Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

1920-01-23 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:40, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:U proposition nr 40.

1

Nr 40.

Kvngl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om

förfogande över viss egendom under utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden; given Stockholms slott den

23 januari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt tillämpning av

lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga.

av krig föranledda förhållanden.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 eainl. 33 käft. (AV 40.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning; av lagen (ten 26 april 1918 om förfogande över viss

egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas, att lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss

egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, vilken lag gäller

till och med den 29 februari 1920, skall äga fortsatt tillämpning till och med den

28 februari 1921. Yad i 15 § samma lag stadgas om strafflindring vid synnerligen

förmildrande omständigheter, skall, utan hinder av övergångsbestämmelse

till äldre lag, äga tillämpning, där efter den 29 februari 1920 ansvar ådömes för

förseelse mot den äldre lagen.

Där beslag å vara eller annat förfogande över egendom, varom förordnats

på grund av äldre lag eller 4 eller 5 § i lagen den 26 april 1918, gäller

till och med den 29 februari 1920, äger Konungen före den 1 mars 1920 förordna,

att nämnda förfogande skall fortfarande gälla; och vare delgivning av det nya

förordnandet ej erforderlig. Har sådant förordnande givits angående beslag, varde

den i 4 § 2 mom. sistnämnda lag bestämda tiden av trettio dagar efter beslag

räknad från det beslaget först blev gällande, och skall vad i 11 § samma lag

stadgas om ersättnings bestämmande till värdet vid den tid, då förordnandet om

beslag gavs, äga tillämpning i fråga om det föroi*dnande, som först meddelats.

Ej må förfogande, varom nu sagts, eller sådant, varom på grund av 4 eller 5 §

i lagen den 26 april 1918 förordnas efter den 29 februari 1920, gälla längre än

till och med den 28 februari 1921.

Har den 28 februari 1921 förordnande om varas avstående till kronan ännu

ej blivit mot innehavaren gällande, vare förordnandet utan verkan. I fråga om

ersättning, vartill någon enligt lagen den 26 april 1918 är berättigad den 28 februari

1921, så ock beträffande ansvar för förseelse, som i 15 § avses, där den

begåtts före den 1 mars 1921. skall vad i samma lag stadgas fortfarande äga

tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 40.

Utdrag ao protokollet övar justitiedepartemcntsärenden, hullet inför

/lans Maj:t Konungen i statsrådet, ä Stockholms slott

fredagen den 16 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PetrÉn,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstiekna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde efter gemensam

beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet, chefen för

sjöförsvarsdeparteméntet, chefen för finansdepartementet och t. f. chefen för

jordbruksdepartementet:

»Lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden har genom lag den 25

april 1919 förklarats äga fortsatt tillämpning till och med den 29 februari

1920.

Beträffande uppkommen fråga, huruvida förstnämnda lags giltighetstid

bör ytterligare förlängas, hava utlåtanden infordrats från folkhushållningskommissionen

av juni 1919, statens industrikommission av september

1919, statens handelskommissions avvecklingskommitterade och bränslekommissionen.

Folkhushållningskommissionen har i skrivelse den 12 december 1919 F^^manfört,

att försiktigheten syntes bjuda, att förfoganderättslagen ej upphäv- missionen.

des, innan den kristid, som föranlett lagens tillkomst, kunde betraktas

såsom i allt väsentligt överstånden. Den förhoppningen borde visserligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Industrikommissionen.

Handelskom

missionens

avveckling skommitterade.

Kungl. May.ts proposition nr 40.

uttalas, att namnda lag icke skulle behöva tillämpas under den nu förevarande

övergångstiden. Men då lösningen av vissa ännu ej från dagordningen

fullt avförda spörsmål, såsom bränslefrågan, transportmedlens behöriga

utnyttjande för viktigare allmänna syften, en återgång till viss ransonering

på spannmålsförsörjningens område — en i det med kvarnföreningen

uppgjorda avtalet icke helt oförutsedd eventualitet — förutsatte

tillvaron av bestämmelser, sådana som i förfoganderättslagen innehållna,

funne kommissionen sig icke kunna tillstyrka ett upphävande av nämnda

lag, förrän förhållandena mera allmänt återgått i ett normalt läge.

Industrikommissionen har i utlåtande den 11 december 1919 framhållit,

att inga med stöd av förfoganderättslagen utfärdade allmänna förordningar,

berörande kommissionens verksamhetsområde, för närvarande

funnes i kraft och att kommissionen ej heller under senare hälften av

1919 haft anledning att i särskilda fall påkalla tillämpning av nämnda

lag. I)et syntes även antagligast, att behov av denna lag för industrikommissionens

verksamhetsområde icke skulle komma att föreligga efter

utgången av den nuvarande giltighetstiden. Industrikommissionen ansåge

sig dock icke i stånd att göra något mera bestämt uttalande härom. Det

kunde nämligen icke bestridas, att å vissa områden förekomme rätt oroande

tecken till prisstegring och varuknapphet, som, därest de utvecklade

sig i ogynnsam riktning, möjligen kunde tänkas motivera nya statsingripanden.

Det allmänna läget i världen vore ju fortfarande synnerligen

osäkert och huru det skulle utveckla sig syntes omöjligt att med bestämdhet

förutse. På grund härav och då, enligt vad industrikommissionen

hade sig bekant, det torde vara erforderligt att bibehålla möjligheterna

att tillämpa ifrågavarande lag ännu någon tid för andra ändamål än dem,

industrikommissionen företrädde, ansåge industrikommissionen sig icke böra

avstyrka någon tids förlängning av ifrågavarande lag. Industrikommissionen

utginge därvid från den förutsättningen, att lagen icke komine att

tillämpas utan att trängande behov därav förelåge.

Handelskommissionens avvecklingskommitterade hava i sitt den 11

december 1919 avgivna yttrande erinrat, att Kungl. Maj:t den 7 oktober

1919 uppdragit åt kommitterade att inkomma med förslag till överenskommelse

med svenska rederier om tillhandahållande av tonnage för transport

av kol från Amerikas förenta stater till Sverige samt om fraktsatser

för kol från såväl Amerikas förenta stater som England. Den 7 november

1919 hade det åt kommitterade lämnade uppdraget utvidgats, i det

att Kungl. Maj:t då uppdragit åt kommitterade, dels att förhandla med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 40.

5

svenska stenkolsimportörer samt att vidtaga eller föreslå andra åtgärder

för åstadkommande av prisreglering för kol och koks å den inhemska

marknaden, dels ock att förhandla med svenska rederier samt vidtaga eller

föreslå andra erforderliga åtgärder för reglering av transoceana frakter

överhuvudtaget. För fullgörande av nämnda uppdrag hade kommitterade

förhandlat såväl med svenska redare som ock med importörer av kol och

koks till Sverige. Vid dessa förhandlingar hade kommitterade visserligen

lyckats uppnå frivilliga överenskommelser, varigenom såväl maximifraktsatser

blivit bestämda och tonnage för särskilda ändamål ställts till disposition

som ock priserna å kol och koks å den inhemska marknaden reglerats.

Hitintills hade man sålunda icke behövt tillgripa vare sig förfoganderättslagen

eller maximi prislagen. Emellertid hade det förhållandet,

att dessa lagar funnits och kunnat ifrågakomma såsom yttersta utväg, i

så hög grad medverkat till att möjliggöra överenskommelsernas träffande,

att det torde vara ytterst tvivelaktigt, om desamma utan lagarnas förefintlighet

kunnat komma till stånd. Under sådana omständigheter och då

det icke vore uteslutet, att ifrågavarande regleringar, för vilka samtliga

giltighetstiden utlöpte först efter den 29 februari 1920, kunde behöva

förnyas, eller att andra likartade regleringar även framdeles under övergångstiden

till mer normala förhållanden kunde bliva erforderliga, och då

det därvid torde vara av behovet påkallat att i sista hand kunna anlita

de maktmedel, som förfoganderättslagen och maximiprislagen innebure,

tillstyrkte avvecklingskommitterade, att åtgärder träffades, varigenom sagda

lagar erhölle förlängd giltighetstid också efter den 29 februari 1920.

Bränslekommissionen har i skrivelse den 10 januari 1920 erinrat,

att Kungl. Maj:t med stöd av förfoganderättslagen den 12 maj 1917 utfärdat

förordning om upplåtande till kronan av vissa områden för skogsavverkning,

rörande vilken förordning Kungl. Maj:t den 25 april 1919

förordna!, att densamma skulle jämte åtskilliga följdförfattningar fortfarande

lända till efterrättelse tills vidare till och med den 29 februari 1920.

Kommissionen har vidare framhållit, att av det vedlager, varöver kommissionen

den 1 innevarande januari disponerade, vid sagda tid cirka

1,614,803 kubikmeter ännu icke blivit bortforslade från awerkningsplatserna

i skogarna. De beslag å skogsmark, som av kommissionen med stöd av

ovanberörda förordning den 12 maj 1917 lagts för verkställande av skogsavverkning

för tillgodoseende av landets bränslebehov, vore dock i stort

sett hävda med undantag för sådana områden, där kommissionen fortfarande

hade ved liggande. Härigenom vore vederbörande markägare skyldig tåla,

att kommissionen bortförde veden nr skogen. Därest förfoganderättslagen

Bränsle
kommissio
nen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

6

och därmed förordningen den 12 maj 1917 skulle upphöra att gälla, skulle

svårigheter av oöverskådlig omfattning kunna uppstå för kommissionen i

de fall, då överenskommelse på frivillig väg icke tilläventyrs skulle kunna

träffas med vederbörande markägare. Icke heller kunde kommissionen

försälja veden liggande i skogen, så länge icke säkerhet funnes för att

densamma kunde utan svårigheter från markägarens sida utdrivas. Det

vore för kommissionen fördelaktigast, att förordningens giltighetstid förlängdes

ett år, då man ej med säkerhet kunde förutsätta, att all kommissionen

tillhörig ved kunde bliva utdriven under innevarande år. Kommissionen

hade således stort intresse av att förfoganderättslagen erhölle

förlängd giltighetstid, och hemställde kommissionen, att åtgärder måtte

vidtagas i syfte att nämnda lag förklarades fortfarande skola lända

till efterrättelse under ytterligare ett år.

Som känt är, har den statliga kristid sregleringen numera till större

"delen avvecklats och man kan hoppas, att den inom kort skall kunna

upphöra även inom de få områden, där den ännu är gällande. Emellertid

synes det dock vara av nöden att under någon tid framåt fortfarande

bibehålla vissa i regleringssyfte vidtagna tvångsåtgärder. Jag får i detta

avseende hänvisa till det av bränslekommissionen i ärendet avgivna yttrande,

däri kommissionen på anförda skäl gjort framställning om prolongation av

förordningen den 12 maj 1917 om upplåtande till kronan av vissa områden

för skogsavverkning. Förutom denna förordning synas även åtskilliga

under år 1917 utfärdade kungörelser angående utsträckt tillämpning av

bestämmelserna i samma förordning, vilka kungörelser likaledes gälla till

och med den 29 februari 1920, böra förlänas fortsatt giltighet efter sistnämnda

dag. Man kunde emellertid ifrågasätta, huruvida det icke för

upprätthållande av här avsedda åtgärder vore tillräckligt att träffa bestämmelser

allenast för de särskilda fåll, där förfogande från statens sida

ännu kan anses erforderligt, varigenom en allmän prolongation av förfoganderättslagen

skulle kunna undgås. Jag vågar dock icke tillstyrka

Eders Kungl. Maj:t att föreslå riksdagen en sådan anordning. Den möjligheten

kan nämligen ej anses helt utesluten, att, så länge nuvarande

vanskliga övergångstid fortfar, nya statliga ingripanden för reglering av

förhållandena på vissa områden kunna bliva av nöden. Jag får härutinnan

åberopa vad folkhushållningskommissionen, industrikommissionen och handelskommissionens

avvecklingskoinmitterade i sina utlåtanden anfört, varav

framgår, att förfoganderättslagens fortsatta giltighet måste anses behövlig

bland annat för tryggande av erforderlig tillförsel till landet av vissa

nödvändighetsvaror. På grund härav finner jag mig böra förorda, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

I<un,jl. Maj:ts proposition nr 40. 7

Eders Kungl. Maj:t för ytterligare ett år hos riksdagen åskar det bemyndigande,

som förfoganderättslagen innebär, därvid jag förutsätter, att

Kung!. Maj:t icke kommer att tillämpa lagens bestämmelser, med mindre

detta påkallas av något allmänt intresse av synnerlig vikt.

Vad angår de särskilda bestämmelserna i lagen får jag till eu bör" 1 §■

jan erinra därom, att enligt 1 § eu allmän förutsättning för lagens tilllärnpning

är förhandenvaron av utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Ehuru världskriget numera även formellt avslutats, fortfara dock

krigets efterverkningar, och man måste därför alltjämt anse, att »utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden» åro för handen. Någon anledning

att föreslå ändring av lagens 1 § synes mig alltså icke före finnas.

Därest dylika förhållanden icke skulle fortfara under hela den föreslagna

nya giltighetstiden, kommer lagen givetvis icke vidare att bliva tillämplig.

Under ärendets beredning har jag ansett mig äga anledning att-5 § l mom.

från jordkommissionen och statens odlingskommitté infordra särskilda

yttranden rörande frågan, huruvida bestämmelser av det innehåll, som *ye f

angåves i 5 § 1 mom. första stycket alltjämt kunde anses erforderliga,

såvitt anginge skyldighet för ägare eller innehavare av fast egendom, vars

jord befunnits uppenbart vanhävdad, att i vissa fall till kronan upplåta

egendomen eller del därav jämte tillhörande inredning och utrustning m. in.

Jordkommissionen har i skrivelse den 4 december 1919 erinrat om Jordkomatt

tillämpningen av nyssberörda stadgande förutsatte, bland annat, att mMor,enkronans

förfogande över fastigheten prövades nödigt för tillgodoseende

inom riket eller någon del därav eller å särskild ort av befolkningens

behov av någon för densamma viktig förnödenhet eller för beredande av

tillgång till vara, som vore behövlig för något .särskilt, ändamål av betydelse

för det allmänna. Det syntes kommissionen, som om den sålunda

uppdragna gränsen för stadgandets tillämplighetsområde skulle utesluta, att

sådana förfoganden över fastighet, som här vore ifråga, vidare kunde komma

att meddelas. Med den lättnad i rikets livsmedelstillgång, som numera

inträtt, torde det val svårligen kunna påstås, att det för tillgodoseende av

befolkningens behov eller för beredande av tillgång till vara, som vore

behövlig för någ’ot särskilt ändamål av betydelse för det allmänna, vore

nödigt, att kronan förfogade över vanhävdad fastighet. Därest denna uppfattning

vore riktig, syntes det sakna praktisk betydelse att meddela nya bestämmelser

av det innehåll, som angåves i nämnda stadgande, och kommissionen^

funne sig därför sakna anledning att förorda dylika bestämmelser.

^ Såsom av det anförda framginge, hade kommissionen härvid utgått

från att avsevärt försämrade förhållanden beträffande livsinedelstillgången

icke vore att befara. Skulle så anses vara förhållandet, borde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. May.ts proposition nr 40.

uppenbarligen samhället icke sakna det medel att ingripa reglerande, som

förfoganderättslagen lämnat, och en bestämmelse, motsvarande den ifrågavarande,

syntes då icke kunna undvaras.

Statens od- Odlingskommittén har i sitt den It) december 1919 avgivna utlåtan
linnMté1''

de lämnat följande sammanställning över antalet fall av vanhävd å jordbruksfastighet,

som under år 1918 och förra hälften av 1919 behandlats

av odlingsråden:

------------------- .. -

Av odlingsråden behandlade fall av

vanhävd.

Under förra

År 1918. ]

halvåret

Summa.

1

1919.

1

i Stockholms län............ ........

224 |

15 !

239 ;

1 Uppsala ......................

29

4

33

j Södermanlands län...................

10

1

10 1

1 Östergötlands > ...................

21

_ I

21

| Jönköpings » ...................

6

—

6

Kronobergs > .................. •

14

95

109 }

Norra Kalmar » ...................

i

—

1

Södra Kalmar > ...................

4

1

5

Gottlands > ............ . ......

2

1

3

Blekinge > ...................

4

.-

4

| Kristianstads * ..................

64

9

73

! Malmöhus » ....................

34

6

40

| Hallands » ............. ...

46

—

46

I Göteborgs och Bohus län................

151

1

152

| Norra Älvsborgs » ................

5

10

15

i Södra Älvsborgs > ................

8

3

11 1

j Skaraborgs » ................

18

6

24

| Värmlands » ................

168

63

231 1

| Örebro » ................

14

2

16

j Västmanlands » ................

10

3

13

J Kopparbergs » ................

5

5

10

j Gävleborgs » ................

3

1

4

i Yästornorrlands > ................

23

—

23

Jämtlands » ................

16

13

29 j

Västerbottens » ................

i 10

—

10

| Norrbottens > ................

15

3

18

Summa j JKK» ( 241 | 1,140 j

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Odlingskommittén har därjämte framhållit, bland annat, att det i de

flesta fall lyckats odlingsnämnderna eller odlingsråden att med vederbörande

träffa avtal om behövliga grundförbättringars genomförande eller förekommande

bristfälligheters avhjälpande. Beträffande åtgärderna under år 1918

mot vanhävd hade i 98 fall anmälan om förhållandet gjorts hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande, och hade i 13 fall anmälan lett till egendomens utarrendering

genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg. Emellertid voro vid

årsskiftet 162 fall av vanhävd ännu icke slutbehandlade av odlingsorganisationen.

Rörande de under år 1919 behandlade vanhävdsfallen vore

kommittén icke i tillfälle lämna några närmare statistiska uppgifter utöver

vad som framginge av förenämnda sammanställning. Att emellertid, såsom

av det anförda framginge, förfoganderättslagen kommit till användning i endast

ett fåtal fall, torde delvis hava berott därpå, att den blivande arrendatorn

icke kunnat tillförsäkras brukningsrätten av den vanhävdade egendomen

för längre tid än fem år. Detta förhållande ävensom de vanhävdade egendomarnas

låga brukningsvärde hade vållat stora svårigheter vid deras utarrendering

och i hög grad försvårat lagens tillämpning. Enligt kommitténs

uppfattning torde därför den största betydelsen av förfoganderättslagen i

kampen mot vanhävd hava legat i det hot, som lagen inneburit. I lagen

den 6 juni 1919 om inskränkning för viss tid i rätten att bortföra stråfoder

m. in. hade staten åtminstone för tiden intill den 1 juni 1922 ett medel

i kampen mot vanhävd av betydligt större effektivitet än förfoganderättslagen,

och torde sistnämnda lag i vad denna anginge jordbruksfastighet

enligt kommitténs uppfattning icke anses erforderlig för tiden efter den 29

februari 1920.

Med hänsyn till vad odlingskommittén i sitt utlåtande anfört finner Departejag

prolongation av 5 § 1 mom. första stycket ej vara erforderlig för be- chef ev.

redande av möjlighet för kronan att förfoga över vanhävdad fastighet.

Då emellertid ett bibehållande av stadgandet i förevarande stycke påkallas

såväl med hänsyn till vad bränslekommissionen i sitt utlåtande

anfört som ock av de skäl, vilka, enligt vad jag nyss berört, tala för en

allmän prolongation av lagen, torde stadgandet i likhet med lagens bestämmelser

i övrigt böra förlänas fortsatt giltighet.

Vidare hava socialstyrelsen och 1918 års bostadssakkunniga i ett av 5 § l mom.

dem den 19 december i919 avgivet gemensamt utlåtande hemställt, att andr^‘tyc~

den i 5 § 1 momentet andra stycket intagna bestämmelsen angående skyl- socialstyreldighet

för ägare eller innehavare av byggnad att, där det finnes ound- se» och 1918

gängligen erforderligt för beredande av bostad för husvilla, till kronan ^Munniga''

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 1 sand. 33 käft. (Nr 40.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:is proposition nr 40.

mot ersättning i vissa fall upplåta byggnaden eller del därav, måtte tillsvidare

bibehållas. Till stöd härför hava styrelsen och de sakkunniga

huvudsakligen anfört, att det torde få anses sårande för den allmänna

rättskänslan, om hyresvärd under en tid av bostadsnöd icke i någon form

kunde mot sin vilja förmås till upplåtelse av hyresledig lägenhet, för såvitt

icke rimligt skäl kunde anföras för att lägenheten borde stå outhyrd. Förevarande

lagrum syntes på ett tillfredsställande sätt bereda en möjlighet för

det allmänna att i trängande fall indirekt för husvillas räkning taga i anspråk

hyresledig lägenhet. Såvitt styrelsen och de sakkunniga hade sig bekant,

hade bestämmelsen i fråga visserligen icke kommit till större praktisk användning,

men den torde dock verkat ståtande på vissa spekulationstendenser

på hyresmarknaden, vilka ej torde vara till samhälleligt gagn, och

torde därmed få anses hava fyllt en viktig uppgift. Då det rådande nödläget

på bostadsmarknaden ej torde kunna allför snart avhjälpas, ansåge

styrelsen och de sakkunniga, att lagbestämmelser i förevarande syfte tillsvidare

borde bibehållas.

Dcpartc- På de av'' socialstyrelsen och de sakkunniga anförda skäl tillstyrker

chefen, jag» att även förevarande stadgande prolongera* till och med den 28 februari

1921.

Övriga be- Beträffande övriga bestämmelser i lagen har lag ingen särskild er
stämmelser.

• ,, °

in rån att gorå.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta ett förslag om fortsatt tillämpning till och med den 28

februari 1921 av förevarande lag. I

Övergångs
bestämmel
ser.

I förslaget hava upptagits vissa övergångsbestämmelser, vilka, bortsett

från de däri angivna tider, i stort sett överensstämma med motsvarande

bestämmelser i lagarna den 26 april 1918 och den 25 april 1919.

1 ett avseende föreligger dock olikhet mellan förslagets och lagarnas ifrågavarande

bestämmelser, i det förslaget i motsats till lagarna ej innehåller

någon särskild föreskrift om giltighetstiden för sådan upplåtelse till kronan

av uppenbart vanhävdad fastighet, som med stöd av 5 § 1 mom.

första stycket skett för drivande av jordbruk. Då, på sätt jag förut berört,

dylika upplåtelser för framtiden ej synas erforderliga, torde det ej

vara behövligt att i förslaget upptaga någon särskild föreskrift i berörda

avseende.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf.ts proposition nr 40.

11

Föredraganden uppläste härefter ett förslag till lag om fortsatt tilllämpning

av lagen (ten 20 april 19J 8 om förfogande över viss egendom

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar1); och hemställde föredraganden, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen angivna

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

A dil Wifvesson.

’) Denna bilaga, som är av ordagrant lika lydelse med det vid propositionen fogade

lagförslaget, bär här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. MajUs proposition nr 40.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den

23 januari 1920.

Närvarande:

Jnstitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

16 januari 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförrnälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26

april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessor Thor Sjöfors.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Glandel\

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:tu proposition nr 40.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 23 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över det den 16 innevarande januari till

lagrådet remitterade förslaget till lag om fortsatt tillämpning av lagen den

26 april 1918 om förfogande över viss egendom under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden samt hemställde, att förslaget, som av

lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:28 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss a1 i texten
  2. 2LU 1920:10 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom s. 1 i texten