Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny konkurslag in. in

1920-02-13 · 377 sidor, varav 357 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 357 av 377 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:82, Med förslag till ny konkurslag in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ny

konkurslag in. in.; given Stockholms slott den 13 februari

1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas;

3) lag om ackordsförhandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken;
5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär
skilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898

om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarvagörelse, så ock angående undanskiftande av egendom i död

makes bo;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp och byte av lös egendom;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82 J

2821 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917

om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung)■ Maj:ts Proposition Nr 82.

3

Förslag

till

Konkurslag

1 Kap.

Om egendoms avträdande till konkurs.

1 §•

Finner gäldenär sig vara på obestånd, äge han avträda sin egendom

till konkurs. Med att gäldenär är på obestånd förstås enligt denna

lag att han icke kan rätteligen betala sin gäld.

2 §.

Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om

gäldenären på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller

hos honom verkställd utmätning och vad med avseende därå förekommit

eller på grund av andra inträffade omständigheter måste antagas vara

på obestånd.

3 §•

Gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försättas i

konkurs, om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar.

Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga personer

uppmanat köpman att betala klar och förfallen gäld men har

gäldenären det oaktat under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet,

skall gäldenären försättas i konkurs, så framt borgenären

inom tre veckor från nämnda tids utgång det yrkar och gälden fortfarande

är ogulden.

År godkännare av växel eller, vad angår växel, som är ställd att

inlösas av växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har

växeln blivit i hans närvaro protesterad för bristande betalning, vare det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

så ansett, som om han blivit, på salt i andra stycket är stadgat, uppmanad

att betala växelskulden.

4 §•

Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket

handelsbalken eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär,

blivit utmätt för annans fordran,

eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär

har förmånsrätt jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom

skriftlig avhandling föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egendomen

i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så

framt ej gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger

förmånsrätt, är tillräcklig till gäldande av hans fordran.

5 §•

Har gäldenär fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs,

gälle om borgenärs rätt att få gäldenären försatt i konkurs vad

därom särskilt är stadgat.

6 §.

Borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller

lös egendom, äge ej den rätt att få gäldenären försatt i konkurs, varom

ovan är stadgat, så framt gäldenären visar, att den egendom, vari borgenären

har panträtt, förslår till fordringens fulla gäldande.

7 §•

Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär

påkalla gäldenärs försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning därom

hos konkursdomaren i den ort, där gäldenären bör inför domstol

svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbodelägare

om avträdande av den dödes egendom, så ock borgenärs ansökning

om dödsbos försättande i konkurs skall göras hos konkursdomaren

i den ort, där den döde bort svara i mål, som nyss sagts.

Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne

ledamot i rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens antal

det fordrar, utses flere konkursdomare; äro flere avdelningar av råd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

stuvurätten, skall konkursdomare alltid vara ledamot av avdelning, vid

vilken de mål, som av honom handläggas, skola upptagas.

8 §•

Vid konkursansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom

under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och

skulder med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress,

så ock å de böcker och andra handlingar, som röra boet.

9 §•

Borgenär, som söker gäldenär försättande i konkurs, skall i ansökningen

uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva

de omständigheter, på vilka han grundar yrkandet om egendomsavträde,

samt vid ansökningen foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar,

vilka han vill åberopa till stöd för sin talan. Ansökningen jämte

därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

10 §.

Finner konkursdomaren, att han enligt 7 § icke är behörig att

taga befattning med konkursansökning eller har, där borgenär är sökande,

denne icke i ansökningen uppgivit sin fordran eller kan konkursansökning

av annan orsak ej upptagas, meddele konkursdomaren

genast beslut i överensstämmelse därmed och teckne det å ansökningen.

11 §■

Upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele konkursdomaren

genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs.

12 §.

Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren genast

å ansökningen föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra

dagar i stad och en vecka på landet, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna

till konkursdomaren ingiva förklaring över ansökningen.

Föreligger på grund av att gäldenären vistas utomlands eller eljest

i särskilt fall anledning att utsträcka förklaringstiden, må det ske, dock

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

ej utöver vad oundgängligen kräves. Borgenären vare pliktig att tillställa

gäldenären handlingarna i huvudskrift eller styrkt avskrift, så ock att

inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från

det föreläggandet meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant

som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen

och dagen därför. Har borgenären ej inom förelagd tid inkommit med

delgivningsbevis, vare ansökningen förfallen, där ej inom samma tid

förklaring avgivits av gäldenären eller borgenären visat, att hinder för

delgivningen mött. I sistnämnda fall utsätte konkursdomaren ny tid för

delgivning, så vida ej enligt vad i 13 § sägs målet skall hänskjutas till

rätten.

Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast

beslut om gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären ansökningen

eller utebliver han med förklaring, varde målet hänskjutet

till rätten.

I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om

målet hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig där kan varda part

tillsänd med posten samt att, om tillförlitlig upplysning om parts postadress

icke föreligger, målet kan varda avgjort utan att parten erhållit

kallelse till rätten, varjämte föreläggandet skall innehålla anmaning

till part, om vars postadress tillförlitlig upplysning icke föreligger, att

hos konkursdomaren anmäla den postadress, under vilken parten önskar

få kallelse sig tillsänd.

13 §.

Nu har gäldenär blivit för delgivning av borgenärs konkursansökning

förgäves sökt i sitt hemvist; kan ej vid efterfrågan hos hans

husfolk eller grannar eller där han har tjänst eller näring vinnas säker

anvisning, var han uppehåller sig, och är det ej veterligt, att han för

sig ställt ombud, som äger för honom mottaga delgivning av ansökningen

och kan träffas inom riket, skall målet hänskjutas till rätten.

Samma lag vare, där gäldenär vistas å känd ort utom riket och icke

veterligen för sig ställt ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren

med avseende å ortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det

icke skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansökningen.

I fall, som avses i denna paragraf, skall konkursdomaren tillse, att

gäldenärens egendom varder satt under säker vård; och läte konkursdomaren

tillika, där det lämpligen kan ske, om ansökningen underrätta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

7

gäldenärens make eller någon, som är i hans tjänst eller eljest kan antagas

äga kännedom om honom och hans förhållanden. Kostnaden för

egendomens vård skall gäldas av borgenären.

14 §.

Då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall hänskjutas

till rätten, varde målet av konkursdomaren utsatt att förekomma i stad

inom fyra dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gäldenärens

kallande till rätten oundgängligen kräves längre tid. Kan på

landet målet ej företagas inom nämnda tid, med mindre urtima ting

hålles, må dock målet anstå till lagtima ting eller, där på grund av

Konungens förordnande särskilt tingssammanträde, varå mål angående gäldenärs

försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall hållas, till sådant

sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen

och det icke bestrides av gäldenären. Konkursdomaren kalle parterna

till rätten, borgenären dock endast, om kallelse kan hinna komma honom

tillhanda. I kallelse å gäldenären skall tillkännagivas, att hans utevaro

icke hindrar målets avgörande. Har part gjort anmälan om sin postadress

eller finner konkursdomaren eljest tillförlitlig upplysning därom

föreligga, må kallelsen i rekommenderat brev tillsändas parten. Finnes

dylik upplysning icke föreligga, må målet företagas vid rätten utan att

delgivning av kallelsen ägt rum, där parten för sådant ändamål förgäves

sökts i sitt hemvist eller vistas utomlands och ej heller, om parten

veterligen för sig ställt inom riket bosatt ombud, som äger för

honom mottaga delgivning av kallelsen, ombudet kunnat i sitt hemvist

för delgivning anträffas.

I fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, som

konkursdomaren låter införa i allmänna tidningarna tre gånger, kallas

att vid äventyr, att hans utevaro ej hindrar målets avgörande, inställa

sig vid rätten å viss dag, minst tre, högst sex veckor efter sista kungörandet.

På landet må dock efter framställning av borgenären målet

kunna utsättas till näst efter utgången av sistnämnda tid infallande

lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i första stycket omförmäles,

där konkursdomaren finner det icke lända till förfång för gäldenären.

I fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första

stycket stadgats äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att sökagäldenärs

försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

efter lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå

att beslutet ej vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning

förordnats, att beslutet icke må verkställas. Samma lag vare, då överexekutor

meddelat föreskrift om verkställighet av skiljedom och ej av

högre myndighet eller av domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig,

annorledes förordnats, så ock då utmätning må erhållas jämlikt lagen

om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol förordnats,

att verkställighet icke må äga rum.

I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall godkännas,

ankomme på borgenären att styrka densamma.

16 §.

I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov,

med mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej

sättas längre än som oundgängligen kräves; och skall på landet för

målets handläggning urtima ting på borgärens bekostnad hållas, där sådant

ting av part äskas och av rätten befinnes erforderligt.

17 §-

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan

att han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde delägare

i boet förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring

över ansökningen inom fjorton dagar från delfåendet. Medgiva ej samtliga

dödsbodelägare ansökningen och skall förty densamma prövas av

rätten samt kallelse å parterna utfärdas, varde, där någon dödsbodelägares

vistelseort är okänd eller dödsbodelägare uppehåller sig å avlägsen

utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i allmänna

tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket , förmäles. År målet,

då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne

kallade att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträffande

frånvarande delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär,

att avliden gäldenärs bo skall avträdas till konkurs, skall i fråga om

ansökningens delgivning med dödsbodelägarne och dessas kallande till

rätten tillämpas vad i första och andra punkterna föreskrivits.

18 §.

Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens

försättande i konkurs meddelats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

9

19 §.

Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren

genast utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursansökningen

ingivits.

Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen tillkännagiva,

när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas,

inom vilken tid borgenärerna böra hos konkursdomaren bevaka sina

fordringar samt i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser

angående konkursen skola införas. I kungörelsen skall ock konkursdomarens

postadress angivas.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren

icke tidigare än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet

om egendomsavträde meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för

detta sammanträde tagas hänsyn därtill att bouppteckning bör vara ingiven

till konkursdomaren då sammanträdet hålles. Där det med hänsyn

till konkursboets omfattning och beskaffenhet prövas oundgängligen

nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas senare än

ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra

minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsavträde.

Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen

skola införas, må ej överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och

avträdes före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall

i den kungörelse, som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att

årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom konkursen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund

av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, skall i konkurskungörelsen intagas

erinran därom att ackordsförhandling ägt rum, ävensom angivas dagen,

då beslutet om förhandlingens inledande meddelades.

20 §.

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens

dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång

i allmänna tidningarna ävensom två gånger, sista gången minst en

vecka före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag, i den eller

de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende bestämts.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) ssai 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Sedan den bouppteckning, som enligt 54 § skall upprättas, eller

förteckning eller anmälan, som i andra stycket av samma paragraf sägs,

kommit konkursdomaren tillhanda, läte han genom särskilda kallelsebrev

underrätta alla kända inländska och utländska borgenärer om kungörelsens

innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas kronans

ombudsman i orten och dem, som handhava uppbörd av andra allmänna

utskylder än kronoutskylder.

Breven skola med posten avsändas så snart'' ske kan och senast

tio dagar före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag.

Varder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgift i bouppteckningen

eller genom tillägg till denna känt, att borgenär finnes, som

ej blivit kallad, skall konkursdomaren ofördröjligen till honom avsända

kallelsebrev av innehåll, som ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren låta delgiva

gäldenären särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 §

åliggande skyldigheten att å första borgenärssammanträdet avlägga

bouppteckningsed.

21 §.

Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten

om gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde

underrättelse därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens

närmaste förman.

Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen,

att fast egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å rättegångsdag,

vara inteckningsärenden må förekomma, om konkursen göras anteckning

i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger

egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande av sådan

anteckning konkursdomaren ofördröjligen till rätten eller domaren i den

ort, där egendomen ligger, insända bevis om konkursen jämte utdragur

bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit infört i fartygsregistret,

skall å den rättegångsdag för inteckningsärenden, då det först

kan ske, om konkursen göras anteckning i protokollet över inteckningar

i fartyg samt* i inteckningsboken för fartyg; och varde förty, där konkursen

ej är anhängig vid Stockholms rådstuvurätt, anmälan om konkursen

med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen

gjord till nämnda domstol. Hör till boet lott i fartyg, skall anmälan

om konkursen ofördröjligen avsändas till den myndighet, som för fartygsregistret;

och varde i anmälningen intagna de uppgifter, som erfordras

för fartygets säkra urskiljande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

11

22 §.

Sedan beslut om egendomsavträdc meddelats, vare gäldenären icke

berättigad att råda över egendom, som hör till konkursboet.

23 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, må ej för skuld, som

gäldenären gjort, utmätning ske å egendom, som hör till konkursboet;

har sådan åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan verkan.

Utan hinder av konkurs må likväl den, som till säkerhet för fordran

har panträtt i fast eller lös egendom, erhålla utmätning av egendom,

som sålunda häftar för fordringen.

24 §.

Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit

utmätt till gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i

egendomen, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller

gods i fartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej ''efter ty i 68 §

sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning av egendomen

ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätningsmans

befattning med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före

ovannämnda besluts meddelande.

25 §.

Beslut om egendomsavträde gånge i verkställighet utan hinder därav

att ändring i beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga däröver att konkursansökning upptagits,

varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelse om

konkursen infördes i allmänna tidningarna.

26 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall

konkursdomaren underrättas därom; och läte han kungöra den högre

rättens beslut en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen,

ävensom från rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört

i fartygsregistret, eller lott i fartyg, skall vad i 21 § tredje stycket

föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkursen äga motsvarande

tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.

Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet återställes

till gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurskostnaderna

och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.

2 Kap.

Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning

till konkursbo.

27 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät,

så ock den egendom, som kan återvinnas till konkursboet. Ej må dock

av gäldenärs lön eller av vad gäldenär eljest kan genom eget arbete under

konkursen förvärva mera tillkomma boet än som återstår sedan avdrag

skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns eller adoptivbarns

skäliga underhåll; från arbetsförtjänst värde ock avdrag gjort för

all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse

om vad efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskommelse

ingången innan en vecka förflutit från första borgenärssammanträdet

eller, där fråga om avdrag senare uppkommit, inom en vecka

därefter, varde frågan hänskjliten till rätten; äge ock borgenär, som är

missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären överenskommits,

att påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre konkursdomaren

yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag

för handläggningen inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio

dagar före den utsatta dagen införd en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om konkursen; varde ock särskild underrättelse meddelad

förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande, denne.

Vad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring däri sökes.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

28 §.

Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde,

att borgenärerna därav haft märklig skada, och är gåva av lös egendom

fullbordad inom etthundraåttio dagar innan konkursansökningen

gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde

meddelades eller har, där fast egendom bortgivits, lagfart ej sökts tidigare

än nu sagts, gånge den gåva på talan av konkursboet åter. Samma

lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal skett och av missförhållandet

emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses, att avtalet

huvudsakligen har egenskap av gåva.

29 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes

eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades

betalt gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller

betalt gäld annorledes än med penningar eller andra med hänsyn till

hans och borgenärens yrke vanliga betalningsmedel eller lämnat pant

för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gånge den betalning

eller pantsättning på talan av konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och

är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig

att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen

till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling angående fast egendom

för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat samt handling,

på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,

för inteckningens dödande.

Vad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären

visar, att han, då han mottog betalningen eller panten eller sökte inteckningen,

saknade skälig anledning att antaga, att gäldenären ville

gynna honom framför övriga borgenärer; dock vare sådan bevisning

utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen eller panten

eller sökte inteckningen, hade skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

30 §.

Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes

eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

meddelades betalt förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars

tillkomst sådan säkerhet betingats men ej överlämnats, och hade borgenären,

då han mottog betalningen eller panten, skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen,

gånge den betalning eller pantsättning på talan av konkursboet

åter.

31 §.

Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under

tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egendom

blivit för någon borgenärs fordran i mät tagen och har borgenären

genom utmätningen erhållit betalning, gånge den betalning på

talan av konkursboet åter.

32 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes

eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades

annorledes än i 28 och 29 §§ sägs ingått avtal till skada för

borgenärerna och hade den, med vilken avtalet ingicks, skälig anledning

till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen,

gånge det avtal på talan av konkursboet åter, utan

så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar, att han varken insåg

eller borde hava insett, att avtalet skulle lända borgenärerna till förfång.

Här å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart sökts

under tid, som i första stycket sägs, skall vad där stadgas äga tillämpning,

ändå att avtalet skett tidigare.

33 §.

Har vid bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes

arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen

ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen

gjordes, gånge den bodelning på talan av konkursboet åter.

Samma lag vare, om vid bodelningen egendom till skada för borgenärerna

frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott;

dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket stadgas skall äga motsvarande

tillämpning.

Från gäldenärens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum,

ändå att åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

nämnda paragrafer sägs, dock ej, om don vidtagits mer än ett år innan

konknrsansökningen gjordes.

34 §.

Har i fall, då 28, 29, 32 eller 33 § icke är tillämplig, gäldenären

innan beslutet om egendomsavträde meddelades ingått avtal, varav kommit

skada för borgenärerna, och var det vid avtalets ingående lians

avsikt att tillskynda dem skada, gånge, där den, med vilken avtalet ingicks,

hade kännedom om gäldenärens avsikt, det avtal på talan av

konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit från det avtalet ingicks,

sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make.

35 §.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund

av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, skall i avseende å rätten att söka

återvinning så anses, som om konkursansökningen gjorts, då beslutet

om inledande av ackordsförhandling meddelades, och skall, där åt%

gärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller 33 § förmärs, vidtagits efter meddelandet

av nämnda beslut, den, gent emot vilken gäldenären vidtog

åtgärden, anses därvid hava haft skälig anledning till antagande, att

gäldenären var på obestånd.

36 §.

Har gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit

betalningen, icke på grund av vad i 30 eller 33 § stadgas om återgång av

betalning av förfallen gäld skyldig återbära vad han mottagit, där han

efter växellag ej kunnat vägra att mottaga betalningen utan att förlora

växelrätt mot någon växelgäldenär. Vad gäldenären erlagt vare dock

den, som vid återgångstalan för bristande betalning skolat efter växellag

i sista hand ansvara för växelns betalning, eller, om växeln tillkommit

för annans räkning, denne pliktig att till konkursboet återbära, så framt

han utlämnat eller låtit utlämna växeln under sådana omständigheter,

att, därest betalning för växeln då till honom av gäldenären erlagts, betalningen

skolat jämlikt föreskrift i 30 eller 33 § om återgång av betalning

av förfallen gäld på talan av konkursboet återgå.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skall äga

motsvarande tillämpning å check.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

37 §.

Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär

i fall, som avses i 29 §, ej tillhandahålla handling, på grund varav

inteckning sökts, vare konkursboet berättigat till ersättning för därigenom

uppkommen skada.

Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för

egendom, som han erhållit genom avtalet, äge lian, där konkursboet

återvinner egendomen, av boet återfå vad han utgivit. Vad sålunda är

stadgat gälle dock ej, där vederlaget icke kommit boet till godo samt

den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om att gäldenärens

avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget. Går bodelning åter,

svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för återbäring av

den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit. Finnes egendom,

som enligt vad ovan sagts skall av konkursboet återbäras, ej i

behåll, skall ersättning utgå efter egendomens värde.

När å någondera sidan återbäring sker, skall ock utgivas ränta eller

avkomst, som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodelning

egendom av gåvotagare eller gäldenärens make eller dennes arvingar

återbäres, varde, där den återbäringsskyldige ej visas hava haft skälig

anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom

om konkursansökningen och ej heller 34 § är tillämplig, all å egendomen

gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. Återbäres eljest egendom av

annan än konkursboet, njute denne ersättning allenast för nödig kostnad.

För nödig och nyttig kostnad å egendom, som av konkursboet återbäres,

vare konkursboet berättigat till ersättning.

Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i

konkursen. Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egendom

frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.

Återvinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva,

eller går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes

arvingar åter och har maken eller arvingarna i följd av vad som stadgas

i 8 kap. 5 § eller 13 kap. 14 § giftermålsbalken, innan stämning

om återvinning skedde, infriat någon gäldenärens skuld, vare konkursboet

skjddigt återgälda maken eller arvingarna vad sålunda guldits jämte ränta.

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo enligt vad ovan är stadgat har

återvinningsrätt, överlåtits till annan, äge konkursboet jämväl mot honom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Hr 82. 17

den rätt, där det visas, att han ej var i god tro, då lian åtkom egendomen.

39 §.

Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer

konkursbo, må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av

borgenär, som bevakat fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill

anställa återvinningstalan, skall, innan målet förekommer vid domstol, därom

underrätta förvaltaren vid påföljd, att hans talan eljest ej upptages till

prövning.

Återvinningstalan enligt 28—33 och 36 §§ skall anhängiggöra genom

stämning inom sex månader från första borgenärssammanträdet; har å

fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart ej blivit sökt före

nämnda sammanträde eller har, då fråga är om återgång av bodelning,

bodelningshandlingen ej därförinnan ingivits till rätten, skall klandertiden

räknas från den dag lagfarten söktes eller bodelningshandlingen

ingavs.

År talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskostnaden;

dock vare han berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda

kostnad, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet

till godo.

40 §.

Bevakar den, mot vilken talan enligt 39 § är anställd, i följd

därav fordran i konkursen och är den talan ej så tidigt väckt, att

han kunnat bevaka fordringen inom den för bevakning av fordringar

utsatta tid, vare han berättigad att på vad han till konkursboet skall

återbära avräkna så mycket, som på fordringen bort belöpa, om den

blivit bevakad inom sagda tid.

3 Kap.

Om avträdd egendoms förvaltning.

41 §.

Gäldenär till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller

flere förvaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. Antalet förvaltare

bestämmes av konkursdomaren; dock må konkursdomaren i fall,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.) 28211» 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

varom i 45 och 48 §§ förmäles, icke fatta beslut i frågan innan borgenärerna

erhållit tillfälle att yttra sig däri. Ej må mer än en förvaltare

utses, där det ej med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet

prövas oundgängligen nödvändigt.

42 §.

Vid utseende av konkursförvaltare skall iakttagas, att den eller

de, åt vilka förvaltningen anförtros, äga sådan insikt och erfarenhet,

som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för

förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap

eller är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare

nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,

eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan

påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan

inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara

konkursförvaltare; ej heller må på landet någon, som biträder domaren

i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten,

vara konkursförvaltare.

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare

att under tiden till första borgenärssammanträdet omhänderhava

boet.

44 §.

Konkursdomaren skall ock, så snart ske kan efter det beslutet om egendomsavträde

meddelats, förordna en ärlig och förståndig man att i konkursen

vara rättens ombudsman med den befogenhet, som i denna lag sägs.

V id befattningens tillsättande skäll iakttagas, att densamma icke anförtros

annan än den, som äger ej mindre erforderlig insikt i gällande lag för

bedömande av de frågor av rättslig innebörd, som ankomma på ombudsmannens

prövning, än ock nödig erfarenhet och sakkunskap för

fyllande av de åligganden beträffande tillsyn över konkursutredningen

och avgörande av förvaltningsfrågor, som tillhöra befattningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

1 9

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad

annan ledamot i rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren

i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,

gånge sådan ed inför konkursdomaren, innan han tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att, när så skäligt prövas, entlediga

ombudsmannen och förordna annan i hans ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga förfall, äge konkursdomaren förordna

annan att under den tid förfallet varar uppehålla befattningen.

45 §.

Vid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare för

tiden därefter.

År någon, på vilken borgenärernas val fallit, jämlikt 42 § andra

eller tredje stycket obehörig att vara förvaltare eller eljest olämplig att

handhava konkursboets förvaltning, tillkomme det konkursdomaren att

utse annan förvaltare i stället för den sålunda valde.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av

konkursdomaren.

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola borgenärerna å första borgenärssammanträdet,

så framt någon av dem gör framställning därom,

välja granskningsmän att med den befogenhet i denna lag sägs å borgenärernas

vägnar övervaka förvaltningen. Granskningsmännens antal

bestämmes av konkursdomaren. Valet skall ske så, att en var av de

närvarande borgenärerna röstar å en granskningsman. Till granskningsmän

anses valde, i första rummet den, om vilken borgenärer, vilkas

fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig, och där,

efter den eller de, som efter huvudtalet erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas röster

han valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant

för den i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordringsbeloppen

och vid val av suppleant för annan granskningsman efter

huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller flere lika

röstetal, skilje lotten dem emellan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.

47 §.

Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej

utan giltigt skäl undandraga sig uppdraget.

48 §.

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erforderligt,

att antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren

kallas att sammanträda inför honom för att utse det antal förvaltare, som

ytterligare erfordras; och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge

hos konkursdomaren gorå framställning om ökning av antalet förvaltare.

49 §.

Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår

granskningsman, för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren

kalla borgenärerna att sammanträda inför honom för att utse efterträdare

till den avgångne, och skola därvid i fråga om val av förvaltare

bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av granskningsman bestämmelserna

i 46 § om val av suppleant för granskningsman äga motsvarande

tillämpning.

Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller

granskningsmän äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter

rättens ombudsmans hörande finner det ej vara nödigt att annan utses i den

avgångnes ställe.

50 §.

Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt houom utses, äge

konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens upprätthållande

tills nytt val ägt rum.

Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 § tredje

stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan

att under tiden fullgöra hans åligganden.

51 §.

För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

52 §.

Åro flere förvaltare, skola de bland sig välja en att i fall, som

avses i denna lag, mottaga meddelanden eller handlingar, som skola

tillställas förvaltaren, ävensom förvara handlingar, som böra hållas tillgängliga.

Om val, som nu sagts, skola konkursdomaren och rättens ombudsman

underrättas.

Vilja flere förvaltare sig emellan dela förvaltningen, bestämme konkursdomaren

efter ombudsmannens hörande, om och i vad mån det

må ske.

Hava de förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt avhända

boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra

någon förpliktelse.

Åro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller

beslut, som enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne

flere än två och föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hänskjutas

till ombudsmannen, och gälle den mening lian biträder.

53 §.

Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade

bestämmelser besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma

rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och

snabb utredning av boet.

54 §.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan omhändertaga

gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra

boet, samt förrätta uppteckning av tillgångar och skulder i boet med uppgift

å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å nämnda böcker

och handlingar; där så befinnes nödigt, må förvaltaren för bouppteckningsförrättningen

anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen skola

tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning

prövas äga. Vid bouppteckuingsförrättningen skall gäldenären vara

tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären

under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits

till konkursdomaren och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare

upprättande av ny bouppteckning ej av nöden.

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav

tillställas konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendoms
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

avträde meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren

att inom nämnda tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna,

upptagande varje borgenärs namn, boningsort och postadress,

samt att därefter så snart ske kan inkomma med bouppteckningen.

Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut ingiven bouppteckning,

göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske

kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna

till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas. I. berättelsen skall

upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom

särskilt anmärkas, huruvida skälig anledning förefinnes till antagande,

att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.

År gäldenären köpman, varde i berättelsen tillika anmärkt,

vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda; och skall i sådant

fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.

Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid

fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren

ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av densamma;

och äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning för

kostnaden få avskrift av berättelsen sig tillsänd.

56 §.

År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borgen

ärssammanträdet infallande juni eller december månad, skall förvaltaren

inom fjorton dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berättelse,

vari alla de åtgärder noggrant angivas, som vidtagits för förvaltningens

bringande till slut; åliggande förvaltaren att sedermera under

konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton dagar från utgången

därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives, mer än ett

år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall berättelsen

tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att

konkursen icke avslutats.

Berättelsen skall av ombudsmannen granskas och inom två veckor

från mottagandet ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar,

till vilka ombudsmannen må hava funnit fog.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

K inuti. Maj:ts Proposition Nr 82.

57 §.

Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i penningar

dag efter dag antecknas.

Vad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bokföringsskyldighet,

som särskilt kan vara föreskriven.

58 §.

Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i

den mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter,

av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets

räkning mot ränta insättas i bank, som av rättens ombudsman godkännes.

Till bestridande av löpande utgifter må ej mer innehållas än av ombudsmannen

medgives.

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna

medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga

ränta efter åtta för hundra om året.

Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från

utgången av mars, juni, september och december månader varje år till

ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar

under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet penningar

innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten

bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava

under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen

granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.

Åven efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel

insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär;

vare ock skyldig underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.

59 §.

Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets tillstånd

samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltningen.

När helst han finner det lämpligt, äge han verkställa inventering av

boets kassa och övriga tillgångar ävensom fordra redovisning av förvaltaren.

Rättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till

böcker och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren

på begäran erhålla upplysningar om boet och dess förvaltning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl, May.ts Proposition Nr 82.

Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens ombudsman,

äge borgenär, så ock gäldenären taga del.

Rättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upplysningar

om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren

det begär än även på begäran av borgenär eller gäldenären.

60 §.

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande

låta den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets

räkning i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning

av boet; inhämte dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens

fortsättande. Samma lag vare, där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts

vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen sitt samtycke eller

yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse, som med ombudsmannens

samtycke fortgår, skall nedläggas, skola borgenärerna kallas

till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas

längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer,

vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets

prövning deltagande borgenärernas fordringar, därom äro ense samt

dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande.

61 §.

Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i

boet äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§

kan föranledas.

Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egendom,

som är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt

fallande i värde eller erfordar allt för kostsam vård. Saknas medel till

bestridande av utgifter för boet, må ock under tid, som avses i första

stycket, försäljning av annan lös egendom äga rum, dock ej utöver vad

för ändamålet prövas nödigt; och bör, om gäldenären därtill anvisar

viss egendom, den egendom i främsta rummet uttagas, så vitt det lämpligen

kan ske.

Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förvaltaren

samtycke av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om försäljningen

skall ske å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen

meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären,! där det lämpligen

kan ske.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

02 §.

Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så

•snart ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64

och 66 §§, 70 § andra stycket samt 149 § andra stycket.

63 §.

Har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, vaxdgenom han

försatts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom

i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.

64 §.

Väckes av förvaltare fråga om uppskov med försäljning av egendom

i boet eller göres av borgenär eller gäldenären framställning därom

hos rättens ombudsman, äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att

med försäljningen skall anstå viss tid, dock ej utöver sex månader från

första borgenärssammanträdet. Kunna ombudsmannen och förvaltaren ej

enas eller är någon borgenär eller gäldenären missnöjd med deras beslut

eller har längre uppskov än nyss sagts påyrkats, skola borgenärerna

kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må dock uppskov

bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet,

där ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av

sammanlagda beloppet av de i ärendets prövning deltagande borgenärernas

fordringar, därom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande.

Då fråga om uppskov med försäljning av egendom väckes eller

borgenär eller gäldenären anmäler missnöje med beslut av ombudsmannen

och förvaltaren, att uppskov icke skall äga rum, äge ombudsmannen

förordna, att med försäljningen skall anstå i avbidan på ärendets avgörande.

Om anstånd i visst fall med försäljning av egendom i dödsbo, som

avträtts till konkurs, är särskilt stadgat.

65 §.

Hava borgenärerna i den ordning, som i 64 § sägs, beslutit, att

med försäljning av egendom i boet skall anstå viss tid, men finna rättens

ombudsman och förvaltaren med hänsyn till förekomna omständigheter,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 28si 19 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

att försäljning bör ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan

huruvida anståndet skall upphöra hänskjuten till borgenärernas provning.

66 §.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet eller därförinnan

ingivit förslag om ackord, må egendomen i boet ej säljas innan avgjort

är, huruvida ackord kommer till stånd.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet, vare det

ej hinder för försäljning av boets egendom; där förvaltaren i det yttrande

över förslaget, som jämlikt 156 § skall av honom avgivas, tillstyrker

dess antagande, må dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,

försäljning verkställas så länge ackordsfrågan ej är avgjord. Varder förslaget

ej sålunda tillstyrkt, men antages det av borgenärerna eller varder

det eljest jämlikt 164 § hän skjutet till rättens prövning, skall med försäljningen

anstå i avbidan på ackordsfrågans avgörande; och må i fall,

då prövningen av förslaget jämlikt 159 § uppskjutes, de borgenärer,

som hava rösträtt i ackordsfrågor, kunna med den röstövervikt, som i

sistnämnda paragraf sägs, besluta anstånd med försäljningen i avbidan

på borgenärernas prövning av förslaget.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat om anstånd med försäljning

av boets egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna jämlikt 160 §

besluta, att ackordsförslag skall vara vilande, eller rätten jämlikt 166 §

förordnar, att med frågan om fastställelse av ackord skall anstå. Ej

må i nämnda fall anstånd med försäljningen äga rum, med mindre det

med den röstövervikt, som i 159 § sägs, bestämmes av de borgenärer,

som hava rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock i det senare fallet anståndet

fortgå, till dess borgenärssammanträde, som skall av rättens

ombudsman ofördröjligen utlysas, ägt rum för ärendets behandling.

67 §.

Vad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat om uppskov med försäljning av

egendom i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning, som enligt 61 §

må äga rum jämväl före första borgenärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran

har förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten

gäller, skall säljas genom förvaltarens försorg och har hans rätt till

betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd

eller fastställts genom dom, som äger laga kraft, då skall ock, utan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 82.

länder därav att enligt vad ovan är stadgat uppskov med försäljningen

beslutits eller därmed eljest skall anstå, försäljning av den egendom äga

rum, så framt ej rättens ombudsman och förvaltaren finna uppenbart, att

förlust därigenom skulle uppstå för konkursboet.

Har gäldenären bjudit ackord, må ej på grund därav anstånd med

försäljningen äga rum, så framt gäldenären samtycker till försäljningen.

68 §.

Finnes det för boet fördelaktigt, att verkställighet av utmätning,

varom i 24 § andra stycket förmärs, varder inställd, äge förvaltaren

med samtycke av rättens ombudsman hos vederbörande myndighet göra

framställning därom.

69 §.

Innan förvaltaren efter första borgenärssammanträdet vidtager åtgärd

för försäljning av egendom i boet, vare han skyldig därom underrätta

rättens ombudsman.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande

myndighet äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer.

Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren

finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman till

försäljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärernas

samtycke. Ej må i något fall försäljning av fast egendom ske

annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det medgiver.

Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning

utsökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd,

må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens

försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum, men föreligger

anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att

leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen

underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer,

nom i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt

17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola

ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning

utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

eller, där jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas,,

före det sammanträde till. anktionsförrättaren avlämna behållning, som

under konkursen av egendomen uppkommit, så ock före konkursen uppkommen

behållning, som på grund därav att verkställighet av utmätning

jämlikt 24 § andra stycket inställts blivit till förvaltaren överlämnad.

Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall innan slutlig utdelning

sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning

utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångsförvaltning,

mellan rättsägarne fördelas.

71 §•

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning

av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse,

äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av

rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen

meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det

lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,

må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än

å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke, varom i första och andra styckena förmäles, vare ej av

nöden, där förvaltaren vill genom fondkommissionär till gällande börspris

försälja å fondbörs noterat värdepapper.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där

fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska

försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt,

särskilt är stadgad. År fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må

det ej säljas annorledes än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare,,

vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen

samt, om fartyget inköpts av annan, för inteckningens dödande

avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses av honom och köparen.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fasta egendom säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa

särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling,

som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen

ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver,

att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 82. 29

förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

72 §.

Lämnas av rättens ombudsman eller borgenärerna samtycke till försäljning

under hand av fast eller lös egendom i fall, då ej visst anbud

föreligger och varder antaget, skola föreskrifter tillika meddelas till förekommande

av försäljning till underpris, såsom om infordrande av anbud,

om ett lägsta försäljningspris, om värdering av egendomen genom sakkunnig

person eller dylikt.

73 §.

Har borgenär , lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i

handom, äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då

fråga är om å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär

till gällande börspris, så framt ej förvaltaren vill lösa egendomen för

konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka

innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den åt

förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller gods i fartyg,

skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där

blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes

än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper,

som enligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga

rum å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren

samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut

veta, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan

än den för utmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig

att för förvaltaren redovisa för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren

därom besörja. Dock må inteckning i fast egendom, vilken blivit av

fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge

han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty

särskilt är stadgat må tillkomma gäldenären.

74 §.

Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg,

läte han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsökningslagen

stadgas för kungörande av auktion å egendom av det slag, varom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

fråga är; dock vare kungörelsens införande i allmänna tidningarna eller

i länskungörelserna icke i något fall erforderligt.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

auktion, som enligt 73 § besörjes av borgenär.

75 §.

Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller

annan särskild förmånsrätt äger rum, bör lian i god tid före auktionen

till varje borgenär, som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars

adress är känd, med posten översända särskild underrättelse om tid och

ställe för auktionen.

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara

ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom

att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle

han i något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre utsträckning

än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av

rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å

lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,

som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum, med

mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens

medgivande sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion

å fast egendom.

77 §.

Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgärder

för indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som

i 64 § är stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egendom,

beslutas uppskov med indrivning av boets fordringar, och skall,

om sådant uppskov beslutits, vad i 65 § för där avsett fall föreskrives

äga motsvarande tillämpning. Kan fordran ej indrivas utan att rättegång

eller lagsökning anställes eller skiljedom påkallas, gälle vad i 79 § finnes

stadgat. Varder ej rättegång eller lagsökning anställd eller skiljedom

påkallad och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan sägs,

må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

31

78 §.

Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit

gjort och finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet, att det anbud

antages, begäre samtycke därtill, då tillgången utgöres av fast egendom,

av,,borgenärerna men eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet,

äge förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Ej må dock

förlikning avslutas innan gäldenären fått tillfälle att yttra sig däröver.

Vägrar gäldenären sitt samtycke till förlikning, som avser äganderätt

till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter han sig förlikning

angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen;

dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i

förlikning bjudes.

79 §.

Rättegång eller lagsökning må ej utan rättens ombudsmans samtycke

anställas av förvaltaren, och må han ej heller utan sådant samtycke

för konkursboets räkning fortsätta mål, som anhängiggjorts innan

beslutet om egendomsavträde meddelades.

Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja talan, som i första stycket

avses, vare ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens samtycke.

Underlåter förvaltaren att iakttaga vad ovan är föreskrivet, vare

det utan verkan å målet, men svare förvaltaren för kostnad och skada,

som må uppkomma för konkursboet och ej täckes av vad i målet tillvinnes

boet.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om påkallande av skiljedom och fullföljande av inlett skiljedomsförfarande.

80 §.

Visar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse vid fullgörandet

av sitt uppdrag, må rättens ombudsman, granskningsman,

borgenär eller gäldenären hos konkursdomaren göra anmälan om förhållandet.

Göres sådan anmälan eller finner konkursdomaren eljest anledning

till anmärkning mot förvaltare, äge konkursdomaren efter omständigheterna

tillhålla honom att fullgöra sina åligganden eller skilja honom från

befattningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 82.

Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkursdonm^en,

där ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen,

yttrande från denne. Efter första borgenärsammanträdet må förvaltare

ej entledigas förrän borgenärerna vid sammanträde, som av konkursdomaren

utlysts, erhållit tillfälle att inför honom yttra sig i ärendet.

Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i avbidan på

borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må det

ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, inkommit

till konkursdomaren.

81 §.

Finnes i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall,

så vitt det inverkar på de borgenärers rätt, som icke i den egendom

hava sådan förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling

gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom det arvode

till rättens ombudsman och förvaltare, som belöper för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, må ej

till förfång för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsrätt, som

skall beaktas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling

gäldas annan konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där

den särskilda förmånsrätten är av beskaffenhet att kunna göras gällande

endast i konkurs, av egendomen må bestridas jämväl övriga konkurskostnader,

i den mån boet eljest ej lämnar tillgång därtill.

82 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rätten;

äro flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Sådant arvode skall sättas till belopp, som med avseende å det arbete

uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts,

samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Ej må arvode efter tid räknas.

83 §.

Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall

bestämmas till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 §

må anses erforderligt, att för egendom, som avses i sagda paragraf, be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung}. Maj. ts Proposition Nr 82.

räknas särskilt arvode. Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas

innan arvodesfrågan i övrigt avgöres.

Vid bestämmande av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i

82 § stadgas om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga

motsvarande tillämpning.

84 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter

därom hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode berättigade;

och bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas

för samtliga därtill berättigade. Framställning, som nyss sagts,

skall angiva det belopp, som i arvode fordras, och, där bestämmande

av särskilt arvode för viss egendom kan ifrågakomma, jämväl

det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen skall

fogas redogörelse för det arbete uppdraget medfört. Har förvaltare för

särskilda förvaltningsåtgärder, såsom förrättande av bouppteckning, utförande

av rättegång, hållande av auktion eller dylikt, anlitat annan och

har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har ersättning för utgifter

tillgodoförts rättens ombudsman eller förvaltare, skall sådant angivas

i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss

egendom, åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning

över kända rättsägare, som hava särskild förmånsrätt i egendomen.

85 §.

Då framställning om bestämmande av arvode inkommit, utsätte

konkursdomaren dag för ärendets handläggning vid rätten. Avser framställning

allenast bestämmande av särskilt arvode förevisa egendom, äge

dock konkursdomaren pröva, huruvida skäl att företaga frågan därom

innan arvode i övrigt bestämmes må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handläggning vid rätten blivit utsatt, läte

konkursdomaren genom kungörelse, som minst tio dagar före den utsatta

dagen införes en gång i allmänna tidningarna och den eller

de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om

konkursen, kalla vederbörande rättsägare att vid rätten utföra sin talan;

och varde därjämte särskild underrättelse om ärendets företagande meddelad

den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären. Kungörelsen

skall innehålla meddelande om belopp, som i arvode fordras. I

fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, som har panträtt i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.) 282119 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

den egendom, varom fråga är, föra talan i ärendet, ändå att han ej i

konkursen bevakat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till

envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd,

översända underrättelse, som nyss sagts. År sådant fall för handen,

att frågan om arvode ej inverkar på borgenärernas rätt, skall kungörelse,

varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde underrättelse om ärendets

handläggning vid rätten meddelad den, för vilken arvode skall bestämmas,

så ock gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av arvode till förvaltare, skall konkursdomaren

inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman.

86 §.

Rättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning

avgivits i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må

ej arvode uppbäras av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för

sin förvaltning.

87 §.

Åro flere förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansvariga

för skada, svare en för alla och alla för en för skadans gäldande.

4 Kap.

Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt rätt till underhåll, så

ock om bouppteckningsed av annan än gäldenären.

88 §.

Gäldenär må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs

meddelats och innan han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed

utan samtycke av rättens ombudsman begiva sig från den

ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må gäldenären ej utan

samtycke av ombudsmannen begiva sig längre bort än att han kan en

vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å ort,

där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för ombudsmannen

och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det är

utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom

må lämnas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

89 §.

Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, förvaltare

och granskningsman ävensom, vid borgenärssammanträde, borgenärerna

de upplysningar om boet, som de begära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt

han ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant

hinder föreligger, från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens

eller, om sammanträdet skall hållas inför rättens ombudsman, dennes

samtycke därtill. Utebliver gäldenären från sammanträde, vare hans

utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden, som där skola förekomma.

90 §.

Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89

§§ avses, skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren.

Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, ma

frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning.

91 §.

Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den

i anledning av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då

eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen

eller de ändringar däri, som han må finna påkallade, och betyge därefter

med ed, att bouppteckningen (med däri av honom gjorda tillägg

eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke någon tillgång

eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller skuld, som ej hör

till boet, upptagits.

92 §.

Den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första

borgenärssammanträdet. År gäldenären av laga förfall hindrad att då

avlägga eden eller är till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen

då ännu ej till konkursdomaren inkommen, kalle konkursdomaren,

sedan förfallet upphört eller bouppteckningen inkommit, så snart ske

kan gäldenären att infinna sig för edgångens fullgörande; och varde

rättens ombudsman och förvaltaren underrättade därom.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaien

tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkurs
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

domare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta

honom hemma i sin bostad avlägga eden.

93 §.

I fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed, som omförmäles

i 91 §, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år,

pliktig att avlägga eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar

samt ej sådana särskilda omständigheter föreligga, att anledning till edgången

saknas. År gäldenär gift, åligge samma skyldighet hans make.

Gäldenär barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans

stärbhusdelägare, så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det

kan antagas, att de äga kunskap om boet, pliktige att på yrkande av

förvaltaren eller borgenär avlägga ed, som nyss nämnts. Har någon

haft egendom, som hör till boet, om händer, vare han pliktig att uppgiva

vad han omhänderhaft och med ed fästa uppgiften, så framt förvaltaren

eller borgenär det yrkar.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos

konkursdomaren. Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren

den, av vilken edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid

och ställe, som av honom bestämmas; underrätte ock därom rättens ombudsman

och förvaltaren samt, där edgångsyrkandet framställts av

borgenär, denne. Medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången

genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället, meddele konkursdomaren

beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom avläggas. Medgives

eJ yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjliten till

rätten; och. vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens

fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna

i 92 § andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande

tillämpning.

94 §.

Undandrager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88,

89, 91 eller 93 § åligger eller överträder gäldenär förbud, varom stadgas

i 88 §, må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas

att fullgöra sin skyldighet.

Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom enligt

93 § förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller

genom häkte tillhållen att fullgöra sin skyldighet.

Varder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden

härför gäldas av allmänna medel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.

37

95 §.

På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd

enligt 94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts

i häkte, skall konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej

längre är för handen, genast förordna om hans lösgivande.

96 §.

År gäldenär, såsom i 187 § utsökningslagen sägs, för överträdande

av reseförbud insatt i häkte, då beslut om hans försättande i konkurs

meddelas, varde därur lösgiven, sedan han avlagt bouppteckningsed.

97 §.

Gäldenär skall, där han ej annorledes kan försörja sig, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, make och oförsörjda barn eller

adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet om egendomsavträde

meddelades. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed avläggas

av gäldenären, njute han underhåll till dess sådant skett. Gäldenären

äge ock från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga

gång- och sängkläder för sig, make och oförsörjda barn eller adoptivbarn

dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett

värde av högst femhundra kronor eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra kronor.

Vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall tagas hänsyn

så väl till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att

göra rätt för sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som

enligt denna lag åligga honom.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hörande besluta

om vad enligt 97 § må tillerkännas gäldenären; och skall beslut

därom meddelas så snart det påkallas och sist före utgången av den

tid, under vilken gäldenären äger åtnjuta underhåll.

Nöjes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller borgenär,

att gäldenären genom detsamma undfått mera än honom bör tillkomma,

äge den missnöjde begära skriftligt besked om beslutets innehåll

och inom fjorton dagar från utgången av tid, som i första stycket

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82,

sägs, påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, utsäde

konkursdomaren för handläggningen därav viss dag efter utgången

av den i andra stycket omförmälda klagotid. Kungörelse därom skall minst

tio dagar före den utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser

om konkursen; och varde därjämte särskild underrättelse meddelad

förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande,

denne.

99 §.

Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som erfordras

för resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas

har att inställa sig hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera,

om han vistas utom rättens domsaga, än som tarvades, om han uppehölle

sig därinom å ort, där han sist vistades.

Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde

i anledning av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.

5 Kap.

Om bevakning av fordringar i konkurs.

100 §.

I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som uppkommit

innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av

villkor eller ej förfallen till betalning.

101 §.

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att

hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk

på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den

rätt han i sådant avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär

i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa

till stöd för sin talan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

39

1 bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress

angivas.

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

102 §.

Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren

det ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till rättens

ombudsman, som bar att skyndsamt upprätta en förteckning, utvisande

för varje bevakad fordran dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den

åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsordningen, som

enligt det framställda yrkandet skulle tillkomma fordringen. Förteckningen

skall upprättas i två exemplar, av vilka det ena skall biläggas

de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna och det andra

tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av handlingarna

vara att tillgå hos honom.

103 §.

Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan

dröjsmål efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindre

viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade

fordringarna, och ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna

skola hållas tillgängliga för granskning, än även

tid och ställe för det borgenärssammahträde, som enligt 108 § skall

hållas inför ombudsmannen, därest anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor

från bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas

oundgängligen nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagts. Det

i 108 § omförmälda sammanträde må icke hållas tidigare än två eller

senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning

ej träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten förekomma,

i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och

på landet under först infallande lagtima ting, så framt ej handläggningen

efter ty i 108 § sägs skall äga rum å urtima ting. Där det i

särskilt fall befinnes nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren läte'' ofördröjligen om vad sålunda bestämts med

posten översända meddelande till gäldenären och varje borgenär, som

bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, ävensom särskilt

underrätta ombudsmannen och förvaltaren.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

104 §.

Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om han

finner anledning till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt,

till konkursdomaren inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärkningar

utsatta tid inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas

i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa

till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borgenär,

som bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i

avseende härå vad ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga

motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

105 §.

G öres. anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade,

gälle det även för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.

106 §.

Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning

framställts, njute till godo den betalnings- och förmånsrätt han yrkat.

Har yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, må sådant dock

ej lända till förfång för dem, som enligt lag hava företrädesrätt till betalning

ur viss egendom; och vare yrkande om förmånsrätt, ändå att

anmärkning däremot ej framställts, utan verkan, om yrkandet ej avser

någon i lag stadgad förmånsrätt.

i07 §.

Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det

ena exemplaret av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren överlämnat

till rättens ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till

varje borgenär, mot vars bevakning anmärkning är framställd och vars

adress är känd, med posten översända avskrift av anmärkningsskriften

i vad den rör hans bevakning med erinran om tid och ställe för det i

108 § omförmälda borgenärssammanträde.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

41

108 §.

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar framställts,

skola företagas till handläggning vid borgenärssammanträde inför

rättens ombudsman. Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäldenären

föra talan; och böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning

gjorts, ingiva skriftliga svaromål och bifoga de handlingar,

som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej

har laga förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att söka genom förhör med de närvarande

utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Medgiva

samtliga närvarande, att anmärkning må förfalla, eller inskränka

de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala.

Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan

hänskjutas till rätten.

Åskas på landet urtima ting för målets handläggning och förskjutes

det belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför böra beräknas,

åligge ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom.

Konkursdomaren utsätte ofördröjligen urtima ting och meddele ombudsmannen

besked om tiden för tinget. Kan sådant besked ej före

sammanträdets slut erhållas och för de närvarande tillkännagivas, vare

ombudsmannen pliktig att om den utsatta tiden avlåta särskild underrättelse

till envar, som närvarit vid sammanträdet och vars adress är känd.

Efter sammanträdet tillställe ombudsmannen, så snart ske kan,

konkursdomaren protokoll över sammanträdet, innehållande om och i

vad mån förlikning skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå. Vid

protokollet skola fogas å sammanträdet ingivna handlingar.

109 §.

Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola ofördröjligen och

utan hinder därav att någon, som i målet äger talan, icke iakttager inställelse

av rätten företagas till prövning och, så vitt ske kan, på en

gång avgöras. Tarva vissa fordringar längre tid för att utredas och

styrkas, varde särskilt dömt över de tvistefrågor, som kunna tidigare

avgöras; beror någon borgenärs anspråk på annan rätts prövning, må det

ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där konkursen är anhängig,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.) 282119 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:fs Proposition Nr 82.

hans rätt i konkursen för dét belopp, som kan varda bestämt genom

dom i den särskilda rättegången.

no §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot bevakad

fordran, må ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla,

vilkas rätt är beroende av förlikningen, samtycka därtill.

in §•

Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är

stadgad angående bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast

det ena exemplaret av bevakningshandlingarna till rättens ombudsman;

läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra,

att efterbevakning skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må

framställas mot bevakningen, ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade

bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning,

tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen, därest i anledning

av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag, å vilken,

om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall

vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å

urtima ting.

Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra

veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tidningarna.

Sammanträdet inför ombudsmannen skall hållas inom fyra

veckor från anmärkningstidens utgång.

Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att med posten

avsända meddelande till gäldenären och, där den efterbevakandes adress

är känd, till denne ävensom särskilt underrätta ombudsmannen och förvaltaren.

I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till

efterrättelse vad ovan stadgats om bevakning.

Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas

gemensamt.

Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för inställelse

vid sammanträde i anledning av anmärkning mot efterbevakning

skall gäldas av borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

borgenären jämväl skyldig att gottgöra kostnaden iör kungörelse och

annan underrättelse om efterbovakningen. llava llere borgenärer gjort

efterbevakning, svara de eu för alla och alla för en för kostnad, som

är gemensam för efterbevakningarna.

112 §.

Fordran, som anmälts efter utgången av den för bevakning av

fordringar utsatta tid, må ej komma i betraktande å borgeuärssammanträde,

som hålles inför rättens ombudsman, med mindre bevakningshandlingarna

genom konkursdomarens försorg kommit ombudsmannen tillhanda

eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att bevakning skett.

113 §.

Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats,

må fullföljas ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären.

I fråga om sådan talans fullföljande av förvaltaren skall vad i 79 § för

där avsedda fall stadgas äga motsvarande tillämpning.

114 §.

Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad

av högre rätt, gälle det även för dem, som icke sökt ändring i domen.

115 §.

Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast avgjort,

vilken rätt i konkursen tillkommer fordringen.

116 §.

Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan

borgenär, förvaltaren eller gäldenären pliktig att med ed betyga, att

fordringen icke, honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri

utan är riktig, sådan den av honom blivit uppgiven.

Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts,

stånde det honom fritt.

Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende

lämnat uppgifter, som han ej kan inbegripa under eden, må hap vid edens

avläggande göra rättelse i sin bevakning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av

någon, som är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad;

vare ock i sådant fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången,

där det yrkas och kan ske samt konkursdomaren ej finner sådana särskilda

omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.

Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som

träder i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter

lämpad.

117 §.

Yrkande, att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall

göras hos konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i två exemplar

inom den för framställande av anmärkningar mot borgenärens bevakning

utsatta tid. Ej må sådant yrkande väckas i bevakningsinlaga

eller i anmärkningsskrift.

Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts,

att inom viss tid av högst en månad från det han erhållit del av föreläggandet

fullgöra edgången och inkomma med bevis därom.

Kan borgenären ej inom den föreskrivna tiden fullgöra vad honom

ålagts, men visar han inom samma tid laga förfall, förelägge konkursdomaren

honom ny tid.

Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären

föreläggande, som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren inkomma

med bevis därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av

högst en månad från utgången av den för framställande av anmärkningar

mot bevakningen bestämda tid; skolande beviset om delgivningen

utgöras av sådant intyg, som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs. År

ej veterligt, var borgenären uppehåller sig, och har anvisning ej kunnat

vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning av föreläggandet

och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att

föreläggandet må införas i allmänna tidningarna en gång; och äge den,

som påyrkat edgången, att inom en månad från det förordnandet gavs

styrka, att föreläggandet blivit sålunda kungjort. Då föreläggande, enligt

vad nu är sagt, delgives genom kungörelse i tidningarna, skall borgenären

anses hava undfått del av detsamma den dag kungörandet ägde rum.

Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid

fullgöra vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom

samma tid, att hinder mött för delgivning, vare edgångsyrkandet förfallet;

visas sådant hinder, sätte konkursdomaren ut ny tid.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

45

118 §.

Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall

konkursdomaren ofördröjligen underrätta rättens ombudsman och förvaltaren

därom.

Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall, så snart

det inkommit till konkursdomaren, av honom överlämnas till ombudsmannen.

Har edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses

i 116 § andra stycket, varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen.

119 §.

Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän underrätt.

Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet,

där han vistas, avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den

domstol eller myndighet, inför vilken enligt det landets lag sådan edgång

må fullgöras.

ISO §.

Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren

inkomma med bevis, att borgenären fullgjort honom förelagd edgång,

må innan sådant bevis inkommit fordringen ej komma i betraktande

såsom bevakad i konkursen; dock varde, där anmärkning mot bevakningen

är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning, och gälle om utdelning

för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.

Å borgenärssammanträde, som hålles inför rättens ombudsman efter

utgången av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må

fordringen icke komma i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom

konkursdomarens försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borgenären

hos ombudsmannen styrkt, att beviset tillställts konkursdomaren.

121 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet

om egendomsavträde meddelades, äge begagna fordringen till kvittning

mot skuld, för vilken han vid nämnda tid häftade hos gäldenären; och

vare för tillgodonjutande av sådan rätt ej nödigt, att fordringen bevakas

i konkursen. Sökes hans skuld för konkursboet ut, åligge honom, där

han vill njuta kvittningsrätt, att, om i målet så yrkas, beediga fordringen,

såsom i 116 § är stadgat.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma

fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, gälle

i fråga om borgenärens rätt till kvittning i fall, då förutsättningarna

därför i övrigt föreligga enligt vad i första stycket sägs, att borgenären

har att fullgöra sin förbindelse men äger återbekomma ett belopp, motsvarande

vad han erlagt, i den mån det ej överstiger vad han har att

fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande av förslag till

slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; dock att, där fordringen

avser ersättning, varom i 136 § andra stycket förmärs, det borgenären

tillkommande beloppet skall vid slututdelningsförslagets upprättande

avsättas för att, därest villkoret sedermera skulle uppfyllas, till

borgenären återbäras.

Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

därefter förvärvat fordran hos gäldenären efter avtal med annan än denne,

äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och

tillika hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd,

eller kännedom om konkursansökningen, ej den rätt, varom ovan

i denna paragraf är stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller borgenär,

som efter det han erhållit sin fordran under nu nämnda tid satt sig i

skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund

av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, vare borgenär icke berättigad

att till kvittning mot skuld, vari han häftar hos gäldenären,

använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen om ackordsförhandling

utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt, därest ackord kommit

till stånd.

122 §.

Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt,

varde utan hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga

ordning påkallats.

123 §.

Borgenär, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös

egendom, vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom,

som sålunda häftar för fordringen, icke skyldig att bevaka fordringen i

konkursen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

124 §.

Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av fordringar

utsatta tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskrivning

av konkursen.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren

av densamma, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den

gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig.

6 Kap.

Om utdelning.

125 §.

Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärkningar

mot bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning

gjorts, det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde hållits, skall av

boets penningmedel, i den mån de ej åtgå till bestridande av konkurskostnaderna

eller till betalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig, utdelning

till borgenärerna äga rum enligt vad nedan närmare bestämmes.

126 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum.

Finnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade

fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta

med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre rättens ombudsman

samtycker därtill.

Kan utdelning till borgenärer, som'' hava förmånsrätt och icke jämlikt

143 § lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må sådan

utdelning ej uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i

penningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning

utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva

bevis därom att honom förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit

fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket förmäles, utgöre den om
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

ständigheten, att boet tillhörig fast egendom icke blivit försåld, ej hinder

för slututdelning.

127 §.

Skall enligt vad i 06 § är stadgat försäljningen av boets egendom

anstå medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning

ske till andra borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar.

128 §.

Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens

ombudsman uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar

emellan ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter

ombudsmannens mening.

Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär angiva beloppet

av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att beräkna,

den förmånsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den

utdelning, som belöper på fordringen. Föreligger omständighet, som

jämlikt 141 § andra stycket medför inskränkning i borgenärs rätt att

lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller har borgenär enligt 143 §

uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.

Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen

av egendom, för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redogörelsen

skall framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes

influtit för egendomen, samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget

utdelas, för vilka andra ändamål återstoden tagits i anspråk. Hava

medel, som avses i förslaget, influtit för egendom, vari särskild förmånsrätt

funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas särskilt för den

egendom.

129 §.

Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hörande

förvaltningsredogörelse hållas tillgängligt för granskning å ställe,

som bestämmes av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren.

Ombudsmannen läte en gång i allmänna tidningarna och den eller de

ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen,

kungöra, att utdelningsförslag upprättats, så ock från och med

vilken dag samt var det kommer att hållas tillgängligt. I kungörelsen

skall ock nämnas, att den, som vill klandra förslaget, har att anmäla

sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas i 130 §.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

49

Det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av

ovannämnda kungörelse dels tillställa konkursdomaren ett exemplar av

utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen dels ock till gäldenären

och varje i förslaget upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten

översända meddelande om innehållet i kungörelsen; och varde borgenär

tillika underrättad om den utdelning, som är för honom beräknad i

förslaget.

Ombudsmannen har därjämte att så snart ske kan tillställa konkursdomaren

ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit

införd.

Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom

samtidigt meddelas konkursdomaren.

130 §.

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren

inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen

därom först varit tillgängligt för granskning. 1 klanderskriften

skall angivas, i vilket avseende ändring i förslaget yrkas; är sådant ej

iakttaget, må klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets

handläggning vid rätten samt läte den utsatta dagen minst tio dagar

förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen;

underrätte ock särskilt rättens ombudsman, förvaltaren och den, som

anmält klandret, samt där klandret avser utdelning till viss borgenär,

som icke anmält klandret, denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara

tillstädes. Utebliva de eller underlåter någon part att iakttaga inställelse,

vare det ej hinder för målets avgörande.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens

försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten.

131 §.

Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det

avser utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till förmån för

dem, som icke deltagit i klandret.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.)

2821 19 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

132 §.

Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakning

av fordringar utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i utdelningsförslag,

om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevakningsinlagan

genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman

tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen visat, att bevakning skett.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första

stycket avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket,

som skulle hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom

den utsatta bevakningstiden; och tage han därefter med övriga borgenärer

del i vad som kan återstå.

133 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran eu för

alla och alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs,

borgenären av annan av dem erhållit avbetalning genom utdelning

eller ackord i konkurs eller genom ackord i ackordsförhandling utan

konkurs eller har i sagda fall annan av de ansvariga efter det beslutet

om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning å fordringen, äge ändock

borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta utdelning för

samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt göra

gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans fordran

svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkurser

sammanlagt mer än han har att fordra, gånge överskottet till de

konkursmassor, från vilka större utdelning fallit än som med hänsyn

till gäldenärernas eller löftesmännens inbördes ansvarighet bör därifrån

utgå.

Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolagsmans

konkurs, därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag.

134 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för

alla och alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs,

annan av dem efter det beslutet om egendomsavträde meddelades

infriat fordringen hos borgenären, vare den, som infriat fordringen, berättigad

till utdelning å samma belopp, som borgenären, därest denne

ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock må han ej uppbära

mer än mot hans fordran svarar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.

135 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för

alla och alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs,

fordringen bevakats av, förutom borgenären, någon av dem, som

äro jämte konkursgäldenären ansvariga för betalningen, skall utdelning

för de bevakande gemensamt beräknas, och tage därav först borgenären

vad till full betalning av hans fordran åtgår; vad sedan återstår tillfälle

den, som jämte borgenären bevakat, i den man han genom avbetalning

erhållit fordran på ersättning bos konkursgäldenären.

136 §.

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger

utbekomma fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall

utdelning för fordringen beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning

i konkursen. Då slututdelning företages, må utom i fall, varom

förmäles i andra stycket av denna paragraf, sådan fordran ej komma

i betraktande, med mindre borgenären innan kungörelse om framläggande

av utdelningsförslaget utfärdats hos rättens ombudsman visar, att

villkoret uppfyllts; och skall, där fordringen enligt vad nu sagts icke

må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats

för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

Har någon, som är jämte konkursgäldenären ansvarig för betalningen

av en fordran, i konkursen bevakat fordran på ersättning för

vad han kan komma att gälda utöver vad efter förbindelsernas ordning

och beskaffenhet bör på honom belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl

vid slututdélning i konkursen komma i betraktande; dock att, där även

borgenären bevakat, vad i 135 § är stadgat om utdelning skall äga

tillämpning.

137 §.

Utdelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts

sådan edgång, som i 116 § sägs, skall, ändå att edgången ej fullgjorts,

beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdélning i konkursen.

Då slututdelning företages, må sådan fordran ej komma i betraktande,

med mindre innan kungörelse om framläggande av utdelningstörslaget

utfärdats bevis, att eden avlagts, genom konkursdomarens försorg kommit

rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen styrkt,

att sådant bevis tillställts konkursdomaren; och skall, där fordringen enligt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning

må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

138 §.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är

utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärerna

inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades;

dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för

klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna,

där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade

fordringar utom böter, och skall i sådant fäll å fordran, för vilken ränta

ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för

hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den

dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Å fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst

eller eljest lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken

tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är

att räkna, där borgenären ej enligt ’ 11:3 §'' därförinnan uppburit betalning.

Löper fordran, varom nu är fråga, ej med ränta, varde ändock

ränta efter fem för hundra om året därå beräknad från den dag, då

beslutet om egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke

fullt eller med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då

beslutet om egendomsavträde meddelades, skall utdelning för fordringen

beräknas å det belopp, som efter en räntefot av fem för hundra om

året utgör sådan fordrans värde å samma dag. För fordran, som nyss

sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt, skall, där fordringen

icke var förfallen den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag,

vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning beräknas å

det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde sistnämnda

dag; har å sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits

och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas

efter fordringens värde å betalningsdagen.

139 §.

Vid upprättande av utdelningsförslag skola förmåner, som ej utgå

i penningar, uppskattas efter ortens pris.

I den mån fordran på ränta eller annan dylik förmån, som skall

utgå under någons livstid, icke är förfallen å den dag, från vilken tiden

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

53

för klander mot utdelnings förslag, vari fordringen upptagits, är att räkna,

varde fordringen efter en räntefot av fem för hundra om året uppskattad

till sitt kapitalvärde å nämnda dag. Uppskattningen skall ske med användande

av den dödlighets- och livslängd stabell för riket, som av vederbörande

myndighet sist blivit utgiven.

140 §.

Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i konkurs

innan ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts

genom ackordet, berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga

belopp med avdrag av vad han redan må hava uppburit; dock äge

han icke uppbära mer än vad enligt ackordet tillkommer honom.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gäldenären

erhållit ackord enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs.

141 §.

Borgenär äge innan tid för klander mot utdelningsförslag är ute

ej* annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej

heller må, om klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret,

annorledes än mot borgen lyfta utdelning förrän klandret blivit genom

laga kraftägande beslut avgjort.

År fordran beroende av villkor, som i 136 § avses, eller är, där

borgenär förelagts sådan edgång, som i 116 § sägs, edgången ej fullgjord,

må utdelning för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga

om fordran, som är tvistig; dock att borgenär, vars fordran är fastställd

genom beslut, som ej äger laga kraft, må mot borgen lyfta vad på

fordringen belöper. Utdelning för fordran, som bevakats efter utgången

av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må ej lyftas

under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen.

Finnes borgenär, som lyft utdelning, skyldig att till konkursboet

återbära vad han uppburit, skall han gälda ränta därå efter sex för

hundra om året från lyftningsdagen.

142 §.

Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts

honom, vare han ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit

från den dag, från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget

är att räkna.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

143 §.

Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må

honom medgivas att innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger

rum lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill

finnas.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas

lyftning, som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den

egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom

ovan är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning enligt

bestämmelserna i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas

i utdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade

bestämmelser.

144 §.

Lyftning enligt 143 § må ej medgivas borgenär, med mindre han

bevakat sin fordran i konkursen och ställer borgen för att medlen återbäras

i händelse han finnes ej vara berättigad att i utdelning behålla

vad han fått lyfta. Förvaltaren må dock med samtycke av rättens ombudsman

eftergiva borgen, om skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyldig

att ställa borgen.

Vad i 141 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gälda

ränta å medel, som återbäras, skall äga motsvarande tillämpning vid

återbäring av medel, som borgenär enligt 143 § fått lyfta.

145 §.

På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må medgivas

i de fall, som omförmälas i 143 §. Vägras lyftning, äge borgenären

hänskjuta frågan till konkursdomarens prövning; och meddele

denne beslut i frågan.

146 §.

Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att

tillgå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om bevakad

fordran eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode

till rättens ombudsman eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller

någon ytterligare tillgång, i följd av rättegång eller annorledes, sedermera

kan uppkomma för konkursboet.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 82.

55

147 §.

Har, då två månader förflutit från det förslag till slututdelning

vunnit laga kraft eller, där klander mot förslaget väckts, klandret blivit

genom laga kraftägande beslut avgjort, borgenär, som är berättigad att

utan borgen lyfta honom i nämnda eller tidigare utdelningsförslag tilllagda

medel, icke begagnat sig av sin lyftningsrätt, skall förvaltaren till

borgenären, om hans adress är känd, på borgenärens bekostnad med

posten översända meddelande om det belopp, som sålunda må lyftas

av borgenären.

148 §.

Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning,

åligge förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva

redovisning för förvaltningen av medlen; skolande därvid de i denna lagom

utdelning ävensom om redovisning vid slututdelning givna stadganden

lända till efterrättelse. Efter framställning av rättens ombudsman och

förvaltaren äge dock konkursdomaren, om han med hänsyn till de med

en utdelning förenade kostnaderna finner sådan icke lämpligen böra äga

rum, förordna, att medlen i stället för att utdelas skola överlämnas till

gäldenären.

7 Kap.

Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna.

149 §.

Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överenskommelse

med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen,

eller har han andra bevis, att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde,

sedan den för bevakning av fordringar utsatta tid gått till ända, konkursen

nedlagd, om gäldenären gör ansökning därom hos konkursdomaren.

Innan konkursdomaren meddelar beslut i anledning av ansökningen,

skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.

År sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner

skäl därtill, förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning

boets egendom ej må säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som

avses i 61 § andra stycket.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Varder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkännagivande

därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

150 §.

Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han

till konkursdomaren ingiva ackords förslag i två exemplar.

Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida

gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och,'' i

förra fallet, vari säkerheten skall bestå.

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning

blivit utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående

ackords förslags innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke meddelats

tidigare än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd

för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga bouppteckningsed.

152 §.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet och möter

ej mot dess upptagande hinder, som i 151 § sägs,- åligge konkursdomaren

att innan vidare åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren,

huruvida han anser förslaget böra föreläggas borgenärerna. År slututdelning

i konkursen nära förestående, eller har gäldenären förut i konkursen

bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget återtagits efter

det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde blivit

införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller det

tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fastställelse,

och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda

omständigheter ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall

förslaget ej vinna vidare handläggning, med mindre rättens ombudsman,

vars yttrande i sådant fall skall av konkursdomaren infordras, förordar,

att ackordsfrågan ändock hänskjutes till borgenärernas prövning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

KungV. Maj:ts Proposition Nr 82.

57

153 §.

Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot handläggning av ackordsförslag,

teckne konkursdomaren besked därom å förslaget.

154 §.

Upptages ackord sförslag och möter ej mot dess vidare handläggning

hinder, som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomaren

kallas till sammanträde inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget.

Det ena exemplaret av ackordsförslaget skall av konkursdomaren

överlämnas till ombudsmannen för att under tiden intill sammanträdet

genom hans försorg hållas tillgängligt för granskning; och varde i den

kungörelse, som utfärdas om sammanträdet, intagen underrättelse, var

förslaget är att tillgå.

155 §.

Ackordsförslag må ej behandlas av borgenärerna förrän de tvistefrågor,

som genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava

uppkommit, blivit vid det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde

handlagda. Har förslaget ingivits å sådan tid, att det kan förekomma

å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde, skall, där ej gäldenären

begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga skäl därtill

vara, ackord sfrågan utsättas till behandling å tid och ställe, som bestämt s

för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det ställe, där

de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola tillhandahållas.

Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så

tidigt, att det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behandling

äga rum så snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall

konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen och förvaltaren tid och

ställe för sammanträdet ävensom ställe, där förslaget skall hållas tillgängligt.

156 §.

Förvaltaren skall, så snart det lämpligen kan ske, till rättens ombudsman

inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna

inverka på ackordsfrågans bedömande; och skall sådant yttrande tillika

innehålla bestämt förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes

eller icke.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.)

2821 19 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärssammanträde,

där ackordsförslaget skall bebandlas, till varje borgenär,

som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten

översända avskrift av förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran

om tid och ställe för nämnda sammanträde.

157 §.

Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör

förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör han ställa

ombud för sig.

Rättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer,

som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å

de fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon

av dessa fordringar anmärkning mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt

framställd men icke prövad eller är, där efterbevakning skett,

tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant

särskilt anmärkt i förteckningen.

158 §.

Vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som föranledes

av stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för

varje i konkursen bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkas, än

även för fordran, för vilken förmånsrätt yrkas, så framt anmärkning

mot yrkandet är gjord och ej blivit av domstol ogillad eller, där efterbevakning

ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar ej utgått.

Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder för borgenären

att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit

av domstol gillad. I nu angivna fall skall, så vitt angår frågan om

borgenärs rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före

omröstningen visas, att beslutet blivit ändrat av högre rätt.

År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, anmärkning

mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad

fordran ännu icke prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för

framställande av anmärkningar ännu ej ute och varder utgången av

omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må

dock fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma

i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning, som blivit

eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan för
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 82.

månsrätt, eller, vad angår efterbevåkning, det eljest bliver avgjort, att

fordringen skall sålunda utgå.

159 §.

Yrkar borgenär eller gäldenären vid det i 154 § omförmälda

sammanträdet uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed

kunna anstå till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor, om det

medgives antingen av alla tillstädesvarande borgenärer, som äga rösträtt

i ackordsfrågor, eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa bevakat

fyra femtedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen bevakade

fordringar, som medföra sådan rösträtt. Beslutes uppskov, skall

rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och tillkännagiva

tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse

icke erforderlig.

Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 §

första stycket, ytterligare uppskov beslutas.

160 §.

År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd

under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt,

som i 159 § sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande.

Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och

varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall inträffat,

som avses i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i

målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans

återupptagande. Göres ej sådan anmälan eller varder gäldenären

fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, skall ackordsfrågan

anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären

göra ändring i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna

till sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären

gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om ändringen, så ock om

tid och ställe för dét nya sammanträdet av ombudsmannen minst en

vecka förut med posten översänd till varje borgenär, som bevakat fordran

i konkursen och vars adress är känd; och skall vad i 156 § stadgas om

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

avgivande av yttrande och delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande

tillämpning.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda

blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där

jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses

förfallen.

161 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av

borgenärerna prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av

gäldenären göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget

första gången förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i

ackordsförslag sedan kungörelse om dess behandling å borgenärssammanträde

varit införd i allmänna tidningarna, må ej prövning av förslaget

äga rum å det utsatta sammanträdet, med mindre rättens ombudsman

finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre

fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget

genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses

ackordsfrågan hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att

minst en vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som bevakat

fordran i konkursen och vars adress är känd och som ej varit tillstädes

vid det förra sammanträdet, med posten översända underrättelse

om ändring, som'' vidtagits i förslaget, så ock om tid och ställe för det

nya sammanträdet; och skall vad i 156 § stadgas om avgivande av yttrande

och delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.

162 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest

antingen alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och

dessa borgenärer bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av

samtliga i konkursen bevakade fordringar, vilka enligt vad av 158 §

framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången av

omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de tillstädesvarande

borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat fyra femtedelar

av nämnda fordringsbelopp.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

61

163 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giitigt, så

framt det ej fastställes av rätten.

164 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger

rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger

sådant fall, som avses i 158 § andra stycket, och kan till följd därav

ej vid sammanträdet avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom

antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens

prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,

huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke,

samt i förra fallet ofördröjligen till konkursdomaren avlämna det vid

sammanträdet förda protokollet jämte eget yttrande över förslaget ävensom

det eller de yttranden, som av förvaltaren avgivits, samt den i 157 §

omförmälda borgenärsförteckningen. Innehåller ackordet andra villkor

än det till konkursdomaren ingivna ackordsförslaget, varde det i protokollet

angivet.

Har ackordsfrågan hänskjuta till rätten, utsätte konkursdomaren,

sedan protokollet inkommit, ärendet att vid rätten - förekomma i stad

inom tre veckor och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller

särskilt tingssammanträde, som på grund av Konungens förordnande

skall hållas och varå dylikt ärende må förekomma, så framt ej gäldenären

begärt urtima ting och kostnaden därför förskjutits.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning . minst tio

dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de

ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen;

underrätte ock särskilt förvaltaren och gäldenären.

Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 § omförmälda grunder

bestrida fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller

konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan

till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa

dag, där ej på grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen

erfordras.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

165 §.

Då i fall, som avses i 158 § andra stycket, ackordsfråga blivit

hänskjuten till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå

till dess frågan, huruvida ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget

eller ej, kan jämlikt ovan stadgade grunder avgöras av rätten.

166 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet

fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under

3) eller 4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med

hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på

ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,

4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som

ej uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika

rätt och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist

ett år efter det ackordet blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej

förslaget att .anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,,

varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman

skola sammankallas för att ånyo besluta i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, förordne rätten, att frågan

därom skall anstå i avbidan på åtalets utgång; skolande ombudsmannen

genast underrättas om beslutet. Varder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren,

gäldenären eller borgenär att inom fyra veckor från det beslutet i målet

vunnit laga kraft hos konkursdomaren göra anmälan om ärendets återupptagande.

Göres sådan anmälan, utsätte konkursdomaren ofördröjligen

dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och skall i ty fall

vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären

fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackordsfrågan

förfallen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

63

167 §.

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 166 §

första stycket under 5), äge rätten, där fastställelse beätrides på den

grund, att säkerhet ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständigheterna

pröva, huruvida fastställelse av sådan anledning må vägras.

168 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärei,

kända eller icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen,

utan undantag för andra än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar.

Räcker ej egendom, vari borgenär äger särskild förmånsrätt,

till gäldande av hans fordrans fulla belopp, vare han för återstoden

underkastad de villkor, som genom ackordet äro bestämda för dem,

vilka ej äga förmånsrätt.

Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som

enligt 121 § må tillkomma honom.

169 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han

mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för

fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen

berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av

ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem utan allenast borgenären

bevakat fordringen.

170 §.

Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den

bevakade fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att

ackord kommit till stånd.

171 §.

Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller

ackord fastställts till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egendomen,

så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som

boet eljest må hava åsamkat sig; och åligger det förvaltaren, då ackord

kommit till stånd, att sörja för att de borgenärer, som för sina beva
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts Proposition Nr •82.

kade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen, så vitt den förslår, erhålla

den betalning, som på grund av förmånsrätten tillkommer dem.

År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforderliga

medel till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren insättas

i riksbanken eller annan bank, varom parterna enas; och komma

ränta den till godo, som slutligen finnes berättigad till medlen.

172 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn

till konkursen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap

hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackords frågans

avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd

gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borgenärernas rätt att

mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra detsamma i övrigt

gällande.

173 §.

Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kungörelse

om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord,,

skall frågan anses förfallen den dag, då kungörelsen utfärdades.

174 §.

Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna,,

må ej klagas.

8 Kap.

Om borgenärssammanträden.

175 §.

Vid de borgenärssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är

stadgat skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara

ordförande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.

65

176 §.

Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombudsman,

där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkursdomaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för sammanträdet

ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång

i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall

bestämmas kortare tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.

Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gäldenären

samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman

särskilt underrättas.

Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och

av sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat

i 19, 20, 103 och 111 §§.

177 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av ordföranden.

Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet

underskrivas av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet

utsedda justeringsmän.

178 §.

Vid val av förvaltare, så ock i andra vid borgenärssammanträde

förekommande frågor, som röra boets förvaltning, gälle, där ej annorledes

är i denna lag stadgat, såsom beslut den mening, varom bland

närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas,

gälle den mening ordföranden biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid

borgenärssammanträde, vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten

av sin fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 2821 19 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

fordringen må vara grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter

bevakningstidens utgång, skall dock vad sålunda är stadgat anses fullgjort,

där borgenär i bevakningsinlaga lämnat nämnda uppgifter om

fordringen och vid inlagan fogat de handlingar, som efter vad nyss

sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

För fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må talan ej föras.

Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke äger

laga kraft, talan för fordringen ej föras.

180 §.

Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande

boets förvaltning i den mån hans rätt i konkursen på grund därav att

hans fordran är förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppenbarligen

icke är beroende av frågans utgång.

Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för

annan borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga

rörande avtal emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller

deltaga i behandling av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje

man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot konkursboets.

Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna

paragraf avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av

annan borgenär eller av förvaltare eller av gäldenären.

181 §.

Förvaltare äge ej för egen de!, där han själv är borgenär, eller

såsom ombud för annan deltaga i val av granskningsman.

182 §.

År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gäldenären

ansvarig för betalningen av en fordran, och har tillika borgenären

bevakat fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den

fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens mening, där ej de

andra utlösa honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

07

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

183 §.

Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare

eller granskningsman eller suppleant för granskningsman icke lagligen

skett eller att beslut av borgenärerna i annan fråga, vars avgörande på

dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge lian däröver anföra besvär.

Ilar ackordsfråga hänskjutits till rättens prövning, skall dock beträffande

klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 164 § femte

stycket sägs lända till efterrättelse; och må särskild klagan ej föras

över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutsa eller

sådant förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd beträffande

ackordsförslag blivit avslagen, där ej i sistnämnda fall ackordsfrågan

till följd av beslutet skall anses hava förfallit.

År beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras genom

besvär, fattat vid sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan

föras hos den rätt, där konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant

fall inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren; och förordne han,

där det prövas nödigt, att övriga rättsägare skola vid borgenärssammanträde

erhålla del av besvären för att å viss dag avgiva förklaring däröver

inför rätten vid äventyr, att målet ändock företages. Har beslutet

fattats vid sammanträde inför konkursdomaren, gälle i fråga om klagan

däröver vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat.

Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stadgas

är borgenär medgivet, have lov därtill, så framt hans rätt kan vara

beroende av beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut

om fortsättande av gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet

eller om uppskov utöver nämnda tid med försäljning

av boets egendom eller med indrivning av dess fordringar konkursutredningen

oskäligt förlänges, äge han ock över sådant beslut föra klagan.

I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles, skall vad ovan är

föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tillämpning.

Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där

ej förbud däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits

till honom, eller av den rätt, där målet är anhängigt.

184 §.

Fatta borgenärer beslut i ärende, Arari det icke tillkommer dem att

besluta, eller överskrida de i annat ärende sin beslutanderätt, vare beslutet

ogillt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

9 Kap.

Huru förfaras skall, då konkursbo ej förslår till bestridande

av konkurskostnaderna.

185 §.

Finner. konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas,

anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande

av konkurskostnaderna, och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader,

skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder

då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan

föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse

med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i

kungörelsen dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande,

som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås å rättens

dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång inföias

i allmänna tidningarna ävensom eu eller två tidningar inom orten;

varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta allmänna

åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets- eller tjänsteman,

hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna eu

god man att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren

ingivits av gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning

över hans tillgångar och skulder med uppgift å varje borgenärs

namn, boningsort och postadress, så ock å de böcker och andra handlingar,

som röia boet, skall god man alltid förordnas; och åligge det i sådant

fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konkursdomaren

inkomma med förteckning, som nyss sagts. \''id bouppteckningsförrättningen

skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen

uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande

av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären

att inställa sig för att fasta bouppteckningens riktighet med sådan ed,

som i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga rum tidigare än en

vecka efter det beslutet om egendomsavträde meddelades. Har konkursansökningen

gjorts av borgenär, varde underrättelse om tiden för edgången

med posten översänd till honom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

09

Kungl. May.ta Proposition Nr 82.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom

nu är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i

samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrättning

vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall,

som bär avses, äga motsvarande tillämpning.

4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller

eljest ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna,

och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren

beslut om avskrivning av konkursen. Innan gäldenären

beedigat bouppteckningen eller annan fullgjort edgång, som må hava

förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för

edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren finner anledning

saknas till antagande, att genom edgången tillgång till kostnadernas

bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas bestridande eller

ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan

kungörelse om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall

iakttagas, att de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det

beslutet om egendomsavträde meddelades, i stället skola räknas från

dagen för utfärdandet av nyssnämnda kungörelse. Om kungörelsens

offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med konkursen skall jämväl

i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet;

dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger

gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

186 §.

Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen

uppenbart, att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna,

åligge förvaltaren att utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren.

Vid sådan anmälan skall fogas redovisning för förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen

vara befogad, läte han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen

infördes i allmänna tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare

anmälningen förfallen. Vill borgenär eller gäldenären annorledes visa,

att tillgång finnes till bestridande av sagda kostnader, göre anmälan

därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss nämnts, och äge kon
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

kursdomaren giva honom det rådrum, som prövas nödigt, Där säkerhet

ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande, att

medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdomaren

beslut om avskrivning av konkursen.

187 §.

Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan

skett därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna,

skall borgenärsammanträde, som omförmäles i 49 §, ej utsättas,

så länge anmälningen är beroende på prövning.

188 §.

Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven

jämlikt 185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet

föranledda kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdomarens

beprövande, till god man, som omförmäles i nämnda paragraf

under 2). Beslutet om konkursens avskrivande skall innehålla åläggande

för borgenären att gälda nämnda kostnader, därvid varje kostnadsbelopp

skall särskilt angivas.

Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkursdomaren,

i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad

konkursdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser,

som bort gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av

borgenär, vilken jämlikt första stycket är ansvarig för desamma, att av

allmänna medel undfå ersättning för vad sålunda förskjutits.

10 Kap.

Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,

så oek om klander å sådan redovisning.

189 §.

Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för

förvaltningen, evad denna handhafts av den avgående ensam eller av

honom jämte annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad,

såsom i 52 § andra stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast

den dei av förvaltningen, som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

71

Då förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit

till stånd, egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redovisning

för förvaltningen av boet avgivas.

Rattens ombudsman bär att granska redovisning, varom ovan förmäles,

och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande

skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna.

Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av

förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå

för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslaget;

och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse,

som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge ombudsmannen

efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisningshandlingarna

skola hållas tillgängliga; läte ock en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag

samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas,

att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan

på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.

Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna

i styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren

för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra

handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet,

vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Det åligger därjämte

ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till

gäldenären och varje borgenär, som i konkursen bevakat fordran men

icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med posten översända

meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen;

dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall avsändas

till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsrätt.

190 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller

varder konkurs avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §,

skall förvaltaren ofördröjligen till gäldenären avgiva redovisning för

förvaltningen av boet. Har konkursdomaren jämlikt 148 § förordnat, att

konkursboet tillhöriga medel skola överlämnas till gäldenären, skall ock

redovisning ofördröjligen avgivas till honom.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt

samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

191 §.

Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller

190 §, eller vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara

beroende av redovisningen, klandra densamma, skall han instämma sin

talan till den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre

månader, räknat i fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen

enligt vad kungjort blivit först varit för granskning tillgänglig, i fall,

som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen tillställdes

gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet

om avskrivning av konkursen vann laga kraft.

192 §’

År klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av

konkursboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den

täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

11 Kap.

Särskilda bestämmelser.

193 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt

finnes stadgat är eller under någon del av det sista året innan ansökning

om konkurs gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

194 §.

Om kommittents rätt att, då kommissionär, som för kommittentens

räkning i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man

göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet, så ock om kommittents

rätt till redovisning för belopp, som till kommissionärens konkursbo influtit

för avyttrat gods, är särskilt stadgat.

Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan

beslutet om egendomsavträde meddelades föryttrat annans egendom, äge

den, vars egendom föryttrats, rätt att, om betalningen helt eller delvis

efter sagda besluts meddelande influtit till konkursboet, av förvaltaren

erhålla redovisning för vad sålunda influtit samt att, i den mån betalningen

utestår ogulden hos köparen, själv göra fordringsrätten gällande

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mgj:ts Proposition Nr 82.

73

gent emot denne; dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning,

så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas.

195 §.

Väd i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös

egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om borgenär, som innehar lös egendom

med rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad

nu är sagt icke i avseende å hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla

egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

196 §.

År betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med

hänsyn till olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens

konkurs till förfång för övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning

än efter det lägst bestämda beloppet, så vida anmärkning därom framställes

i vederbörlig ordning; dock må, där rabatt för kontant betalning

betingats, det högre beloppet kunna i konkursen göras gällande, i den

mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens belopp.

197 §.

Talan mot rättens ombudsman om ersättning för skada, för vilken

han är ansvarig, må ej anställas efter utgången av den tid, inom vilken

slutredovisning för den förvaltning, varöver han haft att öva tillsyn,

må klandras, utan så är att talan grundas därpå att brottslig handling

blivit begången.

198 §.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att

fast egendom, som hör till boet, gått till försäljning, ankomme på

fastighetens ägare att därom göra anmälan hos rätten i den ort, där

egendomen ligger; skolande, när förhållandet styrkes, anteckning därom

göras i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken.

199 §.

Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på

den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) assi 19 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

pröva, huruvida han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om

. egendomsavträde meddelades må åter inträda i utövning av tjänsten.

200 §.

Vad i denna lag stadgas därom att förvaltningsåtgärd ej må vidtagas,

med mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle

att yttra sig, skall icke äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest

ej kan anträffas med kallelse.

201 §.

År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra

maken kallad till första borgenärssammanträdet.

202 §.

Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka

ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme

på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte

ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstidning,

som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen

offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder

av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar

före den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare,

om konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

203 §.

Skall på grund av stadgande i denna lag underrättelse om tiden

för konkursmåls handläggning vid rätten genom kungörelse meddelas

borgenärer, må i stället annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning av

kallelsekostnaden alla borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så

tidigt, att de kunna själva eller genom ombud infinna sig.

Å kallelse till borgenärssammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång och icke avser prövning av ackordsförslag, skall vad i

första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

75

204 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas

till konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar,

besörje konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som

ingivit handlingen, lösen för avskriften.

Part vare tillåtet, att med posten insända följande handlingar: anmälan

om postadress, som i 12§ sägs; bevis att borgenärs ansökning om konkurs

blivit gäldenär delgiven; bevakningsinlaga, så vida fråga ej är om efterbevakning;

anmärkning mot bevakad fordran; yrkande att fordran skall

fästas med ed; bevis om delgivning av föreläggande, som meddelats i

anledning av sådant yrkande; anmälan att hinder mött för sagda delgivning

eller för edens avläggande; bevis att eden blivit avlagd; samt

skrift, vari fastställelse av ackord bestrides; och skall handling, där den

blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

Varder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med

posten, kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare konkursboet

pliktigt att förskjuta sagda kostnad.

205 §.

Byter gäldenären hemvist under konkursen, skall rättens ombudsman

hos konkursdomaren göra anmälan om gäldenärens nya hemvist.

206 §.

Där ej av bestämmelserna i denna lag annat föranledes, skola till

ombudsmannen överlämnade handlingar rörande konkursen så snart

lämpligen kan ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras.

Behöver förvaltaren tillgång till handling, som av ombudsmannen innehaves,

ombesörje ombudsmannen avskrift därav för förvaltarens räkning.

207 §.

Protokollen vid alla inför rättens ombudsman hållna borgenärssammanträden

skola efter konkursens avslutande av honom överlämnas till

konkursdomaren för att förvaras i rättens arkiv.

208 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje konkurs antecknas:

när och av vem konkursansökningen blivit gjord; dagen då beslutet om

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.

egendomsavträde meddelades; namn å rättens ombudsman, å förvaltare,

å granskningsman och å god man, som utsetts jämlikt 185 § under 2);

underrättelse, som avses i 52 § första stycket; inkomna framställningar

och i anledning därav eller eljest av konkursdomaren eller rätten vidtagna

åtgärder; samt dagen för konkursens avslutande. Dagboken skall

ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens hemvist vid tiden för

egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat ställe, om hans nya

hemvist.

209 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller

vidtaga de åtgärder, som omförmälas i 10—14, 17 och 19 §§, 20 § första

stycket samt 21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs;

finner konkursdomaren, då konkurs uppstått, anledning till antagande,

att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,

äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga de åtgärder, som för sådant

fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). År konkursdomaren av jäv

hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga åt

lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av

ojävig domare utsedd.

Det åligger konkursdomaren, där hovrättens förordnande för särskild

domare erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.

210 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt

denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej

klagas däröver att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare tillhållits

att fullgöra sina åligganden.

Vill någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §,

varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om

konkursens nedläggande infördes i allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6

kap., gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud

däremot från hovrätten kommer; dock att vad sålunda stadgats icke

skall äga tillämpning å beslut, varigenom förelagt vite utdömts.

211 §.

över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären

förd talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bifallen,

må klagan ej föras.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls Proposition Nr 82.

77

212 §.

Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller

förmånsrätt eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ordförande

att inom tre veckor därefter till hovrätten insända alla handlingar,

som röra målet.

213 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig

särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar

eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild

förmån för sig, straffes med böter från och med fem till och med ett

tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

214 §.

Var som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning,

utövar rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den uppgivits,

är oriktig, straffes med böter, från och med fem till och med

ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

215 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter

allmän strafflag.

. 216 §.

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och

befinnes borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig anledning

till antagande, att gäldenären var på obestånd eller i fall, varom

i 3 och 4 §§ stadgas, att omständighet, som där sägs, förelåg, vare

borgenären pliktig att, om gäldenären det yrkar, ersätta den skada, som

skäligen må anses hava tillskyndats gäldenären genom ansökningen och

dess handläggning.

217 §.

Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet

och kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig

skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

218 §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledning

finnes till antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt

förhållande mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta

allmänna åklagaren.

219 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så

ock åtal för förbrytelse, som omförmäles i 213 eller 214 §, skall utföras

vid den rätt, där konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöras vid den rätt, dit

målet om gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas,

och må i nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot

vilken sådan talan föres, är tillstädes genom ombud.

220 §.

. Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer

avvikit, gånge ändå dom över honom.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

79

Förslag

till

Lag

om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

1 §•

Den nu antagna konkurslagen skall jämte vad här nedan stadgas

lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1921.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft,

skall i avseende å konkursen äldre lag tillämpas. År konkursansökning

vid nämnda tid på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning

och handläggning av den ansökning ävensom i avseende å konkurs, som

därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått

gäldenären innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen

följt på ansökning, som gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser

i äldre lag tillämpas, om på grund därav frihet från klander

för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall, då sådan frihet ej äger

rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.

2 §•

Genom nya lagen upphävas:

konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de

ändringar i eller .tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade

författningar;

förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst

fall för borgade varor;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande

mot nya lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

3 §.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället

tillämpas.

4 §■ .

År enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende

av tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i

12 § av den nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs

anses börjad den dag ansökningen om konkurs ingiven är, där konkurs

på den ansökning följer, med nämnda tid avsetts dagen för konkursansökningens

ingivande, skall även i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts efter det nya lagen trätt i kraft, med sagda

tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.

5 §•

Där enligt lag eller särskild författning tid för anhängiggörande av

talan eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i

konkurs, skall i fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i

stället räknas från den dag, då enligt den om konkursen utfärdade

kungörelse borgenärerna senast böra hos konkursdomaren bevaka sina

fordringar.

6 §•

De i lag eller särskild författning meddelade stadganden, som hava

avseende å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i avseende

å beslut om egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.

Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan

i anledning av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad

skyldighet i stället åligga konkursdomaren.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller

sysslomän i konkurs skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses

enligt nya lagen.

i §•

År gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i

fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser

gälla från vad i nya lagen finnes stadgat:

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Majrts Proposition Nr 82.

81

1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till konkurs,

om hans fordran är] sådan, att för densamma utmätning ej kan

vinnas i annan egeudom än den, varöver hustrun äger råda.

2. Vad i 83, 34, 36, 37 och 39 §§ av nya lagen är stadgat om

återvinning från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall

icke äga tillämpning.

3. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gäldenärens

hustru påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i

nya lagen gälla vad därom linnes särskilt stadgat.

4. Har makarnas bo avträtts till konkurs, skall konkursdomaren å

första borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun;

dock må ej sådant förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den,

som förordnats till god man, har att i avseende å konkursen och vad

därmed äger samband bevaka hustruns talan, där den ej av henne själv

utföres. Har förordnande, som nu sagts, meddelats, åligge det konkursdomaren

att göra anteckning därom, med angivande av den förordnades

namn, uti den-i 208 § av nya lagen omförmälda dagboken.

5. Har gäldenärens hustru sökt undanskiftande, åligge det dels

konkursdomaren att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av

nya lagen, särskilt underrätta jämväl hustrun eller god man, som förordnats

för henne, och dels rättens ombudsman att ofördröjligen efter utfärdandet

av den i 129 § av nya lagen omförmälda kungörelsen till

hustrun eller god man, som nyss sagts, med posten översända meddelande

om innehållet i kungörelsen.

6. Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande undanskiftande

av egendom, skall vad i 212 § av nya lagen för där avsett fall stadgas

äga motsvarande tillämpning.

8 §•

Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses

upphävda:

de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å

livränta i arbetsgivares konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund

av bestämmelse i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete fortfarande äga giltighet; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.)

2821 19 1 1

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 82.

vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga

om särskild administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.

» §•

Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa

centralkassors för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järnväg

under konkurs är särskilt stadgat.

s. 83 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.

83

Förslag

till

Lag

om ackordsförhandling utan konkurs.

1 §•

Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad

här nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han bör

inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen

göra ansökning om inledande av offentlig ackordsförhandling.

Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande

beslut dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

äge ej den rätt, som i första stycket sägs.

2 §•

Vid ansökning, som avses i 1 §, skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida

gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och,

i förra fallet, vari säkerheten skall bestå;

2) en under de närmaste sextio dagarna före ansökningens ingivande

upprättad förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å

varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å böcker och andra

handlingar, som röra boet; skolande bouppteckningen med iakttagande av

vad i 3 § närmare föreskrives vara upprättad av god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den av honom senast uppgjorda balansräkningen;
4)

berättelse av gode mannen om boets tillstånd, så ock om orsakerna

till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas; skolande berättelsen

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.

tillika upptaga en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom

angiva dels vilken utdelning borgenärerna kunna påräkna, därest

gäldenärens bo avträdes till konkurs, dels huruvida egendom till skada

för borgenärerna frångått gäldenären under sådana förhållanden, att i

fall av konkurs återvinning av den egendom kan äga rum, dels huruvida

skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig

till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, dels ock, om gäldenären

är köpman, vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda;

5) av gode mannen avgivet yttrande, huruvida han med avseende

å de förhållanden, som beröras i den under 4) nämnda berättelsen, eller

andra omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande,

anser ackordsförslaget böra antagas av borgenärerna eller icke;

6) _ förklaring av borgenärer, som till antalet utgöra minst hälften

av de i bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade upptagna borgenärerna

och som tillhopa äga att fordra minst två tredjedelar av sammanlagda

beloppet av nyssnämnda borgenärers fordringar, att de anse ackordsförslaget

antagligt;

7) ett kontant belopp av etthundrafemtio kronor såsom förskott å kostnaden

för ackordsärendets handläggning av konkursdomaren och inför

rätten jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren, för kostnad,

som ej täckes av nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen foga bevis, att ackordsförslaget

jämte gode mannens berättelse och yttrande tillställts samtliga

i bouppteckningen upptagna borgenärer.

Ansökningen jämte de under 1)—6) upptagna handlingar skall ingivas

i två exemplar.

3 §•

I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola tillgångarna

upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning

prövas äga. År gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jämförelse,

så vitt ske kan, tillika lämnas specificerad uppgift å de värden

gäldenären senast i sina handelsböcker åsatt sina tillgångar eller, där

sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen. Anses förmånsrätt tillkomma

borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen och därvid grunden

för sagda rätt angivas.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 82.

85

4 §•

God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör

ansökning därom; och skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen

bör äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn till boets omfattning

och beskaffenhet erfordras för upprättande av tillförlitlig bouppteckning

och bedömande av gäldenärens ställning.

Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som

av förening av köpmän eller andra näringsidkare erhållit bemyndigande

att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna lag, och har

föreningen av Konungen erhållit tillstånd att meddela dylikt bemyndigande,

skall konkursdomaren till god man förordna den av gäldenären

föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och erfarenhet,

varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna

paragraf sägs är obehörig. Auktoriserad handelskammare äge utan särskilt

tillstånd meddela bemyndigande, som ovan sägs.

God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i

konkurstillstånd, ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i

rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må

utöva allmän befattning, ej den, som genom utslag, vilket ännu icke

vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller

som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför

rätta. o .

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara

god man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans

ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara

god man.

Ej må gäldenärens make vara god man, ej heller någon, som är

med gäldenären i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken

om jäv emot domare sägs.

5 §■

Finner konkursdomaren, att han enligt 1 § första stycket icke är

behörig att taga befattning med ansökning om inledande av ackordsförhandling,

eller föreligger sådant fall, som avses i 1 § andra stycket,

eller har gäldenären icke iakttagit vad i 2 § under 1) 7) är stadgat

eller kan ansökningen av annan orsak icke upptagas, meddele konkurs
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

domaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed och teckne det

å ansökningen.

Finner konkursdomaren, att han icke är behörig att taga befattning

med ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning

av annan orsak ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom

genast skriftligen meddelas.

6 §•

Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall

gäldenären inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens riktighet.

Då eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till

bouppteckningen eller de ändringar däri, som han må finna påkallade,

och betyge därefter med ed, att bouppteckningen (med däri av honom

gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke

någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller

skuld, som ej hör till boet, upptagits.

Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande

eller, om hinder därför möter,'' å tid, som konkursdomaren bestämmer.

Gitter han det ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren

beslut därom å ansökningen.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren

tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare,

som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta

honom hemma i sin bostad avlägga eden.

7 §-

Varder den i 6 § föreskrivna edgång fullgjord, meddele konkursdomaren

genast beslut, att offentlig ackordsförhandling skall inledas, och

utfärde kungörelse därom.

Konkursdomaren förordne tillika en ärlig och förståndig man att i

ackordsärendet vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen det ena exemplaret

av ansökningen om inledande av ackordsförhandling och av de i 2 §

under 1)—6) upptagna handlingar ävensom, där sådant erfordras på grund

av stadgandet i 19 § tredje stycket, protokollsutdrag över fullgörandet

av den i 6 § föreskrivna edgången; bestämme ock efter samråd med

ombudsmannen samt läte i ovannämnda kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer, som vilja taga del i ackordsförhandlingen,

böra hos konkursdomaren anmäla sina fordringar;

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

87

2) inom vilken tid anmärkningar må kunna framställas mot anmälningar,

som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda anmälningstid;

3) ställe, varest anmälningshandlingarna, utom hos konkursdomaren,

skola hållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde med borgenärerna att hållas inför

ombudsmannen för prövning av ackordsförslaget;

5) i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser angående

ackordsförhandlingen skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra anmälas, skall utgöra minst två,

högst fem veckor från det beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades; tiden, inom vilken anmärkningar må framställas, skall bestämmas

till minst två, högst fyra veckor från anmälningstidens utgång.

Det under 4) omförmälda sammanträdet skall hållas så snart det efter

anmärkningstidens utgång kan ske. Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser

angående ackordsförhandlingen skola införas, må icke överstiga

två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och

varder före den däri utsatta inställelsedag beslut om inledande av ackordsförhandling

meddelat, skall i den kungörelse, som utfärdas om ackordsförhandlingen,

erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad och

att den ej förfallit genom ackordsförhandlingen.

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad

annan ledamot av rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren

i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

På konkursdomaren ankomme att, när så prövas skäligt, entlediga

ombudsmannen och förordna annan i hans ställe.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,

gånge sådan ed inför konkursdomaren innan han tillträder befattningen.

8 §.

Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr

samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna

tidningarna och den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i

sådant avseende bestämts.

Snarast möjligt och senast inom en vecka efter kungörelsens utfärdande

läte konkursdomaren genom särskilda kallelsebrev underrätta

alla kända inländska och utländska borgenärer ävensom gäldenären

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

om kungörelsens innehåll. Samtidigt därmed eller, där det ej kan ske,

så snart omständigheterna medgiva skall konkursdomaren till de borgenärer,

.som ej enligt ansökningen bifogade bevis redan erhållit del av

ackordsförslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande, översända

avskrift av dessa handlingar; skolande erforderliga avskrifter, där de ej

av gäldenären tillhandahållas, ombesörjas av konkurädomaren på gäldenärens

bekostnad.

9 §•

Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan

ansökning om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på prövning.

Försättes gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av

ackordsförhandling anses förfallen.

10 §.

Försättes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackordsförhandling

meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall

frågan anses förfallen.

Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom

gäldenären dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

vinner laga kraft.

11 §■

Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackordsförhandling,

innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen.

12 §.

Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats

men innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gäldenärens

försättande i konkurs gjord av borgenär, som jämlikt 34 § är,

om ackord kommer till stånd, därav bunden, må ansökningen, där den

ej av gäldenären medgives, icke bifallas, utan så är att sökandens

fordran uppgår till mer än en femtedel av samtliga dylika borgenärers

fordringar, så vitt de vid tiden för ansökningens prövning äro kända.

År ackordsförslaget antaget av borgenärerna eller eljest jämlikt 27 § hänskjuta!

till rättens prövning, må innan ackordsfrågan är avgjord konkurs
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

89

ansökning av borgenärer, som äro bundna av ackordet, icke bifallas, så

vida icke ansökningen medgivits av gäldenären eller biträtts av minst

halva antalet av de borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande;

dock skall vad i första punkten stadgats gälla i fall, då gäldenären är

tilltalad för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer.

13 §.

Sedan beslut om inledande av ackordsförbandling meddelats, må

innan ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens

egendom till gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut

meddelades; har sådan åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan

verkan. Utan hinder därav att ackordsförhandling inletts, må likväl

borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös

egendom eller innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet

för sin fordran kvarhålla, erhålla utmätning av egendom, som sålunda

häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd • eller jordägare denna rätt

i avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet

för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av förhandlingen.

14 §.

I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar

äro förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmånsrätten;

ej heller de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om

inledande av förhandlingen meddelats.

Fordran må i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är

beroende av villkor eller ej förfallen till betalning.

15 §.

Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som

vill deltaga i ackordsförhandlingen, att hos konkursdomaren skriftligen

anmäla sin fordran. Vid anmälningsinlagan foge borgenär i Imvudskrift

eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin

talan.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.)

2821 i» 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och

och postadress uppgivas.

Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

16 §•

Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren

det ena exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna till rättens

ombudsman, genom vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäldenären

och borgenärerna å ställe, som bestämts jämlikt 7 §.

17 §•

Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att

någon, som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är

berättigad därtill eller att anledning till jäv mot anmälan eljest förefinnes,

har gäldenären att inom den för framställande av anmärkningar

utsatta tid till konkursdomaren inkomma med anmärkningsskrift; börande

därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar gäldenären

vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl

borgenär, som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är

stadgat om anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar, av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång ofördröjligen

skall överlämnas till rättens ombudsman och genom hans försorg

hållas tillgängligt å det ställe, som bestämts för anmälningshandlingarnas

tillhandahållande.

18 §.

Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar utsatta

tid men innan borgenärerna prövat ackordsförslaget anmäla fordran,

må det ske i den ordning, som är stadgad i 15 §.

Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast

det ena exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman;

läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen,

kungöra, att efteranmälan skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar

mot anmälningen må framställas, samt ställe, varest det till

ombudsmannen överlämnade exemplaret av anmälningshandlingarna skall

s. 1 Kontrollera mot PDF

01

Knyta!. Maj:ts Proposition Nr 82.

hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande av anmärkningar

må ej understiga två eller överstiga, fyra veckor, räknat lrån det

kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.

Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, aligge konkursdomaren

att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.

I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats

om anmälan av fordran.

Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas

gemensamt.

Kostnad, som förauledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär,

som gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan,

svare de en för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för

anmälningarna.

19 §.

Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör

gäldenären vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombudsman

och borgenärerna de upplysningar om boet, som de begära. Kan

gäldenären ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig.

Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de -borgenärer,

som äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de

fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År enligt vad till ombudsmannen

översänd anmärkningsskrift utvisar anmärkning framställd emot

någon fordran eller är, där efteranmälan skett, tiden för framställande

av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant särskilt angivet i förteckningen.

Har gäldenären vid fullgörandet av den i G § föreskrivna edgång

gjort tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen

vid det enligt 7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om

tillägget eller ändringen.

Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna

beslutas i andra fall än i 23 och 24 §§ avses.

20 §.

Vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på

borgenärernas avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke

komma i betraktande, med mindre före omröstningen anmälningshandlingarna

genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman

till hända eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att anmälan skett.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

21 §.

Borgenär, som anmält fordran, äge utan hinder av anmärkning

mot anmälningen att vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag

ankomma på borgenärernas avgörande, utöva rösträtt för fordringen.

Varder utgången av omröstning om antagande av ackordsförslag

olika allt efter som fordran, emot vilken anmärkning framställts, beräknas

eller icke, skall rättens ombudsman vid sammanträdet, där omröstningen

ägt rum, söka genom förhör med de närvarande utreda den sålunda

uppkomna tvistefrågan och däri åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga

närvarande, att anmärkningen må förfalla, eller inskränka de densamma,

äge ej den, som uteblivit, därå tala. Kan förlikning ej träffas,

ankomme på rätten att pröva anmärkningen, och må fordringen vid

bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande, med

mindre anmärkningen ogillas av rätten.

År vid omröstning, som avses i andra stycket, tiden för framställande

av anmärkningar mot fordran, som anmälts jämlikt 18 §, ännu

ej ute och varder utgången av omröstningen olika allt efter som

fordringen beräknas eller icke, må fordringen vid bestämmande av omröstningens

utgång icke komma i betraktande, med mindre anmälningen

lämnas utan anmärkning eller anmärkning, som framställes, varder

ogillad av rätten.

22 §..

Har löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig för

betalningen av en fordran, anmält sig till deltagande i ackordsförhandling

och har tillika borgenären anmält fordringen, äge de tillsammans

röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens

mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran

ställa full säkerhet.

23 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är prövat

av borgenärerna.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 24 §, av

gäldenären göras senare än vid det jämlikt 7 § utsatta sammanträdet.

Gör gäldenären vid det sammanträde eller därförinnan ändring i ackordsförslag,

må ej prövning av förslaget äga rum vid sagda sammanträde,

s. 3 Kontrollera mot PDF

03

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

med mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att förslaget ej genom

ändringen blivit mindre fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt

vad nu är sagt förslaget genast prövas, må prövningen därav kunna

uppskjutas till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor, om uppskov

medgfves antingen av alla tillstädesvarande röstberättigade borgenärer

eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa anmält fyra femtedelar

av sammanlagda beloppet av samtliga fordringar, som medföra rösträtt.

Beslutes ej uppskov efter vad nu är sagt, anses ackordsfrågan hava

förfallit.

Beslutes uppskov, skall ombudsmannen före sammanträdets avslutande

utsätta och tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och

vare vidare kallelse ej erforderlig. Ombudsmannen åligge dock att i god

tid före sistnämnda sammanträde till varje borgenär, som ej varit tillstädes

vid förra sammanträdet och vars adress är känd, med posten

översända underrättelse om tid och ställe för det nya sammanträdet,

så ock om ändring, som vidtagits i ackordsförslaget.

24 §.

År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd

under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den

röstövervikt, som i 23 § andra stycket sägs, besluta, att förslaget skall

vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan

hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och

varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han att inom fyra veckor

från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra

anmälan om ackordsfrågans återupptagande. Göres ej sådan anmälan,

skall ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären

göra ändring i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, skall ombudsmannen ofördröjligen

underrätta konkursdomaren om anmälningen samt genom kungörelse, som

minst tio dagar före den för sammanträdet utsatta dag införes en gång

i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, kalla borgenärerna

att inför ombudsmannen sammanträda för att besluta över ackordsförslaget;

skolande gäldenären särskilt underrättas om sammanträdet.

Har gäldenären gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om änd
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

ringen, så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet av ombudsmannen

minst en vecka före sammanträdet med posten översänd till varje

borgenär, vars adress är känd.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda

blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där

jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses

förfallen.

25 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest

antingen alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och

dessa, borgenärer anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av

samtliga anmälda fordringar, vilka enligt vad av 20 och 21 §§

framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången av

omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de tillstädesvarande

borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra femtedelar

av nämnda fordringsbelopp.

26 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så

framt det ej fastställes av rätten.

27 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger

rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt

vad av 21 § andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet

avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat,

skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,

huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.

28 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombudsman

samt underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet

utsedda justeringsmän. Har vid sammanträde förhör angående tvistiga

fordringar ägt rum, skall i protokollet upptagas, om och i vad mån

förlikning skett samt vilka anspråk såsom stridiga återstå. Har gäldenären

gjort ändring i ackordsförslaget, varde det ock i protollet angivet

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 82.

Protokoll över borgenärssammanträde skall av ombudsmannen ofördröjligen

avlämnas till konkursdomaren. Har vid sammanträde ackordsfrågan

hänskjutits till rättens prövning, åligge ombudsmannen att vid

protokollet foga eget yttrande över ackordsförslaget ävensom den jämlikt

19 § uppgjorda borgenärsförteekningen och de handlingar, som till

utredning angående tvistiga fordringar må hava ingivits å sammanträdet.

29 §.

Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde,

utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren

ofördröjligen ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom

tre veckor och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt

tingssammanträde, som på grund av Konungens förordnande skall hållas

och varå dylikt ärende må förekomma, så framt ej urtima ting äskats

av gäldenären eller av minst halva antalet av de borgenärer, som röstat

för ackordsförslagets antagande. År ackordsförslaget icke att anse såsom

antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon fordran

anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet

icke företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens

utgång.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio

dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de

ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om

ackordsförhandlingen; underrätte ock särskilt gäldenären.

Har enligt vad ovan sägs urtima ting äskats av borgenärer, vare

gäldenären pliktig att bestrida kostnaden för tinget.

Vill borgenär på någon av de i 32 eller 33 § omförmälda grunder

bestrida fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller

konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan

till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa''

dag, där ej på grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen

erfordras.

30 §.

År, då ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utgången av omröstningen

över ackordsförslaget beroende på huruvida gjorda anmärkningar

godkännas eller icke, skall rätten, där den i övrigt finner skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, först pröva anmärkningarna

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

eller så många av dem, att utgången av omröstningen bliver lika, evad

övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över vad rätten härutinnan

besluter må klagan ej föras.

31 §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot anmäld fordran,

må ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt

är beroende av förlikningen, samtycka därtill.

32 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet

fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan

med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka

på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet;

4) då ackordet icke åt alla borgenärer, vilka det angår och som ej

uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt

och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år

efter det ackordet blivit fastställt;

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna eller

frågan därom icke kan med säkerhet avgöras på grund därav att tillförlitlig

utredning om boet icke kunnat vinnas.

Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej

förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,

varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka hava att ånyo besluta i

ackordsfrågan; skolande därvid vad i 24 § fjärde stycket stadgas om

sammankallande av borgenärerna och underrättelse till gäldenären lända

till efterrättelse, över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till

borgenärerna, må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer, men anser rätten i övrigt skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå

i avbidan på åtalets utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren

efter det beslutet vunnit laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan

skall förekomma vid rätten; och skola därvid bestämmelserna i

29 § första, andra och tredje styckena i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

07

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

År, då nätten skall företaga ackordsfrågan till avgörande, ansökningom

gäldenärens försättande i konkurs beroende på prövning och anser

rätten skäl vara för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall

ackordsärendet anstå i avbidan på prövningen av konkursansökningen.

Varder konkursansökningen avslagen av underrätten och vinner beslutet

därom laga kraft eller bliver det av högre rätt fastställt genom beslut,

som vinner laga kraft, skall konkursdomaren ofördröjligen utsätta dag,

då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och lände jämväl i fall,

som nu sagts, bestämmelserna i 29 § första, andra och tredje styckena

i tillämpliga delar till efterrättelse.

33 §.

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 32 §

första stycket under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den

grund, att säkerhet ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständigheterna

pröva, huruvida fastställelse av sådan anledning må vägras.

34 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer,

kända eller icke, som enligt vad av 14 § framgår ägt deltaga i ackordsförhandlingen.

35 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet

om inledande av ackordsförhandling meddelades, äge utan hinder av

ackord begagna fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid

nämnda tid häftade hos gäldenären.

Den, som inom sextio dagar innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades efter avtal med annan än gäldenären förvärvat

fordran hos denne, äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld

hos gäldenären och tillika hade skälig anledning till antagande, att

gäldenären'' var på obestånd, ej den rätt till kvittning, varom ovan är

stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller borgenär, som efter det han

erhållit sin fordran under nu sagda tid satt sig i skuld hos gäldenären

och därvid hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på

obestånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 häjt. (Nr 82.) sssi i» 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:t Proposition Nr 82.

36 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han

mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för

fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen

berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av ackordet,

ändå att anmälan om deltagande i ackordsförhandlingen ej gjorts

av dem utan allenast av borgenären.

37 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn

till ackordsförhandlingen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med

hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på

ackords frågans avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må

vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borgenärernas

rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra detsamma

i övrigt gällande.

38 §.

Vid beräkning av fordran i fall, som avses i 2 § under 6), skall

iakttagas, att ränta ej räknas längre än till den dag, då den vid gäldenärens

ansökning om inledande av ackordsförhandling fogade bouppteckningen

upprättats. Vid beräkning av fordran, som avses i 12 § eller som

kommer i betraktande vid omröstning av borgenärerna, skall ränta ej

räknas längre än till den dag, då beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades.

39 §.

Arvode till rättens ombudsman och till god man skall på framställning

av gäldenären eller den till arvode berättigade bestämmas av rätten.

Då arvode sålunda bestämmes, skall ock bestämmas beloppet av den

ersättning, som må tillkomma ombudsman eller god man för utgift, som

uppdraget medfört.

40 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt

denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej

klagas däröver att rättens ombudsman entledigats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

09

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackordsförhandling

skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes

i allmänna tidningarna.

41 §.

Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet

utan hinder därav att ändring i beslutet sökes.

Varder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom

underrättas; och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut

en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen,

ävensom från rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.

42 §.

Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna

i fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge

däröver föra klagan hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras

över beslut, varigenom prövningen av ackord sförslag uppskjutits eller

sådant förslag förklarats vilande.

Har ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning, skall beträffande

klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 29 § fjärde

stycket sägs lända till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt

rum, skall klagan föras genom besvär, vilka skola inom fjorton dagar

ingivas till konkursdomaren, som har att ofördröjligen utsätta dag, då

ärendet skall vid rätten förekomma, ävensom låta minst tio dagar förut

införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna och den eller

de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om

ackordsförhandlingen, varjämte särskild underrättelse om den utsatta

dagen skall meddelas gäldenären och, där borgenär är klagande, denne.

43 §. .

Då vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge

i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor därefter

till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.

44 §.

Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd, läte

konkursdomaren införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om ackordsförhandlingen; dock skall vad sålunda stadgats

icke äga tillämpning, där ackordsfrågan förfallit på grund därav att

konkurs inträffat.

År ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras

emot borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller

hovrätt, skall kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän

beslutet vunnit laga kraft; och åligge det förty konkursdomaren att införskaffa

bevis, huruvida talan fullföljts, så ock, om det skett, besked

om det beslut, som i målet meddelats.

45 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt

finnes stadgat är eller under någon del av det sista året innan ansökning

om förordnande av god man gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

46 §.

Erfordras under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift, i vilken

eller vilka ortstidningar kungörelser angående ackordsförhandlingen skola

införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra

sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförhandlingen

i ortstidning, som i sådant avseende bestämts, skall kungörejsen anses

behörigen offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder

av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före

den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om

konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

47 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till

konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje

konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit

handlingen, lösen för avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida

fråga ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fastställelse

av ackordet bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda

insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Varder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med

posten, kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare gäldenären

pliktig att förskjuta sagda kostnad.

48 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje ackordsförhandling

antecknas: dagen då ansökning om förordnande av god man blivit gjord;

vem som blivit förordnad till god man; dagen då ansökningen om inledande

av förhandlingen blivit gjord; dagen då beslutet om förhandlingens

inledande meddelats; vem som blivit förordnad till rättens ombudsman; av

konkursdomaren eller rätten efter förhandlingens inledande eljest vidtagna

åtgärder; omständigheter i övrigt, som kunna föranleda, att

ackordsförhandlingen upphör utan att ackord kommer till stånd; samt

dagen för utfärdande av kungörelse enligt 44 § om ackordsförhandlingens

upphörande eller för förhandlingens upphörande på den grund

att konkurs inträffat.

49 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela beslut, varom

i 5 § förmäles. Där hovrättens förordnande för särskild domare erfordras,

anmäle konkursdomaren utan dröjsmål jävet i hovrätten.

50 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärsammanträde betingat sig

särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar

eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild

förmån för sig, straffes med böter från och med fem till och med ett

tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

51 §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 2 §, att anledning finnes

till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande

mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom .underrätta allmänna

åklagaren.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 82.

52 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock

åtal för förbrytelse, som omförmäles i 50 §, skall utföras vid den rätt,

där ackordsförhandlingen äger eller ägt rum.

53 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer,

avvikit, gånge ändå dom över honom.

54 §.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse

eller anmälan hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om

registrering av sådan underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande

tillämpning i avseende å ackordsförhandling utan konkurs.

Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekonomisk

förening fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar

bolaget eller föreningen, att förhandlingen upphört, skall anteckningen

avföras ur registret; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning,

om ackordsförhandlingen förfallit på grund därav att konkurs

inträffat.

55 §.

Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:

1) oskiftat dödsbo;

2) sparbanker och sådana ‘centralkassor för jordbrukskredit, som i

avseende å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som

äro meddelade beträffande sparbanks konkurs;

3) bankbolag;

4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning

i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar

äga tillämpning;

5) sjukkassor och understödsföreningar;

6) försäkringsbolag. *

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

103

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ liandelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ liandelsbalken

skola, 3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse.

3 §•

Har--— — — — — — — — — -- — — — — kvar är.

Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han

rätt att den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri

enahanda förmånsrätt, som i första stycket sägs; dock att beträffande

hyresvärds eller jordägares förmånsrätt i egendom, som han äger kvarhålla

till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator, skall gälla

vad nedan därom stadgas.

4 §.

År gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar,

eller varor, till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods

avskilt är, som förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens

uppteckning skäligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under

den dödas sista sjukdom, deras arvode, som honom däri skött hava, så

ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs, betjänters

och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning eller

avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förfallodagen,

samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna

upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.

Vad — — — — — — — — — — — — — — — — kortare tid.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

Därefter äge den, som enligt lagen om ackordsförhandling utan

konkurs förordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt

för arvode och ersättning för utgifter, därest det belopp, som i sådant

avseende skall utgå, bestämts efter ty i nämnda lag sägs.

5 §■

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lösören,

som finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran,

som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller, vid

konkurs, före konkursansökningens ingivande, samt för kost under sista

tre månaderna, så ock för ersättning, där sådan skall utgå, för skada å

den förhyrda lägenheten.

Har — — — — — — — — — *— — — — — — tillverkat.

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i far- .

tyg, förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör; dock galle ej förmånsrätt

för ränta, som före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens

ingivande är upplupen, för längre tid än tre år. År fartyget intecknat

för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hava

flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt.

6 §•

Den — — — — — — —- — — — — förfallodagen. Samma

förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta

egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen

finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den

upplåtna rättigheten med vad därtill hör, för arrende eller avgäld, som

till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller

annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas, dock ej för

fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta

eller vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har — — — lämnat.

Därefter — — — •— — — — — — — — — — — lika rätt.

7 §•

Har — — — — — — — — — — —• — fartyget.

Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift,

även där denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av

fabrik, mjöl- eller sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller kruttillverkning,

och varder förlaget intecknat, på sätt särskilt är stadgat,

njute sedan, vid konkurs, förlagsman förmånsrätt för sin fordran i det,

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.

105

som tillverkat är, i de för tillverkningen avsedda råämnen, i all den

lösegendom, vare sig maskiner, redskap, dragare eller annat, som till

bergsbrukets, gruvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer, samt i

gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som

för rörelsen lämnade äro; så ock, vid förlag till bearbetande av andra

gruvor än järngruvor, i själva gruvan; dock gälle ej förmånsrätt för

ränta, som före konkursansökningens ingivande upplupen är, för längre

tid än tre år. År förlagsinteckning beviljad för fleres fordringar, have

den företräde, som inteckning först sökt; hava flere sökt inteckning å

en dag, äge lika rätt. År, då förlagsinteckning sökes, egendomen avträdd

till konkurs eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag ansökningen

göres, äge förmånsrätt icke rum.

8 §.

Sedan äge borgenär, för vars fordran lös egendom blivit i laga

ordning i mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen.

År densamma utmätt för fleras fordringar; have den, för vars

fordran utmätning först verkställdes, företräde: har utmätningen skett

på en gång; äge var lika rätt. Har konkurs följt på ansökning, som

gjorts inom en månad från den dag, då utmätning verkställdes, eller,

där utmätningen skett för fordran, som tillkommer gäldenärens make,

inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu sagd är, ej rum:

ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan en månad förflutit

från den dag, då uppteckningen av den dödes bo slutades, där

konkurs följer på ansökning, som gjorts inom sagda tid.

Har i fall, då konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,

som på grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansökning,

som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings

upphörande varit i allmänna tidningarna införd, beslutet om

inledande av ackordsförhandling meddelats inom tid, som i första stycket

sägs, från den dag, då utmätning verkställdes, äge förmånsrätt, varom

i första stycket stadgas, ej rum.

Där huvudlottägare i solidariskt bankbolag blivit försatt i konkurs

efter ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslut om bolagets

försättande i konkurs meddelats, samt ansökningen om bolagets

försättande i konkurs gjorts inom tid, som i första stycket sägs, från

den dag, då utmätning hos bolagsmannen verkställdes, må ej heller den

förmånsrätt, som i denna paragraf avses, äga rum, så framt förvaltarne

i bolagets konkurs därom framställa påstående.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.)

2821 19 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

10 §.

Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.

Åro förmynderskap flera; äge de omyndige sig emellan lika rätt. Har,

sedan förmynderskapet upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge

dock förmånsrätt, som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan om

redovisning eller klander därav eller om utfående av fordringen blivit

före utgången av sagda tid anhängiggjord, så ock laga åtgärd, som

därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande av fordringen

varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i varje fall anledning därtill

yppades.

Då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande av

förmånsrätt, som där avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av utmätning

vidtages inom ett år från det anledning därtill yppades, men

offentlig ackordsförhandling varder inledd före utgången av sagda tid,

skall däri icke inräknas den tid, under vilken ackordsförhandlingen pågår,

och vare för förmånsrättens bevarande ej nödigt, att åtgärd, som nyss

sagts, vidtages i fall, då ackord kommit till stånd, före utgången av en

månad från den dag, då beslutet om ackordets fastställande vann laga

kraft, och i annat fall före utgången av samma tid från det kungörelse

om ackordsförhandlingens upphörande var införd i allmänna tidningarna.

11 §•

Därefter----------------är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens

ingivande belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft; dock att den

icke skall tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den

där gjorts före sagda dag, eller i fråga om därförut verkställd utmätning

samt att vad i 8 § särskilt stadgats om verkan av konkurs, då

utmätning skett för fordran, som tillkommer gäldenärens make, ej heller

skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken äger tillämpning å makarnas

förmögen hetsförhållanden.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

107

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 23 kap. strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

23 Kap.

Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri

mot sina borgenärer i något av dessa fall:

1) att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna

ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat

avtal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen

förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2) att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit

eller vidgått falsk skuld; eller

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller

uppsåtligen förstört, undanstuckit • eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två

till och med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Åro omständigheterna

synnerligen mildrande, må tiden för straffarbetet till sex

månader nedsättas.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, finnes hava övat bedrägeri mot sina borgenärer

i ty att han under lånat namn köpt egendom, eller under falskt

sken av köp, gåva eller annat avtal avhänt sig eller annorledes svikligen

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat egendom, samt den egendom

bland tillgångarna ej uppgivit; eller

att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.

2 §.

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot

sina borgenärer i ty

1) att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,

där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom

kunnig blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan

sviklig avsikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes

förskingrat; eller att han i fall, då konkursen föregåtts av offentlig

ackordsförhandling, som på grund av koukursen förfallit, eller konkursen

följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse

om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd,

efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling

förbrutit sig som nu är sagt; eller

2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att

rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd

därmed lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna

därav märklig skada haft eller få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty

att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades

förbrutit sig som ovan i denna § under 2) sägs.

3 §•

Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppenbar

vårdslöshet mot sina borgenärer därigenom

1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller

på spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av

ren tillfällighet, eller genom vingleri i växelrörelse eller lättsinnigt ingångna

ansvarsförbindelser förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande

till hans ställning eller tillgångar;

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

2) att lian antingen inom de sista trettio dagarna förr än han

sin egendom avträdde eller borgenärs ansökning därom honom kungjord

blev,"eller ock i fall, då konkursen följt på offentlig ackordsförhandling

utan konkurs såsom i 2 § under 1) sägs, inom de sista trettio dagarna

före ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling

eller därefter indragit penningar, borgat varor eller sålt egendom och

ej kan nöjaktigt reda därför visa;

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;

4) att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse

bort, det han ej kunde rätt för sig göra, genom försäljning av egendom

till uppenbart underpris eller på annat sådant sätt berett sig penningtillgång,

eller gynnat någon borgenär, till de övrigas förfång, med

betalning, pant eller annan säkerhet för fordran, som ej förfallen varit

eller varför viss förfallotid ej varit utsatt och krav ej heller hos gäldenären

skett, eller, i uppenbar avsikt att fördröja utbrott av konkurs, sin

rörelse fortsatt och därunder penningar eller varor upplånat;

straffes med fängelse.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot

sina borgenärer därigenom att han innan beslutet om inledande av

ackordsförhandling meddelades förbrutit sig som ovan i denna § under

1), 3) eller 4) sägs.

4 §•

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd eller fått till

stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs, och finnes styrelseledamot

eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens

angelägenheter, hava mot borgenärerna sig förbrutit, som här ovan sägs;

då skall han straffas, som vore han gäldenär.

5 §•

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, rymt för skuld och

ej kommit åter inom sex månader från det han rymde; vare lag, som

i 2 § sagt är.

6 §.

Styrker inför rätten den, som gjort sig skyldig till ansvar efter 3 §,

i fall, då konkurs ägt rum, att borgenärerna i konkursen blivit till fullo

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

förnöjda, eller i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt

rum, att de borgenärer, som upptagits i den för ackordsförhandlingen

upprättade bouppteckningen eller anmält sig till deltagande i förhandlingen

samt icke jämlikt 14 § i lagen om ackordsförhandling utan konkurs

äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen, blivit sålunda förhöjda;

varde från allt ansvar fri förklarad.

7 §•

Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där

ej brottet av målsägande till sådant åtal angives.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

111

Förslag

till

Lag

*

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att

böra genom stämning anhängiggöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 §

annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga

utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord

eller klander av utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rörande

frågan om fastställelse av ackord.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling

utan konkurs träder i kraft.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden

för handläggning av vissa mål och ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden skall i

nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

I — — — — — — — — — — — — — — — — räkning;

4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs, angående fastställelse

å ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs samt

angående boskillnad;

5. ärenden — — — —--— — — —---behandling.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

113

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september 1903 angående

solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Härigenom förordnas, att 1—5. 7, 8, 11 och 13—17 §§ i lagen

den 18 september 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags

■och sparbanks konkurs skola, 1, 2, 7 och 17 §§ i nedan angivna delar,

erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,

varde det av konkursdomaren ofördröjligen anmält hos bankinspektionen;

och förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att såsom

konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de

förvaltare, som utses på sätt'' i konkurslagen stadgas.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom av

konkursdomaren ofördröjligen gjord hos konungens befallningshavande,

som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen av konkursboet,

på sätt här ovan sägs.

På — — — — — — — — — — — — — — — — föras.

2 §•

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande

medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan — — — —-----— — — — — — — delar.

3 §.

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.) 28si 19 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

4 §•

Konkursdomaren äge att utan hinder av vad som stadgas i 19 §

konkurslagen för införande av kungörelser angående konkursen bestämma

flere än två tidningar i den ort, varest bankens styrelse har sitt såte,

samt en eller flere tidningar å annan ort, där banken har kontor.

Förvaltarne åligge att upprätta förteckning över de borgenärer,

vilka enligt bankens räkenskaper hava fordran hos banken på grund av

insättning å depositions-, upp- och avskrivnings- eller annan räkning,

eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning för varje

borgenär upptaga beloppet av hans fordran, så ock, där ränta å fordringen

är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden, jämte räntefoten.

Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarne så fort ske kan

ingivas till konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter

till antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas

överensstämmelse med huvudskriften blivit av konkursdomären bekräftad,

skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna

före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid för envar,

som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig, utom hos konkursdomaren,

hos rättens ombudsman samt vid vart och ett av bankens kontor.

Fordran, som upptagits å förteckningen, skall anses vara i konkursen

bevakad, såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevakning

utsatta tid anmält densamma.

Till borgenärer, varom ovan i denna paragraf förmäles, skola kallelsebrev

enligt 20 § konkurslagen icke utsändas; och varde erinran därom

intagen i kungörelse, som i 19 § samma lag sägs. Meddelanden enligt

103 § konkurslagen skola ej heller utsändas till sådana borgenärer, utan

skall i stället vad konkursdomaren enligt sistnämnda paragraf bestämt

kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Utan

hinder av vad i 129, 156, 160, 161 och 189 §§ konkurslagen föreskrives

om utsändande av meddelanden samt avskrifter av ackordsförslag

och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar i

annan ordning, som av konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen

och förvaltarne bestämmes, bringas till omförmälda borgenärers

kännedom; skolande underrättelse om vad sålunda bestämts genom rättens

ombudsmans försorg kungöras i ovannämnda tidningar.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.

115

5 §•

För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets

egendom eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda

röstövervikt, som i G4 § konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga

är om uppskov för längre tid än tre år från första borgenärssammanträdet.

7 §•

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,

som konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.

För _ _ _ _ — — — — — — — — — — sammanträdet.

• Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i

nämnden, varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. Försummar

utsedd ledamot att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid

nämndens sammanträde, äge ordföranden tillkalla annan person att i den

försumliges frånvaro deltaga i värderingen.

8 §•

Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under

konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande

av bolagets kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens

behandling, skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne,

i förhållande till det antal lotter envar av dem enligt förteckningen över

bolagets delägare innehar, uttaxera det till fyllande av bristen i bolagets

tillgångar erforderliga belopp jämte en tiondedel därutöver. År någon av

huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxeringen ske

allenast å övrige huvudlottägare.

11 §■

Kungörelse om uttaxeringen-, upptagande det tillskott, som för varje

lott skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, varde

införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst sex

veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;

och läte förvaltarne dessutom om uttaxeringen ofördröjligen underrätta

huvudlottägarne genom särskilda brev, som avsändas med posten.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp,

som då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd

med betalning av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta

inom samma tid ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalningsskyldighet

och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han

icke allenast för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ockT

där uttaxeringen fördelats, på särskilda förfallodagar, för vad å senare

förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning utan dom eller utslag,

då förvaltarne med företeende av rättens ombudsmans bevis om det belopp,

för vilket bolagsmannen på grund av uttaxeringen häftar, hos utmätningsman

påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen skyldig att på yrkande

av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs; åliggande det förvaltarne

att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd, som i

varje fall må anses lämplig.

15 §.

Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall

inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.

Sker det ej, läte förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig

auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen

underkastad sådan påföljd, som i 14 § sägs, där förvaltarne anse nödigt,

att sådan påföljd tillämpas.

16 §.

Avträdas huvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, äge

förvaltarne i bolagets konkurs samma rätt att i bolagsmannens konkurs

anställa återvinningstalan som enskild borgenär i sistnämnda konkurs.

Där sådan talan av förvaltarne föres och den ansökning, varå bolagsmannens

konkurs följt, gjorts inom natt och år från det beslutet om bolagets

försättande i konkurs meddelades, skall i avseende å rätten att söka

återvinning så anses, som om nämnda ansökning ingivits, då ansökningen

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 82.

117

om bolagets försättande i konkurs gjordes; och skall i dylikt återvinningsmål

den, som ägt kännedom om att gäldenären var huvudlottägare

i bolaget samt haft antingen skälig anledning till antagande, att

bolaget var på obestånd, eller vetskap om att ansökning gjorts om bolagets

försättande i konkurs, anses hava haft skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd. I fall, som avses i 2 § tredje

stycket av förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall och om

urarvagörelse, skall vad nu sagts om gäldenären tillämpas i avseende

å gäldenärens dödsbo.

17 §.

Huvudloftägare — — — — — — — — — — — — — sagt.

Förvaltarne i bolagets konkurs vare pliktiga att, då huvudlottägare

blivit försatt i konkurs, däri såväl för bolagets konkursbo som å övriga

huvudlottägares vägnar bevaka vad förstnämnda bolagsman på grund av

sin delaktighet i bolaget är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bolagets

konkurs blivit avslutad, uppbära den utdelning, som belöper å berörda

tillskott.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkursi

Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs skola, 20 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse:

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd,

åligge konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det omfång,

som förut varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med

borgenärernas fördel mest förenligt. Vid utseende av förvaltare skall

förty iakttagas, att förvaltaren eller, där flere förvaltare utses, någon av

dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap, som erfordras för järnvägstrafikens

behöriga hand!) avande.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå

av järnvägens avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad

i 81 § konkurslagen stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.

20 §.

Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär

att erhålla utmätning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej

i fråga om järnväg, som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts Proposition Nr 82.

119

beslut om egendomsavträde meddelas, utmätt men ej försåld, upphöre

överexekutors befattning därmed.

Försäljning av järnvägen skall äga rum så snart det efter utgången

av den för bevakning av fordringar utsatta tid kan- ske. Anses med

försäljningen böra till förekommande av förlust för borgenärerna anstå,

och vill förty förvaltaren, enskild borgenär eller gäldenären föreslå

uppskov med försäljningen, ingive före bevakningstidens utgång skriftligt

förslag därom till konkursdomareu. Inkommer förslag, som nu nämnts,

skola borgenärerna å den tid och det ställe, vartill det i 108 § konkurslagen

omförmälda borgenärssammanträdet varder utsatt, sammanträda

inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget; och skall underrättelse

härom intagas i de meddelanden, som jämlikt 103 § konkurslagen

skola av konkursdomaren avsändas. I avbidan på borgenärernas

beslut varde åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Uppskovsförslaget

må ej behandlas av borgenärerna, förrän de tvistefrågor, som

genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit

handlagda. Då uppskovsförslag förekommer till prövning, skola borgenärerna

besluta, om och på huru lång tid uppskov med järnvägens försäljning

skall äga rum, vilken tid dock ej må sättas längre än fem år

från beslutets dag, ävensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor,

på vilka järnvägen må även före den beslutade uppskovstidens förlopp

av förvaltaren avyttras. Vid omröstning härom galle såsom beslut den

mening, varom, bland närvarande borgenärer, de sig förena, vilkas fordringar

sammanräknade utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer

därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut

på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom

borgenärernas beslut bestämda tidens utgång, må vidare uppskov med

järnvägens försäljning ej äga rum.

Vad i 67 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär

att påkalla försäljning av egendom, som hör till konkursbo, gälle

ej i fråga om järnväg, som avträtts till konkurs.

Har —---säljas.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej utan samtycke av inteckningshavarne

annorledes än utmätningsvis försäljas under inteckningarnas

värde, sammanlagt med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma

enligt lag bör ur egendomen utgå.

Skall----bestrider.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att försäljning

av boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning

i fråga om järnväg.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

121

Förslag''

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad.

Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26—30 §§ i lagen

den 1 juli 1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen

om införande av nya giftermålsbalken fortfarande skall gälla, skola, 7,

10, 18, 27 och 28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

4 §•

Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den

ort, där mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i

allmänhet.

5 §.

Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga

befattning med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av

annan orsak icke kan upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse

därmed och teekne det å ansökningen.

Upptages ansökningen, läte konkursdomaren genast om densamma

och dagen, då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna

ävensom, där så ske kan, i en eller två tidningar inom orten.

6 §.

Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är,

fogats av '' dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets

tillgångar och skulder, varde föreläggande dem meddelat att inom viss

tid sådan uppteckning till konkursdomaren ingiva. Försummas det,

värde av konkursdomaren förordnande meddelat magistratsperson, landsBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) 282119 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

fiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till boet hörer,

under edsförpliktelse redligen uppgiva.

7 §•

År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne

konkursdomaren å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten

inställa, i stad sist inom åtta dagar och på landet å viss dag under

pågående eller näst infallande lagtima ting eller ock å urtima ting, där

sådant äskas.

Kallelsen — — — handläggning.

Varder — — — sägs.

10 §.

När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun

det begär, god man att henne biträda. Den — — — utföres.

11 §•

Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer,

äge han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där hovrättens

förordnande för särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.

18 §.

Sedan — — — ansvarig.

Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade handling

ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det

rätten att utan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske

kan, i en eller två tidningar inom orten kungöra, att handlingen blivit

till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder

ena makens egendom avträdd till konkurs efter ansökning, som gjorts

inom tre månader från det skifteshandlingen till rätten ingavs, gånge

skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras talan åter. Samma

lag vare, där makes konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,

som på grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, samt beslutet om inledande

av ackordsförhandling meddelats inom tid, som nyss sagts. Talan,

varom här förmäles, skall anhängiggöras inom sex månader från första

borgenärssammanträdet; och gälle i övrigt om den talan vad i 39 §

konkurslagen stadgas om återvinning, som där avses.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.

26 §.

Konkursdomaren skall föra förteckning, däri för varje boskillnadsärende

antecknas dagen, då ansökning gjord är, så ock alla av rätten

eller konkursdomaren i ärendet vidtagna åtgärder.

27 §.

•

År makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang

med konkursen söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för bevakning

av fordringar utsatta tid.

Sökes--— skett.

Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller

om undanskiftande skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast

ett exemplar, besörj e konkursdomaren avskrift av ansökningen, och

gälde sökanden lösen för avskriften.

- 28 §.

Ansökning---— gjort.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,

sedan'' han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen

till sökanden med posten översända avskrift av densamma, så ock meddelande

om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmäla

borgenärssammanträde.

29 §.

Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall

gälla även i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för

bevakning av fordringar utsatta tid, göre yrkande därom i den ordning,

som för framställande av jäv mot bevakning är i konkurslagen stadgad;

och varde med det yrkande så förfaret, som om jäv är föreskrivet.

30 §.

Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt

eller någon del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom,

som ena maken påstår vara dess enskilda, må ej mot bestridande av

den make säljas genom konkursförvaltarens försorg före utgången av

den för bevakning av fordringar utsatta tid; sökes undanskiftande, må

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' 124

Kungl Maj:ts "Proposition Nr 82.

egendomen ej säljas, utan att den funnits skola gå i betalning för

bevakad gäld, och må i sådant fall ej mera säljas än som erfordras för

gäldens betalande.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nja konkurslagen träder

i kraft,, men skall icke tillämpas, där ansökningen om boskillnad eller,

vad angår boskillnad,- som sökes i sammanhang med konkurs, eller

undanskiftande, ansökningen om konkurs är därförinnan ingiven.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

125

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, så ock

angående undansättande av egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om

urarvagörelse, så ock angående undansättande av egendom i död makes

bo skola, 9 och 11 §§, så vitt de jämlikt övergångsbestämmelsen till

lagen om ändring i vissa delar av nämnda förordning fortfarande skola

gälla, erhålla följande ändrade lydelse:

2 §-

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta

betalning ur boet innan tid till egendomsavträde ute är efter vad i 5

eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för vad han lyfter:

varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs avträdd; bevake

han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute

ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: give ock, där det

lyftade, eller något därav, honom i konkursen frångår, sådant till boet

ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Avyttras av stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en

månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen av boet slutad

var, eller, om bouppteckning inom föreskriven tid ej förrättad blivit,

från den dag, tiden därtill tilländagått, och avträdes den dödas egendom

till konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, gånge överlåtelsen

på talan av konkursboet åter.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom

sökt på grund av stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund av

utfästelse av den döda, för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej

betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §

jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, gälle därom

vad i 29 § andra stycket koukurslagen stadgas om inteckning i fast

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning

gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning å

inteckning, som sökts på grund av utfästelse av den döda, där borgenären

visar, att lian, då han sökte inteckningen, saknade skälig anledning

att antaga, att den döda velat gynna honom framför övriga borgenärer,

samt borgenären då ej heller hade skälig anledning till antagande, att

dödsboet var på obestånd, eller kännedom om att ansökning gjorts om

boets försättande i konkurs.

I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola bestämmelserna

i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till

konkurs, såsom i konkurslagen är stadgat: kände han gälden när boet

upptecknades; äge tid till urarvagörelse en månad från den dag, bouppteckningen

slutades: yppas ny gäld; have han lika tid ifrån det han den

gäld veta fick.

Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid

eller efter hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter dödsfallet,

men innan tid till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som

hade urarvagörelse skett den dag, beslutet meddelades.

6 §•

Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan

egendomens avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där

han därom gör anmälan sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är

utsatt för första borgenärssammanträdet, samt inom tre veckor därefter

ställer borgen för veterlig gäld: sker det och vill sökanden för sin del

avträdesansökningen återkalla, och gemensamt med den andra boet övertaga,

eller vill det annan arvinge; have där lov till, där jämväl han,

inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.

Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas

kvarlåtenskap, eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina

andelar utfått; have ock han den rätt att boet övertaga, som i denna

§ arvinge tillerkänd är.

Där anmälan om tillträde av avträdd egendom skett, må innan det

visat sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet

icke genom konkursförvaltarens försorg säljas i andra fall än i 60 §

eller 61 § andra stycket konkurslagen avses.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mqj:ts Proposition Nr 82.

127

9 §•

Hur efterlevande make eller arvinge egendom avträtt, och vilja

stärbhnsdelägarne å någondera sidan egendom undanskifta, göre därom

skriftlig ansökning inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.

Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i

allenast ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen,

och gälde stärbhusdelägare, som gjort ansökningen, lösen för avskriften.

Sedan stärbhnsdelägarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt

i konkurslagen om granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit

tillfälle att i frågan sig yttra, varde ansökningen efter lag av rätten

bedömd, ändå att jäv däremot ej gjort är.

Om undansättande för gäld, som bevakats efter utgången av den

i första stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § av lagen

om boskillnad finnes stadgat.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,

sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen

till sökanden, där hans adress är känd, med posten översända avskrift

av jävsskriften, så ock meddelande om tid och ställe för det i 108 §

konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde. Varder, sedan sådan

ansökning inkommit, efterbevakning gjord, underrätte konkursdomaren

sökanden om innehållet av den i anledning av efterbevakningen utfärdade

kungörelse.

n §■

När egendomsavträde å någondera sidan sker, skall all egendom i

boet till borgenärerna överlämnas utom i de fall, som i 6 och 10 §§

omförmälas. Vad i lagen om boskillnad stadgat finnes om försäljning

av egendom, som endera sidan må äga undanskifta, så ock om betalningsrätt

för vederlagsfordran gälle även i de fall nu sagda äro.

12 §.

Avträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat,

skall var, som det egendomsavträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att

den gäld honom ej känd var en månad före den dag, anmälan om egendomsavträdet

gjordes. Den, som. egendom sålunda avträtt, skall inom

utgången aV den för bevakning av fordringar utsatta tid inför konkurs
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

domaren avlägga sådan ed; stånde honom dock fritt att inom sagda

tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare eller vid

domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon

borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och

i den ordning, som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det

ej, njute ej av egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§

förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kung l. Maj:ts Proposition Nr 82.

129

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 30 växellagen.

Härigenom förordnas, att § 30 växellagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Har den, som godkänt växel, före förfallotiden blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller

vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om

han är köpman, inställt sina betalningar, och har han ej, när den, som

växeln i händer haver, av sådan anledning det äskat, ställt säkerhet

för växelns inlösen å förfallotiden, vare växelinnehavaren och överlåtare,

sedan förhållandet blivit styrkt genom protest, berättigade att mot protestens

avlämnande fordra säkerhet av föregående överlåtare eller växelgivaren,

som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse givas på sätt och vid påföljd,

som i §§ 45—47 stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling

utan konkurs träder i kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 käft. (Nr 82.)

2821 19 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag
om

.ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte

av lös egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och

byte av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgivet,

köparen efter köpets avslutande

blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackords förhandling utan konkurs

eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld

eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas,

att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;

vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes

för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt

men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgivande. År tiden

för godsets avlämnande inne, och vill säljaren häva köpet, have ock

därtill lov, så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för

köpeskillingens gäldande.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling

utan konkurs träder i kraft.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts Proposition Nr 82.

131

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,

handelsagentur och handelsresande.

Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande skall erhålla följande

ändrade lydelse:

År gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom,

och försättes han i konkurs eller får han till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs eller finnes han eljest vara på sådant obestånd,

att det måste antagas, att fordran, varför kommissionären skulle haft

panträtt i godset, om det funnits hos honom, icke kommer att rätteligen

gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen om köp och byte av lös egendom

samt 166 § sjölagen är stadgat om säljares rätt att hindra godsets

utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens borgenärer äga

motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den rätt,

äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och

34 §§ sägs.

Lag samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han

haft till försäljning, tillbaka till kommittén ten, och denne försättes i

konkurs eller får till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller

eljest finnes vara på sådant obestånd, som i första stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling

utan konkurs träder i kraft.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ay 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Varder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i årsstämning

utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkursdomaren

givit bevakningsinlaga i konkursen in, på sätt i konkurslagen

stadgas; vare ej pliktig att sin sålunda bevakade fordran jämväl efter

årsstämningen anmäla. Samma lag vare, där före den i årsstämning

utsatta inställelsedag offentlig ackordsförhandling inletts och borgenär

före nämnda dag anmält sin fordran, på sätt i lagen om ackordsförhandling

utan konkurs är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

133

Förslag

till

Lag:

om ändring ay vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917 om

försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 25, 81, 107, 109, 110, 145, 146, 180, 202,

205, 230, 232, 233 och 254 §§ i lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse

skola, 25, 107, 109, 110, 146, 180, 202, 205, 232 och 254

§§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

25 §.

År aktierätt förverkad, efter ty ovan är sagt, vare aktietecknaren,

där bolagets egendom avträdes till konkurs efter ansökning, som gjorts

inom två år efter utgången — — — — — — — annan.

81 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs efter ansökning,

som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad,

anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet

mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 66 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller,

där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända,

inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

107 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens

försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av

styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslomän

enligt 90 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under —

— — likvidatorer.

109 §.

Har — — — — — — — försäkringsavtalet. Försäkringsavtal,

som ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens

början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan

upphört.

Upphör — — — — — — — — — — — förslå.

Vad — — — — — — — — — — — — livförsäkringsavtal.

Om — — — — — — — — — — — — sjölagen.

no §.

Bildas — — — — — — — — — — — — undantag:

1) Vid — — — — — — — — — — — — bestämmelserna.

2) Där — — — — — — - — — — — — beräkning.

3) Vad — — — — — — — — — — — — tillämpning.

4) Har — — -—- — — — — — — — — — en.

Uppgörelse — — — — — — — — — — — bindande.

5) Talan — -— — — — — — — — — — — begången.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

från bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan,

som nu sagts; och skall i ty fall talan anhängiggöras inom en månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där

tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom

utgången av den tid. Försummas — — — — — — — förlorad.

145 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall,

där brist för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas

förslag till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

135

räcker, av det för bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxeringskall

verkställas efter de i 139 och 140 §§ stadgade grunder, dock att

uttaxeringen skall ske å dem, som vid tiden för konkursansökningens

ingivande voro eller under hela eller någon del av det före nämnda tid

närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den

kungörelse, som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte

av rättens ombudsman meddelad delägarna på sätt om kungörande

av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller

om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen för klander

därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag till uttaxering.

Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare anställas.

146 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av

första domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren

att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av

meddelanden åt delägarna, infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkursförvaltaren

utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxeringlika

gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes----------------stadgat.

År — — — — — — — — — — — — — — — — fallit.

180 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter

ansökning, som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades

å bolagsstämma, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår

berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet

mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 167 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid

eller, där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till

ända, inom utgången av den tid. Försummas — — — — förlorad.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

202 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall

underrättelse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom

konkursdomarens försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman

enligt 187 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — — —

— — — — — likvidatorer.

205 §.

Har — — — — — häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som

ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens

början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan

upphört.

Upphör------ —--förslå.

Vad — — — — — — — livförsäkringsavtal.

Om — — — — — —• — sjölagen.

230 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdomaren

härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar

Konungen, där så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom

konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de

förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande

medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen

av boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla

dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

232 §.

Under-----------lämnas.

Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget

trätt i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

meddelades, skall utbetalas så mycket, sou) skolat gäldas, därest likvidation

eller konkurs icke inträffat. Å livförsäkringsbelopp — — — —

233 §.

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga

en noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av

inspektionen, samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäkringsfonden

uppgår å första dagen i månaden näst efter den, då bolaget

trädde i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendoms•

avträde meddelades.

254 §.

Har---------sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags

konkurs, beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen

på därom gjord ansökan avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.)

2821 19 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

Förslag''

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i

lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72

och 81 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

på —. — — — — — — — — — — vinstutdelning. Träder

föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller

varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs

meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i

59 och 60 §§ om skifte av föreningens tillgångar givna föreskrifter.

Innehålla — — — — — — — — efterrättelse.

16 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom ett år irån det medlem avgick, vare den avgångne pliktig,

såvitt föreningens borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av

sin insats.

41 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,

äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för

den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad,

ävensom att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 33 §.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöra inom

en månad från utgången av den lör bevakning av fordringar utsatta tid

eller, där tiden för talanö anställande av föreningen då ännu ej gått till

ända, inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan

förlorad.

63 §.

Avträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens

försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av

styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades syssloman

enligt 47 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — — —

— — — — — — — — likvidatorer.

70 §.

Medlems — — — — — — — — sägs.

Avgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej töreningens

tillgångar avträdas till konkurs efter ansökning, som göres inom ett år

från det avgången, efter tv i 68 § stadgas, kungjordes.

71 §•

Då förslag till slututdelning i föreningens konkurs upprättas, skall,

där brist för borgenärerna uppstår, av konkurs förvaltningen jämväl upprättas

förslag till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras

ansvarighet räcker, av det för bristens täckande erforderliga belopp, ökat

med högst en fjärdedel.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,

som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte

av rättens ombudsman meddelad föreningens medlemmar pa sätt om

kungörande av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen

innehåller om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen

för klander därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag

till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag må jämväl av föreningsmedlem

anställas.

72 §,

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första

domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att oför
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

dröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden

åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av

konkursförvaltaren; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika

gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes —---------räcker.

I — — — — — — — — — — efterrättelse.

År — — — — — — — — fallit.

81 §.

Har — — — — — — — — sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,

beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på

därom gjord ansökning avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 82.

141

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsulat^urisdiktion.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion

skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Konsulardomaren är konkursdomare.

I----landet.

Beträffande — — — — underrätt.

Han — — — — rätten.

Äktenskapsförord — — — — honom.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla

följande ändrade lydelse:

10 §.

År, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit,

eller, där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs,

eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen

göres, skall ansökningen avslås.

År på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet st}Trkes, anteckning

därom gjord i protokollet över inteckningar i fartyg.

20 §.

Varder intecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara

iståndsättligt, därefter försålt, upphöre panträtten i fartyget; och må,

på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen

dödas, ändå att fordringshandlingen icke i huvudskrift företes.

29 §.

. Då utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,

eller jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må utmätningsvis

säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 82.

14.3

bevis härom inkommit till inteckuingsdomstolen, beviset å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet över

inteckningar i fartyg. Visas — — — antecknat.

Har — — — — kraft.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt

på ansökning, den där gjorts före sagda dag.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende

på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 20 november 1845

i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva, skall erhålla följande ändrade lydelse:

År köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs,

men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen för

intagande i protokollet hos överståthållareämbetets kansli eller inför

rätten företeddes, eller försättes säljaren i konkurs efter ansökning, som

gjorts inom sagda tid, vare den sålda egendomen ej fredad från att utmätas

eller att till konkursboet räknas. Lag samma vare, där konkurs

föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av konkursen förfallit,

eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse

om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna

införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats inom

tid, som i första punkten sägs. Göres efter utgången av sistnämnda tid

jäv mot köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad,

som nyss sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren

skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom tre månader därefter

instämma såväl säljaren som köparen till domstolen i den ort, där

godset finnes, eller vare all talan i ty mål kvitt; och stånde godset i

kvarstad, därest sökanden, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen,

hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad och skada, som

av kvarstaden följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs,

skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i

39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft, men skall icke

äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

145

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 oktober 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende

rörande revision av konkurslagstiftningen och anförde därvid:

»I skrivelse den 8 maj 1906 hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte taga under övervägande, i vilka avseenden gällande konkurslag

tarvade en omarbetning, därvid även frågan om införande i vår rätt av

bestämmelser om ackordsförhandling utan konkurs borde tagas under

omprövning, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill detta

övervägande kunde giva anledning. Sedan Kungl. Maj:t med föranledande

av nämnda hemställan genom beslut den 21 juni 1907 uppdragit

åt en kommitté att företaga en revision av gällande konkurslagstiftning,

avlämnade nämnda kommitté den 20 november 1911 ett den 14 i samma

månad dagtecknat betänkande, innefattande förslag till ny konkurslag

och till lag om ackordsförhandling utan konkurs ävensom till andra

därmed sammanhängande författningar, över förslaget erhöllo rådstuvurätterna

och häradshövdingarna i riket tillfälle att yttra sig. I så gott

som samtliga de yttranden, som i anledning därav inkommo, framställdes

anmärkningar särskilt mot den av kommittén föreslagna organisationen

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.) 2821 19 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Förslaget

till konk

urslag.

Införandet av

ett ällmänt

stadgande om

insolvens

såsom

konkursgrund.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

av konkursförvaltningen. Med hänsyn till innehållet i dessa anmärkningar

ansågs kommittéförslaget icke böra i oförändrat skick läggas till grund

för ny lagstiftning i ämnet, utan har detta inom justitiedepartementet underkastats

överarbetning av två jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 8 september.

1916 för fortsatt behandling av frågan om ny konkurslagstiftning

tillkallade sakkunniga, vilka den 22 sistlidne september avgivit

sitt den 7 juli 1919 dagtecknade betänkande.»

Föredraganden redogjorde för det huvudsakliga innehållet i de sakkunnigas

förslag och anförde därefter vidare:

»En av de betydelsefullaste förändringarna i förhållande till gällande

rätt innefattar det i 2 § av förslaget till konkurslag upptagna allmänna

stadgandet om förutsättningarna för gäldenärs försättande i

konkurs, då sådant påkallas av borgenär. Såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgår, innebär de sakkunnigas förslag, som härutinnan

överensstämmer med kommitté förslaget, att domstolen skall i varje särskilt

fall äga att pröva, huruvida gäldenären är på sådant obestånd, att

han ej rätteligen kan betala sin gäld, och att domstolen sålunda icke,

såsom- nu, skall hava att bedöma allenast, huruvida en viss, i lagen

noga bestämd konkursgrund föreligger. Skälet till att en så vittgående

ändring ansetts nödig är att söka däri, att en lagstiftning, byggd på det

nu gällande systemet, icke synes kunna göras så smidig, att det i det

stora flertalet fall blir möjligt att framtvinga en insolvent gäldenärs

försättande i konkurs på ett tillräckligt tidigt stadium. Redan i riksdagens

förenämnda skrivelse anmärktes, att bestämmelserna i'' gällande

konkurslag vore i detta avseende otillfredsställande. Innan någon

av de omständigheter, som enligt 2 § 1 mom. och 3 § konkurslagen

skola föranleda konkurs, förligger, kan en gäldenär hava hunnit att

göra sig av med det huvudsakliga av sina tillgångar. Ett viktigt

önskemål, som vid en reform av konkurslagstiftningen måste realiseras,

är därför, att borgenärernas möjlighet att få insolventa gäldenärer

i konkurs väsentligen ökas. Det är emellertid uppenbart, att

den diskretionära prövningsrätt rörande gäldenärens ekonomiska situation,

som enligt förslaget tillerkännes domstolarna, kominer att giva

dessa en i hög grad utvidgad befogenhet, och det måste därför tagas

under särskilt övervägande, huruvida våra domstolar lämpligen kunna

betros med den maktpåliggande uppgift, som förslaget härutinnan vill

lämna dem. Härom anföres i kommitténs motiv:

''Farhågorna för en oriktig lagtillämpning från domstolarnas sida

torde vara skäligen ogrundade. En mindre välbetänkt lagtillämpning i

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kung1. May.ts Proposition Nr 82.

den riktningen, att gäldenärer skulle tvingas till konkurs, ehuru fulla

bevis för insolvens saknades, kan icke med fog befaras; våra domstolstraditioner

giva ingen som helst anledning till antagande, att domstolarna

skulle åsidosätta nödig försiktighet vid prövningen av konkursansökningar.

Med till synes mera skäl skulle kunna befaras, att domstolarna

i brist på den ledning, som systemet med speciella konkursgrunder

lämnar, skulle uppställa allt för stora anspråk på bevis för insolvens

såsom villkor för bifall till borgenärs konkursyrkande. Någon

verklig grund för att antaga sådant föreligger dock säkerligen icke.

De omständigheter, vilka kunna ifrågakomma såsom speciella ovillkorliga

konkursgrunder, äro så beskaffade, att de enligt sakens natur måste

erhålla sin vederbörliga betydelse oberoende av om lagen omfattar det

ena eller andra systemet.’

Åven jag anser, att någon större farhåga näppeligen bör anses föreligga

för att eu gäldenär, därest insolvens upptages såsom allmän konkursgrund,

skulle undgå konkurs till följd av de alltför stränga fordringar,

som konkursdomstolen tilläventyrs komme att ställa på bevisningen, detta

så mycket mindre som rättelse i den lägre domstolens beslut inom jämförelsevis

kort tid kan vinnas i överrätt. Vad åter angår faran för att

en gäldenär genom införandet av denna allmänna konkursgrund kunde

komma att utan tillräckliga skäl försättas i konkurs, må det gärna medgivas,

att eu sådan händelse, låt vara att den allenast undantagsvis kan

befaras inträffa, skulle hårt drabba den enskilde gäldenären och vara

ägnad att väcka tvivel om lämpligheten att på detta sätt anordna lagstiftningen.

Emellertid begränsas följderna av en dylik oriktig lagtillämpning

genom det i 63 § av förslaget upptagna stadgandet, att den

i gäldenärens bo befintliga egendom ej må mot hans bestridande försäljas,

förrän hovrätten i anledning av där anförda besvär meddelat beslut

angående gäldenärens försättande i konkurs; och torde vid sådant

förhållande den omständigheten, att tillämpningen av ifrågavarande

system med insolvens såsom allmän konkursgrund må i ett eller annat

säkerligen sällsynt fall kunna medföra olägenhet i nyss angivet avseende,

icke böra föranleda därtill, att man avstår från de betydande fördelar,

som otvivelaktigt i regel äro förbundna med detta system. På

grund härav och då de handelskamrar, köpmannaföreningar, avdelningar

av Sveriges advokatsamfund och övriga korporationer, som yttrat

sig över kommitténs förslag i detta hänseende, så gott som enhälligt

uttalat sitt gillande av detsamma, finner jag mig böra förorda, att för

slaget i denna del varder upphöjt till lag.

Departe
mentschefen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Allmänna

anmärkningar

mot den

nuvarande

konkurs förvaltningen.

Förslag till

åstadkommande

av större

skyndsamhet

''och enkelhet i

det nuvarande

konkursför

farandet.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Mot den nuvarande anordningen av konkursförvaltningen hava som

bekant många anmärkningar framställts. Dessa anmärkningar torde

kunna sammanfattas på följande sätt: förvaltningen bedrives ej med

tillräcklig skyndsamhet och ej heller i så hög grad som önskligt är efter

affärsmässiga principer; kontrollen över förvaltningen är ej tillräckligt

effektiv; förvaltningen är mer än tillbörligt kostsam.

Ett ofta framfört önskemål är först och främst att göra själva konkursförfarandet

enklare och snabbare än vad nu är fallet. Härutinnan

framhöll riksdagen i sin förenämnda skrivelse, att den så kallade anslagstiden

måste under nuvarande förhållanden anses onödigt lång och att

eu förkortning av densamma skulle befordra möjligheterna av en fördelaktig

realisation av konkursboets egendom samt påskynda konkursens

avslutning. Åven andra i konkurslagen uppställda tidsbestämmelser

torde enligt riksdagens förmenande sannolikt vid närmare granskning

visa sig kunna med fördel förkortas. Såsom av den förut lämnade

redogörelsen framgar, har denna fråga varit föremål för uppmärksamhet

från såväl kommitténs som de sakkunnigas sida, och hava de

sakkunniga, i nära överensstämmelse med kommitténs förslag, i nyss

angivna syfte föreslagit en väsentlig omläggning av det nuvarande konkursförfarandet.

Enligt de sakkunnigas förslag skola sålunda de nuvarande

tre förvaltningsperioderna i konkursen, vilka perioder som bekant

omfatta, den första tiden intill det s. k. första förhöret, den andra tiden

därefter till inställelsedagen och den tredje återstoden av förvaltningstiden,

inskränkas till två, omfattande den första tiden från meddelande

av beslut om egendomsavträde till första borgenärssammanträdet och

den andra tiden därefter. I samband härmed hava de sakkunniga föreslagit,

att nyssnämnda borgenärssammanträde, å vilket val av förvaltare

skall av borgenärerna företagas och efter vilket sammanträde försäljning

av konkursboets egendom är avsedd att omedelbart äga rum, skall i

allmänhet hållas minst två och högst fyra veckor efter det beslutet om egendomsavträde

meddelades, samt att tiden, inom vilken bevakning av fordran i

konkursen bör göras hos konkursdomaren, skall utgöra minst fyra och högst

tio veckor från nyss angivna tidpunkt. Då enligt nu gällande bestämmelser

syssloman skola utses och bevakning av fordran äga rum först

å inställelsedagen i konkursen, vilken dag skall utsättas tidigast näst

efter två och sist före fyra månader från konkursens öppnande, samt före

nämnda dag försäljning av konkursboets egendom i allmänhet ej må

ske, är det uppenbart, att de sakkunnigas förslag i förevarande avseende

innebär en avsevärd förkortning av den tid, som nu är avsedd för

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

den förberedande konkursutredningen, samt en betydande förenkling av

själva proceduren. Då förslaget i denna del synes kunna genomföras

utan åsidosättande av erforderlig precision och trygghet i förfarandet,

finner jag mig utan tvekan böra tillstyrka vad de sakkunniga härutinnan

föreslagit.

I fråga om själva konkursrealisationens bedrivande har kritiken

mot nuvarande bestämmelser särskilt riktat sig mot reglerna för tillsättandet

av förvaltningsorgan i konkursen. Det har visat sig, att borgenärerna,

vilka nu själva tillsätta konkursförvaltare, icke hysa tillräckligt

intresse för godmans- och sysslomansvalen utan ofta nog Överlämna fullmakter

att bevaka sin talan åt snart sagt vem som helst, som erbjuder

sig att utan särskild gottgörelse företräda dem. Därtill kommer, dels

att valen äga rum, innan prövning av de anmälda fordringsanspråken

kunnat ske, varför deltagande i valen av personer, som obehörigen anmält

sig såsom fordringsägare, icke är uteslutet, och dels att valen ej

sällan behärskas av borgenärer, vilka hava full säkerhet för sina fordringar

och på den grund sakna intresse för det sätt, varpå oprioriterades

rätt under konkursutredningen tillgodoses. Åven om det med fog

kan sägas, att verkningarna av antydda brister i lagstiftningen numera,

särskilt på grund av utvecklingen under senare tid av köpmannaföreningarnas

verksamhet, framträda mindre starkt än vad tidigare varit

fallet, äro likväl berörda olägenheter tillräckligt betydande för att påkalla

särskild uppmärksamhet vid en reform av vår konkurslagstiftning.

I det rådande fullmaktssystemet och de prioriterade borgenärernas obegränsade

rösträtt torde man också hava att söka de huvudsakliga anledningarna

till att konkursutredningarna ofta draga en oskäligt hög

kostnad. Det torde ej sällan förekomma, att skilda fullmaktsinnehavare

för att erhålla säker majoritet vid förvaltarevalet slå sig tillsammans och

utse flera förvaltare än som i verkligheten behöves för arbetet med konkursen,

varefter samma personer, som valt sig själva till förvaltare, med

hjälp av de innehavda fullmakterna .även bestämma sina egna arvoden.

Sagda brister i förvaltarebefattningarnas konstituerande skulle i viss

mån kunna neutraliseras genom ett effektivt utövande av den kontroll,

som tillkommer den av konkursdomstolen eller domaren tillsatte ombudsmannen.

Åven härvidlag är emellertid vår lagstiftning så väl som därpå

grundad praxis att anse såsom mindre tillfredsställande, enär rättens

ombudsmän åliggande kontrolluppgifter icke blivit tillräckligt bestämt

angivna, varjämte för uppdraget mindre väl kvalificerade personer ofta

nog utsetts till rättens ombudsmän.

Bristerna i

den nuvarande

förvaltningsorganisationen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Olika reformförslag.

Riksdagens

skrivelse den

8 maj 1906.

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Av de påtalade olägenheterna är den, som består i att förvaltningskostnaderna

äro för höga, lättast att komma till rätta med. Genom att

man, på sätt skett i det föreliggande förslaget, fråntager borgenärerna

befogenheten att bestämma förvaltningsfunktionärernas antal och arvoden,

torde bristen vara avhjälpt.

Betydligt svårare är att finna ett system för förvaltnings- och

kontrollorganens tillsättande, som garanterar, att samtliga ifrågavarande

befattningar besättas med lämpliga personer. Därvid ligger huvudvikten

på att goda konkursförvaltare utses. Besättandet av kontrollant(ombudsmans-)befattningen

kommer, ehuru betydelsefullt, dock i andra

hand. Med avseende därå bör emellertid betonas, att en effektiv kontroll

näppeligen kan påräknas, om icke kontroll- och förvaltningsorganen

utses av olika uppdragsgivare — konkursdomaren respektive borgenärerna

i vilket hänseende sålunda berättigad anmärkning icke kan göras

mot anordningen enligt gällande lag.

° .

Åtskilliga förslag hava framkommit till lösning av förevarande

spörsmål.

I omförmälda riksdagsskrivelse antyddes sålunda två utvägar att

komma till rätta med de anmärkta svårigheterna. Dels framhölls, att

den i 40 § konkurslagen rätten eller domaren tillagda befogenheten att

för vissa fall utse gode män möjligen kunde utsträckas att omfatta även

andra fall än de där omförmälda, dels anmärktes, att det kunde tagas

i övervägande, huruvida ej någon av rätten eller domaren nämnd person

borde jämte den eller de av borgenärerna valde gode männen eller sysslomännen

övertaga den egentliga förvaltningen, samt att till en sådan

anordning möjligen kunde anknytas en indragning av rättens ombudsmansbefattningen

på det sätt, att den från rättens sida utsedde gode

mannen eller sysslomannen jämväl finge övertaga förvaltningskontrollen.

Enligt ett av konkurslagstiftningskommittén under år 1910 uppgjort

preliminärt förslag skulle befogenheten att tillsätta förvaltare helt

och hållet överlämnas åt konkursdomaren, som ägde att utse sådan så

snart konkurs uppstått. Borgenärerna skulle visserligen, om vid första

borgenärssammanträdet borgenär gjorde framställning om utseende av

annan förvaltare, erhålla tillfälle att vid sammanträdet vttra sig över

denna framställning, men någon rätt att formellt påverka "domarens beslut

skulle de icke äga. Däremot skulle de hava att ensamma utse kontrollorganet,

bestående av ett borgenärsutskott å en eller, med konkursdomarens

medgivande, tre personer.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.

I det slutliga kommittéförslaget föreslogs, att konkursdomaren, då

konkurs uppstått, skulle utse förvaltare för hela konkursutredningen, men

att, om å första borgenärssammanträdet samtliga närvarande borgenärer

förenade sig om att föreslå viss annan person till förvaltare eller om

dylikt förslag gjordes av minst tre fjärdedelar av de närvarande borgenärerna

och förslagsställarne disponerade minst tre fjärdedelar av de

närvarande borgenärernas röstetal, den sålunda föreslagne skulle förordnas

till förvaltare i den av konkursdomaren utseddes ställe, därest

icke de närvarande borgenärerna voro få och ägde ringa fordringar eller

ock konkursdomaren fann förvaltningen icke lämpligen kunna anförtros

åt den föreslagne. Rätt att utse kontrollorganet, som skulle utgöras

av en eller, om konkursdomaren det medgav, tre gode män, skulle

tillkomma borgenärerna.

Ur de inkomna yttrandena bör omnämnas ett av Gottlands handelsoch

sjöfartskammare i berörda avseende gjort förslag, att borgenärerna

skulle föreslå ett visst antal personer, bland vilka konkursdomaren skulle

hava att utse förvaltare.

Slutligen har, såsom av redogörelsen för de sakkunnigas förslag

framgår, i detta förutsatts: att i överensstämmelse med vad som nu gäller

kontrollen skall handhavas av en utav konkursdomaren tillsatt rättens

ombudsman, på vars kompetens och kontrollerande verksamhet

dock väsentligt större fordringar ställas än på den nuvarandes; att förvaltare

för tiden intill första borgenärssammanträdet skall utses av konkursdomaren;

samt att förvaltare för konkursens efter nämnda sammanträde

infallande huvudstadium skall utses av borgenärerna enligt de omröstningsregler,

som nu gälla vid godmans- och sysslomansval, ehuru i

förslaget tillika bestämts, att, om konkursdomaren finner av borgenärerna

vald förvaltare olämplig, konkursdomaren har att vägra fastställelse

av valet och själv utse förvaltare.

Vill man råda bot för de olägenheter, varmed förvaltarevalet enligt

det nuvarande systemet är förbundet, synes det ligga närmast till hands

att antaga, att den mest effektiva utvägen vore att i enlighet med kommitténs

preliminära förslag fråntaga borgenärerna allt inflytande å förvaltningsorganets

tillsättande och helt överlåta denna angelägenhet åt

domaremakten. Det kan dock med skäl ifrågasättas, huruvida icke en

sådan anordning skulle, för att medföra önskat resultat, kräva en omläggning

av domstolsväsendet i konkursmål, varigenom konkursdomstolen

bereddes möjlighet att själv från början direkt leda och kontrol
-

Gottlands

handels- och

sjöfartskammare.

De sakkunniga.

Departementschefen.

Sättet för

utseende av

förvaltningsoch

kontrollorgan.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

lera hela konkursförfarandet samt finge en härför särskilt lämpad sammansättning.

Att inrätta speciella ''konkursrätter’ eller att eljest förändra domstol

sorganisationen med särskild hänsyn till konkursmål har emellertid icke

hittills varit påtänkt, och torde frågan härom icke heller böra komma under

övervägande annat än i samband med en allmän rättegångsreform. Våra

nuvarande domstolar synas åter knappast vara lämpade för uppgiften

att utse konkurssysslomän. Redan den erfarenhet man äger av rådstuvurätternas

och häradshövdingarnas val av rättens ombudsmän inger

vissa farhågor för det sätt, varpå samma myndigheter skulle komma

att utse konkursförvaltare. Tillerkännes domstolen eller domaren en så

ingripande befogenhet som att välja sysslomän, synas de ock böra utöva

en närmare kontroll över förvaltningens bedrivande och sålunda övertaga

en del av det arbete, som nu åvilar rättens ombudsman. Att utsträcka de

nuvarande konkursdomarnas skyldigheter därhän kan dock näppeligen

komma i fråga. De handelskamrar, köpmannaföreningar och avdelningar

av Sveriges advokatsamfund, som yttrat sig över kommitténs preliminära

förslag att överlåta sysslomansvalet åt konkursdomaren, hava ock

så gott som enhälligt velat bibehållä borgenärernas bestämmande inverkan

på förvaltarevalet; och redan det förhållande, att det praktiska

livets män ställt sig på denna ståndpunkt, synes mig utgöra ett vägande

skäl för att alltjämt, så länge den nuvarande domstolsorganisationen

förefinnes, låta borgenärerna själva välja förvaltare och inskränka domstolens

befattning med förvaltningen till viss kontroll.

Med hänsyn till nu anförda synpunkter torde intet av de förvaltningssystem,

som avses i riksdagens förenämnda skrivelse och kommitténs

tvenne förslag, vilka system samtliga gå ut på att lämna konkursdomaren

en mer eller mindre vidsträckt befogenhet att utse konkursförvaltare,

nu böra läggas till grund för en ny lagstiftning på detta

område. Vad särskilt angår den i riksdagens skrivelse omförmälda anordningen,

att rättens ombudsmannaskapet skulle upphöra och att i stället

rätten eller domaren skulle utse en person, som jämte de av borgenärerna

valde sysslomännen handhade förvaltningen samtidigt med att

han utövade förvaltningskontrollen, lider denna anordning, på sätt i

riksdagens skrivelse jämväl anmärkts, av en stor svaghet härutinnan,

att kontroll och förvaltningsuppdrag skulle anförtros åt samma person.

I avseende å kommitténs slutliga förslag torde den däri förutsatta uppdelningen

mellan konkursdomaren och borgenärerna av befogenheten att

utse förvaltare ur flera synpunkter få anses mindre lämplig, varjämte

det synes mig utgöra en väsentlig brist i förslaget, att enligt detsamma

såväl förvaltnings- som kontrollorgan i konkursen i vissa fall skulle

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mgj:ts Proposition Nr 82.

153

kunna utses av samma borgenärsmajoritet. Ej heller torde det av Gottlands

handels- och sjöfartskammare framställda förslaget innebära någon

tillfredsställande lösning av förevarande spörsmål, bland annat med hänsyn

därtill, att den rätt att inom ett av borgenärerna uppsatt förslag

utse lämplig förvaltare, som enligt detsamma skulle tillkomma domaren,

lätt kunde eluderas därigenom, att borgenärsmajoriteten vid sidan av en

av densamma önskad förvaltare föresloge till förvaltare alldeles olämpliga

personer.

(ilägenheterna av att, med nuvarande domstolsorganisation, låta

rätten eller domaren utse den egentlige konkursförvaltaren — vare sig

inom ett av borgenärerna upprättat förslag eller eljest — har man i åtskilliga

yttranden trott kunna förekommas genom att föreslå, att valet

skulle ske inom en krets av personer, som uppförts på en av handelskamrar,

köpmannaföreningar, landsting, hushållningssällskap och andra dylika korporationer

uppgjord lista över lämpliga förvaltare. Utan att underkänna

betydelsen av sådana fasta förvaltarelistor till ledning för valet, anser

jag dock icke, att införandet härav skulle innebära tillräcklig garanti för

erhållandet i varje särskilt fall av lämpliga förvaltare. En konkurs av

någon betydenhet torde ofta vara av den beskaffenhet, att realisationen

lämpligast bör anförtros åt vissa personer, som äro förtrogna med det

speciella konkursboets affärer; och att tvångsvis binda utseendet av förvaltare

vid på förhand bestämda listor synes mig därför näppeligen tillrådligt.

Vad angår de sakkunnigas förslag intager detta, såsom jag förut

anmärkt, i avseende å tillsättandet av förvaltnings- och kontrollorgan i

konkursen en ståndpunkt, som nära ansluter sig till nu gällande bestämmelser

i detta ämne. Den fördelning av uppgiften att utse konkursfunktionärer,

som i förslaget göres mellan konkursdomaren och borgenärerna,

torde, på sätt jag förut utvecklat, bäst överensstämma med

vår nuvarande domstolsorganisation och jämväl motsvara de önskemål,

som inom affärslivet göra sig gällande med avseende å en ny lagstiftning

på detta område. Därvid bör icke heller förbises det förhållande,

som uppenbarligen ligger till grund för gällande rättsuppfattning,

nämligen att borgenärerna böra vara närmast berättigade att själva

iakttaga sina intressen gent emot en insolvent gäldenär.

Om man sålunda för närvarande ej synes böra frångå nu gällande

system för utseende av förvaltnings- och kontrollorgan i konkursen,

är det givetvis av nöden att vid en revision av konkurslagstiftningen,

såvitt möjligt, söka undanröja de olägenheter, som i olika

avseenden visat sig förbundna med detta system. Såsom av redoBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.) s82i 19 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Skärpning

av kontrollen

över förvaltningen.

görelsen för de sakkunnigas förslag framgår, har i detta jämväl upptagits

ett flertal bestämmelser i berörda syfte, vilka bestämmelser

synas mig vara väl ägnade att verksamt befrämja ett ändamålsenligare

handhavande av konkursförvaltningen. Sålunda torde missbruk

från borgenärernas sida av rätten att utse förvaltare komma att ej

oväsentligt stävjas genom den i sakkunnigförslaget införda bestämmelsen,

att konkursdomaren äger befogenhet att, för den händelse han finner

den av borgenärerna valde förvaltaren olämplig, utse annan förvaltare i

den valdes ställe. Åven om det kan antagas, att konkursdomaren ganska

sparsamt kommer att göra bruk av nämnda befogenhet, torde dock

blotta förefintligheten av ett stadgande härom i allmänhet avhålla borgenärerna

från att välja olämpliga personer till förvaltare. Vidare torde

det påtalade missförhållandet, att personer, som oriktigt uppgivit sig äga

fordringar i konkursen, vid förvaltarevalet utöva rösträtt, till ej ringa del

avhjälpas genom ett i sakkunnigförslaget upptaget stadgande, enligt vilket

envar, som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning,

mot bättre vetande röstar för oriktig fordran, gör sig förfallen till böteseller

fängelsestraff. I förevarande avseende äro givetvis även de i förslaget

innefattade bestämmelserna om inskränkning av prioriterade borgenärers

rösträtt i konkursen av stor betydelse, vilka bestämmelser dock,

på sätt jag i det följande kommer att närmare utveckla, torde i vissa

hänseenden böra skärpas.

Av nu anförda grunder finner jag de förslag, som av de sakkunniga

framställts för avhjälpande av bristerna i nu gällande ordning för tillsättandet

av förvaltnings- och kontrollorgan i konkursen, i stort sett innefatta

en under nuvarande förhållanden godtaglig lösning av detta problem,

och anser jag mig därför, med nyss angivna förbehåll, böra tillstyrka

vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Särskild uppmärksamhet hava de sakkunniga, såsom jag redan antytt,

ägnat frågan om åstadkommande av en effektiv kontroll över förvaltningen.

De väsentligt ökade fordringar å rättens ombudsmans kvalifikationer, vilka

i förslaget uppställts (44 §), och den vidgade befogenhet att deltaga i avgörandet

av ett flertal viktiga förvaltningsfrågor, som honom däri tillerkänts

(52, 60, 61, 64, 65, 67, 68, 70—72, 76—79 §§), synas mig innebära värdefulla

garantier i detta avseende. Genom nyssnämnda befogenhet torde ombudsmannen

bliva i tillfälle att ingående följa och övervaka förvaltningens

gång samt verksamt bidraga till en god konkursutredning. Härtill kommer,

att de i förslaget (56 och 58 §§) upptagna bestämmelserna om ovillkorlig

skyldighet för förvaltaren att till ombudsmannen avgiva dels varje halvår

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl May.ts Proposition Nr 82.

berättelse över alla åtgärder, sola vidtagits för förvaltningens bringande till

slut, och dels värjo kvartal räkning över boets inkomster och utgifter, åtföljd

av vederbörligt bankbesked, givetvis äro ägnade att befordra ombudsmannens

kontrollerande verksamhet. Med hänsyn härtill och då, på sätt

jag i det följande närmare skall inveckla, i förslaget förutsatts, att jämväl

ett av borgenärerna utsett organ må öva tillsyn över förvaltningen,

torde det få anses, att kravet på en betryggande förvaltningskontroll

blivit i förslaget behörigen tillgodosett, och finner jag mig därför jämväl

härutinnan böra förorda detsamma.

På sätt jag förut omnämnt, hava i de sakkunnigas förslag upptagits

vissa bestämmelser i syfte att inskränka prioriterad borgenärs

rösträtt vid avgörande av frågor rörande boets förvaltning. Enligt dessa

bestämmelser, som innehållas i 180 § första stycket av förslaget, skulle

prioriterad borgenär vara utesluten från rösträtt i dylika frågor allenast

i de fall, då hans fordran i dess helhet uppenbarligen vore säkerställd.

Emellertid torde det med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke den sålunda

föreslagna inskränkningen i rösträtten är alltför begränsad. V äl

synes man icke böra gå så långt som i vissa av de inkomna yttrandena

föreslagits eller att tillerkänna den prioriterade borgenären rösträtt endast

i den mån han avstår från sin förmånsrätt eller gör sannolikt, att hans

fordran icke är täckt. Men däremot torde man icke träda den prioriterade

borgenärens rätt för nära genom att föreskriva, att han icke må utöva

rösträtt i förvaltningsfrågor för den del av fordringen, som uppenbarligen

kommer att utgå fullt; och synes prövningen av denna fråga

lämpligen kunna anförtros åt ordföranden vid sammanträdet, vare sig

detta är konkursdomaren eller rättens ombudsman. Jag har därför låtit omarbeta

första stycket av 180 § i överensstämmelse med vad jag nu anfört.

Vid sidan av rättens ombudsman upptager sakkunnigförslaget, såsom

jag förut anmärkt, ett av borgenärerna utsett kontrollorgan, bestående av

minst två »gode män», vilka, efter yrkande av borgenär, tillsättas på sådant

sätt, att en borgenärsminoritet, som överröstats vid förvaltarevalet, kan

påräkna att bliva representerad bland gode männen. Anordnandet av ett

dylikt organ torde kunna bidraga till att minoritetens intressen ej åsidosättas

vid konkursutredningen och sålunda vara till gagn. Det synes mig icke heller

uteslutet, att nyss berörda kontrollorgan skulle kunna utvecklas därhän,

att åt detsamma kunde, åtminstone i större konkurser, uppdragas att

verkställa en revision i teknisk mening av konkursförvaltningen, varigenom

till detsamma skulle kunna överflyttas en del av det arbete, som enligt

förslaget åligger rättens ombudsman. Då emellertid för en sådan revi
-

Prioriterade

b org enär er s

rösträtt.

Borgenärernas

kontrollorgan.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Nedbringandet

av förvalta

ning »kostnader

na.

Införandet

av s. k. manifestationsed

vid utmätning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

sion kvalificerade krafter för närvarande näppeligen i erforderlig utsträckning

finnas att tillgå, torde frågan om vidtagande av åtgärder i

nyss angivna syfte böra tillsvidare anstå och upptagas till behandlingförst

i samband med inrättande i vårt land av en kår offentligen auktoriserade

revisorer, varom förslag väckts och utredning för närvarande pågår

inom justitiedepartementet. Jag har därför ej nu ansett mig böra vidtaga

någon annan ändring i sakkunnigförslaget i denna del än att jag, för

att ifrågavarande kontrollorgans namn må giva en mera direkt antydan

om dess uppgift, för detsamma upptagit benämningen »granskningsmän».

I syfte att hålla förvaltningskostnaderna inom skäliga gränser

hava de sakkunniga, såsom förut antytts, föreslagit, att konkursdomaren

och rätten skola äga bestämma, den förre antalet förvaltare i konkursen

och den senare arvodena till dessa. Jag finner förslaget i denna del vara

byggt på en riktig princip och så tillvida böra förordas. Beträffande

det sätt, varpå denna princip i förslaget genomförts, torde emellertid

med fog kunna anmärkas, att den konkursdomaren sålunda tillerkända

befogenheten icke blivit i förslaget tillräckligt bestämt angiven. I 45 §

har i avseende å berörda befogenhet stadgats, att mer än en förvaltare ej

må utses för konkursens huvudstadium, där ej boet är av den omfattning

och beskaffenhet, att förvaltningen icke lämpligen kan åt en anförtros,

men torde avfattningen av detta stadgande näppeligen giva

domaren erforderlig ledning vid avgörandet av hithörande frågor, särskilt

med hänsyn därtill, att domaren måhända ej sällan måste träffa

sitt avgörande i strid mot borgenärsmajoritetens uttalade önskan.

Då berörda brist i stadgandets avfattning lätt kan äventyra dess effektivitet,

har jag för ernående av det med stadgandet avsedda syfte låtit

i 41 § införa en bestämmelse, däri förutsättningarna för rätten att utse

mer än en förvaltare väsentligen skärpts, i samband varmed berörda

stadgande i 45 § uteslutits samt ändring jämväl vidtagits i 43 §.

Ett länge närt önskemål har varit att begränsa antalet av de så kallade

fattigkonkurserna och, där sådan konkurs uppkommit, förenkla förfarandet

i densamma. En förenkling har ock åsyftats genom vissa bestämmelser i

de sakkunnigas förslag (185—188 §§), mot vilka jag icke har någon

erinran att göra, men däremot har i samband med sakkunnigförslaget

icke framlagts förslag till så kallad manifestationsed vid utmätning, varigenom

man i vissa främmande lagstiftningar velat förekomma onödiga

konkurser, särskilt i sådana fall, där tillgångarna kunna väntas vara

obetydliga eller ingå. Därest en gäldenär vid utmätning befunnits sakna

full eller ostridig tillgång till gäldande av utmätningssökandens fordran,

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kung!. Maj. ts proposition Nr 82.

är sålunda denne senare, om han vill genom edlig uppgift av gäldenären

hava konstaterat, att ytterligare tillgångar saknas, enligt förslaget liksom

nu hänvisad till att söka gäldenären i konkurs. Då tillgripandet av

en så vittgående åtgärd i många fall skulle bliva obehövligt, därest möjlighet

förefunnes för borgenären att i samband med utmätningen 1''å

gäldenärens uppgift om bristande tillgång av denne edligen bekräftad,

måste .det anses önskvärt, att ett dylikt edgångsiustitut vid utmätning

införes i vår rätt. Behovet av detsamma torde komma att än mera

framträda, därest de bestämmelser, som i sakkunnigförslagets 188 §

innehållas angående konkurssökandes ansvarighet lör konkurskostnader

i vissa fall, komma att upphöjas till lag. Jag är emellertid ej nu beredd

att framlägga förslag i denna fråga, men ärnar jag föranstalta om

en närmare utredning i ämnet och torde därefter bliva tillfälle att åter

anmäla detta spörsmål för åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Vid sakkunnigförslagets avfattande har hänsyn icke tagits till innehållet

i det av lagberedningen utarbetade förslag till giftermålsbalk med

mera, varöver lagrådet under innevarande år avgivit utlåtande. För att

bringa sakkunnigförslaget i överensstämmelse med nyssberörda förslag

har jag därför låtit vidtaga ändringar och kompletteringar i 3 — 7,

13, 27, 28, 34—37, 39, 64, 93, 97, 111, 116, 129, 200, 207 och

211 §§ i förslaget till konkurslag ävensom i förslaget till lag om

nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas,

i 22 § i förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs samt i

förslagen till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§

handelsbalken, till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

till lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs, till lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den

1 juli 1898 om boskillnad samt till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6,

9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september 1862 huru gäld vid

dödsfall betalas skall med mera.

Vid den sålunda verkställda omarbetningen av förslaget till konkurslag

bär jag, med hänsyn till de däri innefattade bestämmelserna

om återvinning till konkursbo av egendom, som gäldenären avhänt sig

genom gåva, enligt vilka bestämmelser en godtroende gåvotagare äger

rätt till ersättning för alla å egendomen gjorda nödiga och nyttiga kostnader,

ansett mig icke böra biträda den i lagberedningens förslag intagna

ståndpunkten, att konkursbo, där detsamma vid återvinning har att till

motparten återbära egendom, skall vara berättigat till gottgörelse allenast

s. 158 Kontrollera mot PDF

förslaget

till lag om

acleordsför

handling

utan

lian kurs.

Övriga

lagförslag.

158 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

för nödig kostnad å egendomen. Billigheten har synts mig fordra, att

konkursbo i detta avseende likställes med besittare i god tro och alltså

erhåller ersättning jämväl för nyttig kostnad. Föreskrift av sådant

innehåll har därför upptagits i 37 § tredje stycket.

I fråga om förslaget till konkurslag, däri förutom redan angivna

ändringar och kompletteringar vissa mindre jämkningar av redaktionell

natur vidtagits, har jag i övrigt intet att erinra.

Vad angår förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs

har det, på sätt i riksdagens omförmälda skrivelse framhållits, visat sig

påkallat av ett allt större behov att få det privata ackordsförfarandet,

som särskilt inom affärslivet vunnit en betydande utbredning, ordnat

genom lagstiftning såsom tvångsackord utom konkurs. Jag finner det

sätt, varpå denna uppgift i det föreliggande förslaget blivit löst, vara i

det stora hela tillfredsställande och ägnat att tillgodose kraven på ett

enkelt och för borgenärerna betryggande ackordsförfarande utan konkurs,

och tillstyrker jag därför, att förslaget, med förut angiven ändring,

lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

I avseende å övriga i de sakkunnigas betänkande innefattade lagförslag

har jag ej, bortsett från de däri med anledning av förslaget till

giftermålsbalk med mera vidtagna ändringar och kompletteringar, någon

erinran att framställa.))

Föredraganden uppläste härefter de i enlighet med vad ovan angivits

omarbetade lagförslagen, omfattande enligt den lydelse, bilaga A

vid detta protokoll utvisar, förslag till följande lagar, nämligen

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas;

3) lag om ackordsförhandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken;
5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär
skilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs;

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898

om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarvagörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp och byte av lös egendom;

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj

1917 om försäkringsrörelse; .

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva;

och hemställde föredraganden, att lagrådets yttrande över nämnda

lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Bilaga A.

Förslag

till

Konkurslag

1 Kap.

Om egendoms avträdande till konkurs.

1 §•

Finner någon sig vara på sådant obestånd, att han icke kan rätteligen

betala sin gäld, äge han avträda sin egendom till konkurs.

2 §•

Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om

gäldenären på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller

hos honom verkställd utmätning och vad med avseende därå förekommit

eller på grund av andra inträffade omständigheter måste antagas vara

på sådant obestånd, att han icke kan rätteligen betala sin gäld.

3 §•

Gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försättas i

konkurs, om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar.

4 §•

Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga personer

uppmanat köpman att betala klar och förfallen gäld och är den

gäld icke inom en vecka därefter gulden, skall, där borgenären det yrkar,

gäldenären försättas i konkurs; dock må sådant yrkande icke göras

senare än tre veckor efter nämnda tids utgång.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

År godkännare av växel eller, vad angår växel, som är ställd att

inlösas av växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har

växeln blivit i hans närvaro protesterad för bristande betalning, vare det

så ansett, som om han blivit, på sätt i första stycket är stadgat, uppmanad

att betala växelskulden.

5 §•

Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket

handelsbalken eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär,

blivit utmätt för annans fordran,

eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär

har förmånsrätt jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom

skriftlig avhandling föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egendomen

i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så

framt ej gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger

förmånsrätt, är tillräcklig till gäldande av hans fordran.

6 §.

Borgenär, som till säkerhet för sin fordran har lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i handom eller inteckning i fast egendom,

äge ej den rätt att få gäldenären försatt i konkurs, varom ovan

är stadgat, så framt gäldenären visar, att panten eller inteckningen förslår

till fordringens fulla gäldande.

? §•

Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär

påkalla gäldenär försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning därom

hos konkursdomaren i den ort, där gäldenären bör inför domstol

svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbodelägare

om avträdande av den dödes egendom, så ock borgenärs ansökning

om dödsbos försättande i konkurs skall göras hos konkursdomaren

i den ort, där den döde bort svara i mål, som nyss sagts.

Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne

ledamot i rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens antal

det fordrar, utses flere konkursdomare; äro flere avdelningar av rådstuvurätten,

skall konkursdomare alltid vara ledamot av avdelning, vid

vilken de mål, som av honom handläggas, skola upptagas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 käft. (Nr 82.)

2821 19 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Knngl. May.ts Proposition Nr 82.

8 §•

Vid konkursansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom

under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och

skulder med uppgift å borgenärernas namn och hemvist, så ock å de

böcker och andra handlingar, som röra boet.

9 §■

Borgenär, som söker gäldenärs försättande i konkurs, skall i ansökningen

uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva

de omständigheter, på vilka han grundar yrkandet om egendomsavträde,

samt vid ansökningen foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar,

vilka han vill åberopa till stöd för sin talan. Ansökningen jämte

därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

10 §.

Finner konkursdomaren, att han enligt 7 § icke är behörig att

taga befattning med konkursansökning eller har, där borgenär är sökande,

denne icke i ansökningen uppgivit sin fordran eller kan konkursansökning

av annan orsak ej upptagas, meddele konkursdomaren

ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed och teckne det å ansökningen.

11 §.

Upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele konkursdomaren

genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs.

12 §.

Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren å

ansökningen föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra

dagar i stad och eu vecka på landet, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna

till konkursdomaren ingiva förklaring över ansökningen.

Vistas gäldenären utomlands eller föreligger eljest i särskilt fall

anledning att utsträcka förklaringstiden, må det ske, dock ej utöver vad

oundgängligen kräves. Borgenären vare pliktig att tillställa gäldenären handlingarna

i huvudskrift eller styrkt avskrift, så ock att inom viss av kon
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kung1. May.ts Froposition Nr 82.

kursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från det föreläggandet

meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant intyg, som i 11

kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen och dagen därför.

Ilar borgenären ej inom förelagd tid inkommit med delgivningsbevis,

vare ansökningen förfallen, där ej inom samma tid förklaring avgivits

av gäldenären eller borgenären visat, att hinder för delgivningen mött.

I sistnämnda fall utsatte konkursdomaren ny tid för delgivning, så vida

ej enligt vad i 13 § sägs målet skall hänskjutas till rätten.

Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast

beslut om gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären ansökningen

eller utebliver han med förklaring, varde målet hänskjutet

till rätten.

I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om

målet hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig vid rätten kan varda

part tillställd med posten, varjämte föreläggandet skall innehålla anmaning

till part, om vars postadress tillförlitlig upplysning icke föreligger, att

hos konkursdomaren anmäla den postadress, under vilken parten önskar

få kallelse sig tillsänd.

13 §.

Nu har gäldenär blivit för delgivning av borgenärs konkursansökning

förgäves sökt i sitt hemvist; kan ej vid efterfrågan hos hans

husfolk eller grannar eller där han har tjänst eller näring vinnas säker

anvisning, var han uppehåller sig, och är det ej veterlig^, att han för

sig ställt ombud, som äger för honom mottaga delgivning av ansökningen

och kan träffas inom riket, skall målet hänskjutas till rätten.

Samma lag vare, där gäldenär vistas å känd ort utom riket och icke

veterligen för sig ställt ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren

med avseende å ortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det

icke skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansökningen.

I fall, som avses i denna paragraf, skall konkursdomaren tillse, att

gäldenärens egendom hålles under säker vård till dess frågan om egendomsavträdet

blivit avgjord; och läte konkursdomaren tillika, där det

lämpligen kan ske, om ansökningen underrätta gäldenärens make eller

någon, som är i hans tjänst eller eljest kan antagas äga kännedom om

honom och hans förhållanden. Kostnaden för egendomens vård skall

gäldas av borgenären.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

14 §.

Då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall hänskjutas

till rätten, varde målet av konkursdomaren utsatt att förekomma i stad

inom fyra dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gäldenärens

kallande till rätten oundgängligen kräves längre tid. Kan på

landet målet ej företagas inom nämnda tid, med mindre urtima ting

hålles, må dock målet anstå till lagtima ting eller, där på grund av

Konungens förordnande särskilt tingssammanträde, varå mål angående gäldenär

försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall hållas, till sådant

sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen

och det icke bestrides av gäldenären. Konkursdomaren kalle parterna

till rätten; och skall i kallelsen tillkännagivas, att parts utevaro icke

hindrar målets avgörande. Har part gjort anmälan om sin postadress

eller har eljest tillförlitlig upplysning vunnits om densamma, må kallelsen

i rekommenderat brev tillsändas honom.

I fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, som

konkursdomaren låter införa i allmänna tidningarna tre gånger, kallas

att inställa sig vid rätten å viss dag, minst tre, högst sex veckor efter

sista kungörandet. På landet må dock efter framställning av borgenären

målet kunna utsättas till näst efter utgången av sistnämnda tid infallande

lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i första stycket omförmäles,

där konkursdomaren finner det icke lända till förfång för gäldenären.

I fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första

stycket stadgats äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att sökagäldenärs

försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller,

efter lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå

att beslutet ej vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning

förordnats, att beslutet icke må verkställas. Samma lag vare, då överexekutor

meddelat föreskrift om verkställighet av skiljedom och ej av

högre myndighet eller av domstol, dit talan mot skiljedomen instämts,

annorledes förordnats, så ock då utmätning må erhållas jämlikt lagen

om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol förordnats,

att verkställighet icke må äga rum.

I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall godkännas,

ankomme på borgenären att styrka densamma.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

165

16 §.

I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov,

med mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej

sättas längre än som oundgängligen kräves; och vare, där på landet

urtima ting erfordras, sökanden pliktig att bestrida kostnaden därför.

17 §.

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan

att han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde delägarne

i boet förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring

över ansökningen inom fjorton dagar från delfåendet. Medgiva ej samtliga

dödsbodelägare ansökningen och skall förty densamma prövas av

rätten samt kallelse å parterna utfärdas, varde, där någon dödsbodelägares

vistelseort är okänd eller dödsbodelägare uppehåller sig å avlägsen

utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i allmänna

tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket förmäles. År målet,

då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne

kallade att inför rätten yttra sig över ansökningen, och gälle beträffande

frånvarande delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär,

att avliden gäldenärs bo skall avträdas till konkurs, skall i fråga om

ansökningens delgivning med dödsbodelägarne och dessas kallande till

rätten tillämpas vad i första och andra punkterna föreskrivits.

18 §.

Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens

försättande i konkurs meddelats.

19 §.

Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren

genast utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursansökningen

ingivits.

Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen tillkännagiva,

när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas,

inom vilken tid borgenärerna böra hos konkursdomaren bevaka sina

fordringar samt i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser

angående konkursen skola införas. I kungörelsen skall ock konkursdomarens

postadress angivas.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren

icke tidigare än två och icke senare än fyra veckor från det beslutet

om egendomsavträde meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för

detta sammanträde tagas hänsyn därtill att bouppteckning bör vara ingiven

till konkursdomaren då sammanträdet hålles. Där det med hänsyn

till konkursboets omfattning och beskaffenhet prövas oundgängligen

nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas senare än

ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra

minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsavträde.

Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen

skola införas, må ej överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och

avträdes före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall

i den kungörelse, som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att

årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom konkursen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund

av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, skall i konkurskungörelsen intagas

erinran därom att ackordsförhandling ägt rum, ävensom angivas dagen,

då beslutet om förhandlingens inledande meddelades.

20 §.

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens

dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång

i allmänna tidningarna ävensom två gånger, sista gången minst en

vecka före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag, i den eller

de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som enligt 54 § skall upprättas, eller

uppgift eller anmälan, som i andra stycket av samma paragraf sägs,

kommit konkursdomaren tillhanda, läte han genom särskilda kallelsebrev

underrätta alla kända inländska och utländska borgenärer ävensom

kronans ombudsman i orten om kungörelsens innehåll.

Breven skola med posten avsändas senast en vecka före den för

första borgenärssammanträdet utsatta dag.

Varder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgift i bouppteckningen

eller genom tillägg till denna känt, att borgenär finnes, som

ej blivit kallad, skall konkursdomaren ofördröjligen till honom avsända

kallelsebrev av innehåll, som ovan sägs.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Majds Proposition Nr 82.

Om innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren låta delgiva

gäldenären särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 §

åliggande skyldigheten att å första borgonärssammanträdet avlägga

bouppteckningsed.

21 §.

Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten

om gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde

underrättelse därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens

närmaste förman.

Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen,

att fast egendom finnes i boet, skall å först infallande rättegångsdag,

varå inteckningsärenden må förekomma, om konkursen göras anteckning

i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger

egendomen inom annan rätts dom värj o, skall för verkställ ande av sådan

anteckning konkursdomaren ofördröjligen till rätten eller domaren i den

ort, där egendomen ligger, insända bevis om konkursen jämte utdrag

ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit infört i fartygsregistret,

eller lott i sådant fartyg, skall å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden

om konkursen göras anteckning i protokollet över inteckningar

i fartyg samt i inteckningsboken för fartyg; ock varde förty,

där konkursen ej är anhängig vid Stockholms rådstuvurätt, anmälan om

konkursen med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen

gjord till nämnda domstol.

22 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, vare gäldenären icke

berättigad att råda över egendom, som hör till konkursboet.

23 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, må ej för skuld, som

gäldenären gjort, utmätning ske å egendom, som hör till konkursboet.

Utan hinder av konkurs må likväl den, som till säkerhet för fordran

har panträtt i fast eller lös egendom, söka betalning ur den egendom,

som sålunda häftar för fordringen.

24 §.

Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit

utmätt till gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i

egendomen, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller

gods i fartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 §

sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning av egendomen

ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätningsmans

befattning med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före

ovannämnda besluts meddelande.

25 §.

Beslut om egendomsavträde gånge i verkställighet utan hinder därav

att ändring i beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga däröver att konkursansökning upptagits,

varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelse om

konkursen infördes i allmänna tidningarna.

26 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall

konkursdomaren underrättas därom; och läte han kungöra den högre

rättens beslut i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, ävensom

från rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört

i fartygsregistret, eller lott i sådant fartyg, skall vad i 21 § tredje

stycket föreskrivits angående anteckning om konkursen äga motsvarande

tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.

Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet återställes

till gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurskostnaderna

och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.

2 Kap.

Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning

till konkursbo.

27 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät,

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

169

så oek den egendom, som kan återvinnas till konkursboet. Ej må dock

av gäldenärs lön eller av vad gäldenär eljest kan genom eget arbete under

konkursen förvärva mera tillkomma boet än som återstår sedan avdrag

skett för gäldenärens, hans makes och o försörj da barns eller adoptivbarns

skäliga underhåll; från arbetsförtjänst varde ock avdrag gjort för

all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse

om vad efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskommelse

ingången innan en vecka förflutit från första borgenärssammanträdet

eller, där fråga om avdrag senare uppkommit, inom en vecka

därefter, varde frågan hänskjuten till rätten; äge ock borgenär, som är

missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären överenskommits,

att påkalla rättens prövning genom skrift, som må ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre konkursdomaren

yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag

för handläggningen inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio

dagar före den utsatta dagen införd en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om konkursen; varde ock särskild underrättelse meddelad

förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande, denne.

Vad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring däri sökes.

28 §.

Har gäldenären innan beslutet om egendomsavträde meddelades i

avsikt att förekomma, att egendom går i betalning för gäld, ingått avtal,

varav kommit skada för borgenärerna, och hade den, med vilken

avtalet ingicks, kännedom om gäldenärens avsikt, gånge det avtal på

talan av konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit från det avtalet

ingicks, sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make.

29 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes

eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades

ingått avtal till skada för borgenärerna och hade den, med vilken

avtalet ingicks, kännedom om att gäldenären var på obestånd eller om

konkursansökningen, gånge det avtal på talan av konkursboet åter, utan

så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar, att han saknade skälig

anledning till antagande, att avtalet skulle lända borgenärerna till förfång.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.) 282119 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.

30 §.

Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde,

att borgenärerna därav haft märklig skada, och är gåva av lös egendom

fullbordad inom etthundraåttio dagar innan konkursansökningen

gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde

meddelades eller har, där fast egendom bortgivits, lagfart ej sökts tidigare

än nu sagts, gånge den gåva på talan av konkursboet åter. Samma

lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal skett och av missförhållandet

emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses, att avtalet

huvudsakligen har egenskap av gåva.

31 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes

eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades

betalt gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller

betalt gäld annorledes än med penningar eller andra med hänsyn till

hans och borgenärens yrke vanliga betalningsmedel eller lämnat pant

för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gånge den betalning

eller pantsättning på talan av konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och

är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig

att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen

till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling angående fast egendom

för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat samt handling,

på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,

för inteckningens dödande.

Vad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären

visar, att han, då han mottog betalningen eller panten eller sökte inteckningen,

saknade skälig anledning till antagande, att gäldenären ville

gynna honom framför övriga borgenärer; dock vare sådan bevisning

utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen eller panten

eller sökte inteckningen, hade kännedom om att gäldenären var på

obestånd eller om konkursansökningen.

32 §.

Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes

eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

meddelades betalt förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars

tillkomst sådan säkerhet betingats men ej överlämnats, och hade borgenären,

då han mottog betalningen eller panten, kännedom om att gäldenären

var på obestånd eller om konkursansökningen, gånge den betalning

eller pantsättning på talan av konkursboet åter.

33 §.

Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under

tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egendom

blivit för någon borgenärs fordran i mät tagen och liar borgenären

genom utmätningen erhållit betalning, gånge den betalning på

talan av konkursboet åter.

34 §.

Har vid bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes

arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen

ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen

gjordes, gånge den bodelning på talan av konkursboet åter.

Samma lag vare, om vid bodelningen egendom till skada för borgenärerna

frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.

A bodelning, varom ovan förmäles, skall stadgandet i 29 § äga

tillämpning, ändå att bodelningen ägt rum tidigare än där sägs, dock

ej om bodelningshandlingen ingivits till rätten mer än ett år innan konkursansökningen

gjordes.

Då fråga eljest är om återvinning från gäldenärens make, skall vad

i 29—33 §§ stadgas äga tillämpning, ändå att åtgärd, som för varje fall

avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer sägs, dock ej, om

den ägt rum mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

35 §.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförliandling, som på grund

av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, skall tid, som enligt 29—34 §§ är

att räkna tillbaka från konkursansökningens ingivande, i stället räknas

tillbaka från det beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades.

Har gäldenären under tiden från meddelandet av sagda beslut till dess

beslutet om egendomsavträde meddelades bortgivit egendom eller betalt

gäld eller efter gälds tillkomst för densamma lämnat pant, eller har gäldenären

under nämnda tid eljest ingått avtal till skada för borgenärerna

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

och visar, ej den, med vilken avtalet ingicks, att han saknade skälig anledning

till antagande, att avtalet skulle lända borgenärerna till förfång,

eller har under samma tid borgenär i gäldenärens egendom sökt inteckning

för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är

ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade

tid sökts för fordran, som där avses, eller har under omförmälda

tid egendom blivit för någon borgenärs fordran i mät tagen och borgenären

genom utmätningen erhållit betalning eller har under sagda tid

vid bodelning så förfarits, som i 34 § första stycket sägs, äge, om

konkursboet därå talar, återgång rum på sätt i 29—34 §§ för varje fall

är stadgat.

36 §.

Har gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit

betalningen, icke på grund av vad i 32, 34 eller 35 § stadgas om återgång

av betalning skyldig återbära vad han mottagit, där han efter växellag

ej kunnat vägra att mottaga betalningen utan att förlora växelrätt mot

någon växelgäldenär. Vad gäldenären erlagt vare dock den, som vid

återgångstalan för bristande betalning skolat efter växellag i sista hand

ansvara för växelns betalning, eller, om växeln tillkommit för annans

räkning, denne pliktig att till konkursboet återbära, så framt han utlämnat

eller låtit utlämna växeln under sådana omständigheter, att, därest betalning

för växeln då till honom av gäldenären erlagts, betalningen skolat

jämlikt 32, 34 eller 35 § på talan av konkursboet återgå.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skall äga

motsvarande tillämpning å check.

37 §.

Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär

i fall, som i 31 och 35 §§ avses, ej tillhandahålla handling, på grund

varav inteckning sökts, vare konkursboet berättigat till ersättning för

därigenom uppkommen skada; dock vare, där gåva återgår i fall, då

stadgandena i 28 eller 29 § eller 35 § andra punkten icke äro tillämplig3''?

gavotagaren ej ersättningsskyldig i vidare mån än han av gåvan

haft vinst, ej heller vare, då vid återgång av bodelning i fall, varom sist

förmärs, egendom skall återbäras, gäldenärens make eller dennes arvingar

pliktiga att, till den del de gynnats vid bodelningen, utgiva ersättning

i vidare mån än de därav haft vinst.

Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för

egendom, som han erhållit genom avtalet, äge han, där konkursboet

återvinner egendomen, av boet återfå vad han utgivit eller dess värde.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj-As Proposition Nr 82.

Vad sålunda är stadgat galle dock ej, där vederlaget icke kommit boet

till godo samt den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om att

gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget. Går bodelning

åter, svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för

återbäring av den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit,

eller av dess värde.

När egendom å någondera sidan återbäres, skall ock utgivas ränta eller

avkomst, som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodelning

i fall, då stadgandena i 28 eller 29 § eller 35 § andra punkten

icke äro tillämpliga, gåvotagaren eller gäldenärens make eller dennes

arvingar återbär egendom, varde all å egendomen gjord nödig och nyttig

kostnad ersatt. Återbäres eljest egendom av annan än konkursboet, njute

denne ersättning allenast för nödig kostnad. För nödig och nyttig kostnad

å egendom, som av konkursboet återbäres, vare konkursboet berättigat

till ersättning.

Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i

konkursen. Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egendom

frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.

Återvinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva,

eller går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes

arvingar åter och bär maken eller arvingarna i följd av vad som stadgas

i 8 kap. 5 § eller 13 kap. 14 § giftermålsbalken, innan stämning

om återvinning skedde, infriat någon gäldenärens skuld, vare konkursboet

skyldigt återgälda maken eller arvingarna vad sålunda guldits jämte ränta.

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo enligt vad ovan är stadgat har

återvinningsrätt, överlåtits till annan, äge konkursboet jämväl mot honom

den rätt, där han ej var i god tro, då han åtkom egendomen.

39 §.

Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer

konkursbo, må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av

borgenär, som bevakat fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill

anställa återvinningstalan, skall, innan målet förekommer vid domstol, därom

underrätta förvaltaren vid påföljd att hans talan eljest ej upptages till

prövning.

Återvinningstalan enligt 29—36 §§ skall anhängiggöras genom

stämning inom sex månader från första borgenärssammanträdet; har å

fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart ej blivit sökt före

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

nämnda sammanträde eller har, då fråga är om återgång av bodelning,

bodelningshandlingen ej därförinnan ingivits till rätten, skall klandertiden

räknas från den dag lagfarten söktes eller bodelningshandlingen

ingavs.

År talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskostnaden;

dock vare han berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda

kostnad, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet

till godo.

40 §.

Vill den, mot vilken talan enligt 39 § är anställd, i följd därav

bevaka fordran i konkursen och är den talan ej så tidigt väckt, att

han kunnat bevaka fordringen inom den för bevakning av fordringar

utsatta tid, vare han berättigad att på vad han till konkursboet skall

återbära avräkna så mycket, som på fordringen bort belöpa, om den

blivit bevakad inom sagda tid.

3 Kap.

Om avträdd egendoms förvaltning.

41 §.

Gäldenär till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller

flere förvaltare, som ut3es i den ordning nedan stadgas. Ej må mer än

en förvaltare utses, där det ej med hänsyn till boets omfattning eller

beskaffenhet prövas oundgängligen nödvändigt.

42 §.

Vid utseende av konkursförvaltare skall iakttagas, att den eller

de, åt vilka förvaltningen anförtros, äga sådan insikt och erfarenhet,

som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för

förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap

eller är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare''

nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,

eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 82. 175

påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan

inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara

konkursförvaltare; ej heller må på landet någon, som biträder domaren

i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten,

vara konkursförvaltare.

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare

att under tiden till första borgenärssammanträdet omhänderhava

boet.

44 §.

Konkursdomaren skall ock, så snart ske kan efter det beslutet om egendomsavträde

meddelats, förordna en ärlig och förståndig man att i konkursen

vara rättens ombudsman med den befogenhet, som i denna lag sägs.

Vid befattningens tillsättande skall iakttagas, att densamma icke anförtros

annan än den, som äger ej mindre erforderlig insikt i gällande lag för

bedömande av de frågor av rättslig innebörd, som ankomma på ombudsmannens

prövning, än ock nödig erfarenhet och sakkunskap för

fyllande av de åligganden beträffande tillsyn över konkursutredningen

och avgörande av förvaltningsfrågor, som tillhöra befattningen.

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad

annan ledamot i rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren

i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,

gånge sådan ed inför konkursdomaren, innan han tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att, när så skäligt prövas, entlediga

ombudsmannen och förordna annan i hans ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga förfall, äge konkursdomaren förordna

annan att under den tid förfallet varar uppehålla befattningen.

45 §.

Vid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare för

tiden därefter till det antal konkursdomafen efter borgenärernas hörande

bestämmer.

År någon, på vilken borgenärernas val fallit, jämlikt 42 §• andra

eller tredje stycket obehörig att vara förvaltare eller eljest olämplig att

handhava konkursboets förvaltning, tillkomme det konkursdomaren att

utse annan förvaltare i stället för den sålunda valde.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av

konkursdomaren.

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola borgenärerna, så framt någon

av dem gör framställning därom, välja granskningsmän att med den

befogenhet i denna lag sägs å borgenärernas vägnar övervaka förvaltningen.

Gransknings männens antal bestämmes av konkursdomaren.

Valet skall ske så, att en var av de närvarande borgenärerna röstar å

en granskningsman. Till granskningsmän anses valde, i första rummet

den, om vilken borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade utgöra

största beloppet, förenat sig, och därefter den eller de, som efter huvudtalet

erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas röster

han valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant

för den i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordringsbeloppen

och vid val av suppleant för annan granskningsman efter

huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller flere lika

röstetal, skilje lotten dem emellan.

47 §.

Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej

utan giltigt skäl undandraga sig uppdraget.

48 §.

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erforderligt,

att antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren

kallas att sammanträda inför honom för att utse det antal förvaltare, som

ytterligare erfordras; och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge

hos konkursdomaren göra framställning om ökning av antalet förvaltare.

49 §.

Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår

granskningsman, för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts Proposition Nr 82.

177

kalla borgenärerna att sammanträda inför honom för att utse efterträdare

till den avgångne. Vid valet skola bestämmelserna i 45 § om val

av förvaltare och i 46 § om val av suppleant för granskningsman äga

motsvarande tillämpning.

Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller

granskningsmän äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter

rättens ombudsmans hörande finner det ej vara nödigt att annan utses i den

avgångnes ställe.

50 §.

4

Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge

konkursdomaren, där så erfordras, förordna om befattningens upprätthållande

tills nytt val ägt rum.

Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 § tredje

stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan

att under tiden fullgöra hans åligganden.

51 §.

För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.

52 §.

Åro flere förvaltare, skola de efter samråd med rättens ombudsman

bland sig välja en att i fall, som avses i denna lag, mottaga meddelanden

eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren, ävensom förvara

handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som nu sagts,

skall konkursdomaren underrättas.

Vilja flere förvaltare sig emellan dela förvaltningen, bestämme konkursdomaren

efter ombudsmannens hörande, om och i vad mån det

må ske.

Hava de förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt avhända

boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra

någon förpliktelse.

Åro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller

beslut, som enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne

flere än två och föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hänskjutas

till ombudsmannen, och gälle den mening han biträder.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 282119 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.

53 §.

Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade

bestämmelser besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma

rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och

snabb utredning av boet.

54 §.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan omhändertaga

gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra

boet, samt förrätta uppteckning av tillgångar och skulder i boet med

uppgift å borgenärernas namn och hemvist, så ock å nämnda böcker

och handlingar; där så befinnes nödigt, må förvaltaren för bouppteckningsförrättningen

anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen skola

tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning

prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara

tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären

under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits

till konkursdomaren och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare

upprättande av ny bouppteckning ej av nöden.

Då bouppteckning upprättats av förvaltaren, skall ett exemplar därav

tillställas konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendomsavträde

meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren

att inom nämnda tid tillställa konkursdomaren uppgift å borgenärerna

och deras hemvist samt att därefter så snart ske kan inkomma med

bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut ingiven

bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske

kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna

till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas. I berättelsen skall

upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom

särskilt anmärkas, huruvida skälig anledning förefinnes till antagande,

att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.

År gäldenären köpman, varde i berättelsen tillika anmärkt,

vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda; och skall i sådant

fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.

Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 82. I*-’

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid

fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren

ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av densamma;

och äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning löi

kostnaden få avskrift av berättelsen sig tillsänd.

50 §•

År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borgenärssammanträdet

infallande juni eller december månad, skall förvaltaren

inom fjorton dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berättelse,

vari alla de åtgärder noggrant angivas, som vidtagits för lörvaltningens

bringande till slut; åliggande förvaltaren att sedermera under

konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton dagar från utgången

därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives, mer än ett

år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall berättelsen

tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att

konkursen icke avslutats. . „ .

Berättelsen skall granskas av ombudsmannen och inom tva veckor

från mottagandet ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar,

till vilka ombudsmannen må hava funnit fog.

57 §.

Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i penningar

dag efter dag antecknas. ....... . , ,

Vad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bokföringsskyldighet,

som särskilt kan vara föreskriven.

58 §.

Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i

den mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter,

av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets

räkning mot ränta insättas i bank, som av rättens ombudsman godkannes.

Till bestridande av löpande utgifter må ej mer innehållas än av ombudsmannen

medgives. . . a

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta mtiutna

medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga

ränta efter åtta för hundra om året.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.

o länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från

utgången av mars, juni, september och december månader varje år till

ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar

under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet penningar

innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten

bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava

under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen

granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.

Aven efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel

insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär;

vare ock skyldig underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.

59 §.

Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets tillstånd

samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förval tum gen.

När helst han finner det lämpligt, äge han verkställa inventering av

boets kassa och övriga tillgångar ävensom fordra redovisning av förvaltaren.

Rättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till

böcker och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren

på begäran erhålla upplysningar om boet och dess förvaltning.

Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens ombudsman,

äge borgenär, så ock gäldenären taga del.

Rättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upplysningar

om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren

det begär än även på begäran av borgenär eller gäldenären.

60 §.

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande

låta den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets

räkning i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning

av boet; inhämte dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens

fortsättande. Samma lag vare, där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts

vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen sitt samtycke eller

yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse, som med ombudsmannens

samtycke fortsättes, skall nedläggas, skola borgenärerna kallas

till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas

längre tid än ett ar från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer,,

s. 181 Kontrollera mot PDF

KungL Maj.ts Proposition Nr 82.

181

vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av de vid prövningav

ärendet närvarande borgenärernas fordringar, därom äro ense samt

dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande.

61 §•

Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i

boet äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§

kan föranledas.

Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egendom,

som är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt

fallande i värde eller erfordar allt för kostsam vård. Saknas medel till

bestridande av utgifter för boet, må ock under tid, som avses i första

stycket, försäljning av annan lös egendom äga rum, dock ej utöver vad

för ändamålet prövas nödigt; och bör, om gäldenären därtill anvisar

viss egendom, den egendom i främsta rummet uttagas, så vitt det lämpligen

kan ske.

Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förvaltaren

samtycke av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om försäljningen

skall ske å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen

meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

62 §.

Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så

snart ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64

och 66 §§, 70 § andra stycket samt 149 § andra stycket.

63 §.

Har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han

försatts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom

i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.

64 §.

Väckes av förvaltare fråga om uppskov med försäljning av boets

egendom eller göres av borgenär eller gäldenären framställning därom

hos rättens ombudsman, äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att

med försäljningen skall anstå viss tid, dock ej utöver sex månader från

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

första borgenärssammanträdet. Kunna ombudsmannen och förvaltaren ej

enas eller är någon borgenär eller gäldenären .missnöjd med deras beslut

eller har längre uppskov än nyss sagts påyrkats, skola borgenärerna

kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må dock uppskov

bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet,

där ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av

sammanlagda beloppet av de närvarande borgenärernas fordringar, därom

äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av

de röstande.

Då fråga om uppskov med försäljning av egendom väckes eller

borgenär eller gäldenären anmäler missnöje med beslut av ombudsmannen

och förvaltaren, att uppskov icke skall äga rum, äge ombudsmannen

förordna, att med försäljningen skall anstå i avbidan på ärendets avgörande.

Om anstånd i visst fall med försäljning av egendom i dödsbo, som

avträtts till konkurs, är särskilt stadgat.

65 §.

Hava borgenärerna i den ordning, som i 64 § sägs, beslutit, att

med försäljning av boets egendom skall anstå auss tid, men finna rättens

ombudsman och förvaltaren med hänsyn till förekomna omständigheter,*

att försäljning bör ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan

huruvida anståndet skall upphöra hänskjuten till borgenärernas prövning.

66 §.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet eller därförinnan

ingivit förslag om ackord, må egendomen i boet ej säljas innan avgjort

är, huruvida ackord kommer till stånd.

Ingives ackords förslag efter första borgenärssammanträdet, vare det

ej hinder för försäljning av boets egendom; där förvaltaren i det yttrande

över förslaget, som jämlikt 155 § skall av honom avgivas, tillstyrker

dess antagande, må dock ej, efter det nämnda yttrande avgivits,

försäljning verkställas så länge ackordsfrågan ej är avgjord. Varder förslaget

ej sålunda tillstyrkt, men antages det av borgenärerna eller varder

det eljest jämlikt 164 § hänskjutet till rättens prövning, skall med försäljningen

anstå i avbidan på ackordsfrågans avgörande; och må i fall,

■då" prövningen av förslaget jämlikt 159 § uppskjutes, de borgenärer,

som hava rösträtt i ackordsfrågor, kunna med den röstÖA7ervikt, som i

opaginerad Kontrollera mot PDF

]K3

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

sistnämnda paragraf sägs, besluta anstånd med försäljningen i avbidan

på borgenärernas prövning av förslaget.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat om anstånd med försäljning

av boets egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna jämlikt 160 §

besluta, att ackordsförslag skall vara vilande. Ej må i sådant fall anstånd

äga rum, med mindre det med den röstövervikt, som i 159 § sägs,

bestämmes av de borgenärer, som hava rösträtt i ackordsfrågor.

67 §.

Vad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat om uppskov med försäljning av

egendom i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning, som enligt 61 §

må äga rum jämväl före första borgenärssammanträdet.

Påvrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran

har förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten

gäller, skall säljas genom förvaltarens försorg och har hans. rätt till

betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd

eller fastställts genom dom, som äger laga kraft, då skall ock, utan

hinder därav att enligt vad ovan är stadgat uppskov med försäljningen

beslutits eller därmed eljest skall anstå, försäljning av den egendom äga

rum, så framt ej rättens ombudsman och förvaltaren finna uppenbart, att

förlust därigenom skulle uppstå föFdionkursboet.

Har gäldenären bjudit ackord, må ej på grund därav anstånd med

försäljningen äga rum, så framt gäldenären samtycker till försäljningen.

68 §.

Finnes det för boet fördelaktigt, att verkställighet av utmätning,

varom i 24 § andra stycket förmäles, varder inställd, äge förvaltaren

med samtycke av rättens ombudsman hos vederbörande myndighet göra

framställning därom.

69 §.

Innan förvaltaren efter första borgenärssammanträdet vidtager åtgärd

för försäljning av egendom i boet, vare han skyldig därom underrätta

rättens ombudsman.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande

myndighet äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer.

Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt för
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

valtaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman till

försäljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärernas

samtycke. Ej må i något fall försäljning av fast egendom ske

annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det medgiver.

Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning

utsökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd,

må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens

försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum, men föreligger

anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att

leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen

underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer,

som i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt

17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola

ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning

utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen

eller, där jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas,

före det sammanträde till auktionsförrättaren avlämna behållning, som

under konkursen av egendomen uppkommit, så ock före konkursen uppkommen

behållning, som på grund därav att verkställighet av utmätning

jämlikt 24 § andra stycket inställts blivit till förvaltaren överlämnad.

Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall innan slutlig utdelning

sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning

utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångsförvaltning,

mellan rättsägarne fördelas.

71 §''

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning

av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse,

äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av

rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen

meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det

lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,

må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än

å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där

fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

185

försäljning i don ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt,

särskilt är stadgad. År fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må

det ej säljas annorledes än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare,

vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen

samt, om lärtyget inköpts av annan, för inteckningens dödande

avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses av honom och köparen.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fasta egendom säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa

särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling,

som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen

ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver,

att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet,

förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

72 §.

Lämnas av rättens ombudsman eller borgenärerna samtycke till försäljning

under hand av fast eller lös egendom i fall, då ej visst anbud

föreligger och varder antaget, skola föreskrifter tillika meddelas till förekommande

av försäljning till underpris, såsom om infordrande av anbud,

om ett lägsta försäljningspris, om värdering av egendomen genom sakkunnig

person eller dylikt.

73 §.

Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i

handom, äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion, såframt

ej förvaltaren vill lösa densamma för konkursboets räkning; åliggande

det borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens

försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres

egendomen av fartyg eller gods i fartyg, skall försäljningen ske i den

ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är

stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än utmätningsvis, må försäljningen

ej ske å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre

förvaltaren samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre

veckor förut veta, när och var försäljningen skall ske, samt vise för

honom reda för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren

därom besörja. Dock må inteckning i fast egendom, vilken blivit av

fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.) 282119 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kung!. May.ts Proposition Nr 82.

han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, öom efter ty

särskilt är stadgat må tillkomma gäldenären.

74 §.

Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg,

läte han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsökningslagen

stadgas för kungörande av auktion å egendom av det slag, varom

fråga är; dock vare kungörelsens införande i allmänna tidningarna eller

i länskungörelserna icke i något fall erforderligt.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

aiiktion, som enligt 73 § besörjes av borgenär.

75 §.

Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller

annan särskild förmånsrätt äger rum, bör han i god tid före auktionen

till varje borgenär, som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars

adress är känd, med posten översända särskild underrättelse om tid och

ställe för auktionen.

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara

ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom

att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle

han i något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre utsträckning

än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av

rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å

lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,

som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum, med

mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens

medgivande sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion

å fast egendom.

77 §.

Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgärder

för indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som

i 64 § är stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egendom,

beslutas uppskov med indrivning av boets fordringar, och skall,

om sådant uppskov beslutits, vad i 65 § för där avsett fall föreskrives

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.

äga motsvarande tillämpning. Kan fordran ej indrivas utan rättegång

eller lagsökning, galle vad i 79 § finnes stadgat. \ årder ej rättegång

eller lagsökning anställd och kommer ej heller förlikning till stånd på

sätt nedan sägs, må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.

78 §.

Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit

gjort och finner förvaltaren fördelaktigt för konknrsboet, att det anbud

antages, begäre samtycke därtill, då fråga är om fast egendom, av borgenärerna

men eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet, äge

förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning

avslutas innan gäldenärén fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar

gäldenären sitt samtycke till förlikning, som angår fast egendom, vare

frågan därom förfallen. Motsätter han sig förlikning angående annan

egendom, vare det ej hinder för förlikningen; dock äge han själv utföra

tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning bjudes.

79 §.

Rättegång eller lagsökning må ej utan rättens ombudsmans samtycke

anställas av förvaltaren. Har förvaltaren anhängiggjort talan

utan att ombudsmannens mening inhämtats, åligge förvaltaren att så snart

ske kan underrätta ombudsmannen om målet, och skall, där ej detta redan

är avgjort, dess fortsättande ankomma på hans medgivande.

Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja talan, som i första stycket

avses, vare ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens samtycke.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om fortsättande för konkursboets räkning av mål, som anhängig] orts

innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Underlåter förvaltaren att iakttaga vad ovan är föreskrivet, vare

det utan verkan å målet, men svare förvaltaren för kostnad och skada,

som må uppkomma för konkursboet och ej täckes av vad i målet tillvinnes

boet.

80 §.

Visar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse vid fullgörandet

av sitt uppdrag, må rättens ombudsman, granskningsman,

borgenär eller gäldenären hos konkursdomaren göra anmälan om förhållandet.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.

Göres sådan anmälan eller finner konkursdomaren eljest anledning

till anmärkning mot förvaltare, äge konkursdomaren efter omständigheterna

tillhålla honom att fullgöra sina åligganden eller skilja honom från

befattningen.

Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkursdomaren,

där ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen,

yttrande från denne. Efter första borgenärsammanträdet må lorvaltare

ej entledigas förrän borgenärerna vid sammanträde, som av konkursdomaren

utlysts, lämnats tillfälle att inför honom yttra sig i ärendet.

Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i avbidan på

borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må det

ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, inkommit

till konkursdomaren.

81 §.

Finnes i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall,

så vitt det inverkar på de borgenärers rätt, som icke i den egendom

hava sådan förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling

gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom det arvode

till rättens ombudsman och förvaltare, som belöper för egendomen.

Till förfång för dem, som hava särskild förmånsrätt i boet tillhörig

egendom, må ej av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan

konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där förmånsrätten är av

beskaffenhet att kunna göras gällande endast i konkurs, av egendomen

må bestridas jämväl övriga konkurskostnader, i den mån boet eljest ej

lämnar tillgång därtill.

82 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rätten;

äro flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Sådant arvode skall sättas till belopp, som med avseende å det arbete

uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts,

samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Ej må arvode efter tid räknas.

83 §.

Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall

bestämmas till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungJ. May.ts Proposition Nr 82.

18!)

må anses erforderligt, att för egendom, som avses i sagda paragraf, beräknas

särskilt arvode. Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas

innan arvode i övrigt bestämmes.

Vid bestämmande av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i

82 § stadgas om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga

motsvarande tillämpning.

84 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter

därom hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode berättigade;

och bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas

för samtliga därtill berättigade. Framställning, som nyss sagts,

skall angiva det belopp, som i arvode fordras, och, där i anledning av framställningen

fråga om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom

kan uppkomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid

framställningen skall fogas redogörelse för det arbete uppdraget medfört.

Har förvaltare för särskilda förvaltningsåtgärder, såsom förrättande av

bouppteckning, utförande av rättegång, hållande av auktion eller dylikt,

anlitat annan och har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har

rättens ombudsman eller förvaltare tillgodo förts ersättning för utgifter,

skall sådant angivas i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss

egendom, åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning

över kända rättsägare, som hava särskild förmånsrätt i egendomen.

85 §.

Då framställning om bestämmande av arvode inkommit, utsätte

konkursdomaren dag för ärendets handläggning vid rätten. Avser framställning

allenast bestämmande av särskilt arvode för viss egendom, äge

dock konkursdomaren pröva, huruvida skäl att företaga frågan därom

innan arvode i övrigt bestämmes må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handläggning vid rätten blivit utsatt, läte

konkursdomaren genom kungörelse, som minst tio dagar före den utsatta

dagen införes en gång i allmänna tidningarna och den eller

de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om

konkursen, kalla vederbörande rättsägare att vid rätten utföra sin talan;

och varde därjämte särskild underrättelse om ärendets företagande meddelad

den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären. Kungörelsen

skall innehålla meddelande om belopp, som i arvode fordras. I

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, som tiar panträtt i

den egendom, varom fråga är, föra talan i ärendet, ändå att han ej i

konkursen bevakat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till

envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd,

översända underrättelse, som nyss sagts. År sådant fall för handen,

att frågan om arvode ej inverkar på boi-genärernas rätt, skall kungörelse,

varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde underrättelse om ärendets

handläggning vid rätten meddelad den, för vilken arvode skall bestämmas,

så ock gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av arvode till förvaltare, skall konkursdomaren

inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman.

86 §.

Rättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning

avgivits i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må

ej arvode uppbäras av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för

sin förvaltning.

87 §.

Hava förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare uppsåtligen

eller av vårdslöshet förorsakat skada, svare en för alla och alla för en

för skadans gäldande.

4 Kap.

Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt rätt till underhåll, så

ock om bouppteckningsed av annan än gäldenären.

88 §.

Gäldenär må ej från den dag, då beslut om hans försättande i

konkurs meddelades, till dess han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed

utan samtycke av rättens ombudsman begiva sig från den

ort, där han är bosatt. Senare under konkursen må gäldenären ej utan

samtycke av ombudsmannen begiva sig längre bort än att han kan en

vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens domsaga å ort,

där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för ombudsmannen

och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det är

utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom

må lämnas.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

89 §.

Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, förvaltare

och granskningsman ävensom, vid borgenärssamm an träde, borgenärerna

de upplysningar om boet, som de begära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt

lian ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant

hinder föreligger, från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens

eller, om sammanträdet skall hållas inför rättens ombudsman, dennes

samtycke därtill. Utebliver gäldenären från sammanträde, vare hans

utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden, som där skola förekomma.

90 §.

Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89

§§ avses, skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren.

Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må

frågan hänskjutas till konkursdomarens prövning.

91 §.

Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den

i anledning av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då

eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen

eller de ändringar däri, som han må finna påkallade, och betyge därefter

med ed, att bouppteckningen (med däri av honom gjorda tillägg

eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke någon tillgång

eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller skuld, som ej hör

till boet, upptagits.

92 §.

Den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första

borgenärssammanträdet. År gäldenären av laga förfall hindrad att då

avlägga eden eller är till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen

då ännu ej till konkursdomaren inkommen, kalle konkursdomaren,

sedan förfallet upphört eller bouppteckningen inkommit, så snart ske

kan gäldenären att infinna sig för edgångens fullgörande; och varde

rättens ombudsman och förvaltaren underrättade därom.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren

tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkurs
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

domare, som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta

honom hemma i sin bostad avlägga eden.

93 §.

Omyndig gäldenär, som fyllt femton år, ävensom, där gäldenären

är gift, hans make åligge att avlägga sådan ed, som omförmäles i 91 §,

så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda

omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.

Gäldenärs barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans

stärbhusdelägare vare, om det kan antagas, att de äga kunskap om boet,

pliktige att på yrkande av förvaltaren eller borgenär avlägga ed, som

nyss nämnts. Samma skyldighet åligge ock gäldenärens husfolk och tjänare.

Har någon haft egendom, som hör till boet, om händer, vare han pliktig

att uppgiva vad han omhänderhaft och med ed fästa uppgiften, så

framt förvaltaren eller borgenär det yrkar.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos

konkursdomaren. Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren

den, av vilken edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid

och ställe, som av honom bestämmas; underrätte ock därom rättens ombudsman

och förvaltaren samt, där edgångsyrkandet framställts av

borgenär, denne. Medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången

genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället, meddele konkursdomaren

beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom avläggas. Medgives

ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjuten till

rätten; och vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens

fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna

i 92 § andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande

tillämpning.

94 §.

Undandrager sig gäldenären att fullgöra vad honom enligt 54, 88,

89 eller 91 § åligger eller överträder han förbud, varom stadgas i 88 §,

må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att

fullgöra sin skyldighet.

Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom enligt

93 § förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller

genom häkte tillhållen att fullgöra sin skyldighet.

Varder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden

härför gäldas av allmänna medel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

l''.)3

95 §.

På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd

enligt 94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts

i häkte, skall konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej

längre är för handen, genast förordna om hans lösgivande.

96 §.

År gäldenär, såsom i 187 § utsökningslagen sägs, för överträdande

av reseförbud insatt i häkte, då beslut om hans försättande i konkurs

meddelas, varde därur lösgiven, sedan han avlagt bouppteckningsed.

97 §.

Gäldenär skall, där han ej annorledes kan försörja sig, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, make och oförsörjda barn eller

adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet om egendomsavträde

meddelades. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed avläggas

av gäldenären, njute han underhåll till dess sådant skett. Gäldenären

äge ock från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga

gång- och sängkläder för sig, make och oförsörjda barn'' eller adoptivbarn

dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett

värde av högst femhundra kronor eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra kronor.

Vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall tagas hänsyn

så väl till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att

göra rätt för sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som

enligt denna lag åligga honom.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hörande besluta

om vad enligt 97 § må tillerkännas gäldenären; och skall beslut

därom meddelas inom en vecka från första borgenärssammanträdet.

Nöjes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller borgenär,

att gäldenären genom detsamma undfått mera än honom bör tillkomma,

äge den missnöjde begära skriftligt besked om beslutets innehåll

och inom tre veckor från första borgenärssammanträdet påkalla

rättens prövning genom skrift, som må ingivas till konkursdomaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) 2,82119 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kung!. May-ts Proposition Nr 82.

Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, utsatte

konkursdomaren för handläggningen därav viss dag efter utgången

.av sist omförmälda tid. Kungörelse därom skall minst tio dagar före

den utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna och den eller de

ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen;

och varde därjämte särskild underrättelse meddelad förvaltaren

och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande, denne.

99 §.

Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som erfordras

för resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas

har att inställa sig hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera,

om han vistas utom rättens domsaga, än som tarvades, om han uppehölle

sig därinom å ort, där han sist vistades.

Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde

i anledning av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.

5 Kap.

Om bevakning av fordringar i konkurs.

100 §.

I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som uppkommit

innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av

villkor eller ej förfallen till betalning.

101 §.

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att

hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk

på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den

rätt han i sådant avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär

i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa

till stöd för sin talan.

I bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress

angivas.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

195

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

102 §.

Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren

det ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till rättens

ombudsman, som har att skyndsamt upprätta en förteckning, utvisande

för varje bevakad fordran dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den

åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsordningen, som

enligt det framställda yrkandet skulle tillkomma fordringen. Förteckningen

skall upprättas i två exemplar, av vilka det ena skall biläggas

de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna och det andra

tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av handlingarna

vara att tillgå hos honom.

103 §.

Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan

dröjsmål efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindre

viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade

fordringarna, och lämpligt ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade

bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning,

än även tid och ställe för det borgenärssammanträde, som enligt 108 §

skall hållas inför ombudsmannen, därest anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor

från bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas

oundgängligen nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagst. Det

i 108 § omförmälda sammanträde må icke hållas tidigare än två eller

senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning

ej träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten förekomma,

i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och

på landet under först infallande lagtima ting, så framt ej handläggningen

efter ty i 108 § sägs skall äga rum å urtima ting. Där det i

särskilt fall befmnes nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren läte ofördröjligen med posten översända meddelande

om vad sålunda bestämts till varje borgenär, som bevakat fordran i

konkiirsen och vars adress är känd, ävensom till ombudsmannen, förvaltaren

och gäldenären.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

104 §.

Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om kan

finner anledning till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt,

till konkursdomaren inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärkningar

utsatta tid inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas

i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa

till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borgenär,

som bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i

avseende härå vad ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga

motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

105 §.

Göres anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade,

gälle det även för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.

106 §.

. Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning

framställts, njute till godo den betalnings- och förmånsrätt han yrkat.

Har yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, må sådant dock

ej lända till förfång för dem, som enligt lag hava företrädesrätt till betalning

ur viss egendom; och vare yrkande om förmånsrätt, ändå att

anmärkning däremot ej framställts, utan verkan, om yrkandet ej avser

någon i lag stadgad förmånsrätt.

107 §.

Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det

ena exemplaret av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren överlämnat

till rättens ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till

varje borgenär, mot vars bevakning anmärkning är framställd och vars

adress är känd, med posten översända avskrift av anmärkningsskriften

i vad den rör hans bevakning med erinran om tid och ställe för det i

108 § omförmälda borgenärssammanträde.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

197

las §:

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar framställts,

skola företagas till handläggning vid borgenärssammanträde inför

rättens ombudsman. Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäldenären

föra talan; och böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning

gjorts, ingiva skriftliga svaromål och bifoga de handlingar,

som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej

har laga förfall; dock vare hans utevaro ej binder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att söka genom förhör med de närvarande

utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Medgiva

samtliga närvarande, att anmärkning må förfalla, eller inskränka

de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala.

Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan

hänskjutas till rätten; och inhämte ombudsmannen, huruvida någon av

de närvarande vill där föra talan rörande den fråga.

Åskas på landet urtima ting för målets handläggning och förskjutes

det belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför böra beräknas,

åligge ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom.

Konkursdomaren utsätte ofördröjligen urtima ting och meddele ombudsmannen

besked om tiden för tinget. Kan sådant besked ej före

sammanträdets slut erhållas och för de närvarande tillkännagivas, varde

tiden för tinget minst tio dagar förut av konkursdomaren kungjord en

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om konkursen; och vare ombudsmannen

pliktig att om den utsatta tiden avlåta särskild underrättelse

till envar, som förbehållit sig att vid rätten föra talan.

Efter sammanträdet tillställe ombudsmannen, så snart ske kan,

konkursdomaren protokoll över sammanträdet, innehållande om och i

vad mån förlikning skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå ävensom

huruvida någon av de närvarande förbehållit sig att vid rätten föra

talan. Vid protokollet skola fogas å sammanträdet ingivna handlingar.

109 §.

Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola av rätten utan

dröjsmål företagas till prövning och,- så vitt ske kan, på en gång avgöras.

Tarva vissa fordringar längre tid för att utredas och styrkas,

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

varde särskilt dömt över de tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras;

ankommer någon borgenärs anspråk på annan rätts prövning, må det

ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där konkursen är anhängig,

hans rätt i konkursen för det belopp, som kan varda bestämt genom

dom i den särskilda rättegången.

Vid rätten må endast de föra talan, som vid det i 108 § omförmälda

borgenärssammanträde gjort förbehåll därom eller som rätten

eljest finner nödigt höra; utebliver någon av dem, vare det ej hinder

för målets avgörande.

no §.

Förlikning angående bevakad fordran, mot vilken anmärkning framställts,

må ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla,

vilkas rätt är beroende av förlikningen, samtycka därtill.

in §.

Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är

stadgad angående bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast

det ena exemplaret av bevakningshandlingarna till rättens ombudsman;

läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra,

att efterbevakning skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må

framställas mot bevakningen, ställe, varest de till ombudsmannen överlämnade.

bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning,

tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen, därest i anledning

av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag, å vilken,

om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall

vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å

urtima ting.

Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra

veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tidningarna.

Sammanträdet inför ombudsmannen skall hållas inom fyra

veckor från anmärkningstidens utgång.

Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att särskilt

underrätta den borgenär, som gjort efterbevakningen, ävensom ombudsmannen,

förvaltaren och gäldenären.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lita

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till

efterrättelse vad ovan stadgats om bevakning.

Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas

gemensamt.

Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för inställelse

vid sammanträde i anledning av anmärkning mot efterbevakning

skall gäldas av borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare

borgenären jämväl skyldig att gottgöra kostnaden för kungörelse och

annan underrättelse om efterbevakningen. Hava flere borgenärer gjort

efterbevakning, svare de en för alla och alla för en för kostnad, som

är gemensam för efterbevakningarna.

112 §.

Fordran, som anmälts efter utgången av den för bevakning av

fordringar utsatta tid, må ej komma i betraktande å borgenärssammanträde,

som hålles inför rättens ombudsman, med mindre bevakningshandlingarna

genom konkursdomarens försorg kommit ombudsmannen tillhanda

eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att bevakning skett.

113 §.

Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats,

må fullföljas ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären.

114 §.

Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad

av högre rätt, gälle det även för dem, som icke sökt ändring i domen.

115 §.

Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast avgjort,

vilken rätt i konkursen tillkommer fordringen.

116 §.

Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan

borgenär eller av gäldenären pliktig att med ed betyga, att fordringen

icke, honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig,

sådan den av honom blivit uppgiven.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts,

stånde det honom fritt.

Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende

lämnat uppgifter, som han ej kan inbegripa under eden, må han vid edens

avläggande göra rättelse i sin bevakning.

Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av

någon, som är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad;

vare ock i sådant fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången,

där det yrkas och kan ske samt konkursdomaren ej finner sådana särskilda

omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.

Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som

träder hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter

lämpad.

117 §.

Yrkande att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall

göras hos konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i två exemplar

inom den för framställande av anmärkningar mot borgenärens bevakning

utsatta tid. Ej må sådant yrkande väckas i bevakningsinlaga

eller i anmärkningsskrift.

Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts,

att inom viss tid av högst en månad från det han erhållit del av föreläggandet

fullgöra edgången och inkomma med bevis därom.

Kan borgenären ej inom den föreskrivna tiden fullgöra vad honom

ålagts, men visar han inom samma tid laga förfall, förelägge konkursdomaren

honom ny tid.

Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären

föreläggande, som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren inkomma

med bevis därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av

högst en månad från utgången av den för framställande av anmärkningar

mot bevakningen bestämda tid; skolande beviset om delgivningen

utgöras av sådant intyg, som ill kap. 38 § rättegångsbalken sägs. År

ej veterligt, var borgenären uppehåller sig, och har anvisning ej kunnat

vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning av föreläggandet

och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att

föreläggandet må införas i allmänna tidningarna tre gånger, minst en

vecka mellan varje gång; och äge den, som påyrkat edgången, att inom

en månad från det förordnandet gavs styrka, att föreläggandet blivit

sålunda kungjort. Då föreläggande, enligt vad nu är sagt, delgives

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

201

genom kungörelse i tidningarna, skall borgenären anses hava undfått

del av detsamma den dag sista kungörandet ägde rum.

Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid

fullgöra vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom

samma tid, att hinder mött för delgivning, vare edgångsyrkandet förfallet;

visas sådant hinder, sätte konkursdomaren ut ny tid.

118 §.

Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall

konkursdomaren ofördröjligen underrätta rättens ombudsman och förvaltaren

därom.

Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall, så snart

det inkommit till konkursdomaren, av honom överlämnas till ombudsmannen.

Har edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses

i 116 § andra stycket, varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen.

119 §.

Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän underrätt.

Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet,

där han vistas, avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den

domstol eller myndighet, inför vilken enligt det landets lag sådan edgång

må fullgöras.

120 §.

Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren

inkomma med bevis, att * borgenären fullgjort honom förelagd edgång,

må innan sådant bevis inkommit fordringen ej komma i betraktande

såsom bevakad i konkursen; dock värde, där anmärkning mot bevakningen

är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning, och gälle om utdelning

för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.

Å borgenärssammanträde, som hålles inför rättens ombudsman efter

utgången av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må

fordringen icke komma i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom

konkursdomarens försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borgenären

hos ombudsmannen styrkt, att beviset tillställts konkursdomaren.

121 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet

om egendomsavträde meddelades, äge begagna fordringen till kvittning

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) 282119 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

mot skuld, för vilken lian vid nämnda tid häftade hos gäldenären; och

vare för tillgodonjutande av sådan rätt ej nödigt, att fordringen bevakas

i konkursen. Sökes hans skuld för konkursboet ut, åligge honom, där

han vill njuta kvittningsrätt, att, om i målet så yrkas, beediga fordringen,

såsom i 116 § är stadgat.

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma

fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, gälle

i fråga om rätt för borgenären till kvittning i fall, då förutsättningarna

därför i övrigt föreligga enligt vad i första stycket sägs, att borgenären

bar att fullgöra sin förbindelse men äger återbekomma ett belopp, motsvarande

vad han erlagt, i den mån det ej överstiger vad han har att

fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande av förslag till

slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; skall fordringen enligt

vad i 144 § andra stycket är stadgat komma i betraktande vid

slututdelningen, varde nyssnämnda belopp avsatt för att, därest villkoret

sedermera skulle uppfyllas, till borgenären återbäras.

Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

därefter förvärvat fordran bos gäldenären efter avtal med annan än denne,

äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och

tillika hade kännedom om att gäldenären var på obestånd eller om konkursansökningen,

ej den rätt, varom ovan i denna paragraf är stadgat.

Sådan rätt tillkomme ej heller borgenär, som under nu nämnda tid

efter det han erhållit sin fordran satt sig i skuld hos gäldenären med

kännedom om hans obestånd eller om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund

av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts

inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, vare borgenär icke berättigad

att till kvittning mot skuld, vari han häftar hos gäldenären,

använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen om ackordsförhandling

utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt, därest ackord kommit

till stånd.

122 §.

Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt,

varde utan hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga

ordning påkallats.

123 §.

Den, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös egendom,

vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom,

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82. 203

som sålunda häftar för fordringen, icke skyldig att bevaka fordringen i

konkursen.

124 §.

Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av fordringar

utsatta tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskrivning

av konkursen.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenåren, skall förvaltaren

av densamma, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den

gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig.

6 Kap.

Om utdelning.

125 §.

Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärkningar

mot bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning

gjorts, det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde hållits, skall av

boets penningmedel, i den mån de ej åtgå till bestridande av konkurskostnaderna

eller till betalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig, utdelning

till borgenärerna äga rum enligt vad nedan närmare bestämmes.

126 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum.

Finnes tillgång till gäldande av minst tio för hundra av bevakade

fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta

med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre rättens ombudsman

samtycker därtill.

Kan utdelning till borgenärer, som hava förmånsrätt och icke jämlikt

135 § lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må sådan

utdelning ej uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i

penningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning

utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva

bevis därom att honom förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.

fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket förmäles, utgöre den omständigheten,

att boet tillhörig faät egendom icke blivit försåld, ej hinder

för slututdelning.

127 §.

Skall enligt vad i 66 § är stadgat försäljningen av boets egendom

anstå medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelningske

till andra borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar.

128 §.

Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens

ombudsman uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar

emellan ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter

ombudsmannens mening.

Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär* angiva beloppet

av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att beräkna,

den förmånsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den

utdelning, som belöper på fordringen. Föreligger omständighet, som

jämlikt 133 § andra stycket medför inskränkning i borgenärs rätt att

lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller har borgenär enligt 135 §

uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.

Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen

av egendom, för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redogörelsen

skall framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes

influtit för egendomen, samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget

utdelas, för vilka andra ändamål återstoden tagits i anspråk. Hava

medel, som avses i förslaget, influtit för egendom, vari särskild förmånsrätt

funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas särskilt för den

egendom.

129 §.

Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hörande

förvaltningsredogörelse hållas tillgängligt för granskning å ställe,

som bestämmes av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren.

Ombudsmannen läte en gång i allmänna tidningarna och den eller de

ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen,

kungöra, att utdelningsförslag framlagts, så ock från och med

vilken dag samt var det är att tillgå. I kungörelsen skall ock nämnas,

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungh May.ts Proposition Kr 8H.

205

att den, som vill klandra förslaget, har att anmäla sitt klander på sätt

och inom tid, som stadgas i 130 §.

Det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av

ovannämnda kungörelse dels tillställa konkursdomaren ett exemplar av

utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen dels ock till gäldenären

och varje i förslaget upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten

översända meddelande om innehållet i kungörelsen; och varde borgenär

tillika underrättad om den utdelning, som är för honom beräknad i

förslaget.

Ombudsmannen har därjämte alt så snart ske kan tillställa konkursdomaren

ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.

Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom

samtidigt meddelas konkursdomaren.

130 §.

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren

inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen

därom först varit tillgängligt för granskning. I klanderskriften

skall angivas, vilken ändring i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget,

må klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets

handläggning vid rätten samt läte den utsatta dagen minst tio dagar

förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen;

underrätte ock särskilt rättens ombudsman, förvaltaren och den, som

anmält klandret, samt där klandret avser utdelning till borgenär, som

icke anmält klandret, denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara

tillstädes. Utebliva de eller underlåter någon part att iakttaga inställelse,

vare det ej hinder för målets avgörande.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens

försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten.

131 §.

Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det

avser utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till förmån för

dem, som icke deltagit i klandret.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

132 §.

Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakningav

fordringar utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i utdelningsförslag,

om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevakningsinlagan

genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman

tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen visat, att bevakning skett.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första

stycket avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket,

som skulle hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom

den utsatta bevakningstiden; och tage han därefter med övriga borgenärer

del i vad som kan återstå.

133 §.

Borgenär äge innan tid för klander mot utdelningsförslag är ute

ej annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej

heller må, om klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret,

annorledes än mot borgen lyfta utdelning förrän klandret blivit genom

laga kraftägande beslut avgjort.

Är fordran beroende av villkor, som i 144 § avses, eller är, där

borgenär förelagts sådan edgång, som i 116 § sägs, edgången ej fullgjord,

må utdelning för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga

om fordran, som är tvistig; dock att borgenär, vars fordran är fastställd

genom beslut, som ej äger laga kraft, må mot borgen lyfta vad på

fordringen belöper. Utdelning för fordran, som bevakats efter utgången

av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må ej lyftas

under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen.

Finnes borgenär, som lyft utdelning, skyldig att till konkursboet

återbära vad han uppburit, skall han gälda ränta därå efter sex för

hundra om året från lyftningsdagen.

134 §.

Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts

honom, vare han ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit

från den dag, från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget

är att räkna; dock vare, där utdelning beräknats för sådan villkorlig

fordran, som avses i 144 § andra stycket, borgenären ej berättigad till

ränta, som å medlen upplupit innan villkoret uppfyllts.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

135 §.

Borgenär, som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken,

vare medgivet att innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger

rum lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill

finnas.

Borgenär, som har förmånsrätt i viss egendom, äge rätt till

lyftning, som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den

egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom

ovan är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning enligt

bestämmelserna i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas

i utdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade

bestämmelser.

136 §.

Lyftning enligt 135 § må ej medgivas borgenär, med mindre han

bevakat sin fordran i konkursen och ställer borgen för att medlen återbäras

i händelse han finnes ej vara berättigad att i utdelning behålla

vad han fått lyfta. Förvaltaren må dock med samtycke av rättens ombudsman

eftergiva borgen, om skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyldig

att ställa borgen.

Vad i 133 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gälda

ränta å medel, som återbäras, skall äga motsvarande tillämpning vid

återbäring av medel, som borgenär enligt 135 § fått lyfta.

137 §.

På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må medgivas

i de fall, som omförmälas i 135 §. Vägras lyftning, äge borgenären

hänskjuta frågan till konkursdomarens prövning; och meddele

denne beslut i frågan.

138 §. •

Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att

tillgå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om bevakad

fordran eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

till rättens ombudsman eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller

någon ytterligare tillgång, i följd av rättegång eller annorledes, sedermera

kan uppkomma för konkursboet.

139 §.

Har, då två månader förflutit från utgången av tiden för anställande

av klander mot förslag till slututdelning, borgenär, som är berättigad

att utan borgen lyfta honom i nämnda eller tidigare utdelningsförslag

tillagda medel, icke begagnat sig av sin lyftningsrätt, skall förvaltaren

till borgenären, om hans adress är känd, med posten översända

meddelande om det belopp, som sålunda må lyftas av borgenären.

140 §.

Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning,

åligge förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva

redovisning för förvaltningen av medlen. De i denna lag om utdelning

ävensom om redovisning vid slututdelning givna stadganden skola därvid

lända till efterrättelse.

141 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran ansvariga

gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, annan av dem

efter det beslutet om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning å

fordringen eller har i sagda fall borgenären erhållit avbetalning genom

utdelning i konkurs, vari annan av de ansvariga blivit försatt, äge ändock

borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta utdelning för

samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt göra

gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans fordran

svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkurser

sammanlagt mer än han har att fordra, gånge överskottet till de

konkursmassor, från vilka större utdelning fallit än som med hänsyn

till gäldenärernas eller löftesmännens inbördes ansvarighet bör därifrån

utgå.

Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolagsmans

konkurs, därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 82.

209

142 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran ansvariga

gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, annan av dem efter

det beslutet om egendomsavträde meddelades infriat fordringen bos

borgenären, vare den, som infriat fordringen, berättigad till utdelning å

samma belopp, som borgenären, därest denne ej fått betalning, ägt i

konkursen bevaka; dock må han ej uppbära mer än mot hans fordran

svarar.

143 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran ansvariga

gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, fordringen bevakats

av, förutom borgenären, någon av dem, som äro jämte konkursgäldenären

ansvariga för betalningen, skall utdelning för de bevakande

gemensamt beräknas, och tage därav först borgenären vad till full betalning

av hans fordran åtgår; vad sedan återstår tillfälle den, som

jämte borgenären bevakat, i den mån han genom avbetalning erhållit

fordran på ersättning hos konkursgäldenären.

144 §.

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger

utbekomma fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall

utdelning för fordringen beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning

i konkursen. Då slututdelning företages, må utom i fall, varom

förmäles i andra stycket av denna paragraf, sådan fordran ej komma

i betraktande, med mindre borgenären innan kungörelse om framläggande

av utdelningsförslaget utfärdats hos rättens ombudsman visar, att

villkoret uppfyllts; och skall, där fordringen enligt vad nu sagts icke

må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats

för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

Har någon, som är jämte konkursgäldenären ansvarig för betalningen

av en fordran, i konkursen bevakat fordran på ersättning för

vad han kan komma att gälda utöver vad efter förbindelsernas ordning

och beskaffenhet bör på honom belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl

vid slututdelning i konkursen komma i betraktande; dock att, där även

borgenären bevakat, vad i 143 § är stadgat om utdelning skall äga

tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.) 2881 la 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

145 §.

Utdelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts

sådan edgång, som i 116 § sägs, skall, ändå att edgången ej fullgjorts,

beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen.

Då slututdelning företages, må sådan fordran ej komma i betraktande,

med mindre innan kungörelse om framläggande av utdelningsförslaget

utfärdats bevis, att eden avlagts, genom konkursdomarens försorg kommit

rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen styrkt,

att sådant bevis tillställts konkursdomaren: och skall, där fordringen enligt

vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelningmå

hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

146 §.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är

utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärerna

inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades;

dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för

klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna,

där boet förslår till gäldande av ränta å alla bevakade fordringar utom

böter. Å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger

rum, beräknas, om boet förslår därtill, ränta efter fem för hundra om

året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från

vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Å fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst

eller eljest lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken

tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är

att räkna, där borgenären ej därförinnan uppburit betalning. Löper

fordran, varom nu är fråga, ej med ränta, varde ändock ränta efter

fem för hundra om året därå beräknad från den dag, då beslutet om

egendomsavträde meddelades.

Skall å fordran, som eljest ej vore förfallen, ränta ej gäldas före

förfallodagen, beräknas utdelningen å det belopp, som efter en räntefot

av fem för hundra om året utgör sådan fordrans värde den dag, då

beslutet om egendomsavträde meddelades, eller, då fordringen utgår fullt

eller med förmånsrätt, den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag,

vari fordringen upptagits, är att räkna, om betalning

därförinnan ej uppburits.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

147 §.

Skall utdelning ske för fordran allenast på ränta eller för annan

dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen efter

en räntefot av fem för hundra om året uppskattad till sitt kapitalvärde

å den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari

fordringen upptagits, är att räkna. Förmåner, som ej utgå i penningar,

skola uppskattas efter ortens pris. År rättighet någon för livstiden

tillförsäkrad, skall uppskattningen av kapitalvärdet ske med användande

av den dödlighets- och livslängd stabell för riket, som av vederbörande

myndighet sist blivit utgiven.

148 §.

Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i konkurs

innan ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts

genom ackordet, berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga

belopp med avdrag av vad han redan må hava uppburit; dock äge

han icke uppbära mer än vad enligt ackordet, tillkommer honom.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gäldenären

erhållit ackord enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs.

7 Kap.

Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna.

149 §.

Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överenskommelse

med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen,

eller har han andra bevis, att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde,

sedan den för bevakning av fordringar utsatta tid gått till ända, konkursen

nedlagd, om gäldenären gör ansökning därom hos konkursdomaren.

Innan konkursdomaren meddelar beslut i anledning av ansökningen,

skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.

År sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner

skäl därtill, förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning

boets egendom ej må säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som

avses i 61 § andra stycket.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Varder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkännagivande

därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

150 §.

Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han

till konkursdomaren ingiva ackordsförslag i två exemplar.

Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida

gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i

förra fallet, vari säkerheten skall bestå.

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning

blivit utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående

ackords förslags innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke meddelats

tidigare än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd

för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga bouppteckningsed.

152 §.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet och möter

ej mot dess upptagande länder, som i 151 § sägs, åligge konkursdomaren

att innan vidare åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren,

huruvida han anser förslaget böra föreläggas borgenärerna. År slututdelning

i konkursen nära förestående, eller har gäldenären förut i konkursen

bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget återtagits efter

det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde blivit

införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller det

tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fastställelse,

och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda

omständigheter ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall

förslaget ej vinna vidare handläggning, med mindre rättens ombudsman,

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

vars yttrande i sådant fall skall av konknrsdomaren infordras, förordar,

att ackordsfrågan ändock hänskjutes till borgenärernas prövning.

153 §.

Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot handläggning av ackordsförslag,

teckne konkursdomaren besked därom å. förslaget.

154 §.

Upptages ackordsförslag och möter ej mot dess vidare handläggning

hinder, som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomaren

kallas till sammanträde inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget.

Det ena exemplaret av ackordsförslaget skall av konkursdomaren

överlämnas till ombudsmannen för att under tiden intill sammanträdet

genom hans försorg hållas tillgängligt för granskning; och varde i den

kungörelse, som utfärdas om sammanträdet, intagen underrättelse, var

förslaget är att tillgå.

Ackordsförslag må ej behandlas av borgenärerna förrän de tvistefrågor,

som genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava

uppkommit, blivit vid det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde

handlagda. Har förslaget ingivits å sådan tid, att det kan förekomma

å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde, skall, där ej gäldenären

begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga skäl därtill

vara, ackordsfrågan utsättas till behandling å tid och ställe, som bestämts

för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det ställe, där

de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola tillhandahållas.

Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så

tidigt, att det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behandling

äga rum så snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall

konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen och förvaltaren tid och

ställe för sammanträdet ävensom ställe, där förslaget skall hållas tillgängligt,

155 §.

Förvaltaren skall, så snart det lämpligen kan ske, till rättens ombudsman

inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna

inverka på ackordsfrågans bedömande; och skall sådant yttrande tillika

innehålla bestämt förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes

eller icke.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.

Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärssammanträde,

där ackordsförslaget skall behandlas, till varje borgenär,

som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten

översända avskrift av förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran

om tid och ställe för nämnda sammanträde.

156 §.

Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör

förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör han ställa

ombud för sig.

Rättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer,

som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å

de fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon

av dessa fordringar anmärkning mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt

framställd men icke prövad eller är, där efterbevakning skett,

tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant

särskilt anmärkt i förteckningen.

157 §.

Vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som föranledes

av stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för

varje i konkursen bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkats, än

även för fordran, för vilken förmånsrätt yrkats, så framt anmärkning

mot yrkandet är gjord och ej blivit av domstol ogillad eller, där efterbevakning

ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar ej utgått.

Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder för borgenären

att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit

av domstol gillad. I nu angivna fall. skall, så vitt angår frågan om

borgenärs rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före

omröstningen visas, att beslutet blivit ändrat av högre rätt.

År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, anmärkning

mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad

fordran ännu icke prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för

framställande av anmärkningar ännu ej ute och varder utgången av

omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må

dock fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma

i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning, som blivit

eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan för
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.

215

månsrätt, eller, vad angår efterbevakning, det eljest bliver avgjort, att

fordringen skall sålunda utgå.

158 §.

Har gäldenärens make eller någon, som med gäldenären är i den

skyldskap eller det svågerlag, som i 2 kap. 7—9 §§ giftermålsbalken

sägs, eller i sådant svågerlag, att den ene är eller varit gift med den

andres syskon, röstat för antagande av ackordsförslag, skall fordran, för

vilken rösträtt sålunda utövats, ej komma i betraktande vid bestämmande

av omröstningens utgång.

159 §.

Yrkar borgenär eller gäldenären vid det jämlikt 154 § utsatta

sammanträdet uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed

kunna anstå till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor, om det

medgives antingen av alla tillstädes varande borgenärer, som äga rösträtt

i ackordsfrågor, eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa bevakat

fyra femtedeler av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen bevakade

fordringar, som medföra sådan rösträtt. Beslutes uppskov, skall

rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och tillkännagiva

tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse

icke erforderlig.

Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 §

forsta stycket, ytterligare uppskov beslutas.

160 §.

År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd

under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt,

som i 159 § sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande.

Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och

varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall inträffat,

som avses i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i

målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans

återupptagande. Göres ej sådan anmälan eller varder gäldenären

fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, skall ackordsfrågan

anses förfallen.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts Proposition jNr 82.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären

göra ändring i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna

till sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären

gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om ändringen av ombudsmannen

minst en vecka före sammanträdet med posten översänd till varje

borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är känd;

och skall vad i 155 § stadgas om avgivande av yttrande och delgivning

därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda

blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där

jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses

förfallen.

161 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av

borgenärerna prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av

gäldenären göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget

första gången förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i

ackordsförslag sedan kungörelse om dess behandling å borgenärssammanträde

varit införd i allmänna tidningarna, må ej prövning av förslaget

äga rum å det utsatta sammanträdet, med mindre rättens ombudsman

finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre

fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget

genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses

ackordsfrågan hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att

minst en vecka före det nya sammanträdet till vaije borgenär, som bevakat

fordran i konkursen och vars adress är känd och som ej varit tillstädes

vid det förra sammanträdet, med posten översända underrättelse

om ändring, som vidtagits i förslaget, så ock om tid och ställe för det

nya sammanträdet; och skall vad i 155 § stadgas om avgivande av yttrande

och delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.

162 §.

Ackordsförslag skall anses ''vara antaget av borgenärerna, därest

antingen alla tillstädes varande borgenärer förenat sig om förslaget och

dessa borgenärer bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

217

samtliga i konkursen bevakade fordringar, vilka enligt vad av 157 och

158 §§ framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången

av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av

de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat fyra

femtedelar av nämnda_ fordringsbelopp.

163 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så

framt det ej fastställes av rätten.

164 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger

rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger

sådant fall, som avses i 157 § andra stycket, och kan till följd därav

ej vid sammanträdet avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom

antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens

prövning.

Rättens ombudsman åligge, att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,

huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke,

samt i förra fallet ofördröjligen till konkursdomaren avlämna det vid

sammanträdet förda protokollet jämte eget yttrande över förslaget ävensom

det eller de yttranden, som av förvaltaren avgivits, samt den i 156 §

omförmälda borgenärsförteckningen. Innehåller ackordet andra villkor

än det till konkursdomaren ingivna ackordsförslaget, varde det i protokollet

angivet.

Har ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren,

sedan protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma i stad

inom tre veckor och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller

särskilt tingssammanträde, som på grund av Konungens förordnande

skall hållas och varå dylikt ärende må förekomma, så framt ej gäldenären

begärt urtinfa ting och förskjutit kostnaden därför.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio

dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de

_ ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen;

underrätte ock särskilt förvaltaren och gäldenären.

Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 § omförmälda grunder

bestrida fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller

konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 höft. (Nr 82.) 2821 19 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan

till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa

dag, där ej på grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen

erfordras.

165 §.

Då i fall, som avses i 157 § andra stycket, ackordsfråga blivit

hänskjuten till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå

till dess frågan, huruvida ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget

eller ej, kan jämlikt ovan stadgade grunder avgöras av rätten.

166 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet

fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under

3) eller 4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med

hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på

ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,

4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som

ej uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika

rätt och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist

ett år efter det ackordet blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej

förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,

varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman

skola sammankallas för att ånyo besluta i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt

förhållan de mot sina borgenärer, men anser rätten ’i övrigt skäl vara

för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå

i avbidan på åtalets utgång. Varder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren,

gäldenären eller borgenär att inom fyra veckor från det beslutet i målet

vunnit laga kraft hos konkursdomaren göra anmälan om ärendets återupptagande.

Göres sådan anmälan, utsatte konkursdomaren ofördröjligen

dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och skall i ty fall

vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande till
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

lämpning. Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären

fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackordsfrågan

förfallen.

107 §.

Bestrides fastställelse av ackord på den grund, att säkerhet ej finnes

för dess fullgörande, pröve rätten efter omständigheterna, huruvida fastställelse

av sådan anledning må vägras.

168 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer,

kända eller icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen,

utan undantag för andra än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar.

Räcker ej egendom, vari borgenär äger särskild förmånsrätt,

till gäldande av hans fordrans fulla belopp, vare han för återstoden

underkastad de villkor, som genom ackordet äro bestämda för dem,

vilka ej äga förmånsrätt.

Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som

enligt 121 § må tillkomma honom.

169 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han

mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för

fordriugens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen

berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av

ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem utan allenast borgenären

bevakat fordringen.

170 §.

Anmärkning mot bevakning skall, där för den bevakade fordringen

yrkats förmånsrätt, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att

ackord kommit till stånd.

171 §.

Innan egendomen i boet till följd av konkursens nedläggande eller

fastställt ackord till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egendomen,

så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som

boet eljest må hava åsamkat sig; och åligger det förvaltaren, då ackord

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

kommit till stånd, att sörja för att de borgenärer, som för sina bevakade

fordringar äga förmånsrätt, av egendomen, så vitt den förslår, erhålla

den betalning, som på grund av förmånsrätten tillkommer dem.

År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforderliga

medel till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren insättas

i riksbanken eller annan bank, varom parterna enas; och komme

ränta den till godo, som slutligen finnes berättigad till medlen.

172 §.

Yppas det efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn

till konkursen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap

hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans

avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd

gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borgenärernas rätt att

mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra detsamma i övrigt

gällande.

173 §.

Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kungörelse

om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord,

skall frågan anses förfallen den dag, då kungörelsen utfärdades.

174 §.

Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna,

må ej klagas.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Proposition Nr 82.

221

8 Kap.

Om borgenärssainiuanträden.

175 §.

Vid de borgenärssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är

stadgat skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara

ordförande.

176 §.

Kallelse till borgenärssammanträde skall utfärdas av rättens ombudsman,

där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkursdomaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för sammanträdet

ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång

i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall

bestämmas kortare tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.

Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gäldenären

samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman

särskilt underrättas.

Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och

av sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat

i 19, 20, 103 och 111 §§.

177 §.

Vid borgenärssamman träde skall protokoll föras av ordföranden.

Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet

underskrivas av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet

utsedda justeringsmän.

178 §.

Vid val av förvaltare, så ock i andra vid borgenärssammanträde

förekommande frågor, som röra boets förvaltning, gälle, där ej annorledes

är i denna lag stadgat, såsom beslut den mening, varom bland

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas,

gälle den mening ordföranden biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid

borgenärssammanträde, vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten

av sin -fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka

fordringen må vara grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter

bevakningstidens utgång, skall dock vad sålunda är stadgat anses fullgjort,

där borgenär i bevakningsinlaga lämnat nämnda uppgifter om

fordringen och vid inlagan fogat de handlingar, som efter vad nyss

sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

För fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må talan ej föras.

Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke äger

laga kraft, talan för fordringen ej föras.

180 §.

Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande

boets förvaltning i den mån hans rätt på grund därav att hans fordran

är förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppenbarligen icke är

beroende av frågans utgång.

Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för

annan borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga

rörande avtal emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller

deltaga i behandling av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje

man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot konkursboets.

Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna

paragraf avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av

annan borgenär eller av förvaltare eller av gäldenären.

181 §.

Förvaltare äge ej för egen del, där han själv är borgenär, eller

såsom ombud för annan deltaga i val av granskningsman.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 28.

223

182 §.

År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gäldenären

ansvarig för betalningen av en fordran, och har tillika borgenären

bevakat fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den

fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens mening, där ej de

andra utlösa honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.

183 §.

Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare

eller granskningsman eller suppleant för granskningsman icke lagligen

skett eller att beslut av borgenärerna i annan fråga, vars avgörande på

dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge han däröver anföra besvär.

Har ackordsfråga hänskjutits till rättens prövning, skall dock beträffande

klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 164 § femte

stycket sägs lända till efterrättelse; och må särskild klagan ej föras

över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjuta eller

sådant förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd beträffande

ackordsförslag blivit avslagen, där ej i sistnämnda fall ackordsfrågan

till följd av beslutet skall anses hava förfallit.

År beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras, fattat vid

sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras hos den rätt,

där konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom fjorton

dagar ingivas till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas

nödigt, att övriga rättsägare skola vid borgenärssammanträde erhålla

del av besvären för att å viss dag avgiva förklaring däröver inför rätten

vid äventyr att målet ändock företages. Har beslutet fattats vid sammanträde

inför konkursdomaren, gälle i fråga om klagan däröver vad

om klagan över konkursdornarens beslut är stadgat.

Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stadgas

är borgenär medgivet, have lov därtill, så framt hans rätt kan vara

beroende av beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut

om fortsättande av gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet.

eller om uppskov utöver nämnda tid med försäljning

av boets egendom eller med indrivning av dess fordringar konkursutredningen

oskäligt förlänges, äge han ock över sådant beslut föra klagan.

I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles, skall vad ovan är

föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tillämpning.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där

ej förbud däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits

till honom, eller av den rätt, där målet är anhängigt.

184 §.

Fatta borgenärer beslut i ärende, vari det icke tillkommer dem att

besluta, eller överskrida de i annat ärende sin beslutanderätt, vare beslutet

ogillt.

9 Kap.

Huru förfaras skall, då konkursbo ej förslår till bestridande

av konkurskostnaderna.

185 §.

Finner konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelats,

anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande

av konkurskostnaderna, och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader,

skall vad förut i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder

då konkurs uppstått icke äga tillämpning, utan gälle vad här nedan

föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse

med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i

kungörelsen dessutom anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande,

som ovan sagts. Kungörelsen skall ofördröjligen anslås å rättens

dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att en gång införas

i allmänna tidningarna ävensom en eller två tidningar inom orten;

varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta allmänna

åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbete- eller tjänsteman,

hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall förordna en god man att taga vård om

gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av gäldenären

under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och

skulder med uppgift å borgenärernas namn och hemvist så ock å de

böcker och andra handlingar, som röra boet, skall gode mannen ofördröjligen

upprätta och till konkursdomaren inkomma med sådan förteckning. Vid

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

225

bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara tillstädes och under

edsförpliktelse redligen uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång linnes till bestridande

av konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären

att inställa sig för att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed,

som i 91 § sägs. Edgången må ej utsättas att äga ruin tidigare än eu

vecka efter det beslutet om egendomsavträde meddelades. Har konkursansökningen

gjorts av borgenär, varde denne underrättad om kallelsen.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom

nu är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i

samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteckningsförrättning

vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall,

som här avses, äga motsvarande tillämpning.

4) Varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller

eljest ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna,

och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren

beslut om avskrivning av konkursen.

5) Finnes boet förslå till konkurskostnadernas bestridande eller

ställes säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan

kungörelse om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall

iakttagas, att de tider, som enligt sagda paragraf skola räknas från det

beslutet om egendomsavträde meddelades, i stället skola räknas från

dagen för utfärdandet av nyssnämnda kungörelse. Om kungörelsens

offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med konkursen skall jämväl

i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser föreskrivet;

dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger

gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

186 §. ''

Varder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen

uppenbart, att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna,

åligge förvaltaren att Titan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren.

Vid sådan anmälan skall fogas redovisning för förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen

vara befogad, läte han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen

infördes i allmänna tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.) 2821 19 29

•I

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

anmälningen förfallen. Vill borgenär eller gäldenären annorledes visa,

att tillgång finnes till bestridande av sagda kostnader, göre anmälan

därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss nämnts, och äge konkursdomaren

giva honom det rådrum, som prövas nödigt. Där säkerhet

ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande, att

medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdomaren

beslut om avskrivning av konkursen.

187 §.

Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan

skett därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna,

skall borgenärsammanträde, som omförmäles i 49 §, ej utsättas,

så länge anmälningen är beroende på prövning.

188 §.

Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven

jämlikt 185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet

föranledda kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdomarens

beprövande, till god man, som omförmäles i nämnda paragraf

under 2). Beslutet om konkursens avskrivande skall innehålla åläggande

för borgenären att gälda nämnda kostnader, därvid varje kostnadsbelopp

skall särskilt angivas.

Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkursdomaren,

i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad

konkursdomaren förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser,

som bort gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av

borgenär, vilken jämlikt första stycket är ansvarig för desamma, att av

allmänna medel undfå ersättning för vad sålunda förskjutits.

10 Kap.

Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,

så ock om klander å sådan redovisning.

189 §.

Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för

förvaltningen, evad denna handhafts av den avgående ensam eller av

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82. 227

honom jämte annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad,

såsom i 52 § andra stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast

den del av förvaltningen, som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

Då förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit

till stånd, egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redovisning

för förvaltningen av boet avgivas.

Rättens ombudsman bär att granska redovisning, varom ovan förmäles,

och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande

skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna.

Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av

förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå

för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslaget;

och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse,

som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge ombudsmannen

efter samråd med förvaltaren betämma ställe, där redovisningshandlingarna

skola hållas tillgängliga; läte öck en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag

samt var handlingarna äro att tillgå.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas,

att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan

på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.

Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna

i styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren

för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra

handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet,

vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Det åligger därjämte

ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande till

gäldenären och varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och

vars adress är känd, med posten översända meddelande om innehållet i

kungörelsen angående redovisningen.

190 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller

varder konkurs avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §,

skall föi-valtaren ofördröjligen till gäldenären avgiva redovisning för

förvaltningen av boet.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt

samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

191 §.

Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller

190 §, eller vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan vara

beroende av redovisningen, klandra densamma, skall han instämma sin

talan till den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre

manader, räknat i fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen

enligt vad kungjort blivit först varit för granskning tillgänglig, i fall,

som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen tillställdes

gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet

om avskrivning av konkursen vann laga kraft.

Har i fall, som avses i 189 § första stycket, förvaltningen eller viss

del därav varit åt den avgångne förvaltaren ensam anförtrodd, äge jämväl

den, som förordnats att efter honom vara förvaltare, klandra den avgivna

redovisningen på sätt och ipom tid, som ovan beträffande klander i

nämnda fall stadgas.

192 §.

År klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av

konkursboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den

täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

11 Kap.

Särskilda bestämmelser.

193 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt

finnes stadgat är eller under någon del av det sista året innan ansökning

om konkurs gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

194 §.

Om kommittents rätt- att, då kommissionär, som för kommittentens

räkning i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man

göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet, så ock om kommittents

rätt till redovisning för belopp, som till kommissionärens konkursbo influtit

för avyttrat gods, är särskilt stadgat.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

229

Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan

beslutet om egendomsavträde meddelades föryttrat annans egendom och

har betalningen i dess helhet eller delvis efter sagda besluts meddelande

influtit i konkursboet eller utestår den hos köparen ogulden, have den,

vars egendom föryttrats, samma rätt till vad sålunda influtit eller är

oguldet, som han skulle haft till själva egendomen, om den varit i behåll;

dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, så vitt köparens

rätt därigenom skulle förnärmas.

195 §.

Vad i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös

egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om borgenär, som innehar lös egendom

med rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad

nu är sagt icke i avseende å hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla

egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

190 §■

År betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med

hänsyn till olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens

konkurs till förfång för övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning

än efter det lägst bestämda beloppet, så vida anmärkning därom framställes

i vederbörlig ordning; dock må, där rabatt för kontant betalning

betingats, dét högre beloppet kunna i konkursen göras gällande, i den

mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens belopp.

Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om borgenärs rätt till betalning då ackord kommit till stånd.

197 §.

Har konkurs avslutats utan att fast egendom, som hör till boet,

gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra

anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när förhållandet

styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet samt

i intecknings- eller fastighetsboken.

198 §.

Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på

den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

pröva, huruvida han förrän fyra månader förflutit från det beslutet om

egendomsavträde meddelades må åter inträda i utövning av tjänsten.

199 §.

Vad i denna lag stadgas därom att åtgärd ej må vidtagas, med

mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle att yttra sig,

skall icke äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas

med kallelse.

200 §.

År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra

maken kallad till första borgenärssammanträdet.

201 §.

Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka

ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme

på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte

ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstidning,

som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen

offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder

av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar

före den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare,

om konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

202 §.

Skall på grund av stadgande i denna lag underrättelse om tiden

för konkursmåls handläggning vid rätten genom kungörelse meddelas

borgenärer, må i stället annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning av

kallelsekostnaden alla borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så

tidigt, att de kunna själva eller genom ombud infinna sig.

Å kallelse till borgenärsammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång och icke avser prövning av ackordsförslag, skall vad i

första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

231

203 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas

till konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar,

besörje konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som

ingivit handlingen, lösen för avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända följande handlingar: anmälan

om postadress, som i 12§ sägs; bevis att borgenärs ansökning om konkurs

blivit gäldenär delgiven; bevakningsinlaga, så vida fråga ej är om efterbevakning;

anmärkning mot bevakad fordran; yrkande att fordran skall

fästas med ed; bevis om delgivning av föreläggande, som meddelats i

anledning av sådant yrkande; anmälan att hinder mött för sagda delgivning

eller för edens avläggande; bevis att eden blivit avlagd samt

skrift, vari fastställelse av ackord bestrides; och skall handling, där den

blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

204 §.

Byter gäldenären hemvist under konkursen, skall rättens ombudsman

hos konkursdomaren gära anmälan om gäldenärens nya hemvist.

205 §.

Där ej av bestämmelserna i denna lag annat föranledes, skola till

ombudsmannen överlämnade handlingar rörande konkursen så snart

lämpligen kan ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras.

Behöver förvaltaren tillgång till handling, som av ombudsmannen innehaves,

ombesörje ombudsmannen avskrift därav för förvaltarens räkning.

206 §.

Protokollen vid alla inför rättens ombudsman hållna borgenärssammanträden

skola efter konkursens avslutande av honom överlämnas till

konkursdomaren för att förvaras i rättens arkiv.

207 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje konkurs antecknas:

när och av vem konkursansökningen blivit gjord; dagen då beslutet om

egendomsavträde meddelades; namn å rättens ombudsman, å förvaltare,

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

å granskningsman och å god man, som utsetts jämlikt 185 § under 2);

inkomna framställningar och i anledning därav eller eljest av konkursdomaren

eller rätten vidtagna åtgärder samt dagen för konkursens avslutande.

Dagboken skall ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens

hemvist vid tiden för egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat

ställe, om hans nya hemvist.

208 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller

vidtaga de åtgärder, som omförmälas i 10—14, 17 och 19 §§, 20 § första

stycket samt 21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 200 § sägs;

finner konkursdomaren, då konkurs uppstått, anledning till antagande,

att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,

äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga de åtgärder, som för sådant

fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). År konkursdomaren av jäv

hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga åt

lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av

ojävig domare utsedd.

Det åligger konkursdomaren, där förordnande för särskild domare

erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.

209 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt

denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej

klagas däröver att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare tillhållits

att fullgöra sina åligganden.

Vill någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §,

varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om

konkursens nedläggande infördes i allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6

kap., gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud

däremot från hovrätten kommer.

210 §.

Över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären

förd talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bifallen,

må klagan ej föras.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

233

211 §.

Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller

förmånsrätt eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ordförande

att inom tre veckor därefter till hovrätten insända alla handlingar,

som röra målet.

212 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig

särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar

eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild

förmån för sig, straffes med böter, högst ett tusen kronor, eller fängelse

i högst ett år.

213 §.

Var som å borgenärsammanträde i fråga, som rör boets förvaltning,

utövar rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den uppgivits,

är oriktig, straffes med böter, högst ettusen kronor, eller fängelse

i högst ett år.

214 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter

allmän strafflag.

215 §.

Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet

och kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig

skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.

216 §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledningfinnes

till antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt

förhållande mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta

allmänna åklagaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 6S käft. (Nr 82.)

2821 19 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

217 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så

ock åtal för förbrytelse, som omförmäles i 212 eller 213 §, skall utföras

vid den rätt, där konkursen är eller varit anhängig.

218 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer

avvikit, gånge ändå dom över honom.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

235

Förslag

till

Lag

om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

1 §•

Den nu antagna konkurslagen skall jämte vad här nedan stadgas

lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1921.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft,

skall i avseende å konkursen äldre lag tillämpas. År konkursansökning

vid nämnda tid på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning

och handläggning av den ansökning ävensom i avseende å konkurs, som

därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått

gäldenären före den dag, då nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att

konkursen följt på ansökning, som gjorts först efter sagda dag, motsvarande

bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på grund därav frihet från klander

för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall, då sådan frihet ej äger

rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.

2 §•

Genom nya lagen upphävas:

konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de

ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade

författningar;

förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst

fall för borgade varor;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande

mot nya lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

3 §■

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället

tillämpas.

4 §•

År enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende

av tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i

12 § av den nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs

anses börjad den dag ansökningen om konkurs ingiven är, där konkurs

på den ansökning följer, med nämnda tid avsetts dagen för konkursansökningens

ingivande, skall även i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts efter det nya lagen trätt i kraft, med sagda

tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.

5 §•

Där enligt lag eller särskild författning tid för auhäugiggörande av

talan eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i

konkurs, skall i fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i

stället räknas från den dag, då enligt den om konkursen utfärdade

kungörelse borgenärerna senast böra hos konkursdomaren bevaka sina

fordringar.

6 §•

De i lag eller särskild författning meddelade stadganden, som hava

avseende å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i avseende

å beslut om egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.

Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan

i anledning av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad

skyldighet i stället åligga konkursdomaren.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller

sysslomän i konkurs skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses

enligt nya lagen.

7 §•

Åt gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i

fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser

gälla från vad i nya lagen finnes stadgat:

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 82.

1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till konkurs,

om hans fordran är sådan, att för densamma utmätning ej kan

vinnas i annan egendom än den, varöver hustrun äger råda.

2. Vad i 28, 34—37 samt 39 §§ av nya lagen är stadgat om

återvinning från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall

icke äga tillämpning.

3. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gäldenärens

hustru påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i

nya lagen gälla vad därom finnes särskilt stadgat.

4. Har makarnas bo avträtts till konkxirs, skall koukursdomaren å

första borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun;

dock må ej sådant förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den,

som förordnats till god man, har att i avseende å konkursen och vad

därmed äger samband bevaka hustruns talan, där den ej av henne själv

utföres. Har förordnande, som nu sagts, meddelats, åligge det konkursdomaren

att göra anteckning därom, med angivande av den förordnades

namn, uti den i 207 § av nya lagen omförmälda dagboken.

5. Har gäldenärens hustru sökt undansättande, åligge det dels

konkursdomaren att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av

nya lagen, särskilt underrätta jämväl hustrun eller god man, som förordnats

för henne, och dels rättens ombudsman att ofördröjligen efter utfärdandet

av den i 129 § av nya lagen omförmälda kungörelsen till

hustrun eller god man, som nyss sagts, med posten översända meddelande

om innehållet i kungörelsen.

6. Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande undansättande

av egendom, skäll vad i 211 § av nya lagen för där avsett fall stadgas

äga motsvarande tillämpning.

8 §•

Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses

upphävda:

de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å

livränta i arbetsgivares konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund

av bestämmelse i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete fortfarande äga giltighet; samt

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga

om särskild administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.

9 §•

Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa

centralkassors för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järnväg

under konkurs är särskilt stadgat.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Fr oposition Nr 82.

239

Förslag

till

Lag

om ackordsförhandling utan konkurs.

1 §•

Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad

här nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han bör

inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen

göra ansökning om inledande av offentlig ackordsförhandling.

Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande

beslut dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

äge ej den rätt, som i första stycket sägs.

2 §•

Vid ansökning, som avses i 1 §, skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida

gäldenären vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och,

i förra fallet, vari säkerheten skall bestå;

2) en under de närmaste sextio dagarna före ansökningens ingivande

upprättad förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å

borgenärernas namn och hemvist så ock å böcker och andra handlingar,

som röra boet; skolande bouppteckningen med iakttagande av vad i 3 §

närmare föreskrives vara upprättad av god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den av honom senast uppgjorda balansräkningen

;

4) berättelse av gode mannen om boets tillstånd så ock om orsakerna

till gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas; skolande berättelsen

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

tillika upptaga en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom

angiva dels vilken utdelning borgenärerna kunna påräkna, därest

gäldenärens bo avträdes till konkurs, dels huruvida egendom till skada

för borgenärerna frångått gäldenären under sådana förhållanden, att i

fall av konkurs återvinning av den egendom kan äga rum, dels huruvida

skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig

till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, dels ock, om gäldenären

är köpman, vilka handelsböcker han hållit och huru de blivit förda;

5) av gode mannen avgivet yttrande, huruvida han med avseende

å de förhållanden, som beröras i den under 4) nämnda berättelsen, eller

andra omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande,

anser ackordsförslaget böra antagas av borgenärerna eller icke;

6) förklaring av borgenärer, som till antalet utgöra minst hälften

av de i bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade upptagna borgenärerna

och som tillhopa äga att fordra minst två tredjedelar av sammanlagda

beloppet av nyssnämnda borgenärers fordringar, att de anse ackordsförslaget

antagligt; skolande likväl, där sådan förklaring avgivits av

borgenär, som avses i 22 §, hänsyn ej tagas till den borgenär och hans

fordran;

7) ett kontant belopp av etthundra kronor såsom förskott å kostnaden

för ackordsärendets handläggning av konkursdomaren och inför

rätten jämte säkerhet, som godkännes av konkursdomaren, för kostnad,

som ej täckes av nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen foga bevis, att ackordsförslaget

jämte gode mannens berättelse och yttrande tillställts samtliga

i bouppteckningen upptagna borgenärer.

Ansökningen jämte de under 1)—6) upptagna handlingar skall ingivas

i två exemplar.

3 §.

I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola tillgångarna

upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning

prövas äga. År gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jämförelse,

så vitt ske kan, tillika lämnas specificerad uppgift å de värden

gäldenären senast i sina handelsböcker åsatt sina tillgångar eller, där

sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen. Anses förmånsrätt tillkomma

borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen och därvid grunden

för sagda rätt angivas.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tv Proposition Nr 82.

241

4 §•

God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör

ansökning därom; och skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen

bör äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn till boets omfattning

och beskaffenhet erfordras för upprättande av tillförlitlig bouppteckning

och bedömande av gäldenärens ställning.

Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som

av förening av köpmän eller andra näringsidkare erhållit bemyndigande

att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna lag, och har

föreningen av Konungen erhållit'' tillstånd att meddela dylikt bemyndigande,

skall konkursdomaren till god man förordna den av gäldenären

föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och erfarenhet,

varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna

paragraf sägs är obehörig. Auktoriserad handelskammare äge utan särskilt

tillstånd meddela bemyndigande, som ovan sägs.

God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i

konkurstillstånd, ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i

rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må

utöva allmän befattning, ej den, som genom utslag, vilket ännu icke

vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller

som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför

Tätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara

god man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans

ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara

god man.

Ej må gäldenärens make vara god man, ej heller någon, som är

med gäldenären i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken

om jäv emot domare sägs.

5 §.

Finner konkursdomaren, att han enligt 1 § första stycket icke är

behörig att taga befattning med ansökning om inledande av ackordsförhandling,

eller föreligger sådant fall, som avses i 1 § andra stycket,

eller har gäldenären icke iakttagit vad i 2 § under 1)—7) är stadgat

eller kan ansökningen av annan orsak icke upptagas, meddele konkursBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 282119 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

domaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed och teckne det

å ansökningen.

Finner konkursdomaren, att han icke är behörig att taga befattning

med ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning

av annan orsak ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom

genast skriftligen meddelas sökanden.

6 §.

Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall

gäldenären^ inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens riktighet.

Då eden skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till

bouppteckningen eller de ändringar däri, som han må finna påkallade,

och betjge därefter med ed, att bouppteckningen (med däri av honom

gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen icke

någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller

skuld, som ej hör till boet, upptagits.

Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande

eller, om hinder därför möter, å tid, som konkursdomaren bestämmer.

Gitter han det ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren

beslut därom å ansökningen.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren

tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare,

som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta

honom hemma i sin bostad avlägga eden.

7 §’

Varder den i 6 § föreskrivna edgång fullgjord, meddele konkursdomaren

genast beslut, att offentlig ackordsförhandling skall inledas, och

utfärde kungörelse därom.

Konkursdomaren förordne tillika en ärlig och förståndig man att i

ackordsärendet vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen det ena exemplaret

av ånsökningen om inledande av ackordsföx-handling och av de i 2 §

under 1) 6) upptagna handlingar ävensom, där sådant erfordras på grund

av stadgandet i 19 § tredje stycket, protokollsutdrag över fullgörandet

av den i 6 § föreskrivna edgången; bestämme ock efter samråd med

ombudsmannen samt läte i ovannämnda■ kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer, som vilja taga del i ackordsförhandlingen,

böra hos konkursdomaren anmäla sina fordringar;

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

243

2) inom vilken tid anmärkningar må kunna framställas mot anmälningar,

som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda anmälningstid;

3) lämpligt ställe, varest anmälningshandlingarna, utom hos konkursdomaren,

skola hållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde med borgenärerna att hållas inför

ombudsmannen för prövning av ackordsförslaget;

5) i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser angående

ackordsförhandlingen skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra anmälas, skall utgöra minst två,

högst fem veckor från det beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades; tiden, inom vilken anmärkningar må framställas, skall bestämmas

till minst två, högst fyra veckor från anmälningstidens utgång.

Det under 4) omförmälda sammanträdet skall hållas så snart det efter

anmärkningstidens utgång kan ske. Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser

angående ackordsförhandlingen skola införas, må icke överstiga

två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och

varder före den däri utsatta inställelsedag beslut om inledande av ackordsförhandling

meddelat, skall i den kungörelse, som utfärdas om ackordsförhandlingen,

erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad och

att den ej förfallit genom ackordsförhandlingen.

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad

annan ledamot av rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren

i hans ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

På konkursdomaren ankomme att, när så prövas skäligt, entlediga

ombudsmannen och förordna annan i hans ställe. Över beslut om ombudsmannens

entledigande må klagan ej föras.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed,

gånge sådan ed inför konkursdomaren innan han tillträder befattningen.

8 §•

Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rätten dörr

samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna

tidningarna ävensom två gånger, sista gången minst en vecka

före utgången av den för anmälning av fordringar utsatta tid, i den

eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i sådant avseende bestämts.

Konkursdomaren läte skyndsamt genom särskilda kallelsebrev underrätta

alla kända inländska och utländska borgenärer ävensom gäldenären

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

om kungörelsens innehåll; översände ock till de borgenärer, som ej

enligt ansökningen bifogade bevis redan erhållit del av ackordsförslaget

jämte gode mannens berättelse och yttrande, avskrift av dessa handlingar.

Konkursdomaren skall tillika om ackordsförhandlingens inledande

genast underrätta allmänna åklagaren i orten ävensom, om gäldenären

är ämbets- eller tjänsteman, hans närmaste förman.

9 §■

Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan

ansökning om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på prövning.

Försättes gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av

ackordsförhandling anses förfallen.

10 §.

Försättes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackordsförhandling

meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall

frågan anses förfallen.

Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom

gäldenären dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

vinner laga kraft.

n §

Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackordsförhandling,

innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen

12 §.

Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats

men innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gäldenärens

försättande i konkurs gjord av borgenär, som jämlikt 35 § är,

om ackord kommer till stånd, därav bunden, må ansökningen icke upptagas

till prövning, utan så är att sökandens fordran uppgår till mer än

en femtedel av samtliga dylika borgenärers fordringar, så vitt de vid

tiden för ansökningens prövning äro kända. År ackordsförslaget antaget

av borgenärerna eller eljest jämlikt 28 § hänskjutet till rättens prövning,

må innan ackordsfrågan är avgjord konkursansökning av borgenärer,

som äro bundna av ackordet, icke upptagas till prövning, så vida icke

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. May.ts ''Proposition Nr 82.

minst halva antalet av de borgenärer, som röstat för ackordsförslagets

antagande, biträtt ansökningen; dock skall vad i första punkten stadgats

gälla i fall, då gäldenären är tilltalad för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer.

13 §.

Sedan beslut om inledande av ackordsförbandling meddelats, må

innan ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens

egendom till gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut

meddelades. Utan hinder därav att ackordsförhandling inletts, må likväl

borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös

egendom eller innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för

sin fordran kvarhålla, söka betalning ur den egendom, som sålunda

häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd eller jordägare denna rätt

i avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet

för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av förhandlingen.

14 §.

I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar

äro förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmånsrätten;

ej heller de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om

inledande av förhandlingen meddelats.

Fordran må i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är

beroende av villkor eller ej förfallen till betalning.

15 §.

Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som

vill deltaga i ackordsförhandlingen, att hos konkursdomaren skriftligen

anmäla sin fordran. Vid anmälningsinlagan foge borgenär i huvudskrift

eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin

talan.

I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke och postadress

uppgivas.

Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

16 §.

Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren

det ena exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna . till rättens

ombudsman, genom vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäldenären

och borgenärerna å ställe, som bestämts jämlikt 7 §.

17 §•

Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att

någon, som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är

berättigad därtill, har gäldenären att inom den för framställande av anmärkningar

utsatta tid till konkursdomaren inkomma med anmärkningsskrift;

börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar

gäldenären vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl

borgenär, som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är

stadgat om anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar, av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång ofördröjligen

skall överlämnas till rättens ombudsman och genom hans försorg

hållas tillgängligt å det ställe, som bestämts för anmälningshandlingarnas

tillhandahållande.

18 §.

Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar utsatta

tid men innan borgenärerna prövat ackords förslaget anmäla fordran,

må det ske i den ordning, som är stadgad i 15 §.

Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast

det ena exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman;

läte ock en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen,

kungöra, att efteranmälan skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar

mot anmälningen må framställas, samt ställe, varest det till

ombudsmannen överlämnade exemplaret av anmälningshandlingarna skall

hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande av anmärkningar

må ej understiga två eller överstiga fyra veckor, räknat från det

kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.

Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, åligge konkursdomaren

att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj. ts Proposition Nr 82.

247

I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats

om anmälan av fordran.

Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas

gemensamt.

Kostnad, som föranledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär,

som gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan,

svare de en för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för

anmälningarna.

19 §.

Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör

gäldenären vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombudsman

och borgenärerna de upplysningar om boet, som de begära. Kan

gäldenären ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig.

Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer,

som äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de

fordringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. År enligt vad till ombudsmannen

översänd anmärkningsskrift utvisar anmärkning framställd emot

någon fordran eller är, där efteranmälan skett, tiden för framställande

av anmärkningar ännu icke ute, varde sådant särskilt angivet i förteckningen.

Har gäldenären vid fullgörandet av den i 6 § föreskrivna edgång

gjort tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen

vid det enligt 7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om

tillägge#t eller ändringen.

Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna

beslutas i andra fall än i 24 och 25 §§ avses.

20 §.

Vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på

borgenärernas avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke

komma i betraktande, med mindre före omröstningen anmälningshandlingarna

genom konkursdomarens försorg kommit rättens ombudsman

till hända eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att anmälan skett.

21 §.

Borgenär, som anmält fordran, äge utan hinder av anmärkning

mot anmälningen att vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag

ankomma på borgenärernas avgörande, utöva rösträtt för fordringen.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

Varder utgången av omröstning om antagande av ackordsförslag

olika allt efter som fordran, emot vilken anmärkning framställts, beräknas

eller icke, skall rättens ombudsman vid sammanträdet, där omröstningen

ägt rum, söka genom förhör med de närvarande utreda den sålunda

uppkomna tvistefrågan och däri åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga

närvarande, att anmärkningen må förfalla, eller inskränka de densamma,

äge ej den, som uteblivit, därå tala. Kan förlikning ej trätfas,

ankomme. på rätten att pröva anmärkningen, och må fordringen vid

bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande, med

mindre anmärkningen ogillas av rätten.

År vid omröstning, som avses i andra stycket, tiden för framställande

av anmärkningar mot fordran, som anmälts jämlikt 18 §, ännu

ej ute samt varder utgången av omröstningen olika allt efter som

fordringen beräknas eller icke, må fordringen vid bestämmande av omröstningens

utgång icke komma i betraktande, med mindre anmälningen

lämnas utan anmärkning eller anmärkning, som framställes, varder

ogillad av rätten.

22 §.

Har gäldenärens make eller någon, som med gäldenären är i den

skyldskap eller det svågerlag, som i 2 kap. 7—9 §§ giftermålsbalken

sägs, eller i sådant svågerlag, att den ene är eller varit gift med den

andres syskon, röstat för antagande av ackordsförslaget, skall fordran,

för vilken rösträtt sålunda utövats, ej komma i betraktande vid bestämmande

av omröstningens utgång.

23 §.

Har löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig för

betalningen av en fordran, anmält sig till deltagande i ackordsförhandling

och har tillika borgenären anmält fordringen, äge de tillsammans

röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens

mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran

ställa full säkerhet.

24 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är prövat

av borgenärerna.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 25 §, av

gäldenären göras senare än vid det jämlikt 7 § utsatta sammanträdet.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

249

Gör gäldenären vid det sammanträde eller därförinnan ändring i ackordsförslag,

må ej prövning av förslaget äga ram vid sagda sammanträde,

med mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att forslaget ej genom

ändringen blivit mindre fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt

vad nu är sagt förslaget genast prövas, må prövningen därav kunna

uppskjutas till nytt sammanträde att bållas inom tre veckor, om uppskov

medgives antingen av alla tillstädesvarande röstberättigade borgenärer

eller ock av fyra femtedelar av dem och dessa anmält fyra femtedelar

av sammanlagda beloppet av samtliga fordringar, som medföra rösträtt.

Beslutes ej uppskov efter vad nu är sagt, anses ackordsfrågan hava

förfallit.

Beslutes uppskov, skall ombudsmannen före sammanträdets avslutande

utsätta och tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och

vare vidare kallelse ej erforderlig. Ombudsmannen åligge dock att i god

tid före sistnämnda sammanträde meddela varje borgenär, som ej varit

tillstädes vid förra sammanträdet och vars adress är känd, underrättelse

om tid och ställe för det nya sammanträdet, så ock om ändring, som

vidtagits i ackordsförslaget.

25 §.

År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd

under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer,

må förslaget ej antagas av borgenärerna, men äge de med den

röstövervikt, som i 24 § andra stycket sägs, besluta, att förslaget skall

vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd, anses ackordsfrågan

hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och

varder åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han att inom fyra veckor

från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos rättens ombudsman göra

anmälan om ackordsfrågans återupptagande. Göres ej sådan anmälan,

skall ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären

göra ändring i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, skall ombudsmannen ofördröjligen

underrätta konkursdomaren om anmälningen samt genom kungörelse, som

minst tio dagar före den för sammanträdet utsatta dag införes en gång

i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, kalla borgenärerna

att inför ombudsmannen sammanträda för att besluta över ackordsBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 häjt. (Nr 82.) 2821 19 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj.ts Proposition JS[r 82.

förslaget; skolande gäldenären särskilt underrättas om sammanträdet.

Har gäldenären gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om ändringen

av ombudsmannen minst en vecka före sammanträdet med posten

översänd till varje borgenär, vars adress är känd.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda

blivit utsatt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där

jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses

förfallen.

26 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest

antingen alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och

dessa borgenärer anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av

samtliga anmälda fordringar, vilka enligt vad av 20, 21 och 22 §§

framgår skola komma i betraktande vid bestämmande av utgången av

omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar av de tillstädesvarande

borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra femtedelar

av nämnda fordringsbelopp.

27 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så

framt det ej fastställes av rätten.

28 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger

rum, förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt

vad av 21 § andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet

avgöras, huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat,

skall ackordsfrågan hänskjutas till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,

huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.

29 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombudsman

samt underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet

utsedda justeringsmän. Har vid sammanträde förhör angående tvistiga

fordringar ägt rum, skall i protokollet upptagas, om och i vad mån

förlikning skett samt vilka anspråk såsom stridiga återstå. Har gäldenären

gjort ändring i ackordsförslaget, varde det ock i protollet angivet.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts Proposition Nr''''82.

Protokoll över borgenärssainmanträde skall av ombudsmannen ofördröjligen

avlämnas till konkursdomaren. Har vid sammanträde ackordsfrågan

hänskjutits till rättens prövning, åligge ombudsmannen att vid

protokollet foga eget yttrande över ackordsförslaget ävensom den jämlikt

19 § uppgjorda borgenärsförteckningen och de handlingar, som till

utredning angående tvistiga fordringar må hava ingivits å sammanträdet.

30 §.

Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde,

utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren

ofördröjligen ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom

tre veckor och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt

tingssammanträde, som på grund av Konungens förordnande skall hållas

och varå dylikt ärende må förekomma, så framt ej urtima ting äskats

av gäldenären eller av minst halva antalet av de borgenärer, som röstat

för ackordsförslagets antagande. År ackordsförslaget icke att anse såsom

antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon fordran

anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet

icke företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens

utgång.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio

dagar förut kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de

ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om

ackordsförhandlingen; underrätte ock särskilt gäldenären.

Har enligt vad ovan sägs urtima ting äskats av borgenärer, vare

gäldenären pliktig att bestrida kostnaden för tinget.

Vill borgenär på någon av de i 33 eller 34 § omförmälda grunder

bestrida fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller

konkursdomaren sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan

till avgörande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa

dag, där ej på grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen

erfordras.

31 §.

År, då ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utgången av omröstningen

över ackordsförslaget beroende på huruvida gjorda anmärkningar

godkännas eller icke, skall rätten, där den i övrigt finner skäl vara lör

handen att meddela fastställelse å ackordet, först pröva anmärkningarna

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

eller så många av dem, att utgången av omröstningen bliver lika, evad

övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över vad rätten härutinnan

besluter må klagan ej föras.

32 §.

Förlikning angående anmälan, mot vilken anmärkning framställts,

må ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt

är beroende av förlikningen, samtycka därtill.

33 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet

fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan

med hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka

på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet;

4) då ackordet icke åt alla borgenärer, vilka det angår och som ej

uttryckligen förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt

och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år

efter det ackordet blivit fastställt;

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna eller

frågan därom icke kan med säkerhet avgöras på grund därav att tillförlitlig

utredning om boet icke kunnat vinnas.

Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej

förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet,

varde ärendet visat åter till borgenärerna, vilka hava att ånyo besluta i

ackords frågan; skolande därvid vad i 25 § fjärde stycket stadgas om

sammankallande av borgenärerna och underrättelse till gäldenären lända

till efterrättelse, över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till

borgenärerna, må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer, men anser rätten i övrigt skäl vara för

handen att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå

i avbidan på åtalets utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren

efter det beslutet vunnit laga kraft ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan

skall förekomma vid rätten; och skola därvid bestämmelserna i

30 § första, andra och tredje styckena i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

År, då rätten skall företaga ackordsfrågan till avgörande, ansökning

om gäldenärens försättande i konkurs beroende på prövning och anser

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

253

rätten skäl vara för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall

ackordsärendet anstå i avbidan på prövningen av konkursansökningen.

Varder konkursansökningen avslagen av underrätten och vinner beslutet

därom laga kraft eller bliver det av högre rätt fastställt genom beslut,

som vinner laga kraft, skall konkursdomaren ofördröjligen utsätta dag,

då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och lände jämväl i fall,

som nu sagts, bestämmelserna i 30 § första, andra och tredje styckena

i tillämpliga delar till efterrättelse.

34 §.

Bestrides fastställelse av ackordet på den grund, att säkerhet ej

finnes för dess fullgörande, pröve rätten efter omständigheterna, huruvida

fastställelse av sådan anledning må vägras.

35 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer,

kända eller icke, som enligt vad av 14 § framgår ägt deltaga i ackordsförhandlingen.

36 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet

om inledande av ackordsförhandling meddelades, äge utan hinder av

ackord begagna fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid

nämnda tid häftade hos gäldenären.

Den, som inom sextio dagar innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades efter avtal med annan än gäldenären förvärvat

fordran hos denne, äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld

hos gäldenären och tillika hade kännedom om att gäldenären var på

obestånd, ej den rätt till kvittning, varom ovan är stadgat. Sådan rätt

tillkomme ej heller borgenär, som under nu sagda tid efter det han

erhållit sin fordran satt sig i skuld hos gäldenären med kännedom om

hans obestånd.

37 §.

Vad i 196 § konkurslagen är stadgat om rätt till betalning för

borgade varor i fall, då sådan betalning är bestämd till olika belopp

med hänsyn till olika betalningstider, skall äga motsvarande tillämpning,

där ackord enligt denna lag kommer till stånd.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:t Proposition Nr 82.

38 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han

mot löftesmän eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för

fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen

berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av ackordet,

ändå att anmälan om deltagande i ackordsförhandlingen ej gjorts

av dem utan allenast av borgenären.

39 §.

Yppas det efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn

till ackordsförhandlingen gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt

förhållande mot sina borgenärer eller att gäldenären eller annan med

hans vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på

ackordsfrågans avgörande, förfalle den eftergift, som genom ackordet må

vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till rubbning i borgenärernas

rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet göra detsamma

i övrigt gällande.

40 §.

Vid beräkning av fordran i fall, som avses i 2 § under 6), skall

iakttagas, att ränta ej räknas längre än till den dag, då den vid gäldenärens

ansökning om inledande av ackordsförhandling fogade bouppteckningen

upprättats. Vid beräkning av fordran, som avses i 12 § eller som

kommer i betraktande vid omröstning av borgenärerna, skall ränta ej

räknas längre än till den dag, då beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades.

41 §.

Arvode till rättens ombudsman och till god man skall på framställning

av gäldenären eller den till arvode berättigade bestämmas av rätten.

Då arvode sålunda bestämmes, skall ock bestämmas beloppet av den

ersättning, som må tillkomma ombudsman eller god man för utgift, som

uppdraget medfört.

42 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt

denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten.

s. 255 Kontrollera mot PDF

ICungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

255

Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackordsförhandling

skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes

i allmänna tidningarna.

43 §.

Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet

utan hinder därav att ändring i beslutet sökes.

Varder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom

underrättas; och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut

i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, ävensom från

rättens dörr nedtaga den där anslagna kungörelsen.

44 §.

Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna

i fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge

däröver anföra besvär hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras

över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller

sådant förslag förklarats vilande.

Har ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning, skall beträffande

klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 30 § fjärde

stycket sägs lända till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt

rum, skola besvären inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren,

som har att ofördröjligen utsätta dag, då ärendet skall vid rätten förekomma,

ävensom låta minst tio dagar förut införa kungörelse därom en

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen, varjämte

särskild underrättelse om den utsatta dagen skall meddelas gäldenären

och, där borgenär är klagande, denne.

45 §.

Då vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge

i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor därefter

till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.

46 §.

Upphör ackordsförhandling, utan att ackord kommit till stånd, läte

konkursdomaren införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts Proposition Nr’82.

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om ackordsförhandlingen; dock skall vad sålunda stadgats

icke äga tillämpning, där ackordsfrågan förfallit på grund därav att

konkurs inträffat.

År ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras

emot borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller

hovrätt, skall kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän

beslutet vunnit laga kraft; och åligge det förty konkursdomaren att införskaffa

bevis, huruvida talan fullföljts, så ock, om det skett, besked

om det beslut, som i målet meddelats.

47 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt

finnes stadgat är eller under någon del av det sista åref innan ansökning

om förordnande av god man gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

48 §.

Erfordras under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift, i vilken

eller vilka ortstidningar kungörelser angående ackordsförhandlingen skola

införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra

sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförhandlingen

i ortstidning, som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses

behörigen offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder

av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före

den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om

konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

49 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till

konkursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörj e

konkursdomaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit

handlingen, lösen för avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida

fråga ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fastställelse

av ackordet bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda

insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

257

50 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje ackordsförhiindling

antecknas: dagen då ansökning om förordnande av god man blivit gjord;

vem som blivit förordnad till god man; dagen då ansökningen om inledande

av förhandlingen blivit gjord; dagen då beslutet om förhandlingens

inledande meddelats; vem som blivit förordnad till rättens ombudsman; av

konkursdomaren eller rätten efter förhandlingens inledande i övrigt vidtagna

åtgärder; samt dagen för utfärdande av kungörelse enligt 46 §

om ackordsförhandlingens upphörande eller för förhandlingens upphörande

på den grund att konkurs inträffat.

Öl §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela beslut, varom

i 5 § förmäles. Där förordnande för särskild domare erfordras, anmäle

konkursdomaren utan dröjsmål jävet i hovrätten.

52 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärsammanträde betingat sig

särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar

eller eljest med gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild

förmån för sig, straffes med böter, högst ett tusen kronor, eller fängelse

i högst ett år.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

53 §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 2 §, att anledning finnes

till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande

mot sina borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna

åklagaren.

54 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock

åtal för förbrytelse, som omförmäles i 52 §, skall utföras vid den rätt,

där ackordsförhandlingen äger eller ägt rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 2821 19 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

55 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer,

avvikit, gånge ändå dom över honom.

56 §.

Vad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse

eller anmälan hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om

registrering av sådan underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande

tillämpning i avseende å ackordsförhandling utan konkurs.

Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekonomisk

förening fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar

bolaget eller föreningen, att förhandlingen upphört, skall anteckningen

avföras ur registret; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tilllämpning,

om ackordsförhandlingen förfallit på grund därav att konkurs

inträffat.

57 §.

Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:

1) oskiftat dödsbo;

2) sparbanker och sådana centralkassor för jordbrukskredit, som i

avseende å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som

äro meddelade beträffande sparbanks konkurs;

3) bankbolag;

4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning

i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar

äga tillämpning;

5) sjukkassor och understödsföreningar;

6) försäkringsbolag.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

259

Förslag1

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken

skola, 3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse.

3 §■

Har— — — — — — — — — — — — — — —- — kvar är.

Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han

rätt att den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri

enahanda förmånsrätt, som i första stycket sägs; dock att beträffande

hyresvärds eller jordägares förmånsrätt i egendom, som han äger kvarhålla

till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator, skall gälla

vad nedan därom stadgas.

4 §.

År gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar,

eller varor, till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods

avskilt är, som förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens

uppteckning skäligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under

den dödas sista sjukdom, deras arvode, som honom däri skött hava, så

ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs, betjänters

och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning eller

avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förfallodagen,

samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna

upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.

Vad — — — — — — — — — — — — — — — — kortare tid.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

KungI. Maj:ts Proposition Nr 82.

Därefter äge den, som enligt lagen om ackords förhandlin g utan

konkurs förordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt

för arvode och ersättning för utgifter, därest det belopp, som i sådant

avseende skall utgå, bestämts efter ty i nämnda lag sägs.

5 §•

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lösören,

som finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran,

som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller, vid

konkurs, före konkursansökningens ingivande, samt för kost under sista

tre månaderna, så ock för ersättning, där sådan skall utgå, för skada å

den förhyrda lägenheten.

Har — — — — — — — — — — — — — — — tillverkat.

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i fartyg,

förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör; dock gälle ej förmånsrätt

för ränta, som före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens

ingivande är upplupen, för längre tid än tre år. År fartyget in tecknat,

för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hava

flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt.

6 §•

Den — — — — — — — — — — — förfallodagen. Samma

förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta

egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen

finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den

upplåtna rättigheten med vad därtill hör, för arrende eller avgäld, som

till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande utskyld eller

annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas, dock ej för

fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta

eller vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har — — — lämnat.

Därefter--------------lika rätt.

i §■

Har — — — — — — — — — — — — fartyget.

Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift,

även där denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av

fabrik, mjöl- eller sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller kruttillverkning,

och varder förlaget intecknat, på sätt särskilt är stadgat,

njute sedan, vid konkurs, förlagsman förmånsrätt för sin fordran i det,

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kung1. Maj. ts Proposition Nr 82.

som tillverkat är, i de för tillverkningen avsedda råämnen, i all den

lösegendom, vare sig maskiner, redskap, dragare eller annat, som till

bergsbrukets, gruvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer, samt i

gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som

för rörelsen lämnade äro; så ock, vid förlag till bearbetande av andra

gruvor än järngruvor, i själva gruvan; dock gälle ej förmånsrätt för

ränta, som före konkursansökningens ingivande upplupen är, för längre

tid'' än tre år. År förlagsinteckning beviljad för fleres fordringar, have

den företräde, som inteckning först sökt; hava flere sökt inteckning å

en dag, äge lika rätt. År, då förlagsinteckning sökes, egendomen avträdd

till konkurs eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag ansökningen

göres, äge förmånsrätt icke rum.

8 §•

Sedan äge borgenär, för vars fordran lös egendom blivit i laga

ordning i mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen.

År densamma utmätt för fleras fordringar; have den, för vars

fordran utmätning först verkställdes, företräde: har utmätningen skett

på en gång; äge var lika rätt. Har konkurs följt på ansökning, som

gjorts inom en månad från den dag, då utmätning verkställdes, eller,

där utmätningen skett för fordran, som tillkommer gäldenärens make,

inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu sagd är, ej rum:

ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan en månad förflutit

från den dag, då uppteckningen av den dödes bo slutades, där

konkurs följer på ansökning, som gjorts inom sagda tid.

Har i fall, då konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,

som på grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansökning,

som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings

upphörande varit i allmänna tidningarna införd, beslutet om

inledande av ackordsförhandling meddelats inom tid, som i första stycket

sägs, från den dag, då utmätning verkställdes, äge förmånsrätt, varom

i första stycket stadgas, ej rum.

Där huvudlottägare i solidariskt bankbolag blivit försatt i konkurs

efter ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslut om bolagets

försättande i konkurs meddelats, samt ansökningen om bolagets

försättande i konkurs gjorts inom tid, som i första stycket sägs, från

den dag, då utmätning hos bolagsmannen verkställdes, må ej heller den

förmånsrätt, som i denna paragraf avses, äga rum, så framt förvaltarne

i bolagets konkurs därom framställa påstående.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

10 §.

Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.

Åro förmynderskap flera; äge de omyndige sig emellan lika rätt. Har,

sedan förmynderskapet upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge

dock förmånsrätt, som nu är sagd, ej rum, utan så är att talan om

redovisning eller klander därav eller om utfående av fordringen blivit

före utgången av sagda tid anhängig]ord, så ock laga åtgärd, som

därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande av fordringen

varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i varje fall anledning därtill

yppades.

1 fall, då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande

av förmånsrätt, som där avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av utmätning

vidtages inom ett år från det anledning därtill yppades, men

offentlig ackordsförhandling varder inledd före utgången av sagda tid,

skall, där ackordsfrågan förfaller på grund därav att konkurs inträffar

eller ackordsförhandlingen eljest upphör utan att ackord kommer till

stånd och konkurs följer på ansökning, som gjorts inom en månad från

det kungörelse om förhandlingens upphörande varit i allmänna tidningarna

införd, förmånsrätten äga rum, ändå att åtgärd, som nyss nämnts,

ej vidtagits; kommer ackord till stånd, äge förmånsrätten rum, där

sådan åtgärd vidtages inom ett år från det ackordsfrågan blivit avgjord.

11 §•

Därefter — — — — — — — — — — — — — — är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens

ingivande belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft; dock att den

icke skall tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den

där gjorts före sagda dag, samt att vad i 8 § särskilt stadgats om

verkan av konkurs, då utmätning skett för fordran, som tillkommer

gäldenärens make, ej heller skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken

äger tillämpning å makamas förmögenhetsförhållanden.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

263

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 23 kap. strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

23 Kap.

Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri

mot sina borgenärer i något av dessa fall:

1) att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna

ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat

avtal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen

förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2) att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit

eller vidgått falsk skuld; eller

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller

uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två

till och med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Åro omständigheterna

synnerligen mildrande, må tiden för straffarbetet till sex

månader nedsättas.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, finnes hava övat bedrägeri mot sina borgenärer

i ty att han under lånat namn köpt egendom, eller under falskt

sken av köp, gåva eller annat avtal avhänt sig eller annorledes svikligen

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat egendom, samt den egendom

bland tillgångarna ej uppgivit; eller

att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.

2 §.

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot

sina borgenärer i ty

1) att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,

där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom

kunnig blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan

sviklig avsikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes

förskingrat; eller att han i fall, då konkursen föregåtts av offentlig

ackordsförhandling, som på grund av konkursen förfallit, eller konkursen

följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse

om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna införd,

efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling

förbrutit sig som nu är sagt; eller

2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att

rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd

därmed lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna

därav märklig skada haft eller få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; värde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty

att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades

förbrutit sig som ovan i denna § under 2) sägs.

8 §•

Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppenbar

vårdslöshet mot sina borgenärer därigenom

1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller

på spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av

ren tillfällighet, eller genom vingleri i växelrörelse eller lättsinnigt ingångna

ansvarsförbindelser förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande,

till hans ställning eller tillgångar;

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

265

2) att han antingen inom de sista trettio dagarna förr än lian

sin egendom avträdde eller borgenärs ansökning därom honom kungjord

blev, eller ock i fall, då konkursen följt på offentlig ackordsförhandling

utan konkurs såsom i 2 § under 1) sägs, inom de sista trettio dagarna

före ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandling

eller därefter indragit penningar, borgat varor eller sålt egendom och

ej kan nöjaktigt reda därför visa;

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;

4) att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse

bort, det han ej kunde rätt för sig göra, genom försäljning av egendom

till uppenbart underpris eller på annat sådant sätt berett sig penningtillgång,

eller gynnat någon borgenär, till de övrigas förfång, med

betalning, pant eller annan säkerhet för fordran, som ej förfallen varit

eller varför viss förfallotid ej varit utsatt och krav ej heller hos gäldenären

skett, eller, i uppenbar avsikt att fördröja utbrott av konkurs, sin

rörelse fortsatt och därunder penningar eller varor upplånat;

straffes med fängelse.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot

sina borgenärer därigenom att han innan beslutet om inledande av

ackordsförhandling meddelades förbrutit sig som ovan i denna § under

1), 3) eller 4) sägs.

4 §•

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd eller fått till

stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs, och finnes styrelseledamot

eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens

angelägenheter, hava mot borgenärerna sig förbrutit, som här ovan sägs;

då skall han straffas, som vore han gäldenär.

5 §.

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, rymt för skuld och

ej kommit åter inom sex månader från det han rymde; vare lag, som

i 2 § sagt är.

6 §•

Styrker inför rätten den, som gjort sig skyldig till ansvar efter 3 §,

i fall, då konkurs ägt rum, att borgenärerna i konkursen blivit till fullo

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 6S höft. (Nr 82.) 282119_ 34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

förnöjda, eller i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt

rum, att de borgenärer, som upptagits i den för ackordsförhandlingen

upprättade bouppteckningen eller anmält sig till deltagande i förhandlingen

samt icke jämlikt 14 § i lagen om ackordsförhandling utan konkurs

äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen, blivit sålunda förnöjda;

varde från allt ansvar fri förklarad.

7 §•

Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där

ej brottet av målsägande till sådant åtal angives.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

267

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att

böra genom stämning anhängiggöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 §

annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga

utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord

eller klander av utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rörande

frågan om fastställelse av ackord.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling

utan konkurs träder i kraft.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse a? 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden

för handläggning av vissa mål och ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden skall i

nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

I — — — — — —--—----— — — räkning;

4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs, angående fastställelse

å ackord i konkurs eller i ackords förhandling utan konkurs samt

angående boskillnad;

5. ärenden-----—---— —----behandling.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

2<i9

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september 1903 angående

solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Härigenom förordnas, att 1—5. 7, 8, 11 och 13—17 §§ i lagen

den 18 september 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs skola, 1, 2, 7 och 17 §§ i nedan angivna delar,

erhålla följande ändrade lydelse:

i §•

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,

varde det av konkursdomaren ofördröjligen anmält hos bankinspektionen;

och förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att såsom

konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de

förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom av

konkursdomaren ofördröjligen gjord hos konungens befallningshavande,

som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen av konkursboet,

på sätt här ovan sägs.

På — — — — — — — — — — — — — — — — föras.

2 §•

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande

medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan — —-------— — — — — — — delar.

3 §•

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

4 §•

Förvaltarne åligge att upprätta förteckning över de borgenärer,

vilka enligt bankens räkenskaper hava fordran hos banken på grund av

insättning å depositions-, upp- och avskrivnings- eller annan räkning,

eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning för varje

borgenär upptaga beloppet av hans fordran, så ock, där ränta å fordringen

är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden, jämte räntefoten.

Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarne så fort ske kan

ingivas till konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter

till antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas

överensstämmelse med huvudskriften blivit av konkursdomaren bekräftad,

skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna

före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid för envar,

som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig, utom hos konkursdomaren,

hos rättens ombudsman samt vid vart och ett av bankens kontor.

Fordran, som upptagits å förteckningeD, skall anses vara i konkursen

bevakad, såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevakning

utsatta tid anmält densamma.

5 §•

För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets

egendom eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda

röstövervikt, som i 64 § konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga

är om uppskov för längre tid än tre år från första borgenärssammanträdet.

i §•

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,

som konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.

För — — — — — — — — — — — — •— — sammanträdet.

Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i

nämnden, varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. Försummar

utsedd ledamot att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid

nämndens sammanträde, äge ordföranden tillkalla annan person att i den

försumliges frånvaro deltaga i värderingen.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

271

8 §•

Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under

konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande

av bolagets kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens

behandling, skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne,

i förhållande till det antal lotter envar av dem enligt förteckningen över

bolagets delägare innehar, uttaxera det till fyllande av bristen i bolagets

tillgångar erforderliga belopp jämte en tiondel därutöver. År någon av

huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxeringen ske

allenast å övriga huvudlottägare.

11 §•

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för varje

lott skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, värde

införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst sex

veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;

och läte förvaltarne dessutom om uttaxeringen ofördröjligen underrätta

huvudlottägarne genom särskilda brev, som avsändas med posten.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp,

som då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd

med betalning av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta

inom samma tid ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalningsskyldighet

och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han

icke allenast för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ock,

där uttaxeringen fördelats på särskilda förfallodagar, för vad å senare

förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning utan dom eller utslag,

då förvaltarne. med företeende av rättens ombudsmans bevis om det belopp,

för vilket bolagsmannen på grund av uttaxeringen häftar, hos utmätningsman

påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen skyldig att på yrkande

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs; åliggande det förvaltarne

att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd, som i

varje fall må anses lämplig.

15 §.

Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall

inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.

Sker det ej, läte förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig

auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen

underkastad sådan påföljd, som i 14 § sägs, där förvaltarne anse nödigt,

att sådan påföljd tillämpas.

16 §•

Avträdas kuvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, må

återvinningstalan, varom i 2 kap. konkurslagen stadgas, i bolagsmannens

konkurs anställas jämväl av förvaltarne i bolagets konkurs i den ordning

39 § nämnda lag för enskild borgenär föreskriver. Där sådan talan av

förvaltarne föres och bolagsmannens konkurs följt på ansökning, som

gjorts inom natt och år från det beslutet om bolagets försättande i

konkurs meddelades, skall tid, som enligt 29—34 §§ konkurslagen är att

räkna från konkursansökningens ingivande, räknas från det ansökningen

om bolagets försättande i konkurs gjordes; och skall vad i 29, 31 och

32 §§ stadgas i fråga om verkan därav att den, med vilken gäldenären

ingått avtal eller som av gäldenären mottagit betalning eller pant eller

som sökt inteckning i gäldenärens egendom, hade kännedom om gäldenärens

obestånd eller om konkursansökningen, ävensom vad i 2 § av

förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse

stadgas i fråga om verkan därav att den, som sökt inteckning i dödsboet

tillhörig fast egendom, hade kännedom om att dödsboet var på

obestånd eller att ansökning gjorts om boets försättande i konkurs,

gälla, där han hade kännedom om att bolaget var på obestånd eller

därom att ansökning om bolagets försättande i konkurs var gjord, så

ock därom att gäldenären eller dödsboet var huvudlottägare i bolaget.

I fråga om återvinning av betalning för växel eller check skall vad i

36 § konkurslagen är stadgat äga motsvarande tilllämpning.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

273

17 §•

Huvudlottägare — — — — — — -— — — — — — — sagt.

Förvaltande i bolagets konkurs vare pliktiga att, då huvudlottägare

blivit försatt i konkurs, däri såväl för bolagets konkursbo som å övriga

huvudlottägares vägnar bevaka vad förstnämnda bolagsman på grund av

sin delaktighet i bolaget är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bolagets

konkurs blivit avslutad, uppbära den utdelning, som belöper å berörda

tillskott.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.)

2821 19 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs skola, 20 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse:

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd,

åligge konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det omfång,

som förut varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med

borgenärernas fördel mest förenligt. Vid utseende av förvaltare skall

förty iakttagas, att förvaltaren eller, där flere förvaltare utses, någon av

dem bör äga sådan erfarenhet och sakkunskap, som erfordras för järnvägstrafikens

behöriga liandhavande.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå

av järnvägens avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad

i 81 § konkurslagen stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.

20 §.

Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär

att söka betalning ur egendom, som hör till konkursbo, gälle ej

i fråga om järnväg, som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

275

beslut om egendomsavträde meddelas, utmätt men ej försåld, uppliöre

överexekutors befattning därmed.

Försäljning av järnvägen skall äga rum så snart det efter utgången

av den för bevakning av fordringar utsatta tid kan ske. Anses med

försäljningen böra till förekommande av förlust för borgenärerna anstå,

och vill förty förvaltaren, enskild borgenär eller gäldenären föreslå

uppskov med försäljningen, ingive före bevakningstidens utgång skriftligt

förslag därom till konkursdomaren. Inkommer förslag, som nu nämnts,

skola borgenärerna å den tid och det ställe, vartill det i 108 § konkurslagen

omförmälda borgenärssammanträdet varder utsatt, sammanträda

inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget; och skall underrättelse

härom intagas i de meddelanden, som jämlikt 103 § konkurslagen

skola av konkursdomaren avsändas. I avbidan på borgenärernas

beslut varde åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Uppskovsförslaget

må ej behandlas av borgenärerna, förrän de tvistefrågor, som

genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit

handlagda. Då uppskovsförslag förekommer till prövning, skola borgenärerna

besluta, om och på huru lång tid uppskov med järnvägens försäljning

skall äga rum, vilken tid dock ej må sättas längre än fem år

från beslutets dag, ävensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor,

på vilka järnvägen må även före den beslutade uppskovstidens förlopp

av förvaltaren avyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den

mening, varom, bland närvarande borgenärer, de sig förena, vilkas fordringar

sammanräknade utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer

därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut

på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom

borgenärernas beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskov med

järnvägens försäljning ej äga rum.

Vad i 67 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär

att påkalla försäljning av egendom, som hör till konkursbo, gälle

ej i fråga om järnväg, som avträtts till konkurs.

Har — — — — säljas.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej utan samtycke av inteckningshavarne

annorledes än utmätningsvis försäljas under inteckningarnas

värde, sammanlagt med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma

enligt lag bör ur egendomen utgå.

Skall---— bestrider.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts Proposition N:r 82.

Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att försäljning

av boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning

i fråga om järnväg.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

277

Förslag:

till

Lag

om ändring av vissa''bestämmelser i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad.

Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26—30 §§ i lagen

den 1 juli 1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen

om införande av nya giftermålsbalken fortfarande är gällande, skola, 7,

10, 11, 27 och 28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

4 §•

Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den

ort, där mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i

allmänhet.

5 §•

Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga

befattning med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av

annan orsak icke kan upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse

därmed och teckne det å ansökningen.

Upptages ansökningen, läte konkursdomaren genast om densamma

och dagen, då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna

ävensom, där så ske kan, i en eller två tidningar inom orten.

6 §•

Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är,

fogats av dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets

tillgångar och skulder, varde föreläggande dem meddelat att inom viss

tid sådan uppteckning till konkursdomaren ingiva. Försummas det,

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

varde av konkursdomaren förordnande meddelat magistratsperson, landsfiskal,

rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till boet hörer,

under edsförpliktelse redligen uppgiva.

7 §•

År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne

konkursdomaren å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten

inställa, i stad sist inom åtta dagar och på landet å viss dag under

pågående eller näst infallande lagtima ting eller ock å urtima ting, där

sådant äskas.

Kallelsen — — — handläggning.

Varder — — — sägs.

10 §.

När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun

det begär, god man att henne biträda. Den — — — utföres.

11 §•

Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer,

äge han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där förordnande

för särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.

18 §.

Sedan — — — ansvarig.

Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade handling

ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det

rätten att utan dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske

kan, i en eller två tidningar inom orten kungöra, att handlingen blivit

till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder

ena makens egendom avträdd till konkurs efter ansökning, som gjorts

inom tre månader från det skifteshandlingen till rätten ingavs, gånge

skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, åter, om talan därom anhängiggöra

inom sex månader från första borgenärssammanträdet; och

gälle i övrigt om den talan vad i 39 § konkurslagen stadgas om återvinning,

som där avses.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kun yl. Maj.ts Proposition Nr 82.

26 §.

Konkiirsdomaren skall föra förteckning, däri för varje boskillnadsärende

antecknas dagen, då ansökning gjord är, så ock alla i ärendet

vidtagna åtgärder och av rätten eljest meddelade beslut.

27 §.

År makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang

med konkursen söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för bevakning

av fordringar utsatta tid.

Sökes — — — skett.

Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller

om undanskiftande skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast

ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen; och

gälde sökanden lösen för avskriften.

28 §.

Ansökning — — — gjort.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,

sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen

till sökanden med posten översända avskrift av densamma, så ock meddelande

om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda

borgenärssamman träde.

29 §.

Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall

gälla även i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för

bevakning av fordringar utsatta tid, göre yrkande därom i den ordning,

som för framställande av jäv mot bevakning är i konkurslagen stadgad;

och varde med det yrkande så förfaret, som om jäv är föreskrivet.

30 §.

Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt

eller någon del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom,

som ena maken påstår vara dess enskilda, må ej mot bestridande av

den make säljas genom konkursförvaltarens försorg före utgången av

den för bevakning av fordringar utsatta tid; sökes undanskiftande, men

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl Maj\ts Proposition Nr 82.

finnes, att egendomen skall gå i betalning för bevakad gäld, må egendomen

eller vad därav för gäldens betalande erfordras genom förvaltarens

försorg säljas.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas, där ansökningen om boskillnad eller,

vad angår boskillnad, som sökes i sammanhang med konkurs, eller

undanskiftande, ansökningen om konkurs är därförinnan ingiven.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 82.

281

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om

urarvagörelse skola, 9 och 11 §§, så vitt de jämlikt övergångsbestämmelsen

till lagen om ändring i vissa delar av nämnda förordning fortfarande

äro gällande, erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta

betalning ur boet innan tid till egendomsavträde ute är efter vad i 5

eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för vad han lyfter:

varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs avträdd; bevake

han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute

ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: give ock, där det

lyftade, eller något därav, honom i konkursen frångår, sådant till boet

ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Avyttras av stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en

månad "förflutit, antingen från den dag, uppteckningen av boet slutad

var, eller, om bouppteckning inom föreskriven tid ej förrättad blivit,

från den dag, tiden därtill tilländagått, och avträdes den dödas egendom

till konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, gånge överlåtelsen

på talan av konkursboet åter.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom

sökt på grund av stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund av

utfästelse av den döda, för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej

betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §

jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, gälle därom

vad i 31 § andra stycket konkurslagen stadgas om inteckning i fast

egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.) 282119 36

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning å

inteckning, som sökts på grand av utfästelse av den döda, där borgenären

visar, att lian, då lian sökte inteckningen, saknade skälig anledning

till antagande, att den döda velat gynna honom framför övriga borgenärer,

samt borgenären då icke ägde kännedom om att dödsboet var

på obestånd eller att ansökning gjorts om boets försättande i konkurs.

I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola bestämmelserna

i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till

konkurs, såsom i konkurslagen är stadgat: kände han gäl den när boet

upptecknades; äge tid till urarvagörelse en månad från den dag, bouppteckningen

slutades: yppas ny gäld; have han lika tid ifrån det han den

gäld veta fick.

Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid

eller efter hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter dödsfallet,

men innan tid till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som

hade urarvagörelse skett den dag, beslutet meddelades.

6 §.

Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan

egendomens avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där

han därom gör anmälan sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är

utsatt för första borgenärssammanträdet, samt inom tre veckor därefter

ställer borgen för veterlig gäld: sker det och vill sökanden för sin del

avträdesansökningen återkalla, och gemensamt med den andra boet övertaga,

eller vill det annan arvinge; have där lov till, där jämväl han,

inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.

Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas

kvarlåtenskap, eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina

andelar utfått; have ock han den rätt att boet övertaga, som i denna

§ arvinge tillerkänd är.

Där anmälan om tillträde av avträdd egendom skett, må innan det

visat sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet

icke genom konkursförvaltarens försorg säljas i andra fall än i 60 §

eller 61 § andra stycket konkurslagen avses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

‘283

9 §•

Har efterlevande make eller arvinge egendom avträtt, och vilja

stärbhusdelägarne å någondera sidan egendom uudanskifta, göre därom

skriftlig ansökning inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.

Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i

allenast ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen;

och gälde stärbhusdelägare, som gjort ansökningen, lösen för avskriften.

Sedan stärbhusdelägarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt

i konkurslagen om granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit

tillfälle att i frågan sig yttra, varde ansökningen efter lag av rätten

bedömd, ändå att jäv däremot ej gjort är.

Om undansättande för gäld, som bevakats efter utgången av den

i första stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § av lagen

om boskillnad finnes stadgat.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,

sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen

till sökanden, där hans adress är känd, med posten översända avskrift

av jävsskriften, så ock meddelande om tid och ställe för det i 108 §

konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde. Varder, sedan sådan

ansökning inkommit, efterbevakning gjord, underrätte konkursdomaren

sökanden, där hans adress är känd, om innehållet av den i anledningav

efterbevakningen utfärdade kungörelse.

)i §■

När egendomsavträde å någondera sidan sker, skall all egendom i

boet till borgenärerna överlämnas utom i de fall, som i 6 och 10 §§

omförmälas. Vad i lagen om boskillnad stadgat finnes om försäljning

av egendom, som endera sidan må äga undanskifta, så ock om betalningsrätt

för vederlagsfordran gälle även i de fall nu sagda äro.

12 §.

Avträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat,

skall var, som det egendomsavträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att

den gäld honom ej känd var en månad före den dag, anmälan om egendomsavträdet

gjordes. Den, som egendom sålunda avträtt, skall inom

utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid inför konkurs
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

domaren avlägga sådan ed; stånde honom dock fritt att inom sagda

tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare eller vid

domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon

borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och

i den ordning, som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det

ej, njute ej av egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§

förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

285

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av § 30 växellagen.

Härigenom förordnas, att § 30 växellagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Har den, som godkänt växel, före förfallotiden blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller

vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om

han är köpman, inställt sina betalningar, och bar ban ej, när den, som

växeln i händer haver, av sådan anledning det äskat, ställt säkerhet

för växelns inlösen å förfallotiden, vare växelinnehavaren och överlåtare,

sedan förhållandet blivit styrkt genom protest, berättigade att mot protestens

avlämnande fordra säkerhet av föregående överlåtare eller växelgivaren,

som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse givas på sätt och vid påföljd^

som i §§ 45—47 stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling

utan konkurs träder i kraft.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 39 § i lagen den SO juni 1905 om köp och byte

av lös egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och

byte av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgivet,

köparen efter köpets avslutande

blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs

eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld

eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas,

att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;

vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes

för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt

men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgivande. År tiden

för godsets avlämnande inne, och vill säljaren häva köpet, have ock

därtill lov, så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för

köpeskillingens gäldande.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling

utan konkurs träder i kraft.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SS.

287

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,

handelsagentur och handelsresande.

Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande skall erhålla följande

ändrade lydelse:

År gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom,

och försättes han i konkurs eller får han till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs eller finnes han eljest vara på sådant obestånd,

att det måste antagas, att fordran, varför kommissionären skulle haft

panträtt i godset, om det funnits hos honom, icke kommer att rätteligen

gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen om köp och byte av lös egendom

samt 166 § sjölagen är stadgat om säljares rätt att hindra godsets

utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens borgenärer äga

motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den rätt,

äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och

34 §§ sägs.

Lag samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han

haft till försäljning, tillbaka till kommittén ten, och denne försättes i

konkurs eller får till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller

eljest finnes vara på sådant obestånd, som i första stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling

utan konkurs träder i kraft.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstänming.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Varder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i årsstämning

utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkursdomaren

givit bevakningsinlaga i konkursen in, på sätt i konkurslagen

stadgas; vare ej pliktig att sin sålunda bevakade fordran jämväl efter

årsstämningen anmäla. Samma lag vare, där före den i årsstämning

utsatta inställelsedag offentlig ackordsförhandling inletts och borgenär

före nämnda dag anmält sin fordran, på sätt i lagen om ackordsförhandling

utan konkurs är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.

289

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917 om

försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 25, 81, 107, 109, 110, 145, 146, 180, 202,

205, 230, 232, 233 och 254 §§ i lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse

skola, 25, 107, 109, 110, 146, 180, 202, 205, 232 och 254

§§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

25 §.

År aktierätt förverkad, efter ty ovan är sagt, vare aktietecknaren,

där bolagets egendom avträdes till konkurs efter ansökning, som gjorts

inom två år efter utgången — — — — — — — annan.

81 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs efter ansökning,

som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad,

anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet

mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 66 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller,

där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända,

inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 2821 19 37

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 82.

107 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens

försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av

styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslomän

enligt 90 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under —

— — likvidatorer.

109 §.

Har — — — — — — — försäkringsavtalet. Försäkringsavtal,

som ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens

början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan

upphört.

Upphör — — — — — — — — — — — förslå.

Vad — — — — — — — — — — — — livförsäkringsavtal.

Om — — — — — — — — — — — — sjölagen.

no §.

Bildas — — — — — — — — — — — — undantag:

1) Vid — — — — — — — — — — — — bestämmelserna.

2) Där — — — — — — - — — — — — beräkning.

3) Vad — — — — — — — — — — — — tillämpning.

4) Har — — — — — — — — — — — — en.

Uppgörelse — — — — — — — — — — — bindande.

5) Talan — — — — — — — — — — — — begången.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

från bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan,

som nu sagts; och skall i ty fall talan anhängiggöras inom en månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där

tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom

utgången av den tid. Försummas — — — — — — — förlorad.

145 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs framlägges, skall,

där brist för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl framläggas

förslag till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 83.

291

räcker, av dot för bristens täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering

skall verkställas efter de i 139 och 140 §§ stadgade grunder, dock att

uttaxeringen skall sko å dem, som vid tiden för konkursansökningens

ingivande voro eller under hela eller någon del av det före nämnda tid

närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Underrättelse om förslagets framläggande skall upptagas i den

kungörelse, som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte

av rättens ombudsman meddelad delägarna på sätt om kungörande

av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller

om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen för klander

därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag till uttaxering.

Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare anställas.

146 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av

första domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren

att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av

meddelanden åt delägarna, infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkursförvaltaren

utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering

lika gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes — — — —- — — — — — — — — — — — stadgat.

År----------------fallit.

180 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter

ansökning, som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades

å bolagsstämma, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen för det räkenskapsår

berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

från det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet

mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i 167 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid

eller, där tiden för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till

ända, inom utgången av den tid. Försummas — — — — förlorad.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

202 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall

underrättelse om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom

konkursdomarens försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman

enligt 187 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — —1 —

— — — — — likvidatorer.

205 §.

Har — —■ — — — häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som

ej sålunda hävts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens

början eller beslutet om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan

upphört.

Upphör — — — — — — — — förslå.

Vad — — — — — — — livförsäkringsavtal.

Om — — — — — — — sjölagen.

230 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdomaren

härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar

Konungen, där så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom

konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de

förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande

medförvaltare göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen

av boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla

dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

232 §.

Under — — — — — — — — — — — lämnas.

Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget

trätt i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

meddelades, skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation

eller konkurs icke inträffat. Å livförsäkringsbelopp — — — —

— — — — — — — - rum.

233 §.

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga

en noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av

inspektionen, samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäkringsfonden

uppgår, å första dagen i månaden näst efter den, då bolaget

trädde i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde

meddelades.

254 §.

Har---------sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags

konkurs, beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen

på därom gjord ansökan avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före sagda dag.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen flen 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i

lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72

och 81 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

Då —. — — —--— — — — — vinstutdelning. Träder

föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller

varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs

meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i

59 och 60 §§ om skifte av föreningens tillgångar givna föreskrifter.

Innehålla — — — — — — — — efterrättelse.

16 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom ett år från det medlem avgick, vare den avgångne pliktig,

såvitt föreningens borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av

sin insats.

41 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,

äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för

den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad,

ävensom att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 33 §.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Ktmgl. Maj.ts Proposition Nr 82.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöra inom

en månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid

eller, där tiden för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till

ända, inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till talan

förlorad.

63 §.

Avträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens

försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av

styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades sysslomän

enligt 47 § eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — — —

— — — — — — — — likvidatorer.

70 §.

Medlems — — •— — — — — — sägs.

Avgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens

tillgångar avträdas till konkurs efter ansökning, som göres inom ett år

från det avgången, efter ty i 68 § stadgas, kungjordes.

n §•

Då förslag till slututdelning i föreningens konkurs framlägges, skall,

där brist för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl framläggas

förslag till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras

ansvarighet räcker, av det för bristens täckande erforderliga belopp, ökat

med högst en fjärdedel.

Underrättelse om förslagets framläggande skall upptagas i den kungörelse,

som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte

av rättens ombudsman meddelad föreningens medlemmar på sätt om

kungörande av meddelanden åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen

innehåller om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om ordningen

för klander därå skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förslag

till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag må jämväl av föreningsmedlem

anställas.

72 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första

domstolen i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att oför
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

dröjligen i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden

åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av

konkursförvaltaren; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika

gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes — — — — — — — —--räcker.

I — — — — — — — — — — efterrättelse.

■ År — — — — — — — — fallit.

81 §.

Har — — — — — — — — sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,

beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på

därom gjord ansökning avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på

ansökning, den där gjorts före.sagda dag.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kung}. May.ts Proposition Nr 82.

297

Förslag

till

L u g

om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsular,jurisdiktion.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion

skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Ivonsulardomaren är konkursdomare.

I----landet.

Beträffande----underrätt.

Han — — — — rätten.

Äktenskapsförord — — — — honom.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1920■ 1 sand. 68 käft. (Nr 82.)

2821 19 38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla

följande ändrade lydelse:

10 §.

År, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit,

eller, där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs,

eller meddelas beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen

göres, skall ansökningen avslås.

År på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i protokollet över inteckningar i fartyg.

20 §.

Varder intecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara

iståndsättligt, därefter försålt, upphöre panträtten i fartyget; och må,

på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen

dödas, ändå att fordringshandlingen icke i huvudskrift företes.

29 §.

Då utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,

eller jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må utmätningsvis

säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

290

bevis härom inkommit till inteckningsdomstolen, beviset å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet över

inteckningar i fart}Tg. Visas — — — antecknat.

Har — — — — kraft.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft, men skall icke äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt

på ansökning, den där gjorts före sagda dag.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende

på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 20 november 1845

i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva, skall erhålla följande ändrade lydelse:

År köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs,

men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen för

intagande i protokollet hos överståthållareämbetets kansli eller inför

rätten företeddes, eller försättes säljaren i konkurs, efter ansökning, som

gjorts inom sagda tid, vare den sålda egendomen ej fredad från att utmätas

eller att till konkursboet räknas. Lag samma vare, där konkurs

föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av konkursen förfallit,

eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse

om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna tidningarna

införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats inom

tid, som i första punkten sägs. Göres efter utgången av sistnämnda tid

jäv mot köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad,

som nyss sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren

skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom tre månader därefter

instämma såväl säljaren som köparen till domstolen i den ort, där

godset finnes, eller vare all talan i ty mål kvitt; och stånde godset i

kvarstad, därest sökanden, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen,

hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad och skada, som

av kvarstad en följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs,

skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i

39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och

lagen om ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft, men skall icke

äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

301

Utclraq av protokollet, hållet i Kanal. Maf.ts laqråd fredaqen

den 6 februari 1920.

Närvarande:

Justitieråden Am’en,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakomraet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 10 oktober 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till:

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas;

3) lag om ackordsförhandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken;
5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj. 1918 om sär
skilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898

om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarvagörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp och byte av lös egendom;

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj

1917 om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg; samt

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av assessorn Sven Lawski.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter.

Förslaget till konkurslag.

Förslaget i dess helhet.

Lagrådet:

Då frågan om revision av konkurslagstiftningen på allvar togs upp,

framhölls såsom särskilt viktiga önskemål, att konkurs förvaltningen

skulle bliva mera sakkunnig, kontrollen effektivare samt kostnaderna för

förvaltning och kontroll lägre. Det är ej heller underligt, att uppmärksamheten

starkt fästats vid förvaltningens organisation, då möjligheten

att genom konkurs vinna betalning ur de förhandenvarande tillgångarna

i hög grad beror på förvaltningens anordning, skötsel och kostnad,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 82. .''SO.''!

Omdömet om förslaget i dess lielhet måste därför i ej ringa grad grunda

sig på uppfattningen i vad mån det lyckats att uppnå de eftersträvade

fördelarna.

Den anordning av förvaltningen förslaget slutligen kommit att förorda

står i det hela ganska nära den nuvarande konkurslagens. Huruvida

lämplig person utses till förvaltare beror — frånsett konkursdomarens

befogenhet att utesluta uppenbart olämpliga personer — på borgenärernas

eget intresse och urskiljning, men möjligheten för att valet

snedvrides genom fullmaktssamling finnes kvar. Föreställningen att

förvaltarna skulle komma att representera efter gäldenärernas yrken avpassade

specialkunskaper och erfarenhet torde i de flesta fall icke komma

att motsvaras av verkligheten. Åven om dylika speciella insikter skulle

erfordras för en god realisation av gäldenärens egendom, vilket sannolikt

i regel icke är fallet, torde dock kretsen av dem, som kunna och

vilja ifrågakomma till konkursförvaltare, bliva ungefär densamma som

hittills och således ganska begränsad. Att förvaltningsorganen skulle

på grund av de föreslagna lagbestämmelsernas införande i och för sig

bliva mera kompetenta än för närvarande kan därför knappast förväntas.

Rättens ombudsmans uppgifter hava väsentligen ökats i omfattning

och betydelse. Samtidigt som härigenom nödig lagkunskap och formell

vana skulle tillföras förvaltningen torde hava åsyftats att hos rättens

ombudsman framkalla ett starkare intresse för och en noggrannare tillsyn

å förvaltningen än vad han för närvarande anses i allmänhet prestera.

Det är också sannolikt, att rättens ombudsman kommer att i

väsentligt högre grad än nu i regel lärer ske följa hela gången av förvaltningen,

och detta innebär onekligen ett visst moment av kontroll.

Men å andra sidan är det uppenbart, att den, som har att deltaga uti

eller själv avgöra alla viktiga frågor, som anförtrotts åt förvaltningen,

icke tillika kan vara ett fullt opartiskt kontrollorgan. Snarare synes

rättens ombxidsmans ställning enligt förslaget kunna anses i huvudsak

vara en av domaren utsedd förvaltares. Borgenärernas egna kontrollanter,

granskningsmännen, torde ej få avsevärt större betydelse än motsvarande

funktionärer enligt 44 § i gällande konkurslag. Den ökade

kontrollen genom förslaget lärer således icke bliva alltför stor.

Föreskriften angående antalet förvaltare bär tydligen givits i syfte

att nedbringa kostnaderna. Helt av godo är stadgandet dock icke. Stå

tämligen jämstarka borgenärsgrupper mot varandra, kan det nog vara

lämpligt, att båda deltaga i förvaltningen även där förslagets legala

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

förutsättningar för flera förvaltare icke föreligga. Kostnadssynpunkten

har här måst inkräkta på anordningens smidighet. Huru totalsumman

av förvaltare- och ombudsmannaarvoden kommer att ställa sig i

jämförelse med sammanlagda beloppet av motsvarande funktionärsarvoden

för närvarande är svårt att förutsäga. Enbart den omständigheten

att bestämmandet lägges .helt i domstolens hand ger val en viss säkerhet

mot oskäliga arvoden men sannolikt ej heller mera. Antagligen

kommer en blivande ensamförvaltare att få större belopp än var och en för sig

av flera syssloman men mindre än alla tillsammantagna. Det är däremot

mycket sannolikt, att arvodet till rättens ombudsman kommer att stegras.

Därför talar redan den omständigheten att kompetensvillkoren utesluta en

grupp av juridiskt bildade, vilka kunna antagas hava mindre arvodesanspråk

än de, bland vilka rättens ombudsmän torde få utses enligt förslaget.

Men därtill kommer, att rättens ombudsmans i hög grad vidgade

åligganden sannolikt föranleda ökade krav på ersättning, vilka i sin tur

kunna framkalla motsvarande anspråk från förvaltaren, överhuvud är

nog den reglering i detalj av själva förfarandet, som förslaget innehåller,

ägnad att i många fall verka fördyrande. Om allt sammanlägges, synes

det vara att vänta, att kostnaderna enligt förslaget i genomsnitt icke

komma att understiga de nuvarande.

Under sådana omständigheter ligger det nära till hands att se till

om icke ett bättre resultat kunde vinnas genom ett motsatt system med

förvaltare tillsatta av konkursdomaren, vilkens åligganden i övrigt med

avseende å förvaltningen i sammanhang härmed skulle ökas, samt

kontrollorgan utsedda av borgenärerna. För att en sådan för våra

förhållanden tämligen främmande anordning skulle kunna förordas synes

emellertid krävas, dels att densamma redan från början omfattas med

förtroende inom de kretsar, vilkas intressen det närmast gäller att tillvarataga,

och dels att underdomstolarna kunna anses lämpade för de

nya uppgifterna utan att dessa störande påverka deras huvudsakliga

verksamhet. I båda dessa avseenden brista förutsättningarna enligt vad

tydligen utvisas av yttranden från representativa enskilda korporationer och

från domarkårerna. Vad nu sagts har i stort sett enahanda giltighet

för såväl det ursprungliga som det definitiva förslaget från de kommitterade,

vilka utsetts för konkurslagens revision.

Om sålunda icke för närvarande finnes stor utsikt att kunna i högre

grad uppnå de önskemål i avseende å förvaltningen, som kanske betonats

kraftigast från början, skulle det kunna ifrågasättas huruvida det överhuvud

är skäl att nu skrida till en rotorm av konkurslagstiftningen. För sin

del har lagrådet emellertid trots de anförda betänkligheterna icke kunnat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.is Proposition Nr 82. 30f>

stanna vid eu negativ ståndpunkt. Verkningarna av den nya förvaltningsorganisationen

torde i första rummet bero på de korporationer,

köpmannaföreningarna och advokatsamfundet, bland vilkas tjänstemän

eller medlemmar funktionärerna i huvudsak komma att hämtas, och det

torde icke vara alltför förmätet att hoppas, att dessa skola söka tillse,

att förvaltningen skötes med omsorg och arvodesanspråken hållas inom

rimliga gränser. Genom samverkan mellan representanter för underdomstolarna

torde också åtskilligt kunna göras för att från början vinna

enhetlighet och fasthet i arvodesbestämningen.

Därtill kommer, att förslaget i andra avseenden än i fråga om förvaltningen

tillför den svenska konkurslagstiftningen vissa nyheter av

icke ringa vförde. I detta hänseende bör erinras om den möjlighet att

på ett tidigare stadium få gäldenären försatt i konkurs, som är åsyftad

med förslagets inledande paragrafer. Ökas härigenom själva de realiserbara

tillgångarna, är detta en omständighet av än större vikt för det

ekonomiska resultatet än förvaltningen. I samma riktning kan det antagas,

att ändringarna i fråga om återvinningsreglerna komma att verka.

Till ett gynnsamt utfall av konkursen bör också bidraga den hastigare

realisation av boets egendom, som förslaget möjliggör genom sina kortare

tidsfrister och större självständighet för förvaltningsorganen. En

väsentlig fördel är även den enklare proceduren i fattigkonkurser. Och

slutligen låter det sig icke göra att med gällande konkurslag förena

lagstiftning om ackord utan konkurs, vilken enligt erfarenhet från utlandet

synes kunna medföra åtskilliga fördelar.

På grund av vad sålunda anförts anser sig lagrådet böra tillstyrka,

att förslaget lägges till grund för proposition i ämnet.

1 §-

Lagrådet:

I denna paragraf — liksom i 2 § — talas om att gäldenär är »på

sådant obestånd, att han icke kan rätteligen betala sin gäld». På andra

ställen i förslaget, t. ex. i 29 §, förekommer ordet »obestånd» utan något

tillägg. Då ordet där icke gärna kan äga annan betydelse än i 1

och 2 §§, torde det vara avsett att i sistnämnda paragrafer giva en

definition å vad som förstås med »obestånd». Syftemålet lärer vinnas

på ett lyckligare sätt, om man antingen i 1 § utbyter de citerade orden

mot »på obestånd, så att han icke kan rätteligen betala sin gäld», och

i 2 § endast talar om »obestånd» eller ock låter 1 § inledas med orden

»Finner någon sig icke kunna rätteligen betala sin gäld» och 2 § i förevarande

del lyda: »på obestånd, såsom i 1 § sägs».

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 282119 39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj-ts Proposition Nr 82.

2-5 §§.

Justitierådet Améen:

I motsats till gällande lag innehåller förslaget icke några bestämmelser

om rätt för en i konkurs sökt gäldenär att undvika konkurs genom

betalning av konkurssökandens fordran. I avseende på innebörden

av denna tystnad hysa konkurslagstiftningskommittén och de för granskning

av dess utlåtande tillkallade sakkunniga olika uppfattning.

Vid bedömande av huru denna fråga bör regleras samt huru bestämmelserna

därom böra avfattas måste man till en början göra klart

för sig det samband frågan äger med de allmänna civilrättsliga reglerna

om en fordringsägares rätt att vägra mottaga betalning för sin fordran.

Har en fordringsägare icke sådan rätt, förlorar han nämligen, om icke

särskilda bestämmelser givas, genom ett betalningserbjudaude otvivelaktigt

befogenheten att såsom borgenär fordra konkurs. Kau han däremot

avvisa betalning och begagnar sig av denna rätt, bibehåller han

sin egenskap av fordringsägare och är oförhindrad att fullfölja sin konkursansökning.

I avseende på fordringsägares befogenhet att icke mottaga erbjuden

betalning torde enligt rådande rättsuppfattning gälla, att en fordringsägare

icke är skyldig underkasta sig betalning av en icke förfallen

fordran, åtminstone om den löper med ränta, men i regel icke kan avböja

gäldandet av en förfallen fordran, vare sig betalningen erbjudes av

gäldenären själv eller av tredje man. Enligt de sakkunnigas uppfattning

lider denna regel av det undantaget att en fordringsägare, som

anser sin gäldenär konkursmässig, är berättigad avvisa hans betalningserbj

lidande, emedan betalningen i händelse av konkurs kan återvinnas

till konkursboet. Huruvida detta är överensstämmande med gällande

rättsuppfattning synes emellertid tvivelaktigt. Erkänner vår nuvarande

rätt icke nämnda undantag, torde därav och av vad ovan anförts bliva

en följd, att förslaget närmast måste så tolkas, att en gäldenär alltid

kan genom betalning omintetgöra en konkursausökning, vilken framställts

av en fordringsägare, vars fordran är förfallen. Den motsatta

tolkning kommittén i sin motivering gjort gällande synes svårförenlig

med förslagets formulering. Vill man emellertid, vilket synes befogat,

biträda det system kommittén enligt sin motivering önskat införa, torde

detta emellertid böra principiellt grundas på i viss mån andra omständigheter

än dem kommittén framhållit.

^ ad då först angår det fall att den allmänna konkursgrunden i 2 §,

insolvens, åberopas till stöd för konkursansökningen synes man med

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kunf/1. Maj:tu Proposition Nr 82.

307

fog kunna göra gällande, att en fordringsägare, som genom att på denna

omständighet grunda sin konkursansökning ådagalagt sin uppfattning

att gäldenärens ställning är så undergrävd, att rättvisan kräver det

samtliga fordringsägare få konkurrera om hans tillgångar, knappast

bör tvingas att begå den illojalitet mot övriga fordringsägare, som

skulle ligga däri att hall av gäldenären mottoge full betalning för sin

fordran. Det kan till och med ifrågasättas om han ens bör vara berättigad

att, efter det konkursansökningen gjorts, av gäldenären mottaga

betalning. Principiellt riktigast vore kanske att förbjuda detta; och

ett sådant förbud skulle även förekomma det nu vanliga missbrukandet

av konkursansökning såsom ett medel att snabbt skaffa sig betalning

för en fordran. Men då ett sådant förbud icke skulle hindra en fordringsägare,

som icke har tillbörlig hänsyn till övriga fordringsägare,

att återkalla konkursansökningen och därmed förvärva sig rätt att mottaga

den erbjudna betalningen, synes ett dylikt förbud vara i det närmaste

resultatlöst.

Vad nu sagts gäller det fall att det är gäldenären själv, som vill

betala. Erbjudes betalningen av tredje man, ställer sig saken något

annorlunda. Under förutsättning att de erbjudna medlen verkligen härröra

från tredje man minskas ju icke genom betalningen gäldenärens

tillgångar övriga fordringsägare till förfång. Konkurssökanden brister

icke i hänsyn mot dessa, om han mottager vad som erbjudes. Skulle

man emellertid anse konkurssökanden förpliktad att mottaga betalning

av tredje man, tjänade det till föga att tillerkänna honom rätt att avvisa

betalning från gäldenären, som lätteligen torde Unna medel att,

utan att röja sig, genom tredje man erbjuda de medel gäldenären har

till hands för fordringens gäldande. Man torde därför böra tillerkänna

fordringsägaren rätt att, efter det konkursansökuingen framställts, jämväl

avvisa betalning, som erbjudes av tredje man. I de fall, då något

verkligt intresse föreligger för tredje man att förekomma gäldenärens

konkurs — såsom då man håller på att underhandla om eu avveckling,

som man anser fördelaktigare än konkurs — torde väl i regel konkurssökanden

finnas villig mottaga betalning, i vilket fall hans konkursansökning

naturligtvis förfaller.

I de fall, då konkursansökningen fotas på de speciella konkursgrunder,

som omförmälas i 3—5 §§, kan vad ovan anförts synas i någon

mån mindre tillämpligt, om man anser, såsom väl torde vara förslagets

mening, att i nämnda paragrafer omförmälda fakta föranleda

konkurs även om gäldenären trots desammas förefintlighet skulle i stort

sett vara solvent. Men även om konkursansökningen i detta fall icke

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

innebär ådagaläggandet av en bestämd uppfattning att gäldenären är

insolvent, visar dock konkursyrkandet en så stark misstanke därom, att

det ovan framställda betraktelsesättet även här bör vara befogat.

På. grund av vad sålunda anförts hemställes, att i förslaget införes

en bestämmelse, varigenom konkurssökanden uttryckligen tillerkännes

rätt att efter det konkursansökningen framställts vägra mottaga betalning

för den fordran, som ligger till grund för ansökningen.

Vad angår rätten att undvika konkurs genom att ställa säkerhet

bör denna naturligtvis följa samma regler, som tillämpas i fråga om betalning.

Härom torde emellertid icke behövas något särskilt lagstadgande,

då det torde följa av allmänna regler, att en fordringsägare alltid

kan avvisa gäldenärens förslag att fordringsägaren skall åtnöjas med

ställande av säkerhet.

Justitierådet friherre LeijonhufvucL:

I samband med frågan om den i 4 § uppställda speciella konkursgrundens

befogenhet står ett spörsmål, som varit föremål för uttalanden

i olika riktning av kommittén och de sakkunniga och som icke i det

remitterade förslaget direkt besvarats. Under det att konkurslagen medgiver

gäldenär att undvika konkurs genom att förnöja borgenären eller,

med visst undantag för köpman, ställa borgen för fordringen, innehåller

förslaget icke något motsvarande stadgande. Att ett dylikt allmänt och

ovillkorligt stadgande icke vore förenligt med förslagets återvinningsbestämmelser

torde vara tydligt. Emellertid drager kommittén av förslagets

tystnad i förevarande avseende den slutsatsen att under inga omständigheter

den konkurssökande borgenären av erbjuden likvid eller

säkerhet berövas behörigheten att fullfölja ansökningen. De sakkunniga

åter anse behörigheten upphöra, om den erbjudna betalningen av förfallen

fordran eller säkerheten, då fråga är om ej förfallen fordran, icke

kan återgå i händelse konkurs på grund av annan ansökning skulle inträffa,

d. v. s. då betalningen eller säkerheten erbjudes av tredje man.

Det vill synas som om de skäl, vilka de sakkunniga anfört till

stöd för den av dem förfäktade uppfattningen, vore mera bärande och

att följaktligen den blivande lagen bör hava ett innehåll, som medger

en dylik tolkning. Huru med den föreslagna avfattningen av de olika

stadgandena tolkningen skulle komma att utfalla måste dock anses tvivelaktigt.

Å ena sidan giver, såsom av de sakkunniga vid den nuvarande

6 § påpekats, den där meddelade föreskriften stöd för deras åsikt.

Å andra sidan synes den motsägas av vad 4 § innehåller därom att

köpman, som ej inom en vecka efter anmaning betalat förfallen gäld,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

30i>

skall försättas i konkurs; av denna kategoriska bestämmelse kan anses

följa, att betalning, som erbjudes efter berörda tids utgång, icke i något

fall förhindrar bifall till konkursansökningeu.

Om, på sätt nedan ifrågasättes, 4 § kommer att undergå förändring,

torde den sålunda uppkomna tvistiga frågan kunna anses löst i den av

de sakkunniga angivna riktningen. 1 motsatt fall synes uttryckligt lagstadgande

i sådant hänseende erforderligt.

Oavsett förhållandet mellan nyssberörda tvistefråga och stadgandet

i 4 § torde innehållet i nämnda paragraf icke vara fullt förenligt med

förslagets allmänna ståndpunkt rörande gäldenärens insolvens såsom

den egentliga konkursgrunden. Att genom 3 § köpmans betalningsinställelse

upphöjes till ovillkorlig konkursanledning torde icke innefatta

någon oegentlighet under förutsättning att, såsom förslaget ock innebär,

den så betraktas endast om den fortfar ännu då beslutet om egendomsavträde

meddelas. Men att utan hänsyn till denna förutsättning konstituera

en viss tids underlåtenhet att betala en enstaka skuld såsom

absolut konkursgrund synes ej principiellt riktigt.

Anser man det ifrågavarande fallet böra särskilt omnämnas i lagen,

synes ur alla synpunkter vara lämpligast att inskränka sig till ett stadgande,

som,då borde förenas med 3 §, att köpman, som oaktat vederbörlig

anmaning en vecka underlåtit att betala klar och förfallen gäld, skall

så länge underlåtenheten därefter varar anses hava inställt sina betalningar.

Bestämmelsen skulle då mera naturligt anknyta sig till huvudregeln

i 3 § och endast innebära uppställandet gentemot köpmannen av

en berättigad presumtion för betalningsinställelse men däremot icke, på

sätt förslaget synes medföra, åt specialfallet giva en räckvidd utöver den,

som tillmätes betalningsinställelse, vilken inträffat utan att betalningsanmaning

i den föreskrivna formen ägt rum.

Med eu sådan anordning som den nu förordade bortfaller anledningen

till den i paragrafen gjorda begränsningen av tiden, inom vilken

konkursansökning med åberopande av ifrågavarande grund skall ingivas.

Vidtages ej den föreslagna ändringen, torde emellertid böra genom någon

jämkning av ordalagen tydligare utmärkas, att genom dröjsmål med konkursansökningen

betalningsunderlåtenheten endast förlorar sin verkan såsom

absolut konkursskäl; den nuvarande avfattningen kan anses utmärka,

ehuru uppenbarligen så ej är meningen, att berörda underlåtenhet efter

den stadgade tidens utgång icke skulle få åberopas ens såsom ett indicium

för obestånd vid konkursansökning jämlikt 2 §.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

Justitierådet Edelstam:

Lika med de sakkunniga anser jag, att konkurs bör i visst fall kunna

även mot den sökande borgenärens bestridande avvärjas genom erläggande av

betalning eller ställande av säkerhet. Godkännes denna uppfattning, synes

emellertid erfordras en uttrycklig bestämmelse av innebörd att borgenären

förlorar sin behörighet att uppträda såsom konkurssökande, om han erhåller

full, mot återvinning tryggad betalning för förfallen fordran eller

på dylikt sätt beskaffad säkerhet för att icke förfallen fordran infrias å

förfallodagen. Eljest torde det kunna befaras, att en oriktig lagtillämpning

kunde på sina håll vinna insteg. Då nämligen vad 6 och 7 §§

konkurslagen stadga i ämnet icke upptagits i förslaget och nu förevarande

paragrafer äro kategoriskt avfattade, skulle väl understundom —

i saknad av en bestämmelse med ovan angivna innebörd och med hänsyn

till vad kommittén anfört i sin motivering — göra sig gällande

den åsikten att betalning eller säkerhet icke under några som helst omständigheter

finge påtvingas borgenären. Och om vederbörande domstol

ej hyste denna mening utan ansåge betalnings erläggande eller säkerhets

ställande få äga rum jämväl mot bestridande, kunde domstolen, därest

en bestämmelse av antydda slag icke meddelats, komma att godtaga betalning

eller säkerhet, som med hänsyn till förslagets återvinningsstadganden

ej vore tillfredsställande. Jag hemställer förty om införande i

förslaget av en dylik bestämmelse. Vinner denna hemställan bifall, lärer

böra iakttagas, att bestämmelsen insattes såsom en särskild paragraf.

Till undvikande av paragrafföljdens rubbande kunde därvid 3 och 4 §§

ånyo sammanföras till en enda paragraf med nummer 3, 5 § åter erhålla

nummer 4 och den nya paragrafen få nummer 5.

I 4 § torde slutet av första stycket lämpligen böra erhålla följande

lydelse: »skall, där borgenären senast tre veckor efter nämnda tids utgång

det yrkar, gäldenären försättas i konkurs.»

Regeringsrådet Linnér:

1862 års konkurslag angiver vissa omständigheter, vid vilkas förhandenvaro

gäldenär skall på borgenärs ansökan försättas i konkurs.

Föreligger icke någon av de uppräknade omständigheterna, kan gäldenären

icke mot sitt bestridande åläggas att avträda sina tillgångar. Domstolen

har alltså endast att undersöka till- eller frånvaron av den åberopade

konkursanledningen utan att kunna ingå i prövning huruvida omständigheterna

överhuvud i det individuella fallet äro sådana, att den

yrkade påföljden bör inträda. Denna metod, som är typisk för ett äldre

lagstiftningssätt, har det föreliggande förslaget principiellt övergivit,

s. 311 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj.ts Proposition Nr 82.

311

i det att detsamma i likhet med moderna konkurslagar i allmänhet upptager

gäldenärens insolvens såsom konkursgrund och överlämnar åt domstolen

att i varje föreliggande fall avgöra huruvida insolvens föreligger

eller icke. Att förslaget i 2 § ej nöjer sig med den allmänna satsen

utan angiver vissa exempel på omständigheter, som i regel kunna anses

såsom säkra symtom på insolvens, torde icke innebära någon avvikelse

från nämnda princip utan lärer allenast avse att giva domstolarna eu

ledning för bedömandet, vilken möjligen kan vara påkallad särskilt under

den första tiden av lagens tillämpning. Däremot torde det icke kunna

förnekas, att det innebär ett frångående av den grundläggande ståndpunkten,

då förslaget i 3 och 4 §§ upptagit vissa omständigheter såsom

ovillkorliga konkursgrunder. Mellan dessa stadganden synes dessutom

den inkonsekvensen förefinnas, att betalningsinställelse enligt 3 § skall

föranleda konkurs endast om densamma fortfar, då konkursansökning

avgöres, under det däremot enligt 4 § underlåtenhet att betala efter

uppmaning, som dock närmast torde kunna uppfattas såsom ett specialfall

av betalningsinställelse, skall föranleda konkurs även om betalning

skett vid nämnda tidpunkt. Stadgandena i 3 och 4 §§ synas ej heller

vara motiverade av praktiska skäl. Det torde vara alldeles uteslutet, att

icke domstolarna komma att anse betalningsinställelse eller nyssberörda

specialfall därav såsom ett synnerligen starkt bevis för gäldenärens insolvens,

men gäldenären bör dock icke berövas möjligheten att föra motbevisning.

Han ■ kan t. ex. genom intresserade personers mellankomst

hava fått sin kredit ordnad, så att han är i stånd att rätteligen betala

sin gäld, och då bör han icke sättas i konkurs. Någon fara att gäldenären

i saknad av förevarande stadganden skulle obehörigen fördröja

konkursen synes icke vara för handen, allra minst med den avvisande

hållning till uppskovsbegäran, som förslaget i 16 § intager. 3 och 4 §§

böra således enligt min uppfattning utgå.

På grund av den betydelse betalningsinställelse obestridligen äger

såsom insolvensindicium synes det emellertid lämpligt att i anslutning

till kommitténs preliminära förslag upptaga nämnda omständighet bland

exemplen i 2 §. Att betalningsinställelse sålunda kommer att angivas

såsom bevismedel för insolvens icke allenast för köpman synes vara en

fördel. Såsom kommittén framhållit har den utveckling anlitandet av

kredit i större omfattning numera tagit lett därhän, att begreppet betalningsinställelse

väl kan vara tillämpligt utom deras krets, som i lagteknisk

mening äro att anse såsom köpmän. Det torde t. ex. icke kunna

förnekas, att en jordbrukare, som inlåtit sig i större affärer, kan på ett

fullkomligt typiskt sätt inställa sina betalningar. Givet är emellertid,

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Klingl. Maj:ts Proposition Nr 82.

att betalningsinställelse såsom insolvensbevis alltjämt kommer att få sin

största betydelse, då det är fråga om köpmans konkurs.

Anses det av praktiska skäl önskvärt att i lagen uttryckligen angiva

köpmans underlåtenhet att oaktat vederbörlig uppmaning inom en

vecka betala klar och förfallen gäld såsom betalningsinställelse, synes

med den av mig föreslagna uppställningen ej möta hinder att upptaga

ett dylikt stadgande såsom särskilt stycke i 2 §.

Om förslaget ändras på sätt här föreslagits, synes därigenom också

bliva klart huru den omständigheten att åt sökanden erbjudes betalning

skall bedömas. Enligt kommitténs mening inverkar nämnda förhållande

icke på ansökningen; enligt de sakkunnigas utlåtande däremot kan gäldenären

undgå konkurs därigenom att tredje man erbjuder sökanden betalning

för hans fordran. Lagtexten, som synes närmast föranleda den

tolkning kommittén omfattat, har dock icke med anledning av de sakkunnigas

uppfattning förändrats i denna del. En oklarhet har härigenom

uppkommit, som icke bör få kvarstå. Enligt min uppfattning bör den

riktiga ståndpunkten vara, att erbjuden betalning, som icke föranleder

konkursansökningens återtagande, avvänder konkurs allenast under den

förutsättningen att den, eventuellt jämte andra fakta, kan anses innefatta

bevis att insolvens icke föreligger. När detta är förhållandet kan icke

avgöras av lagen utan måste prövas av domstolen i varje särskilt fall.

Att så bör ske blir också klart, om insolvens är den enda konkursgrund

lagen känner och frågan om insolvens det enda bevistema, som kommer

under bedömande. Vad nu sagts om betalning gäller även om säkerhets

ställande.

I 5 § har förslaget med viss ändring av bevisskyldigheten upptagit

stadgandena i 2 § 2 mom. konkurslagen, vilka lämna möjlighet för

borgenärer med viss förmånsrätt att få gäldenär försatt i konkurs, då

förmånsrätten råkar i fara, oberoende av om gäldenären i övrigt har

tillgångar till förnöjande av sina borgenärer. Dessa stadganden må

anses behövliga så länge man behåller ett system av i lagen uttömmande

uppräknade konkursanledningar, vilka icke alltid kunna antagas

bereda möjlighet åt ifrågavarande förmånsrättsägare att i rätta ögonblicket

få gäldenären försatt i konkurs. Men med förslagets ståndpunkt

synas de icke stå rätt väl tillsamman. Då gäldenären skall försättas i

konkurs så snart betalningsoförmåga ådagalägges, samt domstolen därvid

har fullt fri bevisprövning, böra väl även de borgenärer, om vilka bär

är fråga, anses säkerställda. Vad särskilt beträffar det fall att gäldenären

genom lösöreköpsavhandling försålt egendom, som är föremål för

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82.

313

förmånsrätt, lärer detta alltid, oberoende av särskilt stadgande, komma

att betraktas såsom ett synnerligen starkt symtom på insolvens. Jag

hemställer alltså, att 5 § måtte utgå.

Lagrådet:

I vissa yttranden hava uttalats farhågor för att förslaget på grund

av de svenska domstolarnas stränga fordringar på bevisning skulle

komma att minska möjligheten för borgenärer att få gäldenär i konkurs

även där förhållandena äro sådana, att konkursansökningen borde beviljas.

Vore denna anmärkning riktig, skulle detta innebära, att en

modern konkurslagstiftning, som givetvis måste vara grundad på fri

bevisprövning, icke för närvarande vore tillrådlig. Så illa ställt torde

det väl emellertid icke vara. Däremot synes det icke uteslutet att, då

sökanden enligt förslaget icke behöver åberopa någon i lagen särskilt

angiven omständighet såsom stöd för sitt påstående om gäldenärens

insolvens, konkursansökningar kunna göras i utpressningssyfte eller för

att bringa en gäldenär på fall. Särskilt under en depressionsperiod

lära dylika manipulationer kunna medföra allmänskadliga verkningar.

För att i någon mån förebygga ett sådant resultat torde det böra tagas

under övervägande om icke bestämmelser höra meddelas om skadeståndsskyldighet

för sökande, vars ansökning ej bifalles, efter mönster av 117

§ norska konkurslagen.

6 §*

Lagrådet:

Förevarande paragraf motsvarar stadgandet i första punkten av 5

§ andra stycket konkurslagen. Under det att enligt sistnämnda lagrum

från rätt att begära gäldenärs försättande i konkurs är utesluten borgenär,

som för sin fordran har säkerhet genom pant eller genom inteckning

i fast egendom, är emellertid enligt förslaget enahanda undantag

gjort i fråga om borgenär, som till säkerhet för sin fordran har lös

egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom eller inteckning

i fast egendom. Med den ändrade formuleringen torde någon

ändring i sak ej vara åsyftad. Det kan dock ifrågasättas huruvida icke

de föreslagna ordalagen innebära en sådan. På sätt kommittén i sin

motivering till 23 och 24 §§ i förslaget påvisat torde i praxis vara antaget,

att, då i 13 § konkurslagen talas om intecknings-eller panthavare,

med sistnämnda uttryck avses icke blott borgenär, som har lös egendom

såsom pant eller eljest under panträtt i handom, utan även den,

som har sådan panträtt i fast egendom, varom förmäles i 11 kap. 2 §

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) 282119 40

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

jordabalken och i 17 kap. 6 § handelsbalken eller som är medgiven i

en del särskilda författningar, exempelvis för odlingslån och s. k. premielån.

Den tolkningen synes då naturlig, att även i 5 § konkurslagen

åsyftas pantkavare i antydda vidsträcktare bemärkelse. Skäl torde ock

saknas, varför inteckningshavare och de, som eljest hava panträtt i fast

egendom, icke skulle vara likställda i fråga om befogenheten att söka

gäldenären i konkurs. Därutinnan lärer ej heller erfordras undantag

beträffande sjöpanthavare, även om måhända dessa icke skulle träffas

av bestämmelserna i 5 och 13 §§ konkurslagen. Lagrådet hemställer

fördenskull, att förevarande paragraf i nu berörda hänseende måtte

bringas till överensstämmelse med 23 § i förslaget, som i denna del

erhållit en avfattning ägnad att omfatta samtliga innehavare av panträtt

i fast och lös egendom.

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Enligt gällande rätt är panthavare utesluten från rätten att påkalla

gäldenärens försättande i konkurs, om han ej kan visa, att panten är

otillräcklig till gäldande av hans fordran. Förslaget åter innebär, att

panthavare är därtill berättigad, därest icke gäldenären styrker pantens

tillräcklighet. Kommittén synes hålla före, att konkurslagens ståndpunkt

i bevisningsfrågan är principiellt oriktig och att överhuvud fullgiltiga

teoretiska skäl saknas för att neka borgenär med betryggande säkerhet

rätten att påkalla konkurs, ehuru vissa praktiska hänsyn ansetts betinga

stadgandets kvarstående, dock med berörda omkastning av bevisskyldigheten.

Vid sitt yttrande om obehörigheten av att utesluta panthavare från

talerätt torde kommittén närmast haft tanken fästad på den av kommittén

i annat sammanhang framhållna intressegemenskapen mellan en persons

borgenärer, varav förmenats följa, att envar av dem är representant

för detta gemensamma intresse. Konkursens ändamål är dock endast

att bereda varje borgenär tillfälle att utfå sin behöriga andel av gäldenärens

tillgångar, så att ej någon gynnas på de andras bekostnad, men

däremot icke att giva borgenär, som genom specialexekution i tillgångarna

kan tillfullo utfå sin rätt, någon annan utväg därtill. Häri torde

ligga den teoretiska grunden till säkerställd borgenärs uteslutande från

rätten att uppträda som konkurssökande. Att han oaktat brist på eget

intresse av att framtvinga konkurs ändock skulle kunna uppträda för

andra borgenärers räkning torde ej vara riktigt så länge man ej gjort

det till en plikt såväl för gäldenär att avträda sina tillgångar så snart

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proportion Nr 82. 315

han är på obestånd som för offentlig myndighet att ingripa för ernående

av samma resultat.

Om man sålunda finner ett specialstadgande angående panthavare

i och för sig vara behörigt, bör frågan om bevisskyldighetens fördelning

lösas enbart med hänsyn till vad sakens natur kräver. Vad då beträffar

avtalsenlig pant torde sannolikheten vara störst för det antagandet

att borgenär, som ansett gäldenärens förmögenhetsställning vara sådan,

att särskild säkerhet för fordringen är av nöden, då ock betingat sig

full säkerhet. Det synes med avseende härå böra ankomma på borgenären

att, om han vill åberopa vare sig att säkerheten från början varit

otillräcklig eller att den sedermera nedgått i värde, därom förebringa

utredning. Jämväl lärer den skyldighet i fråga om bevisning, som förslaget

pålägger gäldenären, i en del fall svårligen kunna av honom fullgöras.

Aven om vidkommande lagbestämd pant en presumtioä för pantens

tillräcklighet ej alltid vore befogad, särskilt om, såsom förslaget

avser, under panträtt inbegripes retentionsrätt, lärer dock därav ej betingas,

att bevisningsregeln uppställes annorlunda än som i fråga om

pant av det först omnämnda slaget är naturligast, och att giva olika

bestämmelser för de båda fallen torde ej kunna ifrågakomma.

Det hemställes förty om bibehållande av nuvarande lags ståndpunkt

i förevarande avseende.

Regeringsrådet Linnér:

Med hänsyn till vad ju3titierådet friherre Leijonhufvud anfört angående

bevisskyldighetens fördelning instämmer jag i hans hemställan.

12-14 §§•

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Förslaget inför den nyheten att, då frågan om gäldenärs försättande

i konkurs skall hänskjutas till rätten, kallelse till rättens sammanträde

kan tillställas sökanden och gäldenär, som fått del av ansökningen,

genom rekommenderat brev. Utvägen synes vara praktisk och icke

böra möta några betänkligheter. De närmare stadgandena härom i vad

de avse gäldenären innehålla, att föreläggandet för honom att förklara

sig över konkursansökningen skall innefatta erinran att han kan varda

kallad till rätten genom meddelande per post och, i händelse ej tillförlitlig

upplysning om hans postadress föreligger, jämväl upptaga en anmaning

till honom att hos konkursdomaren anmäla postadress samt att,

om vid kallelsens utfärdande vunnits tillförlitlig upplysning om gälde
-

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.

närens postadress, kallelsen må avsändas i rekommenderat brev. Har

sådan upplysning ej vunnits, skall tydligen, ehuru det ej direkt utsäges,

kallelsen i eljest vanlig ordning delgivas gäldenären.

Mot vad sålunda föreslagits må erinras, att om, såsom ordalagen

kunna tolkas, det åsyftas, att ett misstag av domaren vid bedömandet

av berörda upplysnings tillförlitlighet skulle göra kallelsen ogiltig och

kunna av gäldenären åberopas såsom grund för talan mot beslut om

hans försättande i konkurs, därav kunde uppstå olägenheter. Och även

om det göres tydligt, att kallelse genom posten är giltig så snart domaren

finner uppgiften om gäldenärens adress vara tillförlitlig, är ju alltid möjligheten

av ett misstag tänkbar, så att gäldenären kan bliva dömd utan

att han haft tillfälle att vid rätten yttra sig och utan att han haft kännedom

om den risk, för vilken han i sådant hänseende varit utsatt.

De -antydda betänkligheterna äro givetvis av ringa praktisk betydelse.

Men även frånsett dem synes saken kunna ordnas på ett enklare

och fullt betryggande sätt, nämligen så att föreläggandet för gäldenären

att förklara sig skall innehålla jämväl uppmaning att, om han ej medgiver

ansökningen, inkomma med uppgift å den postadress, under vilken

han vill hava sig tillställd underrättelse om tiden, då rätten kommer

att sammanträda för prövning av ansökningen, vid äventyr att han ej

varder till sammanträdet kallad och att målet utan hinder av hans uter

varo prövas. Föreskriften i 14 § om kallelse skulle då endast innehålla,

att gäldenär, som uppgivit adress, skall kallas genom rekommenderat

brev. Man lärer med stadganden av dylikt innehåll icke ställa för stora

anspråk på gäldenärens självverksamhet.

Vad angår sökanden synes lämpligast, att i 9 § gives anvisning till

honom att i ansökningen uppgiva postadress, varjämte beträffande sökande,

som ej fullgjort detta, nyssberörda föreläggande skulle innehålla

anmaning i sådant hänseende vid påföljd att han ej erhåller kallelse till

rätten; om hans kallande skulle gälla samma bestämmelse som antytts

i fråga om gäldenären.

Att sökanden således icke skulle ovillkorligen kallas till rätten torde

icke i sak innebära annat än vad med förslagets 14 § åsyftas. Då däri

föreskrives, att tiden för rättens sammanträde skall bestämmas med hänsyn

endast därtill att kallelse kan dessförinnan delgivas gäldenären, synes

därav framgå, att tiden kan komma att utsättas så, att kallelse å

sökanden ej kan medhinnas. Längre fram i paragrafen ålägges emellertid

konkursdomaren att kalla båda parterna. Denna bestämmelse lärer,

om förslaget ej omarbetas i ovan angivna riktning, böra jämkas så,

att meningen blir tydliggjord. Under samma förutsättning torde icke

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.

317

böra saknas stadgande huru förfaras skall, om verklig delgivning av

kallelsen i något undantagsfall skulle ifrågakomma och vederbörande ej

kan anträffas.

Ifrågavarande kallelse skall enligt förslaget innehålla tillkiinnagivande

att parts utevaro ej hindrar målets avgörande. Konkurslagen talar endast

om sådan påföljd av gäldenärens underlåtenhet att inställa sig. Av

den förändrade redaktionen synes kunna dragas den slutsatsen att vid

sökandens eller båda parternas uteblivande rätten skall i varje händelse

vara pliktig att ingå i materiell prövning av konkursansökningen. Därav

torde dock kunna uppkomma mindre tillfredsställande resultat. Lämpligare

förefaller det att bibehålla gällande lags ståndpunkt och låta rätten

efter allmänna rättsregler bedöma vilken verkan sökandens frånvaro i de

olika fallen skall anses medföra.

Det synes böra i lagtexten utsägas, att fråga är endast om utevaro

utan anmält och styrkt laga förfall, varjämte jämkning av ordalagen i

14 § erfordras för att utmärka, att påföljden av sådan utevaro skall angivas

även i den i andra stycket omförmälda kungörelsen.

I 13 § stadgas, att konkursansöknings delgivning med gäldenär,

som befinner sig utom riket och icke här ställt ombud för sig, kan,

även om han vistas å känd ort, underlåtas och målet ändock hänskjutas

till rätten, om vars sammanträde gäldenären då underrättas endast genom

kungörelse i allmänna tidningarna, därest konkursdomaren med avseende

å vistelseortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det

icke skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansökningen.

Härigenom skulle i konkursrätten införas en nyhet, som saknar

motsvarighet på andra områden och som knappast synes befogad. Borgenärernas

obestridliga intresse av att snabbt och lätt komma till sin rätt

lärer dock icke få tillgodoses på bekostnad av behörig rättssäkerhet för

gäldenären. Och med denna grundsats torde icke vara förenligt att

låta av domarens beprövande bero huruvida en person, som sörjt för

att hans vistelseort är känd, skall på eljest vanligt sätt erhålla kännedom

om ett i alla hans förhållanden så djupt ingripande rättsanspråk

som en konkursansökning. Det tillstyrkes förty, att omförmälda stadgande

måtte utgå.

Justitierådet Edelstam och regeringsrådet Linnér:

Vi instämma i vad justitierådet friherre Leijonhufvud yttrat dels

beträffande påföljden av parts utevaro från rätten vid behandling av

konkursansökning och dels därom att nämnda påföljd bör angivas även

i den i 14 § andra stycket omförmälda kungörelsen.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

15 §•

Lagrådet:

Orden »domstol, dit talan mot skiljedomen instämts», torde böra

utbytas mot det i 46 § utsökningslagen förekommande, även på högre

instans syftande uttrycket »domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig».

16 §.

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Av motiven till paragrafens senare del, vilken tillfogats av de sakkunniga,

framgår såsom avsett, att, om uppskov beviljas i mål om egendomsavträde,

urtima ting kan utsättas även på gäldenärens begäran och

att kostnaden för det urtima tinget jämväl i så fäll skall bestridas av

sökanden ävensom att rätten kan efter eget beprövande utan någon

parts begäran eller mot parternas önskan utsätta målets fortsatta handläggning

till sådant ting med enahanda skyldighet för sökanden i fråga

om kostnaden. Enligt den föreslagna ändringen i 17 kap. 4 § handelsbalken

kan sökanden, om ansökningen bifalles, med förmånsrätt i konkursen

bevaka kostnaden för gäldenärens försättande i konkurs, och

torde under den sökanden därutinnan medgivna rätt inbegripas kostnad

för urtima ting i nyss angivna fall. Det kunde ifrågasättas huruvida

de grundsatser, som sålunda synas vara avsedda att gälla och vilka stå

i strid med vad i 4 kap. 2 § rättegångsbalken är stadgat om rättegångsmål,

kommit i alla avseenden till fullt tydligt uttryck i lagtexten liksom

huruvida de överhuvud böra införas på förevarande område. Lämpligast

synes vara att här kvarstå på gällande lags ståndpunkt och således låta

ifrågavarande bestämmelse utgå. Finnes så ej böra ske, torde såsom

antytts bestämmelsen behöva i någon mån förtydligas. I varje fall lärer

för vinnande av överensstämmelse med 14 § jämkning i avfattningen

erfordras, så att därav framgår, att på landet rätten ej må mot båda

parternas önskan utsätta urtima ting för det uppskjutna konkursmålets

behandling.

Justitieråden Améen och Edelstani samt regeriugsrådet Linnér:

Såsom redan inom lagrådet framhållits torde på landet rätten ej .

böra äga att mot bestridande av båda parterna uppskjuta konkursansökningens

handläggning annat än till lagtima ting.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Proposition Nr 82.

319

19 §.

Justitierådet Améen och regeringsrådet Linnér:

Beslutet om gäldenärens försättande i konkurs bildar enligt förslaget

en tidpunkt, som i flera avseenden är av ingripande betydelse med

avBeende på konkursens materiella rättsverkningar (se t. ex. 22, 121

och 194 §§).

Redan bevisföringen angående den tid på dagen, då ett dylikt beslut

meddelats, torde kunna möta svårigheter. Ån vanskligare lärer det

kunna bliva att styrka den exakta tidpunkten för eu privat rättshandling,

vars rättsverkningar bero på tidsförhållandet mellan dess företagande

och konkursbeslutet. I rättssäkerhetens intresse synes det därför

bäst att föreskriva, att verkan av beslut om gäldenärs försättande i konkurs

skall anses inträda från och med den dag, då beslutet meddelas.

Stadgandet torde till undvikande av upprepning lämpligen kunna infogas

såsom ett första stycke i 19 §.

2° §.

Lagrådet:

Enligt kommitténs förslag skulle kallelse till första borgenärssammanträdet

avsändas senast tio dagar före sammanträdet. Denna tid har

i det remitterade förslaget nedsatts till en vecka. Tidsförkortningen

synes kunna medföra, att i en del fall borgenärer icke komma i tillfälle

att behörigen bevaka sin rätt vid det å sammanträdet förekommande

viktiga valet av förvaltare och än mindre erhålla tillräckligt rådrum för

anskaffande av de för ett gott val erforderliga upplysningarna om boets

beskaffenhet och tillgängliga personers kvalifikationer som förvaltare.

Återgång till kommitténs förslag torde därför vara tillrådlig; den av kommittén

angivna tiden synes vara den kortaste som bör ifrågakomma. Av

en sådan ändring betingas ock utsträckning av den i 19 § omförmälda

tiden, inom vilken sammanträdet skall hållas, i enlighet med vad av

kommittén föreslagits.

I alla händelser lärer för inskärpande av vikten av att kallelserna

komma borgenärerna tillhanda så fort ske kan bestämmelsen om deras

avsändande böra uttala, att avsändandet skall ske snarast möjligt och

senast viss tid före sammanträdet.

Justitierådet Edelstam och regeringsrådet Linnér;

Under det att i 15 § konkurslagen stadgas, att kungörelse om konkursutbrottet

skall införas en gång i tidning inom orten, där så ske

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

kan, skall enligt 20 § i förslaget sådan kungörelse införas två gånger

i en eller två ortstidningar. Med hänsyn till den numera inträdda mycket

stora stegringen i annonsprisen synes emellertid böra tagas under

övervägande huruvida icke ifrågavarande kungörelse lämpligen bör —

i likhet med övriga konkurskungörelser — införas i ortstidningarna

allenast en gång.

Justitierådet Edelstam:

Bestämmelsen i 20 § om kallelsebrev till kronans ombudsman i

orten lärer såsom överflödig kunna utgå. Redan på grund av stadgandet

om underrättande av alla kända borgenärer skall ju ombudsmannen

i regel erhålla kallelse; och där kronan icke är borgenär saknas anledning

att underrätta ombudsmannen. Anses bestämmelsen dock böra

bibehållas, synes, på sätt i ett över förslaget avgivet yttrande blivit

ifrågasatt, erinran böra göras om kallelsebrev jämväl till kommunala

uppbörd smän.

21 §''

Lagrådet :

Av enahanda grunder som föranlett stadgandet i 85 § tredje stycket

andra punkten utsökningslagen torde förevarande paragrafs bestämmelser

om fartygslott böra ändras till överensstämmelse med berörda stadgande

och således skyldighet föreskrivas för konkursdomaren att ofördröjligen

insända anmälan om konkursen till den myndighet, som för fartygsregistret,

samt därvid meddela de uppgifter, som erfordras för fartygets

säkra urskiljande. Iakttages detta, lärer ändring böra ske i 25 § av

förordningen den 16 oktober 1901 angående registrering av svenska

fartyg.

Justitierådet Améen:

Redaktionen av sista punkten torde böra något jämkas för att tydligare

angiva, att det icke är å nästa rättegångsdag efter det bouppteckningen

inkommit till konkursdomaren utan vid första möjliga rättegångstillfälle

efter det Stockholms rådstuvurätt mottagit konkursdomarens

anmälan som föreskrivna anteckningar skola äga rum.

22 §.

Lagrådet:

I nära samband med stadgandet om när gäldenären mister rådigheten

över sin till konkursmassan hänförliga egendom står frågan om

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

321

och i vad mån gäldenären oaktat konkursbeslutet må bibehålla rätt att

föra talan vid domstol eller eljest hos myndighet. Förslaget besvarar

emellertid lika litet som konkurslagen ifrågavarande spörsmål.

I de flesta utländska lagar behandlas omförmälda fråga, i åtskilliga

av dem synnerligen ingående. Saknaden i vårt land av dylika bestämmelser

föranleder en föga tillfredsställande osäkerhet vid bedömandet av

hithörande tvistepunkter. Otvivelaktigt hade det varit önskvärt, att den

utredning, som föregått upprättandet av förevarande lagförslag, sträckt

sig även till berörda område, så att det nu kunnat bedömas i vad mån

lagstiftningsåtgärder där lämpligen må kunna vidtagas. Då sådan utredning

ej föreligger, har lagrådet, med hänsyn till den tid som stått

till buds, måst inskränka sig till en erinran om den brist i lagstiftningen,

som på denna punkt kommer att kvarstå.

23 och 24 §§.

Lagrådet:

Till stadgandet i 23 § första stycket därom att, sedan beslut om

egendomsavträde meddelats, utmätning å konkursboet tillhörig egendom

ej må ske torde för vinnande av större tydlighet böra göras det tillägg

att, om sådan åtgärd ändock kommit till stånd, den är utan verkan.

Ur ordalydelsen av 24 § första stycket skulle kunna utläsas, att,

därest i där avsedda fall före beslutet om egendomsavträde ansökan om

utmätning eller om förordnande enligt 28 § utsökningslagen gjorts men

icke före samma tidpunkt utmätningsman verkställt utmätningen eller

överexekutor meddelat beslut om fastighetens försäljning, den sökta åtgärden

icke skulle få vidtagas. Av en jämförelse med innehållet i 23 §

andra stycket framgår dock, att så ej är meningen. En redaktionell

jämkning av förstberörda bestämmelse torde förty vara erforderlig.

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Huruvida 13 § konkurslagen, som skall ersättas av ifrågavarande

paragrafer, syftar på andra exekutiva åtgärder än utmätning och därmed

likställd åtgärd enligt 28 § utsökningslagen är ovisst. Frågan torde

dock böra besvaras nekande, särskilt i betraktande av vad vid högsta

domstolens granskning av förslaget till förstnämnda lag förekom. I det

förslag till ändrad lydelse av 13 §, som inom högsta domstolen framlades,

talades nämligen endast om utmätning, utan att någon antydan

giordes, att därmed någon ändring åsyftades i fråga om stadgandets

räckvidd.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.)

28*1 19 41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts ''Proposition Nr 82.

Det kan emellertid ifrågasättas om icke lämpligen i lagen bör införas

ett stadgande rörande inverkan av konkurs å sådan åtgärd till

fordrans betryggande, som omförmäles i 8 kap. utsökningslagen. Vid

granskning av de olika fall, som kunna tänkas förekomma, torde befinnas,

att, sedan konkurs inträtt, borgenär — med undantag för sjöpanthavare

— saknar befogat intresse av att få dylik åtgärd vidtagen

eller, om den redan ägt rum, vidmakthållen. Stadgandet i fråga, om

ett sådant anses böra införas, skulle alltså innehålla förbud mot beviljande

efter konkursbeslutets meddelande av sådan handräckning och

föreskrift att, om den tidigare kommit till stånd, den förfaller, dock med

nyss antydda undantag.

26 §.

Justitieråden Améen och Edelstam:

Bestämmelserna i paragrafens första och andra stycken äro i viss

mån ofullständiga. Sålunda saknas föreskrifter om förfaringssättet, då

Kungl. Maj:t med ändring av hovrätts utslag, varigenom underrätts

beslut om egendomsavträde upphävts, fastställt sistnämnda beslut. Ej

heller finnes stadgande att, då beslut om egendomsavträde meddelats

först av hovrätt eller Kungl. Maj:t, konkursdomaren skall underrättas

därom. Överhuvud synes lämpligt, att konkursdomaren alltid erhåller

underrättelse om högre rätts beslut i mål angående egendomsavträde.

Det hemställes förty om införande av erforderliga bestämmelser i nu

angivna hänseenden.

28-37 §§.

Lagrådet:

Förslagets bestämmelser rörande de fall, i vilka återvinning till

konkursbo må ske, omfatta dels regler för speciella fall, såsom beträffande

återgång av gåva, betalning av gäld, bodelning m. in., dels regler

avsedda att gälla i fråga om avtal i allmänhet. Dessa sistnämnda,

vilka för sin tillämplighet förutsätta ond tro — på olika sätt bestämd

— hos gäldenärens medkontrahent, äro ställda främst; de återfinnas i

28 och 29 §§. De speciella reglerna, som följa därefter, äro i vad de

röra avtal icke ämnade att vara uttömmande. Om jämte de i dem angivna

förutsättningarna tillika ond tro hos medkontrahenten är för handen,

skall fallet bedömas icke efter dessa regler utan jämlikt 28 respektive

29 §, dock med viss inskränkning beträffande gåva på sätt nedan

närmare angives. Betydelsen av denna åtskillnad framträder däruti att

dels återvinning enligt 28 § kan ske även om längre tid förflutit mellan

avtalet och konkursansökningen än den, som eljest är avgörande, och

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 82.

323

dels, på sätt i 37 § kommer till synes, vid återgång av gåva eller bodelning

gåvotagare eller bodelägare i god tro tilldelats i vissa hänseenden

en gynnsammare ställning än andra, från vilka återvinning äger

rum. I övrigt är det i materiellt avseende utan betydelse huruvida

specialregeln eller det allmänna stadgandet kommer i tillämpning.

Det åsyftade förhållandet mellan 29 § och de sedermera givna bestämmelserna

om återgång av vissa slag av avtal framgår knappast ur

avfattningen så klart och lättfattligt som vore önskvärt. Härförutom

följer av innehållet i 29 och 30 §§, att — ehuru gåva går åter, då fråga

är om lös egendom, så snart gåvan ej fullbordats mera än etthundraåttio

dagar före konkursansökningen och, beträffande fastighet, när lagfart

å fånget ej skett tidigare — gåvotagaren, även om han visas vara

i ond tro enligt vad i 29 § sägs, dock behandlas såsom besittare i god

tro, om gåvan fullbordats mera än sextio dagar före nyss angivna tidpunkt.

Denna oegentlighet synes med den antagna uppställningen icke

kunna avhjälpas med mindre den kritiska tiden i 29 § beträffande gåvoavtal

utsträckes till likhet med den i 30 § stadgade. Därvid komme

dock sistnämnda paragraf att formellt framstå som ett upprepande av

den föregående; i likartat hänseende kan ock anmärkning riktas mot det

föreslagna andra stycket av 34 §, vars upptagande betingats av det system,

som kommit till användning vid återvinningsreglernas utarbetande.

Större tydlighet torde kunna vinnas och de antydda olägenheterna

avlägsnas därigenom att 28 och 29 §§ flyttas från sin nuvarande plats

och inskjutas i omvänd ordning efter 33 §, därvid 29 § begränsas att

omfatta avtal, som i andra fall än förut — i 30 och 31 §§ — sagts blivit

ingångna till skada för borgenärerna. Andra stycket i 34 § skulle bortfalla.

Slutligen skulle de i 37 § förekommande hänvisningarna till 29 §

ersättas av ett stadgande, enligt vilket den förut antydda gynnsammare

ställningen skulle tillkomma gåvotagare och gäldenärens make eller dennes

arvinge, då han icke visas hava ägt kännedom om gäldenärens obestånd

eller om konkursansökningen.

Av den nu föreslagna anordningen skulle visserligen i fråga om

återgång av gåvoavtal uppkomma en olikhet mot vad enligt det remitterade

förslaget gäller, i det att även mot gåvotagare, som ägde kännedom

om obeståndet eller konkursansökningen utan att dock 28 § vore

tillämplig, återvinning skulle kunna yrkas endast om borgenärerna lidit

märklig skada. Berörda olikhet skulle emellertid blott innebära en återgång

till konkurslagens ståndpunkt och torde dessutom i realiteten sakna

egentlig betydelse. Atervinningstalan lärer väl endast undantagsvis ifrågakomma,

. om därav icke är att påräkna nämnvärd vinst för borgenärerna.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

En annan avvikelse skulle föreligga därutinnan att enligt lagrådets förslag

en gåvotagare, som ägt kännedom om obeståndet, icke skulle kunna,

för att befria sig från att behandlas såsom om han voro i oxid tro, föra

bevisning om att anledning saknats för honom till antagande att avtalet

skulle lända borgenärerna till förfång. Åven här gäller, att olikheten

är av mera formell natur. Möjligheten att förebringa dylik bevisning

torde, då fråga är om gåva, knappast behöva tagas i betraktande. Vad

nu anförts gäller jämväl beträffande bodelning.

Vad angår de särskilda bestämmelserna i förevarande paragrafer

synes, utöver vad redan anmärkts, följande vara att erinra.

Med det system, som här förordats, torde bättre överensstämma, att

ur 28 § uteslutes den del, som avser avtal med gäldenärens make, och

i stället till 34 § fogas ett tillägg av innehåll att till återgång av avtal

mellan gäldenären och hans make enligt 28 § skall dömas även om avtalet

ingåtts tidigare än där sägs.

Då i 29 § såsom förutsättning för återgång av avtal kräves kännedom

hos gäldenärens medkontrahent om obeståndet, synes därmed möjligheten

till återvinning bliva väl mycket begränsad. De sålunda valda

ordalagen lära ej heller fullt återgiva vad som åsyftats att med dem uttrycka.

Av kommitténs motiv synes framgå, att kommittén ansett återvinning

böra stå öppen, då medkontrahenten haft skälig anledning antaga,

att gäldenären vore på obestånd eller genom avtalet skulle komma

på obestånd. Att giva en därmed överensstämmande tolkning åt paragrafen

låter sig dock icke göra; särskilt talar däremot den betydelse, i

vilken ordet »kännedom» nyttjas i 28 §. Lagrådet hemställer förty om

sådan jämkning av stadgandet, att återvinning må ske, om medkontrahenten

hade skälig anledning antaga, att gäldenären var på obestånd. Iakttages

detta, bör såväl enahanda omformulering göras i 31, 32 och 121 §§ som

ock motsvarande uttryckssätt komma till användning vid den omarbetning

av 37 §, som förut tillstyrkts.

År fråga om återgång enligt 29 § av avtal, varigenom gäldenären

avhänt sig fast, egendom, torde sådan under viss förutsättning böra ske

även då avtalet slutits tidigare än i paragrafen sägs, nämligen om lagfart

sökts först under den där angivna tiden. Genom en sådan ändring

skulle överensstämmelse i berörda hänseende vinnas med 30 §.

Åven uti det i andra punkten av första stycket i 34 § avsedda fallet

skall enligt förslaget bodelning mellan gäldenären och hans make eller

dennes arvingar återgå oaktat maken eller arvingarna saknade skälig anledning

till antagande att gäldenären ville gynna dem framför övriga borgenärer.

Tillräcklig grund torde emellertid saknas att i detta fall behandla

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 82.

325

maken och arvingarna strängare än då gäldenären eljest gynnat make

genom betalning med annat än vanliga betalningsmedel. Stadgandet

synes därför böra undergå sådan ändring, att återgång må kunna hindras

genom bevisning, varom förmäles i 31 § tredje stycket.

Vad med 35 § åsyftas synes enklare och tydligare kunna uttryckas

med ett stadgande att i där omförmälda fall skall i avseende å rätten

att söka återvinning anses som om konkursansökningen gjorts, då beslutet

om inledande av ackordsförhandling meddelades, samt att, om åtgärd,

varom i 29, 30, 31, 32 eller 34 § förmäles, vidtagits efter meddelandet

av nämnda beslut, den, gentemot vilken gäldenären vidtog

åtgärden, skall anses hava därvid insett, att gäldenären var på obestånd.

Då vid iakttagande bärav 35 § icke skulle uttala någon självständig

återvinningsregel utan endast innehålla modifikationer av andra

paragrafer, lära hänvisningarna till 35 § kunna utgå ur såväl 36 som 37 §.

I 36 § torde böra tydligare utmärkas, att 34 § där åsyftas endast

i vad den bar avseende å återgång av betalning av förfallen gäld.

Justitierådet Äméen:

Med de i 28 § förekommande orden »avtal, varav kommit skada

för borgenärerna», bar kommittén enligt sina motiv avsett att träffa

icke blott sådana fäll, där skadan följer omedelbart av avtalet, utan även

de avtal, som icke direkt förorsakat boet någon förmögenbetsförlust men

genom att utbyta boets egendom mot annan för gäldenären underlättat

åtgärder, som haft till följd, att egendomen undandragits från att gå i

betalning för gäld. Såsom exempel nämnes, att gäldenär säljer egendom

ur boet för att bereda sig reskassa för ett tillämnat och sedermera verkställt

avvikande. Förmodligen avser kommittén även sådana fall, där

gäldenär t. ex. avyttrat egendom för att skaffa sig medel att föra ett

högt liv innan den förutsedda konkursen inträffar.

Det synes emellertid kunna ifrågasättas om paragrafens ovannämnda

ordalag på ett tillfyllestgörande sätt giva uttryck åt rad man sålunda

avsett. Skall återvinning kunna äga rum i sådana fall, som åskådliggjorts

i de anförda exemplen, torde ett förtydligande av lagrummets innebörd

vara nödvändigt.

En viss tvekan lärer dock vara befogad om skäl verkligen föreligga

att så utsträcka återvinningsrätten. Praktiskt taget torde detta

vara tämligen ändamålslöst, då det väl ytterst sällan kan ledas i bevis,

att gäldenärens medkontrabent haft kännedom om det sätt, varpå gäldenären

tänkt använda den valuta han vid avtalet bekommit.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 82.

Justitieråd et Edelstam och regeringsrådet Linnér:

Med den lydelse 28 § erhållit undantagas från dess tillämplighetsområde

de fall, i vilka gäldenären avsett att gynna en enskild borgenär

med betalning eller säkerhet till skada för de övriga. Vad kommittén

till stöd härför anfört synes icke vara övertygande. Åven ett

förfarande av nämnda beskaffenhet torde innebära en handling av oredlighet,

som bör drabbas av återgång. En dylik omfattning har i åtskilliga

utländska rättssystem givits åt den allmänna återvinningsregel,

som upptagits i anslutning till actio pauliana. Kommitténs preliminära

förslag intog också en sådan ståndpunkt. En återgång till detta förslag

synes önskvärd.

I 29 § synes böra tydligare än som skett utmärkas, att den för

borgenärerna uppkomna skadan skall hava inträffat genom själva ingåendet

av avtalet. Därigenom skulle bättre än som nu är fallet framgå,

att paragrafen beträffande skadans uppkomst uppställer annan fordran

än 28 §.

Regeringsrådet Linnér

Det i 31 § använda uttrycket »sådan säkerhet» synes lämna rum

för tvekan huruvida därmed avses att inskränka återvinningsregeln till

de fall, då vid fordringens tillkomst pantsäkerhet — i motsats mot säkerhet

av annat slag — ej varit betingad, eller om stadgandet är tillämpligt

jämväl i det fall att visserligen pantsäkerhet, men ej just den pant

som lämnats, varit avtalad eller om till äventyrs tillämpligheten skall

vara beroende på en jämförelse mellan den betingade och den lämnade

pantens värde. Den legala presumtionen för att borgenärernas rätt trädes

för nära torde omfatta alla de fall då den pant, som under den

kritiska perioden lämnas, ej är identisk med den avtalade, där denna

varit individualiserad. Det ankommer sedan på borgenären att genom

bevisning om sin goda trö fria sig från återgångskrav. För att tydligt

angiva vad som sålunda bör anses vara stadgandets innebörd, torde

ordalagen i 31 § första och andra styckena få undergå någon jämkning.

Jämväl 32 § torde böra undergå förtydligande i enlighet med vad

som anförts beträffande 31 §.

Justitierådet friherre Leijonhufvud och regeringsrådet Linnér:

32 § omfattar såväl rättshandlingar, vilka icke ens presumeras vara

annat än fullt lojala, som ock åtgärder i syfte att gynna vissa borgenärer

på de övrigas bekostnad. Återgång av de förra synes böra begränsas

till sådana fall, då enligt de allmänna grunderna för återvin
-

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

ningsreglerna intressegemenskapen borgenärerna emellan bör utöva inverkan

på en rättshandlings bestånd, oberoende av illojalt syfte. Dylikt

förhållande torde i nära anslutning till gällande rätt kunna anses vara

förhanden, då borgenären äger kännedom om konkursansökningen eller

om gäldenärens betalningsinställelse. På dessa fall kan också med fullt

fog tillämpas kommitténs uttalande att borgenären bör vid mottagandet

av betalningen eller panten hava klart för sig, att densamma kan

komma att återgå.

Då nyssnämnda tydliga indicier för insolvens icke föreligga, bör

återvinningen inskränkas till de fall, då ett syfte att gynna borgenären

framför övriga borgenärer är bevisat. Därmed torde helt säkert sådana

fall komma att drabbas, då t. ex. en mäktig borgenär i sista ögonblicket

pressar sig till betalning eller en förut utfäst pant eller gäldenären

använder de sista penningtillgångar han lyckats anskaffa till utbetalning

åt släktingar eller vänner. Men å andra sidan undgår man det osäkerhetstillstånd,

som förorsakas av stadgandet i dess föreslagna omfattning

och som kan framkalla ansträngningar från en borgenär, som lyckats

få betalning för sin fordran, att skjuta undan en hotande konkursansökning

tills den kritiska perioden gått förbi. I motsatt fall kan stadgandet

förhindra, att en gäldenär, som har utsikt att till allas båtnad ordna

sina affärer utan konkurs, om han erhåller något anstånd eller kortvarig

ny kredit, kommer i åtnjutande av sådan förmån.

De subjektiva förutsättningarna synas således böra vara, att borgenären

ägt skälig anledning till antagande att gäldenären ville gynna

honom framför övriga borgenärer eller haft kännedom om konkursansökningen

eller gäldenärens betalningsinställelse. I förra fallet uppstår

alltså den skillnaden från 31 § med dess objektiva kriterier, att

bevisskyldigheten omkastas. Det torde kanske höra erinras, att 28 §

ej heller med den ändring, varom förut hemställts, kommer att omfatta

tillämpningsområdet för 32 § efter den nu förordade begränsningen.

Iakttages vad sålunda föreslagits, förfaller den av lagrådet gjorda

hemställan angående omformulering av föreskriften om de subjektiva förutsättningarna

i 32 §. Därjämte skulle i 35 § erfordras stadgande att,

om åtgärd, varom i 32 § förmäles, vidtagits efter meddelandet av beslut

om inledande av ackordsförhandling, den, gentemot vilken gäldenären

vidtog åtgärden, skall anses hava haft skälig anledning till antagande att

gäldenären ville gynna honom framför andra borgenärer.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam samt regeringsrådet

Linnér:

Då egendom, som skall återställas, ej finnes i behåll eller intecknad

fordringshandling ej kan tillhandahållas, är konkursboet enligt första

stycket i 37 § berättigat till ersättning för därigenom uppkommen skada.

För de fall av gåva eller bodelning, då ond tro ej förutsattes hos den,

till vilken egendomen eller handlingen i fråga överlåtits av gäldenären,

stadgas emellertid den inskränkningen att ersättningsskyldighet icke

åligger gåvotagaren i vidare mån än han av gåvan haft vinst samt

gäldenärens make eller arvinge, till den del de gynnats vid bodelningen,

i vidare mån än de därav haft vinst. Ersättningsskyldighetens omfattning

skall således i dessa fall bestämmas efter grundsatsen om obehörig

vinst. Vad sålunda föreslagits innebär införande i den svenska rätten

av en princip, som i stort sett torde vara för densamma främmande; där

det i föregående lagstiftning av allmännare räckvidd kunnat ifrågasättas

att bringa densamma till användning, har så icke skett. Redan ur

denna synpunkt är det ägnat att väcka betänkligheter att förorda förslaget

till antagande. Därtill kommer, att de invecklade och omstridda

frågor, vilka torde uppstå vid grundsatsens tillämpning, alldeles sakna

belysning i den föreliggande utredningen. Det kan därför befaras, att

praxis skulle komma att präglas av en stor osäkerhet och godtycklighet,

som sannolikt skulle mer än uppväga den smidighet vid ersättningspliktenS

utmätande, vilken lärer vara åsyftad.

På grund av vad sålunda anförts hemställes, att förevarande del av

första stycket måtte utgå. Härigenom vinnes också, i motsats mot vad

eljest synes vara förhållandet, nödig överensstämmelse mellan paragrafens

första och sista stycken.

Det erinras slutligen, att nu omhandlade stadgande i dess föreslagna

lydelse ej torde vara väl förenligt med förslaget till ny giftermålsbalk,

8 kap. 5 § och 13 kap. 14 §, som redan undergått granskning

av lagrådet.

För den händelse den nu föreslagna ändringen i 37 § icke vidtages

må anmärkas, att första stycket synes giva rum för den tolkningen

att, då vid bodelning så förfarits som i andra punkten av första stycket

i 34 § sägs, den, som genom dylikt förfarande blivit gynnad, skulle

vara fri från ersättningsskyldighet, i den mån den honom vid den klandrade

bodelningen tilldelade egendomen ej finnes i behåll och han ej

heller haft vinst av densamma. Såsom av fjärde stycket framgår avser

emellertid förslaget att låta återgång av bodelning i här ifrågavarande

fall följa reglerna för återgång av betalning. Förstnämnda stadgande

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

329

torde därför under nämnda förutsättning böra omarbetas så, att av detsamma

må klart framgå, att det äger tillämplighet blott i det i 34 §

första stycket första punkten avsedda fallet, vilket lämpligen kan ske

därigenom att den medgivna friheten från ersättningsskyldighet förklaras

skola förekomma blott i den mån bodelägare erhållit egendom utöver

vad som motsvarar hans lott.

Justitierådet Arnéen:

Stadgandet i 37 § att vid återgång av gåva under de i förstastycket

angivna förhållanden — gåva mottagen i god tro — gåvotagaren,

om egendomen ej finnes i behåll, ej är ersättningsskyldig i vidare mån

än han av gåvan haft vinst synes i hög grad svårtolkat och icke ägnat

att på ett uttömmande sätt giva uttryck åt de grundsatser kommittén

enligt sina motiv velat däri inlägga. En gåva innebär ju alltid ett

plus i mottagarens förmögenhet och medför sålunda vid mottagandet

alltid en vinst, oberoende av det sätt, varpå mottagaren sedermera behandlar

denna vinst. Utan tvivel är det synnerligen svårt att formulera

en lagbestämmelse, som tillräckligt smidigt anpassar sig efter de skiftande

fall, vilka man här har att taga i betraktande. Att den skänkta

egendomen vid återgångstalans anhängiggörande ej vidare finnes i behåll

kan bero på tre olika omständigheter. Den kan hava förstörts genom

olyckshändelse eller annorledes utan gåvotagarens vållande. Den

kan av gåvotagaren hava förbrukats; och härvid bör tilläventyrs tagas

hänsyn till om den varit avsedd att mer eller mindre omedelbart förbrukas,

om dess förbrukande besparat gåvotagaren nödvändigheten att

förbruka annan sin egendom eller om motsvarande förbrukning icke

skulle skett, därest gåvan ej erhållits, o. s. v. Slutligen kan egendomen

hava försvunnit genom att gåvotagaren avyttrat densamma. Därvid

bör tagas hänsyn till om avyttringen skett under så oförmånliga

villkor, att den delvis kan anses såsom ett ändamålslöst förbrukande.

Vidare måste undersökas vad som blivit av den bekomna valutan. Denna

kan finnas i behåll i boet, den kan genom vinstgivande placering hava

stigit i värde och sålunda utplånat en förlust, som gjorts vid avyttrandet

i förhållande till egendomens värde vid mottagandet, den kan hava

ur boet försvunnit på någon av de tre vägar ovan antytts o. s. v.

Vad nu billigheten synes fordra för att man skall kunna ålägga

gåvotagaren ersättningsskyldighet är att gåvan medfört, att vid tiden

för återgångstalans anställande gåvotagarens förmögenhet var större

än den eljest skulle varit samt att, ‘om så icke är förhållandet, försvinnandet

av det värde gåvan vid mottagandet representerat kan läggas

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 höft. (Nr 82.) 282t 19 42

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 82.

gåvotagaren till last såsom en efter människors vanliga handlingssätt

mindre försvarlig handling. Sannolikt torde detta någotsånär motsvara

vad kommittén åsyftat, men stadgandets förtydligande lärer i varje fall

vara önskligt.

Vad nu yttrats äger i huvudsak också tillämpning på motsvarande

stadgande i fråga om återgång av bodelning.

Jag instämmer i vad lagrådets övriga ledamöter hemställt för den

händelse den av dem föreslagna ändringen i 37 § icke vidtages.

38 §''

Lagrådet:

Den lydelse paragrafen erhållit synes kunna giva anledning till antagande

att tredje man i här avsett fall har att styrka sin goda tro för

att värja sig mot återvinningstalan. Detta kan dock icke vara avsett,

utan det måste åligga konkursboet att visa, att tredje man ej var i god

tro. En omformulering av paragrafen lärer alltså böra ske.

41 och 45 §§.

Justitieråden Améen och Edelstam samt regeringsrådet Linnér:

Då i 45 § stadgas, att borgenärerna skola vid första borgenärssammanträdet

välja förvaltare för tiden därefter »till det antal konkursdomaren

efter borgenärernas hörande bestämmer», är det naturligtvis

avsett, att bestämmandet av antalet förvaltare skall -ske i enlighet med

vad 41 § därom innehåller. För vinnande av full tydlighet i berörda

hänseende synes emellertid lämpligt att ur 45 § utesluta de citerade

orden — därigenom skulle ock vinnas större formell överensstämmelse

med 43 § — och i sammanhang därmed till 41 § lägga en tredje punkt

av innehåll att antalet konkursförvaltare bestämmes av konkursdomaren

samt att i fall, varom i 45 och 48 §§ förmäles, borgenärerna skola höras

i frågan.

46 §•

Regeringsrådet Linnér:

På sätt förut av lagrådet antytts bör icke den kontroll från borgenärernas

sida, som anordnats i förevarande paragraf, överskattas till sin

betydelse. Särskilt den omständigheten att granskningsmännen, för att

icke öka konkurskostnaderna, betagits rätten till arvode är otvivelaktigt

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kuvgl. Maj. ts Proposition Nr 82. 331

ägnad att minska deras intresse och därmed även kontrollens effektivitet.

I någon mån torde emellertid bestämmelserna kunna göras mera betryggande

utan rubbning av anordningens grundtanke.

Enligt förslaget kan yrkande om granskningsmäns tillsättande allenast

ske på första borgenärssammanträdet. Detta gäller även för det

fall att förvaltare tillsättes icke av borgenärerna utan av konkursdomaren.

De viktigaste åtgärderna inom förvaltningen äro dock förlagda

efter nämnda sammanträde, och vad som därunder förekommer kan i särskild

grad göra behovet av övervakning påtagligt. Det synes ej heller

tillrådligt att såsom garanti mot olämpliga eller i strid mot det allmänna

bästa vidtagna förvaltningsåtgärder lita till de möjligheter för rättelse,

som erbjudas av 80 §. Det torde därför vara nödvändigt att låta framställning

om utseende av granskningsmän få äga rum jämväl efter första

borgenärssammanträdet.

Stadgandena om val av granskningsmän lära åsyfta att bereda möjlighet

icke minst för en borgenärsminoritet, som vid val av förvaltare

icke fått sina intressen tillgodosedda, att kontrollera förvaltningen. Tanken

torde hava varit, att genom ett skickligt bestämmande av granskningsmännens

antal och genom den egendomliga omröstningsregeln minoritetens

rätt skulle betryggas. Antalets avpassande på just det rätta

sättet förutsätter emellertid, att konkursdomaren sätter sig in i gruppbildningen

bland borgenärerna i en grad, som ej är sannolik. Sker icke

detta, kan omröstningsbestämmelsernas syfte kringgås alltför lätt. Verklig

säkerhet i detta avseende synes endast kunna vinnas, om man berättigar

en på visst sätt kvalificerad minoritet att för sin del utse en

granskningsmän. Saken skulle då kunna ordnas t. ex. sålunda, att om

borgenärer, som deltagit i valet av granskningsmän och äga fordringar

till minst en femtedel av de röstandes sammanlagda fordringsbelopp,

därvid icke fått någon granskningsmän tillsatt med sina röster, dessa

borgenärer skulle äga att genom omröstning efter fordringsbelopp utse

en särskild granskningsmän samt att, efter det val av granskningsmän

ägt rum, borgenärer med fordringar till minst en femtedel av de bevakade

fordringarnas hela belopp skulle äga att hos konkursdomaren göra

framställning att för sin del få utse en granskningsmän. Godtages

ändring i den riktning, som sålunda förordats, synas de föreslagna omröstningsreglerna

i 46 § ej heller påkallade vid det primära valet av

granskningsmän, utan därvid kunna i stället liksom vid val av förvaltare

användas de allmänna bestämmelserna i 178 §.

Det må erinras, att vad sålunda föreslagits står i viss överensstämmelse

med föreskrifterna om tillsättande av minoritetsrevisor i aktie
-

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

bolagslagen. Då det är fråga om en förvaltning, vars resultat huvudsakligen

beror av realisationsåtgärder under en kort tid, föreligga minst

lika starka skäl att skaffa möjlighet till minoritetskontroll som vid en

aktiebolagsförvaltning, där i längden intressegemenskapen kan göra sig

gällande.

Justitierådet friherre Leijonliufvud :

Jag instämmer med regeringsrådet Linnér i fråga om önskvärdheten

av att granskningsmän må kunna utses även efter första borgenärssammanträdet.

52 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen i första stycket att valet av den förvaltare, som

äger mottaga meddelanden m. m., skall ske »efter samråd med rättens

ombudsman» torde såsom överflödig och innebärande onödig omgång

kunna utgå.

54 §■

Lagrådet:

För att de föreskrivna kallelsebreven säkrare skola komma borgenärerna

tillhanda torde det på två ställen i paragrafen förekommande ordet

»hemvist» böra utbytas mot orden »boningsort och postadress». Överensstämmelse

uppnås härigenom också med motsvarande bestämmelse i 101 §.

55 §.

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Enligt förevarande paragraf skall den berättelse om boets tillstånd,

som där omförmäles, om möjligt upprättas redan av den förvaltare, som

av konkursdomaren utses att handhava förvaltningen till första borgenärssammanträdet.

Väl kan det vara av en viss betydelse, att berättelsen

finnes tillgänglig vid berörda sammanträde för att där granskas

av borgenärerna, enär eljest dessa ej få del av densamma på sammanträde

utan var för sig måste skaffa sig kunskap om dess innehåll.

Men å andra sidan synes det knappast kunna förväntas, att eu berättelse

avgiven av den sålunda utsedde förvaltaren kommer att erhålla

den därmed avsedda betydelsen. Före första sammanträdet lärer, då

realisation av boets egendom i regel ej ifrågakommer, förvaltarens

verksamhet i allmänhet inskränka sig till vård av boet, varjämte han

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 82.

333

någon gång nödgas därutöver vidtaga åtgärd av särskilt brådskande

beskaffenhet. En mera ingående kännedom om boets förhållanden behöver

förvaltaren icke för utövande av denna sin verksamhet, och det

synes ej böra åläggas honom att enbart för avgivande av berättelsen

förskaffa sig sådan, då han ej är viss om att få sitt uppdrag förlängt

av borgenärerna, liksom det ej heller kan med säkerhet antagas, att

under sådana omständigheter berättelsen kommer att grundas på tillbörlig

insikt i alla förhållanden, till vilka hänsyn bör tagas. Det förefaller

därför sannolikt, att berättelsen blir av större värde för borgenärerna,

om dess avgivande uppdrages åt den vid första borgenärssammanträdet

utsedde förvaltaren.

6° §.

Lagrådet;

Enligt paragrafen förutsättes för borgenärsbeslut, som där avses,

att borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar av de

vid prövning av ärendet närvarande borgenärernas fordringar, äro ense om

beslutet. Med hänsyn till stadgandets avfattning skulle den icke avsedda

tolkningen av detsamma kunna göras gällande, att fordringar tillhöriga

borgenärer, som väl äro närvarande vid sammanträdet men däremot ej

deltaga i själva omröstningen, skola tagas i beräkning vid avgörandet

av frågan huruvida den föreskrivna fordringsmajoriteten blivit uppnådd

eller ej. En sådan tolkning skulle medföra, att dylika borgenärer kunde

öva inflytande på ärendets avgörande utan att, om eljest förutsättningarna

för tillämpning av 213 § äro förhanden, bliva underkastade den där

givna straffbestämmelsen. Till förekommande av missförstånd i antydda

riktning torde någon omformulering av förevarande stadgande böra äga

rum. Vinner vad sålunda hemställes bifall, följer därav, att jämkningbör

ske även i 64 §. I 46 och 178 §§ lärer däremot jämkning knappast

vara behövlig.

66 §.

Lagrådet:

Om ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning och rätten jämlikt

166 § tredje stycket förordnat om anstånd med frågan om fastställelse

å ackordet, får på grund av bestämmelserna i första och andra

styckena av förevarande paragraf boets egendom ej säljas så länge anståndstiden

varar. Detta torde vara olämpligt; försäljning före anståndstidens

utgång bör möjliggöras. Förhållandena äro ju likartade

med dem, som föreligga i det fall, varom förmäles i paragrafens tredje

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

stycke; motsvarande stadganden torde därför böra meddelas. Dessa

skulle då innehålla, att, därest rätten jämlikt förstnämnda lagrum förordnat

om anstånd med fastställelsefrågan, borgenärerna skola av konkursdomaren

kallas till sammanträde inför rättens ombudsman för att

besluta huruvida anståndet med försäljningen skall fortfara, samt att anståndet

skall upphöra med mindre beslut om dess bestånd med den

röstövervikt, som i 159 § sägs, fattas av de borgenärer, som hava rösträtt

i ackordsfrågor.

69 §.

Justitierådet friherre Leijonliufvud:

Den här stadgade underrättelseskyldigheten, som endast avser försäljning

å auktion, förefaller knappast behövlig. Genom de föreskrivna

kvartalsredovisningarna från förvaltaren synes rättens ombudsman erhålla

tillbörlig översikt över realisationens fortgång. En så ingående

kontroll i övrigt över förvaltarens berörda försåtjningsåtgärder som stadgandet

enligt de sakkunnigas yttrande är ämnat att möjliggöra torde

icke erfordras eller böra åläggas ombudsmannen.

71 §•

Lagrådet:

I enlighet med vad i vissa över förslaget avgivna yttranden framhållits

synes förvaltaren böra äga befogenhet att utan ombudsmannens

eller panthavarens samtycke försälja å fondbörs noterade värdepapper å sådan

börs eller eljest genom fondkommissionär till det noterade börspriset.

73 §■

Lagrådet:

Motsvarande medgivande beträffande avyttrande av börsnoterade

värdepapper som förordats vid 71 § torde böra lämnas i fråga om försäljning,

som borgenär äger att själv besörja; och bör å försäljning,

som sker enligt berörda medgivande, stadgandet i tredje punkten av

första stycket i förevarande paragraf icke äga tillämpning med undantag

av vad där sägs om redovisningsskyldighet.

78 §•

Lagrådet:

Av kommitténs motiv framgår, att, när i paragrafen talas om förlikning,

då fråga är om fast egendom, eller förlikning, som angår fast

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

egendom, därmed åsyftas endast dylikt avtal beträffande äganderätt till

fast egendom. Förslagets mening därutinnan torde böra tydligare uttryckas.

79 §•

Lagrådet:

Med anställande av rättegång och lagsökning torde i fråga om skyldighet

för förvaltaren att inhämta samtycke av rättens ombudsman böra

likställas påkallande för konkursboets räkning av skiljedom. Iakttages

detta, erfordras jämkning av ordalagen i 77 §.

Här förevarande ''stadgande avser ej talan, som förvaltaren enligt

113 § äger fullfölja • mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning

ogillats. Det synes dock lämpligt, att den större juridiska kompetens

och omdömesförmåga, som bör förutsättas hos rättens ombudsman, tages

i anspråk även för prövning huruvida sådan fullföljd bör äga rum. Det

kan eljest befaras, att tvister komma att på konkursboets bekostnad

dragas under högre rätt även i fall då därmed icke är något att vinna.

Kompletteras paragrafen i nu angivna syfte, bör måhända för ernående

av likhet med avfattningen i 77 § göras en erinran i 113 § om inskränkningen

i förvaltarens behörighet.

I kommitténs förslag (80 §) var till första punkten fogat följande

tillägg: »utan så är att uppskov för inhämtande av gode mannens mening

icke kan äga rum». Då denna sats nu uteslutits, synes jämväl

nästa punkt böra såsom överflödig utgå.

81 §.

Justitierådet Edelstam och regeringsrådet Linnér:

I första satsen av paragrafens andra stycke stadgas, att till förfångför

dem, som hava särskild förmånsrätt i boet tillhörig egendom, ej må

av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan konkurskostnad

än i första stycket sagts, d. v. s. kostnaden för egendomens vård

och försäljning jämte för egendomen belöpande konkursarvode. Stadgandet

lärer uttrycka gällande rätt i ämnet; det är i huvudsak hämtat

från 67 § fjärde stycket konkurslagen. Då den i 17 kap. handelsbalken

föreskrivna förmånsrättsordningen väl alltid måste vara bindande, torde

stadgandet medföra, att såvitt angår egendom, vari särskild förmånsrätt

äger rum, även en allmän förmånsrätt, nämligen den i 4 § av nämnda kapitel

omförmälda, blir — under förutsättning att på grund av bestämmelserna

i 13 § av samma kapitel den med sådan allmän förmånsrätt utrustade

fordringen skall utgå ur egendomen — ställd framför annan konkurskost
-

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

uad än ovan sagts, därest icke i egendomen finnes särskild förmånsrätt

endast av det slag, som avses i 3 § av merberörda kapitel (jfr 107 § tredje

stycket utsökningslagen). Vad stadgandet sålunda lärer innebära framgår

ej tydligt av dess ordalydelse. En omformulering av stadgandet

synes alltså böra äga rum.

Justitierådet Edelstam:

Bestämmelsen i andra satsen av paragrafens andra stycke torde böra

uteslutas. Väl kan bestämmelsen, som tillfogats av de sakkunniga, synas

teoretiskt riktig; men då den skulle äga blott ringa praktisk betydelse

och kunna medföra svårigheter vid tillämpningen, lära tillräckliga skäl

saknas att vidtaga den därmed åsyftade ändringen av 1912 års lagstiftning

i ämnet.

87 §.

Lagrådet:

Förevarande paragraf reglerar enligt ordalagen de i förvaltningen

deltagandes civila ansvarsskyldighet såväl mot konkursboet, enskilda

borgenärer och gäldenären som mot tredje man. I lagen torde böra upptagas

uttryckligt stadgande att förvaltare och rättens ombudsman äro

ansvariga för skada, som de uppsåtligen eller av vårdslöshet förorsaka

konkursboet, enskilda borgenärer eller gäldenären, samt att, om flera äro ansvariga,

ansvaret påvilar dem en för alla och alla för en. Frågan om ansvarsskyldigheten

mot tredje man torde däremot icke behöva regleras i förevarande

lag utan kunna bedömas efter allmänna rättsgrundsatser.

I anledning av vad sålunda anmärkts hemställes, att nu ifrågavarande

lagrum undergår viss jämkning.

93 §.

Lagrådet:

Med uttrycket »gäldenären» menas i förslaget icke alltid den gäldbundne

själv. I vissa fall, där gäldenären är en s. k. juridisk person

eller eljest lagligen företrädes av annan, måste vad förslaget stadgar om

gäldenären tillämpas å denne gäldenärens representant. I vad utsträckning

detta skall ske kan emellertid i åtskilliga fall vara föremål för

tvekan. Att fullständigt undanröja denna oklarhet, som förslaget för

övrigt i viss mån delar med gällande rätt, skulle vålla tämligen vidlyftiga

stadganden, vilka måhända kunna umbäras. I förevarande paragraf,

jämförd med 91 §, framträder emellertid nämnda oklarhet på ett i formellt

avseende så stötande sätt, att den torde böra avlägsnas. Detta

synes kunna ske genom en omformulering av 93 § så, att därav fram
-

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

går, att, ehuru edgång för omyndig alltid skall på grund av 91 § avläggas

av förmyndaren, även den omyndige själv under de i paragrafen

angivna förhållanden kan åläggas beediga bouppteckningen.

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Förslagets mening lärer vara, att, då fråga om edgångsföreläggande

hänskjutes till rätten, särskild kallelse å sökanden och den, mot vilken

yrkandet riktas, icke skall äga rum ävensom att utan hinder av någonderas

förfallolösa utevaro ärendet skall av rätten avgöras. Tydligt stadgande

härutinnan torde erfordras.

94 §.

Lagrådet:

Paragrafens andra stycke avser att stadga äventyr för den, vilken

undandrager sig att fullgöra honom enligt 93 § ålagd edgång. Då av

sammanhanget framgår, att med orden »undandrager sig annan» avses

annan än gäldenären, täcker emellertid stadgandet icke fullständigt det

i 93 § omförmälda fallet. Häri omtalas nämligen, utom fall då annan

än gäldenär kan förpliktas till edgång, även ett fall då edgång kan

åläggas gäldenär (omyndig gäldenär). För att ernå fullständig överensstämmelse

mellan de båda lagrummen synes någon omredigering böra

äga rum.

Bland medel att framtvinga edgång har förslaget upptagit föreläggande

av vite. Åven om det utdömda vitet, såsom enligt 209 § i förslaget

är avsett, skulle kunna utmätas utan hinder av förd klagan, torde

förfarandet icke medgiva den snabbhet, som är önskvärd i konkursärenden.

Ån mindre är detta fallet, om verkställighet på ett dylikt stadium

icke bör få äga rum. I detta avseende erinras, att i brottmål, tvistemål

och utsökningsmål allenast hovrätts utslag, varigenom någon fällts till

vite, kan — under viss förutsättning — verkställas innan det vunnit

laga kraft. Med hänsyn härtill synes det knappast tillrådligt att medgiva

verkställighet av ett konkursdomarens icke laga kraft ägande beslut,

varigenom gäldenär fällts till vite.

Då de övriga tvångsmedel, som enligt förslaget skola stå till buds,

nämligen hämtning och föreläggande av häkte, icke under de förhållanden,

vilka här äro i fråga, kunna anses obilligt stränga, hemställes, att

orden »eller genom föreläggande av vite» få utgå.

En sådan ändring föranleder jämväl jämkning i 95 och 214 §§.

Bihang till riksdagms protokoll 1920. 1 sand. 68 käft. (Nr 82.) 282119 43

s. 338 Kontrollera mot PDF

338 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

*

98 §’

Lagrådet:

Uppdraget att ur konkursboet avskilja den lösegendom av beskaffenhet,

varom i 97 § sägs, som bör tillkomma gäldenären, torde utan risk

kunna, såsom enligt kommittéförslaget var ämnat, anförtros åt förvaltaren

ensam. Att låta rättens ombudsman träffa avgörande härom skulle,

under förutsättning att han icke komme att ändock lita enbart på förvaltarens

omdöme, ofta medföra onödig omgång och kostnad.

Justitierådet friherre Leijonhufvud och regeringsrådet Linnér:

Vid jämförelse med det av kommittén uppgjorda preliminära förslaget

framstår såsom antagligt, att med de i förevarande paragrafs första

stycke valda ordalagen avses att utmärka, att beslut, varom där sägs,

får meddelas först efter första borgenärssammanträdet. År sådant åsyftat,

har det dock ej kommit till tydligt uttryck.

Det förefaller emellertid mindre riktigt, att dylikt beslut ej skulle

få meddelas förr än en avsevärd tid förflutit efter konkursens början.

Enligt sakens natur måste i regel gäldenären vara i behov av att utan

avbrott kunna förfoga över den här ifrågavarande lösegendomen; det är

väl ock mest sannolikt, att behov av underhåll, om sådant ifrågakommer,

föreligger redan vid konkursutbrottet. Vid antagande av den nyss angivna

principen angående tiden för beslut i dessa frågor skulle gäldenären

intill dess sådant fattats vara för tillgodoseende av sin nödtorft

hänvisad till förvaltarens frivilliga tillmötesgående, som måhända ej alltid

vore att påräkna. Det kan icke gärna möta någon betänklighet att låta

redan den av konkursdomaren utsedde förvaltaren ur boet utsöndra berörda

lösegendom och till ombudsmannen avgiva yttrande rörande frågan

om underhåll till gäldenären. Beslut i omförmälda frågor synes alltså

böra meddelas så snart det av gäldenären påkallas. Då ordalagen, även

om i dem ej med nödvändighet behöver inläggas en sådan tolkning som

den ovan angivna, dock ingalunda antyda, att någon skyndsamhet med

frågornas avgörande är påkallad, torde desamma böra ändras.

Åven uppställandet av en sluttermin för avgörandet, såsom i stadgandet

skett, är måhända mindre lämpligt. Av 97 § kan icke dragas

den slutsatsen att gäldenär, som saknar utväg att själv försörja sig,

skall åtnjuta underhåll endast om oförmågan förefinnes redan vid egendomsavträdet.

Men av nyssberörda tidsbegränsning följer, att underhåll

ej kan beviljas, om behovet därav yppas senare, t. ex. i följd av sjukdom.

Man synes därför böra stanna vid den ovan tillstyrkta regeln utan

någon inskränkning. Visserligen berövas då borgenärerna den med för
-

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

339

slaget åsyftade förmånen att utan större besvär kunna följa förvaltningens

åtgöranden beträffande underhållet. Olägenheten härav torde dock

i förevarande, för borgenärerna gemenligen mindre betydelsefulla fall icke

böra vara avgörande.

108 och 109 §§.

Lagrådet:

Kan tiden för urtima ting, som äskats vid förlikningssammanträde,

ej tillkännagivas vid sammanträdet, skall enligt 108 § ej blott särskild

underrättelse om sagda tid avlåtas till envar, som förbehållit sig att föra

talan vid rätten, utan även kungörelse om tiden införas i tidningarna.

Dylik kungörelse, som ju alltid medför en viss kostnad, synes vara skäligen

obehövlig, och föreskriften därom står dessutom icke i god överensstämmelse

med vad paragrafen innehåller för det fall att tiden för

urtima tinget är bekant före sammanträdets slut. År detta händelsen,

skall nämligen tiden blott tillkännagivas för de närvarande. Föreskriften

om kungörelse torde alltså böra utgå.

Då i 109 § föreskrives, att endast de få föra talan vid underrätten,

vilka gjort förbehåll därom vid förlikningssammanträdet eller som rätten

eljest finner nödigt höra, synes denna föreskrift icke kunna anses grundad

i någon sakens natur. Enligt 113 § har ju varje anmärkningsberättigad

befogenhet att i högre rätt föra talan mot dom, varigenom anmärkning

ogillats, och något skäl lärer ej förefinnas att icke i överensstämmelse

därmed tillerkänna alla anmärkningsberättigade behörighet att

— oberoende av förbehåll — föra talan vid underrätten. Ej heller synes

ett överlämnande till rättens initiativ av frågan om talerätt och utredning

därstädes vara väl förenligt med förslagets ståndpunkt att låta nya bevis

förebringas inför högre rätt. Vad nu yttrats om anmärkningsberättigads befogenhet

att föra talan vid rätten utan förbehåll eller särskilt tillstånd gäller

även med avsende å den, mot vilkens bevakning anmärkning gjorts.

Om, på sätt således hemställes, ovanberörda föreskrift i 109 § uteslutes,

föranleder detta vissa jämkningar i 108 §. Sålunda bör allt vad

där sägs om förbehåll att föra talan vid rätten utgå. Vidare torde

iakttagas, alt den särskilda underrättelsen om tiden för urtima ting skall

meddelas alla, som närvarit vid förlikningssammanträdet. Det skulle

visserligen kunna ifrågasättas att för detta fall, i motsats till vad ovan

föreslagits, bibehålla kungörelseförfarandet; men det torde vara obestridligt,

att särskild underrättelse är ett lämpligare medel att bibringa de intresserade

kännedom om berörda tid. Och vad angår dem, som ej aktat nödigt

att inställa sig vid nämnda sammanträde, lärer det ej kunna anses obilligt,

att de bliva hänvisade till att själva efterhöra tiden för urtima tinget.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

110 §•

Justitierådet Améen:

Enligt nu gällande rätt synes praxis något vacklande i fråga om

huru rätteligen skall förfaras, då vid tvistig fordrans prövning av rätten

icke alla borgenärer äro tillstädes men samtliga de närvarande återtaga

eller inskränka den framställda anmärkningen. Förevarande stadgande

innebär nu, att rätten icke får låta bero vid anmärkningens återkallande

eller inskränkande utan måste pröva densamma. Lämpligheten härav

kan ifrågasättas. I regel tillstädeskomma vid rätten de personer, vilka

gjort anmärkning, och om dessa icke längre finna anmärkningen befogad,

synes det tämligen överflödigt att i de uteblivna borgenärernas

intresse anse anmärkningen kvarstående. Det torde nämligen vara ett

ytterst sällan förekommande undantagsfall, att dessa hava någon önskan

att vidhålla anmärkningen, om den i regel bättre underrättade ursprungliga

anmärkaren låter densamma förfalla. Systemet leder dessutom till

onödigt betungande av rätten, som till sitt protokoll måste taga den

ytterligare utredning den bestridda fordringens ägare kan vilja förebringa

till styrkande av dess riktighet samt dessutom måste underkasta

sig besväret av fordringens rättsliga prövning. För det fall alltså att

de personer, av vilka anmärkning framställts, inför rätten återkalla densamma

och övriga närvarande icke hava något att däremot invända hemställes,

att undantag måtte göras från paragrafens stadgande att frågan

icke får anses vara förlika

in §■

Lagrådet:

Den enligt fjärde stycket konkursdomaren åliggande skyldigheten

att underrätta vissa personer om efterbevakning synes, då det gäller

underrättelse till den bevakande och gäldenären, böra få fullgöras genom

avsändande av vanligt brev med posten.

115 §.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam:

På de skäl, som anförts i en vid kommitténs betänkande fogad

reservation, tillstyrkes, att bestämmelserna om konkursdoms verkan måtte

gestaltas så som i nämnda reservation angives.

116 §•

Lagrådet:

Om i rättegång, som av förvaltaren å konkursboets vägnar anställes

rörande fordringsanspråk, svaranden vill kvittningsvis göra gällande

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

341

fordran lios konkursgäldenären, äger förvaltaren enligt 121 § yrka, att

svaranden fäster sin fordran med borgenärsed. Men även i andra fall

synes det stå i överensstämmelse med den ställning förslaget eljest tillmäter

förvaltaren, att han må äga framställa dylikt yrkande. Det hemställes

förty, att förevarande paragraf kompletteras i sådan riktning.

117 §•

Lagrådet:

Det synes tillräckligt, att kungörelse om edgångsföreläggande på

sätt nu gäiler införes i allmänna tidningarna endast en gång.

118 §.

Justitierådet Edelstam och regeringsrådet Linnér:

Konkursdomaren har jämlikt paragrafens första stycke att underrätta

rättens ombudsman och förvaltaren om meddelandet av föreläggande

att gå borgenärsed. Kännedom härom behöva dessa för iakttagande

av föreskrifterna i 133 och 145 §§, enligt vilka redan ett edgångsföreläggande

i och för sig medför viss inskränkning i borgenärens rätt att

lyfta delutdelning och att komma i fråga vid slututdelning. Emellertid

erfordras ock att, om föreläggandet delgives borgenären, ombudsmannen

och förvaltaren erhålla meddelande därom. I fråga om betydelsen av

nämnda omständighet erinras om innehållet i 120 och 126 §§. Komplettering

av förevarande stadgande i berörda hänseende synes förty

vara av nöden. Likaledes bör stadgandet utmärka, att underrättelsen

om edgångsföreläggandet jämväl skall innehålla uppgift om den tid efter

delfåendet, som blivit borgenären förelagd för fullgörandet av edgången,

varigenom tillika skulle ernås, att underrättelseskyldigheten komme att

avse även föreläggande enligt 117 § tredje eller femte stycket.

121§•

Lagrådet:

Paragrafens andra stycke föranleder tvekan huruvida för åtnjutande

av kvittningsrätt i det fall, som avses i tiämnda stycke, förutsättes, att

den fordran, för vilken kvittning yrkas, bevakas i konkursen. Tillräckliga

skäl att här göra avvikelse från den allmänna regeln att bevakning

ej erfordras för kvittningsrätt synas ej föreligga. Det hemställes

därför, att ifrågavarande stycke måtte i angivna riktning förtydligas.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

129 §.

Lagrådet:

I den i paragrafen omförmälda kungörelsen skall bland annat tillkännagivas,

att utdelningsförslag framlagts samt från och med vilken

dag det är att tillgå. Bestämmelsens ordalydelse lägger ej hinder i vägen

för att kungörelsen blir införd i allmänna tidningarna först efter

den dag, då förslaget blivit tillgängligt för granskning. Då jämlikt

130 § klandertiden utgör trettio dagar från nämnda dag, skulle följaktligen

den faktiska klandertiden kunna bliva kortare än den lagbestämda.

Förevarande paragraf synes alltså böra undergå någon jämkning

i syfte att säkerställa, att den i kungörelsen utsatta dag, från vilken

klandertalan skall räknas, infaller efter kungörelsens införande i

allmänna tidningarna.

130 §.

Justitierådet friherre Leijonhufvud och regeringsrådet Linnér:

I paragrafens första stycke föreskrives, att i klanderskrift skall angivas,

vilken ändring i utdelningsförslag som yrkas, samt att, om sådant

ej är iakttaget, klandret ej må upptagas. Det synes emellertid

knappast lämpligt att införa ett dylikt för vår vanliga process främmande

stadgande just i detta fall, där klandertalan är begränsad till

särskilt kort tid och det för övrigt torde ligga i kärandens eget intresse

att snarast möjligt angiva och utveckla sin talan. Det lärer ej heller

kunna undgås, att stadgandet kan föranleda ojämnhet och understundom

formalism i handhavandet. Lämpligheten att överlämna ifrågavarande

prövning åt domaren kan också vara föremål för tvekan.

Önskvärt är emellertid, att kärandens yrkanden från början individualiseras

såtillvida, att det är klart vilkens eller vilkas rätt av klandret

beröres. Om det ock får antagas, att detta kommer att i regel iakttagas

vid klandertalan av ifrågavarande art även utan särskilt stadgande,

kan en bestämmelse i sådant hänseende vara befogad, då därigenom gives

möjlighet att tillämpa förslagets till synes lämpliga regler rörande underrättelse

om det väckta klandret till icke klandrande borgenärer och

beträffande lyftning enligt klandrat utdelningsförslag. Begränsas fordringen

på klanderskriftens innehåll på detta sätt, torde farhågan för alltför stor

stränghet i bedömandet vara i allt väsentligt undanröjd.

Det hemställes därför om den jämkning i förslaget, att påföljden

att talan ej upptages till prövning må inträda endast därest ej av klanderskriften

framgår, vilka borgenärers rätt som av klandertalan beröres.

s. 343 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 82. 343

134 §*

Lagrådet:

Paragrafen förutsätter, att de medel, som vid slututdelningsförslagets

framläggande finnas tillgängliga till utdelning, av förvaltaren göras

räntebärande i avvaktan på att slututdelningen kommer att lyftas, och

uppställer den huvudregeln att borgenär, då han lyfter sin utdelning,

också är berättigad att lyfta proportionerlig dél av denna ränta, som

utgör en tillgång, varöver ej i utdelningsförslaget disponerats. Från

denna regel göres undantag beträffande sådan villkorlig fordran, som

avses i 144 § andra stycket, d. v. s. regressfordran som en gäldenärens

medgäldenär bevakat i avsikt att bereda sig ersättning för vad han kan

komma att få utgiva men vid slututdelningsförslagets framläggande ännu

icke utgivit utöver vad på honom bort belöpa av den gemensamma skulden.

En sådan fordringsägare tillerkännes rätt till ifrågavarande ränta

endast från det han genom betalning till den gemensamma fordringsägaren

erhållit verklig fordran hos gäldenären.

Detta stadgande synes medföra, att den bevakande medgäldenären

blir sämre ställd, om huvudfordringsägaren icke bevakat fordringen i

konkursen, än om han gjort detta. I senare fallet får nämligen enligt

förslagets stadganden huvudfordringsägaren lyfta oavkortad ränta av

ifrågavarande beskaffenhet, och denna ränta, i vad den belöper på gäldenärens

medgäldenär, kommer denne till godo vid slutuppgörelsen mellan

honom och huvudfordringsägaren.

Stadgandet har också den mindre önskvärda följden, att den del

av den upplupna räntan, som den bevakande medgäldenären icke får

lyfta, blir en tillgång i boet, vartill ingen särskild har rätt och som

därför principiellt taget bör medföra en extra utdelning.

Av dessa skäl synes det lämpligast, att berörda undantagsbestämmelse

får utgå.

139 §.

Lagrådet:

Enligt 129 § åligger det rättens ombudsman att vid varje utdelningsförslags

framläggande underrätta däri upptagna borgenärer om den

utdelning, som för dem beräknats i förslaget. Vid sådant förhållande

synes man knappast fordra större aktsamhet om egna intressen än som

rimligen kan begäras av varje borgenär, om man förutsätter, att han

utan särskild notifikation begagnar sig av sin rätt att lyfta utdelningen.

På grund härav och med hänsyn jämväl till det ökade besvär och de

kostnader, som underrättelseskyldigheten enligt förevarande paragraf

måste medföra, hemställes, att paragrafen måtte utgå ur förslaget.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

140 §■

Lagrådet:

Förevarande stadgande föreskriver i likhet med § 124 konkurslagen,

att efterutdelning skall ske, när tillgång yppas sedan konkursen avslutats.

Emellertid kan det väl knappast komma i fråga att använda

denna bestämmelse, då den nya tillgången är av rent obetydlig beskaffenhet.

Det torde därför böra föreskrivas, att om dylik tillgång skulle

befinnas vara så obetydlig, att efterutdelning med hänsyn till kostnaderna

icke lämpligen kan äga rum, konkursdomaren må på framställning

besluta, att nämnda tillgång i stället skall överlämnas till gäldenären.

Ett stadgande av liknande innehåll finnes intaget i den nya

österrikiska konkursordningen.

141—148 §§.

Lagrådet:

Förslagets uppställning av bestämmelserna om utdelning synes mindre

följdriktig därutinnan att vad detsamma innehåller om lyftning av

utdelning erhållit plats före de flesta av de paragrafer, som reglera vilka

borgenärer äro berättigade att upptagas i utdelningsförslag och huru

utdelningen i vissa fall skall beräknas. Den omvända ordningen lärer

vara den rätta. I enlighet därmed torde lämpligen förevarande paragrafer

böra flyttas näst efter 132 §, som även berör utdelningsförslagets

innehåll. Det kan ifrågasättas, att 135—137 §§, vilka handla om

lyftning redan innan utdelningsförslag upprättats, skulle ställas främst.

Den iakttagna ordningen därutinnan medför dock, att samtliga bestämmelser

om utdelning och om lyftning följa var för sig i ett sammanhang,

och torde därför böra bibehållas. Den föreslagna omändringen i

paragrafföljden föranleder givetvis jämkning i förefintliga hänvisningar

till vissa paragrafer.

I likhet med motsvarande stadganden i gällande konkurslag förutsätta

141—143 §§ för sin tillämpning, att solidarisk ansvarighet föreligger.

För undvikande av missförstånd, i synnerhet vid jämförelse med

ordalagen i konkurslagens berörda stadganden, torde paragraferna böra

undergå förtydligande i detta avseende.

Vad i 141 § sägs om utdelning i konkurs lärer böra gälla även i

fråga om betalning, som på grund av ackord — i konkurs eller enligt

lagen om ackordsförhandling utan konkurs — kommer borgenären till

godo. I anledning härav torde ordalagen få undergå viss jämkning.

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kung!.. May.ts Proposition Nr 82.

345

Andra punkten i första stycket av 146 § torde böra något omformuleras

för att tydligare utmärka, att där omförmälda ränta ifrågakommer,

om boet förslår till gäldande av ränta å alla bevakade fordringar utom

böter.

Justitieråden Améen och Edelstam samt regeringsrådet Linnér:

Det torde i 141 § vara avsett, att avbetalning genom utdelning i

en gäldenärs konkurs icke skall hindra borgenären att i en annan gäldenär

konkurs bevaka och njuta utdelning för hela fordringsbeloppet vare

sig avbetalningen skett före eller efter inträdet av sistnämnda konkurs,

under det att däremot avbetalning från icke i konkurs försatt gäldenär

blir utan verkan på borgenärens utdelning i den andra gäldenärens konkurs

allenast i det fall att avbetalningen skett efter konkurstillståndets

inträdande. Vad sålunda lärer vara åsyftat bar emellertid icke kommit

till fullt klart uttryck i lagtexten, vilken på grund härav torde böra

undergå förtydligande.

Justitierådet Edelstam och regeringsrådet Linnér:

Då i tredje stycket av 146 § talas om rabattberäkning å icke räntebärande

fordran, »som eljest ej vore förfallen», kan tvekan uppkomma,

vilken förfallotid som avses. Det riktiga torde vara, att beträffande

fordran, som icke utgår fullt eller med förmånsrätt, den föreskrivna

rabattberäkningen skall ske både å fordran, som förfaller först efter den

dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslaget är att räkna,

och å fordran, vilken förfaller mellan beslutet om egendomsavträde och

nyssnämnda tidpunkt, men att däremot, då fordran utgår fullt eller med

förmånsrätt, dylik rabattberäkning endast skall äga rum, när fordringen

icke är förfallen den dag, då klandertiden börjar löpa, eller, om betalning

därförinnan uppburits, å betalningsdagen.

Vad sålunda lärer vara avsett torde böra tydligare uttryckas i lagtexten.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam samt regeringsrådet

Linnér:

Till den del 147 § avser annan ränta eller eljest till kapitalvärdet ej

bestämd fordran än sådan, som utgår för livstid, innebär den i sak knappast

annat än som redan är stadgat i 146 § tredje stycket, vadan denna del av

förstnämnda paragraf synes lämpligen kunna utgå. Iakttages detta, vinnes

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.) 282119 44

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

ock därmed klarare avgränsning mellan de båda ifrågavarande paragraferna;

146 § giver regler för rånte-och därmed sammanhängande rabattberäkning,

147 § bestämmer huru själva kapitalvärdet av fordran skall

uppskattas, då särskild uppskattning därav erfordras. I sistnämnda paragraf

skulle ''då komma att kvarstå föreskrift att ränta eller annan dylik

förmån, som utgår för livstid, skall, i den mån den ej är å dagen för

utdelningsförslagets framläggande förfallen, uppskattas till det värde den

beräknas hava sagda dag med användande av vederbörlig tabell. Å det

sålunda funna värdet liksom å möjligen förfallet livräntebelopp bliva utan

vidare bestämmelserna i 146 § om rabattberäkning tillämpliga. Därjämte

skulle uppskattningsregeln för fordran i allmänhet, som ej är bestämd

i penningar, bibehållas. Vill man-ernå fullständighet, skulle även upptagas,

efter mönster av 6 § i förordningen om arvsskatt och skatt för

gåva, ett stadgande om sättet för beräknande av kapitalvärdet av ränta

eller annan förmån, som ej utgår för livstid men eljest är av obestämd

varaktighet.

Justitierådet Améen:

147 § uppställer särskilda regler för beräkning av »fordran allenast

på ränta» eller »annan dylik fordran». Den avser sålunda de fall, då

fordringsägaren på regelbundet återkommande tider har att utfå ett visst

belopp. I den mån dessa belopp icke äro förfallna, då beslutet om egendomsavträde

meddelas, kan fordringen i tanken uppdelas i ett lika stort

antal icke förfallna och icke räntebärande fordringar som det ännu återstår

framtida belopp att lyfta. Sättet för beräkningen av dylika fordringar

föreskrives emellertid redan i 146 §. De smärre avvikelser från

dessa regler, som förekomma i 147 §, synas icke betingade av någon i

sakens natur liggande olikhet. 147 § synes därför i huvudsak överflödig.

Det enda, som utöver 146 § torde vara erforderligt, är att föreskriva huru

många framtida betalningsterminer skola anses föreligga, då räntan är

bestämd att utgå icke för ett på förhand känt antal år utan för s. k. relativt

bestämd tid. För ett av dessa fall, livstidsränta, lämnar 147 § en

regel, som torde böra kvarstå. Skulle före utdelningsförslagets framläggande

ifrågavarande sannolikhetsberäkning genom den livränteberättigades

under konkursen inträffade död visa sig otillämplig, bör emellertid

livräntans värde beräknas med hänsyn till den faktiska livslängden. För

andra fall av obestämd varaktighet innehåller paragrafen icke någon föreskrift.

Beträffande dessa fall torde det vara omöjligt att i lag uppställa

någon regel, som icke kan leda till obillighet, och då dylika fall väl

ytterligt sällan förekomma, torde de kunna lämnas å sido.

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj: t Proposition Nr SS.

347

Paragrafens regel att förmåner, som ej utgå i penningar, skola

uppskattas efter ortens pris torde såsom tämligen självklar kunna

utgå.

157 §.

Lagrådet:

Av ordalagen i paragrafens början skulle, särskilt vid jämförelse

med det uttryckssätt, som användes i 98 § av gällande konknrslag och

i 14 § av den föreslagna lagen om ackordsförhandling utan konkurs,

kunna framkallas den missuppfattningen att vid omröstning i ackordsfrågor

borgenär, som yrkat förmånsrätt endast för en del av sin fordran

eller sedermera delvis avstått från förmånsrättsyrkandet, icke skulle få

utöva rösträtt ens för den del av fordringen, som yrkandet sålunda icke

avser. Till förtydligande av meningen torde orden »för vilken förmånsrätt

ej yrkats» lämpligen kunna ersättas med orden »i den mån förmånsrätt

ej yrkas för fordringen».

158 §.

Justitierådet Améen och regeringsrådet Linnér:

Det torde vara tillbörligt, att borgenär, som står i äktenskaps- eller

nära skyldskapsförhållande till gäldenären, icke till övriga borgenärers

förfång får utöva inflytande på frågan huruvida gäldenären genom tvångsackord

skall befrias från en del av sin gäld. Till sitt syfte synes alltså

förevarande stadgande vara riktigt. Då stadgandet emellertid genom sin

avfattning kan i viss mån verka vilseledande, hemställes, att detsamma

undergår ändring, så att därmed utmärkes, att vid beräkning av borgenärernas

antal och fordringsbelopp nämnda anhöriga komma i betraktande

allenast i det fall att de avgiva sin röst mot ackords förslaget.

Till paragrafen torde böra göras det tillägg, att i där angivna hänseende

adoptivförhållande skall anses lika med skyldskap mellan föräldrar

och barn.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam:

Ehuru här stadgas, att om gäldenärs make eller borgenär, som står

i viss närmare förvantskap till gäldenären, röstar för antagande av

ackordsförslag, hans röst icke skall komma i betraktande vid bestämmande

av omröstningens utgång, måste dock sådan borgenär, därest han

önskar ackordets genomförande, inställa sig vid sammanträdet och avgiva

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82.

sin röst till förmån för förslaget. Eljest tages hans fordran i beräkning

såsom om för densamma röstats mot förslaget.

Att stadgandets innebörd är denna lärer för den stora allmänheten

icke vara lätt att förstå. Förtydligande härutinnan kan visserligen, såsom

redan inom lagrådet framhållits, lätt äga rum, men då bestämmelsens

effektivitet är synnerligen ringa så länge man icke genom förbud mot

överlåtelse av dylik fordran förhindrar bestämmelsens kringgående, samt

på sätt kommittén påvisat betänkligheter möta mot meddelandet av

sådant förbud, hemställes, att paragrafen måtte utgå.

För den händelse paragrafen anses böra kvarstå torde vad förut

inom lagrådet hemställts om tillägg till densamma i fråga om adoptivförhållande

iakttagas.

160 §.

Lagrådet:

I paragrafens fjärde stycke torde, i likhet med vad som skett i

155 § andra stycket, böra inrymmas föreskrift därom att rättens ombudsman

skall vid översändandet av underrättelsen om ändringar i ackordsförslaget

erinra vederbörande om tid och ställe för det blivande sammanträdet.

167 §*

Lagrådet:

För det fall att säkerhet icke finnes för ackordets fullgörande kan

redan med avfattningen av 104 § konkurslagen uppstå tvekan huruvida

nämnda omständighet skall beaktas av rätten ex officio. Ovisshet i minst

lika hög grad framkallas av förslaget, då detta i en särskild paragraf,

den förevarande, upptagit stadgandet angående bristande säkerhet. Det

riktiga torde väl vara, att vid prövningen ex officio enligt 166 § första

stycket 5) rätten skall pröva jämväl huruvida skada uppenbarligen

förorsakas borgenärerna på den grund att säkerhet icke finnes för ackordets

fullgörande. Att säkerhet alltid måste föreligga för att icke ackordet

skall lända borgenärerna till skada är tydligen ej förhållandet. Boets

ställning kan ju vara sådan, att redan därigenom möjligheten att fullgöra

ackordet är satt utom tvivel oberoende av ytterligare garantier.

Vad som får anses böra gälla enligt vad nu sagts torde kunna i förevarande

paragraf tydligare uttryckas sålunda att, ändock att fastställelse

icke bör vägras på grund av stadgandet i 166 § första stycket 5), rätten

äger, där fastställelse bestrides på den grund att säkerhet ej finnes för

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

349

ackordets fullgörande, efter omständigheterna pröva huruvida fastställelse

av sådan anledning må vägras.

185 §.

Lagrådet:

Förordnande av god man att taga vård om boet synes i fall, som

här avses, oftast vara obehövligt. Stadgandet därom under 2) torde

därför böra gälla endast därest konkursdomaren finner nödigt, att boet

ställes under särskild vård. Härav skulle föranledas viss jämkning i

vad stycket innehåller om upprättande av bouppteckning.

Den under 3) omförmälda skyldigheten att underrätta borgenär om

kallelsen å gäldenären att edfästa bouppteckningen torde böra närmare

bestämmas så, att den må fullgöras medelst avsändande av brev med

posten och endast inträder, då borgenärens adress är känd.

Såsom de sakkunniga ansett lärer vara befogat, att i vissa fall konkursen

får avskrivas även innan bouppteckningen beedigats. I syfte att

tydliggöra detta hava de vidtagit en ändring i den av kommittén föreslagna

avfattningen av bestämmelsen under 4). Syftet lärer dock knappast

hava vunnits; även med bestämmelsens nuvarande lydelse ligger

den tolkningen närmast, att edgångens fullgörande måste avvaktas. Det

synes därför böra uttryckligen stadgas, att konkursen i regel ej må

avskrivas förr än edgångsskyldighet, som enligt lagbestämmelse eller

på grund av särskilt yrkande föreligger, blivit uppfylld, men att så

undantagsvis får ske, om hinder finnes för edgångens fullgörande inom

skälig tid och konkursdomaren anser anledning saknas till antagande att

genom edgången skulle yppas tillräcklig tillgång för kostnadernas bestridande.

Tydligt är, att tredska med avseende å edgången icke utgör

sådant hinder, som nyss åsyftats.

189 §•

Lagrådet:

Det i sista stycket omförmälda meddelandet till borgenärerna om

innehållet i kungörelsen angående redovisningen torde icke behöva lämnas

till de borgenärer, som fått full betalning, samt, i händelse konkursen

avslutas genom ackord, ej heller till andra oprioriterade borgenärer.

191 §''

Lagrådet:

Att låta annan än borgenärerna själva och gäldenären klandra förvaltningen

synes knappast behövligt; lämpligheten därav kan ock ifrågasättas.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Med den ställning, som enligt förslaget tillkommer rättens ombudsman,

skulle kunna inträffa, att en klandertalan avsåge åtgärd, vari ombudsmannen

varit delaktig och för vilken han således även bär ansvar.

Den nye förvaltaren är dock hänvisad till samarbete med denne samme

ombudsman, och om han nödgades föra en dylik talan, kunde lätteligen

möjligheten till ett gott samarbete äventyras till nackdel för utredningens

behöriga fortgång. Åven må påpekas, att enligt förslaget rättens

ombudsman har att lämna samtycke till anställandet av rättegång, som

förvaltaren anser påkallad. Det hemställes fördenskull, att andra stycket

i paragrafen måtte utgå.

Åven rattens ombudsman är, enligt vad i 87 § uttryckligen stadgas,

ansvarig för skada, som han uppsåtligen eller av vårdslöshet förorsakar.

För ersättningstalan mot rättens ombudsman bör emellertid

gälla viss fatalietid. Föreskiift därom torde därför meddelas antingen

genom ett tillägg till förevarande paragraf eller i nästa kapitel; och

kan härvid hänvisas till det av kommittén i ] 96 § ■ av dess förslag

intagna stadgandet angående klandertalan mot god man.

194 §.

Lagrådet:

För de fall, som avses i paragrafens andra stycke, torde gälla, att

den, vars egendom föryttrats, har rätt att själv indriva vad som utestår

oguldet hos köparen samt att av konkursförvaltningen fordra redovisning

för det, som influtit till konkursboet. 1 förra fallet föreligger således

en separationsrätt, i det senare däremot icke. Nämnda grundsatser

hava emellertid icke kommit till fullt tydligt uttryck vid avfattningen

av stadgandet, vilket i anledning därav torde böra undergå en

viss jämkning.

196 §.

Justitieråden Améen, friherre Ljeijonhufvud och Edelstam:

Paragrafens andra stycke måste, jämfört med första stycket, så

tolkas, att, då ackord kommit till stånd, sådan borgenär, varom här är

fråga, ej må njuta rätt till högre betalning än för fordringens enligt

ackordet reducerade lägsta belopp, om förfång för övriga borgenärer

eljest skulle uppkomma. Härmed kan icke gärna vara avsett, att borgenären

ej i något fall skulle få av gäldenären uttaga jämväl den på

nämnda sätt reducerade skillnaden mellan fordringens högsta och lägsta

belopp innan övriga borgenärer till fullo utfått sina ackordsbelopp; en

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

sådan regel skulle ju förutsätta ett verkligt likvidsförfarande under

kontroll, vilket fullständigt saknas. Med stadgandet lärer åsyftas allenast

det fall att ackordsbeloppen skola utgå ur säkerhet, som för ackordet

ställts på sådant sätt, att den kan tagas i anspråk för mer än det

reducerade lägsta beloppet av borgenärens fordran, och dessutom, om

den sålunda tages i anspråk, blir otillräcklig för gäldande av övriga

borgenärers ackordsbelopp. Detta fall torde emellertid vara så sällan

förekommande, att särskilt stadgande därom knappast kan anses behövligt,

och tillämpningen av ett dylikt stadgande synes även kunna erbjuda

vissa svårigheter.

För att det föreslagna stadgandet skall vara tillämpligt förutsättes

vidare, att anmärkning mot fordringen framställts i vederbörlig ordning.

Blir vad inom lagrådet vid Ilo § hemställts efterföljt, kommer 170 §

att undergå sådan ändring, att även anmärkningar mot oprioriterade

fordringar alltid skola vinna slutlig handläggning, och då torde i förevarande

avseende endast anmärkning, som godkänts genom förlikning

eller dom, komma i betraktande såsom behörigen framställd. Bibehålies

åter 170 § oförändrad och fastställes ackordet innan anmärkning, varom

förlikning ej träffats, blivit av rätten godkänd, lärer man ej kunna utan

vidare låta anmärkningen verka till förringande av borgenärens rätt att

intill fordringens reducerade högsta belopp hålla sig till säkerhet, som

ej uttryckligen är så ställd, att den gäller endast för det reducerade

lägsta beloppet. Anmärkningen kan vara ogrundad; mellan borgenären

och gäldenären har icke träffats något avtal om lägre pris vid betalningens

tidigare erläggande, ehuru detta påstås av den anmärkande.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrkes, att paragrafens andra

stycke får utgå. Finnes så icke böra ske, torde i alla händelser böra

åt stadgandet givas en avfattning, som tydligt angiver dess innebörd.

P.egeringsrådet Linnér:

Med andra stycket i förevarande paragraf torde avses, att borgenär,

vars betaluingsrätt är bestämd till olika belopp med hänsyn till olika

betalningstider, icke efter ackord må tillgodogöra sig den säkerhet, som

kan vara ställd för ackordets fullgörande, för högre belopp än det lägst

bestämda betalningsbeloppet med vederbörlig reduktion enligt ackordet,

såvitt det skulle leda till förfång för övriga borgenärer, om han

gjorde anspråk på säkerheten för ackordsutdelning beräknad efter det

högre betalningsbeloppet. Däremot lärer någon inskränkning av borgenärens

rätt gentemot gäldenären själv icke vara avsedd eller böra förekomma.

För att tydligare utmärka den sålunda angivna innebörden torde

stycket böra undergå viss jämkning.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

197 §.

Lagrådet:

Då uttrycket att konkurs »avslutas» användes uti 138 och 140 §§

i en särskild, -mindre omfattande bemärkelse än i förevarande paragraf,

torde uttrycket här böra utbytas mot det i 188 § förekommande att

konkurs »upphör», därvid dock undantag bör göras för det fall av upphörande,

som omnämnes i 26 §, i vilken paragraf redan givits regler i

det hänseende, varom här är fråga.

203 §.

Lagrådet:

Det från nu gällande konkurslag hämtade stadgandet att konkursdomaren

i visst fall skall ombesörja avskrift av ingiven handling, med

skyldighet för den, som ingivit handlingen, att gälda lösen för avskriften,

är ägnat att för konkursdomaren medföra åtskilligt besvär för

den händelse han av vederbörande vill uttaga lösenbeloppet. År handlingen

insänd med posten, linnes ingen tillstädes, av vilken beloppet

kan utkrävas. Den expedition, å vilken lösenbeloppet debiteras, måste

kvarligga i konkursakten och kan alltså icke på vanligt sätt utsändas

till utmätning. Konkursdomaren blir därför hänvisad till enskild korrespondens

med vederbörande insändare. Särskilt då handling insändes

från utlandet — det vanligaste fallet då lagens stadgande om två

exemplar förbises — äro svårigheterna avsevärda. Det hemställes därför,

att konkursdomaren berättigas att genom konkursförvaltaren få

beloppet avdraget å vederbörande borgenärs utdelning.

206 §.

Justitierådet Améen:

Flerstädes i förslaget är föreskrivet, att konkurs förvaltaren för

att få företaga viss förvaltningsåtgärd skall göra anmälan till eller begära

tillstånd av rättens ombudsman. Då dessa anmälningar och tillståndsansökuingar

väl ofta komma att göras och besvaras tämligen

formlöst, t. ex. medelst telefon, torde det kunna ifrågasättas om det

icke till förvaltarens skydd borde åläggas rättens ombudsman att föra

några för framtiden tillgängliga anteckningar om inkomna dylika anmälningar

och beviljade tillstånd. Dessa rättens ombudsmans anteck
-

s. 353 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majp.ts Proposition Nr 82.

353

ningar skulle då lämpligast föras särskilt för varje konkurs; och borde

rättens ombudsman vara pliktig att låta desamma åtfölja de av honom

förda protokollen, då dessa jämlikt förevarande paragraf insändas till

rättens arkiv.

207 §.

Lagrådet:

Åven sådan anmälan, som omförmäles i 52 § första stycket'', synes

böra antecknas i konkursdomarens dagbok.

Justitierådet Améen:

För närvarande intages i det protokoll, som föres å inställelsedagen

i en konkurs, en specifik förteckning över inkomna bevakningar. Som

inställelsedagen enligt förslaget skall avskaffas, blir därav en följd, att

någon förteckning över inkomna bevakningar icke behöver av konkursdomaren

upprättas. Detta förefaller så mycket mera betänkligt som

förslagets system i vida större omfattning än det nu gällande kommer

att föranleda, att bevakningar inkomma undan för undan å skilda dagar

under en längre period. På grund härav synes det för ordningens skull

önskligt, att det ålägges konkursdomaren att i konkursdagboken införa

anteckning jämväl om bevakningarna allt efter som de inkomma.

Förslaget till lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas.

Lagrådet:

Därest 35 § i förslaget till konkurslag ändras i enlighet med vad

lagrådet hemställt, torde den i 7 § under 2 förekommande hänvisningen

till förstnämnda lagrum böra utgå.

Förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs.

2 §•

Lagrådet:

Beträffande paragrafens första stycke under 2) gäller enahanda som

av lagrådet anmärkts vid 54 § i förslaget till konkurslag.

Det i samma stycke under 7) föreslagna beloppet av etthundra

kronor torde, särskilt med hänsyn till stegringen i annonsprisen, böra

något höjas.

Bihang till riksdagms protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) 282119 45

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts Proposition Kr 82.

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Paragrafen innehåller dels i första stycket under 6) föreskrift att vid ansökan

om inledande av ackordsförhandling skall fogas förklaring från

borgenärer, uppgående till minst hälften av de icke förmånsberättigade och

tillika representerande viss andel av dessas fordringsbelopp, att de anse

ackordsförslaget antagligt och dels i andra stycket, att bevis bör av gäldenären

företes därom att samtliga borgenärer erhållit del av förslaget

samt gode mannens berättelse och yttrande. Det synes fördelaktigt om

dessa bestämmelser kombineras så, att berörda förklaring skall utmärka,

att den avgivits sedan borgenären fått del av nämnda handlingar. Man

finge därigenom större säkerhet för, att de tillstyrkande borgenärerna icke

vid det slutliga avgörandet förändrat uppfattning. Har borgenären förut

låtit sig nöja med en muntlig eller ofullständig framställning av sakförhållandena,

kan det lätt tänkas, att han vid närmare granskning

finner sig hava skäl att ändra mening. Men det kan även tänkas, att

han ändock skulle känna sig i viss mån bunden av sin förut avgivna

förklaring och tveka att rösta mot förslaget, ehuru detta skulle stå

honom lagligen öppet. Ur alla synpunkter lärer det därför vara bättre,

att förklaringen i fråga alltid avgives med full kännedom om förhållandena.

Borgenären bör naturligen icke på den grund vara förpliktad att

slutligen rösta för ackordets antagande, då ju omständigheter kunna inträffa,

som med fog föranleda ändrad åsikt.

Iakttages vad nu hemställts, skulle föreskriften i näst sista stycket

jämkas att avse endast borgenärer, som ej redan avgivit omförmälda

förklaring, varjämte någon jämkning erfordras i 8 §.

4 §•

Justitieråden friherre Leijonliufvud och Edelstam samt regeringsrådet

Linnér:

I en till lagrådet ingiven skrift har Stockholms köpmannaförening

på anförda skäl hemställt, dels att den i andra stycket av förevarande

paragraf intagna bestämmelsen om auktoriserad handelskammares befogenhet

att utan särskilt tillstånd meddela bemyndigande att vara god

man vid ackordsförhandlingar måtte utgå och dels att såsom förutsättning

för den i samma stycke omförmälda rätten för förening av köpmän

eller andra näringsidkare att av Konungen erhålla tillstånd att meddela

bemyndigande av berörda slag måtte krävas, att föreningen i sig innesluter

minst etthundrafemtio engrosköpmän och fabrikanter.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 82.

355

Förstnämnda bestämmelse, som tillfogats av de sakkunniga, har av

dem motiverats med en hänvisning till innehållet i kungörelsen den 15

december 1916 angående auktoriserade liandelskamrar. Enligt 1 § i

kungörelsen förstås med handelskammare en på sammanslutning mellan

näringsidkare grundad institution, som har till ändamål att främja samt

inför statsmyndigheterna företräda handelns, industriens och sjöfartens allmänna

intressen; och jämlikt 5 § åligger auktoriserad handelskammare att i

sådana näringsfrågor, som av statsmyndigheterna hänskjutas till handelskammaren,

avgiva yttranden eller tillhandahålla upplysningar ävensom

att fullgöra sådana funktioner, som enligt lag eller särskild föreskrift

äro eller varda handelskammaren ålagda. Åven om med hänsyn

till vad kungörelsen sålunda innehåller en sådan funktion som den nu

ifrågavarande ansåges kunna tillhöra auktoriserad handelskammares verksamhetsområde,

synes dock med skäl kunna råda tvekan huruvida bestämmelsen

därom bör meddelas. De förefintliga auktoriserade handelskamrarna

torde knappast hava något intresse av bestämmelsen, varom de

ej heller gjort framställning, och deras organisation är icke inriktad på

något omhändertagande av utredningen i konkursmässiga köpmansbon,

vilken de tvärtom lära anse lämpligast kunna överlämnas åt köpmannaföreningarna.

Skulle till äventyrs handelskamrarna genom bestämmelsen

föranledas att, med ändring av sin organisation, inrätta särskilda ackordsoch

konkursavdelningar i likhet med köpmannaföreningarnas, kunde detta

kanske komma att lända till intrång i fullgörandet av handelskamrarnas

egentliga och vida viktigare funktioner. Bestämmelsen lärer alltså böra

uteslutas.

Vad angår Stockholms köpmannaförenings andra hemställan torde

någon grund icke finnas för den av föreningen uttalade farhågan att

Konungen skulle komma att förläna rättighet att meddela bemyndigande,

varom nu är fråga, jämväl åt mindre köpmannaföreningar av blott lokal

karaktär och huvudsakligen bestående av detaljhandlare. Berörda hemställan

synes därför icke behöva föranleda någon ändring i förslaget.

8 §*

Lagrådet:

Kungörelsen om inledande av ackordsförhandling torde icke behöva

införas i ortstidningarna mer än en gång.

Den omformulering av kommitténs förslag, som de sakkunniga vidtagit

beträffande paragrafens andra stycke, synes vid jämförelse med 20 § i

förslaget till konkurslag kunna komma att motverka omformuleringens syfte

att säkerställa kallelsernas omedelbara utsändande. En återgång till kom
-

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

mittéförslaget torde vara att förorda, dock att stycket lämpligen kunde

inledas med orden »Snarast möjligt och senast inom en vecka» eller något

liknande.

Paragrafens stadgande att konkursdomaren skall till de borgenärer,

som ej redan erhållit del av ackordsförslaget jämte gode mannens berättelse

och yttrande, översända avskrift av dessa handlingar är så formulerat,

att det icke är fullt klart om konkursdomaren är berättigad

att av gäldenären fordra ersättning för avskriftskostnaden eller om han

möjligen kan vara skyldig verkställa avskrifterna å tjänstens vägnar

utan ersättning. Det senare alternativet torde dock ej vara avsett. Då

sålunda lösen skall tillkomma konkursdomaren och stämpelavgift även

skall utgå, samt följaktligen kostnaden för dylika avskrifter kan bliva

avsevärd, torde vara lämpligt antyda, att gäldenären bör till undvikande

därav själv ombesörja avskrifterna. På grund härav synes paragrafen

böra ändras så, att föreskrift lämnas att ifrågavarande avskrifter skola,

där de ej av gäldenären tillhandahållas, ombesörjas av konkursdomaren

på gäldenärens bekostnad.

Bestämmelsen i andra styckets sista punkt att konkursdomaren,

om gäldenären är ämbets- eller tjänsteman, skall underrätta hans närmaste

förman om ackordsförhandlingens inledande lärer kunna utgå såsom onödig;

gäldenärens avstängande från tjänstgöring ifrågakommer ju ej här.

* 12 §.

Justitieråden Améen och friherre Leijonhufvu4 samt regeringsrådet

Linnér:

Det förefaller, såvida behörigheten att söka gäldenären i konkurs

skall vara bunden vid innehavet av viss kvotdel av fordringarna, ej fullt

lämpligt att låta konkursdomaren pröva om villkoret är uppfyllt. Frågan

härom kan, särskilt med hänsyn till bestämmelsen i 40 §, vara tvistig;

olika meningar kunna råda om rätten till ränta å fordran. Och beslut

härutinnan skall kunna givas av jävig konkursdomare. Under nyss angivna

förutsättning synes alltså prövningen böra ankomma på rätten.

Då det kan tänkas, att gäldenären på grund av ändrade förhållanden

finner lämpligt medgiva ansökningen, synes stadgandet böra innehålla,

att ansökningen icke må utan gäldenärens medgivande bifallas, om ej

det ifrågavarande villkoret är fyllt. Klart torde vara, att rätten innan den

kan anse detta vara konstaterat måste utöva den granskning av fordrans

riktighet, som omförmäles i 15 § av förslaget till konkurslag.

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 82. 357

Uppenbarligen vore dot önskvärt, att en enligt förevarande paragraf

obehörig konkursansökning kunde redan från början avvisas utan hänskjutande

till rätten. Någon betänklighet däremot förefinnes icke, därest

man lika med kommittén låter behörigheten bero allenast av att borgenärer

till ett fixt antal förena sig om ansökningen. Man kunde därför

ifrågasätta att därutinnan återgå till kommitténs förslag. De sakkunnigas

åsikt att därmed ej skulle vinnas tillräckligt skydd mot missbruk

synes dock befogad; lagens syfte bleve då säkerligen lätt förfelat. Och

någon nämnvärd ökning av det fixa antalet utöver det av kommittén

föreslagna kan ej lämpligen ifrågakomma.

I alla händelser synes erforderligt, att en erinran om de i förevarande

paragraf stadgade inskränkningarna i rätten att söka gäldenärs

försättande i konkurs göres i konkurslagen. Sådan erinran kan, om

behörigheten skall prövas redan av konkursdomaren, inrymmas i 10

§ i förslaget till konkurslag; skall prövningen göras av rätten, torde

bliva nödigt att infoga en ny paragraf efter nuvarande 5 §.

Justitierådet Edelstam:

Jag instämmer med lagrådets övriga ledamöter därutinnan att i

konkurslagen erfordras eu hänvisning till innehållet i förevarande paragraf.

13 §•

Lagrådet:

I överensstämmelse méd vad som förordats vid 23 § i förslaget till

konkurslag torde förevarande paragrafs första punkt höra förtydligas

genom det tillägg att, om utmätning ändock skett, den skall vara utan

verkan.

Enär bestämmelsen i första styckets andra punkt innebär, att utmätning

för fordran, som där avses, skall oberoende av ackordsförhandling

fortgå även om utmätningen icke ägt rum innan beslutet om inledande

av sådan förhandling meddelats, men andra stycket efter orden

innehåller en därmed ej fullt överensstämmande föreskrift, erfordras

någon jämkning av sistnämnda styckes avfattning.

15 §.

Lagrådet:

I anmälningsinlaga torde jämväl borgenärens boningsort böra angivas.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

17 §•

Lagrådet:

Anmärkning kan uppenbarligen gå ut på, icke blott att borgenären

överhuvud icke är berättigad att deltaga i ackordsförliandlingen, utan

även att han, på den grund att fordringen delvis saknar fog eller delvis

är förenad med förmånsrätt, icke äger att utöva rösträtt i den omfattning,

som det framställda fordringsanspråket skulle medföra. För att

tydligare utmärka detta torde ordalagen böra undergå någon jämkning.

22 §.

Justitierådet Améen och regeringsrådet Linnér:

Beträffande denna paragraf erinras om vad av oss yttrats vid

158 § i förslaget till konkurslag. I enlighet härmed erfordras även viss

jämkning av punkt 6) av första stycket i 2 §.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam:

Vad av oss anförts vid 158 § i förslaget till konkurslag åberopas

såsom tillämpligt även beträffande den bär meddelade bestämmelsen.

Uteslutes densamma, bör sista satsen i 2 § första stycket 6) utgå.

25 §.

Lagrådet:

I fråga om fjärde stycket erinras om lagrådets anmärkning vid 160

§ i förslaget till konkurslag.

32 §.

Justitierådet Améen:

Därest min hemställan vid 110 § i konkurslagsförslaget vinner beaktande,

torde motsvarande undantagsbestämmelse böra införas i förevarande

paragraf.

33 §.

Justitierådet friherre Leijonhufvud och regeringsrådet Linnér:

Såsom hinder för ackordets fastställelse av rätten har i punkt 5)

av paragrafens första stycke upptagits, bland annat, att frågan huruvida

ackordet länder till skada för borgenärerna icke kan med säkerhet avgöras

på grund därav att tillförlitlig utredning om boet icke kunnat

opaginerad Kontrollera mot PDF

350

Kung!. May.ts Proposition Nr 82.

vinnas. I sin motivering till stadgandet har kommittén erinrat om sådana

fall som att gode mannen icke kunnat erhålla upplysningar av gäldenären,

i följd varav den av gode mannen förebragta utredningen icke

utvisar, att ackordet är uppenbarligen ofördelaktigt för borgenärerna,

eller att gäldenären vid borgenärssammanträde undandrager sig att lämna

begärda upplysningar.

Det torde kunna ifrågasättas om stadgandet, sådant det föreslagits,

är behövligt eller lämpligt. En garanti mot att gäldenärens uppgifter

om hans affärsställning äro oriktiga eller alltför ofullständiga skall hans

beedigande av bouppteckningen utgöra. Skulle det oaktat, såsom i de

av kommittén anförda fallen, råda osäkerhet i detta avseende eller gäldenären

eljest genom sitt uppträdande framkalla intrycket att han döljer

förhållanden, som kunna inverka på ackordsfrågan, är det väl största

sannolikhet att ackordet blir avslaget av borgenärerna. Prövningen ex

officio av domstolen synes därför onödig. Den torde också understundom

kunna leda till alltför stor stränghet. Stadgandet torde därför böra

överflyttas till nästföljande paragraf.

Justi ti erådet Edclstam:

Då här stadgas, att rätten ej må fastställa ackord, om frågan huruvida

ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna icke kan

med säkerhet avgöras, emedan utredningen är bristfällig, synes detta

kunna leda till, att rätten finner sig föranlåten att iakttaga en varken

avsedd eller lämplig stränghet vid fastställelsefrågans bedömande. Ackordet

torde stranda redan på motstånd från borgenärernas sida, om utredningen

verkligen kan anses otillförlitlig. Stadgandet lärer alltså vara

överflödigt och tillika kunna verka vilseledande. Jag hemställer därför

om dess uteslutande ur förslaget.

34 §.

Lagrådet:

Vad lagrådet anmärkt vid 167 § i förslaget till konkurslag äger

tillämpning även beträffande förevarande paragraf.

36 §.

Lagrådet:

Beträffande uttrycket »kännedom om att gäldenären var på obestånd»

har lagrådet utlåtit sig vid 29 § i förslaget till konkurslag.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 82.

37 §-

Lagrådet:

Bifalles en vid 196 § i förslaget till konkurslag gjord hemställan

om uteslutande av dess andra stycke, följer därav, att även förevarande

paragraf bör utgå. Det för motsatt fall där framhållna behovet av stadgandets

förtydligande föreligger jämväl beträffande den nu ifrågavarande

bestämmelsen.

42 §.

Lagrådet:

Från den i paragrafens första stycke meddelade regeln finnes, på

sätt framgår av näst sista stycket i 7 §, det undantaget att klagan ej får

föras över beslut om rättens ombudsmans entledigande. Detta stadgande

synes lämpligen kunna överflyttas till förevarande paragraf; därigenom

ernås ock överensstämmelse med 209 § i förslaget till konkurslag. Vinner

ej denna hemställan bifall, torde åtminstone i förevarande paragraf

böra hänvisas till omförmälda undantagsstadgande.

43 §.

Justitieråden Améen och Edelstam:

Beträffande andra stycket gäller enahanda som av oss anförts vid

26 § i förslaget till konkurslag.

46 §.

Lagrådet:

Konkursdomaren ålägges enligt denna paragraf skyldigheter, som

icke hava motsvarighet på andra områden och som kunna vara tämligen

omfattande. För att kunna fullgöra sitt åliggande att, då ackordsförhandling

skall anses slutgiltigt förfallen, därom offentliggöra meddelande,

vilket bör ske snarast möjligt, måste han följa vissa rättegångars förlopp,

måhända genom två instanser. Han har att hos hovrätten förfråga

sig huruvida talan fullföljts mot rättens beslut att fastställa ackordet

eller att vägra fastställelse eller mot dess utslag rörande dels förd

klagan mot vissa borgenärsbeslut och dels åtal .mot gäldenären för

brottsligt förhållande mot borgenärerna. För att kunna iakttaga sin

skyldighet enligt 33 § sista stycket att återupptaga vilande fråga om

fastställelse av ackord måste han ock i hovrätten begära upplysning om

talan fullföljts mot beslut, varigenom underrätten avslagit ansökan om

s. 361 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82. 361

gäldenärens försättande i konkurs. År talan i dessa fall fullföljd, åligger

det honom att hålla sig underkunnig om när hovrättens utslag

meddelas och om dess innehåll, därvid upprepade förfrågningar kunna

bliva av nöden. Slutligen bör han förvissa sig om hovrättens utslag

vinner laga kraft och, där så ej är fallet, på enahanda sätt följa rättegången

hos Kungl. Maj:t.

Visserligen kan förväntas, att i fråga om de flesta ackordsförhandlingar

endast en eller annan av ovan angivna åtgärder erfordras, men

fall kunna inträffa, då konkursdomarens ifrågavarande förpliktelser bliva

av verkligt betungande beskaffenhet.

En viss lättnad skulle beredas konkursdomaren, om överrätt eller

någon dess tjänsteman vore pliktig att, på därom av konkursdomaren i

förväg framställd begäran, så snart överrättens utslag i mål av ovan

antydd art meddelats lämna honom underrättelse därom och om utslagets

innehåll. Konkursdomaren skulle då endast behöva vid klagotidens utgång

efterhöra huruvida underrättens beslut överklagats och i sammanhang

därmed begära att i händelse talan blivit fullföljd erhålla dylik

underrättelse i framtiden.

Föreskrifter i sådant hänseende, i den mån de må befinnas erforderliga,

torde emellertid kunna meddelas i administrativ väg. Lagrådet

har endast ansett sig böra fästa uppmärksamheten på förhållandet.

49 §■

Lagrådet:

Stadgandet i första stycket föranleder enahanda anmärkning som

framställts vid 203 § i förslaget till konkurslag, dock att det här

bör vara gäldenären, som ålägges att till konkursdomaren förskjuta avskriftskostnaden.

50 §.

Lagrådet:

För att i händelse av ombyte av konkursdomare möjliggöra för

den nye domaren att fullgöra de åligganden med avseende å kungörande

av ackordsförhandlings upphörande, som på grund av föreskriften i 46 §

ankomma på honom, erfordras, att, om gäldenären ställts under åtal för

brottsligt förhållande mot borgenärerna eller ansökning om hans försättande

i konkurs göres, anteckning om dessa förhållanden och om vederbörande

domstolars utslag i berörda frågor sker i dagboken. I samma

syfte kräves ock, att dylik anteckning äger rum rörande borgenärernas

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 käft. (Nr 82.) 2 821 19 46

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

beslut att ej antaga ackord eller beträffande uppskovsfråga, då gäldenären

ändrat ackordsförslag eller ställts under åtal som nyss nämnts.

Justitierådet Améen:

I förevarande paragraf synes böra med avseende å dagbokens innehåll

göras ett tillägg motsvarande föreslaget tillägg till 207 § i förslaget

till konkurslag.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§

handelsb&lken.

Lagrådet:

Enligt det från gällande lag kvarstående första stycket i 10 § är

den förmånsrätt, som tillkommer omyndigs fordran hos förmyndare, beroende

bland annat därav att laga åtgärd, som är av nöden för att utbekomma

fordringen, vidtages inom ett år från det anledning därtill yppas. I det

fall att denna laga åtgärd är utmätning, men utmätning hindras därigenom

att offentlig ackordsförhandling är inledd, skulle den omyndige,

om ackordsförhandlingen bleve långvarig, kunna komma att gå sin förmånsrätt

förlustig. Det nya stycke, som i förslaget tillfogats paragrafen,

avser att förekomma detta. Den i sådant avseende föreslagna bestämmelsen

synes emellertid icke fullt tillfredsställande.

För det fall att ackordsförhandlingen upphör utan att ackord kommer

till stånd har man nämligen såsom villkor för förmånsrättens bibehållande

uppställt fordringen att konkurs följer på ansökning, som gjorts

inom en månad från det kungörelse om förhandlingens upphörande varit

införd i allmänna tidningarna. Den omyndige kan på grund härav för

att rädda sin förmånsrätt bliva tvingad att söka sin förmyndare i konkurs

och att göra detta inom en jämförelsevis kort frist. Detta synes

mindre tilltalande.

Kommer ackord till stånd, kan däremot tiden, inom vilken förmånsrätten

måste genom utmätnings verkställande bevaras, bliva obehörigen

utsträckt, i det att sådan åtgärd då får vidtagas intill dess ett år förflutit

från det ackordsfrågan blivit avgjord.

Bättre synes vara att föreskriva, det den tid, som ackordsförhandlingen

tager i anspråk, icke skall inräknas i det år, inom vilket den

omyndiges fordran måste utmätas för att förmånsrätten ej skall gå förlorad,

dock att i varje fall den frist, som står den förmånsberättigade

till buds, icke må understiga, därest ackord kommer till stånd, en månad

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 82. 363

efter ackordsfrågans avgörande och, i motsatt fall, en månad efter kungörandet

därav.

Beträffande övergångsstadgandet anmärkes att, om utmätning av

gäldenären tillhörig egendom skett före den dag, då lagen träder i kraft,

samt gäldenären efter samma dag, men innan utmätningsförfarandet slutförts,

blir försatt i konkurs, det kan ifrågakomma att vid köpeskillingslikvid

i anledning av utmätningen tillämpa 17 kap. 4 och 8 §§ handelsbalken.

För dylikt fall torde icke den ändring i nämnda lagrum, som

förslaget innefattar, böra få utöva inverkan på de förmånsrätter, som

genom utmätningen redan hålla på att realiseras, övergångsstadgandet

synes därför böra kompletteras med föreskrift att lagen icke skall äga

tillämpning med avseende å utmätning, som skett före ikraftträdandet.

Justitieråd^ friherre Leijonhufvud:

I det remitterade förslaget till konkurslag har vid avfattningen av

återvinningsbestämmelserna iakttagits, att tid, inom vilken rättshandling

skall vara gjord för att återgång må ske, städse angivits i visst antal

dagar.

I första stycket av 17 kap. 8 § handelsbalken återfinnes ett stadgande,

som står i direkt sammanhang med berörda bestämmelser men

i vilket motsvarande tidsbestämning angives i månadtal. Uppenbarligen

är det önskvärt, att även där dagberäkning kommer till användning.

Härav borde åter följa, att motsvarande ändring göres såväl i annan

del av samma lagrum och därmed sammanhängande 2, 5 och 12 §§ i

förordningen om urarvagörelse m. m. samt 18 § i lagen om boskillnad

som ock i det nytillkomna andra stycket i 10 § av 17 kap. handelsbalken.

Det hemställes, att nu antydda ändringar måtte vidtagas.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.

Justitierådet friherre Leijonhufvud och regeringsrådet Linne)'':

Genom förslaget läggas de brott, som innefatta vårdslöshet mot

borgenärerna, under allmänt åtal efter angivelse. Något principiellt skäl,

varför dessa brott skola kunna beivras av allmän åklagare, torde dock

ej föreligga. De synas fasthellre till beskaffenheten vara att jämföra

med sådana förbrytelser av annat slag, vilkas åtalande förbehållits målsägande.

Den åberopade praktiska synpunkten att målsäganden i förevarande

fall icke kan påräkna att erhålla ersättning för sina å rättegången

nedlagda kostnader är visserligen beaktansvärd men kan icke

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

tillmätas avgörande betydelse. Olägenheter därutinnan komma till synes

på många andra områden, ehuruväl ej så framträdande i fråga om en

hel brottskategori.

Såsom inom högsta domstolen anmärkts vid granskningen av nya

lagberedningens förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen

synes därjämte en utsträckning av åtalsrätten på sätt nu ifrågasatts

icke stå väl tillsammans med den gäldenären i 6 § tillerkända —

jämväl enligt föreliggande förslag bibehållna rätten att genom borgenärernas

förnöjande fria sig från ansvar eller med 19 § 4 mom. i

promulgationsförordningen till strafflagen och 20 kap. 4 § rättegångsbalken.

Ännu en omständighet, som synes tala mot den ifrågasatta ändringen,

må påpekas. Erfarenheten lärer giva vid handen, att av de åtal, som

anställas mot konkursgäldenär för vårdslöshet mot borgenärerna, ett icke

oväsentligt antal framkallas av den åtalande borgenärens förhoppning

att han genom åtalet skall förmå för gäldenären intresserade personer

att träda emellan och förnöja borgenären med betalning för hans fordran.

Om så sker, återkallas den förda talan, icke sällan i högsta instans, och

målet avskrives.

Därest ändringen vidtages, kan befaras, att i än högre grad angivelse

för dylikt brott kommer att användas i berörda syfte. Åklagaren

blir då betungad med en ofta tämligen omfattande utredning

om det uppgivna brottets verklighet och beskaffenhet, men om syftet

nås, kommer angivelsen att återtagas innan den tilltalade svarat vid

domstolen, och åtalet måste då av åklagaren frånträdas. Särskilt torde

komma att i berörda hänseende utnyttjas de vid mindre köpmanskonkurser

talrikt förekommande men merendels tämligen oväsentliga bristerna

i bokföringen. Det förefaller knappast önskvärt att giva ännu större

möjlighet för dylika spekulationer än nu förefinnes.

På grund av det anförda hemställes, att i fråga om åtalsrätten för

vårdslöshet mot borgenärerna gällande lag må bibehållas.

Förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och

sparbanks konkurs.

Lagrådet:

Någon förenkling av 16 §, utan att tydligheten därigenom blir

lidande, torde vinnas genom en förändrad avfattning av ungefär följande

lydelse:

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 82.

365

»Avträdas huvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, äge

förvaltarne i bolagets konkurs enahanda rätt att i bolagsmannens konkurs

anställa återvinningstalan, som tillkommer enskild borgenär i denna

konkurs. Där sådan talan av förvaltarne föres och bolagsmannens konkurs

följt på ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslutet

om bolagets försättande i konkurs meddelades, skall i avseende å rätten

att söka återvinning så anses, som om ansökning om bolagsmannens

försättande i konkurs ingivits då den ansökning gjordes, varå bolagets

konkurs följt; och skall i dylikt återvinnagsmål den, som ägt

kännedom om att gäldenären var huvudlottägare i bolaget samt haft antingen

skälig anledning antaga, att bolaget var på obestånd, eller vetskap

om att ansökning gjorts om bolagets försättande i konkurs, anses

hava haft skälig anledning antaga, att gäldenären var på obestånd. I

fall, som avses i 2 § tredje stycket av förordningen huru gäld vid

dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, skall vad nu sagts om gäldenären

äga motsvarande tillämpning i fråga om gäldenärens dödsbo.»

För den händelse 32 § i förslaget till konkurslag ändras i enlighet

med vad två av lagrådets ledamöter hemställt, erfordras viss jämkning

i lagtexten.

Förfarandet vid solidariskt bankbolags, bankaktiebolags eller sparbanks

konkurs kommer enligt förslaget att regleras av den nya konkurslagen

samt av lagen den 18 september 1903 med däri föreslagna ändringar.

Med den utveckling de moderna storbankerna tagit torde det

kunna ifrågasättas huruvida berörda stadganden skulle ,visa sig fullt lämpliga,

om en dylik bank råkade i konkurs. På frågan härom i allmänhet

har emellertid lagrådet icke i detta sammanhang att ingå. Däremot

har lagrådet ansett sig böra fästa uppmärksamheten på ett par detaljer

beträffande underrättelseförfarandet, därutinnan vissa ändrade bestämmelser

synas utan vidare utredning kunna förordas.

Enligt 19 § i förslaget till ny konkurslag må antalet ortstidningar,

i vilka kungörelser angående konkursen skola införas, icke överstiga två.

Med ortstidningar torde i detta sammanhang förstås tidningar, som utgivas

å den ort, där bankens styrelse har sitt säte. Då det gäller banker,

som bedriva sin rörelse på ett flertal vitt skilda platser, torde nämnda

begränsning icke vara lämplig.

Enligt 4 § i förevarande lagförslag skola insättare å vissa räkningar

eller å sparbanksbok uppföras på eu särskild förteckning och därefter behandlas

såsom konkursborgenärer, utan att bevakning erfordras. Åven

beträffande dem komma således bestämmelserna i förslaget till konkurslag

angående personliga underrättelser att gälla (se 20, 103, 129, 139,

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

155, 160, 161 och 189 §§). Antalet av dylika insättare kan ''emellertid

uppenbarligen vara synnerligen stort, och det kan under sådana förhållanden

förorsaka mycket avsevärt besvär, tidsutdräkt och kostnad att tilllämpa

nämnda bestämmelser. Med det uppseende, som helt visst alltid

väckes av en bankkonkurs, och den uppmärksamhet, varmed åtgärderna

under avvecklingen antagligen komma att följas, torde det åtminstone

i många fall vara möjligt att väsentligen förenkla underrättelseförfarandet.

Några detalj föreskrifter torde icke lämpligen böra meddelas vare sig

i det sistberörda avseendet eller beträffande annonseringen. I stället

torde det kunna anförtros åt konkursdomaren att efter förslag av förvaltarna

och rättens ombudsman ordna saken efter omständigheterna i

den särskilda konkursen; exempelvis torde en efter förhållandena avpassad

annonsering kunna ersätta de personliga kallelserna. Tillkännagivande

om avvikelsen från det personliga underrättelseförfarandet bör

dock införas i de tidningar, däri kungörandet om konkursens inträffande

ägt rum.

Lagrådet hemställer alltså, att genom en särskild tilläggsparagraf

till 1903 års lag bestämmes, dels att vad i 19 § i konkurslagsförslaget

stadgas angående de tidningar, i vilka kungörelser angående konkursen

skola införas, icke må utgöra hinder att, om konkursdomaren efter

samråd, där så kan ske, med förvaltarna och rättens ombudsman finner

det erforderligt, införa kungörelserna jämväl i tidningar å annan ort och

till större antal än i nämnda lagrum sägs, dels att till insättare, vilkas

fordringar enligt 4 § i 1903 års lag skola anses såsom bevakade i

konkursen, må, utan hinder av vad i konkurslagsförslaget stadgas,

underrättelser angående konkursen meddelas på sätt, som av konkursdomaren

efter samråd som ovan sägs varder bestämt, dels ock att vad

sålunda i sistnämnda avseende blivit bestämt skall kungöras i de tidningar,

där eljest i lag föreskrivna kungörelser angående konkursen

skola införas.

Förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den

1 juli 1898 om boskillnad.

Lagrådet:

För det fall att konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling

torde i 18 § böra meddelas enahanda bestämmelse som i sådant avseende

föreslagits till införande i 17 kap. 8 § handelsbalken och i 3 §

lösöreköpsförordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

307

Kunql. Maj:ts Proposition Nr 82.

Stadgandet i andra punkten av 30 § torde böra något omarbetas,

så att därav tydligt framgår att, om undansättande sökes, försäljning

genom förvaltarens försorg av enskild egendom får ske först sedan genom

laga kraft ägande dom förklarats, att egendomen skall gå i betalning

för gäld, som bevakats i konkursen, och därefter endast i den män

så erfordras för gäldens betalande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarvagörelse.

Lagrådet:

De i den här avsedda förordningens överskrift ännu förekommande

slutorden »så ock angående undanskiftande av egendom i död makes

bo» böra införas i överskriften och ingressen till förevarande lagförslag.

Vad angår det i 2 § förekommande uttrycket »kännedom om att

dödsboet var på obestånd» erinrar lagrådet om sitt vid 29 § i förslaget

till konkurslag gjorda uttalande beträffande ett där förekommande uttryck

av enahanda innebörd.

Då det är av stor vikt för den, som sökt undanskiftande, att få

kännedom om att efterbevakning skett, torde underrättelse därom böra

av konkursdomaren lämnas sökanden på ett mera betryggande sätt än

genom vanligt brev med posten. Det lärer ock vara avsett med stadgandet

i andra punkten av sista stycket i 9 §, att så skall ske; till

förebyggande av missförstånd därutinnan torde emellertid orden »där

hans adress är känd» böra uteslutas.

Övriga tolv lagförslag.

Lagrådet:

Samtliga dessa förslag lämnas utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

utlåtande över de den 10 oktober 1919 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas;

3) lag om ackordsförhandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken;
5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898

om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarvagörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp och byte av lös egendom;

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj

1917 om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva.

Därvid anförde föredraganden:

»Lagrådet har vid eu jämförelse mellan nuvarande konkurslagstiftning

och det föreliggande förslaget funnit det senare äga så väsentliga

fördelar, att lagrådet ansett detsamma böra läggas till grund för proposition

i ämnet. Vad särskilt angår de bestämmelser i det remitterade

konkurslagsförslaget, varigenom man avsett att vinna en i skilda avseenden

förbättrad konkursförvaltning, har lagrådet emellertid, ehuru det

icke avstyrkt de föreslagna anordningarna, i sitt utlåtande ifrågasatt,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 68 käft. (Nr 82.) 2821 19 47

Lagrådets

anmärkningar

angående

konkursförvaltningens

organisation.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

huruvida desamma kunna antagas medföra önskad effekt. Vad lagrådet

härutinnan anfört föranleder följande erinringar.

Beträffande först frågan om, på vad sätt största möjliga kompetens

hos förvaltningsorganen må kunna tryggas, torde den erinran vara befogad,

att anmärkningarna härutinnan mot det rådande systemet väl

näppeligen gå ut därpå, att förvaltarnas kompetens i allmänhet skulle

visat sig vara otillräcklig; anmärkningen avser väl numera egentligen,

att i vissa, säkerligen mindretalet fall, till förvaltare olämpliga personer

kunnat genom utnyttjande av det rådande fullmaktssystemet tillskansa

sig godmans- och sysslomansbefattningar. Mot detta missförhållande

synes mig den föreslagna bestämmelsen, att konkursdomaren må vägra

att godkänna ett olämpligt val, innebära en garanti, som icke bör underskattas.

Om, såsom jag anser mig kunna förutsätta, konkursdomarne

komma att göra bruk av sin berörda befogenhet i den utsträckning, förslaget

medgiver, torde den svåraste olägenheten av s. k. fullmaktsfiske

vara undanröjd.

Vad vidare angår förvaltningskontrollen har förslaget vid reformeringen

av bestämmelserna rörande rättens ombudsman utgått ifrån att

det icke är möjligt att åstadkomma en effektiv kontroll, därest ombudsmannen

ställes helt utanför förvaltningen. Detta bestyrkes också av

erfarenheten; i de orter, där till rättens ombudsmän tagits personer med

kännedom om det praktiska livet, vilka icke nöjt sig med att gorå vad

som uttryckligen ålagts dem i lagen utan sökt att därutöver bistå gode

männen och sysslomännen, anses tillvaron av en rättens ombudsman

allmänt vara till gagn, under det att en motsatt uppfattning gjort sig

gällande i de orter, varest ombudsmännen allenast fullgjort de rent

formella åligganden, som tillkomma dem enligt lagens uttryckliga föreskrifter.

Förslaget bygger därför på den utveckling, som ägt rum i

den förra riktningen. Att ombudsmannens utövande av förvaltningsfunktioner

skulle leda därhän, att han bleve mindre vaksam, har man

enligt min uppfattning icke rätt att antaga. Snarare bör man kunna

förutsätta, att en rättens ombudsman, som deltagit i skilda beslut under

förvaltningen, skall utveckla ett speciellt intresse för att tillse, att dessa

beslut behörigen verkställas. Under alla förhållanden saknas anledning

att tro, det ombudsmannens rätt att i vissa fall deltaga i förvaltningsfrågors

avgörande skall göra honom mindre lämplig att öva kontroll å

medelförvaltningen, i vilket avseende gällande lag giver honom mycket

små möjligheter att ingripa, medan förslaget därutinnan innehåller ganska

effektiva föreskrifter. Härvid må särskilt erinras om stadgandena i 56,

58, 59 och 189 §§. Rättens ombudsmans befogenhet att deltaga i vissa

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

371

förvaltningsfrågors avgörande innefattar måhända ett tyngande moment

i avseende å förvaltningen, men olägenhetenen därav torde mer än uppvägas

av fördelarna med denna anordning. Vid bedömandet härav är

särskilt att märka, att förslaget ju samtidigt innehåller bestämmelser i

syfte att nedbringa antalet av borgenärerna tillsatta förvaltare.

Emellertid synes lagrådet anse det vara av mindre vikt att begränsa

antalet förvaltare, i det lagrådet gör gällande, att det skulle

vara en fördel för förvaltningen, att, då jämnstarka borgeuärsgrnpper

stå emot varandra, varje grupp finge sin representant. Denna åsikt kan

jag icke dela. Tvärtom synes det mig uppenbart, att personer, utsedda

av uppdragsgivare med ofta nog motsatta intressen, måste få svårt att

samarbeta och att härigenom förvaltningens skyndsamma och effektiva

bedrivande skulle menligt påverkas. Det intresse de vid förvaltarevalet

besegrade borgenärsgrupperna kunna hava att inverka på förvaltningen

torde vara tillräckligt tillgodosett genom den dem tillförsäkrade rätten att

utse granskningsmän. Aven om det kan vara sant, att granskningsmännens

möjlighet att ingripa icke får överskattas, — en nödvändig

följd av att man för att ej tynga förvaltningen ej ansett sig böra direkt

ålägga dem någon kontrollverksamhet — synes man dock ej böra jämställa

dem med de förtroendemän, som borgenärsmajoriteten enligt 44 §

konkurslagen är befogad att utse.

Vad slutligen beträffar farhågan, att förslaget icke skulle medföra

någon minskning av förvaltningsarvodena, torde denna knappast vara välgrundad.

Ombudsmansarvodena äro redan så höga, att någon höjning av

desamma icke gärna kan befaras. Detta gäller särskilt i fråga om städerna,

i vilka det ojämförligt största antalet konkurser förekommer. Rättens

ombudsman erhåller där synnerligen ofta lika stort arvode som en

var av sysslomännen, ehuru hans arbete uppenbarligen är vida mindre

betungande. Att åter de föreskrifter, som förslaget innehåller till nedbringande

av förvaltarnas antal, skola medföra en betydande minskning

av förvaltningskostnaderna, synes mig uppenbart. I de största konkurserna

— och dessa äro givetvis de, som man härvidlag i första hand

måste tänka på, — tillsättas nu ofta ett flertal gode män och sysslomän,

av vilka endast någon eller några i större utsträckning deltager i utredningsarbetet,

ehuru alla erhålla samma arvode. En reduktion av förvaltarnas

antal kommer här att i stort sett medföra en motsvarande

minskning av förvaltningsarvodena. Detsamma gäller, om ock i mindre

grad, i fråga om de medelstora konkurserna. Vad de mindre konkurserna

angår, komma dessa att till stor del försvinna i följd av förslagets

bestämmelser om s. k. fattigkonkurser; i dylika konkurser åtgå

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

nämligen synnerligen ofta alla tillgångarna till förvaltningskostnadernas

bestridande. Förvaltningsarvodena hava för övrigt, särskilt i mindre och

medelstora konkurser, så småningom drivits upp till en abnorm höjd.

Att domstolarna skola visa sig i stånd att på denna punkt åstadkomma

en ändring till det bättre, torde icke kunna betvivlas.

Såsom av det ovan anförda framgår finner jag mig icke av de

utav lagrådet framställda anmärkningarna i fråga om det sätt, varpå

förvaltningen enligt förslaget ordnats, föranlåten att frångå den av mig

vid förslagets remitterande till lagrådet uttalade åsikten, att förslaget

jämväl i denna del innefattar en under nuvarande förhållanden godtaglig

lösning av ifrågavarande spörsmål. Jag förordar därför upptagande i

propositionen av berörda bestämmelser så mycket mera som ej heller

lagrådet i ovan angivna hänseenden föreslagit ett bibehållande av

gällande rätt.»

Lagrådets Sedan föredraganden härpå redogjort för de av eller inom lagrådet

“moTtmkws- gjorda anmärkningarna mot särskilda bestämmelser i förslaget, anförde

lagförslagets föredraganden vidare:

detaljbestäm
melser.

2—4 §§, »I motiven till det förslag till konkurslag, som under år 1919 av
givits

av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga och som ligger

till grund för det till lagrådet remitterade förslaget, har den åsikten uttalats,

att konkurs icke bör kunna påkallas av den, åt vilken tillhandahålles

full och mot återvinning tryggad betalning för förfallen fordran eller

betryggande säkerhet för att icke förfallen fordran varder infriad å förfallodagen.

Häremot har inom lagrådet gjorts gällande, att dylik betalning,

respektive säkerställande, icke borde i och för sig kunna förhindra prövning

av och bifall till en konkursansökning. Skäl att låta lagstiftningen

stödja en konkurssökande, som av annan orsak än att han vill skydda

en sin fordringsrätt påkallar konkurs, synes mig emellertid icke förefinnas.

Då förslaget giver varje borgenär utan undantag rätt att göra

ansökan om en gäldenärs försättande i konkurs, finnes ej något behov

att låta den till fullo gottgjorde eller säkerställde sökanden fullfölja sin

ansökan för att iakttaga icke sökande borgenärers intressen. Därjämte

bör beaktas, att man genom att giva en sökande rätt att i ovan angivna

fall avvisa betalning eller säkerhet skulle kunna underlätta illojala åtgärder.

Sålunda skulle, då en gäldenär enligt den föreslagna lagen om

ackordsförhandling utan konkurs inlett förberedande underhandlingar

med sina borgenärer och det allmänna borgenärsintresset kräver, att

ackord kommer till stånd, en borgenär i egennyttigt syfte, t. ex. för att

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 82.

373

störta eu konkurrent, kunna framtvinga konkurs till skada för samtliga

övriga borgenärer. Likaså skulle man göra det möjligt för en mindre

nogräknad borgenär att tillskansa sig obehöriga förmåner såsom ersättning

för att han avstode från eu konkursansökning. Då jag sålunda

anser lämpligt, att den nya lagstiftningen anordnas i enlighet med de sakkunnigas

åsikt, vilken i sin ordning torde överensstämma med allmänna

rättsregler, anser jag det emellertid, såsom jämväl inom lagrådet erinrats,

böra tillses, att förslagets avfattning icke giver stöd för en motsatt rättstilllämpning.

Att därvid gå så långt, att ifrågavarande allmänna rättssats

direkt uttalas i lagen, synes mig icke vara behövligt; däremot torde för

nämnda ändamål en jämkning av ordalagen i det remitterade förslagets

4 § vara erforderlig. Denna paragraf bör tydligen hava sådant innehåll,

att rätten att enligt densamma påkalla konkurs upphör, så snart sökandens

fordran guldits, även om betalningen icke skulle vara tryggad mot återvinning,

och att följaktligen en sökande, som med hänsyn till återvinningsrisken

vill avvisa betalningen och fullfölja sin ansökan, därvid endast

äger att stödja sig på den allmänna bestämmelsen i 2 §. I enlighet

härmed och delvis i överensstämmelse med en utav en ledamot i

lagrådet alternativt gjord hemställan har förstnämnda stadgande omredigerats.

Vid 22 § har lagrådet erinrat om behovet av lagbestämmelser till

reglerande av gäldenärs rätt att under konkursen föra talan vid domstol

och andra myndigheter. Då gäldenärens ställning under konkursen är

densamma enligt förslaget som enligt gällande rätt, kan visserligen rättstillämpningen

bygga på den praxis, som på ifrågavarande punkt utvecklat

sig, men denna praxis torde, särskilt i underrätterna, vara ganska

vacklande, varför behovet av uttryckliga föreskrifter icke kan förnekas.

I samband med den utredning, som bör verkställas om införande i

svensk rätt av s. k. manifestationsed vid utmätning, kan även förevarande

fråga lämpligen upptagas till behandling.

Att, såsom av lagrådet vid 87 § hemställts, i konkurslagen uttryckligen

fastslå, i vilka fall rättens ombudsman och förvaltaren skola svara

gent emot konkursboet, enskild borgenär och gäldenären, men däremot

lämna konkursfunktionärernas civilrättsliga ansvar i övrigt oreglerad,

skulle säkerligen skymma blicken för att jämväl massaborgenärer kunna

vara befogade att mot ombudsmannen och förvaltaren personligen göra

gällande civila skadeståndsanspråk, grundade på att dessa åsidosatt de

förpliktelser, som enligt lag åligga dem, varjämte man för sistnämnda

22 §.

87 §.

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Ma.j:ts Proposition Nr 82.

94 och 210 §§■

98 §.

fall skulle komma att sakna föreskrift om solidariskt ansvar, då ersättningsskyldighet

åligger mer än en. Då jag för min del, i likhet med

de sakkunniga, anser den enskilde förvaltningsfunktionärens ansvar följa

av allmänna rättsregler, har jag liksom de funnit tillräckligt, att regler

här meddelas för det fall, att ersättningsskyldighet åligger två eller

liera förvaltningsfunktionärer. För att tydligt utmärka, att stadgandet

ej avser att behandla något annat, hava ordalagen något jämkats.

Bland de tvångsmedel, som kunna anlitas för att framtvinga bouppteckningsed

av annan än gäldenär, upptager förslagets 94 § föreläggande

av vite. Förslaget utgår därvid ifrån att redan viteshotet kan

vara tillräckligt för att få den tredskande att avlägga eden; att, på sätt

lagrådet anmärkt, beslut om vites utdömande icke kan verkställas med

den snabbhet, som är önskvärd i konkursärenden, synes mig därför icke

utgöra tillräcklig anledning att icke till konkursdomarens förfogande

ställa det lindrigare tvångsmedel, som viteshotet innebär. Beaktas bör

ock, att de flesta av de personer, som jämlikt 94 § äro edgångspliktiga,

intaga enahanda ställning som vittnen i det vanliga rättegångsförfarandet

samt att mot vittne jämlikt 17 kap. 5 § rättegångsbalken viteshotet

kan användas, ehuru vitesbeslutet icke kan verkställas innan det vunnit

laga kraft. Jag har därför ansett den ifrågavarande bestämmelsen böra

bibehållas i förslaget, men med hänsyn till vad lagrådet vid förevarande

paragraf i övrigt anfört låtit vidtaga sådan ändring i 210 §, som i det

remitterade förslaget motsvaras av dess 209 §, att konkursdomarens beslut

om vitets utdömande icke skall kunna verkställas, innan laga kraft

åkommit detsamma. Vad lagrådet anmärkt mot redaktionen av 94 §

har iakttagits.

Befogenheten att avgöra, vilka nödiga lösören gäldenären må utbekomma

av boet, har liksom rätten att bestämma beloppet av det gäldenären

och hans familj tillkommande underhållet enligt förslagets 98 § överlämnats

åt rättens ombudsman. Åro förvaltaren och gäldenären ense i

förstnämnda fråga, lärer väl ombudsmannen i allmänhet kunna utan

vidare godkänna vad av dem föreslås. I sådana fall åter, då meningsskiljaktighet

föreligger * emellan förvaltaren och gäldenären eller förvaltaren

står i ett så nära personligt förhållande till gäldenären, att hans

opartiskhet kan ifrågasättas, torde det i båda här omförmälda avseenden

vara ägnat att snabbare få ett laga kraftägande avgörande till stånd, om

beslutanderätten överlämnas åt ombudsmannen; till lagrådets hemställan,

att beslutanderätten i det förra avseendet skall överflyttas till förvaltaren,

finner jag mig därför icke kunna tillstyrka bifall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 82.

37o

I 118 § föreskrives, att konkursdomaren skall lämna rättens ombudsman

och konkursförvaltaren underrättelse om edgångsföreläggande.

Då någon ytterligare underrättelseskyldighet ej pålagts konkursdomaren,

följer därav, att konkursförvaltningen har att själv förskaffa sig underrättelse

om edgångsärendets fortgång. Att, på sätt inom lagrådet föreslagits,

befria konkursförvaltningen härifrån och i stället lägga en ökad

underrättelseplikt å konkursdomaren skulle medföra en ökning av hans

arbete, som jag icke anser mig äga tillräcklig anledning att förorda.

Erfarenheten visar, att borgenärer i ej ringa utsträckning underlåta

att uttaga dem tillkommande utdelningar, varigenom sysslomännnen tvingas

att långt efter konkursens avslutning ägna tid åt förvaltningen av dessa

rester. I det remitterade förslagets 139 § hade därför i överensstämmelse

med vad på sina håll redan praktiseras föreskrivits, att förvaltaren

efter viss tids förlopp skall med posten till vederbörande borgenär utsända

meddelande om det belopp, som sålunda innestår för hans räkning.

De i 129 § föreskrivna meddelandena måste avsändas vid en tidpunkt,

då borgenärerna endast mot borgen äro befogade att lyfta sina utdelningar,

varför nämnda meddelanden icke torde vara tillräckliga för att

det med förevarande stadgande avsedda ändamålet skall uppnås. Jag

har därför icke ansett mig höra, på sätt lagrådet hemställt, föreslå

stadgandets uteslutande. Då det emellertid synes böra tillses, att bestyret

med här ifrågavarande meddelanden ej göres allt för betungande samt

desamma lämpligen böra utsändas på de försumliga borgenärernas bekostnad,

bar stadgandet, som på grund av i paragrafföljden nu vidtagen

ändring återfinnes i 147 §, något omarbetats.

Vid avfattningen av 1, 2, 6, 12, 14—16, 19—21, 23, 29, 30, 32—

38, 41, 45, 52, 54, 60, 64, 66, 71, 73, 77-79, 81, 93, 98, 108, 109,

111, 113, 116, 117, 121, 129, 133-135, 138, 139, 142, 148, 157, 160,

162, 166, 167, 185, 189-191, 194, 196, 198, 204 och 208 §§ har

hänsyn tagits tili anmärkningar, som av eller inom lagrådet framställts

beträffande motsvarande bestämmelser i det remitterade förslaget, varjämte

i enlighet med sådana anmärkningar dels ''paragrafföljden omändrats

i 2 och 6 kapitlen, dels nya stadganden upptagits i 5, 197, 216

och 219 §§ och dels förutvarande 158 § uteslutits, i samband med vilka

ändringar det remitterade förslagets 3 och 4 §§ sammanslagits till en

paragraf och dess 154 § uppdelats i två samt vissa paragrafnummer i

7 och 11 kapitlen ändrats. För att åskådliggöra skiljaktigheterna i

fråga om paragrafföljden emellan det omarbetade förslaget och det till

lagrådet remitterade har jag låtit upprätta en tablå, som torde få fogas

till detta protokoll.

118 §.

147 §.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

Övriga

lagförslag.

I förslaget till lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende

därå skall iakttagas har ändring skett i enlighet med av lagrådet

framställd anmärkning.

Vad beträffar förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs

hava i enlighet med i lagrådets utlåtande förekommande anmärkningar

förutvarande 22 och 37 §§ uteslutits ävensom med föranledande av dylika

anmärkningar ändringar vidtagits i det remitterade förslagets 2, 7, 8,

12, 13, 15, 17, 25, 26, 34, 36, 42, 49 och 50 §§, av vilka paragrafer

de sju sist uppräknade i följd av att vissa paragrafnummer med hänsyn

till omförmälda uteslutningar måst ändras numera motsvaras av resp.

24, 25, 33, 35, 40, 47 och 48 §§.

De av lagrådet beträffande förslaget till lag om ändrad lydelse av

17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken framställda anmärkningarna

hava iakttagits.

I 23 kap. 7 § strafflagen har i enlighet med av riksdagen uttalat

önskemål den ändring föreslagits, att allmän åklagare skall äga efter

angivelse föra talan om ansvar för vårdslöshet mot borgenärer. Jag

har visserligen icke varit främmande för de olägenheter denna ändring,

på sätt inom lagrådet påpekats, kan medföra, men de praktiska skäl, som

kunna åberopas för ändringens vidtagande, hava synts mig vara av så avgörande

betydelse, att jag icke ansett mig böra härutinnan frångå förslaget.

I förslagen till lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den

18 september 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs, till lag om ändring av vissa bestämmelser i

lagen den 1 juli 1898 om boskillnad och till lag om ändrad lydelse av

2, 5, 6, 9, li och 12 §§ i förordningen den 18 september 1862 huru gäld

vid dödsfall betalas skall m. m. hava ändringar vidtagits i huvudsaklig

överensstämmelse med av lagrådet framställda anmärkningar.

I såväl konkurslagsförslaget som åtskilliga av de övriga lagförslagen

hava därjämte vissa redaktionella jämkningar ägt rum.»

Föredraganden uppläste härefter i erforderliga delar de lagförslag,

i vilka på sätt i föredragandens yttrande angivits ändringar vidtagits,

och hemställde föredraganden, att samtliga här ifrågavarande lagförslag

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 82.

377

Tablå,

utvisande skiljaktig heter na i fråga om paragraf''iiljd eu emellan det omarbetade

förslaget till ny konkurslag och det till lagrådet remitterade förslaget.

Det omarbetade

förslaget.

Det remmitterade

förslaget.

Det omarbetade

förslaget.

Det remitterade

förslaget.

3 §

4 §

5 §

28 8

29 §

30 §

31 §

32 §

33 §

34 §

133 §

134 §

135 §

136 §

137 §

138 §

139 §

140 §

141 §

142 §

143 §

144 §

145 §

146 §

147 §

148 §

154 och 155

156 §

§§•

3 och 4

.5 §•

Motsvarighet saknas.

157 §

158 §

Motsvarighet

156 §.

157 §.

saknas 158 §.

30

§•

197

§

Motsvarighet saknas.

31

§•

198

§

197

§•

32

§•

199

§

198

§•

33

§•

200

§

199

§•

§•

29

§•

201

§

200

34

§•

202

§

201

§•

28

§■

203

§

202

§•

§•

141

§•

204

§

203

142

§•

205

§

204

§•

143

§•

206

§

205

§•

144

§•

207

§

206

§•

145

§•

208

§

207

§•

146

§•

209

§

208

§■

147

§•

210

§

209

§•

148

§•

211

§

210

§•

133

§■

212

§

211

§•

134

§•

213

§

212

§•

135

§•

214

§

213

§•

136

§•

215

§

214

§•

137

§•

216

§

Motsvarighet saknas.

138

§•

217

§

215

§•

139

§•

218

§

216

§•

140

§•

219

§

217

§•

154

§•

220

§

218

§•

155

§•

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 68 höft. (Nr 82.) 2821 19 48

Doktrin (1)

  1. Göran Millqvist, Konkursförvaltares skadeståndsansvar, SvJT 1991 s. 1, på s. 21 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. BevU 1920:44 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående st s. 9 i texten
  2. Rskr. 1920:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 15 och 26 §§ i förordningen den 14 juni 1917 a s. 11 i texten
  3. Rskr. 1920:241 Skrivelse till Konungen i anledning Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny konkurslag m. m. s. 2 i texten
  4. BevU 1920:34 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad ly. delse av 15 och 26 §§ i förordningen den 14 juni 1917 angående fö s. 2 i texten
  5. 1LU 1920:35 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till ny konkurslag in. ni., dels och i ämnet väckta motioner. a1 i texten

Visa alla 6

Doktrin (3)

3 kopplingar.

  1. JT 2021/22 s. 561 s. 564 i texten · dokumentnivå
  2. JT 2006/07 (jubileumshäfte) s. 88 s. 96 i texten · dokumentnivå
  3. SvJT 1991 s. 1 Göran Millqvist, Konkursförvaltares skadeståndsansvar s. 21 i texten