Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 21 och 22 riksdagsordningen

1920-03-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:328, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 21 och 22 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 3X8.

1

Nr 328.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §§ 21 och 22 riksdagsordningen: given Stockholms

slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 21 och 22 riksdagsordningen.

§ 21.

k

Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger

han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagarna, hos

Konungens befallningshavande.

§ 22.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i andra kammaren,

må han däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger

klaganden hos Konungens befallningshavande äska behörigt protokollsutdrag,

vilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas;

och skall han, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens

slut sina till Konungen ställda besvär ingiva till Konungens

befallningshavande, som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederböBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 277 höft. (Nr 328.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majts proposition Nr 338.

rande tillfälle att sig förklara. Sedan den för förklarings avgivande bestämda

tid tilländalupit, har Konungens befallningshavande att besvären

jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända,

varefter med målet vidare så förhålles, som i 11 § sägs.

GUSTAF.

Östen Undén.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition Nr nät!.

3

Utdrag av protokollet över juslitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 12 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bränning,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Ngthin,

Nilsson,

Ericsson,

Stensson,

Hansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Undén anförde:

»I det av mig förut i dag anmälda betänkande rörande åtgärder

mot s. k. masskassering m. m., som den 10 mars 1920 avgivits av inom

justitiedepartementet särskilt tillkallade sakkunniga, hava dessa i

anledning av riksdagens skrivelse den 11 juni 1919 nr 328, vilken till

dem överlämnats, utarbetat förslag till ändrad lydelse av §§ 21 och 22

riksdagsordningen i syfte att bereda ledamot av andra kammaren rätt

att, utan den begränsning, som nu förefinnes i 21 § riksdagsordningen,

avsäga sig sitt riksdagsmannauppdrag.»

Föredraganden uppläste det utarbetade förslaget och yttrade härefter:
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 328.

3)Vad angår de skäl, som äro att anföra för borttagande av mandatplikten,

må först och främst uppmärksamheten fästas därå att bestämmelsen

om densamma numera icke torde böra tillmätas alltför stor praktisk

betydelse, enär det näppeligen lärer komma i fråga, att en person

mot sin bestämt uttryckta önskan påtvingas ett riksdagsmannauppdrag.

Att bibehålla den allenast som en principförklaring torde icke vara påkallat.

Emellertid kan det ändå tänkas, att stadgandet x 21 § riksdagsordningen

kan komma att tillämpas, och fråga är då, om detsamma

verkligen bör anses välgrundat. Det bör därvid iakttagas, att tvånget

att mottaga och bibehålla andrakammarmandat icke är alldeles ovillkorligt.

Nyssnämnda stadgande anger ju vissa giltiga skäl för avsägelse,

och § 29 riksdagsordningen giver kammaren rätt att även av

andra orsaker godkänna avsägelse. Trots denna begränsning, vilken

otvivelaktigt innebär ett visst korrektiv, kvarstår emellertid möjligheten,

att en person kan tvingas att mottaga mandat, oaktat fullt vägande

skäl till avsägelse föreligga. Sådana skäl kunna exempelvis vara ekonomiska

eller hälsoskäl, i bägge fallen kanske utomordentligt beaktansvärda.

Det kan icke vara rimligt att med underkännande härav framtvinga

mottagandet av ett uppdrag såsom ledamot, av andra kammaren,

särskilt när man tager i betraktande den för varje år allt mera utsträckta

tiden för riksdagens samvaro och det även i andra avseenden allt meia

påfrestande riksdagsarbetet. Ej heller torde ett uppdrag, mottaget under

sådana förhållanden, komma att fullgöras med erforderligt intresse^ och

vinsten för det allmänna av ett dylikt tvång torde sålunda framstå såsom

synnerligen tvivelaktig. Det har också framhållits en annan olägen

het, vilken mandatplikten drager med sig från synpunkten av väljarnas

partiproportionella representation. Det låter tänka sig, att en riksdagsman

under valperioden övergår till ett annat parti än det, för vilket

han blivit vald, och möjlighet bör då finnas för honom, om han anser

skäl därtill föreligga, att genom en avsägelse möjliggöra återställandet

av den rubbade proportionaliteten.

De förhållanden, vilka tidigare kunnat motivera mandatplikten med

hänsyn till andra kammaren, kunna knappast heller längre sägas föreligga.

Någon brist på riksdagsmannakandidater kan näppeligen numera

vara att befara. De betydligt förstorade valkretsarna verka i detta avseende

utjämnande, och valbarhetens utsträckning genom upphävande

av censusbestämmelserna har i betydlig mån vidgat kretsen av valbara

till andra kammaren. Icke heller det skäl är numera hållbart, att

väljarna genom avsägelserna besväras med nya valförrättningar, enär

ju utseende av efterträdare sker genom en av Konungens befallnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tå proposition Nr 828. o

havande föranstaltad, ny röstsammanräkning. Jag vill därjämte framhålla,

att den viktigaste anledningen till den i riksdagsordningen stadgade

åtskillnaden med avseende på avsägelserätten mellan törsta och

andra kammaren har bortfallit genom införande av arvode även för

ledamot av första kammaren, varjämte ju även en förskjutning ägt rum

i fråga om förhållandet mellan de tider, för vilka kamrarna väljas.

Vidare vill jag fästa uppmärksamheten därvid, att enligt de från

1919 års lagtima riksdag vilande grundlagsändringarna mandatplikten icke

upprätthållits för kvinnorna, vartill ju visserligen särskilda skäl kunna

åberopas. Därjämte kan framhållas, att, vad den utländska rätten beträffar,

mandatplikten torde kvarstå allenast i Norge.

Riksdagen har också i sin av mig förut omnämnda skrivelse uttalat

sin anslutning till genomförandet av ifrågavarande reform. Därvid

har emellertid riksdagen jämväl vidrört frågans sammanhang med suppleantinstitutionen,

som enligt riksdagens mening vid den större påfrestning,

för vilken den genom eu reform i förevarande hänseende skulle

utsättas, icke torde vara tillfyllest, och synes riksdagen vilja såsom eu

förutsättning för reformens genomförande uppställa förbättrade regler

angående utseende av ersättare åt avgången riksdagsman. Härutinnan

ber jag att få hänvisa till följande uttalande av de sakkunniga: »Enligt

de sakkunnigas mening förefinnes icke ett sådant sammanhang mellan

omförmälda reform och suppleantinstitutionen, att reformen nödvändigt

förutsätter den senares förbättrande. Beträffande möjligheten att vid

eventuellt stegrad frekvens av avsägelser antalet tillgängliga ersättare

skulle tryta, föreligger eu sådan risk jämväl i fråga om första kammaren;

avsägelserätten för andrakammaidedamot torde icke i högre

grad än avsägelserätten för förstakammarledamot förutsätta regler, som

garantera förefintligheten av ett tillräckligt antal ersättare. \ ad åter

angår ändamålsenligheten av den för ersättarevalen tillämpade uträkningsmetoden,

vilja de sakkunniga erinra om de nya regler för utseende

av ersättare åt riksdagsman, som år 1914 antogos, och genom vilka

absolut rangordning mellan ersättarekandidaterna infördes. Aven från

denna synpunkt torde nödvändigheten av uppställandet av nämnda förutsättning

kunna betvivlas och framläggandet till den nu samlade riksdagen

av förslag till de grundlagsändringar, som äro nödvändiga i och

med borttagandet av mandatplikten, icke böra av den av riksdagen

antydda anledningen undanskjutas. Dessutom vilja de sakkunniga

meddela, att de haft under övervägande frågan om förbättringar av

gällande regler för ersättareval — jämväl i syfte att förebygga brist på

ersättare — men då denna fråga står i oskiljaktigt samband med den

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 277 höft. (Nr 828.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 328.

proportionella valmetoden i dess helhet, synes det de sakkunniga olämpligt

att utbryta den ur huvudfrågan. De sakkunniga ärna också i samband därmed

yttra sig angående ersättare valen.» I likhet med de sakkunniga

anser också jag, att borttagandet av mandatplikten icke nödvändigt förutsätter

ett förbättrande av reglerna angående utseende av ersättare åt

avgången ledamot av andra kammaren.

Slutligen må anmärkas dels att, om ifrågavarande grundlagsändringar

bliva slutligen antagna, de i Kungl. Maj:ts proposition till

riksdagen den 21 mars 1919 i förevarande avseende föreslagna undantagsbestämmelser

för kvinnor bliva obehövliga, dels ock att samma

grundlagsändringar nödvändiggöra den ändring i 67 § i nu gällande

vallag ävensom i 87 § i den av 1919 års lagtima riksdag villkorligt

antagna nya lagen om val till riksdagen, att orden »och prövas avsägelsen

giltig» utgå.»

Departementschefen hemställde, att omförmälda förslag till ändrad

lydelse av §§ 21 och 22 riksdagsordningen måtte föreläggas riksdagen

till prövning i grundlagsenlig ordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

A dil Wijvesson.

STÖCKWÖLM. ISAAC MARÖu''s"BOKTRYCKERT-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1920:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 21 och 22 riksdagsordningen. s. 1 i texten