Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstiUägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

1921-03-18 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:327, Med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstiUägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 327.

1

! : r 1 < • "1

Nr 327.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstiUägg åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer; given Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att godkänna härvid fogade förslag till kungörelse med allmänna grunder

för dyrtidstiUägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

‘ ''l/l f;iV !"''>« • ^;l:i£uT''Uv5. Vi: : • >:''<■), ‘ t.H L IT" ? '' r?’i fi

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskou\

i

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 277 höft. (Nr 327.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 327.

Förslag

till

Kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
F.

d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän

och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare

därunder icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller

därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till

siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder,

äga med här nedan angivna begränsningar uppbära dyrtidstillägg till

pensionen eller understödet.

§ 2-

Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i § 3 närmare stadgas,

i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.

Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom

socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången

av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader, av Kungl.

Maj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,

nämnda tal minskas med 6, därest talet är jämnt, men eljest med 5.

Allt efter som inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna

läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning av de

av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen i

levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med det

kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till det kvartal,

under vilket Kungl. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd

förändring fastställa annat grundtal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen

av levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas

av Kungl. Maj:t.

§ 3.

Dyrtidstillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger

175 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar

grundtalet.

Överstiger pensionen eller understödet 175 kronor för kvartal,

utgår dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 175 kronor för kvartal,

på sätt nyss sagts samt för den överskjutande delen efter ett procenttal,

som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet, dock att beträffande

pensions- eller understödstagare, vilken vid början av det kalenderkvartal,

dyrtidstillägget avser, på grund av försörjningsplikt underhållit

barn, som icke uppnått 16 års ålder, den del av pensionen eller understödet,

för vilken dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande

grundtalet, ökas med 25 kronor för varje dylikt barn. Förhöjning i

dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt må icke beräknas för

barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär är berättigad

till dyrtidstillägg av statsmedel, och må för barn, vars föräldrar båda

åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna kungörelse, nu nämnd förhöjning

utgå endast till den av föräldrarna, som åtnjuter de högsta pensionsoch

understödsförmånerna, eller, om nämnda förmåner äro lika, till

fadern. Därest vid beräkningen av det procenttal, som skall motsvara

femtiofem hundradelar av grundtalet, brutet tal uppstår, jämnas procenttalet

till närmast lägre hela tal.

.... ... ■

§ 4.

För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,

som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda

belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av dyrtidstillägget.

Åtnjuter pensionär dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens

tjänst eller äger han såsom innehavare av lärarbefattning vid annan

läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel, skall dyrtidstillägg

enligt denna kungörelse till honom utgå allenast efter ett

procenttal, som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet; därest

emellertid beloppet av den avlöning eller den del av avlöningen, varå

dyrtidstillägg tillgodokommer honom såsom befattningshavare i statens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is proposition Nr 327.

tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt, som nyss är nämnd,

understiger 700 kronor för år, må lian åtnjuta dyrtidstillägg enligt

denna kungörelse efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, dock

högst å det belopp, varmed berörda avlöning eller del av avlöningen

understiger 700 kronor för år. Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare

i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt,

som ovan sägs, och dyrtidstillägg å pension eller understöd må dock

icke beräknas å sammanlagt högre belopp än 1,250 kronor för månad.

§ 5-

Dyrtidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens

tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:

l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet

;

2:o) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor

eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,

f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid

folkskolor, f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade

övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier,

vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks

skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting eller

städer inrättade skyddshem, ävensom f. d. veterinärer, sjuksköterskor

och barnmorskor samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro

berättigade till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl.;

3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt

lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd

av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig

under förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst;

4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits

av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller

understöd i sådan egenskap;

5:o) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,

vilka antingen av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt

de grunder, som angivas i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965)

angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna med de ändringar däri, som må föranledas av

beslut vid 1921 års riksdag, eller jämlikt samma bestämmelser skulle varit

berättigade till tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 327. 5

uppgått till eller överstigit det i kungörelsen stadgade maximibeloppet

för totalpensionen;

6:o) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,

skolhemmet i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor

och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka

äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt

7:o) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas

pensionering bidrag lämnas av statsmedel;

och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o), å den

utgående avlöningen, i de i 2:o), 4:o) och 6:o) omförmälda fallen å

pensionen eller understödet, i fall, som angives i 3:o), å ersättningens

belopp samt i de i 5:o) avsedda fall å summan av de belopp, som utgå

från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel,

där sådan tilläggspension förekommer, varemot i fråga om de

under 7:o) omförmälda befattningshavare dyrtidstillägget väl beräknas

å hela pensionsbeloppet, med inberäknande av det belopp, som i förekommande

fall utgår av landsting eller stad, men utgår allenast med

vad som av hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den

av statsmedel utgående del av pensionen.

§ 6.

Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner

från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig

pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med

pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik

pension, som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av

staten övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid

järnvägen redan innan den övertagits av staten.

§ 7‘

Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit, innan

honom tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt

härutinnan till stärbhuset.

Dyrtidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pension

eller understöd får uppbäras.

§ 8.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t

nödiga tabeller.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

§ 9.

Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd

enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1921, från och med

vilken dag kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder för

dyrtid stillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

(nr 365) upphör att gälla.

!• *rn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

r\

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow anförde efter

gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement

följande:

Sedan Kungl. Maj:t beslutat att för riksdagen framlägga proposition

i fråga om beredande av fortsatta dyrtidsbidrag åt befattningshavare

i statens tjänst, ber jag att nu för Kungl. Maj:t få anmäla

frågan om dylika bidrag åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och

vissa med dem jämställda pensionärer.

Beträffande de åtgärder, som tidigare vidtagits för beredande av

dyrtidsbidrag åt här ifrågavarande pensionärer, torde jag i detta sammanhang

kunna inskränka mig till en erinran om, att jämväl dessa

dyrtidsbidrag år 1919 omlades till systemet med glidande skala.

Den sist i ämnet utfärdade kungörelsen av den 30 juni 1920 (nr

365) vilken trädde i kraft beträffande vissa pensionärer den 1 januari

1920 och i; övrigt den 1 juli 1920, innehöll följande allmänna grunder

för dyrtidstilläggets utgående:

§ 1-

F. d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och

marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder

icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller därmed

jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran

bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga

med bär nedan angivna begränsningar uppbära dyrtidstillägg till pensionen

eller understödet.

Gällande bestämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

§ 2.

Dyrtidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som fastställts

för bestämmande av dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under

vilket Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under vilket

Kungl Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.

§ 3.

Dyrtidstillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger

175 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

Överstiger pensionen eller understödet 175 kronor för kvartal,

utgår dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 175 kronor för kvartal,

på sätt nyss sagts samt för den överskjutande delen efter ett procenttal,

som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet, dock att beträffande

pensions- eller understödstagare, vilken vid början av det kalenderkvartal,

dyrtidstillägget avser, på grund av försörjningsplikt underhållit barn,

som icke uppnått 16 års ålder, den del av pensionen eller understödet,

för vilken dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal motsvarande

grundtalet, ökas med 25 kronor för varje dylikt barn. Förhöjning i

dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt må icke beräknas för

barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär är berättigad

till dyrtidstillägg av statsmedel, och må för barn, vars föräldrar båda

åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna kungörelse, nu nämnd förhöjning

utgå endast till den av föräldrarna, som åtnjuter de högsta pensionsoch

understödsförmånerna, eller, om nämnda förmåner äro lika, till fadern.

Därest vid beräkningen av det procenttal, som skall motsvara femtiofem

hundradelar av grundtalet, brutet tal uppstår, skall procenttalet jämnas

till närmast lägre hela tal.

§ 4.

För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,

som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda

belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av dyrtidstilllägget.

Åtnjuter pensionär dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens

tjänst eller äger han såsom innehavare av lärarbefattning vid

annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel, skall

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunyl. Mnj:ts ''proposition Nr 327.

dyrtidstillägg enligt denna kungörelse till honom utgå allenast efter ett

procenttal, som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet; därest

emellertid beloppet av den avlöning eller den del av avlöningen, varå

dyrtidstillägg tillgodokommer honom såsom befattningshavare i statens

tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt, som nyss är nämnd,

understiger 700 kronor för år, må han åtnjuta dyrtidstillägg enligt denna

kungörelse efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, dock högst å

det belopp, varmed berörda avlöning eller del av avlöning understiger

700 kronor för år. Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare

i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt, som ovan sägs,

och dyrtidstillägg å pension eller understöd må dock icke beräknas å

sammanlagt högre belopp än 1,250 kronor för månad.

§ 5.

Dyrtidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens

tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:

l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet;
2:o)

f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor

eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,

f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,

f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade

övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier,

vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks

skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting eller

städer inrättade skyddshem, ävensom f. d. veterinärer, sjuksköterskor

och barnmorskor samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro

berättigade till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl.;

3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt

lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd

av järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under

förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst;

4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits

av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller

understöd i sådan egenskap;

5:o) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,

vilka antingen av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt de

i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 277 käft. (Nr 327.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

ner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

angivna grunder, eller jämlikt samma kungörelse skulle varit berättigade

till tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen uppgått

till eller överstigit det i kungörelsen stadgade maximibeloppet för totalpensionen

;

6:o) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,

skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma, folkhögskolor

och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka

äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt

7:o) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas

pensionering bidrag lämnas av statsmedel;

och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o), å den

utgående avlöningen, i de i 2:o), 4:o) och 6:o) omförmälda fallen å pensionen

eller understödet, i fall, som angives i 3:o), å ersättningens belopp

samt i de i 5:o) avsedda fall å summan av de belopp, som utgå

från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension av statsmedel,

där sådan tilläggspension förekommer, varemot i fråga om de

under 7:o) omförmälda befattningshavare dyrtidstillägget väl beräknas

å hela pensionsbeloppet, med inberäknande av det belopp, som i förekommande

fall utgår av landsting eller stad, men utgår allenast med

vad som av hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den

av statsmedel utgående del av pensionen.

§ 6.

Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner

från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig

pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med

pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pension,

som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten

övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen

redan innan den övertagits av staten.

§ 7.

Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,

iunan honom tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans

rätt härutinnan till stärbhuset.

Dyrtidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pension

eller understöd får uppbäras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds proposition Nr 327. 11

§ 8.

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t

nödiga tabeller.

§ 9-

Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd

enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

1 detta sammanhang ber jag få erinra, att frågan angående

eu allmän, mer varaktig reglering av pensionerna såväl för f. d. befattningshavare

i statens tjänst som ock för änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst på senare tid vid mer än ett tillfälle varit

på tal. Sålunda har spörsmålet genom enskilda motioner dragits under

riksdagens prövning. Nästlidet års riksdag har ock i skrivelse till

Kungl. Maj:t, nr 432, anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida

och i vad mån en lämplig pensionsförhöjning må kunna beredas

sådana statstjänares änkor, vilka uppbära låga pensioner och styrka sig

vara i behövande omständigheter, samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen må föranleda. Därjämte hava tid efter

annan till Kungl. Maj:t från f. d. befattningshavare i statens tjänst inkommit

framställningar, avseende beredande av förhöjning av utgående

pensioner.

I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog under hösten

1920 dåvarande chefen för finansdepartementet åt statskommissarien

friherre C. A:son Leijonhufvud att verkställa en förberedande utredning

i ämnet, och har friherre Leiionhufvud till fullgörande av detta

uppdrag den 15 december 1920 till chefen för finansdepartementet avlämnat

en promemoria rörande förevarande spörsmål.

I denna promemoria, som behandlar frågan om pensionsreglering

för dels f. d. befattningshavare i statens tjänst, dels ock änkor och

barn efter dylika befattningshavare, meddelas till en början — på grundval

av upplysningar, införskaffade från vederbörande myndigheter och

pensionskassor, som ombesörja pensionering av befattningshavare i

statens tjänst — uppgifter å antalet och beloppet av den 30 juni 1920

till f. d. befattningshavare utgående pensioner, vilka uppgifter bearbetats

och sammanställts i följande tabell:

Frågan om

allmän pensionsreglering

^

Friherre

Leijonhufvuds

promemoria.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

Sammanfattning av uppgifter å den 30 juni 1920 gällande pensioner åt f. d.

befattningshavare i statens tjänst.

Pensionens eller

understödets

belopp

Antal pen- sionärer

Summa ,

pensions- belopp

Pensionens eller

understödets

belopp

Antal pen- sionärer

Summa

pensions-

belopp

0—100

106

9.124 j

Transport

7,621

8,240,924

101—200

156

26,428

3,001—3,100

42

127,985

201—300

349

99,233

3,101—3,200

112

357,950

301—400

295

110,238

3,201—3,300

45

149,863 i

401—500

414

192,760

3,301—3,400

130

440,792

501—600

477

268,971

3,401—3,500

40

139,609 |

601—700

504

329,416

3,501—3,600

134

481,167

701—800

450

343,281

3.601—3,700

37

136,672

801—900

657

579,157

| 3,701—3,800

20

75,780

901—1,000

1,434

1,413,604

3,801—3,900

9

34,851

1,001—1,100

521

561,878

3,901—4,000

136

544,000

1,101—1,200

, 347

406,669

4,001—4,100

13

52,892

1,201—1,300

143

182,275

4,101—4,200

8

33,550

1,301—1,400

186

254,128

4,201—4,300

13

55,812

! 1,401—1,500

164

238,755

4,301—4,400

5

21,913

1,501—1,600

118

183,619

4,401—4,500

101

454,480

1,601—1,700

69

114,019

4,501—4,600

32

147,018

1,701—1,800

213

374,444

4,701—4,800

4

19,176

1,801—1,900

32

60,164

4,801—4,900

1

4,872

1,901—2,000

80

154,857

4,901—5,000

67

335,000

2,001—2,100

38

78,198

5,001—5,100

1

5,064

2,101—2,200

37

79,673

5,201—5,300

6

31,666

2,201-2,300

167

374,540

5,301—5,400

3

16,140

2,301—2,400

43

101,025

5,501—5,600

60

336,000

2,401—2,500

16 \ 39,596

5,601—5,700

o

11.400

2,501—2,600

27

69,566

5,701—5,800

5

28,898

2,601—2,700

41

109,247

5,901—6,000

40

239,920

2,701—2,800

455

1,244,167

6,101—6,200

4

24,800

2,801—2,900

30

86,286

7,501—7,600

1

7,600

2,901—3,000

52

155,606

7,901—8,000

7

56,000

Transport

7,621

8,240,924

Summa

8,699

12,611,794

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

Av tabellen framgår, att vid angivna tidpunkt utgingo till inalles

8,699 f. d. befattningshavare i statens tjänst pensioner till sammanlagt

belopp av 12,611,794 kronor.

Beträffande den nu förevarande frågan om eventuell pensionsreglering

för f. d. befattningshavare i statens tjänst anföres vidare i promemorian

följan de:

»Vad först beträffar frågan om förhöjning av f. d. befattningshavares pensioner

föreligga åtskilliga olika framställningar i sådant syfte. Däri har i huvudsak framhållits,

att, de tid efter annan vidtagna löneregleringarna föranlett till högre pensioner

än dem, som utgå till befattningshavare, vilka pensionerats, medan de äldre

staterna ännu vore gällande, och att detta förhållande syntes böra leda till vidtagande

periodvis av en reglering av f. d. statstjänares pensionsbelopp. I en den

22 april 1920 dagtecknad underdånig ansökning av f. d. generaldirektören Alb.

Anderson m. fl. pensionerade f. d. befattningshavare vid statens civila verk och

institutioner har därför liksom i tidigare dylika framställningar hemställts, att

nuvarande pensioner måtte förhöjas till enahanda belopp, som komma att utgå till

nu i tjänst varande befattningshavare i samma eller motsvarande lönegrad, då dessa

efter uppnådd pensionsålder från tjänsten avgå. I förnyad framställning har till

stöd för begäran om pensionsreglering åberopats den omständigheten, att, då pensionsförhållandena

genom beslut av 1919 års riksdag ordnades för delägare i statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., genom vissa övergångsstadganden

i anstaltens reglemente bestämdes, att de vid reglementets ikraftträdande med

ingången av år 1920 till f. d. folkskollärare utgående pensioner skulle efter vissa

grunder regleras i förhållande till de pensionsbelopp, som därefter enligt de nya

pensioneringsgrunderna komme att utgå till nytillträdande pensionärer.

Vidare hava åtskilliga f. d. järnvägsmän erinrat om de avsevärt förhöjda

pensioner, som tillkomma befattningshavare, som åtnjuta avlöning å de nya stater

för kommunikationsverken, som fastställts att gälla från och med den 1 juli 1920.

och hemställt, att vid reglering av statstjänares pensioner åtgärder måtte vidtagas

för genomförande av den grundsatsen att pensionernas belopp måtte komma att

utgå icke enbart i förhållande till de lönesatser, som voro gällande vid vederbörandes

avgång ur tjänsten, utan även till de lönebelopp, som numera tillkomma

ur tjänst gående befattningshavare.

Liknande synpunkter hava gjorts gällande i en mängd framställningar av

pensionerade f. d. innehavare av militära beställningar, varvid erinrats om den avsevärda

pensionsförbättring för befattningshavare vid armén och marinen, som enligt

beslut av 1918 års riksdag i avvaktan på en definitiv pensionsreglering i sammanhang

med den lönereglering, varom utredning genom särskilda sakkunniga pågått

sedan några år tillbaka, beviljats att utgå till avskedstagande personal, som under

tjänstetiden kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Särskilt hava sådana

militära pensionärer, som efter avgången från aktiv tjänst anställts såsom rullföringsområdesbefälhavare

eller såsom biträde åt sådan befälhavare, framhållit, att.

då de genom denna anställning måste anses fortfarande vara i tjänst vid armén.

de borde äga att vid avgången från sådan anställning åtnjuta den pensionsförbättring,

som tillkomme dem, som samtidigt avginge från beställning å aktiv stat.

Pensioneringen av befattningshavare i statens tjänst är så anordnad, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 32

pensionen i regel avpassas i visst förhållande till den avlöning, som uppbäres vid

avgången; och den sålunda beviljade pensionen åtnjutes med oförändrat belopp

under återstående livstiden, oberoende av att avlöningen för den befattning, varifrån

avgång ägt rum, genom lönereglering under tiden blivit mer eller mindre förändrad.

Såsom städse framhållits vid de tillfällen, då fråga väckts om förhöjning av redan

utgående pensioner, måste den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit

i åtnjutande av pension till belopp, vartill då gällande författningar och avlöningsstater

gåvo anledning, anses icke hava något som helst befogat anspråk på

ytterligare underhåll av staten. Vid denna princip har det ansetts vara av stor

vikt att fasthålla; och bortsett från några få fall, där på grund av personliga omständigheter

eller andra särskilda förhållanden pensionsförhöjning beviljats, har

avvikelse från nämnda princip icke förekommit i fråga om statstjänare under annan

form än såsom tillfälligt understöd att efter prövning av behovet i varje särskilt

fäll utgå till pensionärer med särskilt små pensionsbelopp, som avpassats efter

äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som sedermera ändrats såsom ledande

till för låga pensioner. Sådana tillfälliga understöd, avsedda att uppbringa pensionsbeloppet

till 500 kronor, hava sedan flera år utgått till vissa pensionerade

underofficerare; och även vissa f. d. kronojägare. f. d. förrådsvaktmästare m. 11.,

vilka åtnjuta pensioner enligt äldre bestämmelser, hava erhållit dylika tillfälliga

understöd att efter fastställda grunder utgå under förutsättning att behovet styrkes.

Att icke ens i sådan form en reglering av redan beviljade pensioner ansetts sakna

sina betänkliga sidor såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna

framgår av dåvarande finansministerns uttalande till det vid propositionen

nr 174/1907 angående tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare

vid armén fogade utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den

19 april 1907.

Sedermera har ju, dä dyrtiden för några år sedan började bliva alltmer tryckande,

den principiella ståndpunkten icke ansetts få utgöra hinder för att med statsmedel

bispringa statens pensionerade f. d. befattningshavare; och har dyrtidstillägg

i alltjämt ökad omfattning beviljats dessa pensionärer. Efter det förevarande underdåniga

framställningar om pensionsförhöjning ingivits, har genom 1920 års riksdags

beslut en ytterligare förbättring av det pensionärerna tillkommande dyrtidstillägg

vidtagits på sätt av bilagda jämförelsetabell framgår.

Emellertid har i fråga om vissa pensionärer, vilka ehuru de icke varit i

statens tjänst anställda likväl pensionerats med väsentligt bidrag av staten, vid 1919

års riksdag vidtagits en anordning, som av statens pensionärer icke utan fog åberopats

såsom stöd för deras begäran om pensionsförbättring. Sedan vid 1918 års

lagtima riksdag godkänts en lönereglering för personalen vid folk- och småskolor,

framlades i propositionen nr 336 vid 1919 års riksdag — i sammanhang med framställning

om vissa pensionskassors ombildning till en statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. — ett förslag till reglemente för anstalten, innefattande

bland annat nya grunder för pensioneringen av nämnda lärarpersonal; och enligt

detta förslag, som i huvudsak godkändes av riksdagen och den 31 december 1919

fastställdes till efterrättelse i det då utfärdade reglementet för den nya anstalten,

har genom övergångsstadganden beretts en icke obetydlig pensionsförbättring för

dem, som vid reglementets ikraftträdande redan vore i åtnjutande av pension, avpassad

efter äldre pensionsbestämmelser».

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

Enär de närmare omständigheterna vid sistberörda frågas behandling

syntes vara av viss betydelse, då det gällde att taga ställning till de

föreliggande framställningarna om pensionsförbättring, har promemorieförfattaren

ansett sig böra meddela följande ur förenämnda proposition

nr 336 vid 1919 års riksdag hämtade redogörelse:

»De sakkunniga, vilkas förslag lagts till grund för nämnda proposition, anförde

såsom motivering till berörda av dem föreslagna övergångsstadgande:

''Sedan lång tid tillbaka hava från särskilda av riksdagen beviljade anslag

utgått fyllnadsunderstöd till behövande pensionärer från folkskollärarnas pensionsinrättning

och småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. varigenom alltför

låga pensioner bragts upp till vissa bestämda minimibelopp. Dessa minimibelopp

fastställdes av 1916 års riksdag till <300 kronor för pensionärer frän pensionsinrättningen

och till 400 kronor för pensionärer från ålderdomsunderstödsanstalten. Under

åren 1917 och 1918 hava dessutom till samtliga pensionärer från de ifrågavarande

pensionsanstalterna utgått krigstidstillägg av statsmedel. Då emellertid från början

den regeln införts, att från sistnämnda tillägg frånräknats fyllnadsunderstöd, då

sådant erhållits, har det befunnits enklare att för år 1919 lämna den hjälp, varom

här är fråga, blott under en enda form, nämligen såsom krigstidstillägg. Det är

uppenbart, att, sedan särskilda krigstidstillägg icke komma att beviljas, fyllnadsunderstöd

åter måste komma att utgå, och det synes vara betingat av både billighet

och rättvisa, att dessa sättas till något högre belopp än förut.

De ifrågavarande fyllnadsunderstöden kunna emellertid sägas hava haft jämväl

en annan uppgift än att bringa de svagast ekonomiskt ställda pensionärerna en

välbehövlig hjälp. De hava också utjämnat skillnaden i pensionernas storlek för

de lärare, som avgått för längre tid tillbaka, och för dem, som tagit avsked under

de senare åren. Den största skillnaden i förevarande hänseende har, om man blott

tager hänsyn till helt pensions- eller helt understödsbelopp, sålunda blivit för manlig

lärare vid folkskola 213 kronor, för kvinnlig sådan lärare 100 kronor och för lärare

vid småskola 50 kronor.

Det synes oss vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att en liknande utjämning

alltjämt måtte äga rum. Enligt nu gällande bestämmelser erhåller en manlig

folkskollärare, som pensioneras under år 1919, i hel pension 2,250 kronor och kvinnlig

sådan lärare 1,875 kronor, under det att motsvarande belopp för dem som erhöllo

avsked under år 1918, äro respektive 1,013 och 900 kronor. Skillnaden blir alltså

1,237 och 975 kronor. För lärare vid småskola m. fl. skulle, om det av oss framlagda

reglementsförslaget vinner tillämpning, skillnaden bliva 938 för manlig och

788 kronor för kvinnlig lärare.

Det måste framstå såsom i hög grad obilligt, att exempelvis en manlig folkskollärare,

som avgått omedelbart före den 1 januari 1919 skall uppbära en pension,

vilken med nära 1,250 kronor understiger den, som tillkommer en sådan lärare,

vilken pensioneras kort efter nämnda dag. Båda ha ju under sin tjänstetid utfört

samma arbete och därunder uppburit i det hela taget samma avlöning. Ofta kan

det bero på en ren tillfällighet, om läraren kommit att avgå före eller efter angivna

dag.

Också hava vid olika tillfällen från under de senare åren pensionerade lärare

framställning gjorts, att en blivande pensionsreglering måtte på något sätt få re
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds proposition Nr 327.

troaktiv verkan, sa att även de måtte få komma i åtnjutande av dess förmåner.

Säkerligen har man. om något nu ej göras, att motse allt flera sådana framställningar,

och det synes knappast vara möjligt att helt tillbakavisa dem.

Givetvis är det en fördel, om ifrågavarande spörsmål kunde ordnas i samband

med pensionsregleringen i övrigt. Vi hava därför ansett oss böra föreslå, att

bland övergångsstadgandena intages bestämmelse om att för åstadkommande av en

sådan utjämning, som här avses pensioner med förhöjda belopp måtte utgå till lågt

pensionerade lärare. Det synes oss rimligt, att en manlig folkskollärare, vilken

pensionerats enligt de bestämmelser, som gällde före den vid 1918 års lagtima

riksdag beslutade regleringen, i hel pension erhåller 1,800 kronor i stället för 1,013

kronor, alltså 450 kronor mindre än som utgår till manlig folkskollärare, som pensioneras

enligt de nya bestämmelserna. Motsvarande skillnad har, såsom av det

föregående framgår, förut varit 213 kronor. Det föreslagna beloppet, 1,800 kronor,

hava vi tänkt oss som det maximum, till vilket pensionen genom tilläggspension

skulle kunna höjas.

Att höja pensionerna för alla redan pensionerade folkskollärare till nyssnämnda

belopp synes oss icke böra ifrågasättas. Givetvis böra även för dem, som

hava ännu lägre pension, tilläggspensioner utgå, och dessa synes oss böra bestämmas

till jämförelsevis högre belopp för dem, som hava de minsta pensionerna. Detta

syfte bör enligt vår mening tillgodoses på samma sätt, som tillämpats i fråga om

krigstidstilläggen under år 1917 och år 1918, d. v. s. därigenom att det fastställes

dels ett fixt belopp, dels ett belopp, som står i bestämt förhållande till den förut

åtnjutna pensionen. Denna anordning motsvarar också, vad som av oss föreslagits

i fråga om familjepensioneringen.

Vi föreslå, att tillägget skall utgå med dels 300 kronor, dels ett belopp

motsvarande hälften av den redan utgående pensionen. Detta överensstämmer nära

med den ovan nämnda ökningen från 1,013 till 1,800 kronor. Tillämpas den sagda

bestämmelsen på kvinnlig folkskollärare med hel pension enligt förut gällande bestämmelser

eller 900 kronor, bleve den förhöjda pensionen 1,650 kronor. För lärare,

som åtnjuter högsta nu utgående understöd från ålderdomsunderstödsanstalten, skulle

den bliva 975 kronor.

Emellertid finnes ej så få lärare, vilka uppbära pensioner, som betydligt

understiga de ovan angivna högsta beloppen av 1,013, 900 och 450 kronor. För

dessa skulle i många fall pensionen även efter en höjning enligt den av oss föreslagna

regeln bliva alltför låg. För att förekomma detta böra fortfarande som hittills

fastställas vissa minimibelopp. I stället för de nu bestämda beloppen av 800

respektive 400 kronor föreslå vi 1,000 kronor och 600 kronor, alltså en höjning i

båda fallen av 200 kronor.

Som förut angivits, hava tilläggsunderstöd förut utgått blott till dem, som

styrkt sig vara i behövande omständigheter. Detta har nog i verkligheten icke

betytt någon större begränsning av understödstagarnas antal. De personer, som det

här gäller, befinna sig, på grund av den låga avlöning de under sin tjänstetid åtnjutit,

nästan utan undantag i sådana ekonomiska omständigheter, att de äro i behov

av det understöd, som kan komma i fråga. Att fortfarande bibehålla en sådan

begränsning som den här angivna skulle uppenbarligen ej komma att stå i överensstämmelse

med det avsedda syftet att åvägabringa allmän utjämning i pensionernas

storlek. Vi hava därför föreslagit, att tillägg skulle utgå till alla de pensionstagare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition AV 327,

som med hänsyn till förutvarande pensioners storlek skulle kunna därav komma i

åtnjutande. Yi vilja i detta sammanhang erinra därom, att krigstidstilläggen under

år 1918 utgått utan någon föregående prövning av pensionstagarnas ekonomiska

ställning. Genom en sådan anordning, som vi förorda, undvikes också en tidsödande

och dyrbar administration. Förut hava ansökningar fått ingivas varje år, och dessa

hava måst prövas av olika myndigheter, varvid i många fall kompletterande upplysningar

behövt inhämtas. Med vårt förslag skulle tilläggen utan vidare kunna

utbetalas på samma sätt som pensionerna i övrigt.’

Föredragande departementschefen, som uttalade sin anslutning till de av de

sakkunniga sålunda och i övrigt framlagda förslagen om övergångsstadganden i fråga

om tjänstepensioneringen, framhöll, att förslaget tydligen innebar en ganska genomgripande

förbättring av tidigare beviljade pensioner samt anförde vidare;

’En reglering på detta område synes mig emellertid vara i hög grad påkallad.

Den står också i full konsekvens med de av riksdagen redan vidtagna åtgärderna.

Dessa hava tydligen haft till syfte dels att det ekonomiska stödet åt de gamla

lärarna på deras ålderdom måtte åtminstone någorlunda kunna motsvara sitt ändamål,

dels att alltför stor disproportion mellan nya och äldre pensioner måtte undvikas.

Det är tydligen just dessa båda syften, som de sakkunniga med förevarande

förslag velat tillgodose. Vad de föreslagna beloppen angår, finner jag dem vara

väl avvägda med hänsyn såväl till de nya prisförhållanden på livsförnödenheter,

man måste räkna med, som till de nya pensionernas storlek. Den av de sakkunniga

för dessa belopp anförda motiveringen synes mig vara övertygande. Minimibelopp

av 600 och 1,000 kronor kunna icke under nuvarande förhållanden anses

vara för högt tilltagna, om de skola kunna motsvara sitt syfte, varför en höjning

med 200 kronor av de nuvarande beloppen synes mig vara det minsta, som bör

ifrågakomma. Och maximibeloppen — 1,800 kronor för manlig och 1,650 kronor

för kvinnlig folkskollärare samt 975 kronor för småskollärare — bliva procentuellt

räknat lägre i förhållande till de nya pensionerna än de förut garanterade beloppen

av 800 och 400 kronor i förhållande till de pensionsbelopp, med vilka man haft att

jämföra dem. En synnerligen stor fördel innebär anordningen, att understöden skola

erhålla karaktär av förhöjda pensioner, som skola utgå utan förnyad ansökan.

Redan nu pålägga de många ansökningarna, deras granskning och fullständigande

med felande uppgifter myndigheterna ett synnerligen omfattande arbete. Tydligen

skulle hädanefter ansökningarnas antal bliva betydligt större och därför påkalla en

ännu mera tidsödande behandling, som uppenbarligen skulle åsamka statsverket

avsevärda kostnader.’

Från riksdagens sida framställdes icke någon erinran mot förslaget i nu förevarande

del; och i det den 31 december 1919 fastställda reglementet för anstalten

har ifrågavarande övergångsstadgande följande lydelse:

För den, som före den 1 januari 1919 förklarats berättigad till pension från

folkskollärarnas pensionsinrättning eller före den 1 januari 1920 till understöd från

sm åskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall för tiden efter den 1 januari

1920 pensionen, respektive understödet höjas med ett belopp, som med 300 kronor

överstiger hälften av pensionens eller understödets förutvarande belopp; dock att

sålunda förhöjd pension icke må överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000kronor

och sålunda förhöjt understöd icke må understiga 600 kronor.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 277 höft. (AV 327.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung/. Majds proposition Nr 327.

Sedan nu återgivna redogörelse lämnats, fortsätter promemorian:

»"Vill man nu söka på statens pensionärer tillämpa liknande bestämmelser,

framträda därvid betydliga svårigheter. Under det att den grupp av pensionärer,

för vilken nämnda övergångsstadgande blivit gällande, var i stort sett fullt homogen

_ dessa pensionärers verksamhet under tjänstetiden bär varit av ungefär samma

beskaffenhet och deras pensioners belopp hava icke så synnerligen mycket skilt sig

från varandra —. har man däremot, när det gäller pensionerade f. d. statstjänare,

att räkna med vitt skilda kategorier, från f. d. järnvägsbyggnadsarbetaren med

pension vanligen till belopp av 300 kronor, men ibland lägre, ända upp till f. d.

justitierådet med pension å 8,000 kronor. Då ett så lågt belopp som 200 kronor

____fall förekomma, då pensionsbeloppet är ännu mindre, endast några få tiotal kronor —

icke kan anses hava varit avsett att under normala förhållanden lämna vederbörande

full försörjning, synes det med fog kunna ifrågasättas, huruvida anledning föreligger

att med statsmedel bereda sådan förhöjning av pensionsbeloppet att detsamma

under normala förhållanden innefattar helt underhåll för pensionären. A det sålunda

förhöjda beloppet skulle ju därjämte utgå vanligt dyrtidstillägg. Men även om

man av billighetsskäl ville — oaktat de betydliga kostnader som därav skulle föranledas

— för dessa pensionärer med låga pensioner ordna i full överensstämmelse

med vad som ägt rum i fråga om pensionerade folkskollärare, så torde likväl icke

eu sådan begränsning, som därvid stadgats, kunna anses vara på sin plats i fråga

om statens pensionärer. Om man anser sig böra bereda någon pensionsförbättring,

lärer en begränsning till 1,800 kronor såsom maximum av pension och förbättring

icke rimligen kunna uppställas. Någon begränsning synes emellertid vara nödvändig;

det må förefalla föga tilltalande att i överensstämmelse med förenämnda övergångsstadgande

höja en 200-kronorspension till 600 kronor, med rätt att å sistnämnda

belopp åtnjuta dyrtidstillägg, men än mindre lämpligt måste det å andra

sidan anses vara att öka en 8,000-kronorspension till 12,300 kronor oberäknat dyrtidstillägg.

I alla händelser vill det synas, som om pension och förbättring icke

böra fä tillsammans överstiga visst belopp, t. ex. 6,000 kronor samt förbättringen

icke i något fall utgå med högre belopp än förslagsvis 1,000 kronor.

Kostnaden för beredande av pensionsförbättring med sålunda angivna begränsningar

har beräknats uppgå för ar räknat till omkring 6.76o,000 kronor förutom

därå belöpande dyrtidstillägg.

Såsom ovan antytts har emellertid i åtskilliga av do mgrvna framställmngama

yrkats, att, allteftersom nya löneregleringar genomfördes för i tjänst varande

befattningshavare med påföljd att pensionen vid avgången i motsvarande mån höjes,

pensionerna för redan avgangna befattningshavare mätte höjas till belopp, vartill

sådan reglering föranledde. Bortsett från förut angivna principiella betänkligheter

mot en sådan anordning och även från den betydliga kostnad, som härigenom

skulle drabba statsverket vid det förhållande att de nya pensionerna särskilt för

deu talrika lägre personalen bland statstjänarna genom vidtagna regleringar i många

fall mer än fördubblats, kan gent emot en sådan anordning erinras, att en lönereglering

ofta nog tillika innebär förändrad organisation och beredande av höjd

levnadsstandard för en personalgrupp, utan att sådan höjning vidtagits över hela

linjen, och att, även om staten ansett sig böra vidtaga en sådan höjning i fråga

om denna särskilda personalgrupp, det ingalunda föreligger samma anledning att

tillgodose denna personalgrupps redan pensionerade företrädare i tjänsten. En

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 327.

reglering av pensionerna i överensstämmelse med berörda yrkande skulle därjämte

föranleda en undersökning och prövning av varje särskilt fall, vilket skulle bliva

i administrativt avseende synnerligen betungande och dyrbart.

Vad särskilt beträffar den av rullföringsområdesbefälhavare m. fl. gjorda

framställningen vill det synas, som om den omständigheten, att de med åtnjutande

av militärpension anställts mot arvode i extra befattning i statens tjänst, icke

skäligen kan föranleda till någon särskild undantagsställning för dem i pensionshänseende.

Att beräkna kostnaden för genomförande av en reglering av nu utgående

pensioner i överensstämmelse med berörda yrkande, är synnerligen vanskligt, då

härför i själva verket skulle erfordras en ingående undersökning icke blott av de

nya staterna och därav föranledda pensionsökningar i förhållande till närmast föregående

eller eventuellt en ännu tidigare stat utan även av sådana förhållanden,

som exempelvis att den befattning, från vilken pensionär på sin tid avgick, icke

längre har full motsvarighet i ny stat. Tages emellertid hänsyn därtill, att för

den stora mängden av pensionärer, som under tjänstetiden tillhört lägre personalgrupper,

pensionsbeloppen säkerligen skulle med tillämpning av en sådan reglering

minst fördubblas, varemot för de jämförelsevis fåtaliga pensionärer, som under

tjänstetiden tillhört högre personalgrupper, pensionen väl skulle i någon mån höjas

men höjningen dock i allmänhet knappast överstiga 30 procent, synes man kunna

våga en gissning att kostnaden snarare skulle överskjuta än understiga ett belopp

av 8 miljoner kronor, oberäknat ökad kostnad för dyrtidstillägg.

Av det föregående lärer framgå, att jag för min del icke anser mig kunna

förorda, att någotdera av de båda hittills behandlade sätten för beredande av pensionsförbättring

lägges till grund för fortsatt utredning i sådant avseende.

Med hänsyn till det avsevärda dyrtidstillägg, som numera enligt 1920 års

riksdags beslut utgår till pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, vill

det visserligen synas tveksamt, huruvida överhuvudtaget någon pensionsförbättring

kan anses vara av behovet verkligen påkallad; och det synes kunna ifrågasättas,

om icke de därom gjorda framställningarna tillkommit mindre av sådan anledning

än på grund av en visserligen ganska förklarlig missbelåtenhet vid gjord jämförelse

mellan äldre och nuvarande pensionsbelopp. Det är ju givet, att särskilt för dem,

som avgått kort innan ny lönereglering börjat tillämpas, framstår det såsom^obilligt,

att de måste kvarstå vid sin pension medan deras kort därefter avgående

kamrater i lika ställning erhålla en avsevärt högre pension; men det sålunda överklagade

förhållandet synes knappast kunna helt undvikas.

Anses emellertid anledning föreligga att i någon mån tillmötesgå de gjorda

framställningarna, torde det böra tagas i betraktande, huruvida icke på annat sått

än däri yrkats någon förbättring skulle kunna beredas statens pensionärer.^ De

hava visserligen liksom i tjänst varande befattningshavare under de senare årens

dyrtid kommit i åtnjutande av ett tillfälligt tillägg till pensionerna, avsett att i

någon mån kompensera för den prisförhöjning, som inträtt efter den 1 augusti 1914.

Befattningshavarna äga emellertid utöver dyrtidstillägget bekomma tillfällig löneförbättring,

motsvarande för lägre personalgrupper omkring 25 procent av avlöningen

och avsedd att kompensera för den prisförhöjning, som inträffat intill nyssnämnda

tidpunkt; och i de löneregleringar, som nyligen genomförts för kommunikationsverkens

personal, har detta tillägg influtit i den ordinarie avlöningen; varjämte

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

en liknande anordning ligger till grund för 1902 års löneregleringskommittés nyss

avgivna förslag till reglering av avlöningen för befattningshavare vid statsdepartement

och centrala ämbetsverk. Det kunde under sådana förhållanden synas ganska

rimligt, att även pensionärerna erhölle ett tillägg till sina pensioner, motsvarande

vad som i tillfällig löneförbättring tillkommit befattningshavarna. Detta tilläggsynes

lämpligen kunna utgå med 25 procent å pensionens belopp, dock att tillägget

synes böra utgöra för år räknat minst 100 kronor och högst 1,000 kronor. Det

torde böra tillkomma alla pensionerade f. d. befattningshavare utom dem, som

åtnjuta pensionsförbättring enligt i sådant avseende för viss personal vid armén och

marinen fastställda grunder (Svensk författningssamling 1919 nr 538 och 569) eller

pensionerats enligt pensionsbestämmelser, som trätt i kraft efter utgången av juni

månad 1920, då nya stadganden i sådant avseende för personal vid kommunikationsverken

började tillämpas (Svensk författningssamling 1920 nr 254), eller hädanefter

kornme att utfärdas. En verkställd approximativ överslagsberäkning har

givit vid handen, att kostnaderna för en sådan anordning skulle belöpa sig för ett

år räknat till 3,085,000 kronor, vartill skulle komma därå belöpande dyrtidstillägg.»

Den i promemorian åberopade jämförelsetabellen rörande till f. d.

befattningshavare i statens tjänst vid olika tider utgående pensioner, inberäknat

dyrtidstillägg, är av följande utseende:

Pensioner inberäkna! dyrtidstillägg till f. d. befattningshavare i statens tjänst.

Pension

1917

1918

1919

1920

loke familje- försörjare

Familj eför- sörjare

Familjeförsör- jare med 5 barn

500.—

050.—

1,050.—

1,220—

1,285—

1,335—

1,335—

1,000.—

1,150.—

1.800.—

1,960—

2,214.50

2,314.50

2,430—

1,500.—

1,500.—

2,550.—

2,602—

3,018—

3,168—

3,360.5 0

2,000.—

2,000.-

3,050.-

3,440—

3,779.50

3,979.50

4,172—

2,500.—

2,500.—

3,550.—

4,084—

4,724—

4,974—

5,166.50

3,000.—

3,000.-

4,050.—

4,584—

5,384.50

5,684.50

5,877—

3,500 —

3,500.—

4.550.—

5,084—

6,189—

6,539—

6,731.50

4,000.—

4,000.—

5,050.—

5,584—

6,921.5 0

7,321.50

7,514—

4,500. -

4,500.—

5,550.—

6,084—

7,654.—

8.104—

8,296.50 |

5,000.—

5,000.—

6,050.—

6,584—

8,386.50

8,886.50

9,079—

5,500.—

5,500.—

6,550.—

7,084—

9,119—

9,669—

9,861.50

0,000.—

6,000.—

7,050—

7,584—

9,851.50

10,451.5 0

10,644—

För min del kan jag icke finna annat än att frågan om åtgärder

till förbättring av särskilt sådana f. d. statstjänares läge, vilka åtnjuta

pensioner till allenast mycket låga belopp, är förtjänt av ett allvarligt

övervägande. Av den i det föregående först återgivna tabellen fram
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 327.

går, att av de inalles 8,699 f. d. befattningshavare, som tabellen omfattar,

icke mindre än 4,842 eller omkring 56 procent uppburo pensioner

om högst 1,000 kronor per år. Aven om, såsom den senare tabellen utvisar,

de sista årens bestämmelser om dyrtidstillägg medfört en betydande

höjning av pensionsbeloppen, torde det dock ej kunna bestridas,

att det ekonomiska läget för många av dessa pensionärer är så bekymmersamt,

att ett kraftigare stöd från statens sida kan anses befogat.

Uttalanden i sådan riktning hava ock flera gånger förekommit i riksdagen

såväl tidigare som under nu församlade riksmöte.

Såsom den verkställda preliminära utredningen torde hava givit

vid handen, möta emellertid stora betänkligheter av både principiell

och statsfinansiell art mot en mer definitiv pensionsförbättring. För

min del är jag därför ej beredd att i frågans nuvarande ovissa läge

framställa förslag i nämnda syfte. Eu dylik reglering synes mig möjlig

först efter en grundlig och allsidig utredning av alla de synpunkter,

som här tarva beaktande. En sådan utredning torde med det snaraste

böra igångsättas.

När jag sålunda ser mig nödsakad att tills vidare skjuta åsido

frågan om en eventuell reglering av även de ekonomiskt sämst ställda

f. d. statstjänarnes pensioner, har jag å andra sidan ej kunnat undgå att

uppmärksamma, att om — i enlighet med mitt förut i dag framställda

förslag — en beskärning av dyrtidstilläggen kommer till stånd för statens

befattningshavare i allmänhet, och om denna beskärning göres tillämplig

jämväl för f. d. statstjänstemän, följden därav måste bliva eu ytterligare

försämring av pensionärernas ställning. Då berörda reduktion

— förutom en allmän nedsättning av det för dyrtidstilläggets storlek

bestämmande grundtalet — tillika avser en ytterligare minskning för

icke-familjeförsörjare, skulle de förutvarande statstjäuarna, vilka i stor

omfattning torde falla under nämnda kategori, till och med särskilt hårt

drabbas av de ändrade beräkningsgrunderna för dyrtidstilläggen.

Nu anförda omständighet synes mig påkalla, att frågan om grunderna

för dyrtidstilläggens bestämmande, i vad f. d. befattningshavare

angår, göres till föremål för särskilt övervägande. 1 första hand torde

detta böra föranleda till att den beträffande i tjänst varande statstjänare

föreslagna reduktionen för icke-familjeförsörjare får bortfalla, när det

gäller pensionärer. Därutöver torde emellertid kunna ifrågasättas att

för de sistnämndas del alltjämt bibehålla nuvarande regler för grundtalets

bestämmande. För att förekomma en försämring av pensionärernas

ställning anser jag mig böra förorda dessa båda modifikationer.

Måhända skulle det ligga närmast till hands att tillämpa nu före
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Kostnadsberäkningar.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

slagna gynnsammare grunder för dyrtidstilläggen allenast för sådana

pensionärer, vilkas pensioner i och för sig äro mycket låga, eller i varje

fall endast för sådana pensionärer, som ej åtnjuta pensioner enligt på

senare tid givna, för vederbörande förmånligare bestämmelser. Då det

emellertid skulle leda till högst betydande praktiska svårigheter att något

sånär rättvist genomföra en dylik åtskillnad, bar jag, helst som den

ifrågasatta anordningen är att betrakta såsom rent provisorisk, ansett,

att den gynnsammare beräkningen tillsvidare bör komma samtliga f. d.

befattningshavare till godo.

Då i kungörelsen den SO juni 1920 med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

grundtalet bestämmes genom en hänvisning till stadgandet

härom i den allmänna dyrtidstilläggsförfattningen, nödvändiggör mitt

nu framställda förslag en ändrad avfattning av § 2 i förstnämnda kungörelse.

I övrigt hava andra ändringar i samma kungörelse icke vidtagits

än ett par mindre jämkningar i § o under 5:o) och 6:o). Praktiska

skäl synas mig emellertid tala för att kungörelsen — liksom kungörelsen

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst — i sin helhet förnyas.

Vid de beräkningar, vilka inom finansdepartementet verkställts

rörande storleken av de belopp, som erfordras för finansiering av dyrtidstilläggen

åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer

enligt de av mig nu förordade grunderna, har — på enahanda sätt som

vid beräkningarna beträffande dyrtidstilläggen till statstjänare — räknats

med en genomsnittlig levnadskostnadsindex för det första halvåret 1921

av 260 och för det andra halvåret samma år av 240 eller sålunda för

hela året av 250. Vad 1922 angår, så hava de belopp uträknats, som

för finansiering av dyrtidstilläggen till f. d. statstjänare m. fl, skulle

erfordras vid olika antagna indexställningar från 260 med jämna intervaller

av 10 enheter ned till 200.

Då jag icke har för avsikt att för närvarande hemställa om något

anslagsäskande, åtnöjer jag mig med att — under erinran, att enligt

mitt förslag samma grunder, som nu gälla, skulle bliva tillämpliga

jämväl efter den 1 juli 1921 — härmed framlägga resultatet av berörda

ekonomiska kalkyler.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 327.

23

Beräknade dyrtidstillögg: Miljoner

kronor

År 1921 (levnadskostnadsindex i medeltal = 250).............................. 18.40

År 1922 vid en levnadskostnadsindex av:

260 .............................................................................................. 19.68

250 ................................................................................................ 18.40

240 ................................................................................................. 17.12

230 ................................................................................................. 15.84

220 ................................................................................................ 14.5 6

210............................................................................................... 13.28

200 .............................................................................................. 12.00.

Departementschefen, statsrådet Beskow, föredrog härefter ett i enlighet

med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse

med allmänna grunder för dyr tid stillägg åt f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl,, pensionärer samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att godkänna berörda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt. . . .

vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Departement^''

chef ens hemställan.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:11b Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under tillaggsstatensför år 1921 elfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning s. 2 i texten
  2. Rskr. 1921:291 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare s. 4 i texten
  3. BU 1921:57 Bankoutskottets utlåtande Nr 57 s. 1 i texten