Med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m
1920-02-18 · 89 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 75 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:416, Med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ta proposition nr 416.
1
Nr 416.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m.; given Stockholms slott den 13 april 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.
• Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Östen Undén.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 356 käft. (Nr 416.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
Förslag
till
Lag
med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.
Lagens tillämplighetsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 19 juni 1919 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två
tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.
Om hyresnämnd.
2 §■
1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera
hyresnämnder, envar för viss del av området.
2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden
såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.
3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i
stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,
Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.
Samma person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera
hyresnämnder.
4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att
tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter skola
två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd
Kungl. Maj:ts proposition nr 416. 3
fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller
förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad
och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre
bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så
ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda
avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.
5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid
hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid
förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.
3 §■
1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§
sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga
delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.
2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande
och om beslutet ense. Som beslut galle i övrigt den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av
de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än
någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad
omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,
gäller ordförandens.
3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är
obehövligt.
4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån
felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt
ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.
5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så snart ske kan och
senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens
beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.
4 §•
De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om vilka
i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas
i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare män, än som för avfattande
av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån
av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.
5 §•
Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erforderliga
medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för
upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,
äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.
Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.
6 §•
1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, och som den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning
på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande,
eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det
fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna
läget på bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena
i övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fall fastställa
den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag
samma vare, där hyresavtal trätfas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning
av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock
där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare
än a etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,
eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens
särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med
åen dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i
fråga om hyresavtal, ^ som träffats före den dag, då lagen den 25 maj 1917 blev
gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd ingripa
allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917
—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja
lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger
det nämnden att särskilt bestämma skälig ersättning för envar sådan förmån att
utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.
Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,
eller träffas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattande höjning av hyran utöver
det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds
prövning vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag
samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår
orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den 22
juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock
den 22 juni 1919 eller därefter samt, vad angår orter, där sistnämnda lag enligt
Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och
med den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.
Kungl. ]\raj:t8 proposition nr 416. 5
2. överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 50 procent, mä sådan
hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden, med mindre nämnden
med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl
tala därför. J 6
På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda skäl
därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav fastställa angivna
gräns till viss lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40 procent.
Socialstyrelsens beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens försorg ofördröjligen
kungöras i allmänna tidningarna samt en eller flere tidningar i orten.
Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna
till civildepartementet inom trettio dagar från det beslutet kungjordes i
allmänna tidningarna.
3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,
där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit
meddelande, att fråga väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse
skall dock ej äga tillämpning, där avtal träffats, att hyresbeloppet helt eller delvis
skall vara till betalning förfallet tidigare än å sista söckendagen före den avtalade
hyrestidens början.
4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som
av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.
5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,
däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet.
6. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan
erlagd byra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i
förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom
till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den
dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning,
med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar
beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.
7 §•
Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning
av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre
tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna
inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets
träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig
gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den
återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma
hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt
för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,
som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. hor hyresnämnds
6 Kungl. May.ts proposition nr 416.
prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §
3 mom.
8 §•
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre
a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig uttrycklig
försäkran, att han är villig låta avtalet upphöra,
b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställer uppsägningen
med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet
med ändring allenast av hyresbeloppet,
c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs,
meddelas av hyresnämnd,
d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.
2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett
att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton
dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;
ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det
skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika läng
tid, dock varje gång högst ett är. Om avtal, som bär sagts, icke inom nämnd
tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som
om sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som
nu nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall
finnes stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom.
3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke
finner anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast där hyresvärd
ingivit framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning
sist kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning,
som avses i 133 § utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den
dag, då uppsägning sist kan ske. Varje framställning om samtycke till uppsägning
bör innehålla uppgift om den ändring av hyresvillkoren, som med uppsägningen
avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.
Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyresnämnden
meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,
då framställningen sist kunnat ingivas till nämnden.
4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal, då
fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915, där hyresvärden
med uppsägningen allenast avsett att erhålla en hyresförhöjning av
högst 50 procent eller annan jämlikt 6 § 2 mom. fastställd procentsats utöver den
för tiden före angivna dag senast betingade hyran, med mindre nämnden med
hänsyn till lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala
därför. Ej heller må samtycke vägras till sådan uppsägning av hyresavtal, som
avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet betingade villkor finnas till
skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt inom orten gängse
bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 41H.
1 varje fall, <lär hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast
därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket
icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest
förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket lästas
det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden
förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning
med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av
nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.
5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att
skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda hyresgästen
att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet
belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra
lägenheten. I uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre hyresvärdens
postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens
förlust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det
sålunda gjorda erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran
såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att
hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke betages den rätt att få beloppets
skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma honom. Omförmälda
tid skall bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning
sist kan ske.
Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen,
från postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,
att han antager det gjorda erbjudandet, skall så anses, som om antagandet
kommit hyresvärden tillhanda den dag, då brevet avlämnades å posten.
6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång
högst ett år.
7. Här för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i
förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till
uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till
fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.
8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av
hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens
uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den 25 maj 1917 förvärvat
fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad
åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig
svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme
åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, bör, där så
erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd
icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand
9 §•
Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.
8
Kungl. May.ts proposition nr 416.
Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds hud.
10 §.
1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller
hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen
eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigat,
i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i
vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra
kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse
skall ske.
2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda
att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen
hållas tillgängliga för nämnden.
3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde
vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden
angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten
inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten
eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.
Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter in. m.
11 §•
1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar
lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran
eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller
del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet
prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.
2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom
området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts
till bostad, må ej utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;
ej heller må utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken
icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.
3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden
för åtgärdens företagande anförda skal, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra tjänliga bostäder.
9
Kungi. Maj:ts proposition nr 416.
4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmäles;
och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen
avsedda fall äro stadgade.
Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.
12 §.
Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden anmäla ej mindre
hyresavtals träffande och upphörande med angivande av i förra fallet närmast
därförut betingad hyra och i senare fallet, där så ske kan, hyresanspråk för
förnyad uthyrning, än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om
fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp. I anmälan skall, då lägenhet varit uthyrd
för tid före den 1 oktober 1915, även angivas den för tid före nämnda dag senast
betingade hyran. Om tiden och sättet för anmälan, som här sagts, förordnas av
nämnden.
Om bostadsförmedling.
13 §.
1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av de i
12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan kommunal myndighet
avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som omfatta
högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt eller delvis äro avsedda till bostad.
Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att bereda
barnrika familjer lämpliga bostäder.
2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.
Om överklagande av hyresnämnds beslut in. m.
14 §.
1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot
av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden
överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets
behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm
hos överståthållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna
samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 356 käft. (Nr 416.)
2
10
Kung!. Maj ds proposition nr 416.
2. över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,
må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen
del av heslutet.
3. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan
ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring
sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till civildepartementet
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och
ämbetsverks beslut är bestämd.
Ansvarsbestämmelser.
15 §.
1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt
visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av
lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre
värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet
såsom villkor för upplåtelsen avlordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande
förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet
prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av
uppsägning låta avtalet upphöra.
3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, må
Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa
taxa för hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt
sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än
taxan föranleder, förmedla uthyrning av eller överlåta hyresrätt till omöblerad
lägenhet, eller som för sådan förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager
vederlag till högre värde, likaledes med böter från och med femtio till och med
ettusen kronor.
16 §.
Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter
från och med etthundra till och med tiotusen kronor.
17 §.
För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från
och med fem till och med femhundra kronor.
18 §.
1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan
laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,
eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.
Kungl. Maj ds proposition nr 416.
11
2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad i
10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och
ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.
3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet Döter från och med femtio till och
med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
19 §•
1. Den som för uthyrning av annan omöblerad lägenhet än sådan, som
helt eller delvis uthyrts till bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare blivit
tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av
vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse, är uppenbart
oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med tiotusen kronor
eller med fängelse från och med en månad till och med ett år. Såsom uthyrning
av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt i fastighet
eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen
är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.
Vad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, då hyresnämnd
enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att anse såsom
oskäligt.
2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs, må domstolen,
efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt
eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.
20 §.
Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i
18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare eller, aär sådan icke finnes, vid allmän domstol och de
övriga vid allmän domstol.
21 §.
1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen
enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller
municipalsamhället.
2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
22 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande
hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och upphör därmed
lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 19
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
juni 1919 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden
för sistnämnda lags giltighet och varå påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Vad i övergångsbestämmelserna
till samma lag stadgas om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa föreskrifter
i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. och lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m. skall likaledes fortfarande gälla. Därjämte skola beslut,
som av hyresnämnd meddelats ej mindre enligt endera av sistnämnda två lagar
än även enligt lagen den 19 juni 1919 fortfarande äga giltighet; och skola ordförande
och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts
på grund av bestämmelserna i någon av dessa tre lagar anses såsom behörigen
utsedda enligt denna lag.
Denna lag gäller till och med den 31 december 1921. Dock skall beträffande
annan omöblerad lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthyrts till bostad samt
den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i bruk, vad i 6 och 8 §§ stadgas ej gälla
längre än till den 1 oktober 1921, och skola stadgandena i 8 § ej heller äga tilllämpning
i fall, då hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik lägenhet att upphöra
den 1 oktober 1921 eller senare dag. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt
6 § fastställt hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet, som nyss sagts, gälla
högst till den 1 oktober 1921 och beträffande annan lägenhet högst till den 1
oktober 1922. Beslut, som av nämnden i berörda avseende meddelats jämlikt 7 §,
skall gälla högst till sistnämnda dag.
Vad i denna lag stadgas angående förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom.,
skall äga giltighet jämväl efter den 31 december 1921, och skall beträffande annan
än i 15 § 1 mom. omförmäld, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
varå påföljd i lagen är bestämd, vad därutinnan i lagen är stadgat jämväl gälla
efter sistnämnda dag.
Kung! Maj:ts proposition nr 416.
13
Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 12 mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet och
chefen för finansdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet
statsrådet Undén:
»Giltighetstiden för lagen den 19 juni 1919 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. utgår den 31 december 1920.
Med anledning härav hava socialstyrelsen samt de enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 15 november 1918 inom civildepartementet tillkallade
sakkunniga för verkställande av vissa utredningar på bostadsfrågans område
(1918 års bostadssakkunniga) anmodats att gemensamt avgiva yttrande,
huruvida nämnda lag borde erhålla förlängd giltighetstid. Sedan
denna fråga varit föremål för gemensamma överläggningar mellan styrelsen
14
Kungl. Maj ds proposition nr 416.
Lagstiftningen
mot
oskälig hyresstegring
ett led i en
vidsträcktare
plan för
bostadsfrågans
läsning.
Lagstiftningens
prolongation.
Plan för
lagstiftningens
avveckling
och berörda sakkunniga ävensom vissa av styrelsen särskilt tillkallade personer,
har den sålunda sammansatta sakkunnigeberedningen den 18 februari
1920 avgivit utlåtande i ärendet. Därjämte hava från ett stort
antal fastighetsägare och fastighetsägareföreningar i landet ävensom från
åtskilliga sammanslutningar av hyresgäster med derå vissa framställningar
till Kungl. Maj:t inkommit, däri skilda önskemål uttalats i förevarande
fråga, och torde jag nu få anmäla berörda utlåtande och framställningar.»
Föredraganden redogjorde för innehållet i omförmälda utlåtande
jämte därvid fogat förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring, vilket utlåtande skulle såsom bilaga A. fogas vid
detta protokoll, ävensom för berörda inkomna framställningar i ämnet.
Föredraganden anförde härefter vidare:
»Till en början må framhållas, att, då förevarande lagstiftning intager
en i viss mån central ställning bland de statliga åtgärderna mot
bostadsnöden under kristiden, det icke synts mig lämpligt eller ens möjligt
att fatta ståndpunkt till föreliggande spörsmål annat än under vederbörligt
hänsynstagande till andra planerade åtgärder från statens sida till
lindrande av bostadsnöden. I sistberörda avseende föreligga numera tvenne
omfattande förslag, avseende det ena äskande av vissa anslag och lån till
främjande av bostadsproduktionen m. m. samt det andra införande av en
särskild hyresvärdestegringsskatt för bostadsändamål, och komma dessa förslag
att av cheferna för civil- och finansdepartementen senare i dag underställas
Eders Kungl. Maj:ts prövning. Först i och med att dessa förslag
sålunda föreligga, har det blivit möjligt att infoga lagstiftningen mot
oskälig hyresstegring i en mera vidsträckt, metodisk plan till statsåtgärder
på området, syftande till en allsidig lösning av förevarande problem.
Beträffande spörsmålet om hyresstegringslagstiftningens prolongation
synes det vara uppenbart, att denna lagstiftning bör erhålla fortsatt giltighet
efter den 31 december innevarande år. De förhållanden på bostadsmarknaden,
vilka första gången år 1917 föranledde utomordentliga lagstiftningsåtgärder
i förevarande avseende, göra sig alltjämt gällande med
till synes oförminskad styrka och lära sålunda fortfarande påkalla extraordinära
skyddsåtgärder från lagstiftarens sida. I likhet med sakkunnigeberedningen
anser jag, att lagstiftningen i ämnet, med vissa ändringar och
modifikationer, bör erhålla förlängd giltighet tills vidare till den 31 december
1921.
Sakkunnigeberedningen har under hänvisning till lagstiftningens
uppenbara karaktär av kristidslag och till den omständigheten, att vissa
Kuntjl. Maj ds proposition nr 416.
15
tidigare befarade menliga biverkningar av densamma alltmera synas träda
i dagen, uttalat önskvärdheten av att från auktoritativt håll kunde göras
ett uttalande om en plan för lagstiftningens slutliga avveckling. Som det
vill synas under hänsyftning på en sådan plan för avvecklingen framhåller
beredningen, att, om lagstiftningen skulle prolongeras för ett år i sänder
under dels innevarande dels nästkommande år, dess verkningar komme att
sträcka sig till den 1 oktober 1923. Jag kan emellertid icke ansluta mig
till den av beredningen hävdade meningen, att en bestämd plan för lag”
stiftningens slutliga avskrivning nu bör framläggas. Det skulle otvivelaktigt
vara mindre välbetänkt, om man redan nu, innan utvecklingen på bostadsmarknaden
kan med någon större grad av säkerhet bedömas, bunde sig
för lagstiftningens obetingade avskrivning vid en viss tidpunkt. Det synes
även önskvärt, att, innan man fattar någon bestämd ståndpunkt i förevarande
avseende, erfarenhet först vinnes om de resultat, som må kunna
åvägabringas genom _ de omfattande statsåtgärder till bostadsnödens lindrande,
som, på sätt jag förut nämnt, nu äro planerade och varom förslag
torde komma att avlåtas till innevarande riksdan.
O
Såsom av redogörelsen för beredningens utlåtande framgår, har be- Förslag om
redningen däri utförligt behandlat de ogynnsamma verkningar på hyres- ärtdrin9a.ri
marknaden, som förevarande lagstiftning i vissa avseenden medfört och ^frågor''
somo blivit alltmera framträdande i samma mån förhållandena på övriga
områden börjat återgå till det normala, och har beredningen jämväl framlagt
vissa förslag i syfte att neutralisera dessa verkningar och underlätta
lagstiftningens successiva avveckling. Jag torde nu i korthet få angiva
min ståndpunkt till dessa förslag, som huvudsakligen avse trenne principiella
frågor inom förevarande lagstiftningsområde, nämligen spörsmålet
om utsträckande av den latitud, inom vilken enligt 6 § 2 mom. en fri
hyresprisbildning är medgiven, införande av ökad frihet vid uppsägning
av hyresavtal samt inskränkning av lagstiftningens tillämplighet beträffande
vissa slag av lägenheter.
Lagstiftningen har hittills övat ett bestämmande, starkt återhållande Ökad frihet
inflytande på hyresprisbildningen. I likhet med sakkunnigeberednino-en \frå9a ?m
a°ser .iae> att åtgärder höra vidtagas i syfte att minska den avsevärda bUdnmgen.
skillnaden mellan hyresnivån för lägenheter i äldre hus och hyresnivån
för lägenheter i nyare hus, varvid jag tillika framhåller, att genom beslut
om sådan hyresvärdestegringsskatt, som förut omnämnts, skulle förebyggas
en oskälig konjunkturvinst för ägare av äldre hus. Det av beredningen i
detta avseende framlagda förslaget om höjning av den i 6 § 2 mom. an
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
givna fria hyresstegringslatituden från 25 till 50 procent finner jag innefatta
ett under nuvarande förhållanden väl avvägt steg för förverkligande
av berörda syfte. Att, på sätt i vissa av de från fastighetsägarehåll gjorda
framställningarna ifrågasatts, gå ännu längre och bestämma gränsen för
den fria hyresstegringen till 60 procent skulle däremot enligt min mening
innebära en, generellt sett, alltför stor och ur social synpunkt olämplig
höjning av den nu rådande hyresnivån och kan därför ej anses tillrådligt.
I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att ifrågavarande latitud,
på sätt beredningen betonat, ej utesluter, att även större hyresstegringar
kunna befinnas skäliga och av hyresnämnderna medgivas. Denna uppfattning
har jämväl kommit till uttryck i beredningens förslag, som i 6 § 1
mom. upptagit en särskild föreskrift därom, att hyresnämnd vid prövning
av hyras skälighet skall taga hänsyn jämväl till det allmänna läget på
bostadsmarknaden, och torde införandet av en dylik anvisning i lagen vara
ägnat att befordra en tillämpning av lagstiftningen i överensstämmelse
med nyss angivna uppfattning.
Då den i beredningens förslag upptagna gränsen för den fria hyresstegringen
sålunda avser att i viss mån vara vägledande för hyresnämnderna
vid prövning av hithörande frågor, torde följdriktigheten bjuda, att,
på sätt beredningen föreslagit, den hyresnämnd nu medgivna befogenheten
att i vissa fall fastställa sagda gräns till annat procenttal än det i lagen
angivna upphäves. I likhet med beredningen finner jag det emellertid
vara önskvärt, att lagen medgiver möjlighet att för särskilda fall bestämma
en något lägre latitud för den fria hyresstegringen än 50 procent, och
synes den av beredningen i sådant avseende föreslagna marginalen av 10
procent vara lämplig. Däremot torde det ej vara nödigt att, såsom beredningen
föreslagit, frågor om tillämpning av en lägre latitud än den normala
i första ° hand prövas av Kungl. Maj:t, utan synes denna prövning
lämpligen kunna anförtros åt socialstyrelsen, som ju förfogar över särskild
sakkunskap på detta område, dock med rätt för vederbörande att hos
Kungl. Maj:t överklaga socialstyrelsens beslut. Ehuru det utan särskild
föreskrift torde vara klart, att socialstyrelsens och Kungl. Maj:ts beslut i
hithörande frågor böra i likhet med hyresnämndernas beslut i dylika frågor
på lämpligt sätt offentliggöras, synes dock en uttrycklig bestämmelse
härom böra meddelas i fråga om socialstyrelsens beslut, enär tiden för
anförande av besvär över samma beslut lämpligen bör räknas från dagen
för beslutets offentliggörande.
Den i 6 § 2 mom. medgivna friheten att inom viss gräns kunna
höja hyra för äldre lägenheter gäller enligt nuvarande bestämmelser icke
alldeles obetingat. Hyresnämnd äger sålunda befogenhet att pröva jämväl
Kurirjl. Maj ds preposition nr 416.
17
t
hyresförhöjningar, som hålla sig inom den angivna gränsen, där nämnden
på grund av lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga
skäl tala därför. Inom beredningen har nu reservationsvis påyrkats
sådan ändring härutinnan, att hyresnämndens befogenhet i berörda avseende
måtte utsträckas till att avse ej allenast uppenbart mindervärdiga
lägenheter utan även synbarligen dåliga eller dåligt underhållna lägenheter
i allmänhet. 1 anslutning till denna tankegång och då enligt vad jag erfarit
hyresnämnderna på grund av avfattningen av förevarande stadgande
allenast i sällsynta undantagsfall ansett sig kunna ingå i prövning av hyra
i där avsedda fall, har jag funnit en mindre jämkning i stadgandets lydelse
\ vara påkallad i syfte att förebygga eu alltför snäv tolkning av detsamma.
Förevarande lagstiftning torde hava medfört, att uppsägning av hy- Ökad frihet
resavtal i fall, då lagstiftningen äger tillämpning, nästan utan undantag
med stöd av bestämmelserna i 8 § kommit att regleras av hyresnämnderna, nmg
vilka härvid genomgående synts hava tillämpat starkt restriktiva grundsatser.
Detta lärer också få anses vara det riktiga. Så smrrt vissa band måste läggas
på den fria uppsägriingsrätten, hindras uppkomsten av en öppen hyresmarknad,
och svårigheterna för den enskilde, som blivit uppsagd till avflyttning,
bliva härigenom i hög grad skärpta. Lagstiftningen framkallar sålunda ett
tillstånd, som i sig självt gör skyddet mot uppsägning än mera påkallat.
Ehuru denna växelverkan, såsom sakkunnigeberedningen framhållit, måste
betecknas såsom en stor olägenhet, synes den dock oundviklig. Det erbjuder
därför särskilda svårigheter att, så länge ifrågavarande skydd mot
uppsägning anses höra upprätthållas, genomföra inskränkningar i hithörande
bestämmelsers tillämplighetsområde. På sätt beredningen föreslagit,
1 torde dock en större frihet med avseende å uppsägning av hyresavtal i
vissa speciella fall böra lämnas, där särskilda skäl tala för medgivande av
lättnader i detta avseende. Särskilt beaktansvärt är det förslag, som beredningen
framlagt i syfte att genomföra en vidgad uppsägningsrätt, då
en illojal uthyrning i andra hand från hyresgästens sida föreligger. Mot
den av beredningen i sådant syfte föreslagna ovillkorliga uppsägningsrätten
för det fall, att hyresgästen uteslutande tillgodogör sig hyresrätten genom
dylik uthyrning, synes mig ingen befogad erinran kunna göras. Beträffande
den i beredningens förslag upptagna anvisningen för hyresnämnderna
att, där uthyrning i andra hand eljest utan hyresvärdens medgivande
äger rum, detta förhållande vid prövning av uppsägning bör av nämnderna
särskilt beaktas såsom en omständighet, vilken i vissa fall talar för bifall
till uppsägningen, synes densamma böra preciseras till att avse sådana fall,
då hyresgästen huvudsakligen tillgodogör sig hyresrätten genom dylik uthyr
Bihang
till riksdagens -protokoll 1920. 1 sand. 356 Käft. (Nr 416.) 3
4
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
Laqstif tnin
gen ej tilllämplig
å
nya lägenheter.
ning. En dylik ändring synes vara påkallad med hänsyn till den lojala inackorderingsverksamheten,
vilken såvitt möjligt ej bör försvåras. Vad angår
övriga av beredningen i förevarande avseende föreslagna lättnader måste desamma
anses betingade av hänsyn till hyresvärdens berättigade intresse och
sålunda böra förordas. Dock torde beträffande den i förslaget upptagna
föreskriften, att hyresnämnd vid prövning av uppsägning särskilt skall beakta,
huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig svårighet för hyresgästen
att erhålla för honom användbar lägenhet å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts, till förekommande av en för hyresgästen ogynnsam tolkning den
jämkning böra vidtagas, att uttrycket »för honom användbar» utbytes mot
ordet »tjänlig».
En praktiskt synnerligen betydelsefull ändring innefattas i det av
beredningen framlagda förslaget om upphävande av tillämpligheten av bestämmelserna
om hyresreglering och uppsägning beträffande nya lägenheheter,
d. v. s. sådana som först efter den 25 maj 1917 tagits i bruk.
Uppenbarligen måste det anses vara ett statsintresse av synnerlig vikt, att
de omständigheter, som för närvarande hindra eller motverka bostadsproduktionen,
såvitt möjligt undanröjas, och torde, på sätt beredningen framhållit,
det näppeligen kunna dragas i tvivelsmål, att den vid 1919 års
lagtima riksdag beslutade utvidgningen av lagstiftningens tillämplighet beträffande
nya lägenheter i viss män bidragit till att öka den rådande pessimismen
inom företagarkretsar på byggnadsverksamhetens område och därigenom
kommit att inverka hämmande på denna verksamhet. I likhet med
beredningen finner jag, att behovet av skydd mot överdrivna hyresanspråk i
fråga om nya lägenheter för framtiden torde kunna tillgodoses genom straffbestämmelser
mot hyresocker, och synes, därest det skulle visa sig, att de
nu i detta ämne gällande bestämmelserna icke förmå lämna ett dylikt skydd,
en skärpning av desamma böra genomföras. Av dessa grunder anser jag
lika med beredningen, att nya lägenheter böra så snart lämpligen ske kan
undantagas från lagstiftningens tillämplighet i förut angivna hänseenden.
Beträffande tidpunkten härför har beredningen föreslagit, att de
ifrågavarande bestämmelserna i 6 och 8 §§ i lagen skulle upphöra att äga
tillämpning beträffande nya lägenheter den 1 oktober innevarande år, dock
att hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt 6 § fastställt hyra för
viss tid för dylika lägenheter, skulle gälla högst till den 1 oktober 1921.
Härigenom skulle enligt beredningens mening hithörande lägenheter bliva
underkastade hyresreglering för tiden till den 1 oktober 1921, och skulle i
regel ej heller uppsägning av hyresavtal om dylika lägenheter kunna ske
till tidigare dag. På sätt beredningen framhållit, åsyftar beredningens
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj-.ts ''proposition nr 416.
1!)
förslag i detta avseende dels att bereda vederbörande hyresgäster ett visst
rådrum och dels att undanröja åtskilliga rättsliga svårigheter under övergångstiden.
Jag är fullt ense med beredningen om önskvärdheten av att, stadga
en övergångstid, under vilken ifrågavarande lagbestämmelser skulle fortfarande
äga tillämpning även beträffande nya lägenheter, och synes en
dylik övergångstid ej böra sättas kortare än ett år, räknat från den 1 oktober
innevarande år. Därest hyresreglering beträffande hithörande lägenheter
skall möjliggöras för hela övergångstiden, torde det emellertid böra föreskrivas,
att bestämmelserna i 6 § skola äga tillämpning beträffande samma lägenheter
till den 1 oktober 1921. Skulle samma bestämmelsers tillämplighet, på
sätt beredningen föreslagit, upphöra redan den 1 oktober 1920, synes det
tvivelaktigt, huruvida hyresnämnderna dessförinnan skulle medhinna att
reglera hyra för hyresåret 1 oktober 1920—1 oktober 1921 i alla fall, där
dylik reglering påkallats före hyresårets början, och skulle i alla händelser
dylik reglering ej kunna verkställas, då framställning härom skett efter
nämnda tidpunkt. Särskilda svårigheter skulle jämväl möta att redan före
den 1 oktober innevarande år verkställa definitiv reglering av ersättning för
lägenhets uppvärmning eller för tillhandahållande av varmvatten för det
kommande hyresåret. Vad angår frigivande av uppsägningsrätten i avseende
å nya lägenheter synes det lämpligast att träffa sådana bestämmelser,
att avtal om dylika lägenheter må fritt uppsägas till den 1 oktober 1921
eller senare dag. Härigenom skulle större likformighet vinnas i avseende
å den tidpunkt, då lagstiftningens verkningar i förevarande hänseende beträffande
olika hyresavtal komme att upphöra, i det att — under förutsättning
att den nya lagen i ämnet kommer att träda i kraft före den 1
oktober innevarande år — i alla fall, där uppsägningstiden ej överstege
ett år, uppsägning skulle kunna ske till den 1 oktober 1921 eller den
senare dag, till vilken avtalet må uppsägas.
Enligt sakkunnigeberedningens förslag skulle andra lokaler än bo- Lagstiftninstadslägenheter
i samma ordning, som föreslagits beträffande nya lägen-9™ ™f^n"
heter, undantagas från stadgandena om hyresreglering och uppsägning och stadslageni
stället hemfalla under de särskilda ockerbestämmelserna. Såsom skäl här- heterför
har beredningen huvudsakligen anfört, att någon verklig brist på dylika
lokaler i allmänhet icke torde föreligga, men att en konstlad sådan
upprätthölles genom lagstiftningen, vilket kunde befaras medföra ett obehövligt
byggande av lokaler av här avsedd beskaffenhet till skada för övrig
nödvändig byggnadsproduktion. På de av beredningen härutinnan anförda
grunder och då det beträffande ifrågavarande lokaler icke längre
20
Kungi. Maj:ts proposition nr 416.
Utvidgning
av bestämmelserna
mot hyresocker.
torde föreligga sociala motiv av avgörande betydelse för utomordentliga
skyddsåtgärder från lagstiftarens sida, anser jag lika med beredningen,
att ovannämnda bestämmelsers tillämplighet i avseende å samma lokaler
bör upphävas. Det har visserligen från vissa affärskretsar gjorts gällande,
att de utan lagstiftningens skydd kunde befara oskäliga hyresanspråk, i
synnerhet i fråga om butiker. Det har därjämte framhållits, att en inarbetad
affär vore mestadels bunden av sitt läge, där den hade sin kundkrets
samt att, även om lokaler på annat håll stode att få, dessa dock
med hänsyn till den ändrade kundkretsen i allmänhet icke skulle erbjuda
sina innehavare samma utsikter till en tryggad utkomst som eu affärslokal,
belägen inom en så småningom förvärvad kundkrets. Inom beredningen
hava också reservationsvis uttalats betänkligheter mot förslaget i
denna punkt. Jag vill ej bestrida, att dylika farhågor kunna i viss mån
äga fog för sig, men synes det på samma gång böra framhållas, att
svårigheter av väsentligen samma art föreligga jämväl under normala
tider. Det är ingalunda ett för kristiden speciellt utmärkande förhållande,
att eu affärsidkare, som uppsäges från en butikslokal, går förlustig det
värde, som ligger i eu viss förvärvad kundkrets. Det synes därför näppeligen
vara befogat att under åberopande av berörda svårigheter påkalla
skyddet av en tillfällig kristidslagstiftning.
I åtskilliga fall innehålla affärslokaler, särskilt mindre butiker, jämväl
bostadslägenheter. Då vederbörande hyresgäster i sådant fall böra i
fråga om bostaden tillförsäkras enahanda skydd som andra hyresgäster
men eu åtskillnad här ej kan göras i vad hyresavtalet avser bostaden och
i vad det avser utrymmen för andra ändamål, anser jag i likhet med beredningen,
att åt innehavare av dylika lägenheter fortfarande bör beredas
det skydd förevarande lagbestämmelser avse att lämna.
Vad angår den tidpunkt, då ifrågavarande inskränkning i lagstiftningens
tillämplighet å här avsedda lokaler synes böra genomföras, samt
det sätt, varpå detta bör ske, torde enahanda synpunkter böra anläggas,
som förut framhållits beträffande nya lägenheter. Jag får därför hänvisa
till vad jag härutinnan anfört beträffande sistnämnda lägenheter.
I formellt avseende torde bestämmelserna om sagda inskränkning i
lagstiftningens tillämplighet beträffande nya lägenheter och andra lägenheter
än bostadslägenheter lämpligen böra upptagas bland övergångsstadgandena
i en blivande ny lag i ämnet. I
I samband med att nyssberörda lägenheter undantagas från tillämpningen
av bestämmelserna om hyresreglering och uppsägning böra, såsom
jag redan antytt, de i lagen upptagna stadgandena mot hyresocker ändras,
Kungl. Maj''Jk proposition nr 416.
21
så att de bliva tillämpliga å samma lägenheter. Enligt beredningens förslag
skulle berörda ändring träda i kraft, redan innan sagda inskränkning i lagstiftningens
tillämplighet bleve genomförd, och synes det även vara av behovet
påkallat, att, därest ockerartade hyresanspråk i avseende å ifrågavarande
lägenheter skulle framställas vid uthyrning, som sker före den 1
oktober 1921 och avser tiden efter nämnda dag, lagen lämnar möjlighet
att ingripa. Däremot synes det mindre väl förenligt med lagstiftningens
allmänna ståndpunkt i förevarande avseende att, på sätt i beredningens
förslag förutsattes, en hyresvärd, som gör sig skyldig till hyresocker vid
uthyrning av en lägenhet av ifrågavarande beskaffenhet, i vissa fall skulle
vara underkastad såväl hyresreglering som straff, och torde för undvikande
av denna inkonsekvens till 19 § 1 mom. böra göras ett tillägg av innehåll,
att stadgandena i berörda moment ej skola äga tillämpning i fall, då
hyresnämnd äger pröva, huruvida vederlag, som i samma moment avses,
är att anse såsom oskäligt. Förutom nu angivna sakliga ändring torde en
mindre redaktionell jämkning i beredningens förslag i förevarande avseende
vara påkallad.
I likhet med beredningen och på de av denna anförda skäl anser ^^{okala
jag, att stadgandet i 1 § 2 mom. angående rätt för Kungl. Maj:t att för- 1 * * * * * * * 9tillämpligordna
om lagstiftningens utsträckning till nya områden icke bör förnyas hetsområde.
vid en eventuell prolongation av lagstiftningen.
Jag övergår nu till de av beredningen framlagda förslagen om änd- ing ar.
ringar i vissa av lagstiftningens detaljer.
1 samband med omförmälda förslag om undantagande av vissa lagen-6'' § 1 mom
heter
från lagstiftningens tillämplighet har beredningen föreslagit, att 6 §
1 mom. andra stycket skulle utgå samt att viss härav föranledd ändring
skulle vidtagas i avfattningen av första punkten i första stycket av samma
moment. Då emellertid, vad angår hyresavtal om nya lägenheter, en ny
lag i ämnet torde i överensstämmelse med de principer, som tidigare till
lämpats
inom förevarande lagstiftning, böra avfattas på sådant sätt, att
den möjliggör reglering av hyra jämväl i fråga om dylika avtal, som träffats
före lagens ikraftträdande, för såvitt dessa varit underkastade hyres
reglering
enligt nu gällande lag, torde 6 § 1 mom. andra stycket med en i
nyss angivna syfte jämkad avfattning böra bibehållas vid lagstift ningens
eventuella prolongation; och torde vid sådant förhållande berörda av beredningen
föreslagna ändring i första punkten av första stycket av förevarande
moment förfalla.
22
Kunal. Maj:ts proposition nr 416.
8 § 1 och
5 mom.
(5 mom. enligt
beredninqens
förslag).
8 § 4 och
mom.
Vad angår övriga av beredningen i detta moment föreslagna ändringar
har jag i sak intet att erinra. I formellt avseende torde tvenne mindre
jämkningar vara påkallade.
Den förenklade procedur vid uppsägning för hyresreglering, som
upptagits i 8 § 1 mom. b) och 5 mom. av beredningens förslag, torde ur
praktisk synpunkt vara väl motiverad, då densamma synes ägnad att i
avsevärd mån lätta hyresnämndernas arbetsbörda och minska hyresvärdarnas
besvär vid verkställande av uppsägning. De betänkligheter, som
man eljest kunnat hysa mot att nu införa nya bestämmelser i förevarande
avseende, torde hävas, då hänsyn tages därtill, att beredningens förslag i
stort sett innebär ett lagfästande av det nu gängse förfaringssättet vid uppsägnings
verkställande. För befordrande av det med förslaget avsedda syfte
är det givetvis av vikt, att allmänheten blir fullt förtrogen med det nya
uppsägningssättet och att dess praktiska tillämpning underlättas genom tillhandahållande
genom hyresnämndernas försorg av tryckta uppsägningsblanketter
m. m. Det torde kunna antagas, att hyresnämnderna i dessa avseenden
ej komma att underlåta vidtaga erforderliga åtgärder, därest förslaget
varder upphöjt till lag.
I avseende å den föreslagna uppsägningsproceduren synes den tidsfrist
av femton dagar, inom vilken hyresgästen har att meddela hyresvärden,
huruvida han antager dennes erbjudande att fortfarande förhyra
lägenheten, böra räknas från uppsägningstidens utgång. Därest fristen,
på sätt beredningen föreslagit, skulle börja löpa från dagen för uppsägningens
verkställande, skulle hyresvärden i strid mot avtalets bestämmelser
om viss uppsägningstid kunna tvinga hyresgästen att redan före uppsägningstidens
utgång binda sig i fråga om lägenhetens fortsatta förhyrning.
Den i 8 § 5 mom. andra stycket föreslagna bestämmelsen torde lämpligen
böra ändras därhän, att hyresgästens svar i det där avsedda fallet
skall anses hava kommit hyresgästen tillhanda först dagen efter den, då
svaret avlämnades å posten.
Förutom nu angivna sakliga ändringar torde vissa redaktionella
jämkningar i beredningens förslag i denna del böra vidtagas.
Enligt vad beredningen föreslagit, skulle i samband med införande
av berörda nya uppsägningsprocedur de nuvarande bestämmelserna i 8 §
4 mom. första punkten samt 5 mom. såsom obehövliga utgå. På sätt beredningen
uttryckligen framhållit, skulle det dock enligt förslaget fortfarande
stå hyresvärd öppet att hos hyresnämnden begära samtycke till uppsägning,
även där denna allenast avsåge erhållande av hyresreglering.
Kungl. Maj ds proposition nr 416.
23
L)å hyresnämnden för sådant fall givetvis bör tillämpa samma förfaringssätt,
som enligt nyss berörda bestämmelser nu är föreskrivet, samt detta
synes böra uttryckligen angivas i lagen, torde dessa bestämmelser vid en
eventuell prolongation böra bibehållas. Vad särskilt angår stadgandet i 5
mom. synes ett bibehållande av detsamma vara desto mera motiverat, som
stadgandet har avseende å uppsägning jämväl för annat ändamål än hyresreglering.
Vissa jämkningar i 4 mom. äro dock påkallade med hänsyn
till förut anmärkta ändringar i 6 § 2 inom., varjämte av redaktionella
skäl nuvarande 4 och 5 mom. torde böra sammanslås till ett moment.
Förut omförmälda ändringar i 8 § i syfte att medgiva ökad frihet vida §3 mom.
uppsägning i vissa fall torde föranleda en mindre jämkning i 11 § 3 mom.
I avseende å rätten att överklaga hyresnämnds beslut har, som be-U § 4 mom.
kant, lagstiftningen hittills intagit den principiella ståndpunkten, att dylik ^faget)0’''
rätt i frågor rörande uppsägning av hyresavtal och reglering av hyra ej
varit medgiven, såvitt ej hyresnämndens beslut varit felaktigt i vissa formella
hänseenden. Vid upprepade tillfällen har fråga väckts om ändring
i lagstiftningen på denna punkt i syfte att genomföra en allmän besvärsrätt
över hyresnämnds beslut, men hava statsmakterna, sedan detta spörsmål
under förarbetena till nu gällande lag i ämnet underkastats eu ingående
utredning, funnit en dylik besvärsrätt ej böra medgivas. Enligt beredningens
förslag skulle emellertid nu i ett särskilt fall undantag göras från
ifrågavarande princip, i det att i samband med klagan över hyresnämnds
beslut i fråga om rivning av byggnad klagan skulle vara tillåten jämväl
över beslut, som av nämnden meddelats rörande uppsägning av hyresavtal
om lägenhet, som berördes av rivningen. Talan i uppsägningsfrågan skulle
fullföljas hos samma myndigheter, Kungl. Maj:ts befallningshavande och
Kungl. Maj:t, som hava att pröva besvär i rivningsfrågan. Ehuru jag i
likhet med beredningen finner det i och för sig önskvärt, att i här avsett
fall frågorna om rivning och uppsägning städse prövades och avgjordes i
ett sammanhang och av samma myndigheter, synes dock med fog kunna
ifrågasättas, huruvida beredningens förslag i denna del är välgrundat.
Till en början må erinras, att prövningen av nyss angivna frågor måste
ske ur väsentligen olika synpunkter. Under det att vid prövning av framställning
om rivning hänsyn i första rummet bör tagas till anledningen till
och ändamålet med en dylik åtgärd samt dess inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten, böra vid bedömande av uppsägningsfrågor de i
8 § 8 mom. givna anvisningar vara normerande samt de enskilda hyresgästernas
individuella förhållanden sålunda komma i betraktande. På sätt
24
Kungl. Maj ds proposition nr 416.
tidigare under utredningen av frågan om medgivande av klagorätt över
hyresnämnds beslut framhållits, kan eu tillfredsställande prövning i sistnämnda
hänseende näppeligen äga rum, med mindre möjlighet förefinnes
för den prövande myndigheten att muntligen höra parterna samt att anställa
besiktning av de lägenheter, varom fråga är, ävensom att i övrigt förvärva
en exakt kännedom om de förhållanden, som i det särskilda fallet äro av
betydelse. Uppenbart är att lika väl som de lokala hyresnämnderna med
hänsyn till sin organisation och speciella sakkunskap måste anses skickade
att handhava en dylik uppgift, lika litet är densamma lämpad för omförmälda
prövningsmyndigheter. Det synes därför sannolikt, att, om klagorätt
i uppsägningsfrågor i förevarande fall infördes, prövningsmyndigheten
i flertalet fall bleve hänvisad till att antingen fastställa hyresnämndens beslut
eller att återförvisa ärendet till hyresnämnden för ny utredning. Det
torde på grund härav med skäl kunna ifrågasättas, huruvida den föreslagna
ändringen skulle erhålla större praktisk betydelse. Härtill kommer,
att prövningen av frågor om uppsägning enligt sakens natur måste ske
med stor skyndsamhet, men torde, därest klagorätt enligt beredningens
förslag medgåves, uppsägningsfrågan i det där avsedda fallet näppeligen
hinna slutligen avgöras inom erforderlig tid. Av sålunda anförda grunder
och då några större olägenheter, såvitt utredningen giver vid handen, ej
föranletts av den nu gällande ordningen i detta avseende, finner jag mig
ej kunna tillstyrka beredningens förslag i denna del.
Övriga änd- Vad angår övriga av beredningen föreslagna ändringar har jag ingen
ringsfors ag. sa^]-g erinran att göra. I redaktionellt avseende synas vissa jämkningar
vara påkallade i 8 § 3 inom., 11 § 2 mom. samt övergångsbestämmelserna.
I enlighet med vad jag nu anfört och då jag ej funnit anledning
att föreslå någon ändring i lagen utöver vad som föranledes av beredningens
förslag har jag på grundvalen av detsamma låtit inom justitiedepartementet
utarbeta ett förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring in. m.»
Föredraganden uppläste därefter det sålunda utarbetade lagförslaget,
som var av den lydelse bilaga B vid detta protokoll utvisar, samt hemställde,
att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
A dil Wifvesson.
Kling l. May.ts proposition nr 4 lt>.
25
Bilaga. A.
Stockholm den 18 februari 1920.
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.
Justitiedepartementet.
I skrivelse den 27 oktober 1919 bar statsrådet och chefen för justitiedepartementet
anmodat socialstyrelsen att gemensamt med de enligt
nådigt bemyndigande av den 15 november 1918 inom civildepartementet
tillkallade sakkunniga för verkställande av vissa utredningar på bostadsfrågans
område före den 15 januari 1920 avgiva yttrande, huruvida lagen
den 19 juni 1919 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m., vilken lag gäller till och med den 31 december 1920,
borde erhålla förlängd giltighet. Sedermera har departementschefen till
styrelsen och bemälda sakkunniga överlämnat tvenne underdåniga framställningar
i ämnet att tagas under övervägande vid avgivande av berörda
yttrande, nämligen dels med ämbetsskrivelse den 14 januari 1920
en underdånig skrift av den 30 december 1919 från Sveriges fastighetsägarförbund,
dels med ämbetsskrivelse den 17 februari 1920 en i februari
1920 av J. F. M. Malmberg med flera fastighetsägare i Eskilstuna ingiven
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 356 käft. {Nr 416). 4
26
Kungl. Maj:t$ proposition nr 416.
Allmänna
anmärk
ningar.
underdånig skrift. Vid behandlingen av denna fråga har styrelsen såsom
särskilda sakkunniga tillkallat direktören Allan Cederborg, filosofie doktorn
Yngve Larsson, kaptenen C. Meurling och byråchefen Elis Bjurstedt, vilka
tidigare haft att taga viss befattning med förberedelserna till förevarande
lagstiftning, samt ledamöterna av resp. andra och sjätte hyresnämnden
i Stockholm överstelöjtnanten Carl Axel Nyström och järnarbetaren Helmer
Tengelin. Efter hållna gemensamma överläggningar få styrelsen
samt de inom civildepartementet och inom styrelsen tillkallade sakkunniga
— i det följande benämnda beredningen — anföra följande.
Beredningen får till en början hänvisa till vad styrelsen och 1912
års bostadskommission tidigare gemensamt anfört rörande förevarande
lagstiftning dels i skrivelse till chefen för civildepartementet den 4 april
1917, dels i skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 15 februari
1918 och dels i underdånigt utlåtande den 12 februari 1919. Särskilt i
sistnämnda underdåniga skrivelse hava styrelsen och kommissionen utförligt
behandlat frågan om hyresstegringslagstiftningens förlängning och
successiva avveckling, och anser beredningen, att, vad därutinnan sålunda
blivit anfört, alltjämt i huvudsak äger giltighet. I anslutning härtill får
beredningen anföra följande.
Lagstiftningen mot oskälig hyresstegring m. m. har alltifrån dess
första tillkomst uttryckligen betecknats såsom ett tillfälligt, av kristidens
utomordentliga förhållanden nödvändiggjort ingripande på hyresmarknaden.
Jämväl har framhållits, att detta ingripande småningom måste
framkalla vissa menliga biverkningar på nämnda marknad, och att
det därför, så snart förhållandena det medgåve, borde upphöra. Dock
förutsattes, att ingripandet på detta område av allt att döma skulle behöva
fortfara längre än på andra, där kristiden likaledes föranlett utomordentliga
åtgärder från det allmännas sida. t
Yad sålunda redan på förhand antagits rörande den sannolika utvecklingen
synes alltmera, i den mån denna numera kan bedömas, komma
att besannas. Under det att avvecklingen av statens kristidsåtgärder på
livsmedelsmarknaden och andra områden kunnat på ett lyckligt sätt nära
nog fullständigt slutföras, ter sig läget på bostadsmarknaden alltjämt
mörkt. Svårigheterna yttra sig företrädesvis däri, att så gott som full
-
Kung!. Maj:ts proposition nr 416.
27
ständig brist råder på lägenheter, som erfordras för upptagande av den
naturliga folkökningen och inflyttningen till städerna samt för bildandet
av nya familjer. Det träder alltmera i dagen, att denna brist till icke
ringa de! är att tillskriva vissa verkningar av hyresstegringslagstiftningen.
Beredningen syftar härvid icke närmast på frågan, huruvida lagstiftningens
samhälleliga uppgift att förhindra hyresprisens våldsamma svängningar
i omedelbar kontakt med övriga prisers, till äventyrs menligt
återverkat på företagsamheten inom byggnadsindustrien. Om också den
spekulativa byggnadsverksamheten alltmera avstannat, har dock, förnämligast
tack vare statens och kommunernas samt enskilda industriföretags
åtgärder, bostadsproduktionen hållits i gång i en omfattning,
som man, med den svåra bostadsbristen för ögonen, i allmänhet torde
vara böjd att underskatta. Sålunda kan anföras, att kristidens sammanlagda
bostadsproduktion i landets större städer, som visserligen normalt
borde uppgått till ungefär 112,000 eldstäder, ändock uppnått det betydande
antalet av cirka 82,000 eldstäder. Den ofta uttalade uppfattningen, att
bostadsproduktionen under hela kristiden legat så gott som fullständigt
nere, innebär följaktligen en betydlig överdrift. Det nuvarande underskottet
motsvarar ingalunda sex års produktion utan endast omkring en och
en halv normal årsproduktion. Härtill kommer, att folkökningen i städerna
på senare år vida understigit, vad som före kriget kunde anses såsom normalt.
För huvudstadens vidkommande må några siffror anföras, som synas
bestyrka uppfattningen, att bostadsbristen förefaller att vara långt större, än
den att döma av vissa uppgifter om folkmängd och antalet nytillkomna bostäder
borde vara. Under år 1918 producerades i Stockholm 1,034 nya
eldstäder och samtidigt minskades folkmängden med 4,987 personer. Icke
desto mindre svarade enligt uppgifter från bostadsförmedlingskontoret vid
tiden närmast före oktoberflyttningen 1919 mot 1,618 efterfrågade smålägenheter
om högst 3 rum och kök endast 32 hyreslediga sådana lägenheter.
Den ofantliga disproportion, som nu nära nog överallt i städer och
stadsliknande samhällen föreligger mellan utbud och efterfrågan på hyresmarknaden,
anser beredningen vara delvis en direkt verkan av hvresstegringslagen,
nämligen i vad dess bestämmelser lägga hinder i vägen för uppsägning
av hyresavtal. Till stöd för denna uppfattning må anföras följande.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
Självfallet återverkar befolkningens familje- och åldersfördelning i
hög grad på bostadsbehovet; varje familjeenhet tager i regel i anspråk
en lägenhet. Nn är det vidare tydligt, att bildandet av nya familjer
motsvaras av en viss fortgående upplösning av familj eenheter genom
dödsfall och på annat sätt. I vanliga fall återföras de lägenheter, som
en gång tagits i anspråk av de sedermera upplösta familjerna, till den
öppna marknaden. Under nu rådande förhållanden torde detta endast
undantagsvis vara fallet. Har exempelvis en familj upplösts genom
mannens frånfälle och hava sedan den yngre generationens medlemmar
ingått äktenskap, torde den efterlevande änkan merendels kvarbo i den
gamla lägenheten; svårigheterna att skaffa en för hennes nya förhållanden
bättre avpassad bostad locka icke till frivilliga försök i den riktningen,
och hyresstegringslagen tryggar praktiskt taget fullständigt hennes
hyresrätt. Samtidigt tvingas måhända andra familjer, i den mån barnen
växa upp, att förhyra ökat utrymme i form av ytterligare lägenheter
eller enkelrum. Slutligen torde det vara alltför vanligt, att personer som
lämna en ort, men beräkna att inom överskådlig tid dit återvända, för
mellantiden icke avstå från sina hyresrättigheter av fruktan att vid återkomsten
stå utan lägenhet, utan föredraga att behålla dem samt att antingen
låta dem stå tomma eller att, ofta mot oskäligt vederlag, uthyra
dem i andra hand.
Man är givetvis böjd för att vid tanken på en frigiven uppsägningsrätt
framhålla de utomordentliga svårigheter, som f. n. äro förenade med
anskaffning av bostad, och man synes merendels söka göra gällande, att
dessa svårigheter skulle med proportionsvis samma intensitet inställa sig
för alla, som bleve uppsagda till avflyttning. Härvid synes man dock
till en början förbise, att de frigjorda lägenheterna komme att utbjudas
på bostadsmarknaden. Om sålunda exempelvis mot ett tusental hyressökande
svara praktiskt taget inga lägenheter, är dock rent räknemässigt
sett för varje hyressökande utsikterna att uppbringa en lägenhet större
om mot elvatusen hyressökande svara tiotusen ledigblivna lägenheter. I
allt fall skulle vid en dylik omflyttning antalet hyressökande, som bleve
utan bostad, icke bliva större utan fortfarande vara ett tusen. Men vidare
har man vid en dylik omflyttning att taga i betraktande det säkerligen
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
29
långt ifrån obetydliga antal lägenheter, som skulle bliva disponibla endast
genom en rationellare bostadsfördelning. I detta hänseende är bostadsbehovet
utan tvivel mera elastiskt, än man i allmänhet antager. Man
behöver för att inse detta endast konstruera upp exempelvis följande
till synes fullt antagliga fall. En nybliven änka (A), som efter mannens
frånfälle alltjämt innehar tre rum och kök, önskar flytta till sin sons
familj (B). Detta är omöjligt, emedan dennes familj endast förfogar över
tre rum och kök. En tredje familj (C) åter, där barnen vuxit upp och
lämnat hemmet, önskar utbyta sin femrumslägenhet mot en trerumslägenhet.
Vore här en naturlig utjämning möjlig, skulle familjen B. och änfem
A. gemensamt förhyra femrumslägenheten samt familjen C. den ena trerumslägenheten,
varigenom sålunda den andra av de båda trerumslägenheterna
bleve ledig. Det behövde i det anförda exemplet alls icke vara
fråga om en av ekonomiska skäl framtvingad inskränkning av bostadsbehovet
utan kunde likaväl vara en av alla parterna med tillfredsställelse
hälsad omflyttning. Dylika och liknande fall torde ingalunda vara sällsynta
utan tvärtom helt vanliga. Men den naturliga anpassningen av bostad
efter behovet kan icke försiggå, med mindre ett nämnvärt antal hyreslediga
lägenheter utbjudas. Och därmed kan ej heller, såsom i det anförda
exemplet, onödigtvis förhyrda lägenheter frigöras till förmån för verkligt
bostadsbehövande. Samma förhållande råder beträffande dem, som för
viss tid lämnat en ort, men som icke under sin bortvaro våga släppa sina
lägenheter. Det bör tilläggas, att i alla dylika fall vederbörande själva
ofta helst såge, att de kunde befrias från ett för dem tyngande innehav
av lägenhet.
I den mån hyresstegringslagens bestämmelser om inskränkningar i
den fria uppsägningsrätten lägga hinder i vägen för uppkomsten av en
öppen bostadsmarknad och därmed försvåra en ändamålsenlig fördelning
av tillgängliga bostäder, skapar lagen ett tillstånd, som för den enskilde
är i högsta grad besvärande. Men ifrågavarande förhållanden äro icke
blott för den enskilde olidliga, utan hota även att ådraga det allmänna
tyngande ekonomiska bördor. Genom denna så att säga på konstlad väg
framkallade skärpning av den verkliga bostadsbristen kan det allmänna i
sina strävanden till bostadsnödens lindrande drivas längre än läget strängt
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
taget påkallar. Det skulle sålunda te sig i hög grad otillfredsställande,
om stat och kommun med stora ekonomiska uppoffringar skapade ett
dyrbart tillskott av bostäder, tillräckligt att fylla ej blott den verkliga
utan även den konstlade bristen, och därmed bidroge att nu skapa reserver,
som vid hyresstegringslagstiftningens upphävande en gång i framtiden
bleve tillgängliga. I och för sig äro dylika reserver inom vissa
gränser visserligen till stort gagn, ja nära nog nödvändiga för hyresmarknaden,
men under de nuvarande förhållandena inom byggnadsindustrien
torde tidpunkten vara synnerligen olämplig för deras tillskapande.
Stagnationen i den öppna hyresmarknadens naturliga funktioner
torde även hava andra menliga följder. Bristen på utbud av hyreslediga
lägenheter skapar en permanent panikstämning, under vilken hyresprisbildningen
har sitt enda regulativ i lagstiftningen. I den mån denna
kan kringgås, föreligga också omedelbart alla betingelser för hyresocker.
Det i onaturlig grad ökade bildandet av s. k. bostadsföreningar bär i sin
mån vittne härom. De tankar och åskådningssätt, i vilket den sunda
bostadskooperationen har sin rot, torde härvidlag merendels vara vederbörande
helt främmande. I övervägande antalet fall torde hyresgästernas
intresse för dessa föreningar icke hava framsprungit ur en
direkt önskan att övergiva det gamla hyressystemet, som dock, då det
gäller flerfamiljshuset, i många avseenden, närmast med hänsyn till
möjligheterna att växla bostad vid ändrat bostadsbehov, har obestridliga
fördelar, utan i stället bottnat i fruktan att framdeles bliva ställd utan
bostad. Även om »lägenhetsköpet» därvid icke, såsom dock ofta lärer
vara fallet, är förenat med oskäliga ekonomiska anspråk från säljarens
sida, tvingas dock den enskilde in på former för besittning av bostad,
vilka för honom äro opraktiska, tunga och motbjudande.
De i det föregående berörda förhållandena bero såsom nämnts
väsentligen på den ena av hyresstegringslagens båda grundläggande föreskrifter,
nämligen den, som inskränker den fria uppsägningsrätten. Beredningen
övergår nu till den andra av dessa båda huvudregler, nämligen
den, som åsyftar att genom inskränkningar i den fria hyresprisbildningen
hålla hyresökningen inom de gränser, som kunna anses skäliga. Härut
-
31
Kungl. May.ta proposition nr 41 G.
innan ansluter sig beredningen till vad socialstyrelsen och bostadskommissionen
i förut omförmälda underdåniga utlåtande den 12 februari 1919
anfört. Det synes särskilt böra understrykas, vad däri framhållits angående
hyresutgiftens starka relativa minskning i hushållsbudgeten, eu
disproportion, som ännu ej visat tendens att utjämnas. Denna omständighet,
att hyresutgiften icke stigit i proportion till övriga utgifter samt
till den allmänna lönénivåns stegring, torde bl. a. bidraga till en ökning
av bostadsbehovet, vilken ej står i samklang med knappheten på bostäder.
Beredningen finner det överfiödigt att här till nyes framhålla den vid
upprepade tillfällen påvisade faran, ja orimligheten av att på lagstiftningsväg
i längden för äldre bostadshus’ vidkommande upprätthålla en
hyresnivå, väsentligt understigande den, som motsvarar kostnaderna för
^byggnader. Med varje dag, som går, blir emellertid faran härav allt
större. Byggnadskostnaderna, vilka tidigare betecknats såsom abnormt
höga, visa ingen tendens att falla, och mer och mer börjar den uppfattningen
göra sig gällande, att dessa kostnader ej äro att anse såsom
abnormt höga, utan att de snarare äro att betrakta såsom en exponent
för den genomgående prisfördyringen på snart sagt alla områden. I
och med att denna uppfattning vinner fäste i det allmänna medvetandet,
undanröjes också ett av de viktigaste hindren för en återgång till
en normal bostadsproduktion. I stället inställer sig numera med väsentligt
ökad aktualitet frågan, huruvida nyproducerade lägenheter på hyresmarknaden
skola kunna uthärda konkurrensen med äldre lägenheter. De
hyror, som erfordras för förräntning av nedlagda kostnader för nya hus,
måste ännu i jämförelse med dem i gamla hus te sig fullständigt avskräckande.
Det enskilda initiativet på området torde redan nu hållas
tillbaka snarare av denna disproportion mellan hyrorna i äldre och nya
hus än av fruktan för att genom nybyggnadsföretag så att säga kapitalisera
en dyrtid, som ej skulle bliva bestående. Det må erinras, att det
här ej blott eller ens i främsta rummet är fråga om den s. k. spekulativa
bostadsproduktionen. Även bostadskooperationen och egnahemsbyggnadsverksamheten
röna skadlig inverkan härav. Nämnda strävanden
äro f. n. föremål för ett utomordentligt intresse, men det visar sig, att
den enskilde ofta ryggar tillbaka, när han gjorts förtrogen med de kost
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
nåder, som en på självverksamhet åstadkommen bostad skulle betinga,
per år räknat. Skillnaden mellan dessa och hans nuvarande hyresutgift
är vanligen alltför avskräckande stor. Så länge denna disproportion
kvarstår, torde det därför ej kunna undvikas, att det allmänna i viss
utsträckning måste påtaga sig ansvaret för den erforderliga bostadsproduktionen
och bidraga till densamma med ekonomiska uppoffringar. Karaktären
av dessa synas emellertid undergå en fortgående förskjutning. Till
en början avsåg den lämnade bostadssubventionen att täcka de förluster,
som ett bygge väntades medföra, därigenom att det igångsattes vid en
ekonomiskt ofördelaktig tidpunkt och ej uppsköts till en senare, enligt
förväntan mera fördelaktig tid. När därför å ena sidan det sociala nödläget
oavvisligen krävde nya bostäder och å andra sidan den ekonomiska
situationen, i allt fall sådan den då bedömdes, i sig själv nära nog förbjöd
igångsättandet av en sådan produktion, måste det allmänna träda
emellan. Numera däremot torde en dylik subvention alltmera få den
innebörden, att den endast bidrager till att för en tid framåt sänka den
naturliga hyresnivån i nya hus, ett tillstånd, som tydligen ganska snart
måste visa sig ohållbart.
Enligt beredningens uppfattning är det sålunda uppenbart, att
tidigare befarade skadliga biverkningar av hyresstegringslagstiftningen
börja bliva verklighet. Dessa yttra sig företrädesvis i en bristande ändamålsenlighet
beträffande bostadsfördelningen, i en på många håll högre
uppdriven bostadsstandard, än läget verkligen borde medgiva, samt slutligen
i ett deprimerande inflytande på det enskilda initiativet, sådant detta
tager sig uttryck i såväl spekulativ byggnadsverksamhet som, f. n. måhända
i främsta rummet, bostadskooperation och egnahemsbildning. Icke desto
mindre måste dessa skadliga biverkningar, när de vägas mot vådorna av
en nu omedelbart frigiven bostadsmarknad, ännu icke få tillmätas avgörande
betydelse för frågan om lagstiftningens avskrivning.
Härvid må i främsta rummet erinras, att liksom lagen tillkommit,
närmast såsom en följd av kristidens förlamande inverkan på den normala
bostadsproduktionen, så torde den icke kunna upphävas, förrän
utsikter finnas, att denna produktion åter skall kunna upptagas i erforderlig
omfattning. Det effektiva medlet mot nu rådande missför
-
33
Kungl. Maj:t» proposition nr 416.
hållanden på bostadsmarknaden kan icke sökas på annat håll än i byggnadsverksamhet.
Men ännu äro utsikterna till en normal nyproduktion
icke lovande. Den hyresstegring, som hittills ägt rum under krisåren,
belöper sig, relativt sett, ej till mer än allra högst en femtedel av motsvarande
stegring av byggnadskostnad^^. Utjämningen av denna disproportion
måste, såsom nämnts, av sociala skäl försiggå successivt under
det allmännas inseende. Vidare har hela byggnadsindustrien under krisåren
så starkt desorganiserats, att den, bortsett från frågan om hyresnivåns
anpassning, endast så småningom torde kunna komma in i naturliga
gängor. Möjligheterna att utnyttja den verkligen för handen varande
bostadsbristen på ett ur social synpunkt betänkligt sätt äro därför alltjämt
påtagliga. Ännu lära följaktligen extraordinära lagstiftningsåtgärder
få anses påkallade för att reglera hyresmarknaden, om de också tillika
böra anpassas så, att de bliva ägnade att förmedla en återgång till fria
förhållanden på området, så snart och i den mån det sociala läget det
medgiver. Jämväl må erinras om de omfattande åtgärder på bostadsfrågans
område, vilka, enligt vad beredningen har sig bekant, från statens
sida planeras. Det synes välbetänkt att under alla förhållanden avvakta
resultatet av dessa åtgärder, innan förevarande skyddslagstiftning upphäves.
Beredningen finner sig sålunda icke kunna undgå att förorda,
att lagstiftningen i det väsentliga erhåller förlängd giltighetstid.
Vad angår den tidrymd, under vilken lagens giltighet bör utsträckas, Lagstiftninföreslår
beredningen, att denna tillsvidare utsträckes ytterligare ett år, il^gd.1%1- utöver vad den nu gällande lagen föreskriver. Om det också torde vara tighetstid.
föga sannolikt, att icke förhållandena framdeles skola visa sig sådana,
att lagstiftningens ytterligare prolongation blir påkallad, har det synts
riktigast, att detta spörsmål göres till föremål för förnyad prövning.
Dock vore det utan tvivel i hög grad önskvärt, om redan under innevarande
år kunde från auktoritativt håll göras ett uttalande angående
en plan för lagstiftningens slutliga avveckling. Härutinnan må erinras,
att den nu gällande lagen sträcker sina verkningar till den 1 oktober
1921. Vid bifall till beredningens förslag skulle berörda förhållande
utsträckas till motsvarande tidpunkt år 1922. Skulle lagstiftningen
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 356 käft. (Nr 416.) 5
34
Kungl. Maj tis proposition nr 416.
Rerision.
Hyresreg teringen.
sedermera nästkommande år förlängas för ytterligare ett år, komme dess
verkningar att sträcka sig fram till den 1 oktober 1923.
Beredningen har ansett sig böra upptaga till behandling frågan, i
vad mån lagen, i händelse av en prolongation, jämväl bör underkastas
revision. Härvid må till en början framhållas, att den ursprungliga lagen
av den 25 maj 1917 nu för tredje gången är föremål för överarbetning.
Det har icke kunnat undvikas, att dessa vid upprepade tillfällen vidtagna
partiella ändringar och tillägg menligt återverkat på lagens avfattning. I
sin nuvarande formulering kan lagen knappast anses i önskvärd grad
överskådlig och lättfattlig. Det kunde därför synas ligga nära till hands
att framlägga förslag till en genomgripande formell omarbetning av lagen
i syfte att så vitt möjligt undanröja ifrågavarande brister. Emellertid
torde, såsom socialstyrelsen och bostadskommissionen redan år 1919 i
liknande sammanhang anförde, allmänheten i viss grad gjort sig förtrogen
med formuleringen av lagstiftningens mera grundläggande stadgande^
varför någon genomgripande omarbetning ej lämpligen synts böra
ifrågakomma. Beredningen har därför inskränkt sig till att föreslå endast
vissa sakliga ändringar i lagstiftningen, vilka återfinnas i bilagda lagförslag,
som uppsatts i en parallelluppställning vid sidan av den gällande
lagen.
I överensstämmelse med vad i det föregående blivit anfört om de
skadeverkningar, som lagstiftningen numera måste anses framkalla på
bostadsmarknaden, håller beredningen före, att intet får eftersättas, då
det gäller att genom lättnader i de givna reglerna minska dessa verkningar,
för så vitt detta låter sig förena med upprätthållande av lagstiftningens
syfte.
Yad då först angår principen för lagstiftningens inflytande på hyresprisbildningen,
torde det, såsom nämnts, få anses givet å ena sidan, att
byggnadskostnaderna för all framtid komma att väsentligt överstiga de
före världskriget rådande, och å andra sidan, att en utjämning av hyresnivåerna
i äldre och nyuppförda hus är en nödvändig betingelse för bostadsproduktionen.
Lagstiftningens syfte måste därför anses vara att förmedla en
så vitt möjligt lugn och jämn övergång till den naturliga högre hyresnivån.
Det synes påkallat, att en tydlig anvisning härom göres i lagen.
Kuntjl. MajUs proposition nr 416.
35
Detta lärer lämpligen kunna ske på det sätt, att den latitud, inom
vilken hyresprisbildningen redan i den gällande lagen lämnas helt fri,
ytterligare utvidgas. I betraktande av att byggnadskostnaderna, från
krigets början räknat, stegrats med minst 200 procent, synes gränsen
för den fria prisbildningen icke böra sättas lägre än till 50 procent utöver
hyresnivån vid kristidens början. I detta syfte föreslås, att det i 6 §
2 mom. angivna procenttalet höjes till 50.
Framhållas må, att procentsatsen i fråga endast så till vida utgör
en allmängiltig norm för skälig hyresstegring, att den angiver den minsta
hyresstegring, som av hyresnämnd må upptagas till prövning. Därav
följer sålunda, att med nu rådande nya prisförhållanden även större
hyresstegringar kunna befinnas skäliga i den bemärkelse lagen åsyftar.
I anslutning till denna åskådning har beredningen i 6 § 1 mom. infört
en föreskrift, att hyresnämnd vid prövning av hyra skall bland andra
omständigheter taga hänsyn till jämväl det allmänna läget på bostadsmarknaden.
Den i 6 § 2 mom. meddelade föreskriften om en fri hyresstegringslatitud
har tidigare enligt motiven till såväl 1918 som 1919 års lagar i
ämnet haft till uppgift att lätta hyresnämndernas arbete genom att från
deras prövning avskilja ärenden rörande smärre, mera självklart skäliga
hyresanspråk. Då denna gräns nu föreslås höjd till 50 procent, sker det
visserligen med utgångspunkt från den uppfattningen, att även en så
pass omfattande hyresstegring som 50 procent från krisens början räknat,
icke kan, med hänsyn till marknadsläget, anses oskälig, men ändamålet
att lätta hyresnämndernas arbetsbörda måste nu framstå såsom mera
oväsentligt. Huvudsyftet med bestämmelsen är nu fastmera att på före^
varande väg söka lätta hyresstegringslagens tryck på hyresprisbildningen
och att därmed taga ett steg i riktning mot en övergång till fri avtalsrätt
på området. Den nya högre procentsatsen är i själva verket ett
uttryck för de väsentligt ändrade prisförhållanden, som alltmera måste
komma till uttryck vid hyresprisbildningen.
I överensstämmelse med detta nya syfte med bestämmelsen, nämligen
att på nyss angivet sätt lämna hyresnämnderna ett visst direktiv i deras
hyresreglerande verksamhet, finner beredningen, att nu gällande föreskrifter,
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
enligt vilka förevarande procentsats kan av hyresnämnderna själva i viss
ordning höjas eller sänkas, böra utgå. Emellertid kunde till äventyrs speciella
skäl föreligga att för visst hyresnämndsområde eller del därav tillsvidare
något begränsa den fria hyresstegringslatituden. Med anledning härav
har enligt förslaget lagts i Kungl. Maj:ts hand rätt att efter framställning
från hyresnämnden sänka procentgränsen ifråga, dock till lägst
40 procent.
Uppsägning. Från förut angivna utgångspunkter i vad rör lagens bestämmelser
om uppsägning har beredningen allvarligt dryftat frågan, huruvida dessa
bestämmelser kunde helt och hållet upphävas eller åtminstone väsentligt
lättas. Ehuru lagstadgandena härom utan tvivel höra till dem, som mest
bidraga till att åstadkomma och upprätthålla en konstlad brist på lägenheter,
hava de dock befunnits vara av sådan grundläggande betydelse
för hela lagstiftningens effektivitet, att deras bibehållande synts nödvändigt.
Det har då gällt att undersöka, huruvida någon lindring av bestämmelserna
kunde genomföras. Härvid faller emellertid omedelbart i
ögonen, att någon successiv avveckling av dessa bestämmelser, motsvarande
den, som kan genomföras beträffande hyresregleringen, icke är
tänkbar. Beträffande hyresstegringen kan en ökad frihet gradvis bliva
medgiven, under det att i fråga om uppsägning valet alltid måste stå
mellan tvenne varandra motsatta alternativ, nämligen att lämna eller
förvägra samtycke till uppsägning. Skall en lindring på förevarande
område genomföras, kan den ej ske på annat sätt, än att omfattningen
av bestämmelsernas tillämplighet inskränkes. Avvecklingen skulle sålunda
försiggå så att säga på extensiv, icke på intensiv väg.
Närmast kommer då i betraktande frågan att helt frigöra uppsägningsrätten
beträffande vissa kategorier av lägenheter. Till detta spörsmål
återkommer beredningen i det följande. Vidare kan ifrågasättas, att
vid vissa föreliggande omständigheter medgiva fri uppsägningstid Denna
princip har redan tillämpats på området. Sålunda stadgas exempelvis i
8 § 1 mom. av gällande lag, att uppsägningsrätten är fri, så snart fall
föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ i nyttjanderättslagen
berättigar till uppsägning. Utan tvivel kunna andra fall påvisas,
där obetingat fri uppsägningsrätt kunde ifrågakomma eller där åt
-
KungI. Maj:ts proposition nr 416.
37
minstone enligt en uttrycklig anvisning i lagen hyresnämnd borde lämna
samtycke till uppsägning.
Till eu början må sålunda erinras, att uthyrning i andra hand ej sällan
tagit stötande former, i det hyresgästen endast uppträtt såsom en profiterande
mellanhand mellan hyresvärden och den, som verkligen nyttjat
lägenheten. I sådana fall synes det icke vara annat än till gagn, om
hyresmarknaden genom medgiven uppsägning befrias från dylika mellanhänder.
Dock får man ej bortse ifrån, att uthyrning i andra hand även
under normala tider bedrivits såsom en fullt lovlig näring, ofta av änkor
och andra personer i små ekonomiska villkor. Den inkomst, sådana
personer därav kunnat bereda sig, har ofta utgjort vederlag för andra
förmåner än nyttjanderätten till själva lägenheten, såsom städning och
annan uppassning, tillhandahållande av möbler, måltider o. s. v.
Dylikt fullt lojalt näringsfång, som ingalunda saknar betydelse för bostadsmarknaden,
synes ej böra onödigtvis försvåras. Emellertid måste
samtidigt erinras, att s. k. inackorderingsverksamhet under krisen mångenstädes
kommit att bedrivas under mindre tilltalande former. Värdet
av den uthyrandes prestanda har ofta blivit mer eller mindre fiktivt
och endast tjänat som täckmantel för ett oblygt förvärvsbegär. Sålunda
kunna anföras fall, där hyresgästen själv endast skenbart använt sig av
en lägenhet och försett den med ett minimum av möbler samt överlåtit
den fulla ny ttj anderätten till annan person mot vederlag, som på intet
sätt stått i proportion till den av honom själv erlagda hyran och värdet
av nyttjanderätten till möblerna. Det har visat sig förenat med synnerlig
svårighet att uppdraga en skarp gräns mellan legitim och illojal
uthyrning i andra hand. Om också i fall sådana som det senare
den ursprungliga hyresgästen icke synes förtjänt av skydd mot uppsägning
av hyresavtalet, lärer det ej vara lämpligt att på samma sätt, som
ovan omförmälts beträffande 8 § 1 mom. i dylikt fall medgiva en generellt
fri uppsägningsrätt, annat än där hyresgästen tillgodogör sig hyresrätten
uteslutande genom uthyrning i andra hand. I andra fall åter
synas dessa spörsmål böra hänskjutas till hyresnämnds individuella prövning.
Dock har det ansetts påkallat att i lagförslaget införa en tydlig
38
Kungl. May.ts proposition nr ål8.
anvisning för hyresnämnderna att i sådana fall, som i det föregående
exemplifierats, lämna av hyresvärd begärt samtycke till uppsägning.
Vidare må erinras, att industriföretag i betydande utsträckning
under ekonomiska uppoffringar uppfört eller medverkat till uppförande
av bostadshus i syfte att bereda sina anställda bostad. Denna för bostadsfrågan
synnerligen viktiga produktion har emellertid hämmats därav,
att personer, som tagit anställning hos ett företag och därigenom erhållit
bostad, sedermera övergått till annan anställning. Företaget har då
hindrats att uppsäga vederbörande till avflyttning samt därmed också att
på åsyftat sätt bereda sina egna anställda bostad. Följden har blivit,
att industriföretag just på denna grund ställt sig tveksamma inför frågan
om fortsatt stödjande av bostadsproduktionen för egna anställda. Även
om dylika betänkligheter i väsentlig mån skulle avlägsnas genom de
nedan behandlade ändringsförslagen rörande tillämpligheten över huvud
taget på nya lägenheter av 6 och 8 §§, har det ansetts påkallat, att företagare
jämväl i vissa andra fall beredes ökad frihet ifråga om dispositionsrätten
till lägenheter.
Det har synts skäligt, att hyresvärd, som redan före krisens början
ägt fastighet och på goda grunder önskar för egen eller för sin familjs
del taga i besittning lägenhet inom densamma, i regel icke bör av hyresnämnd
förvägras att i sådant syfte uppsäga hyresgäst till avflyttning.
Om det också i sådant fall ej kan undvikas, att antingen hyresvärden
eller hyresgästen skulle tillskyndas avsevärd svårighet att anskaffa lägenhet,
synes det dock med billigheten överensstämmande, att hyresvärden
härvid tillerkännes en avgjord förhandsställning framför hyresgästen.
Emellertid torde härvid vederbörlig hänsyn böra tagas till den tidpunkt,
då förvärvet av fastigheten eller lägenheten ägt rum. Under senare tider
hava såväl fastighets- som lägenhetsköp bedrivits under sådana former,
att ägaren knappast kan åberopa några billighetsskäl för ett medgivande
att få uppsäga hyresgäst i syfte att för egen del taga lägenhet i besittning.
Ett dylikt medgivande skulle säkerligen på ett mindre lyckligt
sätt ytterligare stimulera fastighetshandeln och i all synnerhet det s. k.
lägenhetsköpandet. I lagförslaget har en antydan härom införts.
Det har förekommit, att hyresnämnd vägrat samtycke till uppsäg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 418.
39
ning, trots att hyresgästen ej ens gjort minsta ansträngning att söka skaffa
sig annan bostad eller att annan sådan kunnat beredas honom, ehuru
han av rent subjektiva skäl funnit sig mindre tilltalad av den erbjudna
lägenheten. I 8 § 8 inom. har därför bland annat också föreslagits den
ändringen, att hyresnämnd vid fråga om uppsägning skall beakta, huruvida
uppsägningen medfört synnerlig svårighet för hyresgästen att erhålla
för honom användbar lägenhet å tid, därtill hyresavtalet uppsagts. Givetvis
bör lägenhetens användbarhet i förevarande sammanhang innebära,
att den med hänsyn till storlek, läge och hyresbelopp utan verklig svårighet
skall av hyresgästen i fråga kunna användas till bostad.
Slutligen har från visst håll framhållits, att samtycke till uppsägning
obetingat borde av hyresnämnd lämnas, där hyresvärden lämnar
hyresgäst bindande försäkring om att uppföra och åt honom mot skälig
hyra upplåta annan lägenhet. Sålunda kan en hyresvärd, som för
drivande av en viss verksamhet är bunden vid en viss plats, för denna
sin verksamhet behöva uppsäga en hyresgäst. Om han därvid jämväl
erbjuder sig att å annan plats uppföra sådan lägenhet åt hyresgästen,
som denne utan svårighet kan bruka, synes det så uppenbart, att uppsägning
bör av hyresnämnd medgivas, att särskild antydan härom näppeligen
behöver göras i lagtexten.
Den tanken har vid åtskilliga tillfällen framkastats, att lagstift- Lagstifta
ningens tillämplighet numera borde inskränkas till endast sådana lägen- lämplighet
heter, beträffande vilka en fri avtalsrätt skulle kunna medföra verkligap"genieterä''
sociala vådor. Sålunda har exempelvis svenska stadsförbundets bostadsråd
i en underdånig skrift den 13 december 1919 angående avvecklingen
av kristidens bostadspolitik förordat, att lagen borde inskränkas att gälla
endast bostadslägenheter om högst fyra rum och kök. I denna punkt
hava dock flera av rådets ledamöter anmält avvikande mening och för
sin del förordat, att från lagens tillämplighet måtte undantagas endast
affärslokaler samt lägenheter i nybyggda hus.
Beredningen delar i viss mån bostadsrådets sålunda uttalade uppfattning,
dock endast i den modifierade form, som kommit till uttryck i
reservanternas hemställan. Sålunda anser beredningen till en början, att
vissa slag av äldre bostadslägenheter näppeligen böra undantagas från
40
Kungl. Maj:ts •proposition nr 416.
lagens tillämplighet. Härvid skulle givetvis större sådana komma i betraktande.
Uppenbarligen åsyftar man att på detta sätt utesluta de förmögnare
klasserna från en för dem obehövlig social skyddslagstiftning
och att tvinga dem in på en fri hyresmarknad. Såtillvida synes tanken
fullt riktig. Utan tvivel skulle detta på flera sätt gagna produktionen
av nya bostäder, varvid det väl i allmänhet skulle bliva just dessa förmögna,
som bleve nödsakade att mot en ur uteslutande ekonomiska synpunkter
fastställd hyra förhyra de dyrbara nyproducerade bostäderna.
Nu är emellertid en bostadslägenhets storlek i och för sig ingalunda
någon tillförlitlig mätare på de boendes förmögenhetsvillkor. En
familj kan på grund av sin storlek, medlemmarnas fördelning efter kön
och ålder, deras sysselsättning m. m. väl tänkas vara i behov av relativt
rymlig bostad, även om familjen befinner sig i ekonomiskt små omständigheter.
Att åter medgiva fri hyresprisbildning och fri uppsägningsrätt
allenast beträffande sådana större lägenheter, som tillika äro att anse
såsom lyxlägenheter, torde knappast vara genomförbart.
Hyresnämnderna böra å andra sidan så vitt möjligt underlåta
att ingripa reglerande på hyresprisbildningen i fråga om lyxlägenheter.
Ju förr denna faktiskt blir fri, desto bättre torde det vara.
Vissa skäl synas nämligen tala för att den återuppvaknande spekulativa
bostadsproduktionen först kommer att gripa sig an med byggande
av bostäder på en jämförelsevis hög standard. Denna produktion lärer
dock här liksom eljest icke komma i gång, förrän hyresnivån för ifrågavarande
lägenheter i redan befintliga hus anpassats efter de nuvarande
produktionskostnaderna. Av allt att döma komma dessa nya lägenheter
att tagas i anspråk av förmögna samhällslager, som därvid komma
att i sina tidigare, enklare lägenheter lämna plats för andra familjer.
På detta sätt torde så att säga en uppflyttning efter hela linjen
komma att äga rum under den socialt tilltalande formen, att personer
med god ekonomisk ställning i första hand finge vidkännas de
av de höga byggnadskostnaderna betingade höga hyrorna. Till förtydiligande
av den anförda tankegången bör tilläggas, att en anpassning av
hyrorna i äldre hus efter kostnaderna för nybyggnader ej torde behöva
innebära, att hyran för en gammal lägenhet skall vara exakt densamma
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
41
som hyran för en ny lika stor lägenhet. Tidigare erfarenheter utvisa
nämligen, att nya lägenheter kunna betalas och i regel också betalas
efter ett något högre hyrespris än äldre sådana.
Av det anförda framgår, att större bostadslägenheter särskilt för
sig icke torde kunna undantagas från lagens tillämplighet i fråga om
hyresreglering, även om hyresnämnderna beträffande lägenheter med lyxkaraktär,
vare sig de äro större eller mindre, böra medgiva relativt stora
hyresökningar. Yad åter angår frågan om ett frigivande av uppsägningsrätten
beträffande större lägenheter, lärer ett sådant än mindre kunna
förordas. Följden härav skulle bliva, att sådana lägenheter i viss utsträckning
skulle frigöras, varigenom en öppen hyresmarknad skulle
uppstå. Men omflyttningen skulle blivit helt ensidig och bestå i att
alla, som nu önska sig större lägenheter, skulle ytterligare konkurrera
om de ledigblivna, under det att de, som blivit uppsagda från sina
större lägenheter och samtidigt önskade sig mindre sådana, ej skulle få
tillgång till en motsvarande öppen marknad. Det lärer på dessa grunder
ej lämpligen kunna ifrågakomma att inom en enda kategori av lägenheter,
nämligen bostäder, lämna uppsägningsrätten fri för vissa lägenheter,
men icke för andra.
Yad åter angår den väckta tanken att inskränka lagens tillämplighet
till att omfatta endast bostadslägenheter, tala åtskilliga omständigheter
för att så numera hör ske. I främsta rummet må härvid erinras,
att lagstiftningen innerst torde få anses hava åsyftat att reglera just
bostadsmarknaden såsom den ur social synpunkt viktigaste. Även om
vissa i pressen synliga fall, där hyresnämnd på ett måhända mindre
lyckligt sätt ingripit i fråga om affärslokaler, vanligen utgjort extrema
undantagsfall, kan det dock icke förnekas, att hyresnämnderna vid behandlingen
av frågor, som röra andra lägenheter än bostäder, ofta nödgas
gå utom ramen för sin kompetens och sina naturliga uppgifter.
Men även nya speciella omständigheter tala för att inskränka lagens
tillämplighet till bostadslägenheter. Bland övriga lokaler spela givetvis
affärskontoren en mycket viktig roll. Under kristidens ekonomiska
högkonjunktur rådde en utomordentligt livlig efterfrågan på sådana
Bihang till riksdagens protokoll 1.920. 1 saml. 356 Käft. (Nr 416.) 6
42
Kungl. Maj-.ts proposition nr 416.
lokaler. Det kunde då framstå såsom ett verkligt socialt intresse att
skydda det sunda affärslivet mot en onaturlig konkurrens om kontorslokaler
från allehanda, av kristidens utomordentliga förhållanden framalstrade
jobbarföretag. I och med den vikande konjunkturen för dylika
utväxter på affärslivet torde dessa företag hava försvunnit lika hastigt,
som de uppstått. Samtidigt torde å ena sidan under trycket av bristen
på dylika lokaler och å andra sidan med stöd av de vinster, som på
affärsverksamhet inhöstats, ett icke alltför ringa, nytt tillskott tillförts
denna hyresmarknad. Sålunda torde den enskilda byggnadsverksamhet,
som ehuru i begränsad omfattning bedrivits under de senaste krisåren,
till stor del varit inriktad på åstadkommandet av nya kontorslokaler.
Det är därför långt ifrån osannolikt, att ingen verklig brist på kontorslokaler
f. n. föreligger, men att en konstlad sådan, på sätt i det föregående
antytts, upprätthålles genom lagstiftningen. Med dess upphävande,
i vad angår dessa lägenheter, skulle därför dolda reserver kunna framskaffas,
som till äventyrs till och med kunde till någon del tillföras eller
kanske snarare återföras till bostadsmarknaden. Det må nämligen erinras,
att förbudet mot att utan hyresnämnds medgivande omändra bostadslägenheter
för kontors- och andra ändamål blev tillämpligt först på våren
1917, då kristidsjobberiet redan florerade som livligast. Säkerligen
hade dessförinnan och jämväl senare, ehuru i strid mot lagens bud,
åtskilliga bostadslägenheter tagits i bruk för af färsändamål.
Om sålunda ett frigivande av affärslokaler tämligen saklöst synes
kunna ske och även leda till att bostadsmarknaden möjligen erhölle något
tillskott, tala vissa skäl för att en fortsatt laglig begränsning av rörelsefriheten
på området t. o. m. kunde lända bostadsproduktionen till skada.
Upprätthålles nämligen en konstlad brist på dylika lokaler, kommer sannolikt
den spekulativa byggnadsverksamheten att inrikta sig på byggande
av ytterligare sådana. Särskilt med hänsyn till den rådande knappheten
på arbetskraft inom byggnadsindustrien, måste ett dylikt i själva verket
onödigt byggande betecknas såsom olyckligt.
Yad angår butikslokaler, torde någon egentlig brist på sådana icke
föreligga. Det torde vara ett allmänt känt förhållande, att fastighetsägare
merendels hysa ett visst intresse för att få behålla hyresgäster,
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
43
som förhyra butiker. Det är nämligen vanligt vid uthyrning av butiker,
att hyresgästen till eu början betingar sig eu relativt låg byra, av båda
parterna avsedd att höjas, i den mån affären hunnit inarbetas. Det är
därför troligt, att hyresvärdarna, i medvetandet om att ett ombyte av
butiksinnehavare ofta medför en om ock tillfällig sänkning av hyresbeloppet,
skola veta att i eget ekonomiskt intresse iakttaga en viss hovsamhet
i fråga om hyresanspråk och uppsägning, så snart fråga är om
butikslokaler.
Emellertid förekommer det i ganska stor utsträckning, att butikslokaler,
särskilt mindre sådana, uthyras i samband med bostadslägenhet.
Ofta befinna sig butiksinnehavarna i små ekonomiska omständigheter.
Det har då ansetts skäligt, att de ifråga om bostaden genom lagen tillförsäkras
samma skydd som andra hyresgäster. Härvid har det tillika
ansetts, att vederbörande affärs- eller annan lokal bör i berörda hänseenden
jämställas med bostaden. Enligt förslaget äger därför lagen full
tillämpning på lägenheter, även om de endast delvis uthyrts till bostad.
De inskränkningar, som sålunda enligt förslaget gjorts i lagens
tillämplighet på andra lägenheter än bostäder, avse endast bestämmelserna
i 6 och 8 §§.
Redan vid de första förberedelserna till lagstiftningen uttalades, Nya lagensåsom
i det föregående nämnts, vissa farhågor för att lagstiftningen
skulle verka hämmande på bostadsproduktionen. I syfte att så långt
möjligt förebygga dylika betänkliga verkningar infördes i lagen vissa bestämmelser,
varigenom såväl uppsägningsrätten som hyresprisbildningen
skulle lämnas fria beträffande nya lägenheter. Såsom tidsgräns uppställdes
dagen, då hyresstegringslagen första gången utfärdades, nämligen den
25 maj 1917. Med en obetydlig jämkning återupplivades detta stadgande
jämväl i 1918 års lag. Vid förberedelserna till 1919 års lag ansågo
sig socialstyrelsen och bostadskommissionen icke föranlåtna att härutinnan
föreslå någon ändring, en ståndpunkt, som Kungl. Maj:t i propositionen
till riksdagen likaledes intog. Däremot upptogos i propositionen
vissa ockerbestämmelser, vilka öppnade en möjlighet att beivra uppenbart
ocker med nya lägenheter.
44
Kungl. May.ts proposition nr 416.
^riksdag3 Emellertid framfördes vid sistnämnda års lagtima riksdag motions
vis
yrkande, att lagstiftningens tillämplighet, i vad anginge bestämmelserna
om hyresreglering och uppsägning, borde utsträckas till nya lägenheter.
I avgivet utlåtande (n:r 33) framhöll första lagutskottet, efter att hava
berört det behov av lagstiftningens utsträckning till nya lägenheter, som
enligt utskottets uppfattning förelåge, att farhågorna för en dylik åtgärds
deprimerande inflytande på nybyggnadsverksamheten syntes överdrivna.
Det vore enligt utskottets mening, såsom ock socialstyrelsen och bostadskommissionen
framhållit, företrädesvis det väntade prisfallet inom byggnadsindustrien,
som hölle företagsamheten tillbaka. Vidare vore byggnadsindustrien
beroende av hyresnivåns anpassning efter byggnadskostnaderna,
och erinrade utskottet härutinnan om sitt förslag att utvidga den obetingat
fria hyresstegringslatituden till 25 procent. Slutligen framhölls, att
hyresregleringen icke komme att beröra den vid första uthyrningen betingade
hyran.
I enlighet med utskottets förslag infördes också i 1919 års hyresstegringslag,
sådana ändrade bestämmelser, att lagstiftningen i hela dess
vidd blev i viss mån tillämplig på nya lägenheter.
Beredningen. För egen del vill beredningen icke bestrida, att fall förekommit,
där den tidigare medgivna friheten på området påtagligen i obehörig grad
utnyttjats. Såsom riksdagsmotionären på området år 1919 också antydde,
torde dessa fall huvudsakligen bestått i oskäliga anspråk vid s. k. försäljningar
av lägenheter. De i 19 § givna ockerbestämmelserna hava också
avfattats med tydlig hänsyftning bl. a. på dylika lägenhetsöverlåtelser.
Ehuru beredningen icke framlagt något förslag därom, skulle enligt beredningens
uppfattning inga berättigade anmärkningar kunna riktas mot
en eventuell ytterligare skärpning av dessa ockerbestämmelser, enkannerligen
i vad angår lägenhetsköp.
Däremot kan beredningen icke annat än ansluta sig till den tidigare
såväl av sakkunnigeberedningarna som av Kungl. Maj:t och riksdagen
uttryckligen intagna ståndpunkten, att avtalsrätten om nya lägenheter
bör lämnas helt fri. Till en början kan ifrågasättas, dels huruvida
de fall av ocker, som faktiskt torde hava förekommit på området,
Kuncjl. Maj ds proposition nr 416.
45
haft sådan social betydelse, att de motiverat ett så allvarligt steg som
lagstiftningens fulla utsträckande till lägenheterna i fråga, dels huruvida
icke dessa enstaka fall kunnat på ett för rättskänslan tillfredsställande
sätt beivras med stöd endast av 19 paragrafens ockerbestämmelser.
Vad vidare angår första lagutskottets påpekande, att det i främsta
rummet vore det väntade prisfallet inom byggnadsindustrien, som hölle
företagsamheten tillbaka, vill beredningen framhålla, att denna uppfattning
mer och mer håller på att förlora sitt objektiva underlag. Sålunda
må erinras, att denna synpunkt hävdades av socialstyrelsen och bostadskommissionen
vid tidpunkten omedelbart efter världskrigets faktiska avslutning,
då prisläget ännu tedde sig utomordentligt labilt. Det var
omöjligt att ens gissningsvis förutspå priskurvans blivande riktning, en
omständighet, som självfallet måste lägga den starkaste hämsko på all
företagsamhet på området. Under det år, som sedan förflutit, har intet
nämnvärt prisfall på området ägt rum, och, såsom förut nämnts, börjar
allmänheten mer och mer göra sig förtrogen med tanken, att intet revolutionerande
prisfall är att förvänta. Det bör betonas, att företagsamheten
i båda fallen torde bestämmas kanske icke så mycket av objektiva
föreliggande omständigheter som snarare av de olika sätten att
subjektivt bedöma marknadsläget. Liksom socialstyrelsen och bostadskommissionen
under fjolåret i förevarande avseende icke närmast ville
göra gällande någon särskild uppfattning om prisnivåns sannolika fluktuationer
utan i första hand ville framhålla, huru utsikterna i dessa avseenden
för det dåvarande faktiskt bedömdes inom företagarkretsar, vill
beredningen nu framhålla, att läget innevarande år icke torde bedömas
såsom förspelet till något större prisfall. Huruvida denna uppfattning,
såsom beredningen för sin del håller före, verkligen skall visa sig riktig,
äger självfallet i och för sig icke betydelse i förevarande sammanhang.
Företagsamheten bestämmes i väsentlig grad av den alltid mer eller mindre
subjektiva optimismen eller pessimismen hos den enskilde byggherren.
Det synes beredningen vara uppenbart, att förevarande utvidgning
av lagstiftningens tillämplighet i hög grad bidragit att öka den rådande
pessimismen inom företagarkretsar. Den av lagutskottet anförda omständigheten,
att hyran vid första uthyrningen kan av parterna fritt
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
avtalas, innebär ej heller, att lagstiftningen skulle tillämpas i en mildare
form ifråga om nya lägenheter än i fråga om gamla. Hyresnämnds
ingripande i och för hyresreglering förutsätter nämligen alltid,
att fall av hyresstegring skall föreligga, något som självfallet ej kan
anses vara för handen vid första uthyrning. Lagstiftningen måste sålunda
i gällande avfattning anses utan varje inskränkning tillämplig på
nya lägenheter.
Vad angår frågan om den fria hyresstegringslatituden, äga bestämmelserna
härom icke tillämpning på nya lägenheter. Vidare fastställdes
i enlighet med utskottets förslag förevarande gräns till endast
25 procent, under det att socialstyrelsen och bostadskommissionen hade
föreslagit 40 procent. Själva höjningen utöver 1918 års motsvarande
gräns, 15 procent, kom sålunda att uppgå endast till 10 procent eller två
femtedelar av vad styrelsen och kommissionen hade föreslagit. Då byggnadskostnaderna
samtidigt hade stegrats med cirka 200 procent, synes den
medgivna friheten icke hava inneburit något avgörande steg i riktning
mot en anpassning av hyresnivån efter den nya byggnadskostnadsnivån.
Beredningen kan ej undgå att hysa den uppfattningen, att ett
fortsatt bibehållande av denna lagstiftningens utsträckta tillämplighet
vore ägnat ingiva allvarliga betänkligheter. Det finnes vissa tecken, som
utvisa, att den enskilda företagsamheten håller på att återuppvakna,
men det lärer knappast råda tvivel om att den ej kommer att i nämnvärd
omfattning omsättas i praktisk verksamhet, så länge lagstiftningen
möjliggör ingripanden i hyresprisbildning och förfoganderätt i fråga om
nya lägenheter. En återgång däremot till den avtalsfrihet beträffande nya
lägenheter, som rådde före ikraftträdande av 1919 års lag, skulle utan
tvivel uppfattas såsom en bestämd försäkran från lagstiftarens sida om
frigivning av nybyggnadsverksamheten och vara ägnad att stärka företagsamhetslusten
hos den enskilde.
Beredningen hängiver sig ej åt förhoppningen, att ett dylikt frigivande
obetingat skulle förmå framkalla några omedelbart synliga resultat
på byggnadsmarknaden. Men beredningen vill erinra, att hela
den föreliggande lagstiftningens verkningar sträcka sig en betydlig tid
framåt. Om sålunda meranämnda stadganden, som åsyfta nya lägen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
47
heter, bibehölles i eu eventuellt ny lagedition innevarande år, skulle
detta innebära, att deras verkningar skulle sträcka sig ända fram mot
slutet av år 1922.
Med anledning av vad sålunda anförts får beredningen föreslå
sådan ändring i lagen, att bestämmelserna i 6 och 8 §§ ej måtte bliva
tillämpliga på lägenhet, som vid lagstiftningens första ikraftträdande den
25 maj 1917 ännu icke blivit tagen i bruk. Beredningen har emellertid
ansett sig böra förorda, att stadgandena i 6 och 8 §§ av nu gällande
lag, i vad de avse ifrågavarande nya lägenheter, liksom ock kontors-,
butiks- och dylika lokaler, i allt fall måtte gälla till den 1 oktober
1920. Nu gällande regler komma enligt förslaget att bliva tillämpliga
för lägenheterna i fråga för tiden ända fram till den 1 oktober 1921.
Genom att sålunda framflytta ikraftträdandet av berörda undantagsbestämmelse
skulle man dels bereda vederbörande hyresgäster ett visst
rådrum och dels undgå åtskilliga säkerligen icke obetydliga rättsliga
svårigheter under övergångstiden.
Slutligen vill beredningen erinra, att vid bifall till ovan framförda
förslag icke påkallades några sådana särskilda bestämmelser om rätt för
företag att fritt få disponera av dem för deras anställda uppförda
bus, bestämmelser, som enligt beredningens uppfattning eljest vore påkallade.
Bestämmelserna i 19 § åsyfta att stävja sådant ocker vid vissa Utvidgning
lägenhetsupplåtelser, som eljest icke hemfalla under lagen, men där himmel
visst skydd för lägenhetsinnebavaren dock kan ur social svnnunkt an- seL U}1
•1 v f(lVSl(lQ6Yl
ses
påkallat. Beredningen förutsätter, att dessa bestämmelser vid den heter m. m.
praktiska tillämpningen från allmän domstols sida visa sig fullt effektiva,
och att de, om med hänsyn till deras avfattning så ej skulle vara fallet,
komma att i erforderlig grad skärpas. I och med att vissa nya kategorier
av lägenheter enligt förslaget i viss mån bliva undantagna från
lagens tillämplighet, nämligen i fråga om hyresreglering och uppsägning,
synes det lämpligt att i stället låta dem hemfalla under ockerbestämmelserna
i 19 §. Med anledning härav föreslås viss ändring i sådan riktning
av sagda paragraf.
Då enligt förslaget de ändrade bestämmelserna i 19 § skulle träda
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
i kraft omedelbart efter den nya lagens utfärdande men bestämmelserna
i 9 § 2 mom., varigenom nya lägenheter samt kontor m. m. bliva undantagna
från 6 och 8 §§, skulle träda i kraft först den 1 oktober 1920,
skulle under förutsättning, att lagen utfärdades före sagda dag, hyresavtal
om ifrågavarande lägenheter under mellantiden till äventyrs kunna
hemfalla under såväl 6 och 8 §§ som 19 §. Sålunda kunde exempelvis
en butiksinnehavare, som blivit utsatt för ockerartade hyresanspråk, efter
eget gottfinnande antingen göra framställning till hyresnämnd om hyresreglering
eller också inför domstol väcka åtal för ocker. Sannolikt är
visserligen, att han använde sig av den förra mera enklare formen för
att ernå rättelse. Men även om han anlitade den senare utvägen, och
hyresvärdens åtgärd därigenom komme att icke blott underkastas rättelse
utan även straffbeläggas, synes detta knappast ägnat ingiva betänkligheter.
Hyresvärden skulle nämligen icke bliva underkastad ett strängare förfarande
än det, som i allt fall komme att tillämpas kort tid därefter.
Det har därför icke synts påkallat att uppskjuta 19 §:s utvidgade tilllämplighet
till den 1 oktober 1920.
Lagstiftnin- Enligt 1 § 2 mom. äger Konungen förordna att lagstiftningens
ytterligare tillämplighet kan utsträckas även till andra områden än de orter, där
UtnyaCområ- den ursprungligen skulle omedelbart tillämpas, nämligen i städer och
den• stadsliknande samhällen med viss minsta folkmängd. Beredningen ställer
sig över huvud taget tveksam, om lagstiftningen är av den art, att dess
tillämpning är påkallad och lämplig i mindre orter. Ett starkt stöd för
denna uppfattning synes kunna hämtas ur vissa av socialstyrelsen verkställda
undersökningar rörande hyresnämndernas verksamhet å olika orter.
Till en början torde svårigheterna på bostadsmarknaden därstädes, i den
mån en verklig sådan över huvud taget kan anses existera å mindre
orter, ur social synpunkt vara proportionsvis betydligt mindre än i större
orter. I huvudsak inskränka sig missförhållandena till enstaka fall, något
som tydligt framgår av uppgifterna om det av hyresnämnderna handlagda,
vanligen ytterst ringa antalet ärenden. Vidare synes det tvivelaktigt,
om hyresnämnderna i små samhällen alltid kunna erhålla en fullt
kompetent och opartisk sammansättning. Det står nämligen, särskilt vad
angår nämndernas opartiskhet, fullt klart, att en sådan är mycket svår
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
att ernå i samhällen, där personliga bekantskapsförhållanden in. in. torde
kunna konstateras och lätt öva obehörigt inflytande vid avgörandet av
snart sagt alla hyresnämndsärenden. Till beredningens kännedom hava
också kommit tall, som utvisa, att dylika farhågor icke sakna grund.
Det torde kunna ifrågasättas, om lagstiftningen, allt under det att den
börjar i övrigt avvecklas, lämpligen bör utsträckas till nya orter, där
dess tillämpning hittills icke ansetts påkallad. Slutligen må meddelas
att lagstiftningen vid 1920 års ingång ägde tillämpning i sammanlagt
138 orter, varav 68 utgjorde sådana mindre samhällen, där lagen blivit
tillämplig på grund av Kungl. Maj:ts särskilda förordnande.
Med anledning av det anförda får beredningen förorda, att bestämmelserna
i 1 § 2 mom. av gällande lag icke återupplivas vid en eventuell
prolongation av lagstiftningen.
Slutligen har beredningen i det bilagda lagförslaget infört vissa
smärre, ovan icke berörda och principiellt mera betydelselösa ändringar, för
vilka redogörelse lämpligen synts böra lämnas för varje särskild paragraf
i följande specialmotivering.
Det i 3 § 5 mom. sista punkten av den gällande lagen givna stadgandet
avser att lagfästa de former, under vilka hyresnämnd skall offentliggöra
eventuellt beslut enligt 6 § 2 mom. angående ändring av däri
omförmäld procentsats. Då det enligt förslaget lagts i Kungl. Majrts
hand att fatta beslut om ändring av berörda procentsats, har det synts
böra ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, på vad sätt beslut härom
lämpligen bör bringas till allmänhetens kännedom. Att ett offentliggörande
bör äga rum, har ansetts vara så uppenbart, att en anvisning
härom i lagtexten ej synts påkallad. Förevarande stadgande i 3 § 5
mom. har därför helt och hållet uteslutits ur förslaget.
I 6 § 1 mom. har utöver vissa ovan berörda mera principiella
ändringar föreslagits införandet av en uttrycklig anvisning om att hyresnämnderna
vid reglering av avgifter för värme och varmvatten skola
fastställa ersättningen härför till skäligt belopp. Frånvaron av dylik
föreskrift har nämligen av hyresnämnderna på vissa håll tolkats så, som
om nämnden vid ifrågavarande regleringsbeslut skulle äga större frihet
Bihang till riksdagens protokoll 1.920. 1 saml. 356 käft. {Nr 416.) 7
Special
motivorinif.
3 ti
5
mom
« Sb
1 m,om.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
H ft.
och 5
mom.
än ifråga om beslut angående reglering av hyresbelopp. Givetvis ankommer
det på hyresnämnd att fastställa hithörande belopp på fullt
objektiva grunder. Endast vid val av metoden härför synes nämnden
böra äga frihet att taga hänsyn till praktiska lämplighetsskäl.
I 8 § 1 mom. har föreslagits ett tillägg av innehåll, att uppsägning
från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet skall äga
gällande kraft, för så vitt hyresvärden på visst närmare angivet sätt
erbjuder hyresgästen att träffa nytt avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning
på oförändrade villkor, utom i vad angår hyresbeloppet. Stadgandet
avser att lagfästa och förenkla en viss hävdvunnen praxis rörande
sättet för uppsägning i och för hyresreglering. Hyresnämnderna
hava nämligen i de fall, där hyresvärd gjort framställning om samtycke
till uppsägning endast i och för vidtagande av hyresförhöjning, lämnat
begärt samtycke härtill, men därvid gjort vissa förbehåll i syfte att
trygga hyresgästens fortsatta innehav av lägenheten. I sådana fal!
hava ärendena endast underkastats en rent formell behandling, varvid
det givetvis stått nämnden fritt att sedermera underkasta frågan om
den begärda hyrans skälighet saklig prövning inom de i lagen uppdragna
gränserna. Då den formella behandlingen icke desto mindre på
grund av ärendenas ofta betydande antal blivit en i hög grad tyngande arbetsbörda
för nämnderna, har det gällt att tillse, om icke dylika
formella beslut kunde ersättas med ett generellt medgivande i lagen,
varigenom hyresnämnd ej behövde taga befattning med dylika ärenden.
I 8 § 1 mom. b. i förslaget har dylikt medgivande lämnats. Det förenklade
förfaringssättet avser uttryckligen endast de fall, där ändringgjorts
i hyresavtalet allenast i avseende å hyresbeloppet. Hyresvärd kan
följaktligen icke på denna väg vidtaga sådana andra ändringar, som till
äventyrs kunde lända hyresgästen till skada. I samband med förevarande
tillägg har momentet blivit uppställt i en mera överskådlig form.
Det i 1 mom. gjorda nya medgivandet har i 5 mom. kompletterats
med vissa närmare angivna regler om vad parterna, enkannerligen
hyresvärden, har att iakttaga, för så vitt denne vill begagna sig av det
i 1 mom. b. gjorda medgivandet. Det har synts angeläget, att hyresvärden,
då han sålunda verkställer uppsägning, därvid på ett för hyres
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Krmgl. Maj:ts proposition nr 416.
r>i
gästen otvetydigt och lättfattligt sätt meddelar honom uppgift om hans
företrädesrätt till lägenhetens fortsatta förhyrning samt om den risk
lian löper av att ej inom angiven tid begagna sig av den erbjudna rättigheten.
Hyresgästens berättigade krav pa full trygghet i fråga om
användandet av denna rättighet att få förnya avtalet har ansetts bliva
bäst tillgodosett därigenom, att meddelandena av hyresvärden skola lämnas
i särskild skrift, vilken hyresgästen får behålla och som han sålunda
blir satt i tillfälle att nogsamt överväga under en tidsfrist av minst
! 5 dagar.
Det kunde till äventyrs befaras, att hyresvärden på ett eller annat
sätt skulle söka att hålla sig undan vid den tid, då hyresgästen ville,
med godtagande av det gjorda erbjudandet, träffa det nya avtalet. I
detta syfte har i förslaget föreskrivits, att hyresvärden i berörda skrift
till hyresgästen skall uppgiva sin postadress, samt att hyresgästen, om
han så önskar, skall med laga verkan kunna avsända svar om godtagande
av erbjudandet i rekommenderad postförsändelse under sålunda
uppgiven adress. Härvid ankommer det på hyresgästen att kunna
styrka, ej mindre att försändelsen innehållit skrift om dylikt godtagande
än även, att densamma blivit å allmänna posten inlämnad senast den
dag, då godtagandet sist kunnat ske.
Det har synts antagligt, att detta till synes något omständliga förfaringssätt
i praktiken skulle gestalta sig jämförelsevis enkelt, för så vitt
lör ändamålet lämpliga tryckta blanketter genom hyresnämndernas försorg
eller på annat sätt tillhandahölles allmänheten. Vidare synes det
antagligt, att såväl hyresvärdar som hyresgäster, i medvetande om de
rättigheter och det skydd, som berörda förfaringssätt skulle erbjuda, oftast
.skulle låta sig angeläget vara att på ett mera personligt, enklare sätt
träffa åsyftade uppgörelser. Lagens bud finge därmed till uppgift endast
att reglera vissa av de ytterlighetsfall, där frivillig uppgörelse ej på
enklare väg stode att nå. Slutligen må erinras, att berörda uppsägningsförfarande
i intet fall ovillkoiligen föreskrives. Det står sålunda enligt
förslaget alltjämt hyresvärd öppet att om så påkallas för uppsägningen
inhämta hyresnämnds samtycke därtill.
opaginerad Kontrollera mot PDF
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
3 mom.
l:a stycket.
I 8 § 3 mom. l:sta stycket föreskrives, att samtycke till uppsägning av
hyresavtal kan, om ej särskilda skäl annat föranleda, av hyresnämnd lämnas,
endast där framställning ingivits senast å viss dag. Stadgandet åsyftar
att bereda hyresnämnd erforderligt rådrum att hinna fatta beslut i ärendena
senast till den dag, då uppsägning sist kan ske. Föreligger ej sådan
anhopning av ärenden, att nämnden, även där framställning ingivits
något senare, väl kan anses i tillfälle att inom föreskriven tid fatta beslut,
bör nämnden i betraktande av stadgandets uppenbara syfte, rimligen
vara därtill oförhindrad och i viss män även skyldig.
Emellertid hava fall förekommit, där hyresnämnd, på framställning
av hyresgäst, i sådant fall ansett sig lagligen förhindrad upptaga ärende
till prövning endast på den grund, att hyresvärden ej kunnat förebära
något visst skäl för att han ingivit framställningen å senare dag. Det
synes billigt, att nämnden härvidlag i allt fall skall efter egen prövning
kunna anses oförhindrad upptaga framställning till avgörande, så mycket
hellre som nämndernas arbetsbörda vid uppsägningsterininerna torde bliva
väsentligt lättad genom de föreslagna ändringarna i 1 mom. En ändring
i berörda riktning har därför blivit föreslagen. Självfallet äger hyresnämnden,
där den finner sig böra upptaga senare inkommet ärende till
prövning, icke att på motsvarande sätt framflytta tiden för sitt eget beslut.
De i momentets 2:dra stycke härutinnan givna reglerna hänföra sig
sålunda i allt fall till den tidpunkt, då framställning regelrätt bort till
nämnden ingivas.
I andra punkten av 3 mom. hava ur förslaget uteslutits vissa ord,
vilka, närmast på grund av andra föreslagna ändringar, skulle förlora
betydelse. I tredje punkten av samma moment hava förordats viss;!
lättnader angående föreskrifterna för hyresvärd att meddela uppgifter vid
framställning om samtycke till uppsägning. Dessa uppgifter avsågo närmast
att utgöra visst underlag för hyresnämnds prövning av frågor om
uppsägning i och för hyresreglering. Då dessa ärenden vid bifall till
förslaget om tillägget b i 8 § 1 mom. i regel ej vidare torde behöva av
hyresnämnderna behandlas, har en lindring i fråga om den ganska tyngande
skyldigheten att lämna uppgifter om äldre hyresförhållanden ansetts kunna
göras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. MajUs proposition nr 416.
I 3 inom. 2 stycket föreslås, att där berörda hyresmimndsbeslut ^
skola lämnas inom något kortare tid än vad hittills föreskrivits. Dels
torde det nämligen för hyresvärd tiga visst intresse att kunna erhålla
beslutet något tidigare än vad förut varit fallet, dels torde meranämnda
lättnader i hyresnämndernas arbetsbörda möjliggöra eu generel! mindre
förkortning av den tidsrymd, som hyresnämnderna hava till sitt förfogande
för dessa besluts fattande.
1 4 mom. har första punkten uteslutits ur förslaget. Skulle näm- i »u»n.
ligen hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning endast i och för sådan
hyresförhöjning, som enligt 6 § 2 mom. icke kan av hyresnämnd upptagas
till prövning, äger hyresvärden dock alltid att verkställa uppsägningen
på sätt, som i 8 § 1 mom. b angives. Givetvis böra dock hyresnämnderna
av lämplighetsskäl även framdeles iakttaga samma förfaringssätt, som
hittills uttryckligen i denna punkt föreskrivits.
1 och med genomförandet av den föreslagna ändringen i 6 § 2 14
0.2 mom.
moln. komme stagandet i 14'' § 2 mom. att förlora betydelse, varför sistnämnda
moment uteslutits ur förslaget.
Jämlikt 3 och 4 mom. av 14 § i lagen (resp. 2 och 3 mom. i förslaget)
kunna hyresnämnds beslut enligt 11 § 1 och 2 mom. överklagas 6et)- hos Kung!. Maj-.ts befallningshavande samt vidare hos Kungl. Maj:t. Besluten
avse rivning, sammanslagning, omändring eller förändrad användning
av bostadslägenheter. I regel sammanhänga sådana beslut självfallet
med frågor om hyresrätt till vederbörande lägenheter. Emellertid
medgiver lagen icke rätt till överklagande av hyresnämnds beslut i fråga
om uppsägning av hyresavtal. På grund härav ligger det i själva verket
i hyresnämnds hand att i vissa fall kunna förtaga den högre myndighetens
beslut jämlikt 14 § dess verkan. Särskilt ifråga om rivningsbeslut
hava konsekvenserna härav icke kunnat undgå att ingiva betänklighet.
Sålunda hava fall förekommit, då såväl Kungl. Maj:ts befallningshavande
som sedermera även Kungl. Maj:t medgivit rivning av bostadshus,
varefter hyresnämnd förvägrat samtycke till uppsägning av de hyresavtal,
som skulle beröras av rivningen. I förslaget har därför införts ett
nytt moment (4) av innehåll, att klagan över beslut om uppsägning i dylikt
fäll kan föras i samband med besvär över beslut om rivning. Det
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
54
har synts lämpligt att inskränka denna besvärsrätt beträffande beslut om
uppsägning endast till sådana beslut, som stå i samband med rivning.
Skulle nämligen denna besvärsrätt utvidgas till att omfatta frågor om
uppsägning i samband med alla de fall, som omförmälas i 11 § 1 och
2 mom., kunde till äventyrs hyresvärdar förknippa framställning om
samtycke till uppsägning med fråga exempelvis om allehanda ändringsarbeten
allenast i syfte att på detta sätt förskaffa sig sådan allmän besvärsrätt
i uppsägningsfrågor, som lagstiftaren hittills icke medgivit.
Vid behandlingen av ärendet har inom beredningen skiljaktig mening
yppats, i det att herr Tengelin i särskilt bilagt yttrande anmält i
vissa punkter avvikande mening.
I ärendet remitterade handlingar återgå.
För socialstyrelsen:
Gunnar Russ.
För 1918 års bostadssakkunniga:
Jakob Pettersson.
Kung l. Maj:ts proposition nr 416.
55
Särskilt yttrande av herr T engel in.
Undertecknad får härmed avgiva följande särskilda yttrande i vissa
punkter, där jag delvis är av annan mening än beredningens majoritet.
Om 6 § 1 mom. andra stycket, såsom beredningen föreslagit, ute- <; $s.
slutes ur lagen, utlämnas hyresgästerna i nya hus åt vederbörande hyresvärds
godtyckliga hyresanspråk. Men med hänsyn till det ständigtåter- s ,/r''''
kommande påståendet angående hyresstegringslagens stora skuld till den
rådande bostadsbristen torde klokheten bjuda, att man, i syfte att bryta
udden av detta agitatoriska påstående, offrar bestämmelsen i fråga.
Vad angår 6 § 2 punkten har jag ej kunnat biträda majoritetens <j
förslag i annan mån, än att hyresnämnds rätt enligt sista punkten att ,? mom.
ändra, d. v. s. praktiskt taget att sänka den obetingat fria hyresstegringsgrärisen
synes kunna bortfalla. Alldenstund hyresnämnderna redan nu i
många fall medgivit större förhöjning än 25 procent å 1915 års hyra,
synes ingen fara föreligga, att nämnderna skulle lämna hyresvärds anspråk
på hyresökning, överstigande sagda gräns, obeaktade, för så vitt
nämligen fråga är om lägenhet av god eller medelgod beskaffenhet.
Men däremot måste jag hysa de allvarligaste betänkligheter mot
kravet på en generell förhöjning av hyresbeloppen upp till 50 procent å
1915 års utgående hyror för lägenheter, som visserligen i lagens mening
icke kunna betecknas såsom mindervärdiga men dock på grund av sin
dåliga beskaffenhet måste anses överbetalade med 25 procent förhöjning
å 1915 års hyra.
Jag är såtillvida ense med majoriteten, att jag anser en allmän
successiv höjning av hyresnivån numera vara påkallad, men jag håller
före, att denna höjning så långt möjligt bör begränsas till lägenheter av
fullgod beskaffenhet. Skulle därför berörda procentsats i enlighet med
majoritetens förslag anses böra fastställas till 50 procent, hemställer jag,
att mina här anförda synpunkter måtte beaktas åtminstone såtillvida,
att hyresnämnd blir satt i tillfälle att sänka fordrad ökad hyra under
ifrågavarande gräns, där lägenheten synbarligen är dålig eller dåligt un
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung1. Maj:ts proposition nr 416.
S> 8-
2 inom.
5C
derhållen utan att dock kunna betecknas såsom uppenbart mindervärdig.
Jag föreslår i sådant fall, att orden »lägenhetens uppenbart mindervärdiga
beskaffenhet» måtte utbytas mot orden »lägenhetens uppenbart dåliga
beskaffenhet eller försummade underhåll».
Jag har icke ansett mig kunna biträda majoritetens förslag, i vad
det går ut på att avskilja andra lokaler än bostadslägenheter från tilllämpligheten
av 6 och 8 §§. I många fall skulle nämligen enligt min
mening affär sidkar e i små ekonomiska omständigheter härigenom bliva
ställda inför sådana svårigheter, att deras ekonomiska existens helt och
hållet äventyrades. Jag får därför förorda sådan ändring i 9 § 2 mom.
av förslaget, att jämväl andra lägenheter än bostäder allt fortfarande i
samma utsträckning som enligt 1918 års lagedition hemfalla under lagen.
Vid bifall härtill skulle den föreslagna ändringen av 19 § ockerbestämmelser,
i vad angår berörda lägenheter, icke bliva påkallad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 41b''.
57
Lag
med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig liyresstegring in. in.;
clen 19 juni 1919.
Förslag
till lag med vissa ändrade bestänunel
ser mot oskälig hyresstegring m. m.
den ............ 1920.
Lagens tillämplighetsområde.
1 §•
1. Denna lag äger tillämpning inom
område, där lagen med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. den 14 juni 1918 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må
Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som
utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, därom
gör framställning, för vilken avgivits
minst två tredjedelar av de i heslutet
deltagandes röster.
2. Konungen äger ock förordna, att
lagen skall tillämpas i annan stad eller
köping eller annat municipalsamhälle, så
ock eljest i annan kommun eller del av
kommun, än som i 1 mom. sägs, försåvitt
där i större utsträckning förekommer
uthyrning av omöblerade lägenheter för
bostads-, affärs- eller annat ändamål.
Sådant förordnande varder ej meddelat,
innan den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, yttrat sig i frågan.
1 §•
Denna lag äger tillämpning inom område,
där lagen med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring
m. m. den 19 juni 1919 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må
Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som
utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, därom
gör framställning, för vilken avgivits
minst två tredjedelar av de i beslutet
deltagandes röster,
[2 mom. utgår].
Om hyresnämnd.
1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt,
äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera hyresnämnder,
envar för viss del av området.
Bihcmg till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 356 Käft. (Nr 416.)
8
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
Lagen. Förslaget.
2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden såväl
som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.
3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämd i stad skola
vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid, Konungens
befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet. Samma
person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera hyresnämnder.
4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att tjänstgöra
tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter skola två
ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet.
Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller förvalta
fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hvresmarknad och
åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre bemedlades
bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så ock
om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda
avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.
5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid
hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid
förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.
3 §•
1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §£
sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga
delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.
2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande
och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening, som etter jämkning,
där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av de röstande.
Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än någon annan,
eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad omröstning mel
lan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening, gäller ordförandens.
3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är
obehövligt.
4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende eller
meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån felaktigt,
eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt ändrat
läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas
5. Vid hyresnämnds sammanträde
föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta
protokoll granskas så snart ske kan och
5. Vid hyresnämnds sammanträde
föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta
protokoll granskas så snart ske kan och
Kungl. Maj:tu proposition nr 416.
59
Lagen.
.senast inom tio dagar. Så snart dylik
granskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten. Sker ej
granskning genast, skall besked om
nämndens beslut omedelbart lämnas part,
som sådant begär. Innefattar nämndens
beslut förordnande, som i 6 § 2 mom.
sista punkten sägs, skall å nämndens
dörr samma dag, granskning skett, göras
anslag därom, innefattande jämväl uppgift
om vad den har att iakttaga, som
är med beslutet missnöjd.
Förslaget.
senast inom tio dagar. Så snart dylik
granskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten. Sker ej
granskning genast, skall besked om
nämndens beslut o mede (bart lämn as part.
som sådant begär.
4 .§■
De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om vilka i
f>, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan uppta
gas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande av
nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån av
nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.
5 §*
Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erforderliga
medel ej mindre till skalig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande, ledamöter
oeh tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för upprätthållande
av nämndens verksamhet. Myndighet som i 2 § 4 mom. sagts äger jämväl
utfärda instruktion för hyresnämnd.
Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.
6 §•
1. Fordras för omöblerad lägenhet,
som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, och som den
25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra, än den, som enligt för tid
före nämnda dag senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer
med nedan angivna inskränkning
på hyresnämnden att, efter framställning
av hyresvärd, hyresgäst eller
hyressökande, eller där nämnden eljest
finner anledning därtill, pröva, huruvida
6 §•
1. Fordras för omöblerad lägenhet,
som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, högre hyra,
än den, som enligt för tid före den 25
maj 1917 senast eller, där lägenheten
före sagda dag varit tagen i bruk men
icke uthyrd, för tid närmast därefter gällande
hyresavtal varit för lägenheten
betingad, ankommer med nedan angivna
inskränkning på hyresnämnden att, efter
framställning av hyresvärd, hyresgäst
eller hyressökande, eller där nämnden
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
Lagen.
det fordrade beloppet med hänsyn till
ej mindre lägenhets beskaffenhet än även
omkostnaderna för fastigheten och förhållandena
i övrigt är att anse såsom
oskälig samt att i sådant fall fastställa
den lägre hyra, varje gång för högst ett
år, som nämnden finner skälig. Lag
samma vare, där hyresavtal träffas om
omöblerad lägenhet, innefattande höjning
av hyran utöver för tid före den 25 maj
1917 senast gällande hyresbelopp, så ock
där sådant avtal träffats antingen, vad
angår orter, där lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m, varit gällande, senare
än å etthundratjugoförsta dagen
före den dag lagen blivit tillämpad
inom området, eller, vad angår orter, där
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. enligt Konungen särskilda
förordnande senare blivit gällande
för området, från och med den dag, lagen
sålunda blivit tillämplig inom området;
i fråga om hyresavtal, som träffats
före den dag, då lagen den 25 maj
1917 blev gällande för det område, där
fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd
ingripa allenast om lägre hyra än den
avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret
1917—1918 som för hyresåret
1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal
besörja lägenhetens uppvärmning
eller tillhandahålla varmvatten till
densamma, åligger det nämnden att särskilt
bestämma ersättningen för envar
sådan förmån att utgå med visst belopp
eller efter grund, som nämnden finner
skälig.
Fordras för omöblerad lägenhet, som
är uthyrd eller avsedd att uthyras av
husägaren eller annan, men som icke
den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra än den, som betingats
vid första uthyrningen av lägenheten,
eller träffas om sådan lägenhet hyresav
-
Förslaget.
eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida
det fordrade beloppet med hänsyn
till ej mindre lägenhetens beskaffenhet
och det allmänna läget på bostadsmarknad
den än även omkostnaderna för fastigheten
och förhållandena i övrigt är att
anse såsom oskäligt samt att i sådant
fall fastställa den lägre hyra, varje gång
för högst ett år, som nämnden finner
skälig. Lag samma vare, där hyresavtal
träffas om omöblerad lägenhet, innefattande
höjning av hyran utöver för
tid före den 25 maj 1917 senast gällan
de hyresbelopp, så ock där sådant avtal''
träffats antingen, vad angår orter, där
lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser
mot oskälig hyresstegring
m. m. varit gällande, senare än å etthundratjuguförsta
dagen före. den dag
lagen blivit tillämpad inom området,
eller, vad angår orter, där lagen den
14 juni 1918 eller lagen den 19 juni
1919 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. enligt
Konungens särskilda förordnande senare
blivit gällande för området, från och
med den dag, lagen sålunda blivit tilllämplig
inom området; i fråga om hyresavtal,
som träffats före den dag, då
lagen den 25 maj 1917 blev gällande
för det område, där fastigheten ligger,
äge dock hyresnämnd ingripa allenast
om lägre hyra än den avtalade blivit
fastställd såväl för hyresåret 1917—1918
som för hyresåret 1818—1919. Skall
hyresvärd enligt hyresavtal besörja lägenhetens
uppvärmning eller tillhandahålla
varmvatten till densamma, åligger
det nämnden att särskilt bestämma s/tålig
ersättning för envar sådan förmån
att utgå med visst belopp eller efter
grund, som nämnden finner lämplig.
[1 mom. 2 stycket utgår.]
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj:ta proposition nr 416.
6!
Lagen. Förslaget.
tal, innefattande höjning av hyran utöver
det vid lägenhetens första uthyrning
betingade hyresbelopp eller har före denna
lags ikraftträdande sådant avtal träffats
att gälla för tid från och med den 1
oktober 1919 eller senare, skall i fråga
om hyresnämnds prövning vad i första
stycket sägs äga motsvarande tillämpning.
2. Överstiger hyra förlägenhet, som
varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, den före sagda dag senast gällande
hyran med högst 25 procent, må sådan
hyreshöjning icke upptagas till prövning
av hyresnämnden, med mindre
nämnden med hänsjm till lägenhetens
uppenbart mindervärdiga beskaffenhet
finner synnerliga skäl tala därför. Finner
nämnden med hänsyn till särskilda
förhållanden inom dess verksamhetsområde,
att angivna gräns bör fastställas
till annan procentsats än 25 procent,
äge nämnden därom förordna.
3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos nämnden, eller, där
nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit meddelande,
att fråga väckts om företagande av reglering. JDenna bestämmelse skall
dock ej äga tillämpning, där avtal träffats, att hyresbeloppet helt eller delvis
skall vara till betalning förfallet tidigare än å sista söckendagen före den avtalade
hyrestidens början.
4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som av
hyresvärden eller till hans förmän för upplåtelsen betingas.
5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal, däri
högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet.
6. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyi’esavtal, i vad angår redan erlagd
hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i förra fallet
till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom till hyresvärden
inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den dag beslut
i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen den
14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga tillämning,
med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar
beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.
2. Överstiger hyra för lägenhet, som
varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, den före sagda dag senast gällande
hyran med högst 50 procent, må sådan
hyreshöjning icke upptagas till prövning
av hyresnämnden, med mindre
nämnden med hänsyn till lägenhetens
uppenbart mindervärdiga beskaffenhet
finner synnerliga skäl tala därför.
På framställning av hyresnämnd äger
Konungen, där särskilda skäl därtill äro,
för nämndens verksamhetsområde eller
viss del därav sänka ifrågavarande procenttal,
dock icke under 40.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
6 2
Lagen.
Förslaget.
< §•
Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning
av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre
tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna
inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets
träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra
skälig gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av
den återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma
hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt
för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,
som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds
provning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 § o
mom.
8 §•
1. Uppsägning från hyresvärds sida
av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre hyresgästen
efter hyresavtalets ingående avgivit
skriftlig uttrycklig försäkran, att
han är villig låta avtalet upphöra, eller
samtycke till uppsägningen senast den
dag, som i o mom. sägs, meddelas av
hyresnämnd, eller fall föreligger, som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24
§§ av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fäst egendom berättigar
till uppsägning.
Vad nu sagts skall äga tillämpning
jämväl i fråga om uppsägning, som skett
före denna lags ikraftträdande, där uppsägningen
avsett hyresavtal om omöblerad
lägenhet, som icke den 25 maj 1917
eller tidigare varit tagen i bruk, samt avtalet
uppsagts att upphöra den 30 september
1919 eller senare.
2. Har i fråga om omöblerad lägenhet
träffats skriftligt hyresavtal, avsett
att utan uppsägning upphöra å viss dag,
vare hyresvärden skyldig att, såvitt angår
avtal, vilket avser lägenhet, som ej
den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen
i bruk, och vilket träffats före den
8 §•
1. Uppsägning från hyresvärds sida
av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre
a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående
avgivit skriftlig uttrycklig försäkran,
att han är villig låta avtalet upphöra,
b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom.
närmare angives, verkställer uppsägningen
med erbjudande till hyresgästen att
före viss tid förnya hyresavtalet med
ändring allenast av hyresbeloppet,
c) eller samtycke till uppsägningen
senast den dag, som i 3 mom. sägs, meddelas
av hyresnämnd,
d) eller fäll föreligger, som enligt bestämmelserna
i 3 kap. 21—24 §§ av la
gen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom berättigar till uppsägning.
[1 mom. 2 stycket utgår],
2. Har i fråga om omöblerad lägenhet
träffats skriftligt hyresavtal, avsett
att utan uppsägning upphöra å viss dag,
vare hyresvärden skyldig att inom femton
dagar efter det avtalet träffats, underställa
avtalet hyresnämndens prövning;
ägande hyresnämnden, därest sär
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
ti;;
Lagen.
ilag, denna lag träder i kraft, inom trettio
dagar efter nyssnämnda dag och
ifråga om andra avtal inom femton dagar
efter det avtalet träffats, underställa
avtalet hyresnämndens prövning;
ägande hyresnämnden, därest särskilda
skal därtill föranleda, förordna, att det
skall så anses, som om avtalet träffats
under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt icke uppsägning
skett, skall förlängas för ytterligare
lika lång tid, dock varje gång
högst ett år. Om avtal, som här sagts,
icke inom nämnd tid underställts hyresnämnds
prövning, vare hyresvärden,
på samma sätt som om sådant förordnande
meddelats, bunden utöver avtalstiden.
För de fall, som nu nämnts,
galle i fråga om uppsägningstidens
längd vad för motsvarande fall finnes
stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fäst egendom.
3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal
kan, om ej särskilda skäl annat
föranleda, av hyresnämnd lämnas, endast
där hyresvärd ingivit framställning därom
senast å trettionde dagen före den
dag, då uppsägning sist kan ske. Dock
må framställning om samtycke till uppsägning
kunna ingivas till hyresnämnden,
där fråga är om sådan uppsägning,
som avses i 8 § 1 mom. andra stycket,
sist å trettionde dagen efter den dag,
denna lag trätt i kraft, samt, där fråga
är om sådan uppsägning, som avses i
133 § utsökningslagen och som skett efter
det lagen trätt i kraft, senast den dag,
då uppsägning sist kan ske. Varje
framställning om samtycke till uppsägning
bör innehålla uppgift såväl om den
för lägenheten före den 1 oktober 1915
senast gällande eller beträffande lägenhet,
som först efter nämnda dag uthyrts,
den vid första uthyrningen betingade
hyran som ock om den ändring av hy
-
Förslaget.
skilda skäl därtill föranleda, förordna,
att det skall så anses, som om avtalet
träffats under förbehåll, att detsamma
efter avtalstidens slut, så framt icke
uppsägning skett, skall förlängas för
ytterligare lika lång tid, dock varje
gång högst ett år. Om avtal, som här
sagts, icke inom nämnd tid underställts
hyresnämnds prövning, vare hyresvärden,
på samma sätt som om sådant förordnande
meddelats, bunden utöver avtalstiden.
För de fåll, som nu nämnts.
galle i fråga om uppsägningstidens längd
vad för motsvarande fäll finnes stadgat
i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den
14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom.
3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal
kan, där hyresnämnd icke finner
anledning göra undantag, av nämnden
lämnas, endast där hyresvärd ingivit
framställning därom senast å trettionde
dagen före den dag, då uppsägning
sist kan ske. Dock må framställ
ning om samtycke till uppsägning kunna
ingivas till hyresnämnden, där fråga Slom
sådan uppsägning, som avses i 133 §
utsökningslagen, senast den dag, då uppsägning
sist kan ske. Varje framställning
om samtycke till uppsägning bör
innehålla uppgift om den ändring av
hyresvillkoren, som med uppsägningen
avses, eller den anledning till uppsägning,
som eljest åberopas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
t)4
Lagen.
resvillkoren, som med uppsägningen avses,
eller den anledning till uppsägning,
som eljest åberopas.
Beslut över framställning om samtycke
till uppsägning skall av hyresnämnden
meddelas snarast möjligt och
senast å trettionde dagen efter den dag,
då framställningen sist kunnat ingivas
till nämnden.
4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke
till uppsägning av hyresavtal, dä
fråga är om lägenhet, som varit uthyrd
för tid före den 1 oktober 1915, där hyresvärden
med uppsägningen allenast avsett
att erhålla en hyr esfor höjning av
högst 25 procent eller annan av nämnden
jämlikt 6 § 2 mom. fastställd procentsats
utöver den för tiden före angivna
dag senast betingade hyran, med mindre
nämnden med hänsyn till lägenhetens
uppenbart mindervärdiga beskaffenhet
finner synnerliga skäl tala därför. Ej
heller må samtycke vägras till sådan uppsägning
av hyresavtal, som avses i 134
§ utsökningslagen, därest i hyresavtalet
betingade villkor finnas till skada för
ny ägare i avsevärd mån avvika från
i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.
5. I varje fall, där hyresnämnds samtycke
till uppsägningen grundas allenast
därpå, att nämnden funnit, att samtycke
till uppsägningen jämlikt 8 § 4
mom.. icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens
anspråk på högre hyra eller
eljest förbättrade hyresvillkor bör upptagas
till prövning, skall vid samtycket
fästas det villkor, att innehavaren av lägenheten
beredes tillfälle att, inom viss
av hyresnämnden förelagd kortare tid,
träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning
med den ändring av hyresvillkoren,
som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt
dier av nämnden fastställts eller må
kunna komma att fastställas.
Förslaget
Beslut över framställning om samtycke
till uppsägning skall av hyresnämnden
meddelas snarast möjligt och
senast å tjugoåttonde dagen efter den
dag, då framställningen sist kunnat ingivas
till nämnden.
4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke
till sådan uppsägning av hyresavtal,
som avses i 133 § utsökningslagen, därest
i hyresavtalet betingade villkor finnas
till skada för ny ägare i avsevärd
mån avvika från i hyreskontrakt inom
orten gängse bestämmelser.
5. Vill hyresvärd verlcställa uppsägning
enligt 1 mom. b), har han att skriftligen
uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen
tillika erbjuda hyresgästen
att, utan annan ändring i hyresvillkoren
än hyrans höjning till visst
angivet belopp eller det belopp, hyresnämnden
bestämmer, fortfarande förhyra lägenheten;
skolande därjämte i uppsägning
shandling en angivas ej mindre hyresvärdens
postadress än även den tid, minst
femton dagar därefter, intill vilken tid,
vid äventyr av hyresrättens förlust, varom
erinran skall utsättas i uppsägningshandlingen,
står hyresgästen öppet att antaga
det sålunda gjorda erbjudandet.
Har hyresgästen under adress, som upp
-
Kung!.. Maj:ts proposition n:r 416.
65
Lagen.
Förslaget.
givits i up>psägning sliandlingen, i rekommenderat
brev med allmänna posten till
hyresvärden avsänt förklaring, att han antager
det gjorda erbjudandet, skall sä anses,
som antagandet kommit hyresvärden
tillhanda vid tid, då brevet avlämnades
u posten.
6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning, må
i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång högst
ett år.
7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet, och
helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i förskott
för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till
uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till
fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.
8. Vid prövning av uppsägning skall 8. Vid prövning av uppsägning skall
hyresnämnd beakta ej mindre de av hyresnämnd beakta ej mindre de av hy
-
hyresvärden för uppsägningen anförda
skäl än även, i vilken man uppsägningen
medför svårighet för hyresgästen att erhålla
lämplig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts.
resvärden för uppsägningen anförda skal,
såsom att hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten
genom lägenhetens uthyrning i andra
hand eller att hyresvärd, som före den
25 maj 1917 förvärvat fastighet, har
synnerligt behov av lägenhet i densamma
för beredande av bostad åt sig eller sin
familj, än även huruvida uppsägningen
skulle medföra synnerlig svårighet för hyresgästen
att erhålla för honom användbar
lägenhet å tid, därtill hyresavtalet uppsagts.
Har byggnad uppförts i uppenbart
syfte att bereda bostadsutrymme åt viss
person, visst företags personal eller viss
grupp av personer, bör, där så erfordras
för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke
till uppsägning av hyresnämnd icke
förvägras. Lag samma vare där hyresgästen
tillgodogör sig hyresrätten uteslutande
genom uthyrning i andra hand.
9 §•
Med lägenhet avses i denna lag varje
utrymme inom byggnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
9 §•
1. Med lägenhet avses i denna lag
varje utrymme inom byggnad.
2. Vad i 6 och 8 §§ stadgats skall ej
gälla beträffande annan omöblerad lägenhet
än sådan, som enligt hyresavtal helt
1 saml. 356 käft. (Nr 416.) 9
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
Lagen. Förslaget.
eller delvis upplåtits till hostad samt
den 25 maj 1917 eller tidigare blivit
tagen i brulc.
Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.
10 §.
1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller hyressökande
inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen eller,
där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigat, i saken
kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i vilken må utsättas
vite för uteblivande från och med två till och med etthundra kronor, skall
delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse skall ske.
2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda
att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen hållas
tillgängliga för nämnden.
3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde
vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden
angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom
fastigheten inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten
eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.
Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.
11 §•
1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar
lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran
eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller
del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet
prövas vara med hänsyn til allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.
2. Lägenhet, som, då lagen den 25 2. Lägenhet, som, då lagen den 25
maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt
Konungens särskilda förordnande
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. eller eljest denna lag
trädde i tillämpning inom området, användes
till bostad eller var oanvänd
maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. eller ock
enligt Konungens särskilda förordnande
lagen den 14 juni 1918 eller lagen den
19 juni 1919 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.
eller eljest denna lag trädde i tillämpning
inom området, användes till bostad
Kung!.. Maj tia proposition nr 41 ti.
67
Lagen.
men dessförinnan senast använts till bostad,
må ej utan hyresnämndens medgivande
tagas i bruk för annat ändamål;
ej heller må utan nämndens medgivande
lägenhet uthyras möblerad, vilken icke
vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant
skick.
3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden
för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster att
erhålla andra lämpliga bostäder.
4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning till
återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmäles;
och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen avsedda
fall äro stadgade.
Förslaget.
eller var oanvänd men dessförinnan senast
använts till bostad, må ej utan
hyresnämndens medgivande tagas i bruk
för annat ändamål; ej heller må utan
nämndens medgivande lägenhet uthyras
möblerad, vilken icke vid nyssnämnda
tid varit uthyrd i sådant skick.
Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.
12 §.
Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans räkning
uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden anmäla ej mindre
hyresavtals träffande och upphörande med angivande vad i förra fallet närmast
därförut betingad hyra och i senare fallet, där så ske kan, hyresanspråk för förnyad
uthyrning, än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt
hyresupplåtelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp. I anmälan skall, då“lägenhet varit uthyrd för tid
före den 1 oktober 1915, även angivas den för tid före nämnda dag senast betingade
hyran. Om tiden och sättet för anmälan, som här sagts, förordnas av nämnden.
Om bostadsförmedling.
13 §.
1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall, med ledning av de i 12 §
omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan kommunal myndighet
avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som omfatta högst fyra
rum, kök däri inbegripet, och helt eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan
kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer
lämpliga bostäder.
2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
Lagen. Förslaget.
Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.
14 §.
1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot av
hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden överskridit
sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets behandling
må part, som är med» beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm hos
överståthållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna samt i övriga
orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen del av
beslutet.
2. Hyresnämnds beslut om förord- [2 mom. utgår.j
nancle enligt 6 § 2 mom. sista punkten
skall underställas prövning av myndighet,
som i 1 mom. sägs; och åligger det
nämnden att inom femton dagar från
den dag, då protokollet över beslutet
granskats, till prövningsmyndigheten insända
protokollet och samtliga handlingar
i ärendet. Är någon missnöjd
med beslutet, äger han att inom tid, som
nyss sagts, till prövningsmyndigheten
ingiva de påminnelser, han aktar nödiga.
3. (enligt förslaget 2). Över hyresnämnds beslut i fråga som i 11 § 1 och 2
mom. förmäles, må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio
dagar efter erhållen del av beslutet.
4. Mot prövningsmyndighets beslut i
fråga, som i 1 och 2 mom. sägs, må talan
ej föras. I Konungens befallningshavandes
beslut enligt 3 mom. må ändring
sökas hos Konungen genom besvär,
vilka skola vara inkomna till civildepartementet
inom den tid, som för överklagande
av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
3. Mot prövningsmyndighets beslut
i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan
ej föras. I Konungens b efallningsh avandes
beslut enligt 2 mom. må ändring
sökas hos Konungen genom besvär, vilka
skola vara inkomna till civildepartementet
inom den tid, som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.
4. Vill hyresvärd eller hyresgäst i den
ordning, som i 2 eller 3 mom. sägs, föra
klagan över beslut i fråga om samtycke
till rivning utav byggnad, må han tilllika,
oberoende av eljest gällande bestämmelser
om tid för anförande av besvär,
kunna klaga jämväl över beslut i fråga
om samtycke till uppsägning av hyresavtal
om lägenhet, som beröres av rivningen.
Lämnar prövningsmyndigheten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
6!)
Lagen. Förslaget.
samtycke till uppsägning av hyresavtalet,
vare dock ej på grund härav hyresgäst
skyldig avflytta från lägenheten förr än
den fardag, som infaller näst efter tre
månader, räknat från dagen för heslutet.
Ansvarsbestämmelser.
15 §.
1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt
visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av lägenheten
fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre
värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet såsom
villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande
förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet
prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning
av uppsägning låta avtalet upphöra.
o. rå framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, må
Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa
taxa för hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt
sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än
taxan föranleder, förmedla uthyrning av eller överlåta hyresrätt till omöblerad
lägenhet, eller som för sådan förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager vederlag
till högre värde, likaledes med böter från och med femtio till och med ettusen
kronor.
16 §•
Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter
från och med etthundra till och med tiotusen kronor.
17 §.
För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från och
med 5 till och med femhundra kronor. 18 *
18 §•
1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan laga
förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt, eller
till böter från och med fem till och med femhundra kronor.
2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad i 10 §
2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och ordning
göra anmälan, som föreskrives i 12 §.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
i
Lagen. Förslaget.
3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och med
ettusen kronor; dock att straff, som bär stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
19
1. Den som för uthyrning av omöblerad
lägenhet, som icke tidigare varit
uthyrd, eller ock av möblerad lägenhet
fordrar eller mottager vederlag, av vad
slag det vara må, som enligt vad han
insett eller bort inse, är uppenbart oskälig,
straffes med böter från och med
tjugufem till och med tiotusen kronor
eller med fängelse från och med en
månad till och med ett år. Såsom uthyrning
av lägenhet skall anses även
upplåtande eller överlåtande av delägarrätt
i fastighet eller i bolag eller förening,
som äger fastighet, när avtalets
syfte uppenbarligen är att vinna eller
bevara tillgång till lägenhet.
2. Fälles någon till straff för brott,
efter ty skäligt finnes, kunna förplikta
vis, värdet av taget eller avtalat veder 20 21
§•
1. Den som för uthyrning av annan
omöblerad lägenhet än sådan, som enligt
hyresavtal helt eller delvis upplåtits till
hostad samt den 25 maj 1917 eller
tidigare hlivit tagen i bruk, eller ock
av möblerad lägenhet fordrar eller
mottager vederlag, av vad slag det vara
må, som enligt vad han insett eller
bort inse, är uppenbart oskälig, straffes
med böter från och med tjugufem till
och med tiotusen kronor eller med fängelse
från och med en månad till och
med ett år. Såsom uthyrning av lägenhet
skall anses även upplåtande eller
överlåtande av delägarrätt i fastighet
eller i bolag eller förening, som äger
fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen
är att vinna eller bevara tillgång
till lägenhet,
som i denna paragraf sägs, må domstolen,
gärningsmannen att utgiva, helt eller del
-
20 §.
Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i 18 §
1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljes
hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de Övriga
vid allmän domstol.
21 §.
1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen
enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller municipalsamhället.
2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
71
Lagen. Förslaget.
22 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande
hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, och upphör därmed
lagen med vissa ändrade Destämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. den 14
juni 1918 att gälla. Dock skall beträffande
förseelse, som begåtts under tiden
för sistnämnda lags giltighet och varå
påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande
gälla. Beträffande förseelse, som
begåtts, då lagen den 25 maj 1917 med
vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
ägde giltighet, och varå påföljd
är i densamma bestämd, skall vad därutinnan
är i sagda lag stadgat likaledes
fortfarande gälla; och skola bestämmelserna
i 7 § av sistnämnda lag fortfarande
äga giltighet, såvitt angår hyresbelopp,
som icke prövats av nämnden
och som belöper på tid före den 1 oktober
1918. Därjämte skola av hyresnämnd
ej mindre enligt lagen den 25 maj
1917 än även enligt lagen den 14 juni
1918 meddelade beslut fortfarande äga
giltighet; och skola ordförande och ledamöter
i hyresnämnder jämte suppleanter
för dem, vilka utsetts på grund av
bestämmelserna i endera av dessa lagar,
anses såsom behörigen utsedda enligt
denna lag.
Lagen gäller till och med den 31 december
1920, men skall vad däri stadgas angående
förseelse, som omförmäles i 15 §
1 mom., fortfarande äga giltighet. Hyresnämnds
beslut, varigenom nämnden
enligt 6 eller 7 § fastställt hyra för
viss tid, skall äga giltighet högst till
den 1 oktober 1921. Beträffande annan
än i 15 § 1 mom. omförmäld, under tiden
för lagens giltighet begången förseelse,
Denna lag, med undantag av 9 §
2 mom., träder i kraft dagen efter den,
då lagen, enligt därå meddelad uppgift,
från trycket utkommit i Svensk författningssamling
och upphör därmed lagen
med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. den 19 juni
1919 att gälla. Dock skall beträffande
* förseelse, som begåtts under tiden för
sistnämnda lags giltighet och vard påföljd
är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande
gälla. Beträffande förseelse, som
begåtts, då lagen den 25 maj 1917 med
vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
och lagen den 14 juni 1918 med
vissa ändrade bestämmelser mot oskälig
hyresstegring ägde giltighet, och varå
påföljd är i densamma bestämd, skall vad
därutinnan är i sagda lagar stadgat, likaledes
fortfarande gälla; och skola bestämmelserna
i 7 § av lagen 25 maj 1917
fortfarande äga giltighet, såvitt angår
hyresbelopp, som icke prövats av nämnden
och som belöper på tid före den 1
oktober 1918. Därjämte skola av hyresnämnd
ej mindre enligt lagen den 25
maj 1917 än även enligt lagen den 14
juni 1918 och lagen den 19 juni 1919 meddelade
beslut fortfarande äga giltighet;
och skola ordförande och ledamöter i
hyresnämnder jämte suppleanter för dem,
vilka utsetts på grund av bestämmelserna
i endera av dessa lagar, anses såsom
behörigen utsedda enligt denna lag.
Denna lag gäller till och med den 31
december 1921, men skall vad däri stadgas
angående förseelse, som omförmäles
i 15 § 1 mom., fortfarande äga giltighet.
Hyresnämnds beslut, varigenom
nämnden enligt 6 eller 7 § fastställt
hyra för viss tid, skall äga giltighet
72
Kungl. Maj ds proposition nr 416.
Lagen.
varå påföljd i lagen är bestämd, skall
vad därutinnan i lagen är stadgat fortfarande
gälla.
Förslaget.
högst till den 1 oktober 1922. Beträffande
annan än i 15 § 1 mom. omförmäld,
under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, vara påföljd i lagen
är bestämd, skall vad därutinnan i lagen
är stadgat fortfarande gälla.
Vad i 9 § 2 mom. stadgats träder i
kraft den 1 oktober 1920. Hyresnämnds
beslut, varigenom nämnden enligt 6 §
fastställt hyra för viss tid, skall, i vad
angår annan lägenhet än sådan, som enligt
hyresavtal helt eller delvis upplåtits
till bostad samt den 25 maj 1917 eller
tidigare blivit tagen i bruk, gälla högst
till den 1 oktober 1921.
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
73
Bilaga B.
Förslag
till
Lag
med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.
Lagens tillämplighetsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 19 juni 1919 är
gällande vid denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån
kunna medgiva undantag, såframt den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, därom gör framställning,
för vilken avgivits minst två tredjedelar av de i beslutet deltagandes
röster.
Om hyresnämnd.
2 §•
1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder, envar för viss del av området.
2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden
såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till
motsvarande antal.
3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd
i stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallnings
Bihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 356 haft. (AV 416.) 10
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
havande för viss tid, Konungens befallningshavande obetaget att när som
helst återkalla förordnandet. Samma person må förordnas till ordförande
eller suppleant för ordförande i flera hyresnämnder.
4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt,
att tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och
suppleanter skola två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta
till uthyrning avsedd fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för
dem, vilka ej må äga eller förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga
kännedom om ortens hyresmarknad och åtminstone den ene ledamoten
och minst en suppleant särskilt om de mindre bemedlades bostadsförhållanden.
I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så ock om rätt för
den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda avseenden
är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.
5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara
vid hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas
dem i god tid förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i
besluten. De hava att tillhandagå hyresnämnd med det tjänstebiträde,
som av nämnden påkallas.
3 §•
1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7,
8 och 11 §§ sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och
ledamöter i tillämpliga delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.
2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro
närvarande och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening,
som efter jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än
halva antalet av de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som
erhållit flera röster än någon annan, eller, därest två sådana meningar
finnas, den som efter förnyad omröstning mellan dem erhåller de flesta
rösterna. Har var röstande sin mening, gäller ordförandens.
3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre
parterna beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande
uppenbarligen är obehövligt.
4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i
avsevärd mån felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt
ärendet i ett väsentligt ändrat läge, äge nämnden att förordna om den
rättelse, som därav må föranledas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
75
5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande
nämndens beslut ; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så snart
ske kan och senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall
protokollet vara tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast,
skall besked om nämndens beslut omedelbart lämnas part, som sådant
begär.
4 §■
De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,
om vilka i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån,
än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt.
Ej heller må de i annan mån av nämndens ordförande, ledamöter eller
tjänstemän yppas.
5 §•
Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna
erforderliga medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,
ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga
utgifter för upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet
som i 2 § 4 mom. sagts äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.
Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.
6 §.
1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att
uthyras av husägaren eller annan, och som den 25 maj 1917 eller tidigare
varit uthyrd, högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast
gällande hyresavtal varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan
angivna inskränkning på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd,
hyresgäst eller hyressökande, eller där nämnden eljest finner anledning därtill,
pröva, huruvida det fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens
beskaffenhet och det allmänna läget på bostadsmarknaden än även
omkostnaderna för fastigheten och förhållandena i övrigt är att anse såsom
oskäligt samt att i sådant fall fastställa den lägre hyra, varje gång för
högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag samma vare, där hyresav
-
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
tal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning av hyran utöver
för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock där sådant
avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande,
senare än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad
inom området, eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918
med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. eller
lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens särskilda förordnande senare
blivit gällande för området, från och med den dag, endera av sistnämnda
lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i fråga om hyresavtal, som
träffats före den dag, då lagen den 25 maj 1917 blev gällande för det
område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd ingripa allenast om
lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917—1918
som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja
lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma,
åligger det nämnden att särskilt bestämma skälig ersättning för envar
sådan förmån att utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden
finner lämplig.
Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller
tidigare varit uthyrd, högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen
av lägenheten, eller träffas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattande
höjning av hyran utöver det vid lägenhetens första uthyrning betingade
hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds prövning vad i första
stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag samma vare, där avtal, som
nyss sagts, träffats, vad angår orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen
ägt tillämpning, dels före den 22 juni 1919 att gälla för tid från
och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock den 22 juni 1919
eller därefter samt, vad angår orter, där sistnämnda lag enligt Konungens
särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med
den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.
2. överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den
1 oktober 1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 50
procent, må sådan hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden,
med mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga
beskaffenhet finner synnerliga skäl tala därför.
På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda
skäl därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav fastställa
angivna gräns till viss lägre procentsats än 50 procent, dock lägst
40 procent. Socialstyrelsens beslut i fråga, som här avses, skall genom
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 416.
77
styrelsens försorg ofördröjligen kungöras i allmänna tidningarna samt en
eller flere tidningar i orten. Ändring i beslutet må sökas hos Konungen
genom besvär, vilka skola vara inkomna till civildepartementet inom trettio
dagar från det beslutet kungjordes i allmänna tidningarna.
3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning
förfallit före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos
nämnden, eller, där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då
hyresvärden erhållit meddelande, att fråga väckts om företagande av reglering.
Denna bestämmelse skall dock ej äga tillämpning, där avtal träffats,
att hyresbeloppet helt eller delvis skall vara till betalning förfallet
tidigare än å sista söckendagen före den avtalade hyrestidens början.
4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det
är, som av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.
5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle
avtal, däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för
nämnda tid överenskommits till det fastställda beloppet.
6. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår
redan erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller
för litet i förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare
fallet av honom till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som
infaller näst efter den dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare
fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till
fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning, med mindre hyresvärden
minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar beloppets inbetalning,
hos motparten styrker sitt krav.
7 §.
Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare
sig uppvärmning av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats
för längre tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring
av bränslekostnaderna inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna
får anses hava vid avtalets träffande avsett ersättning för angivna förmåner,
befinnes icke längre utgöra skälig gottgörelse därför, äger hyresnämnden,
varje gång för högst ett år av den återstående avtalstiden, fastställa,
vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden, börande därvid
särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för beredning av
varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio dagar efter
delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag, som
inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds prov
-
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
ning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §
3 mom.
8 §.
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad
lägenhet vare utan verkan, med mindre
a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig uttrycklig
försäkran, att han är villig låta avtalet upphöra,
b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställer
uppsägningen med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya
hyresavtalet med ändring allenast av hyresbeloppet,
c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom.
sägs, meddelas av hyresnämnd,
d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24
§§ av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar
till uppsägning.
2. Har i fråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal,
avsett att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig
att inom femton dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens
prövning; ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill
föranleda, förordna, att det skall så anses, som om avtalet träffats under
förbehåll, att detsamma efter avtalstidens slut, så framt icke uppsägning
skett, skall förlängas för ytterligare lika lång tid, dock varje gång högst
ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd tid underställts hyresnämnds
prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som om sådant förordnande
meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som nu
nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande
fall finnes stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom.
3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke
finner anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast där hyresvärd
ingivit framställning därom senast å trettionde dagen före den
dag, då uppsägning sist kan ske. Dock må framställning om samtycke
till sådan uppsägning, som avses i 133 § utsökningslagen, kunna ingivas
till hyresnämnden senast den dag, då uppsägning sist kan ske. Varje
framställning om samtycke till uppsägning bör innehålla uppgift om den
ändring av hyresvillkoren, som med uppsägningen avses, eller den anledning
till uppsägning, som eljest åberopas.
Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hy
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Knngl. Maj:ts proposition nr 4 Vi.
7!)
resnämnden meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter
den dag, då framställningen sist kunnat ingivas till nämnden.
4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,
då fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla
en hyresförhöjning av högst 50 procent eller annan jämlikt 6 § 2 mom.
fastställd procentsats utöver den för tiden före angivna dag senast betingade
hyran, med mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga
beskaffenhet finner synnerliga skäl tala därför. Ej heller må samtycke
vägras till sådan uppsägning av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen,
därest i hyresavtalet betingade villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd
mån avvika från i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.
I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas
allenast därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt
första stycket icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre
hyra eller eljest förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall
vid samtycket fästas det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes
tillfälle att, inom viss av hyresnämnden förelagd kortare tid, träffa avtal
om lägenhetens fortsatta förhyrning med den ändring av hyresvillkoren,
som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av nämnden fastställts eller må kunna
komma att fastställas.
5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han
att skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda
hyresgästen att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till
visst angivet belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma,
fortfarande förhyra lägenheten. I uppsägningshandlingen skall därjämte
angivas ej mindre hyresvärdens postadress än även den tid, inom vilken,
vid äventyr av hyresrättens förlust, hyresgästen har att lämna hyresvärden
meddelande, att han antager det sålunda gjorda erbjudandet; och skall erinran
om berörda äventyr intagas i uppsägningshandlingen. Omförmälda
tid skall bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning
sist kan ske.
Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen,
från postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden
avsänt förklaring, att han antager det gjorda erbjudandet, skall så anses,
som om antagandet kommit hyresvärden tillhanda dagen efter den, då
brevet avlämnades å posten.
6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid
än varje gång högst ett år.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra ram, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet
skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra
söckendagen av varje månad till fullo erlägger den på samma månad belöpande
hyran.
8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre
de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen
utan hyresvärdens medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen
genom lägenhetens uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före
den 25 maj 1917 förvärvat fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i
densamma för beredande av bostad åt sig eller sin familj, än även huruvida
uppsägningen skulle medföra synnerlig svårighet för hyresgästen att erhålla
tjänlig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet uppsagts. Har byggnad uppförts
i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme åt viss person, visst
företags personal eller viss grupp av personer, bör, där så erfordras för
tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd
icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen tillgodogör sig hyresrätten
uteslutande genom uthyrning i andra hand.
9 §•
Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.
Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.
10 §.
1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst
eller hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig
att personligen eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna
ske, genom befullmäktigat, i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden.
Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande från och
med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god tid förut och
senast dagen före den, då inställelse skall ske.
2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller
avsedda att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller
hyresgästen hållas tillgängliga för nämnden.
3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds
verksamhetsområde vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ord
-
Kunyl. MajxU< proposition nr 410.
81
ning nämnden angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter
för de inom fastigheten inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter
angående fastigheten eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må
påfordra.
Om rivning av byggnader, sammanslagning av lågenheter in. in.
11 §•
1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som
påkallar lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd
höjning av hyran eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda
bostadslägenhet eller del därav till annat ändamål, allt såvida icke
åtgärden av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn till allmän
säkerhet eller hälsovård erforderlig.
2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser
mot oskälig hvresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda
förordnande lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. eller lagen i samma ämne den 19
juni 1919 trädde i tillämpning inom området, användes till hostad eller
var oanvänd men dessförinnan senast använts till bostad, må ej utan
hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål; ej heller må
utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken icke vid nyssnämnda
tid varit uthyrd i sådant skick.
3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de
av hyresvärden för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan
på hyresförhållandena i allmänhet i orten samt till svårigheterna
för vederbörande hyresgäster att erhålla andra tjänliga bostäder.
4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna
paragraf förmäles; och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i
191 § utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.
Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.
12 §.
Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden anBiltang
till riksdagens protokoll 1920. / saml. 300 höft. (Nr 410). 11
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 41f>.
mala ej mindre hyresavtals träffande och upphörande med angivande av
i förra fallet närmast därförut betingad hyra och i senare fallet, där så
ske kan, hyresanspråk för förnyad uthyrning, än ock varje med förutvarande
hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra,
ävenledes med angivande av den förutvarande och den höjda hyrans belopp.
I anmälan skall, då lägenhet varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915,
även angivas den för tid före nämnda dag senast betingade hyran. Om
tiden och sättet för anmälan, som hår sagts, förordnas av nämnden.
Om bostadsförmedling.
13 §.
1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning
av de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan
kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter,
som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt eller
delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan kommunal bostadsförmedling
skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.
2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.
Om överklagande av hyresnämnds beslut in. in.
14 §.
1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 0, 7 eller 8 § sägs,
ledamot av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller
nämnden överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende
på ärendets behandling, må part, som är med beslutet missnöjd,
däröver föra klagan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad,
där magistrat finnes, hos denna samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar efter erhållen del av beslutet.
2. över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom.
förmärs, må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio
dagar efter erhållen del av beslutet.
3. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs,
må talan ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom.
må ändring sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna
till civildepartementet inom den tid, som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kutig!. Muj:tn /irojtonition nr iU>.
Ansvarsbestämmelser.
15 §.
1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet
fastställt visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för
uthyrning av lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller
vad det är, till högre värde, straffes med böter från och med femtio till
och med ettusen kronor.
2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad
lägenhet såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst
eller hyressökande förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från
rätten att få hyresbeloppet prövat enligt denna lag eller ock vara villig
att utan hyresnämnds prövning av uppsägning låta avtalet upphöra.
3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro,
må Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning,
fastställa taxa för hyresförmedling. Har Konungens befållningshavande
fastställt sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag
till högre värde, än taxan föranleder, förmedla uthyrning av eller
överlåta hyresrätt till omöblerad lägenhet'', eller som för sådan förmedling
eller överlåtelse fordrar eller mottager vederlag till högre värde, likaledes
med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
16 §.
Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes
med böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor.
17 §.
För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter
från och med fem till och med femhundra kronor. 18 * *
18 §.
•
1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd,
utan laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden
förelagt, eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.
2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter
Kungl. Maj:Is proposition nr 416.
84
mot vad i 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i
föreskriven tid och ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.
3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med
femtio till och med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må
tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med
strängare straff.
19 §•
1. Den som för uthyrning av annan oinöblerad lägenhet än sådan,
som helt eller delvis uthyrts till bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare
blivit tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet fordrar eller mottager
vederlag, av vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller
bort inse, är uppenbart oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem
till och med tiotusen kronor eller med fängelse från och med eu månad
till och med ett år. Såsom uthyrning av lägenhet skall anses även upplåtande
eller överlåtande av delägarrätt i fastighet eller i bolag eller förening,
som äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen är att vinna
eller bevara tillgång till lägenhet.
Vad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, då hyresnämnd
enligt denna lag äger -pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts,
är att anse såsom oskäligt.
2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs, må
domstolen, efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att
utgiva, helt eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.
20 §.
Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare,
de i 18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän
domstol och de övriga vid allmän domstol. 21
21 §.
1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen
enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen,
köpingen eller municipalsamhället.
2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunffl. May.tn proposition nr 4Ut.
X5
22 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning'' av denna lag,
rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling och
upphör därmed lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
in. in. den 19 juni 1919 att gälla. Dock skall beträffande förseelse,
som begåtts under tiden för sistnämnda lags giltighet och varå
påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan är i sagda lag stadgat
fortfarande gälla. Vad i övergångsbestämmelserna till samma lag stadgas
om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa föreskrifter i lagen den
25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. in. och
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. skall likaledes fortfarande gälla. Därjämte skola beslut,
som av hyresnämnd meddelats ej mindre enligt endera av sistnämnda två
lagar än även enligt lagen den 19 juni 1919 fortfarande äga giltighet;
och skola ordförande och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för
dem, vilka utsetts på grund av bestämmelserna i någon av dessa tre lagar
anses såsom behörigen utsedda enligt denna lag.
Denna lag gäller till och med den 31 december 1921. Dock skall beträffande
annan omöblerad lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthyrts
till bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i bruk, vad i
(i och 8 §§ stadgas ej gälla längre än till den 1 oktober 1921, och skola
stadgandena i 8 § ej heller äga tillämpning i fall, då hyresvärd uppsäger
hyresavtal om dylik lägenhet att upphöra den 1 oktober 1921 eller senare
dag. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt 6 § fastställt hyra
för viss tid, skall i fråga om lägenhet, som nyss sagts, gälla högst till den
1 oktober 1921 och beträffande annan lägenhet högst till den 1 oktober
1922. Beslut, som av nämnden i berörda avseende meddelats jämlikt 7
§, skall gälla högst till sistnämnda dag.
Vad i denna lag stadgas angående förseelse, som omförmäles i 15 §
1 inom., skall äga giltighet jämväl efter den 31 december 1921, och skall
beträffande annan än i 15 § 1 mom. omförmäld, under tiden för lagens
giltighet begången förseelse, varå påföljd i lagen är bestämd, vad därutinnan
i lagen är stadgat jämväl gälla efter sistnämnda dag.
Kungl. Maj ds proposition nr 416''.
86
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd fredagen
den 9 april 1920.
Närvarande:
Justitieråden Améen,
friherre Lei.jonhufvud,
Edelstam,
Regeringsrådet Linnér.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
12 mars 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessorn Thor
Sjöfors.
Lagrådet yttrade: Med de i 8 § 5 mom. upptagna stadgandena,
jämförda med 1 mom. b) i samma paragraf, åsyftas att införa en förenklad
procedur med avseende å uppsägning av hyresavtal, då uppsägningen
sker endast för vinnande av ändring i hyresbeloppet. Denna förenkling
synes fördelaktig och väl ansluta sig till den praxis, som i sådant
hänseende utvecklats hos hyresnämnderna. I den uppsägningshandling,
som hyresvärden skall hava att tillställa hyresgästen, torde emellertid
icke böra saknas en antydan därom, att hyresgästen, om husvärden
fordrar ökad hyra med visst belopp, icke genom godtagandet av anbudet
att fortfarande hyra lägenheten går miste om rätten att få beloppets skälighet
prövad av hyresnämnden. Det kan befaras att i brist på dylik
upplysning mången om lagens innehåll mindre kunnig hyresgäst kan
Kunt/l. Maj ds proposition nr 416.
87
komma att tro sig genom anbudets accepterande bliva ovillkorligen bunden
att utgiva det fordrade hyresbeloppet. Det förefaller därför lämpligt,
att hyresvärden älägges att, därest han fordrar visst hyresbelopp, i omförmälda
handling även giva till känna, att hyresgästen genom antagande
av erbjudandet icke betages den rätt att få beloppets skälighet prövad av
hyresnämnden, som eljest må tillkomma honom.
Enligt det av sakkunnigberedningen upprättade förslag, som ligger
till grund för det remitterade förslaget, skall av hyresgästen med posten
avsänd skriftlig förklaring, att han antager erbjudandet om fortsatt förhyrande
av lägenheten, anses hava kommit hyresvärden tillhanda den dag,
då förklaringen avlämnades å posten. Sistnämnda förslag stadgar därutinnan,
att förklaringen anses vara kommen hyresvärden tillhanda dagen
efter avlämnandet. Enär betydelsen av detta stadgande väl kan tänkas
bliva missuppfattad, synes beredningens förslag vara att föredraga.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 416.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hället inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott tlen 13 april 1320.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Statsråden: Unken,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nilson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet och
chefen för finansdepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet
statsrådet Undén lagrådets den 9 innevarande månad avgivna utlåtande
över det den 12 mars 1920 till lagrådet remitterade förslaget till lag med
vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.
Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt anförde
därefter:
»Stadgandet i 8 § 5 mom. första stycket av förslaget torde redan
enligt sin nuvarande avfattning få anses uttala, att, därest hyresvärd
i samband med uppsägning erbjuder hyresgästen att mot viss till beloppet
angiven högre hyra kvarbo i lägenheten, hyresvärden är skyldig att i uppsägningshandlingen
tillika upptaga såsom alternativ det hyresbelopp, som
hyresnämnden må komma att bestämma. Då emellertid stadgandets innebörd
i berörda avseende ej i förslaget erhållit ett fullt otvetydigt uttryck, torde,
89
Kung!,. Maj ds proposition nr 416.
i anslutning till vad lagrådet härutinnan erinrat, i förevarande stycke
höra införas en uttrycklig bestämmelse att hyresvärden under angiven
förutsättning skall i uppsägningshandhngen intaga erinran därom,
hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke beta£s d®n
beloppets skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma
honom^ mom. andra stycket i sakkunnigeberedningens förslag
skulle av hyresgästen med posten avsänd skriftlig förklaring, att han antocre
hyresvärdens erbjudande om lägenhetens fortsatta förhyrning, anses
hava kommH denne tillhanda vid tid,°då brevet avlämnades å posten. För
att bringa denna bestämmelse i närmare överensstämmelse med allmänna
regler om slutande av avtal ändrades densamma i det remitterade förslage
därhän, att förklaringen skulle anses hava i re-el
först dagen efter dess avlämnande å posten, vid vilken tid brevet i ve
måste antagas hava framkommit till adressaten. Da emellertid la rådet
ansett beredningens förslag i förevarande avseende vara att föredra a
samt detta förslag ur rent praktisk synpunkt synes erbjuda vissa fordelar
framför det remitterade förslaget, torde förevarande bestämmelse hora återföras
till sitt ursprungliga innehåll enligt beredningens förslag,
föras ^ av det remitterade förslaget som i enligt
med vad jag nu anfört verkställts inom justitiedepartementet, hava jämväl
vissa iämkmnsiar av formell natur vidtagits.» v , . j i
^Föredrao-anden uppläste härefter det sålunda överarbetade lag ö
slaget
samt hemställde, med åberopande av § 54
berörda förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till anta0ande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skulle
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar. . .. ,
1 Ur protokollet:
Ivar Brynolf.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 356 höft. (AV 416.)
12
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1920:467 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m., ävensom i s. 3 i texten
- SBev1LU 1920:4 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande sammansatta stats-, bevillningsoch första lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning av Kun a1 i texten
- SBev1LU 1920:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom i anledning därav s. 1 i texten