Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk ■förhöjning av de enligt resereglemente utgående dagtraktamenten för extra förrättningar i statens ärenden

1920-01-16 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:43, Angående provisorisk ■förhöjning av de enligt resereglemente utgående dagtraktamenten för extra förrättningar i statens ärenden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående provisorisk

■förhöjning av de enligt resereglemente utgående dagtraktamenten

för extra förrättningar i statens ärenden; given

Stockholms slott den 16 januari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att godkänna de i statsrådsprotokollet av departementschefen förordade

huvudgrunder för en provisorisk förhöjning av den jämlikt resereglementet

den 13 december 1907 för extra förrättningar i statens ärenden

utgående traktamentsersättning att gälla till dess nytt resereglemente

kan komma att träda i kraft.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 36 käft. (Nr 43.)

277 so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 43.

Nuvarande

traktaments
ersättning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist anförde:

Till fullgörande av erhållet uppdrag framlade revisionskommissarien

R. Vide den 8 september 1917 för Kungl. Maj:t förslag till en av dyrtiden

betingad höjning i de dagtraktamenten, som jämlikt resereglementet

den 13 december 1907 utgå för extra förrättningar i statens ärenden.

Sedan statskontoret, arméförvaltningen och marinförvaltningen avgivit

infordrade utlåtanden i ämnet, underställde Kungl. Maj:t i 1918

års statsverksproposition riksdagens prövning vissa av statskontoret och

arméförvaltningen förordade grunder för en förhöjning av berörda traktamenten.

Enligt dessa grunder skulle traktamentena i de i reglementet

upptagna sex särskilda klasserna bliva respektive 20, 18, 15, 12, 9 och

G: 50 kronor i stället för då utgående respektive 15, 13, 11, 8, G och 4

kronor. I skrivelse den 22 februari 1918, nr 32, förklarade sig även

riksdagen anse en förhöjning av då utgående traktamentsersättning vara

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majrts Proposition Nr 4H.

av förhållandena påkallad. De ökade levnadskostnader, som genom dyrtiden

uppstått för befattningshavare i de särskilda reseklasserna, syntes

emellertid förhållandevis hårdast drabba befattningshavare i de lägre

klasserna, och då en allmän omarbetning av rescreglemcntet förestode

— vadan då allenast vore fråga om en provisorisk förhöjning av utgående

traktamentsersättning — hade riksdagen funnit ett lör samtliga

klasser lika stort tillägg bäst motsvara det föreliggande behovet. Riksdagen

fann därvid en förhöjning av traktamentena med 3 kronor ior

varje i resereglementet upptagen klass böra komma till stånd. I enlighet

härmed utfärdade Kungl. Maj:t sedermera den 26 februari 1918

kungörelse i ämnet (sv. författa.-sand. nr 99).

Enligt nämnda kungörelse, vilken trädde i kraft den 1 mars 1918,

utgår alltså traktamentsersättningen med följande belopp, nämligen:

för

första

klassen

(statsråd, generaler, ärkebiskop m. 11.)........

18

kronor

»

andra

»

(landshövdingar, överstar, biskopar m. fl.)...

16

»

»

tredje

»

(ledamöter i centrala ämbetsverk, överste-

löjtnanter in. fl.)......................................

14

»

»

fj ärde

(notarier, jägmästare, kaptener, löjtnanter

m. fl.)...............................................................

11

»

femte

»

(nämndemän, underofficerare, lotsförmän

m. fl.) ...........................................................

9

»

sjätte

»

(vaktmästare, kronojägare, manskap vid ar-

mén och flottan m. fl.)...............

7

»

Den härigenom skedda höjningen motsvarade i procent räknat

respektive 20, 23, 27, 38, 50 och 75 procent.

Oaktat den sålunda vidtagna höjningen har traktamentsersättningen

emellertid i många fall visat sig otillräcklig att täcka de verkliga utgifterna,

och hava jämväl åtskilliga framställningar om detta missförhållandes

snara avhjälpande inkommit till Kungl. Maj:t.

Ordföranden i yrlcesinspelciionens tjänstemannaförening har sålunda i skrivelse

den 2 september 1918 gjort framställning om beviljande av ett provisoriskt tilllägg

å 10 kronor till traktamentsersättningen åt yrkesinspektionens befattningshavare

att utgå från den 1 september 1918 eller från den tid Kungl. Maj:t kunde

finna skäligt bestämma.

I med anledning härav avgivet utlåtande har socialstyrelsen framhållit det

allt mer trängande behovet av en snar och effektiv förbättring av den ekonomiska

gottgörelsen för statstjänares och närmast yrkesinspektionens befattningshavares

tjänsteresor.

Framställ
ningar
om

ytterligare

förhöjning av

traktamentsersättningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sakkunniga

för revision

av resereglemente^
-

Kungl. May.ts Proposition Nr 43.

I skrivelse den 12 oktober 1918 har förste provinsialläkarnas förening hemställt

om sådan höjning av traktamentsersättningen enligt resereglemente!; ävensom

ersättningen för transport av reseffekter, att ersättningarna måtte komma

att motsvara de verkliga utgifterna, samt att denna förhöjning måtte erhålla viss

retroaktiv tillämpning.

Denna framställning har av medicinalstyrelsen i huvudsak tillstyrkts.

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 16 augusti 1918 bland annat hemställt

om åtgärder för en höjning av traktamentsersättningen enligt resereglemente! i

form av ett krigstidstillägg, beräknat procentuellt å nu utgående traktamenten.

Statskontoret avgav med anledning av järnvägsstyrelsens framställning infordrat

utlåtande den 28 november 1918. Med hänsyn till den nyss förut vidtagna

provisoriska förhöjningen av traktamentsersättningen enligt resereglemente!

och då särskilda sakkunniga erhållit uppdrag att biträda med revision av

samma reglemente, uttalade statskontoret sin tvekan att för det dåvarande tillstyrka

ytterligare provisorisk förhöjning, men ansåg, att, därest med hänsyn till

stegringen av levnadskostnaderna Kungl. Maj:t skulle finna skäl vidtaga åtgärder

för en dylik förhöjning, denna förhöjning icke borde ske på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit utan i form av bestämda, förhöjda belopp för de olika klasserna

i resereglemente!.

Vidare bär 1919 års tjänstemannakongress i skrivelse den 5 oktober 1919

hemställt, att i avvaktan på en tillfredsställande revision av resereglementet omedelbara

åtgärder måtte vidtagas för att ett mot penningvärdets fall svarande dyrtidstillägg

å nu utgående traktamentsersättning snarast möjligt måtte beviljas.

Framställningar i ämnet hava slutligen inkommit från svenska provinsialläkarföreningens

styrelse ävensom från styrelsen för statens järnvägars trafikinspektörsförening

och statens järnvägars lan- och maskiningenjörs förening.

På sätt jag vid anmälan av anslagsbehoven för år 1921 beträffande

riksstatens femte huvudtitel antytt, hava de utav chefen för civildepartementet

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillsatta sakkunniga för revision

av gällande resereglemente under sistliden höst framlagt förslag

till nytt resereglemente, avseende en väsentlig höjning av nu utgående

belopp, och hyser jag förhoppning att kunna underställa detta förslag

Kungl. Maj:ts prövning i så god tid, att framställning i ämnet kan avlåtas

till den nu samlade riksdagen. Åven om så kan ske, kunna emellertid

de bestämmelser, som i anledning härav komma att utfärdas, icke

vinna tillämpning förrän under senare delen av innevarande år. Med

hänsyn härtill hava de sakkunniga, vilka haft att yttra sig över nyss

berörda framställningar, i skrivelse den 27 december 1919 framlagt förslag

om provisoriskt dyrtidstillägg till nu stadgad traktamentsersättning,

att utgå intill dess föreliggande fråga definitivt regleras.

De sakkunniga anföra härom i sin skrivelse bland annat följande:

Vid den tidpunkt, i februari 1918, då riksdagen fattade sitt beslut om höjning

av dagtraktamentena, uppgick enligt socialstyrelsens utredning den allmänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 43.

stegring av levnadskostnaderna, som ägt rum sedan tiden närmast före världskrigets

början eller juli månad 1914, till omkring 100 procent. Motsvarande

stegring utgjorde den 1 oktober 1918 142 procent, den 1 januari 1919 167 procent,

den 1 april 1919 165 procent, den 1 juli 1919 157 procent och den 1 oktober

1919 likaledes 157 procent. Siffrorna för de två sista kvartalsskiftfena beteckna

således ett oförändrat läge. Det torde numera icke råda mer än en mening

om, att levnadskostnaderna inom överskådlig tid ej komma att avsevärt

sjunka, enligt nationalekonomernas enstämmiga mening åtminstone icke under

100 procent utöver de före världskrigets början rådande. Det antages tvärtom

såsom mest sannolikt, att en prisstegring av ungefär 150 procent blir åtminstone

under närmast kommande år beståndande. Beträffande läget vid instundande

kvartalsskifte den 1 januari 1920 antages, att den allmänna prisstegringen då kommer

att visa sig vara högre än vid de två sista kvartalsskiftena. Såsom utgångspunkt

för bedömande av den nu till besvarande föreliggande frågan om traktamentsersättningens

tillräcklighet eller otillräcklighet måste man således fastslå,

att någon sänkning av levnadskostnaderna icke är att förvänta utan tvärtom att

dyrtiden måste antagas bliva i huvudsak konstant.

Det är enligt de sakkunnigas mening alldeles otvivelaktigt, att nu utgående

dagtraktamenten med hänsyn till penningvärdets fall — även om vederbörligt

avseende fästes därå, att traktamentsersättningen avser att täcka allenast den

ökning i levnadskostnaderna, som föranledes av vistelse utanför hemorten — äro

otillräckliga och att tjänsteresor i många fall torde åsamka vederbörande befattningshavare

förlust. Detta är självfallet ett missförhållande, som det torde ligga

i statens eget intresse att söka avhjälpa. Då — i motsats till vad man förut

allmänt antagit — dyrtiden nu tenderar att bliva tillsvidare konstant, kunna de

sakkunniga icke undgå att finna det av rättvisa och billighet påkallat, att skälig

förhöjning av dagtraktamentena snarast möjligt äger rum. Det uti ifrågavarande

hänseende nu rådande missförhållandet är av den beskaffenhet, att det måste anses

vara av trängande vikt, att detsamma utan vidare uppskov varder på ett

effektivt sätt avhjälpt.

Uti det av de sakkunniga framlagda förslaget till nytt resereglemente äro

nuvarande första och andra klasserna i resereglemente! sammanslagna till en

klass, klass A. Det sammanlagda traktamentsbeloppet för varje klass utgör en

ligt de sakkunnigas förslag:

för klass A (nuvarande klasserna 1 och 2).............................................. 28 kronor

» » B ( » klass 3).................................................................. 24 »

» » C ( » » 4)............................................................... 20 »

» » D ( » »5).................................................................. 16 »

» » E ( » » 6)............................................................... 12 »

Som synes, innebära de sålunda föreslagna beloppen en högst betydande

höjning av de nu utgående traktamentena.

De sakkunniga hava föreslagit, att det nya resereglemente! skall tillämpas

från och med den 1 juli 1920. I de ovanberörda till de sakkunniga remitterade

framställningarna har med stor enstämmighet hemställts, att förhöjning av den

otillräckliga traktamentsersättningen måtte omedelbart eller snarast möjligt beviljas.

På sätt av det ovan anförda framgår, finna de sakkunniga framställningarna

härutinnan behjärtans värda. Då det, under nu rådande förhållanden, med hänsyn

till deu ekonomiska ställningen särskilt för de statstjänstemän, som tillhöra

opaginerad Kontrollera mot PDF

.6

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 43.

medelklassen, till den allt oftare förekommande avgången ur statstjänst och till

den alltmer försvårade rekryteringen av tjänstemannakårerna, tvivelsutan torde

vara av vikt att, i den mån statsfinansiella hänsyn det medgiva, tillgodose statstjänstemännens

ekonomiska intressen, hava de sakkunniga ansett sig böra hemställa

till Kungl. Maj:ts beprövande, huruvida ej en provisorisk förhöjning av

traktamentsersäftningen enligt resereglementet i någon form bör kunna beredas

vederbörande i avvaktan på riksdagens beslut rörande nytt resereglemente. De

sakkunniga förutsätta nämligen, att förslaget därom kommer att framläggas för

1920 års riksdag. Det synes de sakkunniga då obilligt, att statens befattningshavare

skola i avvaktan på riksdagens beslut i frågan under ytterligare ett halvår

åtnjuta otillräcklig och ofta direkt förlustbringande traktamentsersättning för

tjänsteresor. Sådan provisorisk förhöjning av dagtraktamentet torde enligt de

sakkunnigas mening lämpligast böra utgå i form av dyrtidstillägg. I likhet med

statskontoret anse de sakkunniga, att en eventuell förhöjning av traktamentsersättningen

bör ske i form av bestämt belopp och icke, på sätt järnvägsstyrelsen

i sin ovanberörda framställning föreslagit, i form av ett tillägg, beräknat

procentuellt å nu utgående ersättning.

Beträffande det provisoriska dyrtidstilläggets storlek hava de sakkuniga efter

övervägande av föreslagna olika belopp stannat vid att föreslå följande belopp

såsom skäliga, nämligen:

för första

klassen .............................................................

............................ 6 kronor

» andra

» ..............................................................

............................. 6 »

» tredje

» ............................................................

............................. 5 »

» fjärde

» .............................................................

............................. 4 »

» femte

» ...........................................................

............................. 3 »

» sjätte

* ..............................................................

............................. 2 »

Med

utgå med

tillägg av detta provisoriska dyrtidstillskott skulle traktamentsersättning

sammanlagt följande belopp:

för första

klassen ...............................................................

.......................... 24 kronor

» andra

» ...............................................................

......................... 22 »

» tredje

» ..............................................—...........

........................... 19 »

» fjärde

» ...............................................................

........................... 15 »

» femte

» ..............................................................

........................... 12 »

» sjätte

» ..............................................................

.......................... 9 »

De sålunda föreslagna beloppen understiga — om man beträffande första

och andra klasserna, som i förslaget till nytt resereglemente äro sammanslagna

till en klass, tager medeltalet för dem — med respektive 3, 4 och 5 kronor de

slutliga belopp, som de sakkunniga upptagit i nämnda förslag. Detta beror bland

annat därpå, att vid beloppets bestämmande måste tagas hänsyn därtill, att förslaget

till nytt resereglemente innehåller vissa bestämmelser, som inskränka rätten

till ersättning. Sålunda har enligt förslaget det nu för dygn utgående dagtraktamentet

uppdelats på ett traktamente för dag och ett traktamente för natt, en

ändring, som i väsentlig mån torde komma att minska utgående traktamentsersättning.

Vidare har särskild ersättning för transport av reseffekter föreslagits

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 43.

7

skola, helt bortfalla och kompenseras av högre traktamentsersättning. Skulle

nytt resereglemente, innefattande bestämmelser av nu angivna innehåll, bliva

av riksdagen godkänt, skulle tvivelsutan, därest ett provisoriskt dyrtidstillägg

med en eller ett par kronor högre belopp än de nu för varje klass

föreslagna bleve bestämt att utgå under tiden till dess ny författning i ämnet

efter riksdagens hörande blivit utfärdad, detta kunna medföra den påföljden,

att befattningshavare i respektive klasser finge förminskad ersättning enligt

det nya resereglementet mot vad de under första halvåret 1920 uppburit.

Att på dylikt sätt under eu övergångstid tillerkänna befattningshavare

högre traktamentsersättning eldigt hittills gällande grunder, än som föreslås i

den nya författningen med därutinnan ändrade grunder, så att vederbörande

genom dennas ikraftträdande skulle komma i sämre ställning än under övergångstiden,

bör givetvis icke ifrågakomma. Med hänsyn därtill torde högre

dyrtidstillägg än 2 kronor för sjätte klassen knappast kunna ifrågasättas. Det

är ju ock att märka, att sjätte klassen genom kungörelsen den 26 februari 1918

fick procentuellt sett väsentligt större förhöjning av traktamentet än övriga klasser

från 4 till 7 kronor eller med 75 procent, under det att förhöjningen för första

klassen uppgick till allenast 20 procent. Utgår man från 2 kronor såsom skäligt

belopp för sjätte klassen, torde lämpligast 1 kronas förhöjning äga rum för varje

klass, dock med iakttagande därav, att samma dyrtidstillägg torde böra bestämmas

för första och andra klasserna, som i det nya förslaget äro sammanslagna till

eu klass.

Bestämmes provisoriskt dyrtidstillägg med sålunda angivna belopp, kan

detta enligt de sakkunnigas mening icke anses föregripa den slutliga lösningen

av frågan om traktan!entsersättningen, utan tvärtom utgöra en lämplig övergångsform

för det av de sakkunniga framlagda förslaget. Vilken ståndpunkt riksdagen

än kan komma att intaga i fråga om det nya resereglementet, torde annat knappast

kunna antagas, än att riksdagen, med behjärtande av otillräckligheten av

de nu utgående traktamentsbeloppen, skall finna en förhöjning därav med åtminstone

nu föreslagna belopp av behovet påkallad.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t anse nödigt att inhämta riksdagens yttrande

även i fråga om det sålunda föreslagna provisoriska dyrtidstillägget, som skulle

utgå i avvaktan på riksdagens definitiva beslut rörande nytt resereglemente, vore

det dock på skäl, som ovan anförts, synnerligen önskvärt, att frågan om det

provisoriska dyrtidstillägget vunne sin lösning så fort som möjligt.

Förste provinsialläkarnas förening och medicinalstyrelsen hava i ärendet

hemställt, att den ifrågasatta förhöjningen av traktamentsersättningen måtte få

retroaktiv verkan. Aven om, på sätt medicinalstyrelsen anfört, billighetsskäl

synas tala därför, anse de sakkunniga det dock principiellt förkastligt och jämväl

av praktiska skäl helst böra undvikas att låta ett dyrtidstillägg för tjänsteresor

utgå retroaktivt. Detta skulle nämligen medföra, att förrättningsmän, som

före ikraftträdandet av ny författning angående förhöjd traktamentsersättning

verkställt tjänsteresor och därför uppburit ersättning enligt hittills gällande bestämmelser,

komme att efter författningens ikraftträdande hos vederbörande myndighet

anhålla om den ytterligare traktamentsersättning för de redan verkställda

resorna, som enligt de nya bestämmelserna retroaktivt skulle utgå. Detta vore

ju, ehuru medförande tidsödande extra granskning och kontrollering hos myndigheterna

utöver vad eljest skulle förekomma, visserligen överkomligt. Dock förtjänar

i detta sammanhang framhållas, att de myndigheter, som här närmast

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Rungl. Maj:ts Proposition Nr 43.

ifrågakomma, nämligen länsstyrelserna och statskontoret, torde lida brist på tillräckliga

arbetskrafter, så att varje ökning av göromålen kan föranleda dröjsmål

med ärendenas handläggning och ökad arbetsbalans. I varje fall torde det vara

önskvärt att dessa myndigheter icke onödigtvis ytterligare betungas med ökade

göromål. I likhet med vad de sakkunniga anfört i ett den 11 november 1919

avgivit utlåtande rörande reseersättning åt landsfogdarna, anse de sakkunniga —

oavsett de praktiska följderna — av principiella skäl icke tillrådligt att låta eu

författning om förhöjd reseersättning få retroaktiv verkan och kunna därför för

sin del icke tilllstyrka en sådan lösning av frågan. Skulle emellertid riksdagen

vara med om en dylik lösning — i likhet med vad som skett i fråga om dyrtidstillägg

till statstjänstemännens avlöning — skulle därmed föreligga ytterligare

ett alternativ att tillgodose vederbörande befattningshavares behov av förhöjd

traktamentsersättning från början av år 1920.

I ärendet har tillika gjorts framställning därom, att den i 15 § i gällande

resereglemente bestämda ersättning för transport av reseffekter måtte höjas. Då

de sakkunniga emellertid, såsom ovan omförmälts, föreslagit, att sådan ersättning

icke vidare skall utgå, kunna de sakkunniga icke tillstyrka bifall till den härutinnan

gjorda hemställan.

Till följd av remiss har statskontoret den 5 januari 1920 avgivit

utlåtande över de sakkunnigas ifrågavarande förslag samt anför härom

föl j ande:

I fråga om behovet av en ytterligare provisorisk höjning av dagtraktamentena

enligt resereglementet kan statskontoret i allt väsentligt ansluta sig till vad

de sakkunniga för revision av nu gällande resereglemente anfört.

Yad angår sättet för höjningens genomförande får statskontoret till en

början erinra, att då statskontoret den 8 oktober 1917 avgav utlåtande angående

tillfällig höjning av dagtraktamentena enligt resereglementet, statskontoret föreslog

höjning för respektive klasser med följande belopp:

för 1 klassen från 15:00 kronor till 20:00 kronor eller med 33,3 3 %

» 2 » » 13:00 » » 18:00 » » » 38,4 c »

» 3 » » 11:00 » » 15:00 » » » 36,3 g »

»4 » »8:00 » » 12:00 » » » 50,oo »

» 5 » » 6:00 » » 9:00 » » » 50, oo »

» 6 » » 4:00 » » 6:50 » » » 62,50 »

Det av de sakkunniga nu framlagda förslaget avser i jämförelse med de

ursprungliga traktamentsbeloppen följande förhöjningar, nämligen:

för 1 klassen med 9 kronor till 24 kronor eller med 60,o o %

» 2 » »9 » » 22 » » » 69,23 »

»3 » »8 » >19 » » » 72,7 3 »

»4 » »7 » » 15 » » » 87,50 »

» 5 » »6 » » 12 » » » 100, oo »

» 6 » »5 » » 9 » » » 125,oo »

De sakkunnigas förslag innebär alltså för tredje, femte och sjätte klasserna

en fördubbling av de procentsatser, statskontoret i sitt utlåtande föreslog, för

övriga klasser är ökningen något mindre. Den mi förordade höjningen under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 43.

stiger emellertid den ökning i levnadskostnader, som ägt rum sedan statskontoret

1917 avgav sitt yttrande i frågan. Medan sålunda prisstegringen — i förhållande

till 1914 års prisnivå — i september 1917, enligt socialstyrelsens beräkningar,

uppgick till 66 %, lärer densamma för det sistförflutna årsskiftet kunna uppskattas

till omkring 160 %.

Den provisoriska höjningen av dagtraktamentena, vilken ägde rum genom

kungörelsen den 26 februari 1918, innebar en ökning för samtliga klasser med 3

kronor. Statskontoret måste emellertid, i enlighet med sin år 1917 intagna

ståndpunkt, anse, att höjningen bör stå i viss proportion till de olika grundbeloppen

för traktamentena. Även de befattningshavare, vilka tillhöra de högre

klasserna i resereglementet, måste nämligen anses.hava berättigade anspråk att

under sina resor erhålla en traktamentsersättning, som någotsånär står i förhållande

till befattningshavarens avlöning och ställning i övrigt. Denna uppfattning

torde ock få anses stå i överensstämmelse med de grunder för dyrtidstillägget,

som tillämpats från och med år 1919.

Då det av de sakkunniga framlagda förslaget väsentligen innebär samma

relation de olika klasserna emellan, som statskontoret år 1917 förordade, har

statskontoret icke funnit anledning påyrka någon ändring i berörda avseende.

Med hänsyn till den inträffade prisstegringen kan statskontoret ej heller tillstyrka

någon nedsättning i de av sakkunniga föreslagna särskilda traktamentsbeloppen.

I likhet med de sakkunniga finner statskontoret angeläget, att höjningen

träder i kraft med det snaraste.

Beträffande frågan om höjningen bör erhålla retroaktiv verkan, är det enligt

statskontorets åsikt både ur principiell synpunkt och med hänsyn till det

tidsödande arbete, som av en sådan anordning skulle följa och som för statskontorets

del icke skulle kunna genomföras utan avsevärd tillfällig förstärkning

av arbetskrafterna, uteslutet att låta en höjning sträcka sin verkan till tiden före

1920 års början. Att åter låta höjningen återverka på de resor, som företagits

under innevarande år jämväl före utfärdandet av bestämmelserna om höjningen,

synes icke medföra så stor svårighet, att därav borde möta hinder för genomförandet

av en dylik anordning, för vilken onekligen billigheten talar.

Såsom bekant har den av världskriget förorsakade ökningen av

levnadskostnaderna, som i början av år 1918 beräknades till omkring

100 procent, sedan dess ytterligare fortgått, och beräknas nu till omkring

160 procent. Då redan den genom kungörelsen den 26 februari

1918 skedda förhöjningen av traktamentsersättningen enligt resereglementet

i väsentlig grad understeg då beräknad prisstegring, har på grund

av angivna förhållande traktamentsersättningen kommit att sedermera

framstå som alltmera otillräcklig. Till följd härav måste vederbörande

befattningshavare vid företagande av tjänsteresor i många fall på grund

av ersättningarnas otillräcklighet lida direkta förluster; för befattningshavare,

som nödgas företaga dylika resor i större omfattning, torde

dessa förluster kunna uppgå till ganska avsevärda belopp. Detta missförhållande

synes mig vara av så allvarlig art, att åtgärder för dess av
Bihang

till riksdagens protokoll 1920 1 samt. 36 käft. (Nr 43.) m 20 2

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 43.

hjälpande icke kunna anstå till dess det nu föreliggande förslaget till

nytt resereglementet kan bliva underställt Kungl. Maj:t och riksdagen.

I avbidan härpå anser jag mig därför nödsakad framlägga förslag om

en ytterligare provisorisk höjning av traktamentsersättningens storlek.

I nu berörda hänseende hava sakkunniga och statskontoret sammanstämmande

föreslagit följande förhöjningar i jämförelse med de ursprungliga

traktamentsbeloppen, nämligen:

för första klassen med 9 kronor till 24 kronor eller med 60 procent

)> andra » » 9 » » 22 » » » 69,23 »

» tredje » »8 » » 19 » » » 72,73 »

» fjärde » »7 » » 15 » » » 87,50 »

>) femte » »6 » »12 » » » 100 »

» sjätte » » 5 » »9 » » » 125 »

Att de sålunda föreslagna förhöjningarna äro av behovet påkallade

lärer uppenbarligen framgå av vad i ärendet anförts. Beloppen synas

även väl avvägda. En ytterligare förhöjning av desamma torde icke

böra ifrågasättas, då det härigenom, på sätt sakkunniga framhållit, skulle

kunna inträffa, att de provisoriska traktamentena komme att för vissa

fall bliva högre än som i föreliggande förslag till nytt resereglemente

föreslagits. Jag har därför icke funnit anledning till erinran mot de

föreslagna traktamentstilläggens storlek.

Om syftet med den nu förordade förhöjningen skall vinnas, torde

densamma snarast möjligt böra genomföras, och har statskontoret i sådant

hänseende föreslagit, att den ifrågasatta förhöjningen skulle tilllämpas

redan från och med innevarande års början. Då detta, på sätt

statskontoret yttrat, icke torde medföra allt för stora svårigheter i fråga

om ersättningar utgående av statsmedel, anser jag mig för nu angivna

fall böra biträda statskontorets förslag. Emellertid inträffa fall, då enskild

part har att gälda ersättning till i statens tjänst anställd befattningshavare

enligt i resereglementet stadgade grunder. För dessa fall

synes någon retroaktiv tillämpning av den föreslagna förhöjningen icke

böra ifrågasättas.

Beträffande den i ärendet gjorda framställningen om förhöjning av

nu utgående ersättning för transport av reseffekter, torde densamma med

hänsyn till vad de sakkunniga anfört icke böra bifallas.

Givetvis kommer den nu förordade förhöjningen av traktamentsersättningen

att medföra ökade utgifter för statsverket, men torde det

icke vara nödigt ifrågasätta någon förstärkning av de för år 1920 under

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 43.

11

vederbörande huvudtitlar redan anvisade förslageanslagen till rese- och

traktamentspenningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen

att godkänna ovan av mig förordade huvudgrunder

för en provisorisk förhöjning av den jämlikt resereglementet

den 13 december 1907 för extra förrättningar

i statens ärenden utgående traktamentsersättning

att gälla till dess nytt resereglemente kan komma

att träda i kraft.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till j s. 2 i texten
  2. JoU 1920:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ökade kostnader för dagtraktamenten under år 1920 för vissa under jordbruksdepartementet s. 11 i texten
  3. BevU 1920:10 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärdeelle a26 i texten
  4. Rskr. 1920:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk förhöjning av de enligt resereglementet utgående dagtraktamenten för extra s. 4 i texten
  5. SU 1920:22 Statsutskottets utlåtande Nr 22 s. 1 i texten