Angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder
1920-05-07 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:427, Angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 427.
1
Kr 427.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande av
varukredit åt vissa nödlidande länder; given Stockholms
slott den 7 maj 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att Kungl. Maj:t må i den ordning och enligt de grunder, som
av Kungl Maj:t bestämmas, ikläda svenska staten betalningsansvar dels
till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varor, som i anledning
av rådande nödtillstånd kunna komma att av svenska exportörer på
kredit levereras till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien,
Österrike, Ungern och Rumänien, dels ock i fall av behov till ett belopp
av ytterligare högst 15 miljoner kronor för varor, som av enahanda
anledning kunna komma att levereras till av nöd hemsökta länder.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 367 käft. (Nr 427.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 427.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
maj 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: THORSSON,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Thorsson, härefter följande:
Redan under år 1919 påbörjades från Nordamerikas"Förenta Staters
och Storbrittanniens sida ett omfattande arbete för bispringande och
återupprättande av vissa av de stater i Centraleuropa, vilka till följd
av kriget blivit försatta i ett alldeles särskilt svårt nödläge. Åven
på privat väg hava i ett flertal olika länder stora ansträngningar gjorts
för att i någon mån lindra det i Centraleuropa rådande nödtillståndet.
I detta frivilliga hjälparbete har, såsom bekant, även Sverige på ett
hedersamt sätt deltagit. Jag behöver i dylikt hänseende endast erinra
om den av Röda korset, delvis med understöd av statsmedel, i olika
Kungl Maj:ts proposition Nr 427. 3
länder utövade hjälpverksamheten samt om de med storartad ofiervillighet
inom befolkningens alla lager hopbragta hjälpsändningarna av livsmedel
och beklädnadsartiklar till Tyskland, Österrike och Ungern.
Till följd av det förtvivlade läge, vari — trots den utifrån redan
erhållna hjälpen — åtskilliga av de av kriget hårdast drabbade länderna
alltjämt befinna sig, har nu från Storbrittanniens och Nordamerikas Förenta
Staters sida framförts tanken på åstadkommandet av en i stor stil hållen,
samfälld hjälpaktion från de allierade och neutrala makterna. '' Enligt
den från brittisk och amerikansk sida framlagda planen skulle den
ifrågavarande hjälpaktionen i främsta rummet avse Österrike, Ungern,
Czecko-Slovakien, Serbien, Rumänien, Baltiska länderna, Armenien,
Azerbaidjan och Georgien. Hjälpen skulle lämnas i den formen, att
till de nödlidande staterna i så stora kvantiteter som möjligt på kreditlevererades
sådana varor, av vilka dessa länder vore i trängande behov,
såsom livsmedel, råvaror, maskiner för lantbruk och industri m. m.
allt i syfte att bidraga till lättande av det rådande nödläget samt
botande'' av den av kriget direkt eller indirekt åstadkomna förödelsen.
För att för de skandinaviska ländernas vidkommande planlägga
ett eventuellt deltagande i den ifrågasatta hjälpaktionen hava den 29
ock 30 sistlidna mars förhandlingar i Köpenhamn förts mellan representanter
för Storbrittannien och Nordamerikas Förenta Stater samt Sverige,
Norge och Danmark. Sedermera har den 21 och 22 nästlidna april
hållits en internationell konferens i Paris för närmare överläggningar i
den föreliggande frågan, därvid tillsatts en särskild kommitté för handhavande
av det vidare arbetet med hjälpaktionens ordnande. Vid konferenserna
i Köpenhamn och Paris har Sverige representerats av avdelningschefen
i utrikesdepartementet F. Grönvall, vilken såsom ledamot
i den å Pariskonferensen tillsatta kommittén alltjämt uppehåller sig
i Paris.
Enligt den plan för den ifrågasatta hjälpaktionen, som å Köpenhamnskonferensen
framlades av Storbrittanniens representant, sir William
Goode, skulle såsom likvid för de varor, som levererades till de hjälpbehövande
länderna, av dessa utfärdas skattkammarväxlar, löpande med
6'' procent ränta och betalbara i det kreditgivande landets mynt inom
ett år från utställandet, men med rätt för det låntagande landet att
omsätta växlarna på tolv månader åt gången, högst dock intill fem år
från utställningsdagen. Dessa förbindelser skulle, vad angår Österrike
och Ungern, medföra förmånsrätt till betalning ur dessa staters tillgångar
och inkomster samt prioritet framför de skadestånd, varom stadgas
i det i S:t Germain ingångna fredsfördraget eller i till detsamma hörande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 427.
fördrag och överenskommelser. Vad anginge övriga låntagande länder
skulle de ifrågavarande förbindelserna medföra första rätt till betalning
ur alla de inkomster, respektive land kunde komma att erhålla såsom
kompensation, gottgörelse eller skadestånd från något fiendeland.
Vidare vore det tänkt, att de nöd h jälpskrediter, som av vissa
länder redan lämnats, skulle, åtminstone i den mån de givits efter den
1 januari 1920, inbegripas bland dem, för vilka ovan omförmälda förbindelser
skulle utfärdas.
De kreditgivande länderna skulle själva äga bestämma, vilka länder
de ville bispringa och vilka varor de för sådant ändamål ville avstå.
Krediten borde ordnas genom respektive staters bemedling, envar stat
dock obetaget att å vederbörande exportörer överflytta någon del av
krediten.
Den centrala ledningen av hjälpaktionen skulle handhavas av en
internationell organisation i Paris, i vilken varje långivande land skulle
vara representerat.
Beträffande storleken av det varubelopp, varmed Sverige skulle
deltaga i den ifrågavarande hjälpaktionen, uttalades å Köpenhamnskonferensen
önskan om, att detsamma måtte sättas till 28 miljoner
kronor. J
I avseende å övriga länders bidrag har från Pariskonferensen ingått
meddelande om, att följande länder förklarat sig beredda att deltaga
i hjälpaktionen med nedannämnda belopp, nämligen:
Nordamerikas Förenta Stater
Storbrittannien ..........................
Italien (villkorligt) ....................
Nederländerna.............................
Schweiz.......................................
Argentina ....................................
Danmark.......................................
Norge ...........................................
114
miljoner
dollar
10
»
pund
100
»
lire
12
Va ))
gulden
15
»
francs
35
))
francs
12
kronor
17
»
kronor
Därjämte hava bidrag till ännu obestämt belopp utlovats av Frankrike,
Belgien och Canada, varjämte även Japan förväntas ansluta sig
till hjälpaktionen.
Över här ovan berörda förslag, sådant detsamma finnes sammanfattat
i en av generalkonsuln Grönwall till utrikesdepartementet ingiven
promemoria angående förhandlingarna vid Köpenhamnskonferensen, hava,
såvitt förslaget avser Sveriges deltagande i den planerade hjälpaktionen,’
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret beretts tillfälle att yttra
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42?.
sig, varjämte finansrådet och svenska kronkreditaktiebolaget i ämnet avgivit
infordrade utlåtanden.
I sitt i ämnet den 15 innevarande april avgivna yttrande hava Fullmäktige
fullmäktige i riksbanken anfört, att fullmäktige, vilka det torde tillkomma r''ksbankenatt
bedöma frågan, huruvida vårt land bör medverka vid beviljandet
av ifrågavarande nödhjälpskredit, huvudsakligen ur synpunkten av den
svenska penningmarknadens intressen, icke kunde underlåta att framhålla,
att den redan nu hårt ansträngda penningmarknaden komme att ytterligare
betungas genom en dylik medverkan, varav måste följa ökade
svårigheter att upprätthålla den svenska valutans värde. Olägenheterna
härav torde dock knappast kunna sägas vara av sådan betydelse, att
de hindrade vårt lands deltagande i nödhjälpskrediten. Därest beslut
fattades om ett sådant deltagande, borde förutsättningen därför vara, att
detsamma ägde rum i form av sådana råvaror, industrialster och förnödenheter,
vilka med hänsyn till vår folkhushållning vore umbärliga.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i utlåtande den 16 april 1920 Fullmäktige
anfört följande: riksgälden
»Med hänsyn till det ansträngda läge, vari den svenska penningmarknaden
för närvarande befinner sig, måste föreliggande förslag om Sveriges deltagande i en
kreditgivning till främmande länder vara ägnat att väcka betänkligheter. Förhållandena
i de nu ifrågavarande länderna äro emellertid sådana, att Sverige enligt
fullmäktiges mening varken kan eller bör undandraga sig att bringa den hjälp, som
må anses möjlig. Till följd härav vilja fullmäktige ej motsätta sig, att svensk kredit
lämnas ifrågavarande länder till belopp, som kan finnas lämpligt, dock högst intill
föreslagna 28 miljoner kronor. Skäl synas emellertid tala för att i kreditbeloppet
må inräknas de krediter av samma art, som hittills från svensk sida under innevarande
år beviljats ifrågavarande länder eller något av dem.
Beträffande finansieringen av de svenska varuförsäljningarna, om vilkas ordnande
fullmäktige ej anse sig hava anledning yttra sig, kan ifrågasättas, huruvida
ej med hänsyn bl. a. till den ränteförhöjning, som i dagarna ägt rum i England,
ett diskonto av 6 procent å de skattkammarväxlar, som skulle lämnas såsom likvid
för bekomna varor, måste anses för lågt.
Yad angår tillhandahållandet av nödiga medel för den svenska krediten, synes
enligt fullmäktiges mening uppdraget med detta bestyr lämpligen kunna lämnas åt
Svenska kronkreditaktiebolaget, som på sin tid under statens medverkan bildades
för ett likartat ändamål, nämligen beredande av viss avtalad kredit åt några av
de då krigförande länderna. Detta bolag kan, sedan nödiga ändringar vidtagits i
dess bolagsordning, anses väl ägnat att handhava här avsedda verksamhet. På
frågan, huru bolagets medelsanskaffning för förevarande ändamål skall lämpligast
ordnas, anse sig fullmäktige ej här behöva ingå.
Till sist vilja fullmäktige framhålla, att — för att en kreditgivning från
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:t& proposition Nr 427.
svensk sida överhuvudtaget skall bliva möjlig att genomföra — det ej lärer kunna
undvikas, att svenska staten i vidsträckt omfattning ikläder sig garanti för den
förlust, som för innehavare av ovanberörda skattkammarväxlar kan uppkomma, därest
ett låntagande land ej skulle behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet.»
finansrådet. I utlåtande den 17 april 1920 har finansrådet anfört, att, ehuru det
ur synpunkten av de intressen, som finansrådet fått till uppgift att tillvarataga,
måste anses möta stora betänkligheter att under nuvarande
förhållanden lämna kredit till utlandet, hade finansrådet dock icke funnit
dessa betänkligheter vara av så avgörande betydelse, att vårt land borde
undandraga sig att medelst en måttlig kreditgivning medverka till det
ekonomiska återuppbyggandet av de i förslaget avsedda länder. Finansrådet
ansåge sig emellertid böra understryka, att krediten främst borde
användas för finansiering av import till de angivna länderna av alster
från den svenska förädlingsindustrien, men däremot icke under några
förhållanden för import dit av förnödenheter, på vilka vi själva lida brist
eller vilka importeras från andra länder.
svenska"^™ Slutligen har styrelsen för svenska kronkreditaktiebolaget i ut
kreditaktie-
låtande den 17 april 1920 på given anledning meddelat, att för bolaget
bolaget. 11U gällande bolagsordning och vid bolagets bildande för dess verksamhet
förutsatta särskilda grunder för närvarande lade hinder i vägen för
bolagets medverkan till den ifrågasatta kredittransaktionen. Bolagets
styrelse ville emellertid förklara, att, för så vitt bolagets medverkan
kunde komma att anses erforderlig och önskvärd, styrelsen vore villig
föreslå bolagsstämman att vidtaga de ändringar i bolagsordningen, som
vore nödvändiga för vinnande av nämnda ändamål; detta dock,endast
under förutsättning, att bolaget från statsmakternas sida erhölle full
garanti för varje förlust såväl till kapital som ränta, som genom den
ifrågasatta medverkan kunde komma att drabba bolaget.
DepCchefenntS'' Ehuru redan den hjälpverksamhet, som genom Röda Korset och
annorledes på privat väg från svensk sida utövats till lindrande av nöden
i vissa av de nu ifrågavarande, av kriget svårt hemsökta länderna, innebär
en icke oansenlig insats i det internationella nödhjälpsarbetet, är
jag, lika med fullmäktige i riksbanken ocli riksgäldskontor, av den
uppfattningen, att det, med hänsyn till det beklagansvärda läge, i vilket
dessa länders folk alltjämt befinner sig, för vårt land är en bjudande
plikt att icke undandraga sig att efter måttet av sina tillgångar deltaga
jämväl i den stort lagda hjälpaktion, vartill initiativ nu tagits av Storbrittannien
och Amerikas Förenta Stater. Åven om, med hänsyn till
7
Kungl. Maj.is proposition Nr 427.
den hårt ansträngda penningmarknaden inom landet, en ökad kreditgivning
till utlandet måste vara ägnad att väcka vissa betänkligheter,
synas mig likväl dessa betänkligheter i ett fall som detta, då det gäller
en världsaktion för botande av krigets förödelser, icke böra få tillmätas
avgörande betydelse.
I betraktande av Sveriges resurser är det emellertid, såvitt jag kan
finna, nödvändigt, att Sverige begränsar sitt deltagande i hjälpaktionen
till de länder, med vilka det sedan gammalt stått i förbindelse, d. v. s.
Estland, Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien, Österrike, Ungern
och Rumänien. Utgångspunkten för Sveriges deltagande måste vidare
enligt min mening vara, att understödet får lämnas i sådana svenska
varor, som inom landet förefinnas eller kunna framställas i den omfattning,
att. landets eget oundgängliga behov av sådana varor icke äventyras.
De varor, vilka därvidlag kunna ifrågakomma, torde i främsta
rummet vara diverse industriprodukter (särskilt maskiner), vilka kunna
befrämja lantbruk och industri inom de hjälpbehövande länderna. Därutöver
torde möjligen, ehuru i mindre kvantiteter, vissa livsmedel och
industriella råvaror kunna tillhandahållas.
Omfattningen av Sveriges deltagande i hjälpaktionen måste emellertid,
synes det mig, bliva beroende av, i vilken utsträckning för varutransporterna
erforderligt tonnage kan ställas till Sveriges förfogande.
Då det svenska tonnaget icke kan tagas i anspråk för mer än Vs å 7g
av den normala malmexporten på Centraleuropa och de tyska fartygen
icke längre äro disponibla för denna trafik, lärer det vara klart, att om
Sverige i den hjälpaktion, varom nu är fråga, skall kunna bidraga med
en för Centraleuropas återuppbyggande så viktig artikel som järnmalm,
utländskt tonnage för transporten härav måste vara att påräkna. I enlighet
härmed har också det svenska ombudet å Pariskonferensen erhållit
i uppdrag att starkt framhålla vikten av, att den svenska malmexporten
över Östersjön säkerställes.
Det torde emellertid för Sveriges del icke böra ifrågakomma att
för nu avsett ändamål garantera varumängder till .så stort belopp, som
å Köpenhamnskonferensen ifrågasatts. Efter noggrant övervägande av
förhållandena har jag kommit till den uppfattningen, att det högsta
varuvärde, som från svensk sida någorlunda bestämt skulle kunna ställas
i utsikt för nödhjälpskrediter till de länder, varom nu är fråga, är 20
miljoner kronor. Då jag, på sätt jag strax skall vidare utveckla, hyser
den åsikten, att för åstadkommande av halva kreditbeloppet medverkan
bör kunna påräknas av vederbörande exportörer, får jag alltså tillstyrka,
att hos riksdagen göres framställning om medgivande till att svenska
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 427.
staten må ikläda sig betalningsansvar till ett belopp av 10 miljoner
kronor för varor, som av svenska exportörer kunna komma att levereras
till här ifrågavarande nödlidande länderna. Meddelande om min, av
statsrådets övriga ledamöter delade uppfattning i här berörda spörsmål
har lämnats det svenska ombudet å Pariskonferensen.
Såsom jag nyss nämnde, är jag av den åsikten, att för åstadkommandet
av halva kreditbeloppet medverkan bör kunna påräknas av vederbörande
exportörer. Jag grundar min förhoppning härutinnan på den
omständigheten, att åtskilliga av våra industrier, vilka till följd av de
tryckta exportförhållandena under de senaste åren icke kunnat vinna
normal avsättning för sina artiklar, torde hava intresse av att, mot likvid
i utländska skattkammarväxlar samt statsgaranti till halva varuvärdet,
avyttra vissa inneliggande lagerbehållningar.
Med hänsyn till den ovisshet, som råder rörande styrkan hos exportörsintresset,
vill jag emellertid uttryckligen betona, att Kungl. Maj:t
i varje fall bör äga full frihet att efter omständigheterna fördela kreditrisken
mellan staten och de enskilda exportörerna, naturligtvis med
iakttagande av, att det av mig föreslagna totalbeloppet av statsgarantien,
10 miljoner kronor, icke överskrides.
I avseende å det svenska deltagandet i den planerade hjälpaktionen
vill jag vidare nämna, att det ur olika synpunkter synes mig fördelaktigast,
om förbindelser med de hjälpbehövande länderna finge anknytas
direkt genom de svenska exportörerna utan anlitande av den internationella
kommissionen i Paris såsom mellanhand. Förslag härom har från
svensk sida framställts å Pariskonferensen, där detsamma upptagits välvilligt.
Likaledes har, i anledning av nu rådande ränteförhållanden, å
samma konferens av det svenska ombudet påyrkats, att räntefoten å de
skattkammarväxlar, som av de kredittagande staterna skulle komma att
lämnas såsom likvid för erhållna varor, måtte höjas till 7 %. Huruvida
detta yrkande, som ännu icke föranlett definitivt beslut, kommer att
bifallas, lärer emellertid vara tvivelaktigt.
Beträffande de närmare anstalterna från svensk sida för anordnandet
av varuleveranser och krediter m. m. lärer det, i händelse den
av mig förordade statsgarantien å 10 miljoner kronor lämnas, böra få
ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder. Utan att
nu närmare ingå på dessa säkerligen ganska invecklade spörsmål vill
jag emellertid framhålla, att det — därest kronkreditaktiebolaget icke
kan påtaga sig de med kredittransaktionerna förenade bestyr — tilläventyrs
kan bliva nödvändigt att för sådant ändamål tillskapa ett särskilt
organ, vilket då jämväl skulle hava att utöva kontroll över såväl
9
Kungl. Majts proposition Nr 427.
kvalitet som pris å de varor, som från svensk sida komme att levereras.
Till detta organ, vilket möjligen kunde erhålla formen av ett bolag eller
en förening u. p. a. bildad av exportörerna själva, skulle exportörerna
hava att för godkännande insända sina leveransavtal. Givetvis skulle
åt staten förbehållas behörigt inflytande till förebyggande av att statsgarantien
bleve missbrukad eller att det filantropiska syftet förfelas genom
olämplig prispolitik.
För att exportörerna skola vara villiga att pålaga sig någon mera
väsentlig del av krediten, lärer man böra utgå ifrån, att de å skattkammarväxlarna
inflytande kapitalavbetalningar skola tillgodoföras vederbörande
exportör, till dess han erhållit full betalning för det kapitalbelopp,
för vilket han själv står risken, samt att först vad därefter inflyter skall
utgöra täckning för det belopp, för vilket staten iklätt sig betalningsansvar.
Ordnas saken på dylikt sätt, vill det synas, som om exportörerna
själva skäligen borde kunna vidkännas den ränteförlust, som under
nu rådande ränteförhållanden kan komma att uppstå därigenom, att
skattkammarväxlarna eventuellt komma att löpa med endast 6 procent
ränta. Åven i denna fråga torde emellertid ytterligare övervägande
vara av nöden.
Härmed har jag behandlat de spörsmål, som röra Sveriges deltagande
i den å konferenserna i Köpenhamn och Paris planerade hjälpaktionen.
Jag nödgas emellertid i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
å, att den möjligheten icke är utesluten, att inom eu snar
framtid anspråk på kredit av enahanda eller liknande slag som den nu
ifrågasatta kunna komma att resas jämväl till förmån för länder, som
icke beröras av de å ovannämnda konferenser behandlade hjälpåtgärderna,
men som icke desto mindre för sitt återupprättande ur det
genom kriget iråkade nödläget torde vara i behov av kraftigt utländskt
bistånd. Jag syftar härvid närmast på våra stora grannländer Tyskland
och Ryssland. Till de rent humanitära skälen för lämnande av
den hjälp, som kan stå oss till buds, kommer i avseende å dessa båda
länder det förhållandet, att tillvaratagandet av våra egna intressen under
vissa omständigheter kan göra en kreditgivning i större eller mindre
skala fullt motiverad. Jag tillåter mig vidare erinra om, att på initiativ
av Nationernas förbund i början av nästinstundande juni månad kommer
att i Bryssel avhållas en internationell finanskonferens, till vilken även
Sverige mottagit inbjudan. Ehuru något program för konferensens
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 367 käft. (Nr 427.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 427.
arbeten ännu icke föreligger och det sålunda icke för närvarande kan
bedömas, huruvida några nya, vårt land berörande internationella kreditåtgärder
kunna komma att framgå såsom resultat av konferensen, lärer
emellertid den möjligheten böra förutses, att så kan komma att bliva fallet.
Under sådana omständigheter och då den tid nu närmar sig, då
riksdagens arbeten komma att avslutas, synes det mig välbetänkt att
för mötande av alla eventualiteter hos riksdagen äska medgivande till
att Kungl. Maj:t må — utöver redan nämnda 10 miljoner kronor — i
fall av behov ikläda svenska staten betalningsansvar för en ytterligare
varukredit till utlandet — företrädesvis då till länder, som icke beröras
av den å Pariskonferensen planerade hjälpaktionen — till belopp, som
med hänsyn till påräkneliga anspråk och tillgängliga finansiella resurser
skäligen synes kunna bestämmas till 15 miljoner kronor.
Då här ovan berörda angelägenheter äro av den art, att proposition
i ämnet jämlikt § 54 i riksdagsordningen torde kunna till riksdagen
avlåtas utan hinder därav, att den ordinarie propositionstiden är
tilländalupen, tillåter jag mig alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Maj:t må i den ordning och enligt de grunder, som
av Kungl. Maj:t bestämmas, ikläda svenska staten betalningsansvar dels
till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varor, som i anledningav
rådande nödtillstånd kunna komma att av svenska exportörer på
kredit levereras till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien,
Österrike, Ungern och Rumänien, dels ock i fall av behov till ett belopp
av ytterligare högst 15 miljoner kronor för varor, som av enahanda
anledning kunna komma att levereras till av nöd hemsökta länder.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla, och skulle proposition i ämnet
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt. vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder. s. 1 i texten