Sök i Ratio Lex

Angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m

20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:143, Angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående telefon- och telegramavgifterna

för tiden från och med den 1 juli 1921

m. m.; given Stockholms slott den 25 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta

riksdagens yttrande i fråga om bestämmande av telefon- och telegramavgifterna

för tiden från och med den 1 juli 1921.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

februari 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wranuel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Murray anförde:

Taxorna för begagnande av statens telefon- och telegrafanläggningar,

vilka äro fastställda genom telefonreglementet den 29 november 1915

(sv. förf.-saml. nr 474) och telegrafreglementet den 27 maj 1909 (sv.

förf.-saml. nr 52), hava vid flera tillfällen under kristiden blivit förhöjda.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 121 höft. (Nr 143.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kimf/l. Maj:ts proposition nr 143.

En redogörelse för statsmakternas tidigare beslut härutinnan har lämnats

i Ivungl. Maj:ts proposition den 16 januari 1920, nr 49. Under hänvisning

i övrigt till denna redogörelse må här endast beträffande de viktigaste

avgiftshöjningar, som ägt rum före år 1920, erinras följande.

Tidigare bc- Beträffande telefonavgifterna beslutades år 1918 på grund av den

slutade höj- uppkomna merkostnaden för nya abonnentanläggningar, förutom viss minmngar.

(jre höjning av inträdesavgiften, införande av en särskild anläggningsavgift,

vilken från och med den 1 maj 1919 förhöjdes och sedan dess

utgår med 200 kronor för ny abonnent vid station, där telegrafverket utan

särskild ersättning anordnar ledning inom visst avstånd från stationen, och

100 kronor för ny abonnent vid station, där dylik s. k. frikrets ej förekommer.

De årliga abonnemangsavgifterna höjdes till en början den 1 juli

1918 från dittillsvarande belopp 40, 60, 90 och 120 kronor till respektive

50, 80, 130 och 180 kronor samt därefter den 1 oktober 1919 ytterligare

till respektive 80, 13Q, 210 och 300 kronor, vilka sistnämnda belopp

delvis utgingo i form av särskild tilläggsavgift för kvartal. Rikssamtalstaxorna

på längre avstånd höjdes den 1 juli 1918 från belopp, växlande

mellan 30 öre och 1 krona 60 öre för period, till respektive 40

öre och 1 krona 80 öre för period; taxorna på kortare avstånd förhöjdes

sedermera den 1 oktober 1919 från 10 och 20 öre för period till

respektive 20 och 30 öre för period. Telegram taxorna höjdes bland annat

den 1 juli 1918.

mö års I berörda proposition nr 49 till 1920 års riksdag föreslogs ett pro
riksdag.

viSOriskt bibehållande för tiden till den 1 juli 1921 av då gällande telefon-

och telegramavgifter. Därvid beräknades, att med dessa taxor skulle

erhållas ett överskott av telegrafverkets rörelse för år 1920 av 16,675,000

kronor, motsvarande 873 procent på det av telegrafverket disponerade

kapitalet, samt för år 1921 av 16,000,000 kronor, motsvarande omkring

7 procent på detta kapital. Vid denna beräkning hade emellertid hänsyn

ej kunnat tagas till den ökning av dyrtidstilläggen, som av 1920 års

riksdag sedermera beslutades. Av vederbörande departementschef framhölls,

att Kungl. Maj:t förbehölle sig att före den 1 juli 1921 Vidtaga

de jämkningar i taxorna, som av inträdda förändrade förhållanden

kunde befinnas påkallade. Vidare meddelades, att Kungl. Maj:t

komme att uppdraga åt telegrafstyrelsen att med biträde av sakkunniga

personer verkställa en mera allsidig utredning angående telefontaxornas

framtida belopp m. m., vilken utredning antogs kunna föreligga så tidigt,

att densamma i vad den rörde taxornas storlek från och med den 1

juli 1921 skulle kunna föreläggas 1921 års riksdag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

3

I sill skrivelse i ämnet, nr 93, uttalade riksdagen, att riksdagen

med hänsyn till angelägenheten av att statsverket bereddes inkomster av

telegraf- och telefonväsendet till belopp, som möjliggjorde ett förräntande

av det däri nedlagda kapitalet, funnit sig böra, i avvaktan på slutförandet

av ovanberörda, dåmera igångsatta undersökning angående revideringav

telefonreglementet, för sin del godtaga Kungl. Maj:ts förevarande

förslag. Riksdagen framhöll tillika önskvärdheten av att nämnda utredning

bedreves med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet kunde framläggas

till 1921 års riksdag.

I det statsrådsprotokoll, som fanns fogat vid Kungl. Maj:ts proposition

den 4 juni 1920, nr 437, med förslag angående inkomstberäkningar

för 1920 års tilläggsstat och 1921 års riksstat m. in., meddelade chefen

för finansdepartementet, att enligt av telegrafstyrelsen i skrivelse den 31

maj 1920 lämnade uppgifter, vilka grundades på preliminära beräkningar

om dyrtidstilläggens storlek, överskottet av telegrafverkets rörelse

uppskattades för år 1920 till endast 8 miljoner kronor och för år 1921

till endast 3 miljoner kronor. Under framhållande av det anmärkningsvärt

låga överskott, som enligt dessa beräkningar vore att förvänta å telegrafrörelsen

under år 1921, betonade departementschefen, att det kunde

bliva nödvändigt att vidtaga eu förhöjning av taxorna, åtminstone om

ytterligare försämring beträffande driftresultatet skulle kunna antagas

inträffa.

Vad departementschefen sålunda anfört lämnades av riksdagen utan

erinran. I riksstaten för år 1921 beräknades telegrafverkets överskott

till 3 miljoner kronor.

Sedan telegrafverkets bokslut för första halvåret 1920 blivit klart Telegrafstyoch

någon erfarenhet vunnits om kostnaderna för det av statsmakterna ’ 5/ö

gr 1920 beslutade dvrtidstillägget, visade det sig, att det ekonomiska resultatet

av rörelsen kunde antagas bliva avsevärt sämre än vad i sistnämnda

proposition beräknats. Enligt vad styrelsen i skrivelse den 23 september

1920 anmälde, hade för första halvåret 1920 uppstått ett överskott om

•7,536,754 kronor, men för andra halvåret kunde däremot beräknas uppkomma

ett underskott på 136,754 kronor. För hela året 1920 skulle alltså

överskottet kunna beräknas till 7,400,000 kronor eller endast 600,000

kronor mindre än vad styrelsen i sin skrivelse den 31 maj 1920 upptagit.

För år 1921 kunde kostnaderna för dyrtidstillägg antagas uppgå till

28 miljoner kronor eller 3 miljoner mera än vad styrelsen i sistnämnda

skrivelse enligt anvisning från chefen för finansdepartementet beräknat,

vadan för detta år något som helst överskott ej skulle uppkomma. Re
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majtts proposition nr 143.

Kungi.

MaJ:t d.

1920.

Ekonomisk

innebörd av

taxeförhöjningarna.

clan med hänsyn härtill vore en förhöjning av telegrafverkets taxor nödvändig.

Härtill korame emellertid, att vid sålunda gjorda beräkningar

någon nämnvärd förhöjning ej upptagits av den extra ordinarie personalens

avlöningar, beträffande vilken fråga pågående utredning ännu icke slutförts.

Skulle sådan förhöjning komma till stånd och som konsekvens

därav en höjning av telefonisternas och telegrambärarnas avlöningar ske,

komme 1920 års beräknade överskott att i motsvarande grad sjunka och

1921 års förlust att stiga.

Telegrafstyrelsen ansåg således verkets ekonomiska ställning oundgängligen

kräva, att en taxeförhöjning komme till stånd med tillämpning

redan från och med den 1 oktober 1920.

T sin skrivelse anmälde telegrafstyrelsen tillika, att sedan Kungl.

Maj:t den 23 januari 1920 uppdragit åt styrelsen att verkställa den i

det föregående berörda utredningen i fråga om revidering av gällande

telefonreglemente, detta uppdrag, vid vars fullgörande styrelsen samarbetat

med två av chefen för civildepartementet utsedda sakkunniga,

nämligen ledamöterna av riksdagens första kammare K. A. Andersson

och J. Nilsson i Malmö, dåmera fullgjorts. Styrelsen förordade

för sin del antagande av det förslag, vari denna utredning utmynnat

och som innefattade en höjning av telefontaxorna.

Vidare framlade styrelsen förslag till vissa höjningar av telegramavgifterna.

I överensstämmelse med styrelsens förslag utfärdade Kungl. Maj:t

därefter den 25 september 1920 kungörelser om ändring i vissa delar av

telefon- och telegrafreglementena (nr 610 och 611), vilka kungörelser

trädde i kraft den 1 oktober 1920. Då frågan om telefon- och telegramavgifternas

belopp förutsattes skola underställas 1921 års riksdag,

gåvos de utfärdade bestämmelserna endast provisorisk giltighet för tiden

till och med den 30 juni 1921.

Ett avtryck av dessa kungörelser torde som bilaga få vidfogas

protokollet.

Med de sålunda vidtagna förhöjningarna i telefon- och telegramavgifterna

beräknade styrelsen nettoavkastningen under år 1921 av telegrafverkets

rörelse komma att uppgå till omkring 14,235,000 kronor,

motsvarande 6,19 procent å det disponerade kapitalet. Avkastningen

skulle sålunda oaktat förhöjningarna ej komma att uppgå till det belopp

av 16 miljoner kronor, som i propositionen nr 49 till 1920 års riksdag

preliminärt beräknades komma att uppstå i överskott för år 1921. På

sätt jag i det följande får tillfälle att omnämna, har styrelsen, under

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

förutsättning att taxorna bibehållas oförändrade, senare i skrivelse den

11 november 1920 på grund av den inträffade depressionen inom handel

och industri ansett sig ej kunna beräkna överskottet för år 1921 till

högre belopp än 10,100,000 kronor, motsvarande omkring 4,31 procent

å det nedlagda kapitalet.

Enligt vad nyss berörts, överensstämde Ivungl. Maj:ts den 25 september

1920 fattade beslut om telefontaxornas höjning med det förslag,

som utarbetats av telegrafstyrelsen med biträde av tillkallade sakkunniga.

Jag ber nu få lämna en kort redogörelse för huvudgrunderna i sistnämnda

förslag, här nedan benämnt de sakkunnigas förslag.

Härvid må först omnämnas, att de vidtagna ändringarna i telefonreglementet

ej berörde inträdes- och anläggningsavgifterna.

I avseende å avgifterna i allmänhet hava de sakkunniga ställt

sig på en rent driftsekonomisk grund och utgått därifrån, att sedan telegrafverkets

driftkostnader, bestående i underhållskostnader och expeditionskostnader,

blivit betäckta, statsverket skulle tillförsäkras 6 procent ränta

å anläggningskapitalet, men att å andra sidan allmänheten icke borde

erlägga högre avgifter än vad för sådant ändamål krävdes.

Vid tillämpningen av denna princip hava de sakkunniga till en

början behandlat abonnemangsavgifterna.

Dessa avgifter utgingo före den 1 oktober 1920 med olika belopp allt efter

som fråga var om station, beträffande vilken telegrafverket hade att vidkännas kostnaderna

för lokal och betjäning (grupp I), eller station, beträffande vilken abonnenterna

hade att vidkännas dylik kostnad1 (grupp II). I fråga om båda grupperna fanns

stadgad dels en årlig abonnemangsavgift, dels ock en tilläggsavgift för kvartal,

båda avgifterna varierande efter det antal avgiftsfria samtal,2 som utväxlades

från vederbörande apparat. För grupp I utgjorde lägsta årliga abonnemangsavgiften

(för högst 1,200 samtal) 50 kronor och tilläggsavgiften för kvartal 7

kronor 50 öre samt högsta motsvarande avgifter (för över 5,000 samtal) 180 respektive

30 kronor. För grupp II voro avgifterna desamma, men medförde rätt

till respektive högst 900 och över 4,000 avgiftsfria samtal. Härjämte förekom

för denna grupp ett särskilt billigare abonnemang med endast en ärlig avgift av

30 kronor, vilket ej medförde rätt till några avgiftsfria lands- eller rikssamtal

och enligt telegrafstyrelsens bestämmande endast fick förekomma under vissa

angivna förutsättningar. Abonnemang med åidig avgift av 50 kronor var inom

grupp I avsett endast för bostäder.

I sitt utlåtande hava de sakkunniga beräknat anläggnings-, underhållsoch

expeditionskostnaderna för olika grupper telefonabonnemang. Särskilt expeditionskostnaderna

utvisade, enligt vad de sakkunniga framhålla, under de senaste

åren en enorm stegring,, huvudsakligen beroende på att expeditionspersonalens

Redogörelse

för de nya

, teleföntaxebestämmelserna.

Inträdes- och

anläggningsavgifter.

Abonne
mangs
avgifter.

1 I allmänhet stationer med mindre än 50 abonnenter.

2 För grupp II dock oberäknat lokalsamtal, som för denna grupp få utväxlas till obegränsat antal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung! Maj:ts proposition ur 143.

avlöningar höjts med avsevärda belopp. En av de sakkunniga gjord sammanställning

utvisar sålunda, att för en lokaltelefonist medelavlöningen sedan år

1915 höjts från 700 kronor till 3,100 kronor.

De sakkunniga hava efter en ingående undersökning och från sin ovan

angivna utgångspunkt ansett stationerna böra indelas i liera grupper än de i

telefonreglementet förut upptagna. För varje abonnent, oavsett vilken grupp

han tillhörde, borde gälla, att grunderna för hans abonnemangsavgift — vilken

hädanefter skulle beräknas endast i eu avgift för kvartal — skulle vara fullkomligt

desamma som för varje annan abonnent i riket, i det att varje abonnent

skulle"betala dels ränta å anläggningskapitalet efter ett och samma procenttal, dels underhållet

på anläggningen efter vad det kostade och dels expeditionskostnaden för det

antal samtal han förbrukade. Utom denna uppdelning i flera grupper hava de sakkunniga

föreslagit en uppdelning av den under grupp I i förut gällande bestämmelser upptagna

abonnentgruppen med rätt till över 5,000 samtal om året i två klasser, den ena

med rätt till högst 8,000 samtal och den andra med rätt till över 8,000 samtal

om året.

Grupp I i det nya förslaget omfattar städerna Stockholm och Göteborg.

För varje telefonapparat därstädes beräknas ränta efter 6 procent på anläggningskapitalet

— 750 kronor — eller 45 kronor samt underhållskostnaden 42 kronor 36 öre

uppgå till sammanlagt 87 kronor 36 öre för år. Till denna för alla abonnenter inom

denna grupp konstanta siffra kommer sedermera expeditionskostnaden, vilken

beräknas — allt efter det antal samtal, som utväxlas — till lägst 48 kronor

86 öre och högst 407 kronor 15 öre för år och apparat. I enlighet härmed hava

kvartalsavgifterna i utjämnade tal bestämts till lägst 32 kronor 50 öre (för högst

1,200 samtal om året) samt högst 125 kronor (för över 8,000 samtal om året).

Grupp 11 omfattar övriga stationer inom Stockholms och Göteborgs taxeområden,

beträffande vilka telegrafverket vidkännes kostnad för lokal och betjäning.

Till denna grupp hava även hänförts vissa i § 16 mom. 2 telefonreglementet

omförmälda taxeområden, vilka av de sakkunniga sammanförts till särskilda

fritrafiksområden, d. v. s. vissa varandra närliggande taxeområden^ beträffande

vilka föreslagits avgiftsfri trafik mellan områdena och i stället något

högre abonnemangsavgifter än eljest skulle utgå. För dessa stationer hava de

sakkunniga, efter motsvarande beräkningar angående kostnaderna som i fråga om

grupp I, upptagit kvartalsavgifterna något lägre än i sistnämnda grupp, nämligen

till lägst 30 kronor (för högst 1,200 samtal) och högst 120 kronor (för över 8,000

samtal).

Grupp IV omfattar övriga stationer, beträffande vilka telegrafverket vidkännes

kostnaderna för lokal och betjäning; kvartalsavgifterna hava för denna

grupp efter verkställda beräkningar, vilka efter likartade grunder genomförts för

alla grupperna, satts till lägst 27 kronor 50 öre (för högst 1,200 samtal) och

högst 100 kronor (för över 8,000 samtal).

Grupp) III omfattar stationer med avgiftsfria landssamtal, beträffande

vilka abonnenterna hava att vidkännas kostnaderna för lokal och betjäning, inom

Stockholms och Göteborgs taxeområden samt inom de i § 16 inom. 2 omförmälda

taxeområden, som sammanförts till särskilda fritrafiksområden. Här uppgå kvartalsavgifterna

till lägst 22 kronor 50 öre (för högst 900 avgiftsfria lands- och

rikssamtal) samt högst 80 kronor (för över 4,000 sådana samtal).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 7

Grupp V omfattar övriga stationer med avgiftsfria landssamtal, beträffande

vilka abonnenterna hava att vidkännas kostnaderna för lokal och betjäning, och

Utgöra där kvartalsavgifterna för samma antal samtal som under grupp III angivits

20 kronor respektive 67 kronor 50 öre.

Inom alla grupper hava de sakkunniga gjort avrundning nedåt för de

lägsta abonnemangsklasserna. Beträffande den lägsta avgiften inom grupp V,

liksom även inom grupp III, innebär förslaget i själva verket en nedsättning

med omkring 20 kronor om året under det belopp, som den för övriga abonnentgrupper

gällande beräkningsgrunden skulle utvisat, detta för att bereda en lätt

nåd vid telefonens anskaffande för de mindre tätt bebyggda delarna av landet.

Staten komme därför att beträffande dessa abonnemang avstå från största delen av

räntan på anläggningskapitalet.

Grupp VI slutligen omfattar stationer utan avgiftsfria landssamtal, beträffande

vilka abonnenterna hava att vidkännas kostnaderna för lokal och betjäning,

och utgör för denna grupp abonnemangsavgiften 7 kronor 50 öre för kvartal.

Denna grupp motsvarar billigaste gruppen inom förutvarande klass II, för vilken

avgiften tidigare varit SO kronor om året, vadan någon förböjning här icke ifrågasattes.

Förutsättningarna för detta slags abonnemang, som avser att bereda obygdens

befolkning möjlighet till särskilt billig telefon, äro desamma som tidigare

varit gällande.

Slutligen är att märka, att billigaste abonnemangen inom grupperna I—

V äro avsedda endast för bostäder.

Beträffande vissa telefonabonnemang omfattande flera apparater eller abonnemang

med gemensam ledning ävensom för s. k. stjärnabonnemang hava särskilda

bestämmelser föreslagits av de sakkunniga.

Härefter torde böra redogöras för förslagets innebörd beträffande Riksfamtai

avgifterna för rikssamtal.

De före den 1 oktober 1920 gällande avgifterna för rikssamtal utgingo för

varje påbörjad tidsperiod om tre minuter med olika belopp efter det geografiska

avståndet över land mellan de två taxestationer, till vilkas områden avgångsoch

adressapparaterna hörde. Lägsta avgiften var 20 öre (då nämnda avstånd

icke översteg 45 km.), varefter avgiften successivt stegrades till 1 krona 80 öre

(då avståndet översteg 81.0 km.). För rikssamtal, som påbörjades mellan kl. 9

e. m. och kl. 7 f. m., utgick efter i övrigt samma grunder viss lägre avgift (lägst

20 högst 90 öre).

Någon ändring beträffande den hittills gällande zonindelningen har ej av

de sakkunniga ifrågasatts. De sakkunniga hava även beträffande rikssamtalen utgått

från samma driftsekonomiska grund som vid bestämmandet av abonnemangsavgifterna.

För detta ändamål hava de sakkunniga gjort beräkningar beträffande

anläggningskostnaderna för järn- och kopparledningar och för stationsanläggningar

samt härjämte beträffande underhållskostnaderna ävensom expeditionskostnaderna

för samtal å olika sträckor. De sakkunniga hava därvid — med tagen

hänsyn även till att inkomsten av ilsamtal till viss grad inverkade i den riktningen,

att något lägre taxebelopp kunde bestämmas för de vanliga samtalen —

kommit till det resultat, att den lägsta periodavgiften (d. v. s. på avstånd om högst

45 km.) borde sättas till 40 öre, varefter avgiften successivt borde ökas och den

högsta avgiften (på avstånd över 810 km.) bestämmas till 3 kronor. Härjämte

s. 8 Kontrollera mot PDF

TaxeomradcS''

indelningen.

Särskilda

bestämmel
ser.

Redogörelse

för de nya

telegramtaxebestämmelserna.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

hava de sakkunniga, i stället för de förut medgivna billigare nattsamtalen, föreslagit

billigare samtal under tiden kl. 7—11 e. m.; avgifterna härför hava efter

enahanda zonindelning som beträffande de vanliga samtalen upptagits till lägst

oO öre och högst 1 krona 50 öre för period.

Vidare innefatta de sakkunnigas förslag vissa ändringar i taxeområdesindelningen,

vilka av Kungl. Maj:t fastställdes genom förenämnda

kungörelse den 25 september 1920 om ändring i vissa delar av telefonreglementet.

De sakkunniga erinra härutinnan, hurusom med anledning av inom riksdagen

väckta motioner andra kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1916 års riksdag

uttalat sig för ett borttagande av taxeområdena i obygderna, varmed utskottet

avsett de samtalsområden, där abonnenterna icke genom tillträde till en verklig

centralort eller till en stor abonnentkrets ägde fullgod ersättning för sina

abonnemangsavgifter. Med anledning härav hade redan år 1916 sakkunniga tillkallats

för att biträda telegrafstyrelsen med revision av gällande taxeområdesindelning.

Dessa sakkunnigas förslag hade nu ytterligare granskats, varvid mangått

något längre än 1916 års sakkunniga tänkt sig. Enligt det nu uppgjorda förslaget

skulle .sålunda ett betydande antal taxeoinråden försvinna och uppgå i närliggande

områden. Ett ytterligare skäl härtill vore den betydande höjning, som

föreslagits ifråga om avgifterna för rikssamtal. Jämväl vissa andra ändringar i

taxeområdena hava av de sakkunniga föreslagits.

Beträffande särskilda bestämmelser i telefonreglementet hava de

sakkunniga härjämte föreslagit en del ändringar, för vilka i förevarande

sammanhang emellertid ej torde behöva redogöras.

Jag övergår härefter till eu redogörelse för det huvudsakliga innehållet

i de av Kungl. Maj:t den 25 september 1920 i enlighet med telegrafstyrelsens

förslag vidtagna höjningarna i telegramavgifterna.

Telegramtaxan utgick före de sålunda vidtagna förhöjningarna för vanligt

telegram om högst 10 ord med en avgift av 1 krona samt för varje överskjutande

ord med 5 öre. För lokaltelegram och presstelegram utgick avgift med hälften av

det belopp, som skulle erläggas för ett vanligt telegram med samma antal ord,

dock med iakttagande, att om ordantalet var udda, avgiften beräknades efter närmast

högre jämna ordantal, samt beträffande presstelegram att avgiften för sådant

telegram ej i något fall finge understiga 1 krona.

Enligt de vidtagna förhöjningarna utgår avgiften för vanligt telegram om

högst 10 ord fortfarande med 1 krona, men tillkommer för varje överskjutande

ord 10 öre. För lokaltelegram och presstelegram utgår avgiften för högst 20 ord

med 1 krona och för varje överskjutande tvåtal ord med 10 öre, dock med iakttagande

av att om ordantalet är udda, avgiften beräknas efter närmast högre jämna ordantal.

Skiljaktig- I fråga om telegrafstyrelsens förslag till taxeförhöjningar hade sär
het''

skilt yttrande avgivits av telegraffullmäktigen Boman, vilken bland annat

ifrågasatte, om ej en prisfördyrande taxeförhöjning borde undvikas, även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

9

om därav följde, att telegrafverket under någon tid ej lämnade överskott,

eller att möjligen någon provisorisk ökning av samtalsavgifterna bestämdes,

men abonnemangsavgifterna bibehölles oförändrade.

Med anledning av de vidtagna taxeförhöjningarna inkommo under Framställhösten

1920 till Kungl. Maj:t ett stort antal framställningar med yrkande nedsättning

om nedsättning av taxorna och ändringar i övrigt av de utfärdade be-™- taxorvä.

stämmelserna.

På grund av remiss avgav telegrafstyrelsen häröver utlåtande den Telegraf8

januari 1921, vilket utlåtande jämte övriga handlingar i ärendet komma

att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott. Styrelsen upptog

därvid de gjorda framställningarna till ett utförligt bemötande, och

har styrelsen som en sammanfattning särskilt betonat, att de senast

vidtagna telefontaxeförhöjningarna uteslutande varit en följd av de

förhöjningar, som vidtagits i telefonpersonalens avlöningar, att telegrafverkets

övriga driftkostnader icke inverkat på dessa förhöjningar och

ej heller syntes kunna inom överskådlig framtid nedbringas i så avsevärd

grad, att detta kunde märkbart inverka på taxornas läge, samt att en

nedsättning nu av desamma förutsatte antingen att nämnda personals

dvrtidstillägg i motsvarande mån minskades eller att riksdagen på statsverkets

inkomstsida avstode från en motsvarande del av den på det i

telefonrörelsen nedlagda kapitalet beräknade avkastningen. Styrelsen, som

i fråga om yrkandena på taxenedsättning inskränkt sig till ovanstående

sammanfattning, har hemställt, att de gjorda framställningarna i övrigt

ej måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall.

Som i det föregående omnämnts, har 1920 års riksdag framhållit Departeangelägenheten

av att statsverket bex-edes inkomster av telegraf- och tele- "hefVn.

fonväsendet till belopp, som möjliggör ett förräntande av det däri nedlagda

kapitalet. För bedömande av de nu gällande taxornas inverkan i

avseende å förräntningen av telegrafverkets rörelse må erinras, att telegrafstyrelsen

i skrivelse den 11 november 1920 med förslag till inkomstberäkning,

under förutsättning att de nya taxorna bibehölles oförändrade,

uppskattat avkastningen för år 1921 till 10,100,000 kronor, motsvarande

omkring 4,31 procent å det i rörelsen nedlagda kapitalet. Samma överskott

har styrelsen i berörda skrivelse jämväl upptagit för år 1922. Med

hänsyn till den besparing i dyrtidstilläggen, som skulle vinnas genom en

ifrågasatt jämkning av desamma, har överskottet för år 1922 emellertid

i innevarande års statsverksproposition beräknats till ett ökat belopp av

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 121 käft. (Nr 143.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungi. Maj:ts proposition nr 143.

14,500,000 kronor, motsvarande omkring 5.31 procent å det uppskattade

kapitalet.

Sedan dessa beräkningar gjordes, har telegrafverkets provisoriska

bokslut för år 1920 blivit färdigt. Av detta framgår, att för sista kvartalet

år 1920, då de nya taxorna varit gällande, uppkommit ett överskott

av omkring 4,150,000 kronor. De nedåtgående konjunkturerna hava

ännu icke gjort sig så kännbara, som man skulle väntat. Abonnemangsavgifterna,

vilka i oktober 1920 uppgingo till 13,190,000 kronor, stego i

januari 1921 till 13,370,000 kronor. Antalet apparater, som för hela

riket uppgår till omkring 300,000, sjönk under fjärde kvartalet med

4,322. Denna minskning berodde uteslutande på Stockholmsabonnenters

avgång och denna återigen till största delen på den vid årsskiftet praktiskt

taget genomförda sammanslagningen av de båda Stockholm omgivande

landsnäten, varigenom de s. k. dubbelabonnemangen blevo överflödiga.

Under januari 1921, vilken månad i det hela är bestämmande

för abonnentantalet under det därmed inledda kvartalet, har abonnentantalet

sjunkit med blott 1,415, varav största delen tillhörande Stockholmstelefon.

I stort sett kan man således säga, att de höjda taxorna

hittills icke visat sig verka avskräckande. Samtalsavgifterna på riksnätet

synas, såsom naturligt är, mera direkt avspegla den tilltagande

depressionen i affärslivet. Under oktober år 1920 uppgingo dessa avgifter

till 2,767,205 kronor, under november till 2,525,338 kronor, under

december till 2,449,362 kronor och under januari 1921 till 2,416,695

kronor. Visserligen kan en minskning av 12,6 % under dessa fyra månader

synas vara oväntat liten, men man kan nog ej räkna med samma

jämförelsevis gynnsamma resultat för kommande månader.

Från vissa håll har nu gjorts gällande, att taxorna nått en sådan

höjd, att en sänkning av desamma även ur statsekonomiska synpunkter

kunde anses berättigad, då därigenom eu väsentligt ökad trafik med

därav följande inkomstökning vore att påräkna.

Härvid är emellertid till en början att märka, att nedgången i

trafiken, efter vad här ovan lämnade siffror giva vid handen, icke åtminstone

i någon avsevärd grad är beroende på de gjorda taxeförhöjningarna

utan huvudsakligen på den ekonomiska depressionen i allmänhet.

Det torde även vara klart, att, om trafiken skulle kunna i

mera avsevärd mån stimuleras, en betydande sänkning av taxorna måste

komma till stånd. En helt obetydlig sådan sänkning — vilken ej torde

öya någon egentlig inverkan på trafiken — medför emellertid en väsentlig

minskning av avkastningen. I sådant hänseende må meddelas, att,

enligt vad telegrafstyrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 uppgivit,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

•eu minskning av avkastningen från 6 procent, varmed styrelsen vid uppgörandet

av förslaget till de nya taxorna räknat, ned till 4,623 procent,

motsvarande den närvarande effektiva medelräntan på statens fonderade

skuld — vilket skulle minska telegrafverkets intäkter med omkring

2,500,000 kronor — skulle medföra en nedsättning av abonnemangsavgiften

för helt år med endast 7 kronor 50 öre å 10 kronor, beroende pa

till vilken grupp abonnemanget hör, samt av samtalsavgifterna med allenast

omkring 2,4 öre för varje. sam talsperiod.

Då härjämte en ökad trafik kräver ökad personal och därför medför

höjning av driftkostnaderna, torde kunna antagas, att genom eu

mera betydande nedsättning av taxorna det ekonomiska resultatet av

telegrafverkets rörelse skulle kunna under nu rådande konjunkturer helt

äventyras. Som stöd för ett frångående av den utav riksdagen uttalade

grundsatsen ifråga om kapitalets förräntning skulle visserligen kunna

åberopas, att den avkastning, telegrafverket förut lämnat, varit så betydande

— under 30-årsperioden 1891—1920 i medeltal 8.484 procent på

anläggningskapitalet — att minskad behållning eller tillfällig förlust å

rörelsen därmed kunde nu anses kompenserad. Men statsverkets allmänna

ekonomiska ställning torde för närvarande vara av den beskaffenhet, att

ett anläggningskapital, som beräknas vid 1921 års slut uppgå till omkring

250,000,000 kronor, icke får ligga oförräntat.

Ehuru det otvivelaktigt under den nu rådande depressionsperioden

vore särdeles önskvärt, att taxorna till lättnad för näringslivet kunde

hållas nere så långt som möjligt, har jag därför ansett, att man för närvarande

måste se tiden och utvecklingen något an, innan frågan om en

mera genomgående taxenedsättning tages under övervägande. I ett avseende,

nämligen beträffande de s. k. anläggningsavgifterna, vill jag

emellertid redan nu förorda en ej oväsentlig reduktion, och återkommer

jag härtill i det följande.

Den av telegrafstyrelsen med biträde av sakkunniga verkställda

utredning, som låg till grund för de förhöjda taxorna, utvisar, att taxenivån

är beroende på anläggnings-, underhålls- och expeditionskostnaderna.

De sistnämnda, vilka äga den största betydelsen i förevarande

hänseende, avse främst utgifter för den anställda expeditionspersonalens

avlöning. Grunderna för denna avlöning äro i huvudsak bestämda av

Kungl. Maj:t och riksdagen. Om eu nedgång kommer att äga rum i

levnadskostnaderna, varigenom personalens dyrtidstillägg automatiskt

minskas, kommer detta att avsevärt påverka taxorna. För belysande

av detta förhållande ber jag få meddela, att enligt av telegrafstyrelsen

på min anmodan verkställd utredning skulle, om indextalet ned
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

går till 200, en reduktion av taxorna under oförändrad trafik kunna

ske med omkring 15—25 procent, beroende på olika abonnemangsklasser.

Då det sålunda, om ytterligare sänkning av levnadskostnaderna skulle inträda

och trafiken ter sig att återgå till mera normala förhållanden,

bleve möjligt att efter hand vidtaga nedsättning i taxorna, synas de nuvarande

taxorna, med den jämkning däri jag kommer att föreslå, böra

fastställas att gälla endast tillsvidare för tiden efter den 1 juli 1921;

och lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga nedsättning i

taxorna, så snart detta anses kunna ske utan att skäligt överskott å rörelsen

äventyras.

Innan jag ingår på att något närmare behandla de särskilda taxebestämmelserna,

vill jag framhålla, hurusom det med hänsyn till avlöningarnas

betydelse för taxorna givetvis är av yttersta vikt, att personalens

antal kommer att stå i ett riktigt förhållande till trafikens omfattning.

Enligt vad styrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 meddelat,

har styrelsen även härutinnan vidtagit betydande inskränkningar

och har fortfarande sin särskilda uppmärksamhet riktad på denna fråga.

Vidkommande underhållskostnaderna, upplyser styrelsen i berörda skrivelse,

att ökningen från år 1915 till år 1919 utgjort endast 98 procent

för apparat i lokalnäten och 62 procent per kilometer för riksnätet, ehuru

materialpriserna för samma tid i regel ökats med 200 procent. Detta

förhållande synes mig tyda på, att telegrafverkets materialinköp skötts

med ekonomiskt förutseende. Jag tillåter mig emellertid erinra därom,

att Kungl. Maj:t på telegrafstyrelsens förslag den 28 januari 1921 utvidgat

förenämnda sakkunnigas uppdrag till eu undersökning av möjligheterna

att uppnå besparingar inom telegrafverkets drift.

I ett avseende har jag, såsom förut antytts, redan nu ansett mig

böra ifrågasätta en nedsättning i gällande taxor. Som i det föregående

omnämnts, infördes genom beslut av 1918 och 1919 års riksdagar en

särskild s. k. anläggningsavgift för nya abonnemang. Denna åtgärd framtvingades

av nödvändigheten att på grund av svårigheten att anskaffa

erforderlig materiel för nyanläggningar försöka hämma eu för stor

abonnenttillströmning. Vid anläggningsavgifternas införande förutsattes

emellertid, att desamma skulle så snart ske kunde bortfalla. Skälet till

anläggningsavgifternas införande kan visserligen ej vidare åberopas för

deras fortvaro, men med hänsyn till den rådande kapitalbristen vill jag

för närvarande ej gå längre än att föreslå, att avgifterna ifråga, vilka

utgå med 200 respektive 100 kronor allt efter som kostnaderna för

ledningen bekostas av telegrafverket eller ej, nedsättas till hälften eller

till 100 respektive 50 kronor. Chefen för telegrafstyrelsen, med vilken

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

13

jag i detta ärende samrått, har förklarat sig kunna godtaga detta förslag,

vilket icke skulle inverka på telegrafverkets nettobehållning. Jämlikt

riksdagens medgivande bokföras nämligen dessa avgifter, vilkas

sammanlagda belopp för år 1920 uppgick till 2,967,700 kronor, icke

som telefonavgifter i vanlig bemäi''kelse utan såsom kapitaltillskott, vadan

de ingå i anslaget till telefon- och telegrafledningar.

Beträffande övriga avgifter har jag, som redan antytts, ej ansett

någon mera genomgående nedsättning av taxorna kunna nu ifrågasättas.

De allmänna principer, som legat till grund för avgifternas bestämmande,

synas mig även i stort sett kunna godtagas.

Vad särskilt abonnemangsavgifterna angår, bar jag rådgjort med

chefen för telegrafstyrelsen i fråga om möjligheten att kunna nedbringa

avgifterna åtminstone för den billigaste klassen av abonnemang. De

upplysningar, som jag därvid erhållit, hava emellertid givit vid handen,

att sådant ej kan ske utan att i avsevärd mån påverka driftresultatet.

Beträffande ett särskilt slag av abonnemang, nämligen då flera

apparater äro intagna å en och samma ledning, har Kungl. Maj:t den 23

december 1920 på förslag av telegrafstyrelsen meddelat vissa föreskrifter

i syfte att möjliggöra en med hänsyn till varje abonnents samtalsmängd

riktigare beräkning av abonnemangsavgiften.

I fråga om samtalsavgifterna torde den för trafikanterna uppkomna

merkostnaden, åtminstone vad näringslivet beträffar, i väsentlig

mån hava motverkats genom den inträffade nedgången av antalet ilsamtal.

Enligt vad styrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 meddelat,

kunna sålunda vanliga samtal numera befordras även å de förut

hårdast belastade ledningarna till Göteborg och Malmö inom samma eller

kortare tid än ilsamtal före taxeförhöjningen. Medan antalet från Stockholm

avgående il- och seriesamtal under oktober—december 1919 utgjorde

respektive 31,2, 31,4 och 30,8 procent av totala antalet samtal,

utgjorde siffrorna under samma månader 1920 endast 13,6, 9,4 och 8,5

procent av det totala antalet. Vidare är beträffande samtalsavgifterna

att lägga märke till de billigare taxor, som införts för samtal efter

klockan 7 eftermiddagen.

De beslutade ändringarna i taxeområdesindelningen avse i stort

sett att, i enlighet jämväl med inom riksdagen gjorda uttalanden, genom

indragning av ett antal områden och dessas införlivande med närliggande

sådana bereda abonnenterna å vissa orter gynnsammare förhållanden

i trafikhänseende. Härjämte hava dock vidtagits vissa ändringar i

övrigt av indelningen, vilka synts av förhållandena påkallade.

I nu förevarande sammanhang må nämnas, att telegrafstyrelsen i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

sin skrivelse den 8 januari 1921 framhållit, att det icke syntes uteslutet, att

på sina håll någon jämkning av gränsen mellan två taxeområden kunde vidtagas

för underlättande av samfärdseln. Jag tillåter mig ock erinra, att

Kungl. Maj:t den 17 december 1920 bemyndigat styrelsen att besluta och

verkställa överflyttning av växelstation, belägen på gränsen mellan två

taxeområden, i den mån sådan överflyttning kunde ske med behörigt tillgodoseende

av såväl telegrafverkets som vederbörande abonnenters intressen.

I fråga slutligen om de förhöjda telegramavgifterna, varutinnan

några väsentligare erinringar ej framkommit, lärer något särskilt yttrande

ej vara påkallat.

En sammanfattning av det nu anförda giver vid handen,

att de s. k. anläggningsavgifterna synes böra från och med den 1

juli 1921 nedsättas till hälften av nu utgående belopp;

att i övrigt bestämmelserna i telefon- och telegrafreglementena

synas böra givas fortsatt tillämpning tillsvidare efter nämnda dag; samt

att Kungl. Maj:t torde böra upptaga till prövning frågan om nedsättning

av taxorna, så snart sådan anses kunna ske utan att ett skäligt

överskott av telegrafverkets rörelse äventyras.

Givetvis förutsätter jag därjämte, att i den mån jämkningar i

övrigt i bestämmelserna i telefon- och telegrafreglementena finnas av

förhållandena påkallade, dessa skola av Kungl. Maj:t vidtagas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte inhämta riksdagens yttrande i fråga om bestämmande av telefonoch

telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 143.

15

Bilaga.

Kungl. Maj:ts kungörelse om ändring i vissa delar av telefonreglementet den

29 november 1915 (n:r 474);

given Stockholms slott den 25 september 1920.

§ 7.

2. Station, som hädanefter tillkommer inom sådan del av landet, för vilken taxeområde

är fastställt, skall hänföras till det taxeområde, vars taxestation den efter geografiska

avståndet räknat ligger närmast (rätta taxeområdet). I undantagsfall, då den fastställda

områdesindelningen eller ledningsnätets sträckning eller topografiska eller andra särskilda

förhållanden äådant föranleda, äger telegrafstyrelsen emellertid besluta, att nytillkommande

station skall tillhöra ett till rätta taxeområdet gränsande område, med vilket stationen

erhåller direkt förbindelse. När anledningen till sådant beslut bortfallit, skall stationen

överföras till rätta taxeområdet.

4. Telegrafstyrelsen utgiver årligen telefonkatalog eller tilläggsförteckning, upptagande

nytillkomna abonnenter.

§ 10.

1. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägges dels inträdesavgift med

25 kronor, dels anläggningsavgift med 200 kronor vid station, för vilken jämlikt § 11 frikrets

finnes fastställd, och med 100 kronor vid annan station, dels ock abonnemangsavgift

enligt vad i mom. 2 stadgas.

För — — — — — —, — — — — — — — — — andra.

2. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat utgår, för kvartal räknat, abonnemangsavgift

enligt följande taxa:

I. Inom städerna Stockholm och Göteborg:

Abonnemangsavgift

för

för högst 1,200 lokalsamtal samt avgiftsfria lands- och rikssamtal

om

året .

kvartal

. Kr. 32.50

» >

2,500

>

>

>

> >

>

>

>

. > 47.50

> >

5,000

>

>

>

> J

>

>

. > 75.00

> >

8,000

>

>

> >

>

»

>

. > 105.00

» över

8,000

9

>

>

> 9

>

>

>

: > 125.00

II. Vid stationer, beträffande vilka telegrafverket vidkännes kostnaderna för lokal

och betjäning inom Stockholms och Göteborgs taxeområden (med undantag för stationer i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

städerna Stockholm och Göteborg) samt inom de i § 16 mom. 2 omförmälda taxeområden,

vilka sammanförts till särskilda fritrafiksområden:

Abonnemangsavgift

för

kvartal

för högst 1,200

> > 2,500

lokalsamtal samt avgiftsfria lands- och rikssamtal om året

i > i j > * > i

> > 5,000 > >

> » 8,000 > >

>'' över 8,000 » >

» i i » » »

> » > i » »

i > j > > »

Kr. 30.00

» 45.00

» TO.oo

» lOO.oo

> 120.00

III. Vid stationer med avgiftsfria landssamtal, beträffande vilka abonnenterna hava

att vidkännas kostnaderna för lokal och betjäning, inom Stockholms och Göteborgs taxeområden

samt inom de i § 16 mom. 2 omförmälda taxeområden, som sammanförts till särskilda

fritrafiksområden:

Abonnemangsavgift

för

kvartal

för högst 900 avgiftsfria lands- och rikssamtal om året..........Kr. 22.50

> > 2,000 » » » » > » .......... > 37.60

» » 4,000 » » > > > > .......... 5 60.00

» över 4,000 > > » » > » '' .......... * 80.00

ZF. FiZ övriga stationer, beträffande vilka telegrafverket vidkännes kostnaderna för

lokal och betjäning:

Abonnemangsavgift

för

kvartal

för högst 1,200 lokalsamtal samt avgiftsfria lands- och rikssamtal om året

> » 2,500 > »

> > 5,000 » >

» > 8,000 > >

» över 8,000 > »

> i > >

> i > >

i > i i

> > > »

T> »

» »

» >

> >

Kr. 27.50

» 40.00

» 60.00

> . 85.00

> 100.00

V. Vid övriga stationer med avgiftsfria landssamtal, beträffande

hava att vidkännas kostnaderna för lokal och betjäning:

vilka abonnenterna

Abonnemangsavgift

för

kvartal

för högst 900 avgiftsfria lands- och rikssamtal om året..........Kr. 20.00

» » 2,000 > > > » » » .......... » 32.50

> > 4,000 > > » > * > .......... * 50.00

> över 4,000 > » > > >> .........•> 67.50

VI. Vid stationer utan avgiftsfria landssamtal, beträffande vilka abonnenterna hava att

vidkännas kostnaderna för lokal och betjäning:

Abonnemangsavgift för kvartal.....................Kr. 7.50

Anm. 1. Abonnemang inom gruppen VI får, enligt telegrafstyrelsens bestämmande, förekomma :

l:o) vid station, där inkomsten av abonnemangsavgifter är så ringa, att för anläggningens ekonomiska

bärighet måste förutsättas, att samtalsavgift erlägges för varje landssamtal;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

17

2:o) vid station, som är ensam inom sitt taxeområde eller belägen inom ett område, där i övrigt

endast finnas fristående samtalsstationer eller stationer av det under l:o) nämnda slag och således avgiftsfria

landssamtal icke kunna utväxlas.

Anm. 2. Billigaste abonnemang vid stationerna inom grupperna I, II, III, IV och V är avsett

för bostäder och får icke utan telegrafstyrelsens medgivande förekomma i lokal, som av närings- eller

yrkesidkare användes för hans rörelses bedrivande. Telegrafverket förbehålles rätt att å varje huvud-''

ledning för billigaste abonnemang inom grupperna I, II och IV intaga mer än en abonnentapparat. .

Anm. 3. Om det antal samtal, som skall läggas till grund för bestämmande av abonnemangsavgiftens

storlek, överstiger vid station inom grupperna I, II och IV 10,000 om året och vid station

inom grupperna III och V 6,000 om året, är abonnenten, om telegrafstyrelsen sådant påfordrär, pliktig

erlägga avgift för abonnemang å ytterligare en huvudapparat.

Anm. 4. Med samtal förstås i detta moment fullbordad koppling för avgående samtal.

3. Fastställandet — — ^ ---— — — _ — — räkningen.

Där — — — — — — — — — — — — — — —- skäligt.

Då två eller flera huvudabonnemang äro intagna å samma ledning med genomgång

hos en av dem, utgår abonnemangsavgift för det stationen närmaste abonnemanget efter det

Årliga antal samtal, som utväxlas från samtliga abonnemangen, och för de övriga abonnemangen

efter den lägsta abonnemangsklassen vid stationen.

För abonnemang å flera apparater, sinsemellan förenade i linjeväljarsystem eller i

ett hos abonnenten uppsatt växelbord, som genom en eller flera ledningar stå i förbindelse

med station, utgår avgift enligt högsta å orten gällande abonnemangsklass för varje till linjeväljarsystemet

eller växelbordet intagen huvudledning.

§ 13.

För samtal irån allmän samtalsapparat erlägges, oavsett samtalets slag och varaktighet,

apparatavgift med 20 öre.

§ lo
1.

För landssamtal utan företrädesrätt utgår ingen samtalsavgift utom i det fall,

att samtalet avgår från eller är adresserat till apparat vid fristående samtalsstation eller vid

sådan i § 10 omförmäld station, där abonnemangsavgiften för kvartal utgår med kr. 7.50,

i vilket fall samtalsavgift utgår med 40 öre för varje påbörjad tidsperiod om tre minuter.

2. För landssamtal med företrädesrätt utgår för varje påbörjad tidsperiod om tre

minuter samtalsavgift med 40 öre, då sådant samtal utan företrädesrätt skulle befordrats

utan samtalsavgift, men i andra fall med 1 krona 20 öre.

§ 16.

1. För rikssamtal utgår för varje påbörjad tidsperiod om tre minuter samtalsavgift,

beräknad efter det geografiska avståndet över land mellan de två taxestationer, till vilkas

-områden avgångs- och adressapparaterna höra, enligt följande taxa:

då nämnda avstånd icke överstiger 45 km.................. 40 öre,

> > > överstiger 45 men icke 90 km............ 60 «

> > > > 90 > > 180 > 80 >

> , . » 180 > » 270 > .......... . 100 »

> > > > 270 > > 450 > 120 >

> » » j 450 > > 540 > 140 >

> > > . » 540 » > 630 > ...........170 >

» > t » 630 > > 720 > 200 >

> > > » 720 > » 810 > . ; ......... 250 >

-» » > > 810 km................... 300 >

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 121 käft. {Nr 143.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

För Gottland — — — fastställda.

Taxetablå — — — — telegrafstyrelsen.

2. Rikssamtal — — — vid:

l:o) stationer — — — förmån;

2:o) växelstationer — — förmån; samt

3:o) stationer inom de särskilda fritrafiksområden, som omfatta dels Eslövs, Lunds.

Malmö och Trälleborgs taxeområden, dels Helsingborgs, Klippans. Landskrona och Ängelholms

taxeområden, dels ock Stockholms och Södertälje taxeområden.

3. Beträffande taxeområden vid rikets landgränser äger telegrafstyrelsen befogenhet

medgiva, att samtalsavgift för rikssamtal till närmaste inåt landet befintligt taxeområde fastställes

till 40 öre, även om avståndet betingar högre avgift, samt att avgiften för annat

rikssamtal beräknas efter sistnämnda taxeområdes samtalstaxa.

4. Abonnent, som för fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägger högsta å

orten gällande abonnemangsavgift, kan efter telegrafstyrelsens medgivande erhålla avgiftsfria

rikssamtal till ett eller flera närgränsande taxeområden, till vilka sam talsavgiften utgår med 40

öre, mot en tilläggsavgift för varje sådant område av 125 kronor för kvartal.

§ 17-

För rikssamtal, som påbörjats mellan kl. 7 och kl. 11 e. m., utgör samtalsavgiften

för varje påbörjad tidsperiod om tre minuter:

då det i § 16 omförmälda avstånd icke överstiger 45 km.......... 30 öre

då detta avstånd överstiger 45 men icke 90 km...........i . . 40 »

> T> > > 90 » > 180 >............. 50 »

> > > > 180 > » 270 »............. 60 >

» > > » 270 > > 450 >............. 70 >

> > » » 450 > » 540 ■» 80 >

> > > > 540 > » 030 >............. 90 »

> > > > 630 » > 720 >.............100 >

» > > > 720 > > 810 > 130 >

> > > > 810 km....................150 >

§ 18.

1. För rikssamtal med företrädesrätt framför vanliga samtal utgår tre gånger vanlig

samtalsavgift, dock att, då sådant samtal utan företrädesrätt skulle befordrats utan samtalsavgift,

avgift skall utgå med 40 öre för varje påbörjad tidsperiod om tre minuter.

§ 20.

1. Skall till viss apparat i förväg framföras underrättelse om förestående samtal

eller viss person tillkallas för samtal, utgår för sådan beställning, oavsett samtalets slag,

särskild avgift med följande belopp:

om samtalsavgiften per period icke överstiger 80 öre........... 30 öre

> > > s > » 140 >........... 50 »

> > > j överstiger 140 >........... 80 >

2. Om för sådan beställnings framförande erfordras anlitande av särskilt bud, utgår

dessutom budsändningsavgift:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kanal. Maj:ts proposition nr 143.

'' när den person, som skall tillkallas, är bosatt inom det av telegrafstyrelsen för varje

station fastställda budsändningsområde, med 50 öre, och

i andra fall enligt telegrafreglementets bestämmelser angående telegrams befordring

med post, gångbud eller ilbud.

3. För avbeställning av gjord samtalsbeställning utgår i de fall telegrafstyrelsen sa

föreskriver en avbeställningsavgift med 30 öre.

§ 25.

Telegrafstyrelsen äger att för telegrafverkets i tjänst varande och pensionerade personal

medgiva nedsättning i de genom detta reglemente fastställda avgifter och befrielse

från erläggande av apparatavgift enligt § 13, ävensom att för tjänstebruk medgiva för i

tjänst varande personal avgiftsfrihet för abonnemang och samtal.

Övergångsbestämmelser.

2. I de fall, då den genom detta reglemente fastställda taxeområdesindelningen

skulle medföra högre samtalsavgift än 40 öre per period för rikssamtal mellan abonnenten

vid nuvarande eller blivande stationer, som enligt hittills gällande bestämmelser skulle tillhört

samma redovisningsområde och ägt sinsemellan utväxla avgiftsfria samtal men enligt

detta reglemente komma att hänföras till skilda intill varandra gränsande taxeområden, äger

telegrafstyrelsen medgiva, att intill utgången av år 1925 nämnda avgift må sänkas intill

40 öre.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1920 och gäller tillsvidare till och

med den 30 juni 1921.

Kungl. Majrts kungörelse om ändring i vissa delar av telegrafreglementet den

27 maj 1909 (n:r 52);

given Stockholms slott den 25 september 1920.

§ 17.

1. För inländskt telegram om högst tio ord erlägges avgift med en krona. Innehåller

telegrammet flera än tio ord, ökas avgiften med tio öre för varje överskjutande ord.

2. Å de orter, som av telegrafstyrelsen bestämmas, må i vanlig ordning till befordring

mottagas telegram, adresserade till personer, som äro bosatta å samma ort. Avgiften

för dylikt lokaltelegram om högst tjiigu ord utgår med en krona. Innehåller telegrammet

flera än tjugo ord, ökas avgiften med tio öre för varje överskjutande tvåtal ord, dock med

iakttagande att om ordantalet är udda, avgiften beräknas efter närmast högre jämna ordantal.

Till — — — — — avsändaren.

För — — — — — lokaltelegram.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

§ 45.

För — — — — — bestämmelser:

a) för befordring med post eller för avlämnande »posto restante»''»= GP =», avgift

såsom för vanligt inrikes brev av lägsta viktsats, vartill kommer, om postförsändelsen skall

rekommenderas, »= PR =» respektive »= GPR =», en ytterligare avgift av 20 öre, men

är telegram adresserat till svensk telegrafstation för att därifrån befordras med post till

utlandet, erlägges postbefordringsavgift, om det skall rekommenderas, av 40 öie, men eljest

av 20 öre;

b) för — — — — —; och

c) för — — — — -—■ kronor.

När — — — — — summan.

Då--— — — — post.

§ 53.

2. För inländskt presstelegram, vilket befordras å sådan tid, att intrång i den allmänna

telegramväxlingen ej åstadkommes, samt under iakttagande av de föreskrifter i övrigt

telegrafstyrelsen äger meddela rörande villkoren och ordningen för dylikt telegrams befordring,

utgår samma avgift, som enligt IT g mom. 2 skall erläggas för lokaltelegram.

Rörande — — — — — § 36.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1920 och gäller tillsvidare till och

med den 30 juni 1921.

i n i *

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstodt Jc Söner.

'' 210283

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:335 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämn s. 1 i texten
  2. SU 1921:187 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämnet väckta moti a1 i texten