Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

1920-03-19 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:399, Angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 399.

1

Nr 399.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873; given Stockholms

slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

iinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att — sedan förslag framställts att mellan Sverige, Danmark och

Norge träffa överenskommelse om en tilläggsartikel till den mellan samma

länder gällande myntkonventionen enligt vad den här såsom bilaga I närslutna

svenska texten till föreslagna överenskommelse utvisar — med godkännande

av samma tilläggsartikel och under förutsättning att tilläggsartikeln

varder i behörig ordning ratificerad för sin del antaga härvid

såsom bilaga II fogade förslag till lag angående vissa ändringar i lagen

om rikets mynt den 30 maj 1873.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 341 käft. (Nr 399.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Bilaga 1.

Förslag

till

Tilläggsartikel till myntkonventionen den 27 maj 1873 ock tilläggskonven
tionen

den 16 oktober 1875.

1.

Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning

låta prägla skiljemynt av kopparnickel, vilka skola vara lagligt betalningsmedel

efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn till i

vilket av rikena de äro präglade, intill ett belopp av 5 kronor, så snart

de blott ej blivit vanställda eller på olagligt sätt skadade.

2.

Av kopparnickelmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka

skola hava den storlek, vikt och sammansättning, som framgår av vidfogade

bestämmelser.

Diameter

millimeter

Bruttovikt

Samman-

sättning

gram

a)

Ett stycke, som representerar värdet av 50 öre.......

22

4,8

75 viktdelar

b)

> > > > > >25».......

17

2,4

koppar och 25

viktdelar

c)

> > > > > >10*.......

15

1,5

nickel

3.

Alla kopparnickelmynt präglas i refflad ring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

4.

Skiljemynt av kopparnickel upphöra att vara lagligt betalningsmedel

till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan

skönjas, för vilket rikes räkning de äro präglade, men till alla andra, så

snart prägeln genom nötning blivit otydlig.

I övrigt galle i avseende å skiljemynt av kopparnickel i tillämpliga

delar de uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.

6.

Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett år förflutit

från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den i

sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 givna

bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens

upphörande.

7.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers

samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i

Köpenhamn så snart ske kan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Förslag

till

Lag

angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1S73.

Härigenom förordnas, att §§ 5, 6, 12, 13, 17 och 18 i lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873 skola hava följande ändrade lydelse:

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i det

förhållande, som här nedan säges, dels kopparnickel, dels brons eller järn.

§ 6.

Av silver skola präglas myntstycken av följande namnvärde, nämligen
två

kronor,

en krona,

femtio öre,

tjugufem öre,

tio öre.

Ett hundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla fint silver:

tvåkronestycken: ett tusen tvåhundra gram;

enkronestycken: sexhundra gram;

femtioörestycken: trehundra gram;

tjugufemörestycken: ett hundrafyra tiofem och ett femtedels gram;

tioörestycken: femtioåtta gram.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

5

Dessa skiljemynt skola utmyntas av följande legeringar:

två- och enkronestycken: av åttahundra viktdelar silver och tvåhundra

viktdelar koppar;

femtio- och tjugufemörestycken: av sexhundra viktdelar silver och

fyrahundra viktdelar koppar;

tioörestycken: av fyrahundra viktdelar silver och sexhundra viktdelar

koppar.

Alltså skall varje

tvåkronestycke väga 15 gram,

enkronestycke » 7,5 »

femtioörestycke » 5 »

tjugufemörestvcke » 2,42 »

tioörestycke » 1,45 »

Av kopparnickel må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat

beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde:

femtio öre; tjugufem öre; tio öre.

Kopparnickelmynt skola utmyntas av en legering, bestående av sjuttiofem

viktdelar koppar och tjugufem viktdelar nickel.

Sex kilogram kopparnickel utmyntas till:

ettusentvåhundrafemtio femtioörestycken eller

tvåtusenfemhundra tjugufemörestycken eller

fyratusen tioörestycken.

§ 12.

De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under de

här nedan bestämda villkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till vem

som helst och i vilket belopp som helst.

Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning

till statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga

högre belopp än tjugu kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor i

mindre silvermynt eller kopparnickelmynt, en krona i bronsmynt och en

krona i järnmynt.

§ 13.

Myntstycke av guld, silver, kopparnickel, brons eller järn, som blivit

vanställt eller genom skavning, filning, borrning, tillödning eller annan

olaglig åverkan av vad slag som helst skadat, skall hava förlorat sin

egenskap av lagligt betalningsmedel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 399,

Vanställda eller skadade svenska myntstycken av silver, kopparnickel,

brons eller järn må dock på sätt och tid, varom Konungen särskilt

förordnar, av myntverket inlösas till fulla prägelvärdet, när skadan icke

förorsakat någon avsevärd förminskning av myntens vikt och när den, som

anmäler sådana myntstycken till inlösen, kan anses hava mottagit dem på

god tro och icke åsidosatt vanlig försiktighet vid mottagandet samt anledning

ej heller finnes till antagande, att han själv avsiktligen åstadkommit

skadan.

§ 17.

Vad här ovan i § 12, § 13 första punkten samt §§ 14, 15 och 16

stadgat är om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess inväxling

och utgivande av statens kassor skall, pä sätt mellan Sverige,

Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även prälla om de i

överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark präglade

mynt av guld, silver, kopparnickel, brons eller järn.

§ 18.

I den eller de statens kassor, som Konungen bestämmer, äger riksbanken

vid anfordran att få vilket som helst med tio kronor delbart

belopp av svenskt skiljemynt, vilket är av beskaffenhet att vara lagligt

betalningsmedel i förhållande till statens kassor, utväxlat mot guldmynt

eller riksbankens sedlar.

Om inlösen av vanställda eller skadade svenska myntstycken av

silver, kopparnickel, brons eller järn finnes särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars

1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

På grund av förslag av den skandinaviska myntkonferensen i Stockholm

den 12 och 13 november 1918, uppdrog Kungl. Maj:t åt myntdirektören

att tillsammans med myntverkscheferna i Danmark och Norge utreda

frågan av en möjligast rationell och praktiska krav motsvarande skiljemyntserie

för de tre rikena.

Utredning i denna fråga avgavs den 3 oktober 1919 med bilaga Myntkonden

8 november 1919. Utredningen och bilagan hade följande lydelse: idoler''*

»En ideel skillemyntserie skulde uten tvil vaere en serie bestående

av fölgende mynter: 1, 2, 5, 10, 20 og 50 öre samt 1, 2 og 5 kröner.

1919.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Denne serie adskiller sig fra den nu anvendte i to henseender, Hemlig

dels deri åt man nu preger mynt på 25 öre istedet for sådanne på

20 öre, dels også deri åt man nu ikke preger nogen 5 kroners skiljemynt.

Vi vil dog ikke nu föreslå, åt 25 öremynten ombyttes med en mynt

på 20 öre, idet vi antar åt dette ikke vilde vinne tilslutning hos almenheten

som i lång tid har vennet sig til den förstnevnte mynts verdi. —

Derimot vil vi föreslå åt der preges en skillemynt på 5 kröner, dels av

den grann åt vi antar, åt alle mynter som er av lavere verdi enn myntenheten,

som er 10 kröner i gull, skulde vtere skillemynt, dels derför åt

de mynter av gull på 5 kröner som man hittil har hatt rettighet til å

prege ikke har vunnet nogen sympati hos almenheten og ikke er preget

i noget annet land enn Sverige, dels også derför åt et flertal av Europas

övrige land har en motsvarende större mynt.

Vi vil derför föreslå fölgende skillemyntserie: 1, 2, 5, 10, 25 og

50 öre samt 1, 2 og 5 kröner.

I overensstemmelse med nuvarande bruk bör av disse mynter sådanne

på 1 og 2 öre utföres av bronse, samt sådanne på 50 öre og 1, 2

og 5 kröner av sölv.

Med hensyn til 5, 10 og 25-öremyntene kan der uppstå tvil om

hvilket metall man heldigst kan prege disse i. Men innen vi undersöker

dette vil vi behandle spörsmålet om beskaffenheten av de mynter som forutsettes

preget av sölv nemlig skillemynten på 50 öre samt 1, 2 og 5

kröner.

50-öremynten preges nu av en sölvlegering av gehalt 0,600 og 1- og

2-kronemyntene av en sölvlegering av gehalt 0,8<x> og inneholder respektive

3, 6 og 12 gram fint sölv. Hvis derför sölvets markedspris överstiger

kr. 166 : 67 pr. kg. fint er sölvets verdi i myntet tilstand höiere enn

myntens nominelle verdi.

Ser vi på den nuvarande sölvpris representeres denne lavest av

London-noteringen. Siden maksimalprisen på dette metal blev ophevet er

denne notering steget efterhvert og utgjör nu 63 3/s d. pr. oz. std. sölv,

hvilket, hvis man regner med parikursen på 1 £ = kr. 18: 16, motsvarer

kr. 166: 68 pr. kr. fint sölv. Tar man hensyn til kursen på £ i Norge,

Danmark og Sverige (for tiden resp. kr. 18: 13, 19:37 og 17: 13) finner man

åt London-noteringen henholdsvis motsvarer 166:40, 177:78 og 157:23

norske, danske og svenske kröner.

Med en så höi notering på sölv i London går det naturligtvis ikke

an å utmynte skillemynt, blandt hvilke krönen representeres av 6 gram

fint sölv.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 399. 9

Vi vil derför föreslå åt sölvinnholdet i en krone nedsettes med 20 %

eller fra 6 gram til 4,8 gram, og i de övriga mynter proportionalt, således

åt 50 öremynten kommer til å inneholde 2,4, 2 kronemynten 9,6 og

5 kronemynten 24 gram sölv. Sölvet i disse skillernynter kommer da til

å representere en verdi av kr. 208: 33 pr. kg. fint, til hvilket belöp man

knapt kan tenke sig åt den engelske notering, som i det tilfelle vilde bli

79 ''V16, kan komme til å stige i den naermest overskuelige tid.

Da det videre dels av mynttekniske dels av estetiske granne vilde

vsere av stor betydning åt samtlige sölvskillemynter får samme finhet, som

ikke er altför lav, vil vi föreslå åt de alle preges av en sölvlegering, som

inneholder 0,soo fint sölv, hvorav fölger åt vekten på skillemyntene må

bli 3, 6, 12 og 30 gram för 50 ören samt 1, 2 og 5 kröner resp. — Da

det videre ikke turde vaere heldig å endre diameterne på de almindeligst

forekommende mynter 1 og 2 kronene, vil vi föreslå åt disse bibeholdes

som nu med 25 og 31 mm. resp., og åt 50 örens diameter settes til 20

mm. \ og 5 krönens til 39 mm., hvorved al fare för åt mynten skulde

kunne forveksles turde vaere bortryddet. Ved särskilt utföi''te pregeforsök

har det vist sig åt 1 kronemynt med denne diameter ikke vil komme til

å virke for tynd.

Av 5, 10 og 25 öremynten preges nu 5 ören av bron se og 10- og

25-ören av sölv. Dels av hensyn til den tidligere uttalte anskuelse, åt

sölvskillemynt bör preges av en og samme finhet (0,soo) og dels av hensyn

til den tidligere påpekte nödvendighet å forminske sölvinnholdet i

myntene med 20 rf, vil 10 og 25 örer preget av sölv komme til å få for

små dimensioner til å kunne vaere praktiske, hvorfor vi skal föreslå åt de

preges av nikkel. Man kunde da tenke sig åt prege disse mynter med

samme diameter som de nuvaerende sölvmynter, men herved fremtrer den

ulerape åt disse i ennu höiere grad enn for tiden vil kunne forveksles

med de under krigen pregede jernmynter, og man kan heller ikke finne

det hensiktsmessig å anbringe hul i så små mynter som disse. Der gjenstår

da kun åt de preges med större diameter enn de nuvarande 10 og

25 örestykker, hvilket vi derför vil föreslå, men vi mener åt de bör forsynes

med et hul i midten, så åt forveksling med andre mynter kan undo-åes.

Med hensyn til nikkelmaterialet antar man åt dette bör bestå av

kobbernikkel med et innhold av 25 rf nikkel, dels derför åt denne legering

har vist sig sirlig fördelaktig som myntmetal for skillemynt, dels

også derför åt myntverkstedene selv med lethet kan fremstille og bearbeide

denne legering og således gjöre sig uavhengige av fremmede leverandörer,

hvilket knapt vilde bli tilfelle hvis man anvendte rent nikkel.

Vi vil derför föreslå åt skillemynt på 10 og 25 öre blir preget av nikkel

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 341 käft. {Nr 399.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

(25 % nikkel og 75 % kobber) og åt vekten for 10 örestykket settes til

3,5 gram og for 25 örestykket til 4,5 gram, samt videre åt diameteren for

10 öremynten settes til 18 mm. og for 25 öremynten til 23 mm., og åt

hullets diameter för 25 öremynten settes til 4 mm. og for 10 öremynten

til 3,13 mm. d. v. s. således, åt hullenes diametre i de to myntstykker er

proportionale med myntstykkenes diametre.

Med hensyn til 5 öremynten har vi vajrt i tvil, om denne bör preges

av nikkel eller som hittil av bronse, men vi er blit stående ved den

anskuelse, åt nogen förändring for denne myntsorts vedkommende ikke

bör foreslåes vesentlig av den grann, åt i motsat fall vilde antallet av de

hvite mynter bli alt for overveiende.

For 2 og 1 örenes vedkommende vil vi ikke föreslå nogen förändring.

Den skillemyntserie som vi nu föreslå vil således få fölgende utseende:
-

Metal

Pålydende

verdi

Diameter

mm.

Bruttovegt

gram

Hul

mm.

Finhet

sölv . j

( 5 kröner

1 2 »

1 1 ’

[ 50 öre (Va kr.)

39

31

25

20

30

12

6

3

|

j

| 800 °/oo sölv

| 200 °/«o kobber

nikkelj

| 25 öre

23

4,5

4 1

1 25 % nikkel

1

[ 10 »

18

3,5

3,18 J

[ 75 % kobber

1

1 5 öre

27

8

1

95 % kobber

bronse <

21

4

\ 4 % tin

1 »

16

2

1

1 % zink

Innhold av

fint sölv

gram

24,0

9,6

4,8

2,4

»1 det utlåtande, som undertecknade den 3 oktober 1919 avgivit angående

frågan om en möjligast rationell och praktiska krav motsvarande

skiljemyntserie, vilja vi härmed göra den förändring med avseende å de

däri föreslagna nickelmynten,

1) att vikten av myntet på 10 öre sättes till 2,5 gram och

2) att hålens storlek bestämmes på det sätt, att deras diameter skall

utgöra Vs av respektive mynts diameter, varigenom hålets diameter för 25- öresmyntet blir 4,6 mm. och för 10-öresmyntet 3,6 mm.

Vid anställda försök har det visat sig, att dessa bestämmelser giva

mynt av bättre utseende än de förut föreslagna bestämmelserna.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts propositi in nr 399.

11

1 denna fråga hava sedermera fullmäktige i Sveriges riksbank den

27 november 1919 samt Svenska Bankföreningens styrelse den 21 januari

1920 avgivit infordrade yttranden.

Bankofullmäktiges yttrande har följande lydelse:

- Vid ett marknadspris på silver av kronor 166:67 pr kilogram fint m"

silver är värdet av det i 2- och 1-kronemynten ingående silvret lika med

myntens nominella värde. Enligt senaste Londonnotering, evalverad efter

gällande kurs på pund sterling, har silver, oberäknat transport- och assuranskostnader,

ett marknadsvärde av kronor 194:82. Värdet av det i

mynten ingående silvret överstiger således väsentligt myntens nominella

värde. Efter all sannolikhet är det nuvarande abnormt höga priset på silver

eu övergående företeelse, men varaktigheten av denna undandrager sig

varje tillförlitlig beräkning. Möjligt är, att lång tid kan komma att förflyta,

innan någon större prisnedgång inträffar. Vidare är det ingalunda

uteslutet, att en ytterligare prisstegring kan inträffa.

Under dessa förhållanden böra åtgärder vidtagas för minskning av

det i mynten ingående silvret. Detta kan ske antingen genom minskning

av myntens vikt eller genom nedsättning av silverhalten. Myntverkscheferna

föreslå en minskning av vikten från 15 till 12 gram för 2-kronemynten

och från 7 V2 till 6 gram för 1-kronemynten, medförande en

minskning av silverinnehållet med 20 %. Efter en dylik minskning måste

silverpriset stiga till kronor 208: 33 för att myntens silvervärde skall bli

lika med det nominella värdet. Myntverkscheferna anse knappt tänkbart,

att silverpriset under närmast överskådlig tid skall kunna stiga till denna

höjd.

Detta uttalande gjordes den 3 oktober 1919, då gällande silvernotering

i London och kurs här på pund sterling motsvarade ett silverpris

av kronor 157: 23. Sedan dess har en stegring till kronor 194:82 inträffat.

Fortfar stegringen med samma hastighet som under den senaste

tiden, kommer silverpriset att inom kort uppnå den enligt myntverkschefernas

mening under närmast överskådlig tid knappt tänkbara höjden.

Om en så genomgripande förändring som den föreslagna viktminskningen

skall företagas, vill det emellertid synas fullmäktige, som om förändringen

med en gång borde göras så radikal, att största möjliga säkerhet

vunnes mot risken, att, om silverpriset fortfore att stiga, myntens

silvervärde åter, måhända inom kort tid, kunde komma att trots viktminskningen

överstiga det nominella värdet. En stark garanti häremot skulle

vinnas, om silverhalten nedsattes samtidigt med att vikten minskades.

Tillstyrkande myntverkschefernas förslag angående minskningen av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

Svenska

bankför
eningens
styrelse.

2- och 1-kronemyntens samt 50-öresmyntens vikt anse sig fullmäktige

därför böra föreslå, att silverhalten i 2- och 1-kronemynten samtidigt nedsättes

från 800 tusendelar till 600 tusendelar eller till samma halt, som

nu gäller för 50-öresmynten. Även för de ifrågasatta 5-kronemynten,

mot vilkas prägling fullmäktige icke hava något att erinra, bör silverhalten

bestämmas till 600 tusendelar.

Myntverkschefernas förslag att utbyta nuvarande 25- och 10-öresmynt

mot nickelmynt synes fullmäktige föga tilltalande. Detta utbyte

skulle innebära ett synnerligen djupgående ingrepp i allmänhetens vanor.

I stället för den nuvarande sammanhängande serien av silverskiljemynt

skulle allmänheten få att handskas med både silvermynt och nickelmynt.

Utbytet skulle förorsaka avsevärda kostnader därigenom, att såväl räknemaskiner

som ett mycket stort antal i bruk varande, för nuvarande 25- och 10-öresmynt inrättade automater måste ändras. Med anledning av den

låga silverhalten i dessa mynt kan utbytet icke motiveras med det höga

priset på silver. Fullmäktige anse sig därför böra avstyrka förslaget om

införande av nickelmynt.

Huruvida silverhalten i 50- och 25-öresmynten bör bibehållas vid

600 tusendelar eller nedsättas till den för 10-öresinynten gällande halten

av 400 tusendelar, är en fråga, som torde böra bedömas uteslutande ur

för mynttillverkningen gällande tekniska synpunkter.»

Svenska bankföreningens styrelse yttrar sig på följande sätt:

»I ett den 27 november 1919 avgivet yttrande hava fullmäktige i

Sveriges Riksbank framhållit faran av att, om silverpriset fortfore att stiga,

silvermyntens värde kunde komma att överstiga det nominella värdet trots

en av myntverkscheferna föreslagen minskning av vissa mynts vikt, och

hava fullmäktige därför med tillstyrkande av myntverkschefernas förslag

angående minskningen av 2- och 1-kronemyntens samt 50-öresmyntens

vikt för sin del föreslagit, att silverhalten i 2- och 1-kronemynten samtidigt

måtte nedsättas från 800 tusendelar till 600 tusendelar eller samma

halt, som nu gäller för 50-öresmynten. Till vad fullmäktige sålunda yttrat,

få vi helt ansluta oss.

Mot förslaget att utbyta nuvarande 25-öres och 10-öresmynt mot

nickelmynt hava vi för vår del icke något att erinra liksom ej heller mot

förslaget att förse dessa mynt med hål. Då, efter vad vi försport, tekniska

hinder ej lära omöjliggöra, att dylika mynt utmyntas i nickel med samma

diameter som de nuvarande silvermyntens, hemställa vi emellertid, att,

med hänsyn till de synpunkter fullmäktige anfört i denna del av frågan,

diametern för 25-öringar resp. 10-öringar bibehålies vid nuvarande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

13

Vad till sist angår förändringen av 5-kronorsmyntet, så torde någon

meningsskiljaktighet om lämpligheten av de nuvarande 5-kronestyckena

icke råda. Praxis har fullkomligt ådagalagt detta, därigenom att myntet

snart sagt aldrig förekommer i rörelsen. Något behov av ett särskilt mynt

å fem kronor kan ej heller sägas föreligga. Därest en förändring skall

vidtagas, synas ock därför lämpligen de äldre 5-kronestyckena i guld kunna

indragas, utan att de behöva ersättas med något nytt mynt i silver.»

En ny myntkonferens ansågs nu nödvändig, och denna sammanträdde

på inbjudan av danska regeringen i Köpenhamn den 9 februari 1920,den9feWuvilken

konferens resulterade i ett yttrande, vari först redogjordes för framställda

förslag om ändringar beträffande samtliga gällande skiljemynt samt

vidare anfördes:

»Konferencen der dröftede de forellggende Förslag om yEndnnger i

samtlige gaffdende Skillemönters Vaerdiinhold og Störrelser, kom til det

Resultat, åt man ikke paa det nuvaerende Tidspunkt kunde anbefalde åt

sjette en anden Mönt i Stedet for de nugaeldende Fn- og Tokroner.

Vel er Sölverprisen stegen i en saaden Grad, åt en Idragning af

disse Mönter er förbunden med betydeligt Tab, men da alle tre Riger har

den Udvej i Stedet for de naevnte Mönter åt udstede En- og lokronesedler,

anser man det för rettest åt utsaette Sporgsmaalet om en eventuel

Förändring af En- og Tokronemonten till et Tidspunkt hvor Solvmonten

kan antages åt vasre falden i et roligare Leje, end Tilfmldet er i 0jebliket.

Det foreliggende Förslag om Mentning af Femkroner er begrundet

ikke saa meget i nogen praktisk Trång til en saadan Mont i Samhandelen

som paa 0nsket om ved saerlige Lejligheder åt kunne prasge en ’Mindemont’,

idet der udtaltes den Förmening, åt Monten maatte foreligge i

Form af et gangbart Pengestykke, for åt man gennem Pengeinstitutionerne

kunde opnaa den onskede Udbredelse i Befolkningen. Efter åt

Repraesentanterne fra Bankerne paa Konferencen imidlertid havde udtalt

deres Förvisning om, åt Pengeinstituterne, naar det gjaldt en almindelig

national Mindefest, vilde imodekomme vedkommende Regerings onske ogsaa

hvor det drejede sig om en Medaille og ikke om et gangbart Pengestykke,

om åt bistaa ved dens Udbredelse i Befolkningen, blev Forslaget om Frågning

af Femkroner frafaldet.

Lio-eledes enedes man om ikke åt foreslaa nogon lindring i de gasldende

Regler om Fem-, To- og Enorer. Af Hensyn til de Forvekslinger,

som let fonder Sted mellem de slidte Toorer af Jern og Femti-0restykket,

og mellem slidte Enorestykker og Femogtyve-0restykker, vedtog man åt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

anbefale, åt de tre Rigers Regeringar saa hurtigt, det efter Forholdene

lader sig gore, indstiller Praegningen af Jernmont, og åt den enes om,

saalaenge Robbermonternes Materialvaerdi ikke överstiger Monternes Paalydende,

ikke åt genoptage Praegningen af Jernmont og i det Omfång,

saadant praktisk er gennomforligt, heller ikke paany åt sjette i Cirkulation’

alt i Statens Kasser indkomne Jernmonter, samt saafremt et af Landenes

Regering maatte traeffe Bestemmelse om åt genoptage Frågning af Jernmont,

derom forud åt give de to andre Ländes Regeriimer Underretning.

Hvad endelig angaar 50-, 25- og lO-0rerne enedes man om,1 da deres

Udpraegning i Solv paa Grund af Solvets höje Pris er förbunden med

betydelse Tab for Landene, og da de udpraegede Monter synes åt forsvinde

af Cirkulationen, som det maa antages, fordi deres Solvvmrdi er hojere

end deres Paalydende, da der endvidere i alle tre Lande er Trång til

herimod åt traeffe hurtige Forholdsregler, og da en mere gennemgribende

lindring i Montserien vil kunne ventes åt stode paa Vanskeligheder, der

i de forskellige Lande ville kunne sinke Sägens Gennemforelse, åt foreslaa

forelobig åt indskraenke sig til en Tillaegsbestämmelse til Montkonventionenen

af 27 Maj 1873 og Tillaegskonventionen af 16 Oktober 1875,

hvorved det tillädes de tre Rigers Finansförvaltning åt praege Femti-,

Femogtyve- og Tiorer af Nikkel og Robber med Bibeholdelse af densamme

Diameterstorrelse som de tilsvarende Solvmonter, med en Material-blandning

af 25 % Nikkel og 75 % Robber, endvidere med folgende Vaegt for.

Gram 4,s

2,4

» 1,5

med Bibeholdelse af Vaegtremediet for de tilsvarende Solvmonter og for

allé tre Montsorters Vedkommende med Riflet Ivant til Adskillelse fra de

tillsvarande Solvmonter.

Åt foreslaa nogen Indskraenkning i den hidtil gaeldende Bet til åt

udpraege de heromhandlede Monter av Solv anser vi ikke for hensio-tmaessigt,

men vi anbefaler, åt saafremt en af Landenes Regering maate

onske åt fortsaette eller genoptage Plägning af Solvmont, der derom

gives de to andre Ländes Regeringer Underretning.»

Den 5 mars 1920 har herr ministern för utrikes ärendena för mig

tillkännagivit, att danska ministern anhållit om upplysning, huruvida

svenska regeringen vore villig att ansluta sig till ett samtidig” överlämnat

50 Oren

25 »

10 »

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition vr 399.

15

förslag rörande en tilläggsartikel till myntkonventionen av den 27 maj

1873 och tilläffgskonventionen av den 16 oktober 1875.

Oc5

Den föreslagna tilläggsartikeln ansluter sig till den senaste myntkonferensens

yttrande samt innehåller sålunda följande bestämmelser:

1.

Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning

låta prägla skiljemynt av kopparnickel, vilka skola vara lagligt betalningsmedel

efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn

till i vilket av rikena de äro präglade, intill ett belopp av 5 kronor, så

snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt sätt skadade.

2.

Av kopparnickelmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka

skola hava den storlek, vikt och sammansättning, som framgår av vidfogade

bestämmelser.

Diameter

Bruttovikt

Samman-

millimeter

gram

sättning

a) Ett stycke

som representerar värdet av

50 öre ....

22

4,8

75 viktdelar

b) » >

> > > »

25 » ....

17

2,4

koppar och

25 viktdelar

c) > >

> > J >

10 » ....

15

1,5

nickel

3.

Alla kopparnickelmynt präglas i refflad ring.

4.

Skiljemynt av kopparnickel upphöra att vara lagligt betalningsmedel

till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan

skönjas, för vilket rikes räkning, de äro präglade, men till alla andra, så

snart prägeln genom nötning blivit otydlig.

5.

1 övrigt galle i avseende å skiljemynt av kopparnickel i tillämpliga

delar de uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

6.

Denna tilläggsartikel förblive gällande intill dess ett år förflutit

från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den

i sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873

givna bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens

upphörande.

7.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers

samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i

Köpenhamn så snart ske kan.

^''mäktige Såväl fullmäktige i Sveriges riksbank som mynt- och justerings
samt

mynt- verket hava i avgivna yttranden tillstyrkt anslutning till förslaget rörande

ringsverket en dylik tilläggsartikel.

Kungl. Maj:t har förut denna dag förklarat sig villig ansluta sig till

tilläggsartikeln i fråga.

Av tilläggsartikelns bestämmelser framgår, att genom desamma de i

Dmntte niyntkonventionen för silverskiljemynt meddelade stadgandena i vad de

chefen, angå viktreinedierna utsträckas jämväl till skiljemynt av kopparnickel,

med den modifikation beträffande myntens vikt, som föranledes av begagnandet

av kopparnickel såsom myntmetall.

Tilläggsartikelns godkännande påkallar emellertid vissa ändringar i

§§ 5, 6, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;

och har myntdirektören inkommit med förslag i ämnet. Berörda förslag

innehåller bestämmelse därom, att prägling av kopparnickelmynt må förekomma

allenast efter det Konungen för varje gång därom meddelat beslut.

Det har nämligen, då myntlagen i dess nuvarande lydelse torde förutsätta,

att prägling av mynt av guld, silver och brons skall äga rum i den utsträckning,

att för varuutbytet erforderliga mängder av dessa myntslag

alltid finnas att tillgå, men kopparnickelmynt lämpligen icke böra utsläppas

i marknaden annat än, när särskilda omständigheter därtill föranleda,

synts vara riktigt att i myntlagen intaga en inskränkande bestämmelse

av nyss angivna innehåll. Beträffande förslaget i övrigt innefattar

detsamma sådana ändringar i förenämnda lag, som betingas av den

föreslagna tilläggsartikeln till myntkonventionen.

Framdeles och sedan sig visat, om tilläggsartikeln varder godkänd

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kungl. Maj:In proposition nr 399.

IT

och ratificerad, torde jag fa göra framställning om de bestämmelser, som

erfordras i avseende ''å ifrågavarande kopparnickelmynts prägel, .»skritt

och utseende i övrigt, om vissa ändringar i mynt- och justerings verkets

instruktion in. in. ... , o ,

Sedan departementschefen härefter uppläst förslag till lag angående

vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställde departementschefen,

att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen

att, med godkännande av omförmälda tillåggsartikel till myntkonventionen

och under förutsättning att tilläggsartikeln bleve i behörig

ordning ratificerad, för sin del antaga berörda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition i ämnet avlåtas till riksdagen av

den lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

JJihatig till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 341 käft. (8r 399.)

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:199 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. a1 i texten
  2. BU 1920:40 Bankoutskottets utlåtande Nr 40 s. 1 i texten