Sök i Ratio Lex

Med. förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6'', 7, 7-5, SO och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 1. 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30 juni 1913

1921-03-18 · 52 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:284, Med. förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6'', 7, 7-5, SO och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 1. 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30 juni 1913

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

1

Nr 284.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med. förslag till dels

lag om ändrad lydelse av 4, 6'', 7, 7-5, SO och 33 §§

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock lag om ändrad lydelse av 1. 3 och 4 §§ i

lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning

av berörda lag den 30 juni 1913; given Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid, fogade förslag till dels lag om ändrad lydelse

av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 1, 3 och

4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning

av berörda lag den 30 juni 1913.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Elmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 242 höft. (Nr 284.)

526 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 284.

Förslag

till

å » ,, i- • ,

L a g
om

ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 i lagen den 30 juni 1013

om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30

juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i nedan angivna delar

erhålla följande lydelse:

4 §•

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, utgör för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den,

som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor:

a) om inkomsten ej uppgår till 800 kronor, två kronor;

b) om inkomsten uppgår till 800 men ej till 1,200 kronor, fem

kronor;

c) om inkomsten uppgår till 1,200 men ej till 2,000 kronor, tio

kronor;

d) om inkomsten uppgår till 2,000 kronor eller mera, eu halv procent,

dock högst femtio kronor, av inkomstbeloppet, avrundat, där det ej slutar

å helt hundratal kronor, till närmast lägre sådant hundratal.

Inkomst, som i denna paragraf avses, utgör det enligt gällande förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade beloppet.

6 §•

A erlagda pensionsavgifter utgå i årlig pension följande procent,

nämligen:

å avgifter, påförda man i ålder av

16—19 år,........... 70 procent 35—44 år,............ 30 procent

20—24 » ............ 60 » 45—54 » ........... 20 »

25—29 » ............ 50 » 55—66 » .......... 15 »

30—34 » ............ 40 »

och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Proposition Nr 284.

å avgifter, påförda kvinna i ålder av

16—19

år,.......

...... 56 procent

35—44

år,......

...... 24

procent

20—24

)> .......

...... 48 »

45—54

......

16

D

25—29

» .......

...... 40 »

55-66

» ......

...... 12

y> ;

30—34

». .......

...... 32 »

åldern beräknad till det antal levnadsår, som uppnås under det kalenderår,

för vilket avgiften påförts.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för

pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst

ej uppgår för man till 600 och för kvinna till 560 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat för man 300 och för kvinna

280 kronor med avdrag av halva årsinkomsten.

För pensionsberättigad änkling, änka, frånskild make eller ogift

kvinna, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn

eller adoptivbarn under femton år, ävensom för pensionsberättigad ogift

man, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja

adoptivbarn under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej

uppgår för man till 600 och för kvinna till 560 kronor jämte 250 kronor

för varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg för barnen. Enahanda

rätt tillkommer jämväl äkta makar, av vilka mannen är pensionsberättigad

och till arbete varaktigt oförmögen och vilkas sammanlagda årsinkomst

ej uppgår till 1,160 kronor jämte 250 kronor för varje barn. Beloppet

av sådant pensionstillägg utgör 125 kronor för varje barn med avdrag

‘av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 600 kronor

för man, 560 kronor för kvinna samt 1,160 kronor för äkta makar.

Pensionsbelopp avrundas — — — — pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,

kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att

tillsvidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke räknas pension

enligt 34 § intill ett belopp av högst 300 kronor.

Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners årliga

värde iakttagas, att, där naturaförmånerna räcka till full, om än

.torftig försörjning, deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

än 600 kronor för man ock 560 kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna

ej räcka till full försörjning, deras årliga värde uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än 70 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter

de i orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.

A förmögenhet må ej beräknas lägre avkastning än fem procent

och, i den mån förmögenheten överstiger 1,800 kronor för man, 1,700

kronor för kvinna och 3,500 kronor för äkta makar, ytterligare fem

procent.

I fråga om — — — — person.

13 §.

Den — — — — kommunalutskylderna.

Den pensionsavgift utöver tre kronor, som enligt 4 § åligger vissa

avgiftspliktiga, debiteras och uppbäres i samband med kronoutskylderna.

Där — — — — kronouppbörden.

30 §.

Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning

om pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade

upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt

till j^ension, ävensom, där ansökningen avser jämväl pensionstillägg, bestämma

storleken av den årsinkomst, som skall läggas till grund för

beräkning av pensionstilläggs belopp, dock endast i den mån denna årsinkomst

ej utgöres av pension enligt 6 och 34 §§.

Sedan — — — — pensionsstyrelsen.

Söker — — — — pensionsstyrelsen.

Där — — — — utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa

ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen

blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst

enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning

eller ock icke överstiger ett belopp av 100 kronor, pensionsstyrelsen må,

efter vederbörandes hörande, utan återförvisning verkställa nödig rättelse.

Vad — — — — sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 2S4.

o

33 §.

Den — — — — stadgat.

Gift man, änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som är

till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, ock

vilken har att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äger

erhålla understöd för sådant barn under villkor och med belopp, som i

6 § är stadgat angående pensionstillägg för barn. Enahanda rätt tillkommer

jämväl ogift man, som är till arbete varaktigt oförmögen, men

icke berättigad till pension, och vilken har att försörja adoptivbarn under

femton år.

Beträffande — — — — utbetalande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 284.

Ii

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915

om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

För den, som vid 1914 års ingång fyllt sexton år, utgå å sammanlagda

beloppet av de för ett år erlagda pensionsavgifterna, i den mån detta

belopp icke överstiger tretton kronor, i årlig pension följande procent,

nämligen:

för

man,

som fyllt 16, men

icke 25

år,............

...... 30

procent

»

»

»

» 25, »

» 30

)>

...... 27 7

a »

))

»

»

» 30, »

» 35

»

...... 25

»

»

»

» 35, »

» 45

»

22 V

2 ))

x>

»

»

» 45 år ......

20

»

för

kvinna, i

äom fyllt 16, men icke

25

år, .....

...... 24

procent

»

))

» » 25, »

»

30

» ......

22

»

»

» » 30, »

»

35

» ......

...... 20

y>

» » 35, ))

y>

45

» .....

...... 18

»

»

» » 45 år

16

»

Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides

av statsmedel.

3 §•

Angående den, som före utgången av år 1921 blivit till arbete varaktigt

•oförmögen, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §

andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

i

varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten

ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor; dock att

denna inkomstgräns utgör 280 kronor för kvinna, tillhörande den grupp

personer, som avses i andra stycket av nästföljande moment.

Beloppet av dylikt pensionstillägg eller understöd utgöx-, med undantag

för fall, som i 2 mom. här nedan sägs, för man 150 och för kvinna

140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten

må överstiga 50 kronor.

2 mom. Där varaktig oförmåga till arbete inträtt före utgången av

år 1918 och inkomsten befunnits dessförinnan understiga för man 300

och för kvinna 280 kronor, utgör beloppet av pensionstillägg enligt 6 §

andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring eller av understöd enligt

33 § första stycket samma lag för man 150 och för kvinna 140 kronor

med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten,

dock att, om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor,

avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger

50 kronor.

För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år, så ock för

den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju år och

redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt

mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda

eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,

utgår sådant understöd, som omförmäles i 33 §

första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, med i näst föregående

stycke angivet belopp, även om rätten därtill förvärvats efter

utgången av år 1918.

3 mom. Pensionstillägg, som i 1 och 2 mom. här ovan avses,

höjes med 0,08 procent för varje krona av erlagda pensionsavgifter; dock

att sådan höjning må äga rum allenast med hänsyn till pensionsavgift,

som jämlikt 14 eller 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring blivit

till fullo er lagd.

4 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §

fjärde stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,

varom stadgas i 33 § andra stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten

ej uppgår för man till 300, för kvinna till 283 och lör äkta makar till

583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av dylikt pensionstillägg

eller understöd utgör 75 kronor för varje barn med avdragav

sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300

kronor för man, 283 kronor för kvinna och 583 kronor för äkta makar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

5 mom. Årsinkomst, som i 1 och 2 mom. här ovan avses, beräknas

på sätt i 7 § av lagen om allmän pensionsförsäkring föreskrives, dock

att i årsinkomsten ej ingår pension enligt 6 § samma lag, att till grund

för uppskattning av naturaförmåner lägges ett värde å full försörjning

av 800 kronor för man och 283 kronor för kvinna, att lägsta värdet av

bostadsförmån utgör 50 kronor samt att de i 7 § andra stycket sista

punkten meddelade särskilda bestämmelser rörande avkastning av förmögenhet

ej äga tillämpning.

6 mom. Vad i 30 § femte stycket av lagen om allmän pensionsförsäkring

stadgas i fråga om rätt för pensionsstyrelsen att i vissa fall

utan återförvisning verkställa nödig rättelse i pensionsnämnds beslut

rörande storleken av sökandens årsinkomst äger icke tillämpning med

avseende å fel, som överstiger ett belopp av 50 kronor och icke uppkommit

allenast genom felräkning.

4 §•

I fråga om pensionstillägg eller understöd, vartill rätt inträtt före

den 1 januari 1917 och varom ansökan gjorts före den 1 januari 1919,

skall stadgandet i 31 § första stycket andra punkten av lagen om allmän

pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom förmäles

i 3 § 2 mom. andra stycket här ovan, icke i något fall utgår för

tiden före den 1 januari 1916.

llenna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist:

Med skrivelse den 23 februari 1921 har pensionsstvrelsen inkommit

med förslag till ändrad lydelse av dels 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock 1, 3 och 4 §§

i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av förstnämnda

lag. Tillika hemställer styrelsen om anvisande av medel, som

bliva erforderliga i anledning av lagändringarna.

I sin skrivelse har pensionsstyrelsen inledningsvis framhållit följande:

Yid antagandet av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

utgick man, såsom pensionsstyrelsen i underdånig skrivelse den 21 januari 1918

framhållit, säkerligen ganska allmänt från den förutsättningen, att de bestämmelser,

som i lagen fastställts, endast vore avsedda att bilda en första grundval för

den svenska pensionsförsäkringen. Härtill kommer, att penningvärdets förändring

efter lagens genomförande även reducerat pensionernas värde högst betydligt.

Yid tidig invaliditet ställa sig pensionsbeloppen särskilt ogynnsamma, beroende

därpå, att avgiftspensionen till det väsentliga är anordnad såsom en ålderspension.

Pensionstilläggen motverka visserligen i viss mån denna olägenhet,

enär de utgå med lika belopp oavsett åldern vid invaliditetens inträdande, men

beloppens obetydlighet lämnar ej tillräcklig utfyllnad. En annan olägenhet med

den nuvarande anordningen är att, då de gifta kvinnorna i regel påföras och

betala allenast grundavgiften, tre kronor, deras avgiftspension blir av ringa värde.

Pensionsstyrelsen har under sin verksamhet haft sin uppmärksamhet inriktad

på att, med ledning av vunnen erfarenhet och i den mån, sådant låtit sig

göra, söka åstadkomma förbättringar i pensionsförsäkringen. I första hand har

det emellertid härvid gällt att få undanröjda de inskränkningar i rätten till pensionstillägg

och understöd, som de med lagen förbundna övergångsbestämmelserna

inneburo.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 242 höft. (Nr 284.)

Pensionsstyrelsens

skrivelse

d. 2 Va 1921.

526 21 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. May.ts Proposition Nr 284.

Enligt övergångsbestämmelserna var den avstängd från rätt till understöd

enligt lagens 33 §, som den 1 januari 1914 fyllt 67 år, ävensom den, som då

fyllt 15 år och var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt

mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar

eller enskilda personer.

Detta stadgande blev, efter framställning av pensionsstyrelsen, ändrat genom

lag den 8 juni 1915; och är nu från rätten till understöd utesluten allenast

den, som vid 1914 års ingång fyllt 15 år och redan då var till arbete varaktigt

oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full

försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar. Lagändringen innebar,

att inemot 200,000 från försäkringen förut uteslutna personer blevo delaktiga av

dess förmåner. Vid ändringen föreskrevs dock, att de grupper, som genom densamma

erhöllo tillträde till försäkringen, skulle erhålla allenast 50 procent av

eljest utgående normalbelopp.

Övergångsbestämmelserna stadgade vidare, att pensionstillägg och understöd

skulle utgå med reducerat belopp (50—90 procent) för dem, som före utgången

av år 1918 förvärvade rätt till pensionstillägg eller understöd. Genom lagen den

9 juli 1920 upphävdes även denna bestämmelse tillika med föreskriften i lagen

den 8 juni 1915, att understöd för dem, som genom samma lag blevo delaktiga

i försäkringen, skulle utgå med allenast 50 procent av eljest stadgat belojip.

Från och med den 1 januari 1921 utgå på grund av denna ändring samtliga pensionstillägg

och understöd med normalt belopp, där ej undantagsvis minskning

föranledes av värdighetsbestämmelserna i 9 § pensionsförsäkringslagen. Denna

lagändring har beräknats medföra, att från och med sistnämnda dag omkring

171,000 pensionstagare skulle få sina pensioner fördubblade och omkring 63,000

sina pensionsbelopp mer eller mindre förhöjda.

Förutom de lagändringar, som sålunda företagits i fråga om övergångsbestämmelserna,

hava under de gångna åren genomförts en del andra reformer.

Den viktigaste av dessa torde vara införandet i försäkringen av de s. k. barntilläggen,

vilket skedde genom lagen den 28 juni 1918. Jämlikt denna lag kan

för pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är invalid och

har att försörja barn eller adoptivbarn under 15 år, pensionen ökas med högst

75 kronor för varje sådant barn. Samma förmån tillkommer även pensionsberättigade

äkta makar, för så vitt de båda äro invalider.

På grund av dessa lagändringar har pensionsförsäkringen redan nu en avsevärt

större omfattning och ekonomisk betydelse än de ursprungliga bestämmelserna

medgåvo. Under år 1921 beräknas omkring 35 miljoner kronor komma

att utbetalas i pensioner och understöd till omkring 270,000 pensionstagare.

I detta sammanhang må ytterligare erinras därom, att genom lagen den 14

juni 1918 om kommunala pensionstillskott m. m. tillfälle beretts kommun, bland

annat, att lämna pensionstagare ett kommunalt tillskott till deras pensioner,

vilket ej är av fattigvårds karaktär. Vidare har en omläggning av den frivilliga

försäkringen ägt rum samt vid olika tillfällen en del mer eller mindre väsentliga

lagändringar genomförts, vilka avsett handläggningen av de löpande pensionsärendena

m. m.

Däremot hava några sådana genomgripande förändringar i pensionsförsäkringslagen,

till vilka styrelsen i sin skrivelse till Ivungl. Maj:t den 21 januari

1918 uppdragit konturerna, ej vidtagits eller av styrelsen föreslagits. Anledningen

härtill är huvudsakligen att söka i de osäkra ekonomiska förhållanden, som

blevo en följd av den så gott som omedelbart efter pensionsförsäkringens infö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.

rande inträdda kristiden och som ännu fortfara. Till dessa ovissa ekonomiska

förhållanden hava under senare tid kommit två omständigheter, som göra det

yttermera tvivelaktigt, huruvida tidpunkten ännu är inne att föreslå några mera

genomgripande ändringar i de principer, på vilka den nuvarande pensionsförsäkringen

är byggd. Dels har nämligen framlagts förslag till anordnande av en

obligatorisk sjukförsäkring och dels har tillsatts en kommitté med uppdrag att

verkställa utredning rörande en mera enhetlig organisation av socialförsäkringen

och förenklade former för dess förvaltning.

Införandet av en allmän, väl organiserad sjukförsäkring måste anses vara

av största betydelse för pensionsförsäkringen och dess utveckling. Detta icke

blott beträffande frågan om en rationell anordning av den förebyggande sjukvårdsverksamheten,

utan även beträffande en del andra frågor, vilka äga sammanhang

med pensionsförsäkringen. Av denna orsak är det av vikt, att från pensionsförsäkringens

sida ej förslag framställas eller åtgärder vidtagas, vilka skulle kunna

försvåra eller fördröja sjukförsäkringens genomförande.

Kravi på åtminstone en viss enhetlighet inom socialförsäkringen och förenklade

administrationsformer för densamma hava länge utgjort ett brännande

spörsmål. Då denna fråga nu i samband med sjukförsäkringens införande är

under utredning, synes det icke lämpligt att genom några mera betydande förändringar

i grunderna för den nuvarande pensionsförsäkringen föregripa detta

arbete.

Däremot finner styrelsen det icke tillrådligt och ej heller behövligt att,

under avvaktan på detta mera allmänna ordnande av socialförsäkringen i dess

helhet, alldeles avstå från värjo slags förbättring av pensionsförsäkringen. Tvärtom

anser styrelsen det oavvisligt, att åtminstone något med det snaraste göres

för att provisoriskt förbättra pensionsförsäkringen, därest densamma icke, till

skada för sin framtida utveckling, skall förlora allt förtroende hos allmänheten.

Styrelsen framlägger därför nu vissa reformförslag, men har strängt begränsat

dem till att endast omfatta sådana ändringar, som icke längre synas kunna uppskjutas

och som tillika äro av den beskaffenhet, att de icke äro hinderliga för

sjukförsäkringens genomförande eller föregripa utredningsarbetet om socialförsäkringens

organisation.

Måhända kommer man ändock att invända häremot, att tiden för vidtagande

av även sådana, starkt begränsade reformer är olämplig. Penningvärdet har nu

åter börjat stiga och man saknar förutsättningar att bedöma, huru långt en sådan

stegring kommer att sträcka sig. Härtill kommer att den statsfinansiella ställningen

för närvarande är och sannolikt ännu länge kommer att förbliva synnerligen

brydsam, varför alla ökade krav på staten, som icke avse produktiva ändamål,

måste väcka betänkligheter.

Berörda synpunkter hava ingalunda av styrelsen förbisetts vid uppgörandet

av nu föreliggande ändringsförslag. Styrelsen har sökt inskränka sig till vad som

för närmaste framtiden synes under alla omständigheter ofrånkomligt.

De lagändringsförslag, som pensionsstyrelsen nu framlägger, avse

i huvudsak dels en höjning av pensionsavgifterna för högre inkomster

och ett något modifierat sätt för avgiftspensionernas beräkning, dels en

höjning av pensionstilläggen och understöden för dem, som efter lagändringens

ikraftträdande bliva invalider, dels ock en utvidgning av rätten

till barntillägg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

Innan en närmare redogörelse lämnas för dessa förslag, har jag

ansett mig i likhet med pensionsstyrelsen böra understryka, att sådana

ändringar i pensionsförsäkringslagen icke för närvarande böra ifrågakomma,

som kunna antagas på något sätt lägga hinder i vägen för införandet

av allmän sjukförsäkring i vårt land eller försvåra den nu pågående

utredningen rörande åstadkommandet av enhetlighet inom socialförsäkringen.

Men vissa av de brister, som, förklarligt nog, ännu vidlåda

pensionsförsäkringen, synas mig redan nu böra och kunna avhjälpas.

De pensioner, som därifrån utgå, hava genom penningvärdets fäll förlorat

en stor del av sitt värde och stå ännu mycket mindre än vid lagens

antagande i rimligt förhållande till levnadskostnadernas höjd. Det bör

vara tydligt för envar, att, om icke med det snaraste möjlighet beredes till

en väsentlig höjning av pensionsförmånerna, vår svenska folkpensioneringkommer

att ej alls kunna motsvara de förhoppningar, som ställts på

densamma. Ett uppskov skulle bidraga till spridandet av uppfattningen,

att pensionsförsäkringen är jämförelsevis värdelös, och jag är därför

fullt ense med pensionsstyrelsen därom, att åtgärder nu måste vidtagas

för att åstadkomma skäliga höjningar av pensionerna. Enligt min

mening bör sålunda det allmänna redan nu, trots den för närvarande

brydsamma statsfinansiella ställningen, ikläda sig den med dessa höjningar

förenade kostnadsökningen för pensionsförsäkringen, en kostnadsökning,

som i början icke blir så synnerligen stor, men som efter några

år kommer att uppgå till avsevärda belopp. Såsom av den följande

redogörelsen torde framgå, har pensionsstyrelsen lagt sina förslag så,

att de icke innehålla några principiella nyheter, utan endast utgöra en

utveckling av det redan bestående, något som jag under nuvarande förhållanden

jämväl finner vara det enda rätta.

Pensionsavgifter och avgiftspensioner.

Bestämmelserna rörande beloppet av de pensionsavgifter, som skola

av de avgiftspliktiga erläggas, återfinnas i 4 § pensionsförsäkringslagen,

som genom lagen den 19 november 1920 erhållit ändrad lydelse att gälla

från och med den 1 januari 1921. De avgiftspliktiga indelas enligt den

nya lydelsen av denna paragraf i följande fyra inkomstklasser med

nedan angivna pensionsavgifter:

Inkomstklass

Årsinkomst

Grundavgift

I

Under 600 kr.

3 kr.

11

600—799 »

3 »

III

800—1,199 »

3 »

IV

1,200 kr. och däröver

3 »

Tilläggsavgift

2 kr.

5 »

10 »

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

13

Vidare stadgas i samma paragraf, likaledes enligt dess nya lydelse,

att inkomst, som i paragrafen avses, utgör det enligt gällande förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade beloppet.

Enligt 6 § första stycket pensionsförsäkringslagen utgör pensions

årliga belopp för man 30 och för kvinna 24 procent av de erlagda pensionsavgifternas

sammanlagda belopp. Detta gäller dock endast personer,

som vid 1914 års ingång ännu icke fyllt 25 år d. v. s. personer födda

efter år 1888. För andra personer utgå, jämlikt 1 § i lagen den 8 juni

1915 om övergångsbestämmelser till pensionsförsäkringslagen, avgiftspensionerna

med nedanstående procent av de erlagda pensionsavgifternas

sammanlagda belopp:

Födelseår

Pro

cent

-

tor man

för kvinna

1884—1888..................................................................................

27'',''a

22

1879—1883....................................................................................

25

20

1869-1878....................................................................................

221 ''a

18

före 1869 ...................................................................................

20

16

De försäkrades fördelning på olika inkomstklasser samt avgiftsbeloppens

storlek inom de olika klasserna framgår av nedanstående av pensionsstyrelsen

meddelade tabell, som avser 1918 års avgifter. Anmärkas må,

att gränsen mellan första och andra inkomstklassen då var satt till 500 kronor.

Inkomstklass

Årsinkomst

kr.

Pensions-

avgift

kr.

Antal per- soner

Påfört avgiftsbelopp

Grundavgifter

kr.

Tilläggs-

avgifter

kr.

Summa

kr.

I ......................

Under 500

3

2,053,000

6,159,000

6,159,000

II ......................

500-799

5

232,000

696,000

464,000

1.160,000

III ......................

800-1,199

8

386,000

1,158,000

1,930,000

3,088,000

IV....................

1,200 o. högre

13

684,000

2,052,000

6,840,000

8.892.000

Summa

—

—

3,355,000

10.065,000

9,234,000

19,299,000

Pensionsstyrelsens förslag i fråga om pensionsavgifterna innebär,

att inkomstklass IV skulle begränsas till personer med en inkomst, som

uppgår till 1,200 men ej till 1,500 kronor, samt att för personer med en

inkomst av 1,500 kronor eller däröver tilläggsavgiften skulle utgå med

en procent, dock högst 50 kronor, av inkomstbeloppet, avrundat nedåt

Pcnsions
styrelsens
förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

till helt hundratal kronor. Dessutom föreslås ett något förändrat sätt

för avgiftspensionernas beräkning.

Rörande dessa frågor anför pensionsstyrelsen följande.

Tydligt är, att med de låga avgifter, som enligt nu gällande bestämmelser

utgå, endast en relativt obetydlig pension kan erhållas. Särskilt gäller detta i

fråga om personer, som vid tidig ålder bliva invalider. Vidare har anmärkts,

att pensionsavgifternas stegring ej bör upphöra vid en så låg inkomstgräns som

1,200 kronor. Avgiften borde ställas mera i beroende av inkomstens storlek.

I sin förut omnämnda skrivelse av den 21 januari 1918 framlade styrelsen

bland annat dessa synpunkter och framhöll därvid, att en höjning av pensionsavgifterna

vore en ofrånkomlig åtgärd för att ernå pensioner, som komme att

stå i överensstämmelse med de framtida försörjningskostnaderna. Styrelsen

lämnade dock samtidigt uttryck för den uppfattningen, att en förhöjning av pensionsavgifterna

måste verkställas successivt och med varsamhet, så att den icke

verkade tryckande på de försäkrade.

Sedan skrivelsen den 21 januari 1918 avläts, hava delvis ändrade förhållanden

inträtt och styrelsen anser sig på grund härav, såsom även förut anförts,

nu icke böra ifrågasätta några mera genomgripande ändringar i det bestående. I

fråga om höjningen av pensionsavgifterna har styrelsen ansett sig, särskilt med

hänsyn till sjukförsäkringen, böra gå fram med den största varsamhet. Genom

den modifikation, som föreslås i sättet för beräkningen av avgiftspensionens

storlek, har ock i det väsentliga så ordnats, att, därest sjukförsäkringen och utredningen

angående socialförsäkringens framtida organisation skulle så fordra,

en omläggning av avgiftspensioneringen kan utan olägenhet genomföras.

Beträffande avgifternas belopp innebär styrelsens förslag icke någon rubbning

av nu gällande bestämmelser om grundavgiften, om tilläggsavgifterna för

lägre inkomster och om vad i förevarande avseende skall anses som inkomst.

Tilläggsavgifterna skulle enligt styrelsens förslag bibehållas med nuvarande belopp

för inkomst intill 1,500 kronor. För inkomst av 1,500 kronor eller däröver

skulle intill visst inkomstbelopp tilläggsavgiften utgå med en procent av inkomsten,

avrundad, där den ej slutar å helt hundratal kronor, till närmast lägre

sådant hundratal. Yad angår den övre inkomstgränsen har styrelsen varit tveksam,

men stannat vid en inkomst av 5,000 kronor, i följd varav tilläggsavgiftens högsta

belopp blir 50 kronor.

Den föreslagna höjningen av tilläggsavgifterna torde icke kunna antagas

bliva för betungande. Förslaget innebär i själva verket endast en utsträckning

av den i fråga om lägre inkomsttagare redan nu gällande regeln, att i pensionsavgift

skall erläggas omkring en procent av inkomsten. Den enda ändring, som

göres, är en höjning av inkomstgränsen. Denna höjning är emellertid i viss män

mera skenbar än verklig. Om penningens värde sedan år 1914 anses hava fallit

med omkring 2/3, borde, endast för att den nu gällande högsta inkomstgränsen,

1,200 kronor, skulle bibehålla sitt ursprungliga värde, densamma rätteligen höjas

till inemot tre gånger detta belopp eller till närmare 3,600 kronor.

Pensionsstyrelsen har icke förbisett, att det för vissa grupper av befolkningen

kan medföra svårighet att på en gång erlägga de nu föreslagna tilläggsavgifterna.

Dessa avgifter uppbäras, som bekant, i samband med kronouppbörden,

vilken försiggår endast en gång om året. Det hade därför varit önskligt, att samtidigt

med en höjning av tilläggsavgifterna få det ordnat så, att desamma kunde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

15

erläggas i flera terminer. Med hänsyn till den pågående utredningen om en förenklad

organisation av socialförsäkringen m. m. har styrelsen emellertid icke

ansett det möjligt att nu framlägga förslag om en förändrad ordning för uppbörden

av pensionsavgifterna, varmed för övrigt sammanhänga frågorna om påföringen

och debiteringen av avgifterna samt ansvaret för deras inbetalande. De

anmärkta olägenheterna skulle måhända tillsvidare kunna i viss mån avhjälpas

om, såsom varit ifrågasatt, även krön ouppbörden uppdelades på terminer.

Pensionsstyrelsens förslag avhjälper icke den ofta påpekade olägenheten,

att de gifta kvinnornas och änkornas avgiftspensioner i regel bliva av ringa betydelse.

En tillfredsställande rättelse av detta missförhållande torde i själva

verket kunna ernås endast i samband med en väsentlig rubbning i grunderna

för den nuvarande pensionsförsäkringen och styrelsen anser sig därför nödsakad

att låta med denna reform tills vidare anstå.

Enligt det nu gällande sättet för beräkning av avgiftspensionen utgör denna,

såsom redan angivits, en viss — frånsett övergångsbestämmelserna — för alla

åldrar lika procent av de erlagda avgifternas sammanlagda belopp, nämligen för

män 30 och för kvinnor 24 procent.

Dessa bestämmelser äga fördelen av stor enkelhet vid uträkning av pensionsbeloppen,

men medföra även vissa nackdelar. Enär pensionsbeloppet i allmänhet

år oberoende av den ålder, vid vilken avgift erlägges, kan pensionen i

många fall komma att betydligt avvika från det belopp, som enligt ett mera

individuellt försiikringstekniskt beräknings sätt bort utgå. Med de nuvarande låga

pensionsavgifterna är denna olägenhet mindre framträdande, men den blir naturligen

mera betydande, i den mån avgifterna höjas och förhållandet mellan högsta

och lägsta utgående avgift ökas. I sammanhang härmed står en annan olägenhet

hos de nuvarande bestämmelserna, nämligen att de i allmänhet medföra en stor

osäkerhet vid fondberäkningar och andra inom pensionsförsäkringen erforderliga

försäkringstekniska utredningar. Det erbjuder ock självfallet betydande svårigheter

att lämpligen modifiera bestämmelser av sådan natur som de nu gällande,

då behövliga successiva förändringar i pensionsavgifterna eller i fördelningen av

pensionsförmånerna skola genomföras. Det torde ej heller låta sig göra att med

den nu föreslagna förhöjningen av avgifterna bibehålla det nuvarande beräkningssättet,

därest icke avsevärda tillskott av allmänna medel lämnas.

Det har därför gällt att utfinna ett beräkningssätt, som undviker ovannämnda

olägenheter, men som med hänsyn till vad ovan anförts så nära som

möjligt ansluter sig till det nuvarande systemet och de i avseende å detsamma

gällande övergångsbestämmelserna.

Det förslag, som nu av pensionsstyrelsen framlägges, innebär, att de försäkrade

indelas i vissa åldersgrupper och att för samtliga personer inom en grupp

pensionen utgår med viss lika procent av de för åldersperioden erlagda avgifterna.

För de lägre åldrarna, där avgiftsprocentens absoluta variation är störst från år

till år, omfattar varje period i allmänhet en femårsgrupp, för högre åldrar åter

en tioårsgrupp (dock så att av vissa praktiska skäl den yngsta gruppen omfattar

endast fyra åldrar, den äldsta gruppen tolv). Ett liknande system med uppdelning

i åldersgrupper av varierande längd har redan tillämpats i nu gällande

övergångsbestämmelser.

För varje erlagd avgift erhålles enligt det föreslagna beräkningssättet nedan

angivna pension vid inträdd varaktig oförmåga till arbete och senast vid fvllda

67 år:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

Ålder det år, för vilket Pension i procent av erlagd avgift,

avgift påförts. Män. Kvinnor.

16—19............................................................................... 70 56

20—24................................................................................. 60 48

25—29................................................................................ 50 40

30—34................................................................................ 40 32

35—44................................................................................. 30 24

45—54............................................................................... 20 16

55—66.............................................................................. 15 12

Procenttalet för männen har inom varje grupp avrundats till helt femtal

och procenttalet för kvinnorna har överallt, liksom i de hittills gällande bestämmelserna,

satts till jämnt 80 procent av det för männen utgående. Det må anmärkas,

att om dessa procenttal i stället beräknas oberoende av varandra efter

skilda livslängds- och invaliditetstabeller för män och kvinnor, men med i övrigt

oförändrade beräkningsgrunder, detta kommer att medföra i allmänhet något försämrade

villkor för kvinnorna och en motsvarande förbättring för männen. Käknar

man åter med gemensamma tabeller för män och kvinnor, föranleder detta naturligen

en genomgående höjning av procentsatserna för kvinnorna och en motsvarande

sänkning för männen. Pensionsstyrelsen har icke funnit anledning att

vid detta tillfälle framlägga något förslag, som skulle innebära ett frångående

vare sig i ena eller andra riktningen från hittills tillämpade grunder på denna

punkt. Då emellertid vid särskild beräkning för män och kvinnor förhållandet

mellan procentsatserna för de olika könen visserligen för lägre åldrar avsevärt

understiger, men för högre åldrar överstiger 80 procent, ligger den invändningen

nära till hands, att fastställandet av förhållandet till jämnt 80 procent kan medföra,

att jämväl bland kvinnorna en och annan äldre årsklass erhåller mindre

procentsats än förhållandet skulle bliva, även om man använde skilda, tabeller

för män och kvinnor. Denna invändning förfaller dock med hänsyn till de utjämningar

av procenttalen, som företagits vid tabellens upprättande. Om särskild

beräkning användes för män och för kvinnor, blir procentsatsen för männen

avsevärt högre än i tabellen för åldrar under 35 år och i det närmaste oförändrad

för åldrarna 35—54 år, medan för åldersgruppen 55—66 år eu minskning

inträder från 15 till 13 procent; för kvinnorna åter minskas procenttalen avsevärt

för åldrar under 35 år, men kvarstå praktiskt sett oförändrade för högre åldrar.

De föreslagna nya procenttalen äro beräknade efter en förutsatt räntefot av

4,3 procent, således en något högre räntefot än den, som nu ligger till grund

för beräkning av pensionerna.

Att till grund för beräkningen av avgiftspensionerna lägga en högre räntefot

än 4,3 procent anser styrelsen i det närvarande läget och med hänsyn till

pensionsförsäkringsfondens ekonomiska förhållanden icke tillrådligt. Visserligen

har medelräntan å fondens placeringar under de senaste åren icke oväsentligt

överstigit nämnda räntesats, men det undandrager sig för närvarande allt bedömande,

huruvida och i vad mån så skall bliva fallet även för en längre tid

framåt. En övergång från en försiktigt vald räntefot till en högre, mera spekulativ

sådan, något som reservationsvis ifrågasatts av en ledamot i styrelsen, skulle

visserligen medföra en avsevärd förhöjning av avgiftspensionerna, men samtidigt

kräva, förutom vissa ändringar i bestämmelserna för pensionsförsäkringsfondens

förvaltning, garanti från statens sida för täckning av eventuella brister i pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

IT

sionsförsäkringsfonden. I reservationen förutsattes, att man vid ett framtida räntefall

skall återgå till grunder, byggda på en lägre räntefot. Alldeles oavsett det

förhållandet, att sådana förändringar icke kunna göras retroaktiva och att man

sålunda skulle vara bunden att alltjämt upprätthålla den högre förräntningen för

de redan erlagda avgifterna, synes man emellertid kunna fordra, att beräkningsgrunderna

skola vara valda med sådan försiktighet, att man icke onödigtvis utsätter

sig för möjligheten att av enbart ekonomiskt-tekniska skäl nödgas göra

genomgripande ändringar i lagens bestämmelser. Den försäkrade allmänheten

skulle givetvis komma att ställa sig oförstående inför sådana lagändringar, särskilt

om de innebära en försämring av förut gällande försäkringsvillkor.

Huruvida en övergång till en dylik högre räntefot nu kan anses lämplig

och önskvärd är sålunda i och för sig synnerligen tveksamt. I vilket fall som

helst håller styrelsen bestämt före, att en sådan viktig förändring måste föregås

av en mera ingående utredning, vilken synes böra anknytas till frågan om beräkningsgrunderna

för de övriga socialförsäkringsgrenarna, en fråga som lärer komma

under omprövning inom förenämnda organisationskommitté.

I fråga om invaliditet och dödlighet har styrelsen i huvudsak utgått från

samma förutsättningar som de av ålderdomsförsäkringskommittén antagna.

De beräkningar i övrigt, som ligga till grund för styrelsens förslag i denna

del (t. ex. i fråga om det -inbördes förhållandet mellan de sammanlagda avgiftsbelopp,

som inom varje åldersgrupp erläggas dels av män, dels av kvinnor, i

fråga om avgifternas fördelning på åldrar inom varje grupp m. m.), hava gjorts

med synnerlig försiktighet, så att man för framtida beräkningar med visshet bör

befinna sig på den säkra sidan. Exempelvis har i rätt stor utsträckning hänsyn

tagits till den möjligheten, att kvinnornas avgiftsbetalning kan komma att framdeles

få en jämförelsevis större omfattning än hittills varit förhållandet.

Av tabellen framgår, att procentsatserna bliva vida högre än de nu gällande

för åldrar under 35 år, sammanfalla med dessa för åldersperioden 35—44 år samt

understiga dem för högre åldrar.

För dem, som undandraga sig att erlägga påförda avgifter, komma därför

påföljderna av en sådan försumlighet att göra sig gällande i en mera rationellt

avvägd och för yngre årsklasser vida kraftigare reduktion av pensionen än med

det hittills gällande beräkningssättet varit fallet. Därmed har även avvärjts den

hittills ständigt hotande faran, att de yngre årsklasserna genom försumlighet i

avgiftsbetalningen kunna betänkligt försämra pensionsförsäkringens ekonomi. De

ganska betydande säkerhetsmarginaler, som av denna anledning hittills varit erforderliga,

bliva därför med det nya systemet fullständigt umbärliga. Dels av

denna grund och dels med anledning av den något högre räntefot, som tillämpats,

medför det nya beräkningssättet för dem, som regelbundet och ordentligt

erlägga sina avgifter, i allmänhet något högre pensionsförmåner än det nu

gällande systemet. Om exempelvis en man erlägger samma årliga avgift från

och med 16 till och med 66 år, utgår den årliga pensionen från 67 års ålder

med 33,6 procent av de erlagda avgifterna i stället för nuvarande 30 procent.

För en kvinna blir motsvarande procentsats 26,8 i stället för nuvarande 24.

Den högsta årliga avgiftspension, som kan erhållas enligt de föreslagna nya

grunderna, utgör för man 906 kronor 30 öre och för kvinna 725 kronor 4 öre.

Detta förutsätter, att högsta avgift, 53 kronor, erlagts från och med 16 till och

med 66 års ålder. Till jämförelse må nämnas, att högsta årliga avgiftspension.

som enligt nu gällande bestämmelser kan erhållas, utgör för man 198 kronor 90

Bihang till riksdagms protokoll 1921. 1 saml. 242 höft. (Xr 284.) 52621 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij:ts Proposition Nr 284.

öre och för kvinna 159 kronor 12 öre. Även med inräknande av pensionstillägg

uppgå de förmåner, som med nuvarande bestämmelser kunna ifrågakomma, sammanlagt

högst för man till 428 kronor 46 öre och för kvinna till 373 kronor 38

öre samt motsvara alltså blott omkring hälften av högsta avgiftspensionen enligt

de föreslagna nya bestämmelserna.

Vad angår önskemålet att erhålla avgiftspensioneringen så anordnad, att

den mer än nu tager hänsyn till behovet vid tidig invaliditet, tillgodoses detta i

viss utsträckning genom det föreslagna nya sättet för avgiftspensionens beräkning.

Den procent, som erhålles å avgifter, vilka erlagts i yngre år, är nämligen

väsentligen högre än den, som nu utgår för dessa avgifter. Om eu person blir

invalid före 30 års ålder, utgår sålunda pensionen med en procentsats å de erlagda

avgifterna, som i regel är åtminstone dubbelt så stor som enligt de nuvarande

bestämmelserna.

Om den försäkrade t. ex. erlagt sammanlagt 50 kronor från och med 16 till

och med 19 års ålder, 200 kronor från och med 20 till och med 24 års ålder och

250 kronor från och med 25 till och med 29 års ålder, utgår invaliditetspensionen

från 30 års ålder med 280 kronor årligen för man och 224 kronor för kvinna.

Om högsta årsavgiften, 53 kronor, erlagts från och med 16 till och med 29 års

ålder, utgår den årliga avgiftspensionen vid invaliditet från 30 års ålder med 439

kronor 90 öre för man och 351 kronor 92 öre för kvinna.

Det framgår av de avförda exemplen, att man med det nya förslaget verkligen

vinner utsikt till en avgiftspensionering av helt annan effektivitet än den,

som ernås med nu gällande bestämmelser angående avgifternas belopp och pensionernas

beräkning, samt att eu dylik effektivitet inträder även vid jämförelsevis

tidigt inträffad invaliditet. Det må i detta hänseende till jämförelse erinras, att

enligt nuvarande bestämmelser årliga invaliditetspensionen från 30 års ålder för

en försäkrad, som årligen erlagt högsta nu gällande avgift, 13 kronor, utgör allenast

54 kronor 60 öre för man och 43 kronor 68 öre för kvinna.

Det torde knappast kunna resas några betänkligheter mot att man tillämpar

det nya beräkningssättet för de årsklasser, som efter 1914 års ingång fyllt

16 år och ej före lagens ikraftträdande blivit berättigade till pension, samt beträffande

samtliga av dem erlagda avgifter. Det kan nämligen synas skäligt, att

man även för dem räknar med en räntefot av 4,8 procent, då medelräntan å pensionsfondens

placeringar under de förflutna åren ej obetydligt överstigit nämnda

räntebelopp. Och det torde ej vara mindre riktigt, att man även på dem tillämpar

den nya grundsatsen, att envar erhåller försäkringsteknisk valuta för de avgifter

han erlägger, och därmed undviker nödvändigheten att belasta de ordentliga och

regelbundna avgiftsbetalarna med reduktioner i pensionsförmånerna, i ändamål

att samla reserver för att bestrida en dyrare pensionering av dem, som undandraga

sig den tyngre delen av sin avgiftsplikt.

Jämväl för de årsklasser, som före år 1914 fyllt 16 år, torde det nya systemet

böra tillämpas å avgiftsbelopp, som framdeles erläggas, i den mån dylikt

belopp för ett år överstiger högsta nu utgående avgift, 13 kronor.

För avgifter intill ett belopp av 13 kronor årligen äro däremot sistnämnda

årsklasser enligt nu gällande bestämmelser tillförsäkrade pensionsförmåner, vilkas

värde i allmänhet mer eller mindre avsevärt överstiger värdet av de förmåner,

som beredas med det föreslagna nya beräkningssättet. Kostnaden för dessa särskilda

förmåner bestrides av statsmedel.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.

Det torde vara enklast ocli ur de flesta synpunkter lämpligast att åtminstone

icke för närvarande göra någon rubbning i dessa bestämmelser. Nödvändigheten

att i så fall göra särskilda beräkningar för de delar av samma pensionsavgift,

som ligga under respektive över 13 kronor per år, medför naturligtvis

någon arbetsökning, men denna blir, åtminstone under en avsevärd tid framåt,

jämförelsevis obetydlig. Yad särskilt ålderspensioneringen beträffar, blir skiljaktigheten

i beräkningssätten under den närmaste tiden till och med år 1935 endast

den, att för avgifter, erlagda för ålder efter 55 år, pensionen utgår med 20

procent för man och 16 procent för kvinna i den mån det årliga avgiftsbeloppet

ej överstiger 13 kronor, för överskjutande belopp åter med. 15 respektive 12

procent.

Därest man framdeles vid en mera grundlig revision av pensionsförsäkringen

i dess anslutning till övriga socialförsäkringSgrenar skulle finna det ändamålsenligt

att övergå till andra mera väsentligt ändrade bestämmelser rörande

avgiftspensioneringen, torde det därvid, om så finnes önskvärt, också lättare än

nu låta sig göra att mer eller mindre modifiera övergångsbestämmelserna efter grunder,

som då kunna finnas tillämpliga. Däremot synes det nu näppeligen vara den

rätta tidpunkten att söka åvägabringa en modifikation av antytt slag, särskilt som

en sådan modifikation för närvarande knappast torde vara av praktiska skäl mera

trängande påkallad.

Ej sällan hör man uttalas det önskemål, att den nu för ålderspensionen

bestämda åldersgränsen av 67 år måtte sänkas. Yrkande därom har ock motionsvis

framkommit i riksdagen. Verkställda beräkningar hava visat, att en sådan

åtgärd skulle medföra en avsevärd minskning i avgiftspensionernas storlek. Sålunda

skulle t. ex. en man, som från och med 16 års ålder under hela deD tid, han är

avgiftspliktig, erlagt en och samma avgift, bekomma en pension, som, därest pensionsrätten

inträder vid 60 års ålder, blir endast omkring 66 procent och, om

pensionsrätten inträder vid 65 års ålder, omkring 91 procent av den pension,

han skulle hava fått från 67 års ålder. För en kvinna bliva motsvarande siffror

omkring 74 och 94 procent. Beträffande ifrågavarande önskemål må emellertid

erinras, att enligt gällande bestämmelser pension utgår så snart en person blir

varaktigt oförmögen till arbete, således även om detta inträffar innan den fastställda

åldersgränsen uppnåtts. Utan en dylik kompletterande bestämmelse

borde utan tvivel betänkligheterna mot en så hög pensionsålder som 67 år fä

tillmätas avsevärd vikt. Att pensionsstyrelsen skulle under nu pågående utredningar

rörande socialförsäkringen i vidare mån upptaga till behandling ifrågavarande

spörsmål har icke synts lämpligt.

Eu av de till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herr särskilt

Hj. Branting, har i ett uttalande till styrelsens protokoll (se bil. C) förklarat

sig anse det bliva i hög grad betungande för dem, som i dessa nj. Branting.

tider, ofta på dyra orter, stannade vid en arbetsinkomst på 3,000—5,000

kronor, att i stället för 10 kronor tilläggsavgift få på sin debetsedel en

procent av inkomsten eller 30—50 kronor. Herr Branting ifrågasätter, att

en tilläggsavgift av 10 kronor skulle gälla för inkomst mellan 1,200 och

2,000 kronor, att för inkomst av 2,000 till 5,000 kronor tilläggsavgiften

skulle utgöra Va procent av inkomsten samt att för högre inkomster

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

Byråchefen

Dick mans

reservation.

Departements
chefen.

procenten skulle växa med 0,1 för varje ytterligare 1,000 kronor i årsinkomst

upp till 10,000 kronor. För en inkomst av 10,000 kronor och

däröver skulle tilläggsavgiften bliva 100 kronor.

En ledamot i pensionsstyrelsen, byråchefen K. Dickman, bar i avgiven

reservation uttalat sig för, att den räntefot, som lägges till grund

för avgiftspensionernas beräkning, bestämmes till åtminstone 5 procent

ävensom att pensionsberäkningarna för män och kvinnor skola göras

oberoende av varandra. Med dessa utgångspunkter bär reservanten uppgjort

ett särskilt sätt för avgiftspensionernas beräkning. I sammanhang

därmed bär reservanten även framställt ett förslag till övergångsbestämmelser,

som i viss mån avviker från pensionsstyrelsens. (Se närmare bil. C).

I likhet med pensionsstyrelsen finner jag, bland annat med hänsyn

till penningvärdets fall, en skälig höjning av pensionsavgifterna vara

väl på sin plats. På grund av den pågående utredningen rörande socialförsäkringens

organisation förefaller det emellertid vara oklokt att nu

företaga någon höjning av pensionsavgifterna för de lägsta inkomsttagarna.

Nekas kan ej, att många skäl tala för pensionsstyrelsens förslag

om en tilläggsavgift av en procent för inkomster ''mellan 1,500 och

5,000 kronor. Ifrågasättas kan dock, om tidpunkten nu är lämplig att

företaga en så avsevärd avgiftshöjning. Skatterna äro och komma

säkerligen att fortfarande bliva mycket tyngande, samtidigt som de

skattskyldigas inkomster i allmänhet äro i starkt sjunkande. Säkerligen

kommer det ock att kännas ganska svårt för en hel del personer, särskilt

familjeförsörjare, med inkomster mellan 1,500 och 5,000 kronor

att jämte kronoutskylderna på en gång erlägga så höga avgifter, som

de av pensionsstyrelsen föreslagna. Huru önskligt det än kan vara att

uttaga de sålunda föreslagna avgifterna, finner jag mig likväl av ovan

angivna skäl och • i all synnerhet då någon omläggning av sättet för

uppbörden av avgifterna i detta sammanhang icke kan ifrågakomma,

nödsakad att i viss mån modifiera pensionsstyrelsens förslag.

Bibehålies en tilläggsavgift av 10 kronor för inkomster intill 2,000

kronor och bestämmes avgiften för högre inkomster till 1 a procent,

dock högst 50 kronor, av inkomsten, synes man hava hållit höjningen

inom gränser, som icke med fog kunna sägas vara för vida. Förslaget

sammanfaller i två avseenden med det förslag, som framställts av en

av de till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, nämligen

dels i fråga om tilläggsavgiftens storlek för inkomster till och med

5,000 kronor och dels beträffande gränsen, 10,000 kronor, för avgiftens

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

höjning, men avviker från samma förslag såtillvida, att avgiften för inkomster

mellan 5,000 och 10,000 kronor icke stiger progressivt utan

bibehålies vid Va procent av inkomsten, vadan högsta tilläggsavgiften

blir den av pensionsstyrelsen föreslagna, 50 kronor, och icke, såsom

enligt det nyssberörda förslaget, 100 kronor.

Personer med en inkomst mellan 5,000 och 10,000 kronor tillhöra

i allmänhet samhällsklasser, som icke hava större ekonomisk bärkraft

än väl avlönade lönarbetare. För övrigt torde personer i nyssnämnda inkomstgrupp

ofta vara nog förtänksamma att bereda sig enskild försäkring.

Att då belasta dem med progressivt högre avgifter än inkomsttagare

mellan 2,000 och 5,000 kronor synes mig mindre tilltalande.

För samma summa erlagda avgifter blir naturligtvis avgiftspensionen

lika stor enligt pensionsstyrelsens förslag och enligt det av mig

nu förordade. Sistberörda förslag medför emellertid i det individuella

fallet minskade avgiftspensioner för alla de avgiftsbetalare, vilkas inkomster

för ett eller flera år legat mellan 1,500 och 10,000 kronor.

Då avgiftspensionen enligt förslaget skall medräknas som inkomst vid

beräkningen av pensionstilläggs belopp, kommer en minskning av avgiftspensionen

givetvis att medföra någon ökning i kostnaderna för pensionstilläggen.

Vid uppgörandet av sina kostnadsberäkningar har emellertid

pensionsstyrelsen, enligt vad styrelsen själv framhållit, på anförda skäl

ansett sig icke kunna taga hänsyn till de besparingar, som förorsakas

genom att avgiftspensionen räknas såsom inkomst, i den mån pensionsbeloppet

utgår för högre årsavgifter än de nu lagstadgade.

Det av pensionsstyrelsen föreslagna sättet för avgiftspensionernas

beräkning finner jag i flere avseenden tilltalande. Utan att i någon högre

grad avvika från det nuvarande, leder det till mera rättvisa resultat än detta;

det möjliggör ock större avgiftspensioner åt unga invalider samt medför

ökad tillförlitlighet vid verkställande av försäkringstekniska beräkningar.

Det beräkningssätt, som reservationsvis föreslagits av en ledamot

av pensionsstyrelsen byråchefen Dickman och som leder till jämförelsevis

höga avgiftspensioner, särskilt för männen, vilar, såsom nämnt, bland

annat på förutsättningen, att den räntefot, som lägges till grund för

avgiftspensionernas beräkning, fastställes till 5 procent, således ej mindre

än 0,7 procent utöver den, med vilken pensionsstyrelsen ansett sig böra räkna.

För avgiftspensionernas storlek spelar givetvis räntefoten en betydande

roll och avgiftsbetalarna kunna med fog begära att få största

möjliga valuta för sina avgifter. Å andra sidan är det, såsom ock

pensionsstyrelsen påvisat, nödvändigt att iakttaga stor varsamhet vid en

höjning av räntefoten. För egen del anser jag mig åtminstone icke för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 284.

närvarande kunna förorda en högre räntefot än den av styrelsen föreslagna

särskilt av den anledningen, att detta är ett spörsmål, som icke

lämpligen bör avgöras, innan den pågående utredningen rörande hela

socialförsäkringens organisation slutförts. Att, såsom samme reservant

ifrågasätter, anlita helt skilda beräkningsgrunder för män och för kvinnor

skulle innebära ett införande i den obligatoriska försäkringen av en ny

princip, till vilken det förefaller vara olämpligt att nu taga ställning.

Enligt pensionsstyrelsens förslag skall det nya beräkningssättet tilllämpas

vid uträkning av pensioner för alla, som efter lagändringens

ikraftträdande bliva pensionsberättigade, dock att för personer, som vid

1914 års ingång fyllt 16 år, det gamla beräkningssättet bibehålies i den

mån avgiften för ett år ej överstiger 13 kronor.

Byråchefen Dickman anser, att det nya beräkningssättet bör tilllämpas

för samtliga försäkrade beträffande hela beloppet av de avgifter,

som påförts efter det lagändringen trätt i kraft, samt föreslår i anslutning

därtill, att för avgifter, som dessförinnan påförts personer, födda före

år 1875, ett särskilt beräkningssätt skall tillämpas i syfte att bereda

vederbörande de förmåner, som genom gällande lagstiftning blivit

dem tillförsäkrade. Då sistnämnda syfte uppenbarligen på ett enklare

och tillförlitligare sätt nås med pensionsstyrelsens förslag och några

olägenheter av nämnvärd betydelse icke synas vara förenade med den

uppdelning av avgiftsbeloppet, som detta förslag i vissa fall medför och

mot vilken reservanten i första hand vänder sig, har jag icke tvekat

att ansluta mig till styrelsens förslag i denna del.

Pensionstillägg och understöd.

Enligt 6 § pensionsförsäkringslagen utgår av allmänna medel ett

tillägg till pensionen för pensionstagare, som är till arbete varaktigt

oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår till för man 300 och för

kvinna 283 kronor. Pensionstillägget utgör enligt samma paragraf för

år räknat för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag av sex

tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst överstiger

50 kronor.

1 7 § finnas bestämmelser om vad som skall förstås med årsinkomst

enligt 6 § ävensom vissa regler för uppskattning av värdet å naturaförmåner,

som ingå i inkomsten. Enligt dessa bestämmelser skall såsom

årsinkomst anses all den inkomst av fast egendom, kapital eller arbete,

som någon skäligen kan antagas komma att tills vidare årligen åtnjuta,

med undantag dock av dels pension enligt 6 § och dels, intill ett belopp

av högst 300 kronor, pension på grund av frivilliga avgifter enligt 34 §.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

Vidare stadgas i 33 §, att den, som efter fyllda femton år blir

varaktigt oförmögen till arbete, men för vilken avgifter till erhållande

av pension icke blivit erlagda, ävensom den, som vid nämnda ålder

redan är varaktigt arbetsoförmögen, äger erhålla understöd under villkor

och med belopp, som angående pensionstillägg är i 6 § stadgat. Beträffande

sådant understöd gälla även i övrigt i tillämpliga delar lagens

bestämmelser om pensionstillägg.

De förslag till ändring i bestämmelserna om pensionstillägg och understöd,

som nu av pensionsstyrelsen framläggas, innebära i korthet följande.

Pensionstillägg och understöd fördubblas och skola utgöra för man 300

och för kvinna 280 kronor med avdrag av halva årsinkomsten. Inkomstgränsen

blir således 600 kronor för man och 560 kronor för kvinna.

Bestämmelsen att inkomst intill 50 kronor icke skall föranleda avdrag

å pensionstillägg eller understöd avskaffas. Såsom inkomst vid beräkning

av pensionstilläggs belopp skall upptagas jämväl vederbörande tillkommande

avgiftspension. Värdet av bostad får ej uppskattas till lägre

belopp än 70 kronor. Å förmögenhet får ej beräknas lägre avkastning

än 5 procent och, i den mån förmögenheten överstiger 1,800 kronor

för man, 1,700 kronor för kvinna och 3,500 kronor för äkta makar,

ytterligare 5 procent. Den pensionsstyrelsen enligt 30 § femte stycket

pensionsförsäkringslagen tillagda rätten att under vissa förutsättningar

utan återförvisning rätta av pensionsnämnd vid inkomstberäkning gj orda

fel utsträckes till sådana fall, där felbeloppet icke överstiger 100 kronor

(nu 50 kronor). Slutligen föreslås upphävande av bestämmelsen i

6 § fjärde stycket nämnda lag, att pensionstillägg skall höjas med 0,08

procent för varje krona av till fullo och i rätt tid erlagda avgifter.

Enligt förslaget skola samtliga dessa ändringar tillämpas endast

med avseende å personer, som bliva till arbete varaktigt oförmögna

efter lagändringarnas ikraftträdande.

Till stöd för dessa sina förslag anför pensionsstyrelsen följande:

Såsom redan i det föregående framhållits, torde en avsevärd höjning av

pensionstilläggen och understöden numera vara ofrånkomlig. Eu höjning av

pensionsavgifterna visar sina verkningar först småningom och är således icke

enbart till fyllest. För övrigt blir det alltid en mängd personer med liten eller

ingen taxeringsbar inkomst, för vilka avgiftspensionen under alla förhållanden

blir av ringa betydelse, varjämte ju ett ingalunda obetydligt antal personer äro

invalider redan innan de fylla 15 år och sålunda sakna möjlighet att bereda sig

avgiftspension.

Då det gäller att bilda sig en föreställning om, i vilken utsträckning en

höjning av pensionstilläggen och understöden är behövlig, torde till en början

Pensions
styrclsens
förslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

böra erinras därom, att de nu i lagen fastställda maximibeloppen, 150 kronor för

man och 140 kronor för kvinna, redan vid pensionsförsäkringlagens antagande

år 1913 allmänt ansågos vara, åtminstone för de flesta orter, för små för att

kunna fylla de oundgängligaste levnadsbehoven. Med hänsyn till penningvärdets

sedan dess inträdda starka fall är det icke nog med att fördubbla dessa belopp;

snarare borde de tredubblas för att endast komma upp i den nivå, de intogo vid

nyssnämnda tidpunkt. Med hänsyn till kostnaderna för det allmänna torde

emellertid icke nu kunna ifrågasättas mer än en fördubbling av beloppen. Att

gå längre synes vara olämpligt även ur den synpunkten, att de„ icke låter sig

med någon grad av säkerhet bedöma, huru långt den nu begynnande stegringen

i penningvärdet kan sträcka sig.

Bestämmer man pensionstillägg och understöd för en ogift man, som är i

saknad av alla inkomster, till 300 kronor och för en ogift kvinna i samma ställning

till 280 kronor, synes det näppeligen med fog kunna påstås, att man gått

för långt, snarare tvärtom. Även om man räknar med att en mera avsevärd

restitution av penningvärdet så småningom skulle kunna genomföras, torde det

knappast vara möjligt, ens med iakttagande av den allra största sparsamhet, att

utan någon som helst hjälp från annat håll draga sig fram på dessa belopp, i

många delar av landet säkerligen icke ens på det dubbla.

Yad därefter angår frågan om inkomstens inverkan på pensionstilläggets

storlek möter först spörsmålet, huruvida man bör bibehålla bestämmelsen, att

inkomst intill ett visst belopp icke skall medföra minskning i pensionstillägget.

Styrelsen vill till en början erinra, att en sådan bestämmelse saknades både i

ålderdomsförsäkningskommitténs förslag till lag om allmän pensionsförsäkring

och i propositionen i ämnet till 1913 års riksdag. Den nuvarande bestämmelsen,

att en årsinkomst av högst 50 kronor icke skall minska pensionstillägget, tillkom

i anledning av motion vid 1913 års riksdag. Vid 1917 års riksdag väcktes en

motion (nr 8 i F. k.), att denna inkomstgräns skulle höjas till 100 kronor. Uti

infordrat utlåtande över motionen framhöll pensionsstyrelsen, dels att en sådan

lagändring skulle avsevärt öka kostnaderna för försäkringen, dels ock att ett

bifall till motionen i oförändrat skick skulle leda till orättvisa för de personer,

vilkas inkomster obetydligt överstege 100 kronor. Riksdagen beslöt att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i saken. Sedan sådan utredning

införskaffats, framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1918 års riksdag (nr 184)

förslag till ändring av, bland annat, 6 § pensionsförsäkringslagen. Detta förslag,

som godkändes av riksdagen och varigenom berörda paragraf erhöll sin nuvarande

lydelse, innebar emellertid icke någon ändring av lagen i nu förevarande

hänseende.

Det torde emellertid icke kunna förnekas, att för varje även den minsta höjning

av den egna inkomsten behovet av pensionstillägg minskas. I ålderdomsförsäkringskommitténs

betänkande såväl som i propositionen till 1913 års riksdag

föreslogs ock, att maximipensionstillägget, 150 kronor för man och 125 kronor

för kvinna, skulle i fråga om pensionstagare, som åtnjöte inkomst, utgöra

nämnda belopp med avdrag av halva årsinkomsten. Enligt riksdagens beslut

gjordes dock i sistberörda hänseende, samtidigt med att maximipensionstillägget

för kvinna höjdes till 140 kronor, den ändring, att en årsinkomst, ej överstigande

50 kronor, icke skulle medföra något avdrag å pensionstillägget samt att, om årsinkomsten

uppgick till 50 men icke till 100 kronor, sådant avdrag skulle ske

allenast med det belopp, varmed årsinkomsten översteg 50 kronor. Denna änd
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 284.

25

ring vidtogs väsentligen för att bereda de allra lägsta inkomsttagarna ett något

större pensionstillägg än de eljest skulle hava fått. (Såsom ovan anförts skall

numera enligt lag den 28 juni 1918 avdrag ske med sex tiondelar av det belopp,

varmed pensionstagarens inkomst överstiger 50 kronor.)

Då enligt det nu föreliggande förslaget pensionstilläggen skulle utgå med

betydligt högre belopp än förut, har styrelsen ansett tillräckliga skäl icke föreligga

att bibehålla bestämmelsen om att inkomst intill 50 kronor icke skall föranleda

avdrag å pensionstillägget.

Det har ansetts, att bestämmelsen om viss »fri inkomst» skulle vara av

stor betydelse för att uppmuntra till sparsamhet. Att så skulle vara förhållandet,

åtminstone i någon nämnvärd grad, håller pensionsstyrelsen knappast för

troligt; bestämmelsen torde lika väl i andra fall kunna ha en motsatt verkan.

Och även om i något sällsynt undantagsfall bestämmelsen skulle hava en gynnsam

verkan, anser dock styrelsen så starka skäl tala för dess borttagande, att

styrelsen ej tvekar att nu framlägga förslag därom.

I sammanhang härmed har styrelsen upptagit till prövning frågan om den

inkomstgräns, vid vilken pensionstillägget skall upphöra att utgå. Denna gräns

har hittills satts till ungefär det dubbla av högsta utgående pensionstillägg. Om

denna proportion bibehålles, skulle alltså, då enligt styrelsens förslag högsta

pensionstillägg eller understöd skall utgå med 300 kronor för man och 280 kronor

för kvinna, i konsekvens därmed inkomstgränsen för erhållande av pensionstillägg

eller understöd bestämmas till omkring 600 kronor för man och 560 kronor

för kvinna. Väljer man denna utgångspunkt, synes det naturligt, att pensionstillägget

utgör för år räknat för man 300 och för kvinna 280 kronor med

avdrag av pensionstagarens halva årsinkomst. Pensionstilläggen komma då att

förete ett jämnt stigande upp till maximum och likväl för var och eu utgå med

högre belopp än vad nu är fallet. För en viss kostnad hjälper man genom detta

tillvägagångssätt bättre de i inkomsthänseende allra sämst ställda än med en

bestämmelse, att inkomst intill visst belopp icke skall medföra minskning av

pensionstillägget.

Det har emellertid ej förebragts någon bevisning för att just den ovan

nämnda, hittills i huvudsak tillämpade proportionen mellan inkomstgränsen och

högsta pensionstillägg är den under alla förhållanden lämpligaste och bäst motiverade.

Man skulle exempelvis kunna tänka sig, att avdraget utgår med sex

tiondelar i stället för med hälften av inkomsten. Bibehålles 300 kronor såsom

högsta pensionstillägg för man, torde det vid en sådan anordning av vissa tekniska

skäl vara lämpligt, att det högsta pensionstillägget för kvinna något modifieras,

exempelvis till 285 eller 270 kronor. Pensionstillägget skulle sålunda utgöra

för år räknat för man 300 och för kvinna 285 eller 270 kronor med avdrag

av sex tiondelar av pensionstagarens årsinkomst. Inkomstgränserna skulle följaktligen

bliva för man 500 och för kvinna 475 eller 450 kronor.

Nedanstående tablå giver en ledning för bedömandet av, huru de båda

ovan nämnda alternativa beräkningssätten verka för manliga pensionstagare med

inkomst växlande från 0—600 kronor. Till jämförelse har tablån även fått omfatta

verkningarna av nu gällande bestämmelser för pensionstilläggens beräkning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 242 höft. (Nr 284.) 6S6 21 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.

Alternativ 1

Alternativ 2

Nuvarande bestämmelser

Avdrag

Va inkomst

6/io av

inkomst

•/10 av inkomst över 50 kr. !

Inkomstgräns

600 kr.

O» j

o

kr.

300

kr.

Egen inkomst

Pensions-

tillägg

Summa

inkomst

Pensions-

tillägg

Summa

inkomst

Pensions-

tillägg

Summa

inkomst

0 ..................

300

300

300

300

150

150

50 ................

275

270

320

150

200

100 ..................

O

350

240

340

120

220

200 .................

200

400

er

o

380

60

260

300 ..................

150

450

120

420

-

O

O

400 ..................

100

500

60

460

400

450 ..................

75

525

30

480

450

500 ..................

50 ''

550

—

500

-

500

550 ..................

25

575

—

550

—

550

600 .................

-

600

—

600

—

600

För kvinnliga pensionstagare har man att genomgående minska de i tablån

angivna pensionsbeloppen enligt alternativ 1 med 20 kronor, enligt alternativ 2

med 15 eller 30 kronor samt enligt nuvarande bestämmelser med 10 kronor.

För att kunna fatta ståndpunkt i här berörda frågor angående inkomstens

inverkan på pensionstilläggets storlek har pensionsstyrelsen ansett det vara av

vikt att i första hand söka åstadkomma en förutsättningslös utredning rörande

frågan om lämplig inkomstgräns för pensionstilläggs erhållande.

I sådant syfte har styrelsen sökt erhålla en uppskattning av de belopp,

som i olika delar av landet kunna anses motsvara existensminimum. Det har

legat nära till hands att för detta ändamål söka begagna sig av de uppgifter

rörande värdet av full fattigvårdsförsörjning i riket, som finnas tillgängliga hos

statistiska centralbyrån. Dessa uppgifter torde dock i allmänhet endast avse

kommunernas utgifter för de av dem försörjda individerna utan hänsyn till deras

förmåga att själva i mer eller mindre grad bidraga till försörjningen och giva

sålunda i regel alldeles för låga försörjningssiffror. När exempelvis i en kommun,

där utackorderingssystemet tillämpas, det visat sig, att utackorderingskostnaderna

för olika personer växla ända från 150 till 850 kronor, synes detta

giva vid handen, att försörjningsminimum inom kommunen knappast torde understiga

det sist anförda beloppet, medan kommunens medelkostnad per individ

naturligen blir vida lägre. Många andra exempel av liknande innebörd skulle

kunna anföras.

Då emellertid berörda uppgifter i allt fall böra kunna giva en fingervisning

angående det minimum, under vilket inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande

under alla förhållanden ej lämpligen torde böra sättas, har pensionsstyrelsen

med ledning av desamma verkställt vissa undersökningar. Enär det skulle

krävt ett alltför betydande arbete att utföra dessa undersökningar för samtliga

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 284. 27

kommuner i riket, liar styrelsen inskränkt sig till att för några typiska sådana,

nämligen 96 städer ocli samtliga landskommuner inom Uppsala, Kristianstads,

Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, företaga eu statistisk bearbetning

av primärmaterialet för år 1919, varvid i beräkningarna hänsyn tagits till invånarantalet

inom varje undersökt kommun. Denna bearbetning har lämnat

följande resultat.

Enligt uppgifterna utgjorde årliga kostnaden per individ för full fattigvårdsförsörjning

för de undersökta landskommunerna 466 kronor och för de 96 städerna

824 kronor. Medelkostnaden för samtliga kommuner i hela riket har med ledning

av det bearbetade materialet beräknats uppgå till 574 kronor.

Materialet visade emellertid, att variationerna i de uppgivna försörjningskostnaderna

voro betydliga även vid jämförelse mellan orter, inom vilka ungefär

enahanda prisförhållanden råda. I åtskilliga landskommuner understeg den uppgivna

försörjningskostnaden till och med det belopp, 300 kronor, som av pensionsstyrelsen

föreslagits såsom högsta pensionstillägg. Dessa stora variationer

i uppgifterna gåvo anledning förmoda, att olika grunder följts vid kostnadernas

beräkning, en förmodan, som ock till fullo bekräftats vid verkställd undersökning.

Pensionsstvrelsen har från eu del kommuner, särskilt i de fall, där den

uppgivna kostnaden synts orimligt låg, införskaffat en mera detaljerad redogörelse

för beräkningen av denna kostnad. Av de inkomna svaren, av vilka för

övrigt endast en del varit för statistisk bearbetning användbara, framgår, att i

de allra flesta fall den verkliga kostnaden högst betydligt överstigit den förut

uppgivna. En statistisk bearbetning av de fullt användbara svar, som inkommit

från 16 kommuner, lämnar för dessa ett medeltal av 700 kronor i stället för 204

kronor enligt de ursprungliga uppgifterna.

Härav framgår att, om en noggrann uppskattning göres rörande kommunernas

kostnader för full fattigvårdsförsörjning, man med all säkerhet skulle erhålla

ej obetydligt högre siffror än dem, som framgingo av styrelsens undersökning,

och att sålunda bland annat medeltalet för samtliga kommuner i hela riket

i verkligheten uppgår till ett betydligt högre belopp än det ovan angivna, 574

kronor. Härtill kommer, att, såsom redan anmärkts, dessa kommunernas kostnader

i och för sig torde avsevärt understiga de faktiska försäljningskostnaderna.

Det är allmänt känt och bestyrkes jämväl av den gjorda utredningen, att

ganska avsevärda växlingar i levnadskostnaderna råda inom vårt vidsträckta land,

och det kan därför ifrågasättas, om icke det borde så ordnas, att pensionerna

utginge med högre belopp på dyrare än på billigare orter. Erfarenheten under

de gångna åren har tydligen givit vid handen, att de utgående pensionerna haft

avsevärt större betydelse såsom hjälp till försörjningen på landsbygden än i

större städer och andra orter med dyrare levnadskostnader. Den enda möjlighet

pensionsförsäkringslagen känner att lämpa pensionen efter försäljningskostnadernas

storlek på olika orter, är den i 7 § andra stycket föreskrivna uppskattningen av

värdet av naturaförmåner. Denna anordning har emellertid visat sig icke vara

tillfyllest, helst omvärderingen endast får, omfatta naturaförmåner men icke kontanta

inkomster, och det dessutom befunnits vara förenat med vissa svårigheter

att i praktiken på ett tillfredsställande sätt tillämpa bestämmelsen. Genom lagen

den 14 juni 1918 om kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag har visserligen

eu möjlighet beretts pensionstagare att i annan form än fattigvård erhålla

ett tillskott till sin pension, om så är behövligt, men tilldelandet av dylikt tillskott

är helt och hållet beroende av Vederbörande kommuns gottfinnande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

Pensionsstyrelsen har emellertid icke ansett lämpligt att under nuvarande

omständigheter intaga definitiv ställning till denna fråga. Den bör göras till föremål

för närmare utredning, eventuellt i samband med övriga socialförsäkringsfrågor.

Om pensionstilläggen sålunda enligt styrelsens förslag fortfarande skola

beräknas efter enahanda grunder över hela landet, oberoende av huru försörjningskostnaderna

växla inom olika orter, synes det styrelsen framgå av den gjorda

undersökningen, att inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande ej gärna bör

sättas lägre än till 600 kronor för man och 560 kronor för kvinna. För stora

delar av befolkningen ligga redan dessa gränser avsevärt under existensminimum

och även på de billigare orterna torde de ej tåla någon nedprutning, om man

vill undvika att i större omfattning bygga på den enskilda hjälpsamheten. Särskilt

bör i detta sammanhang beaktas, att de grunder, efter vilka inkomsten beräknas,

i många fall iiro mindre förmånliga för pensionstagare å billigare orter.

Om exempelvis värdet av bostadsförmån alltjämt sättes lika över hela landet och

därjämte — såsom styrelsen i det följande föreslår — höjes från nuvarande 50

kronor till 70 kronor, kommer för samtliga de pensionstagare, vilka äga fri bostad,

inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande att utgöra endast 530 kronor förman

och 490 kronor för kvinna, bostadsförmånen ej inräknad. I enahanda riktning

äro ock 7 paragrafens övriga bestämmelser om uppskattning av naturaförmåner

ägnade att verka.

Möjligen kan den invändningen göras, att det förefaller mindre praktiskt

att till de försäkrade, som närma sig inkomstgränsen, lämna understödsbelopp,

som ställa sig synnerligen obetydliga i jämförelse med den inkomst, de redan

äga, och vilkas ^anordnande i en del fall drager kostnader, som ej stå i proportion

till de utdelade ringa beloppen. Denna olägenhet skulle eventuellt kunna

avhjälpas därigenom, att ett visst minimum fastställes för pensionstillägg och

understöd. Bestämdes detta minimum till exempelvis 25 kronor, skulle med

tillämpning av ovan anförda alternativ 1 inkomstgränsen för erhållande av pensionstillägg

eller understöd reduceras med 50 kronor. Styrelsen har visserligen haft

under diskussion förslag i dylik riktning, men har av flera skäl ställt sig betänksam

mot att i detta avseende föreslå någon ändring i hittills tillämpade grunder. Inräknas

— såsom pensionsstyrelsen jämväl föreslår — även avgiftspensionen i den

beräknade inkomsten, kommer därigenom, sedan försäkringen någon tid varit i

verksamhet, inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande att i allmänhet betydligt

reduceras, i vad denna gräns bestämmes av andra inkomstkällor än avgiftspensionen.

I framtiden komma enbart avgiftspensionerna enligt styrelsens

förslag att i många fall överstiga ett belopp av 600 kronor och i de fall, där så

ej sker. komma pensionstilläggen att i allmänhet få en vida mer än hittills framträdande

karaktär av behövligt tillägg till pensionen. De fall, då pensionstilllägget

kommer att utgöra den övervägande delen av pensionen, bliva enligt styrelsens

förslag jämförelsevis mera sällsynta, särskilt som de ifrågasatta nya grunderna

för avgiftspensionens beräknande, enligt vad förut utretts, i allmänhet

komma att leda till avsevärt högre pensionsbelopp än hittills vid tidigt inträffad

invaliditet.

Styrelsen har av nu anförda skäl stannat vid ett förslag i enlighet med

ovannämnda alternativ 1, vilket innebär, att pensionstillägget utgör för år räknat

för man 300 och för kvinna 280 kronor med avdrag av pensionstagarens halva

årsinkomst. Inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande blir då för man 600

och för kvinna 560 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

29

Med årsinkomst bör givetvis i detta sammanhang förstås icke blott den inkomst,

som den pensionssökande själv kan påräkna, utan även den inkomst, som

åtnjutes av det eller de barn eller adoptivbarn under 15 år, som lian har att

försörja.

Enligt första stycket i 7 § pensionsförsäkringslagen skall såsom inkomst i

nu förevarande hänseende icke räknas pension enligt 6 §, ej heller, intill ett

belopp av högst 300 kronor, pension enligt 34 §. Beträffande pension enligt 34 §

torde anledning icke föreligga att föreslå ändring. Bestämmelsen har tillkommit

för att uppmuntra allmänheten att stärka sina pensioner genom erläggande av

frivilliga avgifter. Däremot kan, såsom ovan berörts, ifrågasättas, om icke pension

på grund av obligatoriska avgifter borde upptagas som inkomst. Då avgiftspensionerna

hittills utgått med synnerligen blygsamma belopp, har detta

varit en fråga -av underordnad betydelse. Annorlunda ter sig saken, om, såsom

styrelsen nu föreslår, pensionsavgifterna i en snar framtid komma att avsevärt

höjas och i samband därmed pensionerna enligt 6 § uppgå till betydligt större

belopp än nu. Pensionstilläggen hava till uppgift att fylla ett förefintligt behov

av medel till vederbörandes försörjning. Om enligt det föreliggande förslaget

avgiftspensionerna komma att utgå med belopp, som åtminstone avsevärt minska

behovet av ytterligare hjälp, förefaller det naturligt, att dessa pensioner, i motsats

mot vad nu är förhållandet, jämväl skola räknas som inkomst enligt 7 §.

Styrelsens förslag går också ut härpå.

Mot förslaget att såsom inkomst medräkna avgiftspensionen kan.måhända

göras den invändningen, att en dylik bestämmelse skulle motverka eu ordentlig

avgiftsbetalning: om man underlåter att erlägga avgifter, erhåller man i viss mån

gottgörelse för minskningen i avgiftspensionen genom större pensionstillägg.

Men en dylik beräkning är icke hållbar, tv försummar man att betala sina avgifter,

utsätter man sig för de påföljder i form av mistning eller minskning av

pensionstillägget, varom stadgas i 9 § pensionsförsäkringslagen.

Enligt 7 § samma lag får vid inkomstberäkningen årliga värdet av bostad

ej uppskattas till lägre belopp än 50 kronor. Höjas pensionstillägg och understöd

på föreslaget sätt, bör givetvis minimivärdet av bostad höjas. Eu höjning

av detta värde till 70 kronor synes skälig.

Ej sällan förekommer, att en pensionssökande äger kapital. Ränta å detta

skall vid inkomstberäkningen upptagas som inkomst enligt 7 §. Ett kapital på

t. ex. 5,000 kronor för ogift man eller kvinna eller 10,000 kronor för gift par

utgör sålunda enligt nu gällande föreskrifter ej hinder att bevilja vederbörande

pensionstillägg eller understöd, under förutsättning att sammanlagda inkomsten

ej överstiger resp. 300, 283 och 583 kronor. Vid prövning av sådana pensionsansökningar

finner man mången gång, särskilt då det gäller mycket ålderstigna

sökande, att de äga ett kapital, som med största sannolikhet skulle kunna räcka

till deras försörjning under den återstående livstiden. Skulle pensionsstyrelsens

förslag om höjning av pensionstilläggen och understöden vinna bifall, skulle, om

vanlig bankränta räknas å kapital, pensionstillägg kunna tillkomma eu ogift man

med ett kapital å t. ex. 10,000 kronor eller ett gift par med ett kapital å t. ex.

20,000 kronor. Detta synes vara mindre lämpligt. Personer med så stort kapital

kunna icke gärna anses vara i verkligt behov av ett av allmänna medel utgående

pensionstillägg eller understöd.

Ett sätt att lösa frågan vore att beträffande avkomst av kapital räkna icke

med vanlig bank ränta, utan med den livränta, som skulle kunna erhållas för

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

30

kapitalet. Följden av ett sådant beräkningssätt skulle bliva den, att avkastning

av kapital skulle upptagas till högre belopp ju äldre personen var, när han blev

invalid. Men även detta skulle säkerligen ofta leda till mindre tillfredsställande

resultat. Man lian nämligen ingalunda såsom allmän regel fastslå, att en person,

som vid äldre år blir invalid, kommer att leva kortare tid än en person, som

tidigt blir invalid. Mycket ofta är förhållandet motsatt : personer, som på grund

av ålderdom bliva invalider, leva ofta betydligt längre än personer, som vid unga

år bliva invalider t. ex. i följd av lungsot. Att i ett sådant fall räkna med högre

avkastning å den äldres kapital än å den yngres kan icke anses lämpligt. En

livränteberälining skulle ock vara förenad med vissa andra olägenheter, t. ex.

svårighet att avgöra, i vilken mån jämkning av pensionstillägg må medgivas, om

kapitalet ökas eller minskas m. m.

För att nå en praktisk lösning av frågan torde eu annan väg böra beträdas.

Till en början torde böra stadgas, att avkastningen å kapital icke i något fall

får räknas efter lägre räntefot än fem procent. Då lagen medgiver pensionstillägg

även åt personer, som äga kapital, bör man kunna fordra, att ej alltför

låg avkastning beräknas å detsamma. Förefinnes större kapital — och till sådant

torde i detta sammanhang skäligen kunna hänföras kapital, överskjutande 1,800

kronor för ogift man, 1,700 kronor för ogift kvinna och 3,500 kronor för äkta

makar, d. v. s. omkring tre gånger det belopp, som satts såsom inkomstgräns

för rätt till pensionstillägg och understöd — synes man, i den män kapitalet

överskjuter nyssberörda belopp, skäligen böra räkna med högre avkastning. Pensionsstyrelsen

har vid övervägande av denna sak kommit till det resultat, att

avkastningen å den överskjutande delen av kapitalet bör beräknas till åtminstone

ytterligare 5 procent. På detta sätt komma pensionstilläggen och understöden

att något reduceras för dem, som äga större kapital än omkring trg gånger det

antagna värdet av full försörjning, något som synes vara fullt riktigt och rättvist.

Införas i pensionsförsäkringslagen bestämmelser i nu antydd riktning rörande

sättet för beräkning av avkomst av kapital, torde man icke kunna undgå att

meddela liknande stadganden rörande avkastning av fastighet och andra förmögenlietsobj

ekt.

Därest, såsom styrelsen föreslagit, avgiftspensionen skall medräknas som

inkomst, kan uppenbarligen pensionsnämnden vid sin inkomstberäkning enligt

7 § icke taga hänsyn till denna inkomstpost, vars storlek nämnden vanligen

saknar möjlighet att uträkna. Någon svårighet att praktiskt ordna denna sak

lär emellertid icke förefinnas.

Enligt 30 § femte stycket pensionsförsäkringslagen äger pensionsstyrelsen

att utan återförvisning verkställa nödig rättelse i av pensionsnämnd verkställd

inkomstberäkning, om därvid fel uppenbarligen blivit begånget samt detta fel

antingen uppkommit allenast genom felräkning eller ock icke överstiger ett belopp

av 50 kronor. I samband med den ifrågasatta höjningen av pensionstilläggen

och understöden vill pensionsstyrelsen föreslå, att sistnämnda belopp fördubblas,

så att pensionsstyrelsens rätt att under i övrigt samma förutsättningar verkställa

rättelse i inkomstberäkningen utsträckes till sådana fall, där felbeloppet icke

överstiger 100 kronor.

I detta sammanhang anser sig pensionsstyrelsen böra föreslå, att den i 6 §

fjärde stycket pensionsförsäkringslagen intagna bestämmelsen, att pensionstillägg

skall höjas med 0,0 8 procent för varje krona av till fullo och i rätt tid erlagda

pensionsavgifter, upphäves. Då enligt förslaget pensionstilläggen komma att utgå

med avsevärt högre belopp än hitttills, skulle ett bibehållande av berörda be
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.is Proposition Nr 284.

stämmelse redan härigenom förorsaka en betydande kostnadsökning i framtiden.

Denna ökning skulle bliva ännu större, om en höjning av pensionsavgifterna

genomföres. Anmärkas kan, att om nuvarande avgifter bibehållas, men pensionstilläggen

höjas i enlighet med styrelsens förslag, bestämmelsen om höjning med

0,08 procent skulle i jämviktsläge medföra en ökning av de på staten belöpande,

beräknade kostnaderna för pensionstilläggen med omkring 5 ä 6 miljoner kronor

om året. Skulle pensionsavgifterna höjas på föreslaget sätt, komme kostnaden

att ytterligare högst betydligt ökas.

Huvudmotivet till stadgandet i 6 § fjärde stycket torde hava varit att uppmuntra

till ordentlig avgiftsbetalning. Pensionsstyrelsen är emellertid av den

uppfattningen, att stadgandet föga verkar i sådant syfte. Av vida större betydelse

i detta avseende är den omständigheten, att för varje försummelse att i

rätt tid erlägga påförd avgift den framtida pensionen reduceras samt att försummad

avgiftsbetalning dessutom utsätter vederbörande för risken att jämlikt

9 § helt eller delvis gå miste om pensionstillägg.

Rätteligen borde för de avgifter, som påförts, innan de föreslagna lagändringarna

träda i kraft, och som i rätt tid till fullo erlagts, den i 6 § nu föreskrivna

höjningen av pensionstillägget, i den mån det icke överstiger beloppet

enligt nu gällande bestämmelser, bibehållas. Detta skulle emellertid medföra

avsevärt besvär och då de pensionstagare, som komma i åtnjutande av de nu

föreslagna högre pensionstilläggen, erhålla riklig ersättning för förlusten av denna

förhöjning, torde man utan betänklighet kunna upphäva bestämmelsen i fråga.

Slutligen har styrelsen, huvudsakligen av kostnadsskäl, föreslagit, att de nu

ifrågasatta lagändringarna icke skola tillämpas med avseende å andra än dem.

som bliva till arbete varaktigt oförmögna efter ändringarnas ikraftträdande. För

övriga fall böra nuvarande föreskrifter gälla och i sådant syfte bestämmelser intagas

i lagen om övergångsbestämmelser.

Vill man genom en höjning av pensionstillägg och understöd åstadkomma

en verklig ekonomisk förbättring i de försäkrades ställning,

något som synes mig vara en oavvislig plikt för det allmänna, bör

tydligen höjningen ej vara allt för obetydlig. En fördubbling av pensionstilläggens

och understödens belopp bringar icke upp deras värde

ens till den nivå, i vilken de voro vid pensionsförsäkringslagens antagande.

Av pensionsstyrelsens utredning synes ock framgå, att medelvärdet

av full fattigvårdsförsörjning i riket för närvarande sannolikt

ligger ej obety dligt över 600 kronor. Även om, såsom antagligt är, eu

betydande höjning av det nuvarande penningvärdet är att förvänta, komma

förvisso pensionsbeloppen även efter ett genomförande av föreliggande

förslag att bliva synnerligen måttliga och torde i flertalet fall å en mängd

orter knappast förslå till eu nödtorftig bärgning. Under sådana förhållanden

och oaktat de med pensionsstyrelsens förslag förknippade kostnaderna

bliva högst avsevärda, har jag ansett mig böra tillstyrka bifall till detta

förslag redan nu, särskilt i betraktande däråv att den mera betydande

kostnadsökningen kommer att inträda först om några år, då den statsfinansiella

ställningen torde kunna förväntas vara mera tillfredsställande

Departements

chefen■

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 KmifjL JlTaj.is Proposition Nr H84.

än för närvarande. Det alternativt framkastade förslaget med en inkomstgräns

av 500 kronor''för man och 475 eller 450 kronor för kvinna samt

med pensionstillägg och understöd av 300 kronor för man och 285 eller

270 kronor för kvinna med avdrag av sex tiondelar av årsinkomsten

förefaller mig vara så underlägset det av styrelsen förordade förslaget,

att man icke synes böra reflektera därå utan tvingande nödvändighet.

Vad särskilt angår förslaget, att jämväl avgiftspensionen skall medräknas

vid bestämmandet av årsinkomsten enligt 7 § pensionsförsäkringslagen,

finner jag eu bestämmelse därom vara naturlig och bär icke

någon betänklighet däremot. En person, som uppbär en avgiftspension,

har givetvis mindre behov av pensionstillägg, ju större hans avgiftspension

är. Någon grundad anledning att i detta hänseende icke likställa

avgiftspensionen med varje annan inkomst torde näppeligen kunna

påvisas. Det föreslagna tillvägagångssättet är ock ägnat att efter hand

medföra avsevärda lättnader i det allmännas utgifter för pensionstillägg.

Åven övriga av pensionsstyrelsen i detta sammanhang framställda

ändringsförslag finner jag vara väl motiverade.

Barntillägg.

För pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är till

arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn

under femton år, ökas enligt 6 § pensionsförsäkringslagen pensionen,

därest årsinkomsten ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283

kronor jämte 125 kronor för varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg

för barnen. Enahanda rätt tillkommer jämväl pensionsberättigade

äkta makar, som båda äro till arbete varaktigt oförmögna och vilkas

sammanlagda årsinkomst ej uppgår till 583 kronor jämte 125 kronor

för varje barn. beloppet av sådant pensionstillägg utgör 75 kronor för

varje barn med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten

må överstiga 300 kronor för änkling, 283 kronor för änka eller

ogift kvinna och 583 kronor för äkta makar.

Motsvarande ökning äger rum beträffande understöd enligt 33 §.

I den skrivelse (nr 412), däri 1918 års lagtima riksdag anmälde,

att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition nr 184 om, bland annat,

införande i (i och 33 §§ pensionsförsäkringslagen av bestämmelser om

pensionstillägg för barn, åberopade riksdagen ett av andra sammansatta

stats- och lagutskottet i anledning av samma proposition avgivet utlåtande.

I detta framhöll utskottet, bland annat, det mindre tillfredsställande

däri, att barntillägg enligt förslaget skulle utgå varken till ogift

man, som vore till arbete oförmögen och hade minderåriga barn att försörja,

eller i sådant fall, där ena maken, särskilt familjeförsörjaren, vore

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kling1. Maj:ts Proposition Nr 284.

33

invalid och berättigad till pension. En utredning rörande möjligheten

att utsträcka omfattningen av barnpensioneringen syntes därför utskottet

önskvärd.

Uti skrivelse till pensionsstyrelsen den 28 juni 1918 förklarade sig

dåvarande chefen för civildepartementet, på nådig befallning, vilja bringa

detta utskottets utlåtande till styrelsens kännedom.

Vid till följd därav företagen utredning har pensionsstyrelsen funnit

sig böra föreslå en utsträckning av rätten till pensionstillägg för barn

till sådana fall, där det är fråga om 1) gift invalid man, som har barn

eller adoptivbarn under 15 år att försörja, även om hans hustru icke är

invalid, 2) ogift invalid man, som har att försörja adoptivbarn under

15 år, och 3) frånskild invalid man, som har att försörja barn eller

adoptivbarn under 15 år.

Vidare föreslår styrelsen, att barntillägg skall utgå i fall, där årsinkomsten

ej uppgår för man till 600, för kvinna till 560 och för äkta

makar till 1,160 kronor jämte 250 kronor för varje barn, och att beloppet

av barntillägget skall utgöra 125 kronor för varje barn, med

avdrag av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga

600 kronor för man, 560 kronor för kvinna samt 1,160 kronor för

äkta makar.

Pensionsstyrelsen anför i detta sammanhang huvudsakligen följande:

Tydligen är en familj, där mannen är arbetsoförmögen och hustruns tid

upptagen med tillsynen av minderåriga barn, ofta i mycket stort behov av ekonomisk

hjälp, även om hustrun är fullt arbetsför. Att åter utsträcka bestämmelserna

om pensionstillägg för barn även till sådana fall, där hustrun, men ej

mannen är invalid, anser sig pensionsstyrelsen ej nu böra föreslå. Väl må medgivas,

att jämväl då ställningen mången gång kan vara bekymmersam. Men i

allmänhet synes man kunna begära, att eu arbetsför man skall kunna försörja

sin familj, även om han har en invalid hustru och minderåriga oförsörjda barn.

För övrigt har en arbetsför man i regel möjlighet till större arbetsförtjänst än

en arbetsför hustru.

Då, såsom lagen nu är avfattad, en änkling kan få barntillägg för sitt adoptivbarn,

synes jämväl en ogift man böra tillerkännas samma förmån.

Därest såväl invalid änkling som invalid gift man kan få barntillägg för

egna barn och adoptivbarn, synes ingen anledning föreligga, varför icke jämväl

frånskild invalid man skulle tillerkännas samma rätt.

Pensionstillägg för barn utgår nu med 75 kronor för varje barn med avdrag

av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300

kronor för änkling, 283 kronor för änka eller ogift kvinna och 583 kronor för

äkta makar. I samband med en höjning av det vanliga pensionstillägget synes

även barntillägget böra höjas och såsom skäligt maximibelopp vill styrelsen föreslå

125 kronor. I analogi med nuvarande bestämmelser skulle dylikt barntillägg

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 242 höft. (Nr 284.) 526 21 5

Pensions
styrelsens
förslag.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

Departementschefen.

utgå i fall, där årsinkomsten ej uppgår till 600 kronor för man, 560 kronor för

kvinna och 1,160 kronor för äkta makar jämte 250 kronor för varje barn, samt

beloppet av barntillägget utgöra 125 kronor med avdrag av hälften av det belopp,

varmed årsinkomsten må överstiga 600 kronor för man, 560 kronor för kvinna

och 1,160 kronor för äkta makar. Därest man måhända skulle ställa sig betänksam

mot de relativt höga belopp, med vilka eu pension tillsammans med ett

eller derå barntillägg skulle komma att utgå, bör erinras därom, att detta som

regel blir fallet endast för en kortare tid och för övrigt under den tid, då behovet

måste anses mest trängande. Till belysning i detta hänseende må anföras

ett par exempel. Exempel 1. Invalid änka, som saknar egen inkomst och har

två barn under 15 år, vilka också sakna egen inkomst. Pensionstillägget jämte

barntillägget utgår, innan det första barnet fyllt 15 år, med 530 kronor, därefter

intill det andra barnet fyllt 15 år med 405 kronor och sedan med 280 kronor.

Exempel 2. Gift par. Båda äro invalider samt sakna egen inkomst. De hava tre

barn, vilka jämväl sakna inkomst. Pensionstilläggen jämte barntillägg utgå, innan

det första barnet fyllt 15 år, med 955 kronor, därefter intill det andra barnet

fyllt 15 år med 830 kronor, därefter intill det tredje barnet fyllt 15 år med 705

kronor och sedan med 580 kronor.

Liksom i fråga om pensionstilläggen har pensionsstyrelsen beträffande

de höjda barntilläggen föreslagit, gtt de ej skola tillkomma personer,

som blivit invalider före utgången av år 1921, utan att i sådana

fall barntilläggen skola utgå enligt nuvarande beräkningssätt.

Fullgoda skäl synas föreligga att utsträcka rätten till pensionstilllägg

för barn på sätt pensionsstyrelsen föreslagit. Särskilt har mycket

missnöje försports däröver, att barntillägg icke kan utgå till äkta makar,

med mindre båda äro invalider. Släpper man nu fordran på att jämväl

hustrun skall vara till arbete varaktigt oförmögen och nöjer sig med att

uppställa denna fordran endast beträffande mannen, har man avlägsnat den

huvudsakligaste missnöjesanledningen. I likhet med pensionsstyrelsen

finner jag det icke lämpligt att nu utsträcka rätten till barntillägg även

till fall, där hustrun, men icke mannen är invalid. Den föreslagna

höjningen av barntilläggets belopp och de ändrade bestämmelserna för

barntilläggs utgående och beräkning stå i nära sammanhang med motsvarande

ändringar i fråga om pensionstillägg och understöd.

Sedan numera i lagen om fattigvården samt i lagarna om barn i

äktenskap och om barn utom äktenskap den åldersgräns, då försörjningsplikten

mot barnet tidigast kan upphöra, bestämts till fyllda sexton år,

kunde det måhända ifrågasättas att jämväl i pensionsförsäkringslagen

höja gränsen mellan barn och självständigt försäkrad från femton till

sexton år. En sådan förändring, som uppenbarligen skulle medföra

ganska vittgående konsekvenser i fråga om pensionsförsäkringen, har

«

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

35

emellertid icke föreslagits av pensionsstyrelsen, och det synes även mig

icke tillrådligt att för närvarande genomföra densamma.

Kostnadsberäkningar.

Pensionsstyrelsen har sökt uppskatta den ökning i kostnaden, som

skulle uppstå genom antagandet av ovan framlagda förslag rörande

pensionstillägg, understöd och barntillägg. Därvid har styrelsen särskilt

anmärkt följande:

För bedömande av den ökning i inkomsterna, som på grund av penningvärdets

fall torde komma att visa sig för invalider med någon kvarstående arbetsförmåga,

saknas material och har därför denna ökning lämnats utan avseende.

De förändringar, som orsakas av det föreslagna sättet för beräkning i vissa fall

av avkastning av förmögenhet, hava ej heller tagits i beaktande. Däremot har

hänsyn tagits till det höjda värdet å bostadsförmån.

Bestämmelsen att avgiftspensionen skall medräknas i inkomsten är naturligen

såsom nämnts ägnad att medföra en avsevärd besparing. Denna besparing

blir emellertid i hög grad beroende av de försäkrades framtida fördelning på

olika inkomstklasser och av den omfattning, i vilken avgiftsplikten enligt de nya

bestämmelserna fullgöres, frågor för vilkas bedömande hållpunkter nu saknas.

Även under förutsättning att avgifterna ordentligt inbetalas, kommer denna besparing

först efter avsevärd tid att visa effektivitet. Styrelsen har därför tagit

densamma i beräkning, endast i den omfattning, erfarenheten givit vid handen

beträffande redan nu utgående avgiftspensioner, vilka ju äro synnerligen obetydliga,

Av vad här anförts torde med tydlighet framgå, att man, i vad beräkningarna

grunda sig på antaganden rörande invalidernas inkomster, avgjort befinner

sig på den säkra sidan.

Samma säkerhetsmarginal förefinnes icke i fråga om det beräknade antalet

invalider, berättigade till pensionstillägg eller understöd enligt de föreslagna bestämmelserna.

Styrelsen har emellertid även här sökt verkställa beräkningarna

så, att nödig säkerhet vinnes. Sålunda har med stöd av hittills vunnen erfarenhet

för år 1922 antalet tillkommande invalider, berättigade till pensionstillägg och

understöd enligt nu gällande bestämmelser, uppskattats till omkring 24,000, av

vilka endast omkring 2,000 beräknats hava inkomst över 200 kronor. Ett utvidgande

av inkomstgränserna i enlighet med förslaget har med stöd härav beräknats

öka antalet för samma år tillkommande invalider, berättigade till understöd eller

pensionstillägg, med 4,000.

Från den ökade kostnad, som erhållits i enlighet med ovan gjorda antaganden,

har slutligen fråndragits den besparing i kostnaderna enligt nu gällande

bestämmelser, som beräknats uppstå genom ett upphävande av stadgandet, att

pensionstillägget skall höjas med 0,0 8 procent för varje krona av till fullo och

i rätt tid erlagda avgifter.

Inberäknad den kostnad, som föranledes av de nya bestämmelserna om

barntillägg, hava statens kostnader för pensionstillägg och understöd beräknats

komma att genom ett antagande av förslaget i dess helhet ökas med nedan angivna

belopp, varjämte särskilt angivits statens kostnader för samma ändamål

enligt nuvarande bestämmelser.

Pensions
styrelsen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 284.

För år

Statens ökade

kostnader vid

bifall till

förslaget.

Er.

Statens

kostnader enligt

nu gällande be- stämmelser.

Er.

Summa

kostnader.

Er.

1922............................................................

1,925,000

23,050,000

24,975,000

1923 ..........................................................

4,175,000

24,150,000

28,325,000

1924...........................................................

6,325,000

25,250,000

31,575,000

1925............................................................

8,350,000

26,325,000

34,675,000

1926...........................................................

10,300,000

27,300,000

37,600,000

1931............................................................

19,700,000

31,525,000

51,225,000

1941............................................................

31,700,000

38,025,000

69,725,000

1951...........................................................

35,850,000

43,200,000

79,050,000

För fullständighetens skull lämnas bär nedan en översikt över statens beräknade

kostnader för barntillägg under olika år såväl enligt nu gällande bestämmelser

som enligt det föreliggande förslaget.

Statens kostnad för barntillägg.

Kostnadsökning

Å r

Enligt

nuvarande

bestämmelser.

enbart på grund

av förslaget om

utsträckt rätt till

barntillägg.

ytterligare på

grund av förslaget

om höjning av

bamtiiläggets

belopp.

Summa

kostnader.

Er.

Er.

Er.

Er.

1922 ....................................■

1,243,000

675,000

60,000

1,978,000

1923 ....................................

1,268,000

693,000

169,000

2,130,000

1924 ....................................

1,295,000

711,000

276,000

2,282,000

1925 ....................................

1,321,000

733,000

380,000

2,434,000

1926 ....................................

1,346,000

755,000

482,000

2,583,000

1931 ....................................

1,449,000

777,000

1,038,000

3,264,000

1941 ....................................

1,577,000

828,000

1,593,000

3,998,000

1951 ...................................

1,700,000

865,000

1,918,000

4,483,000

Antalet barn, för vilka barntillägg under vart och ett av de närmaste åren

kommer att beviljas, har härvid uppskattats till omkring 4,000.

Ovanstående kostnader äro beräknade under samma förutsättningar rörande

folkmängdens tillväxt, som förut lagts till grund vid liknande beräkningar.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284. 37

De av pensionsstyrelsen framlagda kostnadsberäkningarna i och för

sig hava icke givit mig anledning till anmärkning.

Departementschefen uppläste härefter förslag till dels lag om ändrad

lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i

lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda

lag den 30 juni 1913 av den lydelse, bilagorna A och B till detta

protokoll utvisa, samt hemställde, att för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, lagrådets utlåtande över förslagen måtte inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Departements
chefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 284.

Bilaga A.

%

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§ i lagen den 30

juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i nedan angivna delar

erhålla följande lydelse:

4 §•

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, utgör för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den,

som under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor:

a) om inkomsten ej uppgår till 800 kronor, två kronor;

b) om inkomsten uppgår till 800 men ej till 1,200 kronor, fem

kronor;

c) om inkomsten uppgår till 1,200 men ej till 2,000 kronor, tio

kronor;

d) om inkomsten uppgår till 2,000 kronor eller mera, en halv procent,

dock högst femtio kronor, av inkomstbeloppet, avrundat, där det ej slutar

å helt hundratal kronor, till närmast lägre sådant hundratal.

Inkomst, som i denna paragraf avses, utgör det enligt gällande förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade taxerade beloppet.

erlagda

6 §■

pensionsavgifter utgå i årlig

Å

nämligen:

å avgifter, påförda man i ålder av

70 procent 35—44

16—19 år,

20—24 »

25—29 »

30—34 »

60

50

40

»

»

45—54

55—66

pension följande procent,

år,............ 30 procent

» ............ 20 »

» ............ 15 »

och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

å avgifter, påförda kvinna i ålder av

16—19 år,............ 56 procent 35—44 år,............ 24 procent

20—24 » ............ 48 » 45—54 » ............ 16 »

25—29 » ............ 40 » 55—66 ...... 12 » ;

30—34 )) ............ 32 »

åldern beräknad till det antal levnadsår, som uppnås under det

kalenderår, för vilket avgiften påförts.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för

pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst

ej uppgår för man till 600 och för kvinna till 560 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat för man 300 och för kvinna

280 kronor med avdrag av halva årsinkomsten.

För pensionsberättigad änkling, änka, frånskild make eller ogift

kvinna, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn

eller adoptivbarn under femton år, ävensom för pensionsberättigad ogift

man, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja adoptivbarn

under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår

för man till 600 och för kvinna till 560 kronor jämte 250 kronor för

varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg för barnen. Enahanda

rätt tillkommer jämväl äkta makar, av vilka mannen är pensionsberättigad

och till arbete varaktigt oförmögen och vilkas sammanlagda

årsinkomst ej uppgår till 1,160 kronor jämte 250 kronor för varje barn.

Beloppet av sådant pensionstillägg utgör 125 kronor för varje barn

med avdrag av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga

600 kronor för man, 560 kronor för kvinna samt 1,160 kronor för

äkta makar.

Pensionsbelopp avrundas--- — — pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,

kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att

tillsvidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke räknas pension

enligt 34 § intill ett belopp av högst 300 kronor.

Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners årliga

värde iakttagas, att, där naturaförmånerna räcka till full, om än

torftig försörjning, deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

än 600 kronor för man och 560 kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna

ej räcka till full försörjning, deras årliga värde uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än 70 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter

de i orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.

Å förmögenhet må ej beräknas lägre avkastning än fem procent

och, i den mån förmögenheten överstiger 1,800 kronor för man, 1,700

kronor för kvinna och 3,500 kronor för äkta makar, ytterligare fem

procent.

I fråga om — — — — person.

13 §.

Den — — — — kommun alutskylderna.

Den pensionsavgift utöver tre kronor, som enligt 4 § åligger vissa

avgiftspliktiga, debiteras och uppbäres i samband med kronoutskylderna.

Där — — — — kronouppbörden.

30 §.

Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning

om pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade

upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt

till pension, ävensom, där ansökningen avser jämväl pensionstillägg, bestämma

storleken av den årsinkomst, som skall läggas till grund för

beräkning av pensionstilläggs belopp, dock endast i den man denna årsinkomst

ej utgöres av pension enligt 6 och 34 §§.

Sedan -— — — — pensionsstyrelsen.

Söker — — — — pensionsstyrelsen.

Där — — — -— utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa

ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen

blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst

enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning

eller ock icke överstiger ett belopp av 100 kronor, pensionsstyrelsen må,

efter vederbörandes hörande, utan återförvisning verkställa nödig rättelse.

Vad---— sig.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

41

33 §.

Den — — — — stadgat.

Gift man, änkling, änka, frånskild make eller ogift kvinna, som är

till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till pension, och

vilken har att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äger

erhålla understöd för sådant barn under villkor och med belopp, som i

6 § är stadgat angående pensionstillägg för barn. Enahanda rätt tillkommer

jämväl ogift man, som är till arbete varaktigt oförmögen, men

icke berättigad till pension, och vilken har att försörja adoptivbarn under

femton år.

Beträffande — — — — utbetalande.

I ''.v; ,,i f; '' * * - . ">)?.''f i \ V • •'' f-.‘ -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

i; /\

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 242 höft. (Nr 284.)

536 31

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 284.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915

om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

För den, som vid 1914 års ingång fyllt sexton år, utgå å sammanlagda

beloppet av de för ett år erlagda pensionsavgifterna, i den mån detta

belopp icke överstiger tretton kronor, i årlig pension följande procent,,

nämligen:

för

man, som

fyllt 16, men

icke

25

år,...........

....... 30

procent

»

» »

b 25, »

»

30

» ...........

....... 27

7» B

» »

b 30, »

35

)> ...........

...... 25

B

b

X> B

b 35, »

»

45

» .........

....... 22

7* b

b

b b

» 45 år .....

....... 20

B

och

för

kvinna,

som fyllt 16, men icke

25 år,........

....... 24

procent

))

»

b

b 25, »

30 ».........

....... 22

B

b

b

b

b 30, b

»

35 » .........

...... 20

B

b

»

b

b 35, »

»

45 b .........

...... 18

B

b

b

b

» 45 år ..

16

B

Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides

av statsmedel.

3 §•

Angående den, som före utgången av år 1921 blivit till arbete varaktigt

oförmögen, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §

andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

43

varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten

ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor; dock att

denna inkomstgräns utgör 280 kronor för kvinna, tillhörande den grupp

personer, som avses i andra stycket av nästföljande moment.

Beloppet av dylikt pensionstillägg eller understöd utgör, med undantag

för fall, som i mom. 2 här nedan sägs, för man 150 och för kvinna

140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten

må överstiga 50 kronor.

2 mom. Där varaktig oförmåga till arbete inträtt före utgången av

år 1918 och inkomsten befunnits dessförinnan understiga för man 300

och för kvinna 280 kronor, utgör beloppet av pensionstillägg enligt 6 §

andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring eller av understöd enligt

33 § första stycket samma lag för man 150 och för kvinna 140 kronor

med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten,

dock att, om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor,

avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger

50 kronor.

För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år, så ock för

den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju år och

redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt

mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda

eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,

utgår sådant understöd, som omförmäles i 33 §

första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, med i näst föregående

stycke angivet belopp, även om rätten därtill förvärvats efter

utgången av år 1918.

3 mom. Pensionstillägg, som i 1 och 2 mom. här ovan avses,

höjes med 0,08 procent för varje krona av erlagda pensionsavgifter; dock

att sådan höjning må äga rum allenast med hänsyn till pensionsavgift,

som jämlikt 14 eller 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring blivit

till fullo erlagd.

4 mom. Rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 §

fjärde stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,

varom stadgas i 33 § andra stycket samma lag, inträder, då årsinkomsten

ej uppgår för man till 300, för kvinna till 283 och för äkta makar till

583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av dylikt pensionstillägg

eller understöd utgör 75 kronor för varje barn med avdrag

av sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300

kronor för man, 283 kronor för kvinna och 583 kronor för äkta makar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.

5 mom. Årsinkomst, som i 1 och 2 mom. här ovan avses, beräknas

på sätt i 7 § av lagen om allmän pensionsförsäkring föreskrives; dock

att i årsinkomsten ej ingår pension enligt 6 § samma lag, att till grund

för uppskattning av naturaförmåner lägges ett värde å full försörjning

av 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna, att lägsta värdet av

bostadsförmån utgör 50 kronor samt att de i 7 § andra stycket sista

punkten meddelade särskilda bestämmelser rörande avkastning av förmögenhet

ej äga tillämpning.

6 mom. Vad i 30 § femte stycket av lagen om allmän pensionsförsäkring

stadgas i fråga om rätt för pensionsstyrelsen att i vissa fall

utan återförvisning verkställa nödig rättelse i pensionsnämnds beslut

rörande storleken av sökandens årsinkomst äger icke tillämpning med

avseende å fel, som överstiger ett belopp av 50 kronor och icke uppkommit

allenast genom felräkning.

4 §•

I fråga om pensionstillägg eller understöd, vartill rätt inträtt före

den 1 januari 1917 och varom ansökan göres före den 1 januari 1919,

skall stadgandet i 31 § första''stycket andra punkten av lagen om allmän

pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom förin

kies i 3 § 2 mom. andra stycket här ovan, icke i något fall utgår för

tiden före den 1 januari 1916.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

45

Bil. C.

Avskrift av protokoll, hållet vid sammanträde inom Kungl. Pensionsstyrelsen

den 23 februari 1921.

Närvarande:

Generaldirektören af Jochnick, Byråcheferna Enbom, Broberg, Dichnan,

Elliot, Stridsberg och Telander.

§ I
Vid

sammanträde den 28 nästlidne januari med pensionsstyrelsen jämte de

av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga diskuterades ett inom styrelsen utarbetat

förslag till ändringar i pensionsförsäkringslagen m. m. De sakkunniga anslöto

sig därvid i huvudsak till förslaget, och beslöts, att styrelsen skulle, med ledning

av vad vid diskussionen förekommit, närmare utarbeta lagförslag jämte motivering,

som därefter skulle översändas till de sakkunniga.

I överensstämmelse härmed hade förslag till skrivelse till Kungl. Maj:t

uppsatts inom styrelsen och delgivits de sakkunniga, av vilka herrar Kvarnzelius

och Nilsson samt fröken Wedberg förklarat sig tillstyrka förslaget. Herr Er allting

har i särskilt yttrande anfört följande:

»Även jag finner pensionsstyrelsens nu framförda förslag till förbättringar

i pensionsförsäkringen vara i allmänhet högst önskvärda, praktiskt lagda och väl

genomtänkta som de äro. Det är egentligen blott på en punkt jag finner en

jämkning påkallad vid ärendets fortsatta behandling.

Styrelsen håller före att den föreslagna höjningen av tilläggsavgifterna icke

torde kunna antagas bliva för betungande, ehuru den medgiver att deras erläggande

på en gång kan medföra svårighet för vissa befolkningsgrupper; den hoppas

dock häremot på en uppdelning av kronouppbörden på liera terminer. För min

del måste jag däremot anse att det skulle bli i hög grad betungande för dem,

som i dessa tider, ofta på dyra orter, stanna vid en arbetsinkomst på 3,000—

5.000 kronor, att i stället för 10 kronor tilläggsavgift få på sin debetsedel 1 procent

av inkomsten, 30—50 kronor. Denna ökade börda drabbar i stor utsträckning

samma skikt, som före penningvärdets nedstörtande befann sig vid 1,500—

2.000 kronor inkomst och vars levnadsställning fortfarande är ungefär lika knapp,

trots det större antal kronor varmed de röra sig. En försiktigare höjning över

de 10 kronor, varvid nu praktiskt taget hela industriarbetarklassen vant sig, synes

här vara att förorda, även om pensionernas slutsiffror i de vackraste teoretiska

fallen därigenom bliva lägre. Man kunde t. ex. låta 10-kronan stå kvar för

inkomst 1,200—2,000 kronor och sedan låta tilläggsavgiften utgå icke med 1 utan

med 1/2 procent, alltså för 3,000 kronor 15 kronor och för 5,000 kronor med 25

kronor. Sedan kunde också gärna övervägas en något hastigare stegring och att

icke stanna vid ett maximum av blott 50 kronor. Om exempelvis procenten

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

KungI. Maj:ts Proposition Kr 284.

växte med 0,i för varje ny 1,000 kronor årsinkomst upp till 10,000 kronor, bleve

tilläggsavgiften för 5,000 kronor 25 kronor, för 6,000 kronor 36 kronor, för 7,000

kronor 49 kronor, för 8,000 kronor 64 kronor, för 9,000 kronor 81 kronor och

för 10,000 kronor och däröver 100 kronor. Det kan väl ifrågasättas om icke

denna tvungna avsättning till pensionering under tiden för den bäst betalda arbetskraften

skulle för ett mycket stort antal medborgare skapa fullt så gynnsamma

pensioneringsförhållanden som enligt styrelsens förslag, men utan att

pålägga vissa redan hårt ansträngda inkomstgrupper så väsentlig stegring i tillläggsavgifterna

som styrelsen nu föreslår.»

Styrelsen beslöt härefter att i enlighet med nämnda förslag till Kungl. Maj:t

avlåta skrivelse i ärendet av innehåll registraturet utvisade.

Mot beslutet anmäldes avvikande mening av byråchefen Kickman, vilken

hänförde sig till följande särskilda yttrande:

»Den viktigaste ändring, jag anser böra göras i pensionsstyrelsens förslag,

består i en väsentlig höjning av den räntefot, som lägges till grund för avgiftspensionernas

beräkning. Särskilt i fråga om en obligatorisk avgiftsbetalning synes

det mig vara av största vikt, att de försäkrade så långt som möjligt tillförsäkras

en valuta för sina erlagda avgifter, som icke allt för mycket understiger, vad de

på annat håll kunnat erhålla. Med den höga ränta, som för närvarande kan erhållas

även på långtida placeringar, torde räntefoten kunna bestämmas till åtminstone

5 Om räntan framdeles sjunker så mycket, att man anser försiktigheten

kräva, att pensionerna på därefter erlagda avgifter beräknas efter en lägre

räntefot, bör under tiden på grund av överränta en betydande reservfond ha

hunnit samlas att tjäna som garanti för utbetalning av de stipulerade pensionerna

på därförut erlagda avgifter, varjämte placeringar då torde förefinnas, som även

för viss framtid lämna sådan överränta. Skulle till trots härför någon brist i

pensionsförsäkringsfonden uppstå, torde det vara tillbörligare, att staten bär

risken att få täcka denna, än att de försäkrade få allt för låga pensioner i förhållande

till sina avgifter. En sådan eventuell statsutgift synes mig tillhöra den

form av statsbidrag till den sociala försäkringen, som i första rummet bör ifrågakomma.

Enligt det av pensionsstyrelsen föreslagna pensionsberäkningssättet, vilket

är byggt på liknande principer som de i den frivilliga pensionsförsäkringens

äldre tariffer tillämpade, komma invalidpensionerna att få något större betydelse

än hittills. En följd härav är, att, enär kvinnornas invaliditetssannolikliet är betydligt

större än männens, för lika stora avgifter kvinnornas pensioner i förhållande

till männens, försäkringstekniskt sett, böra i det hela bliva något

mindre än förut, om man räknar försäkrade män och kvinnor som fullt skilda

grupper. Skulle kvinnornas pensioner sättas till 80 % av männens, komme därför

männen i det hela att få något mindre pensioner, än som borde tillkomma

dem enligt de försäkringstekniska grunderna. För dem, som inträda i försäkringen

vid hög ålder, äger dock ett motsatt förhållande rum, enär i dessa fall

kvinnornas pensioner böra utgöra något mer än BO % av männens. För att, då

så utan olägenhet kan ske, envar må få i pension vad hans avgifter enligt de

försäkringstekniska grunderna äro värda, har det synts mig vara att föredraga

att pensionsberäkningarna för män och kvinnor göras oberoende av varandra, i

likhet med förfarandet inom den frivilliga pensionsförsäkringen.

I enlighet med här anförda synpunkter har jag på grundval av 5 % räntefot

uträknat en pensionstariff. I denna äro pensionerna i procent av avgifterna avrundade

till hela tal och indelning gjord i femårsgrupper (dock för den lägsta

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

åldersgruppen 4 och för den högsta 7 år). Då enligt pensionsstyrelsens förslag

procentsatsen för kvinna skall utgöra 4/s av den för man, kan det ju vara lämpligt,

att procentsatserna där avrundats att bliva divisibla för män med 5 och för

kvinnor med 4, varav även blivit en följd, att vissa skäl tala för en utvidgning

av de högsta åldersgrupperna. Dessa skäl bortfalla emellertid i mitt förslag.

Enligt detta skulle det pensionsbelopp, vartill varje erlagd avgift berättigar,

utgå med nedanstående procent å avgiftens belopp.

Uppnådd ålder det kalenderår, för vilket avgiften påförts.

År.

Procent för

I

1

man 1 kvinna

|

16-19..........................................................................................

in

71

20-24.........................................................................................

87

56

25—29.........................................................................................

68

45

30-34.........................................................................................

54

37

35-39.........................................................................................

43

31

40—44......................................................................................

34

26

45-49..........................................................................................

27

21

50-54.........................................................................................

21

18

55—59 ... . ......

17

15

60—66.........................................................................................

14

13

För en årlig avgift å 1 krona intill 67 års ålder erhålles nedanstående

pension.

Uppnådd ålder det

kalenderår, för vilket

avgiften börjat

erläggas.

År.

Pension i

kronor för

Pension för kvinna

i % av pension

för man.

man.

kvinna.

16..............................

22.9 7

16.20

70.5

20.............................

18.53

13.36

72.1

25..............................

14.18

10.56

74.5

30..............................

10.78

8.31

77.1

35..............................

8.03

6.16

80. o

40.............................

5.93

4.91

82.8

45..............................

4.23

3.61

85.3

50..............................

2.88

2.56

88.9

55..............................

1.83

1.66

90.7

60..............................

0.98

0.91

92.9

För den högsta föreslagna årliga avgiften 53 kronor, erlagd fr. o. m. 16

t. o. m. 66 års ålder, skulle alltså en man erhålla i pension kronor 1,217:41, en

kvinna kronor 858: 60.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

Vid tidigare inträdande invaliditet erhålles för 1 krona i årlig avgift fr. o.

m. 16 års ålder intill det år, då invaliditeten inträder, följande pensionsbelopp.

Uppnådd ålder det

kalenderår, då invalidi- teten inträder.

År.

Pension i

kronor lör

Pension för kvinna

i % av pension

för man.

man.

kvinna.

20..............................

4.44

2.84

64.»

25..............................

8.79

5.64

64.2

30..............................

12.19

7.89

64.7

35..............................

14.89

9.74

65 4

40..............................

17.04

11.29

66.3

45.............................

18.74

12.59

67.2

50..............................

20.09

13.64

67.9

55..............................

21.14

14.54

68.8

60..............................

21.99

15.29

69.5

65..............................

22.69

15.94

70.3

Skulle det ovan framställda förslaget tillämpas på alla, som icke äro pensionsberättigade

före lagändringens ikraftträdande, komme de äldre att få minskade

pensioner, såsom följande jämförelse av ålderspensioner enligt nu gällande och

enligt bär föreslagna bestämmelser utvisar.

Pension för 1 kronas årlig avgift fr. o. ni. år 1914 intill 67 års ålder.

Födelseår.

Pension

för man enligt

i kronor

för kvinna enligt

nuvarande

bestämmelser.

föreslagna

bestämmelser.

nuvarande

bestämmelser.

föreslagna

bestämmelser.

1855.....................................................

1.60

1.15

1.28

1.06

1860......................................................

2.60

2.04

2.08

1.84

1865......................................................

3.60

3.15

2.88

2.77

1870......................................................

5.18

4.57

4.14

3.87

1873.....................................................

5.85

5.59

4.68

4.65

1874......................................................

6.08

5.93

4.86

4.91

1875......................................................

6.30

6.36

5.04

5.22

1880..........................................

8.25

8.62

6.60

6.83

1885.....................................................

10.45

11.46

8.36

8.76

1890.....................................................

12.90

15.05

10.32

11.12

1895......................................................

14.40

19.64

11.52

14.07

1898.........................................

15.30

22.97

12.24

16.20

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 284.

För de senare födda bliva siffrorna desamma som för de år 1898 födda.

Av denna jämförelse framgår, att, under förutsättning att lika stora avgifter

årligen erläggas, ålderspensionen enligt de föreslagna bestämmelserna blir större

för alla, som äro födda efter år 1874. Skulle invaliditet inträffa tidigare, blir

skillnaden än större. Man torde därför icke av fruktan att kränka någons rätt

behöva hysa betänklighet att för dessa personer beräkna pensionerna på det här

föreslagna sättet såväl för deras förut erlagda som framtida avgifter, övergångsbestämmelserna

rörande avgiftspensioneringen kunna alltså inskränkas till att

avse de före år 1875 födda. Att de kunna på detta sätt inskränkas och sålunda

efter en relativt kort tid bortfalla ur bruk, är eu följd av den högre räntefot,

som här lagts till grund för beräkningarna

Att pensionerna för de före år 1875 födda, med undantag möjligen för de

yngre bland dem, ställa sig fördelaktigare enligt nu gällande beräkningssätt, beror

på det statsbidrag, som tilldelats dem för höjning av deras pensioner. Det kan

synas naturligast att för ifrågavarande personer bibehålla det nu gällande pensionsberäkningssättet

även för deras framtida avgifter, i den mån dessa avgifter

icke överstiga 13 kronor. Emellertid skulle det väl verka något egendomligt att

för olika delar av samma årsavgift tillämpa olika pensionsberäkningssätt. Det

skulle även medföra ökat besvär att särskilja dessa delar, i någon mån vid uträkning

av pensionerna men framför allt vid fondberäkningen. Ävenledes torde

därigenom vid en eventuell framtida ändring av pensionsberäkningssättet övergångsbestämmelserna

bliva mera komplicerade, än eljest varit nödigt. Av dessa

skäl synes det önskligt att kunna tillämpa ett enhetligt pensionsberäkningssätt

för alla framtida avgifter. Detta skulle också kunna låta sig göra, om även för

de före år 1875 födda personernas framtida avgifter pensionerna beräknades på

här föreslaget sätt och kompensation lämnades dem genom höjning av pensionsprocenten

på avgifter för tiden före lagändringens ikraftträdande. Övergångsbestämmelserna

rörande avgiftspensionerna skulle alltså kunna inskränkas till att

avse pensioner på avgifter, erlagda för tiden före nämnda tidpunkt av personer,

födda före år 1875. Under förutsättning att lagändringen träder i kraft med 1922

års ingång, skulle en bestämmelse av följande innehåll vara tillfyllest:

För den, som är född före år 1875 och blir berättigad till pension efter

1922 års ingång, skall det årliga pensionsbeloppet för avgifter enligt 4 § i lagen

om allmän pensionsförsäkring, vilka erlagts för tiden före år 1922, utgå med

följande procent av dessa avgifters sammanlagda belopp:

Procent för

Födelseår.

man.

kvinna.

1855...............

.........20

16

1856—1858 .........

........ 23

18

1859—1862 .........

..........26

19

1863—1868 .........

......... 28

20

1869-1874 .........

......... 35

25

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 242 käft. (Nr 284.) 526 21 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj\ts Proposition Nr 284.

Dessa procentsatser äro så uträknade, att för en viss årlig avgift under den

gångna tiden och intill 67 års ålder erhålles minst vad som skulle utgått enligt

nuvarande bestämmelser och minst vad som skulle utgått enligt det här framställda

förslaget utan övergångsbestämmelser. Detta förhållande belyses av följande

sammanställning.

Pension för eu årlig avgift å 1 krona fr. o. ni. år 1914 intill 67 års ålder.

Födelseår.

P

e n s i o

11

i krön

O

r

för man

för kvinna

enligt nuva- rande bestäm- melser.

enligt förslaget

enligt nuva- rande bestäm- melser.

enligt förslaget

utan över- gångsbestäm- melser.

med över- gångsbestäm- melser.

utan över- gångsbestäm- melser.

med över- gångsbestäm- melser.

1855.................

i

60

i

15

i

60

i

28

i

06

i

28

1856................

i

80

i

32

i

98

i

44

i

21

i

57

1860..................

2

60

2

04

2

78

2

08

i

84

2

17

1865..................

3

60

3

15

3

73

2

88

2

77

2

96

1870..................

5

18

4

57

5

26

4

14

3

87

4

20

1873..................

5

85

5

59

5

95

4

68

4

65

4

77

1874..................

6

08

5

93

6

22

4

86

4

91

4

98

Som ovan

Carl Broberg.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

51

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

torsdagen den 11 mars 1921.

Närvarande:

Justitierådet Berglöf, Regeringsrådet Ernberg, Justitieråden

Molin, Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 mars

1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13, 30 och 33 §§

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring samt lag om ändrad

lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen i pensionsstyrelsen Hugo Elliot.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 284.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmälde

chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist, lagrådets den

17 mars 1921 avgivna utlåtande över den 11 i samma månad till lagrådet

remitterade förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6, 7, 13,

30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock lag om ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ i lagen den 8 juni

1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30

juni 1913.

Departementschefen hemställde, att förslagen, som av lagrådet lämnats

utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skulle

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Herman Hultkrantz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 4, 6, 7, Rf 30 och 33 §§ i lagen den 30 juni 191 s. 1 i texten
  2. 2S2LU 1921:7 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 7 s. 1 i texten