Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

1921-03-04 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:122, Angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse

för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av

banken utgivna sedlar med guld; given Stockholms slott den 4

mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON SYDOW, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Beskow, anförde härefter:

Vid framläggandet av årets statsverksproposition inledde min företrädare

i ämbetet sitt anförande till statsrådsprotokollet angående inBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 108 höft. (Nr 122—124.) 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts \rroposition Nr 122.

komstberäkningen med att till behandling upptaga vissa synpunkter

rörande finanspolitiken i allmänhet. Med utgångspunkt från frågan om

befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa sina sedlar med

guld berörde han därvid särskilt valutaspörsmålet och frågan om det

mål, som Sverige borde uppställa för valutapolitiken.

Jag tillåter mig att härutinnan hänvisa till den redogörelse för

frågans föregående behandling, som av min företrädare i nämnda sammanhang

lämnades, och erinrar om att genom beslut av Kungl. Magt

och 1920 års riksdag dylik befrielse medgavs riksbanken för tiden till

och med den 30 september 1920, samt att därefter på särskilda framställningar

av fullmäktige i riksbanken giltighetstiden för detta medgivande

utsträcktes genom Kungl. Maj:ts beslut den 2o september 1920

att gälla till och med den 15 december 1920 och genom Kungl. Maj:ts

beslut den 10 december 1920 ytterligare till och med den 31 mars 1921,

dock att medgivandet skulle, därest detsamma icke bleve av nästföljande

riksdag inom tjugo dagar från riksdagens början gillat, efter utgången

av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. Sedan frågan därefter

genom proposition nr 26 underställts riksdagen, har enligt riksdagens

skrivelse nr 33 det begärda godkännandet lämnats.

I sitt nyssberörda anförande till statsrådsprotokollet förklarade

departementschefen — samtidigt med att han sade sig ämna framdeles

återkomma till förevarande spörsmål — att han gåve sin principiella

anslutning till ekonomiska rådets uttalande i valutafrågan av innehall,

att det syntes vara av yttersta vikt, att, när en gång guldets ställning

på världsmarknaden vunnit tillräcklig fasthet och tiden alltså vore inne

för återställande av en effektiv guldmyntfot i vårt land, det inre värdet

av den svenska kronan stode så högt, som förhållandena överhuvud

medgåve, samt att med hänsyn härtill vår valutapolitik, liksom ock vår

ekonomiska politik överhuvud, under mellantiden borde inriktas på att

den svenska kronans värde i förhållande till guld åtminstone icke ytterligare

nedginge, utan tvärtom höjdes, såvitt sådant under ett bestämt

men varsamt handhavande av till buds stående medel för en begränsning

av den i penningar uttrjmkta köpkraften visade sig möjligt. Departementschefen

tilläde, att man alltjämt borde med noggrann uppmärksamhet

följa utvecklingen av berörda förhållanden, så att, så snart

förutsättningen angående guldvärdets internationella stabilisering vore

uppfylld, man vore beredd att upptaga frågan om Sveriges återgång till

effektiv guldmyntfot till definitivt avgörande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Sr 122. 3

I konsekvens med denna ståndpunkt och under påpekande att UepaHemenUman

borde, så långt möjligt vore, på förhand bilda sig en uppfattning

om de blivande utvecklingslinjerna och genomtänka vilka föranstaltningar

i varje särskilt fall borde kunna komma i fråga, anmodade sedermera

departementschefen genom skrivelse den 5 februari 1921 ekonomiska

rådet att dels med uppmärksamhet följa den blivande utvecklingen

på penningväsendets område både i Sverige och i^ utlandet,

särskilt i länder med effektiv guldvaluta, dels ock såväl tid efter annan

genom skriftliga rapporter hålla chefen för finansdepartementet underrättad

om utvecklingens gång, som ock, om och när skäl därtill förelåge.

av eget initiativ föreslå de åtgärder i ena eller andra avseendet, som

kunde anses påkallade.

I eu till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse av den 5 februari 1921 ■

hava nu fullmäktige i riksbanken hemställt, att Kungl. Maj: t måtte i pro- framställning

position till riksdagen föreslå, att riksbanken under tiden från och med d''n5W™an

den 1 april till och med den 30 september 1921 befrias från skyldigheten

att inlösa sina sedlar med guld. Till stöd för denna hemställan

anföra fullmäktige i huvudsak följande:

»När fullmäktige i Sveriges riksbank senast — i skrivelse av den 25 november

1920 — hos Eders Kungl. Maj:t anhöllo om förlängning av den då till den 16 december

1920 gällande tiden för fritagelsen, framhöllo fullmäktige, att sedelreserven

i förhållande till de anspråk, som inemot årets slut kunde väntas bliva ställda på

riksbanken, ingalunda kunde anses överflödigt stor och i varje fall icke medgåve

någon nämnvärd minskning av guldförrådet, varför det syntes fullmäktige uppenbart,

att riksbanken icke kunde utan fara från och med den 16 december återupptaga

inlösningen av sedlarna med guld.

När fullmäktige nu återigen gå att anhålla om prolongation av ifrågavarande

fritagelse, anse sig fullmäktige böra erinra därom, att 1920 ars tinanssakkunniga,

vilka i sitt utlåtande av den 6 augusti samma år såsom ett bland målen för det

ekonomiska återställelsearbetet uppställt kravet på återupptagande av inlösningen

av riksbankens sedlar med guld och upphävande av guldexportförbudet så snart ske

kunde, icke ansågo sig kunna för det dåvarande förorda dessa åtgärders vidtagande.

Intet land borde, yttra sakkunniga, inlåta sig på guldets frigivning utan att hava

säker utsikt att kunna upprätthålla frigivningen. Att upphäva guldexportförbudet

och sedan efter kort tid åter nödgas införa detsamma borde intet land utsätta sig

för. Guldets frigivning borde äga rum först sedan antingen vederbörande lands

centralbank förfogade över tillräckligt stora guldreserver för att kunna uthärda den

guldexport, som kunde bliva följden av frigivningen, eller den internationella situationen

blivit sådan, att guldexport i större utsträckning icke behövde befaras. Sådan

var emellertid icke den internationella situationen enligt sakkunnigas mening, och

riksbankens guldförråd medgav icke någon nämnvärd guldexport. Icke heller kunde

velse till

ekonomiska

rådet den

5 februari

1921.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ekonomiska

rådets yttrande

den 16

februari 1921.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 122.

säkkunmga. förorda väckt förslag om guldets frigivande genom att riksbanken sålde

guld för export till visst pris över parivärde. Den allmänna ställningen på den

internationella penningmarknaden var för det dåvarande sådan, yttra sakkunniga,

att riksbanken icke borde inlåta sig på några till sina konsekvenser oberäkneliga

experiment. 6

Det ekonomiska rådet yttrar i skrivelse den 20 december 1920 till statsrådet

och chefen, för finansdepartementet rörande det mål, Sverige borde uppställa för

valutapolitiken, att förutsättningarna för det svenska penningväsendets återställande

till guldmyntfot då ännu icke kunde överblickas. Det kunde säkerligen icke heller

förväntas, att förhållandena under den närmaste tiden skulle vinna en sådan stadga

att detta ärende kunde upptagas till avgörande. Det ekonomiska rådet ansåg därför

nödvändigt, att möjlighet bereddes för en fortsatt suspension av riksbankens skyldighet

att inlösa sina sedlar med guld. 3

Såväl vad finanssakkunniga som fullmäktige och det ekonomiska rådet sålunda

yttrat äger enligt fullmäktiges mening fortfarande giltighet.

„ Härtill bör framhållas, att växelkursen på Newyork, som sedan länge varit

och fortfarande är normerande för guldets marknadsvärde, alltjämt står väsentligt

pver pari i Europa. Härvarande dollarkurs står nu mer än 20 procent över pari.

Återupptagandet av sedlarnas inlösen med guld, varmed, om denna åtgärd skall

^aV^i förnuftigt ändamål, bör följa guldexportförbudets upphävande, skulle

omedelbart leda till en guldexport, som med hänsyn till riksbankens ställning och

läget på den inhemska penningmarknaden kunde leda till de betänkligaste konsekvenser.

»

Mot bankofullmäktiges förevarande framställning hava fullmäktige

i riksgäldskontoret förklarat sig icke hava något att erinra.

1 min företrädares nyssnämnda skrivelse till ekonomiska rådet av

den 5 februari 1921 beträffande valutafrågan anbefalldes rådet särskilt

att till en början avgiva utlåtande rörande eventuellt fortsatt suspension

av riksbankens skyldighet att inlösa sina sedlar med guld och borde

rådet i detta yttrande, om möjligt, uttala sig angående spörsmålet,

huruvida och i vad mån redan nu eller under den närmaste framtiden

de förutsättningar kunde fixeras, som ansåges skola föreligga för att en

övergång till guldmyntfoten lämpligen skulle kunna ske.

Sedan jämväl bankofullmäktiges framställning i ämnet av den 5

februari 1921 för utlåtande remitterats till ekonomiska rådet, har detta

i sitt den 16 februari 1921 avgivna yttrande anfört i huvudsak följande:

*} ovannämnda skrivelse den 5 februari 1921 har herr statsrådet anhållit,

att rådet ville, om möjligt, uttala sig rörande spörsmålet, huruvida och i vad mån

redan nu eller under den närmaste framtiden de förutsättningar kunna fixeras

som anses skola föreligga för att en övergång till guldmyntfoten lämpligen skali

Kunna skg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 122.

Finanskonferensen i Bryssel .sistlidna september har i sin resolution i valutafrågan

härom yttrat följande:

''Det är synnerligen önskvärt att de länder, som frångått en effektiv guldmyntfot,

återgå därtill.

Det är omöjligt att säga, när och huruledes de äldre staterna skola kunna

återgå till sin tidigare effektiva guldmyntfot eller huru lång tid som erfordras för

de nyare länderna att skapa en dylik. Men det bör betonas, att:

Det är lönlöst att söka fastställa en bestämd relation mellan det nuvarande

pappersmyntets värde och dess nominella guldvärde; ty såvida icke förhållandena i

respektive länder äro tillräckligt gynnsamma för att göra fastställandet av en dylik

relation överflödigt, bleve det omöjligt att vidmakthålla den.

Återgången till eller införandet av en effektiv guldmyntfot skulle i många

fall förutsätta en ofantlig deflation, och det är visst att:

Om och när en deflation åvägabringas, måste den genomföras gradvis och

med största försiktighet, eljest skulle därav följa en ödesdiger förvirring i handeln

och kreditväsendet.’

I full överensstämmelse med detta konferensens uttalande och i nära anslutning

till finanssakkunnigas den 6 sistlidne augusti avgivna betänkande har rådet

i sitt yttrande den 20 sistlidne december angående vilket mål Sverige bör uppställa

för valutapolitiken, anfört bland annat följande:

''Den förelagda frågan är givetvis väsentligen beroende på guldets internationella

ställning och därmed på de ekonomiska och monetära förhållandena i länder

med effektiv guldvaluta, särskilt Förenta Staterna. Då varuprisnivån i Förenta

Staterna är stadd i ett mycket hastigt nedåtgående och detsamma i viss mån synes

vara fallet även med arbetslönernas nivå, vilken legat väsentligt lägre, är det för

närvarande omöjligt att bedöma, vilket värde guldet slutligen kan komma att få i

förhållande till varor och tjänster. Under sådana omständigheter kunna förutsättningarna

för det svenska penningväsendets återställande till guldmyntfot ännu icke

överblickas. Det kan säkerligen heller icke förväntas, att förhållandena under den

närmaste tiden skola vinna en sådan stadga, att detta ärende kan upptagas till

avgörande.’

Under den tid, som förflutit sedan sistnämnda yttrande avgivits, hava förhållandena

på penning- och varumarknaderna på intet sätt vunnit ökad stadga. De

undersökningar, som vidtagits rörande varuprisernas fluktuationer, giva vid handen,

att ett starkt och oenhetligt prisfall för närvarande pågår i flertalet länder. Under

dylika förhållanden kan enligt rådets mening en värderelation mellan den svenska

kronan och guldet icke med utsikt till framgång fixeras, och ovissheten om den kommande

utvecklingen gör det icke heller möjligt att förutsäga, när härutinnan gynnsammare

förhållanden kunna anses föreligga. Rådet anser sålunda alltjämt, att en

stabilisering av varupris- och arbetslönenivåerna såväl i Sverige som i länder med

effektiv guldvaluta bör avvaktas, innan en övergång till guldmyntfot sker.

Under åberopande av sitt ovannämnda yttrande den 20 sistlidne december

får rådet därför för närvarande inskränka sig till att tillstyrka bifall till fullmäktiges

i riksbanken här förevarande framställning.

Vid den slutliga handläggningen av detta ärende närvoro herrar Kinander.

Moll,. Cassel, Kvarnzelius, Rydbeck, Sachs och Wallenberg.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kung}. Maj:ts proposition Nr 122.

Det ligger i öppen dag, att det är ett önskemål av högsta vikt,,

att penningvärdet ju förr dess hellre ånyo stabiliseras. I allmänhet är

man ense om, att för uppnåendet av detta mål de länder, som frångått

en effektiv guldmyntfot, böra återgå därtill. I denna riktning har

Brysselkonferensen uttalat sig. Vad Sveriges valutapolitik angår hava

såväl 1920 års finanssakkunniga och ekonomiska rådet som ock min

företrädare i ämbetet utgått från den förutsättningen, att ett återvändande

för Sveriges del till effektiv guldmyntfot bör eftersträvas. Även jag

delar meningen om önskvärdheten av att guldmyntfoten återställes, så

snart detta lämpligen kan ske.

Emellertid är, på sätt ekonomiska rådet jämväl framhåller, guldets

eget värde för närvarande underkastat starka växlingar, såsom framgår

särskilt av varuprisernas fluktuationer i Amerikas Förenta Stater. De

undersökningar, som vidtagits rörande varupriserna giva dessutom —

säger rådet — vid handen, att ett starkt och oenhetligt prisfall för

närvarande pågår i flertalet länder. Under dylika förhållanden kan enligt

rådets mening en värderelation mellan den svenska kronan och guldet

icke med utsikt till framgång fixeras, och ovissheten om den kommande

utvecklingen gör det icke heller möjligt att förutsäga, när härutinnan

gynnsammare förhållanden kunna anses föreligga. Rådet anser sålunda,

att en stabilisering av varupris- och arbetslönenivåerna såväl i Sverige

som i länder med effektiv guldvaluta bör avvaktas, innan en övergång

till guldmyntfot sker.

Enär en övergång till effektiv guldmyntfot, innan guldets värde

i förhållande till varor erhållit nödig stabilitet, är förenad med konsekvenser,

som delvis icke kunna överblickas, och det synes omöjligt att

i närvarande stund vinna garantier för att en nu fastställd guldparitet

under alla omständigheter skulle kunna upprätthållas, så anser jag i likhet

med ekonomiska rådet, att tills vidare alltjämt en avvaktande ståndpunkt

bör intagas. Jag förutsätter dock härvid, att valutapolitiken allt

fortfarande bedrives sålunda, att den svenska kronans värde i förhållande

till guld icke nedgår utan tvärtom — såvida detta under ett bestämt

men varsamt handhavande av till buds stående medel visar sig

möjligt — i görligaste mån höjes. Målet måste emellertid vara att,

så snart förhållandena tillåta det, återställa en fast guldparitet för den

svenska valutan.

Redan förut har påpekats angelägenheten av att utvecklingen på

penningväsendets område ej blott hemma utan även i utlandet följes

med uppmärksamhet, .lag tillåter mig härutinnan att hänvisa till det

uppdrag av denna innebörd, som i förutberörda skrivelse av den 5

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 122.

februari 1921 av dåvarande departementschefen lämnats åt ekonomiska

rådet. Till äventyrs förtjänar det att tagas under övervägande, huruvida

icke, när tiden därför kan anses vara inne, i förevarande fråga ett

samarbete bör komma till stånd med sådana länder, vilkas ställning till

spörsmålet om guldmyntfoten är ungefär överensstämmande med vår.

Syftemålet härmed skulle vara att söka ernå viss samstämmighet med

avseende å eventuellt blivande åtgärder i riktning mot guldmyntfotens

återställande.

Av den uppfattning beträffande valutafrågans nuvarande läge,

varåt jag här givit uttryck, följer, att enligt min mening tiden ännu

icke är kommen för återupptagande av riksbankens skyldighet att inlösa

sina sedlar med guld, utan att den riksbanken medgivna befrielsen

från guldinlösningsplikten bör erhålla förlängd giltighet. Mot bankofullmäktiges

förslag att bestämma tidsfristen att gälla till och med den

30 september 1921 har jag ingen erinran.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att riksbanken må för tiden från och med den 1 april till och

med den 30 september 1921 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,

med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade att proposition i ämnet

av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■i->. • av''*?;

''\ i. ;

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banke s. 1 i texten
  2. BU 1921:27 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sed s. 1 i texten
  3. Rskr. 1921:96 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banke s. 1 i texten
  4. BU 1921:21 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sed a1 i texten