Angående provisorisk ■förhöjning av de enligt resereglemente utgående dagtraktamenten för extra förrättningar i statens ärenden
1920-01-16 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:43, Angående provisorisk ■förhöjning av de enligt resereglemente utgående dagtraktamenten för extra förrättningar i statens ärenden
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 43.
1
Nr 43.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående provisorisk
■förhöjning av de enligt resereglemente utgående dagtraktamenten
för extra förrättningar i statens ärenden; given
Stockholms slott den 16 januari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att godkänna de i statsrådsprotokollet av departementschefen förordade
huvudgrunder för en provisorisk förhöjning av den jämlikt resereglementet
den 13 december 1907 för extra förrättningar i statens ärenden
utgående traktamentsersättning att gälla till dess nytt resereglemente
kan komma att träda i kraft.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 36 käft. (Nr 43.)
277 so 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Kr 43.
Nuvarande
traktaments
ersättning.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
januari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist anförde:
Till fullgörande av erhållet uppdrag framlade revisionskommissarien
R. Vide den 8 september 1917 för Kungl. Maj:t förslag till en av dyrtiden
betingad höjning i de dagtraktamenten, som jämlikt resereglementet
den 13 december 1907 utgå för extra förrättningar i statens ärenden.
Sedan statskontoret, arméförvaltningen och marinförvaltningen avgivit
infordrade utlåtanden i ämnet, underställde Kungl. Maj:t i 1918
års statsverksproposition riksdagens prövning vissa av statskontoret och
arméförvaltningen förordade grunder för en förhöjning av berörda traktamenten.
Enligt dessa grunder skulle traktamentena i de i reglementet
upptagna sex särskilda klasserna bliva respektive 20, 18, 15, 12, 9 och
G: 50 kronor i stället för då utgående respektive 15, 13, 11, 8, G och 4
kronor. I skrivelse den 22 februari 1918, nr 32, förklarade sig även
riksdagen anse en förhöjning av då utgående traktamentsersättning vara
3
Kungl. Majrts Proposition Nr 4H.
av förhållandena påkallad. De ökade levnadskostnader, som genom dyrtiden
uppstått för befattningshavare i de särskilda reseklasserna, syntes
emellertid förhållandevis hårdast drabba befattningshavare i de lägre
klasserna, och då en allmän omarbetning av rescreglemcntet förestode
— vadan då allenast vore fråga om en provisorisk förhöjning av utgående
traktamentsersättning — hade riksdagen funnit ett lör samtliga
klasser lika stort tillägg bäst motsvara det föreliggande behovet. Riksdagen
fann därvid en förhöjning av traktamentena med 3 kronor ior
varje i resereglementet upptagen klass böra komma till stånd. I enlighet
härmed utfärdade Kungl. Maj:t sedermera den 26 februari 1918
kungörelse i ämnet (sv. författa.-sand. nr 99).
Enligt nämnda kungörelse, vilken trädde i kraft den 1 mars 1918,
utgår alltså traktamentsersättningen med följande belopp, nämligen:
för
första
klassen
(statsråd, generaler, ärkebiskop m. 11.)........
18
kronor
»
andra
»
(landshövdingar, överstar, biskopar m. fl.)...
16
»
»
tredje
»
(ledamöter i centrala ämbetsverk, överste-
löjtnanter in. fl.)......................................
14
»
»
fj ärde
(notarier, jägmästare, kaptener, löjtnanter
m. fl.)...............................................................
11
»
femte
»
(nämndemän, underofficerare, lotsförmän
m. fl.) ...........................................................
9
»
sjätte
»
(vaktmästare, kronojägare, manskap vid ar-
mén och flottan m. fl.)...............
7
»
Den härigenom skedda höjningen motsvarade i procent räknat
respektive 20, 23, 27, 38, 50 och 75 procent.
Oaktat den sålunda vidtagna höjningen har traktamentsersättningen
emellertid i många fall visat sig otillräcklig att täcka de verkliga utgifterna,
och hava jämväl åtskilliga framställningar om detta missförhållandes
snara avhjälpande inkommit till Kungl. Maj:t.
Ordföranden i yrlcesinspelciionens tjänstemannaförening har sålunda i skrivelse
den 2 september 1918 gjort framställning om beviljande av ett provisoriskt tilllägg
å 10 kronor till traktamentsersättningen åt yrkesinspektionens befattningshavare
att utgå från den 1 september 1918 eller från den tid Kungl. Maj:t kunde
finna skäligt bestämma.
I med anledning härav avgivet utlåtande har socialstyrelsen framhållit det
allt mer trängande behovet av en snar och effektiv förbättring av den ekonomiska
gottgörelsen för statstjänares och närmast yrkesinspektionens befattningshavares
tjänsteresor.
Framställ
ningar
om
ytterligare
förhöjning av
traktamentsersättningen.
4
Sakkunniga
för revision
av resereglemente^
-
Kungl. May.ts Proposition Nr 43.
I skrivelse den 12 oktober 1918 har förste provinsialläkarnas förening hemställt
om sådan höjning av traktamentsersättningen enligt resereglemente!; ävensom
ersättningen för transport av reseffekter, att ersättningarna måtte komma
att motsvara de verkliga utgifterna, samt att denna förhöjning måtte erhålla viss
retroaktiv tillämpning.
Denna framställning har av medicinalstyrelsen i huvudsak tillstyrkts.
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 16 augusti 1918 bland annat hemställt
om åtgärder för en höjning av traktamentsersättningen enligt resereglemente! i
form av ett krigstidstillägg, beräknat procentuellt å nu utgående traktamenten.
Statskontoret avgav med anledning av järnvägsstyrelsens framställning infordrat
utlåtande den 28 november 1918. Med hänsyn till den nyss förut vidtagna
provisoriska förhöjningen av traktamentsersättningen enligt resereglemente!
och då särskilda sakkunniga erhållit uppdrag att biträda med revision av
samma reglemente, uttalade statskontoret sin tvekan att för det dåvarande tillstyrka
ytterligare provisorisk förhöjning, men ansåg, att, därest med hänsyn till
stegringen av levnadskostnaderna Kungl. Maj:t skulle finna skäl vidtaga åtgärder
för en dylik förhöjning, denna förhöjning icke borde ske på sätt järnvägsstyrelsen
föreslagit utan i form av bestämda, förhöjda belopp för de olika klasserna
i resereglemente!.
Vidare bär 1919 års tjänstemannakongress i skrivelse den 5 oktober 1919
hemställt, att i avvaktan på en tillfredsställande revision av resereglementet omedelbara
åtgärder måtte vidtagas för att ett mot penningvärdets fall svarande dyrtidstillägg
å nu utgående traktamentsersättning snarast möjligt måtte beviljas.
Framställningar i ämnet hava slutligen inkommit från svenska provinsialläkarföreningens
styrelse ävensom från styrelsen för statens järnvägars trafikinspektörsförening
och statens järnvägars lan- och maskiningenjörs förening.
På sätt jag vid anmälan av anslagsbehoven för år 1921 beträffande
riksstatens femte huvudtitel antytt, hava de utav chefen för civildepartementet
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillsatta sakkunniga för revision
av gällande resereglemente under sistliden höst framlagt förslag
till nytt resereglemente, avseende en väsentlig höjning av nu utgående
belopp, och hyser jag förhoppning att kunna underställa detta förslag
Kungl. Maj:ts prövning i så god tid, att framställning i ämnet kan avlåtas
till den nu samlade riksdagen. Åven om så kan ske, kunna emellertid
de bestämmelser, som i anledning härav komma att utfärdas, icke
vinna tillämpning förrän under senare delen av innevarande år. Med
hänsyn härtill hava de sakkunniga, vilka haft att yttra sig över nyss
berörda framställningar, i skrivelse den 27 december 1919 framlagt förslag
om provisoriskt dyrtidstillägg till nu stadgad traktamentsersättning,
att utgå intill dess föreliggande fråga definitivt regleras.
De sakkunniga anföra härom i sin skrivelse bland annat följande:
Vid den tidpunkt, i februari 1918, då riksdagen fattade sitt beslut om höjning
av dagtraktamentena, uppgick enligt socialstyrelsens utredning den allmänna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 43.
stegring av levnadskostnaderna, som ägt rum sedan tiden närmast före världskrigets
början eller juli månad 1914, till omkring 100 procent. Motsvarande
stegring utgjorde den 1 oktober 1918 142 procent, den 1 januari 1919 167 procent,
den 1 april 1919 165 procent, den 1 juli 1919 157 procent och den 1 oktober
1919 likaledes 157 procent. Siffrorna för de två sista kvartalsskiftfena beteckna
således ett oförändrat läge. Det torde numera icke råda mer än en mening
om, att levnadskostnaderna inom överskådlig tid ej komma att avsevärt
sjunka, enligt nationalekonomernas enstämmiga mening åtminstone icke under
100 procent utöver de före världskrigets början rådande. Det antages tvärtom
såsom mest sannolikt, att en prisstegring av ungefär 150 procent blir åtminstone
under närmast kommande år beståndande. Beträffande läget vid instundande
kvartalsskifte den 1 januari 1920 antages, att den allmänna prisstegringen då kommer
att visa sig vara högre än vid de två sista kvartalsskiftena. Såsom utgångspunkt
för bedömande av den nu till besvarande föreliggande frågan om traktamentsersättningens
tillräcklighet eller otillräcklighet måste man således fastslå,
att någon sänkning av levnadskostnaderna icke är att förvänta utan tvärtom att
dyrtiden måste antagas bliva i huvudsak konstant.
Det är enligt de sakkunnigas mening alldeles otvivelaktigt, att nu utgående
dagtraktamenten med hänsyn till penningvärdets fall — även om vederbörligt
avseende fästes därå, att traktamentsersättningen avser att täcka allenast den
ökning i levnadskostnaderna, som föranledes av vistelse utanför hemorten — äro
otillräckliga och att tjänsteresor i många fall torde åsamka vederbörande befattningshavare
förlust. Detta är självfallet ett missförhållande, som det torde ligga
i statens eget intresse att söka avhjälpa. Då — i motsats till vad man förut
allmänt antagit — dyrtiden nu tenderar att bliva tillsvidare konstant, kunna de
sakkunniga icke undgå att finna det av rättvisa och billighet påkallat, att skälig
förhöjning av dagtraktamentena snarast möjligt äger rum. Det uti ifrågavarande
hänseende nu rådande missförhållandet är av den beskaffenhet, att det måste anses
vara av trängande vikt, att detsamma utan vidare uppskov varder på ett
effektivt sätt avhjälpt.
Uti det av de sakkunniga framlagda förslaget till nytt resereglemente äro
nuvarande första och andra klasserna i resereglemente! sammanslagna till en
klass, klass A. Det sammanlagda traktamentsbeloppet för varje klass utgör en
ligt de sakkunnigas förslag:
för klass A (nuvarande klasserna 1 och 2).............................................. 28 kronor
» » B ( » klass 3).................................................................. 24 »
» » C ( » » 4)............................................................... 20 »
» » D ( » »5).................................................................. 16 »
» » E ( » » 6)............................................................... 12 »
Som synes, innebära de sålunda föreslagna beloppen en högst betydande
höjning av de nu utgående traktamentena.
De sakkunniga hava föreslagit, att det nya resereglemente! skall tillämpas
från och med den 1 juli 1920. I de ovanberörda till de sakkunniga remitterade
framställningarna har med stor enstämmighet hemställts, att förhöjning av den
otillräckliga traktamentsersättningen måtte omedelbart eller snarast möjligt beviljas.
På sätt av det ovan anförda framgår, finna de sakkunniga framställningarna
härutinnan behjärtans värda. Då det, under nu rådande förhållanden, med hänsyn
till deu ekonomiska ställningen särskilt för de statstjänstemän, som tillhöra
opaginerad Kontrollera mot PDF
.6
Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 43.
medelklassen, till den allt oftare förekommande avgången ur statstjänst och till
den alltmer försvårade rekryteringen av tjänstemannakårerna, tvivelsutan torde
vara av vikt att, i den mån statsfinansiella hänsyn det medgiva, tillgodose statstjänstemännens
ekonomiska intressen, hava de sakkunniga ansett sig böra hemställa
till Kungl. Maj:ts beprövande, huruvida ej en provisorisk förhöjning av
traktamentsersäftningen enligt resereglementet i någon form bör kunna beredas
vederbörande i avvaktan på riksdagens beslut rörande nytt resereglemente. De
sakkunniga förutsätta nämligen, att förslaget därom kommer att framläggas för
1920 års riksdag. Det synes de sakkunniga då obilligt, att statens befattningshavare
skola i avvaktan på riksdagens beslut i frågan under ytterligare ett halvår
åtnjuta otillräcklig och ofta direkt förlustbringande traktamentsersättning för
tjänsteresor. Sådan provisorisk förhöjning av dagtraktamentet torde enligt de
sakkunnigas mening lämpligast böra utgå i form av dyrtidstillägg. I likhet med
statskontoret anse de sakkunniga, att en eventuell förhöjning av traktamentsersättningen
bör ske i form av bestämt belopp och icke, på sätt järnvägsstyrelsen
i sin ovanberörda framställning föreslagit, i form av ett tillägg, beräknat
procentuellt å nu utgående ersättning.
Beträffande det provisoriska dyrtidstilläggets storlek hava de sakkuniga efter
övervägande av föreslagna olika belopp stannat vid att föreslå följande belopp
såsom skäliga, nämligen:
för första
klassen .............................................................
............................ 6 kronor
» andra
» ..............................................................
............................. 6 »
» tredje
» ............................................................
............................. 5 »
» fjärde
» .............................................................
............................. 4 »
» femte
» ...........................................................
............................. 3 »
» sjätte
* ..............................................................
............................. 2 »
Med
utgå med
tillägg av detta provisoriska dyrtidstillskott skulle traktamentsersättning
sammanlagt följande belopp:
för första
klassen ...............................................................
.......................... 24 kronor
» andra
» ...............................................................
......................... 22 »
» tredje
» ..............................................—...........
........................... 19 »
» fjärde
» ...............................................................
........................... 15 »
» femte
» ..............................................................
........................... 12 »
» sjätte
» ..............................................................
.......................... 9 »
De sålunda föreslagna beloppen understiga — om man beträffande första
och andra klasserna, som i förslaget till nytt resereglemente äro sammanslagna
till en klass, tager medeltalet för dem — med respektive 3, 4 och 5 kronor de
slutliga belopp, som de sakkunniga upptagit i nämnda förslag. Detta beror bland
annat därpå, att vid beloppets bestämmande måste tagas hänsyn därtill, att förslaget
till nytt resereglemente innehåller vissa bestämmelser, som inskränka rätten
till ersättning. Sålunda har enligt förslaget det nu för dygn utgående dagtraktamentet
uppdelats på ett traktamente för dag och ett traktamente för natt, en
ändring, som i väsentlig mån torde komma att minska utgående traktamentsersättning.
Vidare har särskild ersättning för transport av reseffekter föreslagits
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 43.
7
skola, helt bortfalla och kompenseras av högre traktamentsersättning. Skulle
nytt resereglemente, innefattande bestämmelser av nu angivna innehåll, bliva
av riksdagen godkänt, skulle tvivelsutan, därest ett provisoriskt dyrtidstillägg
med en eller ett par kronor högre belopp än de nu för varje klass
föreslagna bleve bestämt att utgå under tiden till dess ny författning i ämnet
efter riksdagens hörande blivit utfärdad, detta kunna medföra den påföljden,
att befattningshavare i respektive klasser finge förminskad ersättning enligt
det nya resereglementet mot vad de under första halvåret 1920 uppburit.
Att på dylikt sätt under eu övergångstid tillerkänna befattningshavare
högre traktamentsersättning eldigt hittills gällande grunder, än som föreslås i
den nya författningen med därutinnan ändrade grunder, så att vederbörande
genom dennas ikraftträdande skulle komma i sämre ställning än under övergångstiden,
bör givetvis icke ifrågakomma. Med hänsyn därtill torde högre
dyrtidstillägg än 2 kronor för sjätte klassen knappast kunna ifrågasättas. Det
är ju ock att märka, att sjätte klassen genom kungörelsen den 26 februari 1918
fick procentuellt sett väsentligt större förhöjning av traktamentet än övriga klasser
från 4 till 7 kronor eller med 75 procent, under det att förhöjningen för första
klassen uppgick till allenast 20 procent. Utgår man från 2 kronor såsom skäligt
belopp för sjätte klassen, torde lämpligast 1 kronas förhöjning äga rum för varje
klass, dock med iakttagande därav, att samma dyrtidstillägg torde böra bestämmas
för första och andra klasserna, som i det nya förslaget äro sammanslagna till
eu klass.
Bestämmes provisoriskt dyrtidstillägg med sålunda angivna belopp, kan
detta enligt de sakkunnigas mening icke anses föregripa den slutliga lösningen
av frågan om traktan!entsersättningen, utan tvärtom utgöra en lämplig övergångsform
för det av de sakkunniga framlagda förslaget. Vilken ståndpunkt riksdagen
än kan komma att intaga i fråga om det nya resereglementet, torde annat knappast
kunna antagas, än att riksdagen, med behjärtande av otillräckligheten av
de nu utgående traktamentsbeloppen, skall finna en förhöjning därav med åtminstone
nu föreslagna belopp av behovet påkallad.
Skulle emellertid Kungl. Maj:t anse nödigt att inhämta riksdagens yttrande
även i fråga om det sålunda föreslagna provisoriska dyrtidstillägget, som skulle
utgå i avvaktan på riksdagens definitiva beslut rörande nytt resereglemente, vore
det dock på skäl, som ovan anförts, synnerligen önskvärt, att frågan om det
provisoriska dyrtidstillägget vunne sin lösning så fort som möjligt.
Förste provinsialläkarnas förening och medicinalstyrelsen hava i ärendet
hemställt, att den ifrågasatta förhöjningen av traktamentsersättningen måtte få
retroaktiv verkan. Aven om, på sätt medicinalstyrelsen anfört, billighetsskäl
synas tala därför, anse de sakkunniga det dock principiellt förkastligt och jämväl
av praktiska skäl helst böra undvikas att låta ett dyrtidstillägg för tjänsteresor
utgå retroaktivt. Detta skulle nämligen medföra, att förrättningsmän, som
före ikraftträdandet av ny författning angående förhöjd traktamentsersättning
verkställt tjänsteresor och därför uppburit ersättning enligt hittills gällande bestämmelser,
komme att efter författningens ikraftträdande hos vederbörande myndighet
anhålla om den ytterligare traktamentsersättning för de redan verkställda
resorna, som enligt de nya bestämmelserna retroaktivt skulle utgå. Detta vore
ju, ehuru medförande tidsödande extra granskning och kontrollering hos myndigheterna
utöver vad eljest skulle förekomma, visserligen överkomligt. Dock förtjänar
i detta sammanhang framhållas, att de myndigheter, som här närmast
8 Rungl. Maj:ts Proposition Nr 43.
ifrågakomma, nämligen länsstyrelserna och statskontoret, torde lida brist på tillräckliga
arbetskrafter, så att varje ökning av göromålen kan föranleda dröjsmål
med ärendenas handläggning och ökad arbetsbalans. I varje fall torde det vara
önskvärt att dessa myndigheter icke onödigtvis ytterligare betungas med ökade
göromål. I likhet med vad de sakkunniga anfört i ett den 11 november 1919
avgivit utlåtande rörande reseersättning åt landsfogdarna, anse de sakkunniga —
oavsett de praktiska följderna — av principiella skäl icke tillrådligt att låta eu
författning om förhöjd reseersättning få retroaktiv verkan och kunna därför för
sin del icke tilllstyrka en sådan lösning av frågan. Skulle emellertid riksdagen
vara med om en dylik lösning — i likhet med vad som skett i fråga om dyrtidstillägg
till statstjänstemännens avlöning — skulle därmed föreligga ytterligare
ett alternativ att tillgodose vederbörande befattningshavares behov av förhöjd
traktamentsersättning från början av år 1920.
I ärendet har tillika gjorts framställning därom, att den i 15 § i gällande
resereglemente bestämda ersättning för transport av reseffekter måtte höjas. Då
de sakkunniga emellertid, såsom ovan omförmälts, föreslagit, att sådan ersättning
icke vidare skall utgå, kunna de sakkunniga icke tillstyrka bifall till den härutinnan
gjorda hemställan.
Till följd av remiss har statskontoret den 5 januari 1920 avgivit
utlåtande över de sakkunnigas ifrågavarande förslag samt anför härom
föl j ande:
I fråga om behovet av en ytterligare provisorisk höjning av dagtraktamentena
enligt resereglementet kan statskontoret i allt väsentligt ansluta sig till vad
de sakkunniga för revision av nu gällande resereglemente anfört.
Yad angår sättet för höjningens genomförande får statskontoret till en
början erinra, att då statskontoret den 8 oktober 1917 avgav utlåtande angående
tillfällig höjning av dagtraktamentena enligt resereglementet, statskontoret föreslog
höjning för respektive klasser med följande belopp:
för 1 klassen från 15:00 kronor till 20:00 kronor eller med 33,3 3 %
» 2 » » 13:00 » » 18:00 » » » 38,4 c »
» 3 » » 11:00 » » 15:00 » » » 36,3 g »
»4 » »8:00 » » 12:00 » » » 50,oo »
» 5 » » 6:00 » » 9:00 » » » 50, oo »
» 6 » » 4:00 » » 6:50 » » » 62,50 »
Det av de sakkunniga nu framlagda förslaget avser i jämförelse med de
ursprungliga traktamentsbeloppen följande förhöjningar, nämligen:
för 1 klassen med 9 kronor till 24 kronor eller med 60,o o %
» 2 » »9 » » 22 » » » 69,23 »
»3 » »8 » >19 » » » 72,7 3 »
»4 » »7 » » 15 » » » 87,50 »
» 5 » »6 » » 12 » » » 100, oo »
» 6 » »5 » » 9 » » » 125,oo »
De sakkunnigas förslag innebär alltså för tredje, femte och sjätte klasserna
en fördubbling av de procentsatser, statskontoret i sitt utlåtande föreslog, för
övriga klasser är ökningen något mindre. Den mi förordade höjningen under
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 43.
stiger emellertid den ökning i levnadskostnader, som ägt rum sedan statskontoret
1917 avgav sitt yttrande i frågan. Medan sålunda prisstegringen — i förhållande
till 1914 års prisnivå — i september 1917, enligt socialstyrelsens beräkningar,
uppgick till 66 %, lärer densamma för det sistförflutna årsskiftet kunna uppskattas
till omkring 160 %.
Den provisoriska höjningen av dagtraktamentena, vilken ägde rum genom
kungörelsen den 26 februari 1918, innebar en ökning för samtliga klasser med 3
kronor. Statskontoret måste emellertid, i enlighet med sin år 1917 intagna
ståndpunkt, anse, att höjningen bör stå i viss proportion till de olika grundbeloppen
för traktamentena. Även de befattningshavare, vilka tillhöra de högre
klasserna i resereglementet, måste nämligen anses.hava berättigade anspråk att
under sina resor erhålla en traktamentsersättning, som någotsånär står i förhållande
till befattningshavarens avlöning och ställning i övrigt. Denna uppfattning
torde ock få anses stå i överensstämmelse med de grunder för dyrtidstillägget,
som tillämpats från och med år 1919.
Då det av de sakkunniga framlagda förslaget väsentligen innebär samma
relation de olika klasserna emellan, som statskontoret år 1917 förordade, har
statskontoret icke funnit anledning påyrka någon ändring i berörda avseende.
Med hänsyn till den inträffade prisstegringen kan statskontoret ej heller tillstyrka
någon nedsättning i de av sakkunniga föreslagna särskilda traktamentsbeloppen.
I likhet med de sakkunniga finner statskontoret angeläget, att höjningen
träder i kraft med det snaraste.
Beträffande frågan om höjningen bör erhålla retroaktiv verkan, är det enligt
statskontorets åsikt både ur principiell synpunkt och med hänsyn till det
tidsödande arbete, som av en sådan anordning skulle följa och som för statskontorets
del icke skulle kunna genomföras utan avsevärd tillfällig förstärkning
av arbetskrafterna, uteslutet att låta en höjning sträcka sin verkan till tiden före
1920 års början. Att åter låta höjningen återverka på de resor, som företagits
under innevarande år jämväl före utfärdandet av bestämmelserna om höjningen,
synes icke medföra så stor svårighet, att därav borde möta hinder för genomförandet
av en dylik anordning, för vilken onekligen billigheten talar.
Såsom bekant har den av världskriget förorsakade ökningen av
levnadskostnaderna, som i början av år 1918 beräknades till omkring
100 procent, sedan dess ytterligare fortgått, och beräknas nu till omkring
160 procent. Då redan den genom kungörelsen den 26 februari
1918 skedda förhöjningen av traktamentsersättningen enligt resereglementet
i väsentlig grad understeg då beräknad prisstegring, har på grund
av angivna förhållande traktamentsersättningen kommit att sedermera
framstå som alltmera otillräcklig. Till följd härav måste vederbörande
befattningshavare vid företagande av tjänsteresor i många fall på grund
av ersättningarnas otillräcklighet lida direkta förluster; för befattningshavare,
som nödgas företaga dylika resor i större omfattning, torde
dessa förluster kunna uppgå till ganska avsevärda belopp. Detta missförhållande
synes mig vara av så allvarlig art, att åtgärder för dess av
Bihang
till riksdagens protokoll 1920 1 samt. 36 käft. (Nr 43.) m 20 2
Departe
ments
chefen.
10
Rungl. Maj:ts Proposition Nr 43.
hjälpande icke kunna anstå till dess det nu föreliggande förslaget till
nytt resereglementet kan bliva underställt Kungl. Maj:t och riksdagen.
I avbidan härpå anser jag mig därför nödsakad framlägga förslag om
en ytterligare provisorisk höjning av traktamentsersättningens storlek.
I nu berörda hänseende hava sakkunniga och statskontoret sammanstämmande
föreslagit följande förhöjningar i jämförelse med de ursprungliga
traktamentsbeloppen, nämligen:
för första klassen med 9 kronor till 24 kronor eller med 60 procent
)> andra » » 9 » » 22 » » » 69,23 »
» tredje » »8 » » 19 » » » 72,73 »
» fjärde » »7 » » 15 » » » 87,50 »
>) femte » »6 » »12 » » » 100 »
» sjätte » » 5 » »9 » » » 125 »
Att de sålunda föreslagna förhöjningarna äro av behovet påkallade
lärer uppenbarligen framgå av vad i ärendet anförts. Beloppen synas
även väl avvägda. En ytterligare förhöjning av desamma torde icke
böra ifrågasättas, då det härigenom, på sätt sakkunniga framhållit, skulle
kunna inträffa, att de provisoriska traktamentena komme att för vissa
fall bliva högre än som i föreliggande förslag till nytt resereglemente
föreslagits. Jag har därför icke funnit anledning till erinran mot de
föreslagna traktamentstilläggens storlek.
Om syftet med den nu förordade förhöjningen skall vinnas, torde
densamma snarast möjligt böra genomföras, och har statskontoret i sådant
hänseende föreslagit, att den ifrågasatta förhöjningen skulle tilllämpas
redan från och med innevarande års början. Då detta, på sätt
statskontoret yttrat, icke torde medföra allt för stora svårigheter i fråga
om ersättningar utgående av statsmedel, anser jag mig för nu angivna
fall böra biträda statskontorets förslag. Emellertid inträffa fall, då enskild
part har att gälda ersättning till i statens tjänst anställd befattningshavare
enligt i resereglementet stadgade grunder. För dessa fall
synes någon retroaktiv tillämpning av den föreslagna förhöjningen icke
böra ifrågasättas.
Beträffande den i ärendet gjorda framställningen om förhöjning av
nu utgående ersättning för transport av reseffekter, torde densamma med
hänsyn till vad de sakkunniga anfört icke böra bifallas.
Givetvis kommer den nu förordade förhöjningen av traktamentsersättningen
att medföra ökade utgifter för statsverket, men torde det
icke vara nödigt ifrågasätta någon förstärkning av de för år 1920 under
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 43.
11
vederbörande huvudtitlar redan anvisade förslageanslagen till rese- och
traktamentspenningar.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
att godkänna ovan av mig förordade huvudgrunder
för en provisorisk förhöjning av den jämlikt resereglementet
den 13 december 1907 för extra förrättningar
i statens ärenden utgående traktamentsersättning
att gälla till dess nytt resereglemente kan komma
att träda i kraft.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Torsten Wolff.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- Rskr. 1920:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till j s. 2 i texten
- JoU 1920:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ökade kostnader för dagtraktamenten under år 1920 för vissa under jordbruksdepartementet s. 11 i texten
- BevU 1920:10 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärdeelle a26 i texten
- Rskr. 1920:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk förhöjning av de enligt resereglementet utgående dagtraktamenten för extra s. 4 i texten
- SU 1920:22 Statsutskottets utlåtande Nr 22 s. 1 i texten