Sök i Ratio Lex

Angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefond en m. m

1921-03-04 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:181, Angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefond en m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 181.

1

r. in:)u >

b * (O''

Nr 181.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade villkor

för lån från täckdikning slånefond en m. m.: given Stockholms

slott den 4 mars 1921.

Umm t.HM-h- »Cl: '' ......’ -::

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

I* {»;> J '' ■ . ■ . ■ '' ; 1 , i • i i; • ’1\: ; . • .»•? rf f ; . ,

GUSTAF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist’

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:

Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut 1913 inrättades täckdikningslånefonden.

Lantbruksstyrelsen ägde härifrån bevilja lån med

hushållningssällskapen som" låneförmedlare. Lånen löpte med 4 procent

ränta. r

Då de av kristiden skapade extraordinära förhållanden nödvändigBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 153 höft. (Nr 181.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 181.

gjorde utomordentliga åtgärder från statsmakternas sida, inrättades år

1918, efter förslag av produktionskommittén, en särskild fond under

namn av dränerings fonden för utlämnande av rån tefria täckdikningslån

under åren 1918—1920. Jämväl här skulle hushållningssällskapen vara

låneförmedlare men lånen beviljas sällskapen av statens odlingskommitté.

Ansökningar om lån skulle i första hand prövas av vederbörande

odlingsråd.

Med föranledande av framställning från statens odlingskommitte i

skrivelse den 20 januari 1920, däröver lantbruksstyrelsen avgav utlåtande

den 20 februari i920, föreläde Kungl. Maj:t i proposition nr 151 riksdagen

samma år förslag till ändrade villkor för lån från täekdikningslånefonden.

Tillika föreslog Kungl. Maj:t, att till denna fond skulle

överföras viss odisponerad del av de medel, som anvisats för dräneringsfonden.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit bifölls av riksdagen jämlikt

anmälan i skrivelse den 9 juni 1920, nr 346.

Kungörelse angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden

har därefter utfärdats den 22 juni 1920 (nr 332). Ur kungörelsen må

anföras följande:

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall till lantbruksstyrelsen

ingiva skriftlig framställning, innehållande uppgift å de företag, för vilka täckdikningslån

blivit hos hushållningssällskapet sökta, förslag till belopp och lånetid för

varje särskilt dylikt lån ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter.

Efter prövning av sålunda gjorda framställningar äger lantbruksstyrelsen bevilja

hushållningssällskap statslån från fonden och skall därvid fastställa den tid, inom

vilken varje särskilt täckdikningsföretag skall vara påbörjat och avslutat (mom.

1 och 2).

A lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap erlägga 4 procent

årlig ränta från lyftningsdagen. Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen,

skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen

återbetalas en sjundedel av det urskrungliga beloppet. Av den, som av hushållningssällskap

erhåller täckdikningslån, må ej fordras högre ränta än fyra procent

(mom. 4 och 5).

Täckdikningslån må beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad

jord oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och,

beträffande brukare, av brukningstidens längd; börande såvitt möjligt tillses, att lån

främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav (mom 6j.

Täckdikningslån må icke under något år beviljas låntagare till högre belopp

än 5,000 kronor. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikningslån samtidigt

häfta i skuld till högre belopp än 10,000 kronor, Kungl. Maj:t dock obetaget i särskilda

fall på framställning av lantbruksstyrelsen medgiva ökning av sistnämnda

belopp till högst 15,000 kronor (mom. 7).

Täckdikningslån, som lämnas för täckdikning med rör, må kunna uppgå till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kttnr/l. Maj ds proposition Nr 181.

hela beloppet av den beräknade kostnaden, dock ej till mer än 500 kronor för

hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget. För täckdikning

med annat material må täckdikningslån ej lämnas till högre belopp än som

motsvarar tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden och ej heller överstiga 350

kronor för hektar av sådan jord, som nyss sagts (mom. 8).

Vid beräkning av kostnaden upptages kostnaden såväl för täckdikningsplanens

uppgörande som för själva dikningsarbetet, däri inräknad den ersättning till

täckdikningsförman, vilken det åligger jordinnehavaren att betala, samt kostnaden

för anskaffande av täckdikningsmaterialier (mom. 9).

Plan och kostnadsförslag för täckdikningen jämte karta däröver skola vara

uppgjorda av lantbruksingenjör eller, efter vederbörande hushållningssällskaps bestämmande,

av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som hushållningssällskapet

prövar vara därtill kompetent, och skall denne även avgiva yttrande

om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för marken i fråga (mom. 10).

Till biträde vid arbetet skall, där vederbörande hushållningssällskap ej annorlunda

medgiver, låntagaren använda täckdikningsförman, som är anställd i hushållningssällskapets

tjänst eller godkänd av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent

eller som med vitsord om godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens

försorg för ändamålet anordnad utbildningskurs (mom. 11).

Hushållningssällskap har att bestämma de närmare villkoren för åtnjutande

av täckdikningslån, dock med iakttagande att minst en fjärdedel av lånebeloppet

skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt, samt äger att handhava

ledningen och övervakandet av ifrågavarande täckdikningsföretag och tillse, att det

med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet vinnes (mom. 13).

Vissa av statens odlingskommitté i dess förberörda skrivelse framställda

förslag blevo icke av Kimgl. Maj:t upptagna till slutlig prövning

föregående år, utan ansågos böra göras beroende på ytterligare utredning.

Dessa förslag gällde inrättande hos hushållningssällskapen av särskilda

täckdikningsnämnder, anställande för täckdikningsverksamheten av lokala

ledare, extra förrättningsmän och övrig erforderlig personal, statsbidrag

till avlöning åt täckdikningsförmän samt förvaltningsbidrag av statsmedel

till hushållningssällskapen för förmedling av täckdikningslån.

Under åberopande av vad till statsrådsprotokollet vid omförmälda

proposition nr 151 anförts i ämnet av föredragande departementschefen

har i skrivelse den 4 september 1920 dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet anmodat statens odlingskommitté att gemensamt

med sakkunniga för utredning angående hushållningssällskapens omorganisation

verkställa utredning och avgiva förslag i ovanberörda uppskjutna

delar av kommitténs framställning den 20 januari 1920 jämte

vad därmed sammanhängde. Därvid överlämnades, jämte de till förberörda

proposition nr 151 hörande handlingar, en frän hushållningssällskapet

i Örebro län inkommen skrivelse, vari hemställts om beredande

av erforderlig ersättning åt hushållningssällskapen för bestridande från

s. 4 Kontrollera mot PDF

Särskilda

täckdiknings
nämnder.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

och med år 1921 av kostnaderna för förmedling av lån från täckdikningslånefonden.

Statens odlingskommitté och nämnda sakkunniga hava i gemensam

skrivelse den 26 oktober 1920 framlagt sålunda begärd utredning

jämte förslag.

Skrivelsen utmynnar i en hemställan om framläggande för riksdagen

av förslag till komplettering av villkoren för erhållande av lån

från täckdikningslånefonden, avseende ett närmare organiserande av den

statsunderstödda täckdikningsverksamheten. Föreskrifter skulle sålunda

meddelas dels därom att ärenden rörande det direkta ledandet och övervakandet

av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten skulle handläggas

av en utav hushållningssällskapet utsedd nämnd om tre till fem

personer dels ock om anställande av en sakkunnig ledare av denna

verksamhet inom länet. Vid bifall härtill borde anvisas anslag för ett

vart av åren 1921 och 1922 dels till belopp av 30,000 kronor till bestridande

av andel i täckdikningsförmännens årsarvoden dels ock till

belopp av 102,000 kronor såsom förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen

för handhavande av deu statsunderstödda täckdikningsverksamheten.

Lantbruksstyrelsen har i ärendet avgivit infordrat utlåtande den

11 december 192 b.

Byråchefen Ewe, som deltagit i ärendets handläggning såväl i

odlingskommittén som i lantbruksstyrelsen, har från kommitténs och de

sakkunnigas utlåtande anmält avvikande mening på sätt framgår av

lantbruksstyrelsens utlåtande.

Vad först angår frågan om inrättande hos hushållningssällskapen

av särskilda täckdikningsnämnder så anföra härom odlingskommittén

och de sakkunniga:

»I fråga om den lokala ledningen av täckningsverksamheten och dennas

organisation har statens odlingskommitté i sitt tidigare förslag framhållit, att ett

särskilt organ syntes inom hushållningssällskapen böra upprättas för ledande och

övervakande av täckdikningsverksamheten. Detta organ, som förslagsvis benämnts

täckdikningsnämnden, skulle utses av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

och bestå av minst 3, högst 5 personer jämte 2 suppleanter för dessa. 1

täckdikningsnämnden borde inväljas vissa hittillsvarande ledamöter av odlingsråden,

vilka ägde god kännedom om de lokala förhållandena och under den tid odlingsråden

handlagt hithörande ärenden förskaffat sig erfarenhet och sakkunskap på området.

Bland täckdikningsnämndens ordinarie ledamöter borde, där så befunnes

lämpligt och vederbörandes tid det medgåve, områdets lantbruksingenjör inväljas.

Den av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedde ledaren av länets täckdikningsverksamhet

borde vara självskriven ledamot av nämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■''

Kungl. Maj:ts proposition JSr 181.

I sitt förberörda utlåtande den 20 februari 1920 har lantbruksstyrelsen beträffande

statens odlingskommittés ovan relaterade förslag om inrättande av särskilda

täckdikningsnäinnder hos hushållningssällskapen anfört, att ehuru styrelsen icke

tvekat ansluta sig till kommitténs uppfattning om värdet och betydelsen av att äga

tillgång till dylika nämnder såväl för väckandet av intresse för täckdikning som i

många fall även för dennas rationella utförande, styrelsen detta oaktat ansåge sig

icke för det dåvarande kunna tillstyrka kommitténs förslag i denna de], beroende

därpå, att motsvarande behov av lokalt sakkunnigt biträde gjorde sig i lika hög grad

gällande på flera andra jordbrukets verksamhetsområden, vid vilket förhållande det

syntes lantbruksstyrelsen olämpligt, att mer eller mindre fristående åtgärder vidtoges

för tillgodoseende av dessa skilda behov. I detta sammanhang har lantbruksstyrelsen

erinrat därom, att ett flertal hushållningssällskap, för att få sakkunskapen

på ett tillfredsställande sätt representerad vid ärendenas behandling, i sina stadgar

redan intagit bestämmelser om tillsättande av särskilda nämnder för beredning och

handläggning av olika, vederbörande hushållningssällskap och dess verksamhet berörande

frågor.

Med avseende å hithörande spörsmål vilja statens odlingskommitté och de

sakkunniga erinra därom, att uppdraget att omhänderhava nu ifrågavarande lånerörelse

och vad därmed äger samband torde komma att åvila de olika hushållningssällskapens

förvaltningsutskott. Statens odlingskommitté har såsom ovan anförts

tidigare ifrågasatt, huruvida icke hithörande ärenden i vad dessa avsåge det direkta

ledandet och övervakandet av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten lämpligen

borde handläggas av utav förvaltningsutskottet tillsatta nämnder. De sakkunniga

biträda detta förslag. Då emellertid särskilda nämnder för beredning av

hithörande och närliggande frågor redan finnas tillsatta inom åtskilliga hushållningssällskap,

synas organisatoriska nybildningar nödvändiga endast för såvida dylika

nämnder alldeles saknas eller av hushållningssällskap redan tillsatt nämnd icke äger

sådan sammansättning, att nödig sakkunskap finnes representerad eller ett verksamt

intresse för täckdikningsverksamhetens främjande synes vara att påräkna. Under

det att hushållningssällskapen sålunda, med ovannämnda begränsning, böra äga rätt

att självständigt handlägga frågor om erforderlig organisation för ledandet och övervakandet

av täckdikningsverksamheten samt handhavande av därmed förbunden lånerörelse,

synes på statsmakterna böra ankomma att meddela de närmare bestämmelser,

som kunna erfordras för lånemedlens återgäldande i vederbörlig ordning och säkerställande

av det med lånerörelsen avsedda ändamål. I detta sammanhang må betonas

den synnerliga vikten av att inom nämnderna — vilka såsom statens odlingskommitté

föreslagit torde bestå av minst 3, högst 5 personer jämte 2 suppleanter

för dessa — den tekniska sakkunskapen finnes representerad. Hithörande ärenden

torde därför inom nämnden böra föredragas utav ledaren av täckdikningsverksamheten

i länet, och bör, där så befinnes lämpligt och vederbörandes tid det medgiver, områdets

lantbruksingenjör såsom ordinarie ledamot inväljas i nämnden. Skulle lantbruksingenjör

av en eller annan anledning icke inväljas i nämnden, bör plats beredas

annan sakkunnig person, vars kompetens prövas av lantbruksstyrelsen. Yad angår

frågan om särskild ersättning åt nänmdsledamöterna för hithörande uppdrag torde

hushållningssällskapen själva böra meddela bestämmelser härutinnan. För särskilt uppdrag,

som av lantbruksingenjör utföres på nämndens tillskyndan, synes han höra

tillerkännas ersättning efter enahanda grunder, som för uppdrag i statens tjänst.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung}. Maj:ts proposition Nr 181.

Lantbruksstyrelsen erinrar i denna del — efter att hava återgivit kur

de lokala nämnderna enligt förslaget skulle sammansättas — att det sålunda

komme att helt bero på vederbörande förvaltningsutskott, huruvida

lantbruksingenjören i distriktet bleve ledamot i nämnden eller icke. Lantbruksstyrelsen

anför därefter vidare:

»Såsom redan antytts, synes det lantbruksstyrelsen, med hänsyn till den

ifrågavarande täckdikningsverksamhetens väntade stora omfattning och egenskap av

att vara statsunderstödd, vara nödvändigt, att staten genom ett sitt fackutbildade

och sakkunniga organ blir i tillfälle att följa, leda och kontrollera verksamhetens

vidare utveckling. Detta enligt lantbruksstyrelsens uppfattning oavvisliga krav

synes här kunna tillgodoses på samma sätt som skett på andra områden, exempelvis

inom egnahemslånerörelsen, nämligen att en ledamot i den lokala förvaltningsnämnden

utses med speciell uppgift att i angivna hänseenden tillvarataga statens

intressen. Givetvis bör vid sådant förhållande ifrågavarande ledamot icke utses avvederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, utan synes densamma lämpligen

böra utses av statens sakkunniga centrala myndighet å området, nämligen

lantbruksstyrelsen. En dylik anordning låter sig i förevarande fall desto lättare

genomföras, som lantbruksstyrelsen i de styrelsen underlydande lantbruksingenjörerna

äger tillgång till för uppdraget särskilt lämpade personer. Därest nu framförda

förslag vinna statsmakternas gillande, torde ock kunna förväntas, att lantbruksstyrelsen

som regel kommer att utse distriktets lantbruksingenjör till statens

ombud i den lokala täckdikningsnämnden. Härigenom skulle ock vinnas den stora

fördelen att inom nämnden finnes tillgång till största möjliga sakkunskap ifråga om

vattenavledningsförhållandena inom området, en omständighet som säkerligen mången

gång skulle förekomma ödesdigra misstag ifråga om framtida avloppsförhållanden.

Lantbruksstyrelsen vill ock i detta sammanhang, i likhet med statens odlingskommitté

och omförmälda sakkunniga, betona vikten därav, att den tekniska sakkunskapen

å området blir tillräckligt representerad i täckdikningsnämnderna.

För att vara en god agrikulturtekniker — med den innebörd denna benämning

numera allmänt vunnit — erfordras emellertid även att hava omfattande kunskaper

i lag och författningar rörande jords torrläggning samt besitta tillräcklig

erfarenhet "på detta område. Utan dessa kunskaper och i brist på tillräcklig erfarenhet

därvidlag begå förslagsställare lätt felaktigheter, som välla vederbörande

jordbrukare stora olägenheter.

Lantbruksingenjörerna äro såväl i tekniskt och agronomiskt som i juridiskt

hänseende särskilt utbildade och uppövade att handlägga frågor om jords torrläggning.

Jordens täckdikning kan anses utgöra så att säga slutstenen i den byggnad,

på vars uppförande de äro satta att arbeta. Lantbruksstyrelsen anser ock, att det

vore i hög grad skadligt för de uppgifter, lantbruksingenjörerna hava att fylla, om

de så småningom avlägsnades från täckdikningsverksamheten. Da nu härtill kommer,

att statens lantbruksingenjörer äro statstjänstemän och sålunda bära tjänsteansvar

för sina åtgärder i tjänsten, synas starka skäl föreligga för att de höra komma till

användning inom organisationen för den statsunderstödda täckdikningsverksamheten.

Därest lantbruksingenjör blir utsedd till ledamot i täckdikningsnämnd, anser

lantbruksstyrelsen, att ifrågavarande uppdrag skall räknas såsom tjänsteuppdrag, för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tts proposition Nr 181. 7

vilket han skall äga rätt till ersättning enligt för honom i dylikt hänseende gällande

förordningar. Om lantbruksingenjör för sitt uppdrags fullgörande, exempelvis ifråga

om vissa kartarbeten eller täckdikningsplaners granskning in. m., behöver anlita

tjänstebiträde, bör ersättning även härför gäldas i vanlig ordning såsom för tjänsteuppdrag.

Ifrågavarande uppdrag för lantbruksingenjör torde böra utföras såsom av

lantbruksstyrelsen beordrade förrättningar och gäldas av statsmedel i samma ordning

som andra av lantbruksstyrelsen beordrade förrättningar för statens räkning. Faller

lantbruksstyrelsens val på annan person än lantbruksingenjör, bör denne däremot

åtnjuta samma ersättning som övriga, av förvaltningsutskottet utsedda nämndsledamöter.

»

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer lantbruksstyrelsen

i denna del, att en av täckdikningsnämndens ledamöter skall utses av

lantbruksstyrelsen samt, därest till sådan ledamot utses eu statens lantbruksingenjör,

uppdraget skall betraktas såsom tjänsteförrättning och

ersättning härför utgå av statsmedel såsom för förrättning, varå förordnande

meddelats av lantbruksstyrelsen.

Beträffande frågan om anställande hos hushållningssällskapen av

lokala ledare av täckdikningsverksamheten, extra förrättningsmän och

övrig erforderlig personal anförde odlingskommittén i ovannämnda

skrivelse den 20 januari 1920:

»För att kunna fylla sin uppgift att uppmuntra och leda såväl den med statslån

understödda som ock den med privata medel utförda täckdikningsverksamheten

måste hushållningssällskapens täckdikningsnämnder till sitt förfogande hava en sakkunnig

ledare av denna verksamhet inom länet. Härförutom erfordras tillräckligt

antal extra förrättningsmän för uppgörande av planer, kartor och kostnadsförslag

till de olika täckdikningsföretagen samt slutligen också behövligt antal täckdikningsförmän,

som kunna biträda vid de praktiska arbetenas utförande.

Till lokal ledare av täckdikningsverksamheten inom ett visst hushållningssällskaps

område må av sällskapets förvaltningsutskott utses inom området bosatt

lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som förvaltningsutskottet

prövar därtill kompetent. Som kompetensvillkor må krävas, att vederbörande efter

avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader tjänstgjort som biträde

åt lantbruksingenjör eller genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk kurs.

allt med goda vitsord, eller ock att han på annat sätt förvärvat sig av lantbruksstyrelsen

godkänd insikt och skicklighet i här ifrågavarande avseende.

I de län, där täckdikningsverksamheten tager sådan omfattning, att ledaren

för densamma icke ensam kan medhinna arbetet med uppgörande av erforderliga

planer, kartor och kostnadsförslag, bör härför anställas behövligt antal extra förrättningsmän.

Dessas kompetens prövas av täckdikningsnämnden och deras arbeten

övervakas av den utsedde ledaren.

Liksom förhållandet varit under de år, lån från dräneringsfonden beviljats,

Lokala ledare

av täckdikningsrerksamhtten,

extra

för rättnings7nän

och övrig

erforderlig

personal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KungI. Maj .te proposition Nr 181.

torde till extra förrättningsmän kunna användas yngre agronomer ävensom särskilt

lärarna vid rikets lägre lantbruksundervisningsanstalter, vilka personer under sommarhalvåret

vanligen disponera erforderlig tid.

Till biträde vid själva täckdikningsarbetet, såsom för verkställande av rörläggningen,

hophuggningen av rören, inövande av arbetsförmän m. m., bör låntagaren,

där täckdikningsnämnden icke annorlunda medgiver, använda täckdikningsförman,

som är anställd i vederbörande hushållningssällskaps tjänst eller blivit av

täckdikningsnämnden godkänd. För sådant godkännande fordras att med vitsord

om godkänd skicklighet hava genomgått särskild genom statens försorg för ändamålet

anordnad utbildningskurs eller att eljest kunna förete av lantbruksingenjör

eller jordbrukskonsulent utfärdat intyg om nödig kompetens. Sådana kurser synas

kommittén jämväl framdeles böra vid förefallande behov anordnas med understöd

av statsmedel, börande det ankomma på lantbruksstyrelsen att träffa anstalter härför.»

I skrivelsen den 26 oktober 1920 anföra nu odlingskommittén och

de sakkunniga:

»Vad angår de lokala ledarna har kommittén i sitt förslag den 20 januari

1920 anfört, att dessa syntes böra utses av hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

därvid borde ifrågakomma inom vederbörande sällskaps område bosatt lantbruksingenjör,

jordbrukskonsulent eller annan person, som förvaltningsutskottet

prövade kompetent. Såsom kompetensvillkor borde krävas, att vederbörande efter

avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader tjänstgjort som biträde

åt lantbruksingenjör eller genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk kurs,

allt med goda vitsord, eller ock att han på annat sätt förvärvat sig av lantbruksstyrelsen

godkänd insikt och skicklighet i här ifrågavarande avseende.

Såsom ovan i annat sammanhang anförts har statens odlingskommitté tidigare

föreslagit, att de lokala ledarna borde vara självskrivna ledamöter av täckdikningsnämnderna,

detta med hänsyn därtill att nödig sakkunskap borde finnas representerad

inom nämnderna. Då emellertid denna synpunkt i nu föreliggande förslag på

annat sätt blivit tillgodosedd, har kommittén icke funnit skäl vidhålla sin förut

fattade ståndpunkt, utan torde det därför böra ankomma på hushållningssällskapen

själva att avgöra sådan fråga. De lokala ledarna av täckdikningsverksamheten

böra emellertid inom nämnderna vara föredragande av de till behandling förekommande

frågor. Vad angår ersättning åt de lokala ledarna har statens odlingskommitté

tidigare ifrågasatt, huruvida icke rese- och traktamentsersättning borde av

statsmedel utgå till dessa. Lantbruksstyrelsen har emellertid i sitt utlåtande i ärendet

(februari 1920) ansett sig icke kunna tillstyrka detta i de fall, då ledaren vore en

med statsbidrag avlönad jordbrukskonsulent. Det torde därför böra fastställas, att

om den lokala ledaren är anställd i hushållningssällskaps tjänst, det bör åligga

honom att i egenskap av hushållningssällskapets tjänsteman utan särskild ersättning

fullgöra jämväl de uppdrag, som i hithörande avseende kunna komma att åt honom

anförtros. Därest hushållningssällskaps tjänsteman, som prövats därtill kompetent,

anlitas för förrättning, avseende med lån från täckdikningslånefonden understött

företag, bör givetvis ersättningen härför gäldas av hushållningssällskapet enligt de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is proposition Nr 181.

grunder sällskapet kan finna skäligt bestämma. Utför åter lantbruksingenjör förrättning,

varom bär är fråga, torde lian äga uppbära ersättning enligt den för lantbruksingenjörer

gällande taxa.»

Lantbruksstyrelsen anför i denna del:

»Föredragande av täckdikningsärendena i nämnden skulle enligt förslaget

den av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedde ledaren av täckdikningsverksamheten

inom länet vara. Denne ledare torde, såsom förhållandet i allmänhet

vant under den tid, statens odlingskommitté haft överinseende över den med lån

från dräneringsfonden understödda verksamheten, ofta komma att väljas ur jordbrukskonsulenternas

krets. Dessa.ledare bliva enligt lantbruksstyrelsens här ovan

framlagda förslag i tillfälle att, envar på sin ort, samarbeta med statens tjänstemän

på ifrågavarande område. Detta samarbete anser lantbruksstyrelsen böra bliva

till synnerlig nytta och lända det allmänna till gagn.

Statens odlingskommitté hade i sitt förslag av den 20 januari 1920 föreslagit,

att de lokala ledarna av täckdikningsverksamheten borde utses av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott. Därvid borde ifrågakomma inom vederbörande

sällskaps område bosatt lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person,

som förvaltningsutskottet prövade kompetent. Såsom kompetensvillkor åter borde

krävas, att vederbörande efter avlagd agronomexamen antingen under minst tre

månader tjänstgjort som biträde åt lantbruksingenjör eller genomgått särskild av

staten anordnad kulturteknisk kurs, allt med göda vitsord, eller ock att han på

annat sätt förvärvat sig av lantbruksstyrelsen godkänd insikt och skicklighet i här

ifrågavarande avseende.

De kompetensvillkor, som här ifrågasatts för att kunna antagas till ledare

för täckdikningsverksamheten, synas emellertid lantbruksstyrelsen icke tillfredsställande.

Tre månaders tjänstgöring såsom biträde hos lantbruksingenjör eller

genomgående av särskild, utav staten anordnad kulturteknisk kurs, allt med goda

vitsord, utgör enligt lantbruksstyrelsens förmenande ingen säkerhet för vederbörandes

kunnighet och erfarenhet inom området i fråga och än mindre lämplighet

för uppdraget. En agronomutbildad person kan nämligen mycket väl hava

under tre månader tjänstgjort med goda vitsord hos lantbruksingenjör utan

att därigenom bliva kompetent till ifrågavarande befattning.

Vad beträffar kompetensen hos de personer, som hittills genomgått av statens

odlingskommitté särskilt anordnade kulturtekniska kurser, må anmärkas, att

de icke erhållit några kunskapsbetyg utan blott intyg om deltagande i sådan kurs.

I övrigt synes det olämpligt att ålägga lantbruksstyrelsen att i förekommande fall

intyga, att viss person har godkänd insikt och skicklighet på här ifrågavarande

arbetsområde, enär lantbruksstyrelsen för sin del ej torde äga möjlighet att annat

än genom uppgift från andra håll kunna skapa sig någon uppfattning om vederbörandes

insikter och skicklighet. Denna andrahands prövning torde därför kunna

läggas direkt på hushållningssällskapens förvaltningsutskott.»

De utav statens odlingskommitté i utlåtandet i januari 1920 gjorda

beräkningar av driftkostnaderna för täckdikningslånefonden gåvo vid

handen, att desamma skulle komma att uppgå till sammanlagt omkring

180,000 kronor per år. I detta belopp hade iuräknats såväl 1) kostBihnng

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 153 höft. (Nr 181 .) 2

Driftkostnaderna

för

t äck dikning slånef

onden

enligt statens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majits proposition Nr 181-

odlingskom- naderna för den centrala ledningen av täckdikningsverksamheten, bemareblidäk.

räknade till 18,000 kronor för år, som ock 2) statsanslag efter vissa

*i ingår. grunder såsom bidrag till gäldande av täckdikningsförmännens årsarvoden,

beräknat till 30,000 kronor för år. Ån vidare hade i driftkostnaderna

för täckdikningslånefonden inräknats 3) ersättning åt hushållningssällskapen

för deras kostnader i vad dessa hade avseende å den

statsunderstödda täckdikningen, vilka kostnader enligt kommitténs förslag

borde gäldas i form av ett särskilt förvaltningsbidrag. Detta

hade beräknats sammanlagt till 132,000 kronor.

Kostnaderna I det nu ifrågavarande utlåtandet erinra odlingskommittén och de

!StraiTieän sakkunniga vad först angår kostnaderna för den till lantbruksstyrelsen

ningen av förlagda, centrala ledningen av täckningsverksamheten, att föredragande

l^kmmhetn departementschefen enligt anförandet till statsrådsprotokollet till 1920

ver sam en. ^ proposition i ämnet ansett erfarenheten i framtiden böra utvisa,

huruvida någon ökning av lantbruksstyrelsens arbetskrafter till följd av

denna styrelsens uppgift borde äga rum. Då departementschefen därför

ansett sig icke kunna för närvarande tillstyrka något särskilt anslag åt

lantbruksstyrelsen för handläggandet av hithörande ärenden, hade kostnaderna

härför — av statens odlingskommittc beräknade till 18,000

kronor för år — i nu föreliggande utredning angående förvaltningsbidragens

storlek frånräknats.

Statsbidrag Beträffande frågan om statsbidrag till avlöning åt i hushållnings
“xcMik9

sällskapens tjänst anställda täckdikningsförmän får jag erinra, att med

ningsfermän. anledning av odlingskommitténs och de sakkunnigas förslag i denna

del Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

under punkt 32 av nionde huvudtiteln samt i propositionen om anslag

å tilläggsstat under punkt 13 av samma huvudtitel föreslagit riksdagen

anvisa för ett vart av åren 1921 och 1922 å extra stat ett reservationsanslag

av 30,000 kronor att av Kungl. Maj:t i mån av behov användas

såsom bidrag till anställande hos hushållningssällskap av täckdikningsförmän

att utgå med högst hälften av det sådan förman tillerkända årsarvode,

dock ej för någon med mer än 300 kronor samt under villkor

i övrigt Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Övriga drift- Vad slutligen angår de återstående av statens odlingskommittc

ktäekddZJgsr- beräknade driftkostnaderna för täckdikningslånefonden, nämligen ersättidnefonden.

ningen åt hushållningssällskapen för deras kostnader med avseende å

den statsunderstödda täckdikningen, vilka kostnader avsetts att täckas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj;ts proposition AV 181.

med de ifrågasatta förvaltningsbidragen, så får jag erinra, att odlingskommittén

i sina tidigare beräkningar beträffande storleken av de erorderliga

förvaltningsbidragen inräknat dels kostnaderna för täckdikningsföretagens

planläggning dels ock övriga kostnader, som hushållningssällskapen

hava att bestrida vid handhavandet av den statsunderstödda

täckdikningsverk8amheten. Samtliga dessa kostnader hava beräknats

uppgå till 132,000 kronor årligen.

Ur odlingskommitténs framställning i januari 1920 må härom

anföras följande:

Såsom förmedlare av lån från täckdikningsfonden och ledare av den lokala

täckdikningsverksamheten Unge hushållningssällskapen vidkännas en del förvaltningskostnader.

för vilka do borde kunna påräkna ersättning av statsmedel. Härtill komme

eu del kostnader, som hade avseende å hushållningssällskapens tidigare verksamhet

med utlämnande av lån från täckdikningslånefonden och dräneringsfonden. Sålunda

hade sällskapen att uppbära rånte- och kapitalinbetalningar å de tidigare utlämnade

lånen, varförutom genom sällskapens försorg komme att verkställas avsyningar av åtskilliga

avdikningsföretag. Frånsett förenämnda mindre kostnader torde böra beräknas

någon ersättning åt täckdikningsnämndens ledamöter ävensom resekostnads- och

traktamentsersättning åt ledaren av täckdikningsverksamheten i länet samt ersättning

åt extra förrättningsmännen, vilken senare ersättning syntes kunna utgå efter

ungefärligen enahanda grunder, som hittills tillämpats beträffande deras verksamhet

i vad denna avsett företag, understödda med lån från dräneringsfonden. Härtill

komme hushållningssällskapens andel i kostnaderna för täckdikningsförmännens avlönande

samt mångenstädes ersättning åt särskilda ritbiträden. Jämväl torde böra

beräknas viss ersättning för förande av nämndens protokoll ävensom för en del

andra skrivgöromål. Slutligen tillkomme en del expensutgifter m. m.

Ersättning åt hushållningssällskapen för alla dessa kostnader i vad de berörde

den statsunderstödda täckdikningen torde lämpligen böra utgå i form av ett särskilt

förvaltningsbidrag enligt nedan angivna grunder.

Medelstorleken av de företag, till vilka lån från dräneringsfonden utlämnats,

kunde anses hava varit 3 å 4 hektar samt däremot svarande lånebelopp 1,500 ä

2,000 kronor. Med den begränsning av lånebeloppet, som föreslagits för lån från

täckdikningslånefonden, kunde medelstorleken av de framtida företagen icke beräknas

högre än 2.5 hektar, varemot komme att svara ett lånebelopp av 1.250 kronor.

Beräknades förvaltningsbidraget utgå med 5 procent å lånebeloppet, skulle bidraget

för varje företag sålunda komma att uppgå till kronor 62: so. Om man utginge

från att för varje företag erfordrades en förrättningsdag för förrättningsmännen och

tre förrättningsdagar för täckdikningsförmannen, uppginge kostnaderna härför, efter

nuvarande ersättning, till ungefär 23 kronor. Resekostnaderna för förrättningsmannen

och täckdikningsförmannen torde icke kunna beräknas lägre än till 30 kronor

med hänsyn därtill, att förmannen minst två gånger måste besöka förrättningsstället.

Kostnaden för kartan torde efter vad kommittén inhämtat uppgå till omkring

kronor 3: 75 för hektar eller för 2.5 hektar till sammanlagt kronor 9: 38.

Dessa poster utgjorde tillhopa kronor 62: 37. Härtill komme övriga här ovan omförmälda

kostnader såsom ersättning åt täckdikningsnämndens ledamöter och åt

s. 12 Kontrollera mot PDF

Täckdikning sf

örei agens

^anläggning.

12 Kurujl. Maj:ts proposition Nr 181.

ledaren av täckdikningsverksamheten, bidrag till täckdikningsförmännens avlöning,

ersättning åt ritbiträden, kostnader för protokollföring och andra skrivgöromål samt

expenser m. m.

Vid bestämmande av det till sällskapen utgående förvaltmngsbidragets storlek

syntes skälig hänsyn böra tagas jämväl till den risk, sällskapen löpte genom låneförmedlingen.

Ett förvaltningsbidrag av 5 procent å det under året utlämnade lånebeloppet

vore sålunda icke tillräckligt för att täcka hushållningssällskapens omkostnader för

låneförmedlingen och ledandet av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten.

Detta komme att starkast framträda i de hushållningssällskaps områden, där de

mindre företagen vore övervägande, vilka områden således, om bidraget helt och

hållet skulle utgå på här ovan "föreslaget, sätt, skulle komma i en sämre ställning än

de, där lånen utginge huvudsakligen till större företag. Förutom det procentuella

bidraget syntes därför lämpligen ett till beloppet bestämt bidrag böra utgå för varje

särskilt med statslån understött dikningsföretag. Fastställdes detta bidrag till 20

kronor, torde det i regel vara tillräckligt för att, hålla sällskapen skadeslösa.

Kommittén hade föreslagit, att ersättningen åt hushållningssällskapen för deras

kostnader i vad dessa hade avseende å den statsunderstödda täckdikningen borde

utgå i form av ett särskilt förvaltningsbidrag enligt, vissa närmare angivna grunder.

Förvaltningsbidraget hade föreslagits utgå med dels ett procentuellt bidrag, nämligen

5 procent å de utav hushållningssällskapen under året beviljade täckdikningslånen,

dels ock därutöver ett till beloppet bestämt bidrag, nämligen 20 kronor för

varje särskilt med statslån understött dikningsföretag. Med ett föreslaget årligt

utlåningsbelopp av 2,000,000 kronor samt ett till 1,600 stycken beräknat antal företag

med en medelstorlek av 2.5 hektar skulle dessa kostnader alltså utgöra sammanlagt

100,000-j- 32,000=132,000 kronor.

I skrivelsen i oktober 1920 anföra nu odlingskommittén och de

sakkunniga angående kostnaderna för täekdikningsföretagens planläggning

följande:

»I inom. 8 och 9 i kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 832) angående villkoren

för lån från täckdikningslånefonden stadgas, att täckdikningslån, som lämnas för

täckdikning med rör, må kunna uppgå till hela beloppet av den beräknade kostnaden.

dock ej till mer än 500 kronor för hektar av den jord, sommar avsedd att

förbättras genom företaget. För täckdikning med annat material må täckdikningslån

ej lämnas till högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av den beräknade

kostnaden och ej heller överstiga 350 kronor för hektar av sådan jord, som nyss

sagts. Vid beräkning av sagda kostnad skall upptagas kostnaden såväl för täckdikningsplanens

uppgörande som för själva dikningsarbetet, däri inräknad den

ersättning till täckdikningsförman, vilket det åligger jordinnehavaren att betala,

samt kostnaden för anskaffande av täckdikningsmaterialier.

Kostnaden för täckdikningsplanernas uppgörande, d. v. s. täckdikningsföretagens

planläggning, hava sålunda förutsatts komma att framdeles gäldas av låntagaren

och av denne inräknas i det till bestridande av kostnaderna för täckdikningen

ifrågasatta lånebeloppet. Emellertid hava åtskilliga hushållningssällskap

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 o

Kunyl. Majits proposition Nr 181.

sedan länge utfäst sig att beträffande mindre och medelstora företag kostnadsfritt

eller mot eu ringa ersättning tillhandahålla förrättningsman för uppgörande av

planer, kartor och kostnadsförslag. Skullo vad angår de med statslån understödda

täckdikningsföretagen kostnaderna för dessas planläggning framdeles gäldas av låntagaren,

torde den statligt understödda täckdikningsverksamheten i detta hänseende

komma i en ogynnsammare ställning än den med privata medel genomförda.

Enligt statens odlingskommittés och de sakkunnigas uppfattning torde det

därför framdeles böra ankomma på hushållningssällskapen att jämväl vad angår de

statsunderstödda täckdikningsföretagen bestämma, huruvida ersättning för uppgörande

av planer, kartor och kostnadsförslag för dessa företag bör av lånesökanden

gäldas eller icke. Vid sådant förhållande torde mom. 9 av förberörda

kungörelse den 22 juni 1920 (nr 332) angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden

böra bliva föremål för ändring och förslagsvis erhålla följande

lydelse: »Vid beräkning av kostnaderna, varom i mom. 8 sägs, upptagas kostnader såväl

för själva dikningsarbetet, däri inberäknad den ersättning till täckdikningsförmau.

vilken det åligger jordinnehavåren att betala, som ock för anskaffande av täckdikningsmaterialier.

Jämväl må upptagas kostnad för täckdikningsplans uppgörande,

därest sådan kostnad, jämlikt vederbörande hushållningssällskaps bestämmelse,

icke bestrides av sällskapet.»

Lantbniksstyrelsen anför härom:

»De av innevarande års riksdag gillade och av Kung], Maj:t fastställda

gx underna för lån från täckdikningslanefonden torde icke utan synnerligen stai''kt

vägande skäl böra nu omedelbart efter deras stadfästande ändras. Motivet till

ifrågavarande bestämmelse om lantagares skyldighet att gälda kostnadenia för täckdikningsplanens

upprättande och dylikt torde, bland annat, hava varit, att staten

icke ansett det vara förenat med god statshushållning att till sådana bäriga företag,

som täckdikningar i allmänhet anses vara, lämna större bidrag än som kan vara

skäligt för verksamhetens stimulerande i önskvärd grad. Efter det ifrågavarande

beslut blivit av statsmakterna fattade, torde inga sådana förändringar inträtt, som

kunna giva anledning att, utöver vad redan då bestämdes, öka statsutgifterna för

\ eiksamheten i fråga. Det torde vara självfallet att, om hushållningssällskap förbinder

sig att bekosta exempelvis täckdikesplaners och kartors upprättande m. in.

för vissa låntagare, vilka eljest själva skulle gälda denna kostnad, hushållningssällskapets

tillgångar därigenom kotnme att tagas i anspråk, samt att, da lnishållningssällsivapet

för sådan verksamhets bedrivande måste begagna sig av statsmedel,

oessa medel måste anslås till större belopp, i den mån sådana bidrag utlämnas till

enskilda.

I allt fall måste de fördelar, staten genom ifrågavarande låneverksamhet

lämnar den enskilde jordägaren i och för täckdikning av hans jord, anses vara så

stola, att ytterligare bidrag pa sätt som här ifrågasatts icke kan anses vara av

behovet påkallat för vinnande av det eftersträvade målet eller täckdikningens allmänna

genomförande i landet.

Med hänsyn till. vad sålunda anförts finner sig lantbiuksstyrelsen böra avstyrka

den här ifrågasatta ändringen av punkt 9 i kungörelsen den 22 juni 1920.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Förvaltning!■

bidrag.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 181.

I detta sammanhang må anmärkas en framställning i ämnet från

hushållningssällskapens ombudsmöte. Häri yttras angående kostnaderna

för täckdikningsplanernas upprättande:

»Skulle dessa utgifter av hushållningssällskapen läggas å jordägarna, kan

man med visshet förutse, att täckdikningsverksamheten kommer att väsentligen

hämmas. Med nu gällande priser förslå, de utgående lånebeloppen ingalunda till

hela kostnaden för dikningen; jordbrukaren måste under alla förhållanden omedelbart

göra ett väsentligt kapitaltillskott. Skulle förrättningskostnaderna tillkomma,

bleve följden att ett stort antal, måhända framför allt de smärre jordbrukarna,

antingen” avstå från täckdikning eller söka åstadkomma densamma utan sakkunnig

ledning och planläggning till allvarlig skada för jordbruksnäringen.

Att dessa kostnader skulle i nämnvärd omfattning gäldas av hushållningssällskapens

medel lärer icke heller kunna, med hänsyn till sällskapens svaga ekonomi,

ifrågasättas. Sällskapen bliva säkerligen, om ej staten verksamt träder emellan,

mindre benägna att förmedla lån och understödsverksamhetens avsedda resultat

skulle sålunda äventyras. n
Att

något bidrag bör utgå lärer sålunda vara oavvisligt och synes också

hava från departementschefens sida erkänts, då förslaget om verksamhetens omläggning

förelåg vid 1920 års riksdag. Svårigheten har endast varit att finna den

lämpliga formen för bidraget. Ett bidrag motsvarande en viss procent av lånebeloppen

synes icke ensamt lämna en tillfredsställande och rättvis lösning. Särskilt

i de norrländska länen med deras stora avstånd bliva förrättningskostnaderna

proportionsvis väsentligen högre än i övriga delar av landet.

Hushållningssällskapens ombudsmöte anser därför den bästa utvägen vara,

att staten ersätter hushållningssällskapen,

menten och reseersättningar till förrättningsmän, medan kostnaden för upprättande

av karta stannar hos jordbrukaren eller sällskapen.»

Statskontoret har i utlåtande i ärendet den 17 februari 1921 förklarat

sig i likhet med lantbruksstyrelsen anse, att de ifrågasatta förändringarna

av bestämmelserna i mom. 9 av ifrågavarande kungörelse

— åtminstone för närvarande — icke borde vidtagas.

Angående förvaltningsbidragen anföra odlingskommittén och de

sakkunniga i skrivelsen i oktober 1920:

»Därest förslaget om ändring av mom. 9 i kungörelsen skulle vinna vederbörligt

gillande, torde hänsyn tagas härtill vid fastställande av förvaltningsbidragens

storlek. Beräknas sålunda vid ett företag om 2.5 hektar förrättningsmannen komma

att anlitas tvänne dagar för förrättningen, restiden inberäknad, skulle kostnaderna

härför, efter | ett för förrättningsmannen beräknat dagtraktamente av 15 kronor,

komma att uppgå till 30 kronor, vartill kommer kostnaden för uppgörande av karta

över det inmätta och avvägda" området, enligt statens odlingskommittés tidigare

utredning beräknad till kronor 9.38 eller i runt tal 10 kronor för sagda areal. Vid

ett till; 1,600 c beräknat” antal företag av ifrågavarande storlek skulle dessa kostnader

utgöra sammanlagt 64.000 kronor. Tages emellertid hänsyn till den enligt

\

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds proposition Nr 181.

ovan föreslagna ändringen av bestämmelserna i mom. 9 av kungörelsen den 22

juni 1920 nr 232, torde sagda kostnader kunna reduceras ganska väsentligt. Det

möter dock stora svårigheter att exakt bestämma den kostnad, som under sådana

ten hallanden kan komma att a ena sidan avila hushållningssällskapen och å andra

sidan de enskilda låntagarna. Beräknas emellertid den på hushållningssällskapen

belöpande andelen komma att uppgå till ungefär hälften av ovannämnda belopp

64,000^ kronor, torde den återstående delen avseende de enskilda låntagarnas andel,

eller 32,000 kronor, kunna bortelimineras vid beräkning av förvaltningsbidragens

storlek. Återstår sålunda ett belopp av 100,000 kronor, vilket såsom förvaltningsbidrag

torde tillerkännas hushållningssällskapen för täckande av deras kostnader

för handhavandet av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten och därmed

förbunden lånerörelse.

En granskning av de hushållningssällskapens utgiftsposter, som torde ifrågakomma

vid beräkning av förvaltningsbidragens storlek, giver vid handen att dessa

äro synnerligen omfattande. Sålunda torde böra beräknas dagarvoden samt resekostnads-

och traktamentsersättning åt täckdikningsförmännen, vilka kostnader,

därest de i kungörelsen den 13 juni 1919, nr 338, meddelade bestämmelser angående

dagarvoden och resekostnadsersättning åt täckdikningsförmännen framdeles

vad angår med lån från täckdikningslånefonden understödda företag bibehållas, torde

komma att uppgå till omkring 35,000 kronor årligen. Härtill komma utgifter för

dagarvoden och resekostnadsersättning åt de lokala ledarna ävensom kostnader för

extra förrättningsmän och ritbiträden, vilka personer torde anses oundgängligen av

behovet påkallade inom de län, där täckdikningsverksamheten tagit störst omfattning.

Vidare torde ifrågasättas eventuell ersättning åt ledamöterna i täckdikningsnämnderna

samt viss ersättning för protokoll- och bokföring ävensom för en del

andra skrivgöromål, vartill komma expensutgifter m. in Slutligen torde tagas i

beaktande icke oväsentliga kostnader för täckdikningsföretagens avsyning m. in. dylikt.

Jämlikt statens odlingskommittés tidigare förslag borde, såsom°ovan berörts.

de för täckande av ovannämnda kostnader avsedda förvaltningsbidragen utgå dels

med viss procent å de utav hushållningssällskapen under året beviljade täckdiknmgslånen

dels ock därutöver med ett till beloppet bestämt bidrag, vilket beräknats

böra utgöra 20 kronor för varje särskilt med statslån understött dikuingsföretag.

De sakkunniga hava icke funnit skäl frångå dessa beräkningsgrunder. Det torde

nämligen, såsom statens odlingskommitté framhållit, vara uppenbart, att därest

bidraget komnie att utgå helt och hållet med viss procent å det under året utlämnade

lånebeloppet, de hushållningssällskap, inom vilkas områden täckdikningsföretag

av mindre omfattning bleve övervägande, skulle komma i en betydligt sämre ställning

än de sällskap, vilkas lånerörelse har avseende huvudsakligen å större företag.

Undei^ förutsättning alltså att det till beloppet bestämda, för varje särskilt med

statslån understött dikningsföretag utgående bidraget fastställes till 20 kronor

skulle ifrågavarande kostnader för ett till 1,600 beräknat antal företag komma att

utgöra sammanlagt 32,000 kronor, vadan sålunda återstår ett belopp av 68,000

kronor att gäldas i form av procentuellt bidrag å de under året beviljade lånen.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande i februari 1920 över statens odlingskommittés

förslag i fråga om den med statsmedel understödda täckdikningsverksamhetens

ordnande för tiden efter år 1920 beträffande ifrågavarande förvaltningsbidrag

anfört, att därest förvaltningsbidraget, såsom styrelsen ansett riktigast.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

närmast skulle avse att täcka låneförmedlarnas med den egentliga lånerörelsen förbundna

förvaltningsomkostnader, detsamma borde, såsom vid annan motsvarande

statslånerörelse, utgå med viss procent å den icke till betalning förfallna kapitalskuld,

vari låneförmedlare på grund av de från fonden utbekomna statslån vid varje

års början häftar till staten. Statens odlingskommitté och de sakkunniga hysa härvidlag

en från lantbruksstyrelsen avvikande uppfattning och anse sålunda det

ifrågasatta procentuella bidraget lämpligen böra avse de under året till hushållningssällskapen

utlämnade lånebeloppen. De för lån från egnahemslånefonden stadgade

bestämmelser med avseende å beräkningsgrunderna för förvaltningsbidragen torde

nämligen icke it utan vidare kunna tillämpas å här ifrågavarande lånerörelse, detta

med hänsyn till bland annat den avsevärda skillnaden i amorteringstid, som stadgats

för å ena sidan egnahemslånen och å andra sidan täckdikningslånen. I detta sammanhang

må erinras jämväl om de förarbeten, sällskapen hava att åvägabringa,

innan lånen kunna beviljas, vilka förarbeten innebära den huvudsakligaste delen av

de kostnader, sällskapen hava att bestrida i samband med låneförmedlingen. Statens

odlingskommitté och de sakkunniga vilja därför föreslå, att, utöver förenämnda

till beloppet bestämda bidrag per företag, ett till 3.5 procent avrundat ytterligare bidrag

beräknat å de under året beviljade lånen måtte tillerkännas hushållningssällskapen.

Vid ett årligt utlåningsbelopp av 2,000,000 kronor skulle detta bidrag komma att

uppgå till 70,000 kronor.

Ovanberörda såsom förvaltningsbidrag avsedda belopp, utgörande sammanlagt

102,000 kronor för år, torde böra utanordnas till hushållningssällskapen i förhållande

till ’ den statsunderstödda täckdikningsverksamhetens omfattning inom de olika sällskapens

områden.»

Ifråga om förvaltningsbidragen framhåller lantbruksstyrelsen, att

de beräkningar odlingskommitten och de sakkunniga framlagt bure vittne

om svårigheten att nu beräkna behovet i detta avseende.

Lantbruksstyrelsen sammanställer de i förslaget beräknade beloppen

sålunda:

1) Förvaltningsbidrag efter antalet företag (1,600 x 20)........................ 32,000 kronor

2) Bidrag till halva antalet företag med 40 kronor till vart och ett

för planläggning m. m. (800x40)................................................ 32,000 »

3) Övriga förvaltningskostnader.................................................................38,000___»

Summa 102,000 kronor

Lantbruksstyrelsen framhåller, att de två sista beloppen, 32,000

och 38,000 kronor, vilka sammanlagt utgjorde 70,000 kronor, motsvarade

3.5 procent av 2,000,000 kronor, som beräknats komma att årligen

fördelas i lån. Därest emellertid punkt 9 av kungörelsen den 22 juni

1920 skulle,jämlikt lantbruksstyrelsens förslag, komma att bibehållas

oförändrad, skulle härigenom omförmälda belopp å 32,000 kronor till

bidrag åt vissa låntagare för planläggning in. m. av täckningsföretagen,

kunna inbesparas. Frånräknades sistnämnda belopp från den förut omnämnda

summan, 70,000 kronor, återstode endast 38,000 kronor att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds ''proposition Nr 181.

procentiskt beräknas å de till 2,000,000 kronor beräknade lånemedlen.

Nyssnämnda summa, 38,000 kronor, utgjorde 1.9 procent eller i runt

tal 2 procent av 2,000,000 kronor. Lantbruksstyrelsen ansåge alltså

skäl föreligga att minska förvaltningsbidraget från 3.5 procent till 2

procent av de under året beviljade lånen. Vid sådant förhållande skulle

för ändamålet årligen erfordras allenast 70,000 kronor.

I förutnämnda skrivelse från hushållningssällskapens ombudsmöte

yrkas att såsom bidrag till utgifterna för själva förmedlingen ett belopp

motsvarande Va procent av summan av de utlämnade lånen, måtte ställas

till hushållningssällskapens förfogande.

Statskontoret anför i sitt ovannämnda utlåtande:

»Beträffande därefter frågan om förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen

för handhavande av förmedlingen av lån från täckdikningslånefonden tillåter sig

statskontoret erinra, att sådant bidrag för närvarande icke utgår från fonden, samt

att dylika förvaltningsbidrag förekomma allenast vid egnahemslåneförmedlingen.

För sistnämnda låneförmedling utgår förvaltningsbidrag ej blott till hushållningssällskap

utan även till andra låneförmedlare — aktiebolag och föreningar — med

en halv procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld, vari låneförmedlaren

på grund av från fonden utbekomna statslån vid varje års början häftar till staten.

Detta bidrag avser att täcka såväl förvaltningskostnader som på lånerörelsen möjligen

uppkommande förluster.

I sistnämnda avseende har riksdagen för tiden från och med år 1921 redan

medgivit, att där å täckdikningslån, som ifrån fonden utlämnats av hushållningssällskap,

uppkommit förlust, Kungl. Maj:t skulle äga att, på framställning av

hushållningssällskap och efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter,

av fondens medel anvisa hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten

med skäligt belopp.

I fråga om behovet för hushållningssällskapen av de ifrågasatta förvaltningsbidragen

tillåter sig statskontoret framhålla, att hushållningssällskapen för sin verksamhet

med förmedling av egnahemslån redan lära hava förskaffat sig förvaltningsorgan,

som torde kunna övertaga jämväl förmedlingen av lån från täckdikningslånefonden.

Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida särskilda bidrag av statsmedel

jämväl för hushållningssällskapens bestyr med förmedling av täckdikningslån

kunna erfordras. I varje fall synas statsmedel i den utsträckning, som av statens

odlingskommitté och de sakkunniga för utredning angående hushållningssällskapens

omorganisation samt av hushållningssällskapen själva föreslagits, icke vara erforderliga.

Statskontoret föreställer sig, att — därest särskilda förvaltningsbidrag anses

nödiga — en anordning liknande den som, på sätt ovan angivits, förekommer beträffande

egnahemslånen kunde vara till fyllest och hushållningssällskapen således

för betäckande av för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader av täckdikningsfondens

medel erhålla viss procent av sällskapens kapitalskuld av dessa medel.

Huru stor denna procent bör vara, synes svårt att avgöra. Men då de hushållningssällskapen

i sådant avseende tillkommande bidrag av egnahemslånemedel bestämts

till en halv procent samt detta bidrag är avsett att täcka såväl förvaltBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 153 höft. (Nr 181.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ändring av

mom 1 och 7

i kungörelsen

om täckdikning

slån.

18 Kunrjl. Maj;ts proposition Nr 181.

ningskostnader som möjliga kapitalförluster, synas bidragen från täckdikningslånefonden,

vilka äro avsedda att täcka allenast förvaltningskostnader, ej skäligen kunna

bestämmas till mer än en halv procent av kapitalskulden.

Därest frågan om förvaltningsbidragen ordnas på nu föreslaget sätt, lärer

något särskilt anslag icke behöva härför äskas av riksdagen, utan allenast riksdagens

medgivande böra utverkas, att sådana bidrag få av fondens medel anvisas.

Skulle det däremot icke anses lämpligt, att fondens medel disponeras för

berörda ändamål, lärer anslag härför böra av riksdagen begäras såväl på tilläggsstat

för år 1921 som på extra stat för år 1922. Mot vad 1 antbruksstyrelsen hemställt

i fråga om anslagets storlek och grunden för dess beräkning och fördelning har

statskontoret icke något att erinra.»

I framställningen från hushållningssällskapens ombudsmöte yrkas

att bestämmelserna i mom. 1 och 7 av kungörelsen angående villkoren

för lån från täckdikningslånefonden måtte ändras. Härom anföres:

»Enligt 1 § i förenämnda kungörelse skall den skriftliga framställning, som

hushållningssällskap för erhållande av statslån har att ingiva till lantbruksstyrelsen,

innehålla förslag till belopp för varje dylikt särskilt lån.

Avsikten med denna bestämmelse torde vara att lantbruksstyrelsen skall kunna

utöva en saklig lamt roll över verksamheten.

Hushållningssällskapens ombudsmöte tillåter sig emellertid erinra, att sällskapen

vid handhavande av låneverksamheten för egnahemsrörelsen tillerkänts en

mycket vidsträckt handlingsfrihet, och vågar påstå att sällskapen på nu ifrågavarande

område besitta full kompetens att på sakkunnigt sätt handhava ledningen.

Den nu bestämda anordningen medför också olägenheter särskilt i det avseendet,

att planer måste vara utförda året innan lån beviljas, varjämte ett onödigt

mångskriveri blir följden.

Ombudsmötet vågar därför hemställa, att beviljandet av lånen ordnas på

motsvarande sätt som för egnahemslånerörelsen, och att sålunda varje hushållningssällskap

årligen tilldelas ett visst approximativt beräknat belopp, som sällskapet i

sin tur äger fördela.

Enligt de i förenämnda kungörelse punkt 7) meddelade bestämmelser, må

dock täckdikningslån icke under något år beviljas låntagare till högre belopp än

5,000 kronor. .En låntagare må ej heller på grund av särskilda täckdikningslån

samtidigt häfta’ i skuld till högre belopp än 10,000 kronor, Kungl. Maj:t .obetaget

att i särskilda fall medgiva ökning av sistnämnda belopp till högst 15,000 kronor.

Dessa begränsningar i fråga om storleken av lånebeloppen, som tillkommit i sammanhang

med den vid årets riksdag beslutade omläggningen av låneverksamheten,

hava tydligen sin grund i önskvärdheten att bereda ett större antal jordbrukare

möjlighet att erhålla dylika lån. Ombuden inse till fullo vikten av att detta önskemål

bliver beaktat men hålla å andra sidan före, att hinder icke bör läggas i vägen

för att de större jordbruken, vilka ur produktionens synpunkt spela en väsentlig

roll, erhålla tillräckliga lån, i den mån tillgängliga medel förslå sedan de smärre

lånebehoven blivit tillgodosedda.

Därest till hushållningssällskapens förfogande komma att ställas klumpsummor

till fördelning mellan lånesökande, bör sålunda, sedan de lånesökande, vilka enligt

nu gällande bestämmelser skulle vara berättigade till lån och vilkas ansökningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

finnas vara förtjänta att bifallas, blivit tilldelade lån, möjligen återstående belopp

kunna disponeras även till jordbrukare, som på grund av lånebeloppens storlek eljest

icke skulle ifrågakomma.

Om emellertid nu fastslagna ordning för beviljande av lån skulle bibehållas,

synes en höjning av maximibeloppet för skuld, vari en låntagare samtidigt må

häfta, skäligen böra ske till 20,000 kronor. Härigenom skulle möjlighet beredas

för en jordbrukare med en medelstor, egendom att planlägga täckdikning av sin

åkerareal åtminstone för några år framåt. Vinner denna hemställan avseende, synes

Eders Kungl. Maj:t böra äga att i särskilda fall höja detta maximibelopp till 30,000

kronor. En sådan rätt lärer icke komma att begagnas i annat fall än då medel

finnas tillgängliga sedan smärre lånebehov blivit tillgodosedda.»

Lantbruksstyrelsen har förklarat eig ej finna skäl för närvarande

föreligga till vidtagande av sålunda ifrågasatt ändring av kungörelsen.

Ändring av nuvarande bestämmelser borde ej ske, förrän erfarenheten

visade ändring vara av behovet påkallad. Statskontoret har instämt i

detta yttrande.

Då Eders Kungl. Maj:t föregående år föreläde riksdagen förslag

till ändrade villkor för lån från täckdikningslånefonden, befunnos vissa

av statens odlingskommitté framlagda förslag, avseende den med statsmedel

understödda täckdikningsverksamhetens organisation ävensom angående

statsbidrag till hushållningssällskapen för förmedlingen av lånen

samt handhavandet av ledningen och övervakandet av verksamheten, icke i

det utredda skick, att de borde föreläggas riksdagen. Dessa frågor hava

nu varit föremål för ny behandling av sagda kommitté gemensamt med

sakkunniga för utredning angående hushållningssällskapens omorganisation.

Under de sista åren har den med statsmedel understödda täckdikningsverksamheten

i större delen av landet nått ett betydande uppsving.

Detta har orsakats ej blott genom de förmånliga villkoren för

lån från dräneringsfonden utan kanske i än högre grad av själva den

lokala organisationen av täckdikningsverksamheten. De lokala ledande

krafterna hava nämligen inriktat ett målmedvetet arbete på åstadkommande

av personlig kontakt med de enskilda jordbrukarna för att genom

upplysningar och råd väcka deras intresse för hithörande frågor. Detta

arbete har möjliggjorts genom de anslag, som riksdagen anvisat till

odlingsorganisationen. När nu denna organisation upphör, är det enligt

mitt förmenande nödvändigt — därest ej den sålunda igångsatta täckdikningsverksamheten

skall avstanna och därmed ett av de förnämsta

medlen för åstadkommande av en rikligare och säkrare näringsproduktion

äventyras — att närmare organisera den av hushållningssällskapen över
-

Departemenls
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition Nr 181.

tågna ledningen av täckdikningsverksamheten samt att bereda hushållningssällskapen

statsbidrag för ändamålet.

Till belysande av betydelsen härav vill jag meddela, att medan

av lantbruksstyrelsen under åren 1915—1917 beviljades lån från täckdikningslånefonden

till belopp av respektive 90,738, 94,603 och 79,860

kronor, odlingskommittén under åren 1919 och 1920 utlämnat lån från

dräneringsfonden till belopp av respektive 3,914,282 och 7,841,119 kronor.

Denna stora skillnad kan icke enbart tillskrivas förbättrade lånevillkor

utan torde tvärtom till största delen bero på den upplysande och organiserande

verksamhet, som bedrivits av odlingsorganisationens lokala organ.

Enligt de förra året antagna villkoren för täckdikningslånen hava

hushållningssällskapen, d. v. s. deras förvaltningsutskott att omhänderhava

ej blott själva lånerörelsen utan även att leda och övervaka täckdikningsverksamheten.

I senare avseendet erfordras emellertid mera

arbete och arbete av annan art än man rimligen kan begära av förvaltningsutskotten,

vartill kommer olägenheten av, att lång tid ofta förflyter

mellan utskottens sammanträden. Statens odlingskommitté, ovannämnda

sakkunniga och lantbruksstyrelsen äro också eniga i uppfattningen

om att det direkta ledandet och övervakandet av den statsunderstödda

verksamheten bör handhavas av särskilda nämnder, utsedda av förvaltningsutskotten,

samt att dessa nämnder böra hava till sitt förfogande

en sakkunnig lokal ledare av täckdikningsverksamheten inom hushållningssällskapets

område. Jag delar denna uppfattning och anser, att

bestämmelser i dessa avseenden böra intagas bland villkoren för lån

från täckdikningslånefonden.

Beträffande nämndernas storlek biträder jag det härutinnan enhälliga

förslaget. Vad åter angår deras sammansättning kan jag icke

dela lantbruksstyrelsens med hänsyn till spörsmålet om nödig sakkunskap

uttalade uppfattning att en ledamot i nämnden borde, med speciell

uppgift att följa, leda och kontrollera täckdikningsverksamhetens utveckling,

utses av lantbruksstyrelsen. I denna del liksom i fråga om

kompetensvillkor för att kunna antagas till lokal ledare av täckdikningsverksamheten

ansluter jag mig i princip till statens odlingskommittés

och de sakkunnigas förslag, som torde innebära nödig garanti för vinnande

av erforderlig sakkunskap, dock förutsätter jag härvid, att den,

som fyller kompetenskraven såsom ledare för täckdikningsverksamheten,

därmed också anses kompetent att inväljas i nämnden.

Vad statens odlingskommitté och de sakkunniga föreslagit ifråga

om ersättning till nämndsledamöter och lokala ledare, dessa senares

föredragningsskyldighet inför nämnderna samt anställande av extra för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

rättningsmän och övrig erforderlig personal bör vara till god ledning

för hushållningssällskapen vid verksamhetens organiserande men synes

icke tarva några statens åtgärder i författningsväg.

Vad härefter angår det statsbidrag, som bör tillerkännas hushållningssällskapen

såsom ersättning för deras kostnader med avseende

å den statsunderstödda täckdikningen, eller de s. k. förvaltningsbidragen,

hava statens odlingskommitté och de sakkunniga föreslagit, att dessa

skulle utgå med dels ett till 20 kronor fixerat bidrag för varje med

statsbidrag understött företag dels ock därutöver med ett till 3.5 procent

beräknat bidrag å de under åi’et beviljade täckdiknitigslånen.

Vid beräkning av de kostnader, som skulle täckas med de ifrågasatta

förvaltningsbidragen hava odlingskommittén och de sakkunniga

utgått från att sådan ändring av mom. 9 i kungörelsen den 22 juni

1920 (nr 332) angående villkoren för lån från täckdikningsfonden företages,

att möjlighet beredes hushållningssällskapen att helt eller delvis

befria den enskilde företagaren, särskilt brukaren av mindre jordbruk,

från kostnaderna för företagens planläggning. Vad lantbruksstyrelsen

och statskontoret anfört mot vidtagande av sådan ändring synes mig

icke i någon mån vederlägga det goda skäl odlingskommittén och de

sakkunniga anfört till stöd för ändringen ifråga, helst ändringen, såsom

jag härefter skall visa, icke kommer att medföra alltför stor höjning av

statens bidragsskyldighet.

Jämväl i fråga om grunderna för förvaltningsbidragens bestämmande

hava lantbruksstyrelsen och statskontoret förklarat sig hysa

annan uppfattning än odlingskommittén och de sakkunniga. Vad beträffar

de utav lantbruksstyrelsen gjorda beräkningarna beror st}7relsens

skiljaktighet härvidlag allenast på uppfattningen, att någon ändring av

ovanberörda mom. 9 icke bör ske. Vad åter angår de av statskontoret

härutinnan anförda synpunkter, så grunda de sig å jämförelse med egnahemslånefonden.

Statskontoret har sålunda föreslagit, att förvaltningsbidragen

måtte, i likhet med för egnahemslåneförmedlingen gällande

bestämmelser, utgå med 7* procent av den ej till betalning förfallna

kapitalskuld, vari hushållningssällskapen på grund av från fonden utbekomna

statslån vid föregående års slut häftar till staten. En dylik

beräkningsgrund för förvaltningsbidrag synes mig visserligen hava fullt

fog för sig, då det gäller att ersätta kostnader för själva låneförmedlingen

och arbetet sålunda ökas med kapitalskulden, men passar uppenbarligen

icke, då avsikten är att ersätta kostnader för själva verksamhetens

understödjande. Den utav odlingsorganisationen åvägabragta

täckdikningsverksamheten har lokalt omhänderhafts av det för ett vart

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds proposition Nr 181.

hushållningssällskaps område utsedda odlingsrådet, och statsbidrag till

täckande av de med verksamheten förbundna kostnader har hittills utanordnats.

Då nu den lokala täckdikningsverksamheten kommer att

övertagas av hushållningssällskapen, tarvas givetvis, att sällskapen härför

beredas ersättning, som beräknas efter och står i förhållande till sällskapens

årliga utgifter för ändamålet. Dessa utgifter falla huvudsakligen

på det år, då lånet beviljas och förarbetena för dikesplanerna utföras.

Under amorteringstiden äro sällskapens kostnader för lånen däremot helt

obetydliga.

I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla, att ett förvaltningsbidrag,

som i likhet med bestämmelserna för egnahemslånefonden utgår

med Va procent å återstående kapitalskuld vid de olika årens slut, för

ett täckdikningslån, som har två amorteringsfria år och därefter sju års

amorteringstid, skulle irppgå till sammanlagt 3 procent å det ursprungliga

lånebeloppet.

På de grunder jag nu anfört tvekar jag icke att föreslå en beräkning

av statsbidraget i huvudsaklig överensstämmelse med vad odlingskommittén

och de sakkunniga föreslagit.

I ett avseende torde dock en modifikation vara berättigad. Såsom

jag nyss nämnde, inräknas bland de kostnader, som förvaltningsbidraget

avser, jämväl sällskapens utgifter för planläggning av företag. Utgifter

av detta slag torde förekomma för så gott som alla hushållningssällskap

men, såsom framgår av kommitténs och de sakkunnigas framställning,

icke i fråga om alla företag inom varje sällskaps område. Kommittén

och de sakkunniga hava nu antagit, att sällskapen i fråga om halva

antalet företag komma att bekosta planläggning. Detta antagande anser

jag kunna modifieras. Det torde vara fullt tillräckligt att stanna vid

en tredjedel, varvid sammanlagda beloppet av statsbidrag i detta avseende

skulle belöpa sig till i runt tal 20,000 kronor. Härav följer, att

det procentuellt beräknade statsbidraget kan sänkas från 3.5 till 3 procent

å de under året beviljade lånens sammanlagda belopp.

Jag förordar sålunda förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen

med

1) 3 procent å under året beviljat lånebelopp, högst 2 mil
joner

kronor............................................................................ högst 60,000 kronor

2) 20 kronor för varje till ett antal av högst 1,600 beräknade

företag ................................................................................ » 32,000 »

Summa högst 92,000 kronor.

För ett normalföretag .av 2.5 hektar, varemot svarar ett lånebelopp

av 1,250 kronor, kommer således hushållningssällskapet att erhålla 3

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

ICungl. Muj:ts proposition Nr 181.

procent av 1,250 kronor = 37 kronor 50 öre + 20 kronor = tillhopa 57

kronor 50 öre. För detta bidrag har sällskapet att bestrida utgifter —

utöver de för själva, lånerörelsen — till ersättning åt nämndsledamöter

och den lokale ledaren, vilken senare måste besöka varje dikesföretag

dels för uppgörande av plan och kostnadsförslag och dels för företagets

ays}ming, bidrag till täckdikningsförinännens årsavlöning och resor, ersättning

till ritbiträden, protokollsföring och andra skrivgöromål samt expenser

m. m. Härav torde tydligen framgå, att förvaltningsbidraget icke är

för högt tilltaget.

Beträffande medelsbehovet för ifrågavarande låneverksamhet under

1922 får jag erinra, att riksdagen nästlidet år medgav, att från och

med 1921 tillsvidare lån ur täckdikningslånefonden finge beviljas intill

ett belopp av 2 miljoner kronor årligen samt att riksdagen därjämte

beslöt dels att såsom kapitalökning för fonden skulle efter ingången av

1921 av de till kapitalökning för dräneringsfonden anvisade medel överföras

såsom reservationsanslag ett belopp av 2 miljoner kronor dels ock

att från och med 1921 å lån från dräneringsfonden inflytande kapitalavbetalningar

skulle tillföras täckdikningslånefonden.

Av från statskontoret inhämtade uppgifter framgår, att å täckdikningslånefonden

skulle finnas disponibla under år 1922 — oberäknat

överskott å det för 1921 avsedda utlåningsbeloppet — följande belopp:

Kapitalbehållning vid 1921 års början ......................... 352,000 kronor

Inflytande amorteringar 1921 ............................................. 45,000 »

» » 1922............................................. 40,000 »

» » å dräneringsfonden 1921 ...... 18,000 »

» » » » 1922 ...... 720,000 »

Summa 1,175,000 kronor.

A dräneringsfonden finnes en ännu odisponerad kapitalbehållning,

som kan beräknas till 120,000 kronor. Denna torde böra överföras till

täckdikningslånefonden, varefter sålunda det för 1922 disponibla beloppet

uppgår till 1,295,000 kronor.

Härifrån bör emellertid avräknas det av mig nu föreslagna årliga

förvaltningsbidraget, 92,000 kronor, vilket, såsom statskontoret anfört,

bör utgå direkt av fonden. För tillgodoseende av lånebehovet 1922

skulle således finnas tillgängligt allenast 1,203,000 kronor.

\id utgången av ansökningstiden för lån från täckdikningslånefonden

för innevarande år hava emellertid till lantbruksstyrelsen inkommit

ansökningar å tillhopa allenast 124,000 kronor. Å det för utlåning inne
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

varande år tillgängliga beloppet av 2 miljoner kronor kommer alltså

att uppstå en behållning, som mer än väl täcker skillnaden mellan nyssnämnda

belopp av 1,203,000 kronor och det medgivna utlåningsbeloppet,

2 miljoner kronor.

Då de ändrade lånevillkoren ej kunna komma att gälla lån, som

beviljas tidigare än 1922, bör ej heller förvaltningsbidrag utgå förrän

från och med samma år.

Yad slutligen angår den av hushållningssällskapens ombudsmöte

gjorda framställningen om ändring av punkterna 1) och 7) i kungörelsen

angående villkoren om lån från fonden finner jag, i likhet med

hörda myndigheter, detta yrkande ej böra föranleda någon åtgärd.

I anslutning till vad jag nu anfört får jag framlägga följande

förslag till ändrad lydelse av vissa moment av nu gällande kungörelse

med villkor för lån från täckdikningslånefonden. Bestämmelserna i mom.

16—20 hava endast erhållit ändrade momentnummer.

9) Vid beräkning av kostnad, varom i mom. 8) sägs, upptages kostnaden

såväl för täckdikningsplanens uppgörande, därest densamma ej bestrides av hushållningssällskapet,

som ock för själva dikningsarbetet — — — därtill.

13) Hushållningssällskap — — — vinnes.

14) För handläggning av ärenden, som avse det direkta ledandet och

övervakandet av täckdikningsverksamlieten inom sällskapets område, skall finnas en

av sällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedd nämnd om 3 till 5 personer,

därav minst en skall vara inom området bosatt lantbruksingenjör eller hava sådan

sakkunskap å området, som i mom. 15) stadgas för att kunna utses till ledare av

täckdikningsverksamheten.

15) Nämnd, varom i mom. 14) sägs, skall hava till sitt förfogande såsom

ledare av täckdikningsverksamheten inom sällskapets område en av förvaltningsutskottet

utsedd, inom området bosatt lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsulent

eller annan person, som utskottet prövar för uppdraget kompetent. Härför

kräves att hava efter avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader

med gott vitsord tjänstgjort som biträde åt lantbruksingenjör eller med sådant

vitsord genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk kurs eller ock att

hava på annat sätt förvärvat sig sådan insikt i här ifrågavarande avseende, som

lantbruksstyrelsen vid på sällskapets eller utskottets begäran företagen prövning

av företedda betyg och intyg finner sig kunna för ändamålet godkänna.

16) Sökande, åt vilken täckdikningslån icke kunnat under året beviljas av

brist på medel, skall nästföljande år äga företrädesrätt till erhållande av lån.

17) Det åligger hushållningssällskap, som innehar lån, att inom tider, som

lantbruksstyrelsen bestämmer, enligt av styrelsen fastställt formulär till styrelsen

avgiva redogörelse över lånerörelsen och medelst densamma understödda täckdikningsarbeten.

18) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap utbetala beviljat

statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

19) Statskontoret. har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning å

statslån icke fullgöres i rätt tid, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som då

vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före

den fastställda amorteringstidens slut.

20) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna erfordras

för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamålet.

På grund av vad jag i ärendet anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte'' föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig föreslagna ändrade villkor för lån från

täckdikningslånefonden att tillämpas från och med år 1922;

dels medgiva, att till hushållningssällskapen årligen må från och

med 1922 utgå förvaltningsbidrag enligt av mig tillstyrkta grunder,

dock för varje år med högst 92,000 kronor;

dels och besluta att såsom kapitalökning för täckdikningslånefonden

skall efter ingången av 1922 överföras då odisponerad behållning

å dräneringslånefonden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

M. De Geer.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 153 höft. (Nr 181.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefonden m. m. s. 2 i texten
  2. JoU 1921:60 Utlåtande i anledning av Kungl. J\Iaj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från täckdikningslånefonden m. m. s. 1 i texten