Angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefond en m. m
1921-03-04 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:181, Angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefond en m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 181.
1
r. in:)u >
b * (O''
Nr 181.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade villkor
för lån från täckdikning slånefond en m. m.: given Stockholms
slott den 4 mars 1921.
Umm t.HM-h- »Cl: '' ......’ -::
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
I* {»;> J '' ■ . ■ . ■ '' ; 1 , i • i i; • ’1\: ; . • .»•? rf f ; . ,
GUSTAF.
Nils Hansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist’
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anförde:
Genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut 1913 inrättades täckdikningslånefonden.
Lantbruksstyrelsen ägde härifrån bevilja lån med
hushållningssällskapen som" låneförmedlare. Lånen löpte med 4 procent
ränta. r
Då de av kristiden skapade extraordinära förhållanden nödvändigBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 153 höft. (Nr 181.) 1
2
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 181.
gjorde utomordentliga åtgärder från statsmakternas sida, inrättades år
1918, efter förslag av produktionskommittén, en särskild fond under
namn av dränerings fonden för utlämnande av rån tefria täckdikningslån
under åren 1918—1920. Jämväl här skulle hushållningssällskapen vara
låneförmedlare men lånen beviljas sällskapen av statens odlingskommitté.
Ansökningar om lån skulle i första hand prövas av vederbörande
odlingsråd.
Med föranledande av framställning från statens odlingskommitte i
skrivelse den 20 januari 1920, däröver lantbruksstyrelsen avgav utlåtande
den 20 februari i920, föreläde Kungl. Maj:t i proposition nr 151 riksdagen
samma år förslag till ändrade villkor för lån från täekdikningslånefonden.
Tillika föreslog Kungl. Maj:t, att till denna fond skulle
överföras viss odisponerad del av de medel, som anvisats för dräneringsfonden.
Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit bifölls av riksdagen jämlikt
anmälan i skrivelse den 9 juni 1920, nr 346.
Kungörelse angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden
har därefter utfärdats den 22 juni 1920 (nr 332). Ur kungörelsen må
anföras följande:
Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall till lantbruksstyrelsen
ingiva skriftlig framställning, innehållande uppgift å de företag, för vilka täckdikningslån
blivit hos hushållningssällskapet sökta, förslag till belopp och lånetid för
varje särskilt dylikt lån ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter.
Efter prövning av sålunda gjorda framställningar äger lantbruksstyrelsen bevilja
hushållningssällskap statslån från fonden och skall därvid fastställa den tid, inom
vilken varje särskilt täckdikningsföretag skall vara påbörjat och avslutat (mom.
1 och 2).
A lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap erlägga 4 procent
årlig ränta från lyftningsdagen. Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen,
skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren årligen
återbetalas en sjundedel av det urskrungliga beloppet. Av den, som av hushållningssällskap
erhåller täckdikningslån, må ej fordras högre ränta än fyra procent
(mom. 4 och 5).
Täckdikningslån må beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad
jord oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och,
beträffande brukare, av brukningstidens längd; börande såvitt möjligt tillses, att lån
främst tillgodokomma dem, som äro mest i behov därav (mom 6j.
Täckdikningslån må icke under något år beviljas låntagare till högre belopp
än 5,000 kronor. Ej må låntagare på grund av särskilda täckdikningslån samtidigt
häfta i skuld till högre belopp än 10,000 kronor, Kungl. Maj:t dock obetaget i särskilda
fall på framställning av lantbruksstyrelsen medgiva ökning av sistnämnda
belopp till högst 15,000 kronor (mom. 7).
Täckdikningslån, som lämnas för täckdikning med rör, må kunna uppgå till
3
Kttnr/l. Maj ds proposition Nr 181.
hela beloppet av den beräknade kostnaden, dock ej till mer än 500 kronor för
hektar av den jord, som är avsedd att förbättras genom företaget. För täckdikning
med annat material må täckdikningslån ej lämnas till högre belopp än som
motsvarar tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden och ej heller överstiga 350
kronor för hektar av sådan jord, som nyss sagts (mom. 8).
Vid beräkning av kostnaden upptages kostnaden såväl för täckdikningsplanens
uppgörande som för själva dikningsarbetet, däri inräknad den ersättning till
täckdikningsförman, vilken det åligger jordinnehavaren att betala, samt kostnaden
för anskaffande av täckdikningsmaterialier (mom. 9).
Plan och kostnadsförslag för täckdikningen jämte karta däröver skola vara
uppgjorda av lantbruksingenjör eller, efter vederbörande hushållningssällskaps bestämmande,
av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som hushållningssällskapet
prövar vara därtill kompetent, och skall denne även avgiva yttrande
om den föreslagna täckdikningsmetodens lämplighet för marken i fråga (mom. 10).
Till biträde vid arbetet skall, där vederbörande hushållningssällskap ej annorlunda
medgiver, låntagaren använda täckdikningsförman, som är anställd i hushållningssällskapets
tjänst eller godkänd av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent
eller som med vitsord om godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens
försorg för ändamålet anordnad utbildningskurs (mom. 11).
Hushållningssällskap har att bestämma de närmare villkoren för åtnjutande
av täckdikningslån, dock med iakttagande att minst en fjärdedel av lånebeloppet
skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt, samt äger att handhava
ledningen och övervakandet av ifrågavarande täckdikningsföretag och tillse, att det
med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet vinnes (mom. 13).
Vissa av statens odlingskommitté i dess förberörda skrivelse framställda
förslag blevo icke av Kimgl. Maj:t upptagna till slutlig prövning
föregående år, utan ansågos böra göras beroende på ytterligare utredning.
Dessa förslag gällde inrättande hos hushållningssällskapen av särskilda
täckdikningsnämnder, anställande för täckdikningsverksamheten av lokala
ledare, extra förrättningsmän och övrig erforderlig personal, statsbidrag
till avlöning åt täckdikningsförmän samt förvaltningsbidrag av statsmedel
till hushållningssällskapen för förmedling av täckdikningslån.
Under åberopande av vad till statsrådsprotokollet vid omförmälda
proposition nr 151 anförts i ämnet av föredragande departementschefen
har i skrivelse den 4 september 1920 dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet anmodat statens odlingskommitté att gemensamt
med sakkunniga för utredning angående hushållningssällskapens omorganisation
verkställa utredning och avgiva förslag i ovanberörda uppskjutna
delar av kommitténs framställning den 20 januari 1920 jämte
vad därmed sammanhängde. Därvid överlämnades, jämte de till förberörda
proposition nr 151 hörande handlingar, en frän hushållningssällskapet
i Örebro län inkommen skrivelse, vari hemställts om beredande
av erforderlig ersättning åt hushållningssällskapen för bestridande från
Särskilda
täckdiknings
nämnder.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
och med år 1921 av kostnaderna för förmedling av lån från täckdikningslånefonden.
Statens odlingskommitté och nämnda sakkunniga hava i gemensam
skrivelse den 26 oktober 1920 framlagt sålunda begärd utredning
jämte förslag.
Skrivelsen utmynnar i en hemställan om framläggande för riksdagen
av förslag till komplettering av villkoren för erhållande av lån
från täckdikningslånefonden, avseende ett närmare organiserande av den
statsunderstödda täckdikningsverksamheten. Föreskrifter skulle sålunda
meddelas dels därom att ärenden rörande det direkta ledandet och övervakandet
av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten skulle handläggas
av en utav hushållningssällskapet utsedd nämnd om tre till fem
personer dels ock om anställande av en sakkunnig ledare av denna
verksamhet inom länet. Vid bifall härtill borde anvisas anslag för ett
vart av åren 1921 och 1922 dels till belopp av 30,000 kronor till bestridande
av andel i täckdikningsförmännens årsarvoden dels ock till
belopp av 102,000 kronor såsom förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen
för handhavande av deu statsunderstödda täckdikningsverksamheten.
Lantbruksstyrelsen har i ärendet avgivit infordrat utlåtande den
11 december 192 b.
Byråchefen Ewe, som deltagit i ärendets handläggning såväl i
odlingskommittén som i lantbruksstyrelsen, har från kommitténs och de
sakkunnigas utlåtande anmält avvikande mening på sätt framgår av
lantbruksstyrelsens utlåtande.
Vad först angår frågan om inrättande hos hushållningssällskapen
av särskilda täckdikningsnämnder så anföra härom odlingskommittén
och de sakkunniga:
»I fråga om den lokala ledningen av täckningsverksamheten och dennas
organisation har statens odlingskommitté i sitt tidigare förslag framhållit, att ett
särskilt organ syntes inom hushållningssällskapen böra upprättas för ledande och
övervakande av täckdikningsverksamheten. Detta organ, som förslagsvis benämnts
täckdikningsnämnden, skulle utses av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och bestå av minst 3, högst 5 personer jämte 2 suppleanter för dessa. 1
täckdikningsnämnden borde inväljas vissa hittillsvarande ledamöter av odlingsråden,
vilka ägde god kännedom om de lokala förhållandena och under den tid odlingsråden
handlagt hithörande ärenden förskaffat sig erfarenhet och sakkunskap på området.
Bland täckdikningsnämndens ordinarie ledamöter borde, där så befunnes
lämpligt och vederbörandes tid det medgåve, områdets lantbruksingenjör inväljas.
Den av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedde ledaren av länets täckdikningsverksamhet
borde vara självskriven ledamot av nämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
■''
Kungl. Maj:ts proposition JSr 181.
I sitt förberörda utlåtande den 20 februari 1920 har lantbruksstyrelsen beträffande
statens odlingskommittés ovan relaterade förslag om inrättande av särskilda
täckdikningsnäinnder hos hushållningssällskapen anfört, att ehuru styrelsen icke
tvekat ansluta sig till kommitténs uppfattning om värdet och betydelsen av att äga
tillgång till dylika nämnder såväl för väckandet av intresse för täckdikning som i
många fall även för dennas rationella utförande, styrelsen detta oaktat ansåge sig
icke för det dåvarande kunna tillstyrka kommitténs förslag i denna de], beroende
därpå, att motsvarande behov av lokalt sakkunnigt biträde gjorde sig i lika hög grad
gällande på flera andra jordbrukets verksamhetsområden, vid vilket förhållande det
syntes lantbruksstyrelsen olämpligt, att mer eller mindre fristående åtgärder vidtoges
för tillgodoseende av dessa skilda behov. I detta sammanhang har lantbruksstyrelsen
erinrat därom, att ett flertal hushållningssällskap, för att få sakkunskapen
på ett tillfredsställande sätt representerad vid ärendenas behandling, i sina stadgar
redan intagit bestämmelser om tillsättande av särskilda nämnder för beredning och
handläggning av olika, vederbörande hushållningssällskap och dess verksamhet berörande
frågor.
Med avseende å hithörande spörsmål vilja statens odlingskommitté och de
sakkunniga erinra därom, att uppdraget att omhänderhava nu ifrågavarande lånerörelse
och vad därmed äger samband torde komma att åvila de olika hushållningssällskapens
förvaltningsutskott. Statens odlingskommitté har såsom ovan anförts
tidigare ifrågasatt, huruvida icke hithörande ärenden i vad dessa avsåge det direkta
ledandet och övervakandet av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten lämpligen
borde handläggas av utav förvaltningsutskottet tillsatta nämnder. De sakkunniga
biträda detta förslag. Då emellertid särskilda nämnder för beredning av
hithörande och närliggande frågor redan finnas tillsatta inom åtskilliga hushållningssällskap,
synas organisatoriska nybildningar nödvändiga endast för såvida dylika
nämnder alldeles saknas eller av hushållningssällskap redan tillsatt nämnd icke äger
sådan sammansättning, att nödig sakkunskap finnes representerad eller ett verksamt
intresse för täckdikningsverksamhetens främjande synes vara att påräkna. Under
det att hushållningssällskapen sålunda, med ovannämnda begränsning, böra äga rätt
att självständigt handlägga frågor om erforderlig organisation för ledandet och övervakandet
av täckdikningsverksamheten samt handhavande av därmed förbunden lånerörelse,
synes på statsmakterna böra ankomma att meddela de närmare bestämmelser,
som kunna erfordras för lånemedlens återgäldande i vederbörlig ordning och säkerställande
av det med lånerörelsen avsedda ändamål. I detta sammanhang må betonas
den synnerliga vikten av att inom nämnderna — vilka såsom statens odlingskommitté
föreslagit torde bestå av minst 3, högst 5 personer jämte 2 suppleanter
för dessa — den tekniska sakkunskapen finnes representerad. Hithörande ärenden
torde därför inom nämnden böra föredragas utav ledaren av täckdikningsverksamheten
i länet, och bör, där så befinnes lämpligt och vederbörandes tid det medgiver, områdets
lantbruksingenjör såsom ordinarie ledamot inväljas i nämnden. Skulle lantbruksingenjör
av en eller annan anledning icke inväljas i nämnden, bör plats beredas
annan sakkunnig person, vars kompetens prövas av lantbruksstyrelsen. Yad angår
frågan om särskild ersättning åt nänmdsledamöterna för hithörande uppdrag torde
hushållningssällskapen själva böra meddela bestämmelser härutinnan. För särskilt uppdrag,
som av lantbruksingenjör utföres på nämndens tillskyndan, synes han höra
tillerkännas ersättning efter enahanda grunder, som för uppdrag i statens tjänst.»
6
Kung}. Maj:ts proposition Nr 181.
Lantbruksstyrelsen erinrar i denna del — efter att hava återgivit kur
de lokala nämnderna enligt förslaget skulle sammansättas — att det sålunda
komme att helt bero på vederbörande förvaltningsutskott, huruvida
lantbruksingenjören i distriktet bleve ledamot i nämnden eller icke. Lantbruksstyrelsen
anför därefter vidare:
»Såsom redan antytts, synes det lantbruksstyrelsen, med hänsyn till den
ifrågavarande täckdikningsverksamhetens väntade stora omfattning och egenskap av
att vara statsunderstödd, vara nödvändigt, att staten genom ett sitt fackutbildade
och sakkunniga organ blir i tillfälle att följa, leda och kontrollera verksamhetens
vidare utveckling. Detta enligt lantbruksstyrelsens uppfattning oavvisliga krav
synes här kunna tillgodoses på samma sätt som skett på andra områden, exempelvis
inom egnahemslånerörelsen, nämligen att en ledamot i den lokala förvaltningsnämnden
utses med speciell uppgift att i angivna hänseenden tillvarataga statens
intressen. Givetvis bör vid sådant förhållande ifrågavarande ledamot icke utses avvederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, utan synes densamma lämpligen
böra utses av statens sakkunniga centrala myndighet å området, nämligen
lantbruksstyrelsen. En dylik anordning låter sig i förevarande fall desto lättare
genomföras, som lantbruksstyrelsen i de styrelsen underlydande lantbruksingenjörerna
äger tillgång till för uppdraget särskilt lämpade personer. Därest nu framförda
förslag vinna statsmakternas gillande, torde ock kunna förväntas, att lantbruksstyrelsen
som regel kommer att utse distriktets lantbruksingenjör till statens
ombud i den lokala täckdikningsnämnden. Härigenom skulle ock vinnas den stora
fördelen att inom nämnden finnes tillgång till största möjliga sakkunskap ifråga om
vattenavledningsförhållandena inom området, en omständighet som säkerligen mången
gång skulle förekomma ödesdigra misstag ifråga om framtida avloppsförhållanden.
Lantbruksstyrelsen vill ock i detta sammanhang, i likhet med statens odlingskommitté
och omförmälda sakkunniga, betona vikten därav, att den tekniska sakkunskapen
å området blir tillräckligt representerad i täckdikningsnämnderna.
För att vara en god agrikulturtekniker — med den innebörd denna benämning
numera allmänt vunnit — erfordras emellertid även att hava omfattande kunskaper
i lag och författningar rörande jords torrläggning samt besitta tillräcklig
erfarenhet "på detta område. Utan dessa kunskaper och i brist på tillräcklig erfarenhet
därvidlag begå förslagsställare lätt felaktigheter, som välla vederbörande
jordbrukare stora olägenheter.
Lantbruksingenjörerna äro såväl i tekniskt och agronomiskt som i juridiskt
hänseende särskilt utbildade och uppövade att handlägga frågor om jords torrläggning.
Jordens täckdikning kan anses utgöra så att säga slutstenen i den byggnad,
på vars uppförande de äro satta att arbeta. Lantbruksstyrelsen anser ock, att det
vore i hög grad skadligt för de uppgifter, lantbruksingenjörerna hava att fylla, om
de så småningom avlägsnades från täckdikningsverksamheten. Da nu härtill kommer,
att statens lantbruksingenjörer äro statstjänstemän och sålunda bära tjänsteansvar
för sina åtgärder i tjänsten, synas starka skäl föreligga för att de höra komma till
användning inom organisationen för den statsunderstödda täckdikningsverksamheten.
Därest lantbruksingenjör blir utsedd till ledamot i täckdikningsnämnd, anser
lantbruksstyrelsen, att ifrågavarande uppdrag skall räknas såsom tjänsteuppdrag, för
Kungl. Maj:tts proposition Nr 181. 7
vilket han skall äga rätt till ersättning enligt för honom i dylikt hänseende gällande
förordningar. Om lantbruksingenjör för sitt uppdrags fullgörande, exempelvis ifråga
om vissa kartarbeten eller täckdikningsplaners granskning in. m., behöver anlita
tjänstebiträde, bör ersättning även härför gäldas i vanlig ordning såsom för tjänsteuppdrag.
Ifrågavarande uppdrag för lantbruksingenjör torde böra utföras såsom av
lantbruksstyrelsen beordrade förrättningar och gäldas av statsmedel i samma ordning
som andra av lantbruksstyrelsen beordrade förrättningar för statens räkning. Faller
lantbruksstyrelsens val på annan person än lantbruksingenjör, bör denne däremot
åtnjuta samma ersättning som övriga, av förvaltningsutskottet utsedda nämndsledamöter.
»
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer lantbruksstyrelsen
i denna del, att en av täckdikningsnämndens ledamöter skall utses av
lantbruksstyrelsen samt, därest till sådan ledamot utses eu statens lantbruksingenjör,
uppdraget skall betraktas såsom tjänsteförrättning och
ersättning härför utgå av statsmedel såsom för förrättning, varå förordnande
meddelats av lantbruksstyrelsen.
Beträffande frågan om anställande hos hushållningssällskapen av
lokala ledare av täckdikningsverksamheten, extra förrättningsmän och
övrig erforderlig personal anförde odlingskommittén i ovannämnda
skrivelse den 20 januari 1920:
»För att kunna fylla sin uppgift att uppmuntra och leda såväl den med statslån
understödda som ock den med privata medel utförda täckdikningsverksamheten
måste hushållningssällskapens täckdikningsnämnder till sitt förfogande hava en sakkunnig
ledare av denna verksamhet inom länet. Härförutom erfordras tillräckligt
antal extra förrättningsmän för uppgörande av planer, kartor och kostnadsförslag
till de olika täckdikningsföretagen samt slutligen också behövligt antal täckdikningsförmän,
som kunna biträda vid de praktiska arbetenas utförande.
Till lokal ledare av täckdikningsverksamheten inom ett visst hushållningssällskaps
område må av sällskapets förvaltningsutskott utses inom området bosatt
lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som förvaltningsutskottet
prövar därtill kompetent. Som kompetensvillkor må krävas, att vederbörande efter
avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader tjänstgjort som biträde
åt lantbruksingenjör eller genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk kurs.
allt med goda vitsord, eller ock att han på annat sätt förvärvat sig av lantbruksstyrelsen
godkänd insikt och skicklighet i här ifrågavarande avseende.
I de län, där täckdikningsverksamheten tager sådan omfattning, att ledaren
för densamma icke ensam kan medhinna arbetet med uppgörande av erforderliga
planer, kartor och kostnadsförslag, bör härför anställas behövligt antal extra förrättningsmän.
Dessas kompetens prövas av täckdikningsnämnden och deras arbeten
övervakas av den utsedde ledaren.
Liksom förhållandet varit under de år, lån från dräneringsfonden beviljats,
Lokala ledare
av täckdikningsrerksamhtten,
extra
för rättnings7nän
och övrig
erforderlig
personal.
8
KungI. Maj .te proposition Nr 181.
torde till extra förrättningsmän kunna användas yngre agronomer ävensom särskilt
lärarna vid rikets lägre lantbruksundervisningsanstalter, vilka personer under sommarhalvåret
vanligen disponera erforderlig tid.
Till biträde vid själva täckdikningsarbetet, såsom för verkställande av rörläggningen,
hophuggningen av rören, inövande av arbetsförmän m. m., bör låntagaren,
där täckdikningsnämnden icke annorlunda medgiver, använda täckdikningsförman,
som är anställd i vederbörande hushållningssällskaps tjänst eller blivit av
täckdikningsnämnden godkänd. För sådant godkännande fordras att med vitsord
om godkänd skicklighet hava genomgått särskild genom statens försorg för ändamålet
anordnad utbildningskurs eller att eljest kunna förete av lantbruksingenjör
eller jordbrukskonsulent utfärdat intyg om nödig kompetens. Sådana kurser synas
kommittén jämväl framdeles böra vid förefallande behov anordnas med understöd
av statsmedel, börande det ankomma på lantbruksstyrelsen att träffa anstalter härför.»
I skrivelsen den 26 oktober 1920 anföra nu odlingskommittén och
de sakkunniga:
»Vad angår de lokala ledarna har kommittén i sitt förslag den 20 januari
1920 anfört, att dessa syntes böra utses av hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
därvid borde ifrågakomma inom vederbörande sällskaps område bosatt lantbruksingenjör,
jordbrukskonsulent eller annan person, som förvaltningsutskottet
prövade kompetent. Såsom kompetensvillkor borde krävas, att vederbörande efter
avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader tjänstgjort som biträde
åt lantbruksingenjör eller genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk kurs,
allt med goda vitsord, eller ock att han på annat sätt förvärvat sig av lantbruksstyrelsen
godkänd insikt och skicklighet i här ifrågavarande avseende.
Såsom ovan i annat sammanhang anförts har statens odlingskommitté tidigare
föreslagit, att de lokala ledarna borde vara självskrivna ledamöter av täckdikningsnämnderna,
detta med hänsyn därtill att nödig sakkunskap borde finnas representerad
inom nämnderna. Då emellertid denna synpunkt i nu föreliggande förslag på
annat sätt blivit tillgodosedd, har kommittén icke funnit skäl vidhålla sin förut
fattade ståndpunkt, utan torde det därför böra ankomma på hushållningssällskapen
själva att avgöra sådan fråga. De lokala ledarna av täckdikningsverksamheten
böra emellertid inom nämnderna vara föredragande av de till behandling förekommande
frågor. Vad angår ersättning åt de lokala ledarna har statens odlingskommitté
tidigare ifrågasatt, huruvida icke rese- och traktamentsersättning borde av
statsmedel utgå till dessa. Lantbruksstyrelsen har emellertid i sitt utlåtande i ärendet
(februari 1920) ansett sig icke kunna tillstyrka detta i de fall, då ledaren vore en
med statsbidrag avlönad jordbrukskonsulent. Det torde därför böra fastställas, att
om den lokala ledaren är anställd i hushållningssällskaps tjänst, det bör åligga
honom att i egenskap av hushållningssällskapets tjänsteman utan särskild ersättning
fullgöra jämväl de uppdrag, som i hithörande avseende kunna komma att åt honom
anförtros. Därest hushållningssällskaps tjänsteman, som prövats därtill kompetent,
anlitas för förrättning, avseende med lån från täckdikningslånefonden understött
företag, bör givetvis ersättningen härför gäldas av hushållningssällskapet enligt de
9
Kungl. Maj.is proposition Nr 181.
grunder sällskapet kan finna skäligt bestämma. Utför åter lantbruksingenjör förrättning,
varom bär är fråga, torde lian äga uppbära ersättning enligt den för lantbruksingenjörer
gällande taxa.»
Lantbruksstyrelsen anför i denna del:
»Föredragande av täckdikningsärendena i nämnden skulle enligt förslaget
den av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedde ledaren av täckdikningsverksamheten
inom länet vara. Denne ledare torde, såsom förhållandet i allmänhet
vant under den tid, statens odlingskommitté haft överinseende över den med lån
från dräneringsfonden understödda verksamheten, ofta komma att väljas ur jordbrukskonsulenternas
krets. Dessa.ledare bliva enligt lantbruksstyrelsens här ovan
framlagda förslag i tillfälle att, envar på sin ort, samarbeta med statens tjänstemän
på ifrågavarande område. Detta samarbete anser lantbruksstyrelsen böra bliva
till synnerlig nytta och lända det allmänna till gagn.
Statens odlingskommitté hade i sitt förslag av den 20 januari 1920 föreslagit,
att de lokala ledarna av täckdikningsverksamheten borde utses av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott. Därvid borde ifrågakomma inom vederbörande
sällskaps område bosatt lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person,
som förvaltningsutskottet prövade kompetent. Såsom kompetensvillkor åter borde
krävas, att vederbörande efter avlagd agronomexamen antingen under minst tre
månader tjänstgjort som biträde åt lantbruksingenjör eller genomgått särskild av
staten anordnad kulturteknisk kurs, allt med göda vitsord, eller ock att han på
annat sätt förvärvat sig av lantbruksstyrelsen godkänd insikt och skicklighet i här
ifrågavarande avseende.
De kompetensvillkor, som här ifrågasatts för att kunna antagas till ledare
för täckdikningsverksamheten, synas emellertid lantbruksstyrelsen icke tillfredsställande.
Tre månaders tjänstgöring såsom biträde hos lantbruksingenjör eller
genomgående av särskild, utav staten anordnad kulturteknisk kurs, allt med goda
vitsord, utgör enligt lantbruksstyrelsens förmenande ingen säkerhet för vederbörandes
kunnighet och erfarenhet inom området i fråga och än mindre lämplighet
för uppdraget. En agronomutbildad person kan nämligen mycket väl hava
under tre månader tjänstgjort med goda vitsord hos lantbruksingenjör utan
att därigenom bliva kompetent till ifrågavarande befattning.
Vad beträffar kompetensen hos de personer, som hittills genomgått av statens
odlingskommitté särskilt anordnade kulturtekniska kurser, må anmärkas, att
de icke erhållit några kunskapsbetyg utan blott intyg om deltagande i sådan kurs.
I övrigt synes det olämpligt att ålägga lantbruksstyrelsen att i förekommande fall
intyga, att viss person har godkänd insikt och skicklighet på här ifrågavarande
arbetsområde, enär lantbruksstyrelsen för sin del ej torde äga möjlighet att annat
än genom uppgift från andra håll kunna skapa sig någon uppfattning om vederbörandes
insikter och skicklighet. Denna andrahands prövning torde därför kunna
läggas direkt på hushållningssällskapens förvaltningsutskott.»
De utav statens odlingskommitté i utlåtandet i januari 1920 gjorda
beräkningar av driftkostnaderna för täckdikningslånefonden gåvo vid
handen, att desamma skulle komma att uppgå till sammanlagt omkring
180,000 kronor per år. I detta belopp hade iuräknats såväl 1) kostBihnng
till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 153 höft. (Nr 181 .) 2
Driftkostnaderna
för
t äck dikning slånef
onden
enligt statens
10
Kungl. Majits proposition Nr 181-
odlingskom- naderna för den centrala ledningen av täckdikningsverksamheten, bemareblidäk.
räknade till 18,000 kronor för år, som ock 2) statsanslag efter vissa
*i ingår. grunder såsom bidrag till gäldande av täckdikningsförmännens årsarvoden,
beräknat till 30,000 kronor för år. Ån vidare hade i driftkostnaderna
för täckdikningslånefonden inräknats 3) ersättning åt hushållningssällskapen
för deras kostnader i vad dessa hade avseende å den
statsunderstödda täckdikningen, vilka kostnader enligt kommitténs förslag
borde gäldas i form av ett särskilt förvaltningsbidrag. Detta
hade beräknats sammanlagt till 132,000 kronor.
Kostnaderna I det nu ifrågavarande utlåtandet erinra odlingskommittén och de
!StraiTieän sakkunniga vad först angår kostnaderna för den till lantbruksstyrelsen
ningen av förlagda, centrala ledningen av täckningsverksamheten, att föredragande
l^kmmhetn departementschefen enligt anförandet till statsrådsprotokollet till 1920
ver sam en. ^ proposition i ämnet ansett erfarenheten i framtiden böra utvisa,
huruvida någon ökning av lantbruksstyrelsens arbetskrafter till följd av
denna styrelsens uppgift borde äga rum. Då departementschefen därför
ansett sig icke kunna för närvarande tillstyrka något särskilt anslag åt
lantbruksstyrelsen för handläggandet av hithörande ärenden, hade kostnaderna
härför — av statens odlingskommittc beräknade till 18,000
kronor för år — i nu föreliggande utredning angående förvaltningsbidragens
storlek frånräknats.
Statsbidrag Beträffande frågan om statsbidrag till avlöning åt i hushållnings
“xcMik9
sällskapens tjänst anställda täckdikningsförmän får jag erinra, att med
ningsfermän. anledning av odlingskommitténs och de sakkunnigas förslag i denna
del Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
under punkt 32 av nionde huvudtiteln samt i propositionen om anslag
å tilläggsstat under punkt 13 av samma huvudtitel föreslagit riksdagen
anvisa för ett vart av åren 1921 och 1922 å extra stat ett reservationsanslag
av 30,000 kronor att av Kungl. Maj:t i mån av behov användas
såsom bidrag till anställande hos hushållningssällskap av täckdikningsförmän
att utgå med högst hälften av det sådan förman tillerkända årsarvode,
dock ej för någon med mer än 300 kronor samt under villkor
i övrigt Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.
Övriga drift- Vad slutligen angår de återstående av statens odlingskommittc
ktäekddZJgsr- beräknade driftkostnaderna för täckdikningslånefonden, nämligen ersättidnefonden.
ningen åt hushållningssällskapen för deras kostnader med avseende å
den statsunderstödda täckdikningen, vilka kostnader avsetts att täckas
11
Kungl. Maj;ts proposition AV 181.
med de ifrågasatta förvaltningsbidragen, så får jag erinra, att odlingskommittén
i sina tidigare beräkningar beträffande storleken av de erorderliga
förvaltningsbidragen inräknat dels kostnaderna för täckdikningsföretagens
planläggning dels ock övriga kostnader, som hushållningssällskapen
hava att bestrida vid handhavandet av den statsunderstödda
täckdikningsverk8amheten. Samtliga dessa kostnader hava beräknats
uppgå till 132,000 kronor årligen.
Ur odlingskommitténs framställning i januari 1920 må härom
anföras följande:
Såsom förmedlare av lån från täckdikningsfonden och ledare av den lokala
täckdikningsverksamheten Unge hushållningssällskapen vidkännas en del förvaltningskostnader.
för vilka do borde kunna påräkna ersättning av statsmedel. Härtill komme
eu del kostnader, som hade avseende å hushållningssällskapens tidigare verksamhet
med utlämnande av lån från täckdikningslånefonden och dräneringsfonden. Sålunda
hade sällskapen att uppbära rånte- och kapitalinbetalningar å de tidigare utlämnade
lånen, varförutom genom sällskapens försorg komme att verkställas avsyningar av åtskilliga
avdikningsföretag. Frånsett förenämnda mindre kostnader torde böra beräknas
någon ersättning åt täckdikningsnämndens ledamöter ävensom resekostnads- och
traktamentsersättning åt ledaren av täckdikningsverksamheten i länet samt ersättning
åt extra förrättningsmännen, vilken senare ersättning syntes kunna utgå efter
ungefärligen enahanda grunder, som hittills tillämpats beträffande deras verksamhet
i vad denna avsett företag, understödda med lån från dräneringsfonden. Härtill
komme hushållningssällskapens andel i kostnaderna för täckdikningsförmännens avlönande
samt mångenstädes ersättning åt särskilda ritbiträden. Jämväl torde böra
beräknas viss ersättning för förande av nämndens protokoll ävensom för en del
andra skrivgöromål. Slutligen tillkomme en del expensutgifter m. m.
Ersättning åt hushållningssällskapen för alla dessa kostnader i vad de berörde
den statsunderstödda täckdikningen torde lämpligen böra utgå i form av ett särskilt
förvaltningsbidrag enligt nedan angivna grunder.
Medelstorleken av de företag, till vilka lån från dräneringsfonden utlämnats,
kunde anses hava varit 3 å 4 hektar samt däremot svarande lånebelopp 1,500 ä
2,000 kronor. Med den begränsning av lånebeloppet, som föreslagits för lån från
täckdikningslånefonden, kunde medelstorleken av de framtida företagen icke beräknas
högre än 2.5 hektar, varemot komme att svara ett lånebelopp av 1.250 kronor.
Beräknades förvaltningsbidraget utgå med 5 procent å lånebeloppet, skulle bidraget
för varje företag sålunda komma att uppgå till kronor 62: so. Om man utginge
från att för varje företag erfordrades en förrättningsdag för förrättningsmännen och
tre förrättningsdagar för täckdikningsförmannen, uppginge kostnaderna härför, efter
nuvarande ersättning, till ungefär 23 kronor. Resekostnaderna för förrättningsmannen
och täckdikningsförmannen torde icke kunna beräknas lägre än till 30 kronor
med hänsyn därtill, att förmannen minst två gånger måste besöka förrättningsstället.
Kostnaden för kartan torde efter vad kommittén inhämtat uppgå till omkring
kronor 3: 75 för hektar eller för 2.5 hektar till sammanlagt kronor 9: 38.
Dessa poster utgjorde tillhopa kronor 62: 37. Härtill komme övriga här ovan omförmälda
kostnader såsom ersättning åt täckdikningsnämndens ledamöter och åt
Täckdikning sf
örei agens
^anläggning.
12 Kurujl. Maj:ts proposition Nr 181.
ledaren av täckdikningsverksamheten, bidrag till täckdikningsförmännens avlöning,
ersättning åt ritbiträden, kostnader för protokollföring och andra skrivgöromål samt
expenser m. m.
Vid bestämmande av det till sällskapen utgående förvaltmngsbidragets storlek
syntes skälig hänsyn böra tagas jämväl till den risk, sällskapen löpte genom låneförmedlingen.
Ett förvaltningsbidrag av 5 procent å det under året utlämnade lånebeloppet
vore sålunda icke tillräckligt för att täcka hushållningssällskapens omkostnader för
låneförmedlingen och ledandet av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten.
Detta komme att starkast framträda i de hushållningssällskaps områden, där de
mindre företagen vore övervägande, vilka områden således, om bidraget helt och
hållet skulle utgå på här ovan "föreslaget, sätt, skulle komma i en sämre ställning än
de, där lånen utginge huvudsakligen till större företag. Förutom det procentuella
bidraget syntes därför lämpligen ett till beloppet bestämt bidrag böra utgå för varje
särskilt med statslån understött dikningsföretag. Fastställdes detta bidrag till 20
kronor, torde det i regel vara tillräckligt för att, hålla sällskapen skadeslösa.
Kommittén hade föreslagit, att ersättningen åt hushållningssällskapen för deras
kostnader i vad dessa hade avseende å den statsunderstödda täckdikningen borde
utgå i form av ett särskilt förvaltningsbidrag enligt, vissa närmare angivna grunder.
Förvaltningsbidraget hade föreslagits utgå med dels ett procentuellt bidrag, nämligen
5 procent å de utav hushållningssällskapen under året beviljade täckdikningslånen,
dels ock därutöver ett till beloppet bestämt bidrag, nämligen 20 kronor för
varje särskilt med statslån understött dikningsföretag. Med ett föreslaget årligt
utlåningsbelopp av 2,000,000 kronor samt ett till 1,600 stycken beräknat antal företag
med en medelstorlek av 2.5 hektar skulle dessa kostnader alltså utgöra sammanlagt
100,000-j- 32,000=132,000 kronor.
I skrivelsen i oktober 1920 anföra nu odlingskommittén och de
sakkunniga angående kostnaderna för täekdikningsföretagens planläggning
följande:
»I inom. 8 och 9 i kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 832) angående villkoren
för lån från täckdikningslånefonden stadgas, att täckdikningslån, som lämnas för
täckdikning med rör, må kunna uppgå till hela beloppet av den beräknade kostnaden.
dock ej till mer än 500 kronor för hektar av den jord, sommar avsedd att
förbättras genom företaget. För täckdikning med annat material må täckdikningslån
ej lämnas till högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av den beräknade
kostnaden och ej heller överstiga 350 kronor för hektar av sådan jord, som nyss
sagts. Vid beräkning av sagda kostnad skall upptagas kostnaden såväl för täckdikningsplanens
uppgörande som för själva dikningsarbetet, däri inräknad den
ersättning till täckdikningsförman, vilket det åligger jordinnehavaren att betala,
samt kostnaden för anskaffande av täckdikningsmaterialier.
Kostnaden för täckdikningsplanernas uppgörande, d. v. s. täckdikningsföretagens
planläggning, hava sålunda förutsatts komma att framdeles gäldas av låntagaren
och av denne inräknas i det till bestridande av kostnaderna för täckdikningen
ifrågasatta lånebeloppet. Emellertid hava åtskilliga hushållningssällskap
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 o
Kunyl. Majits proposition Nr 181.
sedan länge utfäst sig att beträffande mindre och medelstora företag kostnadsfritt
eller mot eu ringa ersättning tillhandahålla förrättningsman för uppgörande av
planer, kartor och kostnadsförslag. Skullo vad angår de med statslån understödda
täckdikningsföretagen kostnaderna för dessas planläggning framdeles gäldas av låntagaren,
torde den statligt understödda täckdikningsverksamheten i detta hänseende
komma i en ogynnsammare ställning än den med privata medel genomförda.
Enligt statens odlingskommittés och de sakkunnigas uppfattning torde det
därför framdeles böra ankomma på hushållningssällskapen att jämväl vad angår de
statsunderstödda täckdikningsföretagen bestämma, huruvida ersättning för uppgörande
av planer, kartor och kostnadsförslag för dessa företag bör av lånesökanden
gäldas eller icke. Vid sådant förhållande torde mom. 9 av förberörda
kungörelse den 22 juni 1920 (nr 332) angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden
böra bliva föremål för ändring och förslagsvis erhålla följande
lydelse: »Vid beräkning av kostnaderna, varom i mom. 8 sägs, upptagas kostnader såväl
för själva dikningsarbetet, däri inberäknad den ersättning till täckdikningsförmau.
vilken det åligger jordinnehavåren att betala, som ock för anskaffande av täckdikningsmaterialier.
Jämväl må upptagas kostnad för täckdikningsplans uppgörande,
därest sådan kostnad, jämlikt vederbörande hushållningssällskaps bestämmelse,
icke bestrides av sällskapet.»
Lantbniksstyrelsen anför härom:
»De av innevarande års riksdag gillade och av Kung], Maj:t fastställda
gx underna för lån från täckdikningslanefonden torde icke utan synnerligen stai''kt
vägande skäl böra nu omedelbart efter deras stadfästande ändras. Motivet till
ifrågavarande bestämmelse om lantagares skyldighet att gälda kostnadenia för täckdikningsplanens
upprättande och dylikt torde, bland annat, hava varit, att staten
icke ansett det vara förenat med god statshushållning att till sådana bäriga företag,
som täckdikningar i allmänhet anses vara, lämna större bidrag än som kan vara
skäligt för verksamhetens stimulerande i önskvärd grad. Efter det ifrågavarande
beslut blivit av statsmakterna fattade, torde inga sådana förändringar inträtt, som
kunna giva anledning att, utöver vad redan då bestämdes, öka statsutgifterna för
\ eiksamheten i fråga. Det torde vara självfallet att, om hushållningssällskap förbinder
sig att bekosta exempelvis täckdikesplaners och kartors upprättande m. in.
för vissa låntagare, vilka eljest själva skulle gälda denna kostnad, hushållningssällskapets
tillgångar därigenom kotnme att tagas i anspråk, samt att, da lnishållningssällsivapet
för sådan verksamhets bedrivande måste begagna sig av statsmedel,
oessa medel måste anslås till större belopp, i den mån sådana bidrag utlämnas till
enskilda.
I allt fall måste de fördelar, staten genom ifrågavarande låneverksamhet
lämnar den enskilde jordägaren i och för täckdikning av hans jord, anses vara så
stola, att ytterligare bidrag pa sätt som här ifrågasatts icke kan anses vara av
behovet påkallat för vinnande av det eftersträvade målet eller täckdikningens allmänna
genomförande i landet.
Med hänsyn till. vad sålunda anförts finner sig lantbiuksstyrelsen böra avstyrka
den här ifrågasatta ändringen av punkt 9 i kungörelsen den 22 juni 1920.»
14
Förvaltning!■
bidrag.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 181.
I detta sammanhang må anmärkas en framställning i ämnet från
hushållningssällskapens ombudsmöte. Häri yttras angående kostnaderna
för täckdikningsplanernas upprättande:
»Skulle dessa utgifter av hushållningssällskapen läggas å jordägarna, kan
man med visshet förutse, att täckdikningsverksamheten kommer att väsentligen
hämmas. Med nu gällande priser förslå, de utgående lånebeloppen ingalunda till
hela kostnaden för dikningen; jordbrukaren måste under alla förhållanden omedelbart
göra ett väsentligt kapitaltillskott. Skulle förrättningskostnaderna tillkomma,
bleve följden att ett stort antal, måhända framför allt de smärre jordbrukarna,
antingen” avstå från täckdikning eller söka åstadkomma densamma utan sakkunnig
ledning och planläggning till allvarlig skada för jordbruksnäringen.
Att dessa kostnader skulle i nämnvärd omfattning gäldas av hushållningssällskapens
medel lärer icke heller kunna, med hänsyn till sällskapens svaga ekonomi,
ifrågasättas. Sällskapen bliva säkerligen, om ej staten verksamt träder emellan,
mindre benägna att förmedla lån och understödsverksamhetens avsedda resultat
skulle sålunda äventyras. n
Att
något bidrag bör utgå lärer sålunda vara oavvisligt och synes också
hava från departementschefens sida erkänts, då förslaget om verksamhetens omläggning
förelåg vid 1920 års riksdag. Svårigheten har endast varit att finna den
lämpliga formen för bidraget. Ett bidrag motsvarande en viss procent av lånebeloppen
synes icke ensamt lämna en tillfredsställande och rättvis lösning. Särskilt
i de norrländska länen med deras stora avstånd bliva förrättningskostnaderna
proportionsvis väsentligen högre än i övriga delar av landet.
Hushållningssällskapens ombudsmöte anser därför den bästa utvägen vara,
att staten ersätter hushållningssällskapen,
menten och reseersättningar till förrättningsmän, medan kostnaden för upprättande
av karta stannar hos jordbrukaren eller sällskapen.»
Statskontoret har i utlåtande i ärendet den 17 februari 1921 förklarat
sig i likhet med lantbruksstyrelsen anse, att de ifrågasatta förändringarna
av bestämmelserna i mom. 9 av ifrågavarande kungörelse
— åtminstone för närvarande — icke borde vidtagas.
Angående förvaltningsbidragen anföra odlingskommittén och de
sakkunniga i skrivelsen i oktober 1920:
»Därest förslaget om ändring av mom. 9 i kungörelsen skulle vinna vederbörligt
gillande, torde hänsyn tagas härtill vid fastställande av förvaltningsbidragens
storlek. Beräknas sålunda vid ett företag om 2.5 hektar förrättningsmannen komma
att anlitas tvänne dagar för förrättningen, restiden inberäknad, skulle kostnaderna
härför, efter | ett för förrättningsmannen beräknat dagtraktamente av 15 kronor,
komma att uppgå till 30 kronor, vartill kommer kostnaden för uppgörande av karta
över det inmätta och avvägda" området, enligt statens odlingskommittés tidigare
utredning beräknad till kronor 9.38 eller i runt tal 10 kronor för sagda areal. Vid
ett till; 1,600 c beräknat” antal företag av ifrågavarande storlek skulle dessa kostnader
utgöra sammanlagt 64.000 kronor. Tages emellertid hänsyn till den enligt
\
15
Kungl. Majds proposition Nr 181.
ovan föreslagna ändringen av bestämmelserna i mom. 9 av kungörelsen den 22
juni 1920 nr 232, torde sagda kostnader kunna reduceras ganska väsentligt. Det
möter dock stora svårigheter att exakt bestämma den kostnad, som under sådana
ten hallanden kan komma att a ena sidan avila hushållningssällskapen och å andra
sidan de enskilda låntagarna. Beräknas emellertid den på hushållningssällskapen
belöpande andelen komma att uppgå till ungefär hälften av ovannämnda belopp
64,000^ kronor, torde den återstående delen avseende de enskilda låntagarnas andel,
eller 32,000 kronor, kunna bortelimineras vid beräkning av förvaltningsbidragens
storlek. Återstår sålunda ett belopp av 100,000 kronor, vilket såsom förvaltningsbidrag
torde tillerkännas hushållningssällskapen för täckande av deras kostnader
för handhavandet av den statsunderstödda täckdikningsverksamheten och därmed
förbunden lånerörelse.
En granskning av de hushållningssällskapens utgiftsposter, som torde ifrågakomma
vid beräkning av förvaltningsbidragens storlek, giver vid handen att dessa
äro synnerligen omfattande. Sålunda torde böra beräknas dagarvoden samt resekostnads-
och traktamentsersättning åt täckdikningsförmännen, vilka kostnader,
därest de i kungörelsen den 13 juni 1919, nr 338, meddelade bestämmelser angående
dagarvoden och resekostnadsersättning åt täckdikningsförmännen framdeles
vad angår med lån från täckdikningslånefonden understödda företag bibehållas, torde
komma att uppgå till omkring 35,000 kronor årligen. Härtill komma utgifter för
dagarvoden och resekostnadsersättning åt de lokala ledarna ävensom kostnader för
extra förrättningsmän och ritbiträden, vilka personer torde anses oundgängligen av
behovet påkallade inom de län, där täckdikningsverksamheten tagit störst omfattning.
Vidare torde ifrågasättas eventuell ersättning åt ledamöterna i täckdikningsnämnderna
samt viss ersättning för protokoll- och bokföring ävensom för en del
andra skrivgöromål, vartill komma expensutgifter m. in Slutligen torde tagas i
beaktande icke oväsentliga kostnader för täckdikningsföretagens avsyning m. in. dylikt.
Jämlikt statens odlingskommittés tidigare förslag borde, såsom°ovan berörts.
de för täckande av ovannämnda kostnader avsedda förvaltningsbidragen utgå dels
med viss procent å de utav hushållningssällskapen under året beviljade täckdiknmgslånen
dels ock därutöver med ett till beloppet bestämt bidrag, vilket beräknats
böra utgöra 20 kronor för varje särskilt med statslån understött dikuingsföretag.
De sakkunniga hava icke funnit skäl frångå dessa beräkningsgrunder. Det torde
nämligen, såsom statens odlingskommitté framhållit, vara uppenbart, att därest
bidraget komnie att utgå helt och hållet med viss procent å det under året utlämnade
lånebeloppet, de hushållningssällskap, inom vilkas områden täckdikningsföretag
av mindre omfattning bleve övervägande, skulle komma i en betydligt sämre ställning
än de sällskap, vilkas lånerörelse har avseende huvudsakligen å större företag.
Undei^ förutsättning alltså att det till beloppet bestämda, för varje särskilt med
statslån understött dikningsföretag utgående bidraget fastställes till 20 kronor
skulle ifrågavarande kostnader för ett till 1,600 beräknat antal företag komma att
utgöra sammanlagt 32,000 kronor, vadan sålunda återstår ett belopp av 68,000
kronor att gäldas i form av procentuellt bidrag å de under året beviljade lånen.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande i februari 1920 över statens odlingskommittés
förslag i fråga om den med statsmedel understödda täckdikningsverksamhetens
ordnande för tiden efter år 1920 beträffande ifrågavarande förvaltningsbidrag
anfört, att därest förvaltningsbidraget, såsom styrelsen ansett riktigast.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.
närmast skulle avse att täcka låneförmedlarnas med den egentliga lånerörelsen förbundna
förvaltningsomkostnader, detsamma borde, såsom vid annan motsvarande
statslånerörelse, utgå med viss procent å den icke till betalning förfallna kapitalskuld,
vari låneförmedlare på grund av de från fonden utbekomna statslån vid varje
års början häftar till staten. Statens odlingskommitté och de sakkunniga hysa härvidlag
en från lantbruksstyrelsen avvikande uppfattning och anse sålunda det
ifrågasatta procentuella bidraget lämpligen böra avse de under året till hushållningssällskapen
utlämnade lånebeloppen. De för lån från egnahemslånefonden stadgade
bestämmelser med avseende å beräkningsgrunderna för förvaltningsbidragen torde
nämligen icke it utan vidare kunna tillämpas å här ifrågavarande lånerörelse, detta
med hänsyn till bland annat den avsevärda skillnaden i amorteringstid, som stadgats
för å ena sidan egnahemslånen och å andra sidan täckdikningslånen. I detta sammanhang
må erinras jämväl om de förarbeten, sällskapen hava att åvägabringa,
innan lånen kunna beviljas, vilka förarbeten innebära den huvudsakligaste delen av
de kostnader, sällskapen hava att bestrida i samband med låneförmedlingen. Statens
odlingskommitté och de sakkunniga vilja därför föreslå, att, utöver förenämnda
till beloppet bestämda bidrag per företag, ett till 3.5 procent avrundat ytterligare bidrag
beräknat å de under året beviljade lånen måtte tillerkännas hushållningssällskapen.
Vid ett årligt utlåningsbelopp av 2,000,000 kronor skulle detta bidrag komma att
uppgå till 70,000 kronor.
Ovanberörda såsom förvaltningsbidrag avsedda belopp, utgörande sammanlagt
102,000 kronor för år, torde böra utanordnas till hushållningssällskapen i förhållande
till ’ den statsunderstödda täckdikningsverksamhetens omfattning inom de olika sällskapens
områden.»
Ifråga om förvaltningsbidragen framhåller lantbruksstyrelsen, att
de beräkningar odlingskommitten och de sakkunniga framlagt bure vittne
om svårigheten att nu beräkna behovet i detta avseende.
Lantbruksstyrelsen sammanställer de i förslaget beräknade beloppen
sålunda:
1) Förvaltningsbidrag efter antalet företag (1,600 x 20)........................ 32,000 kronor
2) Bidrag till halva antalet företag med 40 kronor till vart och ett
för planläggning m. m. (800x40)................................................ 32,000 »
3) Övriga förvaltningskostnader.................................................................38,000___»
Summa 102,000 kronor
Lantbruksstyrelsen framhåller, att de två sista beloppen, 32,000
och 38,000 kronor, vilka sammanlagt utgjorde 70,000 kronor, motsvarade
3.5 procent av 2,000,000 kronor, som beräknats komma att årligen
fördelas i lån. Därest emellertid punkt 9 av kungörelsen den 22 juni
1920 skulle,jämlikt lantbruksstyrelsens förslag, komma att bibehållas
oförändrad, skulle härigenom omförmälda belopp å 32,000 kronor till
bidrag åt vissa låntagare för planläggning in. m. av täckningsföretagen,
kunna inbesparas. Frånräknades sistnämnda belopp från den förut omnämnda
summan, 70,000 kronor, återstode endast 38,000 kronor att
17
Kungl. Maj ds ''proposition Nr 181.
procentiskt beräknas å de till 2,000,000 kronor beräknade lånemedlen.
Nyssnämnda summa, 38,000 kronor, utgjorde 1.9 procent eller i runt
tal 2 procent av 2,000,000 kronor. Lantbruksstyrelsen ansåge alltså
skäl föreligga att minska förvaltningsbidraget från 3.5 procent till 2
procent av de under året beviljade lånen. Vid sådant förhållande skulle
för ändamålet årligen erfordras allenast 70,000 kronor.
I förutnämnda skrivelse från hushållningssällskapens ombudsmöte
yrkas att såsom bidrag till utgifterna för själva förmedlingen ett belopp
motsvarande Va procent av summan av de utlämnade lånen, måtte ställas
till hushållningssällskapens förfogande.
Statskontoret anför i sitt ovannämnda utlåtande:
»Beträffande därefter frågan om förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen
för handhavande av förmedlingen av lån från täckdikningslånefonden tillåter sig
statskontoret erinra, att sådant bidrag för närvarande icke utgår från fonden, samt
att dylika förvaltningsbidrag förekomma allenast vid egnahemslåneförmedlingen.
För sistnämnda låneförmedling utgår förvaltningsbidrag ej blott till hushållningssällskap
utan även till andra låneförmedlare — aktiebolag och föreningar — med
en halv procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld, vari låneförmedlaren
på grund av från fonden utbekomna statslån vid varje års början häftar till staten.
Detta bidrag avser att täcka såväl förvaltningskostnader som på lånerörelsen möjligen
uppkommande förluster.
I sistnämnda avseende har riksdagen för tiden från och med år 1921 redan
medgivit, att där å täckdikningslån, som ifrån fonden utlämnats av hushållningssällskap,
uppkommit förlust, Kungl. Maj:t skulle äga att, på framställning av
hushållningssällskap och efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter,
av fondens medel anvisa hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten
med skäligt belopp.
I fråga om behovet för hushållningssällskapen av de ifrågasatta förvaltningsbidragen
tillåter sig statskontoret framhålla, att hushållningssällskapen för sin verksamhet
med förmedling av egnahemslån redan lära hava förskaffat sig förvaltningsorgan,
som torde kunna övertaga jämväl förmedlingen av lån från täckdikningslånefonden.
Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida särskilda bidrag av statsmedel
jämväl för hushållningssällskapens bestyr med förmedling av täckdikningslån
kunna erfordras. I varje fall synas statsmedel i den utsträckning, som av statens
odlingskommitté och de sakkunniga för utredning angående hushållningssällskapens
omorganisation samt av hushållningssällskapen själva föreslagits, icke vara erforderliga.
Statskontoret föreställer sig, att — därest särskilda förvaltningsbidrag anses
nödiga — en anordning liknande den som, på sätt ovan angivits, förekommer beträffande
egnahemslånen kunde vara till fyllest och hushållningssällskapen således
för betäckande av för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader av täckdikningsfondens
medel erhålla viss procent av sällskapens kapitalskuld av dessa medel.
Huru stor denna procent bör vara, synes svårt att avgöra. Men då de hushållningssällskapen
i sådant avseende tillkommande bidrag av egnahemslånemedel bestämts
till en halv procent samt detta bidrag är avsett att täcka såväl förvaltBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 153 höft. (Nr 181.) 3
Ändring av
mom 1 och 7
i kungörelsen
om täckdikning
slån.
18 Kunrjl. Maj;ts proposition Nr 181.
ningskostnader som möjliga kapitalförluster, synas bidragen från täckdikningslånefonden,
vilka äro avsedda att täcka allenast förvaltningskostnader, ej skäligen kunna
bestämmas till mer än en halv procent av kapitalskulden.
Därest frågan om förvaltningsbidragen ordnas på nu föreslaget sätt, lärer
något särskilt anslag icke behöva härför äskas av riksdagen, utan allenast riksdagens
medgivande böra utverkas, att sådana bidrag få av fondens medel anvisas.
Skulle det däremot icke anses lämpligt, att fondens medel disponeras för
berörda ändamål, lärer anslag härför böra av riksdagen begäras såväl på tilläggsstat
för år 1921 som på extra stat för år 1922. Mot vad 1 antbruksstyrelsen hemställt
i fråga om anslagets storlek och grunden för dess beräkning och fördelning har
statskontoret icke något att erinra.»
I framställningen från hushållningssällskapens ombudsmöte yrkas
att bestämmelserna i mom. 1 och 7 av kungörelsen angående villkoren
för lån från täckdikningslånefonden måtte ändras. Härom anföres:
»Enligt 1 § i förenämnda kungörelse skall den skriftliga framställning, som
hushållningssällskap för erhållande av statslån har att ingiva till lantbruksstyrelsen,
innehålla förslag till belopp för varje dylikt särskilt lån.
Avsikten med denna bestämmelse torde vara att lantbruksstyrelsen skall kunna
utöva en saklig lamt roll över verksamheten.
Hushållningssällskapens ombudsmöte tillåter sig emellertid erinra, att sällskapen
vid handhavande av låneverksamheten för egnahemsrörelsen tillerkänts en
mycket vidsträckt handlingsfrihet, och vågar påstå att sällskapen på nu ifrågavarande
område besitta full kompetens att på sakkunnigt sätt handhava ledningen.
Den nu bestämda anordningen medför också olägenheter särskilt i det avseendet,
att planer måste vara utförda året innan lån beviljas, varjämte ett onödigt
mångskriveri blir följden.
Ombudsmötet vågar därför hemställa, att beviljandet av lånen ordnas på
motsvarande sätt som för egnahemslånerörelsen, och att sålunda varje hushållningssällskap
årligen tilldelas ett visst approximativt beräknat belopp, som sällskapet i
sin tur äger fördela.
Enligt de i förenämnda kungörelse punkt 7) meddelade bestämmelser, må
dock täckdikningslån icke under något år beviljas låntagare till högre belopp än
5,000 kronor. .En låntagare må ej heller på grund av särskilda täckdikningslån
samtidigt häfta’ i skuld till högre belopp än 10,000 kronor, Kungl. Maj:t .obetaget
att i särskilda fall medgiva ökning av sistnämnda belopp till högst 15,000 kronor.
Dessa begränsningar i fråga om storleken av lånebeloppen, som tillkommit i sammanhang
med den vid årets riksdag beslutade omläggningen av låneverksamheten,
hava tydligen sin grund i önskvärdheten att bereda ett större antal jordbrukare
möjlighet att erhålla dylika lån. Ombuden inse till fullo vikten av att detta önskemål
bliver beaktat men hålla å andra sidan före, att hinder icke bör läggas i vägen
för att de större jordbruken, vilka ur produktionens synpunkt spela en väsentlig
roll, erhålla tillräckliga lån, i den mån tillgängliga medel förslå sedan de smärre
lånebehoven blivit tillgodosedda.
Därest till hushållningssällskapens förfogande komma att ställas klumpsummor
till fördelning mellan lånesökande, bör sålunda, sedan de lånesökande, vilka enligt
nu gällande bestämmelser skulle vara berättigade till lån och vilkas ansökningar
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
finnas vara förtjänta att bifallas, blivit tilldelade lån, möjligen återstående belopp
kunna disponeras även till jordbrukare, som på grund av lånebeloppens storlek eljest
icke skulle ifrågakomma.
Om emellertid nu fastslagna ordning för beviljande av lån skulle bibehållas,
synes en höjning av maximibeloppet för skuld, vari en låntagare samtidigt må
häfta, skäligen böra ske till 20,000 kronor. Härigenom skulle möjlighet beredas
för en jordbrukare med en medelstor, egendom att planlägga täckdikning av sin
åkerareal åtminstone för några år framåt. Vinner denna hemställan avseende, synes
Eders Kungl. Maj:t böra äga att i särskilda fall höja detta maximibelopp till 30,000
kronor. En sådan rätt lärer icke komma att begagnas i annat fall än då medel
finnas tillgängliga sedan smärre lånebehov blivit tillgodosedda.»
Lantbruksstyrelsen har förklarat eig ej finna skäl för närvarande
föreligga till vidtagande av sålunda ifrågasatt ändring av kungörelsen.
Ändring av nuvarande bestämmelser borde ej ske, förrän erfarenheten
visade ändring vara av behovet påkallad. Statskontoret har instämt i
detta yttrande.
Då Eders Kungl. Maj:t föregående år föreläde riksdagen förslag
till ändrade villkor för lån från täckdikningslånefonden, befunnos vissa
av statens odlingskommitté framlagda förslag, avseende den med statsmedel
understödda täckdikningsverksamhetens organisation ävensom angående
statsbidrag till hushållningssällskapen för förmedlingen av lånen
samt handhavandet av ledningen och övervakandet av verksamheten, icke i
det utredda skick, att de borde föreläggas riksdagen. Dessa frågor hava
nu varit föremål för ny behandling av sagda kommitté gemensamt med
sakkunniga för utredning angående hushållningssällskapens omorganisation.
Under de sista åren har den med statsmedel understödda täckdikningsverksamheten
i större delen av landet nått ett betydande uppsving.
Detta har orsakats ej blott genom de förmånliga villkoren för
lån från dräneringsfonden utan kanske i än högre grad av själva den
lokala organisationen av täckdikningsverksamheten. De lokala ledande
krafterna hava nämligen inriktat ett målmedvetet arbete på åstadkommande
av personlig kontakt med de enskilda jordbrukarna för att genom
upplysningar och råd väcka deras intresse för hithörande frågor. Detta
arbete har möjliggjorts genom de anslag, som riksdagen anvisat till
odlingsorganisationen. När nu denna organisation upphör, är det enligt
mitt förmenande nödvändigt — därest ej den sålunda igångsatta täckdikningsverksamheten
skall avstanna och därmed ett av de förnämsta
medlen för åstadkommande av en rikligare och säkrare näringsproduktion
äventyras — att närmare organisera den av hushållningssällskapen över
-
Departemenls
chefen.
20
Kungl. Maj.ts proposition Nr 181.
tågna ledningen av täckdikningsverksamheten samt att bereda hushållningssällskapen
statsbidrag för ändamålet.
Till belysande av betydelsen härav vill jag meddela, att medan
av lantbruksstyrelsen under åren 1915—1917 beviljades lån från täckdikningslånefonden
till belopp av respektive 90,738, 94,603 och 79,860
kronor, odlingskommittén under åren 1919 och 1920 utlämnat lån från
dräneringsfonden till belopp av respektive 3,914,282 och 7,841,119 kronor.
Denna stora skillnad kan icke enbart tillskrivas förbättrade lånevillkor
utan torde tvärtom till största delen bero på den upplysande och organiserande
verksamhet, som bedrivits av odlingsorganisationens lokala organ.
Enligt de förra året antagna villkoren för täckdikningslånen hava
hushållningssällskapen, d. v. s. deras förvaltningsutskott att omhänderhava
ej blott själva lånerörelsen utan även att leda och övervaka täckdikningsverksamheten.
I senare avseendet erfordras emellertid mera
arbete och arbete av annan art än man rimligen kan begära av förvaltningsutskotten,
vartill kommer olägenheten av, att lång tid ofta förflyter
mellan utskottens sammanträden. Statens odlingskommitté, ovannämnda
sakkunniga och lantbruksstyrelsen äro också eniga i uppfattningen
om att det direkta ledandet och övervakandet av den statsunderstödda
verksamheten bör handhavas av särskilda nämnder, utsedda av förvaltningsutskotten,
samt att dessa nämnder böra hava till sitt förfogande
en sakkunnig lokal ledare av täckdikningsverksamheten inom hushållningssällskapets
område. Jag delar denna uppfattning och anser, att
bestämmelser i dessa avseenden böra intagas bland villkoren för lån
från täckdikningslånefonden.
Beträffande nämndernas storlek biträder jag det härutinnan enhälliga
förslaget. Vad åter angår deras sammansättning kan jag icke
dela lantbruksstyrelsens med hänsyn till spörsmålet om nödig sakkunskap
uttalade uppfattning att en ledamot i nämnden borde, med speciell
uppgift att följa, leda och kontrollera täckdikningsverksamhetens utveckling,
utses av lantbruksstyrelsen. I denna del liksom i fråga om
kompetensvillkor för att kunna antagas till lokal ledare av täckdikningsverksamheten
ansluter jag mig i princip till statens odlingskommittés
och de sakkunnigas förslag, som torde innebära nödig garanti för vinnande
av erforderlig sakkunskap, dock förutsätter jag härvid, att den,
som fyller kompetenskraven såsom ledare för täckdikningsverksamheten,
därmed också anses kompetent att inväljas i nämnden.
Vad statens odlingskommitté och de sakkunniga föreslagit ifråga
om ersättning till nämndsledamöter och lokala ledare, dessa senares
föredragningsskyldighet inför nämnderna samt anställande av extra för
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
rättningsmän och övrig erforderlig personal bör vara till god ledning
för hushållningssällskapen vid verksamhetens organiserande men synes
icke tarva några statens åtgärder i författningsväg.
Vad härefter angår det statsbidrag, som bör tillerkännas hushållningssällskapen
såsom ersättning för deras kostnader med avseende
å den statsunderstödda täckdikningen, eller de s. k. förvaltningsbidragen,
hava statens odlingskommitté och de sakkunniga föreslagit, att dessa
skulle utgå med dels ett till 20 kronor fixerat bidrag för varje med
statsbidrag understött företag dels ock därutöver med ett till 3.5 procent
beräknat bidrag å de under åi’et beviljade täckdiknitigslånen.
Vid beräkning av de kostnader, som skulle täckas med de ifrågasatta
förvaltningsbidragen hava odlingskommittén och de sakkunniga
utgått från att sådan ändring av mom. 9 i kungörelsen den 22 juni
1920 (nr 332) angående villkoren för lån från täckdikningsfonden företages,
att möjlighet beredes hushållningssällskapen att helt eller delvis
befria den enskilde företagaren, särskilt brukaren av mindre jordbruk,
från kostnaderna för företagens planläggning. Vad lantbruksstyrelsen
och statskontoret anfört mot vidtagande av sådan ändring synes mig
icke i någon mån vederlägga det goda skäl odlingskommittén och de
sakkunniga anfört till stöd för ändringen ifråga, helst ändringen, såsom
jag härefter skall visa, icke kommer att medföra alltför stor höjning av
statens bidragsskyldighet.
Jämväl i fråga om grunderna för förvaltningsbidragens bestämmande
hava lantbruksstyrelsen och statskontoret förklarat sig hysa
annan uppfattning än odlingskommittén och de sakkunniga. Vad beträffar
de utav lantbruksstyrelsen gjorda beräkningarna beror st}7relsens
skiljaktighet härvidlag allenast på uppfattningen, att någon ändring av
ovanberörda mom. 9 icke bör ske. Vad åter angår de av statskontoret
härutinnan anförda synpunkter, så grunda de sig å jämförelse med egnahemslånefonden.
Statskontoret har sålunda föreslagit, att förvaltningsbidragen
måtte, i likhet med för egnahemslåneförmedlingen gällande
bestämmelser, utgå med 7* procent av den ej till betalning förfallna
kapitalskuld, vari hushållningssällskapen på grund av från fonden utbekomna
statslån vid föregående års slut häftar till staten. En dylik
beräkningsgrund för förvaltningsbidrag synes mig visserligen hava fullt
fog för sig, då det gäller att ersätta kostnader för själva låneförmedlingen
och arbetet sålunda ökas med kapitalskulden, men passar uppenbarligen
icke, då avsikten är att ersätta kostnader för själva verksamhetens
understödjande. Den utav odlingsorganisationen åvägabragta
täckdikningsverksamheten har lokalt omhänderhafts av det för ett vart
22
Kungl. Majds proposition Nr 181.
hushållningssällskaps område utsedda odlingsrådet, och statsbidrag till
täckande av de med verksamheten förbundna kostnader har hittills utanordnats.
Då nu den lokala täckdikningsverksamheten kommer att
övertagas av hushållningssällskapen, tarvas givetvis, att sällskapen härför
beredas ersättning, som beräknas efter och står i förhållande till sällskapens
årliga utgifter för ändamålet. Dessa utgifter falla huvudsakligen
på det år, då lånet beviljas och förarbetena för dikesplanerna utföras.
Under amorteringstiden äro sällskapens kostnader för lånen däremot helt
obetydliga.
I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla, att ett förvaltningsbidrag,
som i likhet med bestämmelserna för egnahemslånefonden utgår
med Va procent å återstående kapitalskuld vid de olika årens slut, för
ett täckdikningslån, som har två amorteringsfria år och därefter sju års
amorteringstid, skulle irppgå till sammanlagt 3 procent å det ursprungliga
lånebeloppet.
På de grunder jag nu anfört tvekar jag icke att föreslå en beräkning
av statsbidraget i huvudsaklig överensstämmelse med vad odlingskommittén
och de sakkunniga föreslagit.
I ett avseende torde dock en modifikation vara berättigad. Såsom
jag nyss nämnde, inräknas bland de kostnader, som förvaltningsbidraget
avser, jämväl sällskapens utgifter för planläggning av företag. Utgifter
av detta slag torde förekomma för så gott som alla hushållningssällskap
men, såsom framgår av kommitténs och de sakkunnigas framställning,
icke i fråga om alla företag inom varje sällskaps område. Kommittén
och de sakkunniga hava nu antagit, att sällskapen i fråga om halva
antalet företag komma att bekosta planläggning. Detta antagande anser
jag kunna modifieras. Det torde vara fullt tillräckligt att stanna vid
en tredjedel, varvid sammanlagda beloppet av statsbidrag i detta avseende
skulle belöpa sig till i runt tal 20,000 kronor. Härav följer, att
det procentuellt beräknade statsbidraget kan sänkas från 3.5 till 3 procent
å de under året beviljade lånens sammanlagda belopp.
Jag förordar sålunda förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen
med
1) 3 procent å under året beviljat lånebelopp, högst 2 mil
joner
kronor............................................................................ högst 60,000 kronor
2) 20 kronor för varje till ett antal av högst 1,600 beräknade
företag ................................................................................ » 32,000 »
Summa högst 92,000 kronor.
För ett normalföretag .av 2.5 hektar, varemot svarar ett lånebelopp
av 1,250 kronor, kommer således hushållningssällskapet att erhålla 3
23
ICungl. Muj:ts proposition Nr 181.
procent av 1,250 kronor = 37 kronor 50 öre + 20 kronor = tillhopa 57
kronor 50 öre. För detta bidrag har sällskapet att bestrida utgifter —
utöver de för själva, lånerörelsen — till ersättning åt nämndsledamöter
och den lokale ledaren, vilken senare måste besöka varje dikesföretag
dels för uppgörande av plan och kostnadsförslag och dels för företagets
ays}ming, bidrag till täckdikningsförinännens årsavlöning och resor, ersättning
till ritbiträden, protokollsföring och andra skrivgöromål samt expenser
m. m. Härav torde tydligen framgå, att förvaltningsbidraget icke är
för högt tilltaget.
Beträffande medelsbehovet för ifrågavarande låneverksamhet under
1922 får jag erinra, att riksdagen nästlidet år medgav, att från och
med 1921 tillsvidare lån ur täckdikningslånefonden finge beviljas intill
ett belopp av 2 miljoner kronor årligen samt att riksdagen därjämte
beslöt dels att såsom kapitalökning för fonden skulle efter ingången av
1921 av de till kapitalökning för dräneringsfonden anvisade medel överföras
såsom reservationsanslag ett belopp av 2 miljoner kronor dels ock
att från och med 1921 å lån från dräneringsfonden inflytande kapitalavbetalningar
skulle tillföras täckdikningslånefonden.
Av från statskontoret inhämtade uppgifter framgår, att å täckdikningslånefonden
skulle finnas disponibla under år 1922 — oberäknat
överskott å det för 1921 avsedda utlåningsbeloppet — följande belopp:
Kapitalbehållning vid 1921 års början ......................... 352,000 kronor
Inflytande amorteringar 1921 ............................................. 45,000 »
» » 1922............................................. 40,000 »
» » å dräneringsfonden 1921 ...... 18,000 »
» » » » 1922 ...... 720,000 »
Summa 1,175,000 kronor.
A dräneringsfonden finnes en ännu odisponerad kapitalbehållning,
som kan beräknas till 120,000 kronor. Denna torde böra överföras till
täckdikningslånefonden, varefter sålunda det för 1922 disponibla beloppet
uppgår till 1,295,000 kronor.
Härifrån bör emellertid avräknas det av mig nu föreslagna årliga
förvaltningsbidraget, 92,000 kronor, vilket, såsom statskontoret anfört,
bör utgå direkt av fonden. För tillgodoseende av lånebehovet 1922
skulle således finnas tillgängligt allenast 1,203,000 kronor.
\id utgången av ansökningstiden för lån från täckdikningslånefonden
för innevarande år hava emellertid till lantbruksstyrelsen inkommit
ansökningar å tillhopa allenast 124,000 kronor. Å det för utlåning inne
-
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
varande år tillgängliga beloppet av 2 miljoner kronor kommer alltså
att uppstå en behållning, som mer än väl täcker skillnaden mellan nyssnämnda
belopp av 1,203,000 kronor och det medgivna utlåningsbeloppet,
2 miljoner kronor.
Då de ändrade lånevillkoren ej kunna komma att gälla lån, som
beviljas tidigare än 1922, bör ej heller förvaltningsbidrag utgå förrän
från och med samma år.
Yad slutligen angår den av hushållningssällskapens ombudsmöte
gjorda framställningen om ändring av punkterna 1) och 7) i kungörelsen
angående villkoren om lån från fonden finner jag, i likhet med
hörda myndigheter, detta yrkande ej böra föranleda någon åtgärd.
I anslutning till vad jag nu anfört får jag framlägga följande
förslag till ändrad lydelse av vissa moment av nu gällande kungörelse
med villkor för lån från täckdikningslånefonden. Bestämmelserna i mom.
16—20 hava endast erhållit ändrade momentnummer.
9) Vid beräkning av kostnad, varom i mom. 8) sägs, upptages kostnaden
såväl för täckdikningsplanens uppgörande, därest densamma ej bestrides av hushållningssällskapet,
som ock för själva dikningsarbetet — — — därtill.
13) Hushållningssällskap — — — vinnes.
14) För handläggning av ärenden, som avse det direkta ledandet och
övervakandet av täckdikningsverksamlieten inom sällskapets område, skall finnas en
av sällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedd nämnd om 3 till 5 personer,
därav minst en skall vara inom området bosatt lantbruksingenjör eller hava sådan
sakkunskap å området, som i mom. 15) stadgas för att kunna utses till ledare av
täckdikningsverksamheten.
15) Nämnd, varom i mom. 14) sägs, skall hava till sitt förfogande såsom
ledare av täckdikningsverksamheten inom sällskapets område en av förvaltningsutskottet
utsedd, inom området bosatt lantbruksingenjör, länsagronom, jordbrukskonsulent
eller annan person, som utskottet prövar för uppdraget kompetent. Härför
kräves att hava efter avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader
med gott vitsord tjänstgjort som biträde åt lantbruksingenjör eller med sådant
vitsord genomgått särskild av staten anordnad kulturteknisk kurs eller ock att
hava på annat sätt förvärvat sig sådan insikt i här ifrågavarande avseende, som
lantbruksstyrelsen vid på sällskapets eller utskottets begäran företagen prövning
av företedda betyg och intyg finner sig kunna för ändamålet godkänna.
16) Sökande, åt vilken täckdikningslån icke kunnat under året beviljas av
brist på medel, skall nästföljande år äga företrädesrätt till erhållande av lån.
17) Det åligger hushållningssällskap, som innehar lån, att inom tider, som
lantbruksstyrelsen bestämmer, enligt av styrelsen fastställt formulär till styrelsen
avgiva redogörelse över lånerörelsen och medelst densamma understödda täckdikningsarbeten.
18) Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap utbetala beviljat
statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
19) Statskontoret. har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning å
statslån icke fullgöres i rätt tid, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som då
vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före
den fastställda amorteringstidens slut.
20) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna erfordras
för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamålet.
På grund av vad jag i ärendet anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte'' föreslå riksdagen att
dels godkänna av mig föreslagna ändrade villkor för lån från
täckdikningslånefonden att tillämpas från och med år 1922;
dels medgiva, att till hushållningssällskapen årligen må från och
med 1922 utgå förvaltningsbidrag enligt av mig tillstyrkta grunder,
dock för varje år med högst 92,000 kronor;
dels och besluta att såsom kapitalökning för täckdikningslånefonden
skall efter ingången av 1922 överföras då odisponerad behållning
å dräneringslånefonden.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
M. De Geer.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 153 höft. (Nr 181.)
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från täckdikning slånefonden m. m. s. 2 i texten
- JoU 1921:60 Utlåtande i anledning av Kungl. J\Iaj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från täckdikningslånefonden m. m. s. 1 i texten