Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter m. m

1921-02-25 · 77 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 75 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:177, Med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

1

Är 177.

Kungl. Majis proposition till riksdagen med förslag till lag om

förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter m. m.; given Stockholms slott den

25 februari 1921.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga

samfällda ägor och rättigheter; och

2) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 november 1912

om rätt till jakt.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

2U7. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. U9 höft. (Nr 177.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

Förslag

till

Lag

om förvaltning av foysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor

och rättigheter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag avser:

1. bys eller annat skifteslags samfällda ägor, som vid skifte eller

annan laga delning eller sämjedelning undantag^ för gemensamt behov

eller uteslutits från delningen, ävensom mark, som eljest är gemensam

för två eller flera fastigheter med i övrigt skilda ägor;

2. rättigheter eller förmåner, som äro samfällda för två eller

flera fastigheter med helt eller delvis skilda ägor.

Vad här nedan stadgas om ägor gäller i tillämpliga delar beträffande

nu angivna rättigheter och förmåner.

2 §•

Kunna delägare ej enas om användningen eller tillgodogörandet

av samfälld äga, må, där de äro flera än två, fråga därom upptagas

och avgöras i den ordning 3 — 7 §§ stadga.

Kan ej bestämmelse sålunda träffas, må en var av delägarna påkalla

ägans ställande under förvaltning av god man på sätt i 10 § sägs.

Åro delägarna allenast två, och kunna de ej åsämjas, vare lag

som i andra stycket är sagt.

8 §■

I fall, som i 2 § första stycket avses, må fråga om samfälld ägas

användning eller tillgodogörande upptagas och avgöras vid sammanträde

med delägarna på sätt nedan sägs; och äge delägare, som sådant sammanträde

äskar, att i den ordning, som i 10 § om förordnande av god

man stadgas, erhålla förordnande för särskild person att föranstalta om

sammanträdet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Kallelse å delägarna skall bevisligen tillställas dessa minst fjorton

dagar före sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt

innehålla uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende,

för vars behandling det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat

ställe för sammanträdes hållande, skall detta äga rum inom någon av

de fastigheter, till vilka samfälligheten hörer. Åro delägarna* flera än

tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i samfälligheten,

må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas till en av delägarna

att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall, med

underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst tjugu

dagar före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de

församlingar, där fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller

flera tidningar i orten; skolande dock inom sagda tid kallelsen särskilt

delgivas känd delägare, boende utom de fastigheter, till vilka samfälligheten

hörer.

År någon delägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan

bevaka sin rätt, begäre den sammankallande förordnande av god man

enligt lagen den 11 juni 1920 om god man för bortovarande.

Har boställe eller annat allmänt hemman, som icke innehaves

under stadgad åborätt, del i samfälligheten, skall jämväl underrättelse

om sammanträdet meddelas Konungens befallningshavande i så god tid,

att genom dennes föranstaltande ombud må varda av vederbörande

myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.

Kostnad, som kan ifrågakomma för sammanträdes hållande, skall

av sökanden förskjutas, men i händelse åtgärd, som med sammanträdet

åsyftas, kommer till stånd, slutligen gäldas av delägarna efter delaktighet

i samfälligheten.

4 §''

1 mom. Vid sammanträde, som i 3 § sägs, föres ordet av den,

som förordnats att föranstalta om sammanträdet.

2 mom. En var delägare äge vid sammanträdet rösträtt efter sin

delaktighet i samfälligheten, dock att rösträtt ej må av någon delägare

utövas för mera än en femtedel eller, där delägarna äro flera än femtio,

en tjugondei av de vid sammanträdet närvarande delägarnas efter nämnda

grund beräknade röstetal.

3 mom. Vid omröstning gälle, där ej annat för visst fall är bestämt,

den mening, som efter stadgad röstberäkning biträdes av de

flesta avgivna rösterna. Utfalla vid omröstning rösterna lika, gälle den

mening, som de flesta efter huvudtalet biträda. Bliva rösterna även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:t$ proposition Nr 177.

efter denna beräkning lika, avgöre ordföranden, vilken mening skall

gälla.

4 mom. Innan fråga, för vars behandling sammanträde utsatts,

till avgörande företages, skall genom ordförandens försorg utredning

ske om de fastigheter, till vilka samfälligheten hörer, ävensom vilka

däri äga del och den grund, som gäller för en vars delaktighet. Råder

osäkerhet, huruvida samfälld äga tillhör visst skifteslag eller annat

större skiftesområde, vid vars delning nämnda skifteslag utbrutits, skall,

intill dess nödig utredning härutinnan förebragts, frågan anses angå

det större skiftesområdet.

5 mom. Geuom ordförandens försorg skall föras protokoll, med

angivande av vad vid sammanträdet avhandlas och beslutes. I protokollet

skall ock lämnas redogörelse för den äga, varom fråga är, ävensom,

i den mån utredning därom vunnits, fullständig uppgift å de

fastigheter, till vilka samfälligheten hörer. Vidare skola upptagas närvarande

delägare och deras audelar i samfälligheten. Varder icke protokollet

genast å sammanträdet justerat, skall detsamma inom åtta dagar

efter sammanträdet å därvid tillkännagiven tid och plats uppläsas samt

förses med underskrift av ordföranden och en eller flera av delägarna

utsedda justeringsmän. Efter verkställd justering skall protokollet hos

person och från dag, som vid sammanträdet bestämts och tillkännagivits,

hållas tillgängligt för delägarna.

5 §•

Besluta delägarna, att samfällighet skall ställas under förvaltning

för gemensam räkning, skall ock av dem antagas reglemente, angivande

grunderna för denna förvaltning. I sådant reglemente skola upptagas

bestämmelser om tillämpning å sammanträde med delägarna av de föreskrifter

rörande omröstning, som i denna lag angivas, om val av en

eller flera sysslomän för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna

för förvaltningen och användande av vinsten därav. I avseende härå

skall iakttagas, dels att delägare ej må, utan att han därtill samtyckt,

påföras kostnad, överstigande hans del i avkastningen jämte den vinst,

som kan visas genom kostnaden hava tillförts hans enskilda egendom,

för vilken han har del i samfälligheten, dels ock att behållna avkastningen

bör antingen användas till företag, som lända till gemensam

nytta för de fastigheter, vilka hava del i ägan, såsom skogskultur,

anläggning och underhåll av vägar och broar eller dylikt, eller ock till

fondering eller utdelning till delägarna efter delaktighet i ägan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 177.

Reglementet skall underställas rättens prövning och för detta ändamål

jämte protokoll över det eller de sammanträden, därå frågan om

samf''älligheten8 ställande under förvaltning och reglementets antagande

förevarit, till rättens ordförande insändas. Rätten skall tillse, att reglementet

är i laga ordning tillkommet, att dess bestämmelser äro förenliga

med gällande lagar och författningar samt att icke detsammas tillämpning

kan lända till märkligt förfång för delägare, som ej deltagit i reglementets

antagande eller eljest godkänt detsamma. Dessutom skall, där

samfälligheten helt eller delvis utgöres av skogsmark, tillses att bestämmelser

lämnats, som trygga en tillfredsställande skogsvård därå, börande

rätten i fråga härom, innan fastställelse meddelas, inhämta yttrande från

vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogstjänsteman. Kan reglemente

ej oförändrat godkännas, må rätten, efter delägarnas hörande, däri verkställa

erforderliga jämkningar.

Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst

fall delägarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,

tala och svara för delägarna. Åga, som ställts under förvaltning, må

ej av syssloman delägarna avhändas eller för längre tid än fem år utlegas

utan att delägarna därom beslutat i den ordning, som i 6 § 2

mom. eller 7 § sägs.

6 §•

1 mom. Vilja delägarna, utan att ställa äga under förvaltning

enligt 5 §, besluta om dess användning vare sig genom brukande för

egen räkning eller genom utlegning, skall därvid iakttagas, att åtgärden

ej länder till märkligt förfång för delägare, som ej till densamma lämnat

medgivande. Där till förebyggande av sådant förfång finnes erforderligt,

att delägare förbehålles rätt att av samfälligheten erhålla timmer,

vedbrand, gärdsel, torv, grus eller annat till husbehov eller att därå

hava kreatursbete, skola ock bestämmelser träffas för tillgodoseende härav.

3 mom. Avser beslutet ägas utlegning för längre tid än fem år,

skall detsamma för att äga giltighet biträdas ej mindre av två tredjedelar

av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet än även av

minst hälften av samtliga delägare i samfälligheten efter huvudtalet.

7 §•

Vilja delägare avhända sig äga, som i denna lag avses, och kan

det ske utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge

de ock härom fatta beslut i den ordning här ovan i 6 § 2 mom. sägs.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Där någon delägare det yrkar, må dock avhändandet ej äga rum annorledes

än genom försäljning å offentlig auktion.

Vad i 22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas

skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag av

samfällighet, vari omyndig äger del, men vare beslut om sådan försäljning

icke giltigt med mindre rätten i den ort, där samfälligheten är

belägen, på ansökan av någon delägare finner skäl lämna tillstånd till

försäljningen.

Har boställe eller annat allmänt hemman del i samfälld äga, vars

avhändande beslutes, må beslutet ej träda i verkställighet utan att tillstånd

därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut om ägas avhändande fattas, må jämväl bestämmas och

i protokollet angivas, av vem överlåtelsehandlingen skall å delägarnas

vägnar underskrivas.

Är fråga väckt om ägas försäljning och vill delägare, att gemenskapen

skall upplösas genom laga skifte eller hemmansklyvning, give

det tillkänna sist vid det sammanträde med delägarna, där frågan om

försäljning skall företagas. År skifte eller klyvning då i laga ordning

sökt, må beslut i försäljningsfrågan ej fattas, förr än sig visat, huruvida

på ansökningen delning kommer till stånd. År sådan delning icke sökt,

skall, där delägare det yrkar, honom givas nödig tid därtill.

8 §•

Menar delägare, att beslut, som i ärende, varom i denna lag sägs,

vid sammanträde av delägarna fattats, länder honom till märkligt förfång

eller att det icke i laga ordning tillkommit eller att det står i strid

med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet,

som beslutet fattat, äge han tala därå genom stämning till

rätten å samtliga övriga delägare inom trettio dagar från den dag beslutsprotokollet

blivit tillgängligt efter ty i 4 § 5 mom. sägs. Försummas

det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Åro de delägare, som skola stämmas, flera än tio, skall i avseende

å stämningens delgivning vad i 11 kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken

stadgas om stämning å helt byalag äga tillämpning.

9 §•

Delägares beslut, som i denna lag avses, må ej träda i verkställighet

förr än den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan

mot detsamma blivit instämd eller sådan talan blivit genom laga kraft

ägande utslag ogillad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Visar sig, efter det beslut enligt 5, 6 eller 7 § fattats om ägas

användning eller avhändande, att fara föreligger för att under tiden, till

dess beslutet må verkställas och, i fall som i 5 § avses, reglemente

blivit fastställt, ägan bliver utsatt för vanvård av delägare, må på begäran

av någon av delägarna överexekutor, där skäl därtill i övrigt

prövas föreligga, meddela förbud för delägarna att under nämnda tid å

ägan verkställa avverkning eller taga ler, torv, grus eller dylikt. Om

sådant förbud gälle i tillämpliga delar vad i utsökningslagen om skingringsförbud

sägs, dock att pant eller borgen för skada, som kan genom

åtgärden vederparten tillskyndas, icke erfordras.

10 §.

Ansökan om ägas ställande under förvaltning av god man göres

å landet hos domaren och i stad hos rätten. I anledning av sådan ansökan

skall, där ej med hänsyn till ägans beskaffenhet eller omständigheterna

i övrigt åtgärden finnes vara överflödig eller olämplig, förordnande

av domaren eller rätten meddelas för delägare eller annan att

såsom god man omhändertaga ägans förvaltning.

Förordnande, som nu sagts, meddelas på viss tid eller tills vidare

och innebär uppdrag att förvalta äga till delägarnas samfällda bästa.

God man må ej om bortlegande av samfälligheten träffa avtal, som avser

längre tid än till den fardag, som infaller näst efter det förordnandet

upphört.

Där någon delägare sådant fordrar eller det eljest finnes påkallat,

må beträffande god mans förvaltning de övriga föreskrifter lämnas, vartill

omständigheterna i varje fall kunna föranleda; och bör därvid särskilt

iakttagas att, där det till förebyggande av märkligt förfång för delägare

finnes erforderligt, bestämmelser meddelas om rätt för delägarna

till sådant nyttjande, som i 6 § 1 mom. andra punkten omnämnes, samt

om ordningen för detta nyttjande ävensom, där ägan omfattar skogsmark,

till betryggande av tillfredsställande skogsvård därå.

Sådana föreskrifter meddelas av rätten, sedan samtliga delägare

lämnats tillfälle att yttra sig och, där fråga är om bestämmelser i avseende

å skogsvård, yttrande inhämtats från vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller skogstjänsteman.

n §■

Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om

ansvarighet och redovisning, så ock om arvode och ersättning för kostnader

skall gälla även för god man, som i denna lag avses.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition Nr 177.

12 §.

Kostnad, som av gode mannen gjorts för förvaltning av samfällighet,

skola samtliga delägare vidkännas, envar i förhållande till sin lott.

13 §.

Ej må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.

Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda

och gitter han visa skälig orsak,

eller ansöker delägare, att god man entledigas, och prövas skal

därtill vara,

eller varda delägarna ense att själva omhändertaga förvaltningen

av samfälligheten och göra de därom anmälan,

eller beslutes i den ordning, som i denna lag sägs, om förfogande

över samfälligheten på sådant sätt, att förvaltning av god man ej vidare

erfordras,

eller varder upplyst, att samfälligheten blivit för gemensam räkning

försåld eller att gemenskapen annorledes upphört,

varde gode mannen av rätten eller domaren entledigad.

14 §.

över beslut, som av domaren meddelas enligt 10 eller 13 §, må

klagan föras hos hovrätten.

Beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 10 eller 13

§, träder utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

15 §.

Företager, sedan angående ägas användning bestämmelse enligt

denna lag träffats, delägare i strid därmed avverkning eller tager grus,

torv, ler, sand eller dylikt eller överträder han eljest genom brukande

av ägan vad sålunda blivit bestämt,

eller nyttjar delägare, utan att därtill hava erhållit medgivande,

äga, som är ställd under förvaltning av god man,

eller bryter delägare mot förbud, som meddelats jämlikt 9 §

andra stycket,

varde han ansedd som hade han, såsom i 24 kap. 6 § strafflagen

avses, missbrukat sin rätt i samfälligheten, dock att överträdelse av

meddelat förbud, som nyss sagts, skall höra under allmänt åtal, samt att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

annan förseelse, som här åsyftas, må åtalas av allmän åklagare efter

angivelse av delägare.

16 §.

Gälla på grund av lag eller särskild författning bestämmelser angående

förvaltning eller användning av ägor, som eljest falla under stadgande^

i denna lag, eller för visst slag av sådana ägor, skall vad i

denna lag föreskrivits icke hava tillämpning i avseende å sådana ägor

i vidare mån än som är med förstberörda bestämmelser förenligt. Dock

skall vad i 10, 11 och 12 kap. byggningabalken samt i förordningen

om skogarna i riket den 1 augusti 1805 finnes stadgat angående nyttjande

av samfälld skog och mark, som icke är sockenallmänning, icke

utgöra hinder att enligt denna lag träffa däremot stridande bestämmelser.

Finnas i gällande byordning bestämmelser upptagna om samfällighets

förvaltning eller nyttjande, skall byordningen härutinnan äga tilllämplighet

till dess berörda bestämmelser varda upphävda efter ty i byordningen

föreskrives eller i den uti denna lag stadgade ordning.

: : 17 §•

Har enligt lagen den 11 jnni 1915 med särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län anordnats

förvaltning eller meddelats avverkningsförbud, som gäller den 30 juni

1921, skall berörda förvaltning eller förbud fortfarande tillämpas till dess

om det ifrågavarande markområdet anordning träffats och kan träda i

verkställighet i enlighet med denna lag, dock längst intill den 1

januari 1922.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

2117.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 149 häft. {Nr 177).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Förslag

till

;; • : :'';*y • • ''■ ‘ ''ii,''; 11 . .»* ■■ ■

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 november 1912 om

rätt till jakt skall hava följande ändrade lydelse:

3 §.

Å sockenallmänning, byaskog eller annan dylik samfällighet må

delägarna, där de ej annorledes åsämjas, allenast för egna behov utöva

jakträtt.

Åro om allmänningens eller samfällighetens förvaltning särskilda

föreskrifter gällande, äga delägarna i enlighet därmed fatta beslut om

jakträttens tillgodogörande för gemensam räkning. 1 andra fall må

bestämmelse om jakträtten träffas efter ty i lagen om förvaltning av

bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter

är stadgat.

Avgärda by have jakträtt allenast å sina ägor inom hank och stör.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition Nr 177.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

oktober 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Nilsson, Eriksson, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linder.

Departementschefen, statsrådet Åkerman anförde efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

I skrivelse den 17 april 1912 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

täcktes utreda, i vad mån behov kunde förefinnas av bestämmelser, avseende

att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga

samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten

tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma, samt för

riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning kunde föranledas.

Med föranledande härav och i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet den 23 maj

1914 häradshövdingen, f. d. revisionssekreteraren friherre Bror Carl

Cederström, förste lantmätaren Karl Isak Grubbström och revisionssekreteraren

Yngve Georg Wisén att inom departementet biträda med

verkställande av den begärda utredningen ävensom med avgivande av

förslag till lagstiftning, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan dessa sakkunniga den 1 juni 1918 avgivit betänkande samt

yttranden häröver inkommit från dels samtliga länsstyrelser, dels flertalet

domhavande och dels aderton utav de till ett trettiotal uppgående socknar

i Dalarne, vilka helt eller delvis blivit storskiftade med bidrag av statsmedel,

anhåller jag att få för Eders Kungl. Maj:t anmäla detta ärende.

Uti den motion, som föranledde riksdagens ovannämnda skrivelse,

hade anförts bland annat:

Byalagen på landet saknade i olikhet med andra samhällen och för
-

Motion.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition Nr 177.

eningar, där flera än en hade beslutanderätt, organ för överläggningar

och beslut i frågor, som rörde gemensamma intressen. De förordningar

om byordning eller, enligt nutida begrepp, bystämmor, som på sin tid

funnits, hade, ehuru det ej kunnat ådagaläggas, att dessa byordningar

formligen upphävts, dock efter ikraftträdandet av lagarna om jordens

uppdelning, bl. a. skiftesstadgan, stängsel förord ningen, dikningslagen,

lagen om enskilda vägar på landet m. fl. lagar, förlorat all betydelse,

praktiskt taget, för den lagbundna beslutanderätten inom byalagen.

Det kunde icke bortresonneras, att en lucka i detta fäll existerade

i lagstiftningen. Väl medgåves, att de mångahanda ärenden, som på sin

tid hörde under bystämmans behandling, förminskats, men ännu återstode

dock många sådana ärenden, såsom t. ex. vården och användningen

av byarnas gemensamma samfälligheter, fisken, skogar, vägar, grustag,

lertag, betes- och jakträtt, för särskilda ändamål avsatta områden, holmar,

klippor och skär vid kusten. Uti dessa samfälligheter hade byamännen

andel i förhållande till det mantal, var och en ägde inom byn. Att bysamhällena

mer och mer försvunne vore så långt ifrån sant, att bysamhällena

snarare tillväxte. Ett bysamhälles försvinnande torde ej ske på

annat sätt än genom bysamhällets inkorporering med stad eller förvandling

till municipalsamhälle eller köping. Ännu vore lång tid, innan våra

byar komme i sådan ställning. Genom jordens alltjämt fortgående uppdelning

ökades jordägarnas antal inom byalagen och ju större bleve

behovet att få till stånd en institution, som hade hand om byamännens

gemensamma angelägenheter. I Norrland funnes byar, som till såväl

folkmängd som areal vore vida större än hela kyrksocknar i södra Sverige.

Om under nuvarande förhållanden något skulle kunna uträttas rörande

en bys samfällighet eller annan gemensam angelägenhet, fordrades

enhällighet. Där tvist om samfällighets skötsel eller användning uppstode,

tillgrepes ofta den från bysamhällets synpunkt mindre lämpliga

vägen att, där så ske kunde, begära laga skifte. En var, som närmare

kände den betydelse, samfälligheterna inom byalagen hade för byamännen,

kunde icke annat än finna den på senare tiden i stor utsträckning

förekommande uppdelningen av samfälligheterna såsom ett steg

bakåt för bysamhällets intressen.

Rörande vatten-, vattenfalls- och fiskerätter, som i de flesta fall vore

odelbara och vilka numera börjat stiga i värde, vore det uppenbart, att

dessa rättigheters utnyttjande försvårades eller rent av omöjliggjordes,

därest fullständig enighet icke rådde inom byar, som ägde slika samfälligheter.

Om tilläventyrs en by ägde vattenfall, som menighet eller

enskilda, utom byn stående, skulle önska köpa och utnyttja för industri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

KungL Maj:ts proposition Nr 177.

ella eller andra behov, så kunde en delägare i samfälligheten, även om

denne ende delägare endast hade en obetydlig bråkdel av det hela, hindra

hela företaget genom obilliga anspråk eller egennytta i ett eller annat

avseende.

Utom andra olägenheter av det nuvarande kaotiska tillståndet inom

byalagen kunde framhållas det olidliga tillstånd, fiskarebefölkningen i skärgårdarna

utefter hela rikets kust befunne sig uti, till följd av svårigheterna

att få tryggare arrenden för sina på byars samfälligheter ute i skärgården

uppförda boningar. Därest fiskarebefolkningen, då det gällde

arrende av klippor och skär samt fiskerätt, hade att vända sig till en

enhet, bystämman, och denna hade makt att fatta jämväl för minoriteten

inom byalaget lagligen bindande beslut, skulle helt visst fiskarebefolkningen

erhålla betydande lättnad i sina nu synnerligen svåra förhållanden.

I utlåtande över denna motion framhöll lagutskottet, efter omnäm- Lagutskottet.

nande av byggningabalkens bestämmelser angående byamän samfällt tillhörig

mark, att i nämnda balk saknades bestämmelser rörande formerna

för byamännens ö verläggningar och beslut i frågor rörande disposition och

förvaltning av denna mark, samt att likaså saknades bestämmelser rörande

reglering av byamännens inbördes förpliktelser och deras gemensamma

intressen med avseende å ordning, säkerhet m. m. Utskottet

erinrade om att behovet av dylika föreskrifter varit på sin tid i viss

män tillgodosett genom de s. k. byordningarna, vilka enligt kungl. resolutionen

på allmogens besvär den 1 september 1741, § 13, skulle »för lag

uti bye-skrån vara gällande» och för vilka formulär lämnats genom det

»projekt till byordning», som bifogats Kungl. Maj:ts brev till landshövdingarna

den 20 februari 1742 angående landskulturens upphjälpande.

Sedan utskottet vidare framhållit, att lagkommittén i sitt förslag till

byggningabalk upptagit vissa stadganden rörande byordningar, men att

lagberedningen däremot uteslutit dessa bestämmelser bl. a. av det skäl,

att i följd av byarnas söndersprängande genom laga skiften behovet av

sådana ordningar årligen minskades, yttrade utskottet:

Såsom lagberedningen antagit, hade behovet av sådana byordningar,

som i lagkommitténs förslag avsetts, minskats allteftersom jorden skiftats

och samfälligheterna avtagit i antal och omfång. Jämväl de byordningar,

som med 1742 års förslag såsom mönster i en del orter upprättats

och fastställts, finge numera i huvudsak anses hava förlorat praktisk betydelse.

Härtill hade även andra omständigheter bidragit. Dels innehölle

de redan vid sin tillkomst åtskilliga bestämmelser, vilka vore stridande

mot allmän lag, och dels hade sedermera i stor utsträckning de förhål
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

landeri, byordningarna avsåge att reglera, blivit ordnade genom föreskrifter

i särskilda tid efter annan utfärdade lagar och författningar. I fråga

om säkerhets-, ordnings- m. fl. politieangelägenheter bleve byamännens

intressen numera tillfyllest iakttagna av de myndigheter, som genom

kommunallagarna och därpå grundade författningar tillerkänts befogenhet

att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter. Byamännens skyldigheter

gentemot det allmänna med avseende å väghållnings- och skjutsningshesväret

m. m. vore reglerade genom särskilda författningar; och i

fråga om deras av grannelaget härrörande ömsesidiga förpliktelser med

avseende å dikning och stängsels uppsättande hade bestämmelser meddelats

i lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni

1879 samt kungl. förordningen den 21 december 1857 om stängsel skyldighet

m. m. Beträffande åter förvaltningen av den samfällda marken hade

i åtskilliga ämnen byggningabalkens stadganden ersatts med bestämmelser

i särskilda författningar av civilrättslig natur. Därvid hade i vissa fall med

hänsyn till svårigheten att åstadkomma enighet mellan delägarna rörande

förvaltningen av samfälld mark, å ena sidan, och angelägenheten av att

ett ändamålsenligt brukande av samfälligheten komme till stånd, å den

andra, särskilda föreskrifter meddelats rörande förfarandet, då sådan enighet

icke kunde uppnås. Dylika bestämmelser rörande förvaltningen av samfälld

mark vore meddelade i kungl. förordningen den 8 mars 1770 rörande

anläggande av torp och nybyggen å oskift mark, kungl. förordningen

om skogarna i riket den 1 augusti 1805, jaktstadgan den 21 oktober

1864, kungl. förordningen den 8 juni 1866 angående särskilda föreskrifter

i avseende å rättigheten till tångtäkt å havsstränderna i riket, kungl.

förordningen angående jordägares rätt över vattnet å hans grund den 30

december 1880, lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, lagen om samäganderätt

den 30 september 1904 och lagen den 5 juni 1909 angående

husbehovsskogar inom vissa områden, m. fl. författningar. Ehuruväl

alltså i allmänhet de byalagens gemensamma angelägenheter, vilka förut

enligt byordningarna utgjort föremål för handläggning och beslut vid

bystämma, på grund av skiftesverkets fortgång numera i väsentlig mån

minskats, och i övrigt förvaltningen av desamma genom den i särskilda

ämnen tillkomna lagstiftningen i stor utsträckning ordnats, kvarstode dock

fortfarande i många fall behovet av bestämmelser för möjliggörande av

beslut i fråga om sådana byamännens gemensamma angelägenheter.

Detta hade vid föregående riksdagar såväl av enskilda motionärer som av

de utskott, som behandlat därom väckta motioner, framhållits. Under det

emellertid i dessa äldre motioner yrkats föreskrifter till reglerande jämväl

av de angelägenheter inom byarna, som rörde ordning och säkerhet eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition AV 177.

byamännens av grannelaget härrörande förpliktelser i den mån desamma

ej blivit genom den ovan omförmälda lagstiftningen på annat sätt ordnade,

avsåges i den förevarande motionen allenast sådana ordnings- och ekonomiska

angelägenheter, som anginge byamännens samfällda egendom. I

den förevarande motionen hade sålunda framhållits önskvärdheten av

bestämmelser, som kunde göra det möjligt för delägare i bysamfälligheter

att i gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta

beslut med bindande verkan även i sådana fall, då alla delägare icke

vore ense om beslutet. Den i motionen väckta frågan hade beträffande

vissa slag av samfälligheter i viss grad redan beaktats. Beträffande en

del av dem, såsom kvarnfall, fiskevatten, jakträtt m. fl., syntes det utskottet

dessutom icke låta sig göra att för varje fall stadga likartade

villkor för delägarnas beslutanderätt. De ifrågavarande samfälligheternas

större eller mindre betydelse för delägarna, såväl som hänsynen till de

andra omständigheter, som kunde hava påkallat särskilda författningar

i dithörande ämnen, krävde uppenbarligen olika förutsättningar för tillgodogörandet

och förvaltningen av de olika samfälligheterna. Detta hade

ock i den gällande lagstiftningen iakttagits, och vore väsentligen skilda

bestämmelser i de särskilda författningarna meddelade i detta hänseende.

Under det sålunda jaktstadgan föreskreve, att varje delägare i »sockenallmänning,

by askog eller dylik samfälld mark» ägde rätt till all jakt å

samfälligheten, vore i fråga om nyttjanderätten till oskift vatten eller

fiske stadgat, att därest delägarna icke enades, frågan skulle hänskjutas

till rättens prövning. Beträffande ordningen för nyttjande av tångtäkt

ägde Konungens befallningshavande, därest godvillig överenskommelse

mellan delägarna ej träffades, förordna, varemot område, som vid avvittring

utlagts till samfälld husbehovsskog, skulle förvaltas enligt av

Konungens befallningshavande fastställt reglemente. I fråga om upplåtelse

av rätt till samfällighet vore stadgat, att rätt till fiske finge upplåtas,

om de flesta delägarna därtill samtyckte, under det allmän husbehovsskog

skulle bibehållas oförminskad, och i övrigt såsom regel gällde, att

överlåtelse ej finge ske utan att delägarna därom enades. För den händelse

i dessa hänseenden annan ordning för samfälligheternas förvaltning skulle

anses böra stadgas, borde dock i varje fall bestämmelserna härom, alltefter

ärendenas olika beskaffenhet, meddelas genom ändringar eller tillägg

i de särskilda författningarna. Härvid erinrades emellertid, att vissa

delar av den ifrågavarande lagstiftningen vore under omarbetning. Så

vore förhållandet med författningarna rörande rätt till vatten, skogshushållning

och jakträtt; varjämte beträffande fiske särskilt förslag till

lag om gemensamhetsfiske redan år 1909 blivit för riksdagen framlagt,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

ehuru detsamma då ej av riksdagen antogs. Åven om utskottet sålunda

icke ansåge sig kunna biträda motionen i denna del, för såvitt därmed

avsåges att erhålla gemensamma, för alla slag av samfälligheter gällande

föreskrifter, borde dock medgivas att bestämmelser i den föreslagna

riktningen vore erforderliga beträffande åtskilliga andra samfälligheter.

Sådana samfälligheter vore i första hand de, som jämlikt de för varje

tid gällande författningar vid skifte avsatts för skiftesdelägarnas gemensamma

behov, såsom »fiskelägen, kalk- eller tälj stensbrott, vatten ställen,

blekeplatser eller linsänken» m. fl. dylika lägenheter. Vidare lägenheter

av liknande art, som, utan att hava vid skifte »av odeld massa» anordnats

och särskilt avrösts, vore belägna å oskift mark, ävensom dylik mark

över huvud, i den mån densamma ej vore av beskaffenhet, att rörande

förvaltningen därav särskilda bestämmelser vore meddelade. Samfälligheter

av ifrågavarande art vore icke blott sådana, som vore gemensamma

för visst byalag, utan även sådana, som samfällt tillhörde flera byalag,

hemman, hemmans- eller lägenhetsdelar. I vissa fall hade även för

socknarna såsom skifteslag samfällda områden avsatts. Att i fråga om

vården och dispositionen för gemensam räkning av dylika samfälligheter

enhällig överenskommelse städse erfordrades, måste uppenbarligen i

många fäll vara ägnat att medföra avsevärda olägenheter. Enskilda

delägare kunde av egennytta eller tredska omintetgöra eller försvåra

utförandet av företag, som skulle för samtliga delägare medföra vinst

eller vara nödvändiga för bibehållandet av samfällighetens värde. Fråga

kunde uppstå om försäljning eller utarrendering för gemensam räkning

till byggnads-, hamn- eller marknadsplats eller dylikt av till sådant bruk

tjänlig mark eller av sådana för gemensamt behov avsatta lägenheter,

som, på grund av ändrade förhållanden eller efter att hava helt utnyttjats,

icke vidare vore för sitt ursprungliga ändamål användbara.

Fråga kunde även uppstå om dispositionen på annat sätt av en till

gemensamt bruk avsatt lägenhet eller avkomsten därav. Att i sådana

eller andra fall, då tillfälle erbjöde sig att bereda inkomst och gagn av

en eljest föga inkomstbringande lägenhet, en enskild delägares illvilja

eller oförmåga att bedöma frågan skulle kunna omintetgöra en dylik åtgärd,

syntes icke billigt. Den utväg, som lagen för vinnande av rättelse

i dylika fall anvisade, eller skifte å samfälligheten, kunde i många fall

icke heller med fördel anlitas. De samfälligheter, om vilka här vore

fråga, vore nämligen synnerligen ofta med hänsyn till sin omfattning

eller beskaffenhet sådana, att de antingen icke kunde delas eller i allt

fall genom skifte skulle avsevärt förlora i värde. Det syntes utskottet

sålunda angeläget, att bestämmelser funnes, som åt flertalet av delägarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

i samfällighet inrymde befogenhet att i fråga om samfällighetens vård

och tillgodogörande fatta beslut med bindande verkan även för övriga

delägare; och syntes en dylik befogenhet kunna delägarna tillerkännas

utan att den enskildes rätt i samfälligheten därigenom behövde lida intrång

av nämnvärd beskaffenhet. Det kunde emellertid ifrågasättas,

huruvida icke det behov av bestämmelser i förevarande hänseende, som

sålunda enligt utskottets förmenande förefunnes, kunde tillgodoses genom

byordningar, som stadfästs i enlighet med 1741 års kungl. resolution.

Enligt vad utskottet inhämtat, både även under de senaste åren dylika

byordningar upprättats å vissa orter och av vederbörande häradsrätter

fastställts, och genom dom den 24 mars 1885 hade Kungl. Maj:t i särskilt

mål förklarat, att en i målet åberopad, den 25 augusti 1857 för

Mölndals kvarnby fastställd byordning, enligt vilken till bestridande av

utgifter för vattenverksägarnas gemensamma räkning på dem efter det

vattenverken för allmän bevillning åsätta taxeringsvärde fördelats visst

belopp, i sådant hänseende fortfarande måste anses gällande. De vid

tiden omedelbart efter ovanberörda resolution stadfästa byordningar vore

emellertid, där de ännu någonstädes vunne tillämpning, synnerligen

otidsenliga, och vad anginge de under senaste åren upprättade byordningar,

om vilka utskottet ägde kännedom, så innehölle de i många

hänseenden bestämmelser, vilka uppenbarligen ej kunde tillerkännas

laglig giltighet. Även om genom dylika byförfattningar föreskrifter

skulle kunna meddelas med bindande verkan icke blott i fråga om delägarnas

i bysamfällighet gemensamma ordningsangelägenheter, utan

även med avseende på förvaltningen av samfälligheter, kunde det dock

svårligen antagas, att i desamma bestämmelser skulle kunna meddelas

av beskaffenhet att föranleda inskränkning i enskild delägare enligt

allmän lag tillkommande rätt i samfälligheten och medföra befogenhet

att med intrång i dylik rätt genom avtal med annan än delägare med

laga verkan förfoga över samfälligheten i fråga. Tvivelaktigt vore ock,

huruvida 1741 års resolution över huvud taget kunde äga tillämpning

ä samfälligheter, som vid skifte avsatts för gemensamt behov; och erinrades

därvid, att enligt det av skiftesstadgekommittén den 28 juli

1911 avgivna förslag till ny skiftesstadga vore avsett, att vid skifte

mark skulle kunna i större utsträckning, än nu vore fallet, undantagas

för gemensamt behov. 1 varje fall kunde ej genom byordningarna i

förevarande hänseende behovet av bestämmelser fyllas i fråga om andra

samfälligheter än bysamfälligheterna. Med hänsyn till sistnämnda förhållande

ävensom till den osäkerhet i fråga om byordningarnas tillämpningsområde,

som torde förefinnas, syntes det utskottet, som vore en

2U7. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 149 höft. (Nr 177.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Förutvarande

departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 177.

utredning av hithörande ämnen av behovet påkallad. \id den undersökning,

som i ämnet kunde komma att äga rum, borde jämväl bliva

föremål för bedömande, huruvida de former, som kunde bliva fastslagna

såsom lämpliga för åstadkommande av överläggning och beslut i senast

berörda frågor, kunde göras tillämpliga även med avseende på överläggning

och beslut i frågor, som berörde delägare i förevarande slag av

samfälligheter i allmänhet. Med anledning av vad utskottet sålunda anfört

hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, i vad män behov

kunde förefinnas av bestämmelser, avseende att beträffande vid skifte av

jord undantagna eller därmed jämförliga, samfällda ägor eller rättigheter

bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i

frågor rörande densamma, samt för riksdagen framlägga det förslag,

som av denna utredning kunde föranledas.

Vid föredragning i statsrådet den 1 maj 1914 av riksdagens ifrågavarande

skrivelse yttrade chefen för justitiedepartementet:

»Enligt 10 kapitlet skiftesstadgan böra eller kunna vid skifte

undantag av mark göras för åtskilliga delägarnas allmänna behov. De

områden, som sålunda undantagas, bliva skiftesdelägarnas gemensamma

tillhörighet. Om sättet för handhavandet av dessa områden är i skiftesstadgan

ej något stadgat. T praxis har vid skiftena ofta undantag^

mark både för ändamål, som i skiftesstadgan ej varit avsedda, och till

omfattning, som betydligt överstigit behovet. Dessutom har ej sällan

vid skifte mark lämnats utanför delningen och sålunda bibehållits gemensam

utan bestämt angivande av anledningen därtill. Vad nu sagts om

skiften enligt gällande skiftesstadga gäller även om delningar enligt

tidigare skiftesförfattningar.

Angående användningen och förvaltningen av de samfällda områden,

som genom skiftena sålunda uppstått och uppstå, finnas för närvarande

bestämmelser dels i byggningabalken (särskilt i dess 10 och 11

kap.), dels ock i särskilda lagar och författningar, ''såsom förordningen

om skogarna i riket den 1 augusti 1805 (21 och 22 §§). lagen den 8

november 1912 om rätt till jakt (3 §), lagen den 27 juni 1896 om rätt

till fiske (10 §), förordningen om jordägares rätt till vattnet över hans

grund den 9 december 1880 (5 §), förordningen den 8 juni 1866 angående

särskilda föreskrifter i avseende å rättigheten till tångtäkt å

havsstränderna och lagen den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar

inom vissa områden.

Däremot är lagen om samäganderätt den 30 september 1904, enligt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 177.

dess 19 §, icke tillämplig på ägor av ifrågavarande slag, utom såvitt

angår mark, som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp

anslagen.

Granskar man närmare innehållet av de bestämmelser, som sålunda

för närvarande finnas på nu förevarande område, skall man finna, att

beträffande en stor del av ifrågavarande samfällda områden — och detta

särskilt med avseende å de i allmänhet värdefullaste av dem — gäller,

att de få av delägarna användas till delägarnas husbehov, men ej utan

enstämmig överenskommelse för annat ändamål, och vidare att närmare

föreskrifter om användandet av husbehovsrätten i allmänhet saknas (undantag

bildar ovannämnda bestämmelse angående fiske), liksom ock bestämmelser

saknas angående handhavandet av områdenas förvaltning.

I det av skiftesstadgekommittén år 1911 avgivna förslag till lag

om skifte av jord har beträffande viss samfälld mark, nämligen till gemensamhetsskog

avsatt område, föreslagits, att den skulle stå under på

särskilt sätt anordnad förvaltning. Angående vissa skiftesundantag av

skogsmarks natur inom Kopparbergs län hava ock av särskilda kommitterade

i ett under innevarande år avgivet betänkande föreslagits interimistiska

bestämmelser innefattande regler för undantagens användning

och förvaltning, avsedda att gälla intill dess allmän lagstiftning på detta

område komme till stånd.

Beträffande större delen av nu ifrågavarande samfälligheter torde

gälla, att gemensamheten ej kan upplösas genom skifte utan förfång för

delägare, som däri har någon mindre del, och att alltså skifte enligt

3 § 4 mom. skiftesstadgan ej mot bestridande av sådan delägare må äga

rum. Att sålunda i fråga om vården och dispositionen för gemensam

räkning av dylika samfälligheter enhällig överenskommelse städse erfordras

måste — på sätt också riksdagen framhållit i sin ifrågavarande skrivelse —

uppenbarligen i många fall vara ägnat att medföra avsevärda olägenheter.

Med avsende härå och i betraktande av de ej obetydliga värden,

som dessa undantag kunna representera, anser jag, i likhet med riksdagen,

det böra tagas i omprövning, huruvida icke allmänna föreskrifter

böra komma till stånd beträffande användningen och förvaltningen av

de gemensamhetsområden utav ifrågavarande slag, om vilka ej i annan

ordning redan lämnats tillfredsställande bestämmelser i förevarande avseende.

»

I sitt betänkande hava de sakkunniga till en början gjort en utredning,

i vad mån i äldre ordning tillkomna bestämmelser rörande

bysamhällens förvaltning, s. k. byordningar, kunde nöjaktigt reglera

Sakkunniga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

den till sakkunnigas behandling överlämnade frågan. Denna utredning

har fört de sakkunniga till den uppfattningen, att ehuruväl å ena sidan

byamän icke utan stöd av byordningsförfattningarna skulle kunna med

obetingat bindande verkan för framtiden träffa bestämmelser beträffande

användningen av byns gemensamma egendom, såvida icke dessa bestämmelser

gåves karaktär av servitut och betryggades på sätt för sådan

rätts bevarande i allmänhet erfordrades, likväl å andra sidan, om dylika

bestämmelser tillkommit på den väg, som i byordningsförfattningarna

angåves, de ifråga om förbindande verkan för framtiden tinge tillerkännas

större betydelse, åtminstone såvitt de anginge ämnen, som inginge i

det område, dessa författningar avsåge att reglera. Några gränser lör

den giltighet, som sålunda borde tillerkännas bestämmelser av detta slag,

kunde emellertid svårligen angivas, utan finge på undersökning i varje

särskilt fall bero, om en sådan bestämmelse skulle anses bindande för

byamän, som ej deltagit i beslutet om dess tillkomst. Då det sålunda

måste antagas, att sådana förhållanden, vilkas ordnande avsåges med

de sakkunnigas uppdrag, under vissa omständigheter kunde regleras

genom bestämmelser, tillkomna på den väg, byordningarna utstakade,

finge det å andra sidan fasthållas, dels att för närvarande allenast ett

jämförelsevis ringa antal byar vore försedda med byordningar, som ägde

betingelser för att ens i någon begränsad mån göra till fyllest härutinnan,

samt att nya byordningar innefattande bestämmelser för sådana

förvaltningen av samfällighetor rörande frågor, däri delägarna ej kunde

enas, endast undantagsvis torde komma att uppstå, dels ock att den

med uppdraget åsyftade lagstiftningen omfattade jämväl samfälligheter,

som ej tillhörde byar och att dessa i varje fall icke berördes av bestämmelser,

tillkomna på nämnda väg.

Härefter övergå de sakkunniga till en redogörelse för de i allmän

lag eller speciallagar givna bestämmelser, som avse nyttjandet av samfälligheter,

varom nu är fråga. Denna redogörelse upptager dels stadganden

i byggningsbalkens 10, 11 och 12 kapitel och dels bestämmelser

angående vattenrätt, fiske, jakt, rätt till väg samt vägars anläggande

och underhåll, kreatursbete och stängsel, anläggning av torp å gemensam

mark, gemensam husbehovsskog å vissa orter m. in.

Beträffande de till utredning överlämnade frågornas förhållande

till lagen den 30 september 1904 om samäganderätt framhålla de sakkunniga,

hurusom nämnda lag vore avsedd att reglera förhållandena

beträffande samfälld egendom i allmänhet, men från dess giltighetsområde

vore i 19 § undantag gjort för ägor, som vid skifte av jord

blivit undantagna för delägarnas allmänna behov eller eljest vore sam
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 177.

fällda för flera fastigheter, de där till någon del hade sina ägor genom

skifte eller eljest åtskilda, samt att, ehuru ordalagen i bemäld» undantag

från samäganderättslagen icke alldeles sammanfölle med lydelsen av

de sakkunnigas uppdrag, som efter orden skulle avse vid skifte undantagna

eller därmed jämförliga samfällda ägor, dock i båda fallen torde

åsyftas samma slag av ägor.

Den sålunda lämnade utredningen om lagar och andra författningar,

vilka helt eller delvis hava avseende å användande av samfälld egendom,

har synts de sakkunniga visa, att genom däruti givna bestämmelser

regleras antingen allenast handhavandet av vissa slag av samfälligheter

eller ock endast speciella frågor angående sådant nyttjande.

Den närmaste frågan för de sakkunniga har härefter varit, i vad

mån behov numera kunde förefinnas att fylla den på ifrågavarande lagstiftnings

område förefintliga luckan. I denna fråga föreligga dels yttran.

den av länsstyrelserna uti deras underdåniga utlåtanden över riksdagsskrivelsen

den 17 april 1912 och dels upplysningar, som av de sakkunniga

införskaffats från förste lantmätarna i länen och andra ortsmyndigheter

ävensom vid resor i en del orter, rörande frekvensen av ännu förekommande

samfälligheter av ifrågavarande slag och om deras nuvarande

användning och den hittills tillämpade ordningen för behandling av frågor

härom. Vad härutinnan förebragts har av de sakkunniga sammanförts

uti vid deras betänkande fogade bilagor.

Av den sålunda åstadkomna utredningen — yttra de sakkunniga

vidare torde framgå, att ett bestämt behov förefunnes av lagbestämmelser

om sättet för avgörande av sådana frågor om nyttjande av nu

ifrågavarande slag av samfälligheter, angående vilka åsämjaiide ej kunde

vinnas; och hölle de sakkunniga före, att införandet av bestämmelser i

detta syfte skulle verka därhän, att ej allenast ett stort antal samfälligheter,

som hittills lämnats obeaktade, komme till användning för delägarnas

gemensamma bästa, utan ock mera värdefulla samfällda ägor,

vilka nu efter åsämjande brukades på sätt, som bringade allenast ringa

fördel, genom ändamålsenligare användning kunde lämna betydligt ökad

vinst för samtliga delägare. Att i vissa fall mycket betydande A*ärden

vore att på denna väg tillvarataga Ansades av den utredning, som förekomme

i det av särskilda kommitterade den 27 mars 1914 avgivna

betänkande, som legat till grund för den provisoriska lagen med bestämmelser

om vissa skogssamfälligheter i Kopparbergs län. Enligt denna

utredning hade vid storskiften å åtskilliga socknar inom nämnda län

avsatts mark för gemensamt behov såväl för själva sockenskifteslagen

som för därifrån utbrutna byar och fäbodelag och detta i utomordentligt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

stor utsträckning, varjämte utan angiven sådan grund lämnats odelade

likaledes högst betydande arealer. Av dessa undantag hade en del sedermera

delats, men en stor mängd bibehållits gemensamma. Så torde

inom Mora socken ännu finnas gemensamma områden, omfattande över

sextontusen tunnland skogsmark och mer än tretusenlemhundra tunnland

»oduglig mark», detta oberäknat vad som avsatts lör de särskilda till

socknen hörande byar och fäbodeställen. Jämväl från Malungs, Rättviks,

Solleröns, Jama, Nås, Flöda, Venjans, Orsa, Ore, Gagnets, Svärdsjö,

Envikens, Äppelbo och Lima socknar vore uppgifter lämnade om ännu

bibehållna betydande samfälligheter för socknarna och ur dem utbrutna

skifteslag. I berörda betänkande vore intagen en utförlig redogörelse

för dessa samfälligheter jämte uppgifter om sättet lör deras handhavande,

och hänvisades till denna redogörelse.

Säkert förefunnes jämväl på andra orter i viss mån analoga förhållanden,

ehuru givetvis ej i den omfattning som inom Kopparbergs

län, där egenartade omständigheter i avseende å skiftes! agsindelningen

och sättet för jorddelningens utförande med mera vållat såväl, att samfällda

undantag och uteslutning av ägor från delning skett i en° vida

större skala än eljest varit vanligt, som ock att delägareantalet i sådana

samfälligheter och därav följande svårigheter vid deras handhavande

blivit större än på andra orter i allmänhet kunde förekomma. Att i

sistnämnda avseende en nära motsvarighet funnes i åtskilliga av de större

norrländska byarna vore dock att antaga.

Som ovan antytts, läge betydelsen av en ordning, som möjliggjorde

samfälligheternas brukande för gemensam räkning även i fall, där enighet

emellan delägarna ej kunde uppnås, icke blott däri, att samfälligheterna

överhuvud komme till användning, utan i all synnerhet däri, att denna

användning kunde göras sådan, att den medförde största gemensamma

nytta. I avseende härå torde i främsta rummet vara att tillvarataga de

värden, som läge i gemensamma skogsområden samt beten, torv-, leroch

grustäkter m. m., eller de ägor, som enligt byggningabalken och

1805 års skogsförordning utan alla delägares åsämjande val finge brukas

till husbehov, men ej till avsalu. Här torde föreligga en såväl för de

enskilda delägarna som för det allmänna viktig uppgift att vinna nya

eller ökade värden genom reglerande av husbehovsnyttjandet eller, där

så bättre kunde ske, dess utbytande mot nyttjande till avsalu eller uttagning,

samt särskilt i fråga om skog och betesmark genom vårdandet

av markens produktivitet och införande av rationell kultur.

I främsta rummet komme härvid i betraktande betydelsen lör

skogsvården av rationell hushållning å samfällda ägor. Det kunde ifråga
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

sättas, huruvida icke frågan härom närmast vore att ordna genom den

allmänna lagstiftningen om vård av enskildes skogar sålunda, att i nämnda

lagstiftning infördes erforderliga föreskrifter om vård av sådan samfälld

skog. Häremot talade emellertid den omständigheten, att den egenskap

av samfällighet, som skulle utgöra motivet för dessa skogars särställning

i förhållande till andra i enskild ägo varande skogar, i allmänhet

måste betraktas som allenast temporär med hänsyn därtill, att

samfälligheten när som helst kunde upplösas vare sig genom delägarnes

överenskommelse eller tvångsvis genom skifte. Det sistnämnda gällde

väl icke obetingat om de områden, som vid skifte undantagits, men inskränkningen

härvid vore endast den, att sådan samfällighet mot någon

delägares bestridande finge skiftas allenast, om det kunde ske utan delägares

förfång, och beträffande sådana skogsområden, där ordnad skogsvård

kunde ifrågakomma, torde väl hinder i detta avseende sällan vara

för handen. Då det i allt fall skulle erfordras särskilda bestämmelser

för att reglera samfälligheternas förvaltning, hade det funnits riktigast

att i samma lagstiftning, varigenom delägarnes omhänderhavande av

sådana samfälligheter ordnades, lämna nödiga föreskrifter beträffande

samfälligheternas skötande jämväl vad skogsvården anginge.

Bland andra intressen att vid liandhavandet av vården om samfälligheter

särskilt tillgodose vore, såsom nämnts, behovet av lämpliga kreatursbeten.

I avseende härå torde genom rationell behandling av nu

utan kultur liggande gemensamma betesmarker störa värden vara att

tillvarataga. Vidare torde kunna förväntas, att genom lagbestämmelser

i förevarande syfte skulle kraftigt främjas kooperativa företag till användande

av torvtäkter, stenbrott, vattenkraft m. m.

De samfällda rättigheter, som avsåges i de sakkunnigas uppdrag,

vore sådana, som gemensamt tillhörde fastigheter med skilda ägor och

kunde jämföras med de utav uppdraget omfattade samfällda ägor. Av

sådana rättigheter vore främst att beakta vissa servitut, som jämlikt

skiftesstadgans 7 § kunde direkt; omsättas i jord genom utbrytning vid

skifte, nämligen rätt, som tillkomme ägare av hemman att samfällt med

hemman i annat skifteslag å dess mark skogsfång eller mulbete begagna

eller torv, sten, grus, ler eller dylikt taga. Beträffande det jämväl i

samma paragraf upptagna fiskeservitut gällde däremot förut angivna

bestämmelser om rätt till fiske. Andra rättigheter, som borde hit hänföras,

vore sådana, som bibehållits gemensamma för ett skifteslag, ehuru

själva marken delats, såsom samfällt bete å skiftad utmark, jakt in. m.

I den mån handhavandet av dessa rättigheter ej vore reglerat genom

redan gällande lagstiftning torde det vara av vikt, att en ordning fast
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 111.

sloges, efter vilken delägarne kunde, även utan allas åsämjande, träda

bestämmelser för rättigheternas lämpliga användning. Härvid gjorde

sig huvudsakligen samma synpunkter gällande, som ovan beträdande

samfällda ägor vore framhållna.

De huvudgrunder, efter vilka en lagstiftning i förevarande ämne

syntes böra läggas, vore, till skillnad från vad som gällde i fråga om

lagstiftning angående samegendom i allmänhet, att lagen borde främst

åsyfta främjandet av förvaltning av samfälligheterna för delägarnes

gemensamma bästa samt att vid denna förvaltning behörig hänsyn borde

tagas till sådana speciella intressen i samfälld mark, för vilkas tillgodoseende

samfälligheten bildats eller vid övriga ägornas delning bibehållits

(gemensam. I sistberörda avseende vore tydligtvis att särskilt uppmärksamma

det förhållande, att vid fastighetsbildningen genom skiftesförrättningar

mången egendom fått sin tilldelning så utlagd, att för dess ändamålsenliga

nyttjande erfordrades tillgång till förnödenheter trån område,

som i sådant syfte bibehållits samfällt för skifteslaget eller delar därav.

Att avskära en fastighet härifrån skulle tydligtvis vara ett obehörigt

ingrepp i den genom skiftet åstadkomna ägoanordning, som haft till

syfte att så mycket som under rådande omständigheter vore^ möjligt

konsolidera de däri ingående fastigheter. Å andra sidan måste det,

såsom ovan antytts, vara särdeles angeläget att, där sambruk skulle

bestå, detta reglerades i syfte att en var delägare bleve i tillfälle att

bekomma sin tillständiga del och att den missvård, särskilt av skog,

som allmänt påklagats beträffande samfälligheter under oreglerad husbehovsbrukning,

måtte förekommas. Vidare vore att iakttaga, att av

ifrågavarande samfälligheter en större mängd icke hade det sammanhang

med de delade ägor, till vilka de hörde, att deras bibehållande som

samfällighet eller ens deras behållande överhuvudtaget vore utav någon

som helst vikt. Där förhållandet vore''sådant, vore samfälligheten snarast

att anse som en fastighet för sig och att jämställa med samegendom i

allmänhet. Så vore fallet med de förutvarande ryttare-, soldat- och

båtsmanstorp, å vilka sam äganderättslagen givits tillämpning. Att denna

tillämpning icke utsträckts till andra fall, som kunde anses härmed

ganska analoga, hade väl berott dels på det särskilt framträdande behovet

av lättare former för realisation av nämnda till egnahemsföisäljning

synnerligen ägnade lägenheter, dels ock därpå, att det beträffande

andra samfälligheter, som kunde komma ifråga att härmed jämställas,

i allmänhet ej utan särskild undersökning i varje fall kunde avgöras,

huruvida de utan förfång kunde avskiljas från de ägor, vartill de hörde.

I detta avseende kunde gränsen icke läggas efter de bestämmelser, enligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

.Kungl■ Maj:ts proposition Nr 177.

vilka samfälligheterna tillkommit, ty härvid lämnades beträdande skiftesundantagen

långt ifrån alltid genom delningshandlingarna tillförlitlig

utredning och beträffande andra samfällda ägor stode i allmänhet härutinnan

antingen icke någon utredning att erhålla eller ock allenast den

upplysningen, att de lämnats gemensamma utan bestämt syfte, vilket

icke hindrade, att deras bibehållande kunde vara av väsentlig betydelse

för de fastigheter, som de tillhörde. Man skulle möjligen kunna ifrågasätta

införandet av en anordning, varigenom delägare kunde få på förhand

prövat, huruvida viss sådan äga borde falla under samäganderättslagen

eller icke. Så skulle exempelvis kunna ske genom att ägodelningsrätterna

tillädes befogenhet att på ansökning av delägare pröva,

huruvida samfälld äga kunde utan förfång från skifteslaget avhändas,

i vilket fall ägan därmed kunde vara angiven såsom hörande under

samäganderättslagens bestämmelser. Fördelarna av en sådan anordning

skulle dock näppeligen kunna förväntas motsvara därmed oskiljaktiga

olägenheter, och denna utväg hade i allt fall icke ansetts böra anlitas,

då frågan om handhavandet och eventuellt realiserandet av samfälligheter

utav denna kategori synts kunna tillfredsställande lösas genom

bestämmelser, som naturligen läte inpassa sig i en särskild lagstiftning

om samfälligheter, som hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor.

I fråga om de särskilda rättigheter, som uppdraget omfattade, torde

deras handhavande, i den mån detsamma ej reglerades av redan givna

bestämmelser, lämpligen böra ordnas efter enahanda grunder, som beträffandé

nyttjandet av samfällda ägor nu angivits.

De resultat, som, enligt vad ovan antytts, borde vara syftemålet

för lagstiftningen på ifrågavarande område, kunde lämpligast, såsom ock

i riksdagsskrivelsen och det lämnade direktivet för de sakkunnigas

arbete blivit förutsatt, uppnås genom att en ordning infördes, i enlighet

varmed, i brist av åsämjande, enskild delägare gåves makt att tvinga

fram åtgärder till de samfälligheters nyttjande, som här avsåges. Fm

annan utväg, som beträffande vissa slag av hithörande samfälligheter

kunde vara att anlita, vore ingripande av myndighet för ordnande av

lämplig hushållning, där sådant för det allmänna kunde vara av större

betydelse; detta kunde då närmast komma ifråga för åstadkommande

av ordnad skogshushållning å därför lämpade samfällda ägor, varvid

initiativ kunde givas åt vederbörande skogsvårdsstyrelse eller däremot

svarande tjänsteman vid skogsstaten. Sådant sätt att ordna frågan skulle

dock tydligtvis medföra väsentliga olägenheter och den avsedda vinsten

för skogsvårdsintresset torde även med initiativet lagt i delägares hand

kunna ernås.

2117. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 149 käft. (Nr 177.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kanal. Maj;ts proposition Nr 177.

Det lagförslag, som de sakkunniga i enlighet med de anförda

synpunkterna utarbetat, är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om förvaltning av bysamfälliglieter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter
1

§■

Denna lag avser:

1. bys oskifta ägor och annan samfälld mark, som vid jorddelning

undantagits för gemensamt behov eller uteslutits från delningen, ävensom

mark, som eljest är gemensam för två eller flera fastigheter med i övrigt

skilda ägor;

2. rättigheter eller förmåner, som på sätt ovan om ägor sägs äro

samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller delvis skilda ägor.

Vad här nedan stadgas om ägor gäller i tillämpliga delar beträffande

nu angivna rättigheter och förmåner.

2 §■

Kunna delägare ej enas om nyttjandet av äga, som i denna lag

avses, må, där ägarna ej äro'' flera än två, en var av dem påkalla ägans

ställande under förvaltning av god man på sätt i 10 § sägs.

Åro ägarna flera än två, må fråga om ägas nyttjande upptagas

och avgöras i den ordning 3—7 §§ stadga.

Kan ej bestämmelse om nyttjandet sålunda träffas, vare lag som

i första stycket sägs.

1 fall, som i 2 § andra stycket avses, må fråga om samfälld ägas

nyttjande upptagas och avgöras vid sammanträde med delägarna på sätt

nedan sägs; och äge en var delägare att de övriga till sådant sammanträde

kalla. Kallelse skall tillställas dessa minst fjorton dagar före

sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt innehålla

uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende, för vars

behandling det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat ställe för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

sammanträdes hållande, skall detta äga rum inom någon av de fastigheter,

vartill samfälligheten hörer. Äro delägarna flera än tio eller kan

icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i samfälligheten, må kallelsen

delgivas sålunda, att densamma överlämnas till en av delägarna att vara

för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall, med underrättelse,

vilken av delägarna bekommit densamma, minst fjorton dagar före sammanträdet

ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de församlingar, där

fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller flera tidningar i

orten. Har boställe eller annat allmänt hemman, som icke innehaves

under stadgad åborätt, del i samfälligheten, skall jämväl underrättelse

om sammanträdet meddelas Konungens befallningshavande i så god tid,

att genom dennes föranstaltande ombud må varda av vederbörande

myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.

Vill delägare, hellre än att själv föranstalta om sammanträde,

varom nu är sagt, därtill erhålla förordnande för särskild person, må

sådant förordnande begäras och meddelas i den ordning, som i 10 §

om förordnande av god man sägs. Kostnad, som i anledning härav

kan ifrågakomma, skall av sökanden förskjutas, men i händelse åtgärd,

som med sammanträdet åsyftas, kommer till stånd, slutligen gäldas av

delägarna efter delaktighet i samfälligheten.

4 §.

1 mom. Vid sammanträde, som i 3 § sägs, föres ordet, då särskild

person förordnats att föranstalta om sammanträdet, av denne och eljest

av den, som därtill av de närvarande delägarna utses. Kåder i fråga

härom skiljaktighet, gälle den mening, som de flesta efter huvudtalet

biträda. Aro rösterna lika, avgöres frågan genom lottning.

2 mom. I andra frågor än i 1 mom. sägs äge vid sammanträdet

en var delägare rösträtt efter sin delaktighet i samfälligheten, dock att

rösträtt ej må av någon delägare utövas för mera än en femtedel eller,

där delägarna äro flera än femtio, en tjugondedel av de vid sammanträdet

närvarande delägarnas efter nämnda grund beräknade röstetal.

3 mom. Vid omröstning gälle, där ej annat för visst fall är bestämt,

den mening, som efter stadgad röstberäkning biträdes av de flesta

avgivna rösterna. Utfalla vid omröstning rösterna lika, gälle den mening,

som de flesta efter huvudtalet biträda. Bliva rösterna även efter denna

beräkning lika, avgöre ordföranden, vilken mening skall gälla.

4 mom. Innan fråga, för vars behandling sammanträde utsatts, till

avgörande företages, skall utredning ske om de fastigheter, vartill samfälligheten

hörer, ävensom vilka däri äga del och den grund, som gäller

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

för en vars delaktighet. Råder osäkerhet, huruvida samfälld äga tillhör

visst skifteslag eller annat större skiftesområde, vid vars delning nämnda

skifteslag utbrutits, skall, intill dess säker utredning härutinnan förebragts,

frågan anses angå det större skiftesområdet.

5 mom. Genom ordförandens försorg skall föras protokoll, med

angivande av vad vid sammanträdet avhandlas och beslutes. I protokollet

skall ock lämnas redogörelse för den äga, varom fråga är, ävensom,

i den mån utredning därom vunnits, fullständig uppgift om de

fastigheter, vartill samfälligheten hörer. Vidare skola upptagas närvarande

delägare och deras andelar i samfälligheten. Varder icke protokollet

genast å sammanträdet justerat, skall detsamma inom åtta dagar

efter sammanträdet å därvid tillkännagiven tid och plats uppläsas samt

förses med underskrift av ordföranden och en eller flera av delägarna

utsedda justeringsmän.

5 §.

Besluta delägarna, att samfällighet skall ställas under förvaltning för

gemensam räkning, skall ock av dem antagas reglemente, angivande

grunderna för denna förvaltning. I sådant reglemente skall upptagas

bestämmelse om tillämpning å sammanträde med delägarna av de föreskrifter

rörande omröstning, som i denna lag angivas, om val av en eller

flera syssloman för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna för förvaltningen

och användande av vinsten därav. I avseende härå skall iakttagas,

att delägare, som ej därtill samtyckt, ej må påföras kostnad, överstigande

hans del i avkastningen, samt att behållna avkastningen bör antingen

användas till företag, som lända till gemensam nytta för de fastigheter,

vilka hava del i ägan, såsom skogskultur, anläggning och underhåll

av vägar och broar eller dylikt, eller ock till fondering eller utdelning

till delägarna efter delaktighet i ägan.

Reglementet skall underställas rättens prövning och för detta ändamål

jämte protokoll över det eller de sammanträden, därå frågan om

samfällighetens ställande under förvaltning och reglementets antagande

förevarit, till rättens ordförande insändas. Rätten skall tillse, att reglementet

är i laga ordning tillkommet, att dess bestämmelser äro förenliga

med gällande lagar och författningar samt att icke detsammas tillämpning

kan lända till märkligt förfång för delägare, som ej deltagit i reglementets

antagande eller eljest godkänt detsamma. Dessutom skall, där

samfälligheten helt eller delvis utgöres av skogsmark, tillses att bestämmelser

lämnats, som trygga en tillfredsställande skogsvård därå, börande

rätten ifråga härom, innan fastställelse meddelas, inhämta yttrande från

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition Nr 177.

vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogstjänsteman. Kan reglemente

ej oförändrat godkännas, må rätten, efter delägarnas hörande, däri verkställa

erforderliga jämkningar.

Varder reglemente ej inom skälig tid antaget och till rätten ingivet,

må rätten på begäran av delägare meddela föreskrifter om ägans handhavande

att gälla intill dess reglemente kan varda antaget och fastställt.

Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst

fall delägarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,

tala och svara för delägarna. Åga, som ställts under förvaltning, må ej

av syssloman delägarna avhändas eller för längre tid än fem år utlegas

utan att delägarna därom beslutat i den ordning, som i 6 § 2 mom.

eller 7 § sägs.

6 §•

1 mom. Vilja delägarna, utan att ställa äga under förvaltning

enligt 5 §, besluta om dess användning vare sig genom brukande för

egen räkning eller genom utlegning, skall därvid tillses, att åtgärden

ej länder till märkligt förfång för delägare, som ej till densamma lämnat

medgivande. Där till förebyggande av sådant förfång finnes erforderligt,

att delägare förbehålles rätt att av samfälligheten erhålla timmer, vedbrand,

gärdsel, torv, grus eller annat till husbehov eller att därå bava

kreatursbete, böra ock bestämmelser trätfas till ordnandet av sådan husbehovsnyttning.

2 mom. Besluta delägarna att utlega äga för längre tid än fem

år, skall beslutet för att äga giltighet biträdas ej mindre av två tredjedelar

av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet än även

av minst hälften av samtliga delägare i samfälligheten efter huvudtalet.

7 §■

Vilja delägare avhända sig äg a, som i denna lag avses, och kan

det ske utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge

de ock härom fatta beslut i den ordning här ovan i § 2 mom. sägs.

Där någon delägare så yrkar, må dock avhändandet ej äga rum annorledes

än genom försäljning å offentlig auktion till den mestbjudande.

Tillhör äga skifteslag, däri boställe eller annat allmänt hemman äger del,

må beslut om dess avhändande ej träda i verkställighet utan att tillstånd

därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut om ägas avhändande fattas, må jämväl bestämmas och

i protokollet angivas, av vem upplåtelsehandlingen skall å delägarnas

vägnar underskrivas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

År fråga väckt om ägas försäljning och vill delägare, att gemenskapen

skall upplösas genom laga skifte eller hemmansklyvning, give

det till känna sist vid det sammanträde med delägarna, där frågan om

försäljning skall företagas. År skifte eller klyvning då i laga ordning

sökt, må beslut i försäljningsfrågan ej fattas, förr än sig visat, huruvida

på ansökningen delning kommer till stånd. År sådan delning icke sökt,

skall, där delägare så yrkar, honom givas nödig tid därtill.

8 §•

Klander mot sysslomans redovisning för avkastningen av äga, som

är ställd under förvaltning enligt denna lag, eller fördelningen av samma

avkastning tillhör vederbörlig domstols prövning.

Menar delägare, att beslut, som i ärende, varom i denna lag sägs,

vid sammanträde av delägarna fattats, icke i laga ordning tillkommit

eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes

överskrider deras befogenhet, som beslutet fattat, äge han vid talans

förlust inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del, instämma

samtliga övriga delägare till rätten. Åro nämnda delägare flera än tio,

skall i avseende å stämningens delgivning vad i 11 kap. 12 och 25 §§

rättegångsbalken stadgas om stämning å helt byalag äga tillämpning.

Har genom kungörelses uppläsande i kyrkan och införande i tidning

i orten tillkännagivits, att beslut angående viss angiven äga fattats

samt var och när detta beslut för delägarna hålles tillgängligt, skall

ovannämnda klagotid för delägare, som ej kan visas tidigare hava fått

del av beslutet, räknas från dag, då han efter sådan kungörelse ägt därav

taga del.

9 §•

Delägares beslut, som i denna lag avses, må ej träda i verkställighet

förr än den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan

mot detsamma blivit instämd eller beslutet blivit genom laga kraft ägande

utslag fastställt.

Visar sig, efter det beslut enligt 5, 6 eller 7 §§ fattats om ägas

användning eller avhändande, att fara föreligger för att under tiden, till

dess beslutet må verkställas, ägan bliver utsatt för vanvård av delägare,

må på begäran av någon av delägarna Konungens befallningshavande,

där skäl därtill eljest prövas föreligga, meddela förbud för delägarna att

under nämnda tid å ägan verkställa avverkning eller taga ler, torv, grus

eller dylikt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

31

10 §.

Begäran om förordnande för god man, varom i 2 § sägs, göres hos

domaren eller, i stad, hos rätten. I anledning av sådan begäran skall,

där ej med hänsyn till ägans beskaffenhet den begärda åtgärden finnes

vara överflödig eller olämplig, förordnande meddelas för delägare eller

annan att omhändertaga ägans förvaltning.

Förordnande, som nu sagts, meddelas på viss tid eller tills vidare

och innebär uppdrag att förvalta äga till delägarnas gemensamma bästa.

God man må ej om bortlegande av samfälligheten träffa avtal, som avser

längre tid än förordnandet omfattar eller, där fardagsrätt ifrågakommer,

till den fardag, som infaller näst efter det sagda tid gått till ända.

Där någon delägare sådant fordrar eller det eljest finnes påkallat,

må beträffande god mans förvaltning de övriga föreskrifter lämnas, vartill

omständigheterna i varje fall kunna föranleda; och bör därvid särskilt

iakttagas, att erforderliga bestämmelser meddelas om rätt för delägarna

till sådant husbehov, som i 6 § omnämnes, samt om ordningen för dettas

åtnjutande ävensom, där ägan omfattar skogsmark, till betryggande av

tillfredsställande skogsvård därå.

Sådana föreskrifter meddelas av rätten, sedan samtliga delägare

lämnats tillfälle att yttra sig och, där fråga är om bestämmelser i avseende

å skogsvård, yttrande inhämtats från vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller skogstjänsteman.

11 §.

Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om

ansvarighet och redovisning, så ock om arvode och ersättning för kostnader,

skall gälla även för god man, som i denna lag avses.

12 §.

Kostnad, som av gode mannen gjorts för förvaltning av samfällighet,

skola samtliga delägare vidkännas, envar i förhållande till

sin lott.

13 §.

E] må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.

Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda

och gitter han visa skälig orsak,

eller ansöker _ delägare, att god man entledigas, och prövas skäl

därtill vara,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

eller varda delägarna ense att själva omhändertaga förvaltningen

av samfälligheten och göra de därom anmälan,

eller beslutes i den ordning, som i denna lag sägs, om nyttjandet

på sådant sätt, att förvaltning av god man ej vidare erfordras,

eller varder upplyst, att samfälligheten blivit för gemensam räkning

försåld eller att någon delägare löst de andra ut eller att gemenskapen

annorledes upphört,

varde gode mannen av rätten eller domaren entledigad.

14 §''

Över beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 10

och 13 §§, må klagan föras genom besvär i hovrätten, dock träder beslutet

utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

Över utslag i tvist, som enligt denna lag dragés under rättens

prövning, fullföljes talan genom besvär.

15 §.

Har angående ägas nyttjande bestämmelse enligt denna lag träffats,

skall vad i 10, 11 och 12 kap. byggningabalken samt i kung!, förordningen

om skogarna i riket den 1 augusti 1805 häremot stridande finnes

stadgat angående nyttjande av samfälld skog och mark icke å ägan

hava tillämpning.

Företager delägare å sådan äga, i strid med träffade bestämmelser,

avverkning eller tager grus, torv, ler, sand eller dylikt eller överträder

han eljest genom brukande av ägan vad sålunda blivit bestämt, varde

han ansedd som hade han, såsom i 24 kap. 6 § strafflagen avses, missbrukat

sin rätt i samfälligheten; dock att förseelsen må åtalas av allmän

åklagare efter angivelse av delägare.

16 §.

Gälla på grund av lag eller särskild författning bestämmelser angående

förvaltning eller nyttjande av ägor, som eljest falla under stadgandena

i denna lag, eller för visst slag av sådana ägor, skall, utom för

det fall, som avses i 15 §, vad i denna lag föreskrivits i avseende å

sådan äga icke hava tillämpning i vidare mån än som är med förstberörda

bestämmelser förenligt.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 juni 1918 angående förlängd

giltighet av lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition Nr 177.

beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län; skolande

dock beträffande vidare behandling av redan skedd ansökning om förvaltning

eller avverkningsförbud, som sistnämnda lag avser, ävensom i

fråga om redan anordnad förvaltning eller meddelat avverkningsförbud

enligt samma lag denna fortfarande gälla intill den 1 juli 1921.

Rörande lagförslagets rubrik och dess särskilda paragrafer må ur Rubriken.

de sakkunnigas motivering anföras följande.

I lagens benämning hade de sakkunniga velat framhålla de av

bygemensamheten härflytande samfälligheterna, alltså i främsta rummet

de i 10 kap. byggningabalken avsedda bys oskifta ägor, såsom det

närmaste föremålet för lagen. 1 vidsträckt bemärkelse kunde härunder

innefattas även de samfälligheter, som tillhörde såväl vissa såsom skifteslag

behandlade sockenområden och andra komplexer av b}’ar som ock

vid bydelningar utbrutna hemman och lägenheter, vilka hade flera ägare

och dem emellan uppdelade ägor. Med by jämställda vore ock här att

betrakta ursprungligen enstaka hemman och lägenheter, som vore delade

mellan flera ägare. Till nu angivna fastighetskomplexer hörande samfällda

ägor och därmed jämförliga rättigheter folie utan vidare under den

föreslagna lagens tillämpning. Skulle någonstädes förefinnas byar eller

därmed jämförliga fastighetskomplexer, däri delägarne hade sina ägor

skilda utan att delning veterligen dem emellan ägt rum, skulle naturligtvis

lagen även vara tillämplig på dem tillhöriga samfällda ägor och

rättigheter. Enahanda vore förhållandet med samfälligheter, som tillhörde

fastigheter utan den samhörighet, som rådde mellan hemmanen

i by, därest nämligen mellan samfälligheten, å ena, samt de skilda

fastighetsägorna, å andra sidan, funnes sådant sammanhang, att de förra

utgjorde ett verkligt tillbehör till de senare, såsom fallet kunde vara med

samfälld äga, som alltid tillhört ifrågavarande fastigheter eller blivit

dem gemensamt tilldelad genom avvittring såsom ökeskatt o. s. v. Däremot

kunde ej vara att hit hänföra äga, som för en by eller två eller

flera fastigheter förvärvats från främmande fastighet och anslagits till

något gemensamt ändamål.

Här angåves de olika föremålen för lagens tillämpning. I första i §■

punkten upptoges samfällda ägor, varvid först nämndes de vanligast

förekommande skiftessamfälligheterna eller de områden, som lämnats

samfällda vid skifte av by, vare sig på så sätt, att de för gemensamt

behov undantagits från delningen, eller så, att de utan vidare uteslutits

från densamma. Med dessa jämställdes samtälligheter, som vid annan

2117. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 149 höft. (Nr 177.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl■ Majits proposition Nr 177.

jorddelning än byskifte på nämnda sätt undantag^ eller uteslutits, och

räknades till sistberörda jorddelningar även sämjevis skedd fördelning

grannar emellan. Ytterligare upptoges som hithörande de ägor, som,

utan att hava på nämnda sätt avskilts vid delning av ett skifteslag, utgjorde

samfälligheter för fastigheter med eljest helt eller delvis skilda

ägor.

För lagens tillämplighet på här angivna ägor förutsattes naturligtvis,

att de fastigheter, till vilka samfälligheterna hörde, var för sig

ägdes av skilda personer. I paragrafens andra punkt angåves de rättigheter,

varå lagen hade avseende.

Det vore uppenbart, att ju mindre antalet delägare vore, dess

mindre borde behovet av noggrannt bestämda former för handhavandet

vara. Då emellertid tillämpningen av en ordning enligt de angivna

grunderna även för samfälligheter med ett fåtal delägare ej torde ställa

sig betungande, torde någon särskild form för sådana fall ej vara erforderlig.

Härifrån borde dock ett undantag vara att gorå, nämligen för

det fallet, att delägarna vore allenast två. Att anordna majoritetsbeslut

i sådant fall kunde, då delägarna hade lika andelar, ej låta sig göra

enligt förenämnda grunder och torde, även där de hade olika andelar,

ej lämpligen böra ifrågasättas. För detta fall torde annan utväg att

slita tvister om samfällighets användning ej vara att finna, än att envar

av delägarna lämnades befogenhet att påkalla myndighets bestämmande

om frågans ordnande, vilket lämpligast torde kunna ske genom förordnande

av god man för samfällighetens omhändertagande. Som det därjämte

ej kunde antagas uteslutet, att enligt de regler, som angåves i

efterföljande paragrafer, fall kunde inträffa, då bestämmelser om samfällighets

nyttjande ej kunde åstadkommas, hade det ansetts nödigt att

öppna möjlighet för en minoritet att på annan väg framtvinga förnuftig

användning av samfälligheten, och hade man såsom sådan möjlighet

föreslagit samma anordning, som upptagits för de fall} då ägarna vore

allenast två. Omständigheter, som kunde föranleda anlitande av denna

utväg, vore exempelvis, att i 4 § föreskriven majoritet för beslut om

användande av samfällighet ej uppnåddes eller att brister i utredningen

om de fastigheter, vartill samfällighet hörde, omöjliggjorde konstaterandet

av att majoritet vore förhanden.

Fn anordning med beslutmässighet för delägaremajoriteten i frågor,

där åsämjande ej kunde vinnas, fordrade t}''dligtvis för sin tillämpning

i praktiken, att viss form stadgades för frågornas upptagande, omröst
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj ds proposition Nr 177.

ninge verkställande och konstaterande av resultatet. Lämpligaste sådan

form vore givetvis sammanträde med delägarna efter behörig kallelse

och under ledning av ordförande, som hade att ansvara för protokollsföring

av fattade beslut. För behandling av frågor av mera invecklad

beskaffenhet torde det stundom kunna vara ändamålsenligt att förhandlingarnas

ledning vid sådant sammanträde överlämnades till särskilt

kvalificerad person. Sådan ordning hade i den provisoriska dalalagen

upptagits och där motiverats med hänvisning till de svårutredda frågor

om äganderätten till befintliga samfälligheter, som i de under lagen

hörande skiftesområden särdeles ofta yppats. I förekommande fall borde

för sådant ändamål delägare få hos vederbörlig myndighet begära förordnande

för härför lämplig person att hålla sammanträde för angiven

frågas behandling och då jämväl ombesörja kallelser därtill. I de flesta

fall, där rätten att få förordnad särskild ordförande kunde komma till

användning, torde nämligen få antagas, att svårigheter jämväl yppade

sig i avseende å kallandet av delägare, antingen på grund av bristande

utredning om delägareskap eller därpå, att delägarnas antal vore särskilt

stort.

Då de särskilda delägarne i en samfällighet däri kunde hava olika

andelar, kunde vid beräkning av majoritet bland dem två olika grunder

tänkas tillämpade, i det nämligen majoriteten antingen kunde bestämmas

efter andelstalet eller efter huvudtalet. Då här i allmänhet vore fråga

om rent ekonomiska intressen, läge väl närmast till hands, att majoriteten

efter andelstal räknat finge bestämmanderätt. Emellertid hade det

synts betänkligt att tillägga de större andelsägarna en så obetingad

övervikt i dessa frågor. Nyttan och behövligheten av tillgången till de

förnödenheter eller andra förmåner, som besittningen av viss samfällighet

innebure, kunde nämligen variera för de olika delägarne utan relation

till deras andelstal, så att tilläventyrs i ett skifteslag viss samfälld äga,

vars bibehållande vore utan betydelse för de större fastigheternas ägare,

icke utan verkligt lidande för de övriga kunde avhändas skifteslaget

eller disponeras på annat sätt än förut varit fallet. Åven från andra

Bynpunkter torde det vara anledning att framgå med en viss försiktighet,

när det gällde att införa tvång i avseende å disponerandet av dessa

samfälligheter. En majoritet efter andelstal räknat innefattade väl i

vanligaste fall de ekonomiskt kraftigaste bland delägarne och kunde

med användande av de företräden, som läge häri, lätt komma att öva

obehörigt tvång mot minoriteten, ifall den tillädes obetingad avgöranderätt

i frågor rörande dessa samfälligheter. Att åter helt lämna avgörandet

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

åt majoriteten efter huvudtalet räknat skulle säkerligen i många fall

innebära ett obehörigt åsidosättande av de större delägarnes legitima

intressen. Man torde då lör undgående av olägenheter, som dessa metoder

för röstberäkning var för sig kunde medföra, vara hänvisad till

en kombination av båda, varjämte såsom korrektiv mot de övergrepp,

som i allt fall kunde tänkas förekomma, torde erfordras utväg att få

talan mot sålunda åstadkommet beslut prövad i avseende å dess egenskap

att tillgodose alla delägares berättigade krav.

För bestämmandet av grunder för röstberäkning erbjöde sig, efter

den ovan angivna huvudprincipen om beräkning såväl efter huvudtal

som efter delaktighet, flera på olika rättsområden tillämpade metoder,

gående ut på att till tryggande av de mindre andelsägarnes intressen

inskränka rösträtten efter andelstal. Längst hade man i detta avseende

gått i den omnämnda provisoriska lagen angående vissa skogssamfälligheter

i Kopparbergs län, i det att rösträtten efter berörda grund där

inskränkts så, att ingen av delägarna ägde rösta för större delaktighetstal

än som motsvarade en tjugondedel av de i omröstningen deltagandes

sammanlagda andelar. Denna synnerligen kraftiga reduktion av de

större röstetalen hade tydligen motiverats av de i ifrågavarande bygd

förekommande mycket stora skifteslag, där delägarnas antal kunde

uppgå till något tusental och där jordfördelningen understundom vore

så ojämn, att vissa delägare, t. ex. de större trävarubolagen, kunde

besitta andelar av sådan betydenhet, att de utan denna reduktion skulle

praktiskt taget dominera i frågor om undantagens användning. Där

sådana särskilda förhållanden ej vore förhanden, kunde väl i allmänhet

en så betydande reducering i rösträtten efter andelstal ej anses påkallad,

men då i frågor av förevarande art det syntes viktigare att trygga de

mindre andelsägarnas intressen mot obehörigt förfång än att tillgodose

de större delägarnas krav på inflytande i förhållande till sin andelsrätt,

så torde även i fråga om samfällighet med mindre antal delägare en

avsevärd reducering av andelsröstetalen vara på sin plats; och torde i

sådant avseende lämpligen kunna uppställas den regeln, att där delägarnas

antal icke överstege femtio, rösträtten borde begränsas så, att ingen

finge rösta för mera än en femtedel av de röstande delägarnas sammanlagda

andelstal. Vore delägareantalet större, torde omförmälta starkare

reducering böra fordras. För tillgodoseende av allas rätt vore jämväl

nödigt att rättsmedel lämnades mot delägarnas beslut, så att talan däremot

kunde föras såväl i fråga om beslutets formella laglighet som ock

i materiellt hänseende, därest beslutet skulle lända delägare till förfång.

I vissa frågor torde dessutom böra fordras den ytterligare säkerheten

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

av kvalificerad majoritet. Fordran härpå torde dock kunna begränsas

till frågor om avhändande av äga samt utlegning därav på längre tid.

Föremål för de beslut, vilkas fattande åsyftades med denna ordning,

skulle vara användning av sådana samfälligheter, som bär vore i fråga.

Besluten kunde då tänkas gå ut på antingen ett mera stadigvarande

brukande av samfällighet för delägarnas gemensamma räkning eller på

tillfälliga åtgärder därmed eller ock slutligen avse samfällighets avbändande.

Avsåges stadigvarande brukning, torde för vinnande av trygghet

mot missbruk och garanti för att allas rätt iakttoges, en ordnad förvaltning

böra inrättas. Därvid borde lämpligen iakttagas, att syssloman

eller sysslomän utsåges för förvaltningens bandbavande och reglemente

upprättades till rättesnöre härför. I sådant reglemente borde intagas

stadganden, ägnade att förebygga åtgärder, som kunde lända delägare

till förfång, varjämte till vinnande av önskvärd planmässigbet i skötseln

av ägor, som därför ägnade sig, för sådant syfte lämpade bestämmelser

borde införas i reglementet, och särskilt borde som oeftergivligt stipuleras,

att föreskrifter däri lämnades om forstmässig behandling av mera omfattande

skogsområden. Att härför fordra fullständig av forstlig myndighet

godkänd hnshållningsplan kunde väl icke gärna ifrågakomma,

särskilt med avseende därå, att delägarna, därest de ej skulle åtnöjas

med sådant tvång, kunde omintetgöra dess tillämpning genom att enas

om annan användning av området eller åstadkomma delning därav eller

rent av avhända sig detsamma. Det arbete och den kostnad, som utarbetande

av hushållningsplan måste medföra, skulle under sådana

omständigheter göras onyttiga, så framt man icke ville stadga, att planen

även efter sådana åtgärder fortfarande skulle gälla, vilket emellertid i

tillämpningen skulle medföra åtskilliga olägenheter. Däremot kunde väl

fordras, att enklare föreskrifter om skogsvård, godkända av den myndighet,

som hade tillsyn å vården om enskilda skogar i orten, uppställdes

för skötseln av skogssamfälligheterna. Sådana föreskrifter kunde tydligtvis,

där detta läte sig förena med nämnda myndighets arbeten i

övrigt, gå ut på att avverkning skulle ske i enlighet med anvisning

eller utsyning av myndigheten eller dess organer samt att kulturåtgärder

likaledes efter sådan anvisning skulle företagas. För säkerhets

vinnande, att antydda fordringar uppfylldes, torde det vara nödigt att

upprättandet och innehållet av reglementena kontrollerades av myndighet,

som borde äga befogenhet att pröva, om föreskrifterna däri gjorde tillfyllest,

särskilt i fråga om tillvaratagande av sådan delägares rätt, som

ej uttryckligen förklarat sig åtnöjas med reglementet, samt i avseende

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj .tu proposition AV 177.

å det allmännas anspråk på tillfredsställande skogsvård, där sådan ifrågakomme,

och annat, som till ordnad hushållning oeftergivligen hörde.

Det borde då ock tillkomma den kontrollerande myndigheten att verkställa

jämkningar i reglementet, där så funnes enligt dessa synpunkter

nödigt, varvid dock tydligtvis delägarnas yttrande borde av myndigheten

inhämtas. Såsom besked om godkännande borde myndigheten meddela

fastställelse å reglementet.

Beträffande sysslomän, som sålunda satts att förestå samfällighets

förvaltning, borde gälla, att de, såvitt icke annorlunda bestämdes, borde

äga i allt vad som förvaltningen anginge tala och svara för delägarna,

dock med den inskränkning, att de ej utan särskilt av delägarna med

föreskriven kvalificerad majoritet fattat beslut finge avyttra ägan eller

utlega den på längre tid än fem år.

Ordnandet av planmässig förvaltning borde tydligtvis i allmänhet

eftersträvas beträffande ägor av större omfattning och värde; särskilt

torde för mera omfattande skogsmarksägor, som bibehölles samfällda,

detta vara såväl för delägarna som för det allmänna intresset av skogsvårdens

främjande högst angeläget. För samfälligheter av mindre betydelse

kunde det väl även lämpa sig att ordna enklare förvaltning,

som tydligtvis ej behövde medföra avsevärd kostnad. Det kunde dock

förutses, att särskilt för mindre värdefulla ägor eu regelbunden förvaltning

kunde anses överflödig eller att beslut därom icke kunde genomdrivas.

För sådana fall borde det stå delägarna öppet att besluta om

tillfälliga åtgärders vidtagande med fastigheten, t. ex. utlegande, upplåtande

av avverkningsrätt, bete, jakt, sand- eller grustäkt m. m.

Jämväl beträffande större samfälligheter kunde antagas, att, där beslut

om förvaltning ej kunde genomdrivas eller sådan åtgärd av ett eller

annat skäl ej ifrågakomma, utvägen att besluta om enstaka åtgärder

beträffande samfällighetens användning kunde vara till fördel, så t. ex.

i fråga om avlägset belägna ägor, som bättre lämpade sig för uttagning

än för gemensam brukning. För beslut om sådan mera enstaka

åtgärd, som alltså ej innebure samfällighets ställande under ordnad

förvaltning, kunde i viss mån enklare former godtagas än ovan beträffande

beslut om förvaltning angivits. Dock torde det vara oeftergivligt,

att för beslutets fattande och konstaterande sammanträde, till vilket

delägarna kallats, vederbörligen hölles och att beslutet i protokoll avfattades.

Anginge beslutet äga, varifrån delägare hämtade förnödenheter

till husbehov, torde vara nödigt att vid beslutet iakttaga, att rätten

härtill, så vitt den vore av verklig betydelse för den enskilde delägaren,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition Nr 177.

icke träddes för nära. Särskilda fall, där varsamhet härutinnan kunde

vara att iakttaga, vore utlegning av skogsmark, torvmosse, ler-, sandoch

grustag m. m., upplåtelse av avverkningsrätt eller rätt till torvtäkt

o. s. v. Naturligtvis borde emellertid vid tillgodoseende av sådan husbehovsrätt

det stå delägarna fritt att besluta om ordning för dennas

användning. Detta kunde tydligtvis även för sig utgöra ett lämpligt

föremål för beslut om äga, varå av någon anledning förvaltning ej

anordnades.

Att medgiva en knapp majoritet av delägarna att träffa bestämmelser

om samfällighets undantagande från delägarnas disposition under

en längre tidsperiod skulle säkerligen ej vara lämpligt. A andra sidan

torde möjligheten att genom utlegning på lång tid få bästa användning

för därtill lämpade ägor böra lämnas öppen, där eu starkare mening

bland delägarna sådant påkrävde. Såsom minimum för den majoritet,

som härutinnan borde fordras, torde lämpligen kunna antagas två tredjedelar

av rösterna efter röstvärde samt anslutning av hälften utav samtliga

delägare efter huvudtalet.

I yttranden angående behövligheten av lagstiftning uti förevarande

ämne hade framhållits olägenheterna av att avhändande av samfälligheter,

vilkas bibehållande för delägarna förlorat all betydelse, särdeles

ofta mött hinder genom att ett fåtal eller stundom allenast en av delägarna

utan rimligt skäl motsatt sig denna åtgärd. Att sådant under

nuvarande förhållanden kunde ske vore tydligtvis ett missförhållande,

vara bot borde beredas genom den ifrågasatta lagstiftningen. Exempel

i mängd kunde framdragas på fall, då bästa sättet för delägarna att

draga fördel av en samfälld äga vore att avyttra densamma. Uppenbarligen

borde emellertid garantier anordnas, på det icke avhändande

genom majoritetsbeslut kunde verka till avsevärt men för delägare, som

motsatte sig åtgärden, varjämte såsom bevis om åtgärdens önskvärdhet

borde fordras, att majoriteten bleve på visst sätt kvalificerad. I detta

avseende torde enahanda fordringar lämpligen böra uppställas som ovan

angivits i fråga om längre tids upplåtelse. Såsom trygghet för att

köpeskillingen vid avhändande ej måtte understiga, vad ägan skäligen

borde betinga, torde böra fordras, att, om någon delägare det begärde,

försäljningen skulle ske å offentlig auktion. Den i lagen om samäganderätt

antagna grundsatsen, att i fråga om fastighet, som kunde göras

till föremål för hemmansklyvning, ansökan om sådan åtgärd under vissa

förhållanden borde hindra försäljning, torde böra givas motsvarande

tillämpning beträffande försäljning av samfälld äga, som nu vore i fråga,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition. Nr 177.

så att där skifte därav vore begärt, försäljning ej finge verkställas, i

fall delningen komme till stånd.

8 §. Infördes sådan ordning, som angivits, för avgörande av frågor

om användning av samfälligheter, torde vårdnaden om rättssäkerheten

kräva, att delägare, som ansåge sig hava befogad anledning till missnöje

med dylik frågas behandling, lämnades öppet att få åtgärdens

laglighet av myndighet prövad, detta såväl beträffande den formellt

riktiga behandlingen som materiellt i så avseende, att åtgärden ej måtte

medföra obehörigt förfång för delägare, som däri ej deltagit. I sistnämnda

hänseende torde höra gälla, att ett mindre förfång för en delägare

ej borde ovillkorligen förhindra en över huvud taget nyttig åtgärd.

Gränsen härvidlag torde lämpligen kunna angivas så, att åtgärden ej

finge vidtagas, om den funnes medföra märkligt förfång för delägare,

som ej därtill lämnat medgivande. — Rörande ordningen för klander

av sysslomans redovisning och fördelning av avkastningen hade upptagits

motsvarande bestämmelser om häradsallmänningar i 13 § av kungl.

förordningen den 26 januari 1894, och beträffande klagan mot delägares

beslut hade det ansetts, att klander genom stämning till allmän underrätt

vore som rättsmedel lämpligare än besvärsförfarande.

9 §. Då det icke ansetts lämpligt, att delägares beslut, som ej vunnit

laga kraft, finge gå i verkställighet, hade till skydd mot åtgärder, som

av tredskande delägare kunde företagas för omintetgörande av syftet

med beslutet, föreskrift lämnats om rätt för delägare att påkalla förbud

mot vissa sådana åtgärder. Särskilt hade härmed åsyftats sådana fall,

som att delägare beslutat förbjuda avverkning å en samfällighet eller

att ställa denna under förvaltning i syfte att skydda därå varande skogsbestånd

mot oreglerat husbehovshygge.

jo—13 §§. Dessa paragrafer handlade om tillsättande av god man, som i 2 §

avsåges, samt vad därmed sammanhängde. Härvid hade grunderna för

motsvarande bestämmelser i samäganderättslagen i tillämpliga delar efterföljts.

En särskild avvikelse härifrån vore stadgandet, att rätten kunde

avslå ansökan om god man, där åtgärden funnes vara onödig eller

olämplig, vilket t. ex. borde kunna antagas inträffa, där samfällighet, som

ansökningen avsåge, vore av särdeles obetydligt värde eller eljest kostnaden

för förvaltningen ej skulle motsvaras av därmed påräknelig vinst.

Angående den tid, som sådant godemansförordnande skulle avse, ägde

den förordnande myndigheten att efter omständigheterna bestämma och

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition Nr 177.

kunde förordnandet meddelas såväl för viss tid som tillsvidare. Det

vore icke förutsatt, att samtliga delägare skulle höras över ansökning

om förordnande av god man. Sådana förhållanden, som att samfällighet

vore utsatt för vanvård och att fråga om dess ställande under förvaltning

eller om annan åtgärd för dess fredande blivit av delägarnas

majoritet avslagen, kunde antagligen av sökanden på sådant sätt ådagaläggas,

att förordnande omedelbart borde på ansökningen meddelas.

Förebringades ej sådan utredning, torde rätten böra lämna övriga delägare

tillfälle att yttra sig, vilket lämpligen ordnades så, att sökanden

förelädes delgiva ansökningen jämte vederbörlig resolution på sätt om

kallelse i 3 § sades.

Vore det med hänsyn till samfällighets beskaffenhet av vikt, att

särkilda föreskrifter lämnades angående förvaltningens handhavande,

finge rätten på delägares begäran och efter övrigas hörande meddela

sådana. Begäran därom kunde framställas såväl i sammanhang med

ansökningen som i förklaring däröver eller i annan ordning. Beträffande

förvaltning av större och värdefullare ägor och där delägarnas antal

vore stort kunde det antagas vara lämpligt, att delägarna kallades att

härom höras inför rätten. I vanliga fall torde vara tillräckligt att

skriftligt yttrande infordrades.

Meddelades ej särskilda föreskrifter för godemans förvaltning,

borde denna handhavas efter vanliga regler för sysslomannaskap, och

vore god man i sådant fall oförhindrad att förbjuda ägans användning

av delägare även till husbehov.

Då beslut om god mans förordnande genast trädde i kraft, kunde

sådant förbud, som i 9 § 2 mom. sades, här ej ifrågakomma.

De bestämmelser, som sålunda för det tippställda ändamålet ansetts

erforderliga, borde gälla för nu ifrågavarande slag av sam fäll igh eter

i allmänhet, men icke inkräkta på de föreskrifter, som i särskild ordning

redan lämnats i avseende å dispositionen av vissa grupper av sådana

samfälligheter. Ej heller hade det ansetts vara påkallat att i förevarande

ordning föreslå upphävande eller ändring av de allmänna bestämmelserna

om samfälligheters nyttjande, som innefattades i byggningabalken,

utan hade det ansetts, att frågan om sådan åtgärd lämpligen

borde upptagas i sammanhang med allmän revision av ännu bibehållna

delar utav denna balk. Däremot måste tydligtvis bestämmelserna

i 10, 11 och 12 kap. nämnda balk om rätt för delägare i samfälld

mark till oreglerad husbehovsnyttning betagas giltighet i sådana fall,

där i enlighet med ovannämnda grunder sådan användning av samfällt

2ii7. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 149 höft. (Nr 177.) 6

15-16 §§

och slutbestämmelsen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

De avgivna

yttrandena.

Departements
chefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

område anordnats, som nteslöte dylik husbehovsnyttning. 1 de specialförfattningar,

som avsåge nyttjande av samfälligheter, om vilka nu vore

fråga, hade de sakkunniga i allmänhet ej funnit anledning föreslå någon

ändring. Ett undantag härifrån hade emellertid ansetts böra göras i

avseende å den provisoriska lagen med bestämmelser angående viss

samfälld skogsmark i Kopparbergs län. Denna lag hade tillkommit i avbidan

på reglerande genom allmänna bestämmelser för hela riket av

frågan om sättet för åstadkommande av beslut om samfälligheters nyttjande,

och hade de sakkunniga ansett, att ehuru förhållandena i åtskilliga

avseenden, som vore av betydelse för denna fråga, inom berörda landsdel

vore säregna med ringa eller ingen motsvarighet i andra delar av

riket, allmänna bestämmelser av den innebörd, de sakkunniga här angivit,

kunde göra tillfyllest för frågans reglerande även inom detta län.

Den provisoriska lagen borde alltså enligt sakkunnigas mening upphöra

att gälla med införandet av de nya allmänna bestämmelserna, dock

med den inskränkning, att åtgärder, som enligt den provisoriska lagen

anordnats, borde äga bestånd under den tid, för vilken de avsetts,

alltså längst till lagens trädande ur kraft den 1 juli 1921, samt att

redan gjorda ansökningar finge i enlighet med samma lag vidare

behandlas.

I de över lagförslaget avgivna yttrandena har i allmänhet vitsordats

behovet av den ifrågasatta lagstiftningen; där detta behov förklarats

icke hava i någon större mån gjort sig gällande, har likväl i

regel uttalats önskvärdheten av en lag i den angivna riktningen, enär

den dock otvivelaktigt skulle lända till fördel i många fall. Beträffande

de särskilda bestämmelserna i förslaget innehålla yttrandena en del erinringar,

till vilka jag återkommer nedan, i den mån desamma synts

mig böra beaktas.

Först får jag emellertid uttala min anslutning till den uppfattningen,

att en lagstiftning på det ifrågavarande området är av behovet

påkallad. Likaså finner jag intet. vara att erinra emot de huvudgrunder,

varpå de sakkunnigas förslag är byggt. I en del fall har jag

däremot, såsom nyss antytts, ansett de emot förslagets särskilda bestämmelser

framställda erinringar icke sakna fog och förty böra föranleda

jämkningar uti förslaget, innan detsamma, såvida min tilltänkta

hemställan därom bifalles, remitteras till lagrådet för dess granskning.

Sålunda hava några av berörda erinringar hänfört sig till 3 §:s

bestämmelser om kallelse till sammanträde och avsett: dels att den.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung1. Maj:ts proposition Kr 177.

för det fall, att delägarna äro flera än tio eller ej säkert kunna angivas,

medgivna proceduren att låta kallelsen uppläsas i kyrkan och

införas i ortstidningar måtte undergå den ändringen, att beniälda kungörelse

i kyrkan och tidningarna skall ske minst tjugo dagar före

sammanträdet i stället för föreslagna fjorton dagar, vilken tid vore för

kort; dels att de för nyssberörda tvenne fall medgiva lättnaderna ifråga

om delägares kallande borde utsträckas även till det fall, att delägare

vistades utom riket- eller på okänd ort; dels ock att kungörelse alltid

borde särskilt delgivas känd delägare, som bodde utanför de fastigheter,

vartill samfällighet^ hörde.

Beträffande 4 § 1 mom. har påpekats saknaden av föreskrift

om förhandlingarnas ledning under valet av ordförande, där man ej kan

enas om denne; och har det ansetts, att berörda ledning borde tillkomma

den delägare, som sammankallat.

Med anledning av den föreslagna bestämmelsen i 5 §, första

stycket, om begränsningen av andel i förvaltningskostnad för delägare,

som ej samtyckt till annat, till hans del i avkastningen, har det framhållits,

att åtskilliga samfälligheter funnes, vilka icke gåve någon direkt

avkastning, vadan den angivna bestämmelsen icke vore tillämplig på

dessa, men att någon anledning att undantaga dem från föreskrift om

påföring av dylik kostnad ej förelåge. Uti denna erinran torde ligga,

att i åtskilliga tänkbara fall en kostnad, som nedlägges på en samfällighet,

kan utan att dennas avkastning ökas komma delägarnes enskilda

ägor i högre eller mindre grad tillgodo, och med hänsyn till

detta förhållande har det synts mig böra till den omförmälda bestämmelsen

göras ett tillägg av innehåll, att en delägare bör, oavsett sitt

samtycke, svara för kostnader å samfällighet icke blott med sin del i

avkastningen av denna utan jämväl därutöver med den vinst, som kan

visas genom kostnaden hava tillförts hans enskilda egendom, dit samfälligheten

hör. Att detta skulle vara att pålägga honom för mycket,

torde icke kunna anses, då man betänker, att det bliver hans motpart,

det vill säga samfällighetsbestyrelsen, som har att bära bevisskyldigheten

i fråga om hans vinst i det berörda hänseendet för sin enskilda egendom.

Sistberörda förhållande torde nämligen komma att utöva en återhållande

verkan på en bestyrelsens alltför långt gående företagsamhet

beträffande samfälligheten.

På föranledande av framställd anmärkning, att med den föreslagna

avfattningen av tredje stycket i 8 § det skulle vara svårt att där

få fram någon fix dag, varifrån klandertiden skulle räknas, hava för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

avhjälpande av otydligheten några ändringar i ordalagen synts böra

vidtagas.

Då i andra stycket av 9 § omförmält förbud lärer kunna bliva

erforderligt även i fråga om ägor, belägna å stads område, bör såsom

vederbörande myndighet, vilken har att meddela dylikt förbud, angivas

överexekutor i stället för Konungens befallningshavande. Då vidare ett

sådant förbud givetvis bör gälla omedelbart, ändå att beslutet därom

överklagas, bör i paragrafen intagas ett stadgande •— såsom exempelvis

skett uti 5 § i lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildes

skogar — av innehåll, att om ifrågavarande förbud skall i tillämpliga

delar gälla vad i utsökningslagen sägs om skingringsförbud, dock att pant

eller borgen för skada,^ som kan genom åtgärden tillskyndas vederparten,

icke må erfordras. Sistberörda undantag från analogitillämpningen av

bestämmelserna om skingringsförbud har i den nyssnämnda skogsvårdslagen

sin naturliga anledning däruti, att det där är en myndighet, skogsvårdsstyrelsen,

som äger påkalla förbudet ifråga; här åter bleve det en

meddelägare i samfälligheten, som föranledde förbudet, men även i

detta fall synes mig befrielse från skyldigheten att ställa säkerhet

böra medgivas, med hänsyn till de omständigheter, varunder ett förbud,

som omförmäles i andra stycket av 9 § uti den föreslagna lagen, komme

att meddelas.

Förutom vad jag nu anfört är slutligen att märka, hurusom ett

särskilt förhållande uppkommit i fråga om den vid de sakkunnigas förslag

fogade bestämmelsen om upphävande av den förut omförmälda

provisoriska lagen angående viss skogsmark i Kopparbergs län. Då

förslaget avgavs, torde det hava tänkts, att detsamma skulle kunna

läggas fram vid 1920 års riksdag och sålunda eventuellt bliva lag under

detta år. Genom den föreslagna tilläggsklausulen hade det då blivit

god tid att, där förvaltning eller avverkningsförbud enligt omförmälda

provisoriska lag vore gällande till den 1 juli 1921, hinna få till

stånd en anordning enligt den nya lagens bestämmelser, färdig att

sagda dag avlösa den förutvarande. Läget har nu blivit ett annat.

Den nya lagen lärer icke kunna beräknas träda i kraft förrän

tidigast under sista delen av nästa års riksdag, och även om så

sker, torde det icke bliva möjligt att medhinna etablerandet av en ny

ordning för omförmälda skogssamfälligheter före den 1 juli 1921. Skulle

den nya lagen träda i kraft sistnämnda dag, och icke något särskilt

härutinnan hava bestämts, komme de ifrågavarande samfälligheterna att

ligga oskyddade mot vanvård under en tids intervall, och ju senare

ikraftträdandet av den nya lagen bleve, dess längre bleve berörda inter
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

■ Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

vall. Ett förebyggande av dylika missförhållanden synes mig böra ske

på enahanda sätt, som var avsett uti den förslaget tillagda bestämmelsen,

nämligen genom att låta den enligt den provisoriska lagen åvägabragta

anordningen — förvaltning eller avverkningsförbud — fortleva till dess

förhållandena hunnit regleras enligt den nya lagen. Dock torde en

sålunda förlängd tillämpning av en i övrigt upphävd lag böra begränsas

till en kortare tid, och synes mig för den skull jämte det den nya lagen

träder i kraft samma dag som den ifrågavarande provisoriska lagen

skall upphöra, eller den 1 juli 1921, maximitiden för giltigheten&av

enligt sistnämnda lag åvägabragt förvaltning eller avverkningsförbud böra

bestämmas till den 1 januari 1922.

För införande av de ändringar, jag sålunda ansett böra vidtagas

uti det av de sakkunniga framlagda förslaget, ävensom några redaktionella

jämkningar uti detta har jag låtit förslaget undergå erforderlig

omarbetning.

Därefter hemställde föredraganden, att Kungl. Maj: t behagade

förordna, att för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets

yttrande skulle genom utdrag av statsrådsprotokollet inhämtas

över det sålunda utarbetade, såsom bilaga till detta protokoll fogade

lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor

och rättigheter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag avser:

1. bys oskifta ägor och annan samfälld mark, som vid jorddelning

undantagits för gemensamt behov eller uteslutits från delningen,

ävensom mark, som eljest är gemensam för två eller flera fastigheter

med i övrigt skilda ägor;

2. rättigheter eller förmåner, som på sätt ovan om ägor sägs ära

samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller delvis skilda ägor.

Vad här nedan stadgas om ägor gäller i tillämpliga delar beträffande

nu angivna rättigheter och förmåner.

2 §.

Kunna delägare ej enas om nyttjandet av äga, som i denna lag

avses, må, där ägarna ej äro flera än två, en var av dem påkalla ägans

ställande under förvaltning av god man på sätt i 10 § sägs.

Åro ägarna flera än två, må fråga om ägas nyttjande upptagas

och avgöras i den ordning 3—7 §§ stadga.

Kan ej bestämmelse om nyttjandet sålunda träffas, vare lag som

i första stycket sägs.

3 §-

I fall, som i 2 § andra stycket avses, må fråga om samfälld ägas

nyttjande upptagas och avgöras vid sammanträde med delägarna på

sätt nedan sägs; och äge en var delägare att de övriga till sådant sammanträde

kalla. Kallelse skall tillställas dessa minst fjorton dagar före

sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt innehålla

uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende, för vars

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

behandling det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat ställe för

sammanträdes hållande, skall detta äga rnm inom någon av de fastigheter,

vartill samfälligheten hörer. Åro delägarna flera än tio eller

vistas delägare utom riket eller på okänd ort eller kan icke med säkerhet

utrönas, vilka hava del i samfälligheten, må kallelsen delgivas sålunda,

att densamma överlämnas till en av delägarna att vara för dem

alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall, med underrättelse, vilken av

delägarna bekommit densamma, minst tjugu dagar före sammanträdet

•ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de församlingar, där fastigheterna

äro belägna, än även införas i en eller flera tidningar i orten;

skolande dock inom sagda tid kallelsen särskilt delgivas känd delägare’

boende utom de fastigheter, vartill samfälligheten hörer. Har boställe

eller annat allmänt hemman, som icke innehaves under stadgad åborätt

del i samfälligheten, skall jämväl underrättelse om sammanträdet meddelas

Konungens befallningshavande i så god tid, att genom dennes

föranstaltande ombud må varda av vederbörande myndighet förordnat

ntt å sammanträdet föra talan för fastigheten.

Vill delägare, hellre än att själv föranstalta om sammanträde,

varom nu är sagt, därtill erhålla förordnande för särskild person, må

sådant förordnande begäras och meddelas i den ordning, som i 10 §

om förordnande av god man sägs. Kostnad, som i anledning härav

kan ifrågakomma, skall av sökanden förskjutas, men i händelse åtgärd,

som med sammanträdet åsyftas, kommer till stånd, slutligen gäldas av

delägarna efter delaktighet i samfälligheten.

4 §-

1 mom. Vid sammanträde, som i 3 § sägs, föres ordet, då särskild

person förordnats att föranstalta om sammanträdet, av denne och eljest

av den, som därtill av de närvarande delägarna utses. Råder i fråga

härom skiljaktighet, gälle den mening, som de flesta efter huvudtalet

biträda. Äro rösterna lika, avgöres frågan genom lottning. Till dess

sålunda val av ordförande skett, ledas förhandlingarna av den, som till

sammanträdet kallat.

2 mom. I andra frågor än i 1 mom. sägs äge vid sammanträdet

en var delägare rösträtt efter sin delaktighet i samfälligheten, dock att

rösträtt ej må av någon delägare utövas för mera än en femtedel eller,

där delägarna äro flera än femtio, en tjugondedel av de vid sammanträdet

närvarande delägarnas efter nämnda grund beräknade röstetal.

3 mom. Vid omröstning gälle, där ej annat för visst fall är bestämt,

den mening, som efter stadgad röstberäkning biträdes av de flesta

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Majts proposition Nr 177.

avgivna rösterna. Utfalla vid omröstning rösterna lika, galle den mening,

som de flesta efter hnvudtalet biträda. Bliva rösterna även efter

denna beräkning lika, avgöre ordföranden, vilken mening skall gälla.

4 mom. Innan fråga, för vars behandling sammanträde utsatts,

till avgörande företages, skall utredning ske om de fastigheter, vartill

samfälliglieten hörer, ävensom vilka däri äga del och den grund, som

gäller för en vars delaktighet. Råder osäkerhet, huruvida samfälld äga

tillhör visst skifteslag eller annat större skiftesområde, vid vars delning

nämnda skifteslag utbrutits, skall, intill dess säker utredning härutinnan

förebragts, frågan anses angå det större skiftesområdet.

5 mom. Genom ordförandens försorg skall föras protokoll, med

angivande av vad vid sammanträdet avhandlas och beslutes. I protokollet

skall ock lämnas redogörelse för den äga, varom fråga är, ävensom,

i den mån utredning därom vunnits, fullständig uppgift om de

fastigheter, vartill samfälligheten hörer. Vidare skola upptagas närvarande

delägare och deras andelar i samfälligheten. Varder icke protokollet

genast å sammanträdet justerat, skall detsamma inom åtta dagar

efter sammanträdet å därvid tillkännagiven tid och plats uppläsas samt

förses med underskrift av ordföranden och eu eller flera av delägarna

utsedda justeringsmän.

5 §•

Besluta delägarna, att samfällighet skall ställas under förvaltning

för gemensam räkning, skall ock av dem antagas reglemente, angivande

grunderna för denna förvaltning. I sådant reglemente skall upptagas

bestämmelse om tillämpning k sammanträde med delägarna av de föreskrifter

rörande omröstning, som i denna lag angivas, om val av en

eller flera syssloman för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna

för förvaltningen och användande av vinsten därav. I avseende härå

skall iakttagas, dels att delägare, som ej därtill samtyckt, ej må. påföras

kostnad, överstigande hans del i avkastningen jämte den vinst,

som kan visas genom kostnaden hava tillförts hans enskilda egendom,

till vilken samfälligheten hörer, dels ock att behållna avkastningen bör

antingen användas till företag, som lända till gemensam nytta för de

fastigheter, vilka hava del i ägan, såsom skogskultur, anläggning och

underhåll av vägar och broar eller dylikt, eller ock till fondering eller

utdelning till delägarna efter delaktighet i ägan.

Reglementet skall underställas rättens prövning och för detta ändamål

jämte protokoll över det eller de sammanträden, därå frågan om

samfällighetens ställande under förvaltning och reglementets antagande

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

förevarit, till rättens ordförande insändas. Rätten skall tillse, att reglementet

är i laga ordning tillkommet, att dess bestämmelser äro förenliga

med gällande lagar och författningar samt att icke detsammas tillämpning

kan lända till märkligt förfång för delägare, som ej deltagit i reglementets

antagande eller eljest godkänt detsamma. Dessutom skall, där

samfälligheten helt eller delvis utgöres av skogsmark, tillses att bestämmelser

lämnats, som trygga en tillfredsställande skogsvård därå, börande

rätten i fråga härom, innan fastställelse meddelas, inhämta yttrande från

vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogstjänsteman. Kan reglemente

ej oförändrat godkännas, må rätten, efter delägarnas hörande, däri verkställa

erforderliga jämkningar.

Vårder reglemente ej inom skälig tid antaget och till rätten ingivet,

må rätten på begäran av delägare meddela föreskrifter om ägans handhavande

att gälla intill dess reglemente kan varda antaget och fastställt.

Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst

fall delägarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,

tala och svara för delägarna. Åga, som ställts under förvaltning, må

ej av syssloman delägarna avhändas eller för längre tid än fem år utlegas

utan att delägarna därom beslutat i den ordning, som i 6 § 2

mom. eller 7 § sägs.

6 §.

1 mom. Vilja delägarna, utan att ställa äga under förvaltning

enligt 5 §, besluta om dess användning vare sig genom brukande för

egen räkning eller genom utlegning, skall därvid tillses, att åtgärden

ej länder till märkligt förfång för delägare, som ej till densamma

lämnat medgivande. Där till förebyggande av sådant förfång finnes

erforderligt, att delägare förbehålles rätt att av samfälligheten erhålla

timmer, vedbrand, gärdsel, torv, grus eller annat till husbehov eller

att därå hava kreatursbete, böra ock bestämmelser träffas för tillgodoseende

härav.

2 mom. Besluta delägarna att utlega äga för längre tid än fem år,

skall beslutet för att äga giltighet biträdas ej mindre av två tredjedelar

av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet än även av

minst hälften av samtliga delägare i samfälligheten efter huvudtalet.

7 §-

Vilja delägare avhända sig äga, som i denna lag avses, och kan

det ske utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge

de ock härom fatta beslut i den ordning här ovan i 6 § 2 inom. sägs.

2ii7. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 149 höft. (Nr 177.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 177.

Där någon delägare så yrkar, må dock avhändandet ej äga ram annorledes

än genom försäljning å offentlig auktion till den mestbjudande.

Tillhör äga skifteslag, däri boställe eller annat allmänt hemman äger del,

må beslut om dess avhändande ej träda i verkställighet utan att tillstånd

därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut om ägas avhändande fattas, må jämväl bestämmas och

i protokollet angivas, av vem överlåtelsehandlingen skall å delägarnas

vägnar underskrivas.

År fråga väckt om ägas försäljning och vill delägare, att gemenskapen

skall upplösas genom laga skifte eller hemmansklyvning, give

det tillkänna sist vid det sammanträde med delägarna, där frågan om

försäljning skall företagas. År skifte eller klyvning då i laga ordning

sökt, må beslut i försäljningsfrågan ej fattas, förr än sig visat, huruvida

på ansökningen delning kommer till stånd. År sådan delning icke

sökt, skall, där delägare så yrkar, honom givas nödig tid därtill.

8 §.

Klander mot sysslomans redovisning för avkastningen av äga, som

är ställd under förvaltning enligt denna lag, eller fördelningen av samma

avkastning tillhör vederbörlig domstols prövning.

Menar delägare, att beslut, som i ärende, varom i denna lag sägs,

vid sammanträde av delägarna fattats, icke i laga ordning tillkommit

eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes

överskrider deras befogenhet, som beslutet fattat, äge han vid

talans förlust inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del,

instämma samtliga övriga delägare till rätten. Åro nämnda delägare flera än

tio, skall i avseende å stämningens delgivning vad i 11 kap. 12 och 25 §§

rättegångsbalken stadgas om stämning å helt byalag äga tillämpning.

Har genom kungörelses uppläsande i kyrkan och införande i tidning

i orten tillkännagivits, att beslut angående viss angiven äga fattats

samt hos vilken person och från vilken dag detta beslut för delägarna

hålles tillgängligt, skall ovannämnda klagotid för delägare, som ej kan

visas tidigare hava fått del av beslutet, räknas från sålunda tillkännagiven

dag.

9 §•

Delägares beslut, som i denna lag avses, må ej träda i verkställighet

förr än den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan

mot detsamma blivit instämd eller beslutet blivit genom laga kraft ägande

utslag fastställt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Visar sig, efter det beslut enligt 5, 6 eller 7 § fattats om ägas

användning eller avhändande, att fara föreligger för att under tiden, till

dess beslutet må verkställas, ägan bliver utsatt för vanvård av delägare,

må på begäran av någon av delägarna överexekutor, där skäl därtill i

övrigt prövas föreligga, meddela förbud för delägarna att under nämnda

tid å ägan verkställa avverkning eller taga ler, torv, grus eller dylikt.

Om sådant förbud galle i tillämpliga delar vad i utsökningslagen om

skingringsförbud sägs, dock att pant eller borgen för skada, som kan

genom åtgärden vederparten tillskyndas, icke erfordras.

10 §.

Begäran om förordnande för god man, varom i 2 § sägs, göres

hos domaren eller, i stad, hos rätten. I anledning av sådan begäran

skall, där ej med hänsyn till ägans beskaffenhet den begärda åtgärden

linnes vara överflödig eller olämplig, förordnande meddelas för delägare

eller annan att omhändertaga ägans förvaltning.

Förordnande, som nu sagts, meddelas på viss ''tid eller tills vidare

och innebär uppdrag att förvalta äga till delägarnas samfällda bästa.

God man må ej om bortlegande av samfälligheten träffa avtal, som avser

längre tid än förordnandet omfattar eller, där fardagsrätt ifrågakommer,

till den fardag, som infaller näst efter det sagda tid gått till ända.

Där någon delägare sådant fordrar eller det eljest finnes påkallat,

må beträffande god mans förvaltning de övriga föreskrifter lämnas, vartill

omständigheterna i varje fall kunna-föranleda; och bör därvid särskilt

iakttagas, att erforderliga bestämmelser meddelas om rätt för delägarna

till sådant husbehov, som i 6 § omnämnes, samt om ordningen för dettas

åtnjutande ävensom, där ägan omfattar skogsmark, till betryggande av

tillfredsställande skogsvård därå.

Sådana föreskrifter meddelas av rätten, sedan samtliga delägare

lämnats tillfälle att yttra sig och, där fråga är om bestämmelser i avseende

å skogsvård, yttrande inhämtats från vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller skogstjänsteman.

H §•

Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om

ansvarighet och redovisning, så ock om arvode och ersättning för kostnader,

skall gälla aven för god man, som i denna lag avses.

12 §.

Kostnad, som av gode mannen gjorts för förvaltning av samfällighet,

skola samtliga delägare vidkännas, envar i förhållande till sin lott.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

13 §.

Ej må någon till god man förordnas, utan att lian därtill samtyckt.

Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda

och gitter han visa skälig orsak,

eller ansöker delägare, att god man entledigas, och prövas skäl

därtill vara,

eller varda delägarna ense att själva omhändertaga förvaltningen

av samfälligheten och göra de därom anmälan,

eller beslutes i den ordning, som i denna lag sägs, om nyttjandet

på sådant sätt, att förvaltning av god man ej vidare erfordras,

eller varder upplyst, att samfälligheten blivit för gemensam räkning

försåld eller att någon delägare löst de andra ut eller att gemenskapen

annorledes upphört,

varde gode mannen av rätten eller domaren entledigad.

14 §*

Över beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 10

och 13 §§, må klagan föras genom besvär i hovrätten, dock träder beslutet

utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

Över utslag i tvist, som enligt denna lag dragés under rättens

prövning, fullföljes talan genom besvär.

15 §.

Har angående ägas nyttjande bestämmelse enligt denna lag träffats,

skall vad i 10, 11 och 12 kap. byggningabalken samt i kungl. förordningen

om skogarna i riket den 1 augusti 1805 häremot stridande finnes stadgat

angående nyttjande av samfälld skog och mark icke å ägan hava

tillämpning.

Företager delägare å sådan äga, i strid med träffade bestämmelser,

avverkning eller tager grus, torv, ler, sand eller dylikt eller överträder

han eljest genom brukande av ägan vad sålunda blivit bestämt, varde

han ansedd som hade han, såsom i 24 kap. 6 § strafflagen avses, missbrukat

sin rätt i samfälligheten; dock att förseelsen må åtalas av allmän

åklagare efter angivelse av delägare.

16 §.

Gälla på grund av lag eller särskild författning bestämmelser angående

förvaltning eller nyttjande av ägor, som eljest falla under stadgandena

i denna lag, eller för visst slag av sådana ägor, skall, utom för

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

det fall, som avses i 15 §, vad i denna lag föreskrivits i avseende å

sådan äga icke hava tillämpning i vidare män än som är med förstberörda

bestämmelser förenligt.

17 §''

Har enligt lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län anordnats

förvaltning eller meddelats avverkningsförbud, som gäller den 30 juni

1921, må. berörda förvaltning eller förbud fortfarande tillämpas till dess

om det ifrågavarande markområdet anordning träffats och kan träda

i verkställighet i enlighet med denna lag, dock längst intill den 1

januari 1922.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kunrjl. Majits proposition Nr 177.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd måndagen den

7 februari 1921.

Närvarande:

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

11 oktober 1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att för det ändamål,

§ 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets yttrande skulle inhämtas

över utarbetat förslag till lag om förvaltning av by samfällighet er och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av revisionssekreteraren Yngve Wisén.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter.

Regeringsrådet Ernberg:

De frågor, som enligt förslaget ankomma på offentlig myndighets

handläggning, skola, bortsett från ärenden, som avses i 9 § andra stycket,

enligt förslaget upptagas och avgöras av allmän domstol eller, i vad

rörer landet, i vissa fall av domaren. Med hänsyn till dessa frågors

natur synes det emellertid starkt kunna ifrågasättas, huruvida icke dessa

lämpligare borde förläggas till administrativ myndighet, enkannerligen

Konungens befallningshavande.

Besluta delägarna i den ordning, som stadgas i 5 §, att samfällighet

skall ställas under förvaltning för gemensam räkning, skall av

dem antagas reglemente, angivande grunderna för denna förvaltning. I

reglementet skola, enligt vad i förslaget uttryckligen föreskrivits, upptagas

bestämmelser om rösträtt vid sammanträde med delägarna, om val av en

eller flera sysslomän för förvaltningen, om gäldande av kostnaden för densamma

och användande av vinsten därav. I regel torde väl ock, om än

detta icke ansetts nödigt att särskilt föreskriva, i reglementet komma att

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Mai:ts proposition Nr 177.

inflyta bestämmelser om sättet för delägarnas kallande till sammanträde

och vad därvid må förekomma, om vem därvid har ait föra ordet, om förande

av protokoll, om val av revisorer angående förvaltningen och delägarnas

beslut i anledning av revisorernas granskning m. in. dylikt. I den män

föreskrifter angående samfällighetens användning eller nyttjande komma

att i reglementet upptagas, torde dessa i allmänhet komma att röra sig om

villkoren och sättet för avyttrande av å samfälligheten befintliga nyttigheter

eller dennas utarrendering samt om ordningen och sättet för tillgodoseende

av delägarnas husbehov ävensom tilläventyrs, i händelse

samfälligheten utgöres av skogsmark, om särskilda åtgärder för skogsvårdens.

tryggande m. m. sådant. Väl är det sant, att vid eu dylik

ekonomisk reglering av ägans tillgodogörande för delägarnas räkning

även den enskildes intressen, särskilt möjligheten för honom att tillgodose

sitt husbehov, komma att mer eller mindre direkt beröras. De

synpunkter, som för reglerande härav efter skäliga och lämpliga grunder

kunna komma i betraktande, synas emellertid vara av den art, att deras

bedömande utan fara för rättssäkerheten må kunna överlåtas åt Konungens

befallningshavande.

Reglemente för förvaltningen skall ju enligt förslaget i första hand

antagas av delägarna själva. \id det eller de sammanträden, som med

dessa för sådant ändamål komma att hållas, bliva delägarna i tillfälle

att framlägga sina synpunkter och meddela de upplysningar, som kunna

å saken inverka. Givetvis äga de ock därvid eller eljest att med handlingar

eller intyg hos Konungens befallningshavande styrka sina påståenden,

och står det ju dessutom alltid Konungens befallningshavande

Öppet att inhämta de upplysningar, som för ärendets avgörande ytterligare

ma erfordras, vare sig genom Kouungens befallningshavande

underlydande eller andra myndigheter, eller att, i den mån så finnes

påkallat, ytterligare höra delägarna. Särskild utredning vid domstol

genom vittnesförhör torde i ärenden av förevarande beskaffenhet endast

sällan erfordras, och möter ju intet hinder att i hithörande ärenden

tillägga Konungens befallningshavande rätt att, där så till styrkande av

visst uppgivet rättsförhållande finnes nödigt, förordna om hållande av

sådant förhör inför domstol.

Genom ifrågavarande ärendens förläggande till Konungens befallningshavande

vinnes fördelen av väsentligt större smidighet och snabbhet

i förfarandet, en fördel som särskilt i de delar av landet, där tingssammanträden

hallas endast med jämförelsevis långa mellanrum, är

framträdande. Därtill kommer, att, i händelse på sätt i förslaget för

vissa fall finnes förutsatt, interimistiska reglementsbestämmelser erfordras

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majds ''proposition Nr 177.

— något som särskilt då det gäller skogsmark tydligen kan vara av

stor betydelse — sådana givetvis i regel kunna avsevärt lättare och

med mindre omgång åstadkommas genom Konungens befallningshavandes

försorg än efter handläggning av allmän domstol. Olämpligt synes

ock i allmänhet vara att, där det kan undvikas, belasta domstolarna

med sysslande med ärenden av administrativ natur.

Erinras må även, att enligt hittills gällande lagstiftning ärenden

av likartad beskaffenhet med dem, som här äro i fråga, i allmänhet

tillhöra Konungens befallningsh avandes handläggning. Så t. ex. enligt

lagen om gemensamhetsfiske den 30 juni 1913, lagen om husbehovsskogar

inom vissa områden den 5 juni 1909 och lagen med särskilda

bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs

län den 11 juni 1915. Samma förhållande råder i fråga om häradsallmänningar,

besparingsskogar i nyssnämnda län m. fl. andra samfälliglieter

eller rättsförhållanden av analog natur med de nu ifrågavarande.

Något avgörande skäl för att beträffande nu ifrågavarande ärenden

stadga en annan ordning än den sålunda på andra likartade områden,

såvitt känt utan olägenhet, tillämpade synes knappast förefinnas.

Vad nu blivit sagt gäller närmast i fråga om de på myndighets

handläggning ankommande ärenden, som avhandlas i 5 § i förslaget,

eller prövning och fastställelse av reglementariska bestämmelser angående

förvaltning av samfällighet för delägarnas gemensamma räkning.

Men tydligt är, att i huvudsak enahanda synpunkter göra sig gällande

då fråga blir om meddelande av särskilda föreskrifter beträffande god

mans förvaltning i fall, som avses i 10 § i förslaget, synnerligast i

händelse frågan gäller samfällighet med ett större antal delägare, vilka

icke kunnat enas om dess ställande under gemensam förvaltning, och

behovet av särskilda förvaltningsföreskrifter är trängande.

Om av nu antydda skäl handläggningen av ifrågavarande ärenden

överlämnas åt Konungens befallniugshavande, bör givetvis även ansökan

om förordnande, varom talas i förslagets 3 §, ävensom-om förordnande

för god man enligt 10 § och entledigande av god man enligt 13 §

handläggas av samma myndighet.

Därest ovan uttalade uppfattning gillas, blir därav en naturlig

följd, att talan mot beslut av delägare i ärende, som i förslaget avses,

bör föras i administrativ ordning. Lämpligast torde i sådant avseende

vara att i enlighet med bestämmelserna i den provisoriska lagen angående

viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län föreskriva, att

klagomål över dylikt beslut må föras i enahanda ordning, som stadgas

i gällande kommunalförfattningar, eller således genom besvär, i första

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

hand hos Konungens befallningshavande. Att sådan klagan bör få föras

även på materiell grund följer av det förut sagda.

Införes en sådan ordning, komma jämlikt grunderna för bestämmelserna

i lagen om regeringsrätten den 26 maj 1909 hithörande mål att i

högsta instans tillhöra regeringsrättens upptagande och prövning, dock

att mål om fastställelse av delägares beslut angående antagande av

reglemente enligt 5 §, i förslaget torde komma att, i likhet med besvär

i mål om fastställelse . å menighets beslut, avgöras av Kungl. Maj:t i

statsrådet efter regeringsrättens hörande (3 § nyssnämnda lag).

En konsekvens av en sådan instansordning blir givetvis även,

att klagan över Konungens befallningshavandes beslut i mål, som avses

i 5 § tredje stycket samt i 10 § tredje och fjärde styckena, böra få i

administrativ ordning fullföljas; och torde det kunna antagas, att till

vinnande av enhetlighet i tillämpningen icke heller dylika mål komma

att av Kungl. Maj:t avgöras utan regeringsrättens hörande.

Ordnas förfarandet i ifrågavarande mål och ärenden i enlighet

med sålunda antydda grunder, torde med undvikande av den för dessa

slag av ärenden säkerligen i allmänhet onödigt tyngande domstolsproceduren

tillfredsställande resultat kunna uppnås utan att rättssäkerheten

äventyras.

På . grund av vad sålunda anförts hemställes, att förslaget måtte

i nu angiven riktning omarbetas.

1 §•

Lagrådet:

Med bys oskifta ägor avses här endast sådana by tillhöriga,

samfällda ägor, som vid skifte eller annan jorddelning undantagits för

gemensamt behov eller uteslutits från delningen, sålunda icke ägor i

by, . som i sin helhet är oskift. Att meningen är denna, framgår av

motiven och antydes även i lagtexten genom det längre fram i satsen

förekommande ordet eljest. Vad man under 1) velat uttala skulle därför

kunnat helt kort uttryckas genom att förklara lagen avse mark,

som är gemensam för två eller flera fastigheter med i övrigt skilda

ägor. Men onekligen är det lämpligt att, såsom förslaget gör, särskilt

angiva de slag av ägor, som huvudsakligen avses. Uttrycket bys oskifta

ägor bör dock ersättas med något uttryck av mera begränsad räckvidd.

Det i förslaget använda ordet jorddelning är enligt motiven avsett att

inbegripa även sämjedelning. I det förslag till lag om delning av jord

på landet, som är remitterat till lagrådet för granskning, användes

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 149 käft. (Nr 177.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj.ts proposition Nr 177.

emellertid uttrycket delning av jord endast om de av lag reglerade foimerna

för jorddelning; sämjevis delad jord likställes med oskiftad.

Med hänsyn härtill synes lämpligt att i lagtexten tydligt utmärka, att

även samfälld mark, som tillhör sämjedelade fastigheter, avses med lagen.

Förevarande stadgande torde alltså böra erhålla ungefärligen den lydelse,

att lagen förklai''as avse bys eller annat skifteslags samfällda ägor, som

vid skifte eller annan laga delning eller sämjedelning undantagits för

gemensamt behov eller uteslutits från delningen, ävensom mark, som

eljest är gemensam för två eller flera fastigheter med i övrigt skilda ägor.

2 §•

Lagrådet:

Då begreppet nyttjande ej lärer omfatta de i förevarande paragraf

jämväl avsedda fallen att äga utarrenderas eller avyttras, torde nämnda

uttryck böra utbytas mot något mera omfattande. Motsvarande ändring

bör vidtagas i 3, 13, 15 och 16 §§.

I övrigt må i fråga om paragrafens uppställning anmärkas, att det

synes egentligare att i första stycket sammanföra bestämmelserna för

det helt visst oftast förekommande fallet att delägarna äro flera än två

och i andra stycket stadga, att då delägarna ej äro flera än två, en var

av dem må, i händelse de ej kunna enas om ägans användning, påkalla

dess ställande under förvaltning av god man. Om detta iakttages, föranledes

därav en mindre jämkning i början av 3 §.

3 §■

''’j‘ Lagrådet: f£

I fråga om den ordning, som, ifall delägare icke kunna enas

angående sättet för ägas användning, skall följas för kallande av delägarna

till sammanträde för fattande av beslut i ämnet och hållande

av sådant sammanträde, stadgas i förslaget, att det må ankomma på

en var delägare att med iakttagande av de i förslaget i berörda hänseende

meddelade föreskrifter kalla de övriga till sammanträdet samt

att allenast i händelse delägare så begär förordnande för särskild person

att föranstalta om sammanträdet skall av domaren eller, i stad, av rätten

meddelas.

Det beror således enligt förslaget av delägarna själva att välja

den ena eller andra vägen för åstadkommande av sammanträde, som

här är i fråga. . : y. ''h .....‘ ■

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

De sålunda föreslagna bestämmelserna kunna knappast anses tillfredsställande.

Förutsättningen för hållande av sammanträde, som i

förevarande paragraf åsyftas, är som nämnt att delägarna ej kunna

uppnå enighet om sättet för ägans disponerande. Redan på grund

härav synes det lämpligaste vara, att kallandet av delägarna och ordförandeskapet

vid sammanträdet uppdragas åt en utomstående, opartisk

person, eller åt lämplig person bland delägarna, som bär ansvaret för

att givna föreskrifter bliva behörigen iakttagna. Erinras bör även, att.

om förslagets bestämmelser härutinnan bibehållas, det ingalunda är uteslutet,

att då oenighet uppstått om samfällighets användning, mer än

en av delägarna kan finna sig föranlåten att själv föranstalta om sammanträde

för slitande av tvisten eller att, samtidigt med att sådan åtgärd

vidtages från ett håll, från annat håll kan påkallas förordnande för särskild

person att föranstalta om sammanträde för ändamålet. Att härigenom

lätteligen förvecklingar och tvister kunna uppkomma, är tydligt;

något som däremot den ovan förordade anordningen givetvis är ägnad

att förebygga.

Göres eu sådan ordning till allmän regel, bör detta lända till

fördel bland annat med hänsyn därtill, att enligt förslaget vid sammanträde,

varom här är fråga, utredning skall åvägabringas angående de

fastigheter, till vilka samfälligheten hör, ävensom beträffande vilka däri

äga del och den grund, som gäller för en vars delaktighet. Tydligt

är nämligen, att en dylik utredning bör vinna i tillförlitlighet och värde,

därest sammanträdet hålles under ledning av därtill särskilt förordnad

person, då det ju må antagas, att uppdraget icke anförtros åt annan

än den, som därför äger nödiga kvalifikationer, men å andra sidan dessa

icke alltid kunna förutsättas vara till finnandes hos någon bland delägarna.

Har beslut fattats om samfällighets ställande under förvaltning

för delägarnas gemensamma räkning och skall i anledning därav reglemente

angående förvaltningen upprättas, är det uppenbarligen för vinnande

av ett nöjaktigt resultat än mera av vikt, att sammanträdet ledes

av lämplig person. Men även ofta eljest kan detta vara av ganska

stor betydelse, såsom då fråga blir om tillvaratagande av frånvarande

delägares rätt eller antagande av särskilda bestämmelser till skyddande

eller reglerande av vederbörandes husbehovsrätt m. m. dylikt.

Visserligen kan den nu förordade anordningen komma att för

delägarna medföra något ökad kostnad, som, ifall det lämnas delägarna

öppet att själva föranstalta om sammanträde, kunde undvikas. Med

hänsyn till de fördelar, som av den ifrågasatta anordningen stå att

vinna, synes dock berörda omständighet, som uppenbarligen, praktiskt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 177,-

taget, saknar all betydelse för andra fall än då delägarna utgöras av

allenast ett fåtal, icke böra tillmätas någon avgörande vikt.

På grund av vad sålunda anförts hemställes, att i förevarande

paragraf måtte, i stället för ovanberörda däri upptagna bestämmelser,

införas stadganden av innehåll att i fall, som där avses, fråga om

samfälld ägas användande skall, där delägare så påkallar, företagas

och avgöras vid sammanträde med delägarna inför den, som därtill

förordnas i den ordning, som i 10 § stadgas.

Vid bifall härtill böra bestämmelserna i 4 § 1 mom. utgå ävensom

2 mom. i samma paragraf undergå någon jämkning.

Det i förslaget för bland andra det fall att delägare vistas utom

riket eller å okänd ort medgivna sättet för delgivning av kallelse till

sammanträde, varom här är fråga, synes för sådant fall föga lämpligt.

Stadgandet torde kunna utgå och i stället, för den händelse att någon

delägare är å okänd ort eller så fjärran att han ej kan bevaka sin rätt,

givas hänvisning till bestämmelserna i lagen den 11 juni 1920 om god

man för bortovarande.

Att, på sätt i förslaget skett, utsträcka tiden, före vilken kallelse

till sammanträde skall särskilt delgivas känd delägare, boende utom de

fastigheter, till vilka samfälligheten hör, till tjugu dagar, för den händelse

delägarna äro flera än tio eller det icke med säkerhet kan utrönas,

vilka hava del i samfälligheten, synes knappast äga skäl för sig. Riktigare

torde vara att även under sådan förutsättning låta den för delgivningen

eljest föreskrivna tiden av fjorton dagar gälla.

4 §■

Lagrådet:

Ehuru det ligger i sakens natur, att åvägabringandet av den utredning,

varom stadgas i 4 mom., bör ske genom ordförandens försorg,

synes det lämpligt, att detta utsäges i lagtexten.

Av skäl, som skola anföras vid behandlingen av de i 8 § upptagna

bestämmelserna om tid för klander av delägares beslut, hemställes,

att i 5 mom. av förevarande paragraf intages föreskrift därom att vid

sammanträde skall bestämmas viss person, hos vilken ävensom viss dag

från vilken protokollet skall vara tillgängligt för delägarna.

Justitierådet Appelberg:

Såsom huvudregel beträffande omröstningar bland delägarna skall

enligt förslaget gälla, att rösträtt tillkommer en var delägare efter hans

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj;ts proposition Nr 177.

delaktighet i samfälligheten. För att icke ett fåtal delägare, som äga

de stora andelarna, skola i varje fall kunna överflygla de mindre delägarna,

har i deras intresse till huvudregeln gjorts det tillägg, att ingen

delägare må utöva rösträtt för mera än en femtedel och i vissa fall

en tjugondei av de vid sammanträdet närvarande delägarnas röstetal.

Att en viss reduktion bör ske av de större delägarnas röstetal, torde

vara fullt riktigt. Huruvida de för reduktionen valda talen äro de

lämpligaste eller huruvida flera graderingar borde ske, därom kunna

givetvis delade meningar göras gällande. För min del linner jag intet

att erinra mot desamma i och för sig. Men mot ifrågavarande reduktionsregel,

särskilt så vitt den innefattar inskränkning av röstetalen

till en femtedel av rösterna, synes böra anmärkas, att enär denna

reduktion oftast torde komma att drabba endast en eller två av delägarna,

och således de delägare, som hava de därnäst största andelarna,

icke få sina röstetal reducerade, verkningarna av regeln bliva synnerligen

ojämna och densamma i många fall kan komma att leda till resultat,

rakt motsatta vad som åsyftas. Om till exempel å ett sammanträde,

där 28 delägare, representerande sammanlagt 40 mantal, äro närvarande,

å ena sidan rösta en delägare för 16 mantal, en för 2 mantal och 23

för Vi mantal var samt å andra sidan rösta 2 delägare för vardera 8 mantal

och 1 delägare för Vt mantal, blir det enligt den föreslagna regeln

det senare partiet som segrar. Då det förra partiet består av 25 delägare,

representerande 23 aU mantal, och det senare partiet innefattar 3 delägare,

representerande 16 Vi mantal, måste resultatet betecknas såsom

mindre rimligt.

Att finna icke allt för invecklade reduceringsregler, varigenom

dylika resultat skulle kunna förekommas, torde svårligen låta sig göra.

Lämpligt synes därför vara att till den föreslagna omröstningsbestämmelsen

gorå ett tillägg av innebörd, att reduceringsregeln icke träder i

tillämpning med mindre de röstande, som förenat sig om visst beslut

och efter oreducerat röstetal äga största andelen i samfälligheten, till

antalet äro färre än övriga i omröstningen deltagande delägare. Fn

omformulering av ifrågavarande stadgande i enlighet härmed skulle

nödvändiggöra ett sammanförande av 2 och 3 mom.

Regeringsrådet Ernberg:

Enligt 2 mom. i denna paragraf skola vid sammanträde för handläggning

av frågor om samfällighets förvaltning och nyttjande delägare

i regel äga rösträtt efter sin delaktighet i samfälligheten. Till skyddande

av de mindre delägarnes intressen hava emellertid tillika stadgats

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kringl. Maj:ts proposition Nr 177.

regler för begränsning av den delägarna sålunda tillkommande rösträtten.

Med bibehållande för de fall, då delägarna utgöra ett större

flertal, enligt förslaget flera än femtio, av den i den provisoriska lagen med

särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs

län den 11 juni 1915 stadgade reduktionsregeln — en tjugondei

av vid sammanträdet närvarande delägares hela röstetal — har för sådana

fall, där delägarnas antal är mindre, reduktionen begränsats till

en femtedel av de närvarande delägarnas röstetal.

Givet är, att vid uppställande av dylika regler för reduktion av

rösträtten en viss godtycklighet icke gärna kan undvikas. Uppenbart

är emellertid, att de i förslaget för särskilda fall stadgade olika redttktionsreglerna

i tillämpningen komma att medföra en betydande ojämnhet,

som särskilt i gränsfallen blir framträdande. \ill man med utgångspunkt

från den i ovannämnda lag stadgade reduktionsregeln åstadkomma

en efter delägareantalet uppdelad röstskala, synes därför graderingen

böra i någon mån ytterligare fullföljas. Å andra sidan synes

det kunna ifrågasättas, huruvida icke omförmälda i den provisoriska

lagen föreskrivna reduktion går längre än behövligt och huruvida man

icke utan äventyrande av de mindre delägarnas befogade intressen

lämpligen kunde även för det fall att delägarnas antal överstiger femtio

stanna vid en mindre stark begränsning, exempelvis en tiondel av de i

omröstningen deltagande delägarnas röstetal. Val är skyddandet av de

mindre delägarnas rätt en angelägenhet av stor vikt, men å andra

sidan bör icke förbises, att det syfte, man genom ifrågavarande lagstiftning

huvudsakligen vill vinna — möjlighet att genom majoritetsbeslut

åstadkomma en bättre användning av eller rationellare hushållning

å samfälligheter av ifrågavarande slag — ofta nog kan komma

att motverkas, ifall lagen uppställer alltför stora hinder för åstadkommande

av beslut, syftande till ändring i bestående förhållanden. Och

då i fall, som avses i 5 § första stycket, delägarnas beslut alltid skall

underställas myndighets prövning samt avsett är, att frågan om rättmätigheten

av delägarnas beslut jämväl i materiellt hänseende i varje

fall skall kunna efter förd klagan dragas under sådan prövning, synes,

även ifall den föreslagna reduktionen i antydd mån begränsas, önskemålet

angående skyddandet av de mindre delägarnas intressen få anses

vara behörigen tillgodosett.

Stannar man vid eu dylik begränsning beträffande samfälligheter

med det större delägareantalet, mildras i väsentlig mån den ovan påpekade

ojämnheten, i följd varav ock en gradering av röstskalan utöver

vad förslaget i övrigt innehåller blir mindi''e behövlig.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. MajJs proposition År 177.

Oavsett vad sålunda erinrats, kan, på sätt justitierådet Appelberg

påpekat, den föreslagna metoden för röstreduktionen i av honom angivet

hänseende lätt leda till mindre tillfredsställande resultat*; och synes

till undvikande härav ett tillägg till ifrågavarande stadgande T den

riktning, som av honom föreslagits, vara lämplig.

Förslagets stadgande om röstvärdets reduktion i förhållande till

de närvarande delägarnas röstetal torde lämpligen böra något omredigeras

till uttryckande av vad därvid i själva verket uppenbarligen är

avsett, eller att reduktionen skall ske med hänsyn till de vid omröstning

avgivna rösternas hela röstetal enligt röstgrunden.

5 §•

Justitieråden Ber glaf, Molin och Appelberg:

Den i förevarande paragrafs tredje stycke givna bestämmelsen om

meddelande av interimistiska förvaltningsföreskrifter genom rättens

försorg torde för sin tillämplighet förutsätta, att delägarna fattat beslut

därom att samfalligheten skall ställas under förvaltning för gemensam

räkning men därefter icke kunnat komma till något beslut om innehållet

i det reglemente, som skall upprättas. För sådant fall synes emellertid

lämpligare, att det i andra stycket av 9 § omnämnda förfarande

kommer till användning; och hemställes därför, att tredje stycket i 5 §

utgår och 9 § andra stycket erhåller sådan avfattning, att det blir tydligt,

att där meddelade stadganden äro tillämpliga även i nu ifrågavarande

fall.

t §■

Justitieråden Ber glaf, Molin och Appelberg:

Förslaget uttalar sig icke om, huruvida tillstånd av rätten jämlikt

22 kap. 3 § ärvdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken erfordras för

det fall att beslut fattats om försäljning av samfällighet, vari omyndigär

delägare. Då emellertid tillämpningen av nämnda lagrum för nu

avsedda fall icke uttryckligen upphävts, måste de där givna stadgandena

om rättens tillstånd till försäljning av omyndigs egendom anses gälla

även försäljning enligt förslaget av omyndigs andel i samfällighet, varom

här är fråga.

Lagen om samäganderätt intager eu motsatt ståndpunkt. Stadgandena

i berörda båda lagrum äga ej tillämpning i fråga om försäljning

enligt nämnda lag av fast egendom, vari omyndig äger del. Man

har ansett den fordran på nöd och trångmål, som lagrummen upp
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177.

ställa, bär kunna eftergivas; och tillräcklig garanti för tillvaratagande

av den omyndiges rätt har ansetts ligga i befogenhet för den om försäljningen

förordnande domstolen att fastställa visst lägsta pris. Ifrågasättas

kan, huruvida icke också vid försäljning enligt förevarande lag

tillämpningen av omförmälda lagrum bör kunna sättas ur kraft. Aven

här torde väl förutsättningen om nöd och trångmål kunna eftergivas.

Men garanti mot försäljning till underpris erbjuder lagförslaget allenast

genom de bestämmelser, som meddelats till minoritetens skydd. Om

förmyndaren överklagar ett för den omyndige ofördelaktigt beslut om

försäljning, kan sålunda rättelse vinnas. Men om förmyndaren biträder

beslutet, får rätten ej tillfälle att ingripa till skyddande av den omyndiges

rätt. Det torde därför ej vara skäl att här eftergiva fordran

på domstols tillstånd till försäljning av omyndigs fasta gods. Principiellt

sett torde det dessutom vara oegentligt att medgiva undantag för den

händelse försäljning skett enligt förevarande lags bestämmelser, som

utgå från den förutsättning att delägarna ej kunnat enas om ägas användning,

under det att i det av lagen icke berörda fall att delägarna

alla kommit överens om försäljningen lagrummens tillämplighet ju skall

kvarstå oförändrad.

Själva principen om tillstånd av domstol till försäljning i ifrågavarande

fall torde med hänsyn härtill böra upprätthållas. Men då ju här

kan vara fråga om samfälligheter med stort antal ägare, och det måste

anses innebära onödig omgång att varje förmyndare skall vara skyldig

att för sina myndlingar, måhända hos olika domstolar, begära medgivande

till försäljningen, synes lämpligt att, med uteslutande av tilllämpningen

av ovan omförmälda båda lagrum, stadga, att därest någon

delägare är omyndig, beslut, varom i förevarande paragraf är fråga, icke

är giltigt med mindre rätten i den ort, där samfälligheten är belägen,

på ansökan av någon delägare finner skäl lämna tillstånd till försäljningen.

«

8 §.

Lagrådet:

Enär av allmän lag lärer framgå, att klander mot sysslomans

redovisning eller annan hans förvaltningsåtgärd tillhör domstols prövning,

torde första stycket i denna paragraf böra utgå. Att motsvarande

stadgande upptagits i 9 § av lagen den 11 juni 1915 med särskilda

bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län,

kan förklaras därmed att i sagda lag den antydda regeln uttalas i mot
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!. Maj:ts proposition Nr 177.

sättning mot där meddelade stadgande att klandertalan mot delägarnas

beslut föres i den ordning, som gäller för talan mot kommunalstämmas

beslut.

Justitieråden Berglöf, Molin och Appelberg:

Av motiven till lagförslaget framgår, att med stadgandet i andra

stycket första punkten av förevarande paragraf åsyftas, att beslut, varom

bär är fråga, får av delägare överklagas jämväl på materiell grund,

nämligen om beslutet länder honom till märkligt förfång. Då emellertid

detta icke med tydlighet framgår av de använda ordalagen, torde

stadgandet böra i sådant avseende fullständigas.

Uttrycket »instämma samtliga övriga delägare till rätten» kan

visserligen icke missförstås; men det synes lämpligt att här använda

ordalag, som också angiva beskaffenheten av den talan, som skall

instämmas, och beteckna densamma såsom klander eller klandertalan.

Enligt förslaget skola samtliga delägare, på sätt i 3 § stadgats,

kallas till förekommande sammanträden. Kommer därvid beslut till

stånd, erfordras enligt förevarande paragraf för att beslutet skall vinna

laga kraft mot delägare, att denne erhåller del av beslutet och därefter

lämnar detsamma oklandrat under viss tid. Det måste betraktas såsom

en olägenhet, att beslutet icke samtidigt vinner laga kraft gent emot

alla delägarna. Fordran på delgivning av beslutet med delägare, som

icke närvarit vid sammanträdet, innebär en trygghet för denne. Men

åtminstone om, såsom ovan föreslagits, kallelserna utfärdas och sammanträdet

ledes av särskilt förordnad ordförande, som kan antagas behörigen

övervaka, att felaktighet i fråga om sammankallandet ej förekommer,

torde det få anses på betryggande sätt sörjt för att beslutet icke kan

komma såsom en överraskning för någon delägare. Om därjämte, såsom

likaledes föreslagits, stadgas, att beslutet skall hos viss person och från

viss dag hållas tillgängligt för delägarna, har åt delägare, som ej varit

tillstädes vid beslutets fattande, beretts tillfälle att också erhålla ''del av

beslutets innehåll. Under dessa förutsättningar torde rättssäkerheten icke

kräva delgivning av beslutet utan en för alla gemensam klandertid kunna

bestämmas. Denna synes lämpligen kunna räknas från den dag beslutet,

enligt protokollet vid sammanträdet, hålles för delägarna tillgängligt.

Regeringsrådet Ernberg:

Därest det av mig föreslagna förfarandet i mål, som avses i andra

stycket av förevarande paragraf, genomföres, torde besvärstiden böra

räknas från det klaganden erhållit del av överklagade beslutet. Om.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 149 höft. (Nr 177.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

på sätt av lagrådet förordats, föreskrift meddelas därom att vid sammanträde

med delägarna skall bestämmas viss person, hos vilken det

vid sammanträdet förda protokollet skall från viss dag hållas för delägarna

tillgängligt, synes under nämnda förutsättning lämpligen kunna

stadgas, att vederbörande skall anses hava erhållit del av enligt protokollet

vid sammanträde fattade beslut den dag, från vilken protokollet

sålunda skall hållas tillgängligt för delägarna. Att här anlita enahanda

förfarande, som i kommunala mål i motsvarande hänseende gäller —

eller tillkännagivande om beslutets justering från predikstolen i kyrkan,

respektive, i stad, dess justering inför magistraten — kan nämligen icke

vara lämpligt, i varje fall icke då fråga är om samfällighet med allenast

ett fåtal delägare. Däremot torde besvärstiden utan olägenhet kunna

bestämmas olika för landet och för stad i enlighet med vad om kommunala

besvärsmål är stadgat.

Ifall nu angivna förfarande kommer till tillämpning, bör givetvis

andra punkten i andra stycket av förevarande paragraf utgå.

Därest åter vad av mig föreslagits i fråga om den processuella

behandlingen av ifrågavarande mål icke vinner godkännande utan förslagets

ståndpunkt härutinnan bibehålies oförändrad, biträder jag de av

lagrådets övriga ledamöter beträffande andra och tredje styckena i nu

förevarande paragraf framställda erinringar.

10 §.

Justitieråden Ber glaf, Molin och Appelberg:

Enligt förevarande paragraf skall god man icke ovillkorligen förordnas,

när delägarna icke kunnat enas om sättet för viss ägas nyttjande

och beslut enligt den föreslagna lagen icke heller kunnat komma till

stånd. Det erfordras även att åtgärden är behövlig och lämplig. Därvid

synes emellertid hänsyn böra tagas icke allenast, såsom här föreslagits,

till beskaffenheten av ägan utan jämväl till andra förekommande

omständigheter. Första stycket av paragrafen torde även i övrigt tarva

någon omredigering. Fördenskull hemställes, att stycket avfattas så,

att det kommer att innehålla, att ansökan om ägas ställande under förvaltning

av god man skall göras å landet hos domaren och i stad hos

rätten, och att, där ej med hänsyn till ägans beskaffenhet eller omständigheterna

i övrigt åtgärden finnes vara överflödig eller olämplig, förordnande

skall av domaren eller rätten meddelas för delägare eller

annan att såsom god man omhändertaga ägans förvaltning.

Då gällande bestämmelser om fardag i regel torde bliva tillämp
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

liga vid lega av sådan samfälld mark, varom här är fråga, synes

andra punkten i andra stycket lämpligen kunna avfattas så, att god

man förklaras ej äga att om bortlegande träffa avtal, som avser längre

tid än till den fardag, som infaller näst efter det förordnandet upphört.

I tredje stycket har stadgats, att vid meddelande av förvaltningsföreskrifter

för god man skall särskilt iakttagas, att erforderliga bestämmelser

givas om rätt för delägarna till sådant husbehov, som

i 6 § omnämnes, samt om ordningen för dettas åtnjutande. För att

tydligare utmärka meningen, torde i stället för ordet erforderliga böra

användas det i sagda paragraf begagnade uttryckssättet: där det till

förebyggande av märkligt förfång för delägare finnes erforderligt. Enär

i samma paragraf med husbehov jämställes kreatursbete, synes det

lämpligt att uttrycka den här förekommande hänvisningen med orden

»sådant nyttjande, som i 6 § 1 mom. andra punkten omnämnes» eller

något djdikt. Därav påkallas ändring av ordalagen även i stadgandets

sista del, t. ex. till »ordningen för detta nyttjande».

Avfattningen av förevarande paragraf antyder icke rättighet

för domaren att vänta med förordnandet av god man till dess rätten

hunnit meddela de särskilda förvaltningsbestämmelser, som kunna finnas

erforderliga. Icke heller vore sådant uppskov lämpligt. Därest beslut

om föryaltningen kommer till stånd vid sammanträde med delägarna,

får beslutet ej träda i verkställighet förrän detsamma vunnit laga kraft.

Med hänsyn härtill har genom stadgandet i 9 § andra stycket beretts

delägare möjlighet att förhindra, att samfälligheten under mellantiden

på ett för de övriga skadligt sätt utnyttjas av någon bland delägarna.

Visar det sig att delägarbeslut icke kan ernås, står någon motsvarande

möjlighet icke delägare öppen. Han är då hänvisad att begära förordnande

av god man. För att denna anordning skall vara tillfredsställande

förutsättes uppenbarligen att förordnandet för god man meddelas

utan dröjsmål; och med en riktig tillämpning av förevarande stadganden

överensstämmer, såsom nyss nämnts, att förordnandet meddelas utan

onödigt uppehåll. En ytterligare förutsättning är att gode mannen

omedelbart efter förordnandet får övertaga förvaltningen. Stadgande i

sådant syfte är ock meddelat i 14 §. Men slutligen förutsättes också,

att den nyttjanderätt, som förut tillkommit de enskilda delägarna, upphör

i och med det att förvaltningen övertages av gode mannen. I

detta avseende synes förslagets ståndpunkt icke fullt klar. Av ett uttalande,

som de sakkunniga gjort vid 10—13 §§, vill det synas som

om de sakkunniga menat, att delägarna icke bliva avskurna från sin

husbehovsrätt. med mindre särskilt förbud i sådant avseende utfärdas

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj;ts proposition iVr 177.

av gode mannen; och dylikt förbud lärer väl icke gälla mot annan än

den, som visas hava fått del därav. Å andra sidan yttra de sakkunniga

vid 15 §, att den i byggningabalken 10, 11 och 12 kap. omhandlade

rätt att nyttja skog och mark till husbehov utan vidare

suspenderas vid god mans förvaltning. Av det förut anförda framgår,

att sistberörda uttalande bäst överensstämmer med vad i förevarande

avseende bör gälla.

Det är desto angelägnare, att lagen härutinnan är fullt klar, som

enligt 15 § delägare ådrager sig straff, om han nyttjar samfällighet

i strid med trälfade bestämmelser. Med hänsyn härtill hemställes, att

i förevarande paragraf intages stadgande därom, att sedan god man

förordnats må, intill dess föreskrifter, som förut i paragrafen nämnts,

blivit meddelade, ägan icke av delägare nyttjas, utan så är att gode

mannen därtill lämnat tillstånd.

Eegeringsrådet Ernberg:

Därest vad av mig förordats i fråga om den myndighet, vilken

skall hava att taga befattning med ärenden, som avses i nu förevarande

paragraf, vinner gillande, hemställes, att av lagrådets övriga ledamöter

beträffande samma paragraf i övrigt föreslagna ändringar och jämkningar

måtte i ifrågakommande delar erhålla motsvarande tillämpning.

För den händelse åter att förslagets bestämmelser i fråga om den myndighet,

som skall hava att handlägga samma ärenden, bibehållas, instämmer

jag i huvudsak i vad lagrådets övriga ledamöter vid denna paragraf

anfört och hemställt. Dock är jag under sådan förutsättning i så måtto

av avvikande mening/ att om delägare, på sätt i tredje stycket förutsättes,

fordrar, att särskilda föreskrifter beträffande gode mannens förvaltning

skola lämnas, eller sådant eljest finnes påkallat, förordnande

för god man av domaren lämpligen synes böra meddelas allenast tillsvidare,

med skyldighet för honom att å nästa rättegångsdag anmäla

förhållandet hos rätten, som därefter bör i ett sammanhang meddela

beslut i ämnet.

Att, i den mån särskilda föreskrifter beträffande förvaltningen från

rättens sida finnas påkallade, rätten, även utan att yrkande av delägare

därom framställts, bör äga skyldighet att i frågan taga initiativ, är

tydligt; och torde tredje stycket böra i överensstämmelse härmed omredigeras.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.-ts proposition Nr 177.

69

14 §.

Justitieråden Berguf, Molin och Åppelberg :

Att klagan över rättens beslut i de ärenden, som omförmälas i

o, 10 och 13 §§, föres genom besvär i hovrätten, framgår av 25 kap.

2 § rättegångsbalken. Det i förevarande paragraf upptagna stadgandet

därom torde därför böra utgå. Beträffande beslut, som av domaren

meddelas enligt 10 eller 13 §, erfordras med hänsyn till stadgandet i

5 § i promulgationslagen till lagen den 14 juni 1901 om ändring i

vissa delar av rättegångsbalken endast föreskrift därom att klagan må

föras i hovrätten. ( ’

Då det i andra stycket föreslagna undantaget från den allmänna

regeln om fullföljd efter vad av talan mot underrätts utslag i tvistemål,

som anhängiggöras genom stämning, icke kan anses tillräckligt

motiverat, hemställes, att detta stycke måtte utgå.

Regeringsrådet Ernberg:

Ifall vad av mig föreslagits beträffande förfarandet vid handläggning

av ärenden, som avses i första stycket av förevarande paragraf,

vinner beaktande, bör givetvis, på sätt förut antytts, här införas

stadgande angående den ordning, i vilken besvär må anföras över av

Konungens befallningshavande meddelat beslut i sådant ärende; och

torde därutinnan lämpligen hänvisning kunna göras till 77 § i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, respektive

78 § i förordningen om kommunal styrelse i stad av samma dag.

Andra stycket i förevarande paragraf bör under nu angiven förutsättning

ur förslaget utgå.

Bibehållas däremot förslagets bestämmelser i fråga om handläggningen

av ifrågavarande ärenden i princip oförändrade, biträder jag de

av lagrådets övriga ledamöter gjorda erinringar i fråga om bestämmelserna

i första stycket av förevarande paragraf.

Under samma förutsättning instämmer jag med lagrådets övriga

ledamöter i fråga om den beträffande andra stycket framställda anmärkningen

i vad densamma rörer andra tvistemål än sådana, som avses i

8 § andra stycket i förslaget.

15 och 16 §§.

Lagrådet:

(renom något ändi''ad uppställning av de stadganden, som innefattas

i dessa paragrafer, torde större tydlighet och överskådlighet kunna

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

vinnas. I första rummet torde böra uttalas den i 16 § innefattade huvudregeln

att, därest enligt lag eller särskild författning bestämmelser gälla

angående förvaltning eller nyttjande av ägor, som eljest falla under

stadgandena i den föreslagna lagen, eller för visst slag av sådana ägor,

skall vad i denna lag föreskrivits icke hava tillämpning i avseende å

sådana ägor i vidare mån än som är med förstberörda bestämmelser

förenligt. Därefter bör såsom undantag från denna allmänna regel

stadgas, att vad i 10, 11 och 12 kap. byggningabalken samt i förordningen

om skogarna i riket den 1 augusti 1805 finnes stadgat angående

nyttjande av samfälld skog och mark icke skall utgöra hinder att enligt

den föreslagna lagen träffa däremot stridande bestämmelser. Härvid är

att märka, att innebörden i denna undantagsbestämmelse, som innefattas

i förslagets 15 § första stycket, är, att den för samfälld skog och

mark enligt berörda lagrum i allmänhet gällande regeln, att varje delägare

äger nyttja samfälligheten till husbehov och att annat tillgodogörande

av densamma förutsätter samtycke av alla delägarna, får vika

för den föreslagna lagens regler om besluts fattande i fråga om samfällda

ägors användande. Däremot lärer det icke vara avsett, att de

särskilda föreskrifter angående förvaltning av sockenallmänningar, som

innefattas i 1805 års förordning, skola sättas ur kraft genom den nya

lagen. Till utmärkande härav torde det vara nödigt, att berörda undantagsbestämmelse

så avfattas, att därav framgår, att bestämmelsen, vad

nyssnämnda förordning angår, endast avser de stadganden av ifrågavarande

slag, som däri meddelats beträffande annan mark än sockenallmänning.

Därest ovan föreslagna förändrade uppställning av hittills berörda

stadganden i 15 och 16 §§ godkännes, torde stadgandena i 15 § andra

stycket lämpligen böra upptagas under särskilt paragrafnummer. Vid

den omredigering av sistnämnda stadganden, som i följd härav blir

erforderlig, torde därjämte böra iakttagas, att stadgandena fullständigas

så att straff inträder jämväl vid överträdelse av sådant förbud, som

omnämnes i 9 § andra stycket. Denna förseelse är emellertid av beskaffenhet

att böra kunna åtalas av allmän åklagare även utan angivelse

av delägare, vilket jämväl bör komma till uttryck i lagtexten.

Justitieråden Molin och Ap pell) er g:

I detta sammanhang synes böra tagas under övervägande, huruvida

icke förslagets bestämmelser i ett avseende böra ändras, nämligen

såvitt desamma beröra jakt å samfälld mark. Enligt 3 § första stycket

i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt må å sockenallmänning,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

by askog eller annan dylik samfällighet delägarna allenast för egna behov

utöva jakträtt, där de ej annorledes åsämjas. I andra stycket av samma

paragraf stadgas, att, i händelse särskilda föreskrifter äro gällande om

allmänningens eller samfällighetens förvaltning, delägarna äga att i

enlighet därmed fatta beslut om jakträttens tillgodogörande för gemensam

räkning. Till dylika särskilda föreskrifter torde ovan berörda stadganden

i 1805 års förordning beträffande förvaltningen av sockenallmänning

kunna räknas. Däremot torde det vara tvivelaktigt, huruvida,

därest det remitterade förslaget upphöjes till lag, denna lag blir att dit

hänföra. Anses det ej vara fallet, skulle, bortsett från sockenallmänningarna,

i fråga om jakt å samfällda ägor den nya lagstiftningen

icke bliva tillämplig annat än möjligen i den män beslut fattades, som

kunde anses icke stå i strid med stadgandet i 3 § första stycket jaktlagen

— ett i alla händelser synnerligen begränsat tillämplighetsområde.

I det av särskilda sakkunniga utarbetade förslag, som låg till grund

för nyssnämnda lag, hade andra stycket i 3 § ett tillägg av följande

lydelse: »I andra fall (d. v. s. om särskilda förvaltningsföreskrifter icke

gälla) erfordras för sådant beslut att därom förena sig delägare, vilkas

sammanlagda andelar, enligt den för delaktighet gällande beräkningsgrund,

äro mera än hälften, och må beslutet icke utan alla delägares

samtycke avse längre tid än tio år.» Enligt vad de sakkunniga anförde

i sitt betänkande, vore det uppenbart, att om ett flertal personer var

för sig vore berättigade att jaga å ett visst område, ett sådant förhållande

knappt kunde undgå att leda till misshushållning med jakten. De

sakkunniga uttalade den förhoppningen, att det icke skulle möta betänklighet

att låta beslut om jaktens utarrenderande komma till stånd

utan att alla delägarna därom förenade sig, därest beslutet därom biträddes

av sådan majoritet, som ovan nämnts. Nämnda tillägg uteslöts

emellertid i den proposition i ämnet, som förelädes riksdagen. Såsom

skäl härför anfördes, att det lätt kunde leda till kränkning av de mindre

delägarnas rätt, om man utan vidare tillerkände några delägare rätt att

mot de andras bestridande bestämma om jakträttens utarrendering och

villkoren därför. Då de sakkunnigas motiv för att beslut om jakträttens

utarrendering må kunna komma till stånd även utan medgivande

av samtliga delägare uppenbarligen är synnerligen beaktansvärt, samt

den uttalade betänkligheten icke med fog torde kunna göras gällande,

därest minoriteten beredes det skydd, som nu förevarande lagförslaginnefattar,

synes man utan tvekan kunna göra den föreslagna lagstiftningen

tillämplig på rätten till jakt på samfällda ägor. Detta torde

kunna ske antingen därigenom att vad i 3 § första stycket av lagen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

om rätt till jakt stadgas angående jakt å annan samfällighet än sockenallmänning

i förevarande avseende likställes med förut berörda stadganden

i byggningabalken och 1805 års förordning eller ock genom ändring

i 3 § jaktlagen.

Av förslaget framgår icke med tydlighet, huruvida lagen skall

äga tillämplighet i fråga om samfällighet, om vars förvaltning eller

nyttjande bestämmelser upptagits i gällande byordning. Lämpligen

synes för sådant fall böra gälla, att byordningen skall i dessa frågor

äga tillämplighet till dess vare sig i den ordning byordningen föreskriver

eller i den uti förevarande lag stadgade ordningen beslutats upphävande

av byordningens bestämmelser i nämnda frågor. Uttryckligt stadgande

härom bör givas i förslaget.

Justitierådet Berglöf och regeringsrådet Ernberg:

Vid jämförelse mellan innehållet i 3 § jaktlagen och den nu föreslagna

lagen synes det kunna bliva föremål för tvekan, huruvida, därest

förslaget upphöjes till lag, denna blir hänförlig till sådana särskilda föreskrifter,

som avses i berörda stadgande.

Oberoende härav synes det böra bliva föremål för övervägande,

huruvida de bestämmelser, som innehållas i förslaget, lämpa sig för en

reglering jämväl av jakten å samfälligheter, varom här är fråga, och

åstadkommandet av en god jaktvård därå. Skulle så anses vara fallet,

torde däråt lämpligen kunna givas uttryck på sätt justitieråden Molin

och Appelberg för sådant fall föreslagit.

17 §.

1:i Lagrådet:

Då för det här förutsatta fall fortfarande tillämpning av förvaltning

eller förbud, som tillkommit enligt lagen den 11 juni 1915, synes

böra göras obligatorisk, hemställes, att detta kommer till uttryck genom

utbytande av ordet »må» mot »skall».

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

73

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

februari 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg anmälde och

redogjorde för lagrådets genom utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden

den 11 oktober 1920 inhämtade yttrande över förslag

till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter.

Härefter anförde departementschefen efter gemensam beredning med

chefen för jordbruksdepartementet:

Såsom av det anmälda yttrandet framgår, bär lagrådet icke haft

något att erinra beträffande behövligheten och lämpligheten av den

ifrågasatta lagstiftningen, likasom ej heller någon anmärkning framställts

emot huvudgrunderna i det remitterade förslaget. Dock har en av lagrådets

ledamöter ansett det starkt kunna ifrågasättas, huruvida icke de

frågor, som enligt förslaget ankomma på offentlig myndighets handläggning

och skola upptagas och avgöras av allmän domstol, lämpligare

borde förläggas till administrativ myndighet, enkannerligen Kungl. Maj:ts

befallningshavande. Genom en dylik anordning skulle vinnas fördelen

av väsentligt större smidighet och snabbhet i förfarandet, vilken fördel

särskilt i de delar av landet, där tingssammanträden hölles endast med

jämförelsevis långa mellanrum, vore framträdande. Olämpligt vore ock

i allmänhet att, där det kunde undvikas, belasta domstolarna med ärenden

av administrativ natur. Med erinran vidare, att enligt hittills gällande

lagstiftning ärenden av likartad beskaffenhet med dem, som här vore

i fråga, i allmänhet tillhörde Kungl. Maj:ts befallningshavandes handläggning,

och då med hänsyn till de synpunkter, ur vilka den enskildes

intressen kunde komma att bedömas vid handläggningen av ärenden

enligt den föreslagna lagen, någon fara för rättssäkerheten icke torde

2ii7, Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 149 höft. (Nr 177.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

kunna uppstå med en sådan anordning av förfarandet även här, hemställer

denne ledamot av lagrådet, att förslaget måtte omarbetas i nu

angiven riktning.

Såsom skäl för förläggandet av ifrågavarande ärenden till domstolarna

hava de sakkunniga anfört, att detta framställt sig som det

lämpligaste särskilt med hänsyn till det bedömande av frågor om förfång

för delägare, som kunde i dessa ärenden vara erforderligt, varjämte

de sakkunniga funnit uppfattningen därom styrkt genom det traditionella

handhavandet av byordningsfrågor, som sedan lång tid tillbaka tillkommit

häradsrätterna. Av de myndigheter, som yttrat sig över de

sakkunnigas förslag, eller samtliga befallningshavandena och flertalet

domhavande, hava fyra av de förstnämnda samt ett femtontal av domhavandena

uttalat sig för en överflyttning av domstolarnas och domhavandenas

föreslagna befattning med hithörande frågor till Kungl. Maj:ts

befallningshavande, varemot de övriga icke gjort någon invändning mot

förslagets ståndpunkt härutinnan. Med betonande av det starka juridiska

inslaget uti de enligt den föreslagna lagen ifrågakommande spörsmålen

ansluter även jag mig till berörda ståndpunkt såsom den principiellt

riktigaste; och må det erinras om att enligt lagen om samäganderätt

den 30 september 1904 domstolarna äro de myndigheter, som hava att

taga befattning med nämnda lags tillämpning. Åvenså torde böra framhållas,

att i fråga om den lokal- och personkännedom, som uppenbarligen

måste vara av stor betydelse för ärendenas hand havande, domare och

ortsdomstol torde äga företräde framför befallningshavandena. Sant kan

måhända vara, att någon gång, där ett ärende skall handläggas vid domstolen

och icke av domaren, denna handläggning kan taga längre tid än

den skulle gjort hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, men härvid är

å andra sidan att märka, att om alla de enligt den nya lagen förekommande

fallen inom ett helt län skulle samlas till handläggning hos en

och samma myndighet, länsstyrelsen, dennas redan förut under de senare

årens förhållanden starkt ökade arbetsbörda kunde bliva så stor, att

den påräknade tidsvinsten utav ärendenas behandling där bleve tvivelaktig.

Med bibehållande sålunda av grundreglerna i förslaget hava emellertid

vissa bestämmelser i detta blivit omarbetade i anledning av lagrådets

erinringar. Tillika hava därvid en del andra jämkningar av

redaktionell natur blivit gjorda.

Rörande 1) i 1 § har lagrådet anmärkt, att med uttrycket bys oskifta

ägor icke avsåges ägor i by, som i sin helhet vore oskift, och att därför

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition Nr 177.

nämnda uttryck borde ersättas med annat av mera begränsad räckvidd.

Någon dylik by, d. v. s. där inägorna icke ens undergått sämjedelning,

lärer väl näppeligen förekomma, och det kunde måhända därför varit

obehövligt att i anledning av berörda anmärkning göra någon jämkning

i den föreslagna texten. Emellertid har, i enlighet med vad jämväl av

lagrådet påpekats, den omständigheten, att sämjedelning av jord, vilken i de

sakkunnigas förslag blivit i det förevarande avseendet betraktad som likvärdig

med laga delning, uti det sedermera tillkomna, för närvarande

till lagrådets granskning remitterade förslaget till lag om delning av

jord på landet likställts med att jord är oskiftad, synts mig nödvändiggöra

en ändring uti den förevarande punkten. Därvid har den av lagrådet

angivna formuleringen blivit följd, och härigenom har jämväl lagrådets

under denna paragraf först berörda anmärkning blivit tillgodosedd.

Uti 2) av denna paragraf hava ur det ursprungliga förslaget borttagits

orden »på sätt ovan om ägor sägs». Dessa ord hava nämligen

synts mig kunna föranleda en snävare tolkning än som åsyftats beträffande

frågan, vilka rättigheter och förmåner äro att hänföra under

ifrågavarande bestämmelser.

Denna paragraf har omarbetats i enlighet med lagrådets anvisningar,

likväl med den jämkning, att — till vinnande av mindre tunga hänvisningsbestämmelser

i sista stycket av paragrafen och i början av nästa

paragraf — det av lagrådet antydda första stycket uppdelats i tvenne.

Vad av lagrådet under denna paragraf hemställts har i huvudsak

blivit iakttaget. Dock har bestämmelse om ordförandeskapet å delägaresammanträde

ansetts fortfarande böra bibehållas uti 1 mom. av nästa

paragraf. Vad beträffar den tid, som för visst fall angivits för delgivning

med känd delägare, boende utom de fastigheter, till vilka samfälligheten

hörer, har i denna punkt bibehållits det remitterade förslagets

bestämmelse om tjugu dagars delgivningstid, enär det synts ur praktisk

synpunkt lämpligast att vid varje sammankallelseprocedur det endast

tinnes en delgivningstid att iakttaga.

Huruvida kostnad, som omförmäles i slutet av 3 § i de sakkunnigas

förslag, avser allenast förordnandet av viss person att sammankalla delägarna

eller jämväl skall . inbegripa andra kostnader, som kunna vara

förenade med av honom föranstaltat sammanträde (t. ex. för kungörelse

i tidningar), framgår icke med tydlighet av betänkandet. Någon anledning

att göra en åtskillnad mellan kostnaderna i det ena och det

andra avseendet torde i varje fall icke förefinnas, sedan den ändringen

vidtagits, att förordnandet av särskild sammanträdesledare gjorts obligatoriskt.

Vid paragrafens omarbetning har hänsyn tagits härtill.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.

Såsom en följd av de i 3 § vidtagna ändringarna hava ur 1 mom.

utgått bestämmelserna om ordförandeval.

En fråga som är vansklig att få ordnad på ett fullt tillfredsställande

sätt, är reducerandet av större delägares röstetal till skyddande

av de mindres rätt. Härutinnan hava erinringar gjorts av två utav

lagrådets ledamöter, men i likhet med dettas båda övriga ledamöter

har jag ansett mig icke böra föreslå någon ändring eller jämkning i det

avgivna förslaget.

I 4 och 5 mom. hava av lagrådet angivna tillägg införts.

På sätt lagrådets flesta ledamöter hemställt har det föreslagna

tredje stycket i denna paragraf fått utgå och ersatts genom tillägg, som

gjorts i 9 § andra stycket.

Vad av lagrådet eller dess flesta ledamöter hemställts lägrande 7

och 8 §§ har blivit iakttaget, likasom ock i andra stycket av 9 § skett

tillägg i enlighet med vad därom angivits under 5 §.

Lagrådet ''har hemställt, att stadgande måtte intagas därom, att

sedan god man förordnats må, intill dess föreskrifter, som förut i paragrafen

nämnts, blivit meddelade, äga icke av delägare nyttjas, utan så

är att gode mannen därtill lämnat tillstånd. Det torde emellertid ligga

i sakens natur, att i och med det god man förordnas att omhänderhava

en äga, delägarna skola vara uteslutna från någon egen, direkt nyttjanderättsutövning

därå, och denna uppfattning synes mig jämväl —jag bortser

från den av lagrådet anmärkta oklarheten i motiven till förslaget —

vara angiven i lagtextens, ord att förordnande som god man innebär

uppdrag att förvalta äga till delägarnas samfällda bästa. Ett dylikt

uppdrag kan nämligen icke gärna såsom en första skyldighet innefatta

åliggande att avstänga delägare från deras förutvarande rätt att nyttja

ägan för att därigenom och därefter komma i tillfälle att kunna fullgöra

det erhållna förvaltningsuppdraget. Något tillägg i det angivna avseendet

i förevarande paragraf har därför icke ansetts böra göras. Däremot

har till vinnande av den större klarhet med hänsyn till straffbestämmelserna

i lagen, som lagrådet ansett oneklig, ändring i sådant syfte

vidtagits i berörda bestämmelser i samband med de andra jämkningar,

som däri befunnits böra göras.

Vad i övrigt lagrådets flesta ledamöter hemställt rörande de tre

första styckena av förevarande paragraf har blivit iakttaget.

Paragraferna hava omarbetats i enlighet med lagrådets eller dess

flertals erinringar. Likaså har till 16 § fogats en bestämmelse om gällande

byordningar i enlighet med vad två av lagrådets ledamöter därom

hemställt.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 177. 77

Vad angår den av lagrådet berörda frågan om förhållandet mellan

den föreslagna lagen och 3 § i lagen om rätt till jakt den 8 november

1912, har jag anslutit mig till den av två justitieråd uttalade meningen

att förstnämnda lag bör vara tillämplig även på rätten till jakt å samfällda

ägor. För klargörande av denna de båda lagarnas ställning till

varandra har det ansetts erforderligt att en direkt bestämmelse därom

införes i endera lagen. Lämpligast har detta synts mig böra ske i jaktlagen,

och jag har förty i sammanhang med omarbetningen av det

remitterade förslaget latit upprätta förslag till lag om ändrad Lidelse

av 3 § i nämnda lag.

Föredragande departementschefen uppläste härefter såväl förslaget

till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda

ägor och rättigheter i dess omarbetade lydelse som omförmälda

förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 november 1912

om rätt till jakt; och hemställde departementschefen, att förslagen måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tvär Brynolf.

2117.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 149 käft. (Nr 177.) 11

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:259 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor o s. 1 i texten
  2. 1LU 1921:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter s. 1 i texten