Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

1920-01-23 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:38, Med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

I

Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under

nyttjanderätt upplåtet område; given Stockholms slott

den 23 januari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kung]. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om rätt i vissa fall för

nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 31 höft. (Nr 38.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

Lag

om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Har en för viss tid, överstigande tjugu år, till brukande upplåten del av

en fastighet så bebyggts, att därå den 1 januari 1919 fanns och vid upplåtelsetidens

slut fortfarande finnes no aktig bostad för brukaren och hans familj, vare

brukaren, därest minst en fjärdedel av det värde, området med därä befintliga

byggnader äger, belöper å brukaren tillhöriga byggnader, vid upplåtelsetidens

slut berättigad lösa det upplåtna området, där ej nedan i denna lag annorlunda

stadgas.

Är eu del av en fastighet upplåten för brukarens livstid, skall, evad änka

njuter brukanderätten till godo eller ej, vid den tid, då den upplåtna brukanderätten

uppkör, vad i denna lag sögs om brukare på viss tid äga motsvarande tilllämpning

i avseende å delägarna i brukarens bo, i den mån ej nedan annat stadgas.

Vad i denna lag stadgas om till brukande upplåten del av fastighet skall

jämväl tillämpas å till fastighet hörande område, som upplåtits till bostadslägenhet.

2 §•

Har, utan att avtal, avseende upplåtelse för viss tid eller för livstid, visas

föreligga, del av en fastighet den 1 januari 1919 sedan mer än tjugu år innehafts

av annan än ägaren till brukande eller eljest för ändamål, varom i 1 § sägs, och

har ej jordägaren före nämnda dag för innehavarens skiljande från det innehavda

området vidtagit åtgärd, som därefter leder till sådan påföljd, äge vad i denna

Ig g stadgas om upplåtelse, som i 1 § första stycket avses, motsvarande tillämpning,

och skall vad nedan i denna lag sägs om nyttjanderättshavare tillämpas å

innehavare av område, varom i denna paragraf förmäles, allt i den mån här nedan

ej annorlunda stadgas.

3 §■

Lösningsrätt för nyttjanderättshavare äge icke rum, om de nyttjanderättshavaren

tillhöriga byggnaderna enligt avtal skola vid upplåtelsetidens slut till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 38. 3

falla jordägaren eller om området frånträdes på den grund, att nyttjanderätten

förverkats.

Vill jordägaren, hellre än att område löses enligt vad i 1 eller 2 § sägs,

lösa de å området uppförda, nyttjanderättsliavaren tillhöriga byggnaderna, vare

jordägaren därtill berättigad, därest han å hnvudfastigheten eller därmed sambrukad,

jordägaren tillhörig fastighet den 1 januari 1919 ägde oeh vid den tid,

då lösningsrätt för nyttjanderättshavaren enligt denna lag inträder, fortfarande

äger boningshus, tomtplats eller trädgård på mindre avstånd än tvåhundra meter

frän området, eller eljest områdets inlösen skulle medföra avsevärd olägenhet för

sådan fastighet, som nyss sagts.

4 §•

Skall nyttjanderättshavare utöva lösningsrätt, varom i denna lag sägs,

oeh finnes å området jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren

pliktig lösa jämväl sådan byggnad.

5 §•

Har område, som i 1 § avses, under upplåtelsetiden vunnit förbättring därigenom

att nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt

övergått på honom, nedlagt arbete eller kostnad å området utöver vad honom

ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt, och

vill jordägaren begagna sig av honom enligt 3 § andra stycket tillkommande rätt,

vare pliktig att till nyttjanderättshavaren gälda ersättning även för nämnda förbättring,

i den mån denna ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen

avsedda ändamålet.

Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde, området

till följd av den åstadkomna förbättringen kan anses äga, då den upplåtna nyttjanderätten

upphör, men må ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad

6 §■

Nyttjanderättshavare, som vill enligt 1 § lösa område, give det jordägaren

tillkänna i fråga om upplåtelse för viss tid senast nittio dagar före upplåtelsetidens

slut och i fråga om upplåtelse för livstid inom trettio dagar från den dag,

då den upplåtna nyttjanderätten upphörde. Om sättet för sådant tillkännagivande

galle vad om uppsägning av arrendeavtal är stadgat.

Innehavare av område, varom i 2 § sägs, skall, där han vill utöva honom

tillkommande lösningsrätt, lämna jordägaren tillkännagivande därom i den ordning,

ovan sägs, sist nittio dagar före den dag då området, frånsett stadgandet i

7 § andra stycket här nedan, skall avträdas. Därest avträde efter uppsägning

skall ske inom kortare tid än etthundratjugu dagar, må sådant tillkännagivande

ske inom trettio dagar från uppsägningen.

7 §■

Vill jordägaren begagna sig av lösningsrätt, som enligt 3 § andra stycket

må tillkomma honom, åligger honom att inom trettio dagar från tillkännagivan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kitngl. Maj:ts proposition nr 38.

de, som ovan sägs, giva nyttjanderättshavaren meddelande därom på sätt i 6 §

är föreskrivet i fråga om tillkännagivande från ny ttjanderättsbavarens sida.

Kan lösningsrätt för nyttjanderättshavare till under nyttjanderätt upplåtet

område enligt denna lag äga rum och varder ej, innan den upplåtna nyttjanderätten

upphör, avgjort, att jordägaren kommer att utöva honom enligt 3 § andra

stycket tillkommande rätt, må nyttjanderättshavaren icke mot sitt bestridande förpliktas

att från området avflytta tidigare än å den fardag för arrenderad fastighet,

som infaller näst efter det lösningsfrågan blivit slutligen avgjord. Därest

på grund av vad sålunda stadgats nyttjanderättshavaren sitter kvar utöver den

dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde, njute jordägaren ersättning med

belopp, som, där ej överenskommelse träffas, bestämmes vid förrättning, varom

här nedan i 9 § sägs, därest dylik förrättning kommer till stånd, men eljest av

skiljemän på sätt i 8 § stadgas.

8 §•

Kan ej, då jordägaren vill lösa, överenskommelse träffas om vad i löseskilling

eller såsom ersättning för förbättring, varom i 5 § förmäles, skall utgå, eller

varder jordägarens anspråk på lösningsrätt av nyttjanderättshavaren bestritt, skall

frågan därom avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera

parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten

att utse skiljeman, eller kunna de utsedda ej förena sig om valet av den tredje,

äge domaren i orten förordna om valet.

Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äge att draga

tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan inom nittio

dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas

tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande

under rättens prövning.

9 §•

Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingen för

området med vad därtill hör skall på ansökning av nyttjanderättshavaren avgöras

vid förrättning i den ordning nedan stadgas; dock skall förhållande, som i 3

§ första stycket avses, ej prövas vid förrättningen, med mindre jordägareD

det begär.

10 §•

I'' fråga om förrättning, som i 9 § sägs, skola bestämmelserna i 2 och 3 kap.

skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än laga skifte, i tillämpliga

delar lända till efterrättelse. Ansökning om förordnande för lantmätare skall

ingivas till Konungens befallningshavande, om området är för viss tid upplåtet, sist

å den dag, då upplåtelsetiden utlöper, och vid upplåtelse för livstid inom nittio

dagar från den dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde.

Därest i fall, varom i 2 § förmäles, tillkännagivande, som i 6 § sägs, må

äga rum inom trettio dagar från det uppsägning från jordägarens sida verkställts,

må ansökning om förordnande lör lantmätare ingivas till Konungens befallnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

havande inom nittio dagar från det sådant tillkännagivande skett, dock att, där

tillkännagivandet ägt rum tidigare än nittio dagar före den dag, som med hänsyn

till uppsägningen är att anse såsom avträdesdag, ansökningen må ingivas

senast å sistnämnda dag.

Har jordägaren framställt anspråk på lösningsrätt enligt 3 § andra stycket

och har detta anspråk blivit, på sätt i 8 § förmäles, av nyttjanderättshavaren

bestritt, skall nyttjanderättshavaren ej i något fall vara pliktig att till befallningshavanden

ingiva ansökning, varom nu är sagt, tidigare än trettio dagar

efter det beslut, varigenom jordägarens lösningsanspråk ogillats, vunnit laga kraft.

Ansökning, som i denna paragraf avses, skall vara åtföljd av gravationsbevis

rörande fastigheten.

Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och nyttjanderättshavaren

genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten

avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda minst fjorton dagar

före förrättningen, så ock att föranstalta därom, att kungörelse angående dag

och ställe för förrättningen minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för den

församling, där fastigheten är belägen, och införes i tidning inom orten; skolande

kungörelsen tillika innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen,

äga att därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt.

Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för

rätt till avkorast eller annan förmån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 §

jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd,

skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro kända och inom riket

boende, underrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev enligt vad om

kallelsebrevs avsändande till jordägaren och nyttjanderättshavaren är stadgat.

11 §•

Konungens befallningshavande göre hos domaren i orten anmälan om förordnande

av lantmätare; och skall anteckning om förordnandet göras i intecknings

protokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, så ock i inteckningsboken.

12 §.

Finna förrättningsmännen nyttjanderättshavaren vara enligt denna lag

berättigad till inlösen, skola förrättningsmännen därom meddela beslut. Härjämte

åligger lantmätaren att avfatta området ä karta, så beskaffad, som i 21 § första

stycket i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

sägs, där ej sådan karta ändå finnes tillgänglig, ävensom att upprätta

noggrann beskrivning över områdets storlek, läge och gränser, skolande berörda

beskrivning intagas i förrättningsprotokollet.

Vid bestämmande av löseskillingen skall avdrag göras för förbättring, vilken

området vunnit genom arbete eller kostnad, som nyttjanderättshavaren eller

föregående nvttjanderättshavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å området

utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen

varit förutsatt. I fråga om beräkning av sådant avdrag skall vad i 5 § andra

stycket stadgas om beräkning av ersättning äga motsvarande tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

13 §.

Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad de

flesta säga.

Har var sin mening, galle, om de kunna jämkas till varandra, den mening,

som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall

vad lantmätaren säger.

14 §.

Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, att rättsägare, som är

missnöjd med förrättningen, äaer att fullfölja talan däremot på sätt nedan stadgas.

Avskrift av det vid förrättningen förda protokollet skall vid förrättningens

avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar efter förrättningen

överlämnas till någon i orten boende person, som av rättsägarna utses att den

mottaga; skolande avskriften vara hos honom tillgänglig för envar, som åstundan

att den granska eller avskriva.

15 §.

År rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja talan hos

ägodelnings rätten genom besvär, som skola ingivas till ordföranden i ägodelningsrätten

inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i

14 § sägs; och skall ifråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär

över ägodelningsrättens beslut gälla vad angående klagan över avslutat laga skifte

är stadgat.

Har jordägaren icke vid förättningen påkallat prövning av förhållande,

varom i 3 § första stycket är sagt, må detsamma ej vidare åberopas till bestridande

av nyttjanderättshavarens anspråk.

16 §.

Har nyttjanderättshavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger honom

vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslutet vunnit laga

kraft hos Konungens befallningshavande nedsätta den bestämda löseskilliugen.

Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren till Konungens befailningshavande

gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet samt bevis att

och när det vunnit laga kraft, ävensom karta över området. Försummas sådant,

åligger Konungens befallningshavande att på nyttjanderättshavarens bekostnad

ofördröjligen anskaffa nämnda handlingar och karta.

Löseskillingen skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen insättas

i bankinrättning för att där innestå mot ränta.

1< §• .

Finner Konungens befallningshavande områdets avskiljande överenstämma

med vad om jordavsöndring är stadgat, meddele Konungens befallningshavande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts proposition nr 38,

fastställelse därå, utan hinder därav att avhandling rörande områdets överlåtande

icke upprättats eller ingivits. Vid ärendets prövning har Konungens befallningshavande

att så förfara, som vore området av jordägaren avsöndrat och, där till

områdets avsöndrande särskilt tillstånd skolat erfordras, sådant vore sökt.

Ej må vad i 20 § 4 mom. i lagen den 27 juni li>9(i om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndi ing stadgas utgöra hinder för fastställelse av inlöst

områdes avskiljande från fastighet, vilken innehaves såsom fideikommiss.

Då beslutet om fastställelse vunnit laga kraft, vare områdets inlösen fullbordad

och göre Konungens befallningshavande om beslutet ofördröjligen anmälan

hos domaren.

Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst

eller annan förmån, varom i 10 § sista stycket sägs. Angående inlöst områdes

befriande från ansvar för i stamfastigheten intecknad gäld är särskilt stadgat.

IS §.

Sedan beslut, som i 17 § avses, vunnit laga kraft, utbetale Konungens

befallningshavande löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den, som därtill

är berättigad.

Hattar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 10 § sista

stycket sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för

utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde för fördelningen

varde hållet sä snart ske kan; skolande kallelse till sammanträdet gegenom

Konungens befallningshavandes försorg minst fjorton dagar förut med

posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran eller annan rätt,

som nu. är sagd, samt, om innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten.

Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshavande

den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess Konungen förordnat,

huru därmed skall förfaras.

Utfäller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol,

åligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren samt tilllika

insända fördelningslängden.

19 §.

Kostnad för förrättning, som i 9 § avses, för fastställandet av inlöst områdes

avskiljande och för löseskiliingens fördelning skall gäldas av nyttjanderättshavaren.

20 §.

Har nyttjanderättshavare, vars rätt att bortföra honom tillhöriga byggnader

och annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag är begränsad

till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, enligt vad ovan sägs

gjort framställning om inlösen av området, men kommer inlösen ej till stånd,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Majtis proposition nr 38.

t

skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då nyttjanderättshavaren skall

avträda området eller rätten till inlösen upphört.

21 §

Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande område, som tillhör

kronan eller ingår i tomtindelning, ej heller i fråga om mark i samhälle, för

vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1920, vilken dag lagen den

28 juni 1918 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område skall upphöra att gälla, dock att ärende angående lösningsrätt,

i vilket sådant tillkännagivande, varom i 4 § första stycket sistnämnda

lag sägs, ägt rum före den 1 september 1920, skall handläggas och prövas enligt

äldre lag. Har frist för sådant tillkännagivande, som nu sagts, före sistnämnda

dag begynt att löpa men ej gått till ända, må tillkännagivande även

efter sagda dag äga rum enligt de i äldre lag givna regler och med där stadgad

verkan.

Nyttjanderättshavare vare ej på grund av vad i denna lag stadgas i något

fall pliktig att giva sitt lösningsanspråk jordägaren tillkänna före den 1 december

1920, och må, då sådant tillkännagivande skett sist å nämnda dag, ansökning

om förordnande, som i 10 § avses, ingivas till Konungens befallningshavande

inom nittio dagar från tillkännagivandet, där ej nyttjanderättshavaren eljest äger

längre tid därtill.

Vad i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom och 4 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord

å landet inom Norrland och Dalarne stadgas angående förlängning av arrendeavtal

skall ej tillämpas, där på grund av stadgandet i 7 § andra stycket i denna

lag nyttjanderättshavare efter upplåtelsetidens utgång kvarsuttit å område, varom

i denna lag förmäles.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ,98.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

> onsdagen den 31 december 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:

»Genom eu den 21 mars 1919 avlåten proposition (nr 385) föreläde

Kungl. Maj:t nämnda års lagtima riksdag till antagande förslag till lag om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nytt janderätt upplåtet

område. Den sålunda föreslagna lagen var avsedd att träda i stället

för gällande lag i ämnet av den 28 juni 1918, vilken vid den förras

ikraftträdande skulle upphävas. Förslaget hade utarbetats på grundval av

ett av jordkommissionen med skrivelse den 7 mars 1919 till mig överlämnat

lagförslag, däri emellertid, i anslutning till av lagrådet vid dess granskning

av sistnämnda förslag framställda erinringar, vissa ändringar företagits,

dock ej av mera vittgående betydelse. Nämnda förslag skilde sig

från gällande rätt huvudsakligen i två avseenden, nämligen dels så tillvida

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 31 käft. (Nr 38). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

att jordägarens rätt att genom inlösen av nyttjanderättshavarens byggnader

förhindra den sen area inlösen av jordområdet väsentligen inskränkts dels

därutinnan att en allenast faktisk besittning av ett område kunde medföra

lösningsrätt. Beträffande motiven till förslaget hänvisar jag till propositionen

n:r 385 till föregående års lagtima riksdag.

Andra lagutskottet, till vars behandling propositionen hänvisats, tillstyrkte

i avgivet utlåtande med en mindre jämkning antagande av Kungl

Maj:ts förslag.

Andra kammaren godkände förslaget sådant det av utskottet förordats.

Däremot beslöt första kammaren att avslå förslaget i dess helhet.

Frågan om ny lagstiftning i förevarande ämne hade alltså tillsvidare

förfallit.

Vad sålunda förekommit synes mig emellertid icke böra hindra att

ifrågavarande lagstiftningsärende redan nu upptages till förnyad behandling.

Den otvivelaktigt bristande effektiviteten hos lagen den 28 juni

1918 måste, enligt min mening, oundvikligen medföra svåra olägenheter.

En lag, vilken, såsom den nämnda, är ägnad att vid första påseendet bibiinga

en mängd i de flesta fall mer eller mindre bekymmersamt situerade

lägenhetsinnehavare förhoppningar om väsentlig förbättring i deras belägenhet,

men som vid närmare undersökning oftast visar sig så gott som helt

och hållet svika de sålunda väckta förväntningarna, lärer ej stärka det

allmänna förtroendet till statens vilja och förmåga att på ett effektivt sätt

genom lagstiftningen ingripa till avhjälpande av bestående sociala och ekonomiska

missförhållanden. Att i onödan uppskjuta omarbetandet av eu

dylik lag synes mig icke försvarligt. Varje sådant uppskov medför ju ock

i förevarande fall att ett större eller mindre antal nyttjanderättshavare, åt

vilka tillfälle kan och bör beredas att förvandla sina ofria lägenheter till

verkliga egna hem, riskera att stanna i mistning av denna möjlighet. Jag

tvekar således icke att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förelägga jämväl

1920 års riksdag till antagande förslag till ny lagstiftning rörande lösningsrätt

till dylika lägenheter.

Då jag fortfarande hyser den uppfattning, att det av Kung!. Maj:t

för 1919 års lagtima riksdag framlagda lagförslag i ämnet i det stora hela

är väl ägnat att avhjälpa de olägenheter, som vidlåda lagen den 28 juni

1918, anser jag mig böra förorda, att samma förslag förelägges jämväl 1920

års riksdag till antagande, dock att stadgandet i förslagets 3 §, andra

stycket, om jordägares rätt att inlösa nyttjanderättshavares byggnader

lämpligen synes böra erhålla en av andra lagutskottet vid nämnda riksdag

föreslagen och av andra kammaren godkänd avfattning innebärande

huvudsakligen dels att vid avvägande av de olägenheter av områdets in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38

11

lösen, som föranleda rätt för jordägaren att istället inlösa nyttjanderättshavarens

byggnader, hänsyn skulle tagas ej blott till den fastighet, av vilken

området utgör en del, utan även till i sambruk därmed liggande fastighet

dels ock att jordägarens skyldighet att inlösa å området befintliga byggnader

omfattade varje sådan byggnad. Vidtages denna ändring, lärer tillika

en mindre ändring böra företagas i förslagets 8 §. I övrigt torde allenast

erfordras vissa jämkningar i fråga om tiden för den föreslagna lagens

trädande i kraft och i sammanhang därmed stående föreskrifter, varjämte

obetydliga redaktionella förändringar i första stycket av förslagets 3 § samt

tredje stycket av dess 10 § synas böra vidtagas.

Beträffande sålunda ifrågasatta ändringar i 3, 8 och 10 §§ i 1919

års förslag torde emellertid yttrande böra inhämtas från lagrådet.

Från flera håll har det önskemålet framställts, att den förevarande

lagstiftningen måtte göras tillämplig på städernas och vissa därmed jämförliga

samhällens icke tomtindelade områden. Då jordavsöndringsiristitutet icke

är tillämpligt beträffande jord i nyssberörda samhällen, kan emellertid en

sådan utvidgning av lagens tillämplighetsområde icke ske utan en väsentlig

omarbetning av lajien. En sådan omarbetning har nu icke kunnat utföras.

Uppmärksamheten har emellertid blivit fäst på föreskrifternas behövlighet,

i omförinälda samhällen och frågan synes senare böra upptagas

till närmare omprövning.»

Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande, i enlighet med vad

ovan anförts överarbetade lagförslag, vilket var av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar, och hemställde, att lagrådets utlåtande över omförmälda

delar av förslaget, dess 3, 8 och 10 §§, i vad dessa erhållit ändrad

lydelse, måtte, för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål, inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 38.

Bilaga.

Förslag

till

lag om rätt i vissa fall för ny ttj an <1 e rätt sli a var e att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har en för viss tid, överstigande tjugu år, till brukande upplåten

del av en fastighet så bebyggts, att därå den 1 januari 1919 fanns och

vid upplåtelsetidens slut fortfarande tinnes nöjaktig bostad för brukaren

och hans familj, vare brukaren, därest minst en fjärdedel av det värde,

området med därå befintliga byggnader äger, belöper å brukaren tillhöriga

byggnader, vid upplåtelsetidens slut berättigad lösa det upplåtna

området, där ej nedan i denna lag annorlunda stadgas.

Är en del av en fastighet upplåten för brukarens livstid, skall,

evad änka njuter brukanderätten till godo eller ej, vid den tid, då den

upplåtna brukanderätten upphör, vad i denna lag sägs om brukare på

viss tid äga motsvarande tillämpning i avseende å delägarna i brukarens

bo, i den mån ej nedan annat stadgas.

Vad i denna lag stadgas om till brukande upplåten del av fastighet

skall jämväl tillämpas å till fastighet hörande område, som upplåtits till

bostadslägenhet.

2 §•

Har, utan att avtal, avseende upplåtelse för viss tid eller för livstid

visas föreligga, del av en fastighet den 1 januari 1919 sedan mer än

tjugu år innehafts av annan än ägaren till brukande eller eljest för ändamål,

varom i 1 § sägs, och har ej jordägaren före nämnda dag för

innehavarens skiljande från det innehavda området vidtagit åtgärd, som

därefter leder till sådan påföljd, äge vad i denna lag stadgas om upplåtelse,

som i 1 § första stycket avses, motsvarande tillämpning, och

skall vad nedan i denna lag sägs om nyttjanderättshavare tillämpas å

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

13

innehavare av område, varom i denna paragraf förmäles, allt i den mån

här nedan ej annorlunda stadgas.

3 §•

Lösningsrätt för nyttjanderättshavare äge icke rum, om de nyttjanderåttshavaren

tillhöriga byggnaderna enligt avtal skola vid upplåtelsetidens

slut till falla jordägaren eller om området frånträdes på den grund,

att nyttjanderätten förverkats.

Vill jordägaren, hellre än att område löses enligt vad i 1 eller

i § sägs, lösa de å området uppförda, nyttjanderättshavaren tillhöriga

byggnaderna, vare jordägaren därtill berättigad, därest han å huvudfastigheten

eller därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet den 1 januari

1919 ägde och vid den lid, då lösningsrätt för nyttjanderättshavaren enligt

denna lag inträder, fortfarande äger boningshus, tomtplats eller trädgård

på mindre avstånd än tvåhundra meter från området, eller eljest områdets

iidösen skulle medföra avsevärd olägenhet för sådan fastighet, som

nyss sagts.

4 §•

Skall nyttjanderätt-havare utöva lösningsrätt, varom i denna lag

sägs, och finnes å området jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren

pliktig lösa jämväl sådan byggnad.

5 §•

Har område, som i 1 § avses, under upplåtelsetiden vunnit förbättring

därigenom att nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare,

vars rätt öveigått på honom, nedlagt arbete eller kostnad å

området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats

eller uppenbarligen varit förutsatt, och vill jordägaren begagna sig av

honom enligt 3 § andra stycket tillkommande rätt vare pliktig att till

nyttjanderättshavaren gälda ersättning även för nämnda förbättring, i den

mån denna ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda

ändamålet.

Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde,

området till följd av den åstadkomna förbättringen kan anses äga, då

den upplåtna nyttjanderätten upphör, men må ej överstiga den för arbetets

utförande nödiga kostnad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 38.

6 §■

Nyttjanderättshavare, som vill enligt 1 § lösa område, give det

jordägaren tillkänna i fråga om upplåtelse för viss tid senast nittio dagar

före upplåtelsetidens slut och i fråga om upplåtelse för livstid inom

trettio dagar från den dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde.

Om sättet för sådant tillkännagivande galle vad om uppsägning av arrendeavtal

är stadgat.

Innehavare av område, varom i 2 § sägs, skall, där han vill utöva

honom tillkommande lösningsrätt, lämna jordägaren tillkännagivande därom.

i den ordning, ovan sägs, sist nittio dagar före den dag då området,

frånsett stadgandet i 7 § andra stycket här nedan, skall avträdas. Därest

avträde efter uppsägning skall ske inom kortare tid än etthundratjugu

dagar, må sådant tillkännagivande ske inom trettio dagar från uppsägningen.

7 §•

Vill jordägaren begagna sig av lösningsrätt, som enligt 3 § andra

stycket må tillkomma honom, åligger honom att inom trettio dagar från

tillkännagivande, som ovan sägs, giva nyttjanderättshavaren meddelande

därom på sätt i 6 § är föreskrivet i fråga om tillkännagivande från nyttjanderättshavarens

sida.

Kan lösningsrätt för nyttjanderättshavare till under nyttjanderätt

upplåtet område enligt denna lag äga tura och varder ej, innan den

upplåtna nyttjanderätten upphör, avgjort, att jordägaren kommer att utöva

honom enligt 3 § andra stycket tillkommande rätt, må nyttjanderättshavaren

icke mot sitt bestridande förpliktas att från området avflytta

tidigare än å den fardag för arrenderad fastighet, som infaller näst efter

det lösningsfrågan blivit slutligen avgjord. Därest på grund av vad sålunda

stadgats nyttjanderättshavaren sitter kvar utöver den dag, då den

upplåtna nyttjanderätten upphörde, njute jordägaren ersättning med belopp,

som, där ej överenskommelse träffas, bestämmes vid förrättning,

varom här nedan i 9 § sägs, därest dylik förrättning kommer till stånd,

men eljest av skiljemän på sätt i 8 § stadgas.

F'' 8 §.

Kan ej, då jordägaren vill lösa, överenskommelse träffas om vad i

löseskilling eller såsom ersättning för förbättring, varom i 5 § förinäles,

skall utgå, eller varder jordägarens anspråk på lösningsrätt av nyttjande
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

15

rättshavaren bestritt, skall frågan därom avgöras av tre ojäviga skiljemän,

bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla

den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de

utsedda ej förena sig om valet av den tredje, äge domaren i orten förordna

om valet.

Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äge att

draga tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan

inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och

skall i ''beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att

iakttaga för tvistens dragande under rättens prövning.

9 §•

Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingen

för området med vad därtill hör skall på ansökning av nyttjanderättshavaren

avgöras vid förrättning i den ordning nedan stadgas; dock

skall förhållande, som i 3 § första stycket avses, ej prövas vid förrättningen,

med mindre jordägaren det begär.

10 §.’

I fråga om förrättning, som i 9 § sägs, skola bestämmelserna i 2

och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än

laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Ansökning om

förordnande för lantmätare skall ingivas till Konungens befallningshavande,

om området är för viss tid upplåtet, sist å den dag, då upplåtelsetiden

utlöper, och vid upplåtelse för livstid inom nittio dagar från den

dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde.

Därest i fall, varom i 2 § förmäles, tillkännagivande, som i 6 §

sägs, må äga rum inom trettio dagar från det uppsägning från jordägarens

sida verkslällts, må ansökning om förordnande för lantmätare ingivas

till Konungens befallningshavande inom nittio dagar från det sådant

tillkännagivande skett, dock att, där tillkännagivandet ägt rum tidigare

än nittio dagar före den dag, som med hänsyn till uppsägningen

är att anse såsom avträdesdag, ansökningen må ingivas senast å sistnämnda

dag.

Har jordägaren framställt anspråk på lösningsrätt enligt 3 § andra

stycket och har detta anspråk blivit, på sätt i 8 § förmäles, av nyttjanderättshavaren

bestritt, skall nyttjanderättshavaren ej i något fall vara

pliktig att till befällningshavanden ingiva ansökning, varom nu är sagt,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ta proposition nr 38.

tidigare än trettio dagar efter det beslut, varigenom jordägarens lösningsanspråk

ogillats, vunnit laga kraft.

Ansökning, som i denna paragraf avses, skall vara åtföljd av gravationsbevis

rörande fastigheten.

Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och

nyttjanderättshavaren genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem

med posten avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda

minst fjorton dagar före förrättningen, så ock att föranstalta därom,

att kungörelse angående dag och ställe för förättningen minst fjorton

dagar förut uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är

belägen, och införes i tidning inom orten; skolande kungörelsen tillika

innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga att därvid

tillstädeskomma och bevaka sin rätt.

Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran

eller för rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt

11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan

rätt, som nyss är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rätt,

om de äro kända och inom riket boende, underrättas om förrättningen

genom särskilda kallelsebrev enligt vad om .kallelsebrevs avsändande till

jordägaren och nyttjanderättshavaren är stadgat.

11 §.

Konungens befallningshavande göre hos domaren i orten anmälan

om förordnande av lantmätare; och skall anteckning om förordnandet

göras i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting, så ock i inteckningsboken.

12 §.

Finna förrättningsmännen nyttjanderättshavaren vara enligt denna

lag berättigad till inlösen, skola förrättningsmännen därom meddela beslut.

Härjämte åligger lantmätaren att avfatta området å karta, så beskaffad,

som i 21 § första stycket i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring sägs, där ej sådan karta

ändå finnes tillgänglig, ävensom att upprätta noggrann beskrivning över

områdets storlek, läge och gränser, skolande berörda beskrivning intagas

i förrättningsprotokollet.

Vid bestämmande av löseskillingen skall avdrag göras för förbättring,

vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som nyttjande
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

17

rättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å

denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat eldigt vad vid upplåtelsen

avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt. I fråga om beräkning

av sådant avdrag skall vad i 5 § andra stycket stadgas om beräkning

av ersättning äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad

de flesta säga.

Har var sin mening, gälle, om de kunna jämkas till varandra, den

mening, som efter jämkning tinnes hava erhållit de flesta rösterna, men

i annat fall vad lantmätaren säger.

14 §.

Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, att rättsägare,

som är missnöjd med förrättningen, äger att fullfölja talan däremot på

sätt nedan stadgas. Avskrift av det vid förrättningen förda protokollet

skall vid förrättningens avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom

trettio dagar efter förrättningen överlämnas till någon i orten boende

person, som av rättsägarna utses att den mottaga; skolande avskriften

vara hos honom tillgänglig för envar, som åstundar att den granska eller

avskriva.

15 §.

År rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja

talan hos ägodelningsrätten genom besvär, som skola ingivas till ordföranden

i ägodelningsrätten inom sextio dagar från det förrättningen förklarats

avslutad enligt vad i 14 § sägs; och skall ifråga om rättegången

vid ägodelningsrätten samt besvär över ägodelningsrättens beslut

gälla vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat.

Har jordägaren icke vid förrättningen påkallat prövning av förhållande,

varom i 3 § första stycket är sagt, må detsamma ej vidare

åberopas till bestridande av nyttjanderättshavarens anspråk.

16 §.

Har nyttjanderättshavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger

honom vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslu
Bihany

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 31 hå/t. (Nr 38.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

tet vunnit laga kraft hos Konungens befallningshavande nedsätta den

bestämda löseskillingen.

Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren till Konungens befallningshavande

gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet

samt bevis, att och när det vunnit laga kraft, ävensom karta över området.

Försummas sådant, åligger Konungens befallningshavande att på

nyttjanderättshavarens bekostnad ofördröjligen anskaffa nämnda handlingar

och karta.

Löseskillingen skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen

insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta.

17 §.

Finner Konungens befallningshavande områdets avskiljande överenstämma

med vad om jordavsöndring är stadgat, meddele Konungens

befallningshavande fastställelse därå, utan hinder därav att avhandling

rörande områdets överlåtande icke upprättats eller ingivits. Vid ärendets

prövning har Konungens befallningshavande att så förfara, som

vore området av jordägaren avsöndrat och, där till områdets avsöndrande

särskilt tillstånd skolat erfordras, sådant vore sökt.

Ej må vad i 20 § 4 mom. i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring stadgas utgöra hinder för

fastställelse av inlöst områdes avskiljande från fastighet, vilken innehaves

såsom fideikommiss.

Då beslutet om fastställelse vunnit laga kraft, vare områdets inlösen

fullbordad och göre Konungens befallningshavande om beslutet

ofördröjligen anmälan hos domaren.

Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst

eller annan förmån, varom i 10 § sista stycket sägs. Angående

inlöst områdes befriande från ansvar för i stamfastigheten intecknad gäld

är särskilt stadgat.

18 §.

Sedan beslut, som i 17 § avses, vunnit laga kraft, utbetale Konungens

befallningshavande löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den,

som därtill är berättigad.

Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i It) §

sista stycket sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av

köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tilläinpnino-.

Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan; sko
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 38.

19

laude kallelse till sammanträdet genom Konungens befallningshavandes

försorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren

och kända innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd, samt,

om innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning

inom orten.

Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle Konungens befäl

1 ni ngsh avari de den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess

Konungen förordnat,'' huru därmed skall förfaras.

Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol,

åligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen

blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan

hos domaren samt tillika insända fördelningslängden.

19 §•

Kostnad för förrättning, som i 9 § avses, för fastställandet av inlöst

områdes avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäldas

av nyttjanderättshavaren.

20 §.

Har nyttjanderättshavare, vars rätt att bortföra honom tillhöriga

byggnader och annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse

i lag är begränsad till viss tid efter nytfjanderättens upphörande, enligt

vad ovan sägs gjort framställning om inlösen av området, men kommer

inlösen ej till stånd, skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då

nyttjanderättshavaren skall avträda området eller rätten till inlösen upphört.

21 §.

Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande område,

som tillhör kronan eller ingår i tomtindelning, ej heller i fråga om mark

i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1920, vilken dag

lagen den 28 juni 1918 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att

inlösa under nyttjanderätt upplåtet område skall upphöra att gälla, dock

att ärende angående lösningsrätt, i vilket sådant tillkännagivande, varom

i 4 § första stycket sistnämnda lag sägs, ägt rum före den 1 september

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds proposition nr 38.

1920 skall handläggas och prövas enligt äldre lag. Har frist för sådant

tillkännagivande, som nu sagts, före sistnämnda dag begynt att löfja men

ej gått till ända, må tillkännagivande även efter sagda dag äga rum enligt

de i äldre lag givna regler och med där stadgad verkan.

Nyttjanderättshavare vare ej på grund av vad i denna lag stadgas

i något fall pliktig att giva sitt lösningsanspråk jordägaren tillkänna före

den 1 december 1920, och må, då sådant tillkännagivande skett sist å

nämnda dag, ansökning om förordnande, som i 10 § avses, ingivas till

Konungens befallningshavande inom nittio dagar från tillkännagivandet,

där ej nyttjanderättshavaren eljest äger längre tid därtill.

Vad i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom och 4 § i lagen d< n 25 juni 1909 om arrende

av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne stadgas angående

förlängning av arrendeavtal skall ej tillämpas, där på grund av stadgandet

i 7 § andra stycket i denna lag nyttjanderättshavare efter upplåtelsetidens

utgång kvarsuttit å område, varom i denna lag förmäles.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 38.

21

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen

den 22 januari 1920.

Närvarande:

Justitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud, »

Edklstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

31 december 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

3, 8 och 10 §§ i av lagrådet förut granskat förslag till lag om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inläsa under nyttjanderätt upplåtet område,

i vad dessa paragrafer vid verkställd överarbetning erhållit förändrad

lydelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av hovrättsrådet Bertil Wieselgren.

Lagrådet lämnade förslaget i remitterade delar utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

23 januari 1920.

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

UndÉn,

Thorsson,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, att,

sedan Kungl. Maj:t den 31 december 1919 förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförrnälda ändamål inhämtas över

3, 8 och 10 §§ i ett av lagrådet förut granskat förslag till lag om rätt

i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område, i vad dessa paragrafer vid verkställd överarbetning erhållit

ändrad lydelse, lagrådet den 22 innevarande januari avgivit det begärda

utlåtandet, därvid lagrådet lämnat förslaget i remitterade delar utan anmärkning,

samt hemställde, att ifrågavarande lagförslag måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Ivar Brynolf.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryokeriet. P. A. Norstedt & Söner.

200147

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa faliför nyttj anderättshavare att inlösa under nyttjanderä a1 i texten
  2. 2LU 1920:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåt s. 1 i texten