställning den 13 december 1919.

Stockholms I enahanda syfte hava också stadsfullmäktige i Stockholm genom

mäktige överståthållarämbetet gjort framställning till Kungl. Maj:t den 17 deB

cember 1919, varvid stadsfullmäktige anfört följande.

Med anledning av inom Stockholms stadsfullmäktige väckta förslag hava

stadsfullmäktige haft till behandling fråga om åtgärder till lindring av den nuvarande

bostadsbristen i huvudstaden.

Bland de övriga frågor, som enligt stadsfullmäktiges uppfattning böra göras

till föremål för särskilda, snara åtgärder, hava stadsfullmäktige i detta sammanhang

uppmärksammat frågan om den sekundära bostadskreditens ordnande.

Stadsfullmäktige hava ansett detta spörsmål vara av grundläggande betydelse för

det produktiva arbetet och av stor vikt särskilt för befrämjande av bostadsföreningsverksamheten

och egnahemsrörelsen. . /

Det synes nämligen stadsfullmäktige uppenbart, att den stigande obenägenhet,

som redan före kristiden kunde skönjas, med avseende på kapitalplaceringar

i bostadsfastigheter, ej får förbises, och att man i viss mån måste räkna med,

att den enskilda bostadsproduktionen för framtiden kan behöva kompletteras med

nya möjligheter. Härvid framträder utan tvivel i första hand tanken på att för

detta ändamål söka engagera de småkapital, som otvivelaktigt förefinnas hos de

bostadsbehövande själva, och i detta syfte särskilt befrämja bostadsfrågans lösning

genom kraftigt stödjande av bostadsförenings- och egnahemsrörelserna. Förutsättningen

för en kraftig utveckling av dessa rörelser är emellertid, att det erforderliga

företagarekapitalet reduceras till ett minimum, samt att i detta syfte

fastiglietsbelåningen, särskilt den sekundära bostadskrediten, ordnas på ett mer

tillfredsställande sätt än vad nu är fallet. Denna fråga synes kunna vinna sin

bästa lösning genom lämpliga statsåtgärder.

På sätt för stadsfullmäktige är känt, föreligger förslag i ämnet utarbetat

sedan ett par år tillbaka. . . .

Under åberopande av vad sålunda anförts få stadsfullmäktige i underdånighet

göra framställning om åtgärder från statsverkets sida för ordnande av den

sekundära fastighetskrediten.

Svensk Bygg- Slutligen har jag att anmäla ett inkommet uttalande från Svensk

nadsdag 1919. £yggnadsdag 1919 av innehåll, att mötet besluta framhålla vikten av

den sekundära bostadskreditens ordnande i huvudsaklig överensstämmelse

med bostadskommissionens förslag av den 8 december 1917.

Departements- Frågan om den sekundära bostadskreditens ordnande befinner sig

chefen. • g^dant skick, att den nu kan föreläggas Kungl. Maj:t och riks
dagen

till avgörande.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 314. 105

Beträffande den av bostadskommissionen föreslagna organisationen

hava vägande anmärkningar framställts mot inskjutande i organisationen

av ett särskilt garantiaktiebolag. Bortfaller detta bolag, måste ett annat

säkerlietsmoment införas. Men jämväl eljest har en del erinringar i avgivna

yttranden framställts mot bostadskommissionens förevarande förslag,

vilka ändringsförslag påkalla ytterligare utredning.

Med frågan om upprättande av en utav staten understödd kreditanstalt

för sekundärkreditbehovet å bostadsmarknaden synes i varje fall

böra anstå, till dess att mera stabila förhållanden uppstått å denna marknad.

Med ett dylikt uppskov bleve tillfälle också berett att ägna hela

fastighetskreditväsendet i städer och stadsliknande samhällen

en ingående prövning. En dylik prövning av hela denna kreditfråga

synes mig så mycket mera påkallad, som det näppeligen kan sägas, att

ens primärkrediten för närvarande är väl organiserad och tillräckligt tillgodosedd.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa kan knappast sägas

hava nått den omfattning och betydelse, som är önskvärd och varit avsedd.

Vid en förnyad utredning, vilken lärer ankomma på statsrådet och

chefen för finansdepartementet, torde jämväl böra utredas, om möjligheter

finnas att komma till en enhetlig organisation, utan skillnad på primär

och sekundär kredit. Befinnes en dylik organisation olämplig, lärer i

allt fall böra undersökas, huruvida och under vilka villkor både primäroch

sekundärkrediten må kunna handhavas av en och samma institution,

så att upprätthållande av särskilda anstalter för primär- och för

sekundärkredit kan undvikas. Jämväl torde de system för kreditgivning

mot säkerhet i fastighet, som med framgång sedan länge tillämpats i

Tyskland och Danmark, böra underkastas en ingående granskning med

hänsyn till förhållandena i vårt land och de eventuella möjligheter, som

här kunna finnas till en anpassning, åtminstone i vissa delar, av dessa

-system för den svenska fastighetskreditens ordnande.

De otillfredsställande och begränsade kreditmöjligheter, som i följd

av berörda förhållanden nu föreligga för bostadsproduktionen, göra det

nödigt, att skyndsamma åtgärder från det allmännas sida komma till

stånd just för fyllande av det sekundära kreditbehovet för den bostadsproduktion,

som under de närmaste åren måste eftersträvas. I främsta

rummet måste staten här träda emellan med sin kredit och ställa lånemedel

av skälig omfattning till byggnadsproduktionens förfogande.

Svenska stadsförbundets bostadsråd har, på sätt jag förut omförmält,

ansett det belopp, som staten borde disponera i lån till kommunerna för

bostadsändamål, höra uppgå till 80,000,000 kronor tillsammans under de

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 264 höft. (Nr 314.) 6i so 14

Statens

bostads
länefond.

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Villkor för lån

ur bostadslånefonden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

tre närmaste åren, varvid bostadsrådet utgått från en produktion under

nämnda tid av 28,000 bostäder till en beräknad kostnad efter 5,000 kronor

per eldstad av 140,000,000 kronor. Av sistnämnda belopp vore, fortsätter

bostadsrådet, hälften helt visst det högsta, som genom kommunernas eller

andra bvggnadsföretagares försorg kan uppbringas i den allmänna lånemarknaden,

i kassor och sparbanker, i form av arbetsgivares insatser

såsom lån eller aktier samt genom andelar i kooperativa företag eller

enskilt tillskjutna medel. En förutsättning för att så stort belopp skall

kunna uppbringas vore emellertid, att pensionsförsäkringsfonden fortfarande

komme att vara tillgänglig för lån till byggnadsproduktion i ungefär

samma omfattning som hittills. Enligt vad jag förvissat mig om,

finnes anledning att antaga detta, om också några utfästelser i denna

riktning icke kunna i förväg lämnas.

Då jag emellertid, såsom förut omförmälts, anser den bostadsproduktion,

som staten nu skulle understödja, böra beräknas till 40,000 eldstäder

samt genomsnittskostnaden per eldstad icke synts mig kunna sättas

lägre än 6,000 kronor, skulle den totala kostnaden för denna bostadsproduktion

uppgå till 240,000,000 kronor. Statens lånefond lör bostadsbyggande

måste därför uppbringas till högre belopp än bostadsrådet ifrågasatt;

och anser jag fonden icke böra sättas till lägre sammanlagt

belopp än 100,000,000 kronor.

Till 1920 års riksdag torde i följd härav framställning böra göras

om inrättande av en särskild fond, benämnd statens bostadslänefond, samt

om anvisande såsom kapitalökning för denna fond av reservationsanslag,

som lämpligen synes böra uppgå till 25,000,000 kronor å 1921 års stat

och till 15,000,000 kronor å tilläggsstat för år 1920.

Statens bostadslänefond sj nes böra disponeras för bostadsproduktion

inom de städer och stadsliknande samhällen, där hyxesregleringslagstiftningen

är eller under de fem år, varunder avsättning till denna fond

beräknas äga rum, varder gällande.

Bostadsrådets förslag om kommunerna såsom förmedlingsorgan för

lånen från bostadslånefonden synes vara den för staten lämpligaste anordningen.

Såsom villkor för erhållande av lån bör i följd härav i regel

gälla, att lånen utlämnas allenast till kommuner eller mot kommunal

garanti för lånet till kapital som ränta. Lån från bostadslånefonden

skola kunna meddelas upp till hälften av byggnadskostnaderna, varvid

dock tomtens värde icke får medräknas. I sammanhang härmed lärer, på

det att lånefonden ej alltför hastigt skall konsumeras, böra föreskrivas,,

att vederbörande byggnadsföretagare själv anskaffar hällten av byggnads
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Proposition Nr -i 14.

kostnaden. År kommunen b yggna d s fö reta gare torde således beslut böra

föreligga om anvisande av halva byggnadskostnaden av kommunens

medel. År byggnadsföretagaren enskild person (bolag, förening) lärer

den del av byggnadskostnaden, som han behöver anskaffa å den allmänna

lånemarknaden, böra avse grundlånen upp till 50 % av byggnadskostnaden,

vadan lånet från statens bostadslånefond kommer att

täcka det sekundära kreditbehovet. Detta ökar visserligen risken för

kommunen, som ju är ansvarig för lånet gent emot staten, men synes

oundgängligt för att ett dylikt byggnadsföretag skall kunna komma till

stånd. Kommunen har ju också den huvudsakliga fördelen av, att även

den enskilda byggnadsverksamheten skyndsamt återupptages.

Värdet för kommunen av ifrågavarande lån från bostadslånefonden

ökas givetvis, om de bliva under en längre tid ouppsägbara från statens

sida. Denna ouppsägbarhet torde böra sättas till 20 år från varje

låns utlämnande, givetvis under förutsättning att de uppställda lånevillkoren

uppfyllas; överträdas villkoren, böra lånen kunna av staten

när som helst uppsägas till inbetalning inom 1 år från uppsägningen.

Att ouppsägbarheten från statens sida sålunda begränsas till viss tid,

innebär naturligtvis icke, att lånen efter de 20 årens förlopp ovillkorligen

skola inbetalas, utan allenast att staten då får fria händer att träffa uppgörelse

med vederbörande låntagare, huruvida lånet ifråga skall tillsvidare

eller för viss tid kvarstå med eller utan kapitalamortering eller inbetalas,

i vilket sistnämnda fall uppsägningstiden torde böra sättas till 1 år.

Inga lån från statens bostadslånefond böra få vara utestående längre

än till och med utgången av år 1958. Någon inteckningssäkerhet för

lånen lärer i regel ej behöva lämnas till staten, då kommunernas garanti

alltid skall föreligga och staten därmed får antagas i normala fall skyddad

för all risk av långivningen.

Bostadslånefonden bör förvaltas av statskontoret och lån ur detsamma

meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag, avgivet av den centrala ledning,

som erfordras för låne- och subventionsverksamheten och som, på sätt

jag längre fram får tillfälle närmare beröra, skulle anförtros åt den för

subventionsverksamheten hittills fungerande statens byggnadsbyrå. Ansökningar

om lån ur bostadslånefonden böra ingivas till byggnadsbyrån

och vara åtföljda, förutom av handlingar till bestyrkande av att förut

omnämnda villkor för lånerätt föreligga, även av ritningar och kostnadsberäkningar

till de olika byggnadsföretag, för vilka lånerätt sökes.

Vidkommande frågan om, vilka bostadsbyggen skola kunna erhålla lån

och subvention av statsmedel, har bostadsrätt ansett, att nämnda rätt bör

sträcka sig även till medelklassens behov och således omfatta bostäder till

och med 4 rum och kök. Särskilda åtgärder för lösande av medelklassens

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

bostadsfråga hava också i ingiven skrift påyrkats av medelklassens riksförbund

i skrivelse den 3 sept. 1919. — Bostadsrådets förslag om den

övre gränsen för statssubventionerade byggnadsföretag biträder jag,

huvudsakligen av skäl, som bostadsrådet anfört. Enstaka butiks- och

affärslokaler i bottenvåning böra ej hindra företaget från att kunna

erhålla lån ur bostadslånefonden. Såväl för egna hem som för flerfamiljhus

bör lånerätt kunna medgivas. Vid lånebeviljande torde böra

givas tillräckligt utrymme åt den kooperativa verksamheten för bostadsändamål.

Denna synes nämligen, frånsett den rent kommunala bostadsproduktionen,

vara den, vid vilken för närvarande de största förhoppningarna

kunna fästas med avseende å denna produktion. Det är också

av vikt för hela den framtida utvecklingen å bostadsområdet, att nämnda

form av bostadsverksamhet i särskild grad uppmärksammas och uppmuntras.

I och med lindringar i hyresstegringslagen och den statens

låne- och subventions verksamhet, som nu ifrågasättes, synes dock vara

att förvänta, att även den affärsmässiga byggnadsverksamheten så småningom

skall på allvar återupptagas, helst om större stabilitet å arbetsmarknaden

i byggnadsfacket samtidigt kan komma till stånd. Bland i allmänhet

likaberättigade byggnadsföretag bör företräde tillerkännas dem, som

förete de mest praktiska och bostadssocialt tillfredsställande anordningarna.

Några särskilda allmänna bestämmelser rörande tiderna för lånens

utbetalande synas icke erforderliga. Kommunernas ansvarighet för lånen

synes göra dylika bestämmelser obehövliga gent emot staten, och då

lånen till enskilda förmedlas av kommunerna och dessa få den närmaste

tillsynen över lånemedlens användande, hava de intresse av, att byggnadsföretagen

understödjas på sådant sätt att å ena sidan bostadsproduktionen

främjas och å den andra kommunerna icke heller utsättas för

obehövliga risker. Ordningen för utbetalande av ett lån lärer därför

kunna överlämnas åt byggnadsbyrån att på för olika fall lämpligaste

sätt överenskomma med vederbörande kommun.

Undantag från de .sålunda angivna allmänna villkoren för utbekommande

av lån från statslånefonden böra, på därom för särskilt fall gjord

framställning, kunna meddelas av Kungl. Maj:t efter byggnadsbyråns;

hörande.

Frågan om räntebetalning å lånen från statslånefonden skall jag behandla

i samband med spörsmålet om en särskild krishjälp från statens

sida, till vilken fråga jag nu övergår.

Krishjälp Huru nödvändigt kreditunderstödet från staten än är, synes det vara

från staten, klart, att dylik låneverksamhet allena icke är tillräcklig för att åstadkomma

den behövliga bostadsproduktionen. De ekonomiska förhållanden,,

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj ds Proposition Nr 314.

under ° vilka denna verksamhet nu måste äga rum, utgöras, såsom bostadsrådet

framhåller, å ena sidan av tre gånger så höga byggnadskostnadei

som 1914 och, å andra sidan, av en allmän hyresnivå, som

blott torde ligga 30 % över 1914 års standard. Nybyggnadsverksamheten

förutsätter därför ofrånkomligen, nu lika väl som under krigsåren,

ett särskilt understöd av allmänna medel, en krishjälp eller subvention.

Detta understöd skulle avse att stimulera till den nödvändigaste bostadsproduktionen,

i den män denna på grund av det ekonomiska läget ej

kan komma i gång utan sådant understöd. Huru stort detta understöd

bör vara och under vilken form, det bör givas, är ytterst vanskligt att

fastslå. Man har icke i sin hand alla de faktorer, som bestämma utvecklingen

av bostadsmarknaden och man måste därför i hög grad räkna

med antaganden och sedan låta erfarenheten läggas till grund för möjliga

omläggningar och förändringar. Principiellt borde denna understödsverksamhet

så avpassas, att man nätt och jämnt täcker den förlust, som på

grund av dels den nu gällande hyresnivån, dels ett eventuellt framtida

prisfall inom byggnadsindustrien kommer att uppstå för den byggherre,

som icke uppskjuter sitt bostadsbygge till en framtida ekonomiskt gynnsammare

tidpunkt. Går man denna väg, kan emellertid understödet,

subventionen, fastställas först då förlusten framdeles kan exakt beräknas.

Ett dylikt sätt för understödets bestämmande upptog det stora byggnadsprogram,

som i början av 1919 genom lag fastställdes i England och

varför redogörelse förut lämnats.

Man anser sig emellertid ej i England med detta subventionssystem

hava lyckats att tillräckligt stimulera produktionen, utan har numera

därjämte vbeträtt den rena omedelbart avskrivningsbara subventionens

väg, d. v. s. det system, som hos oss gällde för statens understödsverksamhet

till bostadsproduktionen under åren 1917—1919.

Bostadsrådets alternativ I till krishjälp innebär i huvudsak en an- Bostadsrådei*

slutning till det i England först antagna subventionssystemet med det ali- L

slutliga fastställandet av krishjälpen framskjutet i sex år.

Detta system gör emellertid byggnadsverksamhetens ekonomiska förut- Departemenusättnmgar

alltför ovissa, då därmed en byggnadsföretagare icke vid före- chefen.

tagets igångsättande kan veta vad understöd han slutligen har att räkna

med, något som dock måste vara av synnerlig betydelse för honom att

känna. Den ifrågavarande understödsmetoden lämnar också genom uppskovet

med den slutliga avräkningen under sex år ovisshet ifråga om

krishjälpens fullständiga omfattning för saväl staten som kommunen. De

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungil. Maj:ts Proposition Nr 314.

förbindelser, som staten i och med beslutet om krishjälpen ikläder sig,

kunna sålunda icke till beloppet fixeras. Det må vara antagligt, att dessa

förbindelser komma att stanna vid en förhållandevis måttlig siffra, och att

understödsmetoden därför är den för staten billigaste understödsformen,

men det är även möjligt, att den leder till rätt störa utgifter.

Nu ifrågavarande metod är också så komplicerad, att den lätt kan

o-e anledning till misstag och komma att innebära överraskningar, mot

vilka man ej garderat sig. Den låter sig heller svårligen, såsom bostadsrådet

tydligen påvisat, tillämpas å »kalvoffentliga» byggnadsföretag, vilka

dock, enligt eu som jag tror samstämmande mening, behöva tilhtas för

åstadkommande under nuvarande förhållanden av en något så när tillräcklig

bostadsproduktion. .....

Alternativ I i bostadsrådets förslag synes således, trots de principiella

fördelar, det tilläventyrs kan anses sitta inne med, icke böra läggas till

grund för en framställning i subventionsfrågan till riksdagen, som pvetvis

måste önska att från början så exakt som möjligt känna de ekonomiska

förpliktelser, som den ikläder sig, åtminstone i vad beträttar den

övre gränsen.

Bostadsrådets Bostadsrådets i alternativ II framlagda förslag till subventionens

alt IL anordning innebär, att staten efter vederbörlig provning medger rantefrihet

under viss tid å så stor del av byggnadsföretagets lån ur bostadslånefonden,

som, enligt vad uppställda beräkningar visa med de hyror

som i orten äro möjliga, icke låter sig förränta, dock i allmänhet högst

motsvarande 1 s av byggnadskostnaderna. Räntefnheten borde å första

årets bvggen gälla i 10 år, å andra årets i 9 år och å tredje årets i 8

år. Vederbörande kommun skulle övertaga ansvaret för lånens fulla förräntning

efter frihetsårens utgång. .

Med detta system kunna statens utgifter för knshjalpen från början

överskådas och fixeras. Risken för den vidare utvecklingen av byggnadskostnader

och hyror faller helt och hållet på kommunerna eller den som

eljest är byggnadsföretagare. Denna större risk för byggnadsverksamhetens

lokala intressenter balanseras av det i förhållande till alt 1 relativt

större bidrag från statens sida, som nämnda rån tefrihet innebar.

Staten skulle åtaga sig ränteförlusten, under förutsättning att kommunerna

ensamma taga den kapitalförlust, som vid räntefrihetens upphörande

kan komma att visa sig. De hyresförhöjningar, som under de rantefria

åren ske, anser bostadsrådet böra kommunvis inflyta till en särskild fond tor

att möta förlusten vid räntefrihetens upphörande. Skulle fonden tillaventyrs

överstiga denna förlust, återgår det Överskjutande beloppet till staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

KungI. Maj. ts Proposition Nr 314.

Innan jag ingår på det förelag rörande formen eller sättet för Departesubventionens

utgående, som jag anser böra underställas riksdagen, chefen"

vill jag erinra om, att bostadsrådets förslag i krishjälpsfrågan förutsätter om® subvenen

avskrivning av hyresregleringslagstiftningen i så hastigt tempo, att tionsfordenna

reglering skulle upphöra med utgången av år 1923. Jag vågar KriSupen

för min del icke utgå ifrån, att så kan ske utan ekonomiska och sociala och byresvådor

av oberäkneligt slag. Visserligen må det vara sant, att hyresnivån re^egr6i°es*

för det gamla bostadsbeståndet måste så småningom höjas genom att den

i hyresregleringslagen medgivna procentsatsen för hyresförhöjning successivt

ökas, men att redan nu bestämma sig för att lagen fr. o. in. 1924

skall helt upphöra att gälla, synes mig icke välbetänkt.

Mot'' det av bostadsrådet ifrågasatta upphävandet som regel av nuvarande

hyresreglering för bostäder över 4 rum och kök hava allvarliga

betänkligheter likaledes yppats.

I det förslag beträffande hyresregleringens ordnande, som chefen

för justitiedepartementet nyss framlagt, har närmare redogjorts för de

avsevärda lindringar i nu gällande lag, som ansetts böra vidtagas och

vilka främst avse en höjning av den medgivna hyresökningen.

I något direkt beroende av hyresregleringslagstiftningen synes ett

subventionssystem icke böra sättas, och ej heller sådan form för subventionen

väljas att den framtvingar hastiga och betydande hyresförhöjningar.

Uppenbart är, att subventionen blir verksammare till bostadsproduk- sattet för

tionens återupptagande, om och i den mån den gives tillräckliga mått. krishjälpens

Men tydligen får den ej heller bli så riklig, att den inbjuder till speku- utgåendelation.

Med de nuvarande uppdrivna byggnadskostnaderna är det emellertid

av statsfinansiella skäl icke möjligt att meddela statssubvention

till sådan storlek, att bostadsproduktionen redan från början kan bliva

en ekonomiskt fullt räntabel affär.

Med avseende å formen för subventionen synes denna kunna läggas olika system.

på huvudsakligen två olika sätt, det ena innebärande en anslutning i

väsentliga delar till bostadsrådets alternativ II (räntefrihetssy ste niet) och

det andra ett vidblivande, i enlighet med bostadssakkunnigas förslag,

av det system, som hos oss tillämpats under åren 1917—1919 eller ett

visst penningbelopps utbetalande för en gång (svenska systemet).

Bland de skäl, bostadsrådet anfört till sitt förord för det förstnämnda

systemet är också, att räntefrihetssystemet skulle vara den för staten

billigaste subventionsformen. Om denna uppfattning kunna emellertid

med skäl olika meningar hysas.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

RäntefrihetssystemetSj

fordelar.

Dess ytterligare

utformning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr Slå.

Bostadsrådet räknar med, att räntefrihet under 10 år från det första

lånets utlämnande å en fond av 80,000,000 kronor för produktion

av 28,000 eldstäder å 5,000 kronor per eldstad ger en verklig kostnad

för statsverket efter 5 % å lånefonden av 16 1 / 2 miljoner kronor.

Denna uppskattning av statens utgifter för det räntefrihetssystem,

som bostadsrådet förordar, torde grunda sig på matematisk fondberäkning.

Då emellertid under rånte frihetstiden i varje års stat måste anvisas

anslag till täckande av statens utgift för ränta å de till bostadslånefonden

upplånade medlen, giva de sålunda sammanräknade anslagsbeloppen

en vida högre summa än den av bostadsrådet angivna. Enär

bostadslånefonden, på sätt förut anförts, bör uppbringas till 100,000,000

kronor och räntefoten ej för närvarande kan sättas under 5 V»- procent,

vilken procentsats närmast motsvarar vad staten får betala å de lån,

som nu av staten upptagas, måste endast därigenom bostadsrådets kostnadsberäkningar

för räntefrihetssystemet avsevärt höjas.

Räntefrihetssystemets fördelar i övrigt äro framhållna av bostadsrådet

och tidigare av mig angivna till sina huvuddrag. Jag kan i det väsentliga

ansluta mig till bostadsrådets uttalanden. Men jag befarar, att bostadsrådets

räntefrihetssystem icke kommer att verka tillräckligt stimulerande

å bostadsproduktionen. Förslaget, att räntefrihet å lån ur bostadslånefonden

skall åtnjutas under 10 år allenast å lån, som utlämnas under

första året för att följande år omfatta endast 9 år 0. s. v. innebär dessutom

vissa olägenheter. En stark tillströmning av lånesökande skulle

äo-a rum under det första året och byggnadsproduktionen därmed så

sammanpressas, att i betraktande av arbetsmarknadens läge svårigheter

kunna befaras uppstå att anskaffa arbetskraft. Det vore ej heller knappast

fullt rättvist att låta den, som av finansiella eller andra skäl nödgades

något år uppskjuta sitt bostadsbygge, erhålla mindre förmåner än den,

som genast efter statsmakternas beslut i frågan vore beredd att sätta

i gång sitt byggnadsföretag. Visserligen är det angeläget, att snarast

möjligt få byggnadsproduktionen återupptagen, men detta måste ske. på

ett naturligt sätt och i rationell ordning. Jag anser därför till en början,

att bostadsrådets förslag till räntefrihetssystem bör på så sätt ändras, att

räntefrihet får åtnjutas å varje lån, som erhålles från bostadslånefonden,

under 10 år. Vart och ett lån, som beviljas under åren 1920—1925,

skulle således löpa räntefritt under 10 år från lånets utlämnande.

Vidare torde begränsningen av räntefriheten till 1 3 av de beräknade

byggnadskostnaderna, vari tomtvärdet ej får ingå, i vissa fall vara alltför

snäv. Dylik räntefrihet synes därför böra kunna utsträckas upp till halva

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

kyggnadskostnaden; dock torde detta medgivande tills vidare böra begränsas

till de två år, för vilka avsättning till lånefonden nu skulle äga ruin.

Med dessa jämkningar synes mig räntefrihetssystemet böra som

regel läggas till grund för statens krishjälp eller subvention till byggnadsproduktionen.

Både bostadssakkunniga och bostadsrådet hava ansett, att vid statens Övriga villkor,

subvention icke bör fästas det villkor, att jämväl kommunen subventionerar

det enskilda bostadsföretaget. Denna mening finner jämväl jag

med hänsyn till kommunernas under krigsåren ansträngda ekonomi vara

välgrundad. För lånens behöriga förräntning efter räntefrihetens utgång

böra kommunerna däremot i regeln övertaga ansvaret. Bisken av förluster

på grund av byggnadskostnadernas fall och med hänsyn till att

hyrorna måhända ej vid de tio årens utgång nått eu ekonomisk nivå

faller sålunda helt och hållet på kommunen. Huruvida kommun å sin

sida kan komma att helt eller delvis lägga detta ansvar å vederbörande

enskilda företagare må ankomma å de uppgörelser, som i de särskilda

fallen kunna träffas. I allt fall lär kommun böra tillförsäkra sig en viss

kontroll å företagets skötsel, särskilt med hänsyn till hyrornas bestämmande.

För den tid, som lånen ur bostadslånefonden äro utestående mot

ränta, synes denna ränta böra sättas efter samma procentsats, som staten

samtidigt får betala å sina nyupptagna lån. Bäntefoten torde böra av

Kungl. Maj:t årligen bestämmas i enlighet med nu antydda grunder.

Angående räntefrihetssystemets fördelar i olika fall må följande Räntefrihetsuppmärksammas.

Om jag exempelvis utgår ifrån, att ett hus med 10 systemets

eldstäder uppföres för en kostnad av 100,000 kronor och att således ^nnebtoT

kostnaden pr eldstad utgör 10,000 kronor, blir värdet av räntefriheten

under 10 år efter 5b 2 procent å halva byggnadskostnaden (50,000 kronor)

2,100 kronor pr eldstad. Med samma antaganden blir räntefrihetens värde

vid 6,000 kronors byggnadskostnad 1,260 kronor pr eldstad, vid 5,000

kronors kostnad 1,050 kronor pr eldstad och vid 4,000 kronors byggnadskostnad

840 kronor pr eldstad. Bäntefrihetssystemet ställer sig således

liksom det direkta subventionssystemet gynnsammast i de större städerna,

där byggnadskostnaderna äro högt uppdrivna. Men att statens subvention

där också bör vara högre, synes rättvist. Bostadssvårigheterna äro störst i

de stora städerna och dessa torde i allt fall få vidkännas avsevärda uppoffringar

för att bostadsproduktionen överhuvud där skall komma i gång.

Ankommande de kostnader, som kunna antagas uppstå för staten

genom det sålunda förordade räntefrihetssystemet, må framhållas, att om

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 höft. (Nr 314.) 6120 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Subvention i

vissa fall

efter det

svenska

systemet?

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

jag räknar en sammanlagd lånefond av 100,000,000 kronor och att rån tefrihet

tilläventyrs kan komma att medgivas å helg denna fond under 10

år, värdet av denna räntefrihet under nämnda tid efter matematisk beräkning

och 5 Va procent ränta uppgår till 42,000,000 kronor. I själva

verket kommer detta maximum för statens subventionsutgift ej att uppnås,

då hela lånefonden först efter några år kan komma att bli konsumerad.

Vidare är det sannolikt, att räntefriheten ej kommer att medgivas å alla lån

till halva byggnadskostnaden. Möjligt är ju också, ätt bostadsproduktionen

icke kommer att nå den omfattning, att hela lånefonden blir upptagen.

Ehuru jag anser, att räntefrihetssj^stemet bör i regel läggas till grund för

den krishjälp, som staten måste lämna bostadsprodktionen, hyser jag tvekan,

huruvida detta system för alla byggnadsföretagare bäst främjar bostadsproduktionen

— och det är ju målet för hela den understödsverksamhet,

varom här är fråga. Särskilt för de verkliga kooperativa sammanslutningarna

på området torde med fog kunna göras gällande, att det svenska

systemet har vissa fördelar. För en kooperativ byggnadsförening måste

en spekulation i stigande hyror eller ett uppdrivande av hyrorna vara

främmande. En dylik förening vill kunna räkna med en fix byra,

grundad på produktionskostnaden av bostadshuset, och är därför ofta

bäst betjänad med att på en gång erhålla ett subventionsbelopp, som

medger motsvarande nedskrivning • av byggnadskostnaderna och hyrans

utgående efter sålunda erhållet värde. Käntefrihetssystemet, som är

baserat på lån från statens bostadslånefond, kan ju icke komma i tilllämpning

i de fall att fonden icke anlitas. Bleve denna form för subvention

den enda gällande, skulle således alla de byggnadsföretagare bli

uteslutna från subvention, som icke anlitade bostadslånefonden för finansiering

av sina företag. Det lär dock firmas eller planeras kooperativa

byggnadsföreningar, som kunna fylla sitt kreditbehov ur för dem tillgängliga

pensiouskassor, men som för företagens kommande till stånd

äro i ovillkorligt behov av statens understöd. Kunde dylikt understöd

ej erhållas under annan form än räntefrihetssystemet innebär, bleve de

således tvungna övergiva sina planer på lånemedels anskaffande i annan

ordning än genom tillitande av statens bostadslånefond. Då detta icke

alltid kan vara överensstämmande med det verkliga intresset hos någon

vederbörande, synes statens subvention också böra kunna i särskilda fall

utgå med en kapitalutbetalning för en gång, som medger motsvarande

nedskrivning av byggnadskostnaderna. Kungl. Maj:t torde därför böra

medgivas rätt att i särskilda fall lämna subvention till byggnadsföretag

även under det svenska systemets form. Detta system synes böra så

utformas, att subventionen kan utgå med högst 20 procent av den be
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

115

räknade byggnadskostnaden, häri ej inräknat tomtvärdet. Det högsta

belopp varmed denna subvention kan utgå blir alltså pr eldstad 2,000

kronor, om kostnaden pr eldstad beräknas till 10,000 kronor, 1,200

kronor om denna kostnad skattas till 6,000 kronor och 1,000 kronor,

resp. 800 kronor, om byggnadskostnaden beräknas till resp. 5,000 och

4,000 kronor. Subventionen efter denna form blir således något lägre

än den, som det av mig förordade räntefrihetssystemet, på sätt förut

meddelats, innebär, men detta synes också befogat och lämpligt. Någon

annan maximigräns för själva subventionsbeloppet än den nyss angivna

torde ej behöva fastställas. Uppenbart bör statens byggnadsbyrå, som

skulle få hand om subventionsverksamheten, noga tillse, att kostnadsberäkningarna

för vederbörande bostadsföretag äro tillförlitliga och ej

upptagas för högt, att lyxanordningar icke tillåtas o. s. v.

Förevarande subvention bör uppenbart ej utgå till andra byggnadsföretag

är sådana, som, enligt vad förut uttalats, skulle vara berättigade

till lån ur bostadslånefonden. Åven eljest höra i tillämpliga delar

samma villkor gälla för det svenska systemet som för räntefrihetssystemet.

Subventionen efter det svenska systemet bör betraktas som ett försök

och staten från början ej binda sig för denna form under flera år,

än för vilka anslag kan begäras av 1920 års riksdag d. v. s. för åren

1920 och 1921.

Statens utgifter för nu ifrågavarande subvention ingå givetvis ej i de

förut*angivna siffrorna för de uppoffringar, som subventionen under form av

räntefrihet kan antagas vålla staten. Det är icke möjligt att i förväg

beräkna de belopp, som kunna utgå i subvention enligt det svenska

systemet, men då räntefrihetssystemets uppgivna kostnader äro maximibelopp,

därvid utgåtts ifrån att hela den beräknade lånefonden redan

från början disponeras med 10 års räntefrihet, men så uppenbart ej

blir fallet, synes den förut angivna totalkostnaden 42 miljoner kronor

kunna inrymma också subventionen under åren 1920 och 1921 enligt

det svenska systemet. I varje fall finnes begränsning ur kostnadssynpunkt

i den antagna planen för hela den enskilda bostadsproduktionen

eller 40,000 eldstäder.

I anslutning till vad sålunda anförts förordar jag, att statens krishjälp

(subvention) till byggnadsproduktionens främjande utgår

såsom räntefrihet å lån från statens bostadslånefond, med

rätt dock för Kungl. Maj: t att, på därom gjord framställning, för byggnadsföretag,

som igångsättas 1920 eller 1921 medgiva, att subvention

i stället må utgå med högst 20 % av den beräknade av statens

byggnadsbyrå granskade byggnadskostnaden —allt i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig här ovan gjorda uttalanden.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kostnadernas

bestridande

genom hyresstegringsskatt.

Särskilda

villkor för

byggnadsföretag

av statstjänstemän

.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

På sätt jag förut omförmält, avses att för bestridande av statens

subventionsutgifter till bostadsproduktionen tillgripa en särskild hyressteg

ring sskatt. Att denna skatt, uttagen efter lämpliga grunder, bör i

stort sett kunna medgiva finanseringen av statssubventionen synes mig,

att döma av bostädssakkunnigas utredning, vara sannolikt. Med hänsyn

till osäkerheten i dessa beräkningar, är det emellertid möjligt, att hyresstegringsskatten

icke kommer att helt täcka subventionskostnaderna.

Men det tillskott av andra inkomstkällor, som i följd härav tilläventyrs

framdeles kan erfordras, bör ingalunda bliva av den storlek, att det kan

verka i någon mån avskräckande. Efter något års erfarenhet om vad

hyresstegringsskatten inbringar, lära exaktare beräkningar kunna göras

om detta eventuella tillskott.

Jag har förut antytt, att den låne- och subventionsverksamhet, för

vilken jag nu redogjort, borde i någon män modifieras i fråga om

byggnadsföretag av sammanslutningar mellan statstjänstemän.

Enligt vad jag förnummit, äro livliga planer å bane bland dylika

sammanslutningar i syfte att mestadels på kooperativ väg åstadkomma

bostäder för medlemmarna av sådana sammanslutningar.

Så hava framställningar ingått från 1919 års statstjäiistemannakongress,

som hemställt dels om åtgärder för förökade anslag för understödjande

av egnahemsverksamheten särskilt bland statstjänstemännen,

dels om beviljande av stora lån för understödjande av byggnadsverksamheten

och att vid dessa lån i viss utsträckning fästas sådana villkor, att

statstjänstemännen erhålla företrädesrätt som hyresgäster, dels ock om

undersökning, i vilken utsträckning änke- och pupillkassors och andra

av staten fonderade medel kunna användas fö# uppförande av byggnader

avsedda att uthyras som bostäder åt statstjänstemän och vilka "garantier

staten må kunna ställa för att däri nedlagt kapital skola lämna skälig ränta.

\idare

nästlidna februari inkommen framställning hemställt om proposition till

innevarande års riksdag om dels ett lån å 3,000,000 kronor med återbetalning

först efter 40 år såsom grundkapital för föreningens verksamhet,

vilket lån till en början, såvitt möjligt, borde vara räntefritt,

dels ock ett belopp av förslagsvis 1,200,000 kronor att i den mån byggnadsföretag

för föreningens medlemmar igångsättas, till föreningen utbetalas

såsom direkt subvention enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Subventionen, som i främsta rummet borde vara ett medel att uppmuntra

egnahemsbyggarna att snarast möjligt igångsätta sina arbeten och givas

eu möjligast klar direkt form, har ansetts böra sättas till dels :i io av

byggnadskostnaderna och dels 2,500 kronor per eldstad.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 314.

Jämväl eljest är, etter vad hos mig anmälts, olika utredningar bland

statstjänstemänneu igångsatta för bostadsbyggande med statens stöd,

framför allt i Stockholm, men även å vissa platser i landsorten. En förutsättning

för att dessa planer skola kunna genomföras synes dock vara,

att staten träder emellan med lån mot nedsatt ränta och visst kontant

subventionsbelopp för en gång per eldstad.

I avsevärd utsträckning böra dessa statstjänstemannens strävanden

att skaffa sig bostäder på kooperativ väg kunna tillgodoses under de

former och på det sätt, som föreslagits rörande lån och subvention till

kommuner och enskilda. Det synes mig emellertid lämpligt, att förut

berörda allmänna lånevillkor i någon män undei-gå förändring beträffande

byggnadsföretag av statstjänare.''

Så synes det kunna medföra en för dylika byggnadsföretagare

menlig konkurrens, om deras ansökningar om låneunderstöd skola behöva

gå genom vederbörande kommuner och erfordra kommunal garanti.

Det torde vara påkallat, att staten här övertager risken för lånen i

stället för kommunerna och att således lån ur bostadslånefonden må

känna direkt och utan kommunal förmedling sökas och erhållas. Jaganser

därför, att högst en tiondedel av lånefonden bör få av Kungl. Maj:t

disponeras såsom lån till statstjänares sammanslutningar för bostadsändamål.

För att minska statens risk med lanebeviljandet bör dock fordras vissa

insatser under lämplig form av delägarna i dylika byggnadsföretag, vilka

insatser, då det gäller statstjänare, och bland dessa främst sådana, som

stå något högre å löneskalan, icke böra vara omöjliga för vederbörande

att uppbringa. Dessa egna insatser synas böra sättas till minst 15 %

av beräknade byggnadskostnaden. Vidare skulle vederbörande byggnadsföretagare,

såsom gäller även för dem, vilkas låneframställningar skola gå

genom kommun, visa sig kunna å den allmänna lånemarknaden eller eljest

uppbringa intill 50 % av byggnadskostnaden. Staten skulle således, då

väl i regel grundlånen placerades å den vanliga lånemarknaden, av

bostadslånefonden tillhandahålla den erforderliga sekundära krediten upp

till 85 /o av byggnadskostnaden. Tomtkostnaden borde härvid få medräknas.

Inteckningssäkerhet i fastigheterna bör för nu förevarande lån

presteras av vederbörande.

Subvention skulle härefter utgå efter enahanda grunder och former,

som förut angivits för främjande i allmänhet av bostadsproduktionen;

dock torde den jämkning i de allmänna villkoren vara påkallad, att i

nu föreliggande fall lån och subvention må utgå för byggnadsföretag

upp till och . med 5 rum och kök samt, i särskilda undantagsfall, för

företag, som jämväl inrymma bostäder om fi rum och kök.

Departe
ments
chefen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Anslag av

J920 års

riksdag.

Central ledning

av l&neoch

subventionsverksamheten.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Då någon kommunal kontroll över uppförandet av de byggnadsföretag,

varom nu är fråga, icke kan påfordras, måste genom statens

byggnadsbyrå uppsikt anordnas över att byggnaderna bliva uppförda på

ett tillfredsställande sätt, så att statens risk med lånebeviljandet icke ökas

genom vårdslöshet eller brister i byggnadsarbetet.

Huruvida i särskilda fall ytterligare förmåner kunna beviljas statstjänare

för bostadsföretag, vilka förmåner torde böra närmast avse erhållande

av statsmark till byggnadstomt antingen avgiftsfritt eller mot

nedsatt pris, lärer böra bero av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut

beträffande varje särskilt företag, som därav kan prövas vara i oundgängligt

behov.

Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang hänvisa till det stöd,

som staten redan lämnat tjänstemännens egna ansträngningar att skaffa

sig bostäder, genom upplåtelser av mark samt låneunderstöd till bostadsbyggnader

å kronoparken Mörby invid Stockholm. Förslag till plan för

vtterligare upplåtelser av tomter å nämnda kronoegendom har även framkommit;

och är frågan härom underställd innevarande riksdags provning.

I anslutning till vad sålunda anförts, ifrågasätter jag, att till understöd

i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna grunder åt

kommuner och enskilda för uppförande av bostadsbyggnader måtte av

riksdagen äskas dels för år 1921 under femte huvudtiteln ett reservationsanslag

å 6,500,000 kronor, dels ock å tilläggsstat för år 1920 under

sjätte huvudtiteln ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor; och vill

jag med avseende å de sålunda angivna beloppen erinra om den ovisshet,

som måste råda rörande de erforderliga summorna, då man ej i

förväg vet, vilketdera av de förut angivna sätten för subventionens utgående

företrädesvis kommer att medgivas. Förhållandet kan dock lätt

regleras genom erforderliga anslag av 1921 års riksdag å tilläggsstat

för samma år.

Enär hyresstegringsskatt enligt det förslag, chefen för finansdepartementet

senare i dag kommer att anmäla, skulle inflyta första gången år

1921, lärer erforderligt anslag för år 1920 böra utgå av tillfälliga lånemedel.

1921 års anslag kan däremot utgå direkt av hyresstegringsskattemedel.

Med återbetalning helt eller delvis av de tillfälliga lånemedlen

å 1920 års tilläggsstat synes lämpligen kunna anstå, till dess nästkommande

års statsverksproposition uppgöres.

För statens låne- och subventionsverksamhet till bostadsproduktionens

främjande i städer och stadsliknande samhällen erfordras en central

ledning av denna rörelse. Denna ledning, som bör av staten bekostas,

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

synes lämpligen kunna utövas av den institution, som handhaft ledningen

av den hittillsvarande subventionen, eller statens byggnadsbyrå. Denna

byrå, som nu består av en ordförande och tre ledamöter, torde emellertid

med den vidgade verksamhet, den skulle erhålla, böra förstärkas med

ytterligare en ledamot, ävensom i förekommande fall, särskilt vid granskning

av byggnadsritningar o. s. v., bemyndigas att med sig adjungera

lämplig arkitekt, byggnadstekniker, hygieniker eller kvinnlig rådgivare.

Sekreterai-göromålen, som hittills utförts av byråns ledamöter, torde bliva

av den omfattning, att särskild sekreterare måste anställas ävensom åtminstone

ett skrivbiträde. Närmare bestämmelser rörande byggnadsbyråns

sammansättning torde av Kungl. Maj:t få meddelas. Årliga kostnaden

för byggnadsbyråu synes icke komma att överstiga 45,000 kronor

och torde såsom hittills böra utgå av de anslag, som anvisas till subventionsverksamheten.

Med avseende å statens bostadslånefond skulle byggnadsbyrån

granska kommunernas ansökningar om understöd och underställa dessa

ansökningar Kungl. Maj:ts prövning. Statskontoret skulle sedan, mot

vederbörliga reversers och andra lånehandlingars presterande, utbetala

lånen till vederbörande, inkassera räntor o. s. v. samt i sinom tid mottaga

likvid för lånen.

Byggnadsbyrån bör vidare ägna inkommande ansökningar om statssubvention

eu byggnadsteknisk undersökning, dels för att övervaka att

all möjlig sparsamhet iakttagits vid företagens planläggning och att

kostnadsberäkningarna äro exakta och välgrundade, dels i syfte att tillse,

att de planerade lägenheterna fylla berättigade bostadssociala krav.

Ytterligare bör byrån med uppmärksamhet följa material- och arbetskostnaderna

och rörande de förra göra de framställningar till statlig

reglering eller annan åtgärd, vartill omständigheterna kunna föranleda.

Byggnadsbyrån torde slutligen också böra tillhandagå kommuner

och andra bvggnadsföretagare med råd och anvisningar rörande planläggning

av bostäder och deras typer, angående materialanskaffning

o. s. v. ävensom stå i behörig kontakt med den statsverkens byggnadskommission,

som förut föreslagits för vissa uppgifter rörande statens

direkta bostadsbygge för statstjänare, jämte med dessa byggens ledning.

Byggnadsbyråns verksamhet torde böra närmare utformas i en av

Kungl. Maj:t för denna institution fastställd instruktion.

Med avseende å de särskilda framställningar, som föreligga rörande Ang. framlår.

och kontant subvention från staten till bostadsproduktion, torde ställningar

följande böra anmärkas. från Göteborg.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Den av stadsfullmäktige i Göteborg gjorda förutberörda framställningen

om lån och understöd lärer icke böra föranleda särskild framställning

till riksdagen. Bifaller riksdagen Kungl. Maj:ts föreliggande förslag

lärer vara att förvänta, att Göteborgs stad skall kunna komma i åtnjutande

av ett avsevärt lånebelopp, ävensom subvention under den forna,

som stadsfullmäktige vilja välja. Den omläggning av det av stadsfullmäktige

i Göteborg antagna programmet, som härför erfordras, torde

med den kommunala offervillighet för bostadsfrågans lösning, som stadsfullmäktige

uppenbart visat, icke vara svår att åstadkomma, så att jämväl

i Göteborg ett omfattande stats- och kommunalunderstött bostadsbyggande

kan komma till stånd inom närmaste tiden.

Ang. Bohus- Ungefär liknande synpunkter synas mig kunna läggas å den av

lan^uteHtUl Bohuslänska cernentgjuteriaktiebolaget gjorda förutberörda framställningen.

framställning. Den lärer således ej böra föranleda någon särskild framställning till

riksdagen, utan torde vederbörande böra efter omständigheterna så omlägga

sin framställning, att den framdeles kan vidare behandlas i sammanhang

med övriga blivande ansökningar om lån och subvention. Att

härför erfordras samarbete med Uddevalla stad förefaller antagligt.

Ang. fram- Mot den av bostadsföreningarnas organisationskommitté gjorda fram
S^bostadsför-°

ställningen kan anmärkas, att subventionsanspråken ställts alldeles för

eningamas höga. De torde i själva verket sammanlagt kunna skattas till c:a 30 %

°r''ITmmitténS'' av byggnadskostnad^^. Under alla händelser synes framställningen ej

böra föranleda särskild hänvändelse till riksdagen. Framställningen torde

också räkna med en kostnad per eldstad, som, även för Stockholmsförhållanden,

måste anses vara hög och således innehålla en viss säkerhetsmarginal.

Då det synes omöjligt att för ifrågavarande sammanslutning

göra särskilda medgivanden till så betydande omfattning, som här ifrågasatts,

lära möjligheterna till förverkligande av det bostadsbyggande, som

bostadsföreningarnas organisationskommitté framlagt, bero av det bistånd,

som Stockholms stad kan vilja lämna till detsammas förverkligande.

Angående i>o- Ytterligare må erinras om, att svenska stadsförbundets bostadsråd i

stadssociaia g^n 0ftaberörda skrivelse den 13 december 1919 framhållit vikten av, att

vissa bostadssociala minimifordringar

minimif or dvin

gar

iakttagas vid det subventionerade

produktionen bostadsbyggandet, så att ifrågavarande byggnadsverksamhet, så långt de

bostadsr&det ekonomiska förutsättningarna det medgiva, lämnar för de mindre bemedlades

bostadsbehov väl lämpade praktiskt planerade och trevliga

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kung}. May.ts Proposition Nr 314.

lägenheter. De senaste årens rika erfarenheter från såväl det kommunala

som arbetsgivarnas småbostadshygge borde göra det möjligt att

vinna enighet om vissa grundregler rörande smålägenheters anordning.

Det av byggnadskommissionen utarbetade förslaget till ny byggnadsstadga

syntes i detta hänseende vara ägnat att tjäna till ledning, men

torde i fråga om den praktiska anordningen av köket, rummens planläggning

med hänsyn till möblering och dylikt böra fullständigas. Enklast

kunde här angivna synpunkter tillgodoses genom att till den statliga

prövningsmyndighetens förfogande ställes ett råd av sakkunniga,

inneslutande representanter för bostadshygienen, den kommunala byggnadsverksamheten,

byggnadstekniken och arkitektsynpunkterna. På

grundval av bland annat inom statens nuvarande byggnadsbyrå samlat

material torde av dylika sakkunniga redan på förhand vissa grunder för

denua sida av prövningen kunna uppställas. En dylik utredning borde

emellertid med hänsyn till uppgiftens nyss angivna karaktär kunna vara

slutförd inom en tid av högst två månader.

Då emellertid redan från början vissa grundvalar kunna läggas såväl

för detta bostadsbygge som för statens direkta bostadsproduktion

för statstjänare, har min företrädare i ämbetet, såsom Kungl. Maj:t torde

erinra sig, redan den 27 nästlidna februari erhållit bemyndigande att för

den utredning, som bostadsrådet ifrågasatt, tillkalla särskilda sakkunniga.

Sedan dessa numera utsetts, har förevarande utredning redan tagit sin

början.

Vid en utredning angående lämpliga typer och anordningar för

bostadshus med mindre lägenheter lärer det också vara önskvärt att

uppmärksamhet ägnas åt, att den allmänunderstödda bostadsproduktionen

jämväl i avseende å byggnadernas yttre utstyrsel och anordnande tillfredsställer

skäliga anspråk. Visserligen är det av kostnadsskäl nödvändigt,

att all lyx blir till det yttersta begränsad, men så mycket angelägnare

framstår det, att de stora värden, som utan egentligt ökade

kostnader kunna vinnas genom enkelhet och renhet i linjerna, genom

planmässighet och sammanhang i byggnadernas gruppering och sammanfogning

i stadsbilden, färgbehandlingen i det yttre och det inre o. s. v.

icke förspillas. Ofta är den kostnärligt tilltalande, enkla byggnaden lika

billig, ja billigare än den konstlösa.

Tidigare har jag haft tillfälle uttala, att i en fråga av den omfattning

och svårlösta beskaffenhet som bostadsspörsmålet utfallet av

Bihang till riksdagens ptrotokoll 1920. 1 sand. 264 höft. (Nr 314.) 6i so 16

Departe
mentschefen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Fråga om åtgärder

för

prisreglering

af byggnadsmaterial.

1916 års

byggnadsmaterialk

o m m i ssion.

122 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

det allmännas understödjande verksamhet är svårt att beräkna och

att denna verksamhet måste följas med noggrann uppmärksamhet. Hur

bekymmersamt det än vore, om bostadsproduktionen nu ej åter skulle

taga en omfattning, som kunde avhjälpa den största bostadsbristen,

bleve det säkerligen ej mindre ödesdigert för hela bostadsfrågans framtid,

om det allmännas understödsverksamhet skulle resultera mera i avsevärt

ökade byggnad skostnader än i ökat byggnadsresultat.

Om nu statsmakterna besluta sig för att stödja en mera omfattande

byggnadsverksamhet, gäller det att också överväga, om några åtgärder

från deras sida äro möjliga till reglering av eller inverkan på de två

faktorer, som väsentligen bestämma byggnadskostnaderna, nämligen

materialutgifterna och arbetslönerna.

Vad då först beträffar frågan om åtgärder till förhindrande att prisen

d byggnadsmateriel skola stiga i följd av den återupptagna och forcerade

byggnadsverksamheten, erinrar jag om de prisregleringar, som gjordes

eller försöktes i sammanhang med förslaget till 1917 års riksdag om

statssubvention för uppförande av bostadshus med smålägenheter.

Före framläggande av nämnda förslag hade särskilda sakkunniga

tillkallats för att verkställa utredning och avgiva förslag om vidtagande

av lämpliga åtgärder i syfte att bereda byggnadsverksamheten tillgång

på byggnadsmateriel till skäligt pris. Efter en redogörelse för de svårigheter,

som vore förknippade med varje prisreglering och förordande

av vissa åtgärder för underlättande av importen av för byggnadsindustrien

erforderliga råämnen, föreslogo de sakkunniga dels en tillfällig

exportavgift för ur riket utförda trävaror, jämte en tillfällig

kompensationsavgift på det enligt lagen om skogsaccis taxerade värdet

av den avverkade skogen, dels ock en lindrig exportavgift även å järn.

Med framhållande tillika, att det gällde att tillse, att de influtna penningarna

verkligen komme till sin användning, d. v. s. till lättnad för de

grenar av byggnadsverksamheten, som direkt inriktade sig på avhjälpandet

av de rådande svårigheterna på bostadsmarknaden, ifrågasatte de

sakkunniga i sådant syfte skapandet av vissa kontrollorgan. Sålunda

föreslogs, att i varje stad eller ort, där behov därav förelåge, skulle

inrättas en särskild byggnadsmaterialnämnd, vilken antingen borde

utgöra en fristående institution eller också inordnas i de kommunala

organ för bostadsförhållandenas reglering, som redan - förefunnes eller

vore planerade i vissa städer. Dessa nämnder skulle angiva arten och

omfånget av den för de lokala bostadsbehovens nödtorftiga tillfredsstäl
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr SJ 4. 123

lande erforderliga byggnads vérksamheten, beräkna mängden av härför

erforderliga byggnadsmaterialier, söka att å öppna marknaden eller genom

nedan omnämnda centralbyrås förmedling anskaffa eller anvisa billiga

sådana samt medverka vid den prisreglering för trä- och järnvaror,

som vore avsedd att åstadkommas genom de föreslagna kompensationsavgifterna.

Såsom överbyggnad på dessa nämnder skulle enligt förslaget inrättas,

liksom för den statliga regleringen av marknaden å vissa livsförnödenheter

ägt rum, en för hela riket gemensam byggnadsmaterialbyrå

med en i byggnadsämnesbranschen väl förfaren person som chef. För

att lämna de allmänna direktiven för och utöva den nödiga kontrollen

över byråns verksamhet kräves, anförde de sakkunniga, givetvis ett särskilt

organ, och fästa sakkunniga därvid uppmärksamheten på det statliga

centralorgan, dit socialstyrelsen föreslagit sammanförande av arbetet

med alla utredningar och verkställighetsåtgärder, som betingades av statens

åtgöranden med hänsyn till bostadsfrågan under kristiden.

Nämnda sakkunnigas, byggnadsmaterialkommissionen, förslag remitterades

till statens industrikommission, som i den 9 juni 1916 avgivet utlåtande,

av anförda skäl, fann förslaget rörande exportavgifter för vissa slag av trä

och järn samt kompensationsavgift å avverkat virke vara av beskaffenhet

att icke böra genomföras, vadan kommissionen hemställde, att betänkandet

icke måtte föranleda särskilda åtgärder utöver dem, som, till nytta för det

allmänna, avsåge att underlätta importen av behövliga råmaterial och att

tillgodose särskilt bränslebehoven.

I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog vederbörande

departementschef, som anslöt sig till industrikommissionens mening

att de föreslagna exportavgifterna ej borde komma till stånd, åt industrikommissionen

att låta utreda möjligheterna av prisreglering av de

viktigaste slagen av byggnadsmaterial. De av industrikommissionen

sålunda tillsatta sakkunniga, 1917 års byggnadskonnnission, avgåvo två

promemorior, avseende den ena prisreglering av järn, den andra sådan

reglering för andra byggnadsmaterialier. I den förra P. M. framhölls

först, att de grövre typerna av byggnadsjärn, särskilt balkar, ej tillverkades

inom landet och att å prisen å dessa, som hållit sig rätt måttliga,

då bestämdes av det tyska Stahlwerks-Verband, vadan annan åtgärd

ej kunde vidtagas än att industrikommissionen tillsåge, att behövliga

mängder byggnadsbalkar om möjligt infördes till landet.

Beträffande övrigt byggnadsjärn, såsom armeringsjärn, förankringsjärn

o. s. v. samt plåt, träffades 1917 ett avtal med svenska järnverk

Statens

industrikommissions

yttrande

den 9

juni 1916.

1917 års

byggnadskommission.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kung!. May.ts Proposition Nr 314.

Prop. nr 34

till 1917 års

riksdag.

att för ett maximigrundpris (40 öre per kg-) ställa till förfogande 2,000

ton byggnadsjärn för sådana förbrukare, som genom behörighetsintyg

från industrikommissionen styrka sig skola använda järnet för av staten

understödd byggnadsverksamhet.

I den senare P. M. berördes möjligheterna till prisreglering å annan

byggnadsmateriel, och framhölls vidkommande trä de oöverkomliga svårigheterna

att åstadkomma en central överenskommelse i detta avseende. Det

för bostadsändamål erforderliga trävirket och snickeriarbetena levererades

nämligen från ett stort antal över hela riket spridda brädgårdar och

fabriker, vilka dels på grund av lokala omständigheter måste hålla växlande

priser och dels i allmänhet äro i avsaknad av mera omfattande samorganisation.

Sistnämnda förhållanden hade givetvis så gott som omöjliggjort

att ens inleda underhandlingar med något betydande antal trävarufabrikanter.

Toges därtill i betraktande, att de mycket växlande prisförhållandena

för sitt bedömande krävde en lokalkännedom, som icke kunde förutsättas

representerad inom en central kommission, skulle en genom

sådan myndighet åvägabragt prisreglering beträffande byggnadsvirke och

byggnadssnickerier — även om den vore möjlig — sannolikt medföra

ett fastlåsande av högre pris än som genom lokala avtals ingående mellan

de närmast intresserade parterna i många fall eljest kunnat betingas.

Liknande svårigheter mötte, framhöllo de sakkunniga, för en central

prisreglering i fråga om tegel. Åven inom denna industrigren saknades

i det stora hela sådana samorganisationer, genom vilkas bemedling man

skulle kunna ernå ekonomiska avtal med det betydliga antalet större

eller mindre, över en stor del av landet kringspridda tegelbruken. Från

kommunalt håll hade också uttalats varningar mot ett försök att genomföra

statliga prisregleringsavtal med tegelindustrien, medan däremot

möjligheterna för exempelvis kommunerna att var och en i sin ort ernå

förmånliga uppgörelser på den lokala marknaden vore större. Vad slutligen

cement beträffar förefunnes möjligheter till en prisuppgörelse på

central väg. Producenternas relativt ringa antal och fullständiga samorganisation,

varans ensartade beskaffenhet och prisernas av lokala förhållanden

tämligen oberoende nivå bidrogo till en sådan möjlighet.

I propositionen nr 34 till 1917 års riksdag anförde departementschefen

bl. a. i nu förevarande avseende:

»Nära till hands ligger givetvis att genom åtgärder i prisreglerande

syfte söka underlätta byggnadsverksamheten. De utredningar och förhandlingar,

som ägt rum inom industrikommissionen, hava också lett till

uppgörelser, varigenom åstadkommits eu viss reglering av priset på järn

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

125

och cement för nu ifrågavarande ändamål. Vad angår järn, har redogörelse

för de härutinnan träffade förfogandena förut lämnats. I fråga

om cement har numera genom industrikommissionen med svenska cementförsälj

ningsaktiebolaget Cementa träffats uppgörelse, varigenom bolaget

förbundit sig att för ifrågavarande, för smålägenheter avsedda bostadsbyggnader,

som komma att uppföras med understöd från staten och

kommuner, lämna behövligt cement intill 30,000 fat, i den mån desamma

kunna komma till användning innevarande år, till ett pris, som med en

krona per fät understiger det på vederbörande byggnadsort gällande

marknadspriset, under förutsättning att rekvisitionerna göras genom industrikommissionen.

Vad åter angår trävaror och tegel, har, på sätt

förut nämnts, genom industrikommissionen icke kunnat träffas någon

uppgörelse, Huruvida genom maximiprisbestämmelser och exportreglering

det är möjligt att åstadkomma en sänkning av materialprisen, lärer

vara tvivelaktigt; säkerligen möta stora svårigheter att med hänsyn till

de invecklade förhållandena komma till ett lämpligt och rättvist resultat.

Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat mig, ägnar man

emellertid alltjämt sin uppmärksamhet åt frågan inom industrikommissionen.

Under alla omständigheter lärer knappast genom statliga åtgärder

kunna åstadkommas någon så avsevärd sänkning av priserna å

byggnadsmaterial, att därigenom byggnadskostnaderna skola kunna bliva

sådana, att byggnadsindustrien lockas till ökad verksamhet.

Jag har därför kommit till den uppfattningen, att man, även om

ytterligare åtgärder i prisreglerande syfte kunna komma till stånd, lämpligast

bör genom direkt understöd av allmänna medel söka skyndsamt

ekonomiskt möjliggöra en byggnadsverksamhet av sådan omfattning, att

den rådande bostadsbristens hygieniska och sociala vådor åtminstone i

viss mån kunna undvikas.»

I följd härav och på ytterligare anförda skäl framlades i propositionen

det förslag till statssubvention, som jag förut i annat sammanhang

närmare berört.

I samband med frågan om en central ledning av den bostadsproduktion,

om vars understödjande svenska stadsförbundets bostadsråd,

i sin förberörda skrivelse den 13 december 1919 gjort framställning, har

rådet också framkommit med några uttalanden om denna centrala lednings

befattning med avseende å byggnadsverksamhetens ledning, materialanskaffning

o. s. v. Med förordande i detta avseende av en försiktig

återhållsamhet, anför bostadsrådet vidare:

»Dyrköpta erfarenheter från såväl vårt eget som andra länder visa,

att varje sådan centralisering lätt resulterar i onödiga formella komplika
-

Svonska stadsförbundets

bostadsråd.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

Departements
chefen.

tioner och prisuppskruvningar. Centralt fastställda standardpriser bliva

alltför lätt toppriser. I synnerhet med avseende å byggnadsmarknaden

är ett sådant ingripande desto olämpligare, som denna i väsentlig mån

är lokalt betingad och så bör förbliva. Den centrala ledningens uppgifter

i förevarande hänseenden böra inskränkas till sådana varor, där

en hela landet enhetligt omfattande prisbildning föreligger. I övrigt bör

den noga övervaka, att icke genom en forcering av byggnadsverksamheten

konstlade prisfördyringar eller brist å arbetskraft inträda.»

Uppenbart är det önskvärt inför den statssubvention, jag förordat,

att genom avtal få till stånd åtgärder för en reglering av prisen å den

by ggn ad sm åt oriel, beträffande vilken en sådan reglering över huvud är

möjlig, men svårigheterna härutinnan äro också betydande.

Ett oskäligt uppskruvande av prisen å byggnadsmaterialier måste

emellertid på alla sätt förhindras. Det gäller att kraftigt inplanta den

allmänna känslan för och förpliktelsen av, att, när nu staten och kommunerna

vilja söka genom gemensamma ansträngningar lindra ett samhällsont,

som är så uppenbart och kännbart för en god del av befolkningen

som bostadsnöden, varje obehörigt uppskörtande är förkastligt. Alla

måste anse sig förpliktade att var i sin mån medverka till det bästa möjliga

resultat av ansträngningarna.

Men om dylika synpunkter i vissa fall kunna förhindra en prisstegring,

är dock beträffande en del materiel prisen redan nu så

uppskruvade genom öppen eller hemlig trustbildning, att kraftigare

åtgärder måste vidtagas till avsevärd nedpressning av prisen. Jag

har såsom exempel på de uppdrivna byggnadskostnaderna i Stockholm

förut erinrat om, att enligt till mig lämnade uppgifter murbruk,

som fritt byggnadsplatsen år 1914 kostade 1 krona pr hektoliter,

nu betingar ett pris av 5 kronor 50 öre, sand, som 1914 kostade kronor

1: 75 pr kbm. fritt kaj, nu kostar 8—10 kronor samt kalk nu kronor

12: 50 pr hl. mot kronor 2: 50 år 1914.

Uppenbart är, att när nu staten dels vill sätta i gång ett betydande

bostadsbygge för sina tjänstemän, dels ock genom subvention söka

stimulera bostadsbyggande av större omfattning genom kommuner och

enskilda, staten måste tillse, att de anvisade medlen komma till bästa

möjliga användning. Staten torde ej heller sakna de maktmedel, som

tilläventyrs i sista hand behöva tillgripas mot prisökningarna eller mot överhuvud

oskäliga pris. Genom att staten samtidigt blir byggherre i större

skala och inrättar sig härför, kan den utan tvivel också ge verksamt

stöd åt den enskilda bostadsproduktionens ansträngningar att frigöra

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 314.

127

sig från det grepp, som vissa trust- eller monopolbildningar nu har över

byggnadsproduktionen å vissa orter. Vidare torde ocker- och förfoganderättslagarna

kunna i vissa fall tillgripas. Och befinnes så oundgängligt,

lärer man ej heller böra rygga tillbaka för att utnyttja de möjligheter,

som numera finnas att från utlandet importera en del byggnadsmaterial.

Skulle mot förmodan genom nu antydda förfoganden rimliga pris å

byggnadsmaterialier icke kunna uppnås, står alltid den utvägen till buds

att temporärt inhibera eller inskränka den bostadsproduktion, som nu

skulle av staten upptagas eller subventioneras.

Att ett så pass forcerat bostadsbyggande som det här förut ifrågasatta

emellertid kan komma att medföra eu viss åtstramning av marknaden är

att emotse. Det bör därför bliva en viktig uppgift för statens byggnadsbyrå,

att i detta avseende följa förhållandena och söka genom uppgörelser

eller framställningar till Kungl. Maj:t få åtgärder vidtagna till

förhindrande av en oskälig prisstegring av byggnadsmaterialierna samt

till nedbringande av prisen å eu del byggnadsämnen, som nu särskilt å

vissa orter, framför allt i Stockholm med omnejd, äro mer eller mindre

konstlat uppdrivna.

Att genom samfällda ansträngningar från statens och kommunernas

sida ett tillfredsställande resultat är möjligt uppnå, lärer således vara

att hoppas. Men det är kommunalt och enskilt initiativ och en omtänksam

organisation av den ifrågasatta byggnadsverksamheten, som i första

hand måste tillitas. I den mån de enskilda företagarna å bostadsproduktionens

område kunna finansiera sina företag utan att anlita materialleverantörernas

kreditgivning, torde fördelaktiga uppgörelser med

dessa leverantörer icke vara omöjliga, och i detta syfte är den kredit,

staten enligt här förut avgivet förslag skulle ställa till förfogande, av

avsevärd betydelse.

Den andra huvudfaktorn för byggnadskostnaderna är arbetslönerna.

Med avseende härå yttrar statsförbundets bostadsråd i sin framställning

den 13 december 1919 följande:

I sista hand beror, såsom förut ofta betonats, genomförbarheten av

här framlagt byggnadsprogram å byggnadsindustrins prestationsförmåga.

Denna avhänger å sin sida av läget å arbetsmarknaden, vilket under

senare år för ifrågavarande område gestaltat sig allt olyckligare.

För närvarande äro förhållandena, särskilt i vissa större städer, sådana,

att bostadsrådet endast med stor tvekan kunnat förorda en omfattande

allmänunderstödd byggnadsverksamhet. Byggnadsindustrins

Arbets
marknaden.

Svenskastadsförbundets

^

bostadsråd.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

Svensk

Byggnadsväg

1919-

nedgång länder krisen jämsides med de goda konjunkturerna inom andra

industrier och jordbruket har medfört en avfolkning av byggnadsindustrin,

som numera visat sig ödesdiger. Särskilt i huvudstaden utnyttja

de kvarvarande arbetarna, i strid mot fackföreningsrörelsens traditioner,

genom oupphörliga arbetsnedläggelser, ofta emot träffade överenskommelser,

sin monopolställning och driva härigenom arbetskostnaderna

oskäligt i höjden. Sannolikt komma dessa förhållanden att förbättras,

då man åter kan få en något så när omfattande byggnadsverksamhet i

gång och därmed eu större stam av byggnadsarbetare samlas i städerna,

men intill dess så skett, kommer utan tvivel byggnadsverksamheten att

kämpa med stora svårigheter.

Då det naturligtvis icke kan komma i fråga, att de stora belopp

stat och kommun nu anslå till smålägenhetsproduktionen allenast skola

komma enstaka arbetaregrupper till godo i form av onödigt höga arbetslöner,

torde, enligt bostadsrådets mening, i samband med det här framlagda

nybyggnadsprogrammets genomförande, särskilda åtgärder böra

vidtagas för förbättrande av förhållandena å arbetsmarknaden. Att härom

framlägga förslag torde böra ankomma å dem, som på grund av

egna erfarenheter närmast äro i tillfälle att bedöma hithörande frågor,

d. v. s., jämte representanter för byggnadsindustrin, representanter för

den fackliga arbetarrörelsen. Att en utredning genom sådana personer

skulle kunna lämna goda resultat, är bostadsrådet så mycket hellre benägen

att antaga, som en förbättring av arbetsförhållanden inom byggnadsindustrin

omedelbart kommer arbetareklassens egen bostadsfråga till godo.

Bostadsrådet får sålunda föreslå, att åt en särskild kommitté med

ovan angiven sammansättning uppdrages att överväga, vilka åtgärder

som från statens, kommunernas och byggnadsindustrins sida kunna vidtagas

i fråga om arbetsförhållanden inom denna industri i syfte att

underlätta smålägenhetsproduktionens återupptagande.

Tillika har styrelsen för Svensk Byggnadsdag 1919 i sin förutberörda

skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 innevarande februari, i enlighet med

beslut å nämnda möte, hemställt, att sakkunnig utredning måtte verkställas

beträffande arbetslönens förhållande till totala byggnadskostnaden

och att hänsyn toges till nämnda förhållande vid eventuella åtgärders vidtagande

för bostadsbristens avhjälpande och arbetstidens förkortning. I

sammanhang härmed omförmäldes byggnadsdagens beslut att hemställa

hos svenska arbetsgivarföreningen om upptagande av sagda fråga till

behandling, enär kännedom om arbetslönens betydelse för byggnadskostnaden

är av största vikt för såväl arbetsgivare som arbetare vid

behandling av frågor rörande arbetstidens reglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Såsom en viktig åtgärd till skapande av ordnade förhållanden på Departement

detta arbetsområde torde böra framhållas avtal, varigenom arbetarne i chrfmbyggnadsbranschen

kunna betryggas anställning hela året eller så gott

som hela året. Som nu är, sysselsättas flertalet byggnadsarbetare blott

en del av året. För olika grupper är denna tid olika lång, mfen några

exakta statistiska uppgifter härom har ej varit mig möjligt erhålla. Man

torde dock kunna antaga, att en god del av byggnadsfackets arbetare ej

i regel kan påräkna arbete under längre tid av året än 9 månader.

Möjligheterna till årsanställning av byggnadsarbetare ökas givetvis också

genom de åtgärder, som här förut ifrågasatts och som avse att under

några få år låta en rätt betydande byggnadsverksamhet efterträda den

nu avstannade bostadsproduktionen.

Flera svårigheter, vilka den enskilde tidigare haft att övervinna

i detta hänseende, stå ej heller hindrande i vägen för en välbehövlig

reform på detta område. Den överblick över förhållandena och den därpå

baserade planmässigheten vid igångsättande av olika byggnadsföretag,

som den enskilde byggherren svårligen kan prestera, bör numera få antagas

vara förhanden, i och med att det allmänna i viss mån kommer

att stå som byggherre eller åtminstone starkt intresserad part vid

en väsentlig del av bostadsbyggandet. Jämväl en annan svårighet är

tillsvidare ur räkningen. Den enskilde företagaren såg sig förr nödsakad

att med ytterlig kraftauspänning bringa/ sitt bygge till fullbordan till

viss fardag, med risk att huset eljest finge stå tomt och oräntabelt till

den nästa. Denna anspänning avlöstes sedermera av en blott delvis

av klimatiska förhållanden föranledd avmattning under en tid. Var det

också möjligt att bygga under vintermånaderna, kunde igångsättandet

av nästa företag dock väl anstå till följande vår. Numera torde en bostadslägenhet

med lätthet kunna uthyras snart sagt vilken dag på året

den än står färdig till uthyrning. Visserligen är det önskvärt, att flyttningar

alltjämt så vitt möjligt förläggas till gängse fardag, men bör

detta på intet sätt stå hindrande i vägen att, om så finnes lämpligt,

igångsätta ett bygge vid sådan tidpunkt, att det beräknas bliva färdigt

å annan tid. Från sakkunnigt håll har meddelats, att arbetet inom de

flesta grenar av byggnadsindustrien kan, frånsett möjligen de nordligaste

delarna av landet, försiggå under alla tider av året, sålunda även under

vintermånaderna. Ågnas frågan därför vederbörlig omtanke, torde de

klimatiska svårigheterna icke omöjliggöra, att säsongarbetet på området

i stor utsträckning förvandlas till årsarbete. Fördelarna härav äro avsevärda.

Den nu reducerade arbetarstammen skulle kunna utföra en

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 264 käft. (Nr 314.) 6i i» 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

större arbetsprestation för år, varigenom flera bostäder till lindrande av

bostadsnöden kunde erhållas. Arbetaren skulle tillförsäkras en tryggare

anställning och säkrare utkomst, vilket allt kan väntas medverka till

åstadkommande av stabila löne- och andra arbetsförhållanden inom byggnadsindustrien.

Uppmärksamheten bör i övrigt inriktas på att behovet av arbetskraft

för genomförandet av det föreslagna bostadsprogrammet

tryggas.

Sålunda lärer det bliva en naturlig uppgift för den offentliga arbetsförmedlingen

att med sitt hela landet omfattande nät av kontor och ombud

medverka till arbetskraftens placering där den bäst behöves. Denna

uppgift underlättas givetvis genom den organisation av byggnadsarbetet,

som stads kommunerna böra låta sig angeläget vara att genomföra. På

varje plats vore önskvärt få till stånd eu verklig plan för bostadsbyggandet

under de närmaste åren, med beräknande av den fasta arbetarstam,

som behöver användas, varigenom klarhet vunnes över i vad mån tillräckligt

antal byggnadsarbetare redan finnes tillgängligt på platsen eller

huru många som ytterligare behöva intagas. Härmed får arbetsförmedlingen

klar överblick över arbetskraftens distribution, så att någon tvekan

ej behöver uppkomma om att fast arbete kan ställas i utsikt för

arbetarna. Som ett viktigt moment häri ingår, att arbetarna kunna

känna trygghet för att, såsom redan angivits, arbetet kommer att i högre

grad än hittills fördelas jämnt över hela året. I själva verket lärer sådan

trygghet innebära den största lockelsen för arbetskraften på detta område,

där de ovissa arbetsförhållandena hittills och särskilt under kristiden

varit ägnade att skapa en viss anarki. Redan en utsträckning av

den genomsnittliga arbetstiden under året med en månad skulle för hithörande

arbetargrupper medföra en högst betydande förbättring i levnadsvillkoren.

En sådan utsträckning skulle vidare, såsom redan antytts,

möjliggöra en större årlig arbetsprestation per arbetare än hittills och

följaktligen minska behovet av arbetskraft.

I samma riktning verkar den bättre planläggning och organisation

av byggnadsarbetet, som det nu åsyftade systematiserandet av produktionen

skulle framkalla inom vederbörande samhällen. Därmed följer

även större möjlighet till den standardisering och förenkling i byggnadsmetoder,

som i annat sammanhang beröres och till vars främjande

åtgärder redan vidtagits genom utsändande av stipendiater, genom statsoch

kommunalunderstödd försöksverksamhet o. s. v. Åven om icke alltför

stora resultat omedelbart stå att vinna genom vart och ett av nu

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 314.

131

anförda olika strävanden för höjande av byggnadsverksamhetens effektivitet,

lära de i allt fall tillsammantagna innebära en icke oväsentlig

besparing av arbetskraft.

Det bör också erinras, att den nu planerade byggnadsverksamheten

representerar allenast en jämförelsevis ringa del av den uormala före

kriget. Åven med inberäknande av en icke obetydlig fri byggnadsverksamhet

gäller det sålunda i själva verket att allenast kunna uppbringa

omkring hälften av den arbetarstam, som inom stadssamhällena

ö O _ '' .

före kriget sysselsattes inom yrket, en uppgift som icke synes vara

olöslig, allenast arbetarna i fråga få klart för sig, att yrket ånyo erbjuder

dem utkomstmöjligheter och därtill tryggare än tillförene.

Vad nu anförts synes innebära goda utsikter för att ett systematiskt

upptagande av byggnadsverksamheten, i den jämförelsevis begränsade

omfattning varom nu är fråga, icke skulle stöta på oöverstigliga hinder

vare sig i fråga om tillgången redan från början på skolad arbetskraft

eller i fråga om den rekrytering, som för den ökade byggnadsverksam
heten

kan bliva behövlig.

För utredning angående arbetsmarknaden i byggnadsfacket och de

åtgärder till densammas förbättrande, som i de avseenden jag förut

berört kunna vidtagas, har min företrädare i ämbetet redan den 27

nästlidna februari föreslagit tillkallande av särskilda sakkunniga.

Sedan Kung!. Maj:t bifallit detta förslag och sakkunniga utsetts,

torde detta utredningsarbete omedelbart taga sin början.

C. Tekniska förbättringar i byggnadsproduktionen, stipendier

för studier i utlandet m. m.

De åtgärder genom lån och statssubvention, som förut ifrågasatts,

hava allenast till syfte att söka komma ur det nuvarande nödläget å

bostadsmarknaden. De äro tillfälliga åtgärder, föranledda av de utomordentliga

förhållandena under och efter kriget, och på dem kunna

några förpliktelser för framtiden icke grundas. Till följd av byggnadskostnadernas

höjd och arbetskraftens begränsning är det, som

aämnt, också ovisst, i vad omfattning den framlagda planen till bo
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Förbätt.

ringar i

byggnadstekniken.

Allmänna

synpunkter.

132 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

stadsbyggande genom det allmännas stöd kan i därför avsedd ordning

genomföras.

Vill man emellertid söka vinna en bärande grund för byggnadsverksamheten

i framtiden och överväga, vad statsmakterna härutinnan

kunna göra, gäller det att fästa särskild uppmärksamhet vid den

sida av byggnadskostnaderna, som kan sammanföras under orden förbättrad

byggnadsteknik. På detta område är utan tvivel åtskilligt

försummat, men kunna å andra sidan bättre förhållanden knappast

tänkas inträda allenast genom enskild företagsamhet; det behöves det

allmännas ingripande och stöd, särskilt i vad avser kostsammare utredningar

och uppmuntran åt enskildas ansträngningar. Genom planmässig

verksamhet till vinnande av förbättringar på det byggnadstekniska

området är sannolikt mycket att för framtiden vinna för en sund

byggnadsverksamhet.

Höga kostnader har man säkert att räkna med även för framtiden;

och motvikten härtill måste på detta område, liksom på så många andra,

sökas i teknikens hjälp.

Tekniska förbättringar i byggnadsmetoderna, bättre och sakkunnigare

ledning av byggnadernas uppförande, en standardisering i görlig omfattning

av byggnadsmaterialier och en typisering av bostadshus, jämte allt

vad därmed sammanhänger och som kan bidraga till ett förenklande

och ett förbilligande- av byggnadskostnaderna, få en varaktig betydelse

för hela detta produktionsområde.

All standardisering och typisering har till mål att förenkla fabrikationsmetoderna

och nedbringa produktionskostnaderna. Sådana åtgärder

hava med framgång tillämpats inom många tekniska branscher; särskilt

har t. ex. inom maskinindustrien kommit till användning internationella

standardserier och standardtyper av vissa maskinelement. Att inom

byggnadsverksamheten någon dylik allmän standardisering ännu ej framkommit

har huvudsakligen sin orsak i att byggnadsindustrien ej i samma

mån som andra industrigrenar blivit föremål för storindustri. En del

speciella svårigheter föreligga också inom byggnadsverksamheten i följd

av arbetets art. Det stora utrymme, som hittills givits byggnadsarkitekternas

olika smak och konstsinne, har bidragit att öka dessa svårigheter.

De byggnader, som bäst lämpa sig för berörda åtgärder äro bostadshusen,

dels därför att de tjäna samma ändamål och äro relativt ensartade

till sin allmänna anordning och inredning, dels ock därför att de

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

133

äro till antalet flera än alla andra slag av byggnader, vadan således

byggnadskostnaderna där spela större roll än vid andra byggnadsföretag.

Framför allt gäller detta bostadsbyggandet av smålägenheter. De båda

tillvägagångssätten — att standardisera byggnadsmateriel och typisera

bostadshus — äro intimt förbundna med varandra; särskilt förutsätter

typiseringen eu standardisering av detaljerna. De äro dock två skilda

saker, då det ena, att standardisera, d. v. s. att utföra vissa typer och

modeller på byggnadsmateriel och byggnadsdetaljer, är en fråga av övervägande

teknisk och industriell innebörd, under det att det andra, att

utarbeta och uppföra byggnader efter vissa typer till stor del är en rent

arkitektonisk fråga.

Nu berörda spörsmål voro föremål för livlig uppmärksamhet å Svensk

Byggnadsdag 1919 och erkändes där allmänt deras betydelse för bostadsproduktionen

i allmänhet. Jämväl det förut omförmälda aktiebolaget

Industribostäder har upptagit nu berörda spörsmål på sitt aktuella verksam

hetsprogram.

Väsentligen måste åtgärder i nu förevarande syfte komma till stånd

genom enskild företagsamhet och enskilt intresse samt genom aktivt målmedvetet

samarbete mellan målsmännen för de industrigrenar, som därav

beröras och som föga kunna uträtta var för sig. Det är att förmoda, att, när

nu genom det allmännas stöd en livlig byggnadsverksamhet är att emotse,

intet heller skall av kommuner och enskilda företagare underlåtas för att

jämväl i dessa avseenden sträva efter ett billigt och praktiskt byggnadssätt,

därvid möjliga tekniska förbättringar i byggnadsmetoder in. m. komma

att beaktas. Särskilt bör, när fråga blir om att på en gång planlägga

ett helt obebyggt område för bebyggande med bostadshus, ekonomiska

fördelar vara att hämta av en typisering av bostadshusen: kostnaderna

för ritningar samt andra för byggnadernas uppförande nödiga handlingar

kunna nedbringas, byggnadsmaterial anskaffas i stora partier, varigenom

avsevärda rabatter kunna emotses, kostnaderna i övrigt reduceras

genom det successiva utförandet av olika byggnadspartier, genom att

själva administrationen, transporter, ställningar m. m. förbilligas och

utgifterna för gator, vägar och ledningar nedbringas o. s. v. Med få

ord sagt en framgångsrik byggnadsverksamhet kräver, liksom varje industriell

verksamhet överhuvud, organisation och planmässighet i alla detaljer

för att slå sig igenom. Man kan utgå ifrån, att statens byggnadsbyrå

kommer att giva många goda råd och anvisningar i dessa avseenden.

Jämväl vid den statens direkta verksamhet för uppförande av

tjänstemannabostäder, som nu ifrågasättas, böra givetvis här berörda

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Bostads
sakkunniga.

Teknisktvetenskapliga

undersökningar

och

experiment

å byggnadaområdet.

1920 års

statsverks''

proposition.

Anslag till

pristävlingar

ang. standardisering

m. m.

samt till

resestipendier.

synpunkter komma till sin rätt och giva de allmänna strävandena till

typisering och standardisering en kraftig stöt framåt.

Bostadssakkunniga hava i nu berörda hänseenden i sin skrift den

26 augusti 1919 framlagt vissa förslag och därvid först hemställt om

ett anslag av 15,000 kronor till bekostande av tekniskt-vetenskapliga

undersökningar och experiment på byggnadsområdet genom ingen]örsvetenskapsakademien.

Sedan kommerskollegium i häröver avgivet yttrande, under tillstyrkande

av förslaget, funnit anslagsbeloppet böra höjas till 25,000 kronor,

har ingenjörsvetenskapsakademien i skrivelse den 11 december 1919,

under framhållande av önskvärdheten särskilt under nu rådande förhållanden

att ett opartiskt tekniskt-vetenskapligt undersökningsmaterial

och byggnader komme till stånd, gjort framställning hos Kungl. Maj:t om

vidtagande av åtgärder för anvisande av dels ett anslag å 100,000 kronor

för år 1920, och dels ett anslag å 110,000 kronor för år 1921 att ställas

till akademiens förfogande för genomförande av berörda imdersökningar.

I anledning av vad sålunda förekommit har statsrådet och chefen för

finansdepartementet i statsverkspropositionen för år 1921, ävensom i tillläggsstaten

för år 1920, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition

i ämnet, som kan varda riksdagen förelagd å staten för år

1921 beräkna ett förslagsanslag å högst 75,000 kronor och å tilläggsstaten

för år 1920 ett förslagsanslag av 50,000 kronor.

Nu förevarande spörsmål komma därför att i annan ordning underställas

riksdagens prövning.

I det sammanhang, varom nu är fråga, skall jag upptaga de

förslag angående anslag till anordnande av pristävlingar om standardmaterial

och om stipendier åt arkitekter och byggmästare för studier i utlandet

av byggnadstekniken och byggnadsproduktion, som i sammanhang

med nyss förut berörda anslagskrav framlagts av bostadssakkunniga.

Härom anföra bostadssakkunniga huvudsakligen följande:

Sedan åtskilliga år tillbaka har frågan om byggnadskostnadernas nedbringande

genom standardisering och typisering, det vill säga i stort sett genom

en industrialisering av byggnadsverksamheten, stått på det moderna bostadsreformprogrammet.

Det ligger också nära till hands att antaga, att det förbilligande

av produktionskostnaderna, som karakteriserar den allmänna övergången

från hantverks- till industrimässiga produktionsformer, skall göra sig gällande

även beträffande bostadsbyggandet, som särskilt vad angår uppförandet av mindre

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kung!. Maj:tf! Proposition Nr 314.

bostadshus, i sina grunddrag alltjämt framstår såsom ett hantverk. 1 det följande

liava vi av vissa skäl haft vår huvudsakliga uppmärksamhet riktad på produktionen

av småhus. Dock äger åtskilligt av vad som nedan anföres, enligt vår

mening, tillämpning jämväl på annan bostadsproduktion.

För bedömande av förevarande spörsmål hava vi funnit det ändamålsenligt

att närmare beräkna den relativa storleken av de olika kostnaderna i ett byggnadsföretag.

Yi hava i detta syfte låtit eu praktiserande fackman på området

utarbeta ett detaljerat kostnadsförslag till ett egnahemsbygge. Kostnaderna hava

avsiktligen beräknats, så, att de lämpligen kunna läggas till grund för ett entreprenadanbud.

Det fingerade bygget avser ett eget hem om fyra rum och kök

enligt en allmänt använd typ. Priserna hänföra sig till förhållandena i Stockholmstrakten

under försommaren 1919. Sedan de olika kostnadsbeloppen på

angivet sätt fixerats, hava deras relativa storlek i förhållande till byggets totalkostnad

uträknats i procent. Metoden liknar sålunda den, som inom liushållsstatistiken

användes för att erhålla eu så kallad hushållsbudget. Liksom utgiftsposterna

i eu hushållsbudget växla, beroende på orts- och tidspriser samt hushållets

allmänna ekonomiska standard, så växla givetvis också utgiftsposterna i

en dylik byggnadsbudget i enlighet med ungefär analoga faktorer. Ehuru budgeten

sålunda ej kan tillämpas på vilket bygge som helst, torde den dock, vad

angår mindre bostadshus av trä, åtminstone i stora drag äga en någorlunda allmängiltig

karaktär.

Med anledning av de sålunda vunna uppgifterna om de olika kostnadsbeloppens

relativa storlek har det blivit möjligt ej blott att uppskatta åtminstone

en viss sida av standardiseringsfrågans ekonomiska betydelse utan jämväl att

vinna en närmare inblick i frågans kärna.

Då det talas om en standardisering inom byggnadsindustrien, åsyftas ofta

endast en fabriksmässig produktion i stor skala av vissa byggnadsdetaljer, vilka

merendels i färdigt skick levereras på byggnadsplatsen. Dessa detaljer borde,

anser man, utföras efter ett begränsat antal standardmönster, varigenom betydande

besparingar stode att vinna i produktionskostnaderna. Otvivelaktigt är

denna uppfattning riktig. Det visar sig nämligen, att dylika detaljer utan bärande

vare sig estetiska eller praktiska skäl tillve.ikas och lagerföras efter ett onödigt

stort antal mått och mönster, samt att om lämplig reducering härutinnan skulle

medföra en betydande kostnadsbesparing. Ofta finnas modeller icke ens på lager,

utan måste utföras direkt på beställning. Arkitekten eller byggnadsföretagaren

har under sådana förhållanden föga eller intet ekonomiskt intresse av att vid

uppgörande av byggnadsritningar söka i bygget infoga till äventyrs redan befintliga

lagermodeller, vilket eljest merendels kunde ske utan åsidosättande av några

som helst estetiska .intressen. I många fall besitter eu dylik, för det speciella

bygget enkom ritad och beställd byggnadsdetalj ej heller några estetiska företräden

framför sådana, som producerats i stor skala!

Det torde icke på teknikens område föreligga några svårigheter för att

igångsätta en dylik massproduktion. En sådan har på flera håll redan bedrivits

bland annat även i och för export på utlandet. Frågan är snarare av kommersiell

och organisatorisk natur. Det gäller sålunda att på den inhemska marknaden

få till stånd en anordning, varigenom å ena sidan byggnadsföretagarna

kunde förmås att använda en eller några få av de nu massvis förekommande

modellerna och å andra sidan producenterna kunde få ett motiv för att inskränka

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungi. Maj:ts Proposition Kr 314.

sin produktion till dessa modeller. En sådan anordning i enande syfte synes

från början böra åstadkommas på så att säga konstlad väg. Har den emellertid

en gång kommit till stånd, torde den ömsesidiga ekonomiska fördelen därav för

såväl producenter som konsumenter vara fullt tillräcklig att garantera en fortsatt

utveckling. .

För att sålunda inom lämpliga gränser främja en önskvärd standardisering

av byggnadsmaterialindustrien vilja vi ifrågasätta, om icke med anslag av statsmedel

kunde anordnas eu pristävlan av producenter på ifrågavarande område.

Syftet härmed skulle närmast vara att få fram de mest praktiska och pa samma

gång estetiskt mest tilltalande modeller till byggnadsdetaljer av olika slag. Men

detta lärer icke vara tillfyllest. Det erfordras också att de prisbelönade modellerna

komma till massanvändning, för att de skola kunna främja syftet att genom

industriell storproduktion nedbringa byggnadskostnaderna. Ett lämpligt medel

härtill synes vara, att fabrikant, som tillerkänts pris för en viss modell, såsom

villkor för prisets tillgodonjutande, tillförbundes att föra det prisbelönade fabrikatet

på lager under viss tid och i vissa mängder. Samtidigt kunde fabrikanten

tillförsäkras en viss lörhandsställning vid leveranser, exempelvis till de statliga

kommunikationsverkens bostadsbyggen, och sålunda direkt genom statens försoig

beredes ökade möjligheter till produktion i stor skala. ^

En pristävlan av förevarande slag torde bäst kunna bringas till stånd pa

så sätt, att eu enskild fackinstitution, exempelvis Svenska Teknologförenmgen,

för ändamålet erliölle ett visst statsanslag till sitt förfogande.

De byggnadsdetaljer, som man vanligen asyftar på tal om standardisering

i förevarande mera inskränkta betydelse äro fönster och dörrar. Man finner av

den förut åberopade byggnadsbudgeten, att ifrågavarande utgiftsposter representera,

vad angår fönster 2,8 och dörrar 3, o eller sammanlagt 5,8 proc. av den

totala byggnadsutgiften. Visserligen finnes det även andra byggnadsdetaljer, vilka

kunna standardiseras, exempelvis trappor och köksinredningar, men det visar sig,

att samtliga utgiftsposter, som i förevarande hänseende över huvud taget kunna

komma i betraktande, tillhopa i allt fall icke representera mera än ungefär eu

tiondel av totalkostnaderna. De anförda siffrorna visa, att en standardisering

av vissa byggnadsdetaljer har eu icke ringa betydelse, även om denna dock icke,

såsom ofta sker, bör överskattas. Här ifrågasatta åtgärder kunna sålunda endast

betraktas såsom ett led i de åtgärder, som böra vidtagas i syfte att genom byggnadsteknikens

förbättring nedbringa byggnadskostnaderna.

Den i det föregående åsyftade standardiseringen avser som nämnt uteslutande

typiseringen av sådana detalj artiklar, som i färdigt skick levereras från

fabriker till byggnadsplatsen. Men det talas jämväl om eu standardisering på

själva byggnadsplatsen, avseende hela den uppförda byggnaden. Denna sida av

standardiseringen, som ur vissa synpunkter bättre karakteriseras såsom mdustrialisering

av själva byggnadsdriften, torde böra närmare undersökas.

Den uppgjorda byggnadsbudgeten visar, att utgiftsposterna i ett bygge äro

splittrade i en mängd var för sig relativt obetydliga småposter. Endast posterna

för bjälklag (20,5 %) samt ytterväggar (15,2 %) och grund (11,i %) äga ensamma

större relativ betydelse.*) Redan härav framgar, att ett mera avsevärt nedbnn
-

*) Det torde böla erinras, att de angivna procentsiffroma endast äro preliminärt beräknade.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

-gande av byggnadskostnaderna ej kan åstadkommas utan en genomgående prisreduktion

å en mängd detaljer i hela byggnadssättet. Byggnadsyrket synes hava

att genomlöpa samma utveckling som andra industrigrenar, där det undan för

undan gällt att ersätta en detaljmetod med en annan bättre och mera arbetsbesparande

utan att dock varje enstaka sådant framsteg i regel medfört någon

revolutionerande omvälvning.

Det ligger i öppen (lag, att det ej kan ankomma på oss att bär i detalj

anvisa de vägar, som härvid, utöver de ovan ifrågasatta, lämpligen böra beträdas.

Yissa grundförutsättningar för uppnående av ett praktiskt resultat synas emellertid

kunna på förhand angivas. Den industriella produktionsformen består ju

sedd ur viss synpunkt däri, att verksamheten inriktas på tillverkningen av eu

erforderlig specialartikel i massupplaga, varvid det ankommer på handelsyrkets

utövare att bereda denna artikel marknad. Den ekonomiska vinsten vid en dylik

masstillverkning ligger däri, att den medgiver användningen av tekniska hjälpmedel,

som genom sin prisdyrhet ej kunna ifrågakomma vid individuell produktion,

samt att det fortgående likformiga arbetet giver anledning till en oavbruten

följd av förbättringar i arbetsmetoden, ej minst i form av specialisering.

Det synes uppenbart, att en industrialisering av byggnadsdriften, framför

allt ur senast anförda synpunkt, skulle medföra väsentliga besparingar. Redan

en i detalj genomförd arbetsfördelning, inom vilken den enskilda arbetaren hade

att utföra en relativt likformig, oupphörligt återkommande arbetsprestation, skulle

förläna honom ständigt stigande vana och färdighet. Men jämväl skulle själva

organisationen av arbetet vid massproduktion verka i arbetsbesparande och därmed

också prisförbilligande riktning. Sålunda kunde, för att endast nämna ett

exempel, vissa längdmått å byggnadsvirke och snickerier inom eller utom arbetsplatsen

tillverkas en masse och sedan i färdigt skick infogas i bygget. Vidare

torde även maskinella hjälpmedel i vida större omfattning än vad nu sker kunna

med ekonomisk fördel komma till användning vid en massproduktion.

Ehuru en dylik industrimässig produktion av bostäder redan på flera håll

bedrives i vårt land — särskilt torde de stora bruken hava vinnlagt sig härom

— har dock hela denna tekniska utveckling av byggnadsverksamheten, enligt

vad som allmänt från fackmannahåll göres gällande, i flera länder fortskridit

längre än i Sverige. Särskilt lära Amerikas förenta stater på detta område intaga

en frumskjuten ställning. Men även i andra länder torde en dylik utveckling

pågå. Sålunda kan det exempelvis antagas, att den efter svenska förhållanden

till sin omfattning enorma allmännyttiga byggnadsverksamhet, som för närvarande

är å bane i England, icke kommer att genomföras, utan att ett intensivt

arbete nedlägges på den tekniska fulländningen av själva byggnadsmetoden. Yi

hava icke förbisett, att en industrimässig massproduktion av bostäder måste utgå

från vissa betingelser på bostadsmarknaden, vilka i vårt land på flera sätt te

sig annorlunda än i exempelvis Amerikas förenta stater. Även härutinnan

lära särskilda åtgärder bliva påkallade. Då dessa emellertid ej äro att hänföra

till spörsmålets tekniska sidor, upptagas de icke i förevarande sammanhang till

behandling.

Det lämpligaste sättet att för vårt lands vidkommande tillgodogöra sig sålunda

vunna erfarenheter synes vara, att byggnadsindustriens målsmän beredas

tillfälle att på ort och ställe sätta sig in i denna tekniska organisation av byggnadsarbetet.

Den levande bild, som sålunda kan förvärvas, allrahelst genom

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 samt. 264 höft. (Nr 314.) 6i 20 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

personligt deltagande i själva det praktiska arbetet, torde ej kunna ersättas-,

även av de mest ingående beskrivningar och redogörelser, som kunna lämnas i

litteraturen.

Vi hava därför kommit till den uppfattningen, att det mest verksamma

medlet för att nå fram till en bättre teknisk organisation av byggnadsindustrien

vore, att dess målsmän bereddes tillfälle till dylilca studier, för att sedan i hemlandet

kunna praktiskt omsätta vunna erfarenheter. Emellertid torde kostnaderna

för dylika studier ställa sig så höga att enskilda företagare icke i regel

vilja eller kunna ikläda sig dem. Då det allmänna icke desto mindre har ett

påtagligt intresse av att dylika studier bedrivas, synes det under sådana förhållanden

lämpligt, att staten anslår medel för ändamålet i form av resestipendier.

Vad angår storleken av de belopp, som sålunda kunde ifrågakomma, få vi

anföra följande:

Såsom ovan antytts måste studierna åsyfta att bibringa den praktisk verksamme

byggnadsföretagaren en levande inblick i ett vittutgrenat system av organisatoriska

och arbetstekniska detaljer, vilka, lösryckta ur sitt sammanhang, torde

äga endast ringa betydelse. Vad den uppmärksamme fackmannen här omedelbart

kan iakttaga, skulle, delgivet i skrift, utan tvivel i många fall te sig som ytterligt

omständiga och skäligen intresselösa obetydligheter. Det är sålunda ingalunda

tillfyllest, om en eller annan enstaka fackman erhåller tillfälle att bedriva

dylika studier, och att denne sedermera i skrift delgiver sina yrkesbröder sina

vunna erfarenheter. Dessa måste i stället omsättas i praktiska åtgärder i hans

egen verksamhet för att där åter kunna studeras av andra fackmän.

Härav följer närmast, att fackmän i tillräckligt antal måste beredas tillfälle

till dylika studier. Men vidare är det nödvändigt, att stipendiaterna utses bland

sådana, vilka ej blott äga den nödiga teoretiska utbildningen utan även vunnit

en sådan praktisk inblick i yrket, att de kunna förväntas bliva skickade såväl

att bedriva sina studier med utgångspunkt från ett tillräckligt underlag av kunskaper

som att vid hemkomsten direkt omsätta dessa på egna byggnadsplatser.

Om sålunda stipendiaterna böra utses bland praktiskt verksamma byggnadsföretagare,

vilka för längre eller kortare tider måste ryckas bort från sina dagliga

sysselsättningar, är det uppenbart, att stipendierna måste utmätas till sådana

belopp, att de kunna bliva lockande och i allt fall göra vederbörande fullt betäckta

för deras verkliga resekostnader, varjämte studietiden synes böra fastställas

tillräckligt lång för att de vid hemkomsten skola kunna anses fullt behärska

sina studieuppgifter.

Med sammanfattning av vad sålunda anförts få vi framhålla önskvärdheten

av

att staten genom ekonomiskt understöd befordrar praktiska studier i byggnadsteknik

i olika kulturländer, särskilt i England och Amerikas förenta stater;

att för bedrivande av dessa studier utses personer med såväl teoretiskteknisk

underbyggnad som praktisk erfarenhet;

att studierna omfatta en tid av i regel minst tre månader i följd;

att stipendiater utsändas till ett antal motsvarande åtminstone åtta för år

och om möjligt utses bland personer, vilkas resp. verksamhetsfält varit förlagda

till olika delar av landet, i den mån klimatiska och andra skiljaktigheter härutinnan

kunna äga betydelse för byggnadssättet, samt

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

att såsom villkor för stipendiernas tillgodonjutande föreskrives, det vederbörande

senast eu månad efter hemkomsten till socialstyrelsen avgiver utförlig

reseberättelse, avsedd att praktiskt belysa förevarande byggnadstekniska spörsmål,

Under åberopande av vad sålunda anförts hava bostadssakkunniga,

i vad nu är fråga, hemställt, att proposition till 1920 års riksdag avlåtes

om att på extra tilläggsstat för år 1920 anvisas

dels 25,000 kronor till anordnande av pristävlingar om standardmaterial,

samt

dels 60,000 kronor till stipendier åt arkitekter och byggmästare för

studier i utlandet.

Över bostadssakkunnigas förevarande förslag har infordrat yttrande

avgivits av socialstyrelsen och kommerskollegium.

Socialstyrelsen * anför i sitt yttrande i nu förevarande delar huvudsakligen

följande:

Beträffande anslagsfrågor av förevarande slag, där syftet närmast är att genom

direkta uppoffringar från det allmännas sida på indirekt väg vinna besparingar

för landet såväl som för den enskilde, gäller det i första hand att, tillsvidare

med bortseende från spörsmålets sociala sida, tillse, att besparingarna

kunna förväntas stå i rimligt förhållande till uppoffringarna, så att icke till äventyrs

lika stora eller större resultat på säkrare väg kunde tänkas bliva uppnådda

därigenom, att anslag till samma belopp direkt beviljades till åsyftade ändamål.

Bet av kommissionen föreslagna anslaget för år 1920 till främjande av ekonomiska

byggnadsmetoder uppgår till 100,000 kronor.*) Ben arliga produktionen av

bostäder enbart inom vissa städer och stadsliknande samhällen kan, med viss

reservation för de naturliga konjunkturväxlingarna, anslås till 24,000 eldstäder

för en kostnad för innevarande års vidkommande av kommissionen beräknad till

5,000 kronor för eldstad eller tillhopa 120 millioner kronor. I detta sammanhang

bör vidare komma i betraktande bostadsproduktionen omkring landsbygdens

industriföretag. Vad särskilt angår sistnämnda del av landets bostadsproduktion,

finnas, såsom i det följande visas, vissa skäl att antaga behov av en

betydligt stegrad produktion under de närmare åren. Slutligen bör erinras, att

genom stagnationen inom byggnadsindustrien under krisaren uppstått ett bostadsnnderskott,

som förr eller senare måste utfyllas. Man kan sålunda beräkna, att

byggnadsindustrien för att fylla behovet av bostäder under de närmaste åren

behövde omsätta så ofantliga belopp som, ungefärligen uppskattat, 200 millioner

för år.

Styrelsen anser sig givetvis icke kunna ens approximativt beräkna den

minskning av byggnadskostnaderna, som de av kommissionen föreslagna åtgärderna

kunde förväntas medföra. Utgår man emellertid ifrån, att den pa ifrågavarande

väg genomförbara genomsnittliga minskningen av byggnadskostnaderna

Social
styrelsen.

*) Inberäknat 15,000 kr. till ingenjörs vetenskapsakademien.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kuni/l. May.ts Proposition Nr 314.

endast skulle belöpa sig till förslagsvis en enda procent, en förhoppning, somsvårligen

kan anses överdriven, finner man sålunda, att detta skulle innebära en

nationalekonomisk besparing av två millioner kronor för år. Åtgärder, som

kunde leda till dylika om än relativt mindre besparingar på området, synas dock

vara av den betydelse, att deras vidtagande ur rent nationalekonomisk synpunkt

måste framstå såsom ett statsintresse, vars förverkligande är ägnat att motivera

långt gående uppoffringar från statens sida. Då det i bostadsproduktionen investerade

kapitalet i stort sett måste tänkas förräntat av de boende själva, framstår

detta intresse samtidigt såsom ett direkt socialt intresse.

Vidare synes jämväl en annan synpunkt än den direkt ekonomiska kunna

anläggas på de av kommissionen föreslagna åtgärderna. Styrelsen syftar härmed

på att åtgärder, som vore ägnade att befordra byggnadsverksamhetens industrialisering,

sannolikt även skulle medföra, att bostäder med större snabbhet än

eljest kunde åstadkommas. Det torde ej behöva närmare motiveras, vilken utomordentlig

betydelse en sådan minskad tidsutdräkt beträffande den erforderliga

bostadsproduktionen skulle äga ur allmänt sociala synpunkter. Även alldeles,

speciella skäl i samma riktning kunna anföras. Genomförandet av lagstadgad 8- timmars arbetsdag kräver nämligen för de industrier, där arbetet bedrives å skift,

ett utökande av personalen i och för produktionens upprätthållande. Med ledning

av det till arbetstidskommittén inkomna materialet över fördelning av skiftarbetarna

på antal skift och lag har inom styrelsen i annat sammanhang undersökts,

i vilken utsträckning skiftarbetarnas antal behöver utökas för upprätthållande

av produktionen. Från denna utgångspunkt har det inom de närmaste

åren för dessa arbetares och deras familjers härbärgerande behövliga antalet rum

beräknats; och torde detsamma uppgå till i runt tal 28,000 eldstäder.

Då denna ökade byggnadsverksamhet framkallas och påtvingas vissa samhällsgrupper

genom lagstiftning och kräver för vår industri bindandet av ett avsevärt

kapital, bör det för staten vara angeläget att finna och anvisa de vägar,,

varigenom kapitalbindningen kan minskas.

Mot det av kommissionen föreslagna sättet för anordnandet av pristävlingar

om standardmaterial har styrelsen ingen anmärkning att framställa. Rörande de

härtill förordade anslagsbeloppens storlek finnas i kommissionens förslag inga

närmare beräkningar. Denna omständighet har dock med hänsyn till beloppensav

naturliga skäl motiverade förslagskaraktär icke synts böra giva styrelsen

anledning till erinran. Beträffande de föreslagna pristävlingarna om standardmaterial

må framhållas att dessa, såsom kommissionen också antyder, måhända

lämpligen böra omfatta jämväl köksinredningar. Då detta område nära

berör hemmets inre skötsel, vill styrelsen påpeka vikten av att kvinnor, representerande

sakkunskap på husmoderns speciella arbetsfält, beredas tillfälle att

deltaga i eventuella prisnämnder.

Vad angår förslaget om statsstipendier för studier i utlandet får styrelsen

erinra, att styrelsen vid tvenne tidigare tillfällen haft att avgiva utlåtande i liknande

frågor, nämligen dels den 14 november 1916 över framställning från centralstyrelsen

för nationalföreningen mot emigrationen angående särskild studiekommission

för Förenta Staterna, dels den 9 augusti 1919 över framställning

från arkitekten greve S. Cronstedt om visst reseunderstöd för studier på bostadsfrågans

område i England och Amerika.

I det förra av dessa utlåtanden förordade styrelsen studier av bostads- och

löneförhållanden bland de till Nordamerika överflyttade svenska kvalitetsarbe
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 374.

tärna. I fråga om personvalet vid tillsättandet av eu dylik kommission framhöll

styrelsen vikten av att de utsedda delegerade besutto en så stark auktoritet som

möjligt inom sina respektive områden, samt att det för allsidighet vid studierna

och ett resultatrikt tillämpande av de gjorda erfarenheterna vore av vikt, att

även arbetare vore representerade.

Samma synpunkter synas göra sig gällande ifråga om här ifrågavarande

studier. Styrelsen håller sålunda före, att därest under studieresorna erfarenhet

vinnes om nya metoder inom byggnadsverksamheten, innebärande ett mekaniserande

och industrialiserande av denna verksamhet, skulle det, för att desamma

effektivt och snabbt måtte kunna komma till användning här hemma, vara av

stort värde att vinna även arbetarnas förståelse och intresse. Detta mål lärer

säkrast stå att ernå därigenom att auktoritativa personer bland byggnadsarbetarna

själva beredas tillfälle att, under de förhållanden en studieresa medför, se

ifrågavarande metoder i praktisk tillämpning. Såsom stipendiater böra därför

även kunna utses lämpliga byggnadsarbetare inom denna verksamhets skilda

fack.

Enligt vad styrelsen inhämtat, anser emellertid kommissionen det för dessa

studieresor beräknade beloppet icke kunna medgiva en utökning av stipendiaternas

antal. För ovan omnämnda studiekommission, som avsetts att utgöras av

10 personer, hade beräknats en kostnad av 45,000 kronor. Sedan tiden för denna

beräkning lärer även i Amerika en avsevärd prisökning hava inträtt, varför bostadskommissionens

uppfattning om de erforderliga stipendiebeloppens storlek

torde hava fog för sig särskilt vid beaktande av att varje stipendiat avsetts skola

i utlandet vistas under så pass lång tid som tre månader.

Styrelsen vill därför föreslå, att anslaget till studieresor utökas med ytter

Ägare 15,000 kronor eller till sammanlagt 75,000 kronor för att bereda tillgång

till två stipendier för byggnadsarbetare.

Föreskrifterna och villkoren för stipendiernas åtnjutande sådana de av kommissionen

föreslagits finner styrelsen ändamålsenliga.

Härvid må erinras, att stipendiaterna, såsom bostadskommissionen framhåller,

synas böra utses bland personer, som redan besitta mognad erfarenhet

på det byggnadstekniska området. De böra sålunda förväntas vara i besittning

av självständigt initiativ vid valet av sina studieuppgifter. Styrelsen finner det

därför lämpligt, att deras rörelsefrihet inbördes icke onödigtvis begränsas. Även

om de själva till äventyrs skulle finna det praktiskt att under sina studier sluta

sig tillsammans i en eller flera grupper, torde de icke böra åläggas skyldighet

att arbeta under bestämda kollektiva former.

Er ovannämnda utlåtande om greve Cronstedts framställning, vilken styrelsen

likaledes fann sig böra tillstyrka, må anföras följande, som i sin mån

giver stöd åt nu förevarande förslag.

»Vad angår den allmänna organisationen av byggnadsverksamheten, särskilt

i fråga om de statliga åtgärderna, står visserligen åtskilligt att hämta ur inom

landet tillgänglig litteratur på området. Vidare må erinras om de särskilda åtgärder,

som under innevarande år vidtagits i syfte att informera vederbörande i

hemlandet beträffande sociala spörsmål i olika länder. Härvid kommer givetvis

bland annat även bostadsfrågan att göras till föremål för uppmärksamhet. Då

emellertid de upplysningar om bostadsfrågans läge i främmande länder, vilka sålunda

äro att förvänta, närmast torde hänföra sig till frågans allmänt socialpolitiska

sida, lärer det få anses vara av ett betydande värde, om samtidigt härmed

s. 142 Kontrollera mot PDF

Kommers
kollegium.

142 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

därtill skickade personer, ej minst bostadsproduktionens praktiska målsmän, beredas

tillfälle att i utlandet på ort och ställe göra sig förtrogna bland annat med

byggnadsverksamhetens mera tekniska sidor i syfte såväl att lämna uppslag till

åtgärder från det allmännas sida som att framdeles för egen del i hemlandet

praktiskt omsätta vunna erfarenheter.»

I anslutning till vad sålunda anförts och i överensstämmelse med vad bostadskommissionen

härutinnan åsyftat vill styrelsen framhålla, att i stipendiaternas

uppdrag uttryckligen bör angivas, att föremålet för studierna skall vara

tekniken på bostadsbyggandets område, så att icke stipendiaterna till äventyrs

kunde finna sig oförhindrade att ägna huvudsaklig uppmärksamhet åt byggnadsverksamhet

av helt annat slag, såsom fabriks- eller väg- och vattenbyggnad.

Slutligen anser sig styrelsen i likhet med kommissionen böra framhålla

önskvärdheten av, att stipendiater utsändas snarast möjligt. Under den nu rådande

stagnationen på byggnadsmarknaden torde det vara vida lättare än framdeles,

då alla fackmän på området måhända äro upptagna av brådskande arbete,

att förvärva lämpliga personer till stipendiater. Av stor betydelse är givetvis

också, att stipendiater stå beredda att praktiskt omsätta vunna erfarenheter, så

snart den enligt styrelsens mening oavvisligen av behovet påkallade omfattande

bostadsproduktionen inom landet en gång påbörjas.

Kommerskollegram anför i sitt utlåtande, i vad nu är fråga, följande:

Kommerskollegium har i anledning av remissen berett tillfälle för svenska

teknologföreningen att yttra sig över förslaget, i vad det avser anvisande av anslag

tilf anordnande av pristävlingar om standardmateriel. Med överlämnande av

ett från nämnda förening inkommet svar jämte därvid fogat yttrande från föreningens

avdelning för husbyggnadskonst samt med återställande av remissakten

får kollegium anföra följande.

Kollegium finner sig böra kraftigt understryka betydelsen av att husbyggandet,

sådant det numera gestaltat sig i städer och liknande samhällen, betraktas

och behandlas som en industriell produktion. Denna uppfattning, vars

genombrott torde utgöra en bland huvudbetingelserna för en uppryckning av

bostadsproduktionen, har visserligen på senare tid här och var kommit till visst

uttryck, men såväl på sina håll inom byggnadsbranschen som i synnerhet bland

de kretsar, där man framför allt tagit sikte på bostadsfrågans sociala sida, har

hittills kunnat konstateras en bristande insikt om de förutsättningar, som oundgängligen

krävas för varje industriell produktion och sålunda även för byggnadsindustrien,

ett förhållande, som i sin tur också fört med sig eu bristande planmässighet

vid behandlingen av för byggnadsverksamheten vitala problem. I själva

verket har husbvggandet fått utgöra ett experimentalfält för företagare av olika

slag, vilka i förening med arkitekter och konstnärer trott sig kunna på detta område

utveckla sina speciella anlag och färdigheter i otaliga variationer, medan å

andra sidan byggnadsindustriens tekniska och ekonomiska förutsättningar lämnats

nära nog helt obeaktade. Ehuru kollegium väl inser, att även ett flertal andra

faktorer medverkat till och kanske måste anses som primära orsaker till det nuvarande

läget på bostadsmarknaden, är kollegium för sin del dock benäget att

betrakta denna bristande insikt om bostadsproduktionens industriella förutsättningar

som en faktor av väsentlig betydelse härutinnan.

Bostadskommissionens nu remitterade förslag kan sägas tyda på att en

ändrad uppfattning i angivna hänseende för närvarande håller på att tränga

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

igenom. Syftemålet med kommissionens framställning är åvägabringande av en

sänkning av byggnadskostnaderna. Detta är givetvis ett problem, vid vars lösande

ett flertal faktorer måste tagas i betraktande. I stort sett sammanfaller detsamma

emellertid med motsvarande spörsmål inom industrien i allmänhet, där de väsentligaste

faktorerna för produktionskostnadernas storlek utgöras av arbetslöner, råvara-

och materialkostnader samt frakter. På dessa punkter bör uppmärksamheten

därför i första hand inriktas, da det gäller att söka ernå någon mera avsevärd

nedsättning av byggnadsindustriens produktionskostnader, och det vill förefalla,

som om på grund av vissa inom byggnadsindustrien rådande påtagliga missförhållanden

strävandena i denna del icke borde bliva utan framgång. Bostadskommissionen

har, ehuru mera i förbigående, berört dessa spörsmål, då den betonat

den aktualitet, som frågan om en allmän sänkning av de för närvarande

abnormt höga byggnadskostnaderna äger, framför allt vad angår priset på materialier.

Kollegium utgår ifrån att resultaten av kommissionens utredningar på

denna punkt i sinom tid äro att emotse.

Till ovan angivna primära faktorer, som inverka på produktionskostnaderna

inom industrien, komma naturligen ett flertal andra, vilkas betydelse icke få

underskattas, om än deras direkta inverkan på produktionskostnadsnivån icke når

upp till de förstnämndas. Främst kommer därvid i betraktande den utveckling,

den industriella driften företer ur tekniskt-vetenskapliga och industriellt organisatoriska

synpunkter. Det utvecklingsstadium, som en industriell produktion i dessa

avseenden intager, kan nära nog betecknas som utslagsgivande för omdömet om

industriens bärkraft, produktions- och konkurrensförmåga. Byggnadsindustrien i

sin helhet utgör härutinnan i intet avseende något undantag, och det måste medgivas,

att denna industris närvarande läge till alla delar bekräftar betydelsen av

att de tekniskt-vetenskapliga och industnellt-organisatoriska kraven på industriell

drift icke få förbises, därest industrien icke skall falla tillsammans, då de ovannämnda

primära faktorerna för produktionskostnaderna föranlett en mera avsevärd

stegring av dessa kostnader. Det mest naturliga regulativet mot en sådan

stegring och det enda av verkligt effektiv natur, som överhuvud står industrien

själv till buds att tillgripa, är en oavlåten strävan att vid fabrikationen tillämpa

den tekniskt-vetenskapliga forskningens modernaste rön och att se till, att det

bästa och mest ändamålsenliga utnyttjandet av arbets- och maskinkraften kommer

till stånd.

För byggnadsindustriens vidkommande kan konstateras en vittomfattande

oförmåga eller i varje fall uraktlåtenhet att beakta de sist angivna förutsättningarna

för industriell drift, såväl ifråga om själva husbyggandet som ifråga om

byggnadsmaterialiernas tillverkning. Med hänsyn till de stora svårigheter, som

mahända komma att möta vid försöken att direkt nedbringa byggnadsindustriens

produktionskostnader genom en sänkning av materialpriser m. m. eller att genomföra

kreditfrågans rationella ordnande, framstår det emellertid med så mycket

större tydlighet, vilken vikt man ifråga om denna industri måste fästa vid de

tekniskt-vetenskapliga och industriellt-organisatoriska synpunkterna. Såsom förhållandena

för närvarande gestalta sig på detta område, är det i själva verket av

utomordentlig betydelse, att denna uppfattning tränger igenom i vida kretsar.

På grund härav finner sig kollegium böra kraftigt understryka bostadskommissionens

nu remitterade framställning, vilken, enligt vad kommissionen uttalar,

avser »frågan om vad som bör göras för att under eljes givna prisbetingelser på

byggnadsmarknaden genom förbättringar i tekniken nedbringa byggnadskostna
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. May.ts Proposition Nr 314.

derna». Kollegium är ense med kommissionen därom, att sådana förbättringar

icke kunna på detta område — lika litet som eljest ifråga om näringslivets utveckling

— framtvingas genom lagstiftning eller annan samhällelig reglering, men

statens medverkan i form av ekonomiskt stöd är givetvis starkt motiverat av

frågans omedelbara betydelse för bostadsproblemets lösning.

De av bostadskommissionen väckta särskilda förslagen hava föranlett kollegium

till följande uttalanden. .

Över bostadskommissionens förslag ifråga om anordnande av pristävlingar

om standardmaterial, enligt vilket ett anslag av 25,000 kronor skulle för ändamålet

ställas till svenska teknologföreningens förfogande, liar kollegium, som

ovan nämnts, inhämtat yttrande från sagda förening. I det till föreningens svar

fogade vttrandet av föreningens avdelning för husbyggnadskonst har avdelningen

uttalat sin anslutning i sak till kommissionens förslag men gjort vissa erinringar

mot formen för den föreslagna tävlingen. Avdelningen har sålunda uttalat, att

tävlingen icke borde avse producenterna, vilka bland annat icke ägde möjligheter

att överblicka respektive detaljers tekniska och estetiska samhörighet med byggnadsverket

i övrigt. De prisbelönade modellerna borde icke bliva producenternas

uteslutande egendom och dessa borde icke heller givas någon förmånsrätt vid

leveranser till statens byggen, enär därigenom den fria konkurrensen skulle på

ett betänkligt sätt hämmas. De av bostadskommissionen föreslagna garantierna,

för att masstillverkning av prisbelönade modeller verkligen kommer till stånd,

vore mindre lämpliga och i varje fall icke tillräckligt betryggande. Det riktigaste

vore enligt avdelningens uttalande, att varans erkänt goda beskaffenhet ensamt

förlänar den dess karaktär av standardvara. Det av kommissionen föreslagna

villkoret för att en fabrikant skulle få tillgodonjuta ett honom tilldelat pris, nämligen

att han skulle förbinda sig till viss leverans inom viss tid, anser avdelningen

huvudsakligen ägnat att fördyra varan.

De anförda olägenheterna borde emellertid enligt avdelningens mening kunna

undanröjas genom en annan form för tävlingen, och avdelningen har därför förordat,

att teknologföreningen under sådana förhållanden skall åtaga sig uppdraget

med tävlingens ordnande. . .

För e<*en del får kommerskollegium i huvudsak tillstyrka bostadskommissionens

ifrågavarande förslag. De anmärkningar mot formen för tävlingens anordnande,

som gjorts av teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonst, torde

emellertid icke kunna frånkännas berättigande. Det torde knappast vara erforderligt

att med särskilda medel stimulera tillverkningen av verkligt värdefulla

standardartiklar. Redan det förhållandet, att en artikel blivit prisbelönad och

antagen såsom standard, torde vara en tillräcklig lockelse för eu tillverkare att

i konkurensen utnyttja denna reklam. Ett viktigt moment är, att arkitekterna

enas om att vid konstruktioner och programutskrivningar för byggen använda

och föreskriva de standardtyper, som framkommit och blivit antagna.

Det vill synas kollegium, som vore det knappast behövligt eller ens lämpligt

att redan nu fastslå vissa bestämda former för tävlingarna, utan torde det

utan olägenhet kunna anförtros åt föreningen själv att utarbeta närmare riktlinjer

för tävlingarnas anordnande och för villkoren för tillgodonjutande av eventuella

dris. Härvid bör föreningen givetvis samråda med bostadskommissionen och

kommerskollegium och torde bemyndigande böra lämnas antingen åt kollegium

eller kommissionen att stadfästa föreningens förslag till tävlingsregler.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

145

I samband med anslagets beviljande torde böra föreskrivas, att teknologföreningen

skall till kommerskollegium och bostadskommissionen i sinom tid

avgiva redogörelse för anslagets användning.

Kommerskollegium delar bostadskommissionens uppfattning, att det mest

verksamma medlet för att nå fram till en bättre teknisk organisation av byggnadsindustrien

ligger däri, att denna industris egna målsmän beredas tillfälle att

genom studier i vissa utländska länder med en ur tekniska och organisatoriska

synpunkter framstående byggnadsindustri förvärva ökad erfarenhet. Kollegium

får därför tillstyrka förslaget om anslaget till stipendium för detta ändamål.

Såsom socialstyrelsen framhållit, böra emellertid även auktoritativa personer bland

byggnadsarbetarna själva givas del av dessa möjligheter till studier och en ökning

av den föreslagna anslagssumman med 15,000 kronor för detta ändamål

synes kollegium därför välbetänkt. Kollegium delar sålunda den av socialstyrelsen

uttalade uppfattning, att det skulle vara av stort värde att vunna även

arbetarnes förståelse och intresse för frågan.

I detta sammanhang får kollegium emellertid erinra om de under riksstatens

sjunde huvudtitel anvisade anslagen till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bildade tekniker, åt verkmästare och förmän inom industrien samt åt arbetare i

de särskilda näringsyrkena, vilka anslag för år 1920 uppgå till respektive 25,000,

15,000 och 50,000 kronor. Såsom tillförne torde jämväl framdeles ingenjörer och

arkitekter samt verkmästare och arbetare inom byggnadsbranschen komma att

tilldelas reseunderstöd från dessa anslag, vilka i huvudsak äro avsedda att tjäna

samma syftemål som de av kommissionen föreslagna stipendierna för byggmästare

och arkitekter. Tillvaron av dessa anslag böra dock enligt kollegii mening

icke utgöra något hinder för ett bifall till kommissionens framställning. De

jämförelsevis ringa belopp, som kunna ur dessa anslag tilldelas varje stipendiat

samt det fåtal sökande inom skilda branscher, som överhuvudtaget kunna tilldelas

reseunderstöd, torde tvärtom påkalla att, då — såsom nu är fallet inom

byggnadsindustrien — verkliga kraftåtgärder böra vidtagas för produktionens höjande,

särskilda medel anvisas till reseunderstöd åt byggnadsbranschens målsmän,

så att ett verkligt effektivt inhämtande av utlandets erfarenheter på detta

område kan äga rum.

Beredningen av ärenden angående reseunderstöd från de nu omnämnda stipendieanslagen

har hittills ankommit på och är avsedd att även framgent ankomma

på kommerskollegium. Med hänsyn till intresset av att vinna enhetlighet

vid behandlingen av samtliga ärenden angående reseunderstöd för yrkenas förkovran

anser kollegium sig böra ifrågasätta att jämväl behandlingen av ärenden

angående de av kommissionen föreslagna stipendierna för arkitekter och byggmästare

förlägges till kollegium. Den inom kollegium vunna erfarenheten om

stipendieväsendet torde vid urvalet för att bland eventuella sökande få fram just

de personer, som bäst lämpa sig för erhållande av de nu åsyftade stipendierna,

komma till sin rätt. Det är självfallet, att kollegium skulle, då det gäller studier

inom byggnadsindustrien, åvägabringa ett samarbete med socialstyrelsen och bostadskommissionen.

Ifråga om de av socialstyrelsen ifrågasatta stipendierna åt byggnadsarbetare,

vilka hava ett övervägande socialt syftemål, anser kollegium att beredningen av

dessa ärenden bäst verkställas av socialstyrelsen.

Mot de av kommissionen uppdragna riktlinjerna för stipendiernas utdelande

och tillgodonjutande har kollegium i övrigt intet att erinra. De närmare villBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 käft. (Nr 314.) 6i so 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Teknolog
IBreningen.

koren för åtnjutande av de för arkitekter och byggmästare avsedda stipedierna

torde dock sedermera böra utarbetas av kollegium i samråd med socialstyrelsen

och bostadskommissionen.

Kommissionen har slutligen uttalat önskvärdheten utav att ett mindre antal

stipendiater utsändas redan innevarande år. Denna uppfattning delas av kollegium.

För ändamålet erforderliga medel, förslagsvis 10,000 kronor, torde kunna

anvisas ur manufakturförlagslånefonden.

På grund av vad sålunda anförts får kommerskollegium hemställa

att Eders Kungl. Maj:t måtte förelägga 1920 års riksdag förslag om anvisande

å extra tilläggsstat för år 1920 av följande anslag att utgå på i huvudsak

ovan angivna grunder, nämligen

25.000 kronor till anordnande av pristävlingar om standardmaterial; samt

75.000 kronor till stipendier åt arkitekter och byggmästare samt verkmästare

och arbetare inom byggnadsbransehen för studier i utlandet;

Det av kommerskollegium åberopade yttrande från Svenska Teknologföreningen

innefattar en anslutning till följande yttrande av avdelningen

för busbyggnadskonst.

»Med anledning av utlåtande från 1918 års bostadskommission, vilket av

Svenska Teknologföreningens styrelse remitterats till avdelning för husbyggnadskonst

för yttrande rörande ifrågasatt pristävlan för erhållande av goda standardartiklar

för byggnadsändamål, får avdelningen avgiva följande yttrande.

Avdelningen delar till fullo bostadskommissionens uppfattning att en viss

reduktion av byggnadskostnaderna skulle kunna åstadkommas genom standardisering

av allmänt förekommande byggnadsdetaljer och anser för den skull varje

åtgärd, som kan befrämja en sådan standardisering synnerligen behjärtansvärd.

Besparingen skulle icke endast bestå i att dessa detaljer genom massproduktion

gjordes billigare utan även däri, att en allmännare förekomst av goda standardartiklar

skulle underlätta arbetet för dem, som handhava byggnadsverksamheten.

Även ur utseendets och trevnadens synpunkt är givetvis en allmännare förekomst

av goda standardartiklar önskvärd.

Körande formen för den av bostadskommissionen föreslagna tävlingen kunna

dock vägande anmärkningar framställas, av vilka de förnämsta synes vara:

1. Tävlingen synes enligt bostadskommissionens förslag avse färdiga artiklar

och de tävlande skulle vara producenter. Avdelningen vill häremot framhålla,

dels att producenterna icke torde vara kompetenta att åstadkomma goda standardartiklar,

då de icke tillräckligt kunna överblicka respektive detaljers tekniska och

estetiska samhörighet med byggnadsverket i övrigt, dels att en standardisering

av mera komplicerade detaljer såsom köksinredningar etc. ovillkorligen fordrar

eu föregående praktisk och arkitektonisk utredning, varigenom fastställes vissa

lämpliga och allmängiltiga mått, planlösningar etc.

2. Om de sålunda framställda modellerna bleve producenternas uteslutande

egendom och dessa härtill genom förhandsrätt vid leveranser åt vissa statens

byggen finge en undantagsställning framför andra producenter, skulle härigenom

enligt avdelningens mening den fria konkurrensen, som likväl torde vara den

starkaste sporren till förbättringar, väsentligt hämmas.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

147

3. De garantier för att en masstillverkning av de prisbelönade modellerna

verkligen komme till stånd som bostadskommissionen tänkt sig, synes avdelningen

mindre lämpliga och i alla händelser icke tillräckligt betryggande. Genom förhandsställning

vid leveranser åt vissa statens byggen, skulle, som ovan påpekats,

den fria konkurrensen hämmas, och därtill vore staten för viss tid bunden vid

en modell, som dock mycket snart kunde överträffas av en ännu bättre. Det

synes avdelningen, att en sådan utväg endast i nödfall bör försökas och

att det sunda och riktiga är, att varans erkänt goda beskaffenhet ensamt förlänar

den dess karaktär av standardvara. Bostadskommissionen har emellertid även

föreslagit, att den, som skulle prisbelönas, borde komma i åtnjutande av sitt pris,

först sedan han förbundit sig att till viss tid och i vissa mängder tillhandahålla

den vara för vilken han prisbelönats. En sådan förbindelse synes avdelningen

emellertid huvudsakligen ägnad att fördyra den ifrågavarande varan, då en affärsman

genom en sådan förbindelse alltid löper en viss risk, för vilken han måste

göra sig betäckt. Givetvis kan då det gäller en masstillverkning, icke enbart

utsikten att erhålla den relativt obetydliga prissumman, vara nog att täcka

denna risk.

Då emellertid dessa olägenheter genom en annan form för tävlingen torde

kunna undanrödjas, vill avdelningen likväl för sin del förorda ett statsanslag på

25,000 kr, och bör under sådana förhållanden Teknologföreningen med tacksamhet

kunna åtaga sig uppdraget med tävlingens anordnande.

Avdelningen har även diskuterat andra åtgärder för främjande av den avsedda

standardiseringen, men då dessa på grund den knappa tiden icke kunnat

närmare utarbetas, anhåller avdelningen att framdeles så snart sig göra låter få

skriftligen framlägga desamma.»

I sammanhang med vad sålunda förekommit, torde böra omförmälas

en framställning från sundhetsinspektören i Göteborg, doktor Göthlin,

däri huvudsakligen anföres följande:

Inför kända svårigheter i bostadsfrågan och rådande ovisshet beträffande de

vägar, som kunna bli möjliga eller nödvändiga att beträda, vågar jag i min egenskap

av bostadshygieniker till herr statsrådet vördsamt framföra några medicinskt-hygieniska

önskemål.

Bostadsanskaffning till varje pris och i nära nog varje form kan tyckas vara

det aktuella bostadsproblemets kärna. Statens och kommunernas gemensamma

ansträngningar ha till nöds räddat oss från katastrof. En närmare analys av

resultaten skall emellertid ge vid handen, att de bostäder man byggt i mångt och

mycket äro kvalitativt undermåliga såväl i fråga om utrymmen som tekniskthygieniska

detaljer. Bostadsbygget har ej blott stagnerat, utan under kristidens

tvång delvis glidit in i mindre sunda banor.

Då man nu söker efter vägar ut från denna stagnation, kan man med säkerhet

förutsäga, att kraven på bostadshygienens fulla tillgodoseende endast med

svårighet skola kunna upprätthållas. Häri ligger knappast något överraskande,

ty det föreligger i viss mån force majeure.

Symtomen ha redan varit tydliga nog. Krav på vindarnes och källrarnes

inredande till bostäder och fastigheternas intensivare utnyttjande dyka alltid upp

i tider av bostadsnöd. Lägenhetsklyvningens osunda tankegång är ett annat

symtom. Man behöver endast tänka på omöjligheten av att på den vägen skapa

Sundhetsinspektören

i

Göteborg.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

ordnade köksförliållanden ocli nödig familj eisolering för att förstå, att dylik klyvning

aldrig kan leda till sunda förhållanden.

Materialfrågan lämnar nya bevis på de svårigheter vi från hygienisk synpunkt

komma att ställas inför. Jakten efter surrogat ifråga om byggnadsmaterial

kommer länge att överleva den egentliga knapphetens tidsperiod,o i det man förmenar

sig kunna på nya vägar pressa byggnadskostnaderna. Åtskilligt ersättningsmaterial

har redan visat sig hygieniskt mindervärdigt och man får med stor

sorgfällighet pröva alla förslag i den vägen.

Pressningen har ock gått ut över bostadsutrymmets vedertagna storlek för

visst socialt befolkningslager. I Göteborg nybyggda enkelrum (kök el. rum) utgjorde

före kriget i genomsnitt 7,4 % av alla nyinredda lägenheter. Under 1918

utgjorde de 37,3 %, alltså minst en 5-dubbling. Denna ökade bostadstäthet utgör

en betänklig intappning i bostadsstandarden.

Nödvändigheten av att tillgodose den nya tidens socialhygieniska krav

komma att öka anspråken på förutseende i bostadsfrågan. De ökade levnadskostnaderna,

kraven på tidsbesparing, tjänarinneproblemet o. d. kunna knappast

vinna nödigt beaktande inom en äldre bostadsram.

Detta och myrcket annat kan till synes ej vinna allsidig lösning, därest ej

bostadsfrågans alla intressenter ryckas med i arbetet. Givetvis syftar jag här på,

att läkaren-hygienikern får på varje punkt i bostadsfrågans lösande vinna det inflytande,

som kan vara motiverat. Ej minst behöver nog sörjas för, att full

kännedom vinnes ifråga om de hygieniska och socialhygieniska åtgärder, som uti

bostadsfrågans förgångsländer, främst England och Amerika, anses ofrånkomliga

och som delvis redan vidtagits. I samband med k. socialstyrelsens förslag att

vinna nödig orientering genom utsändandet av ett antal kvalificerade personer att

studera bostädernas planläggnings-, arbets- och materialfråga synes det mig viktigt

ifrågasätta, om ej vid dylika studier den medicinska hygienen jämväl borde

representeras, så att från dess sida nödig kritik måtte kunna utövas. Problemet

är tillräckligt mångsidigt för att kräva bred belysning och det skulle leda till senbotad

skada, om vi importerade plan eller metod, som ej passar vårt land eller

som kunde betecknas som mindervärdig.

Just inom den närmaste framtiden stå vi inför ett annat bostadshygieniskt

spörsmål, nya hälsovårdsstadgans ikraftträdande */, 1920. Dess bostadsparagraf,

inkl. den obligatoriska bostadsinspektionen, kräver med nödvändighet ett både

målmedvetet och samtidigt måttfullt handhavande av den starkt vidgade befogenheten,

där för mycket och för litet kan bli lika ödesdigert. Det blir ej lätt avgöra,

vilka krav som verkligen kunna och böra upprätthållas. En jämförelse med

förhållandena inom vissa andra länder skulle vara av mycket stort värde. Göra

våra hälsovårdsmyndigheter för stora krav gällande, kan detta än ytterligare försvåra

nödläget i bostadsfrågan. Men å andra sidan är nog ofrånkomligt, att

liygienici börja ett systematiskt utrensningsarbete. En lagom hård pressning från

deras sida skall hålla känslan av våra nuvarande bostäders stora undermålighet

levande och frisk. Pör att finna en god medelväg krävs förutseende och erfarenhet,

och värdefullt vore att kunna se hos oss behövliga bostadshygieniska ingripanden

mot bakgrunden av den kunskap, man event. vunnit på orter, som gått

före. Även här syftar jag närmast på England och Amerika.

Jag kan i detta sammanhang ej underlåta ett förnyat framhållande av några

av de brister, som fortfarande vidlåda vår bostadshygieniska organisation.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314. 149

De läkare, som skola leda den obligatoriska bostadsinspektionen, synas mig

vara val i behov av central information och ledning. I Norge har man tagit steget

''r i stor stil föreslå inrättandet av eu statens centrala bostadsmyn
dighet,

vilken skall utrustas jämväl med medieinskt-liygienisk kompetens och i

England skall. bostadsfrågan helt inordnas uti ett hälsovårdsministerium. Knappast

kunna vi på denna punkt undgå eu omläggning i vår organisation och förstudier

törne ju förr dess hellre böra igångsättas. Att hygienisk tillsyn (bostadsinspektion)

av färdigställd bostad fullständigt saknas på landsbvgden, behöver i a"

ej ytterligare framhålla. J n

Med stöd av det anförda vågar jag vördsamt ifrågasätta, huruvida ej eu eller

helst ett par i bostadshygien sakkunniga läkare kunde och borde beredas tillfälle

att å lämpliga orter och i nödig utsträckning göra sådana bostadsliygieniska studiei,

som kunna krävas för att tillgodose det innevarande bostadsproblemets

medicmskt-hygieniska sida. Härtill lämpliga och villiga personer torde lin nas

att tillgå.

I häröver avgivet yttrande av den 24 november 1919 har socialstyrelsen

anfört huvudsakligen följande:

Utan tvivel kan, såsom förslagsställaren framhåller, den farhågan anses ligga

nära till hands, att man, med hänsyn till den rådande bostadsnöden, skulle välja

gorå gällande, att en bostadsproduktion till varje pris borde bringas till stånd,

aven om bostadshygienens oavvisliga krav därvid i viss män finge av ekonomiskt

skäl eftersättas. . I likhet med förslagsställaren anser styrelsen ett dylikt betraktelsesätt

kunna i praktiken medföra betänkliga konsekvenser. Även om av ekonomiska

skäl anspråken på nyuppförda bostäder böra inskränkas, främst i fråga

om allt slags lyx, men även i viss utsträckning i fråga om komfort och bekvämlighet,

måste varje tanke på att tillskapa bostäder, som ur hygienisk synpunkt

vore att anse såsom undermåliga, med bestämdhet avvisas.

Styrelsen vill emellertid erinra, att, om också bostadsliygieniska missförhållanden

utan tvivel beklagligt nog förekomma, dessa dock knappast kunna anses

hava sm egentliga orsak däri, att bostäder av hygieniskt sett vådlig beskaffenhet

åstadkommits. Tvärtom torde nyproduktionen, som alltmera fått "karaktären avsa

kallad allmännyttig sådan, under kristiden hava bedrivits under fullt betryggande

kontroll från det allmännas sida. De missförhållanden, som för närvarande

S1§ kännbara på bostadsmarknaden, hänföra sig sålunda väsentligen därtill,

att bostadsproduktionen varit otillräcklig och förhanden varande bostäder därför

delvis blivit överbefolkade, men knappast därtill, att det erhållna tillskottet av

bostäder varit av dålig eller rent ut hälsovådlig beskaffenhet.

.. ^ filare må erinras, att inredandet av- källare och vindsutrymmen till bo
städer

icke torde hava ägt rum i någon mera betydande omfattning och i allt fall,

ciar sådant mera undantagsvis förekommit, skett under särskild kontroll från det

allmännas sida.

De svårigheter av övervägande ekonomisk natur, med vilka byggnadsindustrien

för närvarande har att kämpa, hava sålunda hittills ej lämnat stöd för farhågor,

att hygienens krav skulle på otillbörligt sätt eftersättas vid åstadkommandet

av nya bostäder. Det kunde då ifrågasättas, om svårigheter av annan

art uppstått på förevarande område, vilka voro ägnade att lägga hinder i vägen

för eu produktion av hygieniskt tillfredsställande bostäder. Sålunda kunde till

Socialstyrelsen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Svenska

Teknologföreningen.

Kungl. Maf.ts Proposition Nr 314.

äventyrs tänkas, att brist på sedvanliga byggnadsmaterialier framtvingat användningen

av nya, mindre beprövade sådana, ock att härvid uppkommit vissa hygieniska

missförhållanden, som genom studier av motsvarande förhållanden i andra

länder kunde förebyggas. Så synes emellertid knappast vara fallet. Visserligen

ha 1918 års bostadssakkunniga i skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet

den 26 augusti 1919 bland annat förordat, att genom statens medverkan

tillfälle skulle beredas svenska byggnadsföretagare att i utlandet studera

ekonomiska byggnadsmetoder i det syftet, att dessa metoder sedermera skulle

komma till användning vid bostadsproduktionen inom landet. Man torde emellertid

få taga för givet, att, därest denna framställning vinner bifall, härigenom

icke kommer att befordras användningen av sådana metoder, som vore ägnade att

ur hygienisk synpunkt ingiva betänkligheter.

Med hänsyn till vad sålunda anförts håller styrelsen före, att ett bifall till

förevarande framställning knappast kan anses motiverat, åtminstone så länge förslagsställaren

icke på ett tillfredsställande satt utrett de ifrågasätta studiernas

syfte och ändamål samt närmare klargjort dess betydelse för bostadsproduktionen

i vårt land, ävensom framlagt en utformad plan för sagda studieresor, innehållande

jämväl en beräkning av beloppet av härför erforderligt statsunderstöd.

Med anledning av vad sålunda anförts kan styrelsen åtminstone för närvarande

icke för sin del tillstyrka sökandens framställning.

Slutligen har jag att anmäla, att den 3 februari 1920 inkommit en

framställning av Svenska Teknologföreningens styrelse att i händelse

det väckta förslaget om anvisande av 25,000 kronor till anordnande av

pristävlingar om standardmateriel vunne avseende 5,000 kronor av anslaget

måtte få användas till bestridande av ett standardisering skontor för

byggnadsmaterial. Det föreslagna kontorets verksamhet och kostnader

framgå av följande till framställningen fogade bilagor:

»Med anledning av det uppdrag, som undertecknade, kommitterade, vid avdelningens

för husbyggnadskonst sammanträde den 10 november erhöll att till

avdelningens kommande sammanträde inkomma med förslag till åtgärder för

standardisering av byggaadsmateriel, få kommitterade härmed, ehuru de icke

medhunnit att slutbehandla alla de med frågan sammanhängande spörsmålen, inkomma

med följande utredning:

Sedan kommitterade erhållit ifrågavarande uppdrag och sedan ett organisationsförslag

för sagda arbete utarbetats, har på initiativ att Sveriges Industriförbund

styrelsen för avdelning för husbyggnadskonst anmodat sina i denna

kommitté deltagande medlemmar att ingå i en Industrförbundets^ kommitté för standarisering

av vissa byggnadsmaterial, där utom förbundets tva medlemmar även

snickeriproducenterna utsett tre representanter. Härigenom har ett synnerligen

intimt samarbete kunnat etableras mellan de båda arbetande kommittéerna och

det organisationsförslag, som avdelningens kommitté uppgjort, vilket här bifogas,

(bil. 1 Arkitekternas standardiseringskommitté) har till sina huvudsakliga former

kunnat användas för det standardiseringsarbete, som denna kommitté igångsatt.

I det kommittérade sålunda här överlämna ett förslag till organisationsplan

för ett standardiseringskontor för hgggnadsmateriel, få vi samtidigt meddela, att

arbetet på standardisering av vissa byggnadssnickerier genom den av Sveriges in
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:Is Proposition Nr 314. 151

dustriförbund tillsatta kommittén för den i ovan angivna organisationsplan upp
aSefcsutskotTISrr

''Tv™ it kuiT Preliminärt igångsättas och att ett

^ , v f llarf j.r ar tl] satt med uppgift att utarbeta eu katalog, upptagande

enklare typer av dörrar och fönster. Till medlem av utskottet har av avdelnim

*ens. representanter i kommittén utsetts arkitekt C. Bergsten. Utskottets närmaste

uppgift ar nu att anställa en föreståndare för byråns ritkontor. Till före
Kommittén

W stäJ1f8 tdl disposition av industriförbundet
Ivommittén

har tagit sikte pa att till en början kunna hålla byrån i verksamhet

unde! fyra manader med förhoppning att, därest det under detta arbete skulle

sa S1g önskvärt, att arbetet fortsattes, verksamheten kunde fullföljas av ett

permanent organ, organiserat enligt ovan angivna plan. J

si- såsom1"11w^.f0r bjrå^S verksairdlet uVder de fTra första månaderna belöpa

ni ■ v ett organisationsplanen bilagt statsförslag, till 15,000

onoi, vilka intill /3 av beloppet av industriförbundet förskotteras för att framlif

ay snickeriproducenterna bestridas. Enligt kommitterades mening borde

wltl '' °’000 kr°uor kunna erhållas av de statsmedel, som ställts i utsikt att

främja St"lle * *"“*

+;il ^-ommitter;lde anhålla därför att avdelningen för husbyggnadskonst vide in-å

till Konungen med begäran, att för det preliminära igångsättandet av standardisermgsarbetet

och med omnämnande av de åtgärder, som vidtagits härför av
för

sZdardf -7 r lfra«asatta statsanslaget på 25,000 kronor för tävlingar

for standai dforemal fa av denna disponera 5,000 kronor för täckande av V3

av

oclf fönster"! fÖr utgivandet av en katal°g över standardtyper å enklare dörrar

... Huruvida det arbete, som kommitterade betecknat som det preliminära skall

avlösas av en permanent organisation saknar kommitterade möjlighet att för när
det

utmd V-6rbllC vfV man t0r+ G C!ettf- komma att närmare giva sig tillkänna under

det utredningsarbete som standardisenngskommitténs arbetsutskott omedelbart

kommer att igangsatta, varefter kommittén torde få anledning återkomma till avdelningen

i denna angelägenhet.

Aåf\ SOm *°7rde7få ^görande inflytande på denna sak är frågan huru.

. bostadsfrågans tekniska sida i hela dess vidd och med särskild hänsyn tagen

behafdw’ uT L n>f a ^avdelningen i detta sammanhang upptagastil

behandling. Da kommitterade tills vidare måst koncentrera sig på frågan om

typiseringen av byggnadsmaterial, ha kommitterade icke medhunnit ägna denna

flkdet studlum Kagan kraver, men kan redan nu nämna, att intresset för frågan

ai drii8 0C1 hoPPas denna kunna till ett kommande

sammantra.de

in äntligen bär kommitterade erhållit i uppdrag att utreda frågan om avhåli

“:Lm ^n byggnadsmatenaliemässa eller allmän byggnadsmaterialieutställning

eventuellt (under den senare benamningen) permanent. Kommitterade, som vid

ett par sammantraden diskuterat frågan, har på nedanstående grunder funnit

fall-ke bl^ada forslaget om eu allmän byggnadsmaterialieutställning eller mässa,

till slnftt sådan massa avhållas, och, som föreslagits, redan i samband med den

till slutet av maj 1920 föreslagna hantverksmassan, komme denna fråga att lägga

ett sadant beslag pa avdelningens tid, att den kommer att omöjliggöra andra

och kanske viktigare frågor. Avdelningen har redan på sitt program till sommaren

ett mterskandmaviskt arkitektmöte, och frågan om ett svensk-amerikanskt

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

ingenjörs- och arkitektmöte är under utredning. Förberedelserna för dessa möten

komma att taga mycken tid i anspråk. Kommitterade ha i det föregående antytt

att avdelningen kanske har att förvänta ett förslag till upptagande av bostadsfrågans

tekniskaj sida till behandling, och är denna fråga i så fall av så pass

krävande natur, att alla disponibla krafter måste mobiliseras om något resultat

skall kunna nås. Kommitterade äro vidare mycket tveksamma om nyttan av en

sådan utställning, då hart när oöverstigliga svårigheter resa sig for en jury behandling

av de utställda föremålen, och utställningen harforutan komrne att förete

en olycklig blandning på gott och ont, diir varje utställare kommer att i pressen

söka få sin tillverkning framställd som det bästa existerande. Under sådana

förhållanden hava kommitterade icke funnit skäl biträda det framförda forslaget.

Kommittérade hava även sökt skärskåda möjligheten att koncentrera en utställning

att omfatta endast sådana föremål, som framkommit vid typ iser ing s kommitténs

arbete, och äro kommitterade eniga om betydelsen av eu sådan utställning

och vilja gärna tillstyrka ett sådant förslag. Kommitterade både aven tankt sig

möjligheten av, att därest typiseringsfrågan i fortsättningen kan komma att aven

omfatta exempelvis köken (med inredning), en sådan avdelning skulle kunna förlika

utställningen och giva ökat intresse för en större allmänhet, öm som kärna

i denna utställning inginge eu serie förebildliga kok. En sådan utställning tro

kommitterade emellertid icke kan medhinnas till den kommande sommaren, utan

måste tidpunkten härför flyttas längre fram. ,

För att emellertid samla typiseringskomnnttens arbete och de härvid, framkomna

modellerna, föreslå kommittérade att typisermgskommittén i fortsättningen

förses med så pass stora lokaler att i samband med dess ritkontor en utställning

av de framkomna standardtyperna må kunna anordnas.»

»Förslag till organisationsplan

för

ett standardiseringskontor för byggnadsmateriel.

Avsikten med kontoret är att hos byggnadsmaterialens tillverkare for byggnadsindustrien

och den byggande allmänheten förmedla ritningar och modeller

till ändamålsenliga, prisbilliga och vackra byggnadsmaterialtyper.

För detta ändamål sammanför Sveriges Industriförbund representanter för

Svenska Teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonst med representanter

för den industrivara, som skall standardiseras, och ordnas detta samarbete sa att

den initiativtagande föreningen (Sveriges Industriförbund) utser tva representan

ter av vilken en skall vara förbundets direktor, och de samarbetande forenin

gärna vardera tre representanter att ingå i en kommitté för standardisering av

byggnadsmateriel. Denna kommitté arbetar på olika sektioner allt efter den industrivara

som skall typiseras:

Sektion för snickerivaror

» » metallvaror m. fl.,

och kan nya sektioner upprättas, när annan industri på motsvarande grunder

ansluter sig till kommittén. Varje sektion består utom av representanterna for

fackrepresentationen i kommittén även av industriförbundets och avdelningens

för husbyggnadskonst representanter. Kommitténs olika. sektioner utse inom sig

ett arbetsutskott på tre personer, av vilka fackrepresentationen industriförbundet

och avdelningen för husbyggnadskonst vardera utse en representant. De olika sek
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf.ts Proposition Nr 314. 153

tionerna inom såväl kommittén som utskotten kunna, när särskild anledning härtill

föreligger, anordna plenarsammanträden. Vid kommitténs plenarsammanträden

är industriförbundets direktör självskriven ordförande. Utskotten och kommittésektionerna

välja inom sig ordförande. Utskotten äga adjungera sakkunniga

för specialutredningar och skall hänvändelse göras till Stockholms Byggmästareförening,

att nämnda förening ville utse en representant, att då så anses lärnpligt,

innan typvara fastställes, yttra sig över densamma.

För utförande av arbetsutskottens uppgifter organiseras ett verkställande

organ, som förslagsvis benämnes standardiseringskontoret, och skall stå under

ledning och chefskap av eu arkitekt, vilken med denna befattning skall förena

uppdraget att vara föredragande och sekreterare vid utskottens och kommitténs

sammanträden och redigera kommitténs publikationer.

Standardiseringskontoret skall organiseras med ett ritkontor för utarbetande

av'' modeller och en permanent utställningslokal för exponering av typmodeller.

Härjämte skall kontoret utgiva publikationer, i vilka spridas kännedom om nya

föremål för typisering.

Ritkontoret skall arbeta på två linjer, dels kommitténs egna typer, dels av

kommittén förordade modeller.

Ritkontoret skall under chefens ledning utarbeta kommitténs egna typer, vilka

modeller i en auktoriserad katalog under inregistrerad benämning skall spridas

till olika tillverkare inom landet och till arkitekter, byggmästare och övriga avnämare

samt tjänstgöra som specifikation vid offerter och order. Innan typ vara

fastställes, skall ritningar och modeller härför av såväl arbetsutskott som kommittén

godkännas, varvid tillfälle skall givas representanterna för de olika i kommittén

ingående intresseföreningarna, att innan frågan slutgiltigt avgöres, ritningarna

och modellerna i fråga kunna remitteras till resp. intresseföreningars styrelser

för inhämtande av deras utlåtanden.

Härutöver skall chefen även stå till tjänst å viss bestämd mottagningstid

för enskild uppdragsgivare, som vill hava egna specialmodeller utarbetade och

giva denne anvisning på lämplig arkitekt för uppgiften i fråga. Dessa uppdrag

skola av uppdragsgivaren honoreras och utredningen skall av kontorets chef godkännas

innan det får expedieras. Härvid må det på chefens gottfinnande bero,

om sektionsutskottet skall behandla ärendet. Har detta senare ägt rum, må föremålet

ifråga inrubriceras under benämningen av kommittén förordade modeller.

Ritkontorets chef äger inkomma med förslag till anställande av för löpande

göromål erforderlig personal. Han skall taga initiativ och föra frågor framåt,

som kunna främja typiseringsfrågor. Han skall vid fall, där så anses lämpligt,

väcka förslag om tävlingar samt igångsätta i samband härmed erforderliga utredningar

samt i övrigt sköta den propaganda som företaget kräver.

Chefen subordinera!’ i sitt arbete närmast under arbetsutskottet, som lämnar

erforderliga direktiv; och skall möjligast intima samarbete äga rum mellan

denne och arbetsutskottet.

Den permanenta utställningen bör lämpligen ordnas i lokaler i samband med

ritkontoret och torde till en början ett större eller tvenne medelstora rum vara

tillfyllest härför. Utställningen hålles kostnadsfritt öppen å samma tider som

ritkontoret.

Kontorets publikationer utgöras dels av kataloger, som kommittén enligt föregående

utger över egna typer och vilka till visst pris försäljas, dels som meddelanden

från standardiseringskontoret, i vilka kännedom om av kommittén förBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 264 käft. (Nr 314.) 6i 20 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

Departementschefen*
-

154 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

ordade modelie)'' sprides, vilka meddelanden förslagsvis spridas som separat bilaga

till Teknisk tidskrifts avdelning för arkitektur, i avsikt att av prenumeranterna

samlas i särskild samlingspärm, som mot avgift tillkandahålles av kontoret. Härjämte

skola »Meddelandena» även av kontoret samlas och årligen utgivas.

Statjorslag för 4 månader.

Ritkontorschef..................................................

........................... 4,000: —

1 biträdande arkitekt ....................................

........................... 2,000: —

Lokal, ritmaterial etc.......................................

........................... 1,500: —

Katalog och modellarbeten.............................

.......................... 4,000: —

Arvode till arbetsutskottet............................

........................... 1,500: —

Diverse 15 %......................................................

.......................... 2,000: —

Summa kronor 15,000: —

Hyra av utställningslokal, årligen ............................................. 3,000: —.»

I framställningen omförmäles, att av kostnaderna för standardskontorets

verksamhet under de 4 första månaderna, 15,000 kronor, Va skulle

av industriförbundet förskjutas för att framdeles bestridas av snickeriproducenterna,

medan 5,000 kronor, såsom förut nämnts, begärts av

statsmedel.

Bostadssakkunnigas framställning med de däröver avgivna yttrandena,

i vad de nu äro föremål för behandling, synas mig vara av den

vikt och betydelse för hela bostadsfrågans framtida lösning i vårt land,

att de böra föranleda framställning till riksdagen om anvisande av anslag

för ändamålet. Beträffande det föreslagna anslaget å 25,000 kronor till

anordnande av pristävlingar om standardmaterial synas fullgoda skäl vara

anförda i ovan återgivna handlingar. I det väsentliga lärer vad kommerskollegium

i sitt yttrande anfört rörande pristävlingarna förtjäna beaktande.

Då en stor del av det arbete, som blir nödvändigt för att

förbereda en tävlan, skulle bliva undangjort genom det föreslagna standardiseringskontorets

arbeten, torde fog finnas för att av anslaget till

anordnande av pristävlingar medel kunna utgå såsom bidrag, under vissa

villkor, till detta kontors verksamhet under den närmaste tiden. Förevarande

anslag torde böra begäras såsom förslagsanslag å tilläggsstat

för år 1920 samt Kungl. Maj:t bemyndigas att meddela närmare bestämmelser

om sättet för pristävlingarnas anordnande och huru de anslagna

medlen närmare må disponeras.

Med avseende å det ifrågasatta anslaget till resestipendier för studerande

i utlandet av bostadsfrågan, torde jag först böra erinra om,

att Kungl. Maj:t redan anvisat ett belopp av 10,000 kronor av manufakturlånefonden

till resestipendier åt arkitekter och byggmästare för

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

155

byggnadstekniska studier i utlandet, något som emellertid varit en provisorisk

åtgärd i avbidan på att, efter framställning till riksdagen, ytterligare

medel för ändamålet kunna bliva tillgängliga. Vidkommande det

förslag, som nu bör göras till riksdagen angående anvisande av medel

för resestipendier anser jag, att nyss omförmälda av doktor Göthlin gjorda

framställning bör på så sätt föranleda avseende, att något mindre belopp

också må kunna tilldelas, ej blott, såsom kommerskollegium ifrågasatt,

arkitekter och byggmästare samt arbetare inom byggnadsfacket, utan

även lämpliga personer med medicinsk-hygienisk utbildning. Anslaget i

sin helhet torde böra sättas till 75,000 kronor och jämväl äskas å tillläggsstat

för år 1920. De närmare bestämmelserna om villkoren för

stipendiernas åtnjutande samt dessas fördelande torde böra ankomma på

Kungl. Maj:t.

Medel för nu berörda ändamål torde böra beredas genom tillfällig

upplåning för att sedermera ersättas av de genom hyresstegringsskatten

inflytande medlen.

D. Vissa spörsmål i bostadsfrågan, som böra uppmärksammas,

men ej nu föranleda särskilda

framställningar till riksdagen.

Bostadssakkunniga hava i sin förutberörda framställning den 26 Ang. ny byggaugusti

1919 framställt vissa erinringar beträffande sådana bestämmelser nad^st°d9a

i de för olika samhällen i riket gällande byggnadsordningar, vilka inverka

på byggnadssättet och byggnadskostnaden.

Jämväl Svensk Byggnadsdag 1919 har antagit en till Kungl. Maj:t

ingiven resolution angående revision av byggnadslagstiftningen m. m.,

vilken resolution är av följande lydelse:

»Svensk Byggnadsdag 1919 ansluter sig i huvudsak till de av arkitekt Mehn

i hans föredrag beträffande revision av byggnadslagstiftningen’ framhållna synpunkterna

och får som sin mening uttala:

att för olika samhällen i vårt land borde i byggnadsordningarna råda likartade

bestämmelser i sådana hänseenden, där icke naturförhållandena eller eljest

lokala hänsyn motivera en olikhet,

att särskilt hållfasthetsn orm erna i byggnadsordningarna borde vara uppgjorda

efter enhetliga principer,

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Departements
chefen.

att bestämmelserna i allmänhet i byggnadsstadgan för riket och byggnadsordningarna

borde vara på sådant sätt avfattade att utan åsidosättande av berättigade

krav på hållfasthet, värmeisolering, säkerhet mot eldfara o. s. v. allt

sådant undvikes, som är ägnat att onödigtvis fördyra byggnadsarbetet,

att, då den revision av byggnadsordningarna med hänsyn till mera modärna

principer och ett mera ekonomiskt byggnadssätt, som sedan rätt lång tid tillbaka

i åtskilliga samhällen i vårt land framträtt som en allt mera tvingande nödvändighet,

i de flesta fall uppskjutits i avvaktan på att den länge förväntade nya ''Byggnadsstadgan

för riket’ först måtte bliva fastställd, byggnadsstadgans färdigställande

må i möjligaste män påskyndas.

I anslutning till denna resolution få undertecknade föreslå att Svensk

Byggnadsdag ville uppdraga åt interi diss tyre! sen att i underdånig skrivelse hos

Kungl. Maj:t framföra dessa Svensk Byggnadsdags uttalade önskemål och anhålla,

att sådana åtgärder vidtagas att de med framställningen avsedda syftena

måtte bliva förverkligade.»

Slutligen torde böra anmälas, att byggnadsingenjören Josef Norén

i en den 17 september 1918 till Kungl. Maj:t avgiven inlaga gjort vissa

framställningar angående ett enklare och billigare byggnadssätt, närmast

avseende att för femvåningshus vinna lättnader i gällande byggnadsföreskrifter.

Inlagan hänför sig till en av Norén inom Stockholms stadsfullmäktige

väckt motion.

Över nämnda framställning hava yttranden avgivits av vederbörande kommunala

myndigheter i Stockholm, ävensom av Byggnadsstyrelsen, som i skrivelse

den 29 januari 1920 erinrat om, att Stockholms stadsfullmäktige i anledning av

motionen antagit vissa ändringar i stadens byggnadsordning, ävensom framställt

vissa anmärkningar mot de framkomna förslagen, samt slutligen framhållit, bland

annat, att frågan om åstadkommandet av billiga bostäder i hela dess vidd upptagits

till prövning av ingenjörsvetenskapsakademien, som i underdånig skrivelse

den 11 december 1919 anhållit om statsanslag för utförande av de undersökningar,

som behövas för nämnda frågas besvarande.

Under erinran att frågan om sistnämnda anslag, för vilken medel

beräknats i 1920 års statsverksproposition, blir föremål för vidare prövning

av Kungl. Maj:t, efter föredragning av chefen för finansdepartementet,

lärer allenast här böra framhållas, att de av ingenjören Norén

väckta spörsmålen även torde bliva att beakta vid slutligt förslag till

byggnadsstadga för rikets städer.

I övrigt tillåter jag mig påpeka följande.

Sedan länge har en revision av nu gällande byggnadsstadga för

rikets städer pågått. En särskild kommitté har varit för ändamålet tillsatt,

vilken den 20 mars 1909 avgav sitt förslag. Efter vederbörliga

remisser till de olika orterna kom ärendet till dåvarande överintendents
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

ämbetet, som den 17 mars 1914 avgav ett helt nytt förslag till byggnadsstadga.

Detta förslag har sedermera behandlats av bostadskommissionen,

som, etter samarbete med sakkunniga utom kommissionens egen

krets, framlagt nytt förslag i ämnet. Ärendet tiar härefter åter remitterats

till 1916 års stadsplanelagskommitté. I följd härav och med hänsyn till

den ytterligare beredning ett så vidlyftigt ärende, vari olika förslagföreligga,

måste ägnas inom vederbörande statsdepartement, kan förslaget

till ny byggnadsstadga icke detta år framläggas.

Det långa. dröjsmålet med revisionen av byggnadsstadgan är att

beklaga, då otvivelaktigt är, att en del lättnader och större friheter med

avseende å byggnadssättet äro påkallade.

Åtgärder i sådant syfte, främst hänförande sig till de olika orternas

^34?£?nadsordningar, hava i regel anstått i avbidan på den förväntade nya

^y§t?Qadsstadgan för riket. Antalet dispensärenden från byggnadsstadga

och byggnadsordningar har under tiden befunnit sig i ständigt stigande. Med

bostadsbristens överhandtagande hava också dispenserna blivit allt mera

omfattande till sin innebörd. Det är därför högeligen önskvärt, att mera

stabila förhållanden på detta område komma att inträda och att man

därvid överallt beaktar de möjligheter, som kunna inrymmas till de

lindringar av byggnadsföreskrifterna och som kunna förenas med ett

stabilt och hygieniskt byggnadssätt.

1 den man sådana lindringar kunna redan nu införas genom administrativa

föreskrifter lärer sådant icke böra underlåtas. Utan samband

med den allmänna revisionen av byggnadsstadgan och därav följande

ändringar i de olika orternas byggnadsordningar lärer emellertid lindringar

av någon avsevärd betydelse för byggnadskostnaderna knappast

kunna emotses.

o o

O

Med de utredningar och framställningar, jag här haft att göra be- Andra frågor

träffande bostadsfrågans nuvarande läge i vårt land och de åtgärder från att beakta för

det allmännas sida, som omedelbart kunna företagas till den avstannade b<dukthnens

bostadsproduktionens återupptagande, har jag ingalunda velat framhålla, säkerstäiatt

allt blir gjort, som rimligen kan göras för uppnående av ordnade

och stabila förhållanden på detta område.

Då jag här avsett att göra vissa uttalanden i bostadsfrågan i sin

helhet för att vinna eu allmän översikt över de olika, invecklade problem,

som äro förenade med densamma, skall jag nu i korthet beröra några

s. 158 Kontrollera mot PDF

Fastighets
kreditens
ordnande.

Bostads
inspektion.

158 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

förhållanden, som, utan att framställning om anslag för ändamålet eller

annat beslut nu behöver göras till riksdagen, dock kräva uppmärksamhet.

I flertalet av de ämnen, jag sålunda skall beröra, har framställning

också gjorts i en till Kungl. Maj:t den 13 september 1919 inkommen

skrift från Södra Sveriges fastighetsägareförenings distriktsorganisation.

En del hava ävenledes varit föremål för behandling av Svensk Byggnadsdag

år 1919, i anledning varav också vissa framställningar, på sätt jag

får tillfälle längre fram närmare omförmäla, gjorts till Kungl. Maj:t.

Då den i förevarande avseende viktigaste frågan eller Jastighetskreditens

ordnande i städer och stadsliknande samhällen behandlats i annat sammanhang

kan jag här helt lämna å sido detta spörsmål.

Frågan om en effektiv bostadsinspektion är av stor betydelse för vinnande

av goda bostadsförhållanden. En var känner hur den ungdom,

som växer upp i mörka, fuktiga bostäder,, i källare och å bakgårdar,

stannar i utvecklingen och är mer mottaglig än andra för sjukdomar.

Den lekamliga bristen och vantrevnaden följes ovillkorligen av ett motsvarande

sinnestillstånd, eu nedtryckt och bitter stämning, som är blottad

på livsglädje och blir dubbelt ödesdiger, då den drabbar individen i hans

viktigaste och ömtåligaste utvecklingsstadium.

Överallt i utlandet förekommer en mer eller mindre omfattande bostadsinspektion;

hos oss är den inskränkt till vissa allmänna bestämmelser

i hälsovårdsstadgan. Ett tiotal städer ha dock anställt bostadsinspektörer,

manliga eller kvinnliga, i allmänhet i intimt samband med

hälsovårdstillsynen i övrigt. Den nya hälsovårdsstadgan av den 2 J juni

1919 har (§ 8) upptagit vidgad rätt för vederbörande kommun att moripa

i bostadsförhållandena i syfte ej blott att utgallra otjänliga bostäder

utan även att åvägabringa positiva förbättringar i byggnadssättet, i

den blivande nya byggnadsstadgan för riket torde också komma att uppställas

vissa minimifordringar å bostadslägenheter. Emellertid torde det,

framgent som hittills, främst böra ankomma på kommunerna att genom

sina byggnadsordningar eller särskilda beslut sörja för den hosta sinspektion,

som alltefter stadens storlek och förhållanden i övrigt kräves.

Vad angår utgallring av mindervärdiga bostadshus hava bostadssakkunniga

särskilt framhållit, att syftet ej blott bör vara att undandraga

bostadsmarknaden hälsovådliga bostäder, utan också att under

tider av högkonjunktur på byggnadsmarknaden möjliggöra bildandet

av en viss reserv av nya bostäder till följande lågkonjunkturen Under

dylika högkonjunkturer växer ledighetsprocenten merendels just i de

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 314.

nya byggnaderna, tills en kris kommer produktionen att helt avstanna.

Ofta är det endast ett relativt ringa överskott, som framkallar

dylika lor bostadsfrågan skadliga kriser. Om sålunda eu lämplig utgallra^

av äldre för bostadsändamål mindre lämpliga hus härvid kunde

i god tid verkställas, skulle å ena sidan högkonjunkturernas fördelar bättre

kunna utnyttjas och å andra sidan kriserna mildras.

Då nu råder en så stor bostadsbrist flerstädes i landet och denna

hotar att bliva allt större, om ej kraftiga ingripanden från det allmännas

sida äga rum, synes tyvärr för närvarande en effektiv utgallring av

mindervärdiga bostäder icke vara möjlig. Sådan bör dock icke underlatas

i den man bostadsproduktionen tager fart och man kommer över

det prekara läge, van vi nu befinna oss och varande!- det i första hand

galler att skaffa befolkningen tak över huvudet.

. .En deI andya angelägenheter gäller det vidare, på sätt bostadskommissionen

och bostadssakkunniga framhållit, att ordna, innan man kan

förvänta en tillräcklig och sund bostadsproduktion genom privat företagsamnet.

km dylik, sammanhängande med kreditväsendet, rör byqqnadsborqenarernas

rättsliga ställning, varutinnan en utredning föreligger från bostadskommissionen.

Jämväl Svensk Byggnadsdag 1919 har antagit en Kungl.

Maj.t delgiven resolution, däri påyrkats tillförsäkrande i lag av rätt för

byggnadsleverantörer och byggnadshantverkare att vid nybyggnader få

ersättning för sina leveranser jämsides med tomtförsäljaren/

Den spekulativa byggnadsverksamhet, som består däri, att en person,

etter inköp av lämplig tomt, bebygger densamma och sedan snarast

mojhgt söker avyttra huset, för att sedan förnya samma procedur rörande

ett nytt bygge, har till följd, helst då den, som ofta är fallet, bedrives

av personer med ringa kapitaltillgångar, att företagaren behöver, förutom

allmänna eller speciella kreditanstalter, anlita leverantörer av byggnadsmaterialier

_ som förläggare. Med hänsyn till att duglig inteckningssakerhet

ej alltid kan påräknas för dessas fordringar och i allt fall sådan

inteckning vid en exekutiv auktion, därest företaget går i kull

otta ej blir tillräcklig att säkerställa förläggaren mot förlust, bliva materialleveranserna

ofta »saltade» och byggnadskostnaderna därigenom

oskäligt okade. Nu berörda omständigheter, vilka givit anledning till

missförhållanden och svårigheter av flera slag, mot vilka olika medel

torsokts a privat väg, göra sig särskilt gällande vid överproduktion av

byggnader oCh . då byggnadskostnaderna äro högt uppdrivna samt medverka

således till byggnadskrascher.

Byggnads
borgenärers
rättsliga
ställning.

*

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

De nuvarande rättsliga möjligheterna för byggnadsborgenaren att

freda sig mot andras riktande på deras bekostnad äro emellertid av

synnerligen blygsam art. En lagstiftning på detta område ar darfor

av stor betydelse för vidmakthållandet av en sund bostadsproduktion.

Chefen för justitiedepartementet har. enligt vad jag erfarit, också uppmärksamheten

inriktad på dessa förhållanden. Ärendet ar under beredning

i nämnda departement, men lagförslag i amnet kan icke foielag
gas

1920 års riksdag

Expropna. Bostadssakkunniga hava också framhållit, att med den vändning,

tionsiagstift- gom bostadsfrågan i städer och stadsliknande samhal en numera ei

ningen- Ht, det synes böra tagas under övervägande, huruvida. icke gällande lag

om expropriation bör utvidgas både i fråga om innehåll och tilkrnp lghetsområde.

Som bekant får enligt gällande lag numera expropriationsrätt

medges »för att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats

eller fiskeläge eller å annan ort med större sammantrangd befolkning:

åstadkomma tryggade bostadsförhållanden». _

För min del har lag icke ansett det påkallat att i detta sammanhang

och för närvarande vidtaga åtgärder i det av bostadssakkunnmga angivna

svfte Av de redogörelser för städernas och de stadsliknande samhallenas

tomt- och markförhållanden, som förut lämnats (sid.. 21—.25), framgar,

att i regel tillgång på bostadsmark icke saknas eller, dar brist förefinnes,

oftast kan fyllas genom upplåtelser från staten eller yr

fonden. Några svårigheter för den byggnadsverksamhet, som staten nu

bör främja, genom brist på byggnadsmark lära sålunda icke vara att

förvänta.

Jao- vill slutligen beröra den vid en del tillfällen framkastade

tanken på genomförande medelst lagstiftning av en tvångsransonenng av

bostäder. Så vitt jag kunnat utröna, hava dylika åtgärder hittills vid

tagits endast i två länder, nämligen i Finland och i viss man i Tys - land, varjämte i Norge frågan under den allra sista tiden av statsmakterna

upptagits till närmare behandling.

I Finland utfärdades den 12 september 1919 en lag angående hvresreelering

där 1 § föreskriver, att statsrådet äger utfärda bestämmelser bland

iegle fr , c+örsta antalet rum som lägenhetsinnehavare må använda, samt

B o stad srans

finering.

Utlandet.

Finland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314. 1(51

finnes, kommunalfullmäktige kunna bestämma maximiantalet rum, som lägenhetsinnehavare

får använda till bostad för sig. Dock må rumsantalet icke inskränkas

mera, än att å varje familjemedlem kommer ett uppvärmbart rum och

dessutom ett rum och kök gemensamt för hela familjen. Till nämnda

rumsantal räknas likväl icke ämbetsbostad, ej heller de rum, som lägenhetsinnehavaren

behöver med hänsyn till sitt ämbete, yrke eller näring. Höra en eller

flera tjänare till familjen, skall antalet sådana icke inverka på rumsantalet, därest

de icke faktiskt nyttja rummen såsom sin bostad. Kommunalfullmäktiges beslut

härom liksom om de principer, eldigt vilka lägenhetsinnehavaren obligatoriskt

skall överlåta boningsrum till uthyrning genom hyresnämnden underordnad förmedling,

skall underställas statsrådets prövning och avgörande.

Enligt meddelade uppgifter hade ännu i slutet av januari 1920 ingen kommun

funnit sig föranlåten till åtgärder i syfte att praktiskt omsätta de ovan angivna

principerna.

I den tyska hyresstegringslagstiftningen införde förbundsrådet genom en

kungörelse av den 23 september 1918 (»Bekanntmachung fiber Massnahmen gegen

Wohnungsmangel») en bestämmelse av huvudsakligt innehåll, att, då eu hyressökande

blivit anvisad en hyresledig lägenhet, men ej lyckats med hyresvärden

träffa avtal om dess förhyrning, hyresnämnden (Einigungsamt) i sådant fall kunde

vidtaga åtgärder, med stöd av vilka ett hyresavtal emellan den hyressökande och

hyresvärden skulle anses träffat. I sak innebar detta sålunda, att hyresnämnden

i vissa fall kunde i hyresvärdens ställe uthyra hyresledig lägenhet. Sedermera

har lagstiftningen i fråga blivit ytterligare skärpt, nämligen genom en av

riksministeriet den 22 juni 1919 utfärdad förordning (»Verordnuug zum Schutze

der Mieter»), Bland annat föreskrives i dess § 5, att om på grund av synnerlig

brist på hyreslägenheter utomordentliga missförhållanden göra sig gällande, vissa

statliga eller kommunala myndigheter äga vidtaga även andra åtgärder än de,

som närmast röra hyresavtals giltighet, utgående hyresbelopp m. m. Sistnämnda

bestämmelser av den 22 juni 1919 synas något svävande och i hög grad tänjbara.

Uppenbarligen är det med stöd av här återgivna allmänna regler, som de kommunala

myndigheterna, så vitt bekant dock endast i Berlin, infört en viss form

av bostadsransonering.

Sedan nämligen magistraten i Berlin utfärdat ett upprop till innehavare av

större lägenheter att frivilligt upplåta delar därav till hyressökande, men detta

icke lett till åsyftat resultat, har magistraten den 21 september 1919 meddelat

vissa bestämmelser om åtgärder mot bostadsnöden, på grund av vilka stadgandena

om tvångsupplåtelse av hyreslediga lägenheter skola anses tillämpliga

även på överloppsrum. Sålunda kunna från oproportionerligt stora (»fibergross»)

lägenheter avskiljas och uthyras antingen hela lägenheter eller enstaka

rum, dock blott för så vitt de kunna undvaras av innehavarna samt utan

ombyggnadsarbeten lämpligen kunna på grund av sin belägenhet avskiljas

och användäs såsom fristående lägenheter och rum.

Enligt meddelade uppgifter tillämpas dessa bestämmelser så, att en familj

anses böra få behålla åtminstone ett rum per familjemedlem samt därutöver

ytterligare ett gemensamt rum. För »geistige Arbeiter», såsom läkare och advokater,

lämnas vissa medgivanden att innehava större utrymmen. Även i övrigt

lära bestämmelserna tillämpas under hänsynstagande till individuella förhållanden

och talrika undantag göras från de allmänna reglerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 käft. (Nr 314.)

Tyskland.

61 20 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Korge.

Riksdagen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Slutligen bar i Norge den 6 februari 1920 framlagts en provisorisk lag om

tvångsfördelning av bostäder. Detta förslag innebär huvudsakligen, att kommunalstyrelse

kan i förekommande fall hos Kungl. Maj:t begära tvångsfördelning av

bostäder. Från dylik fördelning äro helt undantagna lägenheter på intill 4 rum.

Eljest må sådan fördelning kunna äga rum av lägenheter, som till sitt rumantal

överstiger antalet där boende med mer än 2. Kök räknas icke. Två barn under 10 år

räknas som en person. Samma gäller om syskon under 20 år och av samma kön.

Förslaget har ännu ej prövats av stortinget.

Redan tidigare har i Norge förenings- och församlingslokaler genom lag

kunnat avstås till härbärgen för husvilla. Lediga lägenheter kunde också på

enahanda sätt övertagas för husvillas inhysande under vissa villkor. Dessa bestämmelser

hava vunnit tillämpning i åera av Norges städer och i några få

landsbygdskommuner.

För vårt eget lands vidkommande har frågan om bostadsransonering

motionsvis framförts inom riksdagen. Sålunda väcktes vid 1918 års

lagtima riksdag i båda kamrarna likalydande motioner, bland annat,

om införande av bestämmelser om en tvångsvis genomförd bostadsransonering.

Båda kamrarnas vederbörande utskott, nämligen första kammarens

andra tillfälliga och andra kammarens tredje tillfälliga utskott, avstyrkte

i avgivna utlåtanden motionerna, det senare utskottet efter att

från socialstyrelsen och bostadskommissionen hava inhämtat yttranden,

vilket likaledes gick i avstyrkande riktning. Båda kamrarna biföllo

respektive utskotts hemställan och avslogo motionerna, första kammaren

utan votering och andra kammaren med 121 röster mot 64.

Vid 1919 års lagtima riksdag väcktes i andra kammaren ånyo

motion, bland annat, rörande förevarande spörsmål. Andra kammarens

fjärde tillfälliga utskott, som i utlåtande behandlade denna och andra

väckta motioner i bostadsfrågan, anförde, efter att hava berört ett annat

spörsmål, i detta ämne följande:

»Men utskottet kan icke underlåta att i anslutning till den i herr Hages

motion nr 305 framförda tanken på en bostadsransonering uttala, att i stadssamhällen,

där någon nämnvärd del av befolkningen är hänvisad till uppenbarligen

outhärdliga bostadsförhållanden, innehavare av större våningar borde kunna

åläggas att avstå någon del av dessa, dock endast i de fall, där innehavet av sadana

våningar tydligen endast tillfredsställer ett lyxbehov. Då utskottet gör

detta, är det fullt medvetet om, att bostadsransoneringen kan försvaras_ endast

som en ytterst extrem kristidsåtgärd, framtvungen av fullständigt olidliga omständigheter.

Det synes emellertid utskottet, som om de olägenheter, vilka

skulle drabba en familj med exempelvis 8 ä 10 rum, därest denna skulle nödgas

avstå från ett par eller tre av sina rum, vore att värdera som ett mindre ont, än

att människor skola bo i skolsalar, där familjerna avskiljas från varandra allenast

genom provisoriska avbalkningar. Utskottet är ingalunda blint för de praktiska

svårigheter, som äro förenade med en bostadsransonering, men extrem nöd påkallar

radikala åtgärder, vilka för övrigt enligt sakens natur, därest de tillgripas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

16:5

endast kunna bli av relativt snabbt övergående beskaffenhet. Det är uppenbart,

att om man ser sig nödsakad att tillgripa en tillfällig bostadsransonering, man

icke bör gå så långt, att familjer, som lia högst fem rum till sitt förfogande

skulle kunna drabbas därav. Lika uppenbart är, att eu lag om bostadsransonering

icke utan vidare kan generellt tillämpas för alla städer. Det måste självfallet

överlämnas åt varje stad att själv besluta, huruvida lagen skall äga tillämpning

inom dess område.»

Utskottet hemställde, att andra kammaren måtte för sin del besluta

skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om vissa utredningar på

bostadsfrågans område. Av den gjorda framställningen framgår ej direkt,

att utredningsarbetet borde omfatta jämväl förevarande spörsmål, men

synes, att döma av motiveringen, detta hava varit utskottets uppfattning.

Såsom på annat ställe meddelats, biföll andra kammaren utskottets hemställan,

varemot första kammaren, i överensstämmelse med dess andra

tillfälliga utskotts förslag, beslöt att icke biträda nämnda beslut rörande

begäran om utredning.

Jämväl hos Stockholms stadsfullmäktige framfördes år 1919

motion om åtgärder till åstadkommande av bostadsransonering. I häröver

avgivet utlåtande hemställde beredningsutskottet, efter förebragt utförlig

utredning, att motionen ej måtte föranleda någon stadsfullmäktiges åtgärd.

Med 84 röster mot 5 beslöto stadsfullmäktige den 17 december

1919 bifalla beredningsutskottets hemställan.

De förhoppningar om ökad tillgång på bostäder, som förespråkarna

för en bostadsransonering fästa därvid, förefalla överdrivna. Redan

om man, såsom andra kammarens fjärde tillfälliga utskott vid förra årets

lagtima riksdag synts förutsätta, skulle från en ransonering avskilja

lägenheter upp till fem rum och kök, skulle man i själva verket omedelbart

avskilja den väsentliga delen av bostadsbeståndet. När sedan

i större lägenheter skäligt utrymme lämnats åt de nuvarande hyresgästerna,

skulle förvisso ett ytterst blygsamt antal rum återstå till ransonering.

Det kan tryggt påstås, att en sådan bostadsransonering icke

kan nämnvärt bidraga till eu lösning av bostadsfrågan eller ens till en

avsevärd lindring i bostadssvårigheterna. Då Stockholm väl vore den

stad, där en bostadsransonering närmast skulle tänkas vara av betydelse,

är det ett tydligt erkännande av ransoneringens ringa betydelse för

bostadsfrågan, att Stockholms stadsfullmäktige med en så överväldigande

majoritet — en majoritet sammansatt av skiftande politiska och samhälleliga

åsikter och inneslutande alla de närvarande 15 kvinnorna, vil
-

Stock
holms
stadsfull
mäktige.

Departements
chefen.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Bostads
förmedling.

164 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

ket i ett ämne som det förevarande bör läggas märke till — avvisat

ransoneringstanken.

Vid denna frågas bedömande må också framhållas, att det synes

klart, att det utrymme, som genom en ransonering skulle ställas till de

bostadsbehövandes förfogande, bör i främsta rummet iordningställas till

fristående bostadslägenheter. Det måste nämligen betonas, att den socialt

sett vådligaste sidan av bostadsnöden är bristen på familjebostäder. De

omändringsarbeten, som skulle krävas för att iordningställa sådana styckade

lägenheter, skulle bliva hindersamma för nyproduktion av bostäder och

även på grund av sin dyrbarhet kräva att subventionsmedel ställdes till

förfogande. Dylika medel komma dock till rationellare användning vid

produktion av nya bostäder.

Givetvis kunna förhållanden tänkas, då en bostadsransonering trots

allt måste tillgripas. Men den måste, efter min mening, betraktas såsom

yttersta åtgärd.

Då det är att hoppas, att de åtgärder, som förut ifrågasatts, skola

möjliggöra en bostadsproduktion, som relativt snabbt kan häva den

svåraste bostadsbristen, har jag icke ansett mig böra upptaga förslag

till lagstiftning om tvångsfördelning av bostäder bland de för ögonblicket

aktuella åtgärderna i bostadsfrågan.

Jag skall vidare yttra några ord om tvenne andra frågor, som beröra

åtgärder av betydelse för tillgång och efterfrågan på bostäder och vilka

behandlats både av bostadskommissionen och bostadssakkunniga, nämligen

spörsmålen om bostadsförmedling och om en fortlöpande bostadsstatistik.

Redan i samband med statens första åtgärder under kristiden i

syfte att reglerande ingripa på hyresmarknaden framfördes tanken på

bestämmelser om en ordnad kommunal bostadsförmedling. I skrivelse

den 10 april 1916 till chefen för civildepartementet med förslag om inrättande

av kommunala hyresnämnder för medling i vissa hyrestvister

hade statens bostadskommission sålunda förordat vissa bestämmelser i

ämnet. I stad, där hyresnämnder inrättades, skulle, enligt förslaget,

jämväl kunna anordnas kommunal förmedling av mindre bostadslägenheter

genom hyresnämndernas försorg. Nämnderna skulle därvid i

främsta rummet söka anskaffa bostäder åt familjer med många barn. I

syfte att tillförsäkra nämnderna erforderligt uppgiftsmaterial för denna

förmedlingsverksamhet föreslog kommissionen bestämmelser om viss

skyldighet för hyresvärd eller vice värd att anmäla liyresledighets inträde

och upphörande.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. May.ts Proposition Nr 314.

I den huvudsakligen på grundval av kommissionens förslag utfärdade

hungl. förordningen om medling i vissa hyrestvister in. m. den 5 maj

1916 infördes också bestämmelser om villkorligt anordnad förmedling

av mindre bostadslägenheter upp till fyra rum och kök. Emellertid

uteslötos ur förordningen de av kommissionen föreslagna bestämmelserna

om visst anmälningstvång. Nödiga uppgifter hade nämnderna i stället

att införskaffa genom kungjorda anmaningar till hyresvärdar eller på

annat lämpligt sätt.

Sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande de resultat, som uppnåtts

med . stöd av dessa bestämmelser, förordade bostadskommissionen

ånyo, i skrivelse till chefen för civildepartementet den 16 januari 1917,

bestämmelser om visst tvång att beträffande smålägenheter anmäla

hyresledighets inträde och upphörande, allt i huvudsaklig överensstämmelse

med vad kommissionen tidigare i sin ovan berörda skrivelse den

10 april 1916 föreslagit.

Den 27 februari 1917 utfärdades hungl. förordning i ämnet (nr 64),

van föreskrevs viss anmälningsplikt beträffande hyresavtals träffande och

upphörande, såvitt anginge smålägenheter (högst 3 rum och kök). Förmedlingen

genom hyresnämndernas försorg skulle ske avgiftsfritt.

Då socialstyrelsen och bostadskommissionen någon tid senare, den 4

april 1917, ansågo sig i gemensam skrivelse till chefen för civildepartementet

höra avgiva förslag till särskilda lagstiftningsåtgärder mot oskälig

hyresstegring, upptogos i det angivna lagförslaget jämväl bestämmelser

angående bostadsförmedling, vilka ingingo i den på styrelsens och

kommissionens förslag grundade propositionen {nr 356) i ämnet till

riksdagen. I propositionen anföres bland annat: Villkoret för en

effektiv och förutseende bostadspolitik från kommunernas sida vore, att

kommunen vid varje tillfälle hade en klar överblick av bostadsmarknadens

läge. I detta hänseende vore det av vikt att man hade fortlöpande

kännedom om hyresledigheters inträde och upphörande. Om än den

föreslagna lagstiftningen mot oskälig hyresstegring m. m. givetvis måste

vara av tillfällig karaktär, torde det dock visa sig lämpligt, att bestämmelserna

rörande anmälningsskyldighet ägde fortbestånd för framtiden.

Genom lagen med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

den 25 maj 1917 erhöll bestämmelserna om anmälningsplikt och''bostadsförmedling

(12 och 13 §§) den utformning, som de sedermera, med

smärre jämkningar i de senare utfärdade lagarna i ämnet, i allt

väsentligt bibehållit. Enligt nämnda lag åligger det envar, som inom

hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans räkning uthyr

omöblerad lägenhet, att hos hyresnämnd anmäla hyresledighets inträde

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

och upphörande, med avgivande jämväl av vissa uppgifter angående

hyra. Anmälningsplikten gjordes sålunda obligatorisk inom alla områden,

där lagen vore tillämplig, samt utsträcktes till att gälla alla

omöblerade lägenheter, oberoende av storlek.

I 12 § föreskrevs, att i alla städer, där lagen ägde tillämpning,

skulle, med ledning av ovan omförmälda anmälningar, genom hyresnämnd

eller annan kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning

av omöblerade lägenheter, som omfattade intill fyra rum, kök. däri inbegripet,

och helt eller delvis vore avsedda till bostad. Härvid skulle

särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

I lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

den 14 juni 1918 infördes vidare i 15 § vissa bestämmelser, enligt

vilka länsstyrelse kunde för område, där lagen ägde tillämpning, fastställa

taxa för hyresförmedling. Denna bestämmelse åsyftade att stävja

sådan hyresförmedling genom enskilda personer, vilken bedre\s mot

ockerartade avgifter.

I det förslag till förlängd giltighetstid för lagstiftningen mot oskälig

hyresstegring m. m., som av chefen för justitiedepartementet nyss framlagts,

har icke upptagits till någon väsentlig ändring av däri hittills

innefattade föreskrifter angående viss anmälningsplikt vid hyresavtals

träffande och upphörande samt i fråga om bostadsförmedling, -mg

finner sålunda detta spörsmål icke vara ägnat att i detta sammanhang

påkalla särskilda förslag.

I anslutning till vad redan i propositionen till 1917 års riksdag uttalades,

anser jag mig dock böra framhålla, att förevarande föreskrifter

intaga en viss särställning inom meranämnda lagstiftning. I motsats

till övriga däri meddelade regler torde dessa icke böra bliva av tillfällig

natur. Tvärtom synes det vara ett redan långt före kristiden närt

önskemål, åtminstone vad de större städerna angår, som därmed blivit

uppfyllt. Utan tvivel kommer det sålunda städse att vara av stor betydelse,

om den enskilde genom det allmännas medverkan beredes tillfälle

att utan onödiga kostnader och arbete överblicka vad som verkligen

finnes att tillgå till fyllande av ett så utomordentligt viktigt behov

som det vilket rör bostaden. Jag finner det även sannolikt, att en

dylik förmedlingsverksamhet från det allmännas sida knappast kan vinna

behörig omfattning och bliva till avsett gagn, med mindre den kan

fotas på en viss anmälningsplikt från hyresvärdshåll. ^ Förvisso skulle

härur även kunna hämtas ett rikt siffermaterial, som på ett känsligt satt

skulle återspegla bostadsmarknadens fluktuationer, och som vid sidan av

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

andni bostadsstatistiska uppgifter kan bliva vägledande för det allmännas

bostadspolitik och måhända i någon mån även för den enskilda

bostadsproduktionen.

Det må icke förbises, att bostadsförmedlingsverksamheten hittills

bedrivits under en tid, då bristen på hyreslediga lägenheter varit extraordinär.

Det ligger i sakens natur, att den ofantliga disproportionen

mellan utbud och efterfrågan på hyresmarknaden i viss män vridit arbetet

på sned redan från början, något som i och för sig självfallet icke varit

att tillskriva de bostadsförmedlande organens sätt att handhava sin uppgdt.

Om sålunda å ena sidan den bostadsbehövande allmänheten vid

sina hänvändelser till bostadsförmedlingskontoren säkerligen fått vidkännas

åtskilliga missräkningar och å andra sidan hyresvärdarna, jämväl

utan ifrågavarande medverkan, med största lätthet lätt sina lediga''lägenheter

uthyrda, har måhända själva institutionens betydelse blivit nåo-ot

underskattad. Jag är dock övertygad om, att båda" parterna, så snart

bättre balans kommer att uppnås mellan utbud och efterfrågan, skola i

stor utsträckning med tillfredsställelse använda sig av en dylik offentlig

institution.^ Dock vill jag tillägga, att den väl knappast skulle behöva

anordnas å sådana mindre orter, där en överblick över hyresmarknaden

med lätthet kan vinnas på andra enklare vägar.

Bostadsvillkorens betydelse för de sociala förhållandenas gestaltning

har länge inskränkt sig till dels redogörelser för bostadsförhållandena

inom särskilda arbetargrupper, dels summariska uppgifter rörande nybyggda

bostadslägenheter samt gällande hyrespris för smålägenheter de

forra avgivna av vederbörande byggnadsnämnder, de senare insamlade

genom socialstyrelsens ombud. En genomgripande reformerino- av bostadsstatistiken,

varigenom den för vårt lands vidkommande bragtes upp

på fullt samma nivå, som i de i detta avseende mest framskridna länderna,

skedde emellertid i samband med de undersökningar, som för nå°ra

år sedan verkställdes av socialstyrelsen i samråd med bostadskommissionen.

Grundläggande blevo härvid de i samband med mantalsskrivningarna för

aren 1913 och 1914 anordnade bostadsräkningarna, som avsåo-o 230 orter

med tillhopa c:a 1,411,000 invånare. Dessas resultat kompletterades bland

annat genom detaljerade undersökningar rörande de mindre bemedlades

bostadsförhållanden i vissa svenska städer (bostadsbeskrivningar) samt

en saval till tillkomsten som till avgången av bostäder hänsynstagande

e,yg''oIia<^s verksam hetsstatisti k, utvisande, huru bostadsbeståndet årligen

örnyas och växer i samtliga städer, köpingar och municipalsamhälfen.

Under kristiden har bostadsstatistiken erhållit nya arbetsuppgifter

nämligen i första hand att söka statistiskt belysa omfattningen och verk
-

Bostads

statistik

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

ningarna av de vidtagna, delvis mycket ingripande krisåtgärderna från

statens och kommunera as sida.

Sålunda hava socialstyrelsens årliga berättelser angående byggnadsverksamheten

i stadssamhällena, varav jämväl för-tryck plägat offentliga-öras

i Sociala Meddelanden, lämnat fullständiga uppgifter rörande

antalet tillkomna och avgångna hus, lägenheter och rum, såval i allmänhet

som särskilt för den s. k. allmännyttiga byggnadsverksamhetens

vidkommande, varigenom bland annat åskådliggöras resultaten av den Iran

det allmännas sida under åren 1917—1919 fullt öljda subventionspolitiken.

Vidare hava, på grundval av särskilda enqueter, utarbetats och i Sociala

Meddelanden offentliggjorts redogörelser för hyresnämndernas verksamhet

under åren 1917 och 1918, vilka jämväl äro avsedda att fullföljas

med avseende på år 1919. Enär hyresnämnderna i förening med de

samtidigt upprättade offentliga bostadsförmedhngsanstalterna i viss man

utbildats till centralorgan för bostadsmarknadens övervakande och reglering

beträffande ett flertal särskilt större orter, kunna ur dessa berättelser

värdefulla upplysningar hämtas rörande bostadsförhållandenas utveckling

under kristiden. . , ,

Ger sålunda den hittillsvarande bostadsstatistiken en ganska trogen

och tillförlitlig bild av vissa förhållanden och tendenser på bostadsmarknaden,

skall det ej undandöljas, att den i viss mån bygger på vacklande

grund, i samma mån som resultaten av 1912—1914 års bostadsräkningar,

under inverkan av kristidens förändrade bostadssociala förhållanden, icke

längre kunna anses som aktuella. Att avhjälpa denna brist torde ia

anses som den närmaste och mest maktpåliggande av den svenska bostadsstatistikens

arbetsuppgifter. Också har socialstyrelsen gjort framställning

om anvisande av anslag för anordnande i samband med mantalsskrivningarna

i slutet av år 1920 av en allmän bostadsräkning i

samtliga städer, köpingar och municipalsamhallen med över 5,000 invånare.

Denna framställning har jämväl upptagits i statsverkspropositionen

för 1921 under femte huvudtiteln, därvid hemställts om ett

extra förslagsanslag för år 1921 för ändamålet av högst 75,000 kronor.

I sammanhang härmed har sådan utvidgning av planen ansetts hora övervägas

att under undersökningen skulle inbegripas vissa, intill större stader

belägna förstadssamhällen. Förenämnda fråga blir sålunda i annat

sammanhang föremål för riksdagens prövning.

Utgör således anordnandet inom den närmaste tiden av en tillräckligt

omfattande och pålitlig bostadsstatistisk riksundersökning den svenska

bostadsstatistikens för närvarande viktigaste och mest maktpåliggande

uppgift, kan emellertid vid sidan härav även tänkas en utbyggnad av den
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

samma i andra riktningar, i den mån arbetstekniska och ekonomiska skäl

medgiva en sådan. Viss ledning härutinnan kan hämtas från Stockholms

stads väl utbildade bostadsstatistik. \ id sidan av de vart femte år återkommande

bostadsräkningarna samt de, i samråd med Stockholms stads

hyresnämnders centralkansli, verkställda fortlöpande bearbetningarna av

det från hyresnämnderna och bostadsförmedlingskontoret inkommande

statistiska materialet, har sålunda stadens statistiska kontor under den

senaste tiden, på grundval av husvärdarnas i slutet av varje år avgivna

»huvudförteckningar med lägenhetsuppgifter», utarbetat årlig statistik

såväl över antalet lediga lägenheter som över gällande medelhyror för

olika lägenhetskategorier. Det ligger i sakens natur att, särskilt under

en tid som den närvarande av hastiga och olikformiga förändringar inom

bostadsmarknadens område, det skulle vara av mycket stort värde

att hava tillgång till dylika årliga uppgifter ej blott för huvudstaden

utan även för övriga större städer.

Det måste betecknas såsom en lycklig omständighet, att den offentliga

bostadsstatistiken, som handhaves av socialstyrelsen, redan under

åren närmast före världskrigets utbrott underkastades ett genomgripande

nydaningsarbete. Ur denna statistik har stått att hämta ett omfattande

och synnerligen värdefullt siffermaterial, ägnat att tjäna till ledning

för och att belysa resultatet av de från det allmännas sida vidtagna åtgärderna

på området. Även i fortsättningen lärer det bliva påkallat, att

utvecklingen på bostadsmarknaden följes med synnerlig uppmärksamhet

och göres till föremål för ingående statistisk behandling. Närmast kommer

härvid visserligen i betraktande förhållandena under tiden för den

ännu rådande bostadskrisens avveckling, under vilken det allmänna måste

ingripa med utomordentliga medel. Men jämväl sedan behovet av kraftåtgärder

en gång upphört, torde det ligga synnerlig vikt på, att icke

det allmänna uppger strävandena att förbättra de mindre bemedlades

bostadsvillkor. Kristidens extraordinära behov få icke undanskymma

kravet på ett fortgående reformarbete under framtida mera normala förhållanden.

Snarare torde det få anses bliva kommande, ekonomiskt

lugnare tiders uppgift att verka för en verklig höjning av bostadsstandarden,

vilken, på sätt av föregående redogörelser framgår, i stort

sett avsevärt sjunkit under krigsårens allt starkare framträdande bostadsnöd.

Vid fråga om höjning av bostadsstandarden får det allmännas

roll ingalunda inskränkas till endast den passiva åskådarens. Men skall

det allmänna verka vägledande i spörsmål, där det rör sig om sådana

ofantliga värden som på förevarande område, kräves förvisso, att intet

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 höft. (Nr 314.) ei 20 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Kommunikationsväsendets

utveckling.

eftersattes, då det gäller att för åtgärdernas bedömande anskaffa nödigt

siffermässigt underlag. Här komma utan tvivel att krävas

ständigt nya, aktuella uppgifter, vilkas åvägabringande — det ligger i

sakens natur — ej kan undgå att draga icke alldeles ringa kostnader

för statsverket. Dessa kostnader torde dock icke böra ingiva alltför stora

betänkligheter i betraktande av att det gäller att söka klokt och målmedvetet

lämna direkta eller indirekta anvisningar om användningen av

belopp, som komma att röra sig om hundratals miljoner kronor årligen.

Det bostadsstatistiska utredningsarbete, som socialstyrelsen har att

ombesörja, torde alltså böra fortgå och än ytterligare utvecklas och fördjupas,

så att därifrån städse skall stå att hämta så långt möjligt är fortlöpande,

aktuella uppgifter om bostadsmarknadens läge och fluktuationer.

Emellertid har jag med hänsyn till de anslagsäskanden, som gjorts

i årets statsverksproposition i syfte att möjliggöra företagande av nya

allmänna bostadsräkningar, ej funnit påkallat att för närvarande framkomma

med särskilda förslag angående ett slutgiltigt ordnande av

den fortlöpande bostadsstatistiken. Bostadsräkningarnas resultat

måste nämligen anses utgöra det grundläggande underlaget för varje

annat fortlöpande bostadsstatistiskt utredningsarbete.

Slutligen torde jag med några ord böra framhålla den stora betydelse,

som ett utvecklat kommunikationsnät erbjuder framför allt för

främjande av storstädernas byggnadsfråga. I den mån som tomterna i

dessa städers mera centrala delar blivit bebyggda och betinga höga

tomtpris samt affärslivet där koncentrerat sig, blir bostadsbyggandet,

framför allt för de mindre bemedlade klasserna, hänvisat till stadens utkanter

och till förstäder kring staden. Men ett huvudvillkor för att ett

dylikt bostadsbyggande skall komma till stånd, då det är fråga om beredande

av bostäder för personer, som hava sin dagliga sysselsättning

eller sitt dagliga arbete inom själva staden eller i andra förstäder och

samhällen, är, att kommunikationsförhållandena ordnas på ett praktiskt

sätt, som medger snabba och billiga resor från hemmen till arbetsplatserna.

I mån av minskad arbetstid för den kroppsarbetande klassen

bliva möjligheterna för denna klass ökade att söka sin bostad i de mera periferiska

delarna av staden eller i förstäderna. Förstads- eller förortstrafikens

ordnande är därför en betydelsefull uppgift för de större

städerna, och bör staten givetvis, vid planläggande av järnvägslinjer och

vid trafikerande av befintliga linjer beakta de krav, som bostadsfrågans tillfredsställande

lösning å respektive orter kan i detta avseende uppställa. Men

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 314.

171

de huvudsakliga åtgärderna härutinnan ankomma givetvis på kommunerna

genom anordnande av behövliga förortsbanor, närmast för spårvägstrafik.

Att särskilt för Stockholm järnvägstrafikens ordnande med hänsyn

jämväl till de alltmer vidgade områden inom eller utom staden, som

tagas i anspråk för bostadsbyggande, är av den största vikt, lärer vara

för en var uppenbart. Att härvid särskilda svårigheter uppresa sig med

hänsyn till stadens belägenhet och det omgivande vattnet är klart. Såväl

vid den slutliga planen för Stockholms bangårdsanordningar som vid

förortsbanenätets ordnande, i vad staten därvid kan och bör medverka,

böra jämväl de bostadspolitiska spörsmålen erhålla ett betydande utrymme.

I detta sammanhang har jag emellertid icke anledning att närmare

ingå på dessa, redan under utredning varande frågor. Någon särskild

framställning till Kungl. Maj:t angående åtgärder i kommunikationshänseende

i samband med andra här föreslagna åtgärder mot bostadsnöden

i städer och stadsliknande samhällen har jag således icke att göra.

o -»

£>

Under åberopande av allt vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, Förslag till

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen riksdagen.

l:o) att till uppförande av bostadshus för tjänstemän

vid statens järnvägar, telegrafverket, postverket,

statens vattenfallsverk och tullverket må av statsverkets

fond av rusdrycksmedel tillsvidare och i enlighet med

Kungl. Majrts närmare beslut disponeras dels för år

1921 ett belopp av 10,000,000 kronor, dels ock för år

1920 ett belopp av 7,500,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att även ett senare år disponera vad

som av nämnda belopp ej åtgått ett föregående år;

2:o) att besluta, att en särskild fond, benämnd

statens bostadslånefond, skall inrättas, från vilken fond,

som skall förvaltas av statskontoret, lån efter de

huvudsakliga grunder, som äro angivna i statsrådsprotokollet,

må av Kungl. Maj:t beviljas kommuner med

flera till visst bostadsbyggande, samt att såsom

kapitalökning för denna fond anvisa dels för år 1921

ett reservationsanslag av 25,000,000 kronor, dels ock

å tilläggsstat för år 1920 ett reservationsanslag av

15,000,000 kronor, båda beloppen att utgå av låne
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

medel, ävensom, vid bifall härtill, förordna, att de i

förslagen till riksstat för år 1921 och till tilläggsstat

för år 1920 under rubriken »Fast upplåning)) upptagna

lånemedel skola höjas med motsvarande belopp;

3:o) att till understöd, i huvudsaklig överensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angivna grunder,

åt kommuner med flera för uppförande av vissa bostadsbyggnader

anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande

ställa dels för år 1921 under femte huvudtiteln

ett reservationsanslag av 6,500,000 kronor, att direkt

utgå av hyresstegringsskattemedel dels ock å tilläggsstat

för år 1920 under sjätte huvudtiteln ett reservationsanslag

av 4,000,000 kronor, att utgå av tillfälliga

lånemedel;

4:o) att för anordnande av pristävlingar om standardmateriel

och därav föranledda åtgärder i enlighet

med av Kungl. Maj:t närmare meddelade bestämmelser

å tilläggsstat för år 1920 under sjätte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 25,000 kronor att utgå av

tillfälliga lånemedel;

5: o) att till resestipendier åt arkitekter, byggmästare

och arbetare i byggnadsfacket, ävensom åt

personer med medicinsk-hygienisk utbildning, för studier

i utlandet av bostadsfrågan å tilläggsstat för år 1920

under sjätte huvudtiteln anvisa och ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande ett reservationsanslag av 75,000

kronor att likaledes utgå av tillfälliga lånemedel; samt

6:o) att, vid bifall till vad under mom. 3:o), 4:o)

och 5:o) föreslagits, besluta, att det i förslaget till

tilläggsstat för år 1920 under rubriken »Tillfällig upplåning»

upptagna belopp skall höjas med 4,100,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 314.

173

Bilagor.

Bilaga I.

P. M.

angående 1917—1919 års anslag till understöd av byggnadsverksamheten.

1917 års anslag.

Av de kommuner, vilka enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27 april 1917 tilldelats

statsbidrag av det utav 1917 års riksdag på extra stat för år 1918 anvisade

förslagsanslag, högst 4 mill. kronor, till understöd för uppförande av bostadshus

med smålägenheter, hava följande kommuner icke fullföljt ansökningen om eller

av annan orsak icke kommit i åtnjutande av sådant bidrag beträffande nedan angivna

belopp:

Arvika stad............................

............. kronor

13,545: —

Askersunds » ............................

............. »

3,666: 67

Bodens » ...........................

............. »

22,000: —

Eslövs » ............................

............. »

9,103: —

Enköpings » .............................

............. »

17,000: —

Falkenbergs » .............................

............. »

17,000: —

Fössbergs socken.............................

............. »

9,114: —

Göteborgs stad ................................

............. »

35,200: —

Järfälla socken ...............................

............. »

20,000: —

Katrineholms stad ..........................

............. »

.16,691:20

Kungsörs köping .............................

............. »

9,000: —

Landskrona stad .............................

............. 7>

2,000: —

Lunds » .............................

............. »

5,500: —

Mariestads » .............................

10,000: —

Mjölby municipalsamhälle............

.............. »

18,000: —

Oskarshamns stad ..........................

............ »

12,706: 67

Oxelösunds municipalsamhälle........

30,000: —

Stockholms stad ...........................

............. »

6,000: —

Uppsala » .............................

............ »

24,000: —

Umeå > .............................

............

2,000: —

Västerviks » .............................

............ »

15,100: —

Västerås » .............................

........... »

500: —

eller tillsammans kronor 298,126: 54

Orsaken varför förenämnda kommuner icke kommit i åtnjutande av de dem

tilldelade understöden eller viss del därav har varit dels att kommunen icke

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

kunnat fullfölja de planerade byggnadsföretagen, ofta på grund av svårigheten

att anskaffa byggnadsmateriel till rimligt pris, dels ock att vid byggnadsbyråns

granskning av rapporter och besiktningsbevis det befunnits, att de för statsbidragets

åtnjutande fastställda villkoren icke blivit till fullo uppfyllda, varför en

del av bidraget måst återbäras.

Av de uppkomna besparingarna......................................... kronor 298,126: 54

har Kungl. Maj:t på därom av byggnadsbyrån gjord framställning

tilldelat:

den 31 december 1917:

Karlskrona stad....................................

.................... kronor

26,000: —

Motala » .....................................

................ »

16,000: —

Trollhättans » .....................................

.................... »

115,000: —

den 16 augusti 1918:

Yästerviks stad ....................................

.................... »

82,100: —

den 22 augusti 1919:

Bodens stad...........................................

.................... »

6,000: —

Hallsbergs köping.................................

.................... »

13,000: —

Hudiksvalls stad .................................

................. »

14,000: —

Ludvika » .................................

................... »

20,000: —

varför således för närvarande förefinnes en besparing

å 1917 års anslag av ................................. kronor 6,026: 54

Med undantag av det Hallsbergs köping den 22 augusti 1919 tilldelade beloppet,

13,000 kronor, äro samtliga från 1917 års anslag beviljade statsbidrag utbetalda

till vederbörande kommuner.

Av det hittills utbetalda understödsbeloppet.................. kronor 3,980,973: 46

hava................................................................................................ * 67,248: —

ännu icke kommit till användning för avsett ändamål, utan

hava vederbörande kommuner dels erhållit tillstånd, dels förklarat

-sig ämna begära tillstånd att använda ifrågavarande

belopp till andra byggnadsföretag än dem, för vilken bidragen

ursprungligen beviljats. _

Av 1917 års anslag hava alltså hittills.............................. kronor 3,913,725:46

använts till statsunderstödda byggnader, innehållande tillsammans 7,675 eldstäder

och således utgått med 510 kronor per eldstad.

Statsbidrag har erhållits, förutom för 36 egnahemsbyggnader, för 399 hyreshus,

innehållande tillsammans:

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl May.ts Proposition Nr 314.

17 lägenheter om 3 rum och kök

999 » » 2 » » »

2,100 » » l » » » oeJi

_193 » »1 rum

Summa 3,309 lägenheter samt

14 butiker.

Det kommunala bidraget har uppgått till kronor 2,044,653:43 eller 267 kronor

per eldstad. I nyssnämnda summa har, då kommun själv varit byggherre,

såsom kommunalt bidrag upptagits det belopp, motsvarande halva statsbidraget’

å vilket avkastning icke må beräknas under de tio första åren, sedan statsunderstödd

byggnad tagits i bruk.

Den beräknade kostnaden för nämnda 7,675 eldstäder uppgick till kronor

21,865,271:79 eller omkring 2,850 kronor per eldstad.

Uppgift å verkliga byggnadskostnaderna har hittills inkommit beträffande

oyggBader, inrymmande 5,786 eldstäder, vilka dragit en kostnad av omkring

3,190 kronor per styck. ö

Nedanstående tablå upptager antalet statsunderstödda byggnader samt antalet

eldstäder och byggnadskostnaden per eldstad i några av de städer, som erhållit

statsbidrag av 1917 års anslag.

Antal

byggnader.

Antal

eldstäder.

Byggnadskostn.

per eldstad.

Gävle .........

9

76

4,370

Eskilstuna............

10

212

4,356

—

Yästerås......................

27

398

4,055

_

Stockholm ...''.........

8

917

4,029

_

Jönköping .............

3

208

3,948

_

Östersund ......................

1

42

3.928

_

Göteborg .................

31

980

3,750

_

Sundsvall ..............

16

90

3,526

_

Örebro..................

22

220

3>471

_

Nyköping ...............

4

91

3,179

—

Norrköping ...........

42

267

3,155

—

Linköping ...............

3

113

3,130

_

Karlstad.............

2

99

2,928

_

Västervik ‘..............

25

138

2,917

_

Skövde ..............

2

72

2,778

_

Malmö................

2

501

2,440

_

Oskarshamn .........

11

88

2,346

_

Halmstad .......

2

152

2,324

_

Kalmar .....

7

138

2,095

_

Landskrona .......

12

351

2,031

_

Borås ...........

38

236

2,025

—

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 314.

De statsunderstödda byggnaderna hava uppförts

av kommunen .................................................

» bostadsbolag eller bostadsförening...........

» egnahemsbolag eller egnahemsförening • •

» enskilda personer......................................

å 15 orter

» 26 »

» 4 » samt

>14 »

I underdånig skrivelse den 22 juni 1918 med anledning av inkomna ansökningar

om uppskov med statsunderstödda byggnadsföretags fullbordande framhöll

byggnadsbyrån, att på grund av då pågående arbetskonflikter inom byggnadsfacket

å skilda orter inom landet och till följd av de stora svårigheter som

mötte för anskaffande av byggnadsmaterial, det syntes vara att förvänta, att

utom då föreliggande ansökningar flera andra kommuner nödgades gorå framställning

om uppskov med en del statsunderstödda byggnadsföretags påborjadde

och avslutande utöver den i kungörelsen den 13 mars 1917 därför bestamda

tider. Byggnadsbyrån hemställde därför att byrån måtte bemyndigas att under

angivna förhållanden meddela skäligt uppskov beträffande tiden för byggnadsföretagens

påbörjande och slutförande, dock med den inskränkning, att anstånd

med byggnadsföretagens fullbordande icke finge beviljas längre an till den 1

oktober 1919. Genom nådigt brev den 16 augusti 1918 erhöll byggnadsbyrån

sådant^ bemyndg^ sådant uppskov har av byggnadsbyrån lämnats åt 13

kommuner. Därjämte har Kungl. Maj:t lämnat anstånd med fullbordandet av

en statsunderstödd byggnad till den 1 oktober 1920.

1918 års anslag.

Av 1918 års riksdag anvisades å samma års tilläggsstat ett förslagsanslag

av högst 3 mill. kronor till understöd för uppförande av bostadshus med sma
^

Av de 54 kommuner, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 augusti 1918

tilldelades understöd från berörda anslag, hava följande 12 kommuner icke tullföljt

sina ansökningar beträffande hela eller en del av det beviljade statsbidraget

nämligen:

Klens municipalsamhälle

Hälsingborgs stad..........

Härnösands » ..........

Hässleholms » ..........

Kalmar » ..........

Lidingö köping ............

Lindesbergs stad.............

Ljusdals köping .............

Skara stad ................

Skellefteå » ................

Sollefteå » ................

Örgryte socken...............

................................. kronor

28,000

—

3,800

—

»

36,000

—

....... J>

9,000

—

................. »

15,000

—

.......... »

120,000

—

............. »

17,000

—

........ »

33,000

—

...... »

20,000

—

________ »

8,200

—

...... »

30,000

—

.............................. »

17,000

—

eller tillsammans kronor 337,000

—

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kung!. Maj:tv Proposition Nr 314.

Av detta belopp har Kung!. Maj:t tilldelat

den 24 juli 1919:

Karlstads stad.......................................................... kronor 19,600: —

Malmö » ............ » 99,555:55

Söderhamns » ............................................................ » 11,100: —

den 22 augusti 1919:

Borås stad.....................................................................!___50000^- 180 955.55

varför ett belopp av kronor 156,744:45

för närvarande återstår odisponerat av 1918 års anslag.

Beträffande användandet av såväl dessa besparade medel som förutnämnda

besparingar å 1917 års anslag kommer byggnadsbyrån att under närmaste tiden

avgiva underdånigt förslag. Ansökningar och förfrågningar om understöd hava

nämligen inkommit från flera kommuner.

På grund av att föreskrivna handlingar icke inkommit till byggnadsbyrån

hava av 1918 års anslag nedan angivna belopp ännu icke kunnat utbetalas,

till Borås stad

» Filipstads »

» Jönköpings »

» Stockholms »

» Yadstena »

.......................... kronor

50,000: —

.......................... »

13,(XX): -

.......................... »

8,000: —

.......................... »

64,000: —

......................... »

10,000: —

tillsammans kronor

145,(XX): —

Av det hittills utbetalda beloppet.................................... kronor 2,668,255: 55

hava ................................................................................................. » 27,267:’12

ännu icke kommit till i ansökningarna uppgiven användning,

utan komma vederbörande kommuner att göra framställningar

om sistnämnda belopps anvisande till andra byggnadsföretag

Av 1918 års anslag har således ...................................... kronor 2,640,988:43

använts till statsunderstödda byggnader, innehållande tillsammans 3,101 eldstäder.

Statsbidrag har alltså utgått med 848 kronor per eldstad.

För förenämnda understödsbelopp hava uppförts, förutom 26 egnahemsbyggnader,

258 hyreshus, med tillsammans

16 lägenheter om 3 rum och kök

491'' » » 2 » » »

691 » » 1 » » » och

76 » »1 rum

Summa 1,274 lägenheter samt

8 butiker.

Den beräknade kostnaden för nämnda 3,101 eldstäder har uppgivits till kronor

13,195,512:16 eller 4,255 kronor per eldstad.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 264 höft. (Nr 314.)

61 20 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Uppgifter å de verkliga kostnaderna för de med understöd från 1918 års

anslag uppförda byggnaderna hava hittills inkommit endast från ett fåtal kommuner,

varför den verkliga medelkostnaden per eldstad ännu icke kan uppgivas.

Det kommunala bidraget har uppgått till kronor 1,509,155: 34 eller omkring

487 kronor per eldstad.

De byggnader, för vilka understöd utgått av 1918 års anslag, hava uppförts

av kommun.................................................................. å 21 orter

» bostadsbolag eller bostadsförening..................... » 16 »

» egnahemsbolag eller egnahemsförening ............ » 1 » samt

» enskilda personer .............................................. » 11 »

Enligt erhållet bemyndigande har byggnadsbyrån medgivit 12 kommuner

uppskov med fullbordandet av vissa under uppförande varande statsunderstödda

byggnader, dock högst till den 1 oktober 1920.

I nedanstående tablå äro för jämförelse sammanförda vissa uppgifter angående

de byggnadsföretag, som erhållit statsunderstöd från 1917 och 1918 års

anslag.

1917 års anslag. 1918 års anslag.

antal hyreshus..................................

. st.

399

255

» egna hem .....................v.........

»

36

26

» lägenheter...............................

»

3,309

1,274

» eldstäder ...............................

»

7,675

3,101

statsbidrag, hittills använt..............

kr.

3,913,725: 46

2,640,988: 43

» per eldstad..................

»

510: —

848: —

kommunalt bidrag ..........................

»

2,044,653: 43

1,509,155: 34

>» » per eldstad ......

»

267: —

487: —

Beräknad kostnad » » ......

»

2,850: —

4,255: —

Verklig » » » ......

»

3,190: — !)

2)

1919 års anslag.

Inom föreskriven tid hade ansökningar om understöd från det av 1919 års

riksdag anvisade förslagsanslaget på 1919 års tilläggsstat av 2 mill. kronor till

understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter enligt de i Kungl.

kungörelsen den 13 juni 1919 fastställda grunder, inkommit från nedan upptagna

kommuner med härefter angivna belopp.

Alingsås stad .....................................

........ kronor

50,000

Aringsås socken (Alvesta) ................

...... »

24,000

Bodens stad........................................

....... »

46,000

Borås » ........................................

....... »

423,111

Djursholms stad ...............................

....... »

100,000

Eslövs » ...............................

....... »

48,000

Falköpings » ...............................

30,000

Fakt » ...............................

100,000

Gråmanstorps socken (Klippan).......

2,000

*) Avser endast 5,786 eldstäder. s) Uppgifter ännu ej inkomna.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

179

Gävle stad .......

Göteborgs » .......

Hallsbergs köping .

Halmstads stad.......

Haparanda » ......

Hedemora » .......

Hudiksvalls » .......

Huskvarna » .......

Hälsingborgs stad....

Jönköpings »

Karlshamns »

Kristianstads »

Kristinehamns »

Laholms »

Landskrona »

Lidköpings » .....

Linköpings » ......

Ludvika » ......

Malmö » ......

Mariestads » ......

Norrköpings » .....

Nyköpings » ......

Nässjö » ......

Sala » ......

Skellefteå » ......

Skänninge » .....

Stockholms » ......

Stocksunds köping ..

Strömstads stad........

Sundbybergs köping

Svedala »

Säters stad ..............

Söderköpings stad ...

Tranås »

Uddevalla »

Uppsala »

Vara köping..............

Vimmerby stad .........

Västerås » .........

Växjö- » ........

Angelholms » .........

Örebro » .........

Östersunds » .........

kronor

149,333: —

29(5,000: —

»

26,666:66

»

111,111:11

»

44,444: 44

12,000: -

»

14,258: —

»

96,700: —

»

148,333: 52

»

123,555: 55

»

130,000: —

»

62,000: —

»

135,000: —

13,333: 33

»

91,000: —

»

27,777: —

7>

143,777: 78

»

40,000: —

»

261,333: —

»

20,000: —

»

550,000: —

66,000: —

»

70,000: —

32,400: —

»

53,010: 48

»

20,000: —

»

1.583,242:44

»

32,000: —

12,000: —

»

100,000: —

»

33,333: 33

»

18,676: —

»

42,000: —

»

50,000: —

88,888: 88

»

141,599: 99

»

10,000: —

»

10,000: —

»

110,000: —

»

159,911: 10

•»

50,000: —

91,000: —

»

93,700: —

kronor 6,217,486: 72

motsvarande en byggnadssumma av omkring 28 miljoner kronor.

Genom beslut den 22 augusti 1919 beviljade Kungl. Maj:t nedannämnda 27

kommuner statsbidrag med följande belopp:

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Falköpings stad....................

..................... kronor

30,000: —

Gävle » ...................

75,000: —

Göteborgs » ....................

..................... »

250,000: —

Halmstads » ....................

48.000: —

Hälsingborgs» ...................

..................... »

44,000: —

Jönköpings » ....................

...............»

43,000: —

Karlshamns » ..................

..................... »

50,000: —

Kristianstads stad ..............

..................... 3*

42,000: —

Kristinehamns » ..............

..................... »

24,000: —

Landskrona » ..............

60,000: —

Lidköpings » ..............

...................... »

27,000: —

Linköpings » ..............

..................... »

70,000: —

Malmö » .............

150,000: —

Norrköpings » ..............

150,000: —

Nyköpings » .............

..................... »

37,000: —

Sala » .............

..................... »

16,000: —

Stockholms » ..............

.................... »

565,000: —

Strömstads » ..............

»

12,000: —

Svedala köping ...................

..................... »

26,000: —

Säters stad ..............

...... .............. »

18.000: —

Söderköpings » .............

21,000: —

U ddevalla » ..............

..................... »

27,000: —

Yästerås » ..............

..................... *

25,000: —

Växjö » ..............

..................... >

45,000: —

Ängelholms » ..............

15,000: —

Örebro » .............

.................... »

50,000: —

Östersunds » ..............

35,000: —

tillsammans kronor

1,985,000: —

Återstående del av anslaget, 15,000 kronor, undantogs för bestridande av

kostnaderna för statens byggnadsbyrås verksamhet.

Av 1919 års anslag hava hittills utbetalts till 12 kommuner 751,000 kronor

till understöd för uppförande av bostadshus med tillsammans 941 eldstäder och

med en beräknad byggnadskostnad av omkring 4,125,000 kronor, motsvarande en

medelkostnad av omkring 4,380 kronor per eldstad.

Ännu har icke meddelande ingått från någon kommun att de byggnadsföretag,

till vilka statsbidrag erhållits, icke komma att fullföljas.

Kostnaderna för statens industrikommissions byggnadsbyrås och statens

byggnadsbyrås verksamhet hava hittills uppgått till

år 1917 (2%—31/i2) ........................................ kronor 9,238: 99

» 1818 ..............*............................................ » 11,048:22

> 1919 (V,—16/12) ......................................... * 12,456:36

I förestående summor ingår ett belopp av 1,246 kronor 73 öre, som enligt

nådigt bemyndigande använts till inköp av erforderliga möbler.

Stockholm den 16 december 1919.

AXEL RYDIN.

Ordförande å statens byggnadsbyrå.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 314.

181

Bilaga II.

Förteckning över de orter, där lagen med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. ägde tillämpning den 1 december 1919.

Anm. I de orter som utmärkts med f, översteg den mantalsskrivna folkmängden

vid 1916 års ingång 5,000, och ägde lagstiftningen vid dess första ikraftträdande

(28/5 1917) därstädes omedelbar tillämpning; i övriga orter tillämpas

lagen på grund av särskilda utav Kungl. Maj:t meddelade förordnanden.

Stockholms stad f

Stockholms län:

Södertälje stad f

Norrtälje »

Vaxholms »

Lidingö köping f

Sundbybergs » f

Nynäshamns »

Bromstens municipalsamhälle.

Duvbo »

Hesselby »

Huvudsta »

Nya Hagalunds »

Lilla Alby »

Båsunda »

Bönninge »

Tumba » samt

Skräcklinge och Kastmyra.

Nacka kommun.

Botkyrka socken (visst område).

Solna kommun (utom Bromstens,

Duvbo och Hesselby municipalsamhällen).

Uppsala län:

Enköpings stad f

Uppsala » f

Södermanlands län:

Eskilstuna stad f

Katrineholms » f

Nyköpings » f

Strängnäs »

Elens municipalsamhälle.

Gnesta »

Oxelösunds »

Östergötlands län:

Linköpings stad f

Norrköpings » f

Motala »

Mjölby municipalsamhälle.

Motala socken.

Jönköpings län:

Eksjö stad f

Huskvarna » f

Jönköpings » t

Nässjö » f

Tranås

Värnamo köping.

Norra Sandsjö kommun (vissa delar).

Kronobergs län:

Växjö stad f

Jjjungby köping och kommun.

Markaryds köping.

Almhults »

Alvesta municipalsamhälle.

Vislanda »

Aringsås socken.

Växjö landsförsamling.

Kalmar län:

Kalmar stad f

Oskarshamns » t

Västerviks » f

Borgholms »

Vimmerby »

Mönsterås köping.

Gottlands län:

Visby stad f

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 314.

Blekinge län:

Karlshamns stad f

Karlskrona » f

Bonneby »

Sölvesborgs »

Långö municipalsamhälle.

Kristianstads län:

Kristianstads stad f

Hässleholms »

Simrishamns »

Ängelholm s »

Osby municipalsamhälle.

Yilans »

Åby—Klipans »

Åstorps municipalsamhälle och Björnekulla

socken.

Malmöhus län:

Eslövs stad f

Hälsingborgs » f

Landskrona » f

Lunds » f

Malmö » j

Trälleborgs » f

Ystads » f

Arlövs municipalsamhälle.

Kävlinge »

Svedala *

Hallands län:

Halmstads stad f

Yarbergs » f

Falkenbergs »

Laholms'' »

Nyhems municipalsamhälle.

Göteborgs och Bohus län:

Göteborgs stad f

Uddevalla » f

Strömstads »

Gärda municipalsamhälle f

Krokslätts » f

Lundens » f

Mölndalns » f

Fässbergs kommun.

Partille »

Älvsborgs län:

Alingsås’ stad f

Borås’ » T

Trollhättans » f

Vänersborgs » f

Åmål » f

Ulricehamns »

Herrljunga municipalsamhälle.

Skaraborgs län:

Falköpings stad f

Lidköpings » f

Marie städs » f

Skara » f

Skövde » f

Tidaholms »

Falköpings västra landskommun.

Värmlands län:

Karlstads stad f

Kristinehamns » f

Filip stads »

Säffle köping.

Kils municipalsamhälle.

Örebro län:

Örebro stad f

Askersunds »

Lindesbergs »

Nora »

Hallsbergs köping med vissa kringliggande

områden av Hallsbergs

och Humla socknar.

Kopparbergs köping.

Humla municipalsamhälle med visst

omkringliggande område.

Västmanlands län:

Sala stad f

Västerås » f

Köpings »

Arboga »

Kungsörs köping.

Heby municipalsamhälle.

Hubbo kommun.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

183

Kopparbergs län:

Falu stad f

Avesta »

Ludvika »

Säters »

Borlänge köping.

Morastrands »

Kr ylbo municipalsamliälle.

Gävleborgs län:

Gävle stad t

Hudiksvalls » f

Söderhamns » f

Bollnäs köping.

Llusdals »

Högbo kommun.

Västernorr lands län:

Härnösands stad f

Sundsvalls » f

Sollefteå stad.

Örnsköldsviks »

Säbrå kommun (vissa delar),

Jämtlands län:

Östersunds stad f

Västerbottens län:

Umeå stad f

Norrbottens län:

Bodens stad f

Luleå » f

Haparanda •»

Kiruna municipalsamhälle.

Gällivare »

Lagstiftningen mot oskälig hyresstegring med mera har sålunda vunnit

omedelbar tillämpning i 63 orter, av vilka den 1 december 1919 56 voro städer,

2 köpingar samt 5 municipalsamkällen. Vid samma tidpunkt hade lagstiftningen

på grund av Kungl. Maj:ts särskilda förordnande blivit tillämplig i 83 orter, därav

'' 28 städer, 14 köpingar, 28 municipalsamkällen samt 13 landskommuner eller

delar därav. Till tvenne köpingar och till ett municipalsamhälle hade därvid

hänförts vissa delar av angränsande landskommuner. Tillhopa tillämpades lagen

sålunda i 146 orter, därav 84 städer, 16 köpingar, 33 municipalsamkällen samt

13 landskommuner.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Städernas finansiella uppoffringar för

i

2

3

4

5

6 1

Tomtförsäljningar

K

reditunderstöd och

Stad

Prisnedsättning

Gratis-

Inteckningslån

Byggnads-

Lånegaranti

(i runda tal) |

upplåtelse

mot vanlig ränta

kreditiv

1

Boden1)................................

s)

144,000: —

2

Borås.................................

110,000: —

—

—

—

—

8

Eskilstuna ...........................

1,550: -

—

708,161: —

—

—

4

Eslöv...................................

—

—

—

17,850: —

—

5

Falköping..............„.............

15,000: -

—

100,000: —

—

—

6

Falun..................................

3)

—

160,850: -

—

155,000: —

! 7

Gävle..................................

—

—

601,000: -

—

—

8

Göteborg..............................

700,000: -

130,950: —

5,617,200: -

-

—

9

Halmstad............................

s)

—

(se kol. 7)

—

’) 120,000: -

|10

Hedemora............................

4)

—

—

—

—

11

Hudiksvall ..........................

5,050: -

7,200: —

X

—

—

T2

Hälsingborg..........................

—

—

—

—

—

13

Jönköping.............................

a)

—

27,000: —

5,000: —

—

14

Kalmar................................

—

—

_

—

_

15

Karlshamn ...........................

4,000: -

55,000: —

58,650: —

—

100,000: —

16

Karlskrona...........................

—

—

270,000: -

—

—

17

Karlstad...............................

45,000: —

—

126,750: -

—

—

L

Katrineholm..........................

—

—

—

—

—

19

Kristianstad .........................

»)

—

—

—

—

20

Kristinehamn........................

30,000: -

7)2,000: —

275,000: -

—

21

Landskrona...........................

—

—

284,194: 74

—

337,200: —

22

Lidköping.............................

—

—

—

—

23

Linköping.............................

>)

—

e) 2,072,500: —

(se kol. 4)

—

24

Ludvika ...............................

2)

—

—

—

250,000: —

25

Luleå...................................

4)

—

•) 49,462: —

») 272,008: 33

—

26

Lund..................................

—

—

88,677: -

5,500: —

—

27

Malmö.................................

—

—

99,000: -

—

—

28

Mjölby................................

—

7,210: —

—

—

—

29

Norrköping..........................

138,600: -

—

1,047,700: -

-

—

*) Summorna i följande tabellariska sammanställning, vilken grundats å från staderna till Kommunala

kunnat konstateras, att samtliga utgifter ej medtagits; i något fall har måhända vid systematiseringen

kunnat ifyllas.

1—2a) Se sid. 188.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

185

Bilaga 111.

bostadsfrågan under åren 1915 t. o. m. 1919.*)

f T-

8

9

10

ii

12

13

r~

direkta understöd

Egen byggnads- verksamhet

Övriga upp- offringar19)

Sammanlagda

uppoffringar

Därav har be- stritts genom

uttaxering

Subventionslån

Aktieteckning

Direkta

understöd

20,000: —

40,000: —

7) 21,000: -

225,000: -

i

87,500: —

30,000: —

—

—

—

227,500: —

2

—

107,800: —

—

19,200: -

7) 16,000: —

852,711: —

19,200

—

3

—

—

7,600: -

—

—

25,450: —

1,650

—

4

”) 22,500: -

43,000

—

—

14) 112,000: —

7) 105,000: -

397,500: -

28,000

—

5

60,000: —

50,000

—

—

8) 93,000: —

17,500: -

536,350: -

17,500

—

6

—

40,000

—

75,100: —

—

—

16) 716,100: -

75,100

—

7

—

261,200

—

458,028: —

4,911,442: —

—

12,078,820: —

3,404,099

—

8

’)”) 58,000:-

—

—

Si) 98,888: —

—

276,888: —

9

18) 7,000: -

16,000: -

—

20,000: -

—

43,000: —

10

—

—

-

107,560: —

7) 30,000:-

149,810: -

11

96,854: -

—

—

1,835,000: —

7) 490,000: -

2,421,854: —

7) 408.000

—

12

134,776: —

44,500

—

8) 7,500: -

—

—

218,776: —

13

—

74,200

—

—

—

—

74,200: -

52,500

~

14

—

100,000

—

—

—

—

317,650: -

15

18) 28,605: 88

50,000

—

—

114,476:13

7) 12,000: -

475,082: 01

12,000

—

16

•)») 621,836:12

1S) 37,000

—

—

78,801: 81

—

908,787: 93

“)

17

18) 21,655: 40

—

—

—

—

21,655: 40

18

—

—

—

14) 323,451: 58

—

323,451:58

21,452: 58

19

—

34,000

—

9) 69,080: —

99,960:12

—

510,040:12

10,000

—

20

18) 110,079: -

—

141,191: 67

1,327,545: —

—

2,200,210: 41

4,391

67

21

—

—

—

7)10) 263,049: 93

—

263,049: 93

75,348: 03

22

”) 158,050: —

27,000

—

—

—

8) 500,000: —

2,757,550: —

S1)

23

44,000: —

20,000

—

— ''

—

—

314,000: —

24

—

—

8) 42,618: 33

450,762: 28

—

814,850: 94

25

18) 5,750: -

—

—

190,000: -

—

289,927: —

26

16)

•—

—

w) 2,881,065: 59

—

2,980,065: 59

94,511:12

27

IS) 100,000: -

—

—

17,000: -

—

124,210: —

28

166,600: —

1S) 50,000

—

97,319: 75

499,780: 25

—

ao) 2,000,000: —

-

29

Centralbyrån inkomna uppgifter, torde få anses såsom ungefärliga minimisummor. I vissa fall har med säkerhet

dubbelsummering förekommit. Kolumn 13 bär med anledning av uppgifternas ofullständighet endast delvis

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 264 Käft. (Nr ''314.)

61 20 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

1

2

3

4

5

6

Tomtförsäljningar

Kredi tunderstöd och

Stad

Prisnedsättning

(i runda tal)

Gratis-

upplåtelse

Inteckningslån

mot vanlig ränta

Byggnads-

kreditiv

Lånegaranti

30

Nyköping.............................

800: —

76,800

136,000: —

31

Nässjö.................................

6,000: —

—

238,515

—

—

—

32

Oskarshamn..........................

’)

—

—

—

—

33

Sala....................................

—

—

—

—

—

34

Skara..................................

—

6,900: —

30,000

—

—

—

35

Skellefteå..............................

—

—

10,952: 37

—

—

36

Skänninge.............................

—

5)

—

—

50,000: —

37

Skövde.................................

—

6)

58,000

—

—

—

38

Stockholm............................

693,100: -

—

(ingår i kol.

7)

2,130,000: —

5,750,000: —

39

Strängnäs1)...........................

2,693: 50

1,200: —

(se kol. 7)

—

—

40

Sundsvall..............................

60,000: —

—

437,179

—

—

—

41

Säter..................................

s)

—

—

—

—

42

Söderhamn............................

—

—

8,500

—

—

—

43

Södertälje.............................

25,725: -

—

—

—

700,000: —

44

Sölvesborg............................

—

—

—

—

—

45

Tranås.................................

—

—

97,000

—

—

—

46

Trollhättan...........................

—

—

175,000

—

—

175,000: —

47

Trälleborg.............................

—

—

—

—

—

48

Uddevalla.............................

40,500: —

—

34,000: -

—

90,000: —

49

Umeå...................................

s)

—

247,050

—

—

104,599: —

50

Uppsala.................... ...........

—

—

—

—

—

51

Vadstena.............................

—

—

10,400

—

—

—

52

Varberg...............................

—

9,000: —

—

—

—

53

Vimmerby1)...........................

—

(ingår i kol. 7)

—

—

—

54

Vänersborg...........................

—

8,000: —

59,000

—

—

u) 170,000: —

55

Västervik..............................

—

27,103: 88

243,540

—

—

—

56

Västerås...............................

—

—

950,000

—

—

300,000: —

57

Växjö..................................

3,000: —

40,000

—

—

—

58

Örebro.................................

—

—

490,000

—

—

—

59

Örnsköldsvik ........................

—

13,083: 60

50,000

—

—

—

60

Östersund............................

—

—

—

—

—

• Summa

1,781,018: 50

267,647: 48

14,983,081:11

2,430,358: 33

8,437,799: —

1—2S) Se sid. 188.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

187

7

8

9 "

10

11

12

18

direkta understöd

Egen byggnads- verksamhet

Övriga upp- offringar *•)

Sammanlagda

uppoffringar

Därav har be- stritts genom

uttaxering

Subventionsl&n

Aktieteckning

Direkta

understöd

230,850: —

92,800: —

537,250: —

30

87,325: —

10,000: -

—

331,731: -

—

673,571: —

32,755: —

31

—

—

13,646: 67

—

—

13,646: 67

32

—

—

—

121,443: 45

—

121,443: 45

70,943: 45

33

—

—

11,000: —

—

—

47,900: —

34

—

—

—

35,376: 73

—

46,329: 10

3 5

—

5,000:-

9,000: —

—

—

64,000: —

36

15,000

—

—

—

7,000

—

—

80,000: —

2,000: —

37

”) 6,009,860

—

—

—

9,809,500

—

—

24,292,460: —

38

le) 5,387

—

—

—

44,606

39

—

53,886: 89

9,606: 39

39

18) 13,935

—

—

125,622: -

328,000

—

—

961,736: —

35,400: —

40

—

—

—

10) 178,000

—

8) 150,000: —

328,000: -

7, 12,000: —

41

—

—

—

62,300

—

—

70,800: —

17,500: —

42

”) 31,500: —

96,900: —

—

—

—

854,125: —

24,728:41

43

—

—

—

58,034: 35

—

58,034: 35

44

—

—

—

—

—

97,000: —

1,455: —

45

32,500: —

25,000: -

—

—

73,437: 43

480,937: 43

46

—

—

—

—

9,692: 59

9,692: 59

9,692: 59

47

80,500: —

20,000: -

—

32,000

—

—

297,000: -

48

—

—

79,224: —

—

—

430,873: —

85,000: —

49

''*) 22,700: —

250,000: —

—

8) 140,000

—

—

412,700: —

70,000: —

50

—

—

—

4,947

74

—

15,347: 74

4,947: 74

61

—

—

—

151,000

—

160,000: -

52

11,000

—

—

—

—

—

11,000: —

53

16,000

—

4,500: —

—

—

—

257,500: —

54

,8) 1,422

55

—

—

43,662

74

—

315,729:17

10,327: 80

55

”) 115,996

—

23) 800,000: -

—

145,000

—

—

2,310,996: —

32,625: —

56

17) 16,500

—

35,000: —

—

130,000

—

—

224,500: -

57

129,000

—

75,000: —

—

887,000

—

—

1,581,000: -

58

—

50,000: -

—

—

—

113,083: 60

35,000: —

59

—

—

—

630,000.

—

—

630,000: -

70,000: —

60

8,331,231: 95

2,586,950: —i

1,176,930: 42

26,696,385: 09

1,403,630: 02

68,095,031: 90

4,747,733: 78

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

Anmärkningar:

I Sollefteå lia vissa byggnadspremier utdelats (1,000 kr. pr rum intill 2 rum och kök för varje lägenhet);

i Ystad har försålts billiga tomter till egnahemsbyggen.

Från köpingar och municipals amhällen ha följande uppgifter inkommit:

Arlöv: Inköp av tomtområden för försäljning till »billigt pris», kr. 40,810.

Borgs villastad: Byggnadskreditiv, kr. 84,000.

Gislaved: Inköp av tomtområden, kr. 40,000 (8 st. tomter ha därav försålts till »billigt pris»,

92 öre pr kvm.).

Kopparberg: Utarbetande av kostnadsförslag till kommunalt bygge, c:a kr. 300.

Kungsör: Rättighet har sökts hos Kungl. Maj:t för tecknande av borgen å 21,000 kr.; subventions
lån

6,000 kr.; egen byggnadsverksamhet 25,000 kr. (omfattande även loge och ladugård):

summa kr. 52,000.

Kävlinge : Fria byggnadstomter ha anslagits.

Ljungby: Gratistomter, 600 kr.; direkta understöd 10,000 kr.; summa kr. 10,600.

Långö: Tomter ha försålts till »billigt pris och med goda betalningsvillkor» (92 öre pr kvm.).

Mönsterås: Prisnedsättning å tomter 5,000 kr.; gratistomter 5,000 kr.; summa kr. 10,000.

Oxelösund: Lånegaranti för kr. 14,900

Vara: Aktieteckning kr. 15,000.

Åtvidaberg: Inteckningslån mot vanlig ränta, 11,000 kr.; subventionslån 10,000 kr.; aktieteckning

20,000 kr.; summa kr. 41,000.

Noter till sid. 184—187:

1) Boden, Strängnäs, Vimmerby: uppgifterna omfatta endast utgifter under år 1919.

2) Boden: 10 st. tomter till självkostnadspris; Linköping och Oskarshamn: tomter ha tillhandahållits

mot »låga pris»; Ludvika: genom inköp av markområden ha tomtprisen reglerats.

8) Från följande städer ha tomtförsäljningsprisen angivits, och i samtliga fall ha dessa understigit

gällande värden: Falun: utom staden kr. 0:04—0:03 pr kvm., inom staden med 60 års tomträtt kr.

0:04—0: 05 pr kvm. årligen; Halmstad: kr. 3:— pr kvm.; Jönköping: kr. 0:10—0:30 pr kvf.; Kristianstad:

kr. 0: 10 pr kvm. (förlust c:a kr. 2: 90 pr kvm.); Umeå: kr. 0: 30 — 2: 50 pr kvm.; Säter: egnahemsområde

utlagt, men ej bebyggt (kr. 0: 12 pr kvm.).

4) Hedemora 50 %\ Luleå 20—2 5 % (preliminärt avtal härom har träffats).

5) Skänninge: beslut härom är fattat; Skövde: gratistomter ha utbjudits, men inga spekulanter

anmälda.

6) Karlstad: å 500,000 kr. betalar staden halv annuitet under 15 år.

7) Summan approximativ.

8) Anslaget, men till utgången av 1919 ej förbrukat belopp.

e) Kristinehamn, Linköping, Luleå: viss del av summan anslaget, men ej förbrukat belopp.

10) Lidköping: därav 126,000 kr. anslaget, men till utgången av 1919 ej förbrukat belopp.

Malmö: » 926,444: 45 > > »» » » » » > »

Säter: » 168,000 » » »> * »>» > »

n) Vänersborg: ännu ej tagen i anspråk.

12) Mjölby: utlånade mot 3 % ränta under 10 år.

13) Karlstad: utan utdelning under 10 år; Norrköping: utan rätt till andel i vinsten.

14) Falköping, Kristianstad: bostäderna bliva färdiga 1920.

15) Gävle: dessutom kostnader för anläggande av gator och ledningar i nybyggda kvarter (c:a

295,000 kr.), vilka ej helt kunna påföras byggnadsverksamheten.

10) Malmö: egnahemsförening har befriats från tomträttsavgift under 10 år.

17) Härav under viss tid ränte- och amorteringsfria tomtköpeskillingar: Falköping 7,500 kr.;

Halmstad viss del av summan; Karlstad 100,000 kr.; Linköping 100,600 kr.; Stockholm 1,203,860 kr.;

Södertälje 10,000 kr.; Västerås 72,720 kr.; Växjö 9,000 kr.

18) Under viss tid ränte- och amorteringsfria tomtköpeskillingar (kol. 7).

19) För följande ändamål: Eskilstuna, upplåtande av provisoriska bostäder; Falköping, inköp av

jordområden m. m. för tillhandahållande av tomter; Falun, kostnader för fastighetsnämndens exp.;

Hudiksvall och Hälsingborg, tomter ha anslagits till upplåtelse; Karlskrona, provisoriskt härbärgerande

av husvilla; Linköping och Säter, för uppläggande av bostadsfond; Trollhättan, framdragande av ledningar

till byggnadsområde; Trälleborg, upplåtande av tillfälliga bostäder m. m.

20) Norrköping: dessutom har anslagits 1920 års nöjesskatt (c:a 109,000 kr.).

21) Karlstad: årliga utbetalningar för räntor m. m.; Linköping: amortering och ränta å bostadsfond.

22) Halmstad: tomt å stadens egen mark.

23) Västerås: därav 550,000 kr., varav bostäder ännu ej färdigställts.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 314.

189

REGISTER

över huvudpunkterna i statsrådsprotokollet.

Utredningar 1 bostadsfrågan

Vaxlingar i bostadsproduktionen och de faktorer, som bestämma denna produktion

Krigsårens åtgärder 1 bostadsfrågan

Förhållandena för närvarande å bostadsproduktionens område

Bostadsförhållandena i städer och orter med sammanträngd befolkning i december

Lagstiftning till motarbetande av bostadsbristen

Plan för bostadsproduktionen för de närmaste åren

A. Bostadsbyggande för statstjänare ....................................

B. Statssnbvention för bostadsbyggande genom kommuner och enskilda

Bostadssakkunnigas förslag den 1 mars 1919 angående hyresstegringsskatt och sub
SVenStfönendSfÖrbUndetS

b°stadsr&ds förslaS tm understödjande av bostadsproduk
Stadsfullmäktige

i Göteborg ........................

Bostadsföreningarnas organisationskommitté .....

Svensk byggnadsdag 1919 ...............................

Andra förslag till bostadsfrågans främj ande

Departementschefens förslag...........................

Kreditfrågan................................

Statens bostadslånefond ......................

Krishjälp (subvention) från staten ........................

Departementschefen om subventionsformen............

Fråga om åtgärder för prisreglering av byggnadsmaterial..............................

Arbetsmarknaden ...... ........................

Sid.

3

5

6

17

20

27

42

48

77

77

83

92

95

100

101

102

103

105

109

111

122

127

''■ Tekmska förbättringar i byggnadsproduktionen, stipendier för studier i

utlandet m. m. ....................................... 1Q

.......** ''!.'' ***** V* *•••••••• ‘ •»‘ ......................... löl

Förbättringar i byggnadstekniken .................................... jgg

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 264 höft. (Nr 314.) ei so.....25

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kung!. May.ts Proposition Nr 314.

D.

Vissa spörsmål i bostadsfrågan, som böra uppmärksammas, men ej nn

föranleda särskilda framställningar till riksdagen

Angående ny byggnadsstadga m. ............................................................

Andra frågor att beakta för bostadsproduktionens säkerställande ..................

Fastighetskreditens ordnande ..................................................................

Bostadsinspektion ................................................................................

Byggnadsborgenärers rättsliga ställning ..................................................

Expropriationslagstiftningen ..................................................................

Bostadsransonering ............................................................................

Bostadsförmedling.................................................................................

Bostadsstatistik.........................................................................."......”

, Kommunikationsväsendets ntveckling ......................................................

Sid.

155

155

157

158

158

159

160

160

164

167

170

Förslag till riksdagen ..................................................................................

Bilagor:

P. M. angående 1917—1919 års anslag till understöd av byggnadsverksamheten ...... 173

Förteckning över de orter, där lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m. ägde tillämpning den 1 december 1919 ...........................

Städernas finansiella uppoffringar för bostadsfrågan under åren 1915 t. o. m. 1919... 185

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr , 1920

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:468 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. jämte s. 1 i texten
  2. SBev1LU 1920:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag och lån till främjande av bostadsproduktionen in. in. jämte i ämnet väck s. 1 i texten
  3. Rskr. 1920:203 Skrivelse till Konungen angående förslag till ordnande av bostadsfrågan för provinsialläkare å landsbygden. s. 15 i texten