Med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område
1920-01-23 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:38, Med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
I
Nr 38.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område; given Stockholms slott
den 23 januari 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kung]. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om rätt i vissa fall för
nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 31 höft. (Nr 38.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Förslag
till
Lag
om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Har en för viss tid, överstigande tjugu år, till brukande upplåten del av
en fastighet så bebyggts, att därå den 1 januari 1919 fanns och vid upplåtelsetidens
slut fortfarande finnes no aktig bostad för brukaren och hans familj, vare
brukaren, därest minst en fjärdedel av det värde, området med därä befintliga
byggnader äger, belöper å brukaren tillhöriga byggnader, vid upplåtelsetidens
slut berättigad lösa det upplåtna området, där ej nedan i denna lag annorlunda
stadgas.
Är eu del av en fastighet upplåten för brukarens livstid, skall, evad änka
njuter brukanderätten till godo eller ej, vid den tid, då den upplåtna brukanderätten
uppkör, vad i denna lag sögs om brukare på viss tid äga motsvarande tilllämpning
i avseende å delägarna i brukarens bo, i den mån ej nedan annat stadgas.
Vad i denna lag stadgas om till brukande upplåten del av fastighet skall
jämväl tillämpas å till fastighet hörande område, som upplåtits till bostadslägenhet.
2 §•
Har, utan att avtal, avseende upplåtelse för viss tid eller för livstid, visas
föreligga, del av en fastighet den 1 januari 1919 sedan mer än tjugu år innehafts
av annan än ägaren till brukande eller eljest för ändamål, varom i 1 § sägs, och
har ej jordägaren före nämnda dag för innehavarens skiljande från det innehavda
området vidtagit åtgärd, som därefter leder till sådan påföljd, äge vad i denna
Ig g stadgas om upplåtelse, som i 1 § första stycket avses, motsvarande tillämpning,
och skall vad nedan i denna lag sägs om nyttjanderättshavare tillämpas å
innehavare av område, varom i denna paragraf förmäles, allt i den mån här nedan
ej annorlunda stadgas.
3 §■
Lösningsrätt för nyttjanderättshavare äge icke rum, om de nyttjanderättshavaren
tillhöriga byggnaderna enligt avtal skola vid upplåtelsetidens slut till
-
Kungl. Majds proposition nr 38. 3
falla jordägaren eller om området frånträdes på den grund, att nyttjanderätten
förverkats.
Vill jordägaren, hellre än att område löses enligt vad i 1 eller 2 § sägs,
lösa de å området uppförda, nyttjanderättsliavaren tillhöriga byggnaderna, vare
jordägaren därtill berättigad, därest han å hnvudfastigheten eller därmed sambrukad,
jordägaren tillhörig fastighet den 1 januari 1919 ägde oeh vid den tid,
då lösningsrätt för nyttjanderättshavaren enligt denna lag inträder, fortfarande
äger boningshus, tomtplats eller trädgård på mindre avstånd än tvåhundra meter
frän området, eller eljest områdets inlösen skulle medföra avsevärd olägenhet för
sådan fastighet, som nyss sagts.
4 §•
Skall nyttjanderättshavare utöva lösningsrätt, varom i denna lag sägs,
oeh finnes å området jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren
pliktig lösa jämväl sådan byggnad.
5 §•
Har område, som i 1 § avses, under upplåtelsetiden vunnit förbättring därigenom
att nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt
övergått på honom, nedlagt arbete eller kostnad å området utöver vad honom
ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt, och
vill jordägaren begagna sig av honom enligt 3 § andra stycket tillkommande rätt,
vare pliktig att till nyttjanderättshavaren gälda ersättning även för nämnda förbättring,
i den mån denna ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen
avsedda ändamålet.
Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde, området
till följd av den åstadkomna förbättringen kan anses äga, då den upplåtna nyttjanderätten
upphör, men må ej överstiga den för arbetets utförande nödiga kostnad
6 §■
Nyttjanderättshavare, som vill enligt 1 § lösa område, give det jordägaren
tillkänna i fråga om upplåtelse för viss tid senast nittio dagar före upplåtelsetidens
slut och i fråga om upplåtelse för livstid inom trettio dagar från den dag,
då den upplåtna nyttjanderätten upphörde. Om sättet för sådant tillkännagivande
galle vad om uppsägning av arrendeavtal är stadgat.
Innehavare av område, varom i 2 § sägs, skall, där han vill utöva honom
tillkommande lösningsrätt, lämna jordägaren tillkännagivande därom i den ordning,
ovan sägs, sist nittio dagar före den dag då området, frånsett stadgandet i
7 § andra stycket här nedan, skall avträdas. Därest avträde efter uppsägning
skall ske inom kortare tid än etthundratjugu dagar, må sådant tillkännagivande
ske inom trettio dagar från uppsägningen.
7 §■
Vill jordägaren begagna sig av lösningsrätt, som enligt 3 § andra stycket
må tillkomma honom, åligger honom att inom trettio dagar från tillkännagivan
-
4
Kitngl. Maj:ts proposition nr 38.
de, som ovan sägs, giva nyttjanderättshavaren meddelande därom på sätt i 6 §
är föreskrivet i fråga om tillkännagivande från ny ttjanderättsbavarens sida.
Kan lösningsrätt för nyttjanderättshavare till under nyttjanderätt upplåtet
område enligt denna lag äga rum och varder ej, innan den upplåtna nyttjanderätten
upphör, avgjort, att jordägaren kommer att utöva honom enligt 3 § andra
stycket tillkommande rätt, må nyttjanderättshavaren icke mot sitt bestridande förpliktas
att från området avflytta tidigare än å den fardag för arrenderad fastighet,
som infaller näst efter det lösningsfrågan blivit slutligen avgjord. Därest
på grund av vad sålunda stadgats nyttjanderättshavaren sitter kvar utöver den
dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde, njute jordägaren ersättning med
belopp, som, där ej överenskommelse träffas, bestämmes vid förrättning, varom
här nedan i 9 § sägs, därest dylik förrättning kommer till stånd, men eljest av
skiljemän på sätt i 8 § stadgas.
8 §•
Kan ej, då jordägaren vill lösa, överenskommelse träffas om vad i löseskilling
eller såsom ersättning för förbättring, varom i 5 § förmäles, skall utgå, eller
varder jordägarens anspråk på lösningsrätt av nyttjanderättshavaren bestritt, skall
frågan därom avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av vardera
parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten
att utse skiljeman, eller kunna de utsedda ej förena sig om valet av den tredje,
äge domaren i orten förordna om valet.
Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äge att draga
tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan inom nittio
dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas
tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande
under rättens prövning.
9 §•
Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingen för
området med vad därtill hör skall på ansökning av nyttjanderättshavaren avgöras
vid förrättning i den ordning nedan stadgas; dock skall förhållande, som i 3
§ första stycket avses, ej prövas vid förrättningen, med mindre jordägareD
det begär.
10 §•
I'' fråga om förrättning, som i 9 § sägs, skola bestämmelserna i 2 och 3 kap.
skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än laga skifte, i tillämpliga
delar lända till efterrättelse. Ansökning om förordnande för lantmätare skall
ingivas till Konungens befallningshavande, om området är för viss tid upplåtet, sist
å den dag, då upplåtelsetiden utlöper, och vid upplåtelse för livstid inom nittio
dagar från den dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde.
Därest i fall, varom i 2 § förmäles, tillkännagivande, som i 6 § sägs, må
äga rum inom trettio dagar från det uppsägning från jordägarens sida verkställts,
må ansökning om förordnande lör lantmätare ingivas till Konungens befallnings
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
havande inom nittio dagar från det sådant tillkännagivande skett, dock att, där
tillkännagivandet ägt rum tidigare än nittio dagar före den dag, som med hänsyn
till uppsägningen är att anse såsom avträdesdag, ansökningen må ingivas
senast å sistnämnda dag.
Har jordägaren framställt anspråk på lösningsrätt enligt 3 § andra stycket
och har detta anspråk blivit, på sätt i 8 § förmäles, av nyttjanderättshavaren
bestritt, skall nyttjanderättshavaren ej i något fall vara pliktig att till befallningshavanden
ingiva ansökning, varom nu är sagt, tidigare än trettio dagar
efter det beslut, varigenom jordägarens lösningsanspråk ogillats, vunnit laga kraft.
Ansökning, som i denna paragraf avses, skall vara åtföljd av gravationsbevis
rörande fastigheten.
Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och nyttjanderättshavaren
genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten
avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda minst fjorton dagar
före förrättningen, så ock att föranstalta därom, att kungörelse angående dag
och ställe för förrättningen minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för den
församling, där fastigheten är belägen, och införes i tidning inom orten; skolande
kungörelsen tillika innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen,
äga att därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt.
Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för
rätt till avkorast eller annan förmån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 §
jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd,
skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro kända och inom riket
boende, underrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev enligt vad om
kallelsebrevs avsändande till jordägaren och nyttjanderättshavaren är stadgat.
11 §•
Konungens befallningshavande göre hos domaren i orten anmälan om förordnande
av lantmätare; och skall anteckning om förordnandet göras i intecknings
protokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, så ock i inteckningsboken.
12 §.
Finna förrättningsmännen nyttjanderättshavaren vara enligt denna lag
berättigad till inlösen, skola förrättningsmännen därom meddela beslut. Härjämte
åligger lantmätaren att avfatta området ä karta, så beskaffad, som i 21 § första
stycket i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
sägs, där ej sådan karta ändå finnes tillgänglig, ävensom att upprätta
noggrann beskrivning över områdets storlek, läge och gränser, skolande berörda
beskrivning intagas i förrättningsprotokollet.
Vid bestämmande av löseskillingen skall avdrag göras för förbättring, vilken
området vunnit genom arbete eller kostnad, som nyttjanderättshavaren eller
föregående nvttjanderättshavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å området
utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen
varit förutsatt. I fråga om beräkning av sådant avdrag skall vad i 5 § andra
stycket stadgas om beräkning av ersättning äga motsvarande tillämpning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
13 §.
Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad de
flesta säga.
Har var sin mening, galle, om de kunna jämkas till varandra, den mening,
som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall
vad lantmätaren säger.
14 §.
Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, att rättsägare, som är
missnöjd med förrättningen, äaer att fullfölja talan däremot på sätt nedan stadgas.
Avskrift av det vid förrättningen förda protokollet skall vid förrättningens
avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar efter förrättningen
överlämnas till någon i orten boende person, som av rättsägarna utses att den
mottaga; skolande avskriften vara hos honom tillgänglig för envar, som åstundan
att den granska eller avskriva.
15 §.
År rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja talan hos
ägodelnings rätten genom besvär, som skola ingivas till ordföranden i ägodelningsrätten
inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i
14 § sägs; och skall ifråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär
över ägodelningsrättens beslut gälla vad angående klagan över avslutat laga skifte
är stadgat.
Har jordägaren icke vid förättningen påkallat prövning av förhållande,
varom i 3 § första stycket är sagt, må detsamma ej vidare åberopas till bestridande
av nyttjanderättshavarens anspråk.
16 §.
Har nyttjanderättshavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger honom
vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslutet vunnit laga
kraft hos Konungens befallningshavande nedsätta den bestämda löseskilliugen.
Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren till Konungens befailningshavande
gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet samt bevis att
och när det vunnit laga kraft, ävensom karta över området. Försummas sådant,
åligger Konungens befallningshavande att på nyttjanderättshavarens bekostnad
ofördröjligen anskaffa nämnda handlingar och karta.
Löseskillingen skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen insättas
i bankinrättning för att där innestå mot ränta.
1< §• .
Finner Konungens befallningshavande områdets avskiljande överenstämma
med vad om jordavsöndring är stadgat, meddele Konungens befallningshavande
7
Kung!. Maj:ts proposition nr 38,
fastställelse därå, utan hinder därav att avhandling rörande områdets överlåtande
icke upprättats eller ingivits. Vid ärendets prövning har Konungens befallningshavande
att så förfara, som vore området av jordägaren avsöndrat och, där till
områdets avsöndrande särskilt tillstånd skolat erfordras, sådant vore sökt.
Ej må vad i 20 § 4 mom. i lagen den 27 juni li>9(i om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndi ing stadgas utgöra hinder för fastställelse av inlöst
områdes avskiljande från fastighet, vilken innehaves såsom fideikommiss.
Då beslutet om fastställelse vunnit laga kraft, vare områdets inlösen fullbordad
och göre Konungens befallningshavande om beslutet ofördröjligen anmälan
hos domaren.
Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst
eller annan förmån, varom i 10 § sista stycket sägs. Angående inlöst områdes
befriande från ansvar för i stamfastigheten intecknad gäld är särskilt stadgat.
IS §.
Sedan beslut, som i 17 § avses, vunnit laga kraft, utbetale Konungens
befallningshavande löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den, som därtill
är berättigad.
Hattar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 10 § sista
stycket sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för
utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde för fördelningen
varde hållet sä snart ske kan; skolande kallelse till sammanträdet gegenom
Konungens befallningshavandes försorg minst fjorton dagar förut med
posten sändas till jordägaren och kända innehavare av fordran eller annan rätt,
som nu. är sagd, samt, om innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna
och tidning inom orten.
Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshavande
den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess Konungen förordnat,
huru därmed skall förfaras.
Utfäller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol,
åligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd
eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren samt tilllika
insända fördelningslängden.
19 §.
Kostnad för förrättning, som i 9 § avses, för fastställandet av inlöst områdes
avskiljande och för löseskiliingens fördelning skall gäldas av nyttjanderättshavaren.
20 §.
Har nyttjanderättshavare, vars rätt att bortföra honom tillhöriga byggnader
och annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag är begränsad
till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, enligt vad ovan sägs
gjort framställning om inlösen av området, men kommer inlösen ej till stånd,
8
Kungi. Majtis proposition nr 38.
t
skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då nyttjanderättshavaren skall
avträda området eller rätten till inlösen upphört.
21 §
Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande område, som tillhör
kronan eller ingår i tomtindelning, ej heller i fråga om mark i samhälle, för
vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.
Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1920, vilken dag lagen den
28 juni 1918 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område skall upphöra att gälla, dock att ärende angående lösningsrätt,
i vilket sådant tillkännagivande, varom i 4 § första stycket sistnämnda
lag sägs, ägt rum före den 1 september 1920, skall handläggas och prövas enligt
äldre lag. Har frist för sådant tillkännagivande, som nu sagts, före sistnämnda
dag begynt att löpa men ej gått till ända, må tillkännagivande även
efter sagda dag äga rum enligt de i äldre lag givna regler och med där stadgad
verkan.
Nyttjanderättshavare vare ej på grund av vad i denna lag stadgas i något
fall pliktig att giva sitt lösningsanspråk jordägaren tillkänna före den 1 december
1920, och må, då sådant tillkännagivande skett sist å nämnda dag, ansökning
om förordnande, som i 10 § avses, ingivas till Konungens befallningshavande
inom nittio dagar från tillkännagivandet, där ej nyttjanderättshavaren eljest äger
längre tid därtill.
Vad i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom och 4 § i lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord
å landet inom Norrland och Dalarne stadgas angående förlängning av arrendeavtal
skall ej tillämpas, där på grund av stadgandet i 7 § andra stycket i denna
lag nyttjanderättshavare efter upplåtelsetidens utgång kvarsuttit å område, varom
i denna lag förmäles.
Kungl. Maj:ts proposition nr ,98.
9
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
> onsdagen den 31 december 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:
»Genom eu den 21 mars 1919 avlåten proposition (nr 385) föreläde
Kungl. Maj:t nämnda års lagtima riksdag till antagande förslag till lag om
rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nytt janderätt upplåtet
område. Den sålunda föreslagna lagen var avsedd att träda i stället
för gällande lag i ämnet av den 28 juni 1918, vilken vid den förras
ikraftträdande skulle upphävas. Förslaget hade utarbetats på grundval av
ett av jordkommissionen med skrivelse den 7 mars 1919 till mig överlämnat
lagförslag, däri emellertid, i anslutning till av lagrådet vid dess granskning
av sistnämnda förslag framställda erinringar, vissa ändringar företagits,
dock ej av mera vittgående betydelse. Nämnda förslag skilde sig
från gällande rätt huvudsakligen i två avseenden, nämligen dels så tillvida
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 31 käft. (Nr 38). 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
att jordägarens rätt att genom inlösen av nyttjanderättshavarens byggnader
förhindra den sen area inlösen av jordområdet väsentligen inskränkts dels
därutinnan att en allenast faktisk besittning av ett område kunde medföra
lösningsrätt. Beträffande motiven till förslaget hänvisar jag till propositionen
n:r 385 till föregående års lagtima riksdag.
Andra lagutskottet, till vars behandling propositionen hänvisats, tillstyrkte
i avgivet utlåtande med en mindre jämkning antagande av Kungl
Maj:ts förslag.
Andra kammaren godkände förslaget sådant det av utskottet förordats.
Däremot beslöt första kammaren att avslå förslaget i dess helhet.
Frågan om ny lagstiftning i förevarande ämne hade alltså tillsvidare
förfallit.
Vad sålunda förekommit synes mig emellertid icke böra hindra att
ifrågavarande lagstiftningsärende redan nu upptages till förnyad behandling.
Den otvivelaktigt bristande effektiviteten hos lagen den 28 juni
1918 måste, enligt min mening, oundvikligen medföra svåra olägenheter.
En lag, vilken, såsom den nämnda, är ägnad att vid första påseendet bibiinga
en mängd i de flesta fall mer eller mindre bekymmersamt situerade
lägenhetsinnehavare förhoppningar om väsentlig förbättring i deras belägenhet,
men som vid närmare undersökning oftast visar sig så gott som helt
och hållet svika de sålunda väckta förväntningarna, lärer ej stärka det
allmänna förtroendet till statens vilja och förmåga att på ett effektivt sätt
genom lagstiftningen ingripa till avhjälpande av bestående sociala och ekonomiska
missförhållanden. Att i onödan uppskjuta omarbetandet av eu
dylik lag synes mig icke försvarligt. Varje sådant uppskov medför ju ock
i förevarande fall att ett större eller mindre antal nyttjanderättshavare, åt
vilka tillfälle kan och bör beredas att förvandla sina ofria lägenheter till
verkliga egna hem, riskera att stanna i mistning av denna möjlighet. Jag
tvekar således icke att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förelägga jämväl
1920 års riksdag till antagande förslag till ny lagstiftning rörande lösningsrätt
till dylika lägenheter.
Då jag fortfarande hyser den uppfattning, att det av Kung!. Maj:t
för 1919 års lagtima riksdag framlagda lagförslag i ämnet i det stora hela
är väl ägnat att avhjälpa de olägenheter, som vidlåda lagen den 28 juni
1918, anser jag mig böra förorda, att samma förslag förelägges jämväl 1920
års riksdag till antagande, dock att stadgandet i förslagets 3 §, andra
stycket, om jordägares rätt att inlösa nyttjanderättshavares byggnader
lämpligen synes böra erhålla en av andra lagutskottet vid nämnda riksdag
föreslagen och av andra kammaren godkänd avfattning innebärande
huvudsakligen dels att vid avvägande av de olägenheter av områdets in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 38
11
lösen, som föranleda rätt för jordägaren att istället inlösa nyttjanderättshavarens
byggnader, hänsyn skulle tagas ej blott till den fastighet, av vilken
området utgör en del, utan även till i sambruk därmed liggande fastighet
dels ock att jordägarens skyldighet att inlösa å området befintliga byggnader
omfattade varje sådan byggnad. Vidtages denna ändring, lärer tillika
en mindre ändring böra företagas i förslagets 8 §. I övrigt torde allenast
erfordras vissa jämkningar i fråga om tiden för den föreslagna lagens
trädande i kraft och i sammanhang därmed stående föreskrifter, varjämte
obetydliga redaktionella förändringar i första stycket av förslagets 3 § samt
tredje stycket av dess 10 § synas böra vidtagas.
Beträffande sålunda ifrågasatta ändringar i 3, 8 och 10 §§ i 1919
års förslag torde emellertid yttrande böra inhämtas från lagrådet.
Från flera håll har det önskemålet framställts, att den förevarande
lagstiftningen måtte göras tillämplig på städernas och vissa därmed jämförliga
samhällens icke tomtindelade områden. Då jordavsöndringsiristitutet icke
är tillämpligt beträffande jord i nyssberörda samhällen, kan emellertid en
sådan utvidgning av lagens tillämplighetsområde icke ske utan en väsentlig
omarbetning av lajien. En sådan omarbetning har nu icke kunnat utföras.
Uppmärksamheten har emellertid blivit fäst på föreskrifternas behövlighet,
i omförinälda samhällen och frågan synes senare böra upptagas
till närmare omprövning.»
Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande, i enlighet med vad
ovan anförts överarbetade lagförslag, vilket var av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar, och hemställde, att lagrådets utlåtande över omförmälda
delar av förslaget, dess 3, 8 och 10 §§, i vad dessa erhållit ändrad
lydelse, måtte, för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål, inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Ivar Brynolf.
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 38.
Bilaga.
Förslag
till
lag om rätt i vissa fall för ny ttj an <1 e rätt sli a var e att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har en för viss tid, överstigande tjugu år, till brukande upplåten
del av en fastighet så bebyggts, att därå den 1 januari 1919 fanns och
vid upplåtelsetidens slut fortfarande tinnes nöjaktig bostad för brukaren
och hans familj, vare brukaren, därest minst en fjärdedel av det värde,
området med därå befintliga byggnader äger, belöper å brukaren tillhöriga
byggnader, vid upplåtelsetidens slut berättigad lösa det upplåtna
området, där ej nedan i denna lag annorlunda stadgas.
Är en del av en fastighet upplåten för brukarens livstid, skall,
evad änka njuter brukanderätten till godo eller ej, vid den tid, då den
upplåtna brukanderätten upphör, vad i denna lag sägs om brukare på
viss tid äga motsvarande tillämpning i avseende å delägarna i brukarens
bo, i den mån ej nedan annat stadgas.
Vad i denna lag stadgas om till brukande upplåten del av fastighet
skall jämväl tillämpas å till fastighet hörande område, som upplåtits till
bostadslägenhet.
2 §•
Har, utan att avtal, avseende upplåtelse för viss tid eller för livstid
visas föreligga, del av en fastighet den 1 januari 1919 sedan mer än
tjugu år innehafts av annan än ägaren till brukande eller eljest för ändamål,
varom i 1 § sägs, och har ej jordägaren före nämnda dag för
innehavarens skiljande från det innehavda området vidtagit åtgärd, som
därefter leder till sådan påföljd, äge vad i denna lag stadgas om upplåtelse,
som i 1 § första stycket avses, motsvarande tillämpning, och
skall vad nedan i denna lag sägs om nyttjanderättshavare tillämpas å
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
13
innehavare av område, varom i denna paragraf förmäles, allt i den mån
här nedan ej annorlunda stadgas.
3 §•
Lösningsrätt för nyttjanderättshavare äge icke rum, om de nyttjanderåttshavaren
tillhöriga byggnaderna enligt avtal skola vid upplåtelsetidens
slut till falla jordägaren eller om området frånträdes på den grund,
att nyttjanderätten förverkats.
Vill jordägaren, hellre än att område löses enligt vad i 1 eller
i § sägs, lösa de å området uppförda, nyttjanderättshavaren tillhöriga
byggnaderna, vare jordägaren därtill berättigad, därest han å huvudfastigheten
eller därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet den 1 januari
1919 ägde och vid den lid, då lösningsrätt för nyttjanderättshavaren enligt
denna lag inträder, fortfarande äger boningshus, tomtplats eller trädgård
på mindre avstånd än tvåhundra meter från området, eller eljest områdets
iidösen skulle medföra avsevärd olägenhet för sådan fastighet, som
nyss sagts.
4 §•
Skall nyttjanderätt-havare utöva lösningsrätt, varom i denna lag
sägs, och finnes å området jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttjanderättshavaren
pliktig lösa jämväl sådan byggnad.
5 §•
Har område, som i 1 § avses, under upplåtelsetiden vunnit förbättring
därigenom att nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare,
vars rätt öveigått på honom, nedlagt arbete eller kostnad å
området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats
eller uppenbarligen varit förutsatt, och vill jordägaren begagna sig av
honom enligt 3 § andra stycket tillkommande rätt vare pliktig att till
nyttjanderättshavaren gälda ersättning även för nämnda förbättring, i den
mån denna ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda
ändamålet.
Ersättning, som nu sagts, skall beräknas efter det ökade värde,
området till följd av den åstadkomna förbättringen kan anses äga, då
den upplåtna nyttjanderätten upphör, men må ej överstiga den för arbetets
utförande nödiga kostnad.
14
Kungl. May.ts proposition nr 38.
6 §■
Nyttjanderättshavare, som vill enligt 1 § lösa område, give det
jordägaren tillkänna i fråga om upplåtelse för viss tid senast nittio dagar
före upplåtelsetidens slut och i fråga om upplåtelse för livstid inom
trettio dagar från den dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde.
Om sättet för sådant tillkännagivande galle vad om uppsägning av arrendeavtal
är stadgat.
Innehavare av område, varom i 2 § sägs, skall, där han vill utöva
honom tillkommande lösningsrätt, lämna jordägaren tillkännagivande därom.
i den ordning, ovan sägs, sist nittio dagar före den dag då området,
frånsett stadgandet i 7 § andra stycket här nedan, skall avträdas. Därest
avträde efter uppsägning skall ske inom kortare tid än etthundratjugu
dagar, må sådant tillkännagivande ske inom trettio dagar från uppsägningen.
7 §•
Vill jordägaren begagna sig av lösningsrätt, som enligt 3 § andra
stycket må tillkomma honom, åligger honom att inom trettio dagar från
tillkännagivande, som ovan sägs, giva nyttjanderättshavaren meddelande
därom på sätt i 6 § är föreskrivet i fråga om tillkännagivande från nyttjanderättshavarens
sida.
Kan lösningsrätt för nyttjanderättshavare till under nyttjanderätt
upplåtet område enligt denna lag äga tura och varder ej, innan den
upplåtna nyttjanderätten upphör, avgjort, att jordägaren kommer att utöva
honom enligt 3 § andra stycket tillkommande rätt, må nyttjanderättshavaren
icke mot sitt bestridande förpliktas att från området avflytta
tidigare än å den fardag för arrenderad fastighet, som infaller näst efter
det lösningsfrågan blivit slutligen avgjord. Därest på grund av vad sålunda
stadgats nyttjanderättshavaren sitter kvar utöver den dag, då den
upplåtna nyttjanderätten upphörde, njute jordägaren ersättning med belopp,
som, där ej överenskommelse träffas, bestämmes vid förrättning,
varom här nedan i 9 § sägs, därest dylik förrättning kommer till stånd,
men eljest av skiljemän på sätt i 8 § stadgas.
F'' 8 §.
Kan ej, då jordägaren vill lösa, överenskommelse träffas om vad i
löseskilling eller såsom ersättning för förbättring, varom i 5 § förinäles,
skall utgå, eller varder jordägarens anspråk på lösningsrätt av nyttjande
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
15
rättshavaren bestritt, skall frågan därom avgöras av tre ojäviga skiljemän,
bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla
den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de
utsedda ej förena sig om valet av den tredje, äge domaren i orten förordna
om valet.
Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen säga, äge att
draga tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan
inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och
skall i ''beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att
iakttaga för tvistens dragande under rättens prövning.
9 §•
Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om löseskillingen
för området med vad därtill hör skall på ansökning av nyttjanderättshavaren
avgöras vid förrättning i den ordning nedan stadgas; dock
skall förhållande, som i 3 § första stycket avses, ej prövas vid förrättningen,
med mindre jordägaren det begär.
10 §.’
I fråga om förrättning, som i 9 § sägs, skola bestämmelserna i 2
och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än
laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Ansökning om
förordnande för lantmätare skall ingivas till Konungens befallningshavande,
om området är för viss tid upplåtet, sist å den dag, då upplåtelsetiden
utlöper, och vid upplåtelse för livstid inom nittio dagar från den
dag, då den upplåtna nyttjanderätten upphörde.
Därest i fall, varom i 2 § förmäles, tillkännagivande, som i 6 §
sägs, må äga rum inom trettio dagar från det uppsägning från jordägarens
sida verkslällts, må ansökning om förordnande för lantmätare ingivas
till Konungens befallningshavande inom nittio dagar från det sådant
tillkännagivande skett, dock att, där tillkännagivandet ägt rum tidigare
än nittio dagar före den dag, som med hänsyn till uppsägningen
är att anse såsom avträdesdag, ansökningen må ingivas senast å sistnämnda
dag.
Har jordägaren framställt anspråk på lösningsrätt enligt 3 § andra
stycket och har detta anspråk blivit, på sätt i 8 § förmäles, av nyttjanderättshavaren
bestritt, skall nyttjanderättshavaren ej i något fall vara
pliktig att till befällningshavanden ingiva ansökning, varom nu är sagt,
16
Kungl. Maj:ta proposition nr 38.
tidigare än trettio dagar efter det beslut, varigenom jordägarens lösningsanspråk
ogillats, vunnit laga kraft.
Ansökning, som i denna paragraf avses, skall vara åtföljd av gravationsbevis
rörande fastigheten.
Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och
nyttjanderättshavaren genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem
med posten avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem tillhanda
minst fjorton dagar före förrättningen, så ock att föranstalta därom,
att kungörelse angående dag och ställe för förättningen minst fjorton
dagar förut uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är
belägen, och införes i tidning inom orten; skolande kungörelsen tillika
innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen, äga att därvid
tillstädeskomma och bevaka sin rätt.
Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran
eller för rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt
11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan
rätt, som nyss är sagd, skola innehavare av sådan fordran eller rätt,
om de äro kända och inom riket boende, underrättas om förrättningen
genom särskilda kallelsebrev enligt vad om .kallelsebrevs avsändande till
jordägaren och nyttjanderättshavaren är stadgat.
11 §.
Konungens befallningshavande göre hos domaren i orten anmälan
om förordnande av lantmätare; och skall anteckning om förordnandet
göras i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima
ting, så ock i inteckningsboken.
12 §.
Finna förrättningsmännen nyttjanderättshavaren vara enligt denna
lag berättigad till inlösen, skola förrättningsmännen därom meddela beslut.
Härjämte åligger lantmätaren att avfatta området å karta, så beskaffad,
som i 21 § första stycket i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring sägs, där ej sådan karta
ändå finnes tillgänglig, ävensom att upprätta noggrann beskrivning över
områdets storlek, läge och gränser, skolande berörda beskrivning intagas
i förrättningsprotokollet.
Vid bestämmande av löseskillingen skall avdrag göras för förbättring,
vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som nyttjande
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
17
rättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å
denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat eldigt vad vid upplåtelsen
avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt. I fråga om beräkning
av sådant avdrag skall vad i 5 § andra stycket stadgas om beräkning
av ersättning äga motsvarande tillämpning.
13 §.
Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad
de flesta säga.
Har var sin mening, gälle, om de kunna jämkas till varandra, den
mening, som efter jämkning tinnes hava erhållit de flesta rösterna, men
i annat fall vad lantmätaren säger.
14 §.
Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, att rättsägare,
som är missnöjd med förrättningen, äger att fullfölja talan däremot på
sätt nedan stadgas. Avskrift av det vid förrättningen förda protokollet
skall vid förrättningens avslutande eller ock å därvid bestämd dag inom
trettio dagar efter förrättningen överlämnas till någon i orten boende
person, som av rättsägarna utses att den mottaga; skolande avskriften
vara hos honom tillgänglig för envar, som åstundar att den granska eller
avskriva.
15 §.
År rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja
talan hos ägodelningsrätten genom besvär, som skola ingivas till ordföranden
i ägodelningsrätten inom sextio dagar från det förrättningen förklarats
avslutad enligt vad i 14 § sägs; och skall ifråga om rättegången
vid ägodelningsrätten samt besvär över ägodelningsrättens beslut
gälla vad angående klagan över avslutat laga skifte är stadgat.
Har jordägaren icke vid förrättningen påkallat prövning av förhållande,
varom i 3 § första stycket är sagt, må detsamma ej vidare
åberopas till bestridande av nyttjanderättshavarens anspråk.
16 §.
Har nyttjanderättshavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger
honom vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslu
Bihany
till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 31 hå/t. (Nr 38.) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
tet vunnit laga kraft hos Konungens befallningshavande nedsätta den
bestämda löseskillingen.
Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren till Konungens befallningshavande
gravationsbevis rörande fastigheten, beslutet i ärendet
samt bevis, att och när det vunnit laga kraft, ävensom karta över området.
Försummas sådant, åligger Konungens befallningshavande att på
nyttjanderättshavarens bekostnad ofördröjligen anskaffa nämnda handlingar
och karta.
Löseskillingen skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen
insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta.
17 §.
Finner Konungens befallningshavande områdets avskiljande överenstämma
med vad om jordavsöndring är stadgat, meddele Konungens
befallningshavande fastställelse därå, utan hinder därav att avhandling
rörande områdets överlåtande icke upprättats eller ingivits. Vid ärendets
prövning har Konungens befallningshavande att så förfara, som
vore området av jordägaren avsöndrat och, där till områdets avsöndrande
särskilt tillstånd skolat erfordras, sådant vore sökt.
Ej må vad i 20 § 4 mom. i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring stadgas utgöra hinder för
fastställelse av inlöst områdes avskiljande från fastighet, vilken innehaves
såsom fideikommiss.
Då beslutet om fastställelse vunnit laga kraft, vare områdets inlösen
fullbordad och göre Konungens befallningshavande om beslutet
ofördröjligen anmälan hos domaren.
Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst
eller annan förmån, varom i 10 § sista stycket sägs. Angående
inlöst områdes befriande från ansvar för i stamfastigheten intecknad gäld
är särskilt stadgat.
18 §.
Sedan beslut, som i 17 § avses, vunnit laga kraft, utbetale Konungens
befallningshavande löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den,
som därtill är berättigad.
Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i It) §
sista stycket sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av
köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande tilläinpnino-.
Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan; sko
-
Kungl. Maj:tu proposition nr 38.
19
laude kallelse till sammanträdet genom Konungens befallningshavandes
försorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren
och kända innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd, samt,
om innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning
inom orten.
Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle Konungens befäl
1 ni ngsh avari de den innehavaren tillkommande ersättning inne, till dess
Konungen förordnat,'' huru därmed skall förfaras.
Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol,
åligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen
blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan
hos domaren samt tillika insända fördelningslängden.
19 §•
Kostnad för förrättning, som i 9 § avses, för fastställandet av inlöst
områdes avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäldas
av nyttjanderättshavaren.
20 §.
Har nyttjanderättshavare, vars rätt att bortföra honom tillhöriga
byggnader och annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse
i lag är begränsad till viss tid efter nytfjanderättens upphörande, enligt
vad ovan sägs gjort framställning om inlösen av området, men kommer
inlösen ej till stånd, skall tiden för bortförandet räknas från den dag, då
nyttjanderättshavaren skall avträda området eller rätten till inlösen upphört.
21 §.
Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande område,
som tillhör kronan eller ingår i tomtindelning, ej heller i fråga om mark
i samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser.
Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1920, vilken dag
lagen den 28 juni 1918 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att
inlösa under nyttjanderätt upplåtet område skall upphöra att gälla, dock
att ärende angående lösningsrätt, i vilket sådant tillkännagivande, varom
i 4 § första stycket sistnämnda lag sägs, ägt rum före den 1 september
20
Kungl. Majds proposition nr 38.
1920 skall handläggas och prövas enligt äldre lag. Har frist för sådant
tillkännagivande, som nu sagts, före sistnämnda dag begynt att löfja men
ej gått till ända, må tillkännagivande även efter sagda dag äga rum enligt
de i äldre lag givna regler och med där stadgad verkan.
Nyttjanderättshavare vare ej på grund av vad i denna lag stadgas
i något fall pliktig att giva sitt lösningsanspråk jordägaren tillkänna före
den 1 december 1920, och må, då sådant tillkännagivande skett sist å
nämnda dag, ansökning om förordnande, som i 10 § avses, ingivas till
Konungens befallningshavande inom nittio dagar från tillkännagivandet,
där ej nyttjanderättshavaren eljest äger längre tid därtill.
Vad i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom och 4 § i lagen d< n 25 juni 1909 om arrende
av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne stadgas angående
förlängning av arrendeavtal skall ej tillämpas, där på grund av stadgandet
i 7 § andra stycket i denna lag nyttjanderättshavare efter upplåtelsetidens
utgång kvarsuttit å område, varom i denna lag förmäles.
Kungi. Maj:ts proposition nr 38.
21
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen
den 22 januari 1920.
Närvarande:
Justitieråden Améen,
friherre Leijonhufvud, »
Edklstam,
Regeringsrådet Linnér.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
31 december 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
3, 8 och 10 §§ i av lagrådet förut granskat förslag till lag om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inläsa under nyttjanderätt upplåtet område,
i vad dessa paragrafer vid verkställd överarbetning erhållit förändrad
lydelse.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av hovrättsrådet Bertil Wieselgren.
Lagrådet lämnade förslaget i remitterade delar utan anmärkning.
Ur protokollet
Erik Öländer.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
23 januari 1920.
Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
UndÉn,
Thorsson,
Olsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, att,
sedan Kungl. Maj:t den 31 december 1919 förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförrnälda ändamål inhämtas över
3, 8 och 10 §§ i ett av lagrådet förut granskat förslag till lag om rätt
i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område, i vad dessa paragrafer vid verkställd överarbetning erhållit
ändrad lydelse, lagrådet den 22 innevarande januari avgivit det begärda
utlåtandet, därvid lagrådet lämnat förslaget i remitterade delar utan anmärkning,
samt hemställde, att ifrågavarande lagförslag måtte, jämlikt § 87
regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Ivar Brynolf.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryokeriet. P. A. Norstedt & Söner.
200147
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa faliför nyttj anderättshavare att inlösa under nyttjanderä a1 i texten
- 2LU 1920:18 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåt s. 1 i texten