Sök i Ratio Lex

Angående understöd till efterlevande till vissa vid kanonbåten Gunliilds minsprängning omkomna personer

1920-01-16 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:34, Angående understöd till efterlevande till vissa vid kanonbåten Gunliilds minsprängning omkomna personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition Nr 34.

1

Nr 34.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

till efterlevande till vissa vid kanonbåten Gunliilds minsprängning

omkomna personer; given Stockholms slott den

16 januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

dels att avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölanders trolovade

Berta Alexandra Fredriksson må erhålla understöd, såsom om lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, varit å henne tillämpliga;

dels att avlidne värnpliktige Karl Hugo Anderssons trolovade

Augusta Davida Nordqvist må erhålla understöd, såsom om nyssnämnda

förordning den 18 juni 1909 varit å henne tillämplig;

dels att avlidne reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Walls moder

Agnes Wall, född Ljungberg, avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin

Sjölanders farmoder Emma Kristina Sjölander, född Ternström, och avlidne

värnpliktige Ernst Eugen Anderssons moder Augusta Erika Andersson,

född Lind, må, så länge de leva ogifta, å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, Agnes Wall med 300 kronor, Emma

Kristina Sjölander med 150 kronor och Augusta Erika Andersson med

180 kronor, samtliga understöd att utgå från och med den 1 oktober

1918;

dels att avlidne korpralen Karl Louis Bohmans fader Carl August

Bohman må från och med den 1 oktober 1918 under sin återstående

livstid å allmänna'' indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 300

kronor;

dels ock att till en var av efterlevande föräldrar — eller, så länge

båda föräldrarna leva, till dem gemensamt — till 2:a klass sjömannen

Gustaf Robert Johansson samt värnpliktige Johan Persson, Hugo

Daniel Pettersson, Johan Selim Valdemar Carlsson, Erik Gerhard Alman

och Hans Verner Vahlberg må från och med den 1 oktober 1918 å allBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 28 käft. (Nr 34—33.) 229 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

manna indragningsstaten utgå, till Johanssons föräldrar ett årligt understöd

av 300 kronor samt till Perssons, Petterssons, Carlssons, Almans

och Yahlbergs föräldrar ett årligt understöd av 180 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

j

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 34.

3

Utdrag av protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

januari 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter

följande.

Vid kanonbåten Gunhilds förolyckande den 24 september 1918 till

följd av minsprängning under pågående arbete med minsvepning för

flottans räkning omkommo följande å kanonbåten tjänstgörande personer,

nämligen:

reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Wall,

korpralen Bertil Johansson,

)) Karl Louis Bohman,

2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölander,

» » » Carl Fredrik Forsberg,

» » » Gustaf Robert Johansson,

3:e D » Karl David Carlsson,

värnpliktige Karl Hj. Vilmer Johansson,

» Johan Persson,

» Karl Hugo Andersson,

» Hugo Daniel Pettersson,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

Ämbetsskrivelse

den 26 september

1918

m. m.

Marinförvaltningens

yttrande

den 5

december

1918.

värnpliktige Johan Selim Valdemar Carlsson,

)> Gustaf Engelbrekt Leander,

b Erik Gerhard Alman,

b Ernst Eugen Andersson,

» Hans Verner Vahlberg och

b Karl Gösta Björklund.

Genom ämbetsskrivelse den 26 september 1918 anmodades marinförvaltningen

att verkställa utredning samt inkomma med yttrande och

förslag i fråga om de särskilda åtgärder, som eventuellt borde företagas

för beredande av understöd eller pension åt efterlevande till de vid

minsprängningen av nämnda kanonbåt omkomna personerna.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av det marinförvaltningen

sålunda meddelade uppdraget har vidare den 7 oktober 1918 till

ämbetsverket överlämnats en av korpralen Bohmans fader Carl August

Bohman ingiven ansökan om pension eller understöd.

Sedermera har genom remiss den 2 november 1918 marinförvaltningens

utlåtande infordrats över eu av Augusta Davida Nord qvist ingiven

ansökning om understöd eller pension efter hennes vid kanonbåtens

förolyckande omkomne trolovade, värnpliktige Karl Hugo Andersson.

Handlanden Albert Malmgren i Göteborg har dessutom till marinförvaltningen

inkommit med två särskilda skrivelser angående understöd

till den vid kanonbåtens minsprängning omkomne reservunderlöjtnanten

Malis moder och syster.

Marinförvaltningen bar den 5 december 1918 avgivit det i ärendet

infordrade yttrandet samt därvid anfört bland annat följande.

Med hänsyn till de omständigheter, under vilka förutnämnda personer

ljutit döden, syntes det icke vara billigt eller ens förenligt med

statsverkets egna intressen att låta det stanna vid de ersättningar, som

kunde komma att utgå till de förolyckades efterlevande i enlighet med

föreskrifterna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och lagen den 17

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

Vid övervägande av de grunder, varefter olycksfallsersättning borde

i nu ifrågakomna fall utgå, både marinförvaltningen funnit sig böra föreslå,

att de av statens krigsförsäkringskommission antagna försäkringsvilikör

måtte komma till tillämpning.

Enligt § 7 av nämnda försäkringsvillkor skulle, i händelse olycksfall

medfört döden och direkt förorsakats genom beskjutning, minor och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

torpeder, även då de vore kringdrivande, kapning etc., i stället för den

i § 7 a) av omförmälda lag den 17 juni 191G stadgade begravningshjälp,

men förutom de i samma paragraf bestämda livräntor, utgå efter

befälhavare ett kapitalbelopp av 12,000 kronor, styrmän och maskinbefäl

8,000 kronor samt övriga ombord anställda 4,000 kronor, vilka kapitalbelopp

tillfälle stärbhuset.

Med tillämpning av dessa försäkringsvillkor på nu förevarande fall

skulle till reservunderlöjtnanten Walls efterlevande komma att utgå 12,000

kronor och till vart och ett stärbhus efter övriga omkomna 4,000 kronor

eller inalles (12,000 + 10 x 4,000) 7G,000 kronor. Däremot skulle begravningshjälp

ej utgå.

På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till anhöriga efter

de vid kanonbåten Gunhilds minsprängning förolyckade personer, utöver

dem enligt berörda förordning den 18 juni 1909 tillkommande livräntor,

finge utbetalas ett kapitalbelopp av 12,000 kronor till stärbhusdelägarna

efter avlidne reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Wall och 4,000 kronor till

vart och ett av stärbhusen efter övriga vid kanonbåtens minsprängning

omkomna, samt å tilläggsstat för år 1919 för ändamålet bevilja ett förslagsanslag

av 76,000 kronor.

Härefter har statskontoret den 21 december 1918 anbefallts att avgiva

utlåtande i ärendet; och hava sedermera till statskontoret, för att

tagas i övervägande vid avgivande av det infordrade utlåtandet,

överlämnats två särskilda framställningar om ersättning, den ena av

värnpliktige Hugo Daniel Petterssons fader J. Pettersson och den andra

av värnpliktige Hans Verner Vahlbergs fader Hans Vahlberg, över vilka

framställningar marinförvaltningen yttrat sig.

På framställning av statskontoret har riksförsäkringsanstalten den

7 maj 1919 avgivit yttrande i ärendet.

Enligt vad av detta yttrande framgår, hade riksförsäkringsanstalten,

med tillämpning av stadgandena dels i förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels ock i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete och kungörelsen den 30 november 1917 angående särskilda

bestämmelser i fråga om tillämpning av nämnda lag å arbetare, som

användas till arbete för statens räkning, funnit begravningshjälp böra

utgå efter samtliga avlidna; och hade denna utbetalts till vederbörande

stärbhus utom i de fall, där av flottans medel bestritts begravningskost
-

RiksfÖrsäkringsanstaltens

yttrande

den 7

maj 1919.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statskontorets

utlåtande

den 10

maj 1919.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

nåder, i vilka fall begravningshjälpen i dess helhet eller till den del, densamma

erfordrats för att täcka kostnaderna, utanordnats till vederbörande

kassaförvaltning. Av de omkomna hade endast Sjölander, Karl Hugo Andersson

och Björklund efterlämnat anhöriga, som av riksförsäkringsanstalten

prövats författningsenligt berättigade till årlig''livränta; och hade sådan

livränta, att utgå från dödsfallet, tilldelats Sjölanders och hans trolovade

Berta Alexandra Fredrikssons son med 277 kronor 55 öre, till dess barnet

uppnått 15 års ålder, Karl Hugo Anderssons och hans trolovade Augusta

Davida Nordqvists dotter med 90 kronor, likaledes till dess barnet fyllt

15 år, samt Björklunds änka, Hilma Björklund, född Eriksson, med 180

kronor, så länge hon levde ogift, och makarna Björklunds son med 90

kronor, till dess barnet uppnått nyssnämnda ålder.

Beträffande de omkomna med undantag av Sjölander, Karl Hugo

Andersson och Björklund hade riksförsäkringsanstalten inhämtat, att

ingen av dem efterlämnat änka eller barn i äktenskap och ej heller, såvitt

utrönas kunnat, barn utom äktenskap. Några till livränta ovillkorligen

berättigade anhöriga till dessa personer funnes således icke. Då

vidare i intetdera av de ifrågavarande fallen riksförsäkringsanstalten

kunnat finna, att efterlevande föräldrar och minderåriga syskon varit av

den avlidnes arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende, hade

livränta icke kunnat dessa anhöriga tillerkännas.

Vad anginge marinförvaltningens förslag att till anhöriga efter de

förolyckade skulle utbetalas kapitalbelopp av viss angiven storlek, ansåge

riksförsäkringsanstalten detsamma icke böra föranleda något uttalande

från anstaltens sida.

I ärendet har statskontoret den 10 maj 1919 avgivit utlåtande, vari

anförts huvudsakligen följande.

I betraktande av vad i ärendet förekommit och med hänsyn till de

principer, som i ett liknande fall kommit till tillämpning, på sätt närmare

framginge av den till 1919 års lagtima riksdag avlåtna propositionen

nr 332 angående understöd till efterlevande till vissa vid eu minexplosion

i Västervik omkomna personer, skulle det kunna anses, som om

någon ytterligare åtgärd i nu förevarande fall icke vore erforderlig.

Beträffande två av de omkomna, Sjölander och Karl Hugo Andersson,

framginge emellertid av handlingarna, att livräntor, såsom ovan

nämnts, väl tillerkänts deras efterlämnade barn, men ej barnens mödrar,

detta på den grund att mödrarna ej varit i äktenskap förenade med de

omkomna, utan endast varit med dem trolovade. Då riksdagen dock

vid åtskilliga tillfällen medgivit, att understöd i liknande fall finge utgå,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

7

som om äktenskap förefunnits mellan barnets föräldrar, syntes billigt,

att motsvarande medgivande utverkades även beträffande dessa två efterlevande.

Statskontoret ville alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

utverka riksdagens medgivande dels att Sjölanders trolovade Berta

Alexandra Fredriksson erhölle understöd, såsom om lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, varit å henne tillämpliga, dels ock att Karl Hugo

Anderssons trolovade Augusta Davida Nordqvist erhölle understöd, såsom

om nyssnämnda förordning den 18 juni 1909 varit å henne tillämplig.

Därjämte ville emellertid statskontoret framhålla, att i en del fall,

där livränta till efterlevande föräldrar ej kunnat tillerkännas på den

grund, att det ej styrkts, att de för sitt uppehälle varit av den avlidnes

arbete huvudsakligen beroende, billighetsskäl syntes tala för beviljande

av något understöd, enär ömmande omständigheter förelåge.

Statskontoret ville i sådant avseende först framhålla reservunderlöjtnanten

Walls moder, Agnes Wall, född Ljungberg. Av handlingarna

i ärendet framginge, att fru Wall, som vore skild från sin man, vore

sjuklig och att hon befunne sig i knappa ekonomiska omständigheter.

Vid sådant förhållande syntes det billigt, om till henne utverkades något

understöd från allmänna indragningsstaten å exempelvis 300 kronor

årligen, eller samma belopp, som av 1918 års riksdag under liknande

förhållanden beviljats avlidne löjtnanten H. S. M. Bendriks moder.

Tillika syntes det av handlingarna i ärendet framgå, att efterlevande

föräldrar till korpralen Bohman, 2:a klass sjömannen Johansson

samt värnpliktige Persson, Pettersson, Carlsson, Ernst Eugen Andersson

och Vahlberg befunne sig i särskilt tryckta omständigheter. I betraktande

härav och då dessa nu förlorat det stöd på ålderdomen, som de

kunnat påräkna av sina resp. söner, syntes det därför vara ömkligt,

att något understöd kunde beredas även dessa efterlevande. Skulle

åtgärd till utverkande av dylika understöd anses böra vidtagas, torde

beloppen, som borde utgå från allmänna indragningsstaten, kunna skäligen

bestämmas till 300 kronor för Bohmans och samma belopp för

Johanssons efterlevande föräldrar samt 180 kronor för efterlevande föräldrar

till en var av de övriga nyss uppräknade.

Då med hänsyn till den sena tidpunkt, vid vilken statskontorets

förenämnda utlåtande i ärendet avgavs, proposition i ämnet icke kunde

föreläggas 1919 års lagtima riksdag, samt det för ett tillförlitligt bedömande

av frågan, i vilken utsträckning efterlevande föräldrar till vid

Ämbetsskrivelse

den 16

juni 1919.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

ifrågavarande tillfälle omkomna personer borde av billighetsskäl ifrågakomma

till erhållande av understöd, syntes erforderligt, att ytterligare

utredning verkställdes, anmodades statskontoret genom ämbetsskrivelse

den 16 juni 1919 att införskaffa sådan utredning samt att inom viss

angiven tid inkomma med denna utredning och det förnyade utlåtande

i ärendet, vartill statskontoret kunde finna anledning.

Med föranledande härav har statskontoret med skrivelse den 1 augusti

1919 överlämnat av ämbetsverket införskaffad ytterligare utredning rörande

de efterlevandes till ifrågavarande personer ekonomiska förhållanden,

deras möjlighet att för närvarande och för framtiden försörja sig samt

huruvida de i sistnämnda avseende finge eller kunde vänta någon hjälp

av sina barn m. m. Undantag har härvid gjorts beträffande korpralen

Johanssons samt värnpliktige Karl Hugo Anderssons och Björklunds

föräldrar, för vilka understöd icke ansetts böra ifrågakomma; och har

statskontoret till förnyad prövning förehaft frågan om understöd åt efterlevande

till en var av de vid ifrågavarande olyckshändelse omkomna

personerna, därvid ämbetsverket i det följande upptagit dem i den ordning,

vari de angivits å sid. 3—4 här ovan.

Statskontorets utlåtande är av följande lydelse.

Vad först anginge reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Walls moder,

fru Agnes Wall, hade statskontoret redan i sitt utlåtande i ärendet den

10 maj 1919 hemställt om ett understöd åt henne å 300 kronor. De

inkomna ytterligare upplysningarna om fru Walls ekonomiska förhållanden

svntes bestyrka hennes behov av understöd, varför statskontoret

icke funnit anledning frångå sin nyss berörda hemställan.

Korpralen Bertil Johanssons föräldrar syntes, enligt vad som framginge

av de redan förut tillgängliga handlingarna i ärendet, hava en

jämförelsevis god ekonomisk ställning, varför något understöd åt dem

ej torde komma ifråga.

Av de senast inkomna upplysningarna angående korpralen Karl

Louis Bohmans fäder Carl August Bohman bestyrktes ytterligare hans

behov av något understöd, varför statskontoret vidhölle sin förut gjorda

hemställan om understöd åt honom.

Vad beträffade 2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölanders efterlevande,

hade riksförsäkringsanstalten tilldelat hans son livränta, varjämte

statskontoret hemställt om utverkande av understöd åt barnets moder,

Sjölanders trolovade, Berta Alexandra Fredriksson. Under vanliga förhållanden

skulle då icke ifrågakomma understöd åt efterlevande föräldrar,

än mindre åt avlägsnare släktingar. Emellertid hade framställning i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj. ts proposition Nr 34.

9

sådant avseende gjorts av Sjölanders farmoder, änkan Emma Kristina

Sjölander, född Ternström; och ville statskontoret beträffande denna

ansökning framhålla, att änkan Sjölander, som syntes numera befinna

sig i synnerligen ömmande ekonomiska omständigheter, varit i mors

ställe för den omkomne, alltsedan han vid tre års ålder förlorade sin

far och modern då gifte om sig. Statskontoret ville därför ifrågasätta,

huruvida icke något understöd skulle kunna utgå åt änkan Sjölander.

Understödets belopp skulle i så fall förslagsvis kunna bestämmas till

hälften av de understöd, som föreslagits att utgå till de efterlevande

efter övriga vid flottan fast anställda bland de omkomna, eller till

150 kronor.

I anledning av vad Konungens befallningshavande i Örebro län

upplyst angående 2:a klass sjömannen Carl Fredrik Forsbergs moder ansåge

statskontoret, i likhet med bemälde befallningshavande, skäl icke

föreligga att föreslå något understöd åt henne.

De ytterligare inkomna upplysningarna angående 2:a klass sjömannen

Gustaf Robert Johanssons föräldrar hade icke givit statskontoret anledning

att ändra sin förut gjorda hemställan om understöd åt dem.

Förefintliga upplysningar angående 3:e klass sjömannen Karl David

Carlssons föräldrar syntes giva vid handen, att deras ekonomiska ställning

vore så pass god, att statskontoret icke kunde finna billighetsskäl

föreligga att nu hemställa om något understöd åt dem.

Värnpliktige Karl Ej. Vilmer Johanssons föräldrar befunne sig ännu

i sina bästa år och syntes hava en ganska god årsinkomst, varför statskontoret

ej kunde finna anledning föreligga att åt dem föreslå något

understöd.

Den ytterligare utredning, som inkommit angående värnpliktige

Johan Perssons efterlevande föräldrars ekonomiska ställning, hade ej

föranlett statskontoret till ändring i sin förut gjorda hemställan om

understöd åt dem.

Värnpliktige Karl Hugo Anderssons dotter hade redan erhållit livränta

av riksförsäkringsanstalten, varjämte statskontoret hemställt om

årligt understöd åt barnets moder, Anderssons trolovade, Augusta Davida

Nordqvist. Vid sådant förhållande hade statskontoret ansett understöd

till Anderssons fader icke böra ifrågasättas.

Att värnpliktige Hugo Daniel Petterssons föräldrar befunne sig i synnerligen

ömmande omständigheter, bestyrktes ytterligare av senast inkomna

upplysningar, varför statskontoret vidhölle sin hemställan om

understöd åt dem.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 28 höft. (Nr 34—35.)

229 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefens
yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

Enahanda vore förhållandet med värnpliktige Johan Selim Valdemar

Carlssons föräldrar.

Vad genom den infordrade utredningen framkommit angående

värnpliktige Gustaf Engelbrekt Leanders efterlämnade föräldrars ekonomiska

förhållanden hade icke varit av den art, att statskontoret ansåge

sig för närvarande kunna tillstyrka något understöd åt dem.

Ej heller hade statskontoret beträffande värnpliktige Erik Gerhard

Almans föräldrar ansett så ömmande omständigheter föreligga, att statskontoret

nu kunde finna billighetsskäl tala för beviljande åt dem av

något understöd.

De senast inkomna upplysningarna om värnpliktige Ernst Eugen

Anderssons moder, änkan Augusta Erika Andersson, född Lind, och värnpliktige

Hans Verner Vahlbergs föräldrar bestyrkte ytterligare deras behov

av hjälp, varför statskontoret vidhölle sin förut gjorda hemställan

om understöd åt dem.

Vad slutligen anginge de efterlevande efter värnpliktige Karl Gösta

Björklund, hade livränta av riksförsäkringsanstalten tillerkänts hans änka

och son, varför något understöd till möjligen efterlevande föräldrar icke

torde kunna ifrågakomma.

I det föregående har lämnats redogörelse för de ersättningar, som

i enlighet med gällande författningar tillerkänts efterlevande till de vid

kanonbåten Gunhilds minsprängning den 24 september 1918 omkomna

personerna. Av denna redogörelse framgår, att begravningshjälp utgått

efter samtliga avlidna, men att ersättning i form av livränta författningsenligt

kunnat tilldelas allenast 2:a klass sjömannen Sjölanders och hans

trolovade Berta Alexandra Fredrikssons son, värnpliktige Karl Hugo

Anderssons och hans trolovade Augusta Davida Nordqvists dotter samt

värnpliktige Björklunds änka och son.

Statskontoret har emellertid hemställt, att bemälda Berta Alexandra

Fredriksson och Augusta Davida Nordqvist måtte tillerkännas enahanda

understöd, som skulle hava tillkommit dem, därest äktenskap följt på

trolovningen.

Denna hemställan finner jag mig böra biträda, helst som riksdagen

vid föregående tillfällen — senast vid 1916 års riksdag (riksdagens skrivelse

nr 10, punkt 16) — lämnat sådant medgivande i likartade fall.

Därjämte har statskontoret framhållit, att i en del fall, där livränta

till efterlevande föräldrar ej kunnat tillerkännas på den grund, att det

ej styrkts, att de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete huvud
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

11

sakligen beroende, billighetsskäl syntes tala för beviljande av något understöd,

enär ömmande omständigheter förelåge. I sådant avseende bar

statskontoret ansett, att reservunderlöjtnanten Walls moder, Agnes Wall,

född Ljungberg, borde få uppbära ett årligt understöd av 300 kronor,

att samma årliga belopp borde tillkomma såväl korpralen Bohmans fader

Carl August Bohman som 2:a klass sjömannen Johanssons efterlevande

föräldrar samt att årliga understöd av 180 kronor borde utgå till efterlevande

föräldrar till en var av värnpliktige Persson, Pettersson, Carlsson

och Vahlberg ävensom till Ernst Eugen Anderssons moder, änkan

Augusta Erika Andersson, född Lind. Vidare har statskontoret ifrågasatt,

huruvida icke 2:a klass sjömannen Sjölanders farmoder, änkan

Emma Kristina Sjölander, borde på grund av föreliggande ömmande

omständigheter beredas något understöd, vilket lämpligen syntes kunna

bestämmas till 150 kronor. Samtliga dessa understödsbelopp skulle utgå

från allmänna indragningsstaten.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden, under vilka ifrågavarande

olyckshändelse inträffat, finner jag angeläget, att ersättning i så

stor omfattning som kan anses skäligt beredes efterlevande till de därvid

omkomna; och anser jag mig därför böra förorda, att nu omförmälda

efterlevande tillerkännas de årliga understödsbelopp, som av statskontoret

i de särskilda fallen angivits. Såsom statskontoret erinrat, har av 1918

års riksdag, på grund av förbandenvarande ömmande omständigheter,

beviljats understöd åt modern efter en genom olyckshändelse under tjänstgöring

avliden officer.

Vid den granskning, som jag underkastat de i ärendet inkomna

handlingarna, har jag kommit till den uppfattningen, att något understöd

bör beredas jämväl värnpliktige Almans efterlevande föräldrar. Att

statskontoret icke ansett tillräckligt ömmande omständigheter i detta fall

föreligga, torde hava berott därpå, att bemälda efterlevande äga en

torplägenhet, taxeringsvärderad till 5,000 kronor, varå dock häftar intecknad

skuld å 1,300 kronor. Då emellertid båda föräldrarnas arbetsförmåga

till följd av sjuklighet — tuberkulos — är i hög grad nedsatt

samt avsevärd svårighet redan nu föreligger för dem att försörja sig

och de icke heller kunna vänta någon egentlig hjälp av sina barn, vilka

jämväl ärö sjukliga, synas mig starka billighetsskäl tala för att ett årligt

understöd tillerkännes dem. Detta understöd torde böra bestämmas

till samma belopp som för övriga omkomna värnpliktigas efterlevande

föräldrar, eller till 180 kronor.

Att, på sätt marinförvaltningen föreslagit, tillerkänna anhöriga till

de omkomna vissa kapitalbelopp synes mig icke böra ifrågasättas. I

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 34.

detta sammanhang torde jag emellertid få nämna, att av de medel, som av

vissa fartygsrederier i Göteborg skänkts för att tillgodokomma dem av flottans

personal, som under arbetet för skyddandet av rikets neutralitet

samt säkerställandet av handelssjöfarten mot minfaran utefter rikets

kuster skadats, och behövande anhöriga efter dem, som under samma

arbete förolyckats, genom kungl. brev den 4 juli och den 5 september 1919

tilldelats efterlevande till vissa av ifrågavarande omkomna personer

olika penningbelopp. Dessa belopp hava emellertid endast kunnat tjäna

såsom en tillfällig hjälp och utesluta naturligen icke behovet av nu ifrågasatta

årliga understöd.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

dels att avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölanders trolovade

Berta Alexandra Fredxdksson må erhålla understöd, såsom om lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, varit å henne tillämpliga;

dels att avlidne värnpliktige Karl Hugo Anderssons trolovade Augusta

Davida Nordqvist må erhålla understöd, såsom om nyssnämnda förordning

den 18 juni 1909 varit å henne tillämplig;

dels att avlidne reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Walls moder

Agnes Wall, född Ljungberg, avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin

Sjölanders farmoder Emma Kristina Sjölander, född Ternström, och avlidne

värnpliktige Ernst Eugen Anderssons moder, Augusta Erika Andersson,

född Lind, må, så länge de leva ogifta, å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, Agnes Wall med 300 kronor, Emma

Kristina Sjölander med 150 kronor och Augusta Erika Andersson med

180 kronor, samtliga understöd att utgå från och med den 1 oktober

1918;

dels att avlidne korpralen Karl Louis Bohmans fader Carl August

Bohman må från och med den 1 oktober 1918 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 300

kronor;

dels ock att till en var av efterlevande föräldrar — eller, så länge

båda föräldrarna leva, till dem gemensamt — till 2:a klass sjömannen

Gustaf Robert Johansson samt värnpliktige Johan Persson, Hugo Daniel

Pettersson, Johan Selim Valdemar Carlsson, Erik Gerhard Alman och

Hans Verner Vahlberg må från och med den 1 oktober 1918 å allmänna

indragningsstaten utgå, till Johanssons föräldrar ett årligt understöd av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tf: proposition Nr 34.

13

300 kronor samt till Perssons, Petterssons, Carlssons, Almans och Vahlbergs

föräldrar ett årligt understöd av 180 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henning öhman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:126 Skrivelse till Konungen, angående vissa pensioner och understöd. s. 1 i texten
  2. BU 1920:21 Bankoutskottets utlåtande Nr 21 s. 1 i texten