Med. förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6'', 7, 7-5, SO och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 1. 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30 juni 1913
1921-03-18 · 52 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 46 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:284, Med. förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6'', 7, 7-5, SO och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 1. 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30 juni 1913
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
1
Nr 284.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med. förslag till dels
lag om ändrad lydelse av 4, 6'', 7, 7-5, SO och 33 §§
i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
dels ock lag om ändrad lydelse av 1. 3 och 4 §§ i
lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning
av berörda lag den 30 juni 1913; given Stockholms
slott den 18 mars 1921.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid, fogade förslag till dels lag om ändrad lydelse
av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 1, 3 och
4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning
av berörda lag den 30 juni 1913.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Elmquist.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 242 höft. (Nr 284.)
526 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 284.
Förslag
till
å » ,, i- • ,
L a g
om
ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 i lagen den 30 juni 1013
om allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30
juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i nedan angivna delar
erhålla följande lydelse:
4 §•
Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, utgör för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor:
a) om inkomsten ej uppgår till 800 kronor, två kronor;
b) om inkomsten uppgår till 800 men ej till 1,200 kronor, fem
kronor;
c) om inkomsten uppgår till 1,200 men ej till 2,000 kronor, tio
kronor;
d) om inkomsten uppgår till 2,000 kronor eller mera, eu halv procent,
dock högst femtio kronor, av inkomstbeloppet, avrundat, där det ej slutar
å helt hundratal kronor, till närmast lägre sådant hundratal.
Inkomst, som i denna paragraf avses, utgör det enligt gällande förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade beloppet.
6 §•
A erlagda pensionsavgifter utgå i årlig pension följande procent,
nämligen:
å avgifter, påförda man i ålder av
16—19 år,........... 70 procent 35—44 år,............ 30 procent
20—24 » ............ 60 » 45—54 » ........... 20 »
25—29 » ............ 50 » 55—66 » .......... 15 »
30—34 » ............ 40 »
och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Klingl. Maj:ts Proposition Nr 284.
å avgifter, påförda kvinna i ålder av
16—19
år,.......
...... 56 procent
35—44
år,......
...... 24
procent
20—24
)> .......
...... 48 »
45—54
......
16
D
25—29
» .......
...... 40 »
55-66
» ......
...... 12
y> ;
30—34
». .......
...... 32 »
åldern beräknad till det antal levnadsår, som uppnås under det kalenderår,
för vilket avgiften påförts.
Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för
pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst
ej uppgår för man till 600 och för kvinna till 560 kronor.
Pensionstillägget utgör för år räknat för man 300 och för kvinna
280 kronor med avdrag av halva årsinkomsten.
För pensionsberättigad änkling, änka, frånskild make eller ogift
kvinna, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn
eller adoptivbarn under femton år, ävensom för pensionsberättigad ogift
man, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja
adoptivbarn under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej
uppgår för man till 600 och för kvinna till 560 kronor jämte 250 kronor
för varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg för barnen. Enahanda
rätt tillkommer jämväl äkta makar, av vilka mannen är pensionsberättigad
och till arbete varaktigt oförmögen och vilkas sammanlagda årsinkomst
ej uppgår till 1,160 kronor jämte 250 kronor för varje barn. Beloppet
av sådant pensionstillägg utgör 125 kronor för varje barn med avdrag
‘av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 600 kronor
för man, 560 kronor för kvinna samt 1,160 kronor för äkta makar.
Pensionsbelopp avrundas — — — — pensionstillägget.
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att
tillsvidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke räknas pension
enligt 34 § intill ett belopp av högst 300 kronor.
Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres
av naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners årliga
värde iakttagas, att, där naturaförmånerna räcka till full, om än
.torftig försörjning, deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
än 600 kronor för man ock 560 kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna
ej räcka till full försörjning, deras årliga värde uppskattas
till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej
må uppskattas till lägre belopp än 70 kronor. Där uppskattningen ej
kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter
de i orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.
A förmögenhet må ej beräknas lägre avkastning än fem procent
och, i den mån förmögenheten överstiger 1,800 kronor för man, 1,700
kronor för kvinna och 3,500 kronor för äkta makar, ytterligare fem
procent.
I fråga om — — — — person.
13 §.
Den — — — — kommunalutskylderna.
Den pensionsavgift utöver tre kronor, som enligt 4 § åligger vissa
avgiftspliktiga, debiteras och uppbäres i samband med kronoutskylderna.
Där — — — — kronouppbörden.
30 §.
Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning
om pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade
upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna
prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt
till j^ension, ävensom, där ansökningen avser jämväl pensionstillägg, bestämma
storleken av den årsinkomst, som skall läggas till grund för
beräkning av pensionstilläggs belopp, dock endast i den mån denna årsinkomst
ej utgöres av pension enligt 6 och 34 §§.
Sedan — — — — pensionsstyrelsen.
Söker — — — — pensionsstyrelsen.
Där — — — — utfärdas.
Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,
där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa
ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen
blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst
enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning
eller ock icke överstiger ett belopp av 100 kronor, pensionsstyrelsen må,
efter vederbörandes hörande, utan återförvisning verkställa nödig rättelse.
Vad — — — — sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 2S4.
o
33 §.
Den — — — — stadgat.
Gift man, änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som är
till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, ock
vilken har att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äger
erhålla understöd för sådant barn under villkor och med belopp, som i
6 § är stadgat angående pensionstillägg för barn. Enahanda rätt tillkommer
jämväl ogift man, som är till arbete varaktigt oförmögen, men
icke berättigad till pension, och vilken har att försörja adoptivbarn under
femton år.
Beträffande — — — — utbetalande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts Proposition Nr 284.
Ii
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915
om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
För den, som vid 1914 års ingång fyllt sexton år, utgå å sammanlagda
beloppet av de för ett år erlagda pensionsavgifterna, i den mån detta
belopp icke överstiger tretton kronor, i årlig pension följande procent,
nämligen:
för
man,
som fyllt 16, men
icke 25
år,............
...... 30
procent
»
»
»
» 25, »
» 30
)>
...... 27 7
a »
))
»
»
» 30, »
» 35
»
...... 25
»
»
»
» 35, »
» 45
»
22 V
2 ))
x>
»
»
» 45 år ......
20
»
för
kvinna, i
äom fyllt 16, men icke
25
år, .....
...... 24
procent
»
))
» » 25, »
»
30
» ......
22
»
»
» » 30, »
»
35
» ......
...... 20
y>
» » 35, ))
y>
45
» .....
...... 18
»
»
» » 45 år
16
»
Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides
av statsmedel.
3 §•
Angående den, som före utgången av år 1921 blivit till arbete varaktigt
•oförmögen, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.
1 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §
andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
i
varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten
ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor; dock att
denna inkomstgräns utgör 280 kronor för kvinna, tillhörande den grupp
personer, som avses i andra stycket av nästföljande moment.
Beloppet av dylikt pensionstillägg eller understöd utgöx-, med undantag
för fall, som i 2 mom. här nedan sägs, för man 150 och för kvinna
140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten
må överstiga 50 kronor.
2 mom. Där varaktig oförmåga till arbete inträtt före utgången av
år 1918 och inkomsten befunnits dessförinnan understiga för man 300
och för kvinna 280 kronor, utgör beloppet av pensionstillägg enligt 6 §
andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring eller av understöd enligt
33 § första stycket samma lag för man 150 och för kvinna 140 kronor
med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten,
dock att, om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor,
avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger
50 kronor.
För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år, så ock för
den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju år och
redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt
mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda
eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,
utgår sådant understöd, som omförmäles i 33 §
första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, med i näst föregående
stycke angivet belopp, även om rätten därtill förvärvats efter
utgången av år 1918.
3 mom. Pensionstillägg, som i 1 och 2 mom. här ovan avses,
höjes med 0,08 procent för varje krona av erlagda pensionsavgifter; dock
att sådan höjning må äga rum allenast med hänsyn till pensionsavgift,
som jämlikt 14 eller 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring blivit
till fullo er lagd.
4 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §
fjärde stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,
varom stadgas i 33 § andra stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten
ej uppgår för man till 300, för kvinna till 283 och lör äkta makar till
583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av dylikt pensionstillägg
eller understöd utgör 75 kronor för varje barn med avdragav
sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300
kronor för man, 283 kronor för kvinna och 583 kronor för äkta makar.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
5 mom. Årsinkomst, som i 1 och 2 mom. här ovan avses, beräknas
på sätt i 7 § av lagen om allmän pensionsförsäkring föreskrives, dock
att i årsinkomsten ej ingår pension enligt 6 § samma lag, att till grund
för uppskattning av naturaförmåner lägges ett värde å full försörjning
av 800 kronor för man och 283 kronor för kvinna, att lägsta värdet av
bostadsförmån utgör 50 kronor samt att de i 7 § andra stycket sista
punkten meddelade särskilda bestämmelser rörande avkastning av förmögenhet
ej äga tillämpning.
6 mom. Vad i 30 § femte stycket av lagen om allmän pensionsförsäkring
stadgas i fråga om rätt för pensionsstyrelsen att i vissa fall
utan återförvisning verkställa nödig rättelse i pensionsnämnds beslut
rörande storleken av sökandens årsinkomst äger icke tillämpning med
avseende å fel, som överstiger ett belopp av 50 kronor och icke uppkommit
allenast genom felräkning.
4 §•
I fråga om pensionstillägg eller understöd, vartill rätt inträtt före
den 1 januari 1917 och varom ansökan gjorts före den 1 januari 1919,
skall stadgandet i 31 § första stycket andra punkten av lagen om allmän
pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom förmäles
i 3 § 2 mom. andra stycket här ovan, icke i något fall utgår för
tiden före den 1 januari 1916.
llenna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
9
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist:
Med skrivelse den 23 februari 1921 har pensionsstvrelsen inkommit
med förslag till ändrad lydelse av dels 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen
den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock 1, 3 och 4 §§
i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av förstnämnda
lag. Tillika hemställer styrelsen om anvisande av medel, som
bliva erforderliga i anledning av lagändringarna.
I sin skrivelse har pensionsstyrelsen inledningsvis framhållit följande:
Yid antagandet av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
utgick man, såsom pensionsstyrelsen i underdånig skrivelse den 21 januari 1918
framhållit, säkerligen ganska allmänt från den förutsättningen, att de bestämmelser,
som i lagen fastställts, endast vore avsedda att bilda en första grundval för
den svenska pensionsförsäkringen. Härtill kommer, att penningvärdets förändring
efter lagens genomförande även reducerat pensionernas värde högst betydligt.
Yid tidig invaliditet ställa sig pensionsbeloppen särskilt ogynnsamma, beroende
därpå, att avgiftspensionen till det väsentliga är anordnad såsom en ålderspension.
Pensionstilläggen motverka visserligen i viss mån denna olägenhet,
enär de utgå med lika belopp oavsett åldern vid invaliditetens inträdande, men
beloppens obetydlighet lämnar ej tillräcklig utfyllnad. En annan olägenhet med
den nuvarande anordningen är att, då de gifta kvinnorna i regel påföras och
betala allenast grundavgiften, tre kronor, deras avgiftspension blir av ringa värde.
Pensionsstyrelsen har under sin verksamhet haft sin uppmärksamhet inriktad
på att, med ledning av vunnen erfarenhet och i den mån, sådant låtit sig
göra, söka åstadkomma förbättringar i pensionsförsäkringen. I första hand har
det emellertid härvid gällt att få undanröjda de inskränkningar i rätten till pensionstillägg
och understöd, som de med lagen förbundna övergångsbestämmelserna
inneburo.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 242 höft. (Nr 284.)
Pensionsstyrelsens
skrivelse
d. 2 Va 1921.
526 21 2
10
Kung!. May.ts Proposition Nr 284.
Enligt övergångsbestämmelserna var den avstängd från rätt till understöd
enligt lagens 33 §, som den 1 januari 1914 fyllt 67 år, ävensom den, som då
fyllt 15 år och var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt
mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar
eller enskilda personer.
Detta stadgande blev, efter framställning av pensionsstyrelsen, ändrat genom
lag den 8 juni 1915; och är nu från rätten till understöd utesluten allenast
den, som vid 1914 års ingång fyllt 15 år och redan då var till arbete varaktigt
oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full
försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar. Lagändringen innebar,
att inemot 200,000 från försäkringen förut uteslutna personer blevo delaktiga av
dess förmåner. Vid ändringen föreskrevs dock, att de grupper, som genom densamma
erhöllo tillträde till försäkringen, skulle erhålla allenast 50 procent av
eljest utgående normalbelopp.
Övergångsbestämmelserna stadgade vidare, att pensionstillägg och understöd
skulle utgå med reducerat belopp (50—90 procent) för dem, som före utgången
av år 1918 förvärvade rätt till pensionstillägg eller understöd. Genom lagen den
9 juli 1920 upphävdes även denna bestämmelse tillika med föreskriften i lagen
den 8 juni 1915, att understöd för dem, som genom samma lag blevo delaktiga
i försäkringen, skulle utgå med allenast 50 procent av eljest stadgat belojip.
Från och med den 1 januari 1921 utgå på grund av denna ändring samtliga pensionstillägg
och understöd med normalt belopp, där ej undantagsvis minskning
föranledes av värdighetsbestämmelserna i 9 § pensionsförsäkringslagen. Denna
lagändring har beräknats medföra, att från och med sistnämnda dag omkring
171,000 pensionstagare skulle få sina pensioner fördubblade och omkring 63,000
sina pensionsbelopp mer eller mindre förhöjda.
Förutom de lagändringar, som sålunda företagits i fråga om övergångsbestämmelserna,
hava under de gångna åren genomförts en del andra reformer.
Den viktigaste av dessa torde vara införandet i försäkringen av de s. k. barntilläggen,
vilket skedde genom lagen den 28 juni 1918. Jämlikt denna lag kan
för pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är invalid och
har att försörja barn eller adoptivbarn under 15 år, pensionen ökas med högst
75 kronor för varje sådant barn. Samma förmån tillkommer även pensionsberättigade
äkta makar, för så vitt de båda äro invalider.
På grund av dessa lagändringar har pensionsförsäkringen redan nu en avsevärt
större omfattning och ekonomisk betydelse än de ursprungliga bestämmelserna
medgåvo. Under år 1921 beräknas omkring 35 miljoner kronor komma
att utbetalas i pensioner och understöd till omkring 270,000 pensionstagare.
I detta sammanhang må ytterligare erinras därom, att genom lagen den 14
juni 1918 om kommunala pensionstillskott m. m. tillfälle beretts kommun, bland
annat, att lämna pensionstagare ett kommunalt tillskott till deras pensioner,
vilket ej är av fattigvårds karaktär. Vidare har en omläggning av den frivilliga
försäkringen ägt rum samt vid olika tillfällen en del mer eller mindre väsentliga
lagändringar genomförts, vilka avsett handläggningen av de löpande pensionsärendena
m. m.
Däremot hava några sådana genomgripande förändringar i pensionsförsäkringslagen,
till vilka styrelsen i sin skrivelse till Ivungl. Maj:t den 21 januari
1918 uppdragit konturerna, ej vidtagits eller av styrelsen föreslagits. Anledningen
härtill är huvudsakligen att söka i de osäkra ekonomiska förhållanden, som
blevo en följd av den så gott som omedelbart efter pensionsförsäkringens infö
-
11
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.
rande inträdda kristiden och som ännu fortfara. Till dessa ovissa ekonomiska
förhållanden hava under senare tid kommit två omständigheter, som göra det
yttermera tvivelaktigt, huruvida tidpunkten ännu är inne att föreslå några mera
genomgripande ändringar i de principer, på vilka den nuvarande pensionsförsäkringen
är byggd. Dels har nämligen framlagts förslag till anordnande av en
obligatorisk sjukförsäkring och dels har tillsatts en kommitté med uppdrag att
verkställa utredning rörande en mera enhetlig organisation av socialförsäkringen
och förenklade former för dess förvaltning.
Införandet av en allmän, väl organiserad sjukförsäkring måste anses vara
av största betydelse för pensionsförsäkringen och dess utveckling. Detta icke
blott beträffande frågan om en rationell anordning av den förebyggande sjukvårdsverksamheten,
utan även beträffande en del andra frågor, vilka äga sammanhang
med pensionsförsäkringen. Av denna orsak är det av vikt, att från pensionsförsäkringens
sida ej förslag framställas eller åtgärder vidtagas, vilka skulle kunna
försvåra eller fördröja sjukförsäkringens genomförande.
Kravi på åtminstone en viss enhetlighet inom socialförsäkringen och förenklade
administrationsformer för densamma hava länge utgjort ett brännande
spörsmål. Då denna fråga nu i samband med sjukförsäkringens införande är
under utredning, synes det icke lämpligt att genom några mera betydande förändringar
i grunderna för den nuvarande pensionsförsäkringen föregripa detta
arbete.
Däremot finner styrelsen det icke tillrådligt och ej heller behövligt att,
under avvaktan på detta mera allmänna ordnande av socialförsäkringen i dess
helhet, alldeles avstå från värjo slags förbättring av pensionsförsäkringen. Tvärtom
anser styrelsen det oavvisligt, att åtminstone något med det snaraste göres
för att provisoriskt förbättra pensionsförsäkringen, därest densamma icke, till
skada för sin framtida utveckling, skall förlora allt förtroende hos allmänheten.
Styrelsen framlägger därför nu vissa reformförslag, men har strängt begränsat
dem till att endast omfatta sådana ändringar, som icke längre synas kunna uppskjutas
och som tillika äro av den beskaffenhet, att de icke äro hinderliga för
sjukförsäkringens genomförande eller föregripa utredningsarbetet om socialförsäkringens
organisation.
Måhända kommer man ändock att invända häremot, att tiden för vidtagande
av även sådana, starkt begränsade reformer är olämplig. Penningvärdet har nu
åter börjat stiga och man saknar förutsättningar att bedöma, huru långt en sådan
stegring kommer att sträcka sig. Härtill kommer att den statsfinansiella ställningen
för närvarande är och sannolikt ännu länge kommer att förbliva synnerligen
brydsam, varför alla ökade krav på staten, som icke avse produktiva ändamål,
måste väcka betänkligheter.
Berörda synpunkter hava ingalunda av styrelsen förbisetts vid uppgörandet
av nu föreliggande ändringsförslag. Styrelsen har sökt inskränka sig till vad som
för närmaste framtiden synes under alla omständigheter ofrånkomligt.
De lagändringsförslag, som pensionsstyrelsen nu framlägger, avse
i huvudsak dels en höjning av pensionsavgifterna för högre inkomster
och ett något modifierat sätt för avgiftspensionernas beräkning, dels en
höjning av pensionstilläggen och understöden för dem, som efter lagändringens
ikraftträdande bliva invalider, dels ock en utvidgning av rätten
till barntillägg.
12
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
Innan en närmare redogörelse lämnas för dessa förslag, har jag
ansett mig i likhet med pensionsstyrelsen böra understryka, att sådana
ändringar i pensionsförsäkringslagen icke för närvarande böra ifrågakomma,
som kunna antagas på något sätt lägga hinder i vägen för införandet
av allmän sjukförsäkring i vårt land eller försvåra den nu pågående
utredningen rörande åstadkommandet av enhetlighet inom socialförsäkringen.
Men vissa av de brister, som, förklarligt nog, ännu vidlåda
pensionsförsäkringen, synas mig redan nu böra och kunna avhjälpas.
De pensioner, som därifrån utgå, hava genom penningvärdets fäll förlorat
en stor del av sitt värde och stå ännu mycket mindre än vid lagens
antagande i rimligt förhållande till levnadskostnadernas höjd. Det bör
vara tydligt för envar, att, om icke med det snaraste möjlighet beredes till
en väsentlig höjning av pensionsförmånerna, vår svenska folkpensioneringkommer
att ej alls kunna motsvara de förhoppningar, som ställts på
densamma. Ett uppskov skulle bidraga till spridandet av uppfattningen,
att pensionsförsäkringen är jämförelsevis värdelös, och jag är därför
fullt ense med pensionsstyrelsen därom, att åtgärder nu måste vidtagas
för att åstadkomma skäliga höjningar av pensionerna. Enligt min
mening bör sålunda det allmänna redan nu, trots den för närvarande
brydsamma statsfinansiella ställningen, ikläda sig den med dessa höjningar
förenade kostnadsökningen för pensionsförsäkringen, en kostnadsökning,
som i början icke blir så synnerligen stor, men som efter några
år kommer att uppgå till avsevärda belopp. Såsom av den följande
redogörelsen torde framgå, har pensionsstyrelsen lagt sina förslag så,
att de icke innehålla några principiella nyheter, utan endast utgöra en
utveckling av det redan bestående, något som jag under nuvarande förhållanden
jämväl finner vara det enda rätta.
Pensionsavgifter och avgiftspensioner.
Bestämmelserna rörande beloppet av de pensionsavgifter, som skola
av de avgiftspliktiga erläggas, återfinnas i 4 § pensionsförsäkringslagen,
som genom lagen den 19 november 1920 erhållit ändrad lydelse att gälla
från och med den 1 januari 1921. De avgiftspliktiga indelas enligt den
nya lydelsen av denna paragraf i följande fyra inkomstklasser med
nedan angivna pensionsavgifter:
Inkomstklass
Årsinkomst
Grundavgift
I
Under 600 kr.
3 kr.
11
600—799 »
3 »
III
800—1,199 »
3 »
IV
1,200 kr. och däröver
3 »
Tilläggsavgift
2 kr.
5 »
10 »
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
13
Vidare stadgas i samma paragraf, likaledes enligt dess nya lydelse,
att inkomst, som i paragrafen avses, utgör det enligt gällande förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade beloppet.
Enligt 6 § första stycket pensionsförsäkringslagen utgör pensions
årliga belopp för man 30 och för kvinna 24 procent av de erlagda pensionsavgifternas
sammanlagda belopp. Detta gäller dock endast personer,
som vid 1914 års ingång ännu icke fyllt 25 år d. v. s. personer födda
efter år 1888. För andra personer utgå, jämlikt 1 § i lagen den 8 juni
1915 om övergångsbestämmelser till pensionsförsäkringslagen, avgiftspensionerna
med nedanstående procent av de erlagda pensionsavgifternas
sammanlagda belopp:
Födelseår
Pro
cent
-
tor man
för kvinna
1884—1888..................................................................................
27'',''a
22
1879—1883....................................................................................
25
20
1869-1878....................................................................................
221 ''a
18
före 1869 ...................................................................................
20
16
De försäkrades fördelning på olika inkomstklasser samt avgiftsbeloppens
storlek inom de olika klasserna framgår av nedanstående av pensionsstyrelsen
meddelade tabell, som avser 1918 års avgifter. Anmärkas må,
att gränsen mellan första och andra inkomstklassen då var satt till 500 kronor.
Inkomstklass
Årsinkomst
kr.
Pensions-
avgift
kr.
Antal per- soner
Påfört avgiftsbelopp
Grundavgifter
kr.
Tilläggs-
avgifter
kr.
Summa
kr.
I ......................
Under 500
3
2,053,000
6,159,000
6,159,000
II ......................
500-799
5
232,000
696,000
464,000
1.160,000
III ......................
800-1,199
8
386,000
1,158,000
1,930,000
3,088,000
IV....................
1,200 o. högre
13
684,000
2,052,000
6,840,000
8.892.000
Summa
—
—
3,355,000
10.065,000
9,234,000
19,299,000
Pensionsstyrelsens förslag i fråga om pensionsavgifterna innebär,
att inkomstklass IV skulle begränsas till personer med en inkomst, som
uppgår till 1,200 men ej till 1,500 kronor, samt att för personer med en
inkomst av 1,500 kronor eller däröver tilläggsavgiften skulle utgå med
en procent, dock högst 50 kronor, av inkomstbeloppet, avrundat nedåt
Pcnsions
styrelsens
förslag.
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
till helt hundratal kronor. Dessutom föreslås ett något förändrat sätt
för avgiftspensionernas beräkning.
Rörande dessa frågor anför pensionsstyrelsen följande.
Tydligt är, att med de låga avgifter, som enligt nu gällande bestämmelser
utgå, endast en relativt obetydlig pension kan erhållas. Särskilt gäller detta i
fråga om personer, som vid tidig ålder bliva invalider. Vidare har anmärkts,
att pensionsavgifternas stegring ej bör upphöra vid en så låg inkomstgräns som
1,200 kronor. Avgiften borde ställas mera i beroende av inkomstens storlek.
I sin förut omnämnda skrivelse av den 21 januari 1918 framlade styrelsen
bland annat dessa synpunkter och framhöll därvid, att en höjning av pensionsavgifterna
vore en ofrånkomlig åtgärd för att ernå pensioner, som komme att
stå i överensstämmelse med de framtida försörjningskostnaderna. Styrelsen
lämnade dock samtidigt uttryck för den uppfattningen, att en förhöjning av pensionsavgifterna
måste verkställas successivt och med varsamhet, så att den icke
verkade tryckande på de försäkrade.
Sedan skrivelsen den 21 januari 1918 avläts, hava delvis ändrade förhållanden
inträtt och styrelsen anser sig på grund härav, såsom även förut anförts,
nu icke böra ifrågasätta några mera genomgripande ändringar i det bestående. I
fråga om höjningen av pensionsavgifterna har styrelsen ansett sig, särskilt med
hänsyn till sjukförsäkringen, böra gå fram med den största varsamhet. Genom
den modifikation, som föreslås i sättet för beräkningen av avgiftspensionens
storlek, har ock i det väsentliga så ordnats, att, därest sjukförsäkringen och utredningen
angående socialförsäkringens framtida organisation skulle så fordra,
en omläggning av avgiftspensioneringen kan utan olägenhet genomföras.
Beträffande avgifternas belopp innebär styrelsens förslag icke någon rubbning
av nu gällande bestämmelser om grundavgiften, om tilläggsavgifterna för
lägre inkomster och om vad i förevarande avseende skall anses som inkomst.
Tilläggsavgifterna skulle enligt styrelsens förslag bibehållas med nuvarande belopp
för inkomst intill 1,500 kronor. För inkomst av 1,500 kronor eller däröver
skulle intill visst inkomstbelopp tilläggsavgiften utgå med en procent av inkomsten,
avrundad, där den ej slutar å helt hundratal kronor, till närmast lägre
sådant hundratal. Yad angår den övre inkomstgränsen har styrelsen varit tveksam,
men stannat vid en inkomst av 5,000 kronor, i följd varav tilläggsavgiftens högsta
belopp blir 50 kronor.
Den föreslagna höjningen av tilläggsavgifterna torde icke kunna antagas
bliva för betungande. Förslaget innebär i själva verket endast en utsträckning
av den i fråga om lägre inkomsttagare redan nu gällande regeln, att i pensionsavgift
skall erläggas omkring en procent av inkomsten. Den enda ändring, som
göres, är en höjning av inkomstgränsen. Denna höjning är emellertid i viss män
mera skenbar än verklig. Om penningens värde sedan år 1914 anses hava fallit
med omkring 2/3, borde, endast för att den nu gällande högsta inkomstgränsen,
1,200 kronor, skulle bibehålla sitt ursprungliga värde, densamma rätteligen höjas
till inemot tre gånger detta belopp eller till närmare 3,600 kronor.
Pensionsstyrelsen har icke förbisett, att det för vissa grupper av befolkningen
kan medföra svårighet att på en gång erlägga de nu föreslagna tilläggsavgifterna.
Dessa avgifter uppbäras, som bekant, i samband med kronouppbörden,
vilken försiggår endast en gång om året. Det hade därför varit önskligt, att samtidigt
med en höjning av tilläggsavgifterna få det ordnat så, att desamma kunde
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
15
erläggas i flera terminer. Med hänsyn till den pågående utredningen om en förenklad
organisation av socialförsäkringen m. m. har styrelsen emellertid icke
ansett det möjligt att nu framlägga förslag om en förändrad ordning för uppbörden
av pensionsavgifterna, varmed för övrigt sammanhänga frågorna om påföringen
och debiteringen av avgifterna samt ansvaret för deras inbetalande. De
anmärkta olägenheterna skulle måhända tillsvidare kunna i viss mån avhjälpas
om, såsom varit ifrågasatt, även krön ouppbörden uppdelades på terminer.
Pensionsstyrelsens förslag avhjälper icke den ofta påpekade olägenheten,
att de gifta kvinnornas och änkornas avgiftspensioner i regel bliva av ringa betydelse.
En tillfredsställande rättelse av detta missförhållande torde i själva
verket kunna ernås endast i samband med en väsentlig rubbning i grunderna
för den nuvarande pensionsförsäkringen och styrelsen anser sig därför nödsakad
att låta med denna reform tills vidare anstå.
Enligt det nu gällande sättet för beräkning av avgiftspensionen utgör denna,
såsom redan angivits, en viss — frånsett övergångsbestämmelserna — för alla
åldrar lika procent av de erlagda avgifternas sammanlagda belopp, nämligen för
män 30 och för kvinnor 24 procent.
Dessa bestämmelser äga fördelen av stor enkelhet vid uträkning av pensionsbeloppen,
men medföra även vissa nackdelar. Enär pensionsbeloppet i allmänhet
år oberoende av den ålder, vid vilken avgift erlägges, kan pensionen i
många fall komma att betydligt avvika från det belopp, som enligt ett mera
individuellt försiikringstekniskt beräknings sätt bort utgå. Med de nuvarande låga
pensionsavgifterna är denna olägenhet mindre framträdande, men den blir naturligen
mera betydande, i den mån avgifterna höjas och förhållandet mellan högsta
och lägsta utgående avgift ökas. I sammanhang härmed står en annan olägenhet
hos de nuvarande bestämmelserna, nämligen att de i allmänhet medföra en stor
osäkerhet vid fondberäkningar och andra inom pensionsförsäkringen erforderliga
försäkringstekniska utredningar. Det erbjuder ock självfallet betydande svårigheter
att lämpligen modifiera bestämmelser av sådan natur som de nu gällande,
då behövliga successiva förändringar i pensionsavgifterna eller i fördelningen av
pensionsförmånerna skola genomföras. Det torde ej heller låta sig göra att med
den nu föreslagna förhöjningen av avgifterna bibehålla det nuvarande beräkningssättet,
därest icke avsevärda tillskott av allmänna medel lämnas.
Det har därför gällt att utfinna ett beräkningssätt, som undviker ovannämnda
olägenheter, men som med hänsyn till vad ovan anförts så nära som
möjligt ansluter sig till det nuvarande systemet och de i avseende å detsamma
gällande övergångsbestämmelserna.
Det förslag, som nu av pensionsstyrelsen framlägges, innebär, att de försäkrade
indelas i vissa åldersgrupper och att för samtliga personer inom en grupp
pensionen utgår med viss lika procent av de för åldersperioden erlagda avgifterna.
För de lägre åldrarna, där avgiftsprocentens absoluta variation är störst från år
till år, omfattar varje period i allmänhet en femårsgrupp, för högre åldrar åter
en tioårsgrupp (dock så att av vissa praktiska skäl den yngsta gruppen omfattar
endast fyra åldrar, den äldsta gruppen tolv). Ett liknande system med uppdelning
i åldersgrupper av varierande längd har redan tillämpats i nu gällande
övergångsbestämmelser.
För varje erlagd avgift erhålles enligt det föreslagna beräkningssättet nedan
angivna pension vid inträdd varaktig oförmåga till arbete och senast vid fvllda
67 år:
16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
Ålder det år, för vilket Pension i procent av erlagd avgift,
avgift påförts. Män. Kvinnor.
16—19............................................................................... 70 56
20—24................................................................................. 60 48
25—29................................................................................ 50 40
30—34................................................................................ 40 32
35—44................................................................................. 30 24
45—54............................................................................... 20 16
55—66.............................................................................. 15 12
Procenttalet för männen har inom varje grupp avrundats till helt femtal
och procenttalet för kvinnorna har överallt, liksom i de hittills gällande bestämmelserna,
satts till jämnt 80 procent av det för männen utgående. Det må anmärkas,
att om dessa procenttal i stället beräknas oberoende av varandra efter
skilda livslängds- och invaliditetstabeller för män och kvinnor, men med i övrigt
oförändrade beräkningsgrunder, detta kommer att medföra i allmänhet något försämrade
villkor för kvinnorna och en motsvarande förbättring för männen. Käknar
man åter med gemensamma tabeller för män och kvinnor, föranleder detta naturligen
en genomgående höjning av procentsatserna för kvinnorna och en motsvarande
sänkning för männen. Pensionsstyrelsen har icke funnit anledning att
vid detta tillfälle framlägga något förslag, som skulle innebära ett frångående
vare sig i ena eller andra riktningen från hittills tillämpade grunder på denna
punkt. Då emellertid vid särskild beräkning för män och kvinnor förhållandet
mellan procentsatserna för de olika könen visserligen för lägre åldrar avsevärt
understiger, men för högre åldrar överstiger 80 procent, ligger den invändningen
nära till hands, att fastställandet av förhållandet till jämnt 80 procent kan medföra,
att jämväl bland kvinnorna en och annan äldre årsklass erhåller mindre
procentsats än förhållandet skulle bliva, även om man använde skilda, tabeller
för män och kvinnor. Denna invändning förfaller dock med hänsyn till de utjämningar
av procenttalen, som företagits vid tabellens upprättande. Om särskild
beräkning användes för män och för kvinnor, blir procentsatsen för männen
avsevärt högre än i tabellen för åldrar under 35 år och i det närmaste oförändrad
för åldrarna 35—54 år, medan för åldersgruppen 55—66 år eu minskning
inträder från 15 till 13 procent; för kvinnorna åter minskas procenttalen avsevärt
för åldrar under 35 år, men kvarstå praktiskt sett oförändrade för högre åldrar.
De föreslagna nya procenttalen äro beräknade efter en förutsatt räntefot av
4,3 procent, således en något högre räntefot än den, som nu ligger till grund
för beräkning av pensionerna.
Att till grund för beräkningen av avgiftspensionerna lägga en högre räntefot
än 4,3 procent anser styrelsen i det närvarande läget och med hänsyn till
pensionsförsäkringsfondens ekonomiska förhållanden icke tillrådligt. Visserligen
har medelräntan å fondens placeringar under de senaste åren icke oväsentligt
överstigit nämnda räntesats, men det undandrager sig för närvarande allt bedömande,
huruvida och i vad mån så skall bliva fallet även för en längre tid
framåt. En övergång från en försiktigt vald räntefot till en högre, mera spekulativ
sådan, något som reservationsvis ifrågasatts av en ledamot i styrelsen, skulle
visserligen medföra en avsevärd förhöjning av avgiftspensionerna, men samtidigt
kräva, förutom vissa ändringar i bestämmelserna för pensionsförsäkringsfondens
förvaltning, garanti från statens sida för täckning av eventuella brister i pen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
IT
sionsförsäkringsfonden. I reservationen förutsattes, att man vid ett framtida räntefall
skall återgå till grunder, byggda på en lägre räntefot. Alldeles oavsett det
förhållandet, att sådana förändringar icke kunna göras retroaktiva och att man
sålunda skulle vara bunden att alltjämt upprätthålla den högre förräntningen för
de redan erlagda avgifterna, synes man emellertid kunna fordra, att beräkningsgrunderna
skola vara valda med sådan försiktighet, att man icke onödigtvis utsätter
sig för möjligheten att av enbart ekonomiskt-tekniska skäl nödgas göra
genomgripande ändringar i lagens bestämmelser. Den försäkrade allmänheten
skulle givetvis komma att ställa sig oförstående inför sådana lagändringar, särskilt
om de innebära en försämring av förut gällande försäkringsvillkor.
Huruvida en övergång till en dylik högre räntefot nu kan anses lämplig
och önskvärd är sålunda i och för sig synnerligen tveksamt. I vilket fall som
helst håller styrelsen bestämt före, att en sådan viktig förändring måste föregås
av en mera ingående utredning, vilken synes böra anknytas till frågan om beräkningsgrunderna
för de övriga socialförsäkringsgrenarna, en fråga som lärer komma
under omprövning inom förenämnda organisationskommitté.
I fråga om invaliditet och dödlighet har styrelsen i huvudsak utgått från
samma förutsättningar som de av ålderdomsförsäkringskommittén antagna.
De beräkningar i övrigt, som ligga till grund för styrelsens förslag i denna
del (t. ex. i fråga om det -inbördes förhållandet mellan de sammanlagda avgiftsbelopp,
som inom varje åldersgrupp erläggas dels av män, dels av kvinnor, i
fråga om avgifternas fördelning på åldrar inom varje grupp m. m.), hava gjorts
med synnerlig försiktighet, så att man för framtida beräkningar med visshet bör
befinna sig på den säkra sidan. Exempelvis har i rätt stor utsträckning hänsyn
tagits till den möjligheten, att kvinnornas avgiftsbetalning kan komma att framdeles
få en jämförelsevis större omfattning än hittills varit förhållandet.
Av tabellen framgår, att procentsatserna bliva vida högre än de nu gällande
för åldrar under 35 år, sammanfalla med dessa för åldersperioden 35—44 år samt
understiga dem för högre åldrar.
För dem, som undandraga sig att erlägga påförda avgifter, komma därför
påföljderna av en sådan försumlighet att göra sig gällande i en mera rationellt
avvägd och för yngre årsklasser vida kraftigare reduktion av pensionen än med
det hittills gällande beräkningssättet varit fallet. Därmed har även avvärjts den
hittills ständigt hotande faran, att de yngre årsklasserna genom försumlighet i
avgiftsbetalningen kunna betänkligt försämra pensionsförsäkringens ekonomi. De
ganska betydande säkerhetsmarginaler, som av denna anledning hittills varit erforderliga,
bliva därför med det nya systemet fullständigt umbärliga. Dels av
denna grund och dels med anledning av den något högre räntefot, som tillämpats,
medför det nya beräkningssättet för dem, som regelbundet och ordentligt
erlägga sina avgifter, i allmänhet något högre pensionsförmåner än det nu
gällande systemet. Om exempelvis en man erlägger samma årliga avgift från
och med 16 till och med 66 år, utgår den årliga pensionen från 67 års ålder
med 33,6 procent av de erlagda avgifterna i stället för nuvarande 30 procent.
För en kvinna blir motsvarande procentsats 26,8 i stället för nuvarande 24.
Den högsta årliga avgiftspension, som kan erhållas enligt de föreslagna nya
grunderna, utgör för man 906 kronor 30 öre och för kvinna 725 kronor 4 öre.
Detta förutsätter, att högsta avgift, 53 kronor, erlagts från och med 16 till och
med 66 års ålder. Till jämförelse må nämnas, att högsta årliga avgiftspension.
som enligt nu gällande bestämmelser kan erhållas, utgör för man 198 kronor 90
Bihang till riksdagms protokoll 1921. 1 saml. 242 höft. (Xr 284.) 52621 3
18
Kungl. Mcij:ts Proposition Nr 284.
öre och för kvinna 159 kronor 12 öre. Även med inräknande av pensionstillägg
uppgå de förmåner, som med nuvarande bestämmelser kunna ifrågakomma, sammanlagt
högst för man till 428 kronor 46 öre och för kvinna till 373 kronor 38
öre samt motsvara alltså blott omkring hälften av högsta avgiftspensionen enligt
de föreslagna nya bestämmelserna.
Vad angår önskemålet att erhålla avgiftspensioneringen så anordnad, att
den mer än nu tager hänsyn till behovet vid tidig invaliditet, tillgodoses detta i
viss utsträckning genom det föreslagna nya sättet för avgiftspensionens beräkning.
Den procent, som erhålles å avgifter, vilka erlagts i yngre år, är nämligen
väsentligen högre än den, som nu utgår för dessa avgifter. Om eu person blir
invalid före 30 års ålder, utgår sålunda pensionen med en procentsats å de erlagda
avgifterna, som i regel är åtminstone dubbelt så stor som enligt de nuvarande
bestämmelserna.
Om den försäkrade t. ex. erlagt sammanlagt 50 kronor från och med 16 till
och med 19 års ålder, 200 kronor från och med 20 till och med 24 års ålder och
250 kronor från och med 25 till och med 29 års ålder, utgår invaliditetspensionen
från 30 års ålder med 280 kronor årligen för man och 224 kronor för kvinna.
Om högsta årsavgiften, 53 kronor, erlagts från och med 16 till och med 29 års
ålder, utgår den årliga avgiftspensionen vid invaliditet från 30 års ålder med 439
kronor 90 öre för man och 351 kronor 92 öre för kvinna.
Det framgår av de avförda exemplen, att man med det nya förslaget verkligen
vinner utsikt till en avgiftspensionering av helt annan effektivitet än den,
som ernås med nu gällande bestämmelser angående avgifternas belopp och pensionernas
beräkning, samt att eu dylik effektivitet inträder även vid jämförelsevis
tidigt inträffad invaliditet. Det må i detta hänseende till jämförelse erinras, att
enligt nuvarande bestämmelser årliga invaliditetspensionen från 30 års ålder för
en försäkrad, som årligen erlagt högsta nu gällande avgift, 13 kronor, utgör allenast
54 kronor 60 öre för man och 43 kronor 68 öre för kvinna.
Det torde knappast kunna resas några betänkligheter mot att man tillämpar
det nya beräkningssättet för de årsklasser, som efter 1914 års ingång fyllt
16 år och ej före lagens ikraftträdande blivit berättigade till pension, samt beträffande
samtliga av dem erlagda avgifter. Det kan nämligen synas skäligt, att
man även för dem räknar med en räntefot av 4,8 procent, då medelräntan å pensionsfondens
placeringar under de förflutna åren ej obetydligt överstigit nämnda
räntebelopp. Och det torde ej vara mindre riktigt, att man även på dem tillämpar
den nya grundsatsen, att envar erhåller försäkringsteknisk valuta för de avgifter
han erlägger, och därmed undviker nödvändigheten att belasta de ordentliga och
regelbundna avgiftsbetalarna med reduktioner i pensionsförmånerna, i ändamål
att samla reserver för att bestrida en dyrare pensionering av dem, som undandraga
sig den tyngre delen av sin avgiftsplikt.
Jämväl för de årsklasser, som före år 1914 fyllt 16 år, torde det nya systemet
böra tillämpas å avgiftsbelopp, som framdeles erläggas, i den mån dylikt
belopp för ett år överstiger högsta nu utgående avgift, 13 kronor.
För avgifter intill ett belopp av 13 kronor årligen äro däremot sistnämnda
årsklasser enligt nu gällande bestämmelser tillförsäkrade pensionsförmåner, vilkas
värde i allmänhet mer eller mindre avsevärt överstiger värdet av de förmåner,
som beredas med det föreslagna nya beräkningssättet. Kostnaden för dessa särskilda
förmåner bestrides av statsmedel.
19
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.
Det torde vara enklast ocli ur de flesta synpunkter lämpligast att åtminstone
icke för närvarande göra någon rubbning i dessa bestämmelser. Nödvändigheten
att i så fall göra särskilda beräkningar för de delar av samma pensionsavgift,
som ligga under respektive över 13 kronor per år, medför naturligtvis
någon arbetsökning, men denna blir, åtminstone under en avsevärd tid framåt,
jämförelsevis obetydlig. Yad särskilt ålderspensioneringen beträffar, blir skiljaktigheten
i beräkningssätten under den närmaste tiden till och med år 1935 endast
den, att för avgifter, erlagda för ålder efter 55 år, pensionen utgår med 20
procent för man och 16 procent för kvinna i den mån det årliga avgiftsbeloppet
ej överstiger 13 kronor, för överskjutande belopp åter med. 15 respektive 12
procent.
Därest man framdeles vid en mera grundlig revision av pensionsförsäkringen
i dess anslutning till övriga socialförsäkringSgrenar skulle finna det ändamålsenligt
att övergå till andra mera väsentligt ändrade bestämmelser rörande
avgiftspensioneringen, torde det därvid, om så finnes önskvärt, också lättare än
nu låta sig göra att mer eller mindre modifiera övergångsbestämmelserna efter grunder,
som då kunna finnas tillämpliga. Däremot synes det nu näppeligen vara den
rätta tidpunkten att söka åvägabringa en modifikation av antytt slag, särskilt som
en sådan modifikation för närvarande knappast torde vara av praktiska skäl mera
trängande påkallad.
Ej sällan hör man uttalas det önskemål, att den nu för ålderspensionen
bestämda åldersgränsen av 67 år måtte sänkas. Yrkande därom har ock motionsvis
framkommit i riksdagen. Verkställda beräkningar hava visat, att en sådan
åtgärd skulle medföra en avsevärd minskning i avgiftspensionernas storlek. Sålunda
skulle t. ex. en man, som från och med 16 års ålder under hela deD tid, han är
avgiftspliktig, erlagt en och samma avgift, bekomma en pension, som, därest pensionsrätten
inträder vid 60 års ålder, blir endast omkring 66 procent och, om
pensionsrätten inträder vid 65 års ålder, omkring 91 procent av den pension,
han skulle hava fått från 67 års ålder. För en kvinna bliva motsvarande siffror
omkring 74 och 94 procent. Beträffande ifrågavarande önskemål må emellertid
erinras, att enligt gällande bestämmelser pension utgår så snart en person blir
varaktigt oförmögen till arbete, således även om detta inträffar innan den fastställda
åldersgränsen uppnåtts. Utan en dylik kompletterande bestämmelse
borde utan tvivel betänkligheterna mot en så hög pensionsålder som 67 år fä
tillmätas avsevärd vikt. Att pensionsstyrelsen skulle under nu pågående utredningar
rörande socialförsäkringen i vidare mån upptaga till behandling ifrågavarande
spörsmål har icke synts lämpligt.
Eu av de till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herr särskilt
Hj. Branting, har i ett uttalande till styrelsens protokoll (se bil. C) förklarat
sig anse det bliva i hög grad betungande för dem, som i dessa nj. Branting.
tider, ofta på dyra orter, stannade vid en arbetsinkomst på 3,000—5,000
kronor, att i stället för 10 kronor tilläggsavgift få på sin debetsedel en
procent av inkomsten eller 30—50 kronor. Herr Branting ifrågasätter, att
en tilläggsavgift av 10 kronor skulle gälla för inkomst mellan 1,200 och
2,000 kronor, att för inkomst av 2,000 till 5,000 kronor tilläggsavgiften
skulle utgöra Va procent av inkomsten samt att för högre inkomster
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
Byråchefen
Dick mans
reservation.
Departements
chefen.
procenten skulle växa med 0,1 för varje ytterligare 1,000 kronor i årsinkomst
upp till 10,000 kronor. För en inkomst av 10,000 kronor och
däröver skulle tilläggsavgiften bliva 100 kronor.
En ledamot i pensionsstyrelsen, byråchefen K. Dickman, bar i avgiven
reservation uttalat sig för, att den räntefot, som lägges till grund
för avgiftspensionernas beräkning, bestämmes till åtminstone 5 procent
ävensom att pensionsberäkningarna för män och kvinnor skola göras
oberoende av varandra. Med dessa utgångspunkter bär reservanten uppgjort
ett särskilt sätt för avgiftspensionernas beräkning. I sammanhang
därmed bär reservanten även framställt ett förslag till övergångsbestämmelser,
som i viss mån avviker från pensionsstyrelsens. (Se närmare bil. C).
I likhet med pensionsstyrelsen finner jag, bland annat med hänsyn
till penningvärdets fall, en skälig höjning av pensionsavgifterna vara
väl på sin plats. På grund av den pågående utredningen rörande socialförsäkringens
organisation förefaller det emellertid vara oklokt att nu
företaga någon höjning av pensionsavgifterna för de lägsta inkomsttagarna.
Nekas kan ej, att många skäl tala för pensionsstyrelsens förslag
om en tilläggsavgift av en procent för inkomster ''mellan 1,500 och
5,000 kronor. Ifrågasättas kan dock, om tidpunkten nu är lämplig att
företaga en så avsevärd avgiftshöjning. Skatterna äro och komma
säkerligen att fortfarande bliva mycket tyngande, samtidigt som de
skattskyldigas inkomster i allmänhet äro i starkt sjunkande. Säkerligen
kommer det ock att kännas ganska svårt för en hel del personer, särskilt
familjeförsörjare, med inkomster mellan 1,500 och 5,000 kronor
att jämte kronoutskylderna på en gång erlägga så höga avgifter, som
de av pensionsstyrelsen föreslagna. Huru önskligt det än kan vara att
uttaga de sålunda föreslagna avgifterna, finner jag mig likväl av ovan
angivna skäl och • i all synnerhet då någon omläggning av sättet för
uppbörden av avgifterna i detta sammanhang icke kan ifrågakomma,
nödsakad att i viss mån modifiera pensionsstyrelsens förslag.
Bibehålies en tilläggsavgift av 10 kronor för inkomster intill 2,000
kronor och bestämmes avgiften för högre inkomster till 1 a procent,
dock högst 50 kronor, av inkomsten, synes man hava hållit höjningen
inom gränser, som icke med fog kunna sägas vara för vida. Förslaget
sammanfaller i två avseenden med det förslag, som framställts av en
av de till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, nämligen
dels i fråga om tilläggsavgiftens storlek för inkomster till och med
5,000 kronor och dels beträffande gränsen, 10,000 kronor, för avgiftens
21
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
höjning, men avviker från samma förslag såtillvida, att avgiften för inkomster
mellan 5,000 och 10,000 kronor icke stiger progressivt utan
bibehålies vid Va procent av inkomsten, vadan högsta tilläggsavgiften
blir den av pensionsstyrelsen föreslagna, 50 kronor, och icke, såsom
enligt det nyssberörda förslaget, 100 kronor.
Personer med en inkomst mellan 5,000 och 10,000 kronor tillhöra
i allmänhet samhällsklasser, som icke hava större ekonomisk bärkraft
än väl avlönade lönarbetare. För övrigt torde personer i nyssnämnda inkomstgrupp
ofta vara nog förtänksamma att bereda sig enskild försäkring.
Att då belasta dem med progressivt högre avgifter än inkomsttagare
mellan 2,000 och 5,000 kronor synes mig mindre tilltalande.
För samma summa erlagda avgifter blir naturligtvis avgiftspensionen
lika stor enligt pensionsstyrelsens förslag och enligt det av mig
nu förordade. Sistberörda förslag medför emellertid i det individuella
fallet minskade avgiftspensioner för alla de avgiftsbetalare, vilkas inkomster
för ett eller flera år legat mellan 1,500 och 10,000 kronor.
Då avgiftspensionen enligt förslaget skall medräknas som inkomst vid
beräkningen av pensionstilläggs belopp, kommer en minskning av avgiftspensionen
givetvis att medföra någon ökning i kostnaderna för pensionstilläggen.
Vid uppgörandet av sina kostnadsberäkningar har emellertid
pensionsstyrelsen, enligt vad styrelsen själv framhållit, på anförda skäl
ansett sig icke kunna taga hänsyn till de besparingar, som förorsakas
genom att avgiftspensionen räknas såsom inkomst, i den mån pensionsbeloppet
utgår för högre årsavgifter än de nu lagstadgade.
Det av pensionsstyrelsen föreslagna sättet för avgiftspensionernas
beräkning finner jag i flere avseenden tilltalande. Utan att i någon högre
grad avvika från det nuvarande, leder det till mera rättvisa resultat än detta;
det möjliggör ock större avgiftspensioner åt unga invalider samt medför
ökad tillförlitlighet vid verkställande av försäkringstekniska beräkningar.
Det beräkningssätt, som reservationsvis föreslagits av en ledamot
av pensionsstyrelsen byråchefen Dickman och som leder till jämförelsevis
höga avgiftspensioner, särskilt för männen, vilar, såsom nämnt, bland
annat på förutsättningen, att den räntefot, som lägges till grund för
avgiftspensionernas beräkning, fastställes till 5 procent, således ej mindre
än 0,7 procent utöver den, med vilken pensionsstyrelsen ansett sig böra räkna.
För avgiftspensionernas storlek spelar givetvis räntefoten en betydande
roll och avgiftsbetalarna kunna med fog begära att få största
möjliga valuta för sina avgifter. Å andra sidan är det, såsom ock
pensionsstyrelsen påvisat, nödvändigt att iakttaga stor varsamhet vid en
höjning av räntefoten. För egen del anser jag mig åtminstone icke för
22
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 284.
närvarande kunna förorda en högre räntefot än den av styrelsen föreslagna
särskilt av den anledningen, att detta är ett spörsmål, som icke
lämpligen bör avgöras, innan den pågående utredningen rörande hela
socialförsäkringens organisation slutförts. Att, såsom samme reservant
ifrågasätter, anlita helt skilda beräkningsgrunder för män och för kvinnor
skulle innebära ett införande i den obligatoriska försäkringen av en ny
princip, till vilken det förefaller vara olämpligt att nu taga ställning.
Enligt pensionsstyrelsens förslag skall det nya beräkningssättet tilllämpas
vid uträkning av pensioner för alla, som efter lagändringens
ikraftträdande bliva pensionsberättigade, dock att för personer, som vid
1914 års ingång fyllt 16 år, det gamla beräkningssättet bibehålies i den
mån avgiften för ett år ej överstiger 13 kronor.
Byråchefen Dickman anser, att det nya beräkningssättet bör tilllämpas
för samtliga försäkrade beträffande hela beloppet av de avgifter,
som påförts efter det lagändringen trätt i kraft, samt föreslår i anslutning
därtill, att för avgifter, som dessförinnan påförts personer, födda före
år 1875, ett särskilt beräkningssätt skall tillämpas i syfte att bereda
vederbörande de förmåner, som genom gällande lagstiftning blivit
dem tillförsäkrade. Då sistnämnda syfte uppenbarligen på ett enklare
och tillförlitligare sätt nås med pensionsstyrelsens förslag och några
olägenheter av nämnvärd betydelse icke synas vara förenade med den
uppdelning av avgiftsbeloppet, som detta förslag i vissa fall medför och
mot vilken reservanten i första hand vänder sig, har jag icke tvekat
att ansluta mig till styrelsens förslag i denna del.
Pensionstillägg och understöd.
Enligt 6 § pensionsförsäkringslagen utgår av allmänna medel ett
tillägg till pensionen för pensionstagare, som är till arbete varaktigt
oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår till för man 300 och för
kvinna 283 kronor. Pensionstillägget utgör enligt samma paragraf för
år räknat för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag av sex
tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst överstiger
50 kronor.
1 7 § finnas bestämmelser om vad som skall förstås med årsinkomst
enligt 6 § ävensom vissa regler för uppskattning av värdet å naturaförmåner,
som ingå i inkomsten. Enligt dessa bestämmelser skall såsom
årsinkomst anses all den inkomst av fast egendom, kapital eller arbete,
som någon skäligen kan antagas komma att tills vidare årligen åtnjuta,
med undantag dock av dels pension enligt 6 § och dels, intill ett belopp
av högst 300 kronor, pension på grund av frivilliga avgifter enligt 34 §.
23
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
Vidare stadgas i 33 §, att den, som efter fyllda femton år blir
varaktigt oförmögen till arbete, men för vilken avgifter till erhållande
av pension icke blivit erlagda, ävensom den, som vid nämnda ålder
redan är varaktigt arbetsoförmögen, äger erhålla understöd under villkor
och med belopp, som angående pensionstillägg är i 6 § stadgat. Beträffande
sådant understöd gälla även i övrigt i tillämpliga delar lagens
bestämmelser om pensionstillägg.
De förslag till ändring i bestämmelserna om pensionstillägg och understöd,
som nu av pensionsstyrelsen framläggas, innebära i korthet följande.
Pensionstillägg och understöd fördubblas och skola utgöra för man 300
och för kvinna 280 kronor med avdrag av halva årsinkomsten. Inkomstgränsen
blir således 600 kronor för man och 560 kronor för kvinna.
Bestämmelsen att inkomst intill 50 kronor icke skall föranleda avdrag
å pensionstillägg eller understöd avskaffas. Såsom inkomst vid beräkning
av pensionstilläggs belopp skall upptagas jämväl vederbörande tillkommande
avgiftspension. Värdet av bostad får ej uppskattas till lägre
belopp än 70 kronor. Å förmögenhet får ej beräknas lägre avkastning
än 5 procent och, i den mån förmögenheten överstiger 1,800 kronor
för man, 1,700 kronor för kvinna och 3,500 kronor för äkta makar,
ytterligare 5 procent. Den pensionsstyrelsen enligt 30 § femte stycket
pensionsförsäkringslagen tillagda rätten att under vissa förutsättningar
utan återförvisning rätta av pensionsnämnd vid inkomstberäkning gj orda
fel utsträckes till sådana fall, där felbeloppet icke överstiger 100 kronor
(nu 50 kronor). Slutligen föreslås upphävande av bestämmelsen i
6 § fjärde stycket nämnda lag, att pensionstillägg skall höjas med 0,08
procent för varje krona av till fullo och i rätt tid erlagda avgifter.
Enligt förslaget skola samtliga dessa ändringar tillämpas endast
med avseende å personer, som bliva till arbete varaktigt oförmögna
efter lagändringarnas ikraftträdande.
Till stöd för dessa sina förslag anför pensionsstyrelsen följande:
Såsom redan i det föregående framhållits, torde en avsevärd höjning av
pensionstilläggen och understöden numera vara ofrånkomlig. Eu höjning av
pensionsavgifterna visar sina verkningar först småningom och är således icke
enbart till fyllest. För övrigt blir det alltid en mängd personer med liten eller
ingen taxeringsbar inkomst, för vilka avgiftspensionen under alla förhållanden
blir av ringa betydelse, varjämte ju ett ingalunda obetydligt antal personer äro
invalider redan innan de fylla 15 år och sålunda sakna möjlighet att bereda sig
avgiftspension.
Då det gäller att bilda sig en föreställning om, i vilken utsträckning en
höjning av pensionstilläggen och understöden är behövlig, torde till en början
Pensions
styrclsens
förslag.
24
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
böra erinras därom, att de nu i lagen fastställda maximibeloppen, 150 kronor för
man och 140 kronor för kvinna, redan vid pensionsförsäkringlagens antagande
år 1913 allmänt ansågos vara, åtminstone för de flesta orter, för små för att
kunna fylla de oundgängligaste levnadsbehoven. Med hänsyn till penningvärdets
sedan dess inträdda starka fall är det icke nog med att fördubbla dessa belopp;
snarare borde de tredubblas för att endast komma upp i den nivå, de intogo vid
nyssnämnda tidpunkt. Med hänsyn till kostnaderna för det allmänna torde
emellertid icke nu kunna ifrågasättas mer än en fördubbling av beloppen. Att
gå längre synes vara olämpligt även ur den synpunkten, att de„ icke låter sig
med någon grad av säkerhet bedöma, huru långt den nu begynnande stegringen
i penningvärdet kan sträcka sig.
Bestämmer man pensionstillägg och understöd för en ogift man, som är i
saknad av alla inkomster, till 300 kronor och för en ogift kvinna i samma ställning
till 280 kronor, synes det näppeligen med fog kunna påstås, att man gått
för långt, snarare tvärtom. Även om man räknar med att en mera avsevärd
restitution av penningvärdet så småningom skulle kunna genomföras, torde det
knappast vara möjligt, ens med iakttagande av den allra största sparsamhet, att
utan någon som helst hjälp från annat håll draga sig fram på dessa belopp, i
många delar av landet säkerligen icke ens på det dubbla.
Yad därefter angår frågan om inkomstens inverkan på pensionstilläggets
storlek möter först spörsmålet, huruvida man bör bibehålla bestämmelsen, att
inkomst intill ett visst belopp icke skall medföra minskning i pensionstillägget.
Styrelsen vill till en början erinra, att en sådan bestämmelse saknades både i
ålderdomsförsäkningskommitténs förslag till lag om allmän pensionsförsäkring
och i propositionen i ämnet till 1913 års riksdag. Den nuvarande bestämmelsen,
att en årsinkomst av högst 50 kronor icke skall minska pensionstillägget, tillkom
i anledning av motion vid 1913 års riksdag. Vid 1917 års riksdag väcktes en
motion (nr 8 i F. k.), att denna inkomstgräns skulle höjas till 100 kronor. Uti
infordrat utlåtande över motionen framhöll pensionsstyrelsen, dels att en sådan
lagändring skulle avsevärt öka kostnaderna för försäkringen, dels ock att ett
bifall till motionen i oförändrat skick skulle leda till orättvisa för de personer,
vilkas inkomster obetydligt överstege 100 kronor. Riksdagen beslöt att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i saken. Sedan sådan utredning
införskaffats, framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1918 års riksdag (nr 184)
förslag till ändring av, bland annat, 6 § pensionsförsäkringslagen. Detta förslag,
som godkändes av riksdagen och varigenom berörda paragraf erhöll sin nuvarande
lydelse, innebar emellertid icke någon ändring av lagen i nu förevarande
hänseende.
Det torde emellertid icke kunna förnekas, att för varje även den minsta höjning
av den egna inkomsten behovet av pensionstillägg minskas. I ålderdomsförsäkringskommitténs
betänkande såväl som i propositionen till 1913 års riksdag
föreslogs ock, att maximipensionstillägget, 150 kronor för man och 125 kronor
för kvinna, skulle i fråga om pensionstagare, som åtnjöte inkomst, utgöra
nämnda belopp med avdrag av halva årsinkomsten. Enligt riksdagens beslut
gjordes dock i sistberörda hänseende, samtidigt med att maximipensionstillägget
för kvinna höjdes till 140 kronor, den ändring, att en årsinkomst, ej överstigande
50 kronor, icke skulle medföra något avdrag å pensionstillägget samt att, om årsinkomsten
uppgick till 50 men icke till 100 kronor, sådant avdrag skulle ske
allenast med det belopp, varmed årsinkomsten översteg 50 kronor. Denna änd
-
Kung!. May.ts Proposition Nr 284.
25
ring vidtogs väsentligen för att bereda de allra lägsta inkomsttagarna ett något
större pensionstillägg än de eljest skulle hava fått. (Såsom ovan anförts skall
numera enligt lag den 28 juni 1918 avdrag ske med sex tiondelar av det belopp,
varmed pensionstagarens inkomst överstiger 50 kronor.)
Då enligt det nu föreliggande förslaget pensionstilläggen skulle utgå med
betydligt högre belopp än förut, har styrelsen ansett tillräckliga skäl icke föreligga
att bibehålla bestämmelsen om att inkomst intill 50 kronor icke skall föranleda
avdrag å pensionstillägget.
Det har ansetts, att bestämmelsen om viss »fri inkomst» skulle vara av
stor betydelse för att uppmuntra till sparsamhet. Att så skulle vara förhållandet,
åtminstone i någon nämnvärd grad, håller pensionsstyrelsen knappast för
troligt; bestämmelsen torde lika väl i andra fall kunna ha en motsatt verkan.
Och även om i något sällsynt undantagsfall bestämmelsen skulle hava en gynnsam
verkan, anser dock styrelsen så starka skäl tala för dess borttagande, att
styrelsen ej tvekar att nu framlägga förslag därom.
I sammanhang härmed har styrelsen upptagit till prövning frågan om den
inkomstgräns, vid vilken pensionstillägget skall upphöra att utgå. Denna gräns
har hittills satts till ungefär det dubbla av högsta utgående pensionstillägg. Om
denna proportion bibehålles, skulle alltså, då enligt styrelsens förslag högsta
pensionstillägg eller understöd skall utgå med 300 kronor för man och 280 kronor
för kvinna, i konsekvens därmed inkomstgränsen för erhållande av pensionstillägg
eller understöd bestämmas till omkring 600 kronor för man och 560 kronor
för kvinna. Väljer man denna utgångspunkt, synes det naturligt, att pensionstillägget
utgör för år räknat för man 300 och för kvinna 280 kronor med
avdrag av pensionstagarens halva årsinkomst. Pensionstilläggen komma då att
förete ett jämnt stigande upp till maximum och likväl för var och eu utgå med
högre belopp än vad nu är fallet. För en viss kostnad hjälper man genom detta
tillvägagångssätt bättre de i inkomsthänseende allra sämst ställda än med en
bestämmelse, att inkomst intill visst belopp icke skall medföra minskning av
pensionstillägget.
Det har emellertid ej förebragts någon bevisning för att just den ovan
nämnda, hittills i huvudsak tillämpade proportionen mellan inkomstgränsen och
högsta pensionstillägg är den under alla förhållanden lämpligaste och bäst motiverade.
Man skulle exempelvis kunna tänka sig, att avdraget utgår med sex
tiondelar i stället för med hälften av inkomsten. Bibehålles 300 kronor såsom
högsta pensionstillägg för man, torde det vid en sådan anordning av vissa tekniska
skäl vara lämpligt, att det högsta pensionstillägget för kvinna något modifieras,
exempelvis till 285 eller 270 kronor. Pensionstillägget skulle sålunda utgöra
för år räknat för man 300 och för kvinna 285 eller 270 kronor med avdrag
av sex tiondelar av pensionstagarens årsinkomst. Inkomstgränserna skulle följaktligen
bliva för man 500 och för kvinna 475 eller 450 kronor.
Nedanstående tablå giver en ledning för bedömandet av, huru de båda
ovan nämnda alternativa beräkningssätten verka för manliga pensionstagare med
inkomst växlande från 0—600 kronor. Till jämförelse har tablån även fått omfatta
verkningarna av nu gällande bestämmelser för pensionstilläggens beräkning.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 242 höft. (Nr 284.) 6S6 21 4
26 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.
Alternativ 1
Alternativ 2
Nuvarande bestämmelser
Avdrag
Va inkomst
6/io av
inkomst
•/10 av inkomst över 50 kr. !
Inkomstgräns
600 kr.
O» j
o
kr.
300
kr.
Egen inkomst
Pensions-
tillägg
Summa
inkomst
Pensions-
tillägg
Summa
inkomst
Pensions-
tillägg
Summa
inkomst
0 ..................
300
300
300
300
150
150
50 ................
275
270
320
150
200
100 ..................
O
350
240
340
120
220
200 .................
200
400
er
o
380
60
260
300 ..................
150
450
120
420
-
O
O
400 ..................
100
500
60
460
400
450 ..................
75
525
30
480
450
500 ..................
50 ''
550
—
500
-
500
550 ..................
25
575
—
550
—
550
600 .................
-
600
—
600
—
600
För kvinnliga pensionstagare har man att genomgående minska de i tablån
angivna pensionsbeloppen enligt alternativ 1 med 20 kronor, enligt alternativ 2
med 15 eller 30 kronor samt enligt nuvarande bestämmelser med 10 kronor.
För att kunna fatta ståndpunkt i här berörda frågor angående inkomstens
inverkan på pensionstilläggets storlek har pensionsstyrelsen ansett det vara av
vikt att i första hand söka åstadkomma en förutsättningslös utredning rörande
frågan om lämplig inkomstgräns för pensionstilläggs erhållande.
I sådant syfte har styrelsen sökt erhålla en uppskattning av de belopp,
som i olika delar av landet kunna anses motsvara existensminimum. Det har
legat nära till hands att för detta ändamål söka begagna sig av de uppgifter
rörande värdet av full fattigvårdsförsörjning i riket, som finnas tillgängliga hos
statistiska centralbyrån. Dessa uppgifter torde dock i allmänhet endast avse
kommunernas utgifter för de av dem försörjda individerna utan hänsyn till deras
förmåga att själva i mer eller mindre grad bidraga till försörjningen och giva
sålunda i regel alldeles för låga försörjningssiffror. När exempelvis i en kommun,
där utackorderingssystemet tillämpas, det visat sig, att utackorderingskostnaderna
för olika personer växla ända från 150 till 850 kronor, synes detta
giva vid handen, att försörjningsminimum inom kommunen knappast torde understiga
det sist anförda beloppet, medan kommunens medelkostnad per individ
naturligen blir vida lägre. Många andra exempel av liknande innebörd skulle
kunna anföras.
Då emellertid berörda uppgifter i allt fall böra kunna giva en fingervisning
angående det minimum, under vilket inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande
under alla förhållanden ej lämpligen torde böra sättas, har pensionsstyrelsen
med ledning av desamma verkställt vissa undersökningar. Enär det skulle
krävt ett alltför betydande arbete att utföra dessa undersökningar för samtliga
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 284. 27
kommuner i riket, liar styrelsen inskränkt sig till att för några typiska sådana,
nämligen 96 städer ocli samtliga landskommuner inom Uppsala, Kristianstads,
Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, företaga eu statistisk bearbetning
av primärmaterialet för år 1919, varvid i beräkningarna hänsyn tagits till invånarantalet
inom varje undersökt kommun. Denna bearbetning har lämnat
följande resultat.
Enligt uppgifterna utgjorde årliga kostnaden per individ för full fattigvårdsförsörjning
för de undersökta landskommunerna 466 kronor och för de 96 städerna
824 kronor. Medelkostnaden för samtliga kommuner i hela riket har med ledning
av det bearbetade materialet beräknats uppgå till 574 kronor.
Materialet visade emellertid, att variationerna i de uppgivna försörjningskostnaderna
voro betydliga även vid jämförelse mellan orter, inom vilka ungefär
enahanda prisförhållanden råda. I åtskilliga landskommuner understeg den uppgivna
försörjningskostnaden till och med det belopp, 300 kronor, som av pensionsstyrelsen
föreslagits såsom högsta pensionstillägg. Dessa stora variationer
i uppgifterna gåvo anledning förmoda, att olika grunder följts vid kostnadernas
beräkning, en förmodan, som ock till fullo bekräftats vid verkställd undersökning.
Pensionsstvrelsen har från eu del kommuner, särskilt i de fall, där den
uppgivna kostnaden synts orimligt låg, införskaffat en mera detaljerad redogörelse
för beräkningen av denna kostnad. Av de inkomna svaren, av vilka för
övrigt endast en del varit för statistisk bearbetning användbara, framgår, att i
de allra flesta fall den verkliga kostnaden högst betydligt överstigit den förut
uppgivna. En statistisk bearbetning av de fullt användbara svar, som inkommit
från 16 kommuner, lämnar för dessa ett medeltal av 700 kronor i stället för 204
kronor enligt de ursprungliga uppgifterna.
Härav framgår att, om en noggrann uppskattning göres rörande kommunernas
kostnader för full fattigvårdsförsörjning, man med all säkerhet skulle erhålla
ej obetydligt högre siffror än dem, som framgingo av styrelsens undersökning,
och att sålunda bland annat medeltalet för samtliga kommuner i hela riket
i verkligheten uppgår till ett betydligt högre belopp än det ovan angivna, 574
kronor. Härtill kommer, att, såsom redan anmärkts, dessa kommunernas kostnader
i och för sig torde avsevärt understiga de faktiska försäljningskostnaderna.
Det är allmänt känt och bestyrkes jämväl av den gjorda utredningen, att
ganska avsevärda växlingar i levnadskostnaderna råda inom vårt vidsträckta land,
och det kan därför ifrågasättas, om icke det borde så ordnas, att pensionerna
utginge med högre belopp på dyrare än på billigare orter. Erfarenheten under
de gångna åren har tydligen givit vid handen, att de utgående pensionerna haft
avsevärt större betydelse såsom hjälp till försörjningen på landsbygden än i
större städer och andra orter med dyrare levnadskostnader. Den enda möjlighet
pensionsförsäkringslagen känner att lämpa pensionen efter försäljningskostnadernas
storlek på olika orter, är den i 7 § andra stycket föreskrivna uppskattningen av
värdet av naturaförmåner. Denna anordning har emellertid visat sig icke vara
tillfyllest, helst omvärderingen endast får, omfatta naturaförmåner men icke kontanta
inkomster, och det dessutom befunnits vara förenat med vissa svårigheter
att i praktiken på ett tillfredsställande sätt tillämpa bestämmelsen. Genom lagen
den 14 juni 1918 om kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag har visserligen
eu möjlighet beretts pensionstagare att i annan form än fattigvård erhålla
ett tillskott till sin pension, om så är behövligt, men tilldelandet av dylikt tillskott
är helt och hållet beroende av Vederbörande kommuns gottfinnande.
28
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
Pensionsstyrelsen har emellertid icke ansett lämpligt att under nuvarande
omständigheter intaga definitiv ställning till denna fråga. Den bör göras till föremål
för närmare utredning, eventuellt i samband med övriga socialförsäkringsfrågor.
Om pensionstilläggen sålunda enligt styrelsens förslag fortfarande skola
beräknas efter enahanda grunder över hela landet, oberoende av huru försörjningskostnaderna
växla inom olika orter, synes det styrelsen framgå av den gjorda
undersökningen, att inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande ej gärna bör
sättas lägre än till 600 kronor för man och 560 kronor för kvinna. För stora
delar av befolkningen ligga redan dessa gränser avsevärt under existensminimum
och även på de billigare orterna torde de ej tåla någon nedprutning, om man
vill undvika att i större omfattning bygga på den enskilda hjälpsamheten. Särskilt
bör i detta sammanhang beaktas, att de grunder, efter vilka inkomsten beräknas,
i många fall iiro mindre förmånliga för pensionstagare å billigare orter.
Om exempelvis värdet av bostadsförmån alltjämt sättes lika över hela landet och
därjämte — såsom styrelsen i det följande föreslår — höjes från nuvarande 50
kronor till 70 kronor, kommer för samtliga de pensionstagare, vilka äga fri bostad,
inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande att utgöra endast 530 kronor förman
och 490 kronor för kvinna, bostadsförmånen ej inräknad. I enahanda riktning
äro ock 7 paragrafens övriga bestämmelser om uppskattning av naturaförmåner
ägnade att verka.
Möjligen kan den invändningen göras, att det förefaller mindre praktiskt
att till de försäkrade, som närma sig inkomstgränsen, lämna understödsbelopp,
som ställa sig synnerligen obetydliga i jämförelse med den inkomst, de redan
äga, och vilkas ^anordnande i en del fall drager kostnader, som ej stå i proportion
till de utdelade ringa beloppen. Denna olägenhet skulle eventuellt kunna
avhjälpas därigenom, att ett visst minimum fastställes för pensionstillägg och
understöd. Bestämdes detta minimum till exempelvis 25 kronor, skulle med
tillämpning av ovan anförda alternativ 1 inkomstgränsen för erhållande av pensionstillägg
eller understöd reduceras med 50 kronor. Styrelsen har visserligen haft
under diskussion förslag i dylik riktning, men har av flera skäl ställt sig betänksam
mot att i detta avseende föreslå någon ändring i hittills tillämpade grunder. Inräknas
— såsom pensionsstyrelsen jämväl föreslår — även avgiftspensionen i den
beräknade inkomsten, kommer därigenom, sedan försäkringen någon tid varit i
verksamhet, inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande att i allmänhet betydligt
reduceras, i vad denna gräns bestämmes av andra inkomstkällor än avgiftspensionen.
I framtiden komma enbart avgiftspensionerna enligt styrelsens
förslag att i många fall överstiga ett belopp av 600 kronor och i de fall, där så
ej sker. komma pensionstilläggen att i allmänhet få en vida mer än hittills framträdande
karaktär av behövligt tillägg till pensionen. De fall, då pensionstilllägget
kommer att utgöra den övervägande delen av pensionen, bliva enligt styrelsens
förslag jämförelsevis mera sällsynta, särskilt som de ifrågasatta nya grunderna
för avgiftspensionens beräknande, enligt vad förut utretts, i allmänhet
komma att leda till avsevärt högre pensionsbelopp än hittills vid tidigt inträffad
invaliditet.
Styrelsen har av nu anförda skäl stannat vid ett förslag i enlighet med
ovannämnda alternativ 1, vilket innebär, att pensionstillägget utgör för år räknat
för man 300 och för kvinna 280 kronor med avdrag av pensionstagarens halva
årsinkomst. Inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande blir då för man 600
och för kvinna 560 kronor.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
29
Med årsinkomst bör givetvis i detta sammanhang förstås icke blott den inkomst,
som den pensionssökande själv kan påräkna, utan även den inkomst, som
åtnjutes av det eller de barn eller adoptivbarn under 15 år, som lian har att
försörja.
Enligt första stycket i 7 § pensionsförsäkringslagen skall såsom inkomst i
nu förevarande hänseende icke räknas pension enligt 6 §, ej heller, intill ett
belopp av högst 300 kronor, pension enligt 34 §. Beträffande pension enligt 34 §
torde anledning icke föreligga att föreslå ändring. Bestämmelsen har tillkommit
för att uppmuntra allmänheten att stärka sina pensioner genom erläggande av
frivilliga avgifter. Däremot kan, såsom ovan berörts, ifrågasättas, om icke pension
på grund av obligatoriska avgifter borde upptagas som inkomst. Då avgiftspensionerna
hittills utgått med synnerligen blygsamma belopp, har detta
varit en fråga -av underordnad betydelse. Annorlunda ter sig saken, om, såsom
styrelsen nu föreslår, pensionsavgifterna i en snar framtid komma att avsevärt
höjas och i samband därmed pensionerna enligt 6 § uppgå till betydligt större
belopp än nu. Pensionstilläggen hava till uppgift att fylla ett förefintligt behov
av medel till vederbörandes försörjning. Om enligt det föreliggande förslaget
avgiftspensionerna komma att utgå med belopp, som åtminstone avsevärt minska
behovet av ytterligare hjälp, förefaller det naturligt, att dessa pensioner, i motsats
mot vad nu är förhållandet, jämväl skola räknas som inkomst enligt 7 §.
Styrelsens förslag går också ut härpå.
Mot förslaget att såsom inkomst medräkna avgiftspensionen kan.måhända
göras den invändningen, att en dylik bestämmelse skulle motverka eu ordentlig
avgiftsbetalning: om man underlåter att erlägga avgifter, erhåller man i viss mån
gottgörelse för minskningen i avgiftspensionen genom större pensionstillägg.
Men en dylik beräkning är icke hållbar, tv försummar man att betala sina avgifter,
utsätter man sig för de påföljder i form av mistning eller minskning av
pensionstillägget, varom stadgas i 9 § pensionsförsäkringslagen.
Enligt 7 § samma lag får vid inkomstberäkningen årliga värdet av bostad
ej uppskattas till lägre belopp än 50 kronor. Höjas pensionstillägg och understöd
på föreslaget sätt, bör givetvis minimivärdet av bostad höjas. Eu höjning
av detta värde till 70 kronor synes skälig.
Ej sällan förekommer, att en pensionssökande äger kapital. Ränta å detta
skall vid inkomstberäkningen upptagas som inkomst enligt 7 §. Ett kapital på
t. ex. 5,000 kronor för ogift man eller kvinna eller 10,000 kronor för gift par
utgör sålunda enligt nu gällande föreskrifter ej hinder att bevilja vederbörande
pensionstillägg eller understöd, under förutsättning att sammanlagda inkomsten
ej överstiger resp. 300, 283 och 583 kronor. Vid prövning av sådana pensionsansökningar
finner man mången gång, särskilt då det gäller mycket ålderstigna
sökande, att de äga ett kapital, som med största sannolikhet skulle kunna räcka
till deras försörjning under den återstående livstiden. Skulle pensionsstyrelsens
förslag om höjning av pensionstilläggen och understöden vinna bifall, skulle, om
vanlig bankränta räknas å kapital, pensionstillägg kunna tillkomma eu ogift man
med ett kapital å t. ex. 10,000 kronor eller ett gift par med ett kapital å t. ex.
20,000 kronor. Detta synes vara mindre lämpligt. Personer med så stort kapital
kunna icke gärna anses vara i verkligt behov av ett av allmänna medel utgående
pensionstillägg eller understöd.
Ett sätt att lösa frågan vore att beträffande avkomst av kapital räkna icke
med vanlig bank ränta, utan med den livränta, som skulle kunna erhållas för
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
30
kapitalet. Följden av ett sådant beräkningssätt skulle bliva den, att avkastning
av kapital skulle upptagas till högre belopp ju äldre personen var, när han blev
invalid. Men även detta skulle säkerligen ofta leda till mindre tillfredsställande
resultat. Man lian nämligen ingalunda såsom allmän regel fastslå, att en person,
som vid äldre år blir invalid, kommer att leva kortare tid än en person, som
tidigt blir invalid. Mycket ofta är förhållandet motsatt : personer, som på grund
av ålderdom bliva invalider, leva ofta betydligt längre än personer, som vid unga
år bliva invalider t. ex. i följd av lungsot. Att i ett sådant fall räkna med högre
avkastning å den äldres kapital än å den yngres kan icke anses lämpligt. En
livränteberälining skulle ock vara förenad med vissa andra olägenheter, t. ex.
svårighet att avgöra, i vilken mån jämkning av pensionstillägg må medgivas, om
kapitalet ökas eller minskas m. m.
För att nå en praktisk lösning av frågan torde eu annan väg böra beträdas.
Till en början torde böra stadgas, att avkastningen å kapital icke i något fall
får räknas efter lägre räntefot än fem procent. Då lagen medgiver pensionstillägg
även åt personer, som äga kapital, bör man kunna fordra, att ej alltför
låg avkastning beräknas å detsamma. Förefinnes större kapital — och till sådant
torde i detta sammanhang skäligen kunna hänföras kapital, överskjutande 1,800
kronor för ogift man, 1,700 kronor för ogift kvinna och 3,500 kronor för äkta
makar, d. v. s. omkring tre gånger det belopp, som satts såsom inkomstgräns
för rätt till pensionstillägg och understöd — synes man, i den män kapitalet
överskjuter nyssberörda belopp, skäligen böra räkna med högre avkastning. Pensionsstyrelsen
har vid övervägande av denna sak kommit till det resultat, att
avkastningen å den överskjutande delen av kapitalet bör beräknas till åtminstone
ytterligare 5 procent. På detta sätt komma pensionstilläggen och understöden
att något reduceras för dem, som äga större kapital än omkring trg gånger det
antagna värdet av full försörjning, något som synes vara fullt riktigt och rättvist.
Införas i pensionsförsäkringslagen bestämmelser i nu antydd riktning rörande
sättet för beräkning av avkomst av kapital, torde man icke kunna undgå att
meddela liknande stadganden rörande avkastning av fastighet och andra förmögenlietsobj
ekt.
Därest, såsom styrelsen föreslagit, avgiftspensionen skall medräknas som
inkomst, kan uppenbarligen pensionsnämnden vid sin inkomstberäkning enligt
7 § icke taga hänsyn till denna inkomstpost, vars storlek nämnden vanligen
saknar möjlighet att uträkna. Någon svårighet att praktiskt ordna denna sak
lär emellertid icke förefinnas.
Enligt 30 § femte stycket pensionsförsäkringslagen äger pensionsstyrelsen
att utan återförvisning verkställa nödig rättelse i av pensionsnämnd verkställd
inkomstberäkning, om därvid fel uppenbarligen blivit begånget samt detta fel
antingen uppkommit allenast genom felräkning eller ock icke överstiger ett belopp
av 50 kronor. I samband med den ifrågasatta höjningen av pensionstilläggen
och understöden vill pensionsstyrelsen föreslå, att sistnämnda belopp fördubblas,
så att pensionsstyrelsens rätt att under i övrigt samma förutsättningar verkställa
rättelse i inkomstberäkningen utsträckes till sådana fall, där felbeloppet icke
överstiger 100 kronor.
I detta sammanhang anser sig pensionsstyrelsen böra föreslå, att den i 6 §
fjärde stycket pensionsförsäkringslagen intagna bestämmelsen, att pensionstillägg
skall höjas med 0,0 8 procent för varje krona av till fullo och i rätt tid erlagda
pensionsavgifter, upphäves. Då enligt förslaget pensionstilläggen komma att utgå
med avsevärt högre belopp än hitttills, skulle ett bibehållande av berörda be
-
31
Kungl. Maj.is Proposition Nr 284.
stämmelse redan härigenom förorsaka en betydande kostnadsökning i framtiden.
Denna ökning skulle bliva ännu större, om en höjning av pensionsavgifterna
genomföres. Anmärkas kan, att om nuvarande avgifter bibehållas, men pensionstilläggen
höjas i enlighet med styrelsens förslag, bestämmelsen om höjning med
0,08 procent skulle i jämviktsläge medföra en ökning av de på staten belöpande,
beräknade kostnaderna för pensionstilläggen med omkring 5 ä 6 miljoner kronor
om året. Skulle pensionsavgifterna höjas på föreslaget sätt, komme kostnaden
att ytterligare högst betydligt ökas.
Huvudmotivet till stadgandet i 6 § fjärde stycket torde hava varit att uppmuntra
till ordentlig avgiftsbetalning. Pensionsstyrelsen är emellertid av den
uppfattningen, att stadgandet föga verkar i sådant syfte. Av vida större betydelse
i detta avseende är den omständigheten, att för varje försummelse att i
rätt tid erlägga påförd avgift den framtida pensionen reduceras samt att försummad
avgiftsbetalning dessutom utsätter vederbörande för risken att jämlikt
9 § helt eller delvis gå miste om pensionstillägg.
Rätteligen borde för de avgifter, som påförts, innan de föreslagna lagändringarna
träda i kraft, och som i rätt tid till fullo erlagts, den i 6 § nu föreskrivna
höjningen av pensionstillägget, i den mån det icke överstiger beloppet
enligt nu gällande bestämmelser, bibehållas. Detta skulle emellertid medföra
avsevärt besvär och då de pensionstagare, som komma i åtnjutande av de nu
föreslagna högre pensionstilläggen, erhålla riklig ersättning för förlusten av denna
förhöjning, torde man utan betänklighet kunna upphäva bestämmelsen i fråga.
Slutligen har styrelsen, huvudsakligen av kostnadsskäl, föreslagit, att de nu
ifrågasatta lagändringarna icke skola tillämpas med avseende å andra än dem.
som bliva till arbete varaktigt oförmögna efter ändringarnas ikraftträdande. För
övriga fall böra nuvarande föreskrifter gälla och i sådant syfte bestämmelser intagas
i lagen om övergångsbestämmelser.
Vill man genom en höjning av pensionstillägg och understöd åstadkomma
en verklig ekonomisk förbättring i de försäkrades ställning,
något som synes mig vara en oavvislig plikt för det allmänna, bör
tydligen höjningen ej vara allt för obetydlig. En fördubbling av pensionstilläggens
och understödens belopp bringar icke upp deras värde
ens till den nivå, i vilken de voro vid pensionsförsäkringslagens antagande.
Av pensionsstyrelsens utredning synes ock framgå, att medelvärdet
av full fattigvårdsförsörjning i riket för närvarande sannolikt
ligger ej obety dligt över 600 kronor. Även om, såsom antagligt är, eu
betydande höjning av det nuvarande penningvärdet är att förvänta, komma
förvisso pensionsbeloppen även efter ett genomförande av föreliggande
förslag att bliva synnerligen måttliga och torde i flertalet fall å en mängd
orter knappast förslå till eu nödtorftig bärgning. Under sådana förhållanden
och oaktat de med pensionsstyrelsens förslag förknippade kostnaderna
bliva högst avsevärda, har jag ansett mig böra tillstyrka bifall till detta
förslag redan nu, särskilt i betraktande däråv att den mera betydande
kostnadsökningen kommer att inträda först om några år, då den statsfinansiella
ställningen torde kunna förväntas vara mera tillfredsställande
Departements
chefen■
32 KmifjL JlTaj.is Proposition Nr H84.
än för närvarande. Det alternativt framkastade förslaget med en inkomstgräns
av 500 kronor''för man och 475 eller 450 kronor för kvinna samt
med pensionstillägg och understöd av 300 kronor för man och 285 eller
270 kronor för kvinna med avdrag av sex tiondelar av årsinkomsten
förefaller mig vara så underlägset det av styrelsen förordade förslaget,
att man icke synes böra reflektera därå utan tvingande nödvändighet.
Vad särskilt angår förslaget, att jämväl avgiftspensionen skall medräknas
vid bestämmandet av årsinkomsten enligt 7 § pensionsförsäkringslagen,
finner jag eu bestämmelse därom vara naturlig och bär icke
någon betänklighet däremot. En person, som uppbär en avgiftspension,
har givetvis mindre behov av pensionstillägg, ju större hans avgiftspension
är. Någon grundad anledning att i detta hänseende icke likställa
avgiftspensionen med varje annan inkomst torde näppeligen kunna
påvisas. Det föreslagna tillvägagångssättet är ock ägnat att efter hand
medföra avsevärda lättnader i det allmännas utgifter för pensionstillägg.
Åven övriga av pensionsstyrelsen i detta sammanhang framställda
ändringsförslag finner jag vara väl motiverade.
Barntillägg.
För pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är till
arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn
under femton år, ökas enligt 6 § pensionsförsäkringslagen pensionen,
därest årsinkomsten ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283
kronor jämte 125 kronor för varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg
för barnen. Enahanda rätt tillkommer jämväl pensionsberättigade
äkta makar, som båda äro till arbete varaktigt oförmögna och vilkas
sammanlagda årsinkomst ej uppgår till 583 kronor jämte 125 kronor
för varje barn. beloppet av sådant pensionstillägg utgör 75 kronor för
varje barn med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten
må överstiga 300 kronor för änkling, 283 kronor för änka eller
ogift kvinna och 583 kronor för äkta makar.
Motsvarande ökning äger rum beträffande understöd enligt 33 §.
I den skrivelse (nr 412), däri 1918 års lagtima riksdag anmälde,
att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition nr 184 om, bland annat,
införande i (i och 33 §§ pensionsförsäkringslagen av bestämmelser om
pensionstillägg för barn, åberopade riksdagen ett av andra sammansatta
stats- och lagutskottet i anledning av samma proposition avgivet utlåtande.
I detta framhöll utskottet, bland annat, det mindre tillfredsställande
däri, att barntillägg enligt förslaget skulle utgå varken till ogift
man, som vore till arbete oförmögen och hade minderåriga barn att försörja,
eller i sådant fall, där ena maken, särskilt familjeförsörjaren, vore
Kling1. Maj:ts Proposition Nr 284.
33
invalid och berättigad till pension. En utredning rörande möjligheten
att utsträcka omfattningen av barnpensioneringen syntes därför utskottet
önskvärd.
Uti skrivelse till pensionsstyrelsen den 28 juni 1918 förklarade sig
dåvarande chefen för civildepartementet, på nådig befallning, vilja bringa
detta utskottets utlåtande till styrelsens kännedom.
Vid till följd därav företagen utredning har pensionsstyrelsen funnit
sig böra föreslå en utsträckning av rätten till pensionstillägg för barn
till sådana fall, där det är fråga om 1) gift invalid man, som har barn
eller adoptivbarn under 15 år att försörja, även om hans hustru icke är
invalid, 2) ogift invalid man, som har att försörja adoptivbarn under
15 år, och 3) frånskild invalid man, som har att försörja barn eller
adoptivbarn under 15 år.
Vidare föreslår styrelsen, att barntillägg skall utgå i fall, där årsinkomsten
ej uppgår för man till 600, för kvinna till 560 och för äkta
makar till 1,160 kronor jämte 250 kronor för varje barn, och att beloppet
av barntillägget skall utgöra 125 kronor för varje barn, med
avdrag av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga
600 kronor för man, 560 kronor för kvinna samt 1,160 kronor för
äkta makar.
Pensionsstyrelsen anför i detta sammanhang huvudsakligen följande:
Tydligen är en familj, där mannen är arbetsoförmögen och hustruns tid
upptagen med tillsynen av minderåriga barn, ofta i mycket stort behov av ekonomisk
hjälp, även om hustrun är fullt arbetsför. Att åter utsträcka bestämmelserna
om pensionstillägg för barn även till sådana fall, där hustrun, men ej
mannen är invalid, anser sig pensionsstyrelsen ej nu böra föreslå. Väl må medgivas,
att jämväl då ställningen mången gång kan vara bekymmersam. Men i
allmänhet synes man kunna begära, att eu arbetsför man skall kunna försörja
sin familj, även om han har en invalid hustru och minderåriga oförsörjda barn.
För övrigt har en arbetsför man i regel möjlighet till större arbetsförtjänst än
en arbetsför hustru.
Då, såsom lagen nu är avfattad, en änkling kan få barntillägg för sitt adoptivbarn,
synes jämväl en ogift man böra tillerkännas samma förmån.
Därest såväl invalid änkling som invalid gift man kan få barntillägg för
egna barn och adoptivbarn, synes ingen anledning föreligga, varför icke jämväl
frånskild invalid man skulle tillerkännas samma rätt.
Pensionstillägg för barn utgår nu med 75 kronor för varje barn med avdrag
av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300
kronor för änkling, 283 kronor för änka eller ogift kvinna och 583 kronor för
äkta makar. I samband med en höjning av det vanliga pensionstillägget synes
även barntillägget böra höjas och såsom skäligt maximibelopp vill styrelsen föreslå
125 kronor. I analogi med nuvarande bestämmelser skulle dylikt barntillägg
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 242 höft. (Nr 284.) 526 21 5
Pensions
styrelsens
förslag.
34
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
Departementschefen.
utgå i fall, där årsinkomsten ej uppgår till 600 kronor för man, 560 kronor för
kvinna och 1,160 kronor för äkta makar jämte 250 kronor för varje barn, samt
beloppet av barntillägget utgöra 125 kronor med avdrag av hälften av det belopp,
varmed årsinkomsten må överstiga 600 kronor för man, 560 kronor för kvinna
och 1,160 kronor för äkta makar. Därest man måhända skulle ställa sig betänksam
mot de relativt höga belopp, med vilka eu pension tillsammans med ett
eller derå barntillägg skulle komma att utgå, bör erinras därom, att detta som
regel blir fallet endast för en kortare tid och för övrigt under den tid, då behovet
måste anses mest trängande. Till belysning i detta hänseende må anföras
ett par exempel. Exempel 1. Invalid änka, som saknar egen inkomst och har
två barn under 15 år, vilka också sakna egen inkomst. Pensionstillägget jämte
barntillägget utgår, innan det första barnet fyllt 15 år, med 530 kronor, därefter
intill det andra barnet fyllt 15 år med 405 kronor och sedan med 280 kronor.
Exempel 2. Gift par. Båda äro invalider samt sakna egen inkomst. De hava tre
barn, vilka jämväl sakna inkomst. Pensionstilläggen jämte barntillägg utgå, innan
det första barnet fyllt 15 år, med 955 kronor, därefter intill det andra barnet
fyllt 15 år med 830 kronor, därefter intill det tredje barnet fyllt 15 år med 705
kronor och sedan med 580 kronor.
Liksom i fråga om pensionstilläggen har pensionsstyrelsen beträffande
de höjda barntilläggen föreslagit, gtt de ej skola tillkomma personer,
som blivit invalider före utgången av år 1921, utan att i sådana
fall barntilläggen skola utgå enligt nuvarande beräkningssätt.
Fullgoda skäl synas föreligga att utsträcka rätten till pensionstilllägg
för barn på sätt pensionsstyrelsen föreslagit. Särskilt har mycket
missnöje försports däröver, att barntillägg icke kan utgå till äkta makar,
med mindre båda äro invalider. Släpper man nu fordran på att jämväl
hustrun skall vara till arbete varaktigt oförmögen och nöjer sig med att
uppställa denna fordran endast beträffande mannen, har man avlägsnat den
huvudsakligaste missnöjesanledningen. I likhet med pensionsstyrelsen
finner jag det icke lämpligt att nu utsträcka rätten till barntillägg även
till fall, där hustrun, men icke mannen är invalid. Den föreslagna
höjningen av barntilläggets belopp och de ändrade bestämmelserna för
barntilläggs utgående och beräkning stå i nära sammanhang med motsvarande
ändringar i fråga om pensionstillägg och understöd.
Sedan numera i lagen om fattigvården samt i lagarna om barn i
äktenskap och om barn utom äktenskap den åldersgräns, då försörjningsplikten
mot barnet tidigast kan upphöra, bestämts till fyllda sexton år,
kunde det måhända ifrågasättas att jämväl i pensionsförsäkringslagen
höja gränsen mellan barn och självständigt försäkrad från femton till
sexton år. En sådan förändring, som uppenbarligen skulle medföra
ganska vittgående konsekvenser i fråga om pensionsförsäkringen, har
«
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
35
emellertid icke föreslagits av pensionsstyrelsen, och det synes även mig
icke tillrådligt att för närvarande genomföra densamma.
Kostnadsberäkningar.
Pensionsstyrelsen har sökt uppskatta den ökning i kostnaden, som
skulle uppstå genom antagandet av ovan framlagda förslag rörande
pensionstillägg, understöd och barntillägg. Därvid har styrelsen särskilt
anmärkt följande:
För bedömande av den ökning i inkomsterna, som på grund av penningvärdets
fall torde komma att visa sig för invalider med någon kvarstående arbetsförmåga,
saknas material och har därför denna ökning lämnats utan avseende.
De förändringar, som orsakas av det föreslagna sättet för beräkning i vissa fall
av avkastning av förmögenhet, hava ej heller tagits i beaktande. Däremot har
hänsyn tagits till det höjda värdet å bostadsförmån.
Bestämmelsen att avgiftspensionen skall medräknas i inkomsten är naturligen
såsom nämnts ägnad att medföra en avsevärd besparing. Denna besparing
blir emellertid i hög grad beroende av de försäkrades framtida fördelning på
olika inkomstklasser och av den omfattning, i vilken avgiftsplikten enligt de nya
bestämmelserna fullgöres, frågor för vilkas bedömande hållpunkter nu saknas.
Även under förutsättning att avgifterna ordentligt inbetalas, kommer denna besparing
först efter avsevärd tid att visa effektivitet. Styrelsen har därför tagit
densamma i beräkning, endast i den omfattning, erfarenheten givit vid handen
beträffande redan nu utgående avgiftspensioner, vilka ju äro synnerligen obetydliga,
Av vad här anförts torde med tydlighet framgå, att man, i vad beräkningarna
grunda sig på antaganden rörande invalidernas inkomster, avgjort befinner
sig på den säkra sidan.
Samma säkerhetsmarginal förefinnes icke i fråga om det beräknade antalet
invalider, berättigade till pensionstillägg eller understöd enligt de föreslagna bestämmelserna.
Styrelsen har emellertid även här sökt verkställa beräkningarna
så, att nödig säkerhet vinnes. Sålunda har med stöd av hittills vunnen erfarenhet
för år 1922 antalet tillkommande invalider, berättigade till pensionstillägg och
understöd enligt nu gällande bestämmelser, uppskattats till omkring 24,000, av
vilka endast omkring 2,000 beräknats hava inkomst över 200 kronor. Ett utvidgande
av inkomstgränserna i enlighet med förslaget har med stöd härav beräknats
öka antalet för samma år tillkommande invalider, berättigade till understöd eller
pensionstillägg, med 4,000.
Från den ökade kostnad, som erhållits i enlighet med ovan gjorda antaganden,
har slutligen fråndragits den besparing i kostnaderna enligt nu gällande
bestämmelser, som beräknats uppstå genom ett upphävande av stadgandet, att
pensionstillägget skall höjas med 0,0 8 procent för varje krona av till fullo och
i rätt tid erlagda avgifter.
Inberäknad den kostnad, som föranledes av de nya bestämmelserna om
barntillägg, hava statens kostnader för pensionstillägg och understöd beräknats
komma att genom ett antagande av förslaget i dess helhet ökas med nedan angivna
belopp, varjämte särskilt angivits statens kostnader för samma ändamål
enligt nuvarande bestämmelser.
Pensions
styrelsen.
36
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 284.
För år
Statens ökade
kostnader vid
bifall till
förslaget.
Er.
Statens
kostnader enligt
nu gällande be- stämmelser.
Er.
Summa
kostnader.
Er.
1922............................................................
1,925,000
23,050,000
24,975,000
1923 ..........................................................
4,175,000
24,150,000
28,325,000
1924...........................................................
6,325,000
25,250,000
31,575,000
1925............................................................
8,350,000
26,325,000
34,675,000
1926...........................................................
10,300,000
27,300,000
37,600,000
1931............................................................
19,700,000
31,525,000
51,225,000
1941............................................................
31,700,000
38,025,000
69,725,000
1951...........................................................
35,850,000
43,200,000
79,050,000
För fullständighetens skull lämnas bär nedan en översikt över statens beräknade
kostnader för barntillägg under olika år såväl enligt nu gällande bestämmelser
som enligt det föreliggande förslaget.
Statens kostnad för barntillägg.
Kostnadsökning
Å r
Enligt
nuvarande
bestämmelser.
enbart på grund
av förslaget om
utsträckt rätt till
barntillägg.
ytterligare på
grund av förslaget
om höjning av
bamtiiläggets
belopp.
Summa
kostnader.
Er.
Er.
Er.
Er.
1922 ....................................■
1,243,000
675,000
60,000
1,978,000
1923 ....................................
1,268,000
693,000
169,000
2,130,000
1924 ....................................
1,295,000
711,000
276,000
2,282,000
1925 ....................................
1,321,000
733,000
380,000
2,434,000
1926 ....................................
1,346,000
755,000
482,000
2,583,000
1931 ....................................
1,449,000
777,000
1,038,000
3,264,000
1941 ....................................
1,577,000
828,000
1,593,000
3,998,000
1951 ...................................
1,700,000
865,000
1,918,000
4,483,000
Antalet barn, för vilka barntillägg under vart och ett av de närmaste åren
kommer att beviljas, har härvid uppskattats till omkring 4,000.
Ovanstående kostnader äro beräknade under samma förutsättningar rörande
folkmängdens tillväxt, som förut lagts till grund vid liknande beräkningar.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284. 37
De av pensionsstyrelsen framlagda kostnadsberäkningarna i och för
sig hava icke givit mig anledning till anmärkning.
Departementschefen uppläste härefter förslag till dels lag om ändrad
lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i
lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda
lag den 30 juni 1913 av den lydelse, bilagorna A och B till detta
protokoll utvisa, samt hemställde, att för det ändamål, § 87 regeringsformen
omförmäler, lagrådets utlåtande över förslagen måtte inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
Departements
chefen.
38
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 284.
Bilaga A.
%
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30
juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i nedan angivna delar
erhålla följande lydelse:
4 §•
Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, utgör för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor:
a) om inkomsten ej uppgår till 800 kronor, två kronor;
b) om inkomsten uppgår till 800 men ej till 1,200 kronor, fem
kronor;
c) om inkomsten uppgår till 1,200 men ej till 2,000 kronor, tio
kronor;
d) om inkomsten uppgår till 2,000 kronor eller mera, en halv procent,
dock högst femtio kronor, av inkomstbeloppet, avrundat, där det ej slutar
å helt hundratal kronor, till närmast lägre sådant hundratal.
Inkomst, som i denna paragraf avses, utgör det enligt gällande förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade beloppet.
erlagda
6 §■
pensionsavgifter utgå i årlig
Å
nämligen:
å avgifter, påförda man i ålder av
70 procent 35—44
16—19 år,
20—24 »
25—29 »
30—34 »
60
50
40
»
»
45—54
55—66
pension följande procent,
år,............ 30 procent
» ............ 20 »
» ............ 15 »
och
39
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
å avgifter, påförda kvinna i ålder av
16—19 år,............ 56 procent 35—44 år,............ 24 procent
20—24 » ............ 48 » 45—54 » ............ 16 »
25—29 » ............ 40 » 55—66 ...... 12 » ;
30—34 )) ............ 32 »
åldern beräknad till det antal levnadsår, som uppnås under det
kalenderår, för vilket avgiften påförts.
Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för
pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst
ej uppgår för man till 600 och för kvinna till 560 kronor.
Pensionstillägget utgör för år räknat för man 300 och för kvinna
280 kronor med avdrag av halva årsinkomsten.
För pensionsberättigad änkling, änka, frånskild make eller ogift
kvinna, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn
eller adoptivbarn under femton år, ävensom för pensionsberättigad ogift
man, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja adoptivbarn
under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår
för man till 600 och för kvinna till 560 kronor jämte 250 kronor för
varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg för barnen. Enahanda
rätt tillkommer jämväl äkta makar, av vilka mannen är pensionsberättigad
och till arbete varaktigt oförmögen och vilkas sammanlagda
årsinkomst ej uppgår till 1,160 kronor jämte 250 kronor för varje barn.
Beloppet av sådant pensionstillägg utgör 125 kronor för varje barn
med avdrag av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga
600 kronor för man, 560 kronor för kvinna samt 1,160 kronor för
äkta makar.
Pensionsbelopp avrundas--- — — pensionstillägget.
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att
tillsvidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke räknas pension
enligt 34 § intill ett belopp av högst 300 kronor.
Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres
av naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners årliga
värde iakttagas, att, där naturaförmånerna räcka till full, om än
torftig försörjning, deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp
40
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
än 600 kronor för man och 560 kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna
ej räcka till full försörjning, deras årliga värde uppskattas
till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej
må uppskattas till lägre belopp än 70 kronor. Där uppskattningen ej
kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter
de i orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.
Å förmögenhet må ej beräknas lägre avkastning än fem procent
och, i den mån förmögenheten överstiger 1,800 kronor för man, 1,700
kronor för kvinna och 3,500 kronor för äkta makar, ytterligare fem
procent.
I fråga om — — — — person.
13 §.
Den — — — — kommun alutskylderna.
Den pensionsavgift utöver tre kronor, som enligt 4 § åligger vissa
avgiftspliktiga, debiteras och uppbäres i samband med kronoutskylderna.
Där — — — — kronouppbörden.
30 §.
Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning
om pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade
upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna
prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt
till pension, ävensom, där ansökningen avser jämväl pensionstillägg, bestämma
storleken av den årsinkomst, som skall läggas till grund för
beräkning av pensionstilläggs belopp, dock endast i den man denna årsinkomst
ej utgöres av pension enligt 6 och 34 §§.
Sedan -— — — — pensionsstyrelsen.
Söker — — — — pensionsstyrelsen.
Där — — — -— utfärdas.
Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,
där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa
ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen
blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst
enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning
eller ock icke överstiger ett belopp av 100 kronor, pensionsstyrelsen må,
efter vederbörandes hörande, utan återförvisning verkställa nödig rättelse.
Vad---— sig.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
41
33 §.
Den — — — — stadgat.
Gift man, änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som är
till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, och
vilken har att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äger
erhålla understöd för sådant barn under villkor och med belopp, som i
6 § är stadgat angående pensionstillägg för barn. Enahanda rätt tillkommer
jämväl ogift man, som är till arbete varaktigt oförmögen, men
icke berättigad till pension, och vilken har att försörja adoptivbarn under
femton år.
Beträffande — — — — utbetalande.
I ''.v; ,,i f; '' * * - . ">)?.''f i \ V • •'' f-.‘ -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
i; /\
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 242 höft. (Nr 284.)
536 31
6
42
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 284.
Bilaga B.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915
om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
För den, som vid 1914 års ingång fyllt sexton år, utgå å sammanlagda
beloppet av de för ett år erlagda pensionsavgifterna, i den mån detta
belopp icke överstiger tretton kronor, i årlig pension följande procent,,
nämligen:
för
man, som
fyllt 16, men
icke
25
år,...........
....... 30
procent
»
» »
b 25, »
»
30
» ...........
....... 27
7» B
» »
b 30, »
35
)> ...........
...... 25
B
b
X> B
b 35, »
»
45
» .........
....... 22
7* b
b
b b
» 45 år .....
....... 20
B
och
för
kvinna,
som fyllt 16, men icke
25 år,........
....... 24
procent
))
»
b
b 25, »
30 ».........
....... 22
B
b
b
b
b 30, b
»
35 » .........
...... 20
B
b
»
b
b 35, »
»
45 b .........
...... 18
B
b
b
b
» 45 år ..
16
B
Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides
av statsmedel.
3 §•
Angående den, som före utgången av år 1921 blivit till arbete varaktigt
oförmögen, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.
1 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §
andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
43
varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten
ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor; dock att
denna inkomstgräns utgör 280 kronor för kvinna, tillhörande den grupp
personer, som avses i andra stycket av nästföljande moment.
Beloppet av dylikt pensionstillägg eller understöd utgör, med undantag
för fall, som i mom. 2 här nedan sägs, för man 150 och för kvinna
140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten
må överstiga 50 kronor.
2 mom. Där varaktig oförmåga till arbete inträtt före utgången av
år 1918 och inkomsten befunnits dessförinnan understiga för man 300
och för kvinna 280 kronor, utgör beloppet av pensionstillägg enligt 6 §
andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring eller av understöd enligt
33 § första stycket samma lag för man 150 och för kvinna 140 kronor
med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten,
dock att, om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor,
avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger
50 kronor.
För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år, så ock för
den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju år och
redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt
mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda
eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,
utgår sådant understöd, som omförmäles i 33 §
första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, med i näst föregående
stycke angivet belopp, även om rätten därtill förvärvats efter
utgången av år 1918.
3 mom. Pensionstillägg, som i 1 och 2 mom. här ovan avses,
höjes med 0,08 procent för varje krona av erlagda pensionsavgifter; dock
att sådan höjning må äga rum allenast med hänsyn till pensionsavgift,
som jämlikt 14 eller 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring blivit
till fullo erlagd.
4 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §
fjärde stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,
varom stadgas i 33 § andra stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten
ej uppgår för man till 300, för kvinna till 283 och för äkta makar till
583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av dylikt pensionstillägg
eller understöd utgör 75 kronor för varje barn med avdrag
av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300
kronor för man, 283 kronor för kvinna och 583 kronor för äkta makar.
44
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.
5 mom. Årsinkomst, som i 1 och 2 mom. här ovan avses, beräknas
på sätt i 7 § av lagen om allmän pensionsförsäkring föreskrives; dock
att i årsinkomsten ej ingår pension enligt 6 § samma lag, att till grund
för uppskattning av naturaförmåner lägges ett värde å full försörjning
av 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna, att lägsta värdet av
bostadsförmån utgör 50 kronor samt att de i 7 § andra stycket sista
punkten meddelade särskilda bestämmelser rörande avkastning av förmögenhet
ej äga tillämpning.
6 mom. Vad i 30 § femte stycket av lagen om allmän pensionsförsäkring
stadgas i fråga om rätt för pensionsstyrelsen att i vissa fall
utan återförvisning verkställa nödig rättelse i pensionsnämnds beslut
rörande storleken av sökandens årsinkomst äger icke tillämpning med
avseende å fel, som överstiger ett belopp av 50 kronor och icke uppkommit
allenast genom felräkning.
4 §•
I fråga om pensionstillägg eller understöd, vartill rätt inträtt före
den 1 januari 1917 och varom ansökan göres före den 1 januari 1919,
skall stadgandet i 31 § första''stycket andra punkten av lagen om allmän
pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom förin
kies i 3 § 2 mom. andra stycket här ovan, icke i något fall utgår för
tiden före den 1 januari 1916.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
45
Bil. C.
Avskrift av protokoll, hållet vid sammanträde inom Kungl. Pensionsstyrelsen
den 23 februari 1921.
Närvarande:
Generaldirektören af Jochnick, Byråcheferna Enbom, Broberg, Dichnan,
Elliot, Stridsberg och Telander.
§ I
Vid
sammanträde den 28 nästlidne januari med pensionsstyrelsen jämte de
av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga diskuterades ett inom styrelsen utarbetat
förslag till ändringar i pensionsförsäkringslagen m. m. De sakkunniga anslöto
sig därvid i huvudsak till förslaget, och beslöts, att styrelsen skulle, med ledning
av vad vid diskussionen förekommit, närmare utarbeta lagförslag jämte motivering,
som därefter skulle översändas till de sakkunniga.
I överensstämmelse härmed hade förslag till skrivelse till Kungl. Maj:t
uppsatts inom styrelsen och delgivits de sakkunniga, av vilka herrar Kvarnzelius
och Nilsson samt fröken Wedberg förklarat sig tillstyrka förslaget. Herr Er allting
har i särskilt yttrande anfört följande:
»Även jag finner pensionsstyrelsens nu framförda förslag till förbättringar
i pensionsförsäkringen vara i allmänhet högst önskvärda, praktiskt lagda och väl
genomtänkta som de äro. Det är egentligen blott på en punkt jag finner en
jämkning påkallad vid ärendets fortsatta behandling.
Styrelsen håller före att den föreslagna höjningen av tilläggsavgifterna icke
torde kunna antagas bliva för betungande, ehuru den medgiver att deras erläggande
på en gång kan medföra svårighet för vissa befolkningsgrupper; den hoppas
dock häremot på en uppdelning av kronouppbörden på liera terminer. För min
del måste jag däremot anse att det skulle bli i hög grad betungande för dem,
som i dessa tider, ofta på dyra orter, stanna vid en arbetsinkomst på 3,000—
5.000 kronor, att i stället för 10 kronor tilläggsavgift få på sin debetsedel 1 procent
av inkomsten, 30—50 kronor. Denna ökade börda drabbar i stor utsträckning
samma skikt, som före penningvärdets nedstörtande befann sig vid 1,500—
2.000 kronor inkomst och vars levnadsställning fortfarande är ungefär lika knapp,
trots det större antal kronor varmed de röra sig. En försiktigare höjning över
de 10 kronor, varvid nu praktiskt taget hela industriarbetarklassen vant sig, synes
här vara att förorda, även om pensionernas slutsiffror i de vackraste teoretiska
fallen därigenom bliva lägre. Man kunde t. ex. låta 10-kronan stå kvar för
inkomst 1,200—2,000 kronor och sedan låta tilläggsavgiften utgå icke med 1 utan
med 1/2 procent, alltså för 3,000 kronor 15 kronor och för 5,000 kronor med 25
kronor. Sedan kunde också gärna övervägas en något hastigare stegring och att
icke stanna vid ett maximum av blott 50 kronor. Om exempelvis procenten
46
KungI. Maj:ts Proposition Kr 284.
växte med 0,i för varje ny 1,000 kronor årsinkomst upp till 10,000 kronor, bleve
tilläggsavgiften för 5,000 kronor 25 kronor, för 6,000 kronor 36 kronor, för 7,000
kronor 49 kronor, för 8,000 kronor 64 kronor, för 9,000 kronor 81 kronor och
för 10,000 kronor och däröver 100 kronor. Det kan väl ifrågasättas om icke
denna tvungna avsättning till pensionering under tiden för den bäst betalda arbetskraften
skulle för ett mycket stort antal medborgare skapa fullt så gynnsamma
pensioneringsförhållanden som enligt styrelsens förslag, men utan att
pålägga vissa redan hårt ansträngda inkomstgrupper så väsentlig stegring i tillläggsavgifterna
som styrelsen nu föreslår.»
Styrelsen beslöt härefter att i enlighet med nämnda förslag till Kungl. Maj:t
avlåta skrivelse i ärendet av innehåll registraturet utvisade.
Mot beslutet anmäldes avvikande mening av byråchefen Kickman, vilken
hänförde sig till följande särskilda yttrande:
»Den viktigaste ändring, jag anser böra göras i pensionsstyrelsens förslag,
består i en väsentlig höjning av den räntefot, som lägges till grund för avgiftspensionernas
beräkning. Särskilt i fråga om en obligatorisk avgiftsbetalning synes
det mig vara av största vikt, att de försäkrade så långt som möjligt tillförsäkras
en valuta för sina erlagda avgifter, som icke allt för mycket understiger, vad de
på annat håll kunnat erhålla. Med den höga ränta, som för närvarande kan erhållas
även på långtida placeringar, torde räntefoten kunna bestämmas till åtminstone
5 Om räntan framdeles sjunker så mycket, att man anser försiktigheten
kräva, att pensionerna på därefter erlagda avgifter beräknas efter en lägre
räntefot, bör under tiden på grund av överränta en betydande reservfond ha
hunnit samlas att tjäna som garanti för utbetalning av de stipulerade pensionerna
på därförut erlagda avgifter, varjämte placeringar då torde förefinnas, som även
för viss framtid lämna sådan överränta. Skulle till trots härför någon brist i
pensionsförsäkringsfonden uppstå, torde det vara tillbörligare, att staten bär
risken att få täcka denna, än att de försäkrade få allt för låga pensioner i förhållande
till sina avgifter. En sådan eventuell statsutgift synes mig tillhöra den
form av statsbidrag till den sociala försäkringen, som i första rummet bör ifrågakomma.
Enligt det av pensionsstyrelsen föreslagna pensionsberäkningssättet, vilket
är byggt på liknande principer som de i den frivilliga pensionsförsäkringens
äldre tariffer tillämpade, komma invalidpensionerna att få något större betydelse
än hittills. En följd härav är, att, enär kvinnornas invaliditetssannolikliet är betydligt
större än männens, för lika stora avgifter kvinnornas pensioner i förhållande
till männens, försäkringstekniskt sett, böra i det hela bliva något
mindre än förut, om man räknar försäkrade män och kvinnor som fullt skilda
grupper. Skulle kvinnornas pensioner sättas till 80 % av männens, komme därför
männen i det hela att få något mindre pensioner, än som borde tillkomma
dem enligt de försäkringstekniska grunderna. För dem, som inträda i försäkringen
vid hög ålder, äger dock ett motsatt förhållande rum, enär i dessa fall
kvinnornas pensioner böra utgöra något mer än BO % av männens. För att, då
så utan olägenhet kan ske, envar må få i pension vad hans avgifter enligt de
försäkringstekniska grunderna äro värda, har det synts mig vara att föredraga
att pensionsberäkningarna för män och kvinnor göras oberoende av varandra, i
likhet med förfarandet inom den frivilliga pensionsförsäkringen.
I enlighet med här anförda synpunkter har jag på grundval av 5 % räntefot
uträknat en pensionstariff. I denna äro pensionerna i procent av avgifterna avrundade
till hela tal och indelning gjord i femårsgrupper (dock för den lägsta
47
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
åldersgruppen 4 och för den högsta 7 år). Då enligt pensionsstyrelsens förslag
procentsatsen för kvinna skall utgöra 4/s av den för man, kan det ju vara lämpligt,
att procentsatserna där avrundats att bliva divisibla för män med 5 och för
kvinnor med 4, varav även blivit en följd, att vissa skäl tala för en utvidgning
av de högsta åldersgrupperna. Dessa skäl bortfalla emellertid i mitt förslag.
Enligt detta skulle det pensionsbelopp, vartill varje erlagd avgift berättigar,
utgå med nedanstående procent å avgiftens belopp.
Uppnådd ålder det kalenderår, för vilket avgiften påförts.
År.
Procent för
I
1
man 1 kvinna
|
16-19..........................................................................................
in
71
20-24.........................................................................................
87
56
25—29.........................................................................................
68
45
30-34.........................................................................................
54
37
35-39.........................................................................................
43
31
40—44......................................................................................
34
26
45-49..........................................................................................
27
21
50-54.........................................................................................
21
18
55—59 ... . ......
17
15
60—66.........................................................................................
14
13
För en årlig avgift å 1 krona intill 67 års ålder erhålles nedanstående
pension.
Uppnådd ålder det
kalenderår, för vilket
avgiften börjat
erläggas.
År.
Pension i
kronor för
Pension för kvinna
i % av pension
för man.
man.
kvinna.
16..............................
22.9 7
16.20
70.5
20.............................
18.53
13.36
72.1
25..............................
14.18
10.56
74.5
30..............................
10.78
8.31
77.1
35..............................
8.03
6.16
80. o
40.............................
5.93
4.91
82.8
45..............................
4.23
3.61
85.3
50..............................
2.88
2.56
88.9
55..............................
1.83
1.66
90.7
60..............................
0.98
0.91
92.9
För den högsta föreslagna årliga avgiften 53 kronor, erlagd fr. o. m. 16
t. o. m. 66 års ålder, skulle alltså en man erhålla i pension kronor 1,217:41, en
kvinna kronor 858: 60.
48
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
Vid tidigare inträdande invaliditet erhålles för 1 krona i årlig avgift fr. o.
m. 16 års ålder intill det år, då invaliditeten inträder, följande pensionsbelopp.
Uppnådd ålder det
kalenderår, då invalidi- teten inträder.
År.
Pension i
kronor lör
Pension för kvinna
i % av pension
för man.
man.
kvinna.
20..............................
4.44
2.84
64.»
25..............................
8.79
5.64
64.2
30..............................
12.19
7.89
64.7
35..............................
14.89
9.74
65 4
40..............................
17.04
11.29
66.3
45.............................
18.74
12.59
67.2
50..............................
20.09
13.64
67.9
55..............................
21.14
14.54
68.8
60..............................
21.99
15.29
69.5
65..............................
22.69
15.94
70.3
Skulle det ovan framställda förslaget tillämpas på alla, som icke äro pensionsberättigade
före lagändringens ikraftträdande, komme de äldre att få minskade
pensioner, såsom följande jämförelse av ålderspensioner enligt nu gällande och
enligt bär föreslagna bestämmelser utvisar.
Pension för 1 kronas årlig avgift fr. o. ni. år 1914 intill 67 års ålder.
Födelseår.
Pension
för man enligt
i kronor
för kvinna enligt
nuvarande
bestämmelser.
föreslagna
bestämmelser.
nuvarande
bestämmelser.
föreslagna
bestämmelser.
1855.....................................................
1.60
1.15
1.28
1.06
1860......................................................
2.60
2.04
2.08
1.84
1865......................................................
3.60
3.15
2.88
2.77
1870......................................................
5.18
4.57
4.14
3.87
1873.....................................................
5.85
5.59
4.68
4.65
1874......................................................
6.08
5.93
4.86
4.91
1875......................................................
6.30
6.36
5.04
5.22
1880..........................................
8.25
8.62
6.60
6.83
1885.....................................................
10.45
11.46
8.36
8.76
1890.....................................................
12.90
15.05
10.32
11.12
1895......................................................
14.40
19.64
11.52
14.07
1898.........................................
15.30
22.97
12.24
16.20
49
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.
För de senare födda bliva siffrorna desamma som för de år 1898 födda.
Av denna jämförelse framgår, att, under förutsättning att lika stora avgifter
årligen erläggas, ålderspensionen enligt de föreslagna bestämmelserna blir större
för alla, som äro födda efter år 1874. Skulle invaliditet inträffa tidigare, blir
skillnaden än större. Man torde därför icke av fruktan att kränka någons rätt
behöva hysa betänklighet att för dessa personer beräkna pensionerna på det här
föreslagna sättet såväl för deras förut erlagda som framtida avgifter, övergångsbestämmelserna
rörande avgiftspensioneringen kunna alltså inskränkas till att
avse de före år 1875 födda. Att de kunna på detta sätt inskränkas och sålunda
efter en relativt kort tid bortfalla ur bruk, är eu följd av den högre räntefot,
som här lagts till grund för beräkningarna
Att pensionerna för de före år 1875 födda, med undantag möjligen för de
yngre bland dem, ställa sig fördelaktigare enligt nu gällande beräkningssätt, beror
på det statsbidrag, som tilldelats dem för höjning av deras pensioner. Det kan
synas naturligast att för ifrågavarande personer bibehålla det nu gällande pensionsberäkningssättet
även för deras framtida avgifter, i den mån dessa avgifter
icke överstiga 13 kronor. Emellertid skulle det väl verka något egendomligt att
för olika delar av samma årsavgift tillämpa olika pensionsberäkningssätt. Det
skulle även medföra ökat besvär att särskilja dessa delar, i någon mån vid uträkning
av pensionerna men framför allt vid fondberäkningen. Ävenledes torde
därigenom vid en eventuell framtida ändring av pensionsberäkningssättet övergångsbestämmelserna
bliva mera komplicerade, än eljest varit nödigt. Av dessa
skäl synes det önskligt att kunna tillämpa ett enhetligt pensionsberäkningssätt
för alla framtida avgifter. Detta skulle också kunna låta sig göra, om även för
de före år 1875 födda personernas framtida avgifter pensionerna beräknades på
här föreslaget sätt och kompensation lämnades dem genom höjning av pensionsprocenten
på avgifter för tiden före lagändringens ikraftträdande. Övergångsbestämmelserna
rörande avgiftspensionerna skulle alltså kunna inskränkas till att
avse pensioner på avgifter, erlagda för tiden före nämnda tidpunkt av personer,
födda före år 1875. Under förutsättning att lagändringen träder i kraft med 1922
års ingång, skulle en bestämmelse av följande innehåll vara tillfyllest:
För den, som är född före år 1875 och blir berättigad till pension efter
1922 års ingång, skall det årliga pensionsbeloppet för avgifter enligt 4 § i lagen
om allmän pensionsförsäkring, vilka erlagts för tiden före år 1922, utgå med
följande procent av dessa avgifters sammanlagda belopp:
Procent för
Födelseår.
man.
kvinna.
1855...............
.........20
16
1856—1858 .........
........ 23
18
1859—1862 .........
..........26
19
1863—1868 .........
......... 28
20
1869-1874 .........
......... 35
25
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 242 käft. (Nr 284.) 526 21 7
50
Kungl. Maj\ts Proposition Nr 284.
Dessa procentsatser äro så uträknade, att för en viss årlig avgift under den
gångna tiden och intill 67 års ålder erhålles minst vad som skulle utgått enligt
nuvarande bestämmelser och minst vad som skulle utgått enligt det här framställda
förslaget utan övergångsbestämmelser. Detta förhållande belyses av följande
sammanställning.
Pension för eu årlig avgift å 1 krona fr. o. ni. år 1914 intill 67 års ålder.
Födelseår.
P
e n s i o
11
i krön
O
r
för man
för kvinna
enligt nuva- rande bestäm- melser.
enligt förslaget
enligt nuva- rande bestäm- melser.
enligt förslaget
utan över- gångsbestäm- melser.
med över- gångsbestäm- melser.
utan över- gångsbestäm- melser.
med över- gångsbestäm- melser.
1855.................
i
60
i
15
i
60
i
28
i
06
i
28
1856................
i
80
i
32
i
98
i
44
i
21
i
57
1860..................
2
60
2
04
2
78
2
08
i
84
2
17
1865..................
3
60
3
15
3
73
2
88
2
77
2
96
1870..................
5
18
4
57
5
26
4
14
3
87
4
20
1873..................
5
85
5
59
5
95
4
68
4
65
4
77
1874..................
6
08
5
93
6
22
4
86
4
91
4
98
Som ovan
Carl Broberg.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
51
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd
torsdagen den 11 mars 1921.
Närvarande:
Justitierådet Berglöf, Regeringsrådet Ernberg, Justitieråden
Molin, Appelberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 mars
1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade
förslag till lag om ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§
i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring samt lag om ändrad
lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av byråchefen i pensionsstyrelsen Hugo Elliot.
Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
52
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 mars 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmälde
chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist, lagrådets den
17 mars 1921 avgivna utlåtande över den 11 i samma månad till lagrådet
remitterade förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13,
30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
dels ock lag om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni
1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30
juni 1913.
Departementschefen hemställde, att förslagen, som av lagrådet lämnats
utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skulle
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Herman Hultkrantz.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6, 7, Rf 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 191 s. 1 i texten
- 2S2LU 1921:7 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7 s. 1 i texten