Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till inkomstoch förmögenhetsskatt

1921-02-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:180, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till inkomstoch förmögenhetsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

1

t

Nr 180.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt; given Stockholms slott den

25 februari 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning med särskilda bestämmelser

om avdrag vid 1922 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

GUSTAF.

A. E. M. Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 152 höft. (Nr 180.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kuncjl. Maj:ts ''proposition Nr 180.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt.

''

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 18 §

1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, vid 1922

års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt det beskattningsbara

beloppet för svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, skall

beräknas efter följande grunder:

a) För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom

fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):

Om han är mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp I, 900 kronor,

» » » » » » » » II, 1,050 »

» » » » )> » » » in, 1,200 »

» » » » )) » » » IV, 1,350 »

» » » » » » » » V, 1,500 »

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller har

hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka

icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,

erhålla avdrag (familjeavdrag) dels med 300 kronor för ,

varje sådant barn, dels ock med 300 kronor för hustru, om skattskyldig

är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift (varmed

jämställes, att skattskyldig är änkling, änka eller frånskild).

För barn, vars föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,

skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna

skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas

hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av

särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familje
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

avdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt nedsatt,

må det skattefria avdraget ökas med högst 700 kronor. Sådana

utgifter för annans underhåll, som avses i 10 § i förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt, må icke åberopas såsom grund för avdrag enligt

detta stycke.

d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av

de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdragmen

icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara

beloppet till sitt halva belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan

av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet, å Stockholms slott den 25 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson, anförde

härefter:

Jämlikt 18 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

sådant nämnda lagrum lyder enligt förordningen den 19 november 1920

(nr 758), äger här i riket mantalsskriven svensk medborgare å det

taxerade beloppet tillgodonjuta visst skattefritt avdrag, som är avsett

att motsvarå existensminimum. Sålunda skall enligt 1 mom. a) för en

var sådan skattskyldig, allt efter som han är mantalsskriven inom ort

tillhörande den ena eller andra av de fem ortsgrupper, vari riket för

ändamålet indelas, såsom skattefritt avdragas ett belopp av 600, 700,

800, 900 eller 1,000 kronor (ortsavdrag). Vidare äger enligt 1 mom. b)

dylik skattskyldig, vilken är gift eller har hemmavarande eller av honom

helt eller delvis underhållna barn, vilka icke uppnått 21 år och icke

själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, erhålla avdrag

(familjeavdrag) dels med 200 kronor för varje sådant barn dels ock med

200 kronor för hustru, om den skattskyldige är gift, eller för husföreståndarinna,

om skattskyldig är ogift. I enskilda fall, då skattskyldigs

skatteförmåga på grund av särskilda omständigheter är väsentligt nedsatt,

må enligt 1 mom. c) det skattefria avdraget ökas med högst 500

kronor.

I 18 § 1 mom. d) stadgas slutligen, att den del av det taxerade

beloppet, som överstiger summan av den skattskyldige sålunda medgivna

avdrag men icke dubbla summan därav, skall i det beskattningsbara

beloppet upptagas till sitt halva belopp.

Storleken av de skattefria orts- och familjeavdragen är i för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

ordningen bestämd efter den i juli månad 1914 rådande prisnivån,

dock med ungefär 20 procents förhöjning beträffande ortsavdraget. Med

hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som efter sist angivna

tidpunkt ägt ram och som i slutet av år 1918 uppgått till 167 procent

av 1914 års nivå, föreläde Kungl. Maj:t med proposition den 21 mars

1919, nr 347, riksdagen förslag till förordning om särskilda avdrag vid

1920 ars taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. Nämnda förslag

gick ut på en förhöjning dels av orts- och familjeavdragen med 50

procent och dels av maximum för det avdrag, som i ömmande fall

kän medgivas skattskyldig, från 500 till 700 kronor. Vid frågans

behandling i statsrådet framhölls, att berörda förhöjning av orts- och

familjeavdragen icke vore tillräcklig för att bereda full kompensation

för en prisstegring, som uppginge till 167 procent av 1914 års nivå,

men att med hänsyn till de statsfinansiella verkningarna av skattelindringen,

vilka för det dåvarande icke kunde närmare beräknas, större

förhöjning ej ansetts böra tillstyrkas.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 14 juni 1919, nr 364, att riksdagen

bifallit Kungl. Maj:ts berörda proposition.

Den 16 påföljande juli utfärdade Kungl. Maj:t förordning i ämnet

(nr 455).

Vid 1920 års riksdag framlades proposition (nr 233) med förslag

av i huvudsak samma innebörd som 1919 års nu berörda proposition.

Vid anmälan i statsrådet av frågan härom framhöll dåvarande chefen

för finansdepartementet, att levnadskostnaderna då ännu icke visat tendens

att nämnvärt sjunka, utan att prisstegringen, som under senare hälften

av år 1919 varit nere i 157 procent av 1914 års nivå, enligt socialstyrelsens

beräkningar vid årsskiftet 1919—1920 uppgått till 159 procent,

varför behov torde få anses föreligga av en provisorisk ökning av ifrågavarande

avdrag jemväl vid beskattningen av 1920 års inkomster, d. v. s.

vid 1921 års taxering. Då de på frågan om avdragens storlek inverkande

omständigheter väsentligen vore oförändrade, syntes 1919 års

bestämmelser i detta avseende kunna läggas till grund för de erforderliga

föreskrifterna i ämnet.

Nu berörda proposition blev med viss mindre ändring av riksdagen

bifallen, och förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921

års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt utfärdades den 19

november 1920 (nr 782).

Efter det fragan om skattefria avdrag senast var föremål för riks- Departement*

dagens prövning, har, såvitt man kan bedöma, prisstegringen nått sin ckefen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunjl. Maj:ts proposition Nr ISO.

kulmen. Enligt socialstyrelsens beräkningar utgjorde nämligen prisstegringen

vid k var talsskiftet'' september—oktober 1920 181 procent av 1914

års nivå och vid årsskiftet 1920—1921 171 procent av samma nivå. Efter

sistnämnda tidpunkt hava levnadskostnaderna ytterligare nedgått, och en

fortsatt nedgång torde vara att förvänta. Att denna nedgång dock under

innevarande år icke kan väntas bliva så väsentlig, att en förhöjning

med femtio procent av de skattefria avdrag, som hänföra sig till årets

inkomster, kan anses för hög, synes uppenbart.

Då de skäl, som föranlett föregående riksdagar att besluta viss

förhöjning av de skattefria avdragen, allt fortfarande föreligga, torde

proposition angående förordning med särskilda bestämmelser om avdrag

vid 1922 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, av enahanda

innehåll som motsvarande förordning rörande avdrag vid 1921 års

taxering nu böra avlåtas till riksdagen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om, att 1920 års riksdag även

antog ett förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag

vid 1921 års taxering till bevillning av inkomst och att förordning i

detta ämne likaledes utfärdades den 19 november 1920 (nr 783). Dessa

bestämmelser, som hava sin särskilda betydelse beträffande kommunalbeskattningen,

innebära i stort sett 50 procents förhöjning på de skattefria

avdrag, som jämlikt 1920 års riksdagsbeslut skola enligt bevillningsförordningen

gälla vid taxeringen till bevillning av inkomst.

Givetvis framställer sig frågan, huruvida ej motsvarande bestämmelser

böra införas även med avseende å 1922 års taxering. Det är

emellertid uppenbart, att medgivandet av avdrag tarvar större försiktighet

med avseende å kommunalbeskattningen än beträffande statsbeskattningcn,

synnerligast med hänsyn till kommuner med företrädesvis

små inkomsttagare och utan värdefullare fastigheter, då ju i dessa

komnmner eu utsträckt avdragsrätt kan föranleda skattebördans huvudsakliga

överflyttande på ett fåtal inkomsttagare. För närvarande är det

omöjligt att bedöma, huru den nu medgivna avdragsrätten kan komma

att verka vid innevarande års taxering. Såsom jag förut antytt, kan

man ej heller nu förutse, huru stark nedgång i prisnivån kan komma

att äga rum under innevarande år. Båda dessa faktorer kunna emellertid

vara kända vid den tidpunkt, då 1922 års riksdag samlas. Därest

beslut rörande den ifrågavarande avdragsrätten fattas vid riksdagens

början, är detta också tids nog för att beslutet skall kunna lända till

efterrättelse vid 1922 års taxering. Jag erinrar här om att ett liknande

förfaringssätt tidigare vid ett flertal riksdagar tillämpats ifråga om såväl

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

taxeringen till bevillning för inkomst som taxeringen till inkomst- och

förmögenhetsskatt. Av nu angivna grunder finner jag det rådligast, att

avgörandet av frågan om förhöjning av de skattefria avdragen beträffande

bevillningstaxeringen år 1922 uppskjutes till samma års riksdag.

Sedan föredragande t. f. departementschefen härefter uppläst ett

förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922

års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, hemställde tf. departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle proposition av den lydelse, bil. litt. vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till ink s. 1 i texten
  2. BevU 1921:27 Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering till inkomstoch förmö a1 i texten