Angående rätt för läroverksadjunkten Karl Gustaf Harlin att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring
1921-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:110, Angående rätt för läroverksadjunkten Karl Gustaf Harlin att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition Nr 110.
1
Nr 110.
Kungl, Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för
läroverksadjunkten Karl Gustaf Harlin att för
erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss
tjänstgöring; given Stockholms slott den 25 februari
1921.
Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdragav
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
B. J.son Bergqvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde
vidare:
Hos Kungl. Maj:t har adjunkten vid högre allmänna läroverket
i Luleå Karl Gustaf Harlin med bifogande av åtskilliga betvgsavBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 97 käft. (Nr Ilo.) 1
Ang. rätt för
läroverksadjunkten
-
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.
Hariinatt för skrifter anhållit att för uppflyttning i högre lönegrad samt för erhål - erhållande av lande av pension räkna sig till godo viss del av den tid, eller från
tillgodoräkna oc^ med den 1 januari 1905 till och med den 30 juni 1907, varsig
viss under han tjänstgjort som tillförordnad rektor vid lägre allmänna
tjenstgöring. ] äroverket i Söderköping.
Till närmare belysande av ifrågavarande ansökning anhåller jag
få lämna vissa upplysningar och erinra om vissa sakförhållanden.
Av 1904 års riksdag fattades beslut om att dåvarande lägre allmänna
läroverket i Söderköping skulle indragas. I enlighet med
Kungl. Maj:ts på grund härav den 23 september 1904 fattade beslut
skulle läroverkets indragning ske successivt, och den 17 november
1905 föreskrev Kungl. Maj:t, att läroverket skulle helt indragas med
utgången av juni månad 1907.
Enligt vad de Harlins ansökning bifogade handlingarna utvisa,
innehade Harlin från och med höstterminen 1898 till och med vårterminen
1901 förordnande att tjänstgöra som extralärare vid lägre
allmänna läroverket i Söderköping. Efter ett par års tjänstgöringvid
annan läroanstalt återkom Harlin till förstnämnda läroverk och
tjänstgjorde från och med den 1 juli 1904 till och med den 30 juni
1907, då läroverket indrogs, såsom tillförordnad rektor därstädes.
Enligt ett cirkulär den 1 juni 1877 ägde sådan extra ordinarie
lärare, som fullgjort stadgade villkor för att kunna utnämnas till
lektor, adjunkt eller kollega vid allmänt läroverk, att vid skeende
befordran under viss förutsättning för uppflyttning i högre lönegrad
räkna sig till godo den tid, han från och med året näst efter berörda
villkors fullgörande såsom extra ordinarie lärare tjänstgjort vid
statens elementarläroverk eller tvåklassiga pedagogier. Den rätt till
lönetursberäkning, som sålunda tillkom extra ordinarie lärare, blev
emellertid borttagen genom beslut av 1904 års riksdag, varvid riksdagen
dock förklarade, att därigenom ingen ändring skulle göras i
fråga om det antal lönetursår, som intjänats vid utgången av år 1904.
På grund härav ägde Harlin rätt att för uppflyttning i högre
lönegrad räkna sig til l godo tiden den 1 juli—den 31 december 1904.
medan hela den följande tjänstgöringstiden vid läroverket i Söderköping
ej var inbegripen i sagda rätt.
Över Harlins ansökning har läroverksöverstyrelsen den 30 december
1919 avgivit utlåtande, däri överstyrelsen anfört bland annat
följande:
3
Kung!. Maj.ts proposition Nr Ilo.
Vidkommande då först framställningen, i vad den avser rätt för sökanden
att få räkna nämnda tjänstgöring för uppflyttning i högre lönegrad, torde kunna
anföras, att lian kvarstått på sin post såsom tillförordnad rektor vid ett statens
läroverk under den tid, varom bär är fråga, samt att under sådana omständigheter
billighetsskäl synas tala för att han må tillgodonjuta denna tid i lönetursavseende.
Därjämte anser sig överstyrelsen böra framhålla, att sökandens fall
med all sannolikhet torde vara enastående, och att ett bifall till framställningen
därför icke synes komma att medföra några vittgående konsekvenser.
Beträffande sökandens anhållan att få tillgodoräkna sig samma tjänstgöringför
erhållande av pension erinrar överstyrelsen, att det allmänna läroverket i Söderköping
indrogs först med utgången av juni månad 1907. Sökanden har alltså
till och med sistnämnda tidpunkt varit anställd vid ett statens allmänna läroverk
och synes därför äga otvivelaktig rätt att räkna hela denna tid för pension. Ansökningen
i denna del torde för den skull icke erfordra någon Kung!. Maj:ts
åtgärd. På grund av det anförda tillstyrkte överstyrelsen den gjorda framställningen.
Statskontoret har den 28 februari 1920 avgivit infordrat utlåtande
över ifrågavarande ansökning.
I utlåtandet erinrar statskontoret till en början om 1904 års riksdags nyssberörda
beslut om upphävande av de extra ordinarie lärarnas rätt att vid befordran
tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring.
Härom yttrade, anför statskontoret vidare, riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 18 maj 1904, nr 172, att upphörandet av denna rätt vore en given
följd av den genomförda likställigheten i löneförmåner mellan lärare och övriga
tjänstemän; och i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 juni 1918, nr 394, angående
löne- och pensionsreglering från och med år 1919 för bland andra lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken gjorde riksdagen det uttalandet i fråga om ett
av Kungl. Maj:t framlagt förslag angående en viss tillfällig lönetursrätt för extra
ordinarie lärare vid befordran till ordinarie befattningshavare vid nämnda läroverk,
att ett bifall till sagda förslag skulle innebära eu avvikelse från de grunder,
som i förevarande avseende vore på andra områden gällande, vadan riksdagen ej
kunnat biträda omförmälda förslag.
Fördenskull kan visserligen måhända ifrågasättas, huruvida det må anses
lämpligt att tillmötesgå den av läroverksöverstyrelsen i föreliggande framställninggjorda
hemställan; men i betraktande av arten av ifrågavarande förordnande och
med hänsyn därtill, att, därest det i berörda hemställan begärda medgivandet
icke erhålles, adjunkten Harlin, som är född år 1860 och alltså år 1925 uppnår
den levnadsålder, vid vilken han jämfikt bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, trots sin
långa och väl vitsordade tjänstgöring vid allmänt läroverk icke kan uppnå högsta
lönegraden och alltså ej komma i åtnjutande av högsta pension såsom adjunkt
vid sådant läroverk, har statskontoret funnit sig böra till sagda hemställan förorda
bifall.
4
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj.ts proposition Nr Ilo.
Enligt min mening föreligga bär särskilda omständigheter, som
tala för bifall till den av Harlin gjorda ansökningen, varvid jag emellertid
ber få, framhålla, att, såsom också skolöverstyrelsen påpekat,
sagda ansökning, i vad den avser rätt för Harlin att för erhållande
av pension tillgodoräkna sig ifrågavarande tjänstgöring, ej erfordrar
någon särskild åtgärd, då sådan rätt utan vidare tillkommer honom.
Givetvis har Harlin icke någon formell rätt att åberopa för
sin ansökan, i vad den rör lönetursberäkning beträffande angivna
tjänstgöring, men omständigheterna i samband med de s. k. småläroverkens
indragning synas mig kunna anföras som skäl för att
den begärda förmånen bliver Harlin medgiven. Jag anhåller att få
i sistberörda hänseende erinra om att Kungl. Maj:t, genom ett cirkulär
den 12 juni 1882 föreskrev, att lärartjänster vid, bland andra,
treklassiga allmänna läroverk, vilka efter nämnda tidpunkt bleve
lediga, icke skulle besättas med ordinarie innehavare utan tills vidare
upprätthållas på förordnande. Harlin kunde följaktligen ej bliva
ordinarie lärare vid läroverket i Söderköping. Ä andra sidan måste
tydligen rektorsbefattningen därstädes uppehållas, så länge läroanstalten
ägde bestånd. Uppenbarligen har Harlin ansetts bättre lämpa
sig härför än någon av de övriga ämneslärarna vid läroverket och
därför förordnats att, där vara tillförordnad rektor, tills läroverket
indrogs.
Då alltså rektorsbefattningen svårligen kunde bestridas av någon
ordinarie lärare, synes det mig billigt, att Harlin, vilken som
extra ordinarie lärare uppehållit sagda befattning, får rätt att för
erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig de 2 Vs år, han tjänstgjort
som rektor utan att åtnjuta sådan rätt.
Jag tillåter mig erinra om att riksdagen vid föregående tillfällen
— åren 1909 och 1910 — medgivit två lärares, läroverksadjunkterna
J. Ekegren och J. P. Ahlgren, uppflyttning i vissa högre lönegrader,
varvid nämnda personer berättigades att i nyssberörda syfte
tillgodoräkna sig tjänstgöring vid. enklassig pedagogi, ehuru enligt
tidigare gällande bestämmelser tjänstgöring vid sådan läroanstalt ej
medförde nu berörda rätt. Full analogi råder visserligen ej mellan
sistnämnda två fall och det här ifrågavarande, men riksdagens anförda
beslut, torde visa, att riksdagen velat i nu berörda, hänseende
tillgodose lärare vid s. k. småläroverk.
Att bifall till Harlins ansökning skulle kunna få några betänk
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 110. 5
liga konsekvenser är, såsom även läroverksöverstyrelsen framhållit,
med tanke på de närmare omständigheter, som varit förknippade med
Harlins ifrågavarande tjänstgöring, säkerligen ej att befara.
Under åberopande av vad jag nu anfört tillstyrker jag alltså,
det Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att adjunkten vid högre allmänna läroverket
i Luleå Karl Gfustaf Harlin må för erhållande av
ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid efter ingången
av år 1905, varunder han tjänstgjort som
tillförordnad rektor vid lägre allmänna läroverket
i Söderköping, eller tiden från och med den 1 januari
1905 till och med den 30 juni 1907.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Neuendorff.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående rätt för läroverksadjunkten Karl Gustaf Harlin att för erhållande av ålderstillägg til s. 3 i texten
- SU 1921:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rätt för läroverksadjunkten Karl Gustaf Harlin att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig s. 1 i texten