Angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873
1920-03-19 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:399, Angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 399.
1
Nr 399.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873; given Stockholms
slott den 19 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
iinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att — sedan förslag framställts att mellan Sverige, Danmark och
Norge träffa överenskommelse om en tilläggsartikel till den mellan samma
länder gällande myntkonventionen enligt vad den här såsom bilaga I närslutna
svenska texten till föreslagna överenskommelse utvisar — med godkännande
av samma tilläggsartikel och under förutsättning att tilläggsartikeln
varder i behörig ordning ratificerad för sin del antaga härvid
såsom bilaga II fogade förslag till lag angående vissa ändringar i lagen
om rikets mynt den 30 maj 1873.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 341 käft. (Nr 399.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
Bilaga 1.
Förslag
till
Tilläggsartikel till myntkonventionen den 27 maj 1873 ock tilläggskonven
tionen
den 16 oktober 1875.
1.
Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning
låta prägla skiljemynt av kopparnickel, vilka skola vara lagligt betalningsmedel
efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn till i
vilket av rikena de äro präglade, intill ett belopp av 5 kronor, så snart
de blott ej blivit vanställda eller på olagligt sätt skadade.
2.
Av kopparnickelmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka
skola hava den storlek, vikt och sammansättning, som framgår av vidfogade
bestämmelser.
Diameter
millimeter
Bruttovikt
Samman-
sättning
gram
a)
Ett stycke, som representerar värdet av 50 öre.......
22
4,8
75 viktdelar
b)
> > > > > >25».......
17
2,4
koppar och 25
viktdelar
c)
> > > > > >10*.......
15
1,5
nickel
3.
Alla kopparnickelmynt präglas i refflad ring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
4.
Skiljemynt av kopparnickel upphöra att vara lagligt betalningsmedel
till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan
skönjas, för vilket rikes räkning de äro präglade, men till alla andra, så
snart prägeln genom nötning blivit otydlig.
I övrigt galle i avseende å skiljemynt av kopparnickel i tillämpliga
delar de uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.
6.
Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett år förflutit
från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den i
sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 givna
bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens
upphörande.
7.
Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers
samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i
Köpenhamn så snart ske kan.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
Förslag
till
Lag
angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1S73.
Härigenom förordnas, att §§ 5, 6, 12, 13, 17 och 18 i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 skola hava följande ändrade lydelse:
§ 5.
Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i det
förhållande, som här nedan säges, dels kopparnickel, dels brons eller järn.
§ 6.
Av silver skola präglas myntstycken av följande namnvärde, nämligen
två
kronor,
en krona,
femtio öre,
tjugufem öre,
tio öre.
Ett hundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla fint silver:
tvåkronestycken: ett tusen tvåhundra gram;
enkronestycken: sexhundra gram;
femtioörestycken: trehundra gram;
tjugufemörestycken: ett hundrafyra tiofem och ett femtedels gram;
tioörestycken: femtioåtta gram.
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
5
Dessa skiljemynt skola utmyntas av följande legeringar:
två- och enkronestycken: av åttahundra viktdelar silver och tvåhundra
viktdelar koppar;
femtio- och tjugufemörestycken: av sexhundra viktdelar silver och
fyrahundra viktdelar koppar;
tioörestycken: av fyrahundra viktdelar silver och sexhundra viktdelar
koppar.
Alltså skall varje
tvåkronestycke väga 15 gram,
enkronestycke » 7,5 »
femtioörestycke » 5 »
tjugufemörestvcke » 2,42 »
tioörestycke » 1,45 »
Av kopparnickel må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat
beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde:
femtio öre; tjugufem öre; tio öre.
Kopparnickelmynt skola utmyntas av en legering, bestående av sjuttiofem
viktdelar koppar och tjugufem viktdelar nickel.
Sex kilogram kopparnickel utmyntas till:
ettusentvåhundrafemtio femtioörestycken eller
tvåtusenfemhundra tjugufemörestycken eller
fyratusen tioörestycken.
§ 12.
De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under de
här nedan bestämda villkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till vem
som helst och i vilket belopp som helst.
Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning
till statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga
högre belopp än tjugu kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor i
mindre silvermynt eller kopparnickelmynt, en krona i bronsmynt och en
krona i järnmynt.
§ 13.
Myntstycke av guld, silver, kopparnickel, brons eller järn, som blivit
vanställt eller genom skavning, filning, borrning, tillödning eller annan
olaglig åverkan av vad slag som helst skadat, skall hava förlorat sin
egenskap av lagligt betalningsmedel.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 399,
Vanställda eller skadade svenska myntstycken av silver, kopparnickel,
brons eller järn må dock på sätt och tid, varom Konungen särskilt
förordnar, av myntverket inlösas till fulla prägelvärdet, när skadan icke
förorsakat någon avsevärd förminskning av myntens vikt och när den, som
anmäler sådana myntstycken till inlösen, kan anses hava mottagit dem på
god tro och icke åsidosatt vanlig försiktighet vid mottagandet samt anledning
ej heller finnes till antagande, att han själv avsiktligen åstadkommit
skadan.
§ 17.
Vad här ovan i § 12, § 13 första punkten samt §§ 14, 15 och 16
stadgat är om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess inväxling
och utgivande av statens kassor skall, pä sätt mellan Sverige,
Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även prälla om de i
överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark präglade
mynt av guld, silver, kopparnickel, brons eller järn.
§ 18.
I den eller de statens kassor, som Konungen bestämmer, äger riksbanken
vid anfordran att få vilket som helst med tio kronor delbart
belopp av svenskt skiljemynt, vilket är av beskaffenhet att vara lagligt
betalningsmedel i förhållande till statens kassor, utväxlat mot guldmynt
eller riksbankens sedlar.
Om inlösen av vanställda eller skadade svenska myntstycken av
silver, kopparnickel, brons eller järn finnes särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:
På grund av förslag av den skandinaviska myntkonferensen i Stockholm
den 12 och 13 november 1918, uppdrog Kungl. Maj:t åt myntdirektören
att tillsammans med myntverkscheferna i Danmark och Norge utreda
frågan av en möjligast rationell och praktiska krav motsvarande skiljemyntserie
för de tre rikena.
Utredning i denna fråga avgavs den 3 oktober 1919 med bilaga Myntkonden
8 november 1919. Utredningen och bilagan hade följande lydelse: idoler''*
»En ideel skillemyntserie skulde uten tvil vaere en serie bestående
av fölgende mynter: 1, 2, 5, 10, 20 og 50 öre samt 1, 2 og 5 kröner.
1919.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
Denne serie adskiller sig fra den nu anvendte i to henseender, Hemlig
dels deri åt man nu preger mynt på 25 öre istedet for sådanne på
20 öre, dels også deri åt man nu ikke preger nogen 5 kroners skiljemynt.
Vi vil dog ikke nu föreslå, åt 25 öremynten ombyttes med en mynt
på 20 öre, idet vi antar åt dette ikke vilde vinne tilslutning hos almenheten
som i lång tid har vennet sig til den förstnevnte mynts verdi. —
Derimot vil vi föreslå åt der preges en skillemynt på 5 kröner, dels av
den grann åt vi antar, åt alle mynter som er av lavere verdi enn myntenheten,
som er 10 kröner i gull, skulde vtere skillemynt, dels derför åt
de mynter av gull på 5 kröner som man hittil har hatt rettighet til å
prege ikke har vunnet nogen sympati hos almenheten og ikke er preget
i noget annet land enn Sverige, dels også derför åt et flertal av Europas
övrige land har en motsvarende större mynt.
Vi vil derför föreslå fölgende skillemyntserie: 1, 2, 5, 10, 25 og
50 öre samt 1, 2 og 5 kröner.
I overensstemmelse med nuvarande bruk bör av disse mynter sådanne
på 1 og 2 öre utföres av bronse, samt sådanne på 50 öre og 1, 2
og 5 kröner av sölv.
Med hensyn til 5, 10 og 25-öremyntene kan der uppstå tvil om
hvilket metall man heldigst kan prege disse i. Men innen vi undersöker
dette vil vi behandle spörsmålet om beskaffenheten av de mynter som forutsettes
preget av sölv nemlig skillemynten på 50 öre samt 1, 2 og 5
kröner.
50-öremynten preges nu av en sölvlegering av gehalt 0,600 og 1- og
2-kronemyntene av en sölvlegering av gehalt 0,8<x> og inneholder respektive
3, 6 og 12 gram fint sölv. Hvis derför sölvets markedspris överstiger
kr. 166 : 67 pr. kg. fint er sölvets verdi i myntet tilstand höiere enn
myntens nominelle verdi.
Ser vi på den nuvarande sölvpris representeres denne lavest av
London-noteringen. Siden maksimalprisen på dette metal blev ophevet er
denne notering steget efterhvert og utgjör nu 63 3/s d. pr. oz. std. sölv,
hvilket, hvis man regner med parikursen på 1 £ = kr. 18: 16, motsvarer
kr. 166: 68 pr. kr. fint sölv. Tar man hensyn til kursen på £ i Norge,
Danmark og Sverige (for tiden resp. kr. 18: 13, 19:37 og 17: 13) finner man
åt London-noteringen henholdsvis motsvarer 166:40, 177:78 og 157:23
norske, danske og svenske kröner.
Med en så höi notering på sölv i London går det naturligtvis ikke
an å utmynte skillemynt, blandt hvilke krönen representeres av 6 gram
fint sölv.
Kungl. Maj:ts proposition nr 399. 9
Vi vil derför föreslå åt sölvinnholdet i en krone nedsettes med 20 %
eller fra 6 gram til 4,8 gram, og i de övriga mynter proportionalt, således
åt 50 öremynten kommer til å inneholde 2,4, 2 kronemynten 9,6 og
5 kronemynten 24 gram sölv. Sölvet i disse skillernynter kommer da til
å representere en verdi av kr. 208: 33 pr. kg. fint, til hvilket belöp man
knapt kan tenke sig åt den engelske notering, som i det tilfelle vilde bli
79 ''V16, kan komme til å stige i den naermest overskuelige tid.
Da det videre dels av mynttekniske dels av estetiske granne vilde
vsere av stor betydning åt samtlige sölvskillemynter får samme finhet, som
ikke er altför lav, vil vi föreslå åt de alle preges av en sölvlegering, som
inneholder 0,soo fint sölv, hvorav fölger åt vekten på skillemyntene må
bli 3, 6, 12 og 30 gram för 50 ören samt 1, 2 og 5 kröner resp. — Da
det videre ikke turde vaere heldig å endre diameterne på de almindeligst
forekommende mynter 1 og 2 kronene, vil vi föreslå åt disse bibeholdes
som nu med 25 og 31 mm. resp., og åt 50 örens diameter settes til 20
mm. \ og 5 krönens til 39 mm., hvorved al fare för åt mynten skulde
kunne forveksles turde vaere bortryddet. Ved särskilt utföi''te pregeforsök
har det vist sig åt 1 kronemynt med denne diameter ikke vil komme til
å virke for tynd.
Av 5, 10 og 25 öremynten preges nu 5 ören av bron se og 10- og
25-ören av sölv. Dels av hensyn til den tidligere uttalte anskuelse, åt
sölvskillemynt bör preges av en og samme finhet (0,soo) og dels av hensyn
til den tidligere påpekte nödvendighet å forminske sölvinnholdet i
myntene med 20 rf, vil 10 og 25 örer preget av sölv komme til å få for
små dimensioner til å kunne vaere praktiske, hvorfor vi skal föreslå åt de
preges av nikkel. Man kunde da tenke sig åt prege disse mynter med
samme diameter som de nuvaerende sölvmynter, men herved fremtrer den
ulerape åt disse i ennu höiere grad enn for tiden vil kunne forveksles
med de under krigen pregede jernmynter, og man kan heller ikke finne
det hensiktsmessig å anbringe hul i så små mynter som disse. Der gjenstår
da kun åt de preges med större diameter enn de nuvarande 10 og
25 örestykker, hvilket vi derför vil föreslå, men vi mener åt de bör forsynes
med et hul i midten, så åt forveksling med andre mynter kan undo-åes.
Med hensyn til nikkelmaterialet antar man åt dette bör bestå av
kobbernikkel med et innhold av 25 rf nikkel, dels derför åt denne legering
har vist sig sirlig fördelaktig som myntmetal for skillemynt, dels
også derför åt myntverkstedene selv med lethet kan fremstille og bearbeide
denne legering og således gjöre sig uavhengige av fremmede leverandörer,
hvilket knapt vilde bli tilfelle hvis man anvendte rent nikkel.
Vi vil derför föreslå åt skillemynt på 10 og 25 öre blir preget av nikkel
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 341 käft. {Nr 399.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
(25 % nikkel og 75 % kobber) og åt vekten for 10 örestykket settes til
3,5 gram og for 25 örestykket til 4,5 gram, samt videre åt diameteren for
10 öremynten settes til 18 mm. og for 25 öremynten til 23 mm., og åt
hullets diameter för 25 öremynten settes til 4 mm. og for 10 öremynten
til 3,13 mm. d. v. s. således, åt hullenes diametre i de to myntstykker er
proportionale med myntstykkenes diametre.
Med hensyn til 5 öremynten har vi vajrt i tvil, om denne bör preges
av nikkel eller som hittil av bronse, men vi er blit stående ved den
anskuelse, åt nogen förändring for denne myntsorts vedkommende ikke
bör foreslåes vesentlig av den grann, åt i motsat fall vilde antallet av de
hvite mynter bli alt for overveiende.
For 2 og 1 örenes vedkommende vil vi ikke föreslå nogen förändring.
Den skillemyntserie som vi nu föreslå vil således få fölgende utseende:
-
Metal
Pålydende
verdi
Diameter
mm.
Bruttovegt
gram
Hul
mm.
Finhet
sölv . j
( 5 kröner
1 2 »
1 1 ’
[ 50 öre (Va kr.)
39
31
25
20
30
12
6
3
|
j
| 800 °/oo sölv
| 200 °/«o kobber
nikkelj
| 25 öre
23
4,5
4 1
1 25 % nikkel
1
[ 10 »
18
3,5
3,18 J
[ 75 % kobber
1
1 5 öre
27
8
1
95 % kobber
bronse <
21
4
\ 4 % tin
1 »
16
2
1
1 % zink
Innhold av
fint sölv
gram
24,0
9,6
4,8
2,4
»1 det utlåtande, som undertecknade den 3 oktober 1919 avgivit angående
frågan om en möjligast rationell och praktiska krav motsvarande
skiljemyntserie, vilja vi härmed göra den förändring med avseende å de
däri föreslagna nickelmynten,
1) att vikten av myntet på 10 öre sättes till 2,5 gram och
2) att hålens storlek bestämmes på det sätt, att deras diameter skall
utgöra Vs av respektive mynts diameter, varigenom hålets diameter för 25- öresmyntet blir 4,6 mm. och för 10-öresmyntet 3,6 mm.
Vid anställda försök har det visat sig, att dessa bestämmelser giva
mynt av bättre utseende än de förut föreslagna bestämmelserna.»
Kungl. Maj:ts propositi in nr 399.
11
1 denna fråga hava sedermera fullmäktige i Sveriges riksbank den
27 november 1919 samt Svenska Bankföreningens styrelse den 21 januari
1920 avgivit infordrade yttranden.
Bankofullmäktiges yttrande har följande lydelse:
- Vid ett marknadspris på silver av kronor 166:67 pr kilogram fint m"
silver är värdet av det i 2- och 1-kronemynten ingående silvret lika med
myntens nominella värde. Enligt senaste Londonnotering, evalverad efter
gällande kurs på pund sterling, har silver, oberäknat transport- och assuranskostnader,
ett marknadsvärde av kronor 194:82. Värdet av det i
mynten ingående silvret överstiger således väsentligt myntens nominella
värde. Efter all sannolikhet är det nuvarande abnormt höga priset på silver
eu övergående företeelse, men varaktigheten av denna undandrager sig
varje tillförlitlig beräkning. Möjligt är, att lång tid kan komma att förflyta,
innan någon större prisnedgång inträffar. Vidare är det ingalunda
uteslutet, att en ytterligare prisstegring kan inträffa.
Under dessa förhållanden böra åtgärder vidtagas för minskning av
det i mynten ingående silvret. Detta kan ske antingen genom minskning
av myntens vikt eller genom nedsättning av silverhalten. Myntverkscheferna
föreslå en minskning av vikten från 15 till 12 gram för 2-kronemynten
och från 7 V2 till 6 gram för 1-kronemynten, medförande en
minskning av silverinnehållet med 20 %. Efter en dylik minskning måste
silverpriset stiga till kronor 208: 33 för att myntens silvervärde skall bli
lika med det nominella värdet. Myntverkscheferna anse knappt tänkbart,
att silverpriset under närmast överskådlig tid skall kunna stiga till denna
höjd.
Detta uttalande gjordes den 3 oktober 1919, då gällande silvernotering
i London och kurs här på pund sterling motsvarade ett silverpris
av kronor 157: 23. Sedan dess har en stegring till kronor 194:82 inträffat.
Fortfar stegringen med samma hastighet som under den senaste
tiden, kommer silverpriset att inom kort uppnå den enligt myntverkschefernas
mening under närmast överskådlig tid knappt tänkbara höjden.
Om en så genomgripande förändring som den föreslagna viktminskningen
skall företagas, vill det emellertid synas fullmäktige, som om förändringen
med en gång borde göras så radikal, att största möjliga säkerhet
vunnes mot risken, att, om silverpriset fortfore att stiga, myntens
silvervärde åter, måhända inom kort tid, kunde komma att trots viktminskningen
överstiga det nominella värdet. En stark garanti häremot skulle
vinnas, om silverhalten nedsattes samtidigt med att vikten minskades.
Tillstyrkande myntverkschefernas förslag angående minskningen av
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
Svenska
bankför
eningens
styrelse.
2- och 1-kronemyntens samt 50-öresmyntens vikt anse sig fullmäktige
därför böra föreslå, att silverhalten i 2- och 1-kronemynten samtidigt nedsättes
från 800 tusendelar till 600 tusendelar eller till samma halt, som
nu gäller för 50-öresmynten. Även för de ifrågasatta 5-kronemynten,
mot vilkas prägling fullmäktige icke hava något att erinra, bör silverhalten
bestämmas till 600 tusendelar.
Myntverkschefernas förslag att utbyta nuvarande 25- och 10-öresmynt
mot nickelmynt synes fullmäktige föga tilltalande. Detta utbyte
skulle innebära ett synnerligen djupgående ingrepp i allmänhetens vanor.
I stället för den nuvarande sammanhängande serien av silverskiljemynt
skulle allmänheten få att handskas med både silvermynt och nickelmynt.
Utbytet skulle förorsaka avsevärda kostnader därigenom, att såväl räknemaskiner
som ett mycket stort antal i bruk varande, för nuvarande 25- och 10-öresmynt inrättade automater måste ändras. Med anledning av den
låga silverhalten i dessa mynt kan utbytet icke motiveras med det höga
priset på silver. Fullmäktige anse sig därför böra avstyrka förslaget om
införande av nickelmynt.
Huruvida silverhalten i 50- och 25-öresmynten bör bibehållas vid
600 tusendelar eller nedsättas till den för 10-öresinynten gällande halten
av 400 tusendelar, är en fråga, som torde böra bedömas uteslutande ur
för mynttillverkningen gällande tekniska synpunkter.»
Svenska bankföreningens styrelse yttrar sig på följande sätt:
»I ett den 27 november 1919 avgivet yttrande hava fullmäktige i
Sveriges Riksbank framhållit faran av att, om silverpriset fortfore att stiga,
silvermyntens värde kunde komma att överstiga det nominella värdet trots
en av myntverkscheferna föreslagen minskning av vissa mynts vikt, och
hava fullmäktige därför med tillstyrkande av myntverkschefernas förslag
angående minskningen av 2- och 1-kronemyntens samt 50-öresmyntens
vikt för sin del föreslagit, att silverhalten i 2- och 1-kronemynten samtidigt
måtte nedsättas från 800 tusendelar till 600 tusendelar eller samma
halt, som nu gäller för 50-öresmynten. Till vad fullmäktige sålunda yttrat,
få vi helt ansluta oss.
Mot förslaget att utbyta nuvarande 25-öres och 10-öresmynt mot
nickelmynt hava vi för vår del icke något att erinra liksom ej heller mot
förslaget att förse dessa mynt med hål. Då, efter vad vi försport, tekniska
hinder ej lära omöjliggöra, att dylika mynt utmyntas i nickel med samma
diameter som de nuvarande silvermyntens, hemställa vi emellertid, att,
med hänsyn till de synpunkter fullmäktige anfört i denna del av frågan,
diametern för 25-öringar resp. 10-öringar bibehålies vid nuvarande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
13
Vad till sist angår förändringen av 5-kronorsmyntet, så torde någon
meningsskiljaktighet om lämpligheten av de nuvarande 5-kronestyckena
icke råda. Praxis har fullkomligt ådagalagt detta, därigenom att myntet
snart sagt aldrig förekommer i rörelsen. Något behov av ett särskilt mynt
å fem kronor kan ej heller sägas föreligga. Därest en förändring skall
vidtagas, synas ock därför lämpligen de äldre 5-kronestyckena i guld kunna
indragas, utan att de behöva ersättas med något nytt mynt i silver.»
En ny myntkonferens ansågs nu nödvändig, och denna sammanträdde
på inbjudan av danska regeringen i Köpenhamn den 9 februari 1920,den9feWuvilken
konferens resulterade i ett yttrande, vari först redogjordes för framställda
förslag om ändringar beträffande samtliga gällande skiljemynt samt
vidare anfördes:
»Konferencen der dröftede de forellggende Förslag om yEndnnger i
samtlige gaffdende Skillemönters Vaerdiinhold og Störrelser, kom til det
Resultat, åt man ikke paa det nuvaerende Tidspunkt kunde anbefalde åt
sjette en anden Mönt i Stedet for de nugaeldende Fn- og Tokroner.
Vel er Sölverprisen stegen i en saaden Grad, åt en Idragning af
disse Mönter er förbunden med betydeligt Tab, men da alle tre Riger har
den Udvej i Stedet for de naevnte Mönter åt udstede En- og lokronesedler,
anser man det för rettest åt utsaette Sporgsmaalet om en eventuel
Förändring af En- og Tokronemonten till et Tidspunkt hvor Solvmonten
kan antages åt vasre falden i et roligare Leje, end Tilfmldet er i 0jebliket.
Det foreliggende Förslag om Mentning af Femkroner er begrundet
ikke saa meget i nogen praktisk Trång til en saadan Mont i Samhandelen
som paa 0nsket om ved saerlige Lejligheder åt kunne prasge en ’Mindemont’,
idet der udtaltes den Förmening, åt Monten maatte foreligge i
Form af et gangbart Pengestykke, for åt man gennem Pengeinstitutionerne
kunde opnaa den onskede Udbredelse i Befolkningen. Efter åt
Repraesentanterne fra Bankerne paa Konferencen imidlertid havde udtalt
deres Förvisning om, åt Pengeinstituterne, naar det gjaldt en almindelig
national Mindefest, vilde imodekomme vedkommende Regerings onske ogsaa
hvor det drejede sig om en Medaille og ikke om et gangbart Pengestykke,
om åt bistaa ved dens Udbredelse i Befolkningen, blev Forslaget om Frågning
af Femkroner frafaldet.
Lio-eledes enedes man om ikke åt foreslaa nogon lindring i de gasldende
Regler om Fem-, To- og Enorer. Af Hensyn til de Forvekslinger,
som let fonder Sted mellem de slidte Toorer af Jern og Femti-0restykket,
og mellem slidte Enorestykker og Femogtyve-0restykker, vedtog man åt
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
anbefale, åt de tre Rigers Regeringar saa hurtigt, det efter Forholdene
lader sig gore, indstiller Praegningen af Jernmont, og åt den enes om,
saalaenge Robbermonternes Materialvaerdi ikke överstiger Monternes Paalydende,
ikke åt genoptage Praegningen af Jernmont og i det Omfång,
saadant praktisk er gennomforligt, heller ikke paany åt sjette i Cirkulation’
alt i Statens Kasser indkomne Jernmonter, samt saafremt et af Landenes
Regering maatte traeffe Bestemmelse om åt genoptage Frågning af Jernmont,
derom forud åt give de to andre Ländes Regeriimer Underretning.
Hvad endelig angaar 50-, 25- og lO-0rerne enedes man om,1 da deres
Udpraegning i Solv paa Grund af Solvets höje Pris er förbunden med
betydelse Tab for Landene, og da de udpraegede Monter synes åt forsvinde
af Cirkulationen, som det maa antages, fordi deres Solvvmrdi er hojere
end deres Paalydende, da der endvidere i alle tre Lande er Trång til
herimod åt traeffe hurtige Forholdsregler, og da en mere gennemgribende
lindring i Montserien vil kunne ventes åt stode paa Vanskeligheder, der
i de forskellige Lande ville kunne sinke Sägens Gennemforelse, åt foreslaa
forelobig åt indskraenke sig til en Tillaegsbestämmelse til Montkonventionenen
af 27 Maj 1873 og Tillaegskonventionen af 16 Oktober 1875,
hvorved det tillädes de tre Rigers Finansförvaltning åt praege Femti-,
Femogtyve- og Tiorer af Nikkel og Robber med Bibeholdelse af densamme
Diameterstorrelse som de tilsvarende Solvmonter, med en Material-blandning
af 25 % Nikkel og 75 % Robber, endvidere med folgende Vaegt for.
Gram 4,s
2,4
» 1,5
med Bibeholdelse af Vaegtremediet for de tilsvarende Solvmonter og for
allé tre Montsorters Vedkommende med Riflet Ivant til Adskillelse fra de
tillsvarande Solvmonter.
Åt foreslaa nogen Indskraenkning i den hidtil gaeldende Bet til åt
udpraege de heromhandlede Monter av Solv anser vi ikke for hensio-tmaessigt,
men vi anbefaler, åt saafremt en af Landenes Regering maate
onske åt fortsaette eller genoptage Plägning af Solvmont, der derom
gives de to andre Ländes Regeringer Underretning.»
Den 5 mars 1920 har herr ministern för utrikes ärendena för mig
tillkännagivit, att danska ministern anhållit om upplysning, huruvida
svenska regeringen vore villig att ansluta sig till ett samtidig” överlämnat
50 Oren
25 »
10 »
Kungl. Maj:ts proposition vr 399.
15
förslag rörande en tilläggsartikel till myntkonventionen av den 27 maj
1873 och tilläffgskonventionen av den 16 oktober 1875.
Oc5
Den föreslagna tilläggsartikeln ansluter sig till den senaste myntkonferensens
yttrande samt innehåller sålunda följande bestämmelser:
1.
Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning
låta prägla skiljemynt av kopparnickel, vilka skola vara lagligt betalningsmedel
efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn
till i vilket av rikena de äro präglade, intill ett belopp av 5 kronor, så
snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt sätt skadade.
2.
Av kopparnickelmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka
skola hava den storlek, vikt och sammansättning, som framgår av vidfogade
bestämmelser.
Diameter
Bruttovikt
Samman-
millimeter
gram
sättning
a) Ett stycke
som representerar värdet av
50 öre ....
22
4,8
75 viktdelar
b) » >
> > > »
25 » ....
17
2,4
koppar och
25 viktdelar
c) > >
> > J >
10 » ....
15
1,5
nickel
3.
Alla kopparnickelmynt präglas i refflad ring.
4.
Skiljemynt av kopparnickel upphöra att vara lagligt betalningsmedel
till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan
skönjas, för vilket rikes räkning, de äro präglade, men till alla andra, så
snart prägeln genom nötning blivit otydlig.
5.
1 övrigt galle i avseende å skiljemynt av kopparnickel i tillämpliga
delar de uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 399.
6.
Denna tilläggsartikel förblive gällande intill dess ett år förflutit
från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den
i sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873
givna bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens
upphörande.
7.
Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers
samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i
Köpenhamn så snart ske kan.
^''mäktige Såväl fullmäktige i Sveriges riksbank som mynt- och justerings
samt
mynt- verket hava i avgivna yttranden tillstyrkt anslutning till förslaget rörande
ringsverket en dylik tilläggsartikel.
Kungl. Maj:t har förut denna dag förklarat sig villig ansluta sig till
tilläggsartikeln i fråga.
Av tilläggsartikelns bestämmelser framgår, att genom desamma de i
Dmntte niyntkonventionen för silverskiljemynt meddelade stadgandena i vad de
chefen, angå viktreinedierna utsträckas jämväl till skiljemynt av kopparnickel,
med den modifikation beträffande myntens vikt, som föranledes av begagnandet
av kopparnickel såsom myntmetall.
Tilläggsartikelns godkännande påkallar emellertid vissa ändringar i
§§ 5, 6, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;
och har myntdirektören inkommit med förslag i ämnet. Berörda förslag
innehåller bestämmelse därom, att prägling av kopparnickelmynt må förekomma
allenast efter det Konungen för varje gång därom meddelat beslut.
Det har nämligen, då myntlagen i dess nuvarande lydelse torde förutsätta,
att prägling av mynt av guld, silver och brons skall äga rum i den utsträckning,
att för varuutbytet erforderliga mängder av dessa myntslag
alltid finnas att tillgå, men kopparnickelmynt lämpligen icke böra utsläppas
i marknaden annat än, när särskilda omständigheter därtill föranleda,
synts vara riktigt att i myntlagen intaga en inskränkande bestämmelse
av nyss angivna innehåll. Beträffande förslaget i övrigt innefattar
detsamma sådana ändringar i förenämnda lag, som betingas av den
föreslagna tilläggsartikeln till myntkonventionen.
Framdeles och sedan sig visat, om tilläggsartikeln varder godkänd
opaginerad Kontrollera mot PDF
y
Kungl. Maj:In proposition nr 399.
IT
och ratificerad, torde jag fa göra framställning om de bestämmelser, som
erfordras i avseende ''å ifrågavarande kopparnickelmynts prägel, .»skritt
och utseende i övrigt, om vissa ändringar i mynt- och justerings verkets
instruktion in. in. ... , o ,
Sedan departementschefen härefter uppläst förslag till lag angående
vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställde departementschefen,
att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
att, med godkännande av omförmälda tillåggsartikel till myntkonventionen
och under förutsättning att tilläggsartikeln bleve i behörig
ordning ratificerad, för sin del antaga berörda lagförslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition i ämnet avlåtas till riksdagen av
den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Lidholm.
JJihatig till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 341 käft. (8r 399.)
O
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:199 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. a1 i texten
- BU 1920:40 Bankoutskottets utlåtande Nr 40 s. 1 i texten