Sök i Ratio Lex

Kungl. May.ts proposition nr 352

1921-02-18 · 88 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 85 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:352, Kungl. May.ts proposition nr 352

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 352.

1

>t 352.

Kungl. Maj:ts proposition till .riksdagen med förslag till lag med

vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. in.; given Stockholms slott den 15 april 1921.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till* lag med vissa ändrade

bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekéberg

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 höft. (Nr 352.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 352

Förslag

till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstcgring in. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig byresstegring m. m. den 30 juni 1920 är gällande vid

denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,

såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller muuicipalsamhällets

beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två

tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.

Om hyresnämnd.

2 §•

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.

Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera

hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden

såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande

antal.

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i

stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,

Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.

Samma ^person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera

hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,

som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att

tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter skola

två ledamöter _ och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd

fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller

förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad

och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre

bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så

ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda

avseende är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majrfs proposition nr 352.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid

hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid

förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå

hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §■

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§

sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga

delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande

och om beslutet ense. Som beslut galle i övrigt den mening, som efter

jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av

de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än

någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad

omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,

gäller ordförandens.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna

beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är

obehövligt.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende

eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån

felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt

ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens

beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så snart ske kan och

senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara

tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens

beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.

4 §■

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid behandling av frågor, om vilka

i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas

i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande

av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån

av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.

5 §■

Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erforderliga

medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,

ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för

upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,

äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §.

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägare eller annan, och som den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal

varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning

på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökaude,

eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det

fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna

läget pa bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena

i övrigt är att anse såsom oskäligt, samt att i sådant fall fastställa

den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag

samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning

av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock

där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917

med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare

än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,

eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens

särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med

den dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i

fråga om hyresavtal, som träffats före den dag, då lagen den 25 maj 1917 blev

gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd ingripa

allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917

—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja

lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger

det nämnden att särskilt bestämma skälig ersättning för envar sådan förmån att

utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.

Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,

högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,

eller träffas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattande höjning av hyran utöver

det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds

prövning vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag

samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår

orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den 22

juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock

den 22 juni 1919 eller därefter samt, vad angår orter, där sistnämnda lag enligt

Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med

den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.

2. I den mån hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober

1915, icke överstiger den före sagda dag senast gällande hyran med mer än

50 procent, må sådan hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden;

dock äge nämnden utan hinder av vad nu sagts pröva fråga om hyresförhöjning

beträffande lägenhet, vars nödtorftiga underhåll försummats av hyresvärden

eller som eljest är av särdeles dålig beskaffenhet.

På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda skäl

därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav fastställa angivna

gräns till viss lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40 procent. Socialstyrelsens

beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens försorg ofördröjligen

kungöras i allmänna tidningarna samt i en eller flera tidningar i orten.

Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 352. 5

komna till socialdepartementet inom trettio dagar från det beslutet kungjordes i

allmänna tidningarna.

3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning förfallit

före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,

där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit meddelande,

att fråga väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse skall

dock ej äga tillämpning, där hyresbeloppet helt eller delvis till betalning förfallit

tidigare än åtta dagar efter den dag, då avtalet träffats.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som

av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,

däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits

till det fastställda beloppet.

6. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan

erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i

förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom

till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den

dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning,

med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar

beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.

7 §•

t

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning

av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre

tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna

inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets

träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig

gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den

återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma

hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt

för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio

dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,

som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds

prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §

3 mom.

3 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet

vare utan verkan, med mindre

a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran,

att han är villig låta avtalet upphöra,

b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställer uppsägningen

med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet

med ändring allenast av hyresbeloppet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs

meddelas av hyresnämnd,

d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

2. Har i fråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett

att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton

dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;

ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det

skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens

slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika lång

tid, dock varje gång högst ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd

tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som om

sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som nu

nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall finnes

stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

På framställning av hyresvärd äger hyresnämnd medgiva, att skriftligt hyresavtal

om viss lägenhet må träffas att utan uppsägning upphöra å av nämnden angiven

dag. Vad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om

sålunda träffat hyresavtal.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke finner

anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast där hyresvärd ingivit

framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning sist

kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning, som avses i

133 _§ utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den dag, då uppsägning

sist kan ske. Varje framställning om samtycke till uppsägning bör innehålla

uppgift såväl om den för lägenheten före den 1 oktober 1915 senast gällande

eller beträffande lägenhet, som först efter nämnda dag uthyrts, den vid första uthyrningen

betingade hyran som ock om den ändring av hyresvillkoren, som med

uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.

Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyresnämnden

meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,

då framställningen sist kunnat ingivas till nämnden.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,

där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla hyresförhöjning

och omständigheterna äro sådana, att hyresförhöjningen enligt 6 § 2 mom. ej mä

av nämnden till prövning upptagas. Ej heller må samtycke vägras till sådan

uppsägning av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet

betingade villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt

inom orten gängse bestämmelser.

I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast

därpå att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket

icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest

förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas

det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden

förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av

nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.

5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att

skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda

hyresgästen att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet

belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra

lägenheten. I uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre

hyresvärdens postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens

förlust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det

sålunda gjorda erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran

såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att

hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke hetages den rätt att få beloppets

skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma honom. Omförmälda

tid skall bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning

sist kan ske.

Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen,

från postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,

att han antager det gjorda erbjudandet, skall så anses, som om antagandet

kommit hyresvärden tillhanda den dag, då brevet avlämnades å posten.

6. Hinner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,

må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång

högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,

och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i

förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till

uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till

fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av

hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens

medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens

uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den 25 maj 1917 förvärvat

fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad

åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig

svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet

uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme

åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, hör, där så

erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd

icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens

medgivande tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand.

Har Konungens befallningshavande jämlikt 14 § 2 mom. genom beslut,

som vunnit laga kraft, eller Konungen jämlikt 3 mom. av samma paragraf lämnat

samtycke till rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet, kan hyresnämnd

icke vägra samtycke till därav föranledd uppsägning angående hyresavtal om

lägenhet i byggnaden.

9 §.

Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud-.

10 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans

räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller

hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen

eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigat,

i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i

vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra

kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse

skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda

att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen

hållas tillgängliga för nämnden.

3. -Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde

vare pliktig att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden

angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten

inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten

eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §■

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,

ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar

lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran

eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller

del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet

prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande

lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m: eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom

området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts

till bostad, må ej utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;

ej heller mä utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken

icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden

för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena

i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster

att erhålla andra tjänliga bostäder.

4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning

till återställande av olagligen rubbat förhållande'', varom i denna paragraf förmäles;

och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen

avsedda fall äro stadgade.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

9

Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde, där bostadsförmedling i

enlighet med 13 § är anordnad, för egen eller annans räkning uthyr omöblerad

lägenhet, vilken helt eller delvis är avsedd till bostad, är beträffande sådan lägenhet

pliktig att hos nämnden anmäla hyresavtals träffande och upphörande med

angivande, där så ske kan, av hyresanspråk för förnyad uthyrning. Om tiden och

sättet för sådan anmälan, som här sagts, förordnas av nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, och vars mantalsskrivna ''

folkmängd vid 1921 års ingång uppgick till minst 15,000, skall med ledning av

de i 12 § omförmälda anmälningarna genom hyresnämnden eller annan kommunal

myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som helt

eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall

särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av

stadsfullmäktige.

3. På framställning av stadsfullmäktige äger Konungen medgiva undantag

från vad i 1 mom. stadgas.

Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.

14 §.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot

av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden

överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets

behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm

hos överståthållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna

samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter

erhållen del av beslutet.

2. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,

må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen

del av beslutet.

3. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan

ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring

sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till socialdepartementet

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 298 käft. (Nr 352.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Ansvarsbestämmelser.

15 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt

visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av

lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre

värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet

såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande

förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet

prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av

uppsägning låta avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skal därtill äro, må

Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa

taxa för hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt

sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än

taxan föranleder, förmedla uthyrning av omöblerad lägenhet eller för sådan förmedling

fordrar eller mottager vederlag till högre värde, med böter från och med

femtio till och med ettusen kronor.

16 §.

Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter

från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från

och med fem till och med femhundra kronor.

18 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan

laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,

eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad

i 10 § 2 eller 3 mom. är stadga!, eller som försummar att i föreskriven tid och

ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 -§.

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre

vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och

med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

19 §.

1. Den som vid uthyrning av lägenhet, möblerad eller omöblerad, eller vid

överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av

vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse, är uppenbart

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med tiotusen kronor

eller med fängelse från och med en månad till och med ett år. Såsom uthyrning

av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt i

fastighet eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen

är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.

Vad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, då hyresnämnd

enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att

anse såsom oskäligt.

2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs, må domstolen,

efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt

eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.

20 §..

Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i

18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de

övriga vid allmän domstol.

21 §.

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen

enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller

municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

22 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande

hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och upphör därmed

lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 30

juni 1920 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden

för sistnämnda lags giltighet och varå påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan

är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Yad i övergångsbestämmelserna

till samma lag stadgas om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa föreskrifter

i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. och lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. samt lagen i samma ämne den 19 juni 1919 skall

likaledes fortfarande gälla. Därjämte skola beslut, som av hyresnämnd meddelats

ej mindre enligt någondera av sistnämnda tre lagar än även enligt lagen

den 30 juni 1920 fortfarande äga giltighet; och skola ordförande och ledamöter

i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts på grund av bestämmelserna

i någon av dessa fyra lagar, anses såsom behörigen utsedda enligt denna lag.

Denna lag gäller till och med den 30 september 1923. Dock skall beträffande

annan omöblerad lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthyrts till bo
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Alajits proposition nr 352.

stad samt den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i bruk, vad i 6 och 8 §§

stadgas ej gälla längre än till den 1 oktober 1921, och skola stadgandena i 8 §

ej heller äga. tillämpning i fall, då hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik lägenhet

att upphöra den 1 oktober 1921 eller senare dag. Hyresnämnds beslut, varigenom

nämnden enligt 6 § fastställt hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet, som

nyss sagts, gälla högst till den 1 oktober 1921 och beträffande annan lägenhet högst

till den 1 oktober 1923. Beslut, som av nämnden i berörda avseende meddelats

jämlikt 7 §, skall gälla högst till sistnämnda dag. Stadgandena i 8 § skola ej

i något fall äga tillämpning, där hyresvärd efter den 1 juli 1922 uppsäger hyresavtal

att upphöra den 1 oktober 1923 eller senare dag.

Vad ovan stadgats om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa

föreskrifter i äldre lagar skall äga giltighet jämväl efter den 30 september 1923,

och skall beträffande sådan i denna lag omförmäld, under tiden för lagens giltighet

begången förseelse, varå påföljd i lagen är bestämd, vad härutinnan i lagen

är stadgat jämväl gälla efter sistnämnda dag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 352.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kunyl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 1 april 1921.

N ärvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wr angel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg:

»Den 31 december innevarande år utgår giltighetstiden för lagen

den 30 juni 1920 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

in. in. Med anledning härav har chefen för socialdepartementet

den 19 oktober 1920 anmodat dels överståthållareämbetet och samtliga

länsstyrelser att efter hörande av vederbörande hyresnämnder ävensom i

visst avseende allmänna åklagare avgiva yttrande i fråga om lämpligheten

av ändringar i berörda lagstiftning, dels ock socialstyrelsen att i

samma avseende inkomma med utlåtande. De från överståthållareämbetet

och länsstyrelserna inkomna yttrandena hava därefter överlämnats till

socialstyrelsen att tagas i övervägande vid avgivande av styrelsens utlåtande.

Till socialstyrelsen hava därjämte överlämnats åtskilliga från enskilda

personer och sammanslutningar hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar

i förevarande ämne.

Socialstyrelsen, vilken vid ärendets behandling biträtts av vissa särskilt

tillkallade sakkunniga, har numera inkommit med utlåtande i ämnet,

och anhåller jag nu få anmäla detta utlåtande.»

Föredraganden redogjorde för innehållet av omförmälda utlåtande

jämte därvid fogat förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. in., vilket utlåtande skulle såsom bilaga A fogas

vid detta protokoll, ävensom i ämnet inkomna särskilda framställningar.

Vidare anförde föredraganden:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

nin »Då bestämmelser mot oskälig hyresstegring år 1917 infördes i

longation svensk lagstiftning, hade världskrigets inverkan på våra samhällsekono
°C‘Vels6a/-°r

rai.ska förhållanden redan framtvungit en följd av vittgående statliga inveckling.

gripanden på områden, inom vilka eljes obunden avtalsfrihet varit rådande.

Oaktat hyresstegringslagen i viktiga hänseenden innebar en avvikelse

från allmänt vedertagna principer inom privaträtten, genomfördes

densamma utan väsentlig meningsskiljaktighet. Den alltmer omfattande

bostadsnöden framstod såsom en allvarlig samhällslära, vilken måste mötas

med verksamma medel. Förebilder från våra närmaste grannländer anvisade

den riktning, i vilken åtgärder för detta ändamål närmast borde

gå. Genom de tidigare tillkomna förfoganderätts- och maximiprislagarna

var ock i den allmänna uppfattningen vägen beredd för en tvångslagstiftning

i syfte att söka motverka vissa missförhållanden på bostadsmarknadens

område. Med styrka framhölls också denna lags samhörighet med

övriga s. k. kristidslagar. I likhet med dessa erhöll lagen allenast provisorisk

karaktär, och redan vid dess tillkomst uttalades såsom angeläget,

att densamma icke komme att äga bestånd under längre tid än tvingande

nödvändighet kunde påkalla.

Under vart och ett av de följande åren har därefter frågan

om hyresstegringslagens fortsatta giltighet varit föremål för omprövning.

Undersökningen har hittills varje gång givit till resultat, att med

ett återvändande till full avtalsfrihet på hyresområdet fortfarande måst

anstå. På andra områden har efter hand genom ökad tillgång av livsmedel

och råvaror en lättnad inträtt, men på hyresmarknaden har

läget blivit väsentligen oförändrat. Byggnadsverksamhetens tillbakagång

har under hela denna tidsperiod utgjort ett avgörande hinder för återställande

av ett gynnsammare tillstånd i detta hänseende. Allmänt

har också erkänts, att så länge bostadstillgången under dessa prövande

tidsförhållanden icke ens närmelsevis motsvarar behov och efterfrågan, det

allmänna har rätt och plikt att genom en tvångsreglering söka förebygga

de svårigheter, som otvivelaktigt måste inställa sig vid den fria prisbildningens

återinträde på hyresmarknaden. Under det att sålunda det nuvarande

lagprovisoriets upprätthållande såsom en nödfallsutväg under ännu

någon tiij. icke torde framkalla betänkligheter av principiell natur, har

emellertid från helt andra utgångspunkter .lagen blivit föremål för starka

och ofta återkommande angrepp. Under de senare årens ihärdiga strävanden

till en lösning av det alltmer bekymmersamma bostadsproblemet

har från olika håll framhållits såsom en bestämd uppfattning, att hyresstegringslagen

i väsentlig grad försvårat försöken att främja den eftersatta,

men under närvarande förhållanden oeftergivligt nödvändiga nyproduktio
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

nen av bostäder. Den mening har ock gjorts gällande, att den långvariga

stagnationen inom den privata byggnadsverksamheten kan väntas bliva

hävd först sedan denna tvångslagstiftning upphört att verka. Av skäl

i övrigt, för vilka socialstyrelsen i sitt utlåtande närmare redogjort, har

därför en snabb avveckling av denna lagstiftning framställts såsom ett

trängande önskemål. Särskilt har därvid framhållits den ogynnsamma verkan

lagen utövat så till vida, att den förhindrat en fri, efter den enskildes

behov avpassad omflyttning och därigenom bidragit till att skärpa bostadsnöden.

\ id fjolårets riksdag förelåg särskild anledning att vid hyresstegringslagens

behandling ägna senast anförda synpunkter ett noggrant

övervägande. Lagen i dess då föreslagna reviderade form ingick nämligen

i en stort anlagd plan för fullföljande av statens bostadspolitik, och bland

åtgärder i detta syfte kom ett kraftigt understödjande av bostadsproduktionen

i ett av de främsta rummen. I det sammanhang, vari lagfrågan

sålunda ställdes, maste helt naturligt lagens föregående verkningar just

med avseende å förutsättningarna för en ökad bostadsproduktion bliva av

den största betydelse för spörsmålet om dess fortsatta tillämpning. Om

ett omedelbart upphävande av lagen kunde med hänsyn till den i stort

sett oförminskade bostadsnöden visserligen ej vara tal, men ett steg i

riktning mot lagens avveckling togs genom en ganska avsevärd utsträckning

av den fria hyreslatituden i fråga om bostadslägenheter samt genom

frigivandet av hyresbildningen och uppsägningsrätten från och med den

1 oktober 1921 beträffande andra lägenheter än bostäder. För ett uttryckligt

uttalande om lagstiftningens slutliga avveckling inom en bestämd

tidsperiod, eller till den 1 oktober 1923, kunde däremot icke vinnas samstämmighet

mellan riksdagens kamrar.

Genom det nu föreliggande, av socialstyrelsen avgivna utlåtandet

har frågan om definitiv avveckling av denna lagstiftning blivit fullt aktuell.

Styrelsen har väl uttalat, att vid jämförelse med förhållandena

under fjolåret det nuvarande läget på bostadsmarknaden näppeligen kan

anses förbättrat och att därför ur denna synpunkt ett upphävande av

hyresstegringslagen icke utan våda kan äga rum. I den numera inträdda

depressionen inom näringslivet har styrelsen emellertid velat se en faktor

av avgörande inflytande på bostadsmarknaden. Om utvecklingen kommer

att gå i den riktning, styrelsen anser vara den sannolika, skulle med tilltagande

arbetslöshet komma att följa en omfattande utflyttning från städerna

till landsbygden. I förening med en av den ekonomiska depressionen

framkallad inskränkning av bostadsstandarden skulle en dylik utflyttning

från städerna medföra den verkan, att det nuvarande bostadsbeståndet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 352.

med tillskott från den s. k. allmännyttiga bostadsproduktionen kunde nödtorftigt

tillgodose det förefintliga bostadsbehovet. Den ifrågavarande lagstiftningen

hade därmed i mycket förlorat sin hittillsvarande uppgift att förmedla

en successiv övergång till den högre hyresnivå, som vore betingad av de

stegrade produktionskostnaderna. Lagens fortbestånd kunde tvärtom befaras

komma att i viss mån fördölja den ändrade situationen och sålunda bidraga

till en större allmän hyresökning än vad en öppen hyresmarknad skulle

medgiva. Inför en sådan situation vore lagens upphävande uppenbarligen

nödvändigt. Vid övervägande av det i mer än ett avseende ovissa

läget har styrelsen, om ock ej utan tvekan, ansett sig böra förorda, att

lagstiftningens giltighet utsträckes under ytterligare viss tid, men tillika

ansett tiden nu vara inne att definitivt fastslå den yttersta gränsen för

denna giltighetstid. Styrelsen har funnit det vara av synnerlig vikt, att

tiden för lagstiftningens upphävande ej längre lämnas oviss, utan att allmänheten

redan nu lämnas rådrum för att inrätta sig efter den nya situation,

som uppkommer genom den fria prisbildningens återinträde. Styrelsen

har i sådant hänseende stannat vid att föreslå, att lagens giltighet

icke måtte utsträckas längre än att dess verkningar upphöra den 1 oktober

1923. I det av styrelsen formulerade förslaget till reviderad lag i ämnet

har denna ståndpunkt kommit till uttryck på det sätt, att enligt lagens

övergångsbestämmelser de rörande uppsägning av hyresavtal i 8 § givna

stadgandena förklaras skola icke i något fall äga tillämpning, där hyresvärd

uppsäger hyresavtal att upphöra den 1 oktober 1923 eller senare

dag. Enligt detta förslag skall följaktligen uppsägning till nämnda dag

kunna med laga verkan äga rum omedelbart efter den nya lagens ikraftträdande.

Uti en till mig överlämnad skrift från ordförande i hyresnämnder

i Stockholm hava med anledning av socialstyrelsens berörda förslag uttalats

betänkligheter mot att redan vid innevarande års riksdag tidpunkten för

lagens upphävande skulle definitivt fixeras genom ett positivt beslut. I

skrivelsen har i detta hänseende anförts: Det syntes obetingat riktigt, att

hyresstegringslagen, såsom en kristidslag, icke under några förhållanden

erhölle längre varaktighet än som vore av behovet påkallat, och, på sätt

socialstyrelsen framhållit, syntes alla tecken tyda på att lagen borde och

kunde avvecklas till den 1 oktober 1923. Men å andra sidan syntes det

vara av lika vikt, att lagens fortbestånd icke avklipptes vid en tidpunkt,

som i sinom tid, efter förhållandenas utveckling kunde visa sio- vara för

tidig, så att man funne sig nödsakad att ändra ett redan fattat positivt

beslut och ytterligare förlänga lagen. Bleve detta fallet, syntes ännu

större olägenheter ur flera synpunkter uppstå, än om man under de onek
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 352.

17

ligen synnerligen ovissa och obestämbara förhållanden, som vore rådande

på bostadsmarknaden och därmed sammanhörande områden, icke vid innevarande

års riksdag fastställde lagens slutliga utgångspunkt utan i stället,

med en tydlig och klar motivering i anslutning till vad socialstyrelsen

uttalat, i likhet med vad som skett under föregående år, allenast fastställde

lagens giltighet för ett år framåt.

I dessa på sakkunskap och praktisk erfarenhet om lagens tillämpning

grundade uttalanden har sålunda samstämmigt framhållits önskvärdheten

av att hyresstegringslagens återstående tillämpning må kunna begränsas

till en bestämt angiven avvecklingsperiod. För min del ansluter

jag mig till den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck beträffande

frågans allmänna läge. För de skäl, som åberopats till stöd för denna

ståndpunkt, torde ock numera hos den stora allmänheten finnas större

mottaglighet än vid föregående behandling av frågan. Det förändrade

tidsläget har redan medfört en nära nog fullständig avskrivning av den

övriga s. k. kristidslagstiftningen, och inom allt vidsträcktare kretsar synes

man hava gjort sig förtrogen med den uppfattningen, att vad av denna

lagstiftning ännu återstår endast av särskilda, rent övergående orsaker

bör hållas vid makt. \ ad särskilt angår hyresstegringslagen, har, såsom

socialstyrelsen erinrat, avvecklingen redan under någon tid fortgått i och

med den under lagens medverkan stegvis genomförda förhöjningen av den

allmänna hyresnivån. Vägen synes därför vara jämnad för en varsam

och under lämpligt tidsrum förmedlad återgång till fri hyresmarknad.

Under förutsättning att utvecklingen kommer att gå i den riktning, man

nu anser sig äga anledning förvänta, vill det ock förefalla, som om den

av socialstyrelsen förordade slutterminen för lagens giltighet skulle vara

ur olika synpunkter väl avvägd.

Om jag sålunda anser lagens avveckling inom angiven tid utgöra

det mål, som vid frågans behandling denna gång främst bör hållas i

sikte, har jag därmed dock icke kunnat biträda socialstyrelsens mening

om lämpligheten av att redan nu slutgiltigt fastställa en sådan tidsgräns.

Praktiskt sett innebär styrelsens förslag i denna del ett uppgivande av

möjligheten att under nästkommande år pröva behovet av en fortsatt

hyresreglering. Har nämligen lagen uttryckligen medgivit fastighetsägare

rätt att omedelbart uppsäga hyresavtal till upphörande den 1 oktober 1923,

lärer det icke — åtminstone för andra än vissa mera ovanliga fall — böra

ifrågasättas, att den rättsliga verkan av dylik i enlighet med lagen skedd

uppsägning skulle kunna upphävas genom en senare lagstiftningsåtgärd.

Frånsett de allvarliga principiella betänkligheter, som måste anföras mot

ett dylikt tillvägagående, torde olägenheterna av ett sådant vacklande

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 298 käft. (AV 352.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds proposition nr 352.

mellan motsatta ståndpunkter vara alltför uppenbara för att det skulle

vara nödigt att här närmare beröra dem. Ett godkännande i oförändrat

skick av socialstyrelsens förslag kan därför enligt min mening tillstyrkas

blott under förutsättning, att man med utgångspunkt endast från det närvarande

läget tilltror sig med säkerhet förklara, att efter den bestämda

tidens förlopp en statlig reglering av hyresförhållandena ej längre är påkallad

av ett verkligt behov. För min del är jag icke beredd att medverka

till ett beslut av denna innebörd. Åtskilliga omständigheter synas

mig nämligen mana till att i detta hänseende framgå med försiktighet.

Såsom jag redan erinrat, har socialstyrelsen såsom grund för sitt

ifrågavarande förslag i främsta rummet hänvisat till de verkningar, den

nu inträdda depressionen i vårt ekonomiska liv förmodas komma att medföra

för läget på hyresmarknaden. Även om de av styrelsen härutinnan

åberopade skälen må äga sannolikhetens stöd, måste det dock fasthållas,

att man tillsvidare här bygger endast på antaganden. Ännu lärer det

icke vara möjligt att tillräckligt klart skönja den vändning, krisen kan

komma att taga, för att med ledning därav binda sig vid ett viktigt avgörande

för mer än två år framåt. Särskilt torde böra uppmärksammas,

att den omfattande utflyttning från städerna till landsbygden, vilken enligt

styrelsens framställning skulle utgöra ett av huvudvillkoren för en lättnad

i den nuvarande svåra bostadsbristen, knappast ännu tagit sin början.

Även i övrigt synes mig erfarenheten från de gångna krisåren innebära

en varning mot att låta förhandsberäkningar över utvecklingens sannolika

gång i alltför hög grad verka bestämmande på åtgärder, som äro avsedda

att möta just de av säregna och hastigt växlande tidsförhållanden framkallade

svårigheterna. Icke minst på bostadspolitikens område har vanskligheten

av ett dylikt förutseende trätt i dagen. Den bostadsknapphet, som

på sin tid föranledde den första hyresstegringslagen, kvarstår i huvudsak

oförändrad. I allt fall synes man böra avvakta ytterligare resultat av den

s. k. allmännyttiga byggnadsverksamheten, vars lyckliga bedrivande utgör

en av förutsättningarna för bedömande av frågan om förevarande lagstiftnings

fortbestånd. Att under sådana förhållanden avstå från varje ytterligare

rådrum, innan denna lagstiftning definitivt ställes på avskrivning,

kan enligt min mening icke vara välbetänkt.

Då jag således å ena sidan finner önskligt, att redan nu en fast

avsikt om avveckling av hyresstegringslagen kommer till uttryck i så bestämd

form som möjligt, men jag å andra sidan anser ett dylikt uttalande

icke böra ovillkorligt utgöra det sista ordet i frågan, har jag

trott dessa båda synpunkter kunna på det sätt förenas, att i lagen

hyresvärd medgives rätt att efter den 1 juli 1922 uppsäga hyres
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

19

avtal till upphörande den 1 oktober 1923 eller senare dag. En dylik

bestämmelse skulle enligt min mening klart utmärka, att, så vida icke

förhållandena inom det närmaste året utveckla sig i en nu oförutsedd riktning,

allmänheten har att inrätta sig med hänsyn till hyresregleringens

upphörande den 1 oktober 1923. Om åter anledning därtill skulle givas,

föreligger möjlighet att genom beslut vid 1922 års riksdag ändra lagen

på sådant sätt, att dess giltighetstid utsträckes över den nu tilltänkta

slutterminen. Under förutsättning att någon dylik ändring icke kommer

att företagas, skulle alltså uppsägningsrätten börja löpa ett och ett fjärdedels

år före lagens upphävande. Aven med beaktande av de skäl, som av

socialstyrelsen anförts för en ännu mer rymligt utmätt avvecklingsperiod,

synes mig den tid, jag således föreslår, böra innefatta ett fullt tillräckligt

rådrum för ordnande av övergången till fri hyresmarknad.

I förgrunden bland de spörsmål, för vilka uppmärksamhet påkallas Dtn fria

i samband med eu revision av hyresstegringslagen, står den av socialsty- ^ingslati

relsen väckta frågan om utvidgning av den fria hyresstegringslatituden. tuden.

Enligt den nu gällande hyresstegringslagen omfattar den fria hyreslatituden

en förhöjning med femtio procent å den hyra, som betingats för

tiden närmast före den 1 oktober 1915. I fråga om bostadslägenheter,

vilka icke varit uthyrda före nämnda dag men väl före den 25 maj 1917,

kan varje krav på hyresökning underställas hyresnämnds prövning. Hyreslägenheter,

vilka tillkommit efter sistnämnda dag, äro från och med den

1 oktober detta år helt undantagna från bestämmelserna om hyresreglering

och uppsägning.

I förevarande avseende föreslår nu socialstyrelsen den betydelsefulla

förändring, att vid beräkning av den fria hyresstegringslatituden skall såsom

utgångshyra anses senaste årets hyra samt att å denna hyra skall

kunna fritt avtalas en förhöjning med tio procent. Då det av styrelsen

framlagda lagförslaget är avsett att gälla för tiden till den 1 oktober 1923,

kommer följaktligen den medgivna fria hyresökningen under det senare av

dessa båda hyresår att motsvara mer än tjugu procent av hyran för hyresåret

1 oktober 1920—30 september 1921. Till de föreslagna nya bestämmelserna

i 6 § har därjämte fogats ett stadgande av innehåll, att vid tillläinpning

av samma bestämmelser icke skall tagas hänsyn till sådan del av

hyran, som angives eller skäligen är att anse såsom ersättning för lägenhetens

uppvärmning eller för tillhandahållande av varmvatten till densamma. —

Såsom av styrelsens utlåtande framgår, hava vid behandlingen av denna fråga

skilda meningar framträtt. I en reservation har påyrkats, att procentsatsen ■

för medgiven fri hyresförhöjning måtte bestämmas till femton i stället för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

av styrelsen föreslagna tio procent. I fyra särskilda yttranden har uttalats

den mening, att hyresökning fortfarande såsom hittills bör beräknas

med utgångspunkt från 1914—1915 års hyra. En av dessa reservanter

har velat bestämma den fria hyresstegringslatituden för vartdera av de tvä

hyresår, . under vilka den nya lagen skall gälla, till sextio resp. sjuttio

procent å sistnämnda hyra. Övriga tre reservanter hava uttalat sig emot

fastställande i lagen av annan generell procentsats än den nu gällande.

I förenämnda av hyresnämndsordförande i Stockholm ingivna skrift

har uttalats anslutning till de reservationer, i vilka hemställts om bibehållande

såväl av nuvarande grund för bestämmande av hyresökning som av

den för närvarande gällande procentsatsen.

Vad först angår frågan om sättet för hyresstegringslatitudens bestämmande

har jag icke kunnat biträda socialstyrelsens förslag att under

den nya lagens tillämpning till grund för medgiven fri hyresökning för

vartdera hyresåret lägga nästföregående års hyra. Övertygande skäl synas

mig av förut nämnda reservanter inom styrelsen vara anförda för den

mening, att man i detta avseende bör kvarstå på den nuvarande lagens

ståndpunkt. Jag anser således 1914—1915 års hyra fortfarande böra

vara normerande för beräkningen av fri hyresförhöjning under de båda

kommande hyresåren.

Jämväl i fråga om den fria latitudens storlek intager jag en annan

ståndpunkt än majoriteten inom socialstyrelsen. Ett godkännande av styrelsens

förslag om fastställande av en ny procentsats, högre än den nu

gällande, skulle utan tvivel omedelbart medföra en generell hyresförhöjning.

Såsom av utlåtandet framgår, betraktas en dylik åtgärd av styrelsen

såsom ett nödvändigt steg i riktning mot återställande av fri hyresmarknad

och följaktligen såsom ett led i den fortgående avvecklingen av den lagbestämda

hyresregleringen. Den uppfattning, vilken ligger till grund för

detta förslag och för vilken vissa av reservanterna ingalunda ställa sig

helt främmande, torde i mycket vara befogad. Det lärer nämligen icke

kunna frånkommas, att, i allmänhet taget, någon ytterligare höjning av

medelhyresnivån måste äga rum för att på detta område ett normalt tillstånd

skall kunna återinföras. Ett medgivande härav innebär emellertid

icke, att en dylik förhöjning bör genomföras schematiskt och utan hänsyn

till föreliggande omständigheter i enskilda fall. Den icke obetydliga hyrésökning,

som kunnat genomföras inom den hittills gällande lagstiftningens

ram, torde kunna antagas hava i åtskilliga fall kommit en efter normal

skälighetsberäkning avpassad hyra åtminstone mycket nära. Då härtill

kommer, att på grund av penningvärdets stigande en redan fastställd

hyra efter hand erhåller ett högre realvärde, kan jag för min del icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

undgå att i en generell utvidgning av den fria latituden se en fara för

ett oskäligt uppdrivande av vissa hyresbelopp. Betänksamheten i detta

avseende ökas med hänsyn till den allmänna ekonomiska depressionen och

de följder densamma kan medföra för många hyresgästers förmåga att bära

alltför starkt stigande bördor. Under nuvarande bostadsbrist, då det endast

undantagsvis är möjligt att utbyta en större bostad mot en mindre och billigare,

kan denna synpunkt icke lämnas ur räkningen. För att befordra

en övergång till en normal hyresnivå kan en åtgärd av nu föreslagen art,

även om den för det stora flertalet fall måhända skulle vara väl på sin

plats, ej heller anses nödvändig. Redan enligt gällande lag ligger det

inom hyresnämnds befogenhet att medgiva varje hyresförhöjning, som

kan anses rimlig och rättvis. I närvarande situation synes mig denna

utväg erbjuda den bästa garantien för att utvecklingen på hyresområdet

skall ledas i rätt riktning och för att de motsatta intressena skola komma

att behörigen vägas mot varandra.

Under det meningsutbyte, som förekommit i denna fråga, hava särskilt

framhållits vissa omständigheter, vilka åberopats såsom skäl för en

tämligen genomgående hyresförhöjning. I främsta rummet kommer häi''vid

i betraktande den under den senaste tiden ganska allmänt inträdda höjningen

av räntan å inteckningslån, även om betydelsen av denna faktor i

någon mån synes hava överskattats. Det synes emellertid icke böra

vara föremål för tvekan, att där en fastighetsägare av nu nämnd anledning

verkligen får vidkännas en ökad utgift för sin fastighet, han också

kan vara berättigad att söka vinna skälig ökning av hyresavkastningen.

Givetvis bör i dylikt fåll vid bedömande av anspråk på hyresförhöjning

såvitt möjligt tillses, att de stegrade ränteutgifterna verkligen

hänföra sig till lån för fastighetens behov och icke härröra av fastighetens

användande såsom kreditobjekt för ändamål, som icke stå i något

naturligt samband med densamma. Då nu gällande lag får anses

innefatta möjlighet för hyresnämnd att vid sin prövning taga behörig

hänsyn till fastighetens inteckningsförhållanden, torde någon anledning ej

föreligga till antagande, att fastighetsägarens intresse icke även i detta

avseende skall kunna vinna skäligt beaktande. Enahanda är förhållandet

med det anspråk på hyresförhöjning, som kan grundas på kostnader,

nedlagda för reparation och underhåll av fastigheten. Sedan numera

dylika kostnader börjat spela en större roll än under de egentliga krisåren,

då med hänsyn förnämligast till materialbrist reparationer utfördes

i mycket ringa utsträckning, har därmed tillkommit en omständighet,

som i åtskilliga fall kan anses skäligen böra inverka på hyresregleringen

till fastighetsägarens förmån. •

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Med hänsyn till vad jag nu anfört föranlåtes jag hemställa, att

ifrågavarande bestämmelse i nuvarande lag (6 § 2 mom.) måtte med ett

härutinnan i sak oförändrat innehåll upptagas i den nya lagen.

Uppsäg- sitt utlåtande har socialstyrelsen jämväl behandlat den i vissa fall

ifråga1 om uppkomna frågan, huruvida särskilt skydd mot uppsägning av hyresavtal

lägenheter, kunde anses påkallat beträffande lägenheter, vilka förhyrts av vissa undermneras*™''

visningsanstalter. Uppmärksamhet för detta spörsmål har ytterligare påskolor

m. fl. kallats genom trenne till Kungl. Maj:t inkomna skrivelser från skolöverstyrelsen.

I den första av dessa skrivelser, dagtecknad den 9 februari 1921,

har överstyrelsen överlämnat en från rektorn vid folkskoleseminariet i

Umeå inkommen framställning, därvid denne dels anmält, att Västerbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hos vederbörande hyresnämnd

ansökt om nämndens medgivande att uppsäga seminariet till avflyttning

den 1 oktober 1921 från de lokaler i sällskapets fastighet, som seminariet

därstädes förhyrde, dels ock hemställt om överstyrelsens medverkan till sådan

ändring i hyresstegringslagens bestämmelser, att skolor i likhet med bostadslägenheter

skulle vara undantagna från den hyresvärd medgivna rätten till

uppsägning av avtal utan hyresgästs eller hyresnämnds samtycke. Efter

att hava återgivit framställningens innehåll har överstyrelsen för egen del

anfört: Enligt bestämmelse i slutstadgandet till hyresstegringslagen vore

sådana lägenheter, vilka icke helt eller delvis uthyrts till bostad, undantagna

från de stadganden, som i lagens 8 § givits angående verkan av

uppsägning av hyresavtal. Häri läge en stor fara för de skolor, som för

sin verksamhet vore hänvisade att helt eller delvis begagna sig av förhyrda

lokaler. Såsom i förenämnda skrivelse framhållits, hotade denna

fara i första hand enskilda läroanstalter. Men även statens skolor hade

på grund av de förhållanden, som under de senaste åren varit rådande

på byggnadsmarknaden, nödgats av brist på tillräckliga egna lokaler i icke

ringa utsträckning begagna sig av förhyrda sådana. Därest det i lagen

givna medgivandet att uppsäga lägenhet, varom här vore fråga, skulle

komma att i någon större utsträckning begagnas, skulle detta för landets

undervisningsväsende kunna medföra vådor, som enligt överstyrelsens

mening icke borde underskattas. En lagändring i det syfte, som av bemälde

rektor angivits, syntes därför överstyrelsen önskvärd. Överstyrelsen

hemställde alltså, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att

beträffande sådana lägenheter, vilka förhyrts av statens eller statsunderstödda

enskilda läroanstalter att användas till lokaler för meddelande av

undervisning, måtte i fråga om uppsägning av hyresavtal meddelas ena
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

23

hända bestämmelser, vilka för närvarande voro gällande beträffande lägenheter,

vilka helt eller delvis uthyrts till bostad.

Med skrivelse den 24 februari 1921 har överstyrelsen ytterligare

överlämnat en framställning från åtskilliga privatläroverk i Stockholm,

däri anförts huvudsakligen följande: Då lokaler, vilka icke huvudsakligen

användes till bostäder, undantag^ från hyresstegringslagens skydd, hade

åtskilliga inrättningar av allmännyttig art råkat i ett synnerligen bekymmersamt

läge. Detta gällde framför allt skolor av olika slag, vilka bedreve

sin verksamhet i förhyrda lokaler. Det vore tydligt att dessa i händelse

av uppsägning under nu rådande bostadsbrist knappast ägde möjlighet att

på annat håll förlora lokaler, i synnerhet som det erforderliga utrymmet

ofta vore avsevärt stort, samt på grund av skolarbetets art, dyrbara omändrings-

och inredningsarbeten i de flesta fall måste vidtagas, innan

lokalerna bleve för ändamålet användbara. En uppsägning under sådana

förhållanden måste sålunda i regel vara liktydig med skolverksamhetens

nedläggande och alltså bereda avsevärda svårigheter ej blott för lärarepersonalen

utan framför allt för allmänheten, då ju redan nu bristen på

skollokaler och trängseln inom de nu befintliga skolorna ofta påtalats.

Skulle åter hyran för skollokalerna avsevärt höjas, medförde detta med

nödvändighet en stegring av terminsavgifterna. På grund härav hemställdes

om åtgärder i syfte att lokaler, avsedda för allmännyttig verksamhet,

måtte komma i åtnjutande av laga skydd mot uppsägning utan

anvisande av annan likvärdig lokal samt mot oskälig hyresstegring.

Berörda skrivelser och framställningar hava remitterats till socialstyrelsen

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det styrelsen

förut meddelade uppdraget att avgiva utlåtande angående lagstiftningen

mot oskälig hyresstegring. I utlåtande, dagtecknat den 8

mars 1921, har styrelsen, under hänvisning till vad i detta ämne anförts

uti styrelsens förut omförmälda utlåtande den 18 februari 1921, yttrat

följande: I sistnämnda utlåtande hade styrelsen behandlat frågan, huruvida

stadgandena i 6 och 8 §§ i hyresstegringslagen, vilka stadganden från och

med den 1 oktober 1921 inskränkts att gälla endast beträffande bostadslägenheter,

vid en eventuell revision av denna lagstiftnings allmänna regler

åter borde göras tillämpliga å skollokaler. Under hänvisning till de betänkligheter,

styrelsen i sitt föregående utlåtande yppat mot en dylik åtgärd,

hade styrelsen funnit vad i de remitterade handlingarna anförts icke

vara av beskaffenhet att rubba styrelsens förut uttryckta mening. Den

ifrågavarande för skolor påkallade lagstiftningsåtgärden skulle med lika

mycket skäl kunna påfordras för en del andra allmännyttiga institutioner,

såsom exempelvis sjukvårds- och uppfostringsanstalter, och skulle sålunda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 352.

måhända kunna giva anledning till en avsevärd utvidgning av lagens til

lämpning, vilket nu, då lagen vore ställd på avskrivning, vore mindre

lämpligt. Skollokaler hade vanligen nödvändiggjort dyrbara inredningsarbeten

och betingade bland annat på denna grund oftast en hyra, överstigande

den, som utginge för bostadslägenheter med motsvarande utrymme.

En hyresvärd torde därför, om han uppsade en skola till avflyttning i

syfte att uthyra lokalerna för bostadsändamål, i regel ådraga sig förlust i

form av kostnad för ändrings- och reparationsarbeten samt minskad hyresinkomst.

Att åter uppsäga en skola i syfte att uthyra lokalerna för annat

ändamål än det nj^ss nämnda, exempelvis till kontor, syntes under nu rådande

konjunkturer ej heller annat än rent undantagsvis kunna ifrågakomma.

Risken för uppsägning syntes sålunda ej kunna vara så särdeles

stor. Aven kunde erinras, att hyresvärdarna beträffande ifrågavarande

lägenheter ej kunde driva sina hyresanspråk hur långt som helst, enär

dessa lägenheter vore inbegripna under det skydd, som bestämmelserna

mot hyresocker i lagens 19 § avsåge att lämna. Slutligen kunde väl även

förväntas, att den allmänna opinionen,-som ej torde underlåta att kraftigt

reagera mot oskäliga hyresförhöjningar för allmännyttiga institutioner,

skulle verka i viss mån återhållande på tendenser i denna riktning.

Sedan socialstyrelsens sistberörda utlåtande avgivits, har skolöverstyrelsen

den 10 mars 1921 med eget yttrande till Kungl. Maj:t överlämnat

en framställning i nu förevarande ämne från vikarierande-rektorn vid

högre lärarinneseminariet i Stockholm, därvid överstyrelsen upprepat sin

hemställan om vidtagande av åtgärder i det syfte, som angivits i överstyrelsens

förut omförmälda skrivelse den 24 februari 1921.

På sätt socialstyrelsen erinrat, är den situation, som för vissa undervisningsanstalter

uppstått på grund av nyligen skedda uppsägningar,

en följd av fjolårets beslut om medgivande av fri uppsägningsrätt beträffande

andra hyreslägenheter än sådana, som äro avsedda till bostäder.

Den kategori av hyresgäster, vilken beröres av den då vidtagna ändringen

i hyresstegringslagen, är således mycket talrik. Skulle detta beslut, sedan

det börjat verka i praktiken, nu i viss utsträckning återkallas, lära konsekvens

och billighet fordra, att en dylik åtgärd erhåller avseende å alla

sådana fall, i vilka svårigheter av liknande slag kunna påvisas. Socialstyrelsen

har påpekat vissa sådana fall, och till dem skulle för visso kunna

läggas ytterligare andra. Allmänt torde medgivas, att mot en lagstiftningsåtgärd

av nu ifrågasatt innebörd möta starka principiella betänkligheter,

vilka givetvis måste vinna i styrka i samma mån åtgärden erhåller en

större praktisk räckvidd. Efter min mening med rätta har därför social
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

styrelsen framhållit, att ett dylikt steg icke kan försvaras med andra än

synnerligt vägande skal. Men å andra sidan lärer det icke kunna förnekas

att under särskilda omständigheter det kan vara befogat, att trots

dessa betänkligheter statsmakterna ingripa med lagstiftningsåtgärder till

skydd för de intressen, om vilka här är fråga. Innan dylika°mått och

steg tillitas, torde dock icke någon möjlighet böra lämnas oförsökt att på

annan väg vinna uppgörelse. Om med hänsyn härtill förslag till särskild

bestämmelse i hyresstegringslagen i nämnda syfte icke nu framlägges, behöver

tanken pa dylika åtgärder icke härmed anses definitivt uppgiven.

En annan fråga, vilken på åtskilliga håll tilldragit sig uppmärksamhet,

avser införande i hyresstegringslagen av bestämmelser i syfte att framtvinga

utbjudande till uthyrning av lägenheter, vilka, ehuru lämpliga till

bostäder, stå oanvända. Ett stadgande, som riktade sig mot ett dylikt

missförhållande, förekom i 5 § 1 mom. andra stycket i 1918 års förfoganderättslag,

i det att däri var föreskriven skyldighet för ägare eller innehavare

av byggnad att, där det funnes oundgängligen erforderligt för

beredande av bostad för husvilla, till kronan mot ersättning i vissa fall

upplåta, byggnaden eller del därav. Sedan nämnda lag med utgången av

febiuari månad detta år upphört att gälla, saknas direkt rättslig möjlighet

till ingripande. från det allmännas sida i sådana fall, där bostadslägenheter

utan antagliga skäl undandragas hyresmarknaden.

Till den utredande framställning, socialstyrelsen lämnat i denna

fråga., har jag för min de! icke något att tillägga. Styrelsens utlåtande

är visserligen avgivet, innan frågan om prolongation av förfoganderättslagen

ännu var avgjord, men av utlåtandet framgår, att styrelsen ansett anledning

ej föreligga att bibehålla nyssnämnda stadgande, vilket för övrigt

aldrig erhållit någon praktisk tillämpning, eller eventuellt att i hyresstegringslagen

upptaga en bestämmelse av motsvarande innehåll. Däremot

synas, såsom styrelsen framhållit, de föreslagna ändringarna i 8 § 2 inom.

och 19 § kunna i vissa avseenden befordra det ifrågavarande syftet. Vid

sådant förhållande och på de skäl, styrelsen anfört, finner jag mig icke

böra i nu förevarande hänseende tillstyrka andra ändringar i hyresstegringslagen

än som innefattas i styrelsens förslag.

Oanvända

lägenheter.

Enligt vad chefen för socialdepartementet meddelat mig, har han Åtgärder till

under övervägande vissa .åtgärder i syfte att främja en frivillig uppdel- ^{ZtTelning

av större lägenheter i mindre sådana. Det är icke uteslutet, att vid ning av

sådana lägenhetsklyvningar vissa spörsmål rörande lagens tillämplighet å la9enhetcrdylika

fall kunna uppstå. Det synes emellertid vara mindre lämplfgt att

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 298 käft. (Nr 352.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

på förhand, innan de sålunda ifrågasatta åtgärderna erhållit mera fast

form, vidtaga ändringar i lagen med hänsyn till de olika fall, som härvid

kunna tänkas uppkomma. Vissa föreskrifter i sådant hänseende torde

kunna av Kung! Maj:t utfärdas med stöd av stadgandet i lagens 22 §.

På denna väg torde det närmaste behovet av sådana bestämmelser,

som efter vunnen praktiskt erfarenhet må finnas påkallade, kunna tillgodoses.

Övrigafrå- Med avseende å övriga i socialstyrelsens utlåtande behandlade spörs
gor■

mål finner jag särskilt uttalande utöver vad jag vid vissa av förslagets

paragrafer har att anföra icke vara från min sida erforderligt, då jag

därutinnan i allt väsentligt biträder styrelsens framställning.

Rför9ändSe Jag övergår nu till att redogöra för de ändringar, som föreslås be
rings/örsiag

träffande vissa av hyresstegringslagens bestämmelser.

6 §. I fråga om 6 § har socialstyrelsen föreslagit ändring i 2 och

3 mom.

Beträffande det förra momentet har jag redan angivit de skäl, vilka

föranleda mig att icke biträda ändringsförlaget, såvitt det avser utvidgning

av den fria hyresstegringslatituden. Då emellertid nuvarande formulering

icke ansetts med full tydlighet utmärka, att hyresnämnd har att ingå i

prövning av hyresanspråk endast i den mån detsamma går utom den medgivna

latituden, har — därutinnan i anslutning till styrelsens förslag —

i det förslag, jag framlägger, avfattningen jämkats i syfte att förebygga

misstolkning i berörda hänseende.

Styrelsens såsom sista stycke till 2 mom. upptagna förslag till bestämmelse

om hyresreglering beträffande lägenheter, vilkas nödtorftiga

underhåll försummats av hyresvärden eller vilka eljest äro av särdeles

dålig beskaffenhet, innebär, såsom styrelsen framhållit, en skärpning av

nuvarande regel i fråga om sådana lägenheter, vilka enligt lagens terminologi

äro av mindervärdig beskaffenhet. Denna skärpning har av styrelsen

motiverats särskilt med den icke obetydliga lättnad i fråga om hyresprisbildningen,

som av styrelsen förordats. Ehuru jag icke kunnat biträda

styrelsens förslag i sistnämnda hänseende, finner jag icke någon betänklighet

emot att prövningen av lägenhets beskaffenhet sker efter den något

strängare måttstock, den av styrelsen föreslagna lydelsen utmärker. Jag

hemställer för den skull, att 6 § 2 mom. måtte i nu berörda avseende

avfattas i enlighet med styrelsens förslag.

Socialstyrelsen har ytterligare föreslagit, att den styrelsen i 6 § 2

mom. andra stycket medgivna befogenhet att i vissa fall nedsätta det fast
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

stånda procenttalet (50 %) måtte upphöra. Denna ändring har motiverats

väsentligen därmed, att efter den utvidgning av den fria latituden, varom

styrelsen hemställt, en dylik befogenhet saklöst kunde bortfalla. Då enligt

mitt förslag nuvarande bestämmelser om hyresstegringslatituden lämnas

orubbade, synes någon anledning att vidtaga ändring i här berörda bestämmelse

icke vara för handen.

Med avseende å 3 mom. har socialstyrelsen framhållit, att den nuvarande

lydelsen icke utesluter missbruk i visst avseende. En hyresvärd

kan, utan att fixera sitt hyresanspråk, utfästa sig att uthyra en lägenhet

mot villkor att hyran helt eller delvis erlägges i förskott samt därefter

framskjuta det formliga avslutandet av hyresavtal till en dag efter sålunda

bestämd förfallotid. Då därvid anspråket framställes, har hyresgästen ej

lånare möjlighet att draga detsamma under hyresnämndens prövning. I

syfte att förhindra lagens kringgående på detta sätt har styrelsen föreslagit

sådan ändring av sista punkten i 3 inom., att där hyresbeloppet helt eller

delvis till betalning förfallit tidigare än åtta dagar efter den dag, då avtalet

träffades, hyresnämnden skall vara oförhindrad att upptaga fråga om

hyresbeloppets bestämmande. Då ändringen synes vara välgrundad, hemställer

jag, att 3 mom. måtte i den nya lagen avfattas på sätt styrelsen

föreslagit.

Socialstyrelsen har föreslagit, att, till 8 § 2 mom. måtte fogas ett 8

nytt stycke av innehåll, att hyresnämnd skall kunna redan före ett avtals

ingående lämna samtycke till att avtalet efter viss tid skall utan uppsägning

upphöra att gälla. Beträffande de skäl, som ligga till grund för

detta förslag, får jag hänvisa till styrelsens utlåtande. Mot att hyresnämnd

tillägges en dylik befogenhet finner jag så mycket mindre något

att erinra som, på sätt styrelsen framhållit, därigenom i viss mån torde

kunna motverkas det överklagade missförhållandet, att lägenheter stå oanvända.

Jag hemställer förty om godkännande av styrelsens förslag.

Socialstyrelsens förslag till ändrad lydelse av 8 § 4 mom. står 8

väsentligen i sammanhang med vad styrelsen vid 6 § 2 mom. hemställt i

fråo-a om den fria hyresstegringslatitudens bestämmande. Därtill kommer

frågan om ändrade bestämmelser om hyresreglering beträffande lägenheter

av ‘mindervärdig beskaffenhet. Under hänvisning till vad jag förut i detta

hänseende anfört, tillstyrker jag beträffande 8 § 4 mom. den ändring

i avfattningen, som påkallas för att vinna överensstämmelse med den av

mig föreslagna lydelsen av 6 § 2 mom.

§ 2 mom.

§ é mom.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Beträffande de i 12 § meddelade bestämmelserna angående skyldighet

att anmäla hyresavtals träffande och upphörande ansluter jao- mio- till

vad sociaistyrelsen yttrat och hemställer sålunda, att paragrafen måtte

erhålla den ändrade avfattning, styrelsen föreslagit.

Även i fråga om de i 13 § upptagna bestämmelserna om bostadsförmedling

finner jag socialstyrelsens ändringsförslag vara tillfredsställande

motiverat och tillstyrker alltså, att i den nya lagen paragrafen avfattas i

enlighet med samma förslag, samtidigt som jag anser mig böra uttala,

att den av styrelsen i detta sammanhang framförda tanken på mera bestående

föreskrifter om bostadsförmedling i en eller annan form framdeles

torde påkalla uppmärksamhet.

15 och 10§§. De mot ocker i form av möbelköp och vissa andra illojala manipulationer

riktade nya bestämmelser, vilka socialstyrelsen ansett böra intöras

i hyresstegringslagen, torde allmänt uppfattas såsom synnerligen

önskvärda. Då jag, efter en mindre redaktionell jämkning, icke funnit

någon anmärkning mot den formulering, styrelsen i nämnda syfte givit

åt 19 § 1 mom., samt därav betingad ändring i 15 §, anser jag styrelsens

förslag i denna del böra godkännas.

bestämmei- Beträffande övergångsbestämmelserna ansluter jag mig till social
se,

-. styrelsens förslag med den ändring, som följer av vad jag förut anfört i

fråga om lagens prolongation och tiden för denna lagstiftnings avvecklande.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet

på grundval av socialstyrelsens förslag utarbeta ett förslag till lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.».°

I öredraganden upplåste härefter sistberörda förslag, av den lydelse,

bilaga B vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande

över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla.

Ur protokollet:

N. Cervin.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

29

Bilaga A.

Stockholm den 18 februari 1921.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet. I

I skrivelse den 19 oktober 1920 har statsrådet och chefen för

socialdepartementet anmodat socialstyrelsen att skyndsammast och senast

den 15 januari 1921 inkomma med utlåtande, huruvida de regler, som

innefattas i lagen den 30 juni 1920 med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m., vilken lag gäller till och med den 31

december 1921, borde i huvudsak erhålla förlängd giltighet, samt huruvida

de i sådant fall borde göras till föremål för revision. I senare hänseendet

borde särskilt uppmärksammas, huruvida bestämmelserna i 11 §

1 och 2 mom., 12 och 16 §§, 18 § 2 mom. samt 19 § i berörda lag motsvarade

sin uppgift, enkannerligen i vad de avsåge att förhindra tagandet

av oskäligt vederlag vid uthyrning av möblerade lägenheter samt uthyrande

utan hyresnämnds samtycke av lägenhet möblerad, vilken icke

tidigare .vid viss tidpunkt varit uthyrd i sådant skick, ävensom i vad

mån nya lagbestämmelser kunde anses påkallade i syfte att förhindra

dels att såsom villkor för upplåtande eller överlåtande av bostadslägenhet

krävdes övertagande av möbler eller annan egendom mot oskälig

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung}. Maj:ts proposition nr 352.

köpeskilling, dels oek att lägenheter, som med fördel kunde användas

såsom bostad, utan trängande skäl stode oanvända.

Vidare har statsrådet och chefen för socialdepartementet i cirkulärskrivelse

samma dag anmodat överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser

att efter vederbörande hyresnämnders hörande inkomma med utlåtande

i samma ämne i vad rör en eventuell revision av reglerna i förevarande

lag. Jämlikt Kungl Maj:ts beslut hava med anledning härav

avgivna utlåtanden och yttranden överlämnats till styrelsen att tagas

under övervägande vid avgivande av styrelsens utlåtande. Vidare hava till

styrelsen överlämnats vissa hos Kungl. Maj:t av enskilda personer och

korporationer gjorda framställningar i ämnet, nämligen av medelklassens

riksförbund, av Västerås hyresgästförening, av Eskilstuna hyresgästförening,

av rektorn P. Th. Björstedt samt av Sveriges fastighetsägareförbund.

Med återställande av sålunda överlämnade handlingar får styrelsen

till en början anmäla, att styrelsen vid avgivande av det infordrade

utlåtandet biträtts av särskilt tillkallade sakkunniga, nämligen extra föredraganden

i socialdepartementet K. Bergström, byråchefen i lantbruksstyrelsen

E. Bjurstedt, ledamoten av Stockholms stads andra hyresnämnd,

överstelöjtnanten C. A. Nyström, ledamoten av riksdagens andra kammare,

borgmästaren J. Pettersson och ledamoten av Stockholms stads

sjätte hyresnämnd, tjänstemannen H. Tengelin, vilka samtliga inom styrelsen

tidigare medverkat vid avgivande av förslag rörande lagstiftningen

mot oskälig hyresstegring, samt sekreteraren i svenska stadsförbundet H.

Karlson.

Till fullgörande av det styrelsen meddelade uppdraget får styrelsen

överlämna närlagda förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m., uppställt tillsamman med nu

gällande lag i ämnet, samt anföra följande.

Lagstift- I de tidigare utlåtanden i förevarande ämne, vid vilkas avgivande

ningens styrelsen medverkat, har redan från början framhållits, att lagstiftningen

prtion?a mot oskälig hyresstegring m. m. vore att hänföra till de mera tillfälliga

s. k. kristidslagar, som världskriget gjort nödvändiga. Lagstiftningens

syfte vore att under en tid, då utomordentliga förhållanden på bostadsmarknaden

lämnade rum för allehanda samhällsvådliga företeelser, närmast

i form av oskäligt ekonomiskt utnyttjande av läget på hyresmarknaden,

erbjuda ett tillfälligt skydd, så länge dessa förhållanden varade.

Räddningen ur dessa vore närmast att söka i en nyproduktion av bostäder,

som förmådde fylla behovet. Med lagstiftningen borde man, un
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

31

der aktgivande på den allmänna betalningsförmågans anpassning efter

det av kristiden rubbade penningvärdet, söka förmedla en successiv övergång

till den med all sannolikhet högre liggande hyresnivå, som medgåve

förräntning av kapital, investerat i nyproducerade bostäder. Dock

betecknades bvggnadskostnaderna i viss mån såsom abnormt uppdrivna

och det ansågs icke osannolikt, att ett prisfall på området komme att inträffa

om ock ej i sådan omfattning, att icke en betydande stegring av

gängse hyror bleve oundviklig. Så snart hyror och byggnadskostnader

någorlunda bringats i harmoni med varandra och på grund därav en

återuppvaknande byggnadsverksamhet kunde förmodas bliva i stånd att utjämna

disproportionen mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden,

borde lagstiftningen, vars skadliga biverkningar ingalunda förbisågos,

sättas ur funktion. Avvecklingen borde emellertid ske successivt,

om ock hela tiden med ögonsikte på angivna mål.

Dessa principer torde få anses hava vunnit lagstiftarens godkännande

och komino'' år 1920 tydligast till uttryck i bestämmelserna om en

ganska ansenlig utvidgning av den latitud, inom vilken ökad hyra fritt

finge avtalas.

Om man uteslutande ur nu berörda synpunkter jämför det nu rådande

läget på bostadsmarknaden med det vid samma tid i fjol, kan

det ej fördöljas, att någon förbättring knappast inträtt. Om också den

allmänna hyresnivån under tiden stigit icke obetydligt, synes denna stegring

icke förmått att ens tillnärmelsevis avlösa den starka spänningen

mellan byggnadskostnader och gängse hyror. Tvärtom synas de förra

hava ytterligare stegrats i snabbax-e tempo än de senare, även om man

tager hänsyn till det icke obetydliga prisfall, som under den senare tiden

ägt rum på byggnadsmaterialmarknaden. Vidare må erinras, att den

långvariga arbetskonflikten inom byggnadsfacket under år 1920 i stort

sett gäckade det allmännas ansträngningar att genom ekonomisk understödsverksamhet

bispringa den under de närmast föregående åren ingalunda

utan framgång bedrivna så kallade allmännyttiga bostadsproduktionen.

Ur angivna synpunkter kan alltså icke göras gällande, att man

kommit närmare den tidpunkt, då lagen utan våda skulle kunna upphävas.

Emellertid föreligger numera en ny faktor att taga i betraktande,

vilken tidigare ej ägt aktuell betydelse för bedömandet av spörsmålet om

hyresstegringslagens giltighet. Styi-elsen syftar härvid på den inträdda

depressionen inom näringslivet.'' Det är icke uteslutet, att denna depression

kan bliva än mer djupgående och få en lång varaktighet. Komma

dessa farhågor att besannas, torde förhållandena på bostadsmarknaden

röna ett avgörande inflytande därav. Den vikande konjukturen inom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts proposition nr 352.

näringslivet har redan på många håll tagit sig uttryck bland annat i

inskränkningar i eller rentav nedläggning av driften vid industriella och

andra företag. Under den arbetslöshet, som härigenom framkallats, kommer

säkerligen inflyttningen till städerna att upphöra och förbytas i utflyttning

till landsbygden. En sådan utflyttning skulle utan tvivel kunna

bliva nog så omfattande i ett land som vårt, där dels det från lantmannahåll

klagas över brist på arbetskraft inom jordbruket, dels det personliga

sambandet mellan stads- och landsbefolkning genom släktförbindelser ännu

torde vara starkt. En dylik utflyttning i förening med en av depressionen

tillika framkallad inskränkning av bostadsstandarden skulle kunna medföra

en betydande förändring på bostadsmarknaden i städerna. Under

sådana förhållanden skulle det nuvarande bostadsbeståndet med de tillskott,

den från ekonomiska betingelser till en viss grad frigjorda s. k. allmännyttiga

byggnadsverksamheten kan lämna, måhända kunna komma

att nödtorftigt tillgodose det förefintliga bostadsbehovet.

Bleve krisen inom näringslivet djupgående, skulle man icke, såsom

antytts, behöva avvakta någon större nyproduktion av bostäder, åtminstone

icke någon ekonomiskt lönande sådan, för uppnående av ökad tillgång

på lägenheter. Men därmed brötes också sambandet mellan byggnadsindustriens

produktionskostnader och den hyresnivå, som eljest bör

anses såsom den normala. Det behövde då icke längre bliva tal om att

med lagstiftningen förmedla en successiv övergång till den högre hyresnivå,

som vore betingad av produktionskostnaderna. Lagens fortbestånd

kunde tvärtom befaras komma att i viss mån fördölja den ändrade situationen

och sålunda bidraga till en större allmän hyresökning, än vad en

öppen hyresmarknad skulle medgiva. Att inför en sådan situation lagen

ovillkorligen borde upphävas ligger i öppen dag.

Ehuru det är ytterligt vanskligt att söka bedöma framtidsutsikterna

på näringslivets område, ger dock det nuvarande läget onekligen anledning

till farhågor och skäl synas sålunda kunna anföras för att lagstiftningens

faktiska giltighet icke bör ytterligare utsträckas utöver nu

därför gällande begränsning eller den 30 september 1922.

Emellertid vill styrelsen erinra, att förhållandena på bostadsmarknaden

icke omedelbart återspegla förhållandena inom näringslivet och det

ekonomiska livet i övrigt. Självfallet bar den ekonomiska krisen ännu

icke berört hyresmarknaden, då denna alltjämt är fastlåst vid de för

innevarande hyresår löpande hyresavtalen. Men det torde visa sig, att

hyresmarknaden även framdeles med dröjande steg kommer att följa en

eventuellt fortsatt vikande konjunktur. Flera skäl tala för ett sådant

antagande. Det är föga sannolikt, att den enskilde skall förmå att be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

döma, när betingelserna på hyresmarknaden undergått en förändring och

att han därför med utgångspunkt från det hittills rådande nödläget en

tid framåt kommer att med oförändrad intensitet deltaga i och därmed

bidraga till att uppehålla den abnorma konkurrensen på området. Vidare

torde under det tidigare skedet av en arbetslöshetsperiod den enskilde

söka att så länge som möjligt bibehålla hemmet i_orubbat skick i förhoppning,

att depressionen skall visa sig vara av snart övergående natur.

Och om också den arbetslöse för egen del kommer att söka sin utkomst

utom städerna, lärer han dock i det längsta söka bibehålla familjen kvar

i den gamla bostaden i avsikt att själv dit återvända, så snart han tror

sig kunna erhålla sin utkomst inom sitt gamla fack.

Slutligen må erinras, hurusom hyresstegringslagens föreskrifter på

att alldeles särskilt sätt torde hava ingått i det allmänna medvetandet

hos stadsbefolkningen. Snart sagt alla mellanhavanden mellan hyresvärd

och hyresgäst bedömas ur synvinkeln av lagens tillvaro. Ett upphävande

av lagen torde därför förorsaka en fullständig omvälvning i det allmänna

föreställningssättet, vad rör bostadsförhållandena. Det synes utomordentligt

angeläget, att eu dylik omvälvning icke försiggår så brådstörtat, att

avvecklingen kommer att ske under trycket av en därigenom framkallad

allmän panikstämning. Om den vikande konjunkturen skulle taga sig

uttryck i ett nämnvärt minskat bostadsbehov, lärer insikten om det därigenom

ändrade läget på bostadsmarknaden sålunda icke komma att vinna

insteg hos allmänheten så hastigt, att lagen skulle kunna utan våda

upphävas så tidigt, att dess verkningar upphörde redan den 1 oktober

1922.

Med anledning av det anförda anser sig styrelsen visserligen, ehuru

ej utan tvekan, böra förorda, att lagstiftningens giltighet utsträckes under

ytterligare viss tid, men anser styrelsen tillika tidpunkten nu vara inne

att definitivt fastslå den yttersta gränsen för denna giltighetstid. Redan

i det utlåtande i ämnet, vid vars avgivande styrelsen under förra året medverkade,

framfördes ett sådant önskemål, och styrelsen finner utvecklingen

under den tid, som sedan dess förflutit, tydligt peka på att detta

önskemål nu bör realiseras genom ett positivt beslut. De skadliga biverkningarna

av lagstiftningen, som redan då påvisades, bliva alltmera

i ögonen fallande och det kan på allvar befaras, att om giltighetstiden

utsträckes alltför länge, lagen i en ganska snar framtid, långt ifrån att

gagna de boende, skulle visa sig bliva genomgående till skada för dem.

Vidare må framhållas, att frigivandet från och med den 1 oktober 1921

av hyresbildningen och uppsägningsrätten beträffande andra lokaler än

bostäder ingalunda synes leda till den katastrof, som under förra året

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 saml. 298 käft. (Arr 352.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagens

revision.

Allmänna

synpunkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

befarades, särskilt blånad affärslivets målsmän, och numera lärer emotses

utan större oro. Först och sist synes det angeläget, att allmänheten icke

längre behöver sväva i ovisshet om den tidpunkt, då lagstiftningen kommer

att definitivt upphävas, utan redan innevarande år, sålunda i god

tid i förväg, erhåller klart besked härom. Endast genom det rådrum,

som härigenom beredes, torde det bliva möjligt att undvika den panikstämning,

som — låt vara på sakliga grunder antagligen helt opåkallad

— eljest med sannolikhet kunde förväntas uppstå inför den nya situationen.

I enlighet med dén tanke, som mera antydningsvis berördes i

nyssnämnda utlåtande under år 1920 men vars riktighet enligt styrelsens

mening allt tydligare bekräftas, får styrelsen därför nu i bestämd

form föreslå, att lagens giltighet icke måtte utsträckas längre, än att

dess verkningar upphöra den 1 oktober 1923.

Styrelsen övergår nu till frågan, i vad mån i gällande lag meddelade

regler vid eventuell prolongation lämpligen böra göras till föremål för

revision. Styrelsen har behandlat denna fråga ur synvinkeln av lagens

snara avveckling. Det kan icke förnekas, att mindre ändringar i lagen

skulle kunna förebygga enstaka, mera sporadiskt framträdande missförhållanden,

som icke äro tilltalande, men synes syftet med en revision,

särskilt ur nyss anförda synpunkt, icke vara att till varje pris utfinna

regler, som medgiva ett stävjande av varje tänkbart missbruk. Där enstaka

företeelser blotta luckor i lagstiftningen, som kunna leda till principiellt

betänkliga följder, torde man dock böra söka åvägabringa rättelse.

I enlighet med det sagda ställer sig styrelsen särskilt tveksam inför

både behovet och lämpligheten av lagens skärpning eller av utvidgningar

i fråga om dess tillämplighet. Endast om synnerliga skäl tala därför,

torde sådana skärpningar och utvidgningar böra komma till stånd

Däremot synas alla de lättnader i lagen böra vidtagas, som, utan att

medföra sociala vådor, kunna bidraga till att förbereda avvecklingen.

I sammanhang härmed må framhållas, att från fastighetsägarhåll

påyrkats ett frigivande snarast möjligt av uppsägningsrätten såsom ett

steg mot lagens avveckling. Då emellertid, såsom styrelsen tidigare, då

fråga varit om hyresstegringslagens prolongation oeh revision, framhållit,

hela ^ det individuella hyresregleringsförfarandets effektivitet är beroende

därpå,^ att uppsägningsrätten är underkastad hyresnämndernas prövning,

kan något förslag i angivna riktning icke av styrelsen förordas. Ej heller

lärer det vara möjligt att på samma sätt som i fråga om hyresprisbildningen

medgiva successiva lättnader i fråga om uppsägnings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 352. 35

rätten, något som vid fjolårets behandling av lagen torde hava tydligt

uppvisats.

Under de återstående tvenne hyresåren, 1921—1922 och 1922—1923,

synes man böra fortsätta på den väg, man en gång beträtt för lagens

avveckling nämligen att genom årliga utökningar i latituden för den fria

hyresprisbildningen mer och mer minska språnget upp till den hyresnivå,

som kan antagas bliva gällande, då någorlunda normala förhållanden

åter bliva rådande på denna marknad. Detta viktiga spörsmål är

det, som i det följande först upptages till närmare behandling.

Den fria hvresstegringslatitud, som alltsedan 1918 års lag varit

medgiven, har oavbrutet beräknats med utgångspunkt från den hyra,

som senast gällde för tiden före den 1 oktober 1915, det vill säga i allmänhet

den hyra, som utgick under hyresåret 1914—1915. Anledningen

till att denna utgångshyra valdes, var att densamma i regel avtalades

redan före världskrigets utbrott och sålunda kunde sägas giva uttryck

åt eu efter dåvarande förhållanden så att säga naturlig värdesättning av

olika lägenheters verkliga hyresvärde. Under den följande tiden utsattes

hyresmarknaden till följd av världskriget för så starka extraordinära

konjunkturväxlingar, att en icke ringa disproportion mellan betalad

hyra och verkligt hyresvärde torde hava uppstått. Även om 1914—1915

års hyror icke alltid utgjorde någon fullt tillförlitlig mätare för lägenheternas

hyresvärde vid denna tid, lämpade sig dock dessa hyror bättre

än de under de närmast följande åren utgående att tjäna som utgångspunkt

vid beräkningen av ifrågavarande fria latitud.

Verkningarna av hyresstegringslagen, som numera övat ett bestämmande

inflytande på hyresprisbildningen under fyra hyresår, nämligen

1917—1921, torde, särskilt vad de sista tvenne hyresåren beträffar, hava

gått i den riktningen, att hyressättningen för likvärdiga lägenheter blivit

alltmera enhetlig. Särskilt gäller detta sämre och medelgoda lägenheter.

Visserligen hava endast eu del (cirka en fjärdedel) av samtliga lägenheter

varit direkt underkastad reglering, men man torde hava grundad

anledning antaga, att, därest för lägenheter av nyssnämnda slag begärts

en oskäligt stor hyra, hyresgästen i allmänhet icke försummat att göra framställning

hos vederbörande hyresnämnd om reglering av hyran. Något annorlunda

torde förhållandet möjligen vara beträffande större lägenheter och Ivxlägenheter,

där hyresgästen icke på samma sätt torde hava sökt att hos hyresnämnd

tillvarataga sina intressen och där sålunda hyresprisbildningen

kan hava blivit i någon mån irrationell. Hyresprisbildningen beträffande

sistnämnda lägenheter torde emellertid icke böra tillmätas någon större

betydelse i nu förevarande avseende. Redan omförmälda standardisering

Den fria

hyresstegringslatituden.

(6 § 2

inom.)

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj:ts proposition nr 352.

av hyrorna torde tala för att man vid beräkningen av ifrågavarande fria

latitud bör såsom utgångspunkt välja hyrorna under ett senare år. Riktigast

torde därvid vara att för hyresförhöj ningen under ett visst hyresår

såsom utgångspunkt taga det närmast föregående årets hyra. Självfallet

borde i sådant fall den procentsats, efter vilken latituden beräknas, sättas

vida lägre än den nuvarande.

Med nuvarande beräkningsgrund torde latituden ifråga i själva

verket erbjuda en obetingad avtalsfrihet endast för sämre lägenheter. Så

länge dessa bestämmelser tillämpats, torde nämligen hyresnämnderna

för väl underhållna och i övrigt goda lägenheter redan på förhand

godtagit en hyresstegring, som motsvarade denna latitud (år 1918: 15#,

år 1919: 25 % och år 1920: 50 %). Någon latitud för den fria hyresprisbildningen

kan därför med nuvarande utgångspunkt för beräkning

av hyresförhöj ningarna praktiskt taget anses förefinnas endast beträffande

de sämre lägenheterna men däremot icke beträffande de bättre.

I fråga om sistnämnda lägenheter hava stadgandena i fråga därför

knappast kunnat uppfattas såsom en successivt ökad lättnad av lagens

tryck. Om man åter valde närmast föregående års hyror som utgångspunkt

för beräkningarna, komme det att framstå som en lättnad för samtliga

lägenheter. Den fria latituden bleve visserligen på detta sätt proportionsvis

större, ju mera hyrorna ökats under kristiden. Men detta behöver i och

för sig ingalunda innebära någon orättvisa. I allmänhet torde hyresstegringarna

varit störst i fråga om stora samt utav hyresvärdarna väl underhållna

lägenheter, under det att hyresnämnderna beträffande smålägenheter och

dåligt underhållna lägenheter i allmänhet torde hava medgivit endast

den hyresstegring, som i lagen förutsatts såsom oangriplig. En ytterligare

differentiering mellan sämre och bättre lägenheter skulle komma att

automatiskt inträda genom den ifrågasatta omläggningen av beräkningen

utav den fria latituden, vilket sannolikt skulle innebära, att lagstiftningen,

vad angår hyresreglering, skulle på ett smidigt och omärkligt sätt praktiskt

taget upphöra att gälla i fråga om s. k. lyxlägenheter, en förändring, som

vid flera tillfällen påyrkats och torde hava åtskilliga skäl för sig men

som är synnerligen svår att få direkt uttryckt i lagen.

Mot berörda förslag kan göras gällande, att vissa hyresgäster som i

det längsta undvikit att anlita hyresnämnds mellankomst — dessa hyresgäster

torde huvudsakligen vara att finna i de ekonomiskt bättre situerade

befolkningsklasserna — men som i händelse av ytterligare hyresuppskruvningar

ej längre ville underlåta att påkalla lagens skydd häremot, plötsligt

skulle bliva till en viss grad berövade detta skydd. En hyresgäst

kan exempelvis hava funnit sig i en hyresökning från 1,000 till 2,000

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majds proposition nr 352.

kronor men skulle finna en ytterligare höjning av 200 kronor oskälig.

Härvid vill styrelsen emellertid erinra, att, då en ny lag i ämnet torde

utfärdas före den 1 juli i år, det står en hyresgäst fritt att i ett dylikt

fall få hyran för sista kvartalet innevarande hyresår prövad av hyresnämnd

och därigenom förebygga, att utgångshyran utginge med så högt belopp,

att den, ytterligare påökad,''skulle framstå som verkligt oskälig.

Vidare tala starka praktiska skäl för ett sådant utbyte av utgångsbyran.

Beträffande storleken av hyrorna under nämnda tidigare hyresår

råder i många fall osäkerhet och det kan i de fall, då både fastigheten

bytt ägare och en lägenhet däri bytt hyresgäst, vara nära nog omöjligt,

särskilt i landsortsstäderna, att erhålla tillförlitlig uppgift om hyran

under det tidigare hyresåret. Svårigheterna härvidlag ökas självfallet med

varje år, och det må erinras, att enligt nu gällande bestämmelser hyrorna

för hyresåret 1921—1922 kunna bliva beroende av de motsvarande hyror,

som utgingo icke mindre än sju år tidigare, nämligen under hyresåret

1914—1915.

Ytterligare måste det anses mindre tilltalande att så att säga framtvinga,

att de hyror särskilt kvarhållas i minnet, som under väsentligt

olika prisbetingelser tidigare utgingo. Den i och för sig oundvikliga övergången

till en av ändrade prisförhållanden nödvändiggjord högre hyresnivå

måste ovillkorligen mötas med kraftigare reaktion i det allmänna

föreställningssättet, om man ständigt har osökt anledning att anställa jämförelser

med tidigare hyror, utan att man samtidigt måhända äger förutsättningar

att bedöma de invecklade ekonomiska processer, som kommit

till uttryck i såväl den allmänna prisfördyringen som den allmänna inkomstökningen.

Alltjämt understiger hyresutgiftens relativa andel i hushållsbudgeten

vida motsvarande andel vid tiden före världskriget.

Slutligen må anmärkas, att den fria hyresstegringslatituden hittills

endast gällt beträffande hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före

den 1 oktober 1915, under det att varje hyresstegring för lägenhet, som

varit första gången uthyrd för tid mellan nämnda dag och den 25 maj

1917, kunnat utan inskränkning underkastas hyresnämnds reglering. För

ifrågavarande lägenheter, vilkas antal icke är så obetydligt, har hittills

någon fri hyresstegringslatitud över huvud icke existerat. Genom en

framflyttning av tiden för utgångshyran skulle även denna olägenhet

bortfalla.

På grund av vad ovan framhållits, får styrelsen alltså föreslå, att

såsom utgångshyra vid beräkningen av den i 6 § 2 mom. angivna fria hyresstegringslatituden

måtte bestämmas ifråga om hyresåret den 1 oktober

1921—30 september 1922 den närmast före förstnämnda dag gällande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kanal. May.ts proposition nr 352.

hyran och ifråga om hyresåret den 1 oktober 1922—30 september 1923

den närmast före den 1 oktober 1922 gällande hyran. För den händelse

att hyresnämnderna i förekommande fall skulle hava reglerat hyra för

det nu löpande hyresåret i enlighet med bestämmelserna i 1919 års lag,

hava emellertid även nu gällande bestämmelser om sättet för beräknande

av den fria latituden upptagits i förslaget.

Att i. de fall, där hyresnämnd beslutat om nedsättning av hyra,

det sålunda nedsatta beloppet skall tjäna som utgångspunkt i angiven

bemärkelse, synes på sakliga grunder riktigt. Att så skall ske lärer också

med tydlighet framgå av stadgandet i 6 § 5 inom., vilket föreslås oförändrat

bibehållet, varför någon ytterligare antydan härom i lagen torde

vara överflödig. Har hyresvärd att besörja lägenhets uppvärmning eller

att tillhandahålla varmvatten till densamma, bör givetvis endast själva

hyran, med bortseende från ersättningen för berörda skyldigheter, få

tjäna som underlag vid förevarande nya beräkningar. En särskild föreskrift

härom har ansetts böra inflyta i lagen.

Vad angår valet av procentsats för beräkningen av den fria hyresstegringslatituden

har styrelsen ansett sig böra föreslå tio (10) procent.

Det ligger emellertid i sakens natur, att inga exakta sifferberäkningar

kunna framläggas till stöd för detta förslag, som måste bedömas såsom

en lämplighetsfråga. Styrelsen vill dock framhålla, att man i detta

sammanhang ej bör förglömma den under år 1920 beslutade extraordinära

så kallade byggnadsskatten, vilken under både innevarande och nästkommande

år ''skall utgå och som huvudsakligen kommer att drabba just de

fastighetsägare, som beröras av förevarande lagstiftning. Tillika må erinras,

att utgifterna för fastigheter torde hava ytterligare stegrats under

det gångna året beträffande en vanligen mycket betydelsefull post, nämligen

inteckningsräntan. Sedan den 17 september 1920 håller riksbanken

det osedvanligt höga diskontot av 7 V2 procent, vilket föranlett bankerna

att höja den allmänna låneräntan till ej mindre än 8 å 8 V2 procent

Nu giver en av bostadskommissionen på sin tid verkställd utredning rörande

belåning av bostadsfastigheter i Sverige vid handen, att fastighets

ägare till övervägande del laborera med lån, som äro underkastade räntefotens

omedelbara växlingar, ett förhållande, som knappast torde hava

undergått någon förändring från den tid, undersökningen avser. Om

också endast inteckningslån i bank, vilka blott utgöra en mindre del av

den totala i bostadsfastigheter intecknade gälden, gjorts till föremål för

räntestegring upp till 8 eller 8 V2 procent och även om enskilda personer

torde betinga sig t. o. m. högre ränta, lärer den genomsnittliga inteckningsräntan

visserligen icke hava stigit till denna extraordinärt höga nivå,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 352.

39

men den torde i allt fall ej hava undgått att röna ett starkt inflytande

av den allmänna räntestegringen.

Enligt nu gällande lag äger socialstyrelsen rätt att i vissa fall nedsätta

ifrågavarande nu gällande procenttal (50 %), dock till lägst 40 procent.

Denna rätt synes numera, då ytterligare utvidgningar av den fria

latituden föreslås, kunna saklöst bortfalla beträffande den bibehållna femtioprocentgränsen,

så mycket hellre som styrelsen icke i något fall funnit

det påkallat att sänka gränsen ifråga. Någon liknande rätt att sänka de

ovan föreslagna tioprocentgränserna synes icke höra medgivas.

Ytterligare har i förslaget vidtagits sådan ändring, att hyresnämnd

otvetydigt skall vara skyldig att respektera vederbörande fria latitud, även

där hyresstegringen gått utanför dess ram och nämnden sålunda är

behörig att över huvud taget ingripa reglerande.

Slutligen må erinras, att den ifrågasatta ändringen skulle påkalla

vissa jämkningar i 8 § 4 mom., vilka i förslaget också bliva vidtagna.

Den i det föregående behandlade fria hyresstegringslatituden gäller

icke obetingat beträffande mindervärdiga lägenheter. Eedan tidigare har

det gjorts gällande, att den fortgående hyresstegringen visserligen vore

oundviklig såsom en allmän företeelse, men att den i allt fall icke i

samma grad borde få komma till uttryck beträffande sämre lägenheter.

Ett visst erkännande gavs åt denna synpunkt vid lagens revision under

år 1920, då det tidigare uttrycket »lägenhetens uppenbart mindervärdiga

beskaffenhet» i detta sammanhang, med uteslutande av ordet »uppenbart»,

mildrades till endast »lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet». Det råder

knappast något tvivel om att lägenheter mera sällan av hyresnämnderna

bliva stämplade såsom rent mindervärdiga. Men däremot torde det icke

vara ovanligt, att hyresvärdar taga hyresstegringslagens tillvaro till intäkt

för att försumma lägenheternas underhåll. Tidigare under kristiden,

då vissa för reparationer erforderliga materialier, exempelvis zinkplåt och

linolja, voro nära nog omöjliga att uppbringa och i allt fall betingade rent

abnormt uppdrivna priser, kunde en dylik försumlighet understundom

vara ursäktlig. Numera kan åtminstone ej något sådant skäl åberopas

till försvar för dylik försumlighet. Vidare torde det förekomma, att

lägenheter, utan att vara direkt mindervärdiga, äro av så dålig beskaffenhet,

att de endast till följd av rådande knapphet på bostäder betalas

med hyror, som nämnvärt överstiga 1914 års hyror. Beträffande hyrorna

för dylika särskilt dåliga lägenheter torde man kunna antaga, att de icke

skola nämnvärt influera på den hyresnivå, som en gång kommer att öva

inflytande på nyproduktionens ekonomiska betingelser.

Samtidigt med de icke obetydliga lättnader i fråga om hyrespris
-

Mindervär

diga lägen

heter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

bildningen, som styrelsen i det föregående föreslagit, får styrelsen därför

förorda en skärpning av hithörande regel. Styrelsen föreslår sålunda en

ändring av 6 § 2 mom. av innehåll, att hyresnämnd skall äga befogenhet

att till prövning upptaga mindre hyresstegring än den eljest obetingat

medgivna, då nämnden finner lägenhetens nödtorftiga underhåll vara av

hyresvärden försummat eller att lägenheten eljest är av särdeles dålig beskaffenhet.

Om också den föreslagna formuleringen torde innebära en tydlig

skärpning av den gällande, lärer den dock icke av hyresgäster kunna åberopas

för att nu framtvinga allehanda reparationsarbeten, som utan verklig

olägenhet väl kunna anstå. Det är också ur bostadsproduktionens synpunkt

av vikt att icke med sådana arbeten onödigtvis binda den yrkesskickliga

arbetskraften.

Ersattningför Enligt 6 § 1 mom. första stycket sista punkten och enligt 7 §

varmvatten, äger hyresnämnd att i vissa fall, där hyresvärden enligt hyresavtalet har

att besörja lägenhetens uppvärmning eller att tillhandahålla varmvatten,

besluta om den ersättning, som skall utgå för sådana förmåner. Vid

bestämmandet härav torde hyresnämnderna visserligen hava tillämpat

olika beräkningsmetoder, men torde dessa alla hava avsett att tillerkänna

hyresvärden en ersättning, som under förutsättning av klok ekonomi

och omtanke motsvarat hans verkliga utgifter för ändamålet. Till följd

av tidigare oupphörliga stegringar av bränslepriserna blev det nödvändigt

att i vissa fall tillämpa en s. k. glidande skala. Nu inträffade emellertid,

att läget och den blivande utvecklingen på bränslemarknaden sistlidna

höst på grund av åtskilliga samverkande faktorer i allmänhet helt

och hållet felbedömdes. Tvärt emot vad då befarades, bär särskilt kolmarknaden

under senare tid på ett överraskande sätt kännetecknats av

riklig tillgång och starkt fallande priser. Denna utan tvivel mycket förklarliga

felbedömning föranledde åtskilliga fastighetsägare att i god tid

på hösten, medan priserna voro vida högre än nu, tillförsäkra sig det

för vintern erforderliga bränslet. Det har då från visst håll framhållits,

att om hyresnämnderna med tillämpning av glidande skalor fastställde

förevarande ersättningar till belopp, som betingades av de under varje

del av eldningssäsongen gällande bränslepriserna, skulle de hyresvärdar,

som inköpt bränsle under hösten, kunna tillskyndas betydande förluster.

Till förebyggande härav borde lämpliga föreskrifter inflyta i lagen.

För egen del måste styrelsen biträda denna uppfattning så till vida,

att en hyresvärd, som hösten 1920 av påtaglig omsorg för sina hyresgästers

bästa och i syfte att kunna fullgöra sina förpliktelser mot dessa

ansåg sig böra inköpa bränsle, icke bör tillskyndas förlust till följd av

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

sin sålunda ådagalagda omsikt. Detta lärer emellertid få anses framgå

av berörda stadganden, att ersättningen ifråga skall fastställas till skäligt

belopp. Om styrelsen sålunda ansett sig böra behandla den framkastade

synpunkten, har dock ett inskärpande av berörda billighetshänsyn icke

ansetts behöva komma till uttryck i själva lagtexten.

I avgivna yttranden hava Stockholms hyresnämnder i likalydande

form gjort ett påpekande beträffande föreskrifterna i 6 § 3 mom. Efter resnämnds

att hava redogjort för föreskrifternas innehåll anföra nämnderna följande: 1

»Det har nämligen hänt, att en värd uppskjutit träffande av hyresavtal förfallen

till dao-en efter den, då hyran överenskommits vara förfallen till betalning, samt gh.y™.

såsom “villkor för avtalets träffande fordrat, att hela hyresbeloppet betalades i 5 0 m m-i

förskott, vanligtvis hela årshyran. Angående hyresbeloppets storlek har värden

tidigare’ icke velat yttra sig, varigenom hyresgästen i fråga betagits möjligheten

att i tid vända sig till nämnden för att få den begärda hyrans skålighet

Drövn fi

Hyresnämnden hemställer därför, att sista punkten i 6 § 3 mom. i ny lag

ändras syfte att förebygga nyssberörda olägenhet.»

Utan tvive erbjuder den nuvarande formuleringen av ifrågavarande

stadgande en möjlighet för hyresvärd att undandraga hyresbelopp

hyresnämnds prövni ''g pa sätt, som icke torde vara asyftat eller tidigare

förutsett. Denna mi lighet att kringgå lagen torde kunna få. allmännare

betydelse, då fråga är om uthyrning till hyressökande och ej endast om

förlängning av redan stående hyresavtal. Styrelsen har med hänsyn

därtilf föreslagit en ändring i förevarande bestämmelse i syfte att förhindra

lagens kringgående på ovan antytt sätt.°

I 8 § 2 mom. meddelas vissa regler angående en tvångsvis införd uppsägning

uppsägningsskyldighet beträffande avtal, som träffats att utan uppsäg-j iyresavning

upphöra å viss dag. Stadgandet har till syfte att förebygga ett^g § 2 mom.)

träffande av dylika avtal i syfte att kringgå den nuvarande lagens

grundläggande bestämmelser i fråga om inskränkningar i uppsägningsrätten.

Enligt avgivna utlåtanden har det emellertid inträffat, att hyresvärd,

som av giltig anledning önskat efter viss tid disponera över lägenhet,

’ föredragit att låta denna stå outhyrd under mellantider hellre'' än

att riskera, att han, då han en gång behöver lägenheten, ej skulle kunna

frigöra den från däri upplåten hyresrätt. Det göres gällande, att man

häri skulle hava att finna en av anledningarna till det påtalade missförhållandet,

att lägenheter stå oanvända. Bestämmelser, som medgåve

hyresnämnd att redan före ett avtals träffande lämna samtycke till att

detsamma efter viss tid, utan skedd uppsägning, upphörde att gälla, borde

därför meddelas.

För egen del finner styrelsen de återgivna synpunkterna värda be
Biliang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 käft. (Nr 352.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

aktande och har i sitt förslag till momentet fogat ett nytt stycke, enligt

vilket den ifrågasatta behörigheten skulle tillerkännas hyresnämnderna,

angående 1 12 § stadgas en omfattande anmälningsplikt beträffande hyres
hvresavtal.

avtals träffande och upphörande. Ifrågavarande anmälningsskyldighet

(12 §.) torde i första hand få anses åsyfta att förskaffa det nödiga uppgiftsmaterialet

för anordnande av den bostadsförmedling, varom i 13 § föreskrives.

Vidare lärer syftet vara att hålla hyresnämnd underkunnig om

sådana formellt frivilliga överenskommelser om oskäligt höjd hyra, där

man kan misstänka, att hyresgästen av en eller annan anledning icke vill

göra anmälan till hyresnämnd, men där nämndens ingripande utan sådan

anmälan vore påkallad. Stadgandet i andra punkten torde endast avse

att bereda hyresnämnd tillgång till de uppgifter om hyra för tid före

den 1 oktober 1915, som erfordras för tillämpningen av 6 § 2 mom.

I derå avgivna utlåtanden ifrågasättes, om icke hela 12 § kunde

saklöst utgå ur lagen. Såsom exempel må anföras hyresnämndens i

Uppsala yttrande härom, i vilket nämnden i expressiv form gör sig till

tolk för denna uppfattning. Nämnden yttrar sålunda:

. »Vad åter angår 12 § så måste det erkännas, att dess bestämmelser så gott

som icke alls efterlevas. Att genom massåtal söka få ändring häri skulle säkerligen

uppfattas som en mycket förhatlig åtgärd, och då hyresnämnden icke kan

nnna, att något nyttigt ändamål kan vinnas genom anmälningspliktens fullgörande

anser nämnden, att dessa bestämmelser och således även motsvarande straffbestämmelser

i 18 § 2 mom. saklöst kunde ur lagen uteslutas.»

Styrelsen kan ej undgå att uttala sin anslutning i vissa delar till

det anförda yttrandet. Att stadgandet icke allmänt efterleves torde vara

uppenbart, och säkerligen gäller detta i första hand beträffande sådana

hyresavtal, som främst borde komma till hyresnämndens kännedom, nämligen

sådana, som innefatta överenskommelser om oskälig hyra. Redan

en sådan allmänt bristande efterlevnad talar för stadgandets upphävande.

Än mera sällsynt torde det vara, att hyresnämnd, på grund av sålunda

ingiven anmälan om hyresavtals träffande, på eget initiativ ingriper och

ieglerai hyian. Däremot torde mera samvetsgranna och hovsamma hyresvärdar

verkställa föreskrivna anmälningar och därvid erfara en besvärande

känsla av att i sina mellanhavanden med sina hyresgäster vara

beroende av en lagstiftning, som egentligen icke är avsedd att drabba

dem. Det här anförda gäller närmast första punktens andra del, nämligen

orden: »än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om

fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den

förutvarande och den höjda hyrans belopp». Dessa ord synas, .med vidtagande

av en mindre omredigering av punktens förra del, kunna under

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

43

alla förhållanden saklöst utgå ur lagen. Detsamma gäller även de ord i

första punkten, som syfta på skyldigheten att meddela uppgift om viss,

tidigare gällande hyra.

Stadgandet i första punktens förra del utgör till viss del underlaget

för den bostadsförmedling, som jämlikt 13 § skall anordnas i de städer, där

lagen äger tillämpning, och får styrelsen härtill återkomma vid behandlingen

av sistnämnda paragraf. Här må endast framhållas, att då tillämpligheten

av 6 och 8 §§ från och med den 1 oktober inskränkes till bostadslägenheter,

så bör också denna anmälningsplikt i allt fall inskränkas till

samma lägenhetskategorier.

Yad slutligen angår andra punkten i paragrafen synes den, vid

bifall till styrelsens ovan framlagda förslag till omläggning av 6 § 2

mom., komma att få så ringa praktisk betydelse, att den bör kunna ur

lagen utgå.

I 13 § föreskrives, att kommunal bostadsförmedling skall anordnas Bostadsföri

städer, där lagen äger tillämpning. Det torde vara överflödigt att utveckla

det behjärtansvärda syftet med denna bestämmelse, som i viss

mån kan sägas hava förverkligat ett länge närt önskemål inom bostadsintresserade

kretsar.

Emellertid kan det ifrågasättas, om icke de meddelade föreskrifterna

erhållit ett alltför vidsträckt tillämplighetsområde. Enligt dessa skall

bostadsförmedling anordnas i alla städer, där förevarande lag äger tilllämpning,

sålunda i regel i alla städer, vilkas mantalsskrivna folkmängd

vid 1916 års ingång översteg 5,000. Men det torde i själva verket vara

opåkallat att vidtaga dylika åtgärder i orter, som äro så små, att

ett sammanförande av den uthyrande hyresvärden och den hyressökande

hyresgästen med lätthet ordnas under hand. Bostadsförmedling i egentlig

mening lärer knappast kunna bedrivas till verkligt gagn, så framt icke

utbud och efterfrågan samlas under i någon mån så att säga börsmässiga

former. Denna omständighet synes tala för att ifrågavarande bestämmelses

tillämplighetsområde inskränkes till städer med mera betydande

folkmängd.

Jämväl för de större städernas vidkommande har den nuvarande

abnorma disproportionen mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden

verkat förryckande på ifrågavarande institution. Emellertid torde

dessa förhållanden bliva väsentligt förändrade, så snart uppsägningsrätten

frigives.

Inför övervägande av förslag om lämpliga lättnader i bestämmelserna

har styrelsen i första hand ansett sig böra föreslå, att bestämmelserna

ifråga icke måtte äga tillämpning i mindre städer, förslagsvis

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition nr 352.

sådana, vilkas mantalsskrivna folkmängd vid 1921 års ingång ej uppgick

till 15,000. Ytterligare har styrelsen ansett sig böra taga fasta

på en tanke, som framkommit i länsstyrelsens i Göteborgs och Bobus

län utlåtande om lagstiftningen, nämligen att göra tillämpligheten av

stadgandet i förevarande paragraf och därmed också av stadgandet i

12 §, sådant det lyder enligt styrelsens förslag, till viss grad beroende

av kommunens beslut. Det ligger nämligen i sakens natur, att hithörande

fråga är att betrakta som eu väsentligen kommunal angelägenhet.

Styrelsen föreslår sålunda, att stadgandet i och med lagens utfärdande

upphör att gälla för städer, vilkas mantalsskrivna folkmängd vid

1921 års ingång icke uppgick till 15,000 men att det fortfar att gälla

för större städer, där lagen över huvud taget tillämpas. Tillika inrymmes

rätt för Kungl. Maj:t att, på därom av stadsfullmäktige gjord framställning,

medgiva undantag från stadgandets tillämpning även i städer med

minst 15,000 invånare.

<)cker i form I och med en dylik inskränkning i fråga om förevarande stadgan
aV

m° m. °P dens tillämplighetsområde har det emellertid ansetts lämpligt att giva en

mera generell form åt bostadsförmedlingsverksamheten. Den bör sålunda

enligt styrelsens uppfattning icke längre omfatta endast smärre lägenheter

utan anordnas såsom en allmän så att säga bostadsbörs, där så

vitt möjligt ortens hela bostadsmarknad i fråga om såväl utbud som

efterfrågan bör samlas. I förslaget har därför den inskränkande bestämmelsen,

att bostadsförmedlingen skall avse endast lägenheter om

högst tre rum och kök, uteslutits.

Styrelsen har vidare att yttra sig i frågan, huruvida särskilda lagbestämmelser

kunna anses påkallade i syfte att förebygga, att såsom villkor för

upplåtelse eller överlåtelse av bostadslägenhet kräves övertagande av möbler

eller annan egendom mot oskälig köpeskilling. I stor utsträckning hava

såväl länsstyrelser som hyresnämnder förordat införande av bestämmelser

mot ocker i dylik form, som, åtminstone vad större orter angår, förefaller

vara icke ovanligt. Från vissa håll göres gällande, att ocker i

denna form skulle kunna drabbas av den nu gällande lagens bestämmelser

i antingen 6 § 1 mom., jämfört med samma paragraf 4 mom.,

eller i 19 §. Häremot må emellertid erinras, att i båda dessa lagrum

endast omnämnes fall, där vid uthyrning av vissa lägenheter fordras

oskäligt vederlag. I allmänhet bedrives emellertid dylikt ocker icke i

samband med uthyrning utan vid överlåtelse av hyresrätt till lägenhet,

varvid nämnda lagrum icke torde vara tillämpliga. I 19 § föreskrives

visserligen, att såsom uthyrning av lägenhet skall anses även upplåtande

eller överlåtande av delägarrätt i fastighet eller i bolag eller förening, som

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen är att vinna eller bevara

tillgång till lägenhet. Även om denna föreskrift ej oväsenligt utvidgar

gränsen för straffbart ocker på bostadsmarknaden, inbegriper den dock

icke straff mot ocker i förevarande form.

Införandet av särskilda bestämmelser mot ocker i den formen, att

oskälig köpeskilling för övertagande av möbler eller annan egendom avfordras

den, som önskar övertaga hyresrätten till en lägenhet, anser sig

styrelsen böra tillstyrka. Närmast kommer härvid i betraktande, att sådant

ocker torde bedrivas i icke ringa omfattning och ofta under stötande

former. Särskilt motbjudande är dylikt ocker, därför att det utgör

den form, varigenom innehavet av en lägenhet, med tillhjälp av

en ekonomisk kristidslagstiftning, som utfärdats för att skydda hyresgäster

mot sociala vådor, just av dessa göres till föremål för ekonomiskt

utbyte. De, som åtnjuta skydd mot hyresocker, begagna detta skydd

för att själva driva liknande ocker. Säkert är, att överlåtelse av möbler

mot en mer eller mindre oskälig köpeskilling utgör en form, under

vilken hyresrätten till en lägenhet kan av innehavaren på ett otillbörligt

sätt utnyttjas till vinning. Yarje sådan möjlighet torde främja

den osunda spekulation på bostadsmarknaden, som på ett så olyckligt

sätt bidrager till skärpande av bostadsnöden. Styrelsen anser därför, att

eventuella nya ockerbestämmelser i ämnet böra inbegripa varje form av

vederlag för överlåtande av hyresrätt till lägenhet. Tillika må erinras,

att sådana bestämmelser knappast kunna anses såsom något principiellt

nytt i lagen. De äro snarare att anse som en komplettering av de

likartade, nu gällande reglerna i 19 §, ehuru de rikta sig mot former av

ocker, som hittills lämnats obeivrade.

De nya bestämmelser mot ocker i form av möbelköp m. m., som Allmänna

styrelsen sålunda vill förorda, synas böra få sin plats i 19 §, som inne- ock^rejse^äm''

fattar hittills gällande bestämmelser mot ocker. Styrelsen anser sig i (10 ''

detta sammanhang böra ytterligare något beröra föreskrifterna i denna

paragraf.

Formuleringen av första momentets första punkt torde åsyfta, att

stadgandet skall gälla samtliga de lägenhetskategorier, som icke hemfalla

under 6 §. Härvid må emellertid framhållas, att av lagens ordalydelse

icke tydligt framgår, huruvida samma inskränkning skall gälla stadgandet

i momentets andra punkt eller icke. Gäller en sådan inskränkning,

skulle exempelvis tagande av oskäligt vederlag i fråga om s. k.

köp av lägenheter, vilka blivit tagna i bruk första gången den 25 maj

1917 eller senare, hemfalla under lagen, under det att sådana lägenheter,

som blivit tagna i bruk tidigare, icke hemfölle under lagen. Då s. k.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Åklagares andel

i böter

och viten

m. m.

(21 §•)

Rungl. Maj:ts proposition nr 352.

lägenhetsköp beträffande äldre lägenheter icke hemfalla under 6 §, lärer

ingen anledning föreligga, att de skulle undantagas från tillämpligheten av

19 §. Denna oklarhet skulle undanröjas, om åt stadgandet i första

stycket gåves den formen, att det generellt omfattade alla lägenheter;

den nu svårfattligt formulerade inskränkningen, som inbegripes i orden

»annan lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthyrts till bostad samt

den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i bruk», torde i allt fall med

full tydlighet framgå av momentets andra stycke. Dessa ord synas

därför böra utgå. I stället bör tydligt inskärpas, att stadgandet avser

såväl möblerad som omöblerad lägenhet. Stycket skulle alltså börja med

endast följande ord: »Den som vid uthyrning av lägenhet, möblerad eller

omöblerad, fordrar eller mottager etc.»

Med den föreslagna omformuleringen av 19 § böra straffbestämmelserna

i 15 §, i vad de avse överlåtelse av hyresrätt till omöblerad

lägenhet, utgå ur lagen.

I 21 § stadgas, att böter och viten m. in., vilka kunna utgå enligt

denna lag, skola tillfalla vederbörande samhälle. Det har såsom en

åtgärd i syfte att åstadkomma lagens strängare efterlevnad i vissa punkter

ifrågasatts att föreskriva, att allmänna åklagaren, på vilken det ankommer

att väcka atal för förseelser mot lagen, skulle erhålla viss

andel i sådana böter och viten m. m. I tidigare omförmälda cirkulärskrivelse

till Kungl. Maj:ts befallninghavande anmodades dessa, bland

annat, att beträffande tiden efter den 1 januari 1919 införskaffa upplysning

i huru många fall anmälan hos allmän åklagare om förseelse

mot ifrågavarande lag ägt rum samt i huru många fall åtal för sådan

förseelse blivit anställt. Av de med anledning härav meddelade upplysningar

synes icke framgå, att allmänna åklagaren skulle eftersatt sin

skyldighet åtta förekommande fall anställa åtal för förseelse blot lagen.

I princip måste det anses oriktigt att göra efterlevnaden av eu

lag, som berör det för närvarande synnerligen grannlaga och ömtåliga

förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst eller hyressökande beroende

av åklagarens ekonomiska intresse. Ett inkopplande av ett sådant'' intresse

kunde till och med tänkas leda till provokation av det mest

förhatliga slag.

Med anledning härav avstyrker styrelsen varje ändring i lagen i

syfte att bereda allmän åklagare andel i böter och viten m. m.

Av liknande skäl anser sig styrelsen ej heller kunna förorda ett

fi amkastat förslag till sådan ändring av 21 §, att vad gärningsmannen

enligt ockerbestämmelserna 19 § 2 mom. kan förpliktas utgiva, skulle

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352. 47

tillfalla den, som till den straffande erlagt det såsom oskäligt Imtunna

vederlaget.

Ytterligare har styrelsen att yttra sig i frågan, huruvida bestämmelser

kunna anses påkallade i syfte att förhindra, att lägenheter, som

med fördel kunna användas till bostad, utan trängande skäl stå oanvända.

Till en början må erinras, att hithörande spörsmål tidigare

vant föremål för uppmärksamhet. I samband med avlåtandet av 1918

års proposition (nr 213) rörande hyresstegringslagen avstyrkte föredragande

departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att

dylika bestämmelser inflöte i nämnda lag och hänvisade därvid till då

föreliggande förslag till ändring i förfoganderättslagens 5 §.

För egen del får styrelsen anföra följande. Man torde kunna utgå

ifrån att under nu rådande bostadsnöd alla lägenheter, som över huvud

taget kunna brukas såsom bostad, med ytterst sällsynta undantag verkligen

kunna komma till användning för sådant ändamål. När så icke sker, torde

man sålunda alltid hava att söka alldeles speciella orsaker därtill. Såsom

i annat sammanhang framhållits, kan det härvid vara fråga om motiv,

som ej utan vidare kunna stämplas såsom illojala, nämligen i de

fall, där eu person, som av olika anledningar mera tillfälligtvis icke behöver

disponera sin lägenhet, låter denna stå oanvänd under mellantiden.

I den mån verkliga missförhållanden härav kunna uppstå, torde de förebyggas

genom det föreslagna tillägget till 8 § 2 mom. och synas därför

ej påkalla ytterligare uppmärksamhet.

Eljest torde förekomsten av oanvända lägenheter bero på spekulation

i eu eller annan form eller måhända någon enstaka gång på tredska

hos en hyresvärd, när hyresnämnden förvägrat honom samtycke till att

upplåta en bostadslägenhet till annat ändamål, exempelvis till kontorslokaler.

Det är i huvudsak sådana fall, där företeelsen bottnar i spekulationsintressen,

vid vilka styrelsen i det följande ämnar uppehålla sig.

Till en början bör framhållas, att det ingalunda är enbart hyresvärdar,

som använda outnyttjade bostadslägenheter såsom spekulationsobjekt.

Det är måhända ännu vanligare, att hyresgäster söka använda

hyresrätten till lägenheter, som de icke själva behöva, till ekonomiskt

utbyte, vanligen i den formen, att såsom villkor för överlåtelse av hyresrätten

kräves avtal om allehanda köp mot oskäligt vederlag. Dylik

spekulation har redan i det föregående berörts, och till dess stävjande

har föreslagits en viss omläggning av ockerbestämmelserna i 19 §.

I den mån liknande spekulation bedrives från hyresvärdars sida,

torde den vanligen gå ut på att tvinga den hyressökande att mot oskäligt

vederlag förvärva hela fastigheten eller ock delägarrätt i samman
-

Oanvända

lägenheter.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 353''.

slutning — bolag eller förening — som äger fastigheten. Redan med nu

gällande formulering av 19 § är ocker i den senare formen i vissa fall

otvetydigt straffbelagt, och styrelsen har ovan föreslagit sådan utvidgning

av dessa bestämmelser, att allt ocker, som bedrives under dylika former,

skulle kunna drabbas av berörda bestämmelser.

Det kan emellertid icke förnekas, att hittills gällande ockerbestämmelser

knappast visat sig effektiva och att s. k. lägenhetsköp mången gång

kunnat bedrivas ostraffat, ehuru det avtalade vederlaget måst anses

oskäligt. Man torde på detta område möta svårigheter, som'' äro gemensamma

för all ockerlagstiftning, och som icke torde låta sig övervinna

endast med ofta förordade »smidigare och mera effektiva bestämmelser».

Emellertid föreligga numera i flera avseenden ändrade förhållanden,

som alltmer torde komma att spela ifrågavarande spekulanter

vinsten ur händerna och därmed också automatiskt förhindra ett dylikt

förfaringssätt. Till en början må sålunda erinras, att den fortgående

stegringen av den allmänna hyresnivån bidrager att göra hyresförlusten

på en outhyrd lägenhet allt större. Vidare torde den vikande ekonomiska

konjunkturen bidraga till att de, som kunna och vilja till snart

sagt varje pris förvärva en fastighet eller delägarrätt till en sådan för

att komma i besittning av en lägenhet, bliva alltmer sällsynta. Slutligen

torde en eventuell köpare alltid räkna med den tidrymd, under vilken

han kan betrakta innehavet av den dyrt förvärvade lägenheten såsom

en särskild vinst, d. v. s. den tidrymd, under vilken han ej på

annat sätt än genom extraordinär ekonomisk uppoffring anser sig kunna

komma i besittning av en lägenhet. Denna vinst minskas givetvis

för varje dag, i den mån man nalkas den tid, då tillgången skall svara

mot behovet, eller åtminstone då hyresstegringslagens upphävande ökar

utsikterna att kunna förhyra en lägenhet. Härvid kommer säkerligen en

viss optimism att verka ytterligare återhållande på köplusten; så snart

nybyggnader här och där uppstå, torde framtidsutsikterna bedömas väsentligt

ljusare. Man saknar icke alldeles stöd i erfarenheten för sådana antaganden.

Det är i viss mån samma företeelse, då egnahemsbyggare nu

synas ställa sig avvaktande inför hoppet om fallande byggnadskostnad;

man uthärdar hellre ögonblickets otrevnad än att riskera att gå miste

om den vinst i form av minskade utgifter, som prisfallet kunde medföra.

Liknande erfarenheter kunna även hämtas från livsmedelsmarknaden

under kristidens senare skede; medan ännu varubristen var tryckande,

upphörde dock det florerande ockret i och med att förhoppningar om

rikligare tillgång började göra sig gällande.

Styrelsen har emellertid med hänsyn dels till den påtalade företeelsens

utan tvivel motbjudande natur, dels ock till den omständig
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 352.

49

heten, att så pass allmänt som skett förordats införande i lagen av bestämmelser

till stävjande av förfaringssättet, ansett sig böra närmare

undersöka, huru sådana bestämmelser eventuellt skulle kunna utformas.

Till en början må erinras'', att bostadslägenheter för närvarande

jämlikt 5 § i lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom

under utomordentliga av krig föranledda förhållanden kunna göras till

föremål för statsbeslag. Om nämnda lag, som upphör att gälla den 28

februari innevarande år, icke ytterligare i tiden utsträckes till sin giltighet,

kunde, med därifrån hämtade mönster, liknande bestämmelser införas i

hyresstegringslagen. Ett sådant tillvägagångssätt vore så till vida lämpligt,

som man därigenom icke beträdde helt nya vägar utan kunde bibehålla

rättsregler, vilka i viss mån, ehuru på andra områden, kunna

anses prövade. Även med bortseende från förfoganderättslagens i påfallande

grad exceptionella beskaffenhet, måste emellertid gentemot en

sådan tanke resas starka betänkligheter av närmast ekonomisk och praktisk

natur. Sålunda skulle kronan vid beslag av bostadslägenheter bliva

direkt ekonomiskt ansvarig för de ersättningar, som därvid behövde utbetalas.

Med hänsyn till att förfaringssättet, i viss mån med avsteg

från vanliga rättsregler, innebure ett våldsamt ingrepp i enskild mans

rätt, torde dessa ersättningar behöva utmätas med så pass rundliga belopp,

att kronan vid upplåtande av beslagtagna lägenheter knappast

kunde betinga sig motsvarande gottgörelse. Statsverket kunde härigenom

åsamkas betydande förluster. Vidare kunde beslagtagandet, i och med att

det skedde för kronans räkning, knappast överlåtas åt någon underordnad

myndighet, utan måste i varje särskilt fall göras till föremål för Kungl.

Maj:ts prövning och beslut. Det toi’de ej behöva närmare uppvisas, att

hela prövningsförfarandet härvid skulle bliva till ytterlighet omständligt.

Det bör också framhållas, att, styrelsen veterlig!, förfoganderättslagen

aldrig tillämpats i syfte att bereda enskild person ''bostad. Om också

tidsperioderna för nämnda lags giltighet torde hava varit i bidragande

orsak härtill — den tid, för vilken en lägenhet skulle kunna beslagtagas,

sammanfaller ej med brukliga hyresterminer — kan det ej betvivlas, att

procedurens ovighet utgjort ett bestämt hinder för förfoganderättslagens

tillämpning beträffande bostadslägenheter. På anförda skäl finner styrelsen

den antydda möjligheten praktiskt utesluten.

Det har från vissa håll framkastats, att hyresnämnderna eller

Kungl. Maj:ts befallningshavande borde erhålla rätt att för hyressökandes

räkning förfoga över oanvända lägenheter. Då det, såsom nyss anförts,

härvid knappast kunde bliva tal om det allmänna såsom ekonomiskt ansvarig

part vid det sålunda uppkomna rättsförhållandet, måste man tänka

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 käft. (Nr 352.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

sig ett förfaringssätt under den formen, att vederbörande myndighet

tvångsvis införde ett hyresavtal mellan tvenne enskilda personer. Måhända

vore denna utväg icke alldeles otänkbar, ehuru den i civilrättsligt

hänseende utan tvivel skulle möta betydande svårigheter, bland annat i

fråga om själva betingelsen för vederbörande myndighets ingripande.

Då dessa svårigheter återkomma jämväl i det tredje alternativ,- vilket

styrelsen i det följande ämnar närmare undersöka, och då sistnämnda

alternativ i övrigt synes vara det, som, relativt sett, lättast kunde komma

till utförande, behandlas de i samband med detta.

Denna tredje utväg, som förordats i flera avgivna utlåtanden, är

att tillerkänna hyresnämnderna, eventuellt Kungl. Maj:ts befallningshavande,

befogenhet att, under vissa villkor, genom vitesförelägganden söka

förmå vederbörande att träffa anstalter för lämplig användning av outnyttjade

bostadsutrymmen.

I första hand måste man självfallet fastställa, vad som borde åsyftas

med att ett bostadsutrymme stode outnyttjat på sätt, som kunde medföra

befogenhet för hyresnämnd att begagna sig av ett vitesföreläggande.

Härvid hade man att taga ståndpunkt till frågan, huruvida den

rättsliga eller den faktiska dispositionen av en lägenhet, eller med andra

ord frågan, huruvida en lägenhet vore outhyrd eller oanvänd, skulle vara

avgörande i detta hänseende. I förra fallet måste till en början givetvis

göras inskränkningar för sådana fall, där lägenhet vore fritt upplåten

eller av ägaren själv begagnad. Bestämmelser i enlighet med detta

alternativ skulle emellertid med all sannolikhet alltför lätt kunna kringgås.

Sålunda skulle en hyresvärd, sedan förslag i ämnet blivit framlagt

och eventuellt blivit av riksdagen godkänt, alltid hava tillräckligt rådrum

att före en ny lags utfärdande hinna träffa skenkontlakt om lägenhetens

uthyrning. Ett vitesföreläggande vore därmed uteslutet och husägaren

kunde på det sätt, som nu påtalas, använda den tomma lägenheten

som spekulationsohjekt.

Skulle man åter fästa huvudvikten vid att lägenheten faktiskt stode

oanvänd, inställde sig likaledes svårigheter av såväl praktisk som rättslig

art. Det skulle nämligen vara ytterst vanskligt att i det individuella

fallet avgöra, huruvida en lägenhet stode oanvänd eller icke. Hyresvärden

kunde exempelvis låta lägenheten, undergå reparation och därvid

uttänja arbetet härmed under snart sagt vilken tid som helst, så mycket

lättare som de hittills rådande arbetsförhållandena inom byggnadsfacket

osökt inbjuda till allehanda undanflykter i sådan riktning. Vidare kunde

hyresvärden göra gällande, att lägenheten i viss grad disponerades av

honom själv.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 352.

51

Än större svårigheter skulle inträda i de fall, där hyresgäst hade

avtalad dispositionsrätt till lägenhet men läte denna stå obegagnad.

Yitesföreläggandet kunde då knappast drabba hyresvärden, som genom

avtalet frånhänt sig rätten att förfoga över lägenheten. Men i sådant

fall kunde man ej heller utan vidare rikta vitesföreläggandet mot hyresgästen,

som ingalunda har obetingad rätt att uthyra en förhyrd lägenhet

till annan person. Sålunda må erinras om stadgandet i 3 kap. 7 §

i lagen deu 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, vilket lyder:

»Vill hyresgästen till annan överlåta lägenheten, inhämte förut hyresvärdens samtycke

till överlåtelsen. Vägras samtycke utan skälig anledning, eller lämnas ej inom en

vecka efter det framställningen gjordes hyresgästen besked, äge han, ändå att avtalet innefattar

annat förbehåll, uppsäga avtalet. Samtycker hyresvärden till överlåtelsen, svare ändock

hyresgästen till de skyldigheter, avtalet ålägger honom, utan så är att hyresvärden

tager den andre för god i hyresgästens ställe.»

Åläggandet gentemot en hyresgäst skulle sålunda innebära, att

han vid äventyr av visst vite och under förutsättning, att hyresvärden

godkände annan föreslagen hyresgäst, uthyrde lägenheten till denne.

Härvid inträffade emellertid det betänkliga, att hyresgästen jämlikt berörda

stadgande bleve skyldig att gentemot hyresvärden svara för att

honom enligt avtalet åvilande förpliktelser fullgjordes. Han skulle sålunda,

i händelse av ställföreträdarens insolvens, kunna åläggas utgifter

för eu hyresrätt, som han i viss män tvångsvis förhindrats att tillgodogöra

sig på sätt, han själv funnit lämpligt.

Därest hyresvärden vägrar att godtaga föreslagen ställföreträdare,

äger hyresgästen enligt nämnda lagrum rätt att uppsäga avtalet. Om

hyresgästen begagnade sig av denna rättighet, varigenom lägenheten

frigjordes från den upplåtna hyresrätten, kunde hyresnämnden rikta sitt

vitesföreläggande mot hyresvärden. Visserligen skulle härav vållas åtskillig

tidsutdräkt, men förfaringssättet läte sig dock konsekvent genomföra.

Nu är det ej uteslutet, att man hade att räkna med att ett rent

skenkontrakt förelåge. Hyresgästen kunde då i samförstånd med hyresvärden

vägra att för sin del uppsäga hyresavtalet. Även andra, mindre

illojala skäl till sådan vägran kunde förebäras. Om man ville förebygga

ett kringgående av det ifrågasatta stadgandet, behövde detta sålunda

innefatta rätt för hyresnämnden att, om hyresvärden vägrade att lämna

samtycke till lägenhetens uthyrning i andra hand, vid enahanda vite

förelägga hyresgästen att uppsäga hyresavtalet. Det förefaller styrelsen,

som om införande i lagen av sådan rätt för hyresnämnd skulle innebära

en så utomordentlig skärpning av hithörande lagstiftning och ett så tydligt

avsteg från de allmänna grundsatser, som varit vägledande vid dess

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Möblerade

lägenheter.

utformning, att synnerliga skäl måste kunna anföras till stöd för ett sådant

stadgande som det nyss ifrågasatta. Såsom i det föregående närmare

utvecklats, torde emellertid den påtalade företeelsen icke vara av

den art, att bärande skäl för en dylik skärpning kunna anses förefinnas,

så mycket mera som lagstiftningen, enligt vad styrelsen i annat

sammanhang utvecklat, i sin helhet hör anses vara ställd på avskrivning.

Det må slutligen framhållas, att här påvisade svårigheter, vilka

skulle göra sig gällande i fråga om vitesbestämmelser, i viss mån skulle

framträda, även om fråga vore om förfoganderättsreglér.

Med anledning av det anförda har styrelsen ej ansett sig böra förorda

lagstiftningens komplettering med regler, som hava till syfte att

tvångsvis bekämpa företeelsen, att lägenheter, som med fördel kunna

användas till bostad, stå oanvända.

Det har från flera håll uttalats ett önskemål, att uthyrning av

möblerade rum skulle hemfalla under bestämmelserna i 6 §. Tagandet

av oskäligt vederlag vid sådan uthyrning, vilket enligt bestämmelserna i

19 § kan beivras såsom ocker, skulle sålunda kunna göras till föremål

för hyresnämnds reglerande verksamhet. Ehuru detta spörsmål tidigare

vid flera tillfällen varit under behandling, har styrelsen ansett sig böra

ånyo i korthet beröra detsamma.

Till en början må erinras om redan tidigare påvisade svårigheter

att tvångsvis reglera ersättning för upplåtelse av möblerade rum. Denna

ersättning inbegriper gottgörelse ej blott för själva upplåtelsen av rummet

utan vanligen tillika för vissa extra förmåner i form av lyse, värme,

städning och kosthåll m. m., som tillkomma hyresgästen. I allt fall

måste ny tfj anderätten till möblerna alltid vara att anse som en dylik

extra förmån. Det ligger i öppen dag, att, om hyresnämndernas reglerande

verksamhet icke utsträcktes till att omfatta ersättningen, i vad den

avsåge jämväl dylika extra förmåner, densamma skulle bliva utan verkan.

Lika uppenbart synes det vara, att synnerliga svårigheter skulle möta

för en hyresnämnd att objektivt värdesätta sådana förmåner.

Vidare bör framhållas, att en individuell reglering av såväl hyror

som inackorderingsavgifter blir praktiskt verkningslös, så länge bestämmelser

till skydd mot uppsägning saknas. Skulle alltså bestämmelserna

i 6 § göras tillämpliga beträffande uthyrning av möblerade rum, så vore

den givna konsekvensen, att man på motsvarande sätt måste utvidga tilllämpligheten

av stadgandena i 8 §. Detta skulle emellertid medföra

egendomliga följder, som exempelvis skulle kunna göra hotellrörelse till

ytterlighet svår och tungrodd. Om man åter skulle göra sådana undantag

beträffande tillfällig uthyrning, att exempelvis upplåtandet av hotell
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

53

• rum icke drabbades av reglerna om uppsägning, vore det alltför lätt att

kringgå lagstiftningen genom att låta upplåtelse av möblerat rum ske

under formen av eu sådan tillfällig uthyrning. Man löpte sålunda fara

att med dylika lagstiftningsåtgärder ej blott skapa verkningslösa bestämmelser

utan även att på området framlocka sådana former för hyresavtal,

som rent av skulle innebära en försämring av vederbörande hyresgästers

ställning.

Slutligen synes utbudet av möblerade rum numera av skilda orsaker

vara så pass rikligt, att betingelserna för ocker vid uthyrning av sådana

rum redan till en viss grad bortfallit.

Med anledning av det anförda anser styrelsen, att.en utvidgningav

tillämpligheten av vare sig 6 eller 8 § till möblerade rum icke vara

lämplig eller av behovet påkallad.

Da bestämmelserna i 6 och 8 §§ år 1920 inskränktes till att från Böra skoiiooch

med den 1 oktober 1921 gälla endast sådana lägenheter, som helt hemfall»1

eller delvis uthyrts till bostad, blev härigenom hyresprisbildningen såväl under 6 och

som uppsägningsrätten från och med samma datum fri beträffande bland 8

annat skollokaler. Styrelsen har nu fått sin uppmärksamhet riktad på

frågan, huruvida eu ändring i lagen kunde anses påkallad i syfte att

under lagens återstående giltighetstid bereda samma skydd i fråga om

skollokaler som beträffande bostadslägenheter.

Det torde icke kunna förnekas, att vissa skolor med fog skulle

kunna gorå''anspråk på att få åtnjuta dylikt skydd. Med hänsyn både

till lärarpersonalens existens och till lärjungarnas fortlöpande undervisning

kunde tillgodoseendet av ett sådant krav vara av ett allmänt intresse.

Närmast bleve det härvid fråga om att förebygga, att en sådan skolas

existens äventyrades genom uppsägning till avflyttning.

Emellertid må framhållas, att en hyresvärd för närvarande utan

hinder av hyresstegringslagens föreskrifter ej blott kan med laga verkan

uppsäga ett hyresavtal om eu skollokal till att upphöra den 1 oktober

1921 eller senare utan också äger rätt att i sådant fall uthyra samma

lokal till annan hyresgäst. Om man ville bereda den nuvarande hyresgästen

effektivt skydd, behövde alltså inskränkningarna i uppsägningsrätten

erhålla tillbakaverkande kraft, vilket särskilt med hänsyn till tredje

mans, d. v. s. den eventuelle nye hyresgästens rätt, måste ingiva synnerliga

betänkligheter. Dock må erinras, att liknande betänkligheter vid

ett tidigare tillfälle ansetts böra få vika inför en allvarlig situation, nämligen

då, efter motion i riksdagen, i 1919 års lag infördes retroaktiva

bestämmelser i fråga om uppsägningsrätten till vissa lägenhetskategorier.

Men det bör kunna förebringas utomordentligt starka skäl till försvar

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

ÖvergångB
bestämmel
ser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

för sådana ytterlighetsåtgärder. Styrelsen har ansett sig böra undersöka,

huruvida sådana skäl verkligen föreligga.

Givetvis finge man ifråga om dylika extraordinära skyddsföreskrifter

begränsa sig till skolor, vilkas verksamhet ägde betydelse för den

allmänna undervisningen, så att lagen ej bleve tillämplig beträffande

lokaler, avsedda för allehanda verksamhet, så snart denna i dagligt tal

rubricerades som skola (dansskolor, hushållsskolor in. in.). Redan uppdragandet

av en sådan gräns vore förenat med vissa svårigheter, då ju

självfallet även specialskolor av det mest mångskiftande slag kunna äga

stor betydelse.

Vidare må erinras, att de skolor, vilkas verksamhet helt och hållet

bekostas av allmänna medel, endast i undantagsfall torde vara hänvisade

till förhyrda lokaler. Vad åter angår privatskolor, torde dessa, i den

mån deras verksamhet är av nämnvärd betydelse för vårt skolväsen, i

regel åtnjuta bidrag av statsmedel. Det synes då hava legat närmast

till hands, att dessa, därest de såge sin verksamhet äventyras till följd

av hyresuppsägning, skulle framlägga sina bekymmer hos den statliga

uppsiktsmyndigheten för skolväsendet. Enligt vad styrelsen under hand

inhämtat hos skolöverstyrelsen, hava emellertid klagomål i sådan riktning

icke blivit dit framförda. Man torde härav kunna draga den slutsatsen,

att även privatskolor, för så vitt de verkligen äga betydelse, i

regel torde vetat att i eu eller annan form tillförsäkra sig tryggad nyttjanderätt

till för verksamheten nödiga lokalutrymmen. När så icke skett

i tvenne fall, som kommit till socialstyrelsens kännedom, lärer det alltså

vara fråga om rena undantagsfall, vilka knappast kunna tillmätas sådan

allmän betydelse, att vittutseende och juridiskt sett betänkliga extraordinära

lagstiftningsåtgärder skulle kunna anses påkallade.

Med anledning av vad sålunda anförts, kan styrelsen icke förorda

sådana undantagsbestämmelser, varigenom föreskrifterna i 6 och 8 §§

ånyo för tiden från och med den 1 oktober 1921 skulle göras tillämpliga

på hyresavtal om lägenheter, som äro avsedda att användas till skollokaler.

Styrelsen har i det föregående föreslagit, att lagens verkningar

skola sträcka sig fram till och med den 30 september 1923 men därmed

definitivt upphöra. Vad angår övergångsstadgandena härvidlag, har styrelsen

funnit bestämmelserna, varigenom hyresavtal om vissa lägenheter

eldigt 1920 års lag i ämnet undantogos från och med 1 oktober 1921

från tillämpligheten av 6 och 8 §§, förebildliga. Det har sålunda ansetts,

att upphävandet av lagens giltighet och av dess huvudsakliga verkningar

bör ske på en och samma dag. Lagen bör sålunda gälla till och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

55

med deri 30 september 1923. För att emellertid lagens verkningar ej

skola sträcka sig över nämnda dag, bar i förslaget inryckts en föreskrift,

att hyresnämnd i intet fall äger vägra samtycke, då hyresavtal uppsagts

att upphöra den 1 oktober 1923 eller senare.

Emellertid hava vissa straffbestämmelser i enlighet med allmänna

regler ansetts böra erhålla fortsatt giltighet, så ock de övriga bestämmelserna

i tidigare lagar i ämnet, vilka hittills enligt i varje ny sådan

lag meddelade föreskrifter förklarats skola fortfarande gälla.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit tillförordnade

generaldirektören Huss, byråcheferna Bergsten och Molin samt tillförordnade

byråcheferna Järte och Nyström. Mot styrelsens beslut hava dess

ledamöter Bergsten och Järte anmält reservationer, som bifogas. Bland

de tillkallade sakkunniga hava herrar Karlson, Nyström och Tengelin avgivit

särskilda yttranden, som likaledes bifogas.

GUNNAR HUSS

A. Molin.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Reservationer och särskilda yttranden.

1) Av herr Bergsten.

Med’ avseende å majoritetens förslag att till utgångspunkt för beräknandet

av den fria hyresstegringslatituden taga det senaste årets hyror

i stället för såsom hittills varit fallet 1914/15 års hyror, får jag anmäla

min avvikande mening.

Då man uttryckligen förutsatt, att det nu vore sista gången som

hyresstegringslagen borde prolongeras, har det synts mig olämpligt att

företaga några mera betydande ändringar eller omläggningar i densamma.

Redan av denna anledning anser jag, att de gamla grunderna i förevarande

hänseende bort bibehållas.

Vidare hyser jag i motsats till majoriteten den uppfattningen —

vilken också synes bekräftas av statistiken över hyresnämndernas verksamhet

— att, även om hyresstegringslagen under sin fyraåriga tillvaro, må

anses hava utövat ett visst utjämnande inflytande på hyresprisbildningen

denna omständighet likväl icke kan, med hänsyn till det relativt ringa

antalet hyresreglerade lägenheter, tillmätas någon större betydelse, särskilt

vad beträffar landsortsstäderna, utan torde för riket i dess helhet

kristidsliyrorna ännu alltjämt vara mindre väl avvägda och mindre jämna

än 1914/15 års, under fri prisbildning tillkomna hyror. Därför synas

mig sistnämnda hyror fortfarande erbjuda den för handen varande mest

enhetliga och tillförlitliga utgångspunkten.

Därjämte må erinras, att den föreslagna beräkningen av den fria

hyresstegringslatituden till 10 % å 1920—21 års hyror skulle motsvara

en höjning från 50 till 65 % å 1914—15 ^rs hyror. Redan nu förekomma

emellertid, speciellt i de större städerna, talrika fall, där hyresgäster frivilligt

funnit sig i en hyresökning, mer eller mindre överstigande 65 /,

men där de skulle betrakta varje ytterligare uppskruvning som oskälig

och önska skydda sig häremot genom vädjan till hyresnämnden. Detta

gånge även utan vidare för sig, om den medgivna hyresstegringslatituden

bestämdes till 65 % å 1914—15 års hyror. Men enligt förevarande för
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

57

slag skulle hyresvärd äga rätt att under alla förhållanden pålägga 10 %

på 1920—21 års hyra, huru hög denna än förut vore. Härvid erinras

visserligen i motiveringen, att, då en ny lag i ämnet torde utfärdas före

den 1 juli i år, det stode hyresgäst fritt att i ett dylikt fall få hyran för

sista kvartalet innevarande hyresår prövad av hyresnämnd och därigenom

förebygga, att utgångshyran utginge med så högt belopp, att den, ytterligare

påökad, skulle framstå som verkligt oskälig. Men då någon anvisning

härom ej gives i själva lagen, skulle säkerligen vederbörande hyresgäster

endast i undantagsfall komma att i tid tänka på möjligheten av

att anlita denna utväg, som för övrigt torde förefalla såväl hyresgäster

som hyresvärdar mindre sympatisk.

Det enligt mitt förmenande enda bärande skälet för ett övergivande

av den hittills använda utgångspunkten för den fria hyresstegringslatitudens

beräkning skulle vara svårigheten för hyresnämnderna att erhålla

tillfredsställande uppgifter om hyrorna så långt tillbaka i tiden som för

hyresåret 1914/15. Men denna svårighet behöver ej tillmätas någon större

betydelse med hänsyn till att det huvudsakligen är samma lägenheter,

som år från år återkomma till hyresnämndernas behandling och att följaktligen

hyresnämnderna i allmänhet redan på förhand torde sitta inne

med kunskap om 1914/15 års hyror. I allt fall synes mig ifrågavarande

skäl ej vara tillräckligt för att motivera en omläggning under hyresstegringslagens

återstående tillvaro av den gamla beräkningsmetoden, vid vilken

allmänheten numera hunnit vänja sig.

.Såsom ovan påpekats, skulle en ökning av 1920/21 års hyror med

10 y motsvara eu höjning från nu stipulerade 50 % till 65 % å 1914/15

års hyror, och ett ytterligare tillägg av 10 % å 1921/22 års hyror skulle

betyda eu höj ning till 82 % å 1914/15 års hyror. Även jag har biträtt

den uppfattningen, att någon höjning av hyrorna må ytterligare kunna

liga rum, dels med hänsyn till ett underlättande av hyresstegringslagens

successiva avveckling, dels enär eu dylik förhöjning jämsides med den

fortgående sänkningen å övriga levnadskostnader borde kunna medverka

till ett snabbare återställande av mera normala förhållanden ifråga om

hyrans andel i levnadskostnadsbudgeten, men synes det mig vara tillräckligt,

om den fria hvresstegringslatituden härvid bestämmes till 60

resp. 70 % å 1914/15 års hyror.

2-) Av herr Järte.

Då den nu pågående starka depressionen inom det svenska näringslivet

sannolikt kommer att åtföljas av genomgripande förändringar jämväl

på hyresmarknaden och depressionen, för att kunna med minsta skada

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 298 käft. (A r 352.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

genomlidas av landets befolkning, kräver största möjliga mått av rörlighet

och frihet för såväl det ekonomiska livet som individerna, synes

förevarande lagstiftnings verkningar icke höra sträcka sig längre än till och

med den 30 september 1922. Mest rationellt ur ovan angivna synpunkter vore

onekligen att låta lagstiftningens verkningar upphöra samma dag redan

under innevarande år. En sådan anordning skulle dock antagligen medföra

dels ett alltför starkt tryck på alla smålägenheter, dels måhända försök

till hyresstegring långt utöver befolkningens verkliga betalningsförmåga

samt sålunda föranleda panik på bostadsmarknaden. Till nästa år torde

dock en sådan avveckling kunna i lugn genomföras. Vid sådant förhållande

och då en stegring av den nu medgivna hyresökningsprocenten ej

heller synes mig tillrådlig med hänsyn till det oavbrutet stigande penningvärdet,

har jag icke kunnat biträda majoritetens mening, utan förordar

jag en prolongation av nu gällande lag till den 30 september 1922 med

endast det tillägget, att stadgandena 8 § i intet fall skola äga tillämpning,

där hyresvärd uppsäger hyresavtal att upphöra den 1 oktober

1922 eller senare dag. I intet fall synes enligt min uppfattning någon

förändring böra ske beträffande den nuvarande utgångspunkten för beräkning

av den tillåtna hyresstegringslatituden, i vilket hänseende jag

sålunda ansluter mig till den av herrar Bergsten, Karlson och Tengelin

förda avvikande mening.

3) Av herr Karlson.

Undertecknad har icke kunnat biträda majoritetens mening ifråga

om höjningen av den fria hyresstegringslatituden och omläggningen beträffande

utgångshyran för densamma.

Jag kan nämligen icke finna dessa föreskrifter vare sig av praktiska

skäl betingade, mera skäliga än de nuvarande eller ägnade att framkalla

en »smidigare» avveckling av lagen.

Förutsättningen att 1921 års hyror vore mera standardiserade och

jämna än 1914 års, under fri hyresprisbildning dock tillkomna, synes

mig icke vara förhanden, om man bortser från några större städer, där

hyresregleringarna och deras verkningar möjligen varit mera genomgående.

För de icke hyresreglerade lägenheterna, som dock utgöra flertalet,

torde de nu utgående hyrorna annars vara betydligt ojämnare sins

emellan än 1914 års. 1 många fall torde för de reglerade samma hyresbelopp

vara fastställda för lägenheter, som till följd av olika underhåll

äro ytterst olikvärdiga och som vid fri hyresprisbildning skulle hava betingat

väsentligt olika hyror. Några avsevärda svårigheter synas icke hava

mott för hyresnämnderna att erhålla kännedbm om 1914 års hyror. Att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

59

vid jämförelse beträffande hyrespris gå tillbaka till 1914, torde heller icke

förefalla allmänheten oegentligt, så länge ännu statens och i stor utsträckning

även kommunernas och enskilda företags avlöningssystem genom

sitt baserande på socialstyrelsens levnadskostnadsindex hava 1914 års

priser till utgångspunkt. — Även med de av majoriteten föreslagna

bestämmelserna bibehållas ju också för övrigt i viss mån 1914 års hyror

som utgångspunkt. — Inga verkligt bärande skäl synas mig anförda för

att nu inför lagens upphörande i detta avseende övergå till ett annat

system än det nu tillämpade, med vilket allmänheten blivit förtrogen.

Om höjningen av den fria hyresstegringslatituden kunde väntas

över hela linjen medföra en motsvarande liögre hyresnivå, vore den

givetvis av betydelse ur avveckling ssynpunkt. Inträda emellertid de följder

av depressionen inom näringslivet, som i den framlagda avvecklingsplanen

förutsättas, torde de medgivanden till ytterligare hyresstegring,

som föreslås, i sådant häilseende vara tämligen verkningslösa av det skäl,

att de högre hyrorna då ändock till följd av det ekonomiska läget i vart

fall icke kunna uttagas (redan tidigare torde det hava visat sig, att

hyresvärdarna i en del samhällen icke kunnat uttaga de nu medgivna

5Ö %). Genom eu höjning av 50 %-gränsen skulle man därför i realiteten

väl näppeligen vinna den höjning av den gamla hyresnivån, som

skulle underlätta övergången till den nya, om vars läge man för övrigt

för ögonblicket mindre än någonsin kan bilda sig eu bestämd mening.

Den »utjämningsplan» de olika hyresnivåerna emellan, som majoriteten

tänkt sig, torde enligt min mening till följd av lågkonjunkturens inverkan

på hyresprisbildningen kunna väntas få mera teoretiskt än praktiskt intresse.

Där höjning eller ytterligare höjning utöver de nu stadgade 50

procenten kan komma att visa sig verkligt önskvärd och genomförbar,

d. v. s. främst i de större städerna, torde, att döma efter erfarenheterna

hittills, hyresnämnderna icke heller för framtiden underlåta att därtill

lämna sitt medgivande. Ur »awecklingssynpunkt» torde under dessa

förhållanden några skäl för en höjning över lag sålunda knappast föreligga.

Då underhållskostnaderna och möjligen en del andra omkostnader

för fastigheterna kunna väntas gå ned, men däremot några större ökningar

i utgifterna knappast för avvecklingsperioden böra befaras och då därtill

kommer, att med ett stigande penningvärde den nu gällande fria

hyresstegringslatituden i själva verket automatiskt höjes, finner jag, för

den korta tid, lagen ännu avses äga bestånd, ej heller ur skålighetssynpunkt

någon allmän och generell rätt till hyreshöjning påkallad, i vart

fall icke av den omfattning majoriteten föreslagit.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts proposition nr 352.

4) Av herr C. A. Nyström.

Undertecknad får härmed avgiva följande särskilda yttrande i vad

det gäller § 6 mom. 2 i beredningens förslag.

Av de skäl som beredningen redan vid föregående års yttrande

rörande prolongation och förändring av hyresstegringslagen anfört, synes

det mig påtagligt att en allmän och successiv höjning av hyresnivån är

både lämplig och nödvändig, en åsikt som då jämväl delades av herr Tengelin

i hans särskilda yttrande, vidfogat beredningens ovannämnda skrivelse.

Som ett medel till den erforderliga hyreshöjningen föreslår beredningen

i sitt nu föreliggande yttrande vissa i § G mom. 2 angivna

procentsatser. För att motsvara sitt ändamål linner jag emellertid dessa

satser alltför låga. Någon fara, att på grund av dem hyresbeloppen för

mindervärdiga och sämre lägenheter skulle opåtalt kunna bli föremål för

eu oskälig hyreshöjning, torde i verkligheten icke föreligga, sedan i enlighet

med Herr Tengelins framställning bestämmelserna i samma paragraf

rörande s. k. mindervärdiga lägenheter utvidgats och förtydligats.

Enär det däremot är att befara, att dessa procentsatser under de återstående

år, hyresstegringslagen får utöva sin restriktiva verkan på prisbildningen,

i praktiken komma att få gälla som maximisatser, och då jag

anser, att desammas betydelse såsom effektiva trappsteg till lagens fullständiga

avveckling den 30 september 1923 icke får underskattas, håller

jag före, att de med den formulering, som givits momentet, bort bestämmas

till femton procent för varje hyresår i stället för tio. Jag tilllåter

mig också som stöd för denna min åsikt framhålla det vid sidan

av övriga stegrade omkostnader av alla slag för fastighetsägarnas ekonomi

ödesdigra inflytandet av de allt mera sig yppande svårigheterna, för att

icke säga omöjligheterna, att nu pa rimliga villkor omplacera uppsagda

och förfallna inteckningslån, för vilka en ränteförhöjning av ända till tre

procent, motsvarande en höjning av minst trettio procent av bruttohyresbeloppet,

icke är ovanlig. Därtill kommer, att staten genom den förra

året beslutade byggnadsskatten lagt en betungande extra skattebörda på

fastighetsägarnas axlar för åren 1921 och 1922, vilket i detta sammanhang

icke får förbises.

o) Av herr II. Tengelin.

I egenskap av tillkallad sakkunnig vid behandling inom Socialstyrelsen

av förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig

hyresstegring, har jag beträffande 6 § 2 mom. ej ansett mig kunna biträda

den häri föreslagna förhöjda procentsatsen utan anser, att den gäl
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

61

lande fortfarande bör kvarstå. Motiveringen för denna min uppfattning

är följande: dels emedan det visat sig, att hyresnämnderna under sin

verksamhet i största utsträckning bestämt till dem inlämnade hyresregleringar

till belopp, som avsevärt överstiga 50 och 100 % och därutöver å

1914 och 1915 års hyror. I Stockholm var i september 1920 genomsnittsförhöjningen

63 % å de av ''hyresnämnderna reglerade lägenheterna,

vilket tydligen visar, att nämnderna äro, kompetenta att, utan att någon

högre procentsats är stipulerad, bestämma en skälig hyra allt efter lägenheternas

olika beskaffenhet.

Yi äro nu inne i en allmän depressionstid, då stat och kommuner

såväl som enskilda företaga generella lönenedsättningar och kostnaderna

å byggnadsmaterial visa en starkt sjunkande prisnivå, varför jag anser,

att en onormal hyresstegring, å gamla fastigheter i all synnerhet, är

fullständigt omotiverad, såvida ej eu verkligt dålig ekonomi nödvändig-- gör det.

Om riksdagen skulle mot förmodan följa majoritetens förslag om

ytterligare 10 °/o förhöjning å i september 1921 utgående hyror, beder

jag emot denna nya beräkningsgrund få anföra följande:

I en hel del fastigheter skulle då bliva väsentligt olika hyror i lika

lägenheter, enär det finnes eu stor del hyresgäster, som, för att ej stöta

sig med hyresvärden hellre hetalt betydligt högre hyror, än vad hyresnämnden

eventuellt skulle fastställt. Sålunda är redan nu hyressumman

för lika lägenheter mycket varierande, och skulle efter det nya förslaget

differansen ytterligare ökas. Av tillgängliga statistiska uppgifter framgår,

att endast 25 % av hela bostadsbeståndet, vad Stockholm beträffar,

av hyresnämnderna reglerats, och kan man sålunda ej påstå, att nuvarande

hyror äro så standardiserade, att procentberäkningen bör utgå därifrån.

Av denna anledning anser jag, att den eventuella procentförhöjningen

må beräknas å i september 1915 utgående hyror.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. May.ts proposition nr 352.

Lag Förslag

med vissa ändrade bestämmelser mot till lag med vissa ändrade bestämpskälig

hyresstegring in. in. den 30 inelser mot oskälig hyresstegring

juni 1920. m. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 J
Denna

lag äger tillämpning inom

område, där lagen med vissa ändrade

bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. den 19 juni 1919 är gällande vid

denna lags ikraftträdande. Dock må

Konungen härifrån kunna medgiva undantag,

såframt den myndighet, som

utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, därom

gör framställning, för vilken avgivits

minst två tredjedelar av de i beslutet

deltagandes röster.

Denna lag äger tillämpning inom

område, där lagen med vissa ändrade

bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. den 30 juni 1920 är gällande vid

denna lags ikraftträdande. Dock må

Konungen härifrån kunna medgiva undantag,

såframt den myndighet, som

utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, därom

gör framställning, för vilken avgivits

minst två tredjedelar av de i beslutet

deltagandes röster.

Om hyresnämnd.

2 §•

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.

Den myndighet, som utövar Kommunens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera

hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden

såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i

stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,

Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.

Samma person må förordnas till. ordförande eller suppleant för ordförande i flera

hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,

som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts proposition nr 352.

63

Lagen. Förslaget.

tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter ocli suppleanter skola

två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd

fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller

förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad

och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre

bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så

ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda

avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid

hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid

förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå

hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §•

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§

sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga

delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande

och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening, som efter

jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av

de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än

någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad

omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,

gäller ordförandens.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna

beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är

obehövligt.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende

eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån

felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt

ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens

beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så snart ske kan och

senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara

tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens

beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om vilka

i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas

i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande

av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån

av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kangl. Majds proposition nr 352.

Lagen. Förslaget.

5 §''

Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erforderliga

medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,

ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för

upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,

äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

« §•

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägaren eller annan, och som den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,

högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal

varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning

på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande,

eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det

fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna

läget på bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena

i övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fall fastställa

den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag

samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning

av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock

där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917

med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare

än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,

eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med. vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. in. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens

särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med

den dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i

fråga om hyresavtal, som träffats före den dag, då lagen den 25 maj 1917 blev

gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd ingripa

allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917

—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja

lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger

det nämnden att särskilt bestämma skälig ersättning för envar sådan förmån att

utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.

Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,

högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,

eller träffas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattande höjning av hyran utöver

det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds

prövning vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag

samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår

orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den 22

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

65

Lagen.

Förslaget.

juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock

den 22 juni 1919 eller därefter samt, vad angår orter, där sistnämnda lag enligt

Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och

med den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som 2. Fråga om höjd hyra må iclce uppröra

uthyrd för tid före den 1 oktober tagas till prövning av hyresnämnd i den

1915, den före sagda dag senast gällande

hyran med högst 50 procent, må sådan

hyresförhöjning icke upptagas till prövning

av hyresnämnden, med mindre

nämnden med hänsyn till lägenhetens

mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga

skäl tala därför.

mån den höjda hyran

a) ifråga om hyrestid, som infaller

under tiden från och med den 1 oktober

1921 till och med den 30 september 1922,

ej överstiger den för läg enheten för tid

närmast före den 1 oktober 1921 gällande

hyra med mera än 10 procent eller

b) ifråga om hyrestid, som infaller

under tiden från och med den 1 oktober

1922 till och med den 30 september 1923,

ej överstiger den för lägenheten för tid

närmast före den 1 oktober 1922 gällande

hyra med mera än 10 procent;

ägande hyresnämnd ej heller, ändock

att vederbörande nyss angiva begränsning

överskrides, ifråga om lägenhet, som

varit uthyrd för tid före den 1 oktober

1915, pröva höjd hyra i den mån, denna

ej med mera än 50 procent överstiger den

för lägenheten för tid närmast före den 1

oktober 1915 gällande hyran.

Vid tillämpning av här meddelade

bestämmelser skall hänsyn ej tagas till

sådan del av hyran, som angives eller

skäligen är att anse såsom ersättning

för lägenhetens uppvärmning eller för tillhandahållande

av varmvatten till densamma.

Beträffande lägenhet, vars nödtorftiga

underhåll försummats av hyresvärden

eller som eljest är av särdeles dålig beskaffenhet,

äger hyresnämnd att, utan

hinder av vad här ovan är stadgat, pröva

fråga om hyresförhöjning.

På framställning av hyresnämnd äger

socialstyrelsen, där särskilda skäl därtill

äro, för nämndens verksamhetsområde

eller viss del därav fastställa angivna

gräns till viss lägre procentsats än 50 procent,

dock lägst 40 procent. Socialstyrel
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 höft. (Nr 352.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Lagen.

sens beslut i fråga, som här avses, slcall

genom styrelsens försorg ofördröjligen kungöras

i allmänna tidningarna samt i en

eller flere tidningar i orten. Ändring i

heslutet må sökas hos Konungen genom

besvär, vilka skola vara inkomna till

civildepartementet inom trettio dagar från

det beslutet kungjordes i allmänna tidning

arn a.

‘6. Hyresnämnds prövning må ej avse

hyresbelopp, som till betalning förfallit

före den dag, då framställning

om hyresreglering gjorts hos nämnden,

eller, där nämnden eljest företager reglering,

före den dag, då hyresvärden

erhållit meddelande, att fråga väckts

om företagande av reglering. Denna

bestämmelse skall dock ej äga tillämpning,

där avtal träffats, att hyresbeloppet

helt eller delvis skall vara till betalning

Förslaget.

3. Hyresnämnds prövning må ej avse

hyresbelopp, som till betalning förfallit

före den dag, då framställning

om hyresreglering gjorts hos nämnden,

eller, där nämnden eljest företager reglering,

före den dag, då hyresvärden

erhållit meddelande, att fråga väckts

om företagande av reglering. Denna

bestämmelse skall dock ej äga tillämpning,

där hyresbeloppet helt eller delvis

till betalning förfallit tidigare än åtta

dagar efter den dag, då avtalet träffats.

förfallet tidigare än å sista söckendagen

före den avtalade hyrestidens början.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som

av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,

däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits

till det fastställda beloppet.

6. Har enligt denna lag ändring, gjorts i hyresavtal, i vad angår redan

erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i

förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom

till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den

dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning,

med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda payrkar

beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.

7 §•

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning

av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, trälfats för längre

tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna

inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets

träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig

gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den

återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma

hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Lagen. Förslaget.

för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio

dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,

som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds

prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar, bestämmelserna i 6 §

B mom.

8 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet

vare utan verkan, med mindre

a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran,

att han är villig låta avtalet upphöra,

b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställer uppsägningen

med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet

med ändring allenast av hyresbeloppet,

c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs,

meddelas av hyresnämnd,

d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett

att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton

dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;

ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det

skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens

slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika lång

tid, dock varje gång högst ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämna

tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som om

sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som nu

nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall finnes

stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

På framställning av hyresvärd äger

hyresnämnd medgiva, att skriftligt hyresavtal

om viss lägenhet må träffas att

utan uppsägning upphöra å av nämnden

angiven dag. Vad i första stycket

stadgas skall icke äga tillämpning

i fråga om sålunda träffat hyresavtal.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke

finner anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast där hyresvärd

ingivit framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägningen

sist kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning,

som avses i 133 § utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den

dag, då uppsägning sist kan ske. Varje framställning om samtycke till uppsägning

bör innehålla uppgift såväl om den för lägenheten före den 1 oktober 1915

senast gällande eller beträffande lägenhet, som först efter nämnda dag uthyrts,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts -proposition nr 352.

Lagen.

Förslaget.

den vid första uthyrningen betingade hyran som ock om den ändring av hyresvillkoren,

som med uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som

eljest åberopas.

Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyresnämnden

meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,

då framställningen sist kunnat ingivas till nämnden.

4. Ej må hyresnämnd vägra sam- —''

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke

till uppsägning av hyresavtal, där

hyresvärden med uppsägningen allenast

avsett att erhålla hyresförnöjning och

omständigheterna äro sådana, att hyresförhöjningen

enligt 6 § 2 mom. ej må

till prövning upptagas. Ej heller må

samtycke vägras till sådan uppsägning

av hyresavtal, som avses i 183 § i utsökningslagen,

därest i hyresavtalet betingade

villkor finnas till skada för ny

ägare i avsevärd mån avvika från i

hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.

tycke till uppsägning av hyresavtal, då

fråga är om lägenhet, som varit uthyrd

för tid före den 1 oktober 1915, där

hyresvärden med uppsägningen, allenast

avsett att erhålla en hy ^förhöjning av

högst 50 procent eller annan jämlikt 6 §

2 mom. fastställd procentsats utöver

den för tiden före angivna dag senast

betingade hyran, med mindre nämnden

med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga

beskaffenhet finner synnerliga

skäl tala därför. Ej heller må samtycke

vägras till sådan uppsägning av hyresavtal,

som avses i 133 § utsökningslagen,

därest i hyresavtalet betingade villkor

finnas till skada för ny ägare i avsevärd

mån avvika från i hyreskontrakt

inom orten gängse bestämmelser.

I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast

därpå att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket

icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest

förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas

det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden

förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning

med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av

nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.

5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att

skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda hyresgästen

att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet

belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra

lägenheten. I uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre hyresvärdens

postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens

förlust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det

sålunda gjorda erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran

såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att

hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke betages den rätt att få beloppets

skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma honom. Omförmäld

a tid skall bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning

sist kan ske.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

69

Lagen. Förslaget.

Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen,

från postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,

att han antager det gjorda erbjudandet, skall så anses, som om antagandet

kommit hyresvärden tillhanda den dag, då brevet avlämnades å posten.

6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,

må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång

högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,

och helt eller delvis är avsedd till hostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i

förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till

uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till

fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av

hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens

medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens

uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den 25 maj 1917 förvärvat

fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad

åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig

svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet a tid, därtill hyresavtalet

uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme

åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, bör, där sä

erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd

icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens

medgivande tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand.

Har Konungens befallningshavande jämlikt 14 § 2 mom. genom beslut,

som vunnit laga kraft, eller Konungen jämlikt 3 mom. av samma paragraf lämnat

samtycke till rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet, kan hyresnämnd

icke vägra samtycke till därav föranledd uppsägning angående hyresavtal om

lägenhet i byggnaden.

9 §■

Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans

räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller

hvressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen

eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigad,

i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i

vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra

kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse

skall ske.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Lagen. Förslaget.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda

att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen

hållas tillgängliga för nämnden.

3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde

vare pliktig att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden

angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten

inrymda^ lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten

eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

U §•

1. Utan samtycke av^ hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,

ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar

lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran

eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller

del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet

prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande

lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom

området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts

till bostad, må ej^ utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;

ej heller må utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken

icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden

för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena

i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster

att erhålla andra tjänliga bostäder.

4- På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning

till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf för

mäles, och gälle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningsJagen

avsedda fall äro stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde

för egen eller annans räkning

uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig

att hos nämnden anmäla ej mindre

hyresavtals träffande och upphörande

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde,

där bostadsförmedling

i enlighet med 13 § är anordnad, för

egen eller annans räkning uthyr omöblerad

lägenhet, vilken helt dier dd
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

71

Lagen.

med angivande av i förra fallet närmast

därförnt betingad hyra och i senare

fallet, där så ske kan, hyresanspråk för

förnyad uthyrning, än ock varje med

förutvarande hyresgäst träffat avtal om

fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra,

ävenledes med angivande av den förutvarande

och den höjda hyrans belopp. I

anmälan skall, då lägenhet varit uthyrd

för tid före den 1 oktober 1915, även

angivas den för tid före nämnda dag

senast betingade hyran. Om tiden och

sättet för anmälan, som här sagts, förordnas

av nämnden.

Förslaget.

vis dr avsedd till bostad, är beträffande

sådan lägenhet pliktig att hos

nämnden anmäla hyresavtals träffande

och upphörande med angivande, där så

ske kan, av hyresanspråk för förnyad uthyrning.

Om tiden och sättet för sådan

anmälan, som här sagts, förordnas av

nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger

tillämpning, och vars mantalsskrivna

folkmängd vid 1921 års ingång uppgick

till minst 15,000, skall med ledning av

de i 12 § omförmälda anmälningar genom

hyresnämnden eller annan kommunal

myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning

av omöblerade lägenheter, som

helt eller delvis äro avsedda till bostad.

Vid sådan kommunal bostadsförmedling

skall särskilt eftersträvas att bereda

barnrika familjer lämpliga bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

3. Få framställning av stadsfullmäktige

äger Konungen medgiva undantag

från vad i 1 mom. stadgas.

13 §■

1. Inom stad, där denna lag äger

tillämpning, skall med ledning av de i

12 § omförmälda anmälningar genom

hyresnämnden eller annan kommunal

myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning

av omöblerade lägenheter, som omfatta

högst fyra rum, kök däri inbegripet,

och helt eller delvis äro avsedda till

bostad. Vid sådan kommunal bostadsförmedling

skall särskilt eftersträvas att

bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.

14 §•

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot

av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden

överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts proposition nr 352.

Lagen. Förslaget.

behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm

hos överståthållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna

samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter

erhållen del av beslutet.

2. över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,

må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen

del av beslutet.

3. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan

ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring

sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till socialdepartementet1

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut är bestämd. «

Ansvarsbestämmelser.

15 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt

visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av

lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre

värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet

såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande

förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet

prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av

uppsägning låta avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd

eller eljest, när skäl därtill äro, må

Konungens befallningshavande för område,

där denna lag äger tillämpning,

fastställa taxa för hyresförmedling. Har

Konungens befallningshavande fastställt

sådan taxa, straffes den, som erbjuder

sig att mot vederlag till högre värde,

än taxan föranleder, förmedla uthyrning

av eller överlåta hyresrätt till omöblerad

lägenhet, eller som för sådan förmedling

eller överlåtelse fordrar eller

mottager vederlag till högre värde, likaledes

med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor.

3. På framställning av hyresnämnd

eller eljest, när skäl därtill äro, må

Konungens befallningshavande för område,

där denna lag äger tillämpning,

fastställa taxa för hyresförmedling. Har

Konungens befallningshavande fastställt

sådan taxa, straffes den, som erbjuder

sig att mot vederlag till högre värde,

än taxan föranleder, förmedla uthyrning

av omöblerad lägenhet eller för sådan

förmedling fordrar eller mottager vederlag

till högre värde, med böter från

och med femtio till och med ettusen

kronor.

1 I lagen civildepartementet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

73

Lagen. Förslaget.

16 §■

Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter

från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 §.

Bör överträdelse av de i 4 § ^ivna stadgandena vare straffet böter från

och med fem till och med femhundra kronor.

18 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan

laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,

eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter varde den förfallen, som bryter mot vad

i 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och

ordning göra anmälan, som föresbrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre

vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och

med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

19 §•

1. Den som för uthyrning av annan

omöblerad lägenhet än sådan, som helt

eller delvis uthyrts till bostad samt den

25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen

i bruk, eller och av möblerad lägenhet

fordrar eller mottager vederlag, av vad

slag det vara må, som enligt vad han

insett eller bort inse, är uppenbart

oskäligt, straffes med böter från och

med tjugufem till och med tiotusen

kronor eller med fängelse från och med

en månad till och med ett år. Såsom

uthyrning av lägenhet skall anses även

upplåtande eller överlåtande av delägarrätt

i fastighet eller i bolag eller förening,

som äger fastighet, när avtalets

syfte uppenbarligen är att vinna eller

bevara tillgång till lägenhet. .

Yad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, da hyresnämnd

enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att

anse såsom oskäligt. 0

2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs, nja domstolen,

efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt

eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 käft. (Nr 352.) 10

19 §.

1. Den som för uthyrning av lägenhet,

möblerad eller omöblerad, eller för

överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet

fordrar eller mottager vederlag, av

vad slag det vara må, som, enligt vad

han insett eller bort inse, är uppenbart

oskäligt, straffes med böter från och

med tjugofem till och med tiotusen

kronor eller med fängelse från och med

en månad till och med ett år. Såsom

uthyrning av lägenhet skall anses även

upplåtande eller överlåtande av delägarrätt

i fastighet eller i bolag eller förening,

som äger fastighet, när avtalets syfte

uppenbarligen är att vinna eller bevara

tillgång till lägenhet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Lagen. Förslaget.

20 §.

Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i

18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad men

eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de

övriga vid allmän domstol.

21 §.

1. Böter och viten, vilka adömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen

enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller

municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

22 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillärfipning av denna lag, rörande

hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling, och upphör därmed

lagen med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m m. den 19

juni 1919 att gälla. Dock skall beträffande

förseelse, som begåtts under tiden

för sistnämnda lags giltighet och varå

påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan

är i sagda lag stadgat fortfarande

gälla. Vad i övergångsbestämmelserna

till samma lag stadgas om

fortsatt giltighet i särskilda avseenden

av vissa föreskrifter i lagen den 25 maj

1917 med vissa bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m. och lagen den

14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m.

skall likaledes fortfarande gälla. Därjämte

skola beslut, som av hyresnämnd

meddelats ej mindre enligt endera av

sistnämnda två lagar än även enligt

lagen den 19 juni 1919 fortfarande äga

giltighet; och skola ordförande och ledamöter

i hyresnämnder jämte suppleanter

för dem, vilka utsetts på grund av bestämmelserna

i någon, av dessa tre lagar

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling, och upphör därmed

lagen med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. den 30

juni 1920 att gälla. Dock skall beträffande

förseelse, som begåtts under tiden

för sistnämnda lags giltighet och varå

påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan

är i sagda lag stadgat fortfarande

gälla. Vad i övergångsbestämmelserna

till samma lag stadgas om

fortsatt giltighet i särskilda avseenden

av vissa föreskrifter i lagen den 25 maj

1917 med vissa bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m. och lagen den

14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m.

samt lagen i samma ämne den 19 junil919

skall likaledes fortfarande gälla. Därjämte

skola beslut, som av hyresnämnd

meddelats ej mindre enligt någondera av

sistnämnda tre lagar än även enligt

lagen den 30 juni 1920 fortfarande äga

giltighet; och skola ordförande och ledamöter

i hyresnämnder jämte suppleanter

för dem, vilka utsetts på grund

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 352.

75

Lagen.

anses såsom behörigen ntsedda enligt

denna lag.

Denna lag gäller till och med den

31 december 1921. Dock skall beträffande

annan omöblerad lägenhet än sådan,

som helt eller delvis uthyrts till

bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare

blivit tagen i bruk, vad i 6 och 8

§§ stadgas ej gälla längre än till den 1

oktober 1921, och skola stadgandena i

8 § ej heller äga tillämpning i fall, då

hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik

lägenhet att upphöra den 1 oktober 1921

eller senare dag. Hyresnämnds beslut,

varigenom nämnden enligt 6 § fastställt

hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet,

som nyss sagts, gälla högst till

den 1 oktober 1921 och beträffande annan

lägenhet högst till den 1 oktober 1922.

Beslut, som av nämnden i berörda avseende

meddelats jämlikt 7 §, skall gälla

högst till sistnämnda dag.

Vad i denna lag stadgas angående

förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom.,

skall äga giltighet jämväl efter den 31

december 1921, och skall beträffande

annan än i 15 § 1 mom. omförmäld,

under tiden för lagens giltighet begången

förseelse, vara påföljd i lagen är

bestämd, vad därutinnan i lagen är stadgat

jämväl gälla efter sistnämnda dag.

Förslaget.

av bestämmelserna i någon av dessa fyra

lagar anses såsom behörigen utsedda

enligt denna lag.

Denna lag gäller till och med den

30 september 1923. Dock skall beträffande

annan omöblerad lägenhet än sådan,

som helt eller delvis uthyrts till

bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare

blivit tagen i bruk, vad i 6 och 8

§§ stadgas ej gälla längre än till den 1

oktober 1921, och skola stadgandena i

8 § ej heller äga tillämpning i fall, då

hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik

lägenhet att upphöra den 1 oktober 1921

eller senare dag. Hyresnämnds beslut,

varigenom nämnden enligt 6 § fastställt

hyra för viss tid, skall i fråga om läenhet,

som nyss sagts, gälla högst till

en 1 oktober 1921 och beträffande annan

lägenhet högst till den 1 oktober 1923.

Beslut, som av nämnden i berörda avseende

meddelats jämlikt 7 §, skall gälla

högst till sistnämnda dag. Stadgandena.

i 8 § skola i intet fall äga tilllämpning,

där hyresvärd uppsäger hyresavtal

att upphöra den 1 oktober 1923

eller senare dag.

Vad i denna lag stadgas angående

förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom.,

så ock vad ovan stadgats om fortsatt

giltighet i särskilda avseenden av vissa

föreskrifter i lagen den 25 maj 1917

med vissa bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m., i lagen den 11 juni

1918 med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. samt i

lagarna i samma ämne den 19 juni 1919

och den 30 juni 1920, skall äga giltighet

jämväl efter den 30 september 1923,

och skall beträffande annan än i 15 §

1 mom. omförmäld, under tiden för

lagens giltighet begången förseelse, varå

påföljd i lagen är bestämd, vad därutinnan

i lagen är stadgat jämväl gälla efter

sistnämnda dag.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj-.ts proposition nr 352.

Bilaga B.

Förslag

till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig kyresstegring in. in.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. den 30 juni 1920 är gällande vid

denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,

såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två

tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.

Om hyresnämnd.

2 §•

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.

Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalaamhällets

beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera

hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden

såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande

antal.

Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i

stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,

Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.

Samma person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera

hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,

som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att

tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter skola

två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd

fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej^ må äga eller

förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad

och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre

bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämd, så

ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda

avseende är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kund Majits proposition nr 352.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid

hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid

förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå

hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §•

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, och 11 §§

sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga

delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande

och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening, som efter

jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av

de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än

någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad

omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,

gäller ordförandens.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna

beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är

df Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende

eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd män

felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt

ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.

5. °Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens

beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så snart ske kan och

senast’ inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara

tillgängligt för allmänheten. Sker ej glanskning genast, skall besked om nämndens

beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid behandling av frågor, om vilka

i 6, 7 och b §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptages

i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare män, än som för avfattande

av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån

av nämndens ordföiande, ledamöter eller tjänstemän yppas.

Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erfoiderliga

medel ej mindre till skalig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,

ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för

upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,

äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.

Om Hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §•

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägaie aller annan, och som den 26 maj 191/ eller tidigare varit uthyrd,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal

varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning

på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyres

sökande, eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det

fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna

läget på bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandet

i övrigt är att anse såsom oskäligt, samt att i sådant fall fastställa

den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag

samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning

av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock

där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917

med^ vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare

än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,

eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens

särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med

den dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i

fråga om hyresavtal, som träffats före den dag, då lagen den" 25 maj 1917 blev

gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnden ingripa

allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917

—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja

lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger

det nämnden att särskilt bestämma skälig ersätttning för envar sådan förmån att

utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.

Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,

högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,

eller trättas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattade höjning av hyran utöver

det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds

prövning vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag

samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår

orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den°22

juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock

den 22 juni 1919 eller därefter samt vad angår orter, där sistnämnda lag enligt

Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med

den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.

2. I den män hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober

1915, överstiger den före sagda dag senast gällande hyran med högst 50 procent,

, må sådan hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden; dock

äge nämnden utan hinder av vad nu sagts pröva fråga om hyresförhöjning beträffande

lägenhet, vars nödtorftiga underhåll försummats av hyresvärden eller som

eljest är av särdeles dålig beskaffenhet.

På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda skäl

därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav fastställa angivna

gräns till viss. lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40 procent. Soci^

..ty.re^sens beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens försorg ofördröjhgen

kungöras i allmänna tidningarna samt i eu eller flera tidningar i orten.

Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara in
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352. 79

komma till socialdepartementet inom trettio dagar från det beslutet kungjordes i

allmänna tidningarna.

3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning förfallit

före den dag, då framställning om byresstegring gjorts hos nämnden, eller,

där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit meddelande,

att frågan väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse skall

dock ej äga tillämpning, där hyresbeloppet helt eller delvis till betalning förfallit

tidigare än åtta dagar efter den dag, då avtalet träffats.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som

av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,

däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits

till det fastställda beloppet.

6. Har enligt, denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan

erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i

förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom

till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den

dag beslutet i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen

den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning,

med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar

beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.

> 7 §.

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilken även omfattar vare sig uppvärmning

av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre

tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna

inträtt, att överenskommen hyra till den del denna får anses hava vid avtalets

träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig

gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den

återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma

hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt

för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio

dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,

som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds

prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §

3 mom.

8 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet

vare utan verkan, med mindre

a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran,

att han är villig -låta avtalet upphöra,

b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställa uppsägningen

med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet

med- ändring allenast av hyresbeloppet,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs,

meddelas av hyresnämnd,

d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

2. Har i fråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett

att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton

dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;

ägande häresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det

skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens

slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika lång

tid, dock varje gång högst ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd

tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som om

sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som nu

nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall, finnes

stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

På framställning av hyresvärd äger hyresnämnd medgiva, att skriftligt

hyresavtal om viss lägenhet må träffas att utan uppsägning upphöra å av nämnden

angiven dag. Yad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning i fråga

om sålunda träffat hyresavtal.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke finner

anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast, där hyresvärd ingivit

framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning sist

kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning, som avses i

133 § utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den dag, då uppsägning

sist kan ske. Yarje framställning om samtycke till uppsägning bör innehålla

uppgift såväl om den för lägenhet före den 1 oktober 1915 senast gällande

eller beträffande lägenhet, som först efter nämnda dag uthyrts, den vid första uthyrningen

betingade hyran som ock om den ändring av hyresvillkoren, som med

uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.

Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyresnämnden

meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,

då framställningen sist kunnat ingivas till nämnden.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,

där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla hyresförhöjning

och omständigheterna äro sådana, att hyresförhöjningen enligt 6 § 2 mom. ej må

av nämnden till prövning upptagas. Ej heller må samtycke vägras till sådan

uppsägning av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet

betingade villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från

i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.

I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast

därpå att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket

icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest

förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas

det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden

förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning

opaginerad Kontrollera mot PDF

SI

Kungl. Majds proposition nr 352.M

med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av

nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.

5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att

skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda

hyresgästen att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet

belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra

lägenheten. 1 uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre

hyresvärdens postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens

föslust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det

sålunda gjorda erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran

såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att

hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke betages den rätt att få beloppets

skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest ma tillkomma honom. Umförmälda

tid skall ■ bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning

sist kan ske.

Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen, från

postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,

att han antager det gjorda erbjudandet, skall sä anses, som om antagandet kommit

hyresvärden tillhanda den aag, då brevet avlämnades å posten.

(j. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,

ma i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gäng

högst ett är. ,

7. Här för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,

och helt eller delvis ar avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i

förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till

uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till

fullo erlägger den pa samma månad belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av

hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens

medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens

uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den Öb maj 1917 förvärvat

fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad

åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig

svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet

uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme

åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, bör, där så

erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd

icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens medgivande

tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand.

Har Konungens befallningshavande jämlikt 14 § 2 mom. genom beslut,

som vunnit laga kraft, eller Konungen jämlikt 3 mom. av samma paragraf lämnat

samtycke till rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet, kan hyresnämnd

icke vägra samtycke till därav föranledd uppsägning angående hyresavtal

om lägenhet i byggnaden.

9 §•

Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 298 käft. {Nr 352).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 352.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds beslut.

10 §.

. !• Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans

rakning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller

yressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen

_ eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktiga^

i saken kunnigt ombud inställa sig för nämnden. Sådan kallelse i

vilken ma utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra

kronor skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse

skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller av
sedda

att uthyras, skola pa nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen

hållas tillgängliga för nämnden. J

3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde

vare pliktig att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden

angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten

mrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten

eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §.

.1'' .Utan samtycke av, hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,

ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar

lägenhetens utrymmande eller är ägnad att leda till avsevärd höjning av hyran

,er ^sy“ar. asammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller

del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet

prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2- Lägenhet, som då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande

lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegnng

m in. eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom

området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts

till bostad må ej utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;

ej heller må utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad vilken

icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.

.. , 3k. flåning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyres
J.

aV-®,1] j1" ^gardens företagande anfördai skäl, till åtgärdens inverkan på hyres
törhällandena

i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster

att erhålla andra tjänliga bostäder.

+ •11 »j.4, ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning

till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmärs;

och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsöknimrslagen

avsedda fall äro stadgade. 6

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

83

Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.

12 §.

Envar som inom hyresnämnds verksamhetsområde, där bostadsförmedling i

enlighet med 13 § är anordnad, för egen eller annas räkning uthyr omöblerad

lägenhet, vilken helt eller delvis är avsedd till bostad, är beträffande sådan lägenhet

pliktig att hos nämnden anmäla hyresavtals träffande och upphörande med

angivande, där så ske kan, av hyresanspråk för förnyad uthyrning. Om tiden och

sättet för sådan anmälan, som här sagts, förordnas av nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, och vars mantalsskrivna

folkmängd vid 1921 års ingång nppgick till minst 15,000, skall med ledning av

de i 12 § omförmälda anmälningarna genom hyresnämnden eller annan kommunal

myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som helt

eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan .kommunal bostadsförmedling skall

särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnes, allmänna rådstugan.

3. På framställning av stadsfullmäktige äger Konungen medgiva undantag

från vad i 1 mom. stadgas.

Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.

14 §.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot

av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller^ nämnden

överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets

behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm

hos överståthållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna

samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter

erhållen del av beslutet.

2. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,

må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen

del av beslutet.

3. Hot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan

ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring

sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till socialdepartementet

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd. - -

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Magt» proposition nr 352.

Ansvarsbestämmelser.

15 §.

Hyresvärd, som med vetskap därom, att Hyresnämnd för lägenhet fastställt

visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av

lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre

värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

^\11f''ag samma vare, där hvresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet

såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande

förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet

prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av

uppsägning lata avtalet upphöra. " &

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, må

Konungens befallmngshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa

taxa för byresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt

sådan taxa, straffes den. som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde än

taxan föranleder, förmedla uthyrning av omöblerad lägenhet eller för sådan förmedling

fordrar eller mottager vederlag till högre värde, med böter från och med

femtio till och med ettusen kronor.

16 §.

Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter

trän och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från

och med fem till och med femhundra kronor.

18 §.

i n-Jh, Htebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan

laga förfall, värde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt

eller till böter från och mee fem till och med femhundra kronor.

■ in a a enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad

i 19 § 2 eller 3 mom. är stadgat eller som försummar att i föreskriven tid och

ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

2. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre

vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och

med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

19 §.

iäjÅ’ ®en ®om uthyrning av lägenhet, möblerad eller omöblerad, eller vid

överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av

vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse, är uppenbart

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med tiotusen kronor

eller med fängelse från och med en månad till och med ett år. Såsom uthyrning

av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt i

fastighet eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen

är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.

Yad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, da hyresnämnd

enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att

anse såsom oskäligt.

2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sågs, må domstolen.

efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt

eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.

20 §.

Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola atalas av allmän åklagare, de i

18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de

övriga vid allmän domstol.

21 §•

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad. gärningsmannen

enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller

municipalsamhället. . ,

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

22 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande

hyresnäjnnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och upphör därmed

lao-en med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyres§tegring m. m. den 30

juni 1920 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden

för sistnämnda lags giltighet och vara påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan

är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Yad i övergångsbestämmelserna

till samma lag stadgas om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa föreskrifter

i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m.°och lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. samt lagen i samma ämne den 19 juni 1919 skall

likaledes ‘fortfarande gälla. Därjämte skola beslut, som av hyresnämnd meddelats

ej mindre enligt någondera av sistnämnda tre lagar än även enligt lagen

den BO juni 1920 fortfarande äga giltighet; och skola ordförande och ledamöter

i hvresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts pa grund av bestämmelserna

i någon av dessa fyra lagar anses såsom behörigen utsedda enligt denna lag.

Denna lag gäller till och med den 30 september 1923. Dock skall beträffande

annan omöblerad lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthytts till bo
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

KUngl. Maj:ts proposition nr 352.

stad samt den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i brak, vad i 6 och 8 88

stadgas ej gälla längre än till den 1 oktober 1921, och skolk stadgandena i 8 8 el

helier aga tillämpning i fall då hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik lägenhet

åt upphöra den 1 oktober 1921 eller senare dag. Hyresnämnds beslut, varigenom

ämnden enligt 6 § fastställt hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet, som

nyss sagts, galla högst till den 1 oktober 1921 och beträffande annan lägenhet högst

•k ri+n <7 *???• Beslut, som av nämnden i berörda avseende meddelats

jämlik t 7 §, skall gälla högst till sistnämnda dag. Stadgandena i 8 8 skola ej

1 Tf0*. ,fa11 ä,g.a tillämpning, där hyresvärd efter den 1 juli 1922 uppsäger hyres

avtal att upphöra den 1 oktober 1923 eller senare dag.

„ . Vad i denna lag stadgas angående förseelse, som omförmäles i 15 8 1 mom

5“ ock vad ,°yan stadgas om_ fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa

föreskrifter i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m., i lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. samt i lagarna i samma ämne den 19 juni 1919 ach

111 u 1J20 ska11 aga Sötighet jämväl efter den 30 september 1923, och

f.r ± ^träffande annan än i 15 § 1 mom. omförmäld under tiden för lagens giltighet

begången förseelse, vard påföljd i lagen är bestämd, vad därutinnan i lagen

är stadgat jämväl gälla efter sistnämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

81

i

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd fredagen den

15 april 1921.

Närvarande:

Jnstitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans K-angl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 1 april 1921, hade Kung]. Maj:t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessorn

Axel Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 352.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 15 april 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel;

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg lagrådets denna

'' dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 1 innevarande april

remitterade förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m.

Under förmälan, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

inom justitiedepartementet undergått vissa jämkningar av väsentligen

formell natur, för vilka föredraganden nu redogjorde, hemställde

föredraganden, med åberopande av § 54 riksdagsordningen, att det sålunda

jämkade förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skulle

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Stockholm. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norätedt k Söner. 1921.

211092

Doktrin (1)

  1. Adriana Krzymowska Larsson, Kan en av bostadshyresgäst begärd avflyttningsersättning vara otillåten svarthandel med hyreskontrakt?, SvJT 2024 s. 695, på s. 698 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom i ä a1 i texten
  2. 1LU 1921:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom i ämnet väckta mo s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2024 s. 695 Adriana Krzymowska Larsson, Kan en av bostadshyresgäst begärd avflyttningsersättning vara otillåten svarthandel med hyreskontrakt? s. 698 i texten