Sök i Ratio Lex

Med förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker

1921-03-04 · 98 sidor, varav 96 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 96 av 98 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:182, Med förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

1

Nr 182.

Kungl. M.aj:ts proposition till riksdagen med förslag till dels lag om

ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse,

dels ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli

1892 angående sparbanker; given Stockholms slott den 4

mars 1921.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till dels lag om ändring i

vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag

om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker.

GUSTAF.

A. E. M. Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 154 käft. (Nr 182.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds propositiön Nr 182.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

skall införas en ny paragraf med beteckning 235 a, av den lydelse

nedan sägs, dels ock att 48, 50, 52, 164, 166, 168 och 254 §§ i nämnda

lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

48 §.

Bankaktiebolag, som avsatt medel till dispositionsfond eller därmed

likartad fond eller som före den 1 jauuari 1922 avsatt reservfond, uppgående

till mera än femtio procent av bolagets grundfond, må, såframt

bolagets grundfond och reservfond sammanlagt utgöra minst tio miljoner

kronor, jämväl under andra förhållanden än i 46 § sägs förvärva aktier,

med följande inskränkningar:

1) Aktier i annat inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag

må icke förvärvas utan att Konungen prövat skäligt lämna tillstånd

därtill.

2) Aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta

eller driva handel med aktier eller fast egendom, må icke förvärvas;

ägande emellertid Konungen, om aktierna i sådant bolag allmänt

förekomma i liaudeln, rätt att, där så prövas lämpligt, medgiva, att de

i viss mindre utsträckning må förvärvas av bankaktiebolag.

3) Bankaktiebolag må icke på en gång innehava jämlikt ovanstående

bestämmelser förvärvade aktier till bokfört värde, överstigande

tio procent av bolagets grundfond och reservfond tillsammantagna. Ej

heller må bokförda värdet av bankaktiebolags sålunda förvärvade aktier

vid något tillfälle överstiga,

a) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget avsatt

medel till dispositionsfond eller därmed likartad fond: sammanlagda

beloppet av de till sådan fond avsatta medel;

b) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget före den

1 januari 1922 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio procent

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majtts proposition Nr 182.

av grundfonden: hälften av det belopp, varmed reservfonden nätqnda

dag översteg halva grundfonden, eller, därest reservfonden sedermera

nedgått, hälften av det belopp, varmed reservfonden då överstiger halva

grundfonden.

Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än

femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanden

än nu sagts förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget ej på en

gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade aktier till högre

bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter femtio procent

av grundfonden.

Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva

aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämman medgivet.

50 §.

Ej må bankaktiebolag vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse

förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke äger avsluta.

Ej heller annorledes må bankaktiebolag, där ej fråga är om utdelning

å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan tillkomma,

beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke

äger bedriva.

52 §.

Varda penningar — — — hos bolaget.

A medel, — — — i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid och

omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom

kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes

en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i orten

utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,

efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit, är

den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma

hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalningmotboken

icke gällande kraft mot bolaget.

164 §.

Solidariskt bankbolag, som avsatt medel till dispositionsfond eller

därmed likartad fond eller som före den 1 januari 1922 avsatt reservfond,

uppgående till mera än femtio procent av bolagets grundfond, må,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

såframt bolagets grundfond, kommanditfond och reservfond sammanlagt

utgöra minst tio miljoner kronor, jämväl under andra förhållanden än

i 162 § sägs förvärva aktier, med följande inskränkningar:

1) Aktier i inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag

må icke förvärvas utan att Konungen prövat skäligt lämna tillstånd

därtill.

2) Aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att

förvalta eller driva handel med aktier eller fast egendom, må icke förvärvas;

ägande emellertid Konungen, om aktierna i sådant bolag allmänt

förekomma i handeln, rätt att, där så prövas lämpligt, medgiva, att de

i viss mindre utsträckning må förvärvas av solidariskt bankbolag.

3) Solidariskt bankbolag må icke på en gång innehava jämlikt

ovanstående bestämmelser förvärvade aktier till bokfört värde, överstigande

tio procent av bolagets grundfond, kommanditfond och reservfond

tillsammantagna. Ej heller må bokförda värdet av solidariskt

bankbolags sålunda förvärvade aktier vid något tillfälle överstiga,

a) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget avsatt

medel till dispositionsfond eller därmed likartad fond: sammanlagda

beloppet av de till sådan fond avsatta medel;

b) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget före

den 1 januari 1922 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio

procent av grundfonden: hälften av det belopp, varmed reservfonden

nämnda dag översteg halva grundfonden, eller, därest reservfonden

sedermera nedgått, hälften av det belopp, varmed reservfonden då överstiger

halva grundfonden.

Solidariskt bankbolag, som avsatt reservfond, uppgående till

mera än femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra

förhållanden än nu sagts förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget

ej på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade

aktier till högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter

femtio procent av grundfonden.

Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt

att förvärva aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämman medgivet.

166 §.

Ej må solidariskt bankbolag vid avtal om kredit eller eljest i sin

rörelse förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke

äger avsluta.

Ej heller annorledes må solidariskt bankbolag, där ej fråga är om

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

utdelning å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan

tillkomma, beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke

äger bedriva.

168 §.

Varda penningar--— hos bolaget.

Å medel, — — — -— i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid och

omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom

kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes

en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i orten

utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,

efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit, är

den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma

hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalning

motboken icke gällande kraft mot bolaget.

235 a §.

Yppa sig, utan att sådant fall är för handen, som i 235 § 2 mom.

avses, beträffande bankbolags ledning så allvarliga missförhållanden, att

bolagets verksamhet kan befaras komma att bliva till skada för det

allmänna, äger bankinspektionen förelägga bolagets styrelse att vidtaga

de åtgärder, som finnas erforderliga för rättelses vinnande. Underlåter

styrelsen att ställa sig sådant föreläggande till efterrättelse, vare lag

som i ovannämnda stadgande sägs.

254 §.

Bildas bankbolag eller ökas bankbolags grundfond för övertagande

av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga

utgöra vederlag för aktie eller huvudlott i bolaget samt teckning ske

med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och gälle i övrigt i ty

fall denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och grundfonds

ökning med följande tillägg och undantag:

1) Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid grundfondens

ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl

alla de om bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad

under 3) i 8, 29, 120 eller 145 § stadgas föranleder icke därtill att

värdet av det, som för aktie eller huvudlott skall tillskjutas i annat än

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl■ Maj:ts proposition Nr 182.

penningar, skall i teckmngslista eller i bolagsstämmas beslut oip ökning

av grundfonden uppskattas till visst penningbelopp.

2) Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse

i teckningslistan äro berättigade att för aktie eller huvudlott

tillskjuta annat än penningar, äge å konstituerande stämman tecknare,

vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i

omröstning, som i 14 eller 126 § sägs; ej heller må sådan tecknare

eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier eller huvudlotter

vid omröstningen tagas i beräkning.

3) Vad i 1 mom. av 31 eller av 147 § är stadgat äger ej tiU~

lämpning.

4) Har vad bolaget enligt bestämmelse i teckningslistan övertagit

blivit uppskattat till oskäligt högt värde, vare de stiftare, som haft eller

uppenbarligen bort hava vetskap om att uppskattningen varit oskälig,

pliktiga att ersätta bolaget skadan, ,en för alla och alla för en.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande den senare i sådan

egenskap åliggande skadeståndsskyldighet är <ej för bolaget bindande.

5) Talan mot stiftare enligt vad ovan under 4) stadgats må ej

anställas, sedan två år förflutit från bolagets registrering, utan så är,

att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Inträffar konkurs inom två år från bolagets registrering, stånde

konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts; och skall i ty fall

talan anhängiggöras inom en månad från inställelse dagen eller, där tiden

för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången

av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

6) Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall

vid dess införande i bolagets böcker upptagas till sitt verkliga värde.

7) Har bankbolag övertagit annat bank bolags rörelse och linnes

bland sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må

driva handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall

ej är för handen som i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, förvärvas

av det övertagande bolaget. Egendom, som bankbolag på nämnda sätt

förvärvat, skall så snart lämpligen kan ske åter avyttras, i den mån

den ej jämlikt 46, 48, 162 eller 164 § må av bolaget behållas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1922 med undantagav

bestämmelserna i 52 och 168 §§, vilka skola vinna tillämpning från

och med dagen efter flen, då lagen enligt därå meddelad uppgift från

trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Har bankbolag med stöd av äldre lag förvärvat aktier till högre

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kutigl. Majds proposition Nr 182.

bokfört belopp än bolaget enligt denna lag är berättigat att på en gång

innehava, må under en övergångstid av fem år hittills gällande bestämmelser

om tillåtna högsta värdet av de aktier, bankbolag må innehava,

lända till efterrättelse; dock att under denna tid bokförda värdet av

jämlikt 48 eller 164 § förvärvade aktier ej må överstiga samma värde

den 1 januari 1922.

Bankbolag, som före den 1 januari 1922 under andra förhållanden

än i 46 eller 162 § avses förvärvat aktier i bolag, vars verksamhet

huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel med aktier eller

fast egendom, må, där ej KonuUgen lämnat inedgivande, som i första

punkten under 2) i 48 eller 164 § sägs, icke innehava aktierna längre

än två år från nämnda dag. Träder under denna tid sistnämnda bolag

i likvidation, och finnes bland dess tillgångar egendom^ varmed bankbolag

ej må driva handel för egen räkning, må, även om sådant fall

ej är för handen som i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, bankbolaget

för att undgå förlust förvärva den egendom, såvitt den tillhörde det.

andra bolaget redan den 1 januari 1922. Egendom, som bankbolag

sålunda förvärvat, skall så snart lämpligen kan ske åter avvttras, i den

män den ej jämlikt nyssnämnda lagrum må av bolaget behållas. Utgöres

den av aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att

förvalta eller driva handel med aktier eller fast egendom, gälle i fråga

om bankbolagets rätt att innehava aktierna och att i händelse av det

andra bolagets trädande i likvidation förvärva dess egendom vad härovan

är stadgat rörande dylika aktier, som bolaget före den 1 januari

1922 förvärvat. Samma lag vare, där aktier som nu sagts under de

två åren närmast efter den 1 januari 1922 förvärvas av bankbolag

jämlikt 254 § sista momentet.

I avseende å förmån, vartill bankbolag före den 1 januari 1922

förvärvat rätt, skola bestämmelserna i 50 § 2 mom. och 166 § 2 mom.

icke äga tillämpning förr än två år förflutit från nämnda dag. Innehar

den, som utfäst dylik förmån, egendom, varmed bankbolag ej må driva

handel för egen räkning, må bankbolaget, för att undgå förlust, under

sagda två år, även om sådant fall ej är för handen, som i 46, 48, 162

eller 164 § omförmäles, förvärva den egendom, såvitt den tillhörde överlåtaren

redan den 1 januari 1922. Om bankbolags rättigheter och

skyldigheter i anledning av sådant förvärv skall tillämpas vad i tredje

och fjärde punkterna av nästföregående moment är sagt.

Konungen må, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva bankbolag

anstånd med tillämpning av de i nästföregående två moment meddelade

bestämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj;ts proposition Nr 182.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker.

Härigenom förordnas, att 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående

sparbanker skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid

och omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då

genom kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken,

införes en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i

orten utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex

månader, efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit,

är den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot

kvitto utbekomma hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens

utbetalning motboken icke gällande kraft mot sparbanken.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten:

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 31 mars 1915 dagtecknad

skrivelse har bankinspektionen påpekat, att den bankerna genom lagen

den 22 juni 1911 om bankrörelse — här nedan kallad banklagen —

medgivna rätt att förvärva även andra aktier än aktier i emissionsbank

i stor utsträckning missbrukades i närmare angivet hänseende, och såsom

sin åsikt uttalat, att nämnda rätt fördenskull borde i viss mån inskränkas,

i sammanhang varmed borde tagas under övervägande, huruvida icke

gällande lagstiftning rörande banks aktieförvärv, särskilt lagen den 5

juni 1909 angående emissionsbanker, borde med hänsyn till senare tids

utveckling på det ekonomiska området revideras.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 154 höft. (Nr 182.)

Bankinspektionens

skrivelse

den 31

mars 1915.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tillkallande

av sakkunniga.

Bankinspektionens

skrivelse

den 5

november

1915.

Uppdrag åt

sakkunniga.

Betänkandcn

av sakkunniga.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

Vid anmälan av denna skrivelse till statsrådsprotokollet den 16

juli 1915 erhöll chefen för finansdepartementet nådigt bemyndigande att

tillkalla högst fyra sakkunniga personer för att inom nämnda departement

biträda med utredning, huruvida ändring av gällande lagstiftning

rörande banks rätt att förvärva aktier vore av behovet påkallad, samt

avgiva det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

På grund av berörda bemyndigande tillkallade jag den 6 september

1915 bankinspektören F. von Krusenstjerna, revisionssekreteraren E. Gadde

och bankdirekören H. Mannheimer att utföra ifrågavarande arbete.

Vidare har bankinspektionen i skrivelse den 5 november 1915 till

Kungl. Maj:t gjort framställning om behovet av åtskilliga ändringar i

banklagen i och för reglering av vissa förhållanden, som äga samband

med banksammanslagning.

På grund härav uppdrog Kungl. Maj:t den 19 november 1915 åt

de jämlikt ovan omförmälta nådiga bemyndigande av den 16 juli samma

år tillkallade sakkunniga att, efter verkställd utredning, avgiva det yttrande

och utarbeta de förslag, som kunde finnas påkallade i anledning av

bankinspektionens sistnämnda framställning.

De tillkallade sakkunniga hava härefter avgivit dels den 8 januari

1916 betänkande med anledning av bankinspektionens framställning av

den 31 mars 1915, vilket betänkande är åtföljt av förslag till lag om

ändrad lydelse av.48, 50, 164 och 166 §§ i banklagen samt förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 5 juni 1909 angående

emissionsbanker, dels ock den 30 juni 1916 betänkande med anledning av

bankinspektionens framställning av den 5 november 1915, vilket betänkande

utmynnar i förslag till lag om ändrad lydelse av 86, 93, 202,

210 och 254 §§ i banklagen.

Över förslagen hava infordrade utlåtanden avgivits av bankinspektionen

och svenska bankföreningens styrelse.

De sakkunnigas

förslag till lag om ändrad lydelse av 48, 50, 164 och 166 §§ banklagen

lyder, med uteslutande av texten till 164 och 166 §§, vilka lagrum i

allo överensstämma med 48 resp. 50 §, utom för så vitt olikhet betingas

därav, att de handla om solidariskt bankbolag i stället för om bankaktiebolag,

sålunda:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Härigenom förordnas, att 48, 50, 164 och 166 §§ i lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse skola erhålla följande ändrade lydelse:

48 §.

Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio procent

av bolagets grundfond, må även under andra förhållanden än i 46 § sägs förvärva

aktie i emissionsbank. Äger bolaget tillika grundfond och reservfond till sammanlagt

belopp av sex miljoner kronor, må det jämväl förvärva andra aktier med undantag

av aktier i bolag, vilkas verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller

driva handel med aktier eller fast egendom. Förekomma aktierna i sådant bolag

allmänt i handeln, äger dock Konungen, där så finnes lämpligt, medgiva, att de få

förvärvas av bankaktiebolag.

Ej må bankaktiebolag på en gång innehava jämlikt ovanstående bestämmelser

förvärvade aktier till högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter

femtio procent av grundfonden.

Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva aktier

må icke användas med mindre sådant är i bolagsordningen eller av bolagsstämman

medgivet.

50 §.

Ej må bankaktiebolag vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse förbehålla

sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke äger avsluta.

Ej heller annorledes må bankaktiebolag, där ej fråga är om utdelning å aktier

eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan tillkomma, beredas andel i vinst

på verksamhet, som bolaget självt icke äger bedriva.

164 §.

166

Denna lag skall träda i kraft den

Bankbolag, som dessförinnan under andra förhållanden än i 46 och 162 §§

sägs förvärvat aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta

eller driva handel med aktier eller fast egendom, må, där Konungen ej lämnat medgivande,

som i 48 och 164 §§ sägs, icke innehava aktierna längre än två år från

nämnda dag. Träder under denna tid sistnämnda bolag i likvidation, må, även om

de förutsättningar, som omförmälas i 46, 48, 162 och 164 §§, icke äro för handen,

bankbolaget för att undgå förlust övertaga det andra bolaget tillhörig egendom,

så vitt den av detta bolag förvärvats före lagens trädande i kraft.

Egendom, som bankbolag sålunda övertagit, skall så snart ske kan åter avyttras.

Utgöres den av aktier, må bolaget icke, förrän desamma avyttrats eller

inräknats i det aktiebelopp bolaget med stöd av 48 eller 164 § äger innehava,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Historik och

allmän

motivering.

12 Kungl. Maj ds proposition Nr 182.

jämlikt någon av dessa paragrafer ytterligare förvärva aktier. Har bankbolag

övertagit aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller

driva handel med aktier eller fast egendom, galle i fråga om bankbolagets rätt

att innehava aktierna och att i händelse av det andra bolagets trädande i likvidation

övertaga dess egendom vad här ovan stadgats rörande bankbolag, som innan lagen

trätt i kraft förvärvat aktier i bolag med verksamhet som nu sagts.

Konungen må, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva bankbolag anstånd

med tillämpning av de i närmast föregående två moment meddelade bestämmelser,

dock icke i något fall längre än till dess den för bolaget senast meddelade oktrojen

tilländagått.

Bestämmelserna i 50 § 2 mom. och 166 § 2 mom. skola tillämpas jämväl

i avseende å bankbolag, som innan lagen trätt i kraft förvärvat rätt till förmån

som i nämnda lagrum sägs. Vill i ty fall bankbolag övertaga egendom av den,

som medgivit bolaget sådan förmån, gälle i fråga om bolagets rätt därtill vad härovan

beträffande övertagande av egendom stadgats.

Rörande de omständigheter, som föranlett, att banker medgivits

rätt att förvärva aktier, och verkningarna av detta medgivande innehåller

de sakkunnigas betänkande av den 8 januari 1916 följande:

»Lagen angående solidariska bankbolag den 18 september 1903 och lagen

angående bankaktiebolag av samma dag förbjödo, i likhet med tidigare banklagstiftning,

bankerna att för egen räkning förvärva aktier. Undantag från denna regel

fanns medgivet endast för det fall, att aktier, pantsatta eller utmätta för banks

fordran, såldes å auktion och det för skyddande av bankens fordran var av nöden

att banken inropade aktierna. Lagstiftningens ståndpunkt härutinnan sammanhängde

med den i vårt land sedan gammalt gängse åsikten, att nödig hänsyn

till bankväsendets soliditet kräver, att bankerna icke få driva handel med aktier.

Redan före 1903 hade emellertid den uppfattningen börjat göra sig gällande,

att bankrörelse borde under någon form få förenas med rätt att förvärva aktier.

Det ansågs nämligen att landet hade behov av anstalter, inom vilka funnes intresse

och förmåga att pröva nya industriella eller merkantila företags bärighet och vilka,

med hjälp av tillräckligt kapital, kunde föra dessa företag fram i form av aktiebolag.

För att dessa anstalter skulle bliva kapitalstaVka och samtidigt deras verksamhet

omgärdas med nödiga garantier och underkastas noggrann kontroll, fann

man önskvärt att de inrättades såsom banker. Men därjämte ansågs för dem vara

av behovet påkallat att kunna genom aktieförvärv ingå såsom delägare i de företag,

som av dem skulle finansieras, för att de härigenom skulle vara i stånd att

på ett mera direkt sätt öva inflytande på ledningen av dessa företag.

Den uppfattning, som sålunda börjat vinna insteg, fick ett uttryck i det förslag

till industriförlagsbanker, som förelädes 1903 års riksdag. Förslaget, enligt

vilket däri avsedda banker skulle äga att under aktiebolags form jämte bankrörelse

idka handel med aktier, blev dock ej antaget av riksdagen.

Under de följande åren blev man alltmera ense om att det för den ekonomiska

utvecklingen i landet skulle vara till gagn, att banker finge mera direkt deltaga

i nybildande eller omkonstruering av industriella och merkantila företag. Man ville

dock alltjämt icke giva de vanliga bankerna rätt att förvärva aktier. Med anledning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

härav infördes genom lag av den 5 juni 1909 en ny banktyp, emissionsbankerna,

vilka skulle hava till ändamål att, jämte drivande av bankrörelse, medverka vid

bildande och ombildning av aktiebolag för ekonomisk verksamhet. Genom bestämmelser

om hög grundfond och betydande avsättningar till reservfond voro dessa

banker avsedda att bliva mycket starka och solida. Samtidigt med att nämnda

lag antogs, tilläts det banker, som avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio

procent av grundfonden, att förvärva aktier i emissionsbank, dock att bank ej finge

på en gång innehava sålunda förvärvade aktier till högre bokfört belopp än det,

varmed reservfonden översköt femtio procent av grundfonden. I betraktande därav,

att banks skyldighet att göra avsättningar till reservfond upphör, sedan denna uppbringats

till ett belopp, motsvarande femtio procent av grundfonden, ansågs det

icke kunna möta betänkligheter att låta en bank, som i stället för att höja utdelningen

fortsatt att öka reservfonden utöver nämnda gräns, till aktieförvärv i

emissionsbank använda det belopp, som översköt gränsen. Aven om banken förlorade

hela det belopp, för vilket den tecknat aktier, hade den ändock alltid kvar

hela den lagstadgade reservfonden. Genom en så begränsad aktieförvärvsrätt ansågs

bankens soliditet icke kunna äventyras.

Lagen om bankrörelse den 22 juni 1911, vilken innehåller de bestämmelser,

som för närvarande reglera bankaktiebolags och solidariska bankbolags verksamhet,

medförde en ytterligare utvidgning av banks rätt till aktieförvärv. I 48 och 164

§§ sagda lag — här nedan kallad banklagen — stadgas nämligen att bank, där

reservfonden uppgår till mera än 50 procent av grundfonden och dessa båda fonder

tillika utgöra minst sex miljoner kronor, äger förvärva även andra aktier än

aktier i emissionsbank till hälften av det belopp, för vilket rätten att förvärva sist

nämnda slags aktier icke utnyttjats.

Närmaste anledningen till denna utvidgning av aktieförvärvsrätten var, att

under den tid, som förflutit efter tillkomsten av lagen angående emissionsbanker.

någon dylik bank icke bildats och att man därför ville söka att i någon mån

uppnå det ändamål, som skolat vinnas medelst emissionsbanker, genom att giva

vanliga banker möjlighet att genom aktieförvärv direkt intressera sig i de företag,

som sökte deras ekonomiska stöd. En bidragande orsak torde hava varit att man.

med hänsyn till den nutida aktiehandelns omfattning och betydelse, icke funnit det

vara varken riktigt eller lämpligt att alltjämt fullständigt hindra banker, vilkas

ekonomiska ställning var sådan, att den icke kunde därigenom äventyras, från att

för egen räkning deltaga i denna handel.

1911 års utvidgning av bankernas aktieförvärvsrätt har emellertid av ett

flertal banker utnyttjats på ett sätt, som man vid lagens tillkomst icke tänkt sig

och som är allt annat än tillfredsställande. I en till Kungl. Maj:t den 31 mars

1915 ingiven skrivelse har bankinspektionen fäst uppmärksamheten härpå och uttalat

sig för ett ingripande i lagstiftningsväg.

Vad nämnda banker låtit komma sig till last är att de använt sin rätt att

förvärva aktier till att bilda aktiebolag, med vilkas hjälp de kunna kringgå lagens

bestämmelser rörande den verksamhet, bank får bedriva. Förhållandet är följande.

De ifrågavarande bolagen hava till ändamål att i affärssyfte förvärva aktier eller

fastigheter. Bank, som bildat ett dylikt bolag, äger nästan undantagslöst alla eller

så gott som alla aktierna däri. Bolagets inköp möjliggöras genom att bolaget får

i banken belåna det inköpta. Då sålunda bolagets samtliga rörelsemedel härröra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition Nr 182.

från banken och denna har allt inflytande över bolagets ledning och tager all vinst,

som härflyter av bolagets verksamhet, är det uppenbarligen i själva verket banken,

som driver affär med de aktier eller fastigheter, vilka bolaget inköpt. Men dessa

bolag — de kallas här nedan dotterbolag — äro såsom varande vanliga aktiebolag

icke med hänsyn till sin verksamhet underkastade de inskränkande bestämmelser,

som i sådant hänseende enligt banklagen gälla för bankerna, och bankerna hava

därför vid de affärer, som de gjort genom sina dotterbolag, icke ansett sig behöva

taga hänsyn till sagda bestämmelser.

De banker, som begagnat den begränsade rätt att förvärva aktier, vilken

lagligen tillkommer dem, till att bilda dotterbolag, som hava till ändamål att köpa

och sälja aktier, kunna följaktligen med dessa bolag till mellanhand på ett formellt

oantastligt sätt förvärva och driva handel med aktier i obegränsad mängd. Denna

möjlighet har också av åtskilliga banker begagnats till att bedriva aktieaffärer,

som rört sig om mycket större belopp än det, för vilket ifrågavarande banker lagligen

ägt förvärva aktier.

En del banker hava bildat dotterbolag med ändamål att förvärva aktier i

vissa bolag och förvalta dessa aktier. Detta har särskilt varit händelsen i sådana

fall, då en bank önskat teckna aktier i ett visst företag till högre belopp än banken

enligt 48 eller 164 § banklagen haft rätt till eller velat av sin aktieförvärvsrätt

för det ifrågavarande företaget disponera. Banken har då.ordnat saken genom att

bilda ett dotterbolag, som verkställt aktieteckningen. Även i dylika fall tjänar

tydligtvis dotterbolaget banken att kringgå lagens bestämmelser. Om t. ex. en

bank, som äger rätt att förvärva aktier för 100,000 kronor, vill teckna aktier i

ett företag B. för 500,000 kronor, bildar den ett bolag A. med 100,000 kronors

aktiekapital, varefter bolaget A. tecknar aktier i bolaget B. för 500,000 kronor

och skaffar sig medel att betala aktierna genom att belåna dem i banken. På

liknande sätt förfar en bank, som äger rätt att förvärva aktier för 500,000 kronor

och önskar teckna aktier i ett företag för detta belopp men icke vill hava sin

aktieförvärvsrätt genom aktieteckningen förminskad med mera än 100,000 kronor.

I båda fallen är det i själva verket banken, som tecknat aktier i bolaget B.,

och bolaget A. har endast till uppgift att förvalta de i bolaget B. tecknade

aktierna.

Många banker, som velat köpa fast egendom, hava begagnat sig av möjligheten

att bilda ett dotterbolag till att kringgå det för bankerna i ifrågavarande

hänseende gällande förbudet. Detta förbud återfinnes i 46 och 162 §§ banklagen,

vilka icke tillåta bank att köpa fastighet i andra fall än då det gäller att skaffa

lokal för bankens inrymmande eller att vid auktion skydda fordran, för vilken

fastigheten är utmätt eller pantsatt. Anledningen till förbudet torde huvudsakligen

hava varit, att man velat förebygga de vådor, som särskilt med hänsyn till

bankernas likviditet kunde uppstå, ifall de förleddes att i fastigheter binda avsevärda

delar av de inlånade medlen.

Beträffande bankernas nu omförmälta affärsmetoder hava med skäl starka

betänkligheter yppats. Även om de låta förena sig med lagens bokstav, stå de

under alla förhållanden i uppenbar strid mot dess mening. När en bank driver

affärer genom dotterbolag, inskränka sig dess förlustmöjligheter sällan till det

belopp, för vilket banken äger rätt att förvärva aktier och vilket, såsom ovan

nämnts, utgör vad lagen anser banken högst böra få riskera på aktieförvärv.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 182. 15

Banken äventyrar på grund av dotterbolagets affärsverksamhet icke blott det belopp,

för vilket den tecknat aktier i dotterbolaget, utan lika mycket som om den själv

köpt den egendom, som utgjort föremål för dotterbolagets förvärv. Det hör nämligen

till regeln, att banken belånar av dotterbolaget inköpta aktier och fastigheter

till så höga värden, att kreditgivningen är likställd med köp. För banker, vilka

bildat s. k. tomtbolag, d. v. s. bolag, som hava till ändamål att efter förvärv även

fastighet stycka densamma till tomter och sälja tomterna, kunna engagemangen

komma att gestalta sig ännu vidlyftigare därigenom, att köparna erhålla byggnadslån

i banken. För att driva upp tomtförsäljningen förledes banken lätt att lämna

lån till högre belopp än försiktigheten kräver. Det torde vara lätt insett, att ett

sådant förfarande kan bringa en bank i de allvarsammaste svårigheter.

Det betänkliga i systemet med dotterbolag ökas därav att, när en bank balett

sådant bolag, bankens balansräkning företer en vilseledande bild av bankens

verkliga ställning. 1 balansräkningen förekomma nämligen icke de aktier eller

fastigheter, banken genom dotterbolaget förvärvat, då dessa ju formellt tillhöra

dotterbolaget. De motsvaras i bankens böcker av de lån, dotterbolaget i och för

deras inköpande erhållit av banken. Men dessa lån äro i balansräkningen upptagna

bland övriga av ^banken utlämnade lån, och balansräkningen lämnar icke någon

upplysning om de särskilda omständigheter, som äro förknippade med dem. De

månatliga översikter, som bankerna enligt 234 § i banklagen äro pliktiga att insända

till bankinspektionen, bliva på enahanda sätt vilseledande ifråga om banker,

som hava dotterbolag.

Antalet dotterbolag tilltar snabbt; särskilt under år 1915 har ökningen varit

stark. Av de 21 banker, som för närvarande äga rätt att förvärva andra aktier

än aktier i emissionsbank, innehava, såvitt de sakkunniga hava sig bekant, 18 numera

dotterbolag. Samma bank har i en del fall två eller flera sådana bolag. I

regel hava dessa bolag till ändamål att driva både aktie- och fastighetsaffärer, men

några äro avsedda allenast för affärer av sistnämnda slag. Bland dessa senare

bolag hava emellertid somliga ej tillkommit i något egentligt spekulationssyfte utan

bildats för att förvalta och försälja fastigheter, som moderbanken fått övertaga

enligt 46 eller 162 § banklagen, men av någon orsak icke själv velat handhava.

Tillvaron av ett dylikt bolag medför, att de fastigheter, det övertagit, icke komma

att upptagas i moderbankens balansräkning eller månadsöversikter, men eljest gälla

för detta slags dotterbolag, så länge deras verksamhet inskränker sig till vad nu

nämnts, icke de anmärkningar, som anförts mot de förut omförmälda.

I sin ovannämnda skrivelse yttrar bankinspektionen, att den politik, bankerna

hittills låtit dotterbolagen följa, icke kan göras till föremål för mera allvarliga

anmärkningar. De sakkunniga hava sig ej något bekant, som föranleder dem att

i denna del hysa annan uppfattning. Men systemet med dotterbolag är ju ännu

jämförelsevis nytt, dotterbolagens affärer hava i allmänhet ännu icke tagit större

omfattning, och den tidsperiod, som förflutit, sedan de först började uppkomma,

eller åtminstone denna periods senare del har icke kännetecknats av någon större

livaktighet inom aktie- och fastighetsspekulationen. Får systemet obehindrat utveckla

sig, är det fara värt att många banker helt förändra karaktär och från att

vara förmedlare av in- och utlåning och utövare av annan legitim bankverksamhet

övergå till att bliva spekulationsanstalter. Att detta förr eller senare kommer att

leda till katastrofer, kan näppeligen betvivlas.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 182.

De sakkunniga omnämna härefter, att bankinspektionen ansåge

sig för sin del icke kunna motverka missbruket av dotterbolag, då någon

lagöverträdelse formellt sett icke förelåge och några föreskrifter för

banks belåning av aktier och fastigheter icke funnes och icke heller

borde finnas. Enligt de sakkunnigas förmenande vore det fördenskull

nödvändigt att genom lagstiftningsåtgärder söka undanröja ifrågavarande

missförhållanden. Detta torde icke kunna ske på annat sätt än att

bankerna betoges möjlighet att skaffa sig dotterbolag, som kunde användas

till aktie- och fastighetsspekulationer. Med anledning härav hade

de sakkunniga ansett sig föranlåtna föreslå, att i 48 och 164 §§ banklagen

måtte införas förbud för bank att förvärva aktier i bolag, vars

verksamhet huvudsakligen bestode i att förvalta eller driva handel med

aktier eller fast egendom.

Rörande det sålunda föreslagna förbudet yttra de sakkunniga vidare:

»Vad man vill förhindra är att bank bildar ett bolag, som driver aktie- och

fastighetsaffärer på sådant sätt, att dess affärsrörelse i själva verket endast är en

gren av bankens egen verksamhet. Detta är i allmänhet endast förhållandet med

bolag, där bank äger alla eller så gott som alla aktierna och följaktligen har allt

inflytande över ledningen och rätt till all vinst, som rörelsen kan lämna. Med

hänsyn härtill skulle det måhända kunna anses tillräckligt, om bank förbjödes att

äga exempelvis över 50 procent av aktierna i ett bolag med verksamhet som ovan

sägs. Anledningen till att en sådan utväg icke valts är att det med skäl kan befaras,

att banker, som så önskade, lätteligen skulle kunna kringgå ett stadgande

av sådan innebörd. Endast om förbudet blir absolut, kan man vara säker på att

uppnå det ifrågavarande syftet. Några avsevärda olägenheter torde ett sådant

förbud icke komma att medföra. Någon allmän rätt för bankerna att i mindre

utsträckning förvärva aktier i bolag, varom här är fråga, för att kunna driva

handel med dessa aktier är icke av något vidare värde i betraktande därav, att

aktierna i flertalet av dessa bolag icke pläga förekomma i rörelsen. Då det emellertid

otvivelaktigt gives ett eller annat bolag av ifrågavarande slag, vars aktier

allmänt köpas och säljas, och det måhända icke bör betagas bankerna rätt att för

egen räkning deltaga i sådan handel, föreslås ett tillägg till 48 och 164 §§ av

innehåll, att Konungen äger medgiva, att aktier i dylikt bolag få förvärvas av

bank. Det säger sig självt att medgivande icke bör lämnas i andra fall än då

det är uteslutet, att bank genom begagnande av sin ifrågavarande rätt kan skaffa

sig ett dominerande inflytande över vederbörande bolag och förvandla det till sitt

dotterbolag. Medgivande bör således endast förekomma ifråga om bolag med betydande

aktiekapital, såsom t. ex. trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och

fastighetsaktiebolaget Drott.

Den föreslagna avfattningen av 48 och 164 §§ utmärker, att vid avgörande

av frågan, huruvida bank må äga aktier i ett bolag eller icke, hänsyn är att taga

till den verksamhet, bolaget faktiskt bedriver. Härigenom torde förhindras möjlig
-

48 och 164 §§

banklagen.

De sakkunniaa.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 182.

heten av sådana tilltag som att t. ex. en bank förvärvar större delen av aktierna

i ett bolag, vilket enligt bolagsordningen har till ändamål att driva bruksrörelse,

och därefter låter bolaget huvudsakligen syssla med fastighetsaffärer.

Hänsyn är naturligtvis endast att taga till vad som kan anses vara det

ifrågavarande bolagets huvudsakliga verksamhet. Ett sågverksbolag äger i regel fast

egendom i ganska stor omfattning, men då bolagets huvudsakliga verksamhet icke

kan sägas vara riktad på förvaltning eller försäljning av denna egendom, är bank

oförhindrad att äga aktier i bolaget.

Aven om ett bolags verksamhet allenast skulle gå ut på att teckna aktier

i ett företag för att sedermera avyttra dem eller att inköpa en enda fastighet för

att, delad eller odelad, säljas, torde den vara att hänföra till handel.

Medan det sålunda enligt förslaget skulle bliva regel, att bank icke får äga

del i bolag, som syssla med aktie- eller fastighetsaffärer, hava de sakkunniga ej

funnit anledning att föreslå någon inskränkning i banks rätt att förvärva aktier i

företag, som driva handel med annan egendom eller ägna sig åt industriell verksamhet.

Det var just för att bereda bankerna tillfälle till förvärv av aktier i

företag av sistnämnda slag, som 1911 års utvidgning av aktieförvärvsrätten ägde

rum, och landets affärsliv bör icke berövas den fördel, som det kan hava av

bankernas delägareskap i sådana företag. Ej heller har, såvitt sakkunniga hava

sig bekant, bankernas rätt att förvärva aktier i företag av nu nämnda art givit

anledning till missbruk.»

Tanken på att förbjuda banker att äga del i aktiebolag, som hava

till ändamål att driva aktie- eller fastighetsaffärer, leder sitt ursprung

från bankinspektionen. Denna anför nämligen i sin ovannämnda skrivelse

av den 31 mars 1915 på tal om huru missbruk av banks dotterbolag

skulle kunna förhindras:

»Det enda effektiva medlet synes vara att i 48 resp. 164 § banklagen inrymmes

en föreskrift, att den där medgivna rätten att förvärva andra aktier än i

emissionsbank icke må användas till förvärv av aktier i bolag, vars verksamhet

avser förvärv och handel med värdepapper eller fastigheter. Mot detta förslag kan

nu invändas, att, såsom i bankinspektionens åberopade yttrande ock erinras, en

begränsning av ett s. k. dotterbolags verksamhet kan föranleda den bank, som finner

sig därav besvärad, att bringa till stånd ett sidobolag ’)• Dotterbolaget och sidobolaget

stå emellertid i väsentligt olika ställning till resp. bank, en olikhet, som

under senaste tid starkt framträtt i praktiken. Om sålunda ett dotterbolags

ställning så påkallar, medgiver banken höga belåningskurser och låga räntesatser,

och häremot kan knappast något erinras av revisorer och bankinspektion, enär

bolaget och banken faktiskt äro ett; om banken med ena handen toge ut sin fulla

rätt, vore den nödsakad att med den andra lämna bolaget medel att fullgöra sina

skyldigheter. Men då en bank, såsom det ock inträffat, vill medgiva ett sidobolag

räntelindring eller höga belåningskurser, så reses häremot en erinran, att sådant

innebär en rättskränkning mot de bankens delägare, som icke tillika äro aktieägare

1) Härmed avser bankinspektionen ett bolag, som bildats av bankens styrelseledamöter och

andra banken närstående personer och vars aktier ej äro föremål för omsättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 154 höft. (Nr 182.)

Bankinspek
tionen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Bankför
eningens
styrelse.

18 Kungl. Maj:ts preposition Nr 182.

i sidobolaget. Och det kan icke antagas, att en bankstyrelse vill låta en sådan

anmärkning gå fram till bolagsstämman. Förutsatt att banken intager en (»partisk

ställning i transaktionerna med sidobolaget, medför detta icke samma fara som ett

dotterbolag, vilket driver aktieaffärer.»

Det yttrande, som svenska bankföreningens styrelse avgivit över

de sakkunnigas betänkande, innehåller icke något, som tyder på att

styrelsen hyser en annan mening än de sakkunniga i fråga om behövligheten

av ett ingripande i lagstiftningsväg i syfte att hindra banker att

genom dotterbolag göra affärer, som bank eljest icke äger befatta sig

med. Beträffande det sätt, varpå ingripandet lämpligast bör ske, har

emellertid styrelsen on annan uppfattning än de sakkunniga och anför:

»Det vill synas oss som om de sakkunniga för att nå det mål de önskat

vinna gått för långt. Yad man gjort anmärkning mot är att banker genom att

bilda dotterbolag skulle med dessa såsom mellanhand dels på ett formellt oantastligt

sätt förvärva och driva handel med aktier i obegränsad mängd, dels ock kringgå

den för bankerna eljest gällande inskränkningen i rätten att förvärva fastigheter.

Enligt de sakkunniga lärer det nämligen höra till regeln, att bank belånar av dotterbolaget

inköpta aktier och fastigheter till så höga värden, att kreditgivningen är

lika med köp, och äventyrar banken härigenom icke blott det belopp, för vilket den

tecknat aktier i dotterbolaget, utan lika mycket som om den själv köpt den egendom,

som utgjort föremål för dotterbolagets förvärv. Anmärkningen träffar således icke

så mycket själva tillvaron av dotterbolag, som icke fastmera det förhållande att

bank, som äger dylikt bolag med den verksamhet, som av de sakkunniga angivits,

förledes till en alltför riskabel kreditgivning. Det vill under sådana förhållanden

synas oss lämpligare om man inriktade förbudet i lagen mera direkt på kreditgivningen

och stadgade, att bokförda värdet av bankens innehavande aktier jämte

beloppet av den kredit banken beviljat ett dotterbolag, vars verksamhet bestode

i att driva handel med eller förvalta aktier och fastigheter, icke iinge överstiga det

belopp, intill vilket banken ägde förvärva aktier.

Frågan när ett bolag skall betraktas såsom ett dotterbolag till eu bank har

av de sakkunniga själva berörts. I motiven förklaras nämligen att man vill förhindra,

att bank bildar ett bolag, som driver aktie- och fastighetsaffärer på sådant

sätt, att dess affärsverksamhet i själva verket är en gren av bankens egen verksamhet.

»Detta», yttra de sakkunniga, »är i allmänhet endast förhållandet med

bolag, där bank äger alla eller så gott som alla aktierna och följaktligen har allt

inflytande över ledningen och rätt till all vinst, som rörelsen kan lämna.» De sakkunniga

hava med hänsyn härtill upptagit frågan, huruvida det icke skulle anses

tillräckligt, om bank förbjödes att äga exempelvis över 50 procent av aktierna i

ett bolag med verksamhet av berörd art, men förklara, att de ej ansett sig kunna

välja en dylik utväg, enär det med skäl kunde befaras att banker, som så önskade,

lätteligen skulle kunna kringgå ett stadgande av sådan innebörd. Faran skulle väl

ligga däri, att banken lätt skulle kunna för formens skull transportera en del aktier

på andra personer. Häremot torde emellertid kunna erinras, att det torde vara

lika lätt för en bank att formellt transportera alla som några aktier i bolaget på

olika personer. Det avgörande för om bolaget kan betraktas såsom ett dotterbolag

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kanyl. Mcij:ts proposition Nr 182.

blir dels om banken har allt inflytande över ledningen, dels om banken har identiska

intressen med bolaget. Då detta väl knappast är fallet, därest ej banken äger

majoriteten av aktierna, synes oss faran även avlägsnad, om man stadgade, att det

blott skulle vara kredit till bolag, uti vilka banken ägde över hälften av aktiekapitalet,

som härvid skulle medräknas.

Utgående från att ändamålet med ifrågavarande lagstiftning är att stävja de

faror, som kunna uppstå genom en alltför riskabel kreditgivning åt s. k. dotterbolag,

lärer beträffande de s. k. fastighetsbolagen betänkligheter icke möta från att vid

beräknandet av den till dotterbolagen lämnade krediten helt bortses från kredit,

som lämnats mot säkerhet av inteckningar i fastigheter inom 50 procent av senast

fastställda taxeringsvärden

I anslutning till vad styrelsen sålunda yttrat liar den föreslagit,

att till 48 § banklagen skulle göras följande tillägg:

»Har bankaktiebolag jämlikt bestämmelserna i denna paragraf förvärvat

aktier i bolag, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel

med aktier eller fast egendom, och uppgår beloppet av de utav bankaktiebolaget

förvärvade aktierna i bolaget till mer än hälften av bolagets aktiekapital, mä, där

bankaktiebolaget beviljat det andra bolaget kredit, sammanlagda beloppet av dels

den sålunda beviljade kreditens belopp, i den mån för detsamma ej lämnats säkerhet

av inteckning i fastighet inom hälften av senast fastställda taxeringsvärdet, och

dels bokförda värdet av samtliga de aktier, bankaktiebolaget enligt denna paragraf

förvärvat, icke överstiga det belopp, intill vilket bankaktiebolaget enligt denna

paragraf äger förvärva aktier.»

Till 164 § banklagen skulle göras motsvarande tillägg.

Bankinspektionen yttrar i sitt utlåtande med anledning av det från

bankföreningens styrelse framkomna förslaget:

»Det kan icke förnekas, att detta förslag vid första påseende synes tilltalande,

då det, utan att, såsom de sakkunniga föreslå, undantaga visst slag av

aktier från den bank nu medgivna aktieförvärvsrätten, riktas direkt mot de riskabla

engagemangen för dotterbolagen. Men vid närmare eftertanke finner man, att det

av styrelsen föreslagna stadgandet lider av samma fel som man vill bota hos gällande

lag, nämligen att lätteligen kunna kringgås. En banks dotterbolag kan sålunda

självt bilda ett aktiebolag — exempel på sådan bolagsbildning föreligger redan —

och detta senare bolag kan utan hinder av ett sådant lagstadgande, som styrelsen

föreslår, få i resp. bank belåna tillgångar i obegränsad utsträckning, en belåning

som för banken medför alldeles samma risk som en direkt kreditgivning åt dotterbolaget,

Även på annat sätt kan stadgande! göras ineffektivt. Vid dess avfattande

torde nämligen hava förbisetts, att ep bank kan engagera sig med sitt dotterbolag

icke blott såsom kreditgivare utan även såsom garant eller borgensman. Så kunna

exempelvis tvenne hanker bevilja varandras dotterbolag krediter utan annan säkerhet

än ömsesidig garanti eller ock kan banken teckna sig såsom acceptant, utställare

eller endossent å dotterbolagets växlar, vilkas diskontering i annan bank icke torde

Bankinspek
tionen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 182.

möta någon svårighet. Och skulle de svenska bankerna av någon anledning icke

vara benägna bistå varandra på antytt sätt, återstå alltid de utländska bankförbindelserna,

som under normala förhållanden otvivelaktigt i regel skola stå dotterbolaget

till tjänst, om det ackrediteras av vederbörande bank. Och att genom tillägg till

den av styrelsen föreslagna lagtexten förebygga ett kringgående av stadgandet har

bankinspektionen för sin del funnit förenat med oöverkomliga svårigheter. Ehuru

bankinspektionen ansett ett vägande skäl för den av styrelsen ifrågasatta lösningen

ligga däri, att en bankernas representation uttalat sig därför, har bankinspektionen

av nyss anförda skäl funnit sig icke kunna förorda densamma.

Bankinspektionen måste därför instämma i de sakkunnigas förslag om förbud

för bank att förvärva aktier av angivet slag.

I ett avseende har dock bankinspektionen ställt sig tveksam beträffande detta

förslag. I detsamma förbjudes bank varje förvärv av aktier i bolag, varom här är

fråga, där ej Konungen för särskilt fall medgiver dispens. Bankinspektionen förbiser

ej, att vissa skäl kunna andragas för att här tillmötesgå den liberalare uppfattning,

som av bankföreningens styrelse framförts, och medgiva sådant aktieförvärv, där

det ej överstiger hälften av en aktiestock. Andra punkten av första stycket i 48,

resp. 164 § av sakkunnigas förslag skulle då erhålla ungefär följande lydelse:

Ȁger bolaget tillika grundfond och reservfond till sammanlagt belopp av sex

miljoner kronor, må det jämväl förvärva andra aktier, dock icke utöver hälften av

aktierna i bolag, vilkas verksamhet huvudsakligen avser att förvalta eller driva

handel med aktier eller fast egendom.» Tredje punkten i samma stycke, vilket

handlar om dispensrätt för Konungen, torde då utan olägenhet kunna utgå, något

som väl i och för sig skulle innebära en fördel, då inrymmande av eu sådan dispensrätt

icke synes önskvärd.

Det är uppenbart att en sådan modifikation av de sakkunnigas förslag skulle

hava till följd, att bank förskaffade sig bestämmanderätt i dylikt bolag genom att

förmå banken nära stående personer att jämväl förvärva några aktier, varigenom

banken kunde dirigera alla beslut. Och detta innebär en obestridlig olägenhet.

Emellertid utesluter ej heller de sakkunnigas förslag, såsom bankföreningens styrelse

erinrar, alldeles möjligheten för en bank att genom styrelseledamöter och andra

bankens vänner, som förvärvat aktiemajoritet i ett bolag, leda dess verksamhet.

Och att kreditgivning åt ett bolag, där bank icke äger alla aktier, ej medför samma

vådor som kreditgivning till dotterbolag, är framhållet i vår förenämnda skrivelse

den 31 mars 1915, där det vid tal om de s. k. sidobolagen erinras, att dessa icke

rimligen kunna liksom dotterbolagen gynnas genom favörsräntor och höga belåningskurser.

Å andra sidan kan icke förbises, att angivna modifikation nog i viss mån

skulle åt sakkunnigeförslaget förläna halvmesyrens prägel. Dess accepterande skulle

med all sannolikhet föranleda därtill, att bankernas dotterbolag av ifrågavarande

slag i största utsträckning ombildades till sidobolag genom halva aktiestockens

utplacerande å enskilda händer, en åtgärd, som vore lättast genomförd i fråga om

de kapitalsvagaste och minst existensberättigade dotterbolagen. Bankens dominerande

position i sidobolaget skulle med ail sannolikhet innebära en eggelse att återgå till

det gamla och på ena eller andra vägen av sidobolaget skapa ett dotterbolag, låt

vara under skyddande förklädnad. En sådan strävan, vilken det bleve bankinspektionens

allt annat än lockande uppgift att ständigt bekämpa, vore jämväl med sakkunnigas

förslag icke alldeles förebyggd, men väl väsentligt mera försvårad.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

Frågan, vilketdera för det allmänna är mest gagneligt: att vårt Departementslands

banker få i den utsträckning de själva anse lämpligt ägna sig chefen
åt

emissionsverksamket och aktieaflarer eller att deras rätt i nämnda

hänseende är begränsad, har städse varit omtvistad och kommer väl

ock att så förbliva. Däremot lärer väl knappast mer än en meningkunna

råda därom, att så länge vår lagstiftning innehåller bestämmelser,

som tillåta bank att förvärva aktier endast i begränsad omfattning, man

bör så vitt möjligt söka förhindra, att de ifrågavarande bestämmelserna

kringgås. Att det sistnämnda för närvarande i stor utsträckning är

fallet, liksom att ett kringgående av förbudet för banker att förvärva

fastigheter äger rum, torde genom den förebragta utredningen vara

ådagalagt. Utredningen synes jämväl giva vid handen, att rättelse icke

annorledes står att vinna än därigenom, att man på lagstiftningens väg

söker förhindra bankerna från alltför intim samverkan med aktiebolag,

vilkas verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel

med aktier eller fast egendom.

Olika meningar hava yppat sig därom, på vad sätt detta inskridande

bäst bör ske. Medan de sakkunniga anse, att bankerna borde förbjudas

att förvärva aktier i dylika bolag, har bankföreningens styrelse förordat

inskränkning i bankernas rätt att utlämna lån till dem och har uppgjort

förslag till en bestämmelse i sådan riktning. Emellertid synes mig av

vad bankinspektionen mot denna bestämmelse invänt klart framgå, att

densamma icke kan föra till målet. Och det är min övertygelse, att

ett tillfredsställande resultat icke kan ernås på den väg styrelsen förordat.

En bestämmelse därom, att bank icke får giva kredit till vissa

bolag, lärer nämligen, såsom bankinspektionen också antytt, sannolikt

icke någonsin kunna formuleras så, att den icke blir möjlig att kringgå.

Med hänsyn härtill synes mig, i likhet med bankinspektionen,

den väg de sakkunniga vält vara att föredraga. De sakkunniga hava

själva till diskussion upptagit frågan, huruvida det är av behovet påkallat

att förbjuda bank att överhuvud förvärva aktier i bolag, vilkas

verksamhet till väsentlig del består i att förvalta eller driva handel med

aktier eller fast egendom, eller om det är för ändamålet tillräckligt att

förbjuda bank att förvärva aktiemajoriteten i sådana bolag. De sakkunniga

hava stannat vid förstnämnda alternativ, under det att bankföreningens

styrelse håller före, att endast, där bank äger aktiemajoriteten

i ett bolag, banken med bolaget äger så identiska intressen, att

banken därigenom kan förledas till oförsiktig kreditgivning. Bankinspektionen

har ställt sig på de sakkunnigas sida, om ock icke utan betänkligheter.

För min del anser jag mig även härutinnan böra ansluta mig

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 182.

till de sakkunnigas förslag. Väl är det sant, att man aldrig kommer

att kunna helt betaga eu bank möjlighet att, där den önskar driva

spekulationsaffärer, härför begagna ett aktiebolag såsom medel, men det

synes mig alldeles uppenbart, att dylika möjligheter komme att förefinnas

i betydligt större utsträckning, ifall förbudet allenast skulle avse

förvärv av aktiemajoriteten. De olägenheter, som det föreslagna förbudet

kan komma att för bankerna i deras legitima affärsverksamhet medföra,

anser jag i likhet med de sakkunniga icke vara nämnvärda, framför

allt om Kungl. Maj:t, på sätt föreslagits, äger från detsamma meddela

dispens.

50 och 166 §5

banklagen.

l)c sakkunniga.

Beträffande det av de sakkunniga föreslagna tillägget till 50 och

166 §§ banklagen heter det i deras betänkande:

»Det finnes i vårt land aktiebolag, vilka hava eu bolagsordning, som föreskriver,

att bolagets vinst skall, sedan aktieägarna erhållit en viss del därav, i en

eller annan form tillfalla en namngiven bank. Sådana bolag tillkomma på föranstaltande

av den bank, som skall hava del i vinsten, och bildas av delägare i

banken eller andra banken närstående personer. Bolaget, å vars ledning banken

äger ett avgörande inflytande, står till banken i en ställning, som ej mycket avviker

från den ett dotterbolag intager. Banken tillhandahåller bolaget samtliga

rörelsemedel. Härvid kan banken, i hopp om att öka bolagets och därigenom sin

egen vinst, lätt förledas att förse bolaget med penningar till affärer, som kunna

medföra förlust för banken. På enahanda sätt kan en bank lockas att utsätta sig

för risker, om den äger åtnjuta andel i vinst från annat företag eller enskild person,

vars rörelse banken finansierar. Följaktligen borde det av samma skäl, som föranlett

stadgandena i 50 och 166 §§ banklagen, icke vara tillåtet för bank att begagna

sig av sådana affärsmetoder för att öka sin vinst. Det synes dock tveksamt,

huruvida sagda paragrafer utgöra hinder för bank att förfara så. Lagstiftaren har

säkerligen med dem avsett andra fall. Spörsmålet, om ifrågavarande^ förfarande

bör tillåtas eller ej, har hittills icke varit av synnerlig betydelse, då de kända

fallen av slika transaktioner varit ytterst få och ej heller givit anledning till anmärkningar.

Men det gives ej någon säkerhet för att icke deras antal kan växa,

och om, i enlighet med de föreslagna övergångsbestämmelserna, de banker, som

för närvarande äga dotterbolag för aktie- eller fastighetsaffärer, skulle förbjudas

att för framtiden bibehålla dem, blir det av vikt att bankerna hindras att på ovannämnda

sätt begagna sig av bolag eller enskilda. Eljest kan det befaras att de

banker, som måst avhända sig sina dotterbolag, skulle, i avsikt att på sådant sätt

bereda sig vinst, låta dotterbolagens tillgångar övertagas och deras verksamhet

fortsättas av bolag eller enskilda personer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Med anledning härav hava i förslaget ovannämnda båda paragrafer försetts

med ett andra stycke, innehållande bestämmelser, vilka torde tydligt utmärka, att

bank icke får av bolag eller enskilda skaffa sig sådana förmåner, som ovan nämnts.

Att undantag måste göras för sådana vinstmedel, som i form av utdelning på aktier.

’gratisaktier’ eller dylikt uppbäras av bank, är självklart. Av de föreslagna bestämmelsernas

avfattning torde framgå, att det ifrågavarande förbudet gäller även

sådäna fall, då det icke kan påvisas, att banken uttryckligen förbehållit sig att få

uppbära den förmån, varom fråga är.»

Ej heller mot de sakkunnigas förslag i denna del hava anmärkningar

framställts i de avgivna utlåtandena. För min del anhåller jag

att få tillstyrka detsamma.

1 sitt betänkande framhålla vidare de sakkunniga, att, om deras

ifrågavarande förslag upphöjes till lag, denna, med hänsyn till den allt

starkare tillväxten av dotterbolag, bör träda i kraft snarast möjligt, varjämte

de beträffande de av dem föreslagna övergångsbestämmelserna

yttra följande:

»Såsom i det föregående nämnts, äro nästan alla de banker, som äga rätt

att förvärva andra aktier än aktier i emissionsbank, redan i besittning av dotterbolag

för aktie- och fastighetsaffärer eller för ettdera av dessa ändamål. Det föreslagna

förbudet i 48 och 164 §§ banklagen, som endast gäller förvärv av aktier,

hindrar icke dessa banker att för all framtid genom dotterbolagen driva nämnda

slags verksamhet. Berörda förbud räcker sålunda icke ensamt till att utrota dotterbolagssystemet.

Det måste kompletteras med en bestämmelse, som tvingar de

banker, vilka för närvarande genom dotterbolag driva aktie- eller fastighetsaffärer,

att upphöra därmed. De sakkunniga föreslå därför ett stadgande av sådan innebörd,

vilket intagits bland övergångsbestämmelserna. Då stadgandet huvudsakligen

kommer att äga tillämpning under de år, som följa närmast efter lagens ikraftträdande,

torde det nämligen icke böla få sin plats i 48 och 164 §§.

Att det sålunda föreslagna stadgandet innebär en avvikelse från den inom

lagstiftningen vedertagna grundsatsen, att en ny lag icke får omintetgöra rättigheter,

som förvärvats, innan lagen trätt i kraft, må icke förnekas. Denna avvikelse

torde emellertid näppeligen vara mer än formell. Det förhåller sig nämligen så.

att de rättigheter, varom här är fråga, i realiteten aldrig givits bankerna utan av

dem tagits genom ett fullt medvetet kringgående av gällande lag. Har någon på

grund av lagens bokstav lyckats förvärva en rättighet, som han i själva verket

enligt lagens andemening icke får förvärva, torde han icke hava giltig anledning

att beklaga sig över att lagen förbjuder honom att för framtiden utöva rättigheten.

Annat medel lärer vidare icke finnas för att tvinga bankerna bort från den väg.

som de i och med bildandet av ifrågavarande slags dotterbolag beträtt. De betänkligheter.

som från teoretisk synpunkt möjligen kunna hysas mot det föreslagna

stadgandet, böra därför få vika. Stadgandet kommer för övrigt för de banker, som

träffas därav, icke att medföra annan olägenhet än att de, ifall de genom dotterbolag

driva en för ögonblicket vinstgivande rörelse, måste upphöra därmed. Genom

Bankföreningens

styrelse,

bankinspekiionen

och

departementschefen.

Övergångsbe
stämmelser.

De sakkunniga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

de bestämmelser, som, enligt vad nedan närmare utvecklas, föreslås beträffande rätt

för bank att av bolag, däri banken ej vidare må äga del, övertaga dess egendom

och befogenhet för Konungen att medgiva anstånd med förevarande^ stadgandes tilllämpning,

torde det vara tillräckligt sörjt för att en bank icke på grund av detsamma

drabbas av direkt förlust. _

Förbjudes bank att äga aktier i bolag, som i förhållande till banken har

karaktär av dotterbolag, torde i de flesta fall .svårigheter komma att möta för

banken att till skäligt pris sälja sina aktier i bolaget. Följden härav lärer bliva

den, att banken nödgas låta bolaget träda i likvidation. ^ I sådant fall kan det för

banken vara förenat med olägenheter att under alla förhallanden \ara tvungen att

inom två år efter lagens ikraftträdande hava realiserat all bolagets egendom. Dessa

olägenheter kunde undvikas, ifall banken vore i stånd att själv tills vidare övertaga

e"endomen Detta är emellertid enligt gällande lag ingalunda alltid händelsen. Äi

egendomen av annat slag än i 45 och 161 §§ banklagen omförmäles, äger banken

förvärva den endast under de i 46 och 162 §§ samma lag angivna förutsättningar,

för så vitt icke egendomen består av aktier och kan förvärvas enligt de bestämmelser,

som finnas meddelade i 48 och 164 §§ banklagen. I betraktande härav

synes det överensstämma med billighetens fordringar, att bank, som nödgas upplösa

sitt dotterbolag, tillerkännes rätt att även i andra fall än de. som omförmälas

i 46 48, 162 och 164 §§ banklagen, övertaga dotterbolagets egendom. Denna rätt

får dock icke utsträckas längre än billigheten kräver och torde därför icke böra

omfatta annan egendom än den, som dotterbolaget före lagens ikraftträdande förvärvat

Då bankerna skulle erhålla ifrågavarande rätt allenast som ett medel att

und"å förlust vid realiserande av dotterbolags egendom, bör bank, som begagnar

si" av rätten, vara skyldig att icke behålla övertagen egendom längre än tills den

kan försäljas utan förlust. Denna skyldighet skall naturligtvis endast aga rum

ifrå"a om egendom, som banken med stöd av nu omförmälda ratt övertagit; den

bör°således icke gälla en bank, som av sitt dotterbolag övertagit aktier utan att

härvid överskrida den banken enligt 48 eller 164 § banklagen tillkommande rätt

att förvärva aktier. „ , ... i • . ■,

På dessa grunder vilar det bland övergångsbestämmelserna intagna medgivandet

för bankett under vissa förutsättningar övertaga egendom av bolag, däri

banken icke vidare får äga del. Några detaljerade bestämmelser rörande egendomens

övertagande och övertagen egendoms realiserande kunna näppeligen givas

och äro ej heller behövliga. Det som ligger vikt uppå är att bank ej behåller

övertagen egendom längre än nödigt är. Men detta hava bankerna i de llesta fall

ej intresse av att göra. Deras obenägenhet att låta sina balansräkningar och manadsöversikter

visa höga fastighetskonton medför att de icke komma att dröja med att

avhända sig övertagna fastigheter. Och i fråga om övertagna aktier ligger det i

sakens natur att en del av dessa snart försäljes. Beträffande de aktier, med^ vilka

så icke är fallet, torde det emellertid, för att deras antal snabbast möjligt ma nedbringas,

böra åligga banken att så snart till följd av tidigare förvärvade aktiers

försäljning eller genom ökning av det belopp, för vilket banken jämlikt 48 eller

164 88 banklagen äger innehava aktier, tillfälle därtill erbjuder sig, inräkna dem i

nämnda belopp, så att de tagas i beräkning, då det gäller att avgöra, huruvida

banken äger rätt jämlikt något av nyssnämnda lagrum att förvalta ytterligare

aktier En erinran om att sådan rätt icke tillkommer banken, förrän de övertagna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 182. 25

aktierna antingen avyttrats eller inräknats i omförmälta belopp, har intagits bland

de föreslagna övergångsbestämmelserna. — I den mån aktierna kommit att ingå i

de belopp, som omfattas av bankens aktieförvärvsrätt, bör naturligtvis banken

ickte längre vara skyldig att avyttra dem. Skulle en bank visa tendens att vilja i

allt för hög grad ligga på övertagen egendom, lärer bankinspektionen i föreskriften,

att egendomen skall avyttras, så snart det kan ske, hava ett medel att vinna nödig

rättelse. Då det är möjligt att bland den övertagna egendomen finnas aktier i ett

bolag, som förvaltar eller driver handel med aktier eller fastigheter, torde det vara

nödigt föreskriva, att banken icke får innehava sådana aktier längre än till dess

två år förflutit från det lagen trädde i kraft. Anledningen härtill är lätt insedd.

Funnes ej en sådan föreskrift, skulle en bank, som övertagit största delen av aktierna

i ett bolag med nämnda slags verksamhet, kunna under påstående, att dessa aktier

icke vore möjliga att sälja — ett påstående, som vore svårt att motbevisa, ifall

aktierna, såsom ifråga om dylika bolag gemenligen är fallet, icke förekomma i

rörelsen — fortsätta att genom bolaget driva ifrågavarande verksamhet. Att en

bank, som övertagit aktier i ett bolag, men av nu omförmälta anledning icke vidare

får innehava aktierna, bör få övertaga bolagets egendom i överensstämmelse med

vgd som gäller beträffande bank, som innan lagen trätt i kraft förvärvat aktier,

vilka banken icke vidare får innehava, torde icke behöva närmare motiveras.

Ovan har vid belysandet av de föreslagna bestämmelserna rörande rätt för

bank att övertaga egendom av bolag, däri banken ej vidare må äga del, uppmärksamheten

närmast varit riktad på de fall, då sagda bolag är ett bankens dotterbolag.

Emellertid skulle det naturligtvis kunna inträffa, att bank i ett bolag, som förvaltar

eller driver handel med aktier eller fast egendom, på grund av förvärv före lagens

ikraftträdande eller genom övertagande i enlighet med ovan föreslagna föreskrifter

ägde aktier till så begränsat antal eller eljest under sådana omständigheter, att

bolaget icke hade karaktären av dotterbolag. I sådant fall vore det osannolikt att

bolaget beslutade gå i likvidation därför, att banken icke vidare finge vara delägare

däri. Banken skulle sålunda vara hänvisad till att inom två år efter att lagen trätt

i kraft avyttra sina aktier till det pris, som kunde ernås. Ehuru föga troligt, är

det naturligtvis tänkbart, att en bank genom en dylik tvungen realisation skulle

kunna åsamkas förlust av betydenhet. För att förhindra en sådan eventualitet

föreslås, att Konungen må kunna medgiva banken att behålla sina aktier utöver de

två bestämda åren. Det säger sig självt att ett sådant medgivande icke må meddelas

utan att synnerligen starka skäl tala därför: och under inga förhållanden

torde anståndet böra utsträckas över den tidpunkt, då den för banken senast meddelade

oktrojen upphör.

Bland övergångsbestämmelserna har vidare upptagits ett stadgande, enligt

vilket de föreslagna bestämmelserna i 50 § 2 mom. och 166 § 2 mom. skola äga

tillämpning jämväl på redan bestående överenskommelse, varigenom bank förvärvat

anspråk på andel i annat företags vinst. Likaväl som de banker, vilka före lagens

ikraftträdande bildat dotterbolag, icke böra få hava dessa kvar, torde de banker,

som före sagda tidpunkt försäkrat sig om andel i annat företags vinst, böra avstå

därifrån. Något berättigat intresse trades härigenom icke för nära. Ty även om

dessa banker varit formellt befogade att på sätt som skett etablera samverkan

med ett annat företag för att skaffa sig vinst, måste dock en dylik samverkan

anses såsom ett kringgående av lagens bestämmelser rörande den verksamhet en

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 154 käft. (Nr 182)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Bankföreningens

styrelse.

Bankinspek
tionen.

26 Kungl. Majds proposition Nr 1S2.

bank äger rätt att driva. För övrigt torde, frånsett den minskade möjligheten till

vinst, genom det ifrågasatta stadgandet något men ej komma att tillskyndas de

banker, som träffas av detsamma. Det lider nämligen intet tvivel, att ifrågavarande

banker utöva ett bestämmande inflytande å ledningen av de företag, med vilka de

på ovannämnda sätt samverka, och det torde fördenskull icke möta några svårigheter

för dem att på ett tillfredsställande sätt avveckla sina mellanhavanden med

dessa företag. För att underlätta avvecklingen lärer det böra medgivas vederbörande

banker att övertaga egendom från företag, med vilka de samverkat, under enahanda

förutsättningar som föreslagits ifråga om banker, vilka äga dotterbolag. Det ifrågasatta

stadgandet är av stor betydelse ur den synpunkten, att det förhindrar banker,

vilka icke längre få innehava sina dotterbolag, från att begagna tiden före lagens

trädande i kraft till att ombilda dotterbolagen till sådana företag, som här avses.»

Emot förslaget att giva de ifrågasatta ändringarna i banklagen

återverkande kraft bär bankföreningens styrelse inlagt en bestämd protest

under erinran, att, frånsett de betänkligheter, som från teoretisk synpunkt

kunna hysas mot detta förslag, detsamma även praktiskt taget skulle komma

att för näringslivet medföra stora vådor. Styrelsen antör bland annat:

»Det bör icke lämnas obeaktat, att nu gällande lag icke varit i kraft mer

än något över fyra år. Att därför nu genom en retroaktiv lagstiftning föra tillbaka

utvecklingen skulle skapa ett osäkerhetstillstånd för vårt näringsliv, som voro ägnat

att medföra väl så stora faror som de, vilka de sakkunniga framhålla. Det är

nämligen oundgängligen nödvändigt för vårt lands ekonomiska utveckling, att det

praktiska livets män äga trygghet för att, om de organisera sin verksamhet i

överensstämmelse med gällande lag, de av dem vidtagna organisationerna också

respekteras av statsmakterna. Ått här av möjliga praktiska faror vika från en

allmänt vedertagen teori, skulle därför enligt vårt förmenande med hänsyn till

konsekvenserna av ett sådant förfaringssätt innebära verkliga praktiska faror.»

Bankinspektionen delar icke den uppfattning, bankföreningens

styrelse sålunda gör gällande, utan yttrar:

»Det är här icke fråga om annat än att successivt återföra inom av lagstiftaren

åsyftade gränser en rätt, bankerna tagit sig vid sidan av gällande lag och

mod klart medvetande att därigenom ett kringgående av lagen ägde rum. Att på

sätt styrelsen förmenar det praktiska livets män måste äga trygghet för att av dem

i formell överensstämmelse med gällande lag genomförda organisationer städse skola

av statsmakterna respekteras, även om de bildats i strid med lagens uppenbara

mening och, såsom i flertalet nu ifrågavarande fall, i syfte att ernå det, som lagen

avsett att förhindra, kan bankinspektionen icke medgiva. Enligt bankinspektionens

åsikt skulle det fastmera ur allmän synpunkt vara till nytta, därest det genom ett

bifall till de sakkunnigas förslag kunde göras klart för näringslivets representanter,

att de icke kunna påräkna, att organisationer, som visserligen formellt stå i överensstämmelse

med en given lag men tydligen strida mot vad lagstiftaren åsyftat,

skola under alla omständigheter och för alla tider vara oantastbara. Och särskilt

för det praktiska livets män, som torde se mera till en frågas reella än till dess

formella innebörd, måste det väl vara ett tungt vägande skäl att, om stadgandet

ej erhåller retroaktiv verkan, nästan alla de banker, frågan gäller, skulle vara

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

oförhindrade att allt framgent genom sina redan bildade dotterbolag driva en verksamhet,

som kan medföra ödesdigra följder.

För övrigt bör det bemärkas, att bankföreningens styrelse faktiskt om än

icke uttryckligt givit sitt eget förslag retroaktiv kraft. Ty då där utan vidare

stipuleras, att banks jämlikt 48, resp. 164 § förvärvade aktier i bolag med visst

ändamål jämte de åt sådant bolag meddelade krediter icke må tillhopa överstiga

beloppet av bankens aktieförvärvsrätt, så har ju detta stadgande tillämplighet även

på redan förvärvade aktier och meddelade krediter och äger sålunda retroaktiv

verkan. Och denna retroaktivitet skulle uppenbarligen medföra större olägenhet

för bankerna än den av de sakkunniga föreslagna.

På grund av vad sålunda anförts och då genom särskilda övergångsbestämmelser

synes vara sörjt för att en retroaktiv verkan beträffande ifrågavarande

stadgande icke behöver medföra förlust för bankerna, vill bankinspektionen förorda

bifall till de sakkunnigas förslag jämväl i denna del.»

För egen del anser jag de skäl, som de sakkunniga anfört till

stöd för sin ståndpunkt, vara fullt övertygande. Med hänsyn till det

betydande antal banker, som redan äro i besittning av dotterbolag, skulle

säkerligen värdet av de ifrågasatta lagändringarna komma att reduceras

i allt för hög grad, därest desamma icke tillädes återverkande kraft.

De invändningar, som bankföreningens styrelse gjort mot förslaget, synas

mig hava blivit fullständigt vederlagda i bankinspektionens utlåtande.

Det gäller naturligtvis att tillse, att de banker, som tvingas att upplösa

med dem samverkande bolag eller att avhända sig sina andelar däri, så vitt

möjligt icke tillskyndas förluster. I sådant hänseende torde emellertid

förslaget erbjuda fullt betryggande garantier. Dock synes mig Kungl.

Maj:t böra äga rätt att medgiva dispens jämväl från de övergångsbestämmelser,

som äga samband med det föreslagna tillägget till 50 och 166 §§.

Beträffande formuleringen av övergångsstadgandena har bankinspektionen

anmärkt, att den i andra momentet av dessa stadganden förekommande

bestämmelsen, att egendom, som bankbolag övertagit på grund

av medgivandet i första momentet, skulle åter avyttras »så snart ske kan»,

borde förtydligas så, att därav framginge, att avyttringen skulle äga

rum, när densamma kunde ske utan förlust för banken.

Den av bankinspektionen sålunda önskade ändringen anser jag icke

vara behövlig. Ser man nämligen bestämmelsen, att övertagen egendom

skall åter avyttras, så snart ske kan, i samband med bestämmelsen i

föregående moment, att bank må av sitt dotterbolag övertaga egendom

för att undgå förlust, lärer oförtydbart framgå, att försäljning av den

övertagna egendomen skall äga rum, så snart det kan ske utan förlust

för banken. Däremot hade det utan tvivel varit fördelaktigt, om den

ifrågavarande bestämmelsen i ett annat avseende kunnat göras något

Departement

schefen.

Batikinspek
tionen.

Departe
mentschefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Bankföreningens

styrelse.

Departe
mentschefen.

28 Kimgl. Maj:ts proposition Nr 182.

tydligare. Den upplyser nämligen icke om, till vilka faktorer hänsyn

skall tagas vid avgörandet, huruvida försäljning kan ske utan förlust

för banken. Jag inser emellertid att det icke är möjligt att lagstifta

härom. Visserligen bör skyldighet att avyttra övertagen egendom i

allmänhet föreligga, när för densamma kan erhållas ett pris, som täcker

vad dotterbolaget på sin tid betalat för den jämte eventuella ränteförluster

och omkostnader, men ett uppskov med försäljningen kan —

oavsett att densamma naturligtvis icke behöver ske så hastigt och i sådan

omfattning, att priset på grund därav onödigt nedpressas — otvivelaktigt

understundom vara berättigat. Och de omständigheter, som skäligen

höra föranleda uppskov, kunna vara så mångskiftande, att en allmängiltig

regel därom icke lärer kunna uppställas.

Slutligen må nämnas, att bankföreningens styrelse på anförda

grunder hemställt, att det föreslagna tillägget till 50 och 166 §§ under

alla förhållanden icke måtte vinna tillämpning i fråga om förmån, som

till bank utginge från aktiebolag, å vars bolagsordning, så vitt densamma

avsåge bestämmelserna om sagda förmåns utgående till banken, registrering

vunnits före den 1 januari 1912, då nu gällande banklag trädde i kraft.

Då emellertid av upplysningar, som jag låtit inhämta från bankinspektionen,

framgår, att allenast ett aktiebolag före nämnda dag vunnit

registrering å bestämmelser av ovan antydd art i sin bolagsordning samt

att detta bolag under innevarande höst upphört med sin verksamhet och

trätt i likvidation, har jag icke ansett mig behöva upptaga den av bankföreningens

styrelse gjorda hemställan till vidare övervägande.

De sakkunnigas

förslag till lag dm ändrad lydelse åt 86, 93, 202, 210 och 254 §§ i banklagen

i ■''! '' t ...

lyder, med uteslutande av texten till 202 och 210 §§, vilka i allo

överensstämma med 86 resp. 93 § utom för så vitt olikhet betingas därav,

att de handla om solidariskt bankbolag i stället för om bankaktiebolag,

sålunda:

Härigenom förordnas, att 86, 93, 202, 210 och 254 §§ i lagen den 22 juni

1911 ofri bankrörelse skola erhålla följande ändrade lydelse:

86 §.

beslut ävsééfide ändring av bolagsordningen i fråga om grunderna för utövande

åt rösträtt och för fattande av beslut å bolagsstämma väte ej giltigt, med fhitidre

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Kr 182.

samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist

hålles, biträtts av samtliga röstande och dessä tillika företrätt minst tre fjärdedelar

av hela, grundfonden.

Beslut öm annan ändring av bolagsordningen, om bolagets uppgående i annat

bankbolag eller om bolagets trädande i likvidation i andra fall än i 92 och 93 §§

sägs vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, och å

den siärhiäå, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. För

giltighet av beslut om bolagets uppgående i annat bankbolag erfordras dessutom att

Deslutét godkänts av det utav bankinspektionen enligt 233 § förordnade ombudet.

Ömbudet må ej utan Synnerliga skäl motsätta sig bolagsstämmans beslut.

Är för giltighet av beslut, varom nu är sagt, något ytterligare villkor bestämt

i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

Å beslut om ändring av bolagsordningen skall sökas Konungens stadfästelse.

93 §.

Bankaktiebolag skall ock träda i likvidation,

1) då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år från bolagets bildande;

2) då grundfonden ej blivit till hela sitt belopp inbetald inom ett år från det

bolagets rörelse öppnades;

3) då antalet aktieägare nedgått under tjugu samt tillräckligt antal aktieägare

éj inom tre månader inträtt;

4) då meddelad oktroj tilländagått, utan att ny oktroj beviljats;

5) då Konungen förklarat bolaget hava förverkat oktrojen:

6) då bolagets rörelse övertagits av annat bankbolag.

202 §.

210 §.

254 §.

1 mom. Bildas bankbolag eller ökas bankbolags grundfond för övertagande

av ahhäh bankrörelse, må andel i Vad bolaget sålunda skall övertaga utgöra vederlag

för aktie eller huvud lött i bolaget samt teckning ske med villkor, att sådant tillskott

skall få göras; och galle i övrigt i ty fall denna lags bestämmelser om bankbolags

bildande och grundfonds ökning med följande tillägg och undantag:

1) Vid bankbolags bildande skall téckningslista och vid grundfondens ökning

bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl alla de om bankrörelsens

ÖVertägåndé träffade bestämmelserna. Vad under 3) i 8, 29, 120 eller 145 § stadgas

föranleder icke därtill ätt värdet av det, söfn för aktie eller huvudlött skall tillskjutas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankinspektionens

framställning

om

ändringar i

86, 101, 103,

106, 202, 218,

220 och 223

§§ i banklagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

i annat än penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstämmas beslut om ökning

av grundfonden uppskattas till visst penningbelopp.

. 2) Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse i

tecknmgslistan äro berättigade att för aktie eller huvudlott tillskjuta annat än penningar,

äge å konstituerande stämman tecknare, vilken berättigats åt göra tillskott

i annat än penningar, ej deltaga i omröstning, som i 14 eller 126 § sägs; ej heller

må sådan tecknare eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier eller

huvudlotter vid omröstningen tagas i beräkning.

3) \ad i 1 mom. av 31 eller av 147 § är stadgat äger ej tillämpning.

4) Har vad bolaget enligt bestämmelse i teckningslistan övertagit blivit uppskattat

till oskäligt högt värde, vare de stiftare, som haft eller uppenbarligen bort

hava vetskap om att uppskattningen varit oskälig, pliktiga att ersätta bolaget skadan

en för alla och alla för en.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande den senare i sådan egenskap

åliggande skadeståndsskyldighet är ej för bolaget bindande.

5) o Talan mot stiftare enligt vad ovan under 4) stadgats må ej anställas,

sedan två år förflutit från bolagets registrering, utan så är, att talan grundas därpå,

att brottslig handling blivit begången.

Inträffar konkurs inom två år från bolagets registrering, stånde konkursboet

öppet^att anställa talan, som nu sagts; och skall i ty fall talan anhängiggöras inom

en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande av bolaget då

ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas det, vare rätt till

talan förlorad.

2 mom. Tillgång, som bankbolag på sätt i 1 mom. sägs övertagit, må icke

vid dess införande i bolagets böcker åsättas oskäligt lågt värde.

3 mom. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland

sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva handel för

egen räkning, må den egendom, även om sådant fäll ej är för handen, som i 46,

48, 162 eller 164 § omförmäles, förvärvas av det övertagande bolaget. Egendom,

som bankbolag i enlighet med vad nu stadgats förvärvar, skall åter avyttras, så

snart det lämpligen kan ske.

Denna lag skall träda i kraft den

Detta förslag har, såsom ovan nämnts, tillkommit efter utredning,

som ägt rum med anledning av bankinspektionens skrivelse till Kungl.

Maj:t av den 5 november 1915. I denna skrivelse bar bankinspektionen

framhållit önskvärdheten av åtskilliga ändringar i banklagen i och för

reglering av vissa förhållanden, som äga samband med sådana fall, då

en bank upphör med sin verksamhet och överlåter hela sin rörelse å

en annan bank (s. k. banksammanslagning eller bankfusion).

Skrivelsen inledes med en framställning om ändringar i 86, 101,

103, 106, 202, 218, 220 och 223 §§ banklagen i ändamål att lämpliga

regler måtte i vissa närmare angivna hänseenden erhållas för likvidation

av bank, som skall uppgå i en annan bank. Framställningen motiveras

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds proposition Nr 182.

därmed, att oaktat banklagen, på sätt framginge av 101 § 2 inom., 218 §

2 mom. ocb 254 §, godkände, att likvidation av bank skedde genom

överlåtande av bankens samtliga tillgångar å en annan bank, de bestämmelser

rörande banks likvidation, som funnes i lagen, så gott som

uteslutande toge hänsyn till sådan likvidation, som skedde genom successiv

realisation av tillgångarna, i följd varav de icke alltid lämpade sig

för att användas å förstnämnda slag av likvidation.

Bland ifrågavarande stadganden framhåller bankinspektionen först

föreskriften i 3 mom. av 101 resp. 218 §, att banks egendom icke får

under likvidation avyttras under hand på andra villkor än som det av

bankinspektionen enligt 238 § förordnade ombudet godkänt. Bankinspektionen

yttrar härom:

»Föryttring under hand, som vid vanlig likvidation lagstiftaren tydligen ansett

komma att höra till undantagen, äger emellertid alltid rum vid fusion, där all

bolagets egendom på villkor, som bolagsmännen godkänt i sammanhang med beslutet

om likvidation, på en gång överlämnas till det övertagande bolaget. Likvidatorerna

äga givetvis fog för att betrakta sig allenast såsom verkställare av fusionsbeslutet,

och ett ingripande från det allmänna ombudets sida till förhindrande av beslutets

genomförande saknar här berättigande. Ett dylikt ingripande torde väl i allmänhet

ej heller behöva befaras, men ifrågavarande bestämmelse ger dock ett ombud formell

befogenhet att genom att vägra sitt godkännande omintetgöra en av bolagsmännen

beslutad fusion. Och då ett likvidationsbeslut icke lärer kunna efter registrering

återkallas, kan konsekvensen därav bli, att likvidationen måste fullgöras genom

successiv realisation av tillgångarna, något som i regel måste strida mot delägarnas

intressen och i varje fall aldrig varit av dem avsett.»

1 nära sammanhang härmed anför bankinspektionen:

I 86 § 2 mom. resp. 202 § 2 mom. synes böra uttryckligen stadgas, att

beslut om bankbolags uppgående i annat bankbolag ocb om villkoren därför må

fattas allenast på sätt i samma lagrum sägs. Om fusion av bolagsstämma beslutits,

skola likvidatorerna icke hava att taga annan befattning med bolagets egendom än

att överlämna densamma till det övertagande bolaget under de villkor och mot det

vederlag, bolagsstämman fastställt. Då detta vederlag består av aktier eller lotter

i det övertagande bolaget, skola delägare i det förra bolaget, vilka icke önska inträda

såsom delägare i det senare, beredas ersättning för sin andel i det likviderande

bolaget genom försäljning av motsvarande antal aktier eller lotter.»

Vidare yttrar bankinspektionen med avseende å 101, 103, 106,

218, 220 och 223 §§:

»"Vid fusion är det i 106 resp. 223 § stadgade förbudet mot skiftande av

bankbolags tillgångar före årsstämningstidens utgång ur praktisk synpunkt såsom

regel olämpligt. Stadgandet har tillkommit för att förhindra, det okända borgenärer,

som under årsstämningstiden anmäla sig, gå miste om betalning. Vid en fusion

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung! Maj:ts proposition Nr 182.

ikläder sig emellertid det övertagande bolaget ansvaret för det likviderande bolagets

samtliga förbindelser, och att under sådana förhållanden kräva, att en av aktier

eHer lotter i det övertagande bolaget bestående likvid skall i mer än ett år undanhallas

delägarna i det likviderande, synes sakna fog.

Slutligen anmärkes, att stadgandena i 101, resp. 218 §, att likvidatorerna

skola förteckna bolagets tillgångar och skulder, samt i 103, resp. 220 §, att

särskild redogörelse skall av likvidatorerna lämnas sist två månader efter varje

i ä-kenskapsars slut, sakna praktisk betydelse, då likvidation sker genom fusion med

annan bank.

berörda bestämmelse!'' hava nog vid hittills förekommande fusioner lämnats

åsido, men då en praxis icke bör få utbilda sig i strid med lagens bokstav, synes

det förtjänt att tagas under övervägande, om icke genom särskilt stadgande ovanberörda

bestämmelser böra undantagas från tillämpning vid bankbolags likvidation

genom fusion med annat bankbolag.»

I sitt den 30 juni 1916 avgivna betänkande konstatera de sakkunniga

inledningsvis, att bankinspektionen icke ansett sig böra påkalla

en fullständig reglering i lag av det sätt, på vilket en bank, som överläte

sin rörelse å annan bank, skulle avvecklas, utan att dess framställning

allenast avsage att söka ernå vissa lättnader för banker, som

ämnade företaga fusion. Härefter fortsätta de sakkunniga:

»Den del av bankinspektionens framställning, som rör sig kring 3 mom. av

101 resp. 218 § och 2 mom. av 86 resp. 203 §, avse uppenbarligen sådana fall, då

en bank. ärnar frivilligt övergå i en annan bank. I brist på uttryckliga bestämmelser

tillgår härvid i praxis undantagslöst så, att förstnämnda banks bolagsstämma,

sedan styrelsen införskaffat antagligt anbud, beslutar, att bankens rörelse

skall överlåtas till anbudsgivaren på närmare angivna villkor ävensom att banken

skall träda i likvidation. Likvidatorerna, som i ifrågavarande fall anses hava att

verkställa bolagsstämmans beslut oförändrat, ombesörja härefter de övriga formaliteter,

som äro av nöden för sammanslagningens fullbordande.

Som bankinspektionen påpekar vinnes icke med detta tillvägagångssätt fullständig

säkerhet för att den bank, som träder i likvidation för att sammansluta

sig med en annan bank, ernår sitt syfte. Bankinspektionen nämner som ett eventuellt

hinder för fusionens genomförande stadgandet i tredje momentet av 101 resp.

218 §, att under likvidation banks egendom ej får avyttras under hand på andra

villkor än som det av bankinspektionen enligt 238 § förordnade ombudet godkänt.

Denna bankinspektionens uppfattning av berörda stadgande synes vara riktig, ehuru

visserligen ett ingripande från ombudets sida näppeligen, på sätt bankinspektionen

också själv antytt, lärer vara att befara, när de delägare, som beslutat fusionen,

handlat lojalt och icke avsett att på minoritetens bekostnad gynna egna intressen.

En annan omständighet, vilken enligt sakkunnigas förmenande är i vida högre

glad ägnad att verka störande pa utgången av en fusion, som företages under

form av likvidation, är den synnerligen vidsträckta bestämmanderätt i fråga om

bolagsegendomens realiserande^ vilken under likvidationen tillkommer likvidatorerna.

Likvidationen har till ändamål att förvandla bolagsegendomen i penningar eller i

annat lämpligt vederlag och, ehuru i lagen ej uttryckligt utsagt, är det klart, att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung/. Maj:ts proposition Nr 182.

det för likvidatorerna härvid gäller att för egendomen erhålla så stor valuta som

möjligt. Uteslutande ur denna synpunkt hava likvidatorerna att företaga realisationen

av egendomen. Någon bestämmelse att de i fråga om denna realisation skulle i något

fall vara bundna av vad bolagsstämman beslutat finnes icke vare sig beträffande

bolags likvidation i allmänhet eller såvitt angår likvidation av bankbolag. Utan

hinder därav att banks bolagsstämma kan hava godkänt visst anbud om övertagande

av bankens rörelse, äro således bankens likvidatorer förpliktade att pröva, huruvida

anbudet är förmånligt för banken eller om gynnsammare resultat vunnes genom att

realisera bankens tillgångar på annat sätt. Få likvidatorerna emottaga ett nytt

anbud om övertagande av bankrörelsen, i vilket för denna bjudes högre vederlag,

kunna likvidatorerna vara nödsakade att antaga det senare anbudet.

En sådan utgång av bankens trädande i likvidation skulle säkerligen icke

hälsas med tillfredsställelse av dem, som biträtt likvidationsbeslutet i syfte att

bankens rörelse skulle överlåtas till den av dem godkände anbudsgivaren. När en

bank frivilligt överlåter sin rörelse till en annan bank, är nämligen i allmänhet

vederlagets storlek icke ensamt avgörande, utan även andra synpunkter bruka komma

i betraktande, t. ex. huruvida den övertagande banken är ägnad att kunna främja

affärslivet i den eller de orter, där den andra banken idkat sin rörelse. En banks

frivilliga uppgående i en annan bank sker därför, att ledning och delägare anse

det fördelaktigt att sammanslutning sker just med den banken, och ehuru bolagsstämman

i och för sammanslutningens realiserande beslutar att banken skall träda

i likvidation, är därmed icke sagt att bolagsstämman vill gå med på att sammanslå

banken med vilken som helst annan bank, endast denna betalar bra för att få övertaga

rörelsen.

De banksammanslagningar, som hittills förekommit, hava visserligen kunnat

genomföras i överensstämmelse med vederbörande bolagsstämmas beslut, men ansatser

hava icke saknats att omintetgöra en planerad sammanslagning genom att framkomma

med till synes högre anbud å den bankrörelse, som skolat överlåtas. Med

hänsyn härtill torde bankinspektionens hemställan om fastställande av mera betryggande

former för dessa operationers genomförande icke böra lämnas obeaktad.

Enligt de sakkunnigas förmenande borde bankrörelses överlåtelse i och för

banksammanslagning ske sålunda, att, sedan bolagsstämma fattat beslut om överlåtelsen,

bankens styrelse hade att verkställa beslutet. Banken skulle vara pliktig

att i och med överlåtelsens fullbordande träda i likvidation. Dess tillgångar utgjordes

nu endast av de kontanta medel eller de aktier eller lotter, som erhållits

i vederlag för den överlåtna rörelsen, och det bleve likvidatorernas uppgift att fördela

dessa bland delägarna. En sådan ordning för rörelsens överlåtande komme att

•skilja sig från gängse praxis så till vida, att det bleve styrelsen och ej likvidatorerna

som verkställde bolagsstämmans beslut, samt att bolagsstämman icke behövde besluta,

att banken skulle txäda i likvidation; likvidation måste äga rum. sedan överlåtelsen

fullbordats. Denna olikhet skulle icke valla några vanskligheter men komme

att medföra de betydande fördelarna, att själva överlåtelsen icke folie under de

regler, som gälla för realisation av en likviderande banks tillgångar, och att vederbörande

bank icke behövde träda i likvidation, förrän bolagsstämmans beslut om

överlåtelsen vunnit laga kraft.

En ändring av tillvägagångssättet vid fusion i ovan antvdda riktning torde

emellertid kräva smärre tillägg till ett par stadganden i banklagen. Beslut om

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 154 höft. (Nr 182.)

■j

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition 1Sr 182.

bankens uppgående i en annan bank får tydligtvis icke av bolagsstämman fattas

med enkel majoritet. Ett sådant beslut är i sak detsamma som ett beslut, att

banken skall träda i likvidation, och för dess giltighet bör sålunda erfordras

samma röstpluralitet som kräves beträffande ett beslut av sistnämnda innebörd.

Överlåtelsens giltighet bör vidare vara beroende av samtycke från det enligt 233

§ förordnade allmänna ombudets sida. Såsom ovan nämnt får nämligen enligt tredje

momentet i 101 resp. 218 § i banklagen banks egendom under likvidation ej

säljas under hand på andra villkor än som det av bankinspektionen enligt 238 §

förordnade ombudet godkänt. Detta stadgande har tillkommit för att hindra att

bankens tillgångar avyttras på sådant sätt, att minoritetens rätt därigenom kränkes.

Vid en överlåtelse under bolagets bestånd föreligger givetvis också fara för att

minoritetens rätt kan bliva lidande. Frånvaron i lagen av ett stadgande om de

särskilda förutsättningar, som måste föreligga för att ett bolagsstämmans beslut om

bankens uppgående i annan bank skall vara giltigt, är enligt de sakkunnigas förmenande

främsta orsaken till uppkomsten av den för närvarande praktiserade ordningen

för överlåtande av bankrörelse vid fusion. Man har haft en känsla av att

bolagsstämman i dylika fall icke bör få fatta beslut med enkel pluralitet och härför

den skull tillgripit den form för tillgångarnas realiserande, varom närmare föreskrifter

funnos meddelade i lagen: likvidation. För att möjliggöra en övergång till

det av sakkunniga här ovan skisserade förfaringssättet torde alltså böra i lagen

införas ett stadgande om ifrågavarande särskilda förutsättningar. De föreslagna

ändringarna i 86 resp. 202 § hava sin anledning häri. Vidare torde i 93 resp.

210 § böra föreskrivas, att rörelsens överlåtande skall åtföljas av bankens trädande

i likvidation. Att för sådana fall, då en bank överlåter sin rörelse till annan

bank mot vederlag av aktier eller lotter i denna, i lagen införa ett uttryckligt

stadgande, att de delägare i den överlåtande banken, vilka icke önska inträda såsom

delägare i den övertagande banken, skola beredas ersättning för sin andel i den

överlåtande banken genom försäljning av motsvarande antal i vederlag bekomna

aktier eller lotter, kan näppeligen vara behövligt.»

Emot det sålunda framställda förslaget om tillägg till 86, 93, 202

och 210 §§ har en av de sakkunniga, revisionssekreteraren Gadde, reserverat

sig, därvid han anfört:

»Enligt mitt förmenande är det fullständigt omöjligt att i lag- uttryckligen

giva en banks bolagsstämma rätt att överlåta bankens hela rörelse å annan bank

utan att samtidigt i lagen införa bestämmelser, som bereda bankens borgenärer förmånsrätt

i de överlåtna tillgångarna för deras fordringar hos banken eller annorledes

skydda dessa borgenärers rätt, i händelse den övertagande banken skulle visa sig

vara mindre solvent. De genomgripande omgestaltningar av förfarandet vid likvidation

på grund av fusion, vilka skulle bliva en följd härav, anser jag emellertid på

samma grunder, som föranlett de sakkunniga att avstyrka bankinspektionens framställning

om ändring i 106 resp. 223 § banklagen, icke böra företagas endast

för att bolagsstämma må kunna erhålla nyssnämnda befogenhet. Det är nämligen

min övertygelse att en av bolagsstämman beslutad överlåtelse av bankens rörelse,

som verkligen är förmånlig för banken, även bör kunna av likvidatorerna verkställas,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182. 35

då väl dessa vid utförandet av sitt uppdrag hava att taga hänsyn jämväl till bolagsstämmans

önskningar.

Pa nu anförda grunder anser jag, i motsats till de övriga sakkunniga, att i

86 resp. 202 § i banklagen icke böra införas några bestämmelser rörande bolagsstämmans

rätt att besluta om bankens uppgående i annan bank och att som följd

därav något tillägg till 93 resp. 210 § icke heller bör ske.

Emellertid bör man söka förhindra möjligheten av att en bank. som trätt i

likvidation för att uppgå i annan bank, skulle nödgas fullfölja likvidationen, även

om den tilltänkta sammanslagningen icke komme till stånd. Detta torde kunna ske

genom ett stadgande, att bolagsstämman, om det med likvidationen åsyftade ändamålet

icke uppnås, äger besluta att banken skall återupptaga sin verksamhet, Till

ett sådant stadgande torde böra knytas bestämmelser om utseende av styrelse och

revisorer samt om formerna för granskning av och talan å likvidatorernas förvaltning.

Det stadgande jag sålunda förordar lärer lämpligen kunna införas i banklagen

såsom en ny 110 resp. 227 §. Plats härför kan beredas genom att foga nuvarande

109 resp. 226 § som ett andra moment till 108 resp. 225 § samt å dess plats i

nummerföljden sätta nuvarande 110 resp. 227 §. Med anledning härav bör i 252 §

hänvisning ske till 109 och 226 §§ i stället för till 110 och 227 §£.

Det av mig förordade stadgandet lyder:

110 (227) §.

Har bankaktiebolag (solidariskt bankbolag) trätt i likvidation i syfte att

överlata sin rörelse å annan bankinrättning och möter sedermera hinder för överlåtelsen,

äger bolagsstämman besluta, att bolaget skall fortsätta sin verksamhet,

I ty fall välje bolagsstämman styrelse och revisorer för tiden intill nästa ordinarie

bolagsstämma.

När sådant beslut fattats som i 1 mom. sägs, skola likvidatorerna, så snart

ske kan, å bolagsstämma framlägga redovisning för sin förvaltning. Rörande behandling

av frågan om ansvarsfrihet åt likvidatorerna samt om rätt att tala å

likvidatorernas förvaltning äge vad i 80—83 och 85 (196—199 och 201) §§ linnes

stadgat motsvarande tillämpning.

Bolagsstämmans beslut om fortsättande av bolagets verksamhet skall av

styrelsen, ofördröjligen anmälas för registrering.»

Rörande den av bankinspektionen förordade ändringen i 10(5 och

223 §§ yttra de sakkunniga:

»Vad angår det i 106 resp. 223 § stadgade förbudet mot skiftande av bankbolags

tillgångar före ärsstämningstidens utgång, så är naturligtvis ett sådant förbud

av föga värde vid fusion, framför allt i sådana fall, då den likviderande bankens

tillgångar endast utgöras av de aktier eller huvudlotter, som bekommits i vederlag

av den andra banken för den övertagna rörelsen. Om sistnämnda banks ekonomiska

ställning är sådan, att den icke är i stånd att gälda den övertagna rörelsens skulder,

äro ju berörda aktier värdelösa och kunna icke erbjuda den likviderade bankens

borgenärer någon utsikt till att ur dem utfå betalning för sina fordringar.

En ändring av 106 resp. 223 § i den av bankinspektionen antydda riktning

s. 36 Kontrollera mot PDF

Bank
föreningens
styrelse.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

bör dock enligt sakkunnigas förmenande icke ske nu, emedan den icke lämpligen

kan företagas ensamt för sig. För den händelse nämligen genom det ifrågavarande

förbudets uteslutande från tillämplighöt vid fusion en början gjordes till att vid

likvidation, som äger rum med anledning av fusion, till borgenärernas skyddande

i lag stadga andra regler än de, som gälla för likvidation i allmänhet, borde konsekvensen

med nödvändighet kräva att man ginge vidare och tillsåge, huruvida icke

även i andra hänseenden särskilda stadganden i berörda syfte voro behövliga vid

likvidation på grund av fusion. Härvid komme det med all sannolikhet att befinnas,

att det erfordrades vissa mera genomgripande förändringar i de nuvarande likvidationsbestämmelserna

för att i lagen erhålla ett verksamt skydd emot att en banks

borgenärer icke skulle kunna bliva lidande på att bankens samtliga tillgångar, vilka

ju utgjorde säkerhet för borgenärernas fordringar, överlätos på en annan bank.

Följden av ovannämnda förbuds uteslutande från tillämpning vid fusion skulle

alltså bliva att i lagen infördes en serie specialbestämmelser för likvidation på

grund av fusion, enligt vilken sådan likvidation måste verkställas på ett betydligt

omständligare sätt än det som för närvarande praktiseras. De besvärligheter, detta

skulle medföra för vederbörande banker, komme säkerligen icke att uppvägas av

den skäligen obetydliga fördel, som de kunde hava av förbudets borttagande. Någon

tvingande nödvändighet att med hänsyn till borgenärerna i lagen införa särkilda

regler om likvidation på grund av fusion torde icke föreligga. Det hittills praktiserade

förfarandet har icke lett till några missöden eller gjorts till föremål för

några allvarligare anmärkningar. Samma förfarande användes vid tiden för utarbetandet

av den nu gällande lagen om bankrörelse, utan att det då ansågs nödigt

att i lagen införa bestämmelser, genom vilka förfarandet omreglerades. Efter

lagens antagande har icke heller någon omständighet tillkommit, som kunde motivera

en omreglering i berörda hänseende. Ej heller har vare sig från bankinspektionen

eller från annat håll försports någon önskan i sådan riktning. En dylik omreglering

synes därför de sakkunniga icke höra för närvarande äga rum, och följaktligen anse

sig de sakkunniga icke heller kunna förorda bifall till den ändring i 106 resp.

223 §, varom bankinspektionen gjort framställning.»

Beträffande bankinspektionens framställning så vitt angår 101 §

1 mom., 103 §, 218 § 1 mom. och 220 § heter det i de sakkunnigas

betänkande:

»De av bankinspektionen ifrågasatta ändringarna i 101 och 103 resp. 218

och 220 §§ i syfte att vid likvidation, som sker i anledning av fusion, befria

likvidatorerna från skyldighet att upprätta förteckning över tillgångar och skulder

ävensom att avlämna årsredogörelse för förvaltningen synas de sakkunniga vara av

mera underordnad betydelse och icke böra ifrågakomma annat än i sammanhang

med eu fullständig reglering i lag av förfaringssättet vid fusion.»

Svenska bankföreningens styrelse har beträffande de sakkunnigas

förslag yttrat, att styrelsen icke liade något att i huvudfrågan däremot

erinra, men ansåge borgenärernas rätt böra bättre tillgodoses än som

skett i förslaget, för vilket ändamål styrelsen föresloge, att i lagen

måtte införas bestämmelser därom, att beslut om fusion skulle kungöras

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

i allmänna tidningar, att fusionen icke finge verkställas tidigare än sex

månader efter det kungörelse därom blivit i allmänna tidningar införd samt

att borgenär bos den bank, som beslutat uppgå i annan bank, skulle,

oberoende av vad eljest kunde vara stadgat angående uppsägningstid,

äga rätt uppsäga sin fordran till betalning efter fyra månader, därest

uppsägningen skedde senast en månad efter det beslutet om fusion blivit

i allmänna tidningarna kungjort.

Bankinspektionen har förordat de föreslagna tilläggen till 86, 03, k202

och 210 §§ samt förklarat sig anse den av reservanten uttalade ,ilsPektwnenbetänkligheten

mot att införa dessa bestämmelser utan att samtidigt

giva föreskrifter till skydd för borgenärernas rätt sakna reellt underlag,

då genom sagda tillägg en borgenär icke torde komma att försättas i

sämre läge än han intoge enligt gällande lag. Enligt bankinspektionens

åsikt torde i. varje fall, därest de av bankföreningens styrelse föreslagna

lagbestämmelserna om kungörande av fusionsbeslut, om tiden för dess

verkställande och om borgenärs rätt att i anledning av sådant beslut

uppsäga sin fordran till betalning vunne beaktande, syftet med reservantens

framställning vara tillgodosett, enär sagda bestämmelser, vilka

bankinspektionen funnit synnerligen välbetänkta, skulle bereda borgenär

rådium att eventuellt utsöka sin fordran, innan tillgångarna överlätes

samt sålunda vore ägnade att bereda borgenärerna förstärkt rättsskydd.

Vidare har bankinspektionen förklarat, att då de ändringar i 101 § 1 mom.,

1.03 §, 106 §, 218 § 1 mom., 220 § och 223 §, varom framställning

gjorts i bankinspektionens ovanomförmälda skrivelse, icke torde återverka

på något annat lagstadgande och då en praxis icke borde få utbilda sig

i strid med lagens bokstav, de ifrågavarande ändringarna alltjämt av

bankinspektionen förordades.

Slutligen har de sakkunnigas förslag att för giltighet av beslut

om banks uppgående i annan bank godkännande skulle krävas av det

utav bankinspektionen enligt 233 § förordnade ombudet såväl av bankföreningens

styrelse som av bankinspektionen gjorts till föremål för

anmärkningar och olika förslag framställts rörande ett lämpligare sätt

att tillgodose minoritetens rätt.

Då jag nu övergår till att uttala min egen uppfattning i före- departement*,

liggande frågor, anhåller jag att först få yttra mig beträffande bank- ehefa>- inspektionens framställning om ändring i 106 resp. 223 §.

I praxis tillgår vid avvecklingen av den bank, som uppgår i eu

annan bank, i regel så, att, så snart fusionsavtalet kommit till stånd

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kunql. Maj:ts proposition Nr 182.

och banken trätt i likvidation, likvidatorerna i utbyte mot det överenskomna

vederlaget överlämna bankens samtliga tillgångar till den andra

banken, som därefter har att sörja för att den likviderande bankens

borgenärer få betalt för sina fordringar. Utgöres, såsom vanligen är fallet,

det av den övertagande banken lämnade vederlaget utav aktier eller lotter

i denna bank, pläga likvidatorerna i regel omedelbart efter emottagande!

av dessa aktier eller lotter fördela dem bland den likviderande bankens

delägare. Likvidatorerna anse sig så mycket mera berättigade härtill

som ifrågavarande aktier eller lotter icke för den likviderande bankens

borgenärer representera något självständigt värde. Ty om den övertagande

bankens ställning skulle vara så undergrävd, att den icke enligt

sitt åtagande kan gälda nämnda borgenärers fordringar, äro naturligtvis

aktierna eller lotterna i banken värdelösa.

Bankinspektionens mening är nu, att lagen borde uttryckligen tillstädja

en fördelning före årsstämningstidens utgång av i vederlag lämnade

aktier eller lotter i den övertagande banken. Visserligen skulle,

som nämnts, ett dylikt medgivande icke i och för sig inverka på den

likviderande bankens borgenärers rätt. Men det torde dock icke, på

sätt bankinspektionen gent emot vad de sakkunniga yttrat gör gällande,

kunna utan vidare intagas i lagen. Ty även om det i 106 resp. 223 §

stadgade förbudet mot skiftande av tillgångarna före årsstämningstidens

utgång, vilket avsetts att vara till skydd för en likviderande banks

borgenärer, icke är för sitt ändamål tillräckligt, när bankens rörelse överlåtes

mot vederlag av aktier eller lotter i den övertagande banken, synes

det mig vara uppenbart, att detsamma icke kan för sagda fall uttryckligen

sättas ur tillämpning, med mindre i lagen i stället införes ett annat

stadgande till skydd för borgenärerna i detta fall. Ett dylikt stadgande

åter komme otvivelaktigt att draga med sig betydande förändringar i det för

närvarande praktiserade förfarandet vid likvidation i anledning av fusion.

Enligt mitt förmenande är emellertid den utav bankinspektionen förordade

lagändringen icke av sådan vikt, att för möjliggörandet av dess

genomförande någon mera omfattande reglering av berörda förfarande

bör ske. Till stöd för denna min mening åberopar jag de grunder, som

de sakkunniga i sådant hänseende anfört. I sitt yttrande över de sakkunnigas

betänkande har visserligen bankföreningens styrelse själv föreslagit

införandet i lagen av bestämmelser, avseende att betrygga den

likviderande bankens borgenärers rätt. Detta förslag torde emellertid

mera hava tillkommit för att anvisa en utväg till lösning av det genom

bankinspektionens framställning väckta spörsmålet än på grund av ett

verkligt behov. Med det sätt, varpå vårt lands banker övervakas, torde

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

en banks borgenärer näppeligen behöva frukta obehagliga överraskningar

i nu omhandlade avseende.

I likhet med de sakkunniga anser jag mig alltså icke kunna tillstyrka

bifall till bankinspektionens ifrågavarande framställning.

Beträffande bankinspektionens framställning, såvitt angår 101 § 1

inom., 103 §, 218 § 1 mom. och 220 §, delar jag de sakkunnigas uppfattning.

Det av bankinspektionen antörda skälet, att eu praxis icke

borde få utbilda sig i strid med lagens bokstav, vilket av bankinspektionen

åberopats såväl i denna del som vid dess förenämnda framställning

om ändring å 106 och 223 §§, synes mig knappast äga giltighet,

ty ifrågavarande stadganden hava uppenbarligen icke avfattats med hänsyn

till sådana fall, då den likviderande bankens rörelse överlåtes mot

vederlag av andelar i den övertagande banken.

De ändringar, som av majoriteten inom de sakkunniga föreslagits

i 86, 93, 202 och 210 §§, synas mig icke vara i någon högre grad av

behovet påkallade. Huvudsakliga anledningen till att fråga om dem

uppstått tyckes vara fruktan för att en av banks bolagsstämma beslutad

överlåtelse av bankens rörelse å annan bank skulle kunna omintetgöras

därigenom, att, sedan förstnämnda bank trätt i likvidation, hkvidatorerna

tunne sig löranlatna att antaga ett enligt deras förmenande gynnsammare

anbud a den ifrågavarande bankrörelsen. Enligt min mening äro

emellertid dessa farhågor ogrundade. Att hkvidatorerna, därest ett dylikt

anbud inkommer, äro pliktiga att inhämta bolagsstämmas mening och

rätta sig efter dess föreskrifter, om de ej strida mot lag eller bolagsordningen,

lärer näppeligen kunna sättas ifråga. Lämpligast synes

mig fördenskull vara, att tillsvidare låta bankfusioner försiggå på samma

sätt som hittills och vänta med att lagstifta om de förutsättningar, under

vilka bolagsstämma äger fatta giltigt beslut om rörelsens överlåtande,

tills det anses behövligt att i lag mera fullständigt reglera förhållandena

vid fusion.

Aven om från likvidatorernas sida hinder icke torde komma att

möta för fullbordandet av en fusion, för vars genomförande bank trätt

i likvidation, är det naturligtvis icke fullständigt uteslutet, att dylika

hinder kunna uppstå av annan anledning. Bankinspektionen har i sådant

hänseende erinrat om den vetorätt, som tillkommer bankinspektionens

ombud, och klart är, att även andra omständigheter kunna träda hindrande

emellan. För att förebygga de olägenheter, som härvid skulle

kunna uppstå för delägarna i den likviderande banken, vilka ju, sedan

likvidationsbeslutet blivit registrerat, icke mera kunna återkalla detsamma,

s. 40 Kontrollera mot PDF

254 § I mom.

banklagen.

Bank
inspektionen.

De sakkunniga.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

har i den reservation, som en av de sakkunniga avgivit mot majoritetens

förslag, förordats införandet i lagen av ett stadgande, enligt

vilket delägarna i en likviderande bank i nu avsedda fall skulle äga

besluta att fortsätta bankens verksamhet. Då emellertid ett dylikt stadgande

säkerligen endast i'' sällsynta undantagsfall skulle komma till användning

samt för delägarna i den likviderande banken alltid lärer stå

öppen den utvägen att bilda en ny bank, som övertager och fortsätter

den likviderande bankens verksamhet, och desamma följaktligen icke

kunna bliva utsatta för några allvarligare olägenheter därigenom, att

beslutet att träda i likvidation icke kan återkallas, svnes mig det ifrågavarande

stadgandet kunna undvaras.

Bankinspektionens skrivelse av den 5 november 1915 innehåller

vidare en framställning om införande i 254 § banklagen av en bestämmelse,

att i de fall, som i sagda paragraf avses, stadgandet under 3) i

29 resp. 145 § banklagen icke skall äga tillämpning.

Med anledning härav hava de sakkunniga föreslagit, att i 254 §

måtte i sammanhang med den under 1) meddelade föreskriften, att vid

bankbolags bildande teckningslista och vid grundfondens ökning bolagsstämmans

beslut om ökningen skulle innehålla jämväl alla de om bankrörelsens

övertagande träffade bestämmelserna, måtte intagas ett förtydligande

tillägg av innehåll, att vad under 3) i 8, 29, 120 eller 145 §

stadgades icke föranledde därtill, att värdet av det, som för aktie eller

huvudlott skulle tillskjutas i annat än penningar, skulle i teckningslista

eller i bolagsstämmans beslut om ökning av grundfonden uppskattas till

visst penningbelopp.

De sakkunniga yttra härom i sitt betänkande:

»Bankinspektionens framställning är enligt vad de sakkunniga hava sigbekant

föranledd därav, att inför bankinspektionen den uppfattningen hävdats, att på grund

av ingressen till 254 § banklagen, jämförd med stadgandet under 3) i 29 resp.

145 § i samma lag, vid ökning av grundfonden för övertagande^ av annan bankrörelse

bolagsstämmans beslut om ökningen även i de fall, då vederlaget för

de nya aktierna eller huvudlotterna icke skall utgå i penningar, måste innehålla

uppgift om vederlagets penningvärde eller, med andra ord, om den kurs, till vilken

de nya aktierna eller huvudlotterna emitteras.

Bankinspektionen anser det icke vara möjligt för den övertagande banken

att redan före övertagandet skaffa sig så noggrann upplysning om berörda värde, att

det bör förefinnas skyldighet att lämna uppgift därom i beslutet om ökning av

grundfonden. De sakkunniga äro av samma mening. En bank, som övertager

annan bankrörelse, äger i allmänhet först sedan övertagandet ägt rum möjlighet

att så noga granska den andra rörelsens tillgångar och skulder, att penningvärdet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

av vad som skall övertagas kan exakt beräknas. Följaktligen kunde, därest i förevarande

hänseende skyldighet att lämna uppgift förefunnes, bank, som övertoge

annan bankrörelse mot valuta av egna aktier eller huvudlotter och på grund därav

måste öka sin grundfond, bliva tvungen att i bolagsstämmans beslut angiva ett

mer eller mindre godtyckligt valt belopp såsom det, som skulle för aktie eller

huvudiott inbetalas. Ett utelämnande av uppgiften kunde nämligen tänkas giva

upphov till förvecklingar, t, ex. invändning att bolagsstämmans beslut om ökningen

vore ogiltigt. Tydligt är emellertid, att intagande i bolagsstämmobeslutet av en

dylik godtycklig uppgift icke blott vore fullständigt meningslöst utan även kunde

verka vilseledande. En sådan uppgift kunde för övrigt medföra olägenheter även

för den övertagande banken själv. Det kan således t. ex. tänkas, att om det värde,

som enligt uppgiften vederlaget för de nyemitterade aktierna eller lotterna skulle

hava, översköte det belopp, vara aktierna eller lotterna lydde, mot banken framställdes

yrkande därom, att banken skulle lägga överskottet till sin reservfond.

För den händelse vederlagets värde i verkligheten vore lägre än av den i bolagsstämmans

beslut intagna uppgiften framginge, vore ett dy Diet yrkande detsamma

som ett krav på att banken skulle genom minskad utdelning eller annorledes genom

ändrad disposition av sin vinst bereda sig medel att, i den mån vederlaget icke

försloge därtill, öka reservfonden med ett belopp, motsvarande ovannämnda fingerade

överskott. Då bank enligt 2 mom. av 40 resp. 156 § banklagen icke är skyldig

att ^ till sin reservfond lägga mer än vad som för aktier eller huvudlotter

erhållits utöver det belopp, varå de lyda, eller, med andra ord, skillnaden mellan

aktiernas eller huvudlotternas paribelopp och vederlagets verkliga värde, är det

väl ej troligt att ett yrkande av ovannämnda innebörd skulle, därest banken kunde

styrka sagda värde, vinna bifall, men sådana yrkanden skulle kunna framkomma i

syfte att trakassera en bank.

En skyldighet att vid ökning av banks grundfond för övertagande av annan

bankrörelse i bolagsstämmans beslut om ökningen intaga uppgift om penningvärdet

av vad som för aktie eller huvudiott skall tillskjutas i annat än penningar torde

alltså vara mera till skada än till nytta,

Enligt sakkunnigas uppfattning torde ej heller lagen avse att ålägga någon

sådan skyldighet, lika litet som skyldighet att vid bankbolags bildande för övertagande

av en bankrörelse i teckningslistan intaga enahanda slags uppgift. Avfattningen

av stadgandet under 3) i 29 resp. 145 § banklagen och av motsvarande

stadgande i fråga om bankbolags bildande, 8 resp. 120 g under 3), liksom det

sammanhang, vari dessa stadganden förekomma, giver vid handen, att de tillkommit

uteslutande med tanke på sådana fall, då för de emitterade aktierna eller huvudlotterna

betingats vederlag i penningar. Visserligen heter det i ingressen till 254 §

banklagen, att i fall, varom där förmäles, banklagens bestämmelser om bankbolags

bildande och grundfonds ökning skola gälla allenast med vissa undantag, och bland

de uppräknade undantagen nämnas icke ifrågavarande stadganden i 8, 29, 120 och

145 §§. Men meningen med ingressen till 254 § kan icke vara annan än att där

omförmälda bestämmelser skola tillämpas endast när det är möjligt och lämpligt.

Sålunda synes det, vad nu särskilt angår stadgandena under 3) i 8, 29, 120 och

145 §§, naturligt att de i sådana fall, då vederlaget för en del av de emitterade

aktierna skall utgå i penningar och för återstoden på annat sätt, äga tillämpning

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 154 höft. (Nr 182.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Bankför
eningens
styrelse.

Bank
inspektionen.

Departements
chefen,

254 § 2 mom.

banklagen.

Bank
inspektionen.

42 Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 182.

vid sidan av bestämmelsen under 1) i 254 §, men att, när vederlaget för samtliga

aktier skall utgå i annat än penningar, sistnämnda bestämmelse ensamt tillämpas.

Sakkunnigas åsikt i denna fråga bestyrkes av gängse praxis. Enligt uppgift

från kungl. patent- och registreringsverket har nämligen där städse gjort sig gällande

den uppfattningen, att vad under 3) i 8, 29, 120 och 145 §§ stadgas icke

äger tillämpning i fråga om vederlag, som skall utgå i annat än penningar.

Då emellertid lagens mening i förevarande fall onekligen icke är fullt tydlig

och bankinspektionen håller för nödigt att åtgärder vidtagas för undvikande av

missförstånd, hava sakkunniga ansett sig böra föreslå, att ett förtydligande tilläggintages

under 1) i 254 §. Av vad ovan anförts torde framgå, att syftet med det

föreslagna tillägget ingalunda är att uppmuntra vederbörande bankstyrelser att.i

de fall, varom fråga är, ur teckningslista eller bolagsstämmobeslut utesluta varje

upplysning om vederlagets värde. Det föreslagna tillägget avser endast att utmärka,

att en bankstyrelse icke är skyldig att lämna andra upplysningar eller ikläda

sina upplysningar en mera bestämd form än styrelsen är i stånd till.»

Emot det av de sakkunniga föreslagna tillägget liar bankföreningens

styrelse icke haft något att erinra; och har bankinspektionen emot detsamma

allenast anmärkt, att det icke syntes vara fullt klart formulerat

och att syftet med tillägget torde bättre och enklare uppnås därigenom,

att i 254 § inrycktes en bestämmelse, att vad under 3) i 8, 29, 120

och 145 §§ vore stadgat icke ägde tillämpning.

För min del anser jag mig böra förorda, att i ovan angivna syfte

ett tillägg sker till 254 §. Vad angår tilläggets avfattning, så synes

mig den form, bankinspektionen föreslagit, till äventyrs kunna föranleda

den missuppfattningen, att samtliga övriga bestämmelser i de fyra uppräknade

lagrummen enligt lagens mening borde tillämpas i de tall,

varom 254 § handlar. Uppenbart är emellertid att sa icke kan vara

förhållandet t. ex. med bestämmelsen under 2) i 29 och 145 .§§. Den

av de sakkunniga använda formuleringen synes därför vara att föredraga.

De sakkunnigas förslag att såsom ett andra moment av 254 §

banklagen skulle införas en bestämmelse därom, att vid banksammanslagning

de från den likviderande banken övertagna tillgångarna icke

finge vid deras införande i den övertagande bankens böcker åsättas

oskäligt lågt värde, är föranlett av en utav bankinspektionen i dess

skrivelse av den 5 november 1915 gjord framställning, att den övertagande

bankens rätt att göra avskrivningar å dylika tillgångar borde

närmare begränsas.

Den av bankinspektionen sålunda väckta frågan står i nära samband

med föreskriften i 2 mom. av 40 resp. 156 § banklagen, att till

reservfonden alltid skall läggas vad vid teckning av aktier eller lotter

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

må hava för aktierna eller lotterna erhållits utöver det belopp, varå de

lyda. Detta stadgande gäller naturligtvis varje slag av vederlag för

emitterade aktier eller lotter, ej blott det, som influtit i kontanta penningar.

Bankinspektionen konstaterar emellertid, att så länge det står

bank öppet att å övertagna tillgångar verkställa hur stora avskrivningar

som helst, banken häri äger en utväg att undandraga sin reservfond

vad densamma rätteligen tillkommer.

Bankinspektionen yttrar härom:

»Det är tydligt, att vederlaget för de aktier eller lotter, som det övertagande

bolaget utlämnar, motsvarar det belopp, varmed de övertagna tillgångarna överstiga

de övertagna skulderna. Härmed är dock ej angiven någon grund för beräkning

av dessa tillgångars värde. Det har ifrågasatts, att vederlaget skall beräknas till

beloppet av den likviderande bankens fonder och i övrigt reserverade medel enligt

senaste balansräkning. Detta är emellertid icke hållbart, emedan denna balansräkning

grundas på en uppskattning av tillgångarna, som verkställts av den likviderande

banken och tydligen icke kan vara bindande för den övertagande banken.

Denna har utan tvivel rätt att å de övertagna tillgångarna verkställa de avskrivningar,

som kunna finnas erforderliga, och detta utan avseende därå, att genom

dessa avskrivningar överskottet, som skall utgöra vederlag för de för fusionen

emitterade aktierna, nedgår under beloppet av det likviderande bankbolagets bokförda

fonder. Enligt gällande lag torde nämligen annan limit för sådana avskrivningar

icke finnas än den, som framgår av bestämmelsen, att en banks grundfond skall

anses ökad med sammanlagda beloppet av nyemitterade aktier; de övertagna tillgångarna

få således icke nedskrivas så starkt, att de icke lämna ett överskott utöver

skulderna, som fullt motsvarar sammanlagda beloppet av de emitterade aktierna.

Att icke alltför kraftiga avskrivningar göras är emellertid av vikt så till vida, att

den övertagande bankens reservfond därigenom faktiskt kan gå miste om det tillskott,

som den enligt lag skall erhålla i vad vid en emission betingas för aktie utöver dess

nominella belopp. Ty den övertagande banken är ju oförhindrad att såsom årsvinst

redovisa och därefter utdela allt vad som inflyter å de avskrivna tillgångarna,

ehuru det i själva verket utgjort valuta för de emitterade aktierna och sålunda

bort föras till reservfonden.»

I den motivering, som de sakkunniga givit det föreslagna stadgandet,

heter det bland annat:

»Genom ett stadgande sådant som det föreslagna nödgas vederbörande bank

värdesätta övertagna tillgångar utan hänsyn till de värden, vartill de varit bokförda

hos den övertagna bankrörelsen. En tillgång, som förut varit bokförd till mycket

lågt belopp, kan följaktligen komma att i den övertagande bankens böcker upptagas

till betydligt högre belopp. Då ifrågavarande värdesättning skall äga rum redan

vid de övertagna tillgångarnas införande i den övertagande bankens böcker, kan ur

dessa omedelbart hämtas upplysning om hur mycket som erhållits för de emitterade

aktierna utöver deras parivärde. Misstankes en övertagen tillgång vara uppskattad

oskäligt lågt, kan ett ingripande för rättelses vinnande i allmänhet företagas utan

De sakkunniga.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Bankför
eningens
styrelse.

Bank
inspektionen.

Departe
mentschefen.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

att man behöver vänta tills den ifrågavarande tillgången förvandlats i penningar.

Att undersökning rörande värdet sålunda framtvingas på ett tidigt stadium underlättar

naturligtvis mestadels i hög grad anskaffandet av erforderlig utredning. För

den händelse emellertid det skulle visa sig svårt att omedelbart efter införandet i

bankens böcker påvisa, att en viss tillgång upptagits till oskäligt lågt värde, lägger

stadgandet icke hinder i vägen för att hänsyn må tagas jämväl till bevisning, som

senare låter sig åvägabringas. Om t. ex. avskrivning företagits å en fordran på

grund av utlämnat lån, kan det hända, att frågan, huruvida åtgärden varit befogad,

icke kan avgöras, förrän det visat sig, om lånet inbetalas med sitt ursprungliga

belopp eller icke.

Man torde kunna förutsätta, att bankinspektionen vid övervakandet av stadgandets

efterlevnad, till undvikande av ett osäkerhetstillstånd, som kunde hava

sina betänkliga sidor, iakttager att, därest emot värdesättningen av en viss tillgång

anmäx-kning icke framställes, då bankinspektionen första gången efter tillgångens

införande i bankens böcker granskar dennas förvaltning och räkenskaper, värdesättningen

sedermera endast i undantagsfall må göras till föremål för klander.

Har däremot riktigheten av åsatt värde redan från början blivit av bankinspektionen

ifrågasatt, men emot bankens bestridande anmärkningens riktighet

icke kunnat till fullo ådagaläggas, lärer frågan därom böra få stå öppen tills vidare.

Att det i många fall kan erbjuda stora svårigheter att överhuvud, vare sig

tidigare eller senare, bestämma en viss tillgångs värde vid en given tidpunkt är

uppenbart. Men detta lärer icke rimligen kunna åberopas som skäl mot det föreslagna

stadgandet. Sådana svårigheter torde vara i lika hög grad till finnandes,

vilka bestämmelser än uppställas för att i fråga om sådana fall, då betalningen för

emitterade aktier icke skall erläggas kontant, supplera regeln i 2 mom. av 40

resp. 156 § banklagen.»

Bankföreningens styrelse liar icke något att erinra mot de sakkunnigas

förslag.

Bankinspektionen yttrar rörande detsamma:

»Utvägen synes väl funnen, men normen för värdesättningen är knappast

riktigt angiven, då det heter, att ifrågavarande tillgång ’må icke vid dess införande

i bolagets böcker åsättas oskäligt lågt värde’. Enligt 40 resp. 156 § banklagen

skall nämligen till reservfonden alltid läggas vad vid emission må hava erhållits

över pari; och då vederlag lämnas i annat än penningar, skall uppenbarligen

detta vederlag uppskattas till sitt verkliga värde, och det överskott utöver de emitterade

aktiernas eller lotternas parivärde, som därvid må uppkomma, läggas till

reservfonden. Yi förmena därför, att ifrågavarande bestämmelse bör lyda sålunda:

''Tillgång, som bankbolag på sätt i 1 mom. sägs förvärvat, må vid övertagandet

icke i räkenskapen upptagas under verkliga värdet.’ Om nu här anmärkes, att

detta värde i vissa fall svårligen kan fastställas, så erinras att det heller icke kan

utrönas, om och i vad mån ett värde är ''oskäligt lågt’, med mindre ett verkligt

värde fastslås. Och för övrigt har gällande lag utgått från att en sådan värdesättning

kan ske, då i fråga om balansräkning stadgas, att tillgångarna där icke

må upptagas över ''sina verkliga värden’.»

Den förebragta utredningen synes mig Lava ådagalagt nödvändig
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

heten av att i lag begränsa banks rätt att i förevarande hänseende

företaga avskrivningar. Vad angår avfattniDgen av det erforderliga

stadgandet, lärer vad bankinspektionen anmärkt mot de sakkunnigas

förslag icke kunna frånkännas berättigande, och förordar jag därför, att

stadgandet formuleras på i huvudsak det sätt, bankinspektionen angivit.

Syftet med den bestämmelse, vilken av de sakkunniga föreslagits

skola inflyta såsom ett tredje moment i 254 § banklagen, är att tillmötesgå

en av bankinspektionen i dess skrivelse av den 5 november

1915 gjord, så lydande framställning:

»Bankinspektionen vill ifrågasätta, att vid fusion mellan bankbolag bland det

likviderande bolagets tillgångar befintlig egendom må övertagas utan hinder av bestämmelsen

i 46 resp. 162 §§ banklagen. Det i berörda lagrum intagna förbudet

för bankbolag att annorledes än under särskilt angivna omständigheter förvärva

viss egendom har hittills vid fusioner föranlett till bildande av s. k. dottereller

sidobolag till det övertagande bolaget, å vilka hos det likviderande bolaget

befintlig sådan egendom överlåtits. Emellertid synes det ganska rimligt, att

det övertagande bolaget i förevarande avseende tillerkännes samma rätt som det

likviderande; och då, såsom bankinspektionen tidigare haft anledning framhålla,

bildandet av dylika dotter- och sidobolag till banker böra såvitt möjligt inskränkas,

framstår även ur denna synpunkt en lagändring i angiven riktning såsom önskvärd.»

Rörande den föreslagna bestämmelsen anföra de sakkunniga i sitt

betänkande:

»Bestämmelsen bör avse allenast sådana fall, då bankbolag sammanslås med

eller övertages av annat bankbolag; härigenom vinnes garanti för att egendom,

som bankbolag i regel icke må förvärva, icke i allt för stor utsträckning ingår

bland de övertagna tillgångarna.

Den avvikelse från gällande lag, som den föreslagna bestämmelsen innebär,

bör naturligtvis icke göras större än omständigheterna verkligen kräva. Bank, som

jämlikt ifrågavarande bestämmelse förvärvat egendom, må därför icke behålla denna

längre än till dess banken är i tillfälle avhända sig den på antagliga villkor. Att

i lagen närmare angiva, när detta skall anses vara fallet, låter sig emellertid svårligen

göra. Med anledning härav har i det föreslagna stadgandet endast införts en

föreskrift att egendom skall avyttras, så snart det lämpligen kan ske. Bankinspektionen

torde med stöd av denna föreskrift kunna öva påtryckning på bank, som

tövar att avhända sig övertagen egendom. Givetvis bör skyldighet att avyttra

egendomen i varje fall föreligga, när för densamma kan uppnås sådant pris, att

den bank, från vilken egendomen övertagits, skulle, om den fortfarande ägt bestånd

och haft egendomen kvar, varit pliktig att avhända sig densamma.»

Bankföreningens styrelse har icke haft något att erinra i anledning

av förslaget, men bankinspektionen anför beträffande detsamma följande:

»Lika med bankinspektionen anse de sakkunniga önskvärt att det vid fusion

mellan banker beredes möjlighet för den övertagande banken att utan hinder av stadgandena

i 46, resp. 162 § i banklagen förvärva den andra bankens tillgångar.

254 § 3 inom.

banklagen.

Bank
inspektionen.

De sakkunniga.

Bank
föreningens
styrelse.

Bank
inspektionen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

I motiven förmäles, att bank dock icke bör få behålla sålunda förvärvad egendom

''längre än till dess banken är i tillfälle avhända sig den på antagliga villkor’. När

detta skall anses vara fallet anse de sakkunniga icke kunna i lagen närmare angivas,

utan hava åt den föreslagna bestämmelsen givit den lydelse, att egendom, varom

nu är fråga, ''skall avyttras så snart det lämpligen kan ske’.

Bankinspektionen uttalar i sin skrivelse, att det övertagande bolaget bör i

detta hänseende tillerkännas ''samma rätt’ som det likviderade, och i överensstämmelse

härmed bör väl saken rätteligen ses så, att den övertagande banken helt

inträder i den likviderande bankens ställning till ifrågavarande egendom och därför

skall vara skyldig att avyttra egendomen, då en sådan skyldighet skulle hava inträtt

för den likviderande banken, varken förr eller senare. Det naturliga i en

sådan anordning framträder särskilt klart i fall, då, såsom vid bankaktiebolaget

Stockholm—övre Norrlands omvandling till aktiebolaget Norrlandsbänken, den övertagande

banken tillkommit allenast för att fortsätta det övertagna institutets rörelse.

Då vidare de tillgångsposter, varom här är fråga, förvärvats under exceptionella

förhållanden, måste det antagas, att de äro ganska fåtaliga, och vid sådant förhållande

bör det ej möta synnerliga svårigheter för den övertagande banken att

vid fusionstillfället ur den övertagna bankens böcker förvissa sig om de värden,

till vilka försäljning måste ske. Det synes således icke finnas anledning att här

tillskapa en ny regel för egendomens avyttrande; och den föreslagna föreskriften

är för övrigt avfattad i så svävande ordalag, att tvekan nog skulle uppstå vid dess

tillämpning. Knappast kan den väl anses inrymma det här ovan framställda och

av sakkunniga i motiveringen godkända krav därpå, att för den övertagande banken

skall gälla samma realisationsplikt, som skulle ålegat den övertagna. Om exempelvis

en bank övertagit aktier såsom betalning för en fordran och sedermera överlämnat

dem jämte sina övriga tillgångar till annan bank, skulle, om den föreslagna bestämmelsen

bleve lag, ett yrkande om aktiernas avyttrande, då detta kunde ske till

belopp, som täckte den med aktierna likviderade fordran, kunna tillbakavisas med

den förklaring att sådant icke vore ''lämpligt'', enär en hausse för aktierna inträtt

eller vore att förvänta; under vilka förhållanden aktierna av den likviderade banken

förvärvats, komme icke den bank vid, som genom fusion erhållit dem. Samma svar

skulle kunna lämnas på ett realisationsyrkande beträffande aktier, som en efter

fusion likviderande bank förvärvat i strid med lag och därför varit skyldig att

omedelbart åter avyttra.

Men å andra sidan bör den övertagande banken icke vara skyldig att realisera

egendom, varom här är fråga, endast ur en lämplighetssynpunkt, som det nog i

varje konkret fall skulle bliva mycket svårt att fastställa.

Stadgandet torde därför böra innehålla, att om bankbolag övertager annat

bankbolags rörelse och bland tillgångarna finnes egendom, varmed bankbolag ej må

driva handel för egen räkning, den egendom må, även där sådant fall ej är för

handen, som omförmäles i 46 och 48, resp. 162 och 164 §§, förvärvas av det

övertagande bolaget, dock med samma skyldighet att åter avyttra den, som ålegat

det övertagna bolaget.»

Införande i lagen av ett stadgande, varigenom möjlighet beredes

bank att utan anlitande av dotterbolag eller sidobolag vid fusion övertaga

den likviderande banken tillhöriga aktier och fastigheter, anser jag

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

mig böra förorda. Framför allt synes mig ett sådant stadgande vara

behövligt, i fall de föreslagna ändringarna i 48 och 164 §§, för vilka

jag nyss redogjort, npphöjas till lag och bank sålunda icke vidare är

berättigad att hava ett dotterbolag att för bankens räkning förvalta

sådan egendom, som banken icke själv äger rätt att förvärva.

Bankinspektionens uppfattning, att den övertagande bankens

realisationsplikt i fråga om övertagen egendom bör regleras genom en

föreskrift, enligt vilken denna bank helt inträdde i den likviderande

bankens ställning till ifrågavarande egendom, så att den vore skyldig

att avyttra egendomen, då sådan skyldighet skulle hava inträtt för den

likviderande banken, kan jag icke dela. ReaJisationspliktens inträdande

bör väl stå i ett visst förhållande till den penninguppoffring, som den

ifrågavarande egendomen kostat vederbörande bank; och denna kostnad

kan ju hava varit en helt annan för den övertagande banken än för

den likviderande. Så t. ex. lärer väl det förhållande, att den likviderande

banken måst till skyddande av fordran inropa viss egendom med

skyldighet att avyttra densamma, så snart det kan ske till belopp, som

täcker fordringen, icke böra för den bank, som sedermera övertagit

ifrågavarande egendom på helt andra villkor, medföra vare sig skyldighet

att avyttra egendomen för samma belopp, som den likviderande

banken skulle varit pliktig att nöja sig med — i denna punkt är jag

alltså av annan mening än de sakkunniga — eller rättighet att behålla

egendomen tills detta belopp kan erhållas. Yad det härvidlag för den

övertagande banken kommer an på är naturligtvis det belopp denna

kan anses hava betalat för egendomen ifråga. För övrigt komme ju

den av bankinspektionen önskade föreskriften endast att avse sådan

egendom, beträffande vilken realisationsskyldighet förelegat för den likviderande

banken, och en särskild föreskrift skulle bliva av nöden ifråga om

den egendom, som den likviderande banken innehaft utan sådan skyldighet.

Ifråga om den övertagande bankens realisationsskyldighet sjmes

mig i allmänhet böra gälla, att bank skall vara pliktig sälja övertagen

egendom, så snart det kan ske till det belopp, vartill vid egendomens

införande i bankens böcker dess värde blivit upptaget — d. v. s. egendomens

verkliga värde vid berörda tidpunkt; jämför den föreslagna

lydelsen av 254 § 2 mom. Att uppställa detta såsom en undantagslös

regel torde dock icke låta sig göra; möjligheten att kunna uppskjuta

försäljningen, fastän nämnda pris kan ernås, bör icke vara utesluten,

även om i sådana fall uppskov icke utan vägande skäl bör äga rum.

Den av de sakkunniga valda formuleringen av realisationsföreskriften

synes mig därför vara att föredraga. Frågan om huru länge

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

realisationen får uppskjutas är för övrigt av ganska underordnad betydelse;

den övertagna egendomen lärer väl i allmänhet representera

ett i förhållande till den övertagande bankens övriga tillgångar relativt

obetydligt belopp, vadan det icke torde vara att befara, att bankens

rörelse skall genom densamma onödigt belastas.

Övergångs- Såsom i det föregående nämnts hava de sakkunniga i sitt den 8

bestämmelse, januarj 1916 avgivna betänkande föreslagit den ändring i 48 och 164

§§ banklagen, att banker icke skola få förvärva aktier i bolag, vilkas

verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel med

aktier eller fast egendom, varjämte, enligt övergångsbestämmelserna, bank,

som före berörda stadgandes trädande i kraft förvärvat dylika aktier, icke

må innehava dem längre än till dess två år förflutit från ikraftträdandet.

Dessa bestämmelser utgöra emellertid icke hinder för att en bank,

som efter ikraftträdandet i sig upptagit en annan bank och därvid av

denna enligt 254 § 3 mom. förvärvat aktier av ovannämnda slag, vilka

sistnämnda bank ännu ej hunnit avhända sig, skulle kunna behålla dessa

aktier huru länge som helst. Med anledning härav torde, på sätt de

sakkunniga i sitt den 30 juni 1916 avgivna betänkande också föreslagit,

uti övergångsbestämmelserna stadgas, att beträffande bank, som

jämlikt 254 § 3 mom. övertagit aktier av ifrågavarande slag, enahanda

bestämmelser skola gälla som ifråga om bank, vilken före ikraftträdandet

förvärvat dylika aktier.

I enlighet med de erinringar jag sålunda haft att göra mot de

sakkunnigas förslag har jag låtit inom finansdepartementet omarbeta

desamma, varvid jämväl några ändringar av redaktionell natur däri vidtagits.

De båda förslagen om ändrad lydelse av stadganden i banklagen

hava sammanförts till ett förslag.

Departementschefen uppläste härefter förslag till lag om ändrad

lydelse av 48, 50, 164, 166 och 254 §§ i lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse samt till lag om ändring i vissa delar av lagen den 5

juni 1909 angående emissionsbanker, av den lydelse bilagor1) vid detta

protokoll utvisa, och hemställde, att lagrådets utlåtande över förslagen

måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag

av protokollet inhämtas.

9 Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker

har här uteslutits.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majds proposition Nr 182.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla.

VVKVA''

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

i

i $$ U''

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 154 käft. (Nr 182.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 48, 50, 164, 166 och 254 §§ i lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 48, 50, 164, 166 och 254 §§ i lagen den

22 juni 1911 om bankrörelse skola erhålla följande ändrade lydelse:

48 §.

Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än

femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanden

än i 46 § sägs förvärva aktie i emissionsbank. Åger bolaget tillika

grundfond och reservfond till sammanlagt belopp av sex miljoner kronor,

må det jämväl förvärva andra aktier med undantag av aktier i bolag,

vilkas verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel

med aktier eller fast egendom. Förekomma aktierna i sådant bolag

allmänt i handeln, äger dock Konungen, där så finnes lämpligt, medgiva,

att de få förvärvas av bankaktiebolag.

Ej må bankaktiebolag på en gång innehava jämlikt ovanstående

bestämmelser förvärvade aktier till högre bokfört belopp än det, varmed

reservfonden överskjuter femtio procent av grundfonden.

Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva

aktier må icke användas med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämma medgivet.

50 §.

Ej må bankaktiebolag vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse

förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke äger avsluta.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Ej heller annorledes må bankaktiebolag, där ej fråga är om utdelning

å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan tillkomma,

beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke

äger bedriva.

164 §.

Solidariskt bankbolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera

än femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra förhållanden

än i 162 § sägs förvärva aktie i emissionsbank. Åger bolaget

tillika grundfond och reservfond till sammanlagt belopp av sex miljoner

kronor, må det jämväl förvärva andra aktier med undantag av aktier i

bolag, vilkas verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva

handel med aktier eller fast egendom. Förekomma aktierna i sådant

bolag allmänt i handeln, äger dock Konungen, där så finnes lämpligt,

medgiva, att de få förvärvas av solidariskt bankbolag.

Ej må solidariskt bankbolag på en gång innehava jämlikt ovanstående

bestämmelser förvärvade aktier till högre bokfört belopp än det,

varmed reservfonden överskjuter femtio procent av grundfonden.

Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att

förvärva aktier må icke användas med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämman medgivet.

166 §.

Ej må solidariskt bankbolag vid avtal om kredit eller eljest i sin

rörelse förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke

äger avsluta.

Ej heller annorledes må solidariskt bankbolag, där ej fråga är om

utdelning å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan

tillkomma, beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke

äger bedriva.

254 §.

1 mom. Bildas bankbolag eller ökas bankbolags grundfond för

övertagande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall

övertaga utgöra vederlag för aktie eller huvudlott i bolaget samt teckning

ske med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och gälle i

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts proposition Nr 182.

■övrigt i ty fall denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och

grundfonds ökning med följande tillägg och undantag:

1) Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid grundfondens

ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl

alla de om bankrörelsens (ivertagande träffade bestämmelserna. Vad

under 3) i 8, 29, 120 eller 145 § stadgas föranleder icke därtill att

värdet av det, som för aktie eller liuvudlott skall tillskjutas i annat än

penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstämmas beslut om ökning

av grundfonden uppskattas till visst penningbelopp.

2) Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse

i teckningslistan äro berättigade att för aktie eller huvudlott

tillskjuta annat än penningar, äge å konstituerande stämman tecknare,

vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i

omröstning, som i 14 eller 126 § sägs; ej heller må sådan tecknare

eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier eller huvudlotter

vid omröstningen tagas i beräkning.

3) Vad i 1 mom. av 31 eller av 147 § är stadgat äger ej tillämpning.

4) Har vad bolaget enligt bestämmelse i teckningslistan övertagit

blivit uppskattat till oskäligt högt värde, vare de stiftare, som haft eller

uppenbarligen bort hava vetskap om att uppskattningen varit oskälig,

pliktige att ersätta bolaget skadan, en för alla och alla för en.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande den. senare i

sådan egenskap åliggande skadeståndsskyldighet är ej för bolaget

bindande.

5) Talan mot stiftare enligt vad ovan under 4) stadgats må ej

anställas, sedan två år förflutit från bolagets registrering, utan så är,

att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Inträffar konkurs inom två år från bolagets registrering, stånde

konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts; och skall i ty fall

talan anhängiggöras inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden

för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången

av den tid. Försummas det vare rätt till talan förlorad.

2 mom. Tillgång, som bankbolag på sätt i 1 mom. sägs övertagit,

skall vid dess införande i bolagets böcker upptagas till sitt verkliga

värde.

3 mom. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och

finnes bland sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag

ej må driva handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant

fall ej är för handen, som i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

värvas av det övertagande bolaget. Egendom, som bankbolag i enlighet

med vad nu stadgats förvärvar, skall åter avyttras, så snart det lämpligen

kan ske.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1917.

Bankbolag, som dessförinnan under andra förhållanden än i 46

•eller 162 § avses förvärvat aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen

består i att förvalta eller driva handel med aktier eller fast egendom,

må, där Konungen ej lämnat medgivande som i 48 eller 164 §

sägs, icke innehava aktierna längre än två år från nämnda dag. Träder

under denna tid sistnämnda bolag i likvidation, må, även om sådant

fall ej är för handen, som i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, bankbolaget

för att undgå förlust övertaga det andra bolaget tillhörig egendom,

så vitt den av detta bolag förvärvats före lagens trädande i kraft.

Egendom, som bankbolag sålunda övertagit, skall så snart ske

kan åter avyttras. Utgöres den av aktier, må bolaget icke, förrän desamma

avyttrats eller inräknats i det aktiebelopp bolaget med stöd av

48 eller 164 § äger innehava, jämlikt någon av dessa paragrafer ytterligare

förvärva aktier.

Har bankbolag i nu stadgad ordning eller jämlikt 254 § 3 mom.

övertagit aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta

eller driva handel med aktier eller fast egendom, gälle i fråga

om bankbolagets rätt att innehava aktierna och att i händelse av det

andra bolagets trädande i likvidation övertaga dess egendom vad bär

ovan stadgats rörande bankbolag, som innan lagen trätt i kraft förvärvat

aktier i bolag med verksamhet som nu sagts.

Bestämmelserna i 50 § 2 mom. och 166 § 2 mom. skola tillämpas

jämväl i avseende å bankbolag, som innan lagen trätt i kraft förvärvat

rätt till förmån som i nämnda lagrum sägs. Vill i tv fall bankbolag

övertaga egendom av den, som medgivit bolaget sådan förmån, gälle i

fråga om bolagets rätt därtill vad här ovan beträffande övertagande av

egendom stadgats.

Konungen må, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva bankbolag

anstånd med tillämpning av de i föregående fyra moment meddelade

bestämmelser, dock icke i något fall längre än till dess den för bolaget

senast meddelade oktroj en tilländagått

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

, Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen

den 14 mars 1917.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 februari

1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse av 48, 50, 164, 166 och 254

§§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse samt lag om ändring i vissa

delar av lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av revisionssekreteraren Edvard Gadde.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 48, 50, 164, 166 och 254 §§

i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Lagrådet yttrade:

254 §.

Då för närvarande icke någon § i lagen om bankrörelse är uppdelad

genom utsatt momentbeteckning, men de särskilda styckena i en

§ likväl i lagen benämnas moment, synes önskligt att sådan beteckning

i förslaget undvikes.

Egendom, som bankbolag förvärvar jämlikt det föreslagna 3 mom.,

skall enligt samma moment avyttras så snart lämpligen kan ske. Till

förebyggande av missförstånd torde böra angivas att skyldigheten att

avyttra föreligger allenast i den mån egendomen ej får jämlikt de i

momentet åberopade lagrum behållas av bolaget.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Örergångsstadgandet.

Bestämmelsen i första stycket om rätt för bankbolag att övertaga

-egendom bör, i likhet med stadgandet i 254 § 3 mom., avse blott sådan

•egendom, varmed bankbolag ej må driva handel för egen räkning. Till

följd av förslagets underlåtenhet att angiva denna begränsning har stadgandet

i andra stycket om skyldighet att avyttra den övertagna egendomen

fått större räckvidd än vederbort. Beträffande sistnämnda stadgande

må vidare erinras att enahanda förtydligande bör göras, som vid

.254 § framhållits såsom önskligt. Iakttages detta, synes andra punkten

i andra stycket böra utgå.

Föreskriften i tredje stycket kan, såvitt angår aktier vilka övertagits

enligt 254 § 3 mom., ej gälla för annat fall än att övertagandet

skett inom de närmaste två åren efter lagens ikraftträdande. Detta torde

böra komma till uttryck i lagtexten.

Billigheten lärer kräva att något anstånd medgives med tillämpningen

av de nya bestämmelserna i 50 och 166 §§, såvitt rörer vinstandel,

vartill bankbolag redan före deras ikraftträdande vunnit rätt. I

överensstämmelse med vad som är föreslaget beträffande bankbolags rätt

att innehava vissa aktier torde anståndet lämpligen kunna sättas till två

år. Den hänvisning till förut givna stadganden, vilken -förslaget innehåller

med avseende å bankbolags rätt att övertaga egendom från den

som medgivit bolaget förmån av nu ifrågavarande slag, synes böra förtydligas

och fullständigas. Det lärer sålunda böra utsägas att därest

den, som utfäst dylik förmån, innehar egendom varmed bankbolag ej

må driva handel, bankbolaget skall, för att undgå förlust, äga att under

ifrågavarande tid av två år förvärva denna egendom, såvitt den tillhörde

överlåtaren den 1 juli 1917, även om sådant fall ej är för handen

•som i 46, 48, 162 eller 164 § sägs. Tillika torde böra stadgas att

angående bankbolags rättigheter och skyldigheter i anledning av sådant

förvärv skall tillämpas vad förut är sagt beträffande det fall att bankbolag

förvärvat egendom enligt första stycket i övergångsstadgandet.

Ur Protokollet:

Erik Öländer.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

vO'' W) T ■. I,- L-SI; rL-t

- . | ,1 ^ -•{ i '' ; ,, ■ . . | , ,■> ,

Utdrag av protokollet över finansärenden, AåHef in/or 17aws

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 januari 1920.

rf: • . :''.i ;>>•*; ■; {f- 1, "< •* »

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:

Jag anhåller härmed att få anmäla förslag till lag om ändring i

vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse ävensom förslag

till lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående

sparbanker. Det förstnämnda förslaget avser dels ändring i bestämmelserna

om banks rätt att förvärva aktier, dels ändring i bestämmelserna

om efterlysning av förkommen motbok å medel, som innestå å

sparkasseräkning, dels utvidgning av Kungl. Maj:ts befogenhet att

förklara åt bank meddelad oktroj förverkad och dels reglering av vissa

förhållanden, som äga sammanhang med banksammanslagning. Den

föreslagna ändringen i sparbankslagen avser bestämmelserna om efterlysning

av förkommen sparbanksbok.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182. 57

I. Banks aktieförvärvsrätt.

Egentligen må bank icke driva handel med eller förvärva annan

egendom än guld samt in- och utländskt mynt, växlar, checker, anvisningar

ävensom obligationer och andra för den allmänna rörelsen

avsedda förskrivningar. Emellertid tillkommer det enligt 46 § banklagen

bankaktiebolag, bland annat, att med den inskränkning, som framgår

av 47 §, till skyddande av fordran å offentlig auktion eller fondbörs

inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt, så ock

såsom betalning övertaga lös egendom, där uppenbart är, att banken

eljest skulle lida avsevärd förlust. Vad sålunda inköpts eller övertagits

skall emellertid åter avyttras, så snart det kan ske till belopp, som täcker

fordringen. Samma bestämmelser gälla, enligt 162 §, för solidariskt

bankbolag. Till egendom, som bankbolag i nu nämnda ordning får

förvärva, hör naturligtvis även aktier. I övrigt finnas rörande banks

aktieförvärvsrätt i banklagen följande bestämmelser. 47 § inne
håller

förbud för bankaktiebolag att förvärva egen aktie. Enligt 48 §

äger bankaktiebolag, vars reservfond överstiger femtio procent av grundfonden,

att även under andra förhållanden än i 46 § sägs förvärva aktie

i emissionsbank; dock må bankaktiebolag ej på en gång innehava jämlikt

denna bestämmelse förvärvade aktier till högre bokfört belopp än det,

varmed reservfonden överskjuter femtio procent av grundfonden. Ager

bankaktiebolaget tillika grundfond och reservfond till sammanlagt belopp

av sex miljoner kronor, äger detsamma jämväl förvärva andra

aktier till hälften av det belopp, för vilket rätten att förvärva aktier

i emissionsbank icke utnyttjats. Aktier i annat inländskt bankaktiebolag,

som icke är emissionsbank, ävensom aktier i utländskt bankföretag

må dock icke förvärvas utan att Kungl. Magt prövat skäligt

lämna tillstånd därtill. För solidariska bankbolag finnas i 164 § bestämmelser,

motsvarande de i 48 § för bankaktiebolag givna.

Samtliga nu nämnda bestämmelser tillhöra 1911 års banklag i

dess ursprungliga lydelse, med undantag av förbudet mot förvärv av

aktier i inländska bankaktiebolag och utländska bankföretag, vilket förbud

tillkommit på grund av lag den 1 april 1919. Innan detta tillägg

gjordes, har emellertid frågan om annan ändring i bestämmelserna

rörande banks aktieförvärvsrätt varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Den 16 februari 1917 anmäldes nämligen i statsrådet av dåvarande

chefen för finansdepartementet ett inom departementet utarbetat

förslag till lag om ändrad lydelse av åtskilliga paragrafer i banklagen,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 154 höft. (Nr 182.) 8

Gällande bestämmelser.

Tidigare

ändringsför
slag.

s. 58 Kontrollera mot PDF

1917 års

bankkommitté.

58 Kungl. Maj ds proposition Nr 182.

däribland 48, 50, 164 och 166 §§, Såvitt dessa paragrafer angår grundade

sig förslaget i huvudsak å ett av särskilt tillkallade sakkunniga

personer — här nedan kallade 1915 års sakkunniga — den 8 januari

1916 avgivet betänkande jämte häröver av svenska bankföreningens

styrelse och bankinspektionen avgivna yttranden samt avsåg i främsta

rummet att betaga bank möjlighet att genom dotterbolag ägna sig åt

aktie- och fastighetsaffärer i större utsträckning än bank lagligen ägde

rätt till. I sådant hänseende innehöll förslaget, att i 48 och 164 §§

skulle införas förbud för bank att förvärva aktier i bolag, vilkas verksamhet

huvudsakligen bestod i att förvalta eller driva handel med

aktier eller fast egendom; dock att Kungl. Maj:t, om aktierna i sådant

bolag allmänt förekomme i handeln, skulle äga rätt att, där så funnes

lämpligt, medgiva, att de finge förvärvas av bank. Till komplettering

av nämnda förbud föreslogs vidare införande i 50 och 166 §§ av ett

tillägg, enligt vilket bank icke, där ej fråga vore om utdelning å

aktier eller vad banken såsom ägare av aktier eljest kunde tillkomma,

finge beredas andel i vinst på verksamhet, som banken själv icke ägde

bedriva. Förslaget, som för övrigt jämväl avsåg sådan ändring av 48

och 164 §§, att bank, som ägde förvärva ej blott aktier i emissionsbank

utan även andra aktier, skulle, i den mån rätten att förvärva

aktier i emissionsbank icke utnyttjats, få innehava andra aktier för hela

det belopp, varmed reservfonden översteg halva grundfonden, innehöll

slutligen en del övergångsbestämmelser med avseende å ovan omförmälta

förbuds genomförande. Rörande innehållet av dessa samt av de sakkunnigas

betänkande och däröver avgivna yttranden hänvisar jag till

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 16 februari 19IT.1)

Lagförslaget remitterades till lagrådet, som den 14 mars 1917

avgav utlåtande däröver.2)

Emellertid hade vid 1917 års riksdag den uppfattningen vunnit

insteg, att vårt bankväsen och därmed sammanhängande förhållanden

borde i olika avseenden underkastas en ingående undersökning.

Med anledning härav blev nyssnämnda lagförslag icke framlagt för riksdagen.

I stället blev, efter det riksdagen i skrivelse den 15 juni 1917

anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, i vad mån ändringar i eller

tillägg till gällande lagar och författningar eller åtgärder annorledes

borde vidtagas till förhindrande av bankväsendets utveckling i en för

staten och näringslivet skadlig riktning, samt därefter till riksdagen

>) Se sid. 9.

’) Se sid. 54.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kuntjl. Maj.ts proposition Nr 182.

inkomma med de framställningar, vartill en sådan utredning kunde föranleda,

en kommitté den 22 september 1917 tillsatt med uppdrag att

i enlighet med vissa samtidigt lämnade anvisningar verkställa utredning

angående en del det ekonomiska livet och bankverksamheten berörande

frågor.

Kommittén, här nedan kallad bankkommittén, har, bland annat,

avgivit dels den 30 november 1918 ett betänkande, uti vilket i sammanhang

med införande av vissa reglerande bestämmelser rörande aktiebolag,

som idka emissionsrörelse, förordas upphävande av lagen den 5 juni

1909 angående emissionsbanker, dels den 25 januari 1919 ett betänkande,

i vilket frågan om bankernas aktieförvärvsrätt behandlas och

vissa ändringar i bestämmelserna rörande denna rätt föreslås. För

förstnämnda betänkande och de yttranden, som däröver avgivits, har jag

förut i dag närmare redogjort vid anmälan om förslaget till lag om

emissionsrörelse. Över betänkandet av den 25 januari 1919 hava infordrade

yttranden avgivits av svenska bankföreningens styrelse den

19 mars, av fullmäktige i Sveriges riksbank den 30 maj och av

bankinspektionen den 27 juni 1919.

Efter att hava redogjort för innehållet i sistnämnda betänkande

och erinrat om den utförliga historik rörande tillkomsten av bestämmelserna

angående banks aktieförvärvsrätt, som finnes lämnad i bankkommitténs

ovan omförmälta betänkande av den 30 november 1918,

fortfor föredragande departementschefen:

Bankkommittén har först och främst föreslagit vissa ändringar uti

de i 48 och 164 §§ banklagen givna bestämmelserna rörande banks

rätt att även under andra förhållanden än i 46 och 162 §§ nämnda

lag sägs förvärva aktier. Dessa ändringar, som föreslagits under förutsättning

att 1909 års lag om emissionsbanker upphäves, innebära i

huvudsak följande:

1) Ur 48 och 164 §§ uteslutes vad dessa lagrum innehålla rörande

förvärv av aktier i emissionsbank.

2) Medan för närvarande enligt 48 och 164 §§ banks rätt att

förvärva andra aktier än aktier i emissionsbank beror av att banken

dels avsatt reservfond, som överskjuter halva grundfonden, dels ock

äger grundfond och reservfond till sammanlagt belopp av sex miljoner

kronor, uppställes i förslaget såsom villkor för att bank skall

äga åtnjuta ifrågavarande rätt, dels att banken avsatt medel till

dispositionsfond eller därmed likartad fond dels ock att bankens grund
-

Bankkom
mitténs
ändringsför
slag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

fond och reservfond ävensom, där fråga är om solidariskt bankbolag,

kommanditfonden sammanlagt uppgå till tio miljoner kronor.

3) Omfattningen av banks ifrågavarande aktieförvärvsrätt begränsas

på det sätt, att det bokförda värdet av de aktier, banken högst må

innehava, icke får överstiga vare sig de till dispositionsfond eller därmed

likartad fond avsatta medel eller tio procent av bankens grundfond

och reservfond samt, eventuellt, kommanditfond tillsammantagna.

4) I överensstämmelse med det av 1915 års sakkunniga avgivna

förslaget införes förbud mot förvärv av aktier i bolag, som huvudsakligen

hava till verksamhet att förvalta eller driva handel med aktier

eller fast egendom.

5) Nyssnämnda förbud bör enligt förslaget icke obegränsat gälla

ifråga om förvärv av aktier i bolag, som driva emissionsrörelse och som

ställts under offentlig tillsyn. Aktier i dylikt emissionsaktiebolag bör det

nämligen vara tillåtet för bank att innehava, dock högst en tredjedel av

samtliga aktier med lika rätt i ett och samma emissionsaktiebolag.

Härjämte må Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar äga meddela

dispens från det under 4) omförmälda förbudet.

Bankkommittén har vidare förordat det av 1915 års sakkunniga

föreslagna tillägget till 50 och 166 §§ banklagen.

Slutligen har bankkommittén framhållit nödvändigheten av vissa

övergångsbestämmelser till undvikande av att olägenheter för bankerna

uppstå vid den ifrågasatta omläggningen av aktieförvärvsrätten.

I sådant hänseende har kommittén föreslagit:

1) att bank, som vid tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande

äger aktieförvärvsrätt, men vars disponibla reserverade medel då

e.j uppgå till beloppet av bankens aktieinnehav, medgives att under en

tid av högst tio år förvärva och besitta aktier med ovan angivna undantag

och inskränkningar till ett belopp av högst tio procent av bankens

sammanlagda grund-, kommandit- och reservfonder;

2) att bank, som genom bestämmelsen, att aktieinnehavet ej får

överstiga tio procent av bankens sammanlagda grund-, kommandit- och

reservfonder, får sin aktieförvärvsrätt minskad till belopp, understigande

det, vartill bankens aktieinnehav vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande

är bokfört, bör beredas en övergångstid av tio år, under vilken

tid det tillkommer banken att åstadkomma jämvikt mellan bankens

aktieinnehav och förvärvsrätt;

3) att bankerna i sammanhang med dotterbolagens upplösning

måtte medgivas de lättnader, som angivas i övergångsbestämmelserna

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

till det av 1915 års sakkunniga framlagda förslaget, dock med den ändring

att den Kungl. Maj:t medgivna dispensrätten icke må begränsas till

att blott gälla under tiden för vederbörande banks oktroj.

4) att övergåugsstadgandet slutligen måtte så avfattas att bank, som

övertager annan banks rörelse, icke därmed förlorar den aktieförvärvsrätt,

som den övertagna banken förut innehaft eller någon del därav,

samt i övrigt — måhända genom en Kungl. Maj:ts dispensrätt — göras

så omfattande, att under övergångstiden bestående förhållanden i förevarande

hänsende icke rubbas.

Rörande de av bankkommittén sålunda förordade ändringarna

har en ledamot av kommittén uttalat den uppfattningen, att den nuvarande

övergångstiden vore mindre lämplig för en lagstiftning i en

fråga av så vittgående betydelse som frågan om banks aktieförvärv och

att nämnda ändringar därför icke borde komma till genomförande,

förrän konjunkturerna efter världsfreden läte sig säkrare bedömas och

lämpliga åtgärder hunnit vidtagas för att möjliggöra en kraftigare reglerande

verksamhet från riksbankens sida på den inhemska penningmarknaden.

Gent emot detta uttalande hava kommitténs övriga ledamöter

framhållit, att just under den tid, som nu förestode, en rationell

begränsning av aktieförvärvsrätten kunde bliva av synnerlig vikt och

att en reglering av denna rätt nödvändigt sammanhängde med den föreslagna

kontrollen över emissionsverksamhet, vars genomförande icke utan

fara torde kunna uppskjutas.

Bankföreningens styrelse har förklarat sig dela åsikten, att den

nuvarande tiden vore mindre lämplig för ifrågavarande lagstiftning, och

förmenar att de skäl, kommittémajoriteten häremot anfört, icke kunna

anses bärande.

För egen del biträder jag den mening, som omfattats av bankkommitténs

majoritet. Yad särskilt beträffar det redan av 1915 års

sakkunniga föreslagna förbudet mot förvärv av aktier i bolag, som

huvudsakligen hava till verksamhet att förvalta eller driva handel

med aktier eller fast egendom, erinrar jag om att detta förbud föreslagits

på den grund, att vissa banker börjat begagna sin aktieförvärvsrätt

till att genom dotterbolag driva aktie- och fastighetsaffärer

i en omfattning, som skulle kunna komma att medföra vissa risker

för deras soliditet. Därest ett ingripande i lagstiftningsväg emot

Fråga om uppskov

med de

föreslagna

ändringarnas

genomförande.

Kommittén.

Bankföre
ningens
styrelse.

Departe
mentschefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Fråga om

upphävande

av banks

aktieförvärvsrätt
Fullmäktige

i riksbanken.

62 Kungl. Maj.ls proposition Nr 182.

denna utveckling över huvud anses nödvändigt, torde detsamma böra

äga rum innan bankerna hunnit att så vidsträckt engagera sig i affärer

av ifrågavarande art, att en avveckling av engagemangen skulle komma

att vålla alltför betydande vanskligheter.

Vidare må ihågkommas att, såsom kommittémajoriteten också

framhållit, vissa av de ifrågasatta ändringarna äga sammanhang med

den föreslagna lagstiftningen om emissionsrörelse. I likhet med kommittémajoriteten

anser jag det vara av vikt, att denna lagstiftning

snart genomföres. Det är nämligen ingalunda osannolikt, att redan

under nuvarande osäkerhetstillstånd inom det ekonomiska livet en

del utövare av finansierings- och emissionsverksamhet kunna för att

under de dåliga tiderna skaffa sig inkomster komma att inlåta sig på

mindre solida emissionsaffärer. Betydelsen av att det allmänna under sådana

förhållanden äger möjlighet att till allmänhetens skyddande ingripa

torde ej böra underskattas. Härtill kommer önskvärdheten av att den

kontrollverksamhet, som jämlikt lagstiftningen om emissionsrörelse skulle

införas, organiseras och dess lämplighet prövas någon tid innan en ny

spekulationsperiod börjar. Men om lagstiftningen om emissionsrörelse

sålunda icke bör uppskjutas, gäller detsamma om de ändringar i bestämmelserna

om banks aktieförvärvsrätt, vilka sammanhänga med nämnda

lagstiftning.

Med anledning av vad jag sålunda anfört har jag ansett mig

böra utan uppskov upptaga bankkommitténs förslag till fortsatt behandling.

Fullmäktige i riksbanken hava i sitt yttrande förklarat, att de ansåge

tungt vägande skäl tala till förmän för den av generaldirektören

af Jochnick gentemot bankkommitténs flertal uttalade uppfattningen, att

bankernas aktieförvärvsrätt borde helt och hållet upphävas. Då det

emellertid i och för sig måste möta starka betänkligheter att nu fråntaga

bankerna eu rätt, vilken efter grundligt övervägande blivit dem

genom lagstiftningen tillagd så nyligen som år 1911 och vilken rätt

flertalet torde önska bibehålla, ansåge sig fullmäktige icke kunna förorda herr

af Jochnicks förslag. Fullmäktige kunde emellertid ej heller helt ansluta

sig till kommitténs förslag. Däremot syntes det fullmäktige böra

tagas under övervägande, huruvida icke en medelväg mellan dessa båda

linjer borde sökas genom att rätten för bank att äga aktier göres fakultativ.

En anledning härtill utgjorde enligt fullmäktiges förmenande

redan den omständigheten, att bland bankerna från början rått och fortfarande

rådde stridiga meningar angående nyttan av aktieförvärvsrätten.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 182. 63

Fullmäktige, som i övrigt anslöte sig till kommitténs förslag, förordade

alltså att detta kompletterades med bestämmelser av i huvudsak följande

innehåll. Bank, som vid tidpunkten för den fakultativa aktieförvärvsrättens

trädande i kraft ägde rätt att förvärva aktier, skulle hava att

till bankinspektionen anmäla, huruvida banken fortfarande önskade begagna

sig av denna rätt eller om banken ville avsäga sig densamma.

Motsvarande anmälan skulle göras av bank, som efter nämnda tidpunkt

i enlighet med banklagens bestämmelser bleve berättigad att äga aktier.

I de av bankinspektionen offentliggjorda uppgifterna rörande bankernas

ställning skulle banker, som begagnade rätt att förvärva aktier, särskiljas

från övriga banker. Härigenom skulle bankerna komma att uppdelas i

depositionsbanker och emissionsbanker. Möjlighet för bank, som avsao-t

sig aktieförvärvsrätten, att återfå densamma ävensom för bank, som anmält

sig vilja begagna aktieförvärvsrätten, att frånträda densamma borde

öppnas genom att ansökning härom gjordes beroende av Kungl. Maj:ts

prövning.

Bankföreningens styrelse har framhållit, att den bankerna tillerkända

aktieförvärvsrätten visat sig vara till nytta ej blott för bankerna

utan även och kanske i högre grad för det allmänna. Förutom de i sådant

hänseende av bankkommittén anförda exemplen (Aktiebolaget Lånekassan

av år 1914 och svenska Kronkreditaktiebolaget) ville styrelsen nämna

bankernas verksamhet vid grundandet av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet,

Vars tillkomst, i den form den ägde rum, för staten möjliggjordes

just därigenom att bankerna ägde rätt att förvärva aktier.

Bankinspektionen har ansett, att de grunder, som anförts såsom stöd

för att bankernas aktieförvärvsrätt borde helt och hållet upphävas, förtjäna all

uppmärksamhet, men har dock funnit sig sakna skäl att för närvarande ifrågasätta

en dylik åtgärd. Härutinnan har bankinspektionen anfört i huvudsak

följande: »Bankinspektionen måste vitsorda, att bankernas aktieförvärvsrätt

hittills icke i mera avsevärd omfattning kommit att tjäna de syften, som från

statsmakternas sida i huvudsak föranledde dess tillkomst. Härvid måste

dock beaktas, att under största delen av den korta tid, den ifrågavarande

rätten varit bankerna medgiven, de ekonomiska förhållandena till

följd av världskriget varit av en alldeles säregen beskaffenhet. Bankernas

aktieförvärvsrätt med dess synnerligen snäva begränsning har varit

avsedd för helt andra förhållanden än de, som rått under denna tid. Någon

direkt medverkan från bankernas sida lör stödjande av företagsamheten

genom teckning av aktier i nya eller ombildade bolag bär icke varit

Bankföre
ningens
styrelse.

Bankinspek
tionen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

64 Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

behövlig, i det att därförutan kapital till överflöd stått till förfogande

för dylikt ändamål. Och något större inflytande på aktiemarknaden

hade det under den kraftiga hausse, som tog sin början under år 1916

och understödd med de betydande vinstmedel, som inhöstats under krigskonjunkturen,

pågick inpå år 1918, på grund av den starka begränsningen

i aktieförvärvsrätten icke varit möjligt för bankerna att utöva,

även om de därutinnan samverkat. Därest andra konjunkturer med åtföljande

depression inom näringslivet skulle komma att under någon

period göra sig gällande, och tecken därtill saknas ju icke, lärer aktieförvärvsrätten

mera komma till användning för därmed avsett ändamål.

I varje fall hava enligt bankinspektionens åsikt bankerna under en allt

för kort och därtill säregen tid varit i besittning av aktieförvärvsrätten, för

att man skulle kunna bilda sig ett definitivt omdöme om dess allmänna gagnelighet

och betydelse. Som skäl för aktieförvärsrättens upphävande har

vidare framhållits det förhållandet, att de i ämnet givna lagbestämmelserna

icke äro och svårligen kunna göras fullt effektiva. Éj heller detta skäl synes

böra tillmätas avgörande betydelse. Det av 1915 års sakkunniga föreslagna

och av kommittén tillstyrkta förbudet för bankerna att äga aktier

i s. k. dotterbolag tjänar att förebygga en farlig form av gällande bestämmelsers

kringgående. Att kringgående kan komma att äga rxim

även på annat sätt är givetvis icke omöjligt, men att på grund därav

indraga all rätt till aktieförvärv vore enligt bankinspektionens mening

att gå för långt. Skulle lagens bestämmelser komma att kringgås på

ett sätt, som är värt uppmärksamhet, lär bankinspektionen icke underlåta

att däremot föreslå erforderliga åtgärder».

För egen del ansluter jag mig till den uppfattningen, att bankernas

aktieförvärvsrätt icke bör, åtminstone för närvarande, upphävas.

Jag underskattar visserligen icke betydelsen av de skäl, som anförts till

stöd för en dylik åtgärd, men jag anser mig icke kunna förorda, att

en rätt, som för endast några få år sedan blivit given, och som, om

man bortser från dotterbolagsinstitutionen, icke kan sägas hava blivit

missbrukad, utan tvingande skäl redan nu tages tillbaka. Följaktligen

finner jag icke heller skäl föreligga att, på sätt två ledamöter av

bankkommittén föreslagit, betaga bankerna rätt att, annorledes än efter

Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd, förvärva andra aktier än sådana i

emissionsbolag, som stå under allmän kontroll.

Fullmäktiges i riksbanken förslag om införande av fakultativ

aktieförvärvsrätt synes icke avse att uppnå annat än att bereda möj
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl Maj:ts proposition Nr 182.

lighet dels för att man av de banker, som äga aktieförvärvsrätt,

skall kunna erhålla uttryckligt besked, huruvida de komma att begagna

sig av berörda rätt eller ej, dels för att uppgifter om vilka banker,

som begagna sig av sin aktieförvärvsrätt, skola kunna hållas

ofientligt tillgängliga. Givetvis kan det vara av intresse, att upplysningar

icke saknas i nämnda hänseenden. Emellertid är härför redan

i viss utsträckning sörjt. I 48 och 164 §§ banklagen stadgas nämligen,

att bankbolag enligt berörda lagrum tillkommande aktieförvärvsrätt

icke må användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämma medgivet. För begagnande av ifrågavarande

rätt kräves sålunda redan nu en uttrycklig förklaring från bankens

sida. Vidare må erinras, att ur bankinspektionens — eller, i enlighet

med ämbetsverkets benämning från och med 1920 års ingång, bankoch

fondinspektionens — månatliga uppgifter rörande bankernas ställning

upplysning kan hämtas om beloppet av varje banks aktieinnehav.

Några ytterligare lagstiftningsåtgärder i den av fullmäktige antydda

riktning anser jag fördenskull knappast av behovet påkallade, i all

synnerhet som aktieförvärvsrätten enligt bankkommitténs förslag blir

så begränsad, att den näppeligen kommer att innebära några risker

för bankernas soliditet.

Jag övergår nu till en närmare granskning av de olika punkterna

i bankkommitténs förslag.

Att ur 48 och 164 §§ banklagen bör, på sätt kommittén hemställt, Ändringar i

utgå vad desamma innehålla rörande förvärv av aktier i emissionsbank 48och l64§§- är en självklar följd av upphävandet av lagen om emissionsbanker. M^bestammd

Beträffande kommitténs förslag, att bankbolags aktieförvärvsrätt ser om aktier

skall göras beroende av att banken avsatt medel till dispositionsfond * cmb“^ns''

eller därmed likartad fond, har bankföreningens styrelse i huvudsak anfört 0 °"''

följande: Kommitténs förslag innebure i viss mån ett upptagande av äLtföndZur ‘

en utav bankföreningen år 1911 alternativt föreslagen norm i fråga om därmed

aktieförvärvsrätten. I de motioner, som vid 1911 års riksdag väcktes tuorTjJrufangående

bankers rätt att förvärva aktier, upptogs detta förslag, och *ll:tnjn9 /*>

blev detsamma, efter ett yttrande av bankinspektionen, med några fä

modifikationer förordat av bankoutskottet i dess betänkande. Efter en föreningens

kritik, som vid utskottsbetänkandets behandling i första kammaren mot styrelse,

detsamma i denna del riktades av dåvarande chefen för finansdepartementet,

fingo 48 och 164 §§ banklagen emellertid sin nuvarande avfattning.

Någon erinran mot att tillerkänna bank rätt att förvärva aktier

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt 154 höft. (Nr 182.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankinspek
tionen.

gg Käng!. Maj:ts proposition Nr 182.

i enlighet med de av kommittén föreslagna förutsättningarna ville styrelsen

icke göra, men anhöll däremot att lå inlägga en bestämd gensaga

mot att de banker, som ägde rätt till aktieförvärv enligt nu gällande

principer, fråntoges den rätt de nu ägde. Allt för ofta förekommande

ändringar i lagstiltningeu vore synnerligen betänkliga för näringslivet,

och att utan vidare på ett område sådant som det förevarande ga

ifrån en förut tillämpad princip för att omfatta en helt annan innebure

allt för stora rubbningar i den stabilitet, som vore en av de nödvändigaste

förutsättningarna lör ett sunt affärsliv. På sin tid både ^avarande

finansministern med instämmande från kamrarnas sida framhållit

det nuvarande systemet, med uteslutande av det andra då fakultativt

framställda, såsom det enda, vilket kunde godtagas. Aven 1915

års sakkunniga hade i sitt betänkande intet att erinra mot själva

orundprincipen i 1911 års lagstiftning. De banker, som därför begagnat

sig av sin rätt att förvärva aktier enligt nu gällande bestämmelser, hade

sålunda ej haft den minsta anledning föreställa sig annat än a,tt den

hittills tillämpade principen alltjämt skulle omfattas av de lagstiftande

myndigheterna. Sedan 1911 års lag kom till stånd, hade också banker

med anledning av densamma från sina dispositionsfonder överfort medel

till reservfonderna just för att kunna fylla lagens betingelser för rätten

till aktieförvärv. Att nu fråntaga dessa banker denna rätt syntes därför

obilligt. Under åberopande av vad sålunda anförts anhölle styrelsen att

få föreslå, att banker, som med tillämpning av nuvarande regler ägde

rätt att förvärva aktier, måtte oberoende av vad som kunde komma att

stadgas bibehållas vid denna rätt enligt nu gällande lagstiftning.

Bankinspektionen har anfört: »Bankföreningens styrelse förklarar sig

visserligen icke hava något att erinra mot att bank alternativt tillerkännes

rätt att förvärva aktier efter de grunder, som kommittén föreslagit.

Men styrelsen protesterar å andra sidan med skärpa mot att nu

o-ällande grunder för samma rätt upphävas. De skäl, som till stod

härför anföras, måste enligt bankinspektionens mening anses värda beaktande.

Det kan icke förnekas, att den föreslagna förändringen skulle

innebära eu rubbning i bestående förhållanden, vilken komme att drabba

bankerna mycket olika. En bank, som använt överskottsmedel till uppsamling

av dispositionsfond, bleve nämligen i detta hänseende bättre

ställd än den, som med överskottssmedlen ökat sin reservfond, en ökning

som kan hava skett just i syfte att erhålla en ökad aktieförvarvsratt.

Den förra banken får efter ''genomförd ändring av ifrågavarande bestämmelser

utan vidare aktie för värvsr ätt, under det att den senare måste

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj As proposition Nr 182.

för sådant ändamål på nytt börja avsätta medel. Bankinspektionen

anser sig därför icke kunna annat än ansluta sig till bankföreningens

mening i denna del. Bankinspektionen anser dock på av kommittén

anförda skäl, att aktieförvärvsrätten även enligt denna beräkningsgrund

bör begränsas, och har bankinspektionen icke något att erinra mot att

denna begränsning sker på av kommittén föreslaget sätt eller till 10

procent av bankens sammanlagda grund-, reserv- och kommanditfonder.

Om beräkningsgrunden för aktieförvärvsrätten göres alternativ

på ovan antytt sätt samt densamma på nyss angivet sätt begränsas,

torde de anomalier, som framträtt med nu gällande bestämmelser i ämnet,

i huvudsak kunna anses vara förebyggda.

På grund av vad sålunda anförts har bankinspektionen föreslagit,

att bestämmelserna i 48 och 164 §§ banklagen måtte ändras så, att

bankbolag, vars grund- och reservfonder tillhopa uppgå till 10 miljoner

kronor, berättigas att förvärva och äga aktier till bokfört värde, motsvarande

antingen visst belopp, beräknat efter förhållandet mellan reservfond

och grundfond, eller ett belopp av för sådant ändamål särskilt

reserverade medel; dock att banks sammanlagda innehav av efter dessa

grunder förvärvade aktier icke må överstiga 10 procent av bankens

sammanlagda grund-, kommandit- och reservfonder.»

Enligt gällande lag har till grund för beräkningen av bankernas Departehögsta

aktieförvärvsrätt lagts skillnaden mellan reservfonden och halva Dientschefen.

grundfonden eller med andra ord det belopp, som blivit avsatt till

reservfonden utöver det i lagen föreskrivna. Det viktigaste motivet till,

att denna beräkningsgrund valts, torde, såsom bankkommittén framhåller,

ha varit, att storleken av en banks reservfond tidigare ansågs

vara det bästa uttrycket för en banks soliditet, enär reservfonderna

huvudsakligen tillkommo genom årliga avsättningar från vinsten. Då

emellertid detta sätt att uppdraga en skillnad mellan grund- och reservfond

alltmera förlorat sin reella betydelse därmed att andra medel i allt

större utsträckning tillförts reservfonderna, har den hittillsvarande beräkningsnormen

för aktieförvärvsrätten kommit att framstå såsom mindre

lämplig och följdriktig. Såsom kommittén även påpekat, har en betydande

olikformighet uppkommit i bankernas inbördes ställning i detta

avseende, utan att densamma varit motiverad av någon olikhet i bankernas

storlek eller soliditet.

Sådana förhållandena alltså utvecklat sig, torde tud bedömande

av en banks ekonomiska ställning en fond av sparade vinstmedel i allmänhet

kunna anses säkrare än en reservfond, som överstiger halva

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj.ts proposition Nr 182.

grundfonden, borga för att ställningen är sådan, att banken kan tilllåtas

förvärva aktier. Följaktligen tala goda skäl för att låta banks

rätt att förvärva aktier bero på, om banken förfogar över en dylik särskild

vinstmedelsfond.

Tanken på en sådan grund för banks aktieförvärvsrätt är för övrigt

icke ny. Såsom bankföreningens styrelse antytt och av den i bankkommitténs

betänkande angående emissionsverksamhet lämnade utförliga

historiken rörande bland annat bankernas aktieförvärvsrätt närmare framgår,

förelåg vid behandlingen av förslaget till banklag vid 1911 års riksdag

fråga om att bankerna skulle tillerkännas rätt att efter två olika linjer förvärva

andra aktier än aktier i emissionsbank. Det föreslogs nämligen att i

banklagen skulle stadgas, dels att bank, som avsatt reservfond, uppgående

till mera än femtio procent av bankens grundfond, och vars

grundfond och reservfond tillhopa uppginge till sex miljoner kronor,

skulle äga förvärva även andra aktier än aktier i emissionsbank till hälften

av det belopp, för vilket rätten att förvärva aktier av sistnämnda slag

icke utnyttjats, dels ock att i fäll bank, vars grundfond och reservfond

-tillhopa uppginge till sex miljoner kronor, avsatt särskild fond för förvärv

av aktier, banken skulle vara på denna grund berättigad att förvärva aktier,

dock att bokförda värdet av dessa aktier icke vid något tillfälle finge

överstiga vare sig sistnämnda fond eller tjugo procent av reservfonden.

Emellertid erhöllo bankerna rätt att förvärva aktier allenast efter

förstnämnda linje. Att den andra linjen uppgavs berodde dock icke på

att det i och för sig väckte betänkligheter att medgiva bankerna aktieförvärvsrätt

på grundval av en särskild vinstmedelsfond, utan därpå att

man, då i och med aktieförvärvsrättens införande ett steg togs, vars

konsekvenser ej kunde till fullo överblickas, ansåg sig böra framgå med

försiktighet och därför inskränkte sig till att grunda den nya rätten på

förutsättningar av liknande art som dem, vilka redan gällde i fråga om

bankers rätt att förvärva aktier i emissionsbank.

På ovan anförda grunder anser jag mig därför böra tillstyrka

bankkommitténs förslag att, med bortseende från reservfondens storlek

i förhållande till grundfonden, såsom villkor för banks rätt att förvärva

aktier kräves, att banken skall hava avsatt medel till dispositionsfond

eller därmed likartad fond.

Såsom bankföreningens styrelse framhållit och jämväl bankinspektionen

förordat, torde emellertid billigheten kräva att de banker, som,

med tanke på aktieförvärvsrätten, enligt gällande lagbestämmelser avsatt

sina vinstmedel till reservfond, icke utan vidare berövas frukterna av

dessa sina dispositioner.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 182.

Att för sådant ändamål, på sätt bankinspektionen ifrågasatt, vid

sidan av det utav kommittén föreslagna villkoret uppställa ett annat

villkor, varigenom förhållandet emellan grundfonden och reservfonden

bibehålies såsom generell grund för aktieförvärvsrätt, kan jag dock icke

förorda. I så fall skulle eu bank allt framgent vara oförhindrad att skaffa sig

aktieförvärvsrätt genom att tillföra sin reservfond medel, som icke utgöras

av sparad vinst. Det är ju emellertid just möjligheten för bank att

på detta sätt skaffa sig aktieförvärvsrätt, som man vill förhindra. Skall

det av bankkommittén förordade villkoret bliva lag, bör det alltså enligt

min mening icke tillåtas bank att efter lagens ikraftträdande genom

ökning av sin reservfond skaffa sig aktieförvärvsrätt eller öka redan

befintlig aktieförvärvsrätt, utan torde då avsättande av medel till dispositionsfond

eller därmed likartad fond böra utgöra enda vägen för ernående

av nämnda syften. Däremot bör till bank, som redan vid lagens ikraftträdande

äger rätt att förvärva aktier enligt det äldre villkoret, hänsyn

på det sätt tagas, att banken för framtiden bibehålies vid den rätt att

förvärva aktier, banken vid lagens ikraftträdande ägde. Skulle bankens

reservfond i framtiden komma att förminskas, torde därav böra följa,

att bankens på reservfondens storlek grundade aktieförvärvsrätt i motsvarande

mån inskränkes.

Mot bankkommitténs förslag, att allenast banker med grund-, reservoch

kommanditfonder om sammanlagt minst 10 miljoner kronor skulle

tillerkännas aktieförvärvsrätt, har bankföreningens styrelse förklarat sig

ej hava något att anmärka.

Bankinspektionen har erinrat om att två av bankkommitténs ledamöter

reserverat sig mot kommitténs förslag i denna del, under yrkande, att

aktieförvärvsrätt i föreslagen begränsad omfattning borde tillerkännas

alla banker utan hänsyn till fondernas storlek, samt har med anledning

härav yttrat, att de skäl, som nu och tillförne anförts för ett överlämnande

av aktieförvärvsrätt åt allenast banker med betydande fonder,

syntes bankinspektionen fortfarande gälla, vid vilket förhållande och då

bankföreningens styrelse biträtt kommitténs förslag bankinspektionen

tillstyrkte detsamma oförändrat.

Jag anser mig, ehuru med någon tvekan, i denna del böra ansluta

mig till bankinspektionens uppfattning. Såsom villkor för att bank skall

äga aktieförvärvsrätt enligt 48 och 164 §§ stadgas alltså i det av mig

3) Fonder om

minst 10 miljoner

såsom

förutsätt ning

för aktieförvärv

srätt.

Bank
föreningens
styrelse.

Bankinspek
tionen.

Departe
mentschefen
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

4) Aktieförvärvsrättens

maximigräns.

5) Förbud föibank

att förvärva

aktier i

vissa bolag.

Bank
föreningens
styrelse.

70 Kung!. Maj ds proposition Kr 182.

framlagda förslaget dels att banken antingen skall hava avsatt medel

till dispositionsfond eller därmed likställd fond eller ock före den 1 januari

1921 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio procent av

bolagets grundfond, dels ock att bankens grundfond och reservfond samt,

där fråga är om solidariskt bankbolag, kommanditfond skola sammanlagt

uppgå till minst tio miljoner kronor.

Rörande den av bankkommittén föreslagna maximigränsen för

aktieförvärvsrätten har någon erinran ej framställts i de avgivna yttrandena,

och har jag ansett förslaget i denna del, med de jämkningar,

som bliva en följd av att aktieförvärvsrätt i vissa fall skall åtnjutas

på grund av en före lagens ikraftträdande uppsamlad reservfond, kunna

läggas till grund för bestämmelser i ämnet. Dessa bestämmelser återfinnas

under 3) i 48 och 164 §§.

I fråga om införande av förbud för bank att förvärva aktier i

bolag, som huvudsakligen har till verksamhet att förvalta eller driva

handel med aktier eller fast egendom, har kommittén hänvisat till det i

sådant hänseende av 1915 års sakkunniga framställda förslaget.

Bankföreningens styrelse har i sitt yttrande erinrat därom, att styrelsen

redan med anledning av 1915 års sakkunnigas förslag hemställt, att, då

anmärkningarna mot bankers förvärv av aktier i s. k. dotterbolag egentligen

riktat sig mot bankernas kreditgivning åt dessa bolag, en eventuell

lagstiftning måtte mera direkt inriktas på att förhindra en obehörig

kreditgivning åt dylika bolag.1) Styrelsen har förklarat sig vidhålla sin berörda

hemställan. Vidare har styrelsen uttalat sin anslutning till det av

åtta ledamöter i bankkommittén reservationsvis framförda förslaget, att bank

skulle få äga aktier i bolag, vars ändamål uteslutande vore att äga och

förvalta viss i bolagsordningen angiven fast egendom, för så vitt aktiekapitalet

uppginge till minst en tredjedel av egendomens bokförda värde,

samt anför i detta sammanhang ytterligare följande: Vid avveckling

av affärer, särskilt under kristider, vore det understundom oundgängligen

nödvändigt, att aktiebolag bildades för övertagande av en eller

annan fastighet, och kunde det då ofta vara behövligt, att bank, vilken

såsom kreditgivare vore intresserad av en lugn avveckling, ägde rätt

att stödja transaktionen genom att övertaga aktier i det nybildade bolaget.

Ett dylikt tillvägagångssätt vore vid vissa tillfällen enda medlet

) Se sid 18.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.in proposition Nr 182.

att förhindra en större förlust för banken samt att eventuellt möjliggöra

fortsättandet av industriell drift.

Bankinspektionen har erinrat om, att bankinspektionen i sitt yttrande

över 1915 års sakkunnigas förslag haft tillfälle att bemöta de invändningar,

som av bankföreningens styrelse framställts mot detsamma,1) och

att bankinspektionen i denna del icke hade något att tillägga.

Rörande nyssnämnda reservation har bankinspektionen anfört: »Rent

sakligt lärer även enligt bankinspektionens åsikt den i reservationen

framställda meningen icke kunna göras till föremål för mera allvarsamma

anmärkningar. Med den begränsning för en rätt till förvärv av aktier

i visst fastighetsbolag, som av reservanterna föreslagits, skulle densamma

knappast komma att av flertalet banker brukas i någon mera betydande

omfattning eller medföra några vådor för bankerna. Ur principiell synpunkt

synes förslaget emellertid bankinspektionen möta betänkligheter.

Då bankinspektionen tidigare påyrkat åtgärder mot dotterbolagstrafiken,

har den bärande tanken varit att söka förhindra bankerna att indirekt

via ett dylikt bolag utöva rörelsegrenar, som det varit dem genom lag

förmenat att direkt bedriva. Nu är det bank förbjudet att driva handel

med fastigheter. Därest reservationen godtages, skulle detta emellertid

kunna äga rum via för ändamålet bildade dotterbolag. Ännu ett skäl

av visserligen helt formell innebörd nödgar bankinspektionen att ställa

sig avvisande till reservationen. Enligt de anförda motiven skulle den

ifrågavarande aktieförvärvsrätten användas särskilt för förvärv av fastigheter

behövliga för en banks nuvarande verksamhet eller för framtida

utvidgningar av densamma, och bankföreningen anger jämväl ett annat

föremål för dess användning. Det skulle vara bankinspektionen motbjudande

att i de balansuppgifter rörande bankerna, vilka skola av

bankinspektionen månatligen publiceras, behöva under rubriken fastigheter

meddela siffror, som kunde vara fullständigt missvisande, i det

vederbörande bank på eget fastighetskonto fört allenast en mindre del

av de fastigheter, vilka den faktiskt använder eller ämnar använda för

sin rörelse eller eljest äger. Visserligen bör, såsom i reservationen

framhålles, lagstiftningen icke utan tvingande skäl uppställa förbud,

som kunna bliva hinderliga för näringslivet, men man synes ej heller

utan tvingande skäl böra rubba på uppställda grundsatser, och bankinspektionen

känner sig icke övertygad att i detta fall dylika skäl föreligga.

»

Bank
inspektionen.

*) Se sid 19.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

De skäl, som anförts till stöd för införande av förbud för bank

att förvärva aktier i bolag, som huvudsakligen har till verksamhet att

förvärva eller förvalta aktier eller fast egendom, synas mig väl grundade.

Vad bankföreningens styrelse mot ett sådant förbud principiellt

invänt torde nu lika litet som vid frågans föregående behandling

i statsrådet böra föranleda val av annat medel till förhindrande av bankernas

affärstransaktioner genom förmedling av dotterbolag.

Beträffande det inom bankkommittén reservationsvis framställda

förslaget, att bankerna icke skulle förhindras att äga aktier i vissa fastighetsbolag,

och svenska bankföreningens styrelses uttalande över detta

förslag, må framhållas, att den rätt, berörda förslag enligt dess motivering

avser att förbehålla bankerna, är vida mindre omfattande än vad

bankföreningens styrelse synes förmena vid sitt förordande av förslaget.

Med hänsyn till vad bankinspektionen anfört, anser jag mig emellertid

icke böra tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag, även om dess innebörd

begränsas till vad reservanterna därmed avsett.

Däremot lärer från ovannämnda förbud undantag i viss mån

böra ske ifråga om förvärv av aktier i bolag, som driver emissionsrörelse.

Bankkommittén har i detta hänseende ansett, att undantaget

bör gälla alla emissionsbolag, som ställts under offentlig tillsyn. Däremot

har kommittén icke för närvarande funnit det vara av behovet påkallat

att ytterligare inskränka undantaget till allenast sådana emissionsbolag,

som i sin bolagsordning intagit bestämmelse, att bolaget ej äger förvärva

eller besitta aktier i annat bolag, vars huvudsakliga verksamhet

består i att förvalta eller driva handel med aktier eller fast egendom.

För egen del är jag emellertid i denna fråga av motsatt uppfattning.

Då ett förbud för bank att förvärva aktier i dotterbolag anses böra

genomföras i princip, bör ett undantag från förbudet kringgärdas med

garantier för att de olägenheter, som man med förbudet velat förhindra,

icke kunna uppstå genom undantaget. Förutsättningarna för att så icke

skall kunna ske synas emellertid vara avsevärt större, därest undantaget

avser allenast sådana emissionsbolag, i vilkas bolagsordning finnes bestämmelse

av nyss angivet innehåll. Aktieinnehavet i emissionsbolag

bör ock såsom bankkommittén föreslagit begränsas till högst en tredjedel

av samtliga aktier med lika rätt i ett och samma emissionsbolag.

Självfallet förutsätter jag emellertid, att den av mig förut denna dag

tillstyrkta lagstiftningen om emissionsrörelse kommer till stånd.

Ehuru icke något är därom uttryckligen nämnt i den definition,

som i berörda lagstiftning lämnas å emissionsrörelse, följer dock av denna

rörelses allmänna karaktär att ett bolag, som driver emissionsrörelse,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

måste anses hava handel med aktier och i många fall jämväl handel

med fast egendom till huvudsakligt föremål för sin verksamhet. I den

mån aktier i bolag, som driver emissionsrörelse, skola få av bank förvärvas,

. måste alltså bestämmelsen härom formas såsom ett undantag

från ifrågavarande förbud.

Förbudet jämte därifrån stadgade undantag återfinnes under 2) i

48 och 164 §§. ''

Beträffande de i nuvarande 48 och 164 §§ befintliga bestämmelser, Bestimmeisom

icke berörts i bankkommitténs ändringsförslag, ifrågasättes ej heller S|e4 §§48Somh

av mig någon förändring. Förbudet att utan Kungl. Maj:ts tillstånd icke skola

förvärva aktier i inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag andra*

har sålunda influtit under 1) och föreskrifterna att aktieförvärvsrätten

ej må användas, med mindre sådant är i bolagsordningen eller av bolagsstämma

medgivet, under 4) i de nya 48 och 164 §§.

Det av bankkommittén förordade tillägget till 50 och 166 §§ ™,aj>{J M

banklagen har i de avgivna yttrandena icke föranlett någon erinran. §§.

Tillägget, rörande vars närmare motivering jag hänvisar till 1915 års

sakkunnigas betänkande, fl torde vara erforderligt såsom komplement

till förbudet för bank att förvärva aktie i bolag för aktie- och fastighetsaffärer,

och jag har därför låtit införa detsamma i förslaget.

Vad härefter angår de övergångsbestämmelser, som erfordras för Övergångsbeovannämnda

förslags genomförande, så torde för det av bankkommittén stamraelser

omnämnda fall, lätt vid tidpunkten för lagens ikraftträdande en till

aktieförvärv berättigad banks disponibla reserverade medel icke uppgå

till beloppet av bankens aktieinnehav, behovet av övergångsbestämmelser

hava bortfallit därigenom att bankkommitténs ursprungliga förslag på det

sätt ändrats, att de banker, som vid tiden för lagens ikraftträdande äga

en på reservfondens storlek grundad aktieförvärvsrätt, medgivits att

behålla denna rätt vid sidan av den på disponibla reserverade medel

grundade aktieförvärvsrätten.

För det fall åter, då en bank genom bestämmelsen, att aktieinnehavet

ej får överstiga 10 procent av bankens grund-, reserv- och kommanditfonder,

får sin rätt att förvärva aktier minskad till belopp, understigande

det, vartill bankens aktieinnehav vid lagens ikraftträdande är

bokfört, torde, såsom bankkommittén framhållit, banken böra erhålla

'') Se sid. 22.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 154 höft. (Nr 182.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Mungl. Maj:ts proposition Nr 182.

viss tid på sig för att åstadkomma jämvikt mellan sitt aktieinnehav

och sin aktieförvärvsrätt. Bankkommittén föreslår i sådant hänseende

en tid av tio år. Enligt mitt förmenande torde dock fem år vara för

detta ändamål tillräckliga. Det av denna anledning föreslagna stadgandet

återfinnes i övergångsbestämmelsernas andra stycke.

De stadganden, varom följande fyra stycken i övergångsbestämmelserna

handla, äga samband med det föreslagna förbudet för bank

aft förvärva aktier i bolag, som huvudsakligen bär till verksamhet att

förvalta eller driva handel med aktier eller fast egendom, ävensom med

det föreslagna tillägget till 50 och 166 §§. Stadgandet i sista punkten

av övergångsbestämmelsernas fjärde stycke är dock närmast föranlett av

det föreslagna sista momentet i 254 §, till vilken jag senare skall återkomma.

I enlighet med vad bankkommittén förordat, äro ifrågavarande stadganden

till största delen hämtade ur 1915 års sakkunnigas förslag1). Emellertid

har i det av mig framlagda förslaget blivit till det principiella stadgandet,

att bankbolag, som före lagens ikraftträdande förvärvat aktier i

bolag för aktie- och fastighetsaffärer, ej må innehava aktierna längre än

två år från nämnda dag, fogad en undantagsbestämmelse, av vilken

framgår, att nämnda stadgande icke skall äga tillämpning, i fall bestämmelsen

i andra stycket under 2) i 48 eller 164 §§ om rätt för bank

att med viss begränsning besitta aktier i bolag, som driver emissionsrörelse,

till annat föranleder.

Vidare har i det nya förslaget den i övergångsbestämmelsernas

sista stycke Kungl. Maj:t tillagda dispensrätten i enlighet med bankkommitténs

hemställan icke begränsats till banks löpande oktrojtid.

Övriga skiljaktigheter mellan det äldre förslaget och det av mig

nu framlagda bero på att de erinringar blivit iakttagna, som lagrådet vid

granskning av det äldre förslaget framställt. 2)

Vad slutligen angår bankkommitténs hemställan därom, att genom

ett övergångsstadgande skulle sörjas för dels att vid banksammanslagning

den övertagande banken icke förlorade den övertagna bankens aktieförvärvsrätt,

dels att under övergångstiden bestående förhållanden i förevarande

hänseende icke rubbades, så har genom stadgandet i sista punkten

av övergångsbestämmelsernas fjärde stycke nödig hänsyn tagits till

förhållandena vid banksammanslagning under de två år efter lagens

ikraftträdande, då det är bank tillåtet att äga kvar aktier i bolag för

aktie- eller fastighetsaffärer. I övrigt synas förhållandena vid bank
-

Ang. motiveringen se sid. 23.

2) Se sid. 55.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

sammanslagning icke böra regleras genom övergångsstadganden. Jag

skall i stället nedan vid 254 § återkomma till spörsmålet.

Den omständigheten att enligt förslaget rätt att förvärva aktier

endast ansetts böra tillkomma banker, vilkas grund- och reservfond samt,

eventuellt, kommanditfond sammanlagt uppgå till 10 miljoner kronor,

medan enligt gällande bestämmelser bank, vars grundfond och reservfond

sammanlagt uppgå till 6 miljoner kr., äger förvärva jämväl andra

aktier än aktier i emissionsbank, har bankkommittén icke ansett påkalla

något övergångsstadgande. Till denna mening har jag ansett mig böra

ansluta mig.

Efterlysning av förkomna sparkasseböcker och sparbanksböcker.

Genom nu gällande banklag blev angående insättning å sparkasseräkning

bestämt, att dylik insättning skulle antecknas i motbok, som

utlämnades till räkningsinnehavaren, och att, då medel å sådan räkning

lyftes, anteckning därom skulle göras i motboken. Bestämmelserna

hava sin plats i 52 och 168 §§.

Kort efter lagens ikraftträdande framhöll svenska bankföreningens

styrelse i skrivelse till Kungl. Maj:t önskvärdheten av ett lagfästat förfarande

för dödande av sparkassebok. Därest en sådan bok förkomme,

vore nämligen en bank — utan ett dylikt förfarande — av den i 52 och

168 §§ i banklagen meddelade föreskriften att, då medel lyftes å sparkasseräkning,

anteckning därom skulle göras i motboken, förhindrad

att utbetala de insatta medlen. Förfarandet ansågs kunna bliva detsamma,

som funnes omförmält i 29 § sparbankslagen.

Enligt sistnämnda lagrum bör den, som förlorat av sparbank utfärdad

motbok, sådant hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla

och därvid uppgiva tid och omständigheter, under vilka förlusten timat.

Styrelsen skall då genom kungörelse, vilken på bekostnad av den, som

förlorat motboken, införes en gång i allmänna tidningarna och tre

gånger i tidning, som i orten utkommer, efterlysa motboken. Därest

denna icke inom sex månader, efter det sådan efterlysning sista gången

ägt rum, tillrättakommit, är den, för vars räkning efterlysning skett,

berättigad att mot kvitto utbekomma hela sitt tillgodohavande; och

äger efter medlens utbetalande motboken icke gällande kraft mot sparbanken.

Ändring 52

och 168 §§.

Gällande bestämmelser.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Svenska

bankföreningens

styrelse.

Bankinspek
tionen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 182.

I sitt den 26 februari 1912 över berörda framställning avgivna

utlåtande tillstyrkte bankinspektionen densamma, och framhöll bankinspektionen

därvid, att, då anmärkning icke förekommit mot den i sparbankslagens

29 § införda, motsvarande bestämmelsen, sistnämnda stadgande

lämpligen syntes kunna tjäna till mönster.

Med anledning härav infördes genom lag den 29 juli 1912 i 52 och 168

§§ banklagen bestämmelser om dödande av sparkassebok, vilka överensstämde

med omförmälta stadgande i sparbankslagen.

I en till Konungen ställd skrivelse den 16 januari 1916 har

svenska bankföreningens styrelse anfört följande:

»Förlust av motbok förekommer ganska ofta, vilket bäst framgår

därav, att i nästan varje nummer av Post- och inrikes tidningar annonser

därom förekomma. Det har emellertid !''visat sig, att annonseringen

i ortstidning särskilt här i Stockholm drager en kostnad, som i förhållande

till annonseringen i Post- och inrikes tidningar måste rubriceras

såsom väl hög. Kungörelsekostnaden går nämligen härstädes till mellan

14 och 15 kronor, därav dock på Posttidningen endast kommer cirka 1

krona (vanligen 82 öre). Kostnaden kan ju synas oväsentlig, men det

må framhållas, att den drabbar personer med ringa ekonomisk bärkraft.

Sparkasseräkningen är nämligen en räkning, som egentligen

användes av de små insättarna. Enligt bankrapporten den 30 november

1918 innestod nämligen å 1,621,873 sparkasseräkningar tillhopa

869,557,647 kronor, vilket ger i medeltal kronor 536: 14 för varje bok.

Räntesatsen för sparkasseräkning har vanligen hållit sig Va procent

lägre än räntesatsen för depositionsräkning. Under år 1918 har den

således här i Stockholm i allmänhet varit 5 procent, vilket innebär en

medelränta av 26: 8 0 per bok. Annonskostnaden vid förlust av en bok

stiger således till mer än halva beloppet av medelräntan för ett år, och

synes det därför synnerligen behjärtansvärt, om denna kostnad kunde

nedbringas. Detta låter sig göra, om man borttager skyldigheten att

annonsera förlusten i ortstidning. Enligt vårt förmenande skulle en

sådan förändring icke ur säkerhetssynpunkt innebära några faror, och

få vi därför i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t måtte

vidtaga sådan åtgärd, att den i 52 och 168 §§ banklagen förekommande

bestämmelsen, att annons om förkommen sparkassebok skall tre gånger

införas i ortstidning, måtte ur nämnda lagrum utgå.»

Bankinspektionen, som den 6 maj 1919 avgivit infordrat utlåtande

över framställningen, har, efter en redogörelse för den gällande lagstiftningen

och dess tillkomst, anfört följande:

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds ''proposition Nr 18%. 77

»Redan i utlåtande den 25 september 1908 över ett av särskilda

kommitterade den 31 december 1907 avgivet förslag till lag om dödande

av bortkomna handlingar — vilket förslag ännu torde vara beroende''

på Eders Kungl. Maj:ts prövning — framhöll bankinspektionen av angiven

anledning såsom sin mening, att medel, innestående i sparbank

mot av dylik bank utfärdad motbok, ävensom medel, innestående hos

bankbolag å så kallad sparkasseräkning, finge disponeras endast av

vederbörande insättare eller dennes rättsinnehavare och sålunda icke av

en var, som vore innehavare av en av vederbörande sparbank eller

bankbolag utgiven motbok å de innestående medlen. När bankinspektionen,

såsom redan nämnts, tillstyrkte införande i banklagen av en

bestämmelse om dödande av sparkassebok, lärer därmed hava avsetts

allenast att bereda insättare och deras rättsinnehavare möjlighet att utan

företeende av motbok disponera samt vederbörande bank att i dylikt

fall utbetala innestående medel.

Då formen för detta förfarande kom att överensstämma med tillvägagångssättet

för dödande av sparbanksbok, skedde detta, enär någon

anmärkning mot sistnämnda förfaringssätt icke förekommit. St}7relsen

för svenska bankföreningen har nu framhållit vissa olägenheter med

det formella tillvägagångssättet vid dödande av sparkassebok, och har

styrelsen därför ansett ändring därutinnan böra ske.

Såvitt bankinspektionen kunnat finna, torde från synpunkten av

den säkerhet och de lättnader, som det nuvarande mortifikationsförfarandet

är avsett att bereda såväl vederbörande banker som insättare

och deras rättsinnehavare, några betänkligheter icke möta mot en ändring

av banklagens bestämmelser i nu omhandlade ämne i den av styrelsen

för svenska bankföreningen ifrågasatta riktning eller alltså på det sätt,

att kungörelse om förlust av sparkassebok skulle ske allenast en gång

och då i de allmänna tidningarna.

Slutligen har bankinspektionen ansett sig böra framhålla, att

därest en ändring i banklagen i nu förevarande syfte anses böra ske,

enahanda ändring synes böra vidtagas jämväl i motsvarande stadgande

i 29 § av sparbankslagen.»

Sedan sparbanksföreningen beretts tillfälle att yttra sig över det

väckta förslaget, har dess styrelse i skrivelse av den 8 juli 1919

uttalat, att styrelsen i likhet med bankinspektionen är av den meningen,

att därest en ändring i banklagen i nu förevarande syfte anses

böra ske, enahanda ändring synes böra vidtagas jämväl i motsvarande

stadgande i 29 § av sparbankslagen.

Sparbanks
föreningen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Departe
mentschefen.

Införande av

en ny paragraf,

235 a §.

Bankinspek
tionen.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 182.

Ehuru frågan om förfarandet vid dödande av bortkomna handlingar

samt om rättsverkningarna härav hör till de ämnen, som avsetts

i sinom tid komma att upptagas till behandling under samarbetet med

övriga nordiska länder för åstadkommande av överensstämmande lagstiftning

å obligationsrättens område, synes hinder icke föreligga att nu

vidtaga någon förenkling i mortifikationsförfarandet sådant det är anordnat

i vår banklagstiftning. Dock torde föreskriften om kungörelse i

ortstidning icke böra fullständigt utgå. Däremot lärer det vara tillräckligt,

att dylik kungörelse införes en gång. I överensstämmelse

härmed har jag låtit utarbeta förslag till nödiga ändringar i 52 och

168 §§ banklagen samt 29 § sparbankslagen.

Förverkande av oktroj.

I en till Konungen ställd skrivelse den 10 januari 1919 har bankinspektionen

anfört följande:

»Vid prövning av ansökningar om oktroj för bankbolag skall enligt

bestämmelserna i 3 och 113 §§ i banklagen särskild hänsyn tagas

till, huruvida vederbörande bankföretag kan finnas vara nyttigt för det

allmänna. Vid tiden för oktrojs meddelande är det emellertid givetvis

omöjligt att förutse, huruvida det oktrojerade bankföretaget kommer att

ledas på sådant sätt, att detsamma, såsom avsett varit, verkligen för

framtiden blir till nytta för det allmänna. Erfarenheten har också understundom

givit vid handen, att så icke kommit att bliva fallet.

I detta hänseende kan framhållas, att ett bankföretags verksamhet

kan bedrivas på sådant sätt, att den vid oktrojs meddelande åstundade

nyttan för det allmänna av vederbörande företag fått giva vika för mer

eller mindre privata syften hos huvudintressenter i företaget. Särskilt

i ett dylikt fall har till en början aktiemajoriteten i bankbolaget förvärvats

av en person, vilken tidigare helt eller delvis stått främmande

för vederbörande företag. Sedermera har bankens verksamhet huvudsakligen

inriktats på att finansiera vissa dess huvudintressent och ledare

personligen mer eller mindre närstående företag, vilka emellertid, enligt

vad därefter utrönts, saknat erforderlig ekonomisk bärkraft. Till följd

av bland annat väntade förluster å de åsyftade företagen har banken

numera nödgats inställa sina betalningar. Ett fullt analogt fall har

tidigare inträffat vid ett annat bankföretag, vilkets verksamhet leddes

på sådant sätt, att banken blev försatt i konkurs.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Åven i andra avseenden kan ett bankföretags verksamhet bedrivas

på sådant sätt, att den av detsamma förväntade nyttan för det allmänna

helt eller delvis uteblir.

Att ett dylikt handhavande av den oktrojerade verksamheten icke

kan stå i överensstämmelse med de synpunkter, = som varit avgörande

vid oktrojens beviljande, torde vara uppenbart. Å andra sidan äro de

i banklagen anvisade möjligheterna för det allmänna att i dylika fall

under löpande oktrojperiod träda emellan för att förhindra verksamhetens

fortsättande mycket inskränkta.

Visserligen skall, då det visar sig, att ett bankbolag gjort sådana

förluster, att en tiondedel av grundfonden förlorats, från det allmännas

sida vidtagas åtgärder för att, därest förlusten ej blir på föreskrivet sätt

täckt, framtvinga bolagets trädande i likvidation, men detta tillvägagångssätt

kan dock ej tillgripas förr än förlusten blivit genom uppgörande

av bokslut eller eljest fastställd. I dylika fall hava sålunda de

skadliga inverkningarna av en missriktad bankpolitik redan i mer eller

mindre hög grad gjort sig gällande.

I övrigt kan från det allmännas sida ett ingripande i nyss antydda

syfte ske allenast, på sätt i 235 § i banklagen föreskrives, genom att,

då i en banks verksamhet svårare avvikelse ägt rum från nämnda lagbestämmelser

eller från den för banken gällande bolagsordningen, förklara

banken hava förverkat oktrojen. De av bankinspektionen i det

föregående antydda förhållandena torde emellertid icke alltid vara av

sådan art, att en tillämpning av sistnämnda stadgande i banklagen kan

ifrågakomma.

Av vad bankinspektionen förut omnämnt framgår emellertid, att

det måste anses erforderligt, att det allmänna jämväl av andra än nyssnämnda

i banklagen för närvarande angivna anledningar beredes möjlighet

att inskrida emot ett bankföretag, som icke kommit att bliva till

nytta utan fastmer till skada för det allmänna.

På grund av vad sålunda anförts får bankinspektionen i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta vidtaga åtgärder

för införande i gällande banklag av bestämmelse, som kan bereda Eders

Kungl. Maj:t möjlighet att förklara en för ett bank bolag meddelad oktroj

förverkad, förutom i de i 235 § av samma lag angivna fall, även då det

i övrigt visat sig, att bolaget icke längre är nyttigt för det allmänna.»

Över bankinspektionens skrivelse hava infordrade utlåtanden avgivits

av svenska bankföreningens styrelse och 1917 års bankkommitté.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankföreningens

styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Bankföreningens styrelse, som den 16 januari 1919 avgivit infordrat

utlåtande, har därvid anfört bland annat:

»Bestämmelsen om att meddelandet av oktroj för en bank borde

göras beroende på prövning av företagets nytta för det allmänna kar

för solidariska banker gällt allt sedan dessas tillkomst. Redan kungl.

kungörelsen den 14 januari 1824 föreskrev, att oktroj skulle meddelas,

därest det befanns att lättade tillgångar till förlag för handel, näringar

och jordbruk därigenom kunde vinnas. Först genom 1911 års lag om

bankrörelse utsträcktes den dittills endast i fråga om solidariska banker

tillämpade principen att gälla även i fråga om bankaktiebolag. Mot

denna utsträckning anfördes emellertid under förarbetena till lagen starka

betänkligheter. Så anförde lagrådet i sitt yttrande, att lämpligheten av

en sådan för lagstiftningen om bankaktiebolag hittills främmande bestämmelse

kunde betvivlas. Utan synnerligt stora skäl syntes det icke

böra ifrågakomma, att tillkomsten av ett affärsföretag gjordes beroende

av en administrativ prövning rörande företagets gagnelighet för det

allmänna, och några dylika skäl kunde i förevarande fall icke anföras.

Att ifråga om solidariska bankbolag en prövning av ifrågavarande art

ägde rum hade sin grund i förhållanden, som sammanhängde med den

särskilda beskaffenheten av nämnda banktyp och icke voro tillämpliga

å bankaktiebolag.

Vad lagrådet sålunda anfört synes med än större skäl kunna åberopas

mot eu utsträckning av prövningsrätten till att omfatta prövning

av ett företags allmänna nytta jämväl under löpande oktrojtid. Redan

nu kan ju oktroj förklaras förverkad vid svårare avvikelse från banklagen

eller bolagsordningen. Att utsträcka rätten att indraga oktroj

än längre och således göra rätten att driva ett lovligt näringsfång, även

då det drives fullt lagligt, beroende på en subjektiv prövning av administrativ

myndighet angående företagets nytta för det allmänna, våga

vi förmena är att gå för långt, och styrkas vi i denna vår åsikt än mer

därav, att bankinspektionen synes förutsätta, att rätten att indraga oktroj

skulle begagnas, så snart Kungl. Maj:t funne, att ett bankbolags verksamhet

bedreves på sådant sätt, att den av detsamma förväntade nyttan

för det allmänna helt eller delvis utebleve.

Vi vilja ej underlåta att framhålla, att, ehuru, såsom vi förut erinrat,

bestämmelsen om prövning av allmännyttan vid beviljandet av

oktroj för solidariska banker gällt ända sedan år 1824, man likväl aldrig

förut ansett nödigt komplettera densamma med en bestämmelse om att

oktrojen skulle indragas, därest administrativ myndighet prövade allmännyttan

ej längre företinnas. Det särskilda fall, som nu föranlett bank
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

inspektionen framställa sitt förslag, kan dock ej sägas vara något njtt.

Liknande fall förekommo såväl år 1907 som år 1910, och att oegentlighet

av dylikt slag skulle kunna förekomma var således visst icke

obekant för 1911 års lagstiftare, utan att det dock ansågs påkallat att

i banklagen införa en bestämmelse sådan som den nu föreslagna.

Det må dock starkt ifrågasättas, om man med den föreslagna lagändringen

skulle kunna råda hot för kalamiteter av det slag, som givit

närmaste anledningen till bankinspektionens förslag. Utan att på något

sätt vilja förringa värdet av statskontroll över bankrörelsen, lärer man

väl kunna påstå, att det ligger i sakens natur, att en sådan aldrig kan

bliva så effektiv, att den kan ersätta vad som brister bos ledningen av

en bank, och då banker här i landet råkat på obestånd, har anledningen

härtill alltid varit en mindre god ledning av respektive företag.»

Bankkommittén bar den 19 februari 1919 avgivit utlåtande i denna

fråga och har därvid yttrat bland annat, att man enligt kommitténs

åsikt icke utan tungt vägande skäl borde i vår banklagstiftning införa

nya bestämmelser, som rubbade gällande grunder för banks rätt att driva

sin verksamhet. Redan nu förefintliga föreskrifter, att oktroj finge beviljas

på högst tio år, ävensom att fråga om förlängning av oktroj vore beroende

av prövning, huruvida banken fortfarande funnes vara nyttig för det

allmänna, måste anses medföra, att dessa grunder — åtminstone juridiskt

— vore ganska litet betryggande för en verksamhet, vilken hade att tillgodose

för vårt näringsliv så betydelsefulla uppgifter, som fallet vore med

bankverksamheten. Kommittén hade därför icke utan betänksamhet tagit

del av bankinspektionens ifrågavarande förslag, som ju avsåge att

ytterligare försvaga förenämnda grunder genom införande i banklagen

av bestämmelser om rätt för Kungl. Maj:t att även under oktroj tiden

kunna under vissa förhållanden tvinga en bank att upphöra med sin

verksamhet av andra skäl, än som funnes omnämnda i 235 § banklagen.

Emelleriid funne kommittén sig icke kunna underkänna behovet, av, att

en bestämmelse med sådant syfte, som av bankinspektionen föreslagits,

infördes i lagen.

Ehuru det enligt kommitténs åsikt visserligen icke vore sannolikt,

att en sådan bestämmelse skulle komma att missbrukas, funne

kommittén dock viktigt, att densamma kringgärdades med sådana föreskrifter,

att dess användning endast i tvingande fall kunde ifrågakomma.

I sådant avseende syntes efterföljande redogörelse för, huru kommittén

tänkt sig den praktiska tillämpningen av en sådan lagföreskrift, kunna

tjäna till ledning. Rätten för Kungl. Maj:t att under oktrojtiden förBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 154 höft. (Nr 182.) 11

Bankkom
mittén.

s. 82 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

klara oktroj förverkad, borde enligt kommitténs mening vara begränsad

av föreskriften, att sådant kunde ske endast i det fall, att bankinspektionen

funnit allvarsamma anmärkningar hava kunnat göras, i anledning

av vilka det måste befaras, att skada för det allmänna kunde uppstå.

Om sålunda allvarliga brister i banks skötsel förekommo, borde inspektionen

meddela bankens styrelse krav på de rättelser, som enligt inspektionens

uppfattning vore påkallade, samt lämna styrelsen skälig tid

att verkställa dessa rättelser. Samtidigt borde då meddelas, att bankinspektionen,

om dessa erinringar icke föranledde beaktande, funne sig

nödgad att ingå till Kungl. Maj:t med hemställan, att bankens oktroj

måtte förklaras förverkad. Om rättelse icke inom föreskriven tid ägde

rum och bankinspektionen därför ingåve sådan framställning till Kungl.

Maj:t, som ovan nämnts, borde Kungl. Magt, innan någon åtgärd mot

banken företoges, lämna bankstyrelsen tillfälle att inom kort tid inkomma

med förklaring. Skulle därvid meningsskiljaktighet mellan bankinspektionens

och styrelsens uppfattning göra sig gällande av sådant slag,

att dennas innebörd och omfattning kunde vara svår att bedöma, kunde

det vara lämpligt att åt en eller flera särskilt tillkallade sakkunniga

överlämna att verkställa undersökning och avgiva utlåtande i frågan,

innan Kungl. Maj:ts beslut fattades.

Om en sådan ändring i banklagen komme till stånd, att den

måste föranleda ett förfarande, som i huvudsak överensstämde med

vad kommittén här föreslagit, ansåge kommittén, att densammas införande

i vår banklagstiftning icke borde föranleda betänkligheter.

Den ökade befogenhet, som därigenom skulle tillfalla bankinspektionen,

innebure för de flesta fall icke större makt än inspektionen

redan nu ägde, utan endast möjligheter att kunna utnyttja denna

makt i en för bankverksamheten lämpligare form. Skulle det emellertid

anses påkallat, att i rättssäkerhetens intresse omgärda denna befogenhet

med ännu mera betryggande garantier, så skulle detta måhända kunna

ske genom att vid eu eventuell omorganisation av bankinspektionen

tillföra densamma ett vidgat mått av allmän ekonomisk'' sakkunskap

genom att utöka det element inom inspektionen, som nu representerades

av den biträdande ledamoten.

Därest genom en banks verksamhet allmänna intressen utsättas

för fara, har enligt gällande banklag bank- och fondinspektionen i

sådana fall, då någon avvikelse från nämnda lag eller från bolagsordningen

icke föreligger, ej annat medel att tillgripa under löpande oktrojtid

än att sammankalla bolagsstämma och där framställa sina erinringar.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Detta är onekligen knappast att anse såsom tillfredsställande. Naturligtvis

kan bankinspektionen genom en dylik åtgärd komma till åsyftat

resultat, men någon säkerhet för att så städse skall bliva förhållandet

förefinnes ingalunda.

Jag finner mig fördenskull böra tillstyrka ett stadgande i den

av bankinspektionen antydda riktningen. Vid detta stadgandes avfattning

torde emellertid hänsyn böra tagas till de önskemål, 1917 års bankkommitté

på sätt ovan omförmäles uttalat. Oktroj bör sålunda ej kunna

förklaras förverkad, förrän beträffande bankens ledning så allvarliga

missförhållanden yppat sig, att bankens verksamhet kan befaras komma

att medföra skada för det allmänna. Dylika missförhållanden torde

vara för handen, t. ex. om en banks medel i oproportionerligt stor

utsträckning användas för ensidigt tillgodoseende av banken närstående

personers intressen under sådana omständigheter, att fara kan anses

föreligga för att bankens soliditet därigenom skall kunna rubbas, eller

om en bank genom alltför vidsträckt kreditgivning medverkar till

spridning av osund spekulation i aktier eller fastigheter. Vidare

lärer det ifrågasatta stadgandet genom sin lydelse böra utmärka, att

det ej bör bringas i tillämpning, med mindre bank- och fondinspektionen

meddelat bankstyrelsen krav på de rättelser, som enligt inspektionens

mening äro påkallade, och det visat sig, att detta krav icke haft någon

påföljd. Bankkomittén har ytterligare till förekommande av den ifrågasatta

bestämmelsens missbrukande uttalat sig för att densamma icke måtte

komma i tillämpning, förrän dels vederbörande banks styrelse fått skälig

tid på sig att verkställa de av bank- och fondinspektionen önskade

rättelser samt erhållit meddelande om, att inspektionen i händelse av styrelsens

underlåtenhet att vidtaga rättelserna komme att hos Kungl. Maj:t

hemställa, att bankens oktroj måtte förklaras förverkad, dels ock Kungl.

Maj:t lämnat bankstyrelsen tillfälle att inkomma med förklaring. I samtliga

dessa hänseenden är jag av samma uppfattning som bankkommittén.

Några uttryckliga bestämmelser härom eller angående förfarandet i

övrigt, innan Kungl. Maj:ts beslut fattas, lära dock icke behöva införas

i lagen.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört har jag låtit utarbeta

förslag till ett stadgande, vilket torde böra utgöra en särskild paragraf

och i banklagen inflyta närmast efter 235 § samt betecknas med 235 a §.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

Ändring i

254 §.

Förhållanden, som äga samband med banksammanslagning.

I ett den 30 juni 1916 dagtecknat betänkande föreslogo 1915

års sakkunniga bland annat en del ändringar i och tillägg till 254 §

banklagen i och för reglering av vissa förhållanden, som äga samband

med banksammanslagning. Bestämmelser i sådant syfte, i nära överensstämmelse

med de av de sakkunniga utarbetade, intogos i det lagförslag,

som, enligt vad jag i det föregående uppgivit, den 16 februari

1917 av dåvarande chefen för finansdepartementet anmäldes i statsrådet

och varöver lagrådet den 14 påföljande mars avgav utlåtande. Rörande

innehållet av de sakkunnigas betänkande och de däröver avgivna yttrandena

samt det anmälda lagförslaget hänvisar jag till statsrådsprotokollet

för den 16 februari 1917. 1)

Då ändamålsenligheten av bestämmelser i ifrågavarande syfte näppeligen

kan bestridas, har jag ansett mig böra återupptaga frågan om

dylika bestämmelsers införlivande med lagstiftningen.

De stadganden, jag med anledning härav löreslår, överensstämma

i allt väsentligt med sina förebilder i ovannämnda lagförslag. Följande

skiljaktigheter finnas emellertid.

Med hänsyn till vad lagrådet i sitt utlåtande den 14 mars 1917 2)

uttalat, har momentbeteckningen i paragrafen uteslutits.

I andra punkten under 2) i 48 och 164 §§ föreslås, att bank icke

må förvärva mer än högst en tredjedel av samtliga aktier med lika rätt

i bolag, som driver emissionsrörelse. Detta bör givetvis gälla även

i sådana fall, då en bank övertager en annan banks rörelse, vadan en

erinran därom intagits såsom andra punkt i föreslagna sista momentet

av 254 §. Vidare har i samma moments tredje punkt, i enlighet med

lagrådets hemställan i dess ovannämnda utlåtande, angivits, att skyldigheten

att avyttra föreligger allenast i den mån den förvärvade egendomen ej

får jämlikt 46, 48, 162 eller 164 § behållas.

Slutligen har det av bestämmelsen i 254 § sista momentet nödvändiggjorda

övergångsstadgandet i enlighet med lagrådets hemställan

förtydligats och placerats såsom en andra punkt i övergångsbestämmelsernas

fjärde stycke.

På sätt ovan nämnts har bankkommittén uttalat sig för införandet

av ett stadgande därom, att bank, som övertoge annan banks rörelse,

J) Se sid. 29 och 40.

”) Se sid. 54.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

icke därmed skulle förlora den aktieförvärvsrätt, som den övertagna

banken förut innehaft. I fall bankkommittén härmed åsyftar, att vid

banksammanslagning den övertagna bankens rätt att förvärva aktier

borde övergå å den övertagande banken, kan jag icke dela kommitténs

uppfattning. Den övertagna bankens aktieförvärvsrätt grundar sig å

de fonder, banken förfogar över, och någon motsvarande rätt bör den

övertagande banken icke få utöva, med mindre denna bank själv äger

de fonder, som för ändamålet erfordras. Om åter bankkommittén med

sin ovannämnda framställning allenast åsyftat, att den övertagande

banken bör vara berättigad förvärva de aktier, den övertagna banken

på grund av sin aktieförvärvsrätt har i sin ägo, är jag av samma mening

som kommittén. Jämlikt 254 § sista momentet har emellertid en bank, som

övertager annan banks rörelse, rätt att förvärva den övertagna bankens

aktier, med det undantag allenast, som föranledes av bestämmelsen i andra

punkten under 2) i 48 eller 164 §, och är ej skyldig avhända sig dem

förrän detta lämpligen kan ske. Aktierna behöva sålunda ej nödvändigtvis

föryttras, så snart det kan ske till det belopp, vartill aktiernas värde

upptagits vid deras införande i den övertagande bankens böcker. På

grund av nu angivna förhållande anser jag något särskilt stadgande till

skyddande av den övertagande bankens intressen i förevarande fall icke

erfordras.

Departementschefen uppläste härefter förslag till dels lag om ändring

i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse och dels lag

om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker

av den lydelse, bilagor till detta protokoll utvisa, och hemställde,

att lagrådets utlåtande över förslagen måtte, för det ändamål § 87

regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Bil 1.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

skall införas en ny paragraf med beteckning 235 a, av den

lydelse nedan sägs, dels ock att 48, 50, 52, 164, 166, 168 och 254 §§

i nämnda lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

48 §.

Bankaktiebolag, som avsatt medel till dispositionsfond eller därmed

likartad fond eller som före den 1 januari 1921 avsatt reservfond, uppgående

till mera än femtio procent av bolagets grundfond, må, så framt

bolagets grundfond och reservfond sammanlagt utgöra minst tio miljoner

kronor, jämväl under andra förhållanden än i 46 § sägs förvärva aktier,

med följande inskränkningar:

1) Aktier i annat inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag

må icke förvärvas utan att Konungen prövat skäligt lämna tillstånd

därtill.

2) Aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta

eller driva handel med aktier eller fast egendom, må icke förvärvas;

ägande emellertid Konungen, om aktierna i sådant bolag allmänt

förekomma i handeln, rätt att, där så prövas lämpligt, medgiva, att de

i viss mindre utsträckning må förvärvas av bankaktiebolag. Driver bolag

med verksamhet som nyss nämnts emissionsrörelse jämlikt av

Konungen stadfäst bolagsordning, och har i denna intagits förbud för bolaget

att äga aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta

eller driva handel med aktier eller fast egendom, må bankaktie
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

bolag utan hinder av vad ovan stadgats, förvärva aktier i bolaget, dock

högst en tredjedel av samtliga aktier eller, om i bolaget finnas aktier

med olika rätt, en tredjedel av varje särskilt slag av aktier.

3) Bankaktiebolag äger icke på en gårig innehava jämlikt ovanstående

bestämmelser förvärvade aktier till bokfört värde, överstigande

tio procent av bolagets grundfond och reservfond tillsammantagna. Ej

heller må bokförda värdet av bankaktiebolags sålunda förvärvade aktier

vid något tillfälle överstiga

a) till den del aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget

avsatt medel till dispositionsfond eller därmed likartad fond: sammanlagda

beloppet av de till sådan fond avsatta medel;

b) till den del aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget

före den 1 januari 1921 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio

procent av grundfonden: hälften av det belopp, varmed reservfonden

nämnda dag översteg halva grundfonden, eller, därest reservfonden

sedermera nedgått, hälften av det belopp, varmed reservfonden dåmera

överstiger halva grundfonden.

4) Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att

förvärva aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämman medgivet.

50 §.

Ej må bankaktiebolag vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse

förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke äger

avsluta.

Ej heller annorledes må bankaktiebolag, där ej fråga är om utdelning

å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan tillkomma,

beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke

äger bedriva.

52 §.

Varda penningar----hos bolaget.

Å medel, — — — i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid och

omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom

kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes

en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i orten

utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

efter det sådan efterlysning sista gången ägt ram, tillrättakommit, är

den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma

hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalning

motboken icke gällande kraft mot bolaget.

164 §.

Solidariskt bankbolag, som avsatt medel till dispositionsfond eller

därmed likartad fond eller som före den 1 januari 1921 avsatt reservfond,

uppgående till mera än femtio procent av bolagets grundfond, må,

så framt bolagets grundfond, kommanditfond och reservfond sammanlagt

utgöra minst tio miljoner kronor, jämväl under andra förhållanden än

i 162 § sägs förvärva aktier, med följande inskränkningar:

1) Aktier i inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag

må icke förvärvas utan att Konungen prövat skäligt lämna tillstånd

därtill.

2) Aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att

förvalta eller driva handel med aktier eller fast egendom, må icke förvärvas;

ägande emellertid Konungen, om aktierna i sådant bolag allmänt

förekomma i handeln, rätt att, där så prövas lämpligt, medgiva, att de

i viss mindre utsträckning må förvärvas av solidariskt bankbolag. Driver

bolag med verksamhet som nyss nämnts emissiotisrörelse jämlikt av

Konungen stadfäst bolagsordning, och har i denna intagits förbud för

bolaget att äga aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består

i att förvalta eller driva handel med aktier eller fast egendom, må solidariskt

bankbolag utan hinder av vad ovan stadgats förvärva aktier i

bolaget, dock högst en tredjedel av samtliga aktier eller, om i bolaget

finnas aktier med olika rätt, en tredjedel av varje särskilt slag av aktier.

3) Solidariskt bankbolag äger icke på en gång innehava jämlikt

ovanstående bestämmelser förvärvade aktier till bokfört värde, överstigande

tio procent av bolagets grundfond, kommanditfond och reservfond

tillsammantagna. Ej heller må bokförda värdet av solidariskt

bankbolags sålunda förvärvade aktier vid något tillfälle överstiga

a) till den del aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget

avsatt medel till dispositionsfond eller därmed likartad fond: sammanlagda

beloppet av de till sådan fond avsatta medel;

b) till den del aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget

före den 1 januari 1921 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio

procent av grundfonden: hälften av det belopp, varmed reservfonden

nämnda dag översteg halva grundfonden, eller, därest reservfonden

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

sedermera nedgått, hälften av det belopp, varmed reservfonden dåmera

överstiger halva grundfonden.

4) Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt

att förvärva aktier må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämman medgivet.

166 §.

Ej må solidariskt bankbolag vid avtal om kredit eller eljest i sin

rörelse förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke äger

avsluta.

Ej heller annorledes må solidariskt bankbolag, där ej fråga är om

utdelning å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan

tillkomma, beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke

äger bedriva.

168 §.

Varda penningar — — — hos bolaget.

Å medel, — — — — i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid och

omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom

kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes

en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i orten

utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,

efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättaknmmit, är

den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma

hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalning

motboken icke gällande kraft mot bolaget.

235 a §.

Yppa sig, utan att sådant fall är för handen, som i 235 § 2 mom.

avses, beträffande bankbolags ledning så allvarliga missförhållanden, att

bolagets verksamhet kan befaras komma att bliva till skada för det

allmänna, äger bank- och fondinspektionen förelägga bolagets styrelse

att vidtaga de åtgärder, inspektionen anser erforderliga för rättelses

vinnande. Underlåter styrelsen att ställa sig sådant föreläggande till

efterrättelse, vare lag som i ovannämnda stadgande sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 154 käft. (Nr 182.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

254 §.

Bildas bankbolag eller ökas bankbolags grundfond för övertagande

av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga

utgöra vederlag för aktie eller huvudlott i bolaget samt teckning ske

med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och galle i övrigt i ty

fall denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och grundfonds

ökning med följande tillägg och undantag:

1) Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid grundfondens

ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl

alla de om bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad

under 3) i 8, 29, 120 eller 145 § stadgas föranleder icke därtill att

värdet av det, som för aktie eller huvudlott skall tillskjutas i annat än

penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstämmas beslut om ökning

av grundfonden uppskattas till visst penningbelopp.

2) Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse

i teckningslistan äro berättigade att för aktie eller huvudlott

tillskjuta annat än penningar, äge å konstituerande stämman tecknare,

vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i

omröstning, som i 14 eller 126 § sägs; ej heller må sådan tecknare

eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier eller huvudlotter

vid omröstningen tagas i beräkning.

3) Vad i 1 mom. av 31 eller av 147 § är stadgat äger ej tillämpning.

4) Har vad bolaget enligt bestämmelse i teckningslistan övertagit

blivit uppskattat till oskäligt högt värde, vare de stiftare, som haft eller

uppenbarligen bort hava vetskap om att uppskattningen varit oskälig,

pliktige att ersätta bolaget skadan, en för alla och alla för en.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande den senare i

sådan egenskap åliggande skadeståndsskyldighet är ej för bolaget

bindande.

5) Talan mot stiftare enligt vad ovan under 4) stadgats må ej

anställas, sedan två år förflutit från bolagets registrering, utan så är,

att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Inträffar konkurs inom två år från bolagets registrering, stånde

konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts; och skall i ty fall

talan anhängiggöras inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden

för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången

av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid

dess införande i bolagets böcker upptagas till sitt verkliga värde.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland

sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva

handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är

för handen som i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, förvärvas av det

övertagande bolaget. Utgöres egendomen av aktier i bolag, som driver

emissionsrörelse, gälle dock vad nu stadgats endast i den mån det

övertagande bolaget efter aktiernas förvärvande icke kommer att innehava

sådana aktier till större antal än enligt andra punkten under 2) i

48 och 164 §§ är medgivet. Egendom, som bankbolag på nämnda sätt

förvärvat, skall så snart lämpligen kan ske åter avyttras, i den mån

den ej jämlikt 46, 48, 162 eller 164 § må av bolaget behållas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1921 med undantag

av bestämmelserna i 52 och 168 §§, vilka skola vinna tillämpning från

och med dagen efter den, då lageu enligt därå meddelad uppgift från

trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Har bankbolag med stöd av äldre lag förvärvat aktier till högre

bokfört belopp än bolaget enligt denna lag är berättigat att på en gång

innehava, må under en övergångstid av fem år hittills gällande bestämmelser

i fråga om rätten att innehava aktier lända till efterrättelse;

dock att under denna tid boktörda värdet av jämlikt 48 eller 164 §

förvärvade aktier ej må överstiga samma värde den 1 januari 1921.

Bankbolag, som före den 1 januari 1921 under andra förhållanden

än i 46 eller 162 § avses förvärvat aktier i bolag, vars verksamhet

huvudsakligen består i att förvalta eller driva handel med aktier eller

fast egendom, må, där ej Konungen lämnat medgivande, som i första

punkten under 2) i 48 eller 164 § sägs, eller bestämmelsen i andra punkten

samma lagrum till annat föranleder, icke innehava aktierna längre

än två år från nämnda dag. Träder under denna tid sistnämnda bolag

i likvidation, och finnes bland dess tillgångar egendom, varmed bankbolag

ej må driva handel för egen räkning, må, även om sådant fall ej

är för handen som i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, bankbolaget för att

undgå förlust förvärva den egendom, såvitt den tillhörde det andra bolaget

redan den 1 januari 1921.

Egendom, som bankbolag sålunda förvärvat, skall så snart ske kan

åter avyttras, i den mån den ej jämlikt nyssnämnda lagrum må av bolaget

behållas. Utgöres den av aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen

består i att förvalta eller driva handel med aktier eller fast

egendom, gälle i fråga om bankbolagets rätt att innehava aktierna och

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

att i händelse av det andra bolagets trädande i likvidation förvärva dess

egendom vad här ovan är stadgat rörande dylika aktier, sqm bolaget

före den 1 januari 1921 förvärvat. Samma lag vare, där aktier som

nu sagts under de två åren närmast efter den 1 januari 1921 förvärvas

av bankbolag jämlikt 254 § sista momentet.

I avseende å förmån, vartill bolaget före den 1 januari 1921 förvärvat

rätt, skola bestämmelserna i 50 § 2 mom. och 166 § 2 mom. icke äga

tillämpning förr än två år förflutit från nämnda dag. Innehar den, som

utfäst dylik förmån, egendom, varmed bankbolag ej må driva handel

för egen räkning, må bankbolaget, för att undgå förlust, under sagda

två år, även om sådant fall ej är för handen, som i 46, 48, 162 eller

164 § omförmäles, förvärva den egendom, såvitt den tillhörde överlåtaren

redan den 1 januari 1921. Om bankbolags rättigheter och skyldigheter

i anledning av sådant förvärv skall tillämpas vad i första och andra

punkterna av nästföregående moment är sagt.

Konungen må, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva bankbolag

anstånd med tillämpning av de i nästföregående tre moment meddelade

bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Mftj.ts proposition Nr 182.

88

Bil. 2.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker.

Härigenom förordnas, att 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående

sparbanker skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid

och omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då

genom kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken,

införes en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i

orten utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,

efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit,

är den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto

utbekomma hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalning

motboken icke gällande kraft mot sparbanken.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen

den 12 november 1920.

Närvarande:

Justitierådet Berglöf,

Regeringsrådet Ernberg,

Justitieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 23 januari

1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättade

förslag till

dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om

bankrörelse,

dels ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892

angående sparbanker.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen Albert Tondén.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse.

48 och 164 §§.

Lagrådet:

Avfattningen av bestämmelserna under 3) har blivit mindre lyckad.

Enligt vad motiven giva vid handen är icke avsett, att, såsom lagtexten

närmast antyder, bankbolag, som äger vid lagens ikraftträdande avsatt

reservfond av viss storlek och som jämväl avsatt dispositionsfond eller

därmed likartad fond, skall äga innehava dels aktier till samma värde

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majds proposition Nr 182.

som dispositionsfonden och dels därutöver en enligt 3 b) beräknad aktiepost.

Meningen är givetvis att i dylikt fall den av dessa grunder för

aktieförvärvsrättens bestämmande, som leder till det högsta beloppet,

skall tillämpas. Ifrågavarande stadganden böra därför omredigeras, så

att häråt gives tydligt uttryck.

Övergångsbestämmelserna.

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg och justitierådet Appelberg:

Beträffande det föreslagna andra stycket av övergångsbestämmelserna

anmärkes, att då däri stadgas, att under övergåugstiden hittills

gällande bestämmelser i fråga om rätten att innehava aktier skulle i

angivna fallet lända till efterrättelse, enligt ordalydelsen de nya bestämmelserna

under 2) i 48 och 164 §§ icke komme att i berörda fall gälla.

Givetvis har varit meningen att uttala allenast att hittills gällande bestämmelser

om tillåtna högsta värdet av de aktier, bankbolag må innehava,

d. v. s. de grunder, efter vilka bankbolags aktieförvärvsrätt till

sitt belopp bestämmes, skola lända till efterrättelse. Ordalagen synas

därför böra ändras, så att denna mening tydligt kommer till uttryck.

Lagrådet erinrade dels att, på sätt vid granskning av förslaget

till lag om emissionsrörelse anmärkts, ändring borde vidtagas i 1 och

2 §§ i lagen om bankrörelse och dels att, då förevarande lag icke kunde

antagas komma att träda i kraft förrän efter den 1 januari 1921, detta

datum på de ställen i förslaget, där det förekomme, borde utbytas mot

ett senare.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892

angående sparbanker.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Berg-*

qvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anmälde t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson, lagrådets

genom utdrag av protokollet över finansärenden den 23 januari

1920 inhämtade utlåtande över upprättade förslag till dels lag om ändring

i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse dels ock lag

om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker.

Föredragande t. f. departementschefen anförde härvid:

>Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni

1911 om bankrörelse, i vad detsamma angår banks aktieförvärvsrätt,

har förutsatt, att den nuvarande lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker

skulle upphävas och att samtidigt en lagstiftning om emissionsrörelse

skulle genomföras. Ett förslag till lagstiftning i sistnämnda ämne

har även varit överlämnat till granskning av lagrådet, som mot detsamma

gjort vissa erinringar, vilka skulle fordra en omarbetning av förslaget i

olika delar, innan detsamma kunde framläggas för riksdagen. Sedan lagrådet

avgivit sitt utlåtande, hava emellertid förhållandena på det ekonomiska

området utvecklat sig på ett sätt, som givit anledning till en viss tvekan,

huruvida det nuvarande tidsläget kan anses betinga, att en lagstiftning

på området nu genomföres. Ett flertal emissionsbolag hava nämligen under

sistförflutna tiden helt upphört med sin verksamhet, och de ännu befintliga

torde för närvarande endast i ringa mån ägna sig åt emissionsrörelse.

Under sådana omständigheter har det spörsmålet trängt sig fram, huruvida

icke frågan om emissionslagstiftning skulle kunna och böra underkastas

en förnyad och mera ingående prövning, därvid på grund av

vissa invändningar, som framställts emot det redan upprättade förslagets

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj ds ''proposition Nr 182.

principiella läggning, särskilt borde tagas under förnyat övervägande,

huruvida icke de system för kontroll över emission av aktier, som förekomma

i vissa andra länder, skulle kunna i något avseende tjäna såsom

förebild för en lagstiftning på det nu nämnda området i vårt land.

Med hänsyn till dessa omständigheter har det redan upprättade förslaget

till lag om emissionsrörelse ansetts icke böra, åtminstone för närvarande,

framläggas till riksdagens prövning.

Då det nyssnämnda upphävandet av lagen angående emissionsbanker

närmast skulle vara föranlett av en lagstiftning om emissionsrörelse,

har på grund av vad jag nyss anfört angående sistnämnda lagstiftning

skälet för emissionsbankslagens upphävande förfallit.

Lagen om emissionsbanker har, bland annat, på grund av den

däri förekommande bestämmelsen, att allenast bankaktiebolag eller solidariska

bankbolag må vara stiftare av och delägare i emissionsbank, visat

sig icke inbjuda till bildande av någon emissionsbank och ett inrättande

av dylika banker torde med lagens nuvarande avfattning vara praktiskt

taget uteslutet. Visserligen hade på sin tid av särskilda sakkunniga

framlagts förslag till ändring av berörda lag i sjette- att undanröja nyss

antydda olägenhet, men det torde med största sannolikhet kunna antagas,

att även med en sålunda ifrågasatt ändring av emissionsbankslagen

någon emissionsbank på grund av de rådande ekonomiska förhållandena

icke skulle komma att inrättas. Med hänsyn härtill, och då det även bör

kunna antagas, att den av mig ifrågasatta utredningen om emissionslagstiftning

bör kunna verkställas så snabbt att ett på nämnda utrednings

resultat grundat lagstiftningsförslag skulle kunna inom en nära framtid

tagas under omprövning, synes mig skäl icke föreligga att nu verkställa

någon revision av emissionsbankslagen.

Den föreslagna förändrade lagstiftningen angående bankbolags

aktieförvärvsrätt är icke beroende av att samtidigt en lagstiftning om

emissionsrörelse genonjföres, och då förhållandena på det ekonomiska

området givit vid handen, att den förstnämnda lagstiftningen är alltmer

av behovet påkallad, har förslaget ansetts böra underställas innevarande

års riksdags prövning. De förutnämnda omständigheterna — överarbetandet

av förslaget till lag om emissionsrörelse och bibehållandet

av lagen om emissionsbanker — hava emellertid föranlett, att vissa

ändringar måst vidtagas i förslaget till lag om ändringar i banklagen.

I 48, 164 och 254 §§ samt i övergångsbestämmelserna hava sålunda

de stadganden, som avse bankbolags förvärv av aktier i etnissionsbolag,

'' uteslutits, varemot till 48 och 164 §§ fogats nya stycken,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 154 höft. (Nr 182.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 182.

innehållande de nn gällande bestämmelserna om bankbolags rätt att

förvärva aktier i emissionsbank. Genom ett bibehållande av den nu

gällande grunden för dylik aktieförvärvsrätt — avsättning av reservfond

till belopp överskjutande halva grundfonden, oberoende av när sådan

avsättning ägt rum — skulle ett avsteg komma att ske från de i det

föreliggande förslaget inrymda allmänna grunderna för bankbolags aktieförvärvsrätt.

Detta avsteg torde emellertid icke böra giva anledning

till .någon erinran, helst som, efter vad nyss nämnts, någon tillämpning

av dessa bestämmelser icke lärer under nuvarande förhållanden

ifrågakomma.

I övrigt har med hänsyn till en anmärkning från lagrådet ändring

skett i bestämmelserna under 3) i 48 och 164 §§ för att utmärka,

att de båda under a) och b) i samma moment angivna grunderna för

aktieförvärvsrätt icke kunna samtidigt komma till tillämpning i en och

samma bank. Därjämte har, likaledes på grund av erinran från lagrådet,

i andra stycket av övergångsbestämmelserna verkställts sådan ändring,

att därav framgår, att det är de hittills gällande bestämmelserna

om tillåtna högsta värdet av de aktier, bankbolag må innehava, som

skola under övergångstiden lända till efterrättelse.

Slutligen hava vissa smärre ändringar av uteslutande redaktionell

art vidtagits i förslaget till ändringar i banklagen.

Den ifrågavarande lagen torde, där ej annat särskilt nämnes, böra

träda i kraft den 1 januari 1922.

Förslaget till ändring i sparbankslagen torde oförändrat kunna

föreläggas riksdagen.»

Härefter hemställde t. f. departementschefen, att lagförslaget med

de av honom föreslagna ändringarna måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådens övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet

Svante Ericsson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:289 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, d s. 1 i texten
  2. BU 1921:52 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition med förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag o s. 1 i texten