Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående • ’ rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

1921-03-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:124, Med förslag till lag angående • ’ rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nf 124.

13

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

• ’ rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av

10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj

1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;

given Stockholms slott den 4 mars 1921.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till lag angående rätt för Konungen

att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873.

GUSTAF.

K. J. Beskow.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts proposition Nr 124.

Förslag

till

Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av

10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av

§ 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §

andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken

åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens

räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar

guld, att därför erhålla guldmynt under viss tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 mars 1922. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad

bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till sistnämnda dag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 124.

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist.

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anförde:

I lag den 27 februari 1920 (nr 61) angående rätt för Konungen

att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 27) och av § 9 i lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873 (nr 31) stadgas, att, om sådant med hänsyn

till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden prövas oundgängligen

nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra

stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken

åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens

räkning till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelsen i

§ 9 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som

vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under viss

tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag gällde till och med den 28 februari 1921.

Angående tillkomsten av de i lagen innefattade bestämmelser tilllåter

jag mig hänvisa till den redogörelse, som den 6 februari 1920

av dåvarande chefen för finansdepartementet lämnats i sammanhang med

förslag om avlåtande till riksdagen av proposition nr 73.

Enligt det utdrag av protokollet över finansärenden av den

11 februari 1921, som finnes fogat vid propositionen nr 75 till innevarande

riksdag angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt,

hava fullmäktige i riksbanken i ett den 27 januari 1921 avgivet yttrande,

som finnes intaget i statsrådsprotokollet, anhållit, att proposition

måtte avlåtas till riksdagen med förslag, att lagen av den 27 februari

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Muj:ts proposition Nr IM.

1920 angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

och av 9 § i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 måtte förnyas

att gälla under ytterligare ett år till den 1 mars 1922. Fullmäktige i

riksgäldskontoret hava icke haft något att erinra mot bifall till bankofullmäktiges

framställning.

Vid nyssberörda tillfälle den 11 februari 1921 anförde min företrädare

i ämbetet med avseende å frågan om skyldighet för riksbanken

att inlösa guld i plants och rätten för envar att i myntverket erhålla

guldmynt mot plantsguld, att, såsom bankofullmäktige uttalat, förhålllandena

på den internationella guldmarknaden för närvarande vore

sådana, att riksbanken under den närmaste framtiden icke syntes bliva

i behov av det skydd, som de därom meddelade bestämmelser vore avsedda

att lämna, och att därför avgörandet av denna fråga utan olägenhet

syntes kunna uppskjutas till den tidpunkt, då övriga till valutavården

hörande spörsmål upptoges till behandling.

Sedan bankofullmäktiges förevarande framställning för yttrande

remitterats till ekonomiska rådet, har detta i ett den 16 februari 1921

dagtecknat utlåtande anfört i huvudsak följande:

»Riksbankens skyldighet att till fastställt pris köpa guld, som erbjudes

banken, är en av huvudgrunderna för guldmyntfoten och bör såsom sådan vara

lagfäst och undandragen administrativt godtycke. Då rådet uttalat sig för att

Sverige snarast möjligt bör återgå till guldmyntfot, måste rådet anse det vara av

vikt att berörda skyldighet utan onödigt dröjsmål återställes. Med hänsyn till den

exceptionella osäkerhet, som för närvarande råder på den internationella guldmarknaden,

vill rådet emellertid tillstyrka den av fullmäktige i riksbanken begärda förlängningen

av befrielsen.»

Vid justering av beslut i detta ärende närvoro inom rådet herrar Kinander,

Moll, Cassel, Kvarnzelius, Rydbeck, Sachs och Wallenberg.

Till ekonomiska rådets uppfattning, att Sverige snarast möjligt

bör återgå till guldmyntfot, har jag haft tillfälle att i annat sammanhang

uttala min anslutning. Som en konsekvens av denna mening

torde följa, att alla åtgärder i sådan riktning böra, såsnart omständigheterna

det medgiva, genomföras, och att sålunda, såsom ekonomiska

rådet framhåller, skyldigheten för riksbanken att till fastställt pris köpa

guld utan onödigt dröjsmål bör återställas.

I detta sammanhang tillåter jag mig fästa uppmärksamheten på

att, såsom bankofullmäktige i föreliggande framställning upplysa, ifrågavarande

befrielse för riksbanken faktiskt icke varit i kraft efter den 29

februari 1920. Frågan gäller nu icke att medgiva riksbanken dylik

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:is proposition Nr 124.

befrielse utan allenast att lämna ett bemyndigande till Kungl. Maj:t

att, därest så framdeles skulle finnas påkallat, fritaga riksbanken från

skyldigbeten att inlösa guld respektive suspendera rätten att från myntverket

erhålla guldmynt mot plantsguld.

Vid nu angivna förhållande och då å ena sidan, såsom ekonomiska

rådet understrukit, exceptionell osäkerhet för närvarande råder

på den internationella guldmarknaden, och å andra sidan befrielsen från

skyldigheten att inlösa guld i plants respektive suspensionen av rätten att

mot plantsguld utfå guldmynt knappast kan få betydelse för vår valutas

förhållande till guldet, sålänge densamma icke uppnått paritet med de

effektiva guld valutorna, vilket ju för närvarande ej är fallet, vill jag

för min del ej motsätta mig den gjorda framställningen.

I likhet med bankofullmäktige vill jag framhålla, att stadgandet

i § 9 av lagen om rikets mynt, med hänsyn till gällande myntkonvention

mellan de skandinaviska länderna, icke bör sättas ur tillämpning

annat än i samförstånd med dessa länders regeringar.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges rikslank den 12 maj 1897

och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen

föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 108 käft. (Nr 122—124J 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:142 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § a1 i texten
  2. BU 1921:29 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycke s. 4 i texten