Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik

1921-03-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:278, Med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobiltrafik

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 278.

i

Nr 278.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen

den 30 juni 1916 om automobiltrafik; given Stockholms

slott den 11 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta

riksdagens yttrande över det vid nämnda protokoll fogade förslag till förordning

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916

om auto mobil trafik; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens

svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna''om

författnings utfärdande i ämnet.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet Över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 11 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Departementschefen, statsrådet Murray, anförde:

De senare årens erfarenhet torde till fullo hava visat, att våra

Vägar å landet i hög grad taga skada av tung, livlig motortrafik. De

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 236 käft. {Nr 278.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Majds proposition nr 278.

vägar — företrädesvis i närheten av större städer — som äro utsatta för

sådan trafik, kunna i allmänhet icke utan särskilda, synnerligen dyrbara

åtgärder hållas i ett någorlunda gott skick. Till belysande av vilken oerhörd

ökning vägunderhållskostnaderna undergått genom motortrafiken, må

anföras, att i vissa kända fall den verkliga kostnaden överstiger den i

våglängden upptagna uppskattade kostnaden ända till nära femtio gånger.

Ett slutligt undanröjande av berörda olägenheter torde endast kunna

ske genom införandet av modernare metoder för vägunderhållet än de,

som nu praktiseras. Vid ordnandet av denna fråga lärer man emellertid

icke kunna bortse från att automobiltrafiken själv i viss mån bör bära de

ökade kostnader för underhåll och förstärkning av vägarna, som den förorsakar.

Redan på ett tidigt skede av automobilväsendets utveckling i vårt

land framkom jämväl förslag i sådan riktning. Sålunda upptogos i det år

1904 av särskilda kommitterade avgivna betänkande med förslag till, bland

annat, lag angående vissa bestämmelser om autoinobiltrafik föreskrifter om

skyldighet för den, som genom livligare automobiltrafik föranledde ökad

kostnad för underhåll av väg, såsom t. ex. yrkesmässigt utförd regelbunden

trafik mellan tvänne orter, att bidraga till vägunderhållet. På grund

av åtskilliga anmärkningar, som vid granskningen av förslaget i denna del

framställdes, kommo några stadganden härom emellertid icke att inflyta

uti 1906 års författningar om automobiltrafik och återfinnas ej heller i

nu gällande författningar i samma ämne.

Frågan om beskattning av automobiler har sedermera gjorts till

föremål för en mera ingående utredning, och har vägkommissionen den

15 augusti 1920 avgivit förslag i ämnet. Detta förslag avser en beskattning

av motorfordon både i stad och på landet men till förmån tills vidare

endast för vägväsendet å landet, forslaget vilar på principen, att

automobiltrafiken själv skall bidraga till bestridande av den merkostnad,

som genom nämnda trafik uppkommer i de av den vanliga åkdonstrafiken

föranledda kostnaderna för vägunderhållet.

Det sålunda framlagda förslaget är nu föremål för granskning och

kan icke underställas den nu samlade riksdagens prövning. Spörsmålet

om automobiltrafikens förhållande till vägunderhållet sammanhänger jämväl

på det intimaste med den pågående omarbetningen av väglagen

samt den utredning rörande en allmän revision av gällande bestämmelser

om automobiltrafik, som verkställes av särskilda sakkunniga.

Med hänsyn till det nu anförda torde det icke låta sig gorå att för

närvarande framlägga förslag till mera definitiva åtgärder i förevarande

avseende. Emellertid har, såsom ovan framhållits, de sista årens hastigt

utvidgade motortrafik medfört, att vägarna med varje år bliva allt sämre.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ts proposition nr 278.

Får denna trafik utan inskränkningar pågå som förut, kan det befaras,

att de för den tyngsta och livligaste trafiken mest utsatta vägarna under

de närmaste åren tillskyndas så gott som obotlig skada. Det har därför

för mig framstått som en nödvändighet att i avvaktan på frågans definitiva

lösning söka vidtaga vissa inskränkande bestämmelser i fråga om

den tyngre automobiltrafiken till förhindrande av den snabbt fortgående

förstörelsen av vågarna.

I nu gällande förordning om automobiltrafik hava länsstyrelserna

tillerkänts befogenhet att i vissa hänseenden reglera automobiltrafiken å

de allmänna vägarna inom länen till förhindrande av vägbanans förstörande

eller skadande. Sålunda ankommer det på vederbörande länsstyrelse

att avgöra, huruvida automobil med större hjultryck vid full last än 2,500

kilogram må framföras å allmän väg. Trafik med automobil av sådan

tyngd torde dock mera sällan förekomma. Den största skadan å vägarna

åstadkommes otvivelaktigt genom mindre lastautomobiler och motoromnibussar

samt i yrkesmässig trafik gående personautomobiler, vilka ofta —

vanligen flera gånger dagligen — befara vissa vägar eller uppehålla en

större delen av dagen förekommande trafik inom ett visst nät av vägar.

Beträffande den yrkesmässiga trafiken torde på grund av stadgandet

i § 20 mom. 3 i automobilförordningen i samband med trafiktillstånd

föreskrifter till skyddande av vägarna åtminstone i viss mån kunna meddelas.

I fråga åter om den privata trafiken torde länsstyrelserna äga föga

möjligheter att ingripa. Visserligen kan länsstyrelse, när skäl därtill förefinnas,

med stöd av stadgandena i § 13 mom. 2 av automobilförordningen

meddela förbud mot all automobiltrafik å viss väg eller mot körning därå

med automobil av viss beskaffenhet, men i motortrafikens tidsålder drar

man sig gärna för en dylik åtgärd. Bättre vore otvivelaktigt att kunna

tillåta trafik under vidtagande av lämpliga försiktighetsmått eller eljest

under vissa garantier.

Den lämpligaste åtgärd, som för närvarande och i avvaktan på ett

definitivt ordnande av automobiltrafikens förhållande till vägunderhållet

torde kunna vidtagas i förevarande avseende, synes vara att utsträcka länsstyrelsernas

befogenhet ifråga om automobiltrafiken å de allmänna vägarna

å landet och att sålunda bereda länsstyrelserna möjlighet att i större utsträckning

än nu är fallet vidtaga åtgärder till skydd för dessa vägars bestånd.

Detta synes böra ske genom att i automobilförordningen uppställa

skärpta krav på tillstånd från länsstyrelsernas sida för automobils framförande

å ifrågavarande vägar.

Den första frågan, som härvid uppstår, är, huru långt kraven på

dylikt tillstånd böra sträckas. I detta hänseende hava 1920 års automo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 278.

bilsakkunniga yttrat sig med anledning av en till de sakkunniga överlämnad

promemoria med förslag till bestämmelser i föreliggande ämne. De sakkunniga,

vilka framhållit, att de ifrågasatta åtgärderna allenast måste betraktas

såsom provisoriska, och förbehållit sig att i ett kommande förslag

i ämnet frångå av dem nu uttalad uppfattning, hava med denna utgångspunkt

uttalat, att för närvarande särskilt tillstånd ifråga om enskild automobiltrafik

borde fordras allenast för automobil med hjultryck överstigande

1,000 kilogram vid full last samt då trafiken vore av mera regelbunden

eller stadigvarande art. Ginge man längre, exempelvis till ett hjultryck

av 700 kilogram, skulle en hel del personautomobiler samt lastautomobiler

med allenast 1 a 1 Vä tons lastningsförmåga falla under föreskriften,

vilket enligt sakkunnigas mening knappast kunde vara behövligt eller

lämpligt. De sakkunniga anse vidare, att i de bestämmelser i ämnet, som

kunde komme att utfärdas, hjultrycket borde betecknas såsom »verkligt

hjultryck», varigenom skulle klarläggas, att beräkningar icke kunde godtagas

för bestämmande av trycket, utan att därför erfordrades vågning

av automobilen, såväl framdelen som bakdelen. Det högsta verkliga

hjultrycket borde enligt de sakkunnigas uttalande avse såväl automobilen

som densamma eventuellt tillkopplad släpvagn vid full last. De sakkunniga

framhålla slutligen, bland annat, att den privata automobiltrafik, vartill

tillstånd skulle erfordras, borde avse trafik å allmän väg å landet och betecknas

såsom »trafik som ej är allenast tillfällig».

Den av de sakkunniga sålunda angivna begränsningen ifråga om

hjultrycket finner jag väl avvägd. Därigenom torde under bestämmelserna

falla trafik av den tyngd, som bör underkastas länsstyrelsernas kontroll,

under det å andra sidan oskäliga hinder icke uppställas för den privata

automobiltrafikens utveckling.

För att tillstånd i förevarande avseende skall erfordras bör, såsom av de

sakkunniga framhållits, trafiken vara ej endast tillfällig. Härunder skulle i

första hand komma att inbegripas regelbundet återkommande färder mellan

vissa orter, men även körslor, som eljest vid upprepade tillfällen äga rum

å samma vägsträcka eller nät av vägar, torde böra falla in under bestämmelserna.

Vad man avser att reglera är icke minst den täta trafiken med

lastautomobiler för utförande av varor från affärer och fabriker eller dylikt

i närheten av de större städerna.

Om syftet med den nu föreslagna åtgärden skall vinnas, böra länsstyrelserna

givas frihet att i samband med trafiktillståndet och'' efter prövning

i varje fall av på frågan inverkande omständigheter föreskriva de

åtgärder till förhindrande av skada å vägarna, som vid trafiken böra vid
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 278.

5

tagas, exempelvis ökad hjulbredd och lag maximi fart, samt fastställa de

villkor i övrigt, som kunna vara påkallade.

Bestämmelser av nu antytt innehåll kunna lämpligen inflyta i § 13

mom. 6 av automobilförordningen.

I samband med den sålunda ifrågasatta ändringen av nämnda förordning

torde böra stadgas straff för den, som brukar automobil i trafik,

vartill tillstånd enligt det föreliggande förslaget skulle erfordras, utan att

dylikt tillstånd erhållits.

Beträffande den yrkesmässiga trafiken äger den myndighet, som bär

att meddela trafiktillstånd, att bestämma det högsta antal personer eller

den största last, som vid varje tillfälle må befordras med automobilen,

ävensom meddela de övriga föreskrifter, som ur trafiksäkerhetens synpunkt

eller eljest må anses erforderliga. Dessa bestämmelser torde i första hand

hava tillkommit med hänsyn till trafiksäkerhetens krav, men hava emellertid

på sina håll även ansetts innebära en rätt för vederbörande myndighet

att i samband med trafiktillståndet beakta''här föreliggande synpunkter.

Då emellertid just den yrkesmässiga trafiken i många fall åstadkommer

den största skadan å vägarna, synes all tvekan i nämnda hänseende

böra undanröjas, och har jag därför ansett en mindre omarbetning

av ifrågavarande lagrum böra ske.

I enlighet med i det föregående angivna grunder har jag låtit inom

kommunikationsdepartementet uppgöra förslag till förordning om ändrad

lydelse i vissa delar av automobilförordningen, och torde riksdagens

yttrande böra inhämtas över detta förslag.

Såsom ovan antytts, kunna de nu föreslagna bestämmelserna allenast

betraktas såsom en provisorisk lösning av det föreliggande spörsmålet till

förhindrande av att allt för omfattande skador genom automobiltrafiken

åsamkas de allmänna vägarna. Det har emellertid synts mig vara av sådan

vikt att snarast möjligt undanröja åtminstone de största olägenheterna

i det nuvarande verkligt beklagliga tillståndet, att jag icke ansett mig

kunna dröja med att framlägga ett förslag i ämnet i avvaktan på att

frågan vinner en mera definitiv lösning.

Departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande förslaget till

förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni

1916 om automobiltrafik samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte besluta

att inhämta riksdagens yttrande över ifrågavarande författningsförslag,

med förklarande därvid, att Kungl. Maj:t ville, efter mottagande av riksdagens

svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna

om författnings utfärdande i ämnet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Till denna av statsrådets övriga

da hemställan behagade Hans Maj:t

bifall; och skulle proposition avlåtas

den lydelse, bilaga till detta protokoll

ledamöter biträdIvonungen

lämna

till riksdagen av

utvisar.

Ur protokollet:

Edvard Söderberg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts proposition nr 278.

7

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om anto
niobiltrafik.

Härigenom förordnas, att § 13 inom. 6, § 20 mom. 3 samt § 30 i

förordningen den 30 juni 1910 om automobiltralik skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 13.

Mom. 6. Automobil med större verkligt hjultryck vid full last än

2,500 kilogram må ej framföras å allmän väg utan särskilt tillstånd av

Konungens befallningskavande i det län, där vägen är belägen. Ej heller

må utan sådant tillstånd automobil framföras å allmän väg å landet, där

fråga är om trafik, som ej är allenast tillfällig, samt automobilen eller

densamma tillkopplad släpvagn vid full last har ett verkligt hjultryck,

som överstiger 1,000 kilogram.

I samband med tillstånd till trafik, som i detta moment avses, äge

Konungens befallningshavande fastställa de villkor, under vilka trafiken

må äga rum.

§ 20.

Mom. 3. Myndighet, som enligt § 18 har att meddela trafiktillstånd,

äger bestämma det högsta antal personer eller den största last, som vid

varje, tillfälle må befordras med automobilen, ävensom fastställa de villkor

i övrigt, under vilka trafiken må äga rum.

§ 30.

Framföres automobil å väg, gata eller plats, varest automobilen icke

må framföras,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Majds proposition nr 278.

eller brukas automobil i trafik, vartill särskilt tillstånd enligt § 13

mom. 6 erfordras, utan att dylikt tillstånd erhållits,

eller köres automobil med större hastighet än som i varje fall är

medgiven,

eller brytes mot föreskrifterna i § 9 eller § 16 mom. 2, 4 eller 6,

straffes den felande med böter från och med tio till och med femhundra

kronor.

Har förseelse mot § 16 mom. 2 skett i syfte att förhindra automobilens

igenkännande eller föreligga eljest synnerligen försvårande omständigheter,

må böterna höjas intill ettusen kronor eller till fängelse i högst

tre månader dömas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1921.

Stockholm 1921. Kung’1. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

210937

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1921:64 Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åläggande för vissa innehavare av lastautomobiler att bidraga till underhåll av al s. 3 i texten
  2. Rskr. 1921:216 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 19 s. 3 i texten
  3. 2LU 1921:24 Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916 om automobi s. 1 i texten