Kungl. May.ts proposition nr 352
1921-02-18 · 88 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 85 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:352, Kungl. May.ts proposition nr 352
Dokumentets text
Kungl. May.ts proposition nr 352.
1
>t 352.
Kungl. Maj:ts proposition till .riksdagen med förslag till lag med
vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. in.; given Stockholms slott den 15 april 1921.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till* lag med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Birger Ekéberg
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 höft. (Nr 352.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 352
Förslag
till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstcgring in. m.
Lagens tillämplighetsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig byresstegring m. m. den 30 juni 1920 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller muuicipalsamhällets
beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två
tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.
Om hyresnämnd.
2 §•
1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera
hyresnämnder, envar för viss del av området.
2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden
såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande
antal.
3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i
stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,
Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.
Samma ^person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera
hyresnämnder.
4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att
tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter skola
två ledamöter _ och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd
fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller
förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad
och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre
bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så
ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda
avseende är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.
3
Kungl. Majrfs proposition nr 352.
5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid
hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid
förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.
3 §■
1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§
sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga
delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.
2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande
och om beslutet ense. Som beslut galle i övrigt den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av
de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än
någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad
omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,
gäller ordförandens.
3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är
obehövligt.
4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån
felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt
ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.
5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så snart ske kan och
senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens
beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.
4 §■
De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid behandling av frågor, om vilka
i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas
i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande
av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån
av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.
5 §■
Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erforderliga
medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,
ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för
upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,
äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.
Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.
6 §.
1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägare eller annan, och som den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning
på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökaude,
eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det
fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna
läget pa bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena
i övrigt är att anse såsom oskäligt, samt att i sådant fall fastställa
den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag
samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning
av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock
där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare
än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,
eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens
särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med
den dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i
fråga om hyresavtal, som träffats före den dag, då lagen den 25 maj 1917 blev
gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd ingripa
allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917
—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja
lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger
det nämnden att särskilt bestämma skälig ersättning för envar sådan förmån att
utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.
Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,
eller träffas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattande höjning av hyran utöver
det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds
prövning vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag
samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår
orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den 22
juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock
den 22 juni 1919 eller därefter samt, vad angår orter, där sistnämnda lag enligt
Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med
den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.
2. I den mån hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, icke överstiger den före sagda dag senast gällande hyran med mer än
50 procent, må sådan hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden;
dock äge nämnden utan hinder av vad nu sagts pröva fråga om hyresförhöjning
beträffande lägenhet, vars nödtorftiga underhåll försummats av hyresvärden
eller som eljest är av särdeles dålig beskaffenhet.
På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda skäl
därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav fastställa angivna
gräns till viss lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40 procent. Socialstyrelsens
beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens försorg ofördröjligen
kungöras i allmänna tidningarna samt i en eller flera tidningar i orten.
Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara in
-
Kungl. Maj ds proposition nr 352. 5
komna till socialdepartementet inom trettio dagar från det beslutet kungjordes i
allmänna tidningarna.
3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,
där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit meddelande,
att fråga väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse skall
dock ej äga tillämpning, där hyresbeloppet helt eller delvis till betalning förfallit
tidigare än åtta dagar efter den dag, då avtalet träffats.
4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som
av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.
5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,
däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet.
6. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan
erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i
förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom
till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den
dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning,
med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar
beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.
7 §•
t
Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning
av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre
tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna
inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets
träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig
gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den
återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma
hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt
för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,
som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds
prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §
3 mom.
3 §•
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre
a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran,
att han är villig låta avtalet upphöra,
b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställer uppsägningen
med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet
med ändring allenast av hyresbeloppet,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs
meddelas av hyresnämnd,
d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.
2. Har i fråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett
att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton
dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;
ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det
skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika lång
tid, dock varje gång högst ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd
tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som om
sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som nu
nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall finnes
stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom.
På framställning av hyresvärd äger hyresnämnd medgiva, att skriftligt hyresavtal
om viss lägenhet må träffas att utan uppsägning upphöra å av nämnden angiven
dag. Vad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om
sålunda träffat hyresavtal.
3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke finner
anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast där hyresvärd ingivit
framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning sist
kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning, som avses i
133 _§ utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den dag, då uppsägning
sist kan ske. Varje framställning om samtycke till uppsägning bör innehålla
uppgift såväl om den för lägenheten före den 1 oktober 1915 senast gällande
eller beträffande lägenhet, som först efter nämnda dag uthyrts, den vid första uthyrningen
betingade hyran som ock om den ändring av hyresvillkoren, som med
uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.
Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyresnämnden
meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,
då framställningen sist kunnat ingivas till nämnden.
4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,
där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla hyresförhöjning
och omständigheterna äro sådana, att hyresförhöjningen enligt 6 § 2 mom. ej mä
av nämnden till prövning upptagas. Ej heller må samtycke vägras till sådan
uppsägning av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet
betingade villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt
inom orten gängse bestämmelser.
I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast
därpå att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket
icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest
förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas
det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden
förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av
nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.
5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att
skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda
hyresgästen att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet
belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra
lägenheten. I uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre
hyresvärdens postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens
förlust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det
sålunda gjorda erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran
såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att
hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke hetages den rätt att få beloppets
skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma honom. Omförmälda
tid skall bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning
sist kan ske.
Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen,
från postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,
att han antager det gjorda erbjudandet, skall så anses, som om antagandet
kommit hyresvärden tillhanda den dag, då brevet avlämnades å posten.
6. Hinner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång
högst ett år.
7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i
förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till
uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till
fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.
8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av
hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens
uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den 25 maj 1917 förvärvat
fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad
åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig
svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme
åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, hör, där så
erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd
icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand.
Har Konungens befallningshavande jämlikt 14 § 2 mom. genom beslut,
som vunnit laga kraft, eller Konungen jämlikt 3 mom. av samma paragraf lämnat
samtycke till rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet, kan hyresnämnd
icke vägra samtycke till därav föranledd uppsägning angående hyresavtal om
lägenhet i byggnaden.
9 §.
Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud-.
10 §.
1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller
hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen
eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigat,
i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i
vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra
kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse
skall ske.
2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda
att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen
hållas tillgängliga för nämnden.
3. -Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde
vare pliktig att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden
angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten
inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten
eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.
Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.
11 §■
1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar
lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran
eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller
del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet
prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.
2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m: eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom
området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts
till bostad, må ej utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;
ej heller mä utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken
icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.
3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden
för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra tjänliga bostäder.
4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande'', varom i denna paragraf förmäles;
och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen
avsedda fall äro stadgade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
9
Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.
12 §.
Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde, där bostadsförmedling i
enlighet med 13 § är anordnad, för egen eller annans räkning uthyr omöblerad
lägenhet, vilken helt eller delvis är avsedd till bostad, är beträffande sådan lägenhet
pliktig att hos nämnden anmäla hyresavtals träffande och upphörande med
angivande, där så ske kan, av hyresanspråk för förnyad uthyrning. Om tiden och
sättet för sådan anmälan, som här sagts, förordnas av nämnden.
Om bostadsförmedling.
13 §.
1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, och vars mantalsskrivna ''
folkmängd vid 1921 års ingång uppgick till minst 15,000, skall med ledning av
de i 12 § omförmälda anmälningarna genom hyresnämnden eller annan kommunal
myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som helt
eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall
särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.
2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av
stadsfullmäktige.
3. På framställning av stadsfullmäktige äger Konungen medgiva undantag
från vad i 1 mom. stadgas.
Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.
14 §.
1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot
av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden
överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets
behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm
hos överståthållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna
samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet.
2. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,
må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen
del av beslutet.
3. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan
ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring
sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till socialdepartementet
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 298 käft. (Nr 352.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Ansvarsbestämmelser.
15 §.
1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt
visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av
lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre
värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet
såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande
förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet
prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av
uppsägning låta avtalet upphöra.
3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skal därtill äro, må
Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa
taxa för hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt
sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än
taxan föranleder, förmedla uthyrning av omöblerad lägenhet eller för sådan förmedling
fordrar eller mottager vederlag till högre värde, med böter från och med
femtio till och med ettusen kronor.
16 §.
Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter
från och med etthundra till och med tiotusen kronor.
17 §.
För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från
och med fem till och med femhundra kronor.
18 §.
1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan
laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,
eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.
2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad
i 10 § 2 eller 3 mom. är stadga!, eller som försummar att i föreskriven tid och
ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 -§.
3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och
med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
19 §.
1. Den som vid uthyrning av lägenhet, möblerad eller omöblerad, eller vid
överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av
vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse, är uppenbart
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med tiotusen kronor
eller med fängelse från och med en månad till och med ett år. Såsom uthyrning
av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt i
fastighet eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen
är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.
Vad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, då hyresnämnd
enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att
anse såsom oskäligt.
2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs, må domstolen,
efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt
eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.
20 §..
Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i
18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de
övriga vid allmän domstol.
21 §.
1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen
enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller
municipalsamhället.
2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
22 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande
hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och upphör därmed
lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 30
juni 1920 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden
för sistnämnda lags giltighet och varå påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Yad i övergångsbestämmelserna
till samma lag stadgas om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa föreskrifter
i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. och lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. samt lagen i samma ämne den 19 juni 1919 skall
likaledes fortfarande gälla. Därjämte skola beslut, som av hyresnämnd meddelats
ej mindre enligt någondera av sistnämnda tre lagar än även enligt lagen
den 30 juni 1920 fortfarande äga giltighet; och skola ordförande och ledamöter
i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts på grund av bestämmelserna
i någon av dessa fyra lagar, anses såsom behörigen utsedda enligt denna lag.
Denna lag gäller till och med den 30 september 1923. Dock skall beträffande
annan omöblerad lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthyrts till bo
-
12
Kungl. Alajits proposition nr 352.
stad samt den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i bruk, vad i 6 och 8 §§
stadgas ej gälla längre än till den 1 oktober 1921, och skola stadgandena i 8 §
ej heller äga. tillämpning i fall, då hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik lägenhet
att upphöra den 1 oktober 1921 eller senare dag. Hyresnämnds beslut, varigenom
nämnden enligt 6 § fastställt hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet, som
nyss sagts, gälla högst till den 1 oktober 1921 och beträffande annan lägenhet högst
till den 1 oktober 1923. Beslut, som av nämnden i berörda avseende meddelats
jämlikt 7 §, skall gälla högst till sistnämnda dag. Stadgandena i 8 § skola ej
i något fall äga tillämpning, där hyresvärd efter den 1 juli 1922 uppsäger hyresavtal
att upphöra den 1 oktober 1923 eller senare dag.
Vad ovan stadgats om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa
föreskrifter i äldre lagar skall äga giltighet jämväl efter den 30 september 1923,
och skall beträffande sådan i denna lag omförmäld, under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, varå påföljd i lagen är bestämd, vad härutinnan i lagen
är stadgat jämväl gälla efter sistnämnda dag.
Kunyl. Maj:ts proposition nr 352.
13
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kunyl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 1 april 1921.
N ärvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wr angel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg:
»Den 31 december innevarande år utgår giltighetstiden för lagen
den 30 juni 1920 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
in. in. Med anledning härav har chefen för socialdepartementet
den 19 oktober 1920 anmodat dels överståthållareämbetet och samtliga
länsstyrelser att efter hörande av vederbörande hyresnämnder ävensom i
visst avseende allmänna åklagare avgiva yttrande i fråga om lämpligheten
av ändringar i berörda lagstiftning, dels ock socialstyrelsen att i
samma avseende inkomma med utlåtande. De från överståthållareämbetet
och länsstyrelserna inkomna yttrandena hava därefter överlämnats till
socialstyrelsen att tagas i övervägande vid avgivande av styrelsens utlåtande.
Till socialstyrelsen hava därjämte överlämnats åtskilliga från enskilda
personer och sammanslutningar hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar
i förevarande ämne.
Socialstyrelsen, vilken vid ärendets behandling biträtts av vissa särskilt
tillkallade sakkunniga, har numera inkommit med utlåtande i ämnet,
och anhåller jag nu få anmäla detta utlåtande.»
Föredraganden redogjorde för innehållet av omförmälda utlåtande
jämte därvid fogat förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. in., vilket utlåtande skulle såsom bilaga A fogas
vid detta protokoll, ävensom i ämnet inkomna särskilda framställningar.
Vidare anförde föredraganden:
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
nin »Då bestämmelser mot oskälig hyresstegring år 1917 infördes i
longation svensk lagstiftning, hade världskrigets inverkan på våra samhällsekono
°C‘Vels6a/-°r
rai.ska förhållanden redan framtvungit en följd av vittgående statliga inveckling.
gripanden på områden, inom vilka eljes obunden avtalsfrihet varit rådande.
Oaktat hyresstegringslagen i viktiga hänseenden innebar en avvikelse
från allmänt vedertagna principer inom privaträtten, genomfördes
densamma utan väsentlig meningsskiljaktighet. Den alltmer omfattande
bostadsnöden framstod såsom en allvarlig samhällslära, vilken måste mötas
med verksamma medel. Förebilder från våra närmaste grannländer anvisade
den riktning, i vilken åtgärder för detta ändamål närmast borde
gå. Genom de tidigare tillkomna förfoganderätts- och maximiprislagarna
var ock i den allmänna uppfattningen vägen beredd för en tvångslagstiftning
i syfte att söka motverka vissa missförhållanden på bostadsmarknadens
område. Med styrka framhölls också denna lags samhörighet med
övriga s. k. kristidslagar. I likhet med dessa erhöll lagen allenast provisorisk
karaktär, och redan vid dess tillkomst uttalades såsom angeläget,
att densamma icke komme att äga bestånd under längre tid än tvingande
nödvändighet kunde påkalla.
Under vart och ett av de följande åren har därefter frågan
om hyresstegringslagens fortsatta giltighet varit föremål för omprövning.
Undersökningen har hittills varje gång givit till resultat, att med
ett återvändande till full avtalsfrihet på hyresområdet fortfarande måst
anstå. På andra områden har efter hand genom ökad tillgång av livsmedel
och råvaror en lättnad inträtt, men på hyresmarknaden har
läget blivit väsentligen oförändrat. Byggnadsverksamhetens tillbakagång
har under hela denna tidsperiod utgjort ett avgörande hinder för återställande
av ett gynnsammare tillstånd i detta hänseende. Allmänt
har också erkänts, att så länge bostadstillgången under dessa prövande
tidsförhållanden icke ens närmelsevis motsvarar behov och efterfrågan, det
allmänna har rätt och plikt att genom en tvångsreglering söka förebygga
de svårigheter, som otvivelaktigt måste inställa sig vid den fria prisbildningens
återinträde på hyresmarknaden. Under det att sålunda det nuvarande
lagprovisoriets upprätthållande såsom en nödfallsutväg under ännu
någon tiij. icke torde framkalla betänkligheter av principiell natur, har
emellertid från helt andra utgångspunkter .lagen blivit föremål för starka
och ofta återkommande angrepp. Under de senare årens ihärdiga strävanden
till en lösning av det alltmer bekymmersamma bostadsproblemet
har från olika håll framhållits såsom en bestämd uppfattning, att hyresstegringslagen
i väsentlig grad försvårat försöken att främja den eftersatta,
men under närvarande förhållanden oeftergivligt nödvändiga nyproduktio
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
nen av bostäder. Den mening har ock gjorts gällande, att den långvariga
stagnationen inom den privata byggnadsverksamheten kan väntas bliva
hävd först sedan denna tvångslagstiftning upphört att verka. Av skäl
i övrigt, för vilka socialstyrelsen i sitt utlåtande närmare redogjort, har
därför en snabb avveckling av denna lagstiftning framställts såsom ett
trängande önskemål. Särskilt har därvid framhållits den ogynnsamma verkan
lagen utövat så till vida, att den förhindrat en fri, efter den enskildes
behov avpassad omflyttning och därigenom bidragit till att skärpa bostadsnöden.
\ id fjolårets riksdag förelåg särskild anledning att vid hyresstegringslagens
behandling ägna senast anförda synpunkter ett noggrant
övervägande. Lagen i dess då föreslagna reviderade form ingick nämligen
i en stort anlagd plan för fullföljande av statens bostadspolitik, och bland
åtgärder i detta syfte kom ett kraftigt understödjande av bostadsproduktionen
i ett av de främsta rummen. I det sammanhang, vari lagfrågan
sålunda ställdes, maste helt naturligt lagens föregående verkningar just
med avseende å förutsättningarna för en ökad bostadsproduktion bliva av
den största betydelse för spörsmålet om dess fortsatta tillämpning. Om
ett omedelbart upphävande av lagen kunde med hänsyn till den i stort
sett oförminskade bostadsnöden visserligen ej vara tal, men ett steg i
riktning mot lagens avveckling togs genom en ganska avsevärd utsträckning
av den fria hyreslatituden i fråga om bostadslägenheter samt genom
frigivandet av hyresbildningen och uppsägningsrätten från och med den
1 oktober 1921 beträffande andra lägenheter än bostäder. För ett uttryckligt
uttalande om lagstiftningens slutliga avveckling inom en bestämd
tidsperiod, eller till den 1 oktober 1923, kunde däremot icke vinnas samstämmighet
mellan riksdagens kamrar.
Genom det nu föreliggande, av socialstyrelsen avgivna utlåtandet
har frågan om definitiv avveckling av denna lagstiftning blivit fullt aktuell.
Styrelsen har väl uttalat, att vid jämförelse med förhållandena
under fjolåret det nuvarande läget på bostadsmarknaden näppeligen kan
anses förbättrat och att därför ur denna synpunkt ett upphävande av
hyresstegringslagen icke utan våda kan äga rum. I den numera inträdda
depressionen inom näringslivet har styrelsen emellertid velat se en faktor
av avgörande inflytande på bostadsmarknaden. Om utvecklingen kommer
att gå i den riktning, styrelsen anser vara den sannolika, skulle med tilltagande
arbetslöshet komma att följa en omfattande utflyttning från städerna
till landsbygden. I förening med en av den ekonomiska depressionen
framkallad inskränkning av bostadsstandarden skulle en dylik utflyttning
från städerna medföra den verkan, att det nuvarande bostadsbeståndet
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 352.
med tillskott från den s. k. allmännyttiga bostadsproduktionen kunde nödtorftigt
tillgodose det förefintliga bostadsbehovet. Den ifrågavarande lagstiftningen
hade därmed i mycket förlorat sin hittillsvarande uppgift att förmedla
en successiv övergång till den högre hyresnivå, som vore betingad av de
stegrade produktionskostnaderna. Lagens fortbestånd kunde tvärtom befaras
komma att i viss mån fördölja den ändrade situationen och sålunda bidraga
till en större allmän hyresökning än vad en öppen hyresmarknad skulle
medgiva. Inför en sådan situation vore lagens upphävande uppenbarligen
nödvändigt. Vid övervägande av det i mer än ett avseende ovissa
läget har styrelsen, om ock ej utan tvekan, ansett sig böra förorda, att
lagstiftningens giltighet utsträckes under ytterligare viss tid, men tillika
ansett tiden nu vara inne att definitivt fastslå den yttersta gränsen för
denna giltighetstid. Styrelsen har funnit det vara av synnerlig vikt, att
tiden för lagstiftningens upphävande ej längre lämnas oviss, utan att allmänheten
redan nu lämnas rådrum för att inrätta sig efter den nya situation,
som uppkommer genom den fria prisbildningens återinträde. Styrelsen
har i sådant hänseende stannat vid att föreslå, att lagens giltighet
icke måtte utsträckas längre än att dess verkningar upphöra den 1 oktober
1923. I det av styrelsen formulerade förslaget till reviderad lag i ämnet
har denna ståndpunkt kommit till uttryck på det sätt, att enligt lagens
övergångsbestämmelser de rörande uppsägning av hyresavtal i 8 § givna
stadgandena förklaras skola icke i något fall äga tillämpning, där hyresvärd
uppsäger hyresavtal att upphöra den 1 oktober 1923 eller senare
dag. Enligt detta förslag skall följaktligen uppsägning till nämnda dag
kunna med laga verkan äga rum omedelbart efter den nya lagens ikraftträdande.
Uti en till mig överlämnad skrift från ordförande i hyresnämnder
i Stockholm hava med anledning av socialstyrelsens berörda förslag uttalats
betänkligheter mot att redan vid innevarande års riksdag tidpunkten för
lagens upphävande skulle definitivt fixeras genom ett positivt beslut. I
skrivelsen har i detta hänseende anförts: Det syntes obetingat riktigt, att
hyresstegringslagen, såsom en kristidslag, icke under några förhållanden
erhölle längre varaktighet än som vore av behovet påkallat, och, på sätt
socialstyrelsen framhållit, syntes alla tecken tyda på att lagen borde och
kunde avvecklas till den 1 oktober 1923. Men å andra sidan syntes det
vara av lika vikt, att lagens fortbestånd icke avklipptes vid en tidpunkt,
som i sinom tid, efter förhållandenas utveckling kunde visa sio- vara för
tidig, så att man funne sig nödsakad att ändra ett redan fattat positivt
beslut och ytterligare förlänga lagen. Bleve detta fallet, syntes ännu
större olägenheter ur flera synpunkter uppstå, än om man under de onek
-
Kungl. Mcij:ts proposition nr 352.
17
ligen synnerligen ovissa och obestämbara förhållanden, som vore rådande
på bostadsmarknaden och därmed sammanhörande områden, icke vid innevarande
års riksdag fastställde lagens slutliga utgångspunkt utan i stället,
med en tydlig och klar motivering i anslutning till vad socialstyrelsen
uttalat, i likhet med vad som skett under föregående år, allenast fastställde
lagens giltighet för ett år framåt.
I dessa på sakkunskap och praktisk erfarenhet om lagens tillämpning
grundade uttalanden har sålunda samstämmigt framhållits önskvärdheten
av att hyresstegringslagens återstående tillämpning må kunna begränsas
till en bestämt angiven avvecklingsperiod. För min del ansluter
jag mig till den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck beträffande
frågans allmänna läge. För de skäl, som åberopats till stöd för denna
ståndpunkt, torde ock numera hos den stora allmänheten finnas större
mottaglighet än vid föregående behandling av frågan. Det förändrade
tidsläget har redan medfört en nära nog fullständig avskrivning av den
övriga s. k. kristidslagstiftningen, och inom allt vidsträcktare kretsar synes
man hava gjort sig förtrogen med den uppfattningen, att vad av denna
lagstiftning ännu återstår endast av särskilda, rent övergående orsaker
bör hållas vid makt. \ ad särskilt angår hyresstegringslagen, har, såsom
socialstyrelsen erinrat, avvecklingen redan under någon tid fortgått i och
med den under lagens medverkan stegvis genomförda förhöjningen av den
allmänna hyresnivån. Vägen synes därför vara jämnad för en varsam
och under lämpligt tidsrum förmedlad återgång till fri hyresmarknad.
Under förutsättning att utvecklingen kommer att gå i den riktning, man
nu anser sig äga anledning förvänta, vill det ock förefalla, som om den
av socialstyrelsen förordade slutterminen för lagens giltighet skulle vara
ur olika synpunkter väl avvägd.
Om jag sålunda anser lagens avveckling inom angiven tid utgöra
det mål, som vid frågans behandling denna gång främst bör hållas i
sikte, har jag därmed dock icke kunnat biträda socialstyrelsens mening
om lämpligheten av att redan nu slutgiltigt fastställa en sådan tidsgräns.
Praktiskt sett innebär styrelsens förslag i denna del ett uppgivande av
möjligheten att under nästkommande år pröva behovet av en fortsatt
hyresreglering. Har nämligen lagen uttryckligen medgivit fastighetsägare
rätt att omedelbart uppsäga hyresavtal till upphörande den 1 oktober 1923,
lärer det icke — åtminstone för andra än vissa mera ovanliga fall — böra
ifrågasättas, att den rättsliga verkan av dylik i enlighet med lagen skedd
uppsägning skulle kunna upphävas genom en senare lagstiftningsåtgärd.
Frånsett de allvarliga principiella betänkligheter, som måste anföras mot
ett dylikt tillvägagående, torde olägenheterna av ett sådant vacklande
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 298 käft. (AV 352.) 3
18
Kungl. Majds proposition nr 352.
mellan motsatta ståndpunkter vara alltför uppenbara för att det skulle
vara nödigt att här närmare beröra dem. Ett godkännande i oförändrat
skick av socialstyrelsens förslag kan därför enligt min mening tillstyrkas
blott under förutsättning, att man med utgångspunkt endast från det närvarande
läget tilltror sig med säkerhet förklara, att efter den bestämda
tidens förlopp en statlig reglering av hyresförhållandena ej längre är påkallad
av ett verkligt behov. För min del är jag icke beredd att medverka
till ett beslut av denna innebörd. Åtskilliga omständigheter synas
mig nämligen mana till att i detta hänseende framgå med försiktighet.
Såsom jag redan erinrat, har socialstyrelsen såsom grund för sitt
ifrågavarande förslag i främsta rummet hänvisat till de verkningar, den
nu inträdda depressionen i vårt ekonomiska liv förmodas komma att medföra
för läget på hyresmarknaden. Även om de av styrelsen härutinnan
åberopade skälen må äga sannolikhetens stöd, måste det dock fasthållas,
att man tillsvidare här bygger endast på antaganden. Ännu lärer det
icke vara möjligt att tillräckligt klart skönja den vändning, krisen kan
komma att taga, för att med ledning därav binda sig vid ett viktigt avgörande
för mer än två år framåt. Särskilt torde böra uppmärksammas,
att den omfattande utflyttning från städerna till landsbygden, vilken enligt
styrelsens framställning skulle utgöra ett av huvudvillkoren för en lättnad
i den nuvarande svåra bostadsbristen, knappast ännu tagit sin början.
Även i övrigt synes mig erfarenheten från de gångna krisåren innebära
en varning mot att låta förhandsberäkningar över utvecklingens sannolika
gång i alltför hög grad verka bestämmande på åtgärder, som äro avsedda
att möta just de av säregna och hastigt växlande tidsförhållanden framkallade
svårigheterna. Icke minst på bostadspolitikens område har vanskligheten
av ett dylikt förutseende trätt i dagen. Den bostadsknapphet, som
på sin tid föranledde den första hyresstegringslagen, kvarstår i huvudsak
oförändrad. I allt fall synes man böra avvakta ytterligare resultat av den
s. k. allmännyttiga byggnadsverksamheten, vars lyckliga bedrivande utgör
en av förutsättningarna för bedömande av frågan om förevarande lagstiftnings
fortbestånd. Att under sådana förhållanden avstå från varje ytterligare
rådrum, innan denna lagstiftning definitivt ställes på avskrivning,
kan enligt min mening icke vara välbetänkt.
Då jag således å ena sidan finner önskligt, att redan nu en fast
avsikt om avveckling av hyresstegringslagen kommer till uttryck i så bestämd
form som möjligt, men jag å andra sidan anser ett dylikt uttalande
icke böra ovillkorligt utgöra det sista ordet i frågan, har jag
trott dessa båda synpunkter kunna på det sätt förenas, att i lagen
hyresvärd medgives rätt att efter den 1 juli 1922 uppsäga hyres
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
19
avtal till upphörande den 1 oktober 1923 eller senare dag. En dylik
bestämmelse skulle enligt min mening klart utmärka, att, så vida icke
förhållandena inom det närmaste året utveckla sig i en nu oförutsedd riktning,
allmänheten har att inrätta sig med hänsyn till hyresregleringens
upphörande den 1 oktober 1923. Om åter anledning därtill skulle givas,
föreligger möjlighet att genom beslut vid 1922 års riksdag ändra lagen
på sådant sätt, att dess giltighetstid utsträckes över den nu tilltänkta
slutterminen. Under förutsättning att någon dylik ändring icke kommer
att företagas, skulle alltså uppsägningsrätten börja löpa ett och ett fjärdedels
år före lagens upphävande. Aven med beaktande av de skäl, som av
socialstyrelsen anförts för en ännu mer rymligt utmätt avvecklingsperiod,
synes mig den tid, jag således föreslår, böra innefatta ett fullt tillräckligt
rådrum för ordnande av övergången till fri hyresmarknad.
I förgrunden bland de spörsmål, för vilka uppmärksamhet påkallas Dtn fria
i samband med eu revision av hyresstegringslagen, står den av socialsty- ^ingslati
relsen väckta frågan om utvidgning av den fria hyresstegringslatituden. tuden.
Enligt den nu gällande hyresstegringslagen omfattar den fria hyreslatituden
en förhöjning med femtio procent å den hyra, som betingats för
tiden närmast före den 1 oktober 1915. I fråga om bostadslägenheter,
vilka icke varit uthyrda före nämnda dag men väl före den 25 maj 1917,
kan varje krav på hyresökning underställas hyresnämnds prövning. Hyreslägenheter,
vilka tillkommit efter sistnämnda dag, äro från och med den
1 oktober detta år helt undantagna från bestämmelserna om hyresreglering
och uppsägning.
I förevarande avseende föreslår nu socialstyrelsen den betydelsefulla
förändring, att vid beräkning av den fria hyresstegringslatituden skall såsom
utgångshyra anses senaste årets hyra samt att å denna hyra skall
kunna fritt avtalas en förhöjning med tio procent. Då det av styrelsen
framlagda lagförslaget är avsett att gälla för tiden till den 1 oktober 1923,
kommer följaktligen den medgivna fria hyresökningen under det senare av
dessa båda hyresår att motsvara mer än tjugu procent av hyran för hyresåret
1 oktober 1920—30 september 1921. Till de föreslagna nya bestämmelserna
i 6 § har därjämte fogats ett stadgande av innehåll, att vid tillläinpning
av samma bestämmelser icke skall tagas hänsyn till sådan del av
hyran, som angives eller skäligen är att anse såsom ersättning för lägenhetens
uppvärmning eller för tillhandahållande av varmvatten till densamma. —
Såsom av styrelsens utlåtande framgår, hava vid behandlingen av denna fråga
skilda meningar framträtt. I en reservation har påyrkats, att procentsatsen ■
för medgiven fri hyresförhöjning måtte bestämmas till femton i stället för
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
av styrelsen föreslagna tio procent. I fyra särskilda yttranden har uttalats
den mening, att hyresökning fortfarande såsom hittills bör beräknas
med utgångspunkt från 1914—1915 års hyra. En av dessa reservanter
har velat bestämma den fria hyresstegringslatituden för vartdera av de tvä
hyresår, . under vilka den nya lagen skall gälla, till sextio resp. sjuttio
procent å sistnämnda hyra. Övriga tre reservanter hava uttalat sig emot
fastställande i lagen av annan generell procentsats än den nu gällande.
I förenämnda av hyresnämndsordförande i Stockholm ingivna skrift
har uttalats anslutning till de reservationer, i vilka hemställts om bibehållande
såväl av nuvarande grund för bestämmande av hyresökning som av
den för närvarande gällande procentsatsen.
Vad först angår frågan om sättet för hyresstegringslatitudens bestämmande
har jag icke kunnat biträda socialstyrelsens förslag att under
den nya lagens tillämpning till grund för medgiven fri hyresökning för
vartdera hyresåret lägga nästföregående års hyra. Övertygande skäl synas
mig av förut nämnda reservanter inom styrelsen vara anförda för den
mening, att man i detta avseende bör kvarstå på den nuvarande lagens
ståndpunkt. Jag anser således 1914—1915 års hyra fortfarande böra
vara normerande för beräkningen av fri hyresförhöjning under de båda
kommande hyresåren.
Jämväl i fråga om den fria latitudens storlek intager jag en annan
ståndpunkt än majoriteten inom socialstyrelsen. Ett godkännande av styrelsens
förslag om fastställande av en ny procentsats, högre än den nu
gällande, skulle utan tvivel omedelbart medföra en generell hyresförhöjning.
Såsom av utlåtandet framgår, betraktas en dylik åtgärd av styrelsen
såsom ett nödvändigt steg i riktning mot återställande av fri hyresmarknad
och följaktligen såsom ett led i den fortgående avvecklingen av den lagbestämda
hyresregleringen. Den uppfattning, vilken ligger till grund för
detta förslag och för vilken vissa av reservanterna ingalunda ställa sig
helt främmande, torde i mycket vara befogad. Det lärer nämligen icke
kunna frånkommas, att, i allmänhet taget, någon ytterligare höjning av
medelhyresnivån måste äga rum för att på detta område ett normalt tillstånd
skall kunna återinföras. Ett medgivande härav innebär emellertid
icke, att en dylik förhöjning bör genomföras schematiskt och utan hänsyn
till föreliggande omständigheter i enskilda fall. Den icke obetydliga hyrésökning,
som kunnat genomföras inom den hittills gällande lagstiftningens
ram, torde kunna antagas hava i åtskilliga fall kommit en efter normal
skälighetsberäkning avpassad hyra åtminstone mycket nära. Då härtill
kommer, att på grund av penningvärdets stigande en redan fastställd
hyra efter hand erhåller ett högre realvärde, kan jag för min del icke
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
undgå att i en generell utvidgning av den fria latituden se en fara för
ett oskäligt uppdrivande av vissa hyresbelopp. Betänksamheten i detta
avseende ökas med hänsyn till den allmänna ekonomiska depressionen och
de följder densamma kan medföra för många hyresgästers förmåga att bära
alltför starkt stigande bördor. Under nuvarande bostadsbrist, då det endast
undantagsvis är möjligt att utbyta en större bostad mot en mindre och billigare,
kan denna synpunkt icke lämnas ur räkningen. För att befordra
en övergång till en normal hyresnivå kan en åtgärd av nu föreslagen art,
även om den för det stora flertalet fall måhända skulle vara väl på sin
plats, ej heller anses nödvändig. Redan enligt gällande lag ligger det
inom hyresnämnds befogenhet att medgiva varje hyresförhöjning, som
kan anses rimlig och rättvis. I närvarande situation synes mig denna
utväg erbjuda den bästa garantien för att utvecklingen på hyresområdet
skall ledas i rätt riktning och för att de motsatta intressena skola komma
att behörigen vägas mot varandra.
Under det meningsutbyte, som förekommit i denna fråga, hava särskilt
framhållits vissa omständigheter, vilka åberopats såsom skäl för en
tämligen genomgående hyresförhöjning. I främsta rummet kommer häi''vid
i betraktande den under den senaste tiden ganska allmänt inträdda höjningen
av räntan å inteckningslån, även om betydelsen av denna faktor i
någon mån synes hava överskattats. Det synes emellertid icke böra
vara föremål för tvekan, att där en fastighetsägare av nu nämnd anledning
verkligen får vidkännas en ökad utgift för sin fastighet, han också
kan vara berättigad att söka vinna skälig ökning av hyresavkastningen.
Givetvis bör i dylikt fåll vid bedömande av anspråk på hyresförhöjning
såvitt möjligt tillses, att de stegrade ränteutgifterna verkligen
hänföra sig till lån för fastighetens behov och icke härröra av fastighetens
användande såsom kreditobjekt för ändamål, som icke stå i något
naturligt samband med densamma. Då nu gällande lag får anses
innefatta möjlighet för hyresnämnd att vid sin prövning taga behörig
hänsyn till fastighetens inteckningsförhållanden, torde någon anledning ej
föreligga till antagande, att fastighetsägarens intresse icke även i detta
avseende skall kunna vinna skäligt beaktande. Enahanda är förhållandet
med det anspråk på hyresförhöjning, som kan grundas på kostnader,
nedlagda för reparation och underhåll av fastigheten. Sedan numera
dylika kostnader börjat spela en större roll än under de egentliga krisåren,
då med hänsyn förnämligast till materialbrist reparationer utfördes
i mycket ringa utsträckning, har därmed tillkommit en omständighet,
som i åtskilliga fall kan anses skäligen böra inverka på hyresregleringen
till fastighetsägarens förmån. •
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Med hänsyn till vad jag nu anfört föranlåtes jag hemställa, att
ifrågavarande bestämmelse i nuvarande lag (6 § 2 mom.) måtte med ett
härutinnan i sak oförändrat innehåll upptagas i den nya lagen.
Uppsäg- sitt utlåtande har socialstyrelsen jämväl behandlat den i vissa fall
ifråga1 om uppkomna frågan, huruvida särskilt skydd mot uppsägning av hyresavtal
lägenheter, kunde anses påkallat beträffande lägenheter, vilka förhyrts av vissa undermneras*™''
visningsanstalter. Uppmärksamhet för detta spörsmål har ytterligare påskolor
m. fl. kallats genom trenne till Kungl. Maj:t inkomna skrivelser från skolöverstyrelsen.
I den första av dessa skrivelser, dagtecknad den 9 februari 1921,
har överstyrelsen överlämnat en från rektorn vid folkskoleseminariet i
Umeå inkommen framställning, därvid denne dels anmält, att Västerbottens
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hos vederbörande hyresnämnd
ansökt om nämndens medgivande att uppsäga seminariet till avflyttning
den 1 oktober 1921 från de lokaler i sällskapets fastighet, som seminariet
därstädes förhyrde, dels ock hemställt om överstyrelsens medverkan till sådan
ändring i hyresstegringslagens bestämmelser, att skolor i likhet med bostadslägenheter
skulle vara undantagna från den hyresvärd medgivna rätten till
uppsägning av avtal utan hyresgästs eller hyresnämnds samtycke. Efter
att hava återgivit framställningens innehåll har överstyrelsen för egen del
anfört: Enligt bestämmelse i slutstadgandet till hyresstegringslagen vore
sådana lägenheter, vilka icke helt eller delvis uthyrts till bostad, undantagna
från de stadganden, som i lagens 8 § givits angående verkan av
uppsägning av hyresavtal. Häri läge en stor fara för de skolor, som för
sin verksamhet vore hänvisade att helt eller delvis begagna sig av förhyrda
lokaler. Såsom i förenämnda skrivelse framhållits, hotade denna
fara i första hand enskilda läroanstalter. Men även statens skolor hade
på grund av de förhållanden, som under de senaste åren varit rådande
på byggnadsmarknaden, nödgats av brist på tillräckliga egna lokaler i icke
ringa utsträckning begagna sig av förhyrda sådana. Därest det i lagen
givna medgivandet att uppsäga lägenhet, varom här vore fråga, skulle
komma att i någon större utsträckning begagnas, skulle detta för landets
undervisningsväsende kunna medföra vådor, som enligt överstyrelsens
mening icke borde underskattas. En lagändring i det syfte, som av bemälde
rektor angivits, syntes därför överstyrelsen önskvärd. Överstyrelsen
hemställde alltså, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att
beträffande sådana lägenheter, vilka förhyrts av statens eller statsunderstödda
enskilda läroanstalter att användas till lokaler för meddelande av
undervisning, måtte i fråga om uppsägning av hyresavtal meddelas ena
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
23
hända bestämmelser, vilka för närvarande voro gällande beträffande lägenheter,
vilka helt eller delvis uthyrts till bostad.
Med skrivelse den 24 februari 1921 har överstyrelsen ytterligare
överlämnat en framställning från åtskilliga privatläroverk i Stockholm,
däri anförts huvudsakligen följande: Då lokaler, vilka icke huvudsakligen
användes till bostäder, undantag^ från hyresstegringslagens skydd, hade
åtskilliga inrättningar av allmännyttig art råkat i ett synnerligen bekymmersamt
läge. Detta gällde framför allt skolor av olika slag, vilka bedreve
sin verksamhet i förhyrda lokaler. Det vore tydligt att dessa i händelse
av uppsägning under nu rådande bostadsbrist knappast ägde möjlighet att
på annat håll förlora lokaler, i synnerhet som det erforderliga utrymmet
ofta vore avsevärt stort, samt på grund av skolarbetets art, dyrbara omändrings-
och inredningsarbeten i de flesta fall måste vidtagas, innan
lokalerna bleve för ändamålet användbara. En uppsägning under sådana
förhållanden måste sålunda i regel vara liktydig med skolverksamhetens
nedläggande och alltså bereda avsevärda svårigheter ej blott för lärarepersonalen
utan framför allt för allmänheten, då ju redan nu bristen på
skollokaler och trängseln inom de nu befintliga skolorna ofta påtalats.
Skulle åter hyran för skollokalerna avsevärt höjas, medförde detta med
nödvändighet en stegring av terminsavgifterna. På grund härav hemställdes
om åtgärder i syfte att lokaler, avsedda för allmännyttig verksamhet,
måtte komma i åtnjutande av laga skydd mot uppsägning utan
anvisande av annan likvärdig lokal samt mot oskälig hyresstegring.
Berörda skrivelser och framställningar hava remitterats till socialstyrelsen
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det styrelsen
förut meddelade uppdraget att avgiva utlåtande angående lagstiftningen
mot oskälig hyresstegring. I utlåtande, dagtecknat den 8
mars 1921, har styrelsen, under hänvisning till vad i detta ämne anförts
uti styrelsens förut omförmälda utlåtande den 18 februari 1921, yttrat
följande: I sistnämnda utlåtande hade styrelsen behandlat frågan, huruvida
stadgandena i 6 och 8 §§ i hyresstegringslagen, vilka stadganden från och
med den 1 oktober 1921 inskränkts att gälla endast beträffande bostadslägenheter,
vid en eventuell revision av denna lagstiftnings allmänna regler
åter borde göras tillämpliga å skollokaler. Under hänvisning till de betänkligheter,
styrelsen i sitt föregående utlåtande yppat mot en dylik åtgärd,
hade styrelsen funnit vad i de remitterade handlingarna anförts icke
vara av beskaffenhet att rubba styrelsens förut uttryckta mening. Den
ifrågavarande för skolor påkallade lagstiftningsåtgärden skulle med lika
mycket skäl kunna påfordras för en del andra allmännyttiga institutioner,
såsom exempelvis sjukvårds- och uppfostringsanstalter, och skulle sålunda
24
Kungl. May.ts proposition nr 352.
måhända kunna giva anledning till en avsevärd utvidgning av lagens til
lämpning, vilket nu, då lagen vore ställd på avskrivning, vore mindre
lämpligt. Skollokaler hade vanligen nödvändiggjort dyrbara inredningsarbeten
och betingade bland annat på denna grund oftast en hyra, överstigande
den, som utginge för bostadslägenheter med motsvarande utrymme.
En hyresvärd torde därför, om han uppsade en skola till avflyttning i
syfte att uthyra lokalerna för bostadsändamål, i regel ådraga sig förlust i
form av kostnad för ändrings- och reparationsarbeten samt minskad hyresinkomst.
Att åter uppsäga en skola i syfte att uthyra lokalerna för annat
ändamål än det nj^ss nämnda, exempelvis till kontor, syntes under nu rådande
konjunkturer ej heller annat än rent undantagsvis kunna ifrågakomma.
Risken för uppsägning syntes sålunda ej kunna vara så särdeles
stor. Aven kunde erinras, att hyresvärdarna beträffande ifrågavarande
lägenheter ej kunde driva sina hyresanspråk hur långt som helst, enär
dessa lägenheter vore inbegripna under det skydd, som bestämmelserna
mot hyresocker i lagens 19 § avsåge att lämna. Slutligen kunde väl även
förväntas, att den allmänna opinionen,-som ej torde underlåta att kraftigt
reagera mot oskäliga hyresförhöjningar för allmännyttiga institutioner,
skulle verka i viss mån återhållande på tendenser i denna riktning.
Sedan socialstyrelsens sistberörda utlåtande avgivits, har skolöverstyrelsen
den 10 mars 1921 med eget yttrande till Kungl. Maj:t överlämnat
en framställning i nu förevarande ämne från vikarierande-rektorn vid
högre lärarinneseminariet i Stockholm, därvid överstyrelsen upprepat sin
hemställan om vidtagande av åtgärder i det syfte, som angivits i överstyrelsens
förut omförmälda skrivelse den 24 februari 1921.
På sätt socialstyrelsen erinrat, är den situation, som för vissa undervisningsanstalter
uppstått på grund av nyligen skedda uppsägningar,
en följd av fjolårets beslut om medgivande av fri uppsägningsrätt beträffande
andra hyreslägenheter än sådana, som äro avsedda till bostäder.
Den kategori av hyresgäster, vilken beröres av den då vidtagna ändringen
i hyresstegringslagen, är således mycket talrik. Skulle detta beslut, sedan
det börjat verka i praktiken, nu i viss utsträckning återkallas, lära konsekvens
och billighet fordra, att en dylik åtgärd erhåller avseende å alla
sådana fall, i vilka svårigheter av liknande slag kunna påvisas. Socialstyrelsen
har påpekat vissa sådana fall, och till dem skulle för visso kunna
läggas ytterligare andra. Allmänt torde medgivas, att mot en lagstiftningsåtgärd
av nu ifrågasatt innebörd möta starka principiella betänkligheter,
vilka givetvis måste vinna i styrka i samma mån åtgärden erhåller en
större praktisk räckvidd. Efter min mening med rätta har därför social
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
styrelsen framhållit, att ett dylikt steg icke kan försvaras med andra än
synnerligt vägande skal. Men å andra sidan lärer det icke kunna förnekas
att under särskilda omständigheter det kan vara befogat, att trots
dessa betänkligheter statsmakterna ingripa med lagstiftningsåtgärder till
skydd för de intressen, om vilka här är fråga. Innan dylika°mått och
steg tillitas, torde dock icke någon möjlighet böra lämnas oförsökt att på
annan väg vinna uppgörelse. Om med hänsyn härtill förslag till särskild
bestämmelse i hyresstegringslagen i nämnda syfte icke nu framlägges, behöver
tanken pa dylika åtgärder icke härmed anses definitivt uppgiven.
En annan fråga, vilken på åtskilliga håll tilldragit sig uppmärksamhet,
avser införande i hyresstegringslagen av bestämmelser i syfte att framtvinga
utbjudande till uthyrning av lägenheter, vilka, ehuru lämpliga till
bostäder, stå oanvända. Ett stadgande, som riktade sig mot ett dylikt
missförhållande, förekom i 5 § 1 mom. andra stycket i 1918 års förfoganderättslag,
i det att däri var föreskriven skyldighet för ägare eller innehavare
av byggnad att, där det funnes oundgängligen erforderligt för
beredande av bostad för husvilla, till kronan mot ersättning i vissa fall
upplåta, byggnaden eller del därav. Sedan nämnda lag med utgången av
febiuari månad detta år upphört att gälla, saknas direkt rättslig möjlighet
till ingripande. från det allmännas sida i sådana fall, där bostadslägenheter
utan antagliga skäl undandragas hyresmarknaden.
Till den utredande framställning, socialstyrelsen lämnat i denna
fråga., har jag för min de! icke något att tillägga. Styrelsens utlåtande
är visserligen avgivet, innan frågan om prolongation av förfoganderättslagen
ännu var avgjord, men av utlåtandet framgår, att styrelsen ansett anledning
ej föreligga att bibehålla nyssnämnda stadgande, vilket för övrigt
aldrig erhållit någon praktisk tillämpning, eller eventuellt att i hyresstegringslagen
upptaga en bestämmelse av motsvarande innehåll. Däremot
synas, såsom styrelsen framhållit, de föreslagna ändringarna i 8 § 2 inom.
och 19 § kunna i vissa avseenden befordra det ifrågavarande syftet. Vid
sådant förhållande och på de skäl, styrelsen anfört, finner jag mig icke
böra i nu förevarande hänseende tillstyrka andra ändringar i hyresstegringslagen
än som innefattas i styrelsens förslag.
Oanvända
lägenheter.
Enligt vad chefen för socialdepartementet meddelat mig, har han Åtgärder till
under övervägande vissa .åtgärder i syfte att främja en frivillig uppdel- ^{ZtTelning
av större lägenheter i mindre sådana. Det är icke uteslutet, att vid ning av
sådana lägenhetsklyvningar vissa spörsmål rörande lagens tillämplighet å la9enhetcrdylika
fall kunna uppstå. Det synes emellertid vara mindre lämplfgt att
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 298 käft. (Nr 352.) 4
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
på förhand, innan de sålunda ifrågasatta åtgärderna erhållit mera fast
form, vidtaga ändringar i lagen med hänsyn till de olika fall, som härvid
kunna tänkas uppkomma. Vissa föreskrifter i sådant hänseende torde
kunna av Kung! Maj:t utfärdas med stöd av stadgandet i lagens 22 §.
På denna väg torde det närmaste behovet av sådana bestämmelser,
som efter vunnen praktiskt erfarenhet må finnas påkallade, kunna tillgodoses.
Övrigafrå- Med avseende å övriga i socialstyrelsens utlåtande behandlade spörs
gor■
mål finner jag särskilt uttalande utöver vad jag vid vissa av förslagets
paragrafer har att anföra icke vara från min sida erforderligt, då jag
därutinnan i allt väsentligt biträder styrelsens framställning.
Rför9ändSe Jag övergår nu till att redogöra för de ändringar, som föreslås be
rings/örsiag
träffande vissa av hyresstegringslagens bestämmelser.
6 §. I fråga om 6 § har socialstyrelsen föreslagit ändring i 2 och
3 mom.
Beträffande det förra momentet har jag redan angivit de skäl, vilka
föranleda mig att icke biträda ändringsförlaget, såvitt det avser utvidgning
av den fria hyresstegringslatituden. Då emellertid nuvarande formulering
icke ansetts med full tydlighet utmärka, att hyresnämnd har att ingå i
prövning av hyresanspråk endast i den mån detsamma går utom den medgivna
latituden, har — därutinnan i anslutning till styrelsens förslag —
i det förslag, jag framlägger, avfattningen jämkats i syfte att förebygga
misstolkning i berörda hänseende.
Styrelsens såsom sista stycke till 2 mom. upptagna förslag till bestämmelse
om hyresreglering beträffande lägenheter, vilkas nödtorftiga
underhåll försummats av hyresvärden eller vilka eljest äro av särdeles
dålig beskaffenhet, innebär, såsom styrelsen framhållit, en skärpning av
nuvarande regel i fråga om sådana lägenheter, vilka enligt lagens terminologi
äro av mindervärdig beskaffenhet. Denna skärpning har av styrelsen
motiverats särskilt med den icke obetydliga lättnad i fråga om hyresprisbildningen,
som av styrelsen förordats. Ehuru jag icke kunnat biträda
styrelsens förslag i sistnämnda hänseende, finner jag icke någon betänklighet
emot att prövningen av lägenhets beskaffenhet sker efter den något
strängare måttstock, den av styrelsen föreslagna lydelsen utmärker. Jag
hemställer för den skull, att 6 § 2 mom. måtte i nu berörda avseende
avfattas i enlighet med styrelsens förslag.
Socialstyrelsen har ytterligare föreslagit, att den styrelsen i 6 § 2
mom. andra stycket medgivna befogenhet att i vissa fall nedsätta det fast
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
stånda procenttalet (50 %) måtte upphöra. Denna ändring har motiverats
väsentligen därmed, att efter den utvidgning av den fria latituden, varom
styrelsen hemställt, en dylik befogenhet saklöst kunde bortfalla. Då enligt
mitt förslag nuvarande bestämmelser om hyresstegringslatituden lämnas
orubbade, synes någon anledning att vidtaga ändring i här berörda bestämmelse
icke vara för handen.
Med avseende å 3 mom. har socialstyrelsen framhållit, att den nuvarande
lydelsen icke utesluter missbruk i visst avseende. En hyresvärd
kan, utan att fixera sitt hyresanspråk, utfästa sig att uthyra en lägenhet
mot villkor att hyran helt eller delvis erlägges i förskott samt därefter
framskjuta det formliga avslutandet av hyresavtal till en dag efter sålunda
bestämd förfallotid. Då därvid anspråket framställes, har hyresgästen ej
lånare möjlighet att draga detsamma under hyresnämndens prövning. I
syfte att förhindra lagens kringgående på detta sätt har styrelsen föreslagit
sådan ändring av sista punkten i 3 inom., att där hyresbeloppet helt eller
delvis till betalning förfallit tidigare än åtta dagar efter den dag, då avtalet
träffades, hyresnämnden skall vara oförhindrad att upptaga fråga om
hyresbeloppets bestämmande. Då ändringen synes vara välgrundad, hemställer
jag, att 3 mom. måtte i den nya lagen avfattas på sätt styrelsen
föreslagit.
Socialstyrelsen har föreslagit, att, till 8 § 2 mom. måtte fogas ett 8
nytt stycke av innehåll, att hyresnämnd skall kunna redan före ett avtals
ingående lämna samtycke till att avtalet efter viss tid skall utan uppsägning
upphöra att gälla. Beträffande de skäl, som ligga till grund för
detta förslag, får jag hänvisa till styrelsens utlåtande. Mot att hyresnämnd
tillägges en dylik befogenhet finner jag så mycket mindre något
att erinra som, på sätt styrelsen framhållit, därigenom i viss mån torde
kunna motverkas det överklagade missförhållandet, att lägenheter stå oanvända.
Jag hemställer förty om godkännande av styrelsens förslag.
Socialstyrelsens förslag till ändrad lydelse av 8 § 4 mom. står 8
väsentligen i sammanhang med vad styrelsen vid 6 § 2 mom. hemställt i
fråo-a om den fria hyresstegringslatitudens bestämmande. Därtill kommer
frågan om ändrade bestämmelser om hyresreglering beträffande lägenheter
av ‘mindervärdig beskaffenhet. Under hänvisning till vad jag förut i detta
hänseende anfört, tillstyrker jag beträffande 8 § 4 mom. den ändring
i avfattningen, som påkallas för att vinna överensstämmelse med den av
mig föreslagna lydelsen av 6 § 2 mom.
§ 2 mom.
§ é mom.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Beträffande de i 12 § meddelade bestämmelserna angående skyldighet
att anmäla hyresavtals träffande och upphörande ansluter jao- mio- till
vad sociaistyrelsen yttrat och hemställer sålunda, att paragrafen måtte
erhålla den ändrade avfattning, styrelsen föreslagit.
Även i fråga om de i 13 § upptagna bestämmelserna om bostadsförmedling
finner jag socialstyrelsens ändringsförslag vara tillfredsställande
motiverat och tillstyrker alltså, att i den nya lagen paragrafen avfattas i
enlighet med samma förslag, samtidigt som jag anser mig böra uttala,
att den av styrelsen i detta sammanhang framförda tanken på mera bestående
föreskrifter om bostadsförmedling i en eller annan form framdeles
torde påkalla uppmärksamhet.
15 och 10§§. De mot ocker i form av möbelköp och vissa andra illojala manipulationer
riktade nya bestämmelser, vilka socialstyrelsen ansett böra intöras
i hyresstegringslagen, torde allmänt uppfattas såsom synnerligen
önskvärda. Då jag, efter en mindre redaktionell jämkning, icke funnit
någon anmärkning mot den formulering, styrelsen i nämnda syfte givit
åt 19 § 1 mom., samt därav betingad ändring i 15 §, anser jag styrelsens
förslag i denna del böra godkännas.
bestämmei- Beträffande övergångsbestämmelserna ansluter jag mig till social
se,
-. styrelsens förslag med den ändring, som följer av vad jag förut anfört i
fråga om lagens prolongation och tiden för denna lagstiftnings avvecklande.
I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
på grundval av socialstyrelsens förslag utarbeta ett förslag till lag
med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.».°
I öredraganden upplåste härefter sistberörda förslag, av den lydelse,
bilaga B vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla.
Ur protokollet:
N. Cervin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
29
Bilaga A.
Stockholm den 18 februari 1921.
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet. I
I skrivelse den 19 oktober 1920 har statsrådet och chefen för
socialdepartementet anmodat socialstyrelsen att skyndsammast och senast
den 15 januari 1921 inkomma med utlåtande, huruvida de regler, som
innefattas i lagen den 30 juni 1920 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m., vilken lag gäller till och med den 31
december 1921, borde i huvudsak erhålla förlängd giltighet, samt huruvida
de i sådant fall borde göras till föremål för revision. I senare hänseendet
borde särskilt uppmärksammas, huruvida bestämmelserna i 11 §
1 och 2 mom., 12 och 16 §§, 18 § 2 mom. samt 19 § i berörda lag motsvarade
sin uppgift, enkannerligen i vad de avsåge att förhindra tagandet
av oskäligt vederlag vid uthyrning av möblerade lägenheter samt uthyrande
utan hyresnämnds samtycke av lägenhet möblerad, vilken icke
tidigare .vid viss tidpunkt varit uthyrd i sådant skick, ävensom i vad
mån nya lagbestämmelser kunde anses påkallade i syfte att förhindra
dels att såsom villkor för upplåtande eller överlåtande av bostadslägenhet
krävdes övertagande av möbler eller annan egendom mot oskälig
30
Kung}. Maj:ts proposition nr 352.
köpeskilling, dels oek att lägenheter, som med fördel kunde användas
såsom bostad, utan trängande skäl stode oanvända.
Vidare har statsrådet och chefen för socialdepartementet i cirkulärskrivelse
samma dag anmodat överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser
att efter vederbörande hyresnämnders hörande inkomma med utlåtande
i samma ämne i vad rör en eventuell revision av reglerna i förevarande
lag. Jämlikt Kungl Maj:ts beslut hava med anledning härav
avgivna utlåtanden och yttranden överlämnats till styrelsen att tagas
under övervägande vid avgivande av styrelsens utlåtande. Vidare hava till
styrelsen överlämnats vissa hos Kungl. Maj:t av enskilda personer och
korporationer gjorda framställningar i ämnet, nämligen av medelklassens
riksförbund, av Västerås hyresgästförening, av Eskilstuna hyresgästförening,
av rektorn P. Th. Björstedt samt av Sveriges fastighetsägareförbund.
Med återställande av sålunda överlämnade handlingar får styrelsen
till en början anmäla, att styrelsen vid avgivande av det infordrade
utlåtandet biträtts av särskilt tillkallade sakkunniga, nämligen extra föredraganden
i socialdepartementet K. Bergström, byråchefen i lantbruksstyrelsen
E. Bjurstedt, ledamoten av Stockholms stads andra hyresnämnd,
överstelöjtnanten C. A. Nyström, ledamoten av riksdagens andra kammare,
borgmästaren J. Pettersson och ledamoten av Stockholms stads
sjätte hyresnämnd, tjänstemannen H. Tengelin, vilka samtliga inom styrelsen
tidigare medverkat vid avgivande av förslag rörande lagstiftningen
mot oskälig hyresstegring, samt sekreteraren i svenska stadsförbundet H.
Karlson.
Till fullgörande av det styrelsen meddelade uppdraget får styrelsen
överlämna närlagda förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m., uppställt tillsamman med nu
gällande lag i ämnet, samt anföra följande.
Lagstift- I de tidigare utlåtanden i förevarande ämne, vid vilkas avgivande
ningens styrelsen medverkat, har redan från början framhållits, att lagstiftningen
prtion?a mot oskälig hyresstegring m. m. vore att hänföra till de mera tillfälliga
s. k. kristidslagar, som världskriget gjort nödvändiga. Lagstiftningens
syfte vore att under en tid, då utomordentliga förhållanden på bostadsmarknaden
lämnade rum för allehanda samhällsvådliga företeelser, närmast
i form av oskäligt ekonomiskt utnyttjande av läget på hyresmarknaden,
erbjuda ett tillfälligt skydd, så länge dessa förhållanden varade.
Räddningen ur dessa vore närmast att söka i en nyproduktion av bostäder,
som förmådde fylla behovet. Med lagstiftningen borde man, un
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
31
der aktgivande på den allmänna betalningsförmågans anpassning efter
det av kristiden rubbade penningvärdet, söka förmedla en successiv övergång
till den med all sannolikhet högre liggande hyresnivå, som medgåve
förräntning av kapital, investerat i nyproducerade bostäder. Dock
betecknades bvggnadskostnaderna i viss mån såsom abnormt uppdrivna
och det ansågs icke osannolikt, att ett prisfall på området komme att inträffa
om ock ej i sådan omfattning, att icke en betydande stegring av
gängse hyror bleve oundviklig. Så snart hyror och byggnadskostnader
någorlunda bringats i harmoni med varandra och på grund därav en
återuppvaknande byggnadsverksamhet kunde förmodas bliva i stånd att utjämna
disproportionen mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden,
borde lagstiftningen, vars skadliga biverkningar ingalunda förbisågos,
sättas ur funktion. Avvecklingen borde emellertid ske successivt,
om ock hela tiden med ögonsikte på angivna mål.
Dessa principer torde få anses hava vunnit lagstiftarens godkännande
och komino'' år 1920 tydligast till uttryck i bestämmelserna om en
ganska ansenlig utvidgning av den latitud, inom vilken ökad hyra fritt
finge avtalas.
Om man uteslutande ur nu berörda synpunkter jämför det nu rådande
läget på bostadsmarknaden med det vid samma tid i fjol, kan
det ej fördöljas, att någon förbättring knappast inträtt. Om också den
allmänna hyresnivån under tiden stigit icke obetydligt, synes denna stegring
icke förmått att ens tillnärmelsevis avlösa den starka spänningen
mellan byggnadskostnader och gängse hyror. Tvärtom synas de förra
hava ytterligare stegrats i snabbax-e tempo än de senare, även om man
tager hänsyn till det icke obetydliga prisfall, som under den senare tiden
ägt rum på byggnadsmaterialmarknaden. Vidare må erinras, att den
långvariga arbetskonflikten inom byggnadsfacket under år 1920 i stort
sett gäckade det allmännas ansträngningar att genom ekonomisk understödsverksamhet
bispringa den under de närmast föregående åren ingalunda
utan framgång bedrivna så kallade allmännyttiga bostadsproduktionen.
Ur angivna synpunkter kan alltså icke göras gällande, att man
kommit närmare den tidpunkt, då lagen utan våda skulle kunna upphävas.
Emellertid föreligger numera en ny faktor att taga i betraktande,
vilken tidigare ej ägt aktuell betydelse för bedömandet av spörsmålet om
hyresstegringslagens giltighet. Styi-elsen syftar härvid på den inträdda
depressionen inom näringslivet.'' Det är icke uteslutet, att denna depression
kan bliva än mer djupgående och få en lång varaktighet. Komma
dessa farhågor att besannas, torde förhållandena på bostadsmarknaden
röna ett avgörande inflytande därav. Den vikande konjukturen inom
32
Kung!. Maj:ts proposition nr 352.
näringslivet har redan på många håll tagit sig uttryck bland annat i
inskränkningar i eller rentav nedläggning av driften vid industriella och
andra företag. Under den arbetslöshet, som härigenom framkallats, kommer
säkerligen inflyttningen till städerna att upphöra och förbytas i utflyttning
till landsbygden. En sådan utflyttning skulle utan tvivel kunna
bliva nog så omfattande i ett land som vårt, där dels det från lantmannahåll
klagas över brist på arbetskraft inom jordbruket, dels det personliga
sambandet mellan stads- och landsbefolkning genom släktförbindelser ännu
torde vara starkt. En dylik utflyttning i förening med en av depressionen
tillika framkallad inskränkning av bostadsstandarden skulle kunna medföra
en betydande förändring på bostadsmarknaden i städerna. Under
sådana förhållanden skulle det nuvarande bostadsbeståndet med de tillskott,
den från ekonomiska betingelser till en viss grad frigjorda s. k. allmännyttiga
byggnadsverksamheten kan lämna, måhända kunna komma
att nödtorftigt tillgodose det förefintliga bostadsbehovet.
Bleve krisen inom näringslivet djupgående, skulle man icke, såsom
antytts, behöva avvakta någon större nyproduktion av bostäder, åtminstone
icke någon ekonomiskt lönande sådan, för uppnående av ökad tillgång
på lägenheter. Men därmed brötes också sambandet mellan byggnadsindustriens
produktionskostnader och den hyresnivå, som eljest bör
anses såsom den normala. Det behövde då icke längre bliva tal om att
med lagstiftningen förmedla en successiv övergång till den högre hyresnivå,
som vore betingad av produktionskostnaderna. Lagens fortbestånd
kunde tvärtom befaras komma att i viss mån fördölja den ändrade situationen
och sålunda bidraga till en större allmän hyresökning, än vad en
öppen hyresmarknad skulle medgiva. Att inför en sådan situation lagen
ovillkorligen borde upphävas ligger i öppen dag.
Ehuru det är ytterligt vanskligt att söka bedöma framtidsutsikterna
på näringslivets område, ger dock det nuvarande läget onekligen anledning
till farhågor och skäl synas sålunda kunna anföras för att lagstiftningens
faktiska giltighet icke bör ytterligare utsträckas utöver nu
därför gällande begränsning eller den 30 september 1922.
Emellertid vill styrelsen erinra, att förhållandena på bostadsmarknaden
icke omedelbart återspegla förhållandena inom näringslivet och det
ekonomiska livet i övrigt. Självfallet bar den ekonomiska krisen ännu
icke berört hyresmarknaden, då denna alltjämt är fastlåst vid de för
innevarande hyresår löpande hyresavtalen. Men det torde visa sig, att
hyresmarknaden även framdeles med dröjande steg kommer att följa en
eventuellt fortsatt vikande konjunktur. Flera skäl tala för ett sådant
antagande. Det är föga sannolikt, att den enskilde skall förmå att be
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
döma, när betingelserna på hyresmarknaden undergått en förändring och
att han därför med utgångspunkt från det hittills rådande nödläget en
tid framåt kommer att med oförändrad intensitet deltaga i och därmed
bidraga till att uppehålla den abnorma konkurrensen på området. Vidare
torde under det tidigare skedet av en arbetslöshetsperiod den enskilde
söka att så länge som möjligt bibehålla hemmet i_orubbat skick i förhoppning,
att depressionen skall visa sig vara av snart övergående natur.
Och om också den arbetslöse för egen del kommer att söka sin utkomst
utom städerna, lärer han dock i det längsta söka bibehålla familjen kvar
i den gamla bostaden i avsikt att själv dit återvända, så snart han tror
sig kunna erhålla sin utkomst inom sitt gamla fack.
Slutligen må erinras, hurusom hyresstegringslagens föreskrifter på
att alldeles särskilt sätt torde hava ingått i det allmänna medvetandet
hos stadsbefolkningen. Snart sagt alla mellanhavanden mellan hyresvärd
och hyresgäst bedömas ur synvinkeln av lagens tillvaro. Ett upphävande
av lagen torde därför förorsaka en fullständig omvälvning i det allmänna
föreställningssättet, vad rör bostadsförhållandena. Det synes utomordentligt
angeläget, att eu dylik omvälvning icke försiggår så brådstörtat, att
avvecklingen kommer att ske under trycket av en därigenom framkallad
allmän panikstämning. Om den vikande konjunkturen skulle taga sig
uttryck i ett nämnvärt minskat bostadsbehov, lärer insikten om det därigenom
ändrade läget på bostadsmarknaden sålunda icke komma att vinna
insteg hos allmänheten så hastigt, att lagen skulle kunna utan våda
upphävas så tidigt, att dess verkningar upphörde redan den 1 oktober
1922.
Med anledning av det anförda anser sig styrelsen visserligen, ehuru
ej utan tvekan, böra förorda, att lagstiftningens giltighet utsträckes under
ytterligare viss tid, men anser styrelsen tillika tidpunkten nu vara inne
att definitivt fastslå den yttersta gränsen för denna giltighetstid. Redan
i det utlåtande i ämnet, vid vars avgivande styrelsen under förra året medverkade,
framfördes ett sådant önskemål, och styrelsen finner utvecklingen
under den tid, som sedan dess förflutit, tydligt peka på att detta
önskemål nu bör realiseras genom ett positivt beslut. De skadliga biverkningarna
av lagstiftningen, som redan då påvisades, bliva alltmera
i ögonen fallande och det kan på allvar befaras, att om giltighetstiden
utsträckes alltför länge, lagen i en ganska snar framtid, långt ifrån att
gagna de boende, skulle visa sig bliva genomgående till skada för dem.
Vidare må framhållas, att frigivandet från och med den 1 oktober 1921
av hyresbildningen och uppsägningsrätten beträffande andra lokaler än
bostäder ingalunda synes leda till den katastrof, som under förra året
Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 saml. 298 käft. (Arr 352.) 5
34
Lagens
revision.
Allmänna
synpunkter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
befarades, särskilt blånad affärslivets målsmän, och numera lärer emotses
utan större oro. Först och sist synes det angeläget, att allmänheten icke
längre behöver sväva i ovisshet om den tidpunkt, då lagstiftningen kommer
att definitivt upphävas, utan redan innevarande år, sålunda i god
tid i förväg, erhåller klart besked härom. Endast genom det rådrum,
som härigenom beredes, torde det bliva möjligt att undvika den panikstämning,
som — låt vara på sakliga grunder antagligen helt opåkallad
— eljest med sannolikhet kunde förväntas uppstå inför den nya situationen.
I enlighet med dén tanke, som mera antydningsvis berördes i
nyssnämnda utlåtande under år 1920 men vars riktighet enligt styrelsens
mening allt tydligare bekräftas, får styrelsen därför nu i bestämd
form föreslå, att lagens giltighet icke måtte utsträckas längre, än att
dess verkningar upphöra den 1 oktober 1923.
Styrelsen övergår nu till frågan, i vad mån i gällande lag meddelade
regler vid eventuell prolongation lämpligen böra göras till föremål för
revision. Styrelsen har behandlat denna fråga ur synvinkeln av lagens
snara avveckling. Det kan icke förnekas, att mindre ändringar i lagen
skulle kunna förebygga enstaka, mera sporadiskt framträdande missförhållanden,
som icke äro tilltalande, men synes syftet med en revision,
särskilt ur nyss anförda synpunkt, icke vara att till varje pris utfinna
regler, som medgiva ett stävjande av varje tänkbart missbruk. Där enstaka
företeelser blotta luckor i lagstiftningen, som kunna leda till principiellt
betänkliga följder, torde man dock böra söka åvägabringa rättelse.
I enlighet med det sagda ställer sig styrelsen särskilt tveksam inför
både behovet och lämpligheten av lagens skärpning eller av utvidgningar
i fråga om dess tillämplighet. Endast om synnerliga skäl tala därför,
torde sådana skärpningar och utvidgningar böra komma till stånd
Däremot synas alla de lättnader i lagen böra vidtagas, som, utan att
medföra sociala vådor, kunna bidraga till att förbereda avvecklingen.
I sammanhang härmed må framhållas, att från fastighetsägarhåll
påyrkats ett frigivande snarast möjligt av uppsägningsrätten såsom ett
steg mot lagens avveckling. Då emellertid, såsom styrelsen tidigare, då
fråga varit om hyresstegringslagens prolongation oeh revision, framhållit,
hela ^ det individuella hyresregleringsförfarandets effektivitet är beroende
därpå,^ att uppsägningsrätten är underkastad hyresnämndernas prövning,
kan något förslag i angivna riktning icke av styrelsen förordas. Ej heller
lärer det vara möjligt att på samma sätt som i fråga om hyresprisbildningen
medgiva successiva lättnader i fråga om uppsägnings
-
Kungl. Majds proposition nr 352. 35
rätten, något som vid fjolårets behandling av lagen torde hava tydligt
uppvisats.
Under de återstående tvenne hyresåren, 1921—1922 och 1922—1923,
synes man böra fortsätta på den väg, man en gång beträtt för lagens
avveckling nämligen att genom årliga utökningar i latituden för den fria
hyresprisbildningen mer och mer minska språnget upp till den hyresnivå,
som kan antagas bliva gällande, då någorlunda normala förhållanden
åter bliva rådande på denna marknad. Detta viktiga spörsmål är
det, som i det följande först upptages till närmare behandling.
Den fria hvresstegringslatitud, som alltsedan 1918 års lag varit
medgiven, har oavbrutet beräknats med utgångspunkt från den hyra,
som senast gällde för tiden före den 1 oktober 1915, det vill säga i allmänhet
den hyra, som utgick under hyresåret 1914—1915. Anledningen
till att denna utgångshyra valdes, var att densamma i regel avtalades
redan före världskrigets utbrott och sålunda kunde sägas giva uttryck
åt eu efter dåvarande förhållanden så att säga naturlig värdesättning av
olika lägenheters verkliga hyresvärde. Under den följande tiden utsattes
hyresmarknaden till följd av världskriget för så starka extraordinära
konjunkturväxlingar, att en icke ringa disproportion mellan betalad
hyra och verkligt hyresvärde torde hava uppstått. Även om 1914—1915
års hyror icke alltid utgjorde någon fullt tillförlitlig mätare för lägenheternas
hyresvärde vid denna tid, lämpade sig dock dessa hyror bättre
än de under de närmast följande åren utgående att tjäna som utgångspunkt
vid beräkningen av ifrågavarande fria latitud.
Verkningarna av hyresstegringslagen, som numera övat ett bestämmande
inflytande på hyresprisbildningen under fyra hyresår, nämligen
1917—1921, torde, särskilt vad de sista tvenne hyresåren beträffar, hava
gått i den riktningen, att hyressättningen för likvärdiga lägenheter blivit
alltmera enhetlig. Särskilt gäller detta sämre och medelgoda lägenheter.
Visserligen hava endast eu del (cirka en fjärdedel) av samtliga lägenheter
varit direkt underkastad reglering, men man torde hava grundad
anledning antaga, att, därest för lägenheter av nyssnämnda slag begärts
en oskäligt stor hyra, hyresgästen i allmänhet icke försummat att göra framställning
hos vederbörande hyresnämnd om reglering av hyran. Något annorlunda
torde förhållandet möjligen vara beträffande större lägenheter och Ivxlägenheter,
där hyresgästen icke på samma sätt torde hava sökt att hos hyresnämnd
tillvarataga sina intressen och där sålunda hyresprisbildningen
kan hava blivit i någon mån irrationell. Hyresprisbildningen beträffande
sistnämnda lägenheter torde emellertid icke böra tillmätas någon större
betydelse i nu förevarande avseende. Redan omförmälda standardisering
Den fria
hyresstegringslatituden.
(6 § 2
inom.)
36
Kungi. Maj:ts proposition nr 352.
av hyrorna torde tala för att man vid beräkningen av ifrågavarande fria
latitud bör såsom utgångspunkt välja hyrorna under ett senare år. Riktigast
torde därvid vara att för hyresförhöj ningen under ett visst hyresår
såsom utgångspunkt taga det närmast föregående årets hyra. Självfallet
borde i sådant fall den procentsats, efter vilken latituden beräknas, sättas
vida lägre än den nuvarande.
Med nuvarande beräkningsgrund torde latituden ifråga i själva
verket erbjuda en obetingad avtalsfrihet endast för sämre lägenheter. Så
länge dessa bestämmelser tillämpats, torde nämligen hyresnämnderna
för väl underhållna och i övrigt goda lägenheter redan på förhand
godtagit en hyresstegring, som motsvarade denna latitud (år 1918: 15#,
år 1919: 25 % och år 1920: 50 %). Någon latitud för den fria hyresprisbildningen
kan därför med nuvarande utgångspunkt för beräkning
av hyresförhöj ningarna praktiskt taget anses förefinnas endast beträffande
de sämre lägenheterna men däremot icke beträffande de bättre.
I fråga om sistnämnda lägenheter hava stadgandena i fråga därför
knappast kunnat uppfattas såsom en successivt ökad lättnad av lagens
tryck. Om man åter valde närmast föregående års hyror som utgångspunkt
för beräkningarna, komme det att framstå som en lättnad för samtliga
lägenheter. Den fria latituden bleve visserligen på detta sätt proportionsvis
större, ju mera hyrorna ökats under kristiden. Men detta behöver i och
för sig ingalunda innebära någon orättvisa. I allmänhet torde hyresstegringarna
varit störst i fråga om stora samt utav hyresvärdarna väl underhållna
lägenheter, under det att hyresnämnderna beträffande smålägenheter och
dåligt underhållna lägenheter i allmänhet torde hava medgivit endast
den hyresstegring, som i lagen förutsatts såsom oangriplig. En ytterligare
differentiering mellan sämre och bättre lägenheter skulle komma att
automatiskt inträda genom den ifrågasatta omläggningen av beräkningen
utav den fria latituden, vilket sannolikt skulle innebära, att lagstiftningen,
vad angår hyresreglering, skulle på ett smidigt och omärkligt sätt praktiskt
taget upphöra att gälla i fråga om s. k. lyxlägenheter, en förändring, som
vid flera tillfällen påyrkats och torde hava åtskilliga skäl för sig men
som är synnerligen svår att få direkt uttryckt i lagen.
Mot berörda förslag kan göras gällande, att vissa hyresgäster som i
det längsta undvikit att anlita hyresnämnds mellankomst — dessa hyresgäster
torde huvudsakligen vara att finna i de ekonomiskt bättre situerade
befolkningsklasserna — men som i händelse av ytterligare hyresuppskruvningar
ej längre ville underlåta att påkalla lagens skydd häremot, plötsligt
skulle bliva till en viss grad berövade detta skydd. En hyresgäst
kan exempelvis hava funnit sig i en hyresökning från 1,000 till 2,000
37
Kungl. Majds proposition nr 352.
kronor men skulle finna en ytterligare höjning av 200 kronor oskälig.
Härvid vill styrelsen emellertid erinra, att, då en ny lag i ämnet torde
utfärdas före den 1 juli i år, det står en hyresgäst fritt att i ett dylikt
fall få hyran för sista kvartalet innevarande hyresår prövad av hyresnämnd
och därigenom förebygga, att utgångshyran utginge med så högt belopp,
att den, ytterligare påökad,''skulle framstå som verkligt oskälig.
Vidare tala starka praktiska skäl för ett sådant utbyte av utgångsbyran.
Beträffande storleken av hyrorna under nämnda tidigare hyresår
råder i många fall osäkerhet och det kan i de fall, då både fastigheten
bytt ägare och en lägenhet däri bytt hyresgäst, vara nära nog omöjligt,
särskilt i landsortsstäderna, att erhålla tillförlitlig uppgift om hyran
under det tidigare hyresåret. Svårigheterna härvidlag ökas självfallet med
varje år, och det må erinras, att enligt nu gällande bestämmelser hyrorna
för hyresåret 1921—1922 kunna bliva beroende av de motsvarande hyror,
som utgingo icke mindre än sju år tidigare, nämligen under hyresåret
1914—1915.
Ytterligare måste det anses mindre tilltalande att så att säga framtvinga,
att de hyror särskilt kvarhållas i minnet, som under väsentligt
olika prisbetingelser tidigare utgingo. Den i och för sig oundvikliga övergången
till en av ändrade prisförhållanden nödvändiggjord högre hyresnivå
måste ovillkorligen mötas med kraftigare reaktion i det allmänna
föreställningssättet, om man ständigt har osökt anledning att anställa jämförelser
med tidigare hyror, utan att man samtidigt måhända äger förutsättningar
att bedöma de invecklade ekonomiska processer, som kommit
till uttryck i såväl den allmänna prisfördyringen som den allmänna inkomstökningen.
Alltjämt understiger hyresutgiftens relativa andel i hushållsbudgeten
vida motsvarande andel vid tiden före världskriget.
Slutligen må anmärkas, att den fria hyresstegringslatituden hittills
endast gällt beträffande hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före
den 1 oktober 1915, under det att varje hyresstegring för lägenhet, som
varit första gången uthyrd för tid mellan nämnda dag och den 25 maj
1917, kunnat utan inskränkning underkastas hyresnämnds reglering. För
ifrågavarande lägenheter, vilkas antal icke är så obetydligt, har hittills
någon fri hyresstegringslatitud över huvud icke existerat. Genom en
framflyttning av tiden för utgångshyran skulle även denna olägenhet
bortfalla.
På grund av vad ovan framhållits, får styrelsen alltså föreslå, att
såsom utgångshyra vid beräkningen av den i 6 § 2 mom. angivna fria hyresstegringslatituden
måtte bestämmas ifråga om hyresåret den 1 oktober
1921—30 september 1922 den närmast före förstnämnda dag gällande
38
Kanal. May.ts proposition nr 352.
hyran och ifråga om hyresåret den 1 oktober 1922—30 september 1923
den närmast före den 1 oktober 1922 gällande hyran. För den händelse
att hyresnämnderna i förekommande fall skulle hava reglerat hyra för
det nu löpande hyresåret i enlighet med bestämmelserna i 1919 års lag,
hava emellertid även nu gällande bestämmelser om sättet för beräknande
av den fria latituden upptagits i förslaget.
Att i. de fall, där hyresnämnd beslutat om nedsättning av hyra,
det sålunda nedsatta beloppet skall tjäna som utgångspunkt i angiven
bemärkelse, synes på sakliga grunder riktigt. Att så skall ske lärer också
med tydlighet framgå av stadgandet i 6 § 5 inom., vilket föreslås oförändrat
bibehållet, varför någon ytterligare antydan härom i lagen torde
vara överflödig. Har hyresvärd att besörja lägenhets uppvärmning eller
att tillhandahålla varmvatten till densamma, bör givetvis endast själva
hyran, med bortseende från ersättningen för berörda skyldigheter, få
tjäna som underlag vid förevarande nya beräkningar. En särskild föreskrift
härom har ansetts böra inflyta i lagen.
Vad angår valet av procentsats för beräkningen av den fria hyresstegringslatituden
har styrelsen ansett sig böra föreslå tio (10) procent.
Det ligger emellertid i sakens natur, att inga exakta sifferberäkningar
kunna framläggas till stöd för detta förslag, som måste bedömas såsom
en lämplighetsfråga. Styrelsen vill dock framhålla, att man i detta
sammanhang ej bör förglömma den under år 1920 beslutade extraordinära
så kallade byggnadsskatten, vilken under både innevarande och nästkommande
år ''skall utgå och som huvudsakligen kommer att drabba just de
fastighetsägare, som beröras av förevarande lagstiftning. Tillika må erinras,
att utgifterna för fastigheter torde hava ytterligare stegrats under
det gångna året beträffande en vanligen mycket betydelsefull post, nämligen
inteckningsräntan. Sedan den 17 september 1920 håller riksbanken
det osedvanligt höga diskontot av 7 V2 procent, vilket föranlett bankerna
att höja den allmänna låneräntan till ej mindre än 8 å 8 V2 procent
Nu giver en av bostadskommissionen på sin tid verkställd utredning rörande
belåning av bostadsfastigheter i Sverige vid handen, att fastighets
ägare till övervägande del laborera med lån, som äro underkastade räntefotens
omedelbara växlingar, ett förhållande, som knappast torde hava
undergått någon förändring från den tid, undersökningen avser. Om
också endast inteckningslån i bank, vilka blott utgöra en mindre del av
den totala i bostadsfastigheter intecknade gälden, gjorts till föremål för
räntestegring upp till 8 eller 8 V2 procent och även om enskilda personer
torde betinga sig t. o. m. högre ränta, lärer den genomsnittliga inteckningsräntan
visserligen icke hava stigit till denna extraordinärt höga nivå,
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 352.
39
men den torde i allt fall ej hava undgått att röna ett starkt inflytande
av den allmänna räntestegringen.
Enligt nu gällande lag äger socialstyrelsen rätt att i vissa fall nedsätta
ifrågavarande nu gällande procenttal (50 %), dock till lägst 40 procent.
Denna rätt synes numera, då ytterligare utvidgningar av den fria
latituden föreslås, kunna saklöst bortfalla beträffande den bibehållna femtioprocentgränsen,
så mycket hellre som styrelsen icke i något fall funnit
det påkallat att sänka gränsen ifråga. Någon liknande rätt att sänka de
ovan föreslagna tioprocentgränserna synes icke höra medgivas.
Ytterligare har i förslaget vidtagits sådan ändring, att hyresnämnd
otvetydigt skall vara skyldig att respektera vederbörande fria latitud, även
där hyresstegringen gått utanför dess ram och nämnden sålunda är
behörig att över huvud taget ingripa reglerande.
Slutligen må erinras, att den ifrågasatta ändringen skulle påkalla
vissa jämkningar i 8 § 4 mom., vilka i förslaget också bliva vidtagna.
Den i det föregående behandlade fria hyresstegringslatituden gäller
icke obetingat beträffande mindervärdiga lägenheter. Eedan tidigare har
det gjorts gällande, att den fortgående hyresstegringen visserligen vore
oundviklig såsom en allmän företeelse, men att den i allt fall icke i
samma grad borde få komma till uttryck beträffande sämre lägenheter.
Ett visst erkännande gavs åt denna synpunkt vid lagens revision under
år 1920, då det tidigare uttrycket »lägenhetens uppenbart mindervärdiga
beskaffenhet» i detta sammanhang, med uteslutande av ordet »uppenbart»,
mildrades till endast »lägenhetens mindervärdiga beskaffenhet». Det råder
knappast något tvivel om att lägenheter mera sällan av hyresnämnderna
bliva stämplade såsom rent mindervärdiga. Men däremot torde det icke
vara ovanligt, att hyresvärdar taga hyresstegringslagens tillvaro till intäkt
för att försumma lägenheternas underhåll. Tidigare under kristiden,
då vissa för reparationer erforderliga materialier, exempelvis zinkplåt och
linolja, voro nära nog omöjliga att uppbringa och i allt fall betingade rent
abnormt uppdrivna priser, kunde en dylik försumlighet understundom
vara ursäktlig. Numera kan åtminstone ej något sådant skäl åberopas
till försvar för dylik försumlighet. Vidare torde det förekomma, att
lägenheter, utan att vara direkt mindervärdiga, äro av så dålig beskaffenhet,
att de endast till följd av rådande knapphet på bostäder betalas
med hyror, som nämnvärt överstiga 1914 års hyror. Beträffande hyrorna
för dylika särskilt dåliga lägenheter torde man kunna antaga, att de icke
skola nämnvärt influera på den hyresnivå, som en gång kommer att öva
inflytande på nyproduktionens ekonomiska betingelser.
Samtidigt med de icke obetydliga lättnader i fråga om hyrespris
-
Mindervär
diga lägen
heter.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
bildningen, som styrelsen i det föregående föreslagit, får styrelsen därför
förorda en skärpning av hithörande regel. Styrelsen föreslår sålunda en
ändring av 6 § 2 mom. av innehåll, att hyresnämnd skall äga befogenhet
att till prövning upptaga mindre hyresstegring än den eljest obetingat
medgivna, då nämnden finner lägenhetens nödtorftiga underhåll vara av
hyresvärden försummat eller att lägenheten eljest är av särdeles dålig beskaffenhet.
Om också den föreslagna formuleringen torde innebära en tydlig
skärpning av den gällande, lärer den dock icke av hyresgäster kunna åberopas
för att nu framtvinga allehanda reparationsarbeten, som utan verklig
olägenhet väl kunna anstå. Det är också ur bostadsproduktionens synpunkt
av vikt att icke med sådana arbeten onödigtvis binda den yrkesskickliga
arbetskraften.
Ersattningför Enligt 6 § 1 mom. första stycket sista punkten och enligt 7 §
varmvatten, äger hyresnämnd att i vissa fall, där hyresvärden enligt hyresavtalet har
att besörja lägenhetens uppvärmning eller att tillhandahålla varmvatten,
besluta om den ersättning, som skall utgå för sådana förmåner. Vid
bestämmandet härav torde hyresnämnderna visserligen hava tillämpat
olika beräkningsmetoder, men torde dessa alla hava avsett att tillerkänna
hyresvärden en ersättning, som under förutsättning av klok ekonomi
och omtanke motsvarat hans verkliga utgifter för ändamålet. Till följd
av tidigare oupphörliga stegringar av bränslepriserna blev det nödvändigt
att i vissa fall tillämpa en s. k. glidande skala. Nu inträffade emellertid,
att läget och den blivande utvecklingen på bränslemarknaden sistlidna
höst på grund av åtskilliga samverkande faktorer i allmänhet helt
och hållet felbedömdes. Tvärt emot vad då befarades, bär särskilt kolmarknaden
under senare tid på ett överraskande sätt kännetecknats av
riklig tillgång och starkt fallande priser. Denna utan tvivel mycket förklarliga
felbedömning föranledde åtskilliga fastighetsägare att i god tid
på hösten, medan priserna voro vida högre än nu, tillförsäkra sig det
för vintern erforderliga bränslet. Det har då från visst håll framhållits,
att om hyresnämnderna med tillämpning av glidande skalor fastställde
förevarande ersättningar till belopp, som betingades av de under varje
del av eldningssäsongen gällande bränslepriserna, skulle de hyresvärdar,
som inköpt bränsle under hösten, kunna tillskyndas betydande förluster.
Till förebyggande härav borde lämpliga föreskrifter inflyta i lagen.
För egen del måste styrelsen biträda denna uppfattning så till vida,
att en hyresvärd, som hösten 1920 av påtaglig omsorg för sina hyresgästers
bästa och i syfte att kunna fullgöra sina förpliktelser mot dessa
ansåg sig böra inköpa bränsle, icke bör tillskyndas förlust till följd av
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
sin sålunda ådagalagda omsikt. Detta lärer emellertid få anses framgå
av berörda stadganden, att ersättningen ifråga skall fastställas till skäligt
belopp. Om styrelsen sålunda ansett sig böra behandla den framkastade
synpunkten, har dock ett inskärpande av berörda billighetshänsyn icke
ansetts behöva komma till uttryck i själva lagtexten.
I avgivna yttranden hava Stockholms hyresnämnder i likalydande
form gjort ett påpekande beträffande föreskrifterna i 6 § 3 mom. Efter resnämnds
att hava redogjort för föreskrifternas innehåll anföra nämnderna följande: 1
»Det har nämligen hänt, att en värd uppskjutit träffande av hyresavtal förfallen
till dao-en efter den, då hyran överenskommits vara förfallen till betalning, samt gh.y™.
såsom “villkor för avtalets träffande fordrat, att hela hyresbeloppet betalades i 5 0 m m-i
förskott, vanligtvis hela årshyran. Angående hyresbeloppets storlek har värden
tidigare’ icke velat yttra sig, varigenom hyresgästen i fråga betagits möjligheten
att i tid vända sig till nämnden för att få den begärda hyrans skålighet
Drövn fi
Hyresnämnden hemställer därför, att sista punkten i 6 § 3 mom. i ny lag
ändras syfte att förebygga nyssberörda olägenhet.»
Utan tvive erbjuder den nuvarande formuleringen av ifrågavarande
stadgande en möjlighet för hyresvärd att undandraga hyresbelopp
hyresnämnds prövni ''g pa sätt, som icke torde vara asyftat eller tidigare
förutsett. Denna mi lighet att kringgå lagen torde kunna få. allmännare
betydelse, då fråga är om uthyrning till hyressökande och ej endast om
förlängning av redan stående hyresavtal. Styrelsen har med hänsyn
därtilf föreslagit en ändring i förevarande bestämmelse i syfte att förhindra
lagens kringgående på ovan antytt sätt.°
I 8 § 2 mom. meddelas vissa regler angående en tvångsvis införd uppsägning
uppsägningsskyldighet beträffande avtal, som träffats att utan uppsäg-j iyresavning
upphöra å viss dag. Stadgandet har till syfte att förebygga ett^g § 2 mom.)
träffande av dylika avtal i syfte att kringgå den nuvarande lagens
grundläggande bestämmelser i fråga om inskränkningar i uppsägningsrätten.
Enligt avgivna utlåtanden har det emellertid inträffat, att hyresvärd,
som av giltig anledning önskat efter viss tid disponera över lägenhet,
’ föredragit att låta denna stå outhyrd under mellantider hellre'' än
att riskera, att han, då han en gång behöver lägenheten, ej skulle kunna
frigöra den från däri upplåten hyresrätt. Det göres gällande, att man
häri skulle hava att finna en av anledningarna till det påtalade missförhållandet,
att lägenheter stå oanvända. Bestämmelser, som medgåve
hyresnämnd att redan före ett avtals träffande lämna samtycke till att
detsamma efter viss tid, utan skedd uppsägning, upphörde att gälla, borde
därför meddelas.
För egen del finner styrelsen de återgivna synpunkterna värda be
Biliang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 käft. (Nr 352.) 6
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
aktande och har i sitt förslag till momentet fogat ett nytt stycke, enligt
vilket den ifrågasatta behörigheten skulle tillerkännas hyresnämnderna,
angående 1 12 § stadgas en omfattande anmälningsplikt beträffande hyres
hvresavtal.
avtals träffande och upphörande. Ifrågavarande anmälningsskyldighet
(12 §.) torde i första hand få anses åsyfta att förskaffa det nödiga uppgiftsmaterialet
för anordnande av den bostadsförmedling, varom i 13 § föreskrives.
Vidare lärer syftet vara att hålla hyresnämnd underkunnig om
sådana formellt frivilliga överenskommelser om oskäligt höjd hyra, där
man kan misstänka, att hyresgästen av en eller annan anledning icke vill
göra anmälan till hyresnämnd, men där nämndens ingripande utan sådan
anmälan vore påkallad. Stadgandet i andra punkten torde endast avse
att bereda hyresnämnd tillgång till de uppgifter om hyra för tid före
den 1 oktober 1915, som erfordras för tillämpningen av 6 § 2 mom.
I derå avgivna utlåtanden ifrågasättes, om icke hela 12 § kunde
saklöst utgå ur lagen. Såsom exempel må anföras hyresnämndens i
Uppsala yttrande härom, i vilket nämnden i expressiv form gör sig till
tolk för denna uppfattning. Nämnden yttrar sålunda:
. »Vad åter angår 12 § så måste det erkännas, att dess bestämmelser så gott
som icke alls efterlevas. Att genom massåtal söka få ändring häri skulle säkerligen
uppfattas som en mycket förhatlig åtgärd, och då hyresnämnden icke kan
nnna, att något nyttigt ändamål kan vinnas genom anmälningspliktens fullgörande
anser nämnden, att dessa bestämmelser och således även motsvarande straffbestämmelser
i 18 § 2 mom. saklöst kunde ur lagen uteslutas.»
Styrelsen kan ej undgå att uttala sin anslutning i vissa delar till
det anförda yttrandet. Att stadgandet icke allmänt efterleves torde vara
uppenbart, och säkerligen gäller detta i första hand beträffande sådana
hyresavtal, som främst borde komma till hyresnämndens kännedom, nämligen
sådana, som innefatta överenskommelser om oskälig hyra. Redan
en sådan allmänt bristande efterlevnad talar för stadgandets upphävande.
Än mera sällsynt torde det vara, att hyresnämnd, på grund av sålunda
ingiven anmälan om hyresavtals träffande, på eget initiativ ingriper och
ieglerai hyian. Däremot torde mera samvetsgranna och hovsamma hyresvärdar
verkställa föreskrivna anmälningar och därvid erfara en besvärande
känsla av att i sina mellanhavanden med sina hyresgäster vara
beroende av en lagstiftning, som egentligen icke är avsedd att drabba
dem. Det här anförda gäller närmast första punktens andra del, nämligen
orden: »än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om
fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den
förutvarande och den höjda hyrans belopp». Dessa ord synas, .med vidtagande
av en mindre omredigering av punktens förra del, kunna under
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
43
alla förhållanden saklöst utgå ur lagen. Detsamma gäller även de ord i
första punkten, som syfta på skyldigheten att meddela uppgift om viss,
tidigare gällande hyra.
Stadgandet i första punktens förra del utgör till viss del underlaget
för den bostadsförmedling, som jämlikt 13 § skall anordnas i de städer, där
lagen äger tillämpning, och får styrelsen härtill återkomma vid behandlingen
av sistnämnda paragraf. Här må endast framhållas, att då tillämpligheten
av 6 och 8 §§ från och med den 1 oktober inskränkes till bostadslägenheter,
så bör också denna anmälningsplikt i allt fall inskränkas till
samma lägenhetskategorier.
Yad slutligen angår andra punkten i paragrafen synes den, vid
bifall till styrelsens ovan framlagda förslag till omläggning av 6 § 2
mom., komma att få så ringa praktisk betydelse, att den bör kunna ur
lagen utgå.
I 13 § föreskrives, att kommunal bostadsförmedling skall anordnas Bostadsföri
städer, där lagen äger tillämpning. Det torde vara överflödigt att utveckla
det behjärtansvärda syftet med denna bestämmelse, som i viss
mån kan sägas hava förverkligat ett länge närt önskemål inom bostadsintresserade
kretsar.
Emellertid kan det ifrågasättas, om icke de meddelade föreskrifterna
erhållit ett alltför vidsträckt tillämplighetsområde. Enligt dessa skall
bostadsförmedling anordnas i alla städer, där förevarande lag äger tilllämpning,
sålunda i regel i alla städer, vilkas mantalsskrivna folkmängd
vid 1916 års ingång översteg 5,000. Men det torde i själva verket vara
opåkallat att vidtaga dylika åtgärder i orter, som äro så små, att
ett sammanförande av den uthyrande hyresvärden och den hyressökande
hyresgästen med lätthet ordnas under hand. Bostadsförmedling i egentlig
mening lärer knappast kunna bedrivas till verkligt gagn, så framt icke
utbud och efterfrågan samlas under i någon mån så att säga börsmässiga
former. Denna omständighet synes tala för att ifrågavarande bestämmelses
tillämplighetsområde inskränkes till städer med mera betydande
folkmängd.
Jämväl för de större städernas vidkommande har den nuvarande
abnorma disproportionen mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden
verkat förryckande på ifrågavarande institution. Emellertid torde
dessa förhållanden bliva väsentligt förändrade, så snart uppsägningsrätten
frigives.
Inför övervägande av förslag om lämpliga lättnader i bestämmelserna
har styrelsen i första hand ansett sig böra föreslå, att bestämmelserna
ifråga icke måtte äga tillämpning i mindre städer, förslagsvis
44
Kungl. May.ts proposition nr 352.
sådana, vilkas mantalsskrivna folkmängd vid 1921 års ingång ej uppgick
till 15,000. Ytterligare har styrelsen ansett sig böra taga fasta
på en tanke, som framkommit i länsstyrelsens i Göteborgs och Bobus
län utlåtande om lagstiftningen, nämligen att göra tillämpligheten av
stadgandet i förevarande paragraf och därmed också av stadgandet i
12 §, sådant det lyder enligt styrelsens förslag, till viss grad beroende
av kommunens beslut. Det ligger nämligen i sakens natur, att hithörande
fråga är att betrakta som eu väsentligen kommunal angelägenhet.
Styrelsen föreslår sålunda, att stadgandet i och med lagens utfärdande
upphör att gälla för städer, vilkas mantalsskrivna folkmängd vid
1921 års ingång icke uppgick till 15,000 men att det fortfar att gälla
för större städer, där lagen över huvud taget tillämpas. Tillika inrymmes
rätt för Kungl. Maj:t att, på därom av stadsfullmäktige gjord framställning,
medgiva undantag från stadgandets tillämpning även i städer med
minst 15,000 invånare.
<)cker i form I och med en dylik inskränkning i fråga om förevarande stadgan
aV
m° m. °P dens tillämplighetsområde har det emellertid ansetts lämpligt att giva en
mera generell form åt bostadsförmedlingsverksamheten. Den bör sålunda
enligt styrelsens uppfattning icke längre omfatta endast smärre lägenheter
utan anordnas såsom en allmän så att säga bostadsbörs, där så
vitt möjligt ortens hela bostadsmarknad i fråga om såväl utbud som
efterfrågan bör samlas. I förslaget har därför den inskränkande bestämmelsen,
att bostadsförmedlingen skall avse endast lägenheter om
högst tre rum och kök, uteslutits.
Styrelsen har vidare att yttra sig i frågan, huruvida särskilda lagbestämmelser
kunna anses påkallade i syfte att förebygga, att såsom villkor för
upplåtelse eller överlåtelse av bostadslägenhet kräves övertagande av möbler
eller annan egendom mot oskälig köpeskilling. I stor utsträckning hava
såväl länsstyrelser som hyresnämnder förordat införande av bestämmelser
mot ocker i dylik form, som, åtminstone vad större orter angår, förefaller
vara icke ovanligt. Från vissa håll göres gällande, att ocker i
denna form skulle kunna drabbas av den nu gällande lagens bestämmelser
i antingen 6 § 1 mom., jämfört med samma paragraf 4 mom.,
eller i 19 §. Häremot må emellertid erinras, att i båda dessa lagrum
endast omnämnes fall, där vid uthyrning av vissa lägenheter fordras
oskäligt vederlag. I allmänhet bedrives emellertid dylikt ocker icke i
samband med uthyrning utan vid överlåtelse av hyresrätt till lägenhet,
varvid nämnda lagrum icke torde vara tillämpliga. I 19 § föreskrives
visserligen, att såsom uthyrning av lägenhet skall anses även upplåtande
eller överlåtande av delägarrätt i fastighet eller i bolag eller förening, som
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen är att vinna eller bevara
tillgång till lägenhet. Även om denna föreskrift ej oväsenligt utvidgar
gränsen för straffbart ocker på bostadsmarknaden, inbegriper den dock
icke straff mot ocker i förevarande form.
Införandet av särskilda bestämmelser mot ocker i den formen, att
oskälig köpeskilling för övertagande av möbler eller annan egendom avfordras
den, som önskar övertaga hyresrätten till en lägenhet, anser sig
styrelsen böra tillstyrka. Närmast kommer härvid i betraktande, att sådant
ocker torde bedrivas i icke ringa omfattning och ofta under stötande
former. Särskilt motbjudande är dylikt ocker, därför att det utgör
den form, varigenom innehavet av en lägenhet, med tillhjälp av
en ekonomisk kristidslagstiftning, som utfärdats för att skydda hyresgäster
mot sociala vådor, just av dessa göres till föremål för ekonomiskt
utbyte. De, som åtnjuta skydd mot hyresocker, begagna detta skydd
för att själva driva liknande ocker. Säkert är, att överlåtelse av möbler
mot en mer eller mindre oskälig köpeskilling utgör en form, under
vilken hyresrätten till en lägenhet kan av innehavaren på ett otillbörligt
sätt utnyttjas till vinning. Yarje sådan möjlighet torde främja
den osunda spekulation på bostadsmarknaden, som på ett så olyckligt
sätt bidrager till skärpande av bostadsnöden. Styrelsen anser därför, att
eventuella nya ockerbestämmelser i ämnet böra inbegripa varje form av
vederlag för överlåtande av hyresrätt till lägenhet. Tillika må erinras,
att sådana bestämmelser knappast kunna anses såsom något principiellt
nytt i lagen. De äro snarare att anse som en komplettering av de
likartade, nu gällande reglerna i 19 §, ehuru de rikta sig mot former av
ocker, som hittills lämnats obeivrade.
De nya bestämmelser mot ocker i form av möbelköp m. m., som Allmänna
styrelsen sålunda vill förorda, synas böra få sin plats i 19 §, som inne- ock^rejse^äm''
fattar hittills gällande bestämmelser mot ocker. Styrelsen anser sig i (10 ''
detta sammanhang böra ytterligare något beröra föreskrifterna i denna
paragraf.
Formuleringen av första momentets första punkt torde åsyfta, att
stadgandet skall gälla samtliga de lägenhetskategorier, som icke hemfalla
under 6 §. Härvid må emellertid framhållas, att av lagens ordalydelse
icke tydligt framgår, huruvida samma inskränkning skall gälla stadgandet
i momentets andra punkt eller icke. Gäller en sådan inskränkning,
skulle exempelvis tagande av oskäligt vederlag i fråga om s. k.
köp av lägenheter, vilka blivit tagna i bruk första gången den 25 maj
1917 eller senare, hemfalla under lagen, under det att sådana lägenheter,
som blivit tagna i bruk tidigare, icke hemfölle under lagen. Då s. k.
46
Åklagares andel
i böter
och viten
m. m.
(21 §•)
Rungl. Maj:ts proposition nr 352.
lägenhetsköp beträffande äldre lägenheter icke hemfalla under 6 §, lärer
ingen anledning föreligga, att de skulle undantagas från tillämpligheten av
19 §. Denna oklarhet skulle undanröjas, om åt stadgandet i första
stycket gåves den formen, att det generellt omfattade alla lägenheter;
den nu svårfattligt formulerade inskränkningen, som inbegripes i orden
»annan lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthyrts till bostad samt
den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i bruk», torde i allt fall med
full tydlighet framgå av momentets andra stycke. Dessa ord synas
därför böra utgå. I stället bör tydligt inskärpas, att stadgandet avser
såväl möblerad som omöblerad lägenhet. Stycket skulle alltså börja med
endast följande ord: »Den som vid uthyrning av lägenhet, möblerad eller
omöblerad, fordrar eller mottager etc.»
Med den föreslagna omformuleringen av 19 § böra straffbestämmelserna
i 15 §, i vad de avse överlåtelse av hyresrätt till omöblerad
lägenhet, utgå ur lagen.
I 21 § stadgas, att böter och viten m. in., vilka kunna utgå enligt
denna lag, skola tillfalla vederbörande samhälle. Det har såsom en
åtgärd i syfte att åstadkomma lagens strängare efterlevnad i vissa punkter
ifrågasatts att föreskriva, att allmänna åklagaren, på vilken det ankommer
att väcka atal för förseelser mot lagen, skulle erhålla viss
andel i sådana böter och viten m. m. I tidigare omförmälda cirkulärskrivelse
till Kungl. Maj:ts befallninghavande anmodades dessa, bland
annat, att beträffande tiden efter den 1 januari 1919 införskaffa upplysning
i huru många fall anmälan hos allmän åklagare om förseelse
mot ifrågavarande lag ägt rum samt i huru många fall åtal för sådan
förseelse blivit anställt. Av de med anledning härav meddelade upplysningar
synes icke framgå, att allmänna åklagaren skulle eftersatt sin
skyldighet åtta förekommande fall anställa åtal för förseelse blot lagen.
I princip måste det anses oriktigt att göra efterlevnaden av eu
lag, som berör det för närvarande synnerligen grannlaga och ömtåliga
förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst eller hyressökande beroende
av åklagarens ekonomiska intresse. Ett inkopplande av ett sådant'' intresse
kunde till och med tänkas leda till provokation av det mest
förhatliga slag.
Med anledning härav avstyrker styrelsen varje ändring i lagen i
syfte att bereda allmän åklagare andel i böter och viten m. m.
Av liknande skäl anser sig styrelsen ej heller kunna förorda ett
fi amkastat förslag till sådan ändring av 21 §, att vad gärningsmannen
enligt ockerbestämmelserna 19 § 2 mom. kan förpliktas utgiva, skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 352. 47
tillfalla den, som till den straffande erlagt det såsom oskäligt Imtunna
vederlaget.
Ytterligare har styrelsen att yttra sig i frågan, huruvida bestämmelser
kunna anses påkallade i syfte att förhindra, att lägenheter, som
med fördel kunna användas till bostad, utan trängande skäl stå oanvända.
Till en början må erinras, att hithörande spörsmål tidigare
vant föremål för uppmärksamhet. I samband med avlåtandet av 1918
års proposition (nr 213) rörande hyresstegringslagen avstyrkte föredragande
departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att
dylika bestämmelser inflöte i nämnda lag och hänvisade därvid till då
föreliggande förslag till ändring i förfoganderättslagens 5 §.
För egen del får styrelsen anföra följande. Man torde kunna utgå
ifrån att under nu rådande bostadsnöd alla lägenheter, som över huvud
taget kunna brukas såsom bostad, med ytterst sällsynta undantag verkligen
kunna komma till användning för sådant ändamål. När så icke sker, torde
man sålunda alltid hava att söka alldeles speciella orsaker därtill. Såsom
i annat sammanhang framhållits, kan det härvid vara fråga om motiv,
som ej utan vidare kunna stämplas såsom illojala, nämligen i de
fall, där eu person, som av olika anledningar mera tillfälligtvis icke behöver
disponera sin lägenhet, låter denna stå oanvänd under mellantiden.
I den mån verkliga missförhållanden härav kunna uppstå, torde de förebyggas
genom det föreslagna tillägget till 8 § 2 mom. och synas därför
ej påkalla ytterligare uppmärksamhet.
Eljest torde förekomsten av oanvända lägenheter bero på spekulation
i eu eller annan form eller måhända någon enstaka gång på tredska
hos en hyresvärd, när hyresnämnden förvägrat honom samtycke till att
upplåta en bostadslägenhet till annat ändamål, exempelvis till kontorslokaler.
Det är i huvudsak sådana fall, där företeelsen bottnar i spekulationsintressen,
vid vilka styrelsen i det följande ämnar uppehålla sig.
Till en början bör framhållas, att det ingalunda är enbart hyresvärdar,
som använda outnyttjade bostadslägenheter såsom spekulationsobjekt.
Det är måhända ännu vanligare, att hyresgäster söka använda
hyresrätten till lägenheter, som de icke själva behöva, till ekonomiskt
utbyte, vanligen i den formen, att såsom villkor för överlåtelse av hyresrätten
kräves avtal om allehanda köp mot oskäligt vederlag. Dylik
spekulation har redan i det föregående berörts, och till dess stävjande
har föreslagits en viss omläggning av ockerbestämmelserna i 19 §.
I den mån liknande spekulation bedrives från hyresvärdars sida,
torde den vanligen gå ut på att tvinga den hyressökande att mot oskäligt
vederlag förvärva hela fastigheten eller ock delägarrätt i samman
-
Oanvända
lägenheter.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 353''.
slutning — bolag eller förening — som äger fastigheten. Redan med nu
gällande formulering av 19 § är ocker i den senare formen i vissa fall
otvetydigt straffbelagt, och styrelsen har ovan föreslagit sådan utvidgning
av dessa bestämmelser, att allt ocker, som bedrives under dylika former,
skulle kunna drabbas av berörda bestämmelser.
Det kan emellertid icke förnekas, att hittills gällande ockerbestämmelser
knappast visat sig effektiva och att s. k. lägenhetsköp mången gång
kunnat bedrivas ostraffat, ehuru det avtalade vederlaget måst anses
oskäligt. Man torde på detta område möta svårigheter, som'' äro gemensamma
för all ockerlagstiftning, och som icke torde låta sig övervinna
endast med ofta förordade »smidigare och mera effektiva bestämmelser».
Emellertid föreligga numera i flera avseenden ändrade förhållanden,
som alltmer torde komma att spela ifrågavarande spekulanter
vinsten ur händerna och därmed också automatiskt förhindra ett dylikt
förfaringssätt. Till en början må sålunda erinras, att den fortgående
stegringen av den allmänna hyresnivån bidrager att göra hyresförlusten
på en outhyrd lägenhet allt större. Vidare torde den vikande ekonomiska
konjunkturen bidraga till att de, som kunna och vilja till snart
sagt varje pris förvärva en fastighet eller delägarrätt till en sådan för
att komma i besittning av en lägenhet, bliva alltmer sällsynta. Slutligen
torde en eventuell köpare alltid räkna med den tidrymd, under vilken
han kan betrakta innehavet av den dyrt förvärvade lägenheten såsom
en särskild vinst, d. v. s. den tidrymd, under vilken han ej på
annat sätt än genom extraordinär ekonomisk uppoffring anser sig kunna
komma i besittning av en lägenhet. Denna vinst minskas givetvis
för varje dag, i den mån man nalkas den tid, då tillgången skall svara
mot behovet, eller åtminstone då hyresstegringslagens upphävande ökar
utsikterna att kunna förhyra en lägenhet. Härvid kommer säkerligen en
viss optimism att verka ytterligare återhållande på köplusten; så snart
nybyggnader här och där uppstå, torde framtidsutsikterna bedömas väsentligt
ljusare. Man saknar icke alldeles stöd i erfarenheten för sådana antaganden.
Det är i viss mån samma företeelse, då egnahemsbyggare nu
synas ställa sig avvaktande inför hoppet om fallande byggnadskostnad;
man uthärdar hellre ögonblickets otrevnad än att riskera att gå miste
om den vinst i form av minskade utgifter, som prisfallet kunde medföra.
Liknande erfarenheter kunna även hämtas från livsmedelsmarknaden
under kristidens senare skede; medan ännu varubristen var tryckande,
upphörde dock det florerande ockret i och med att förhoppningar om
rikligare tillgång började göra sig gällande.
Styrelsen har emellertid med hänsyn dels till den påtalade företeelsens
utan tvivel motbjudande natur, dels ock till den omständig
-
Kungl. Majits proposition nr 352.
49
heten, att så pass allmänt som skett förordats införande i lagen av bestämmelser
till stävjande av förfaringssättet, ansett sig böra närmare
undersöka, huru sådana bestämmelser eventuellt skulle kunna utformas.
Till en början må erinras'', att bostadslägenheter för närvarande
jämlikt 5 § i lagen den 26 april 1918 om förfogande över viss egendom
under utomordentliga av krig föranledda förhållanden kunna göras till
föremål för statsbeslag. Om nämnda lag, som upphör att gälla den 28
februari innevarande år, icke ytterligare i tiden utsträckes till sin giltighet,
kunde, med därifrån hämtade mönster, liknande bestämmelser införas i
hyresstegringslagen. Ett sådant tillvägagångssätt vore så till vida lämpligt,
som man därigenom icke beträdde helt nya vägar utan kunde bibehålla
rättsregler, vilka i viss mån, ehuru på andra områden, kunna
anses prövade. Även med bortseende från förfoganderättslagens i påfallande
grad exceptionella beskaffenhet, måste emellertid gentemot en
sådan tanke resas starka betänkligheter av närmast ekonomisk och praktisk
natur. Sålunda skulle kronan vid beslag av bostadslägenheter bliva
direkt ekonomiskt ansvarig för de ersättningar, som därvid behövde utbetalas.
Med hänsyn till att förfaringssättet, i viss mån med avsteg
från vanliga rättsregler, innebure ett våldsamt ingrepp i enskild mans
rätt, torde dessa ersättningar behöva utmätas med så pass rundliga belopp,
att kronan vid upplåtande av beslagtagna lägenheter knappast
kunde betinga sig motsvarande gottgörelse. Statsverket kunde härigenom
åsamkas betydande förluster. Vidare kunde beslagtagandet, i och med att
det skedde för kronans räkning, knappast överlåtas åt någon underordnad
myndighet, utan måste i varje särskilt fall göras till föremål för Kungl.
Maj:ts prövning och beslut. Det toi’de ej behöva närmare uppvisas, att
hela prövningsförfarandet härvid skulle bliva till ytterlighet omständligt.
Det bör också framhållas, att, styrelsen veterlig!, förfoganderättslagen
aldrig tillämpats i syfte att bereda enskild person ''bostad. Om också
tidsperioderna för nämnda lags giltighet torde hava varit i bidragande
orsak härtill — den tid, för vilken en lägenhet skulle kunna beslagtagas,
sammanfaller ej med brukliga hyresterminer — kan det ej betvivlas, att
procedurens ovighet utgjort ett bestämt hinder för förfoganderättslagens
tillämpning beträffande bostadslägenheter. På anförda skäl finner styrelsen
den antydda möjligheten praktiskt utesluten.
Det har från vissa håll framkastats, att hyresnämnderna eller
Kungl. Maj:ts befallningshavande borde erhålla rätt att för hyressökandes
räkning förfoga över oanvända lägenheter. Då det, såsom nyss anförts,
härvid knappast kunde bliva tal om det allmänna såsom ekonomiskt ansvarig
part vid det sålunda uppkomna rättsförhållandet, måste man tänka
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 käft. (Nr 352.) 7
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
sig ett förfaringssätt under den formen, att vederbörande myndighet
tvångsvis införde ett hyresavtal mellan tvenne enskilda personer. Måhända
vore denna utväg icke alldeles otänkbar, ehuru den i civilrättsligt
hänseende utan tvivel skulle möta betydande svårigheter, bland annat i
fråga om själva betingelsen för vederbörande myndighets ingripande.
Då dessa svårigheter återkomma jämväl i det tredje alternativ,- vilket
styrelsen i det följande ämnar närmare undersöka, och då sistnämnda
alternativ i övrigt synes vara det, som, relativt sett, lättast kunde komma
till utförande, behandlas de i samband med detta.
Denna tredje utväg, som förordats i flera avgivna utlåtanden, är
att tillerkänna hyresnämnderna, eventuellt Kungl. Maj:ts befallningshavande,
befogenhet att, under vissa villkor, genom vitesförelägganden söka
förmå vederbörande att träffa anstalter för lämplig användning av outnyttjade
bostadsutrymmen.
I första hand måste man självfallet fastställa, vad som borde åsyftas
med att ett bostadsutrymme stode outnyttjat på sätt, som kunde medföra
befogenhet för hyresnämnd att begagna sig av ett vitesföreläggande.
Härvid hade man att taga ståndpunkt till frågan, huruvida den
rättsliga eller den faktiska dispositionen av en lägenhet, eller med andra
ord frågan, huruvida en lägenhet vore outhyrd eller oanvänd, skulle vara
avgörande i detta hänseende. I förra fallet måste till en början givetvis
göras inskränkningar för sådana fall, där lägenhet vore fritt upplåten
eller av ägaren själv begagnad. Bestämmelser i enlighet med detta
alternativ skulle emellertid med all sannolikhet alltför lätt kunna kringgås.
Sålunda skulle en hyresvärd, sedan förslag i ämnet blivit framlagt
och eventuellt blivit av riksdagen godkänt, alltid hava tillräckligt rådrum
att före en ny lags utfärdande hinna träffa skenkontlakt om lägenhetens
uthyrning. Ett vitesföreläggande vore därmed uteslutet och husägaren
kunde på det sätt, som nu påtalas, använda den tomma lägenheten
som spekulationsohjekt.
Skulle man åter fästa huvudvikten vid att lägenheten faktiskt stode
oanvänd, inställde sig likaledes svårigheter av såväl praktisk som rättslig
art. Det skulle nämligen vara ytterst vanskligt att i det individuella
fallet avgöra, huruvida en lägenhet stode oanvänd eller icke. Hyresvärden
kunde exempelvis låta lägenheten, undergå reparation och därvid
uttänja arbetet härmed under snart sagt vilken tid som helst, så mycket
lättare som de hittills rådande arbetsförhållandena inom byggnadsfacket
osökt inbjuda till allehanda undanflykter i sådan riktning. Vidare kunde
hyresvärden göra gällande, att lägenheten i viss grad disponerades av
honom själv.
Kungl. Maj:ls proposition nr 352.
51
Än större svårigheter skulle inträda i de fall, där hyresgäst hade
avtalad dispositionsrätt till lägenhet men läte denna stå obegagnad.
Yitesföreläggandet kunde då knappast drabba hyresvärden, som genom
avtalet frånhänt sig rätten att förfoga över lägenheten. Men i sådant
fall kunde man ej heller utan vidare rikta vitesföreläggandet mot hyresgästen,
som ingalunda har obetingad rätt att uthyra en förhyrd lägenhet
till annan person. Sålunda må erinras om stadgandet i 3 kap. 7 §
i lagen deu 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, vilket lyder:
»Vill hyresgästen till annan överlåta lägenheten, inhämte förut hyresvärdens samtycke
till överlåtelsen. Vägras samtycke utan skälig anledning, eller lämnas ej inom en
vecka efter det framställningen gjordes hyresgästen besked, äge han, ändå att avtalet innefattar
annat förbehåll, uppsäga avtalet. Samtycker hyresvärden till överlåtelsen, svare ändock
hyresgästen till de skyldigheter, avtalet ålägger honom, utan så är att hyresvärden
tager den andre för god i hyresgästens ställe.»
Åläggandet gentemot en hyresgäst skulle sålunda innebära, att
han vid äventyr av visst vite och under förutsättning, att hyresvärden
godkände annan föreslagen hyresgäst, uthyrde lägenheten till denne.
Härvid inträffade emellertid det betänkliga, att hyresgästen jämlikt berörda
stadgande bleve skyldig att gentemot hyresvärden svara för att
honom enligt avtalet åvilande förpliktelser fullgjordes. Han skulle sålunda,
i händelse av ställföreträdarens insolvens, kunna åläggas utgifter
för eu hyresrätt, som han i viss män tvångsvis förhindrats att tillgodogöra
sig på sätt, han själv funnit lämpligt.
Därest hyresvärden vägrar att godtaga föreslagen ställföreträdare,
äger hyresgästen enligt nämnda lagrum rätt att uppsäga avtalet. Om
hyresgästen begagnade sig av denna rättighet, varigenom lägenheten
frigjordes från den upplåtna hyresrätten, kunde hyresnämnden rikta sitt
vitesföreläggande mot hyresvärden. Visserligen skulle härav vållas åtskillig
tidsutdräkt, men förfaringssättet läte sig dock konsekvent genomföra.
Nu är det ej uteslutet, att man hade att räkna med att ett rent
skenkontrakt förelåge. Hyresgästen kunde då i samförstånd med hyresvärden
vägra att för sin del uppsäga hyresavtalet. Även andra, mindre
illojala skäl till sådan vägran kunde förebäras. Om man ville förebygga
ett kringgående av det ifrågasatta stadgandet, behövde detta sålunda
innefatta rätt för hyresnämnden att, om hyresvärden vägrade att lämna
samtycke till lägenhetens uthyrning i andra hand, vid enahanda vite
förelägga hyresgästen att uppsäga hyresavtalet. Det förefaller styrelsen,
som om införande i lagen av sådan rätt för hyresnämnd skulle innebära
en så utomordentlig skärpning av hithörande lagstiftning och ett så tydligt
avsteg från de allmänna grundsatser, som varit vägledande vid dess
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Möblerade
lägenheter.
utformning, att synnerliga skäl måste kunna anföras till stöd för ett sådant
stadgande som det nyss ifrågasatta. Såsom i det föregående närmare
utvecklats, torde emellertid den påtalade företeelsen icke vara av
den art, att bärande skäl för en dylik skärpning kunna anses förefinnas,
så mycket mera som lagstiftningen, enligt vad styrelsen i annat
sammanhang utvecklat, i sin helhet hör anses vara ställd på avskrivning.
Det må slutligen framhållas, att här påvisade svårigheter, vilka
skulle göra sig gällande i fråga om vitesbestämmelser, i viss mån skulle
framträda, även om fråga vore om förfoganderättsreglér.
Med anledning av det anförda har styrelsen ej ansett sig böra förorda
lagstiftningens komplettering med regler, som hava till syfte att
tvångsvis bekämpa företeelsen, att lägenheter, som med fördel kunna
användas till bostad, stå oanvända.
Det har från flera håll uttalats ett önskemål, att uthyrning av
möblerade rum skulle hemfalla under bestämmelserna i 6 §. Tagandet
av oskäligt vederlag vid sådan uthyrning, vilket enligt bestämmelserna i
19 § kan beivras såsom ocker, skulle sålunda kunna göras till föremål
för hyresnämnds reglerande verksamhet. Ehuru detta spörsmål tidigare
vid flera tillfällen varit under behandling, har styrelsen ansett sig böra
ånyo i korthet beröra detsamma.
Till en början må erinras om redan tidigare påvisade svårigheter
att tvångsvis reglera ersättning för upplåtelse av möblerade rum. Denna
ersättning inbegriper gottgörelse ej blott för själva upplåtelsen av rummet
utan vanligen tillika för vissa extra förmåner i form av lyse, värme,
städning och kosthåll m. m., som tillkomma hyresgästen. I allt fall
måste ny tfj anderätten till möblerna alltid vara att anse som en dylik
extra förmån. Det ligger i öppen dag, att, om hyresnämndernas reglerande
verksamhet icke utsträcktes till att omfatta ersättningen, i vad den
avsåge jämväl dylika extra förmåner, densamma skulle bliva utan verkan.
Lika uppenbart synes det vara, att synnerliga svårigheter skulle möta
för en hyresnämnd att objektivt värdesätta sådana förmåner.
Vidare bör framhållas, att en individuell reglering av såväl hyror
som inackorderingsavgifter blir praktiskt verkningslös, så länge bestämmelser
till skydd mot uppsägning saknas. Skulle alltså bestämmelserna
i 6 § göras tillämpliga beträffande uthyrning av möblerade rum, så vore
den givna konsekvensen, att man på motsvarande sätt måste utvidga tilllämpligheten
av stadgandena i 8 §. Detta skulle emellertid medföra
egendomliga följder, som exempelvis skulle kunna göra hotellrörelse till
ytterlighet svår och tungrodd. Om man åter skulle göra sådana undantag
beträffande tillfällig uthyrning, att exempelvis upplåtandet av hotell
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
53
• rum icke drabbades av reglerna om uppsägning, vore det alltför lätt att
kringgå lagstiftningen genom att låta upplåtelse av möblerat rum ske
under formen av eu sådan tillfällig uthyrning. Man löpte sålunda fara
att med dylika lagstiftningsåtgärder ej blott skapa verkningslösa bestämmelser
utan även att på området framlocka sådana former för hyresavtal,
som rent av skulle innebära en försämring av vederbörande hyresgästers
ställning.
Slutligen synes utbudet av möblerade rum numera av skilda orsaker
vara så pass rikligt, att betingelserna för ocker vid uthyrning av sådana
rum redan till en viss grad bortfallit.
Med anledning av det anförda anser styrelsen, att.en utvidgningav
tillämpligheten av vare sig 6 eller 8 § till möblerade rum icke vara
lämplig eller av behovet påkallad.
Da bestämmelserna i 6 och 8 §§ år 1920 inskränktes till att från Böra skoiiooch
med den 1 oktober 1921 gälla endast sådana lägenheter, som helt hemfall»1
eller delvis uthyrts till bostad, blev härigenom hyresprisbildningen såväl under 6 och
som uppsägningsrätten från och med samma datum fri beträffande bland 8
annat skollokaler. Styrelsen har nu fått sin uppmärksamhet riktad på
frågan, huruvida eu ändring i lagen kunde anses påkallad i syfte att
under lagens återstående giltighetstid bereda samma skydd i fråga om
skollokaler som beträffande bostadslägenheter.
Det torde icke kunna förnekas, att vissa skolor med fog skulle
kunna gorå''anspråk på att få åtnjuta dylikt skydd. Med hänsyn både
till lärarpersonalens existens och till lärjungarnas fortlöpande undervisning
kunde tillgodoseendet av ett sådant krav vara av ett allmänt intresse.
Närmast bleve det härvid fråga om att förebygga, att en sådan skolas
existens äventyrades genom uppsägning till avflyttning.
Emellertid må framhållas, att en hyresvärd för närvarande utan
hinder av hyresstegringslagens föreskrifter ej blott kan med laga verkan
uppsäga ett hyresavtal om eu skollokal till att upphöra den 1 oktober
1921 eller senare utan också äger rätt att i sådant fall uthyra samma
lokal till annan hyresgäst. Om man ville bereda den nuvarande hyresgästen
effektivt skydd, behövde alltså inskränkningarna i uppsägningsrätten
erhålla tillbakaverkande kraft, vilket särskilt med hänsyn till tredje
mans, d. v. s. den eventuelle nye hyresgästens rätt, måste ingiva synnerliga
betänkligheter. Dock må erinras, att liknande betänkligheter vid
ett tidigare tillfälle ansetts böra få vika inför en allvarlig situation, nämligen
då, efter motion i riksdagen, i 1919 års lag infördes retroaktiva
bestämmelser i fråga om uppsägningsrätten till vissa lägenhetskategorier.
Men det bör kunna förebringas utomordentligt starka skäl till försvar
54
ÖvergångB
bestämmel
ser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
för sådana ytterlighetsåtgärder. Styrelsen har ansett sig böra undersöka,
huruvida sådana skäl verkligen föreligga.
Givetvis finge man ifråga om dylika extraordinära skyddsföreskrifter
begränsa sig till skolor, vilkas verksamhet ägde betydelse för den
allmänna undervisningen, så att lagen ej bleve tillämplig beträffande
lokaler, avsedda för allehanda verksamhet, så snart denna i dagligt tal
rubricerades som skola (dansskolor, hushållsskolor in. in.). Redan uppdragandet
av en sådan gräns vore förenat med vissa svårigheter, då ju
självfallet även specialskolor av det mest mångskiftande slag kunna äga
stor betydelse.
Vidare må erinras, att de skolor, vilkas verksamhet helt och hållet
bekostas av allmänna medel, endast i undantagsfall torde vara hänvisade
till förhyrda lokaler. Vad åter angår privatskolor, torde dessa, i den
mån deras verksamhet är av nämnvärd betydelse för vårt skolväsen, i
regel åtnjuta bidrag av statsmedel. Det synes då hava legat närmast
till hands, att dessa, därest de såge sin verksamhet äventyras till följd
av hyresuppsägning, skulle framlägga sina bekymmer hos den statliga
uppsiktsmyndigheten för skolväsendet. Enligt vad styrelsen under hand
inhämtat hos skolöverstyrelsen, hava emellertid klagomål i sådan riktning
icke blivit dit framförda. Man torde härav kunna draga den slutsatsen,
att även privatskolor, för så vitt de verkligen äga betydelse, i
regel torde vetat att i eu eller annan form tillförsäkra sig tryggad nyttjanderätt
till för verksamheten nödiga lokalutrymmen. När så icke skett
i tvenne fall, som kommit till socialstyrelsens kännedom, lärer det alltså
vara fråga om rena undantagsfall, vilka knappast kunna tillmätas sådan
allmän betydelse, att vittutseende och juridiskt sett betänkliga extraordinära
lagstiftningsåtgärder skulle kunna anses påkallade.
Med anledning av vad sålunda anförts, kan styrelsen icke förorda
sådana undantagsbestämmelser, varigenom föreskrifterna i 6 och 8 §§
ånyo för tiden från och med den 1 oktober 1921 skulle göras tillämpliga
på hyresavtal om lägenheter, som äro avsedda att användas till skollokaler.
Styrelsen har i det föregående föreslagit, att lagens verkningar
skola sträcka sig fram till och med den 30 september 1923 men därmed
definitivt upphöra. Vad angår övergångsstadgandena härvidlag, har styrelsen
funnit bestämmelserna, varigenom hyresavtal om vissa lägenheter
eldigt 1920 års lag i ämnet undantogos från och med 1 oktober 1921
från tillämpligheten av 6 och 8 §§, förebildliga. Det har sålunda ansetts,
att upphävandet av lagens giltighet och av dess huvudsakliga verkningar
bör ske på en och samma dag. Lagen bör sålunda gälla till och
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
55
med deri 30 september 1923. För att emellertid lagens verkningar ej
skola sträcka sig över nämnda dag, bar i förslaget inryckts en föreskrift,
att hyresnämnd i intet fall äger vägra samtycke, då hyresavtal uppsagts
att upphöra den 1 oktober 1923 eller senare.
Emellertid hava vissa straffbestämmelser i enlighet med allmänna
regler ansetts böra erhålla fortsatt giltighet, så ock de övriga bestämmelserna
i tidigare lagar i ämnet, vilka hittills enligt i varje ny sådan
lag meddelade föreskrifter förklarats skola fortfarande gälla.
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit tillförordnade
generaldirektören Huss, byråcheferna Bergsten och Molin samt tillförordnade
byråcheferna Järte och Nyström. Mot styrelsens beslut hava dess
ledamöter Bergsten och Järte anmält reservationer, som bifogas. Bland
de tillkallade sakkunniga hava herrar Karlson, Nyström och Tengelin avgivit
särskilda yttranden, som likaledes bifogas.
GUNNAR HUSS
A. Molin.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Reservationer och särskilda yttranden.
1) Av herr Bergsten.
Med’ avseende å majoritetens förslag att till utgångspunkt för beräknandet
av den fria hyresstegringslatituden taga det senaste årets hyror
i stället för såsom hittills varit fallet 1914/15 års hyror, får jag anmäla
min avvikande mening.
Då man uttryckligen förutsatt, att det nu vore sista gången som
hyresstegringslagen borde prolongeras, har det synts mig olämpligt att
företaga några mera betydande ändringar eller omläggningar i densamma.
Redan av denna anledning anser jag, att de gamla grunderna i förevarande
hänseende bort bibehållas.
Vidare hyser jag i motsats till majoriteten den uppfattningen —
vilken också synes bekräftas av statistiken över hyresnämndernas verksamhet
— att, även om hyresstegringslagen under sin fyraåriga tillvaro, må
anses hava utövat ett visst utjämnande inflytande på hyresprisbildningen
denna omständighet likväl icke kan, med hänsyn till det relativt ringa
antalet hyresreglerade lägenheter, tillmätas någon större betydelse, särskilt
vad beträffar landsortsstäderna, utan torde för riket i dess helhet
kristidsliyrorna ännu alltjämt vara mindre väl avvägda och mindre jämna
än 1914/15 års, under fri prisbildning tillkomna hyror. Därför synas
mig sistnämnda hyror fortfarande erbjuda den för handen varande mest
enhetliga och tillförlitliga utgångspunkten.
Därjämte må erinras, att den föreslagna beräkningen av den fria
hyresstegringslatituden till 10 % å 1920—21 års hyror skulle motsvara
en höjning från 50 till 65 % å 1914—15 ^rs hyror. Redan nu förekomma
emellertid, speciellt i de större städerna, talrika fall, där hyresgäster frivilligt
funnit sig i en hyresökning, mer eller mindre överstigande 65 /,
men där de skulle betrakta varje ytterligare uppskruvning som oskälig
och önska skydda sig häremot genom vädjan till hyresnämnden. Detta
gånge även utan vidare för sig, om den medgivna hyresstegringslatituden
bestämdes till 65 % å 1914—15 års hyror. Men enligt förevarande för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
57
slag skulle hyresvärd äga rätt att under alla förhållanden pålägga 10 %
på 1920—21 års hyra, huru hög denna än förut vore. Härvid erinras
visserligen i motiveringen, att, då en ny lag i ämnet torde utfärdas före
den 1 juli i år, det stode hyresgäst fritt att i ett dylikt fall få hyran för
sista kvartalet innevarande hyresår prövad av hyresnämnd och därigenom
förebygga, att utgångshyran utginge med så högt belopp, att den, ytterligare
påökad, skulle framstå som verkligt oskälig. Men då någon anvisning
härom ej gives i själva lagen, skulle säkerligen vederbörande hyresgäster
endast i undantagsfall komma att i tid tänka på möjligheten av
att anlita denna utväg, som för övrigt torde förefalla såväl hyresgäster
som hyresvärdar mindre sympatisk.
Det enligt mitt förmenande enda bärande skälet för ett övergivande
av den hittills använda utgångspunkten för den fria hyresstegringslatitudens
beräkning skulle vara svårigheten för hyresnämnderna att erhålla
tillfredsställande uppgifter om hyrorna så långt tillbaka i tiden som för
hyresåret 1914/15. Men denna svårighet behöver ej tillmätas någon större
betydelse med hänsyn till att det huvudsakligen är samma lägenheter,
som år från år återkomma till hyresnämndernas behandling och att följaktligen
hyresnämnderna i allmänhet redan på förhand torde sitta inne
med kunskap om 1914/15 års hyror. I allt fall synes mig ifrågavarande
skäl ej vara tillräckligt för att motivera en omläggning under hyresstegringslagens
återstående tillvaro av den gamla beräkningsmetoden, vid vilken
allmänheten numera hunnit vänja sig.
.Såsom ovan påpekats, skulle en ökning av 1920/21 års hyror med
10 y motsvara eu höjning från nu stipulerade 50 % till 65 % å 1914/15
års hyror, och ett ytterligare tillägg av 10 % å 1921/22 års hyror skulle
betyda eu höj ning till 82 % å 1914/15 års hyror. Även jag har biträtt
den uppfattningen, att någon höjning av hyrorna må ytterligare kunna
liga rum, dels med hänsyn till ett underlättande av hyresstegringslagens
successiva avveckling, dels enär eu dylik förhöjning jämsides med den
fortgående sänkningen å övriga levnadskostnader borde kunna medverka
till ett snabbare återställande av mera normala förhållanden ifråga om
hyrans andel i levnadskostnadsbudgeten, men synes det mig vara tillräckligt,
om den fria hvresstegringslatituden härvid bestämmes till 60
resp. 70 % å 1914/15 års hyror.
2-) Av herr Järte.
Då den nu pågående starka depressionen inom det svenska näringslivet
sannolikt kommer att åtföljas av genomgripande förändringar jämväl
på hyresmarknaden och depressionen, för att kunna med minsta skada
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 298 käft. (A r 352.) 8
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
genomlidas av landets befolkning, kräver största möjliga mått av rörlighet
och frihet för såväl det ekonomiska livet som individerna, synes
förevarande lagstiftnings verkningar icke höra sträcka sig längre än till och
med den 30 september 1922. Mest rationellt ur ovan angivna synpunkter vore
onekligen att låta lagstiftningens verkningar upphöra samma dag redan
under innevarande år. En sådan anordning skulle dock antagligen medföra
dels ett alltför starkt tryck på alla smålägenheter, dels måhända försök
till hyresstegring långt utöver befolkningens verkliga betalningsförmåga
samt sålunda föranleda panik på bostadsmarknaden. Till nästa år torde
dock en sådan avveckling kunna i lugn genomföras. Vid sådant förhållande
och då en stegring av den nu medgivna hyresökningsprocenten ej
heller synes mig tillrådlig med hänsyn till det oavbrutet stigande penningvärdet,
har jag icke kunnat biträda majoritetens mening, utan förordar
jag en prolongation av nu gällande lag till den 30 september 1922 med
endast det tillägget, att stadgandena 8 § i intet fall skola äga tillämpning,
där hyresvärd uppsäger hyresavtal att upphöra den 1 oktober
1922 eller senare dag. I intet fall synes enligt min uppfattning någon
förändring böra ske beträffande den nuvarande utgångspunkten för beräkning
av den tillåtna hyresstegringslatituden, i vilket hänseende jag
sålunda ansluter mig till den av herrar Bergsten, Karlson och Tengelin
förda avvikande mening.
3) Av herr Karlson.
Undertecknad har icke kunnat biträda majoritetens mening ifråga
om höjningen av den fria hyresstegringslatituden och omläggningen beträffande
utgångshyran för densamma.
Jag kan nämligen icke finna dessa föreskrifter vare sig av praktiska
skäl betingade, mera skäliga än de nuvarande eller ägnade att framkalla
en »smidigare» avveckling av lagen.
Förutsättningen att 1921 års hyror vore mera standardiserade och
jämna än 1914 års, under fri hyresprisbildning dock tillkomna, synes
mig icke vara förhanden, om man bortser från några större städer, där
hyresregleringarna och deras verkningar möjligen varit mera genomgående.
För de icke hyresreglerade lägenheterna, som dock utgöra flertalet,
torde de nu utgående hyrorna annars vara betydligt ojämnare sins
emellan än 1914 års. 1 många fall torde för de reglerade samma hyresbelopp
vara fastställda för lägenheter, som till följd av olika underhåll
äro ytterst olikvärdiga och som vid fri hyresprisbildning skulle hava betingat
väsentligt olika hyror. Några avsevärda svårigheter synas icke hava
mott för hyresnämnderna att erhålla kännedbm om 1914 års hyror. Att
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
59
vid jämförelse beträffande hyrespris gå tillbaka till 1914, torde heller icke
förefalla allmänheten oegentligt, så länge ännu statens och i stor utsträckning
även kommunernas och enskilda företags avlöningssystem genom
sitt baserande på socialstyrelsens levnadskostnadsindex hava 1914 års
priser till utgångspunkt. — Även med de av majoriteten föreslagna
bestämmelserna bibehållas ju också för övrigt i viss mån 1914 års hyror
som utgångspunkt. — Inga verkligt bärande skäl synas mig anförda för
att nu inför lagens upphörande i detta avseende övergå till ett annat
system än det nu tillämpade, med vilket allmänheten blivit förtrogen.
Om höjningen av den fria hyresstegringslatituden kunde väntas
över hela linjen medföra en motsvarande liögre hyresnivå, vore den
givetvis av betydelse ur avveckling ssynpunkt. Inträda emellertid de följder
av depressionen inom näringslivet, som i den framlagda avvecklingsplanen
förutsättas, torde de medgivanden till ytterligare hyresstegring,
som föreslås, i sådant häilseende vara tämligen verkningslösa av det skäl,
att de högre hyrorna då ändock till följd av det ekonomiska läget i vart
fall icke kunna uttagas (redan tidigare torde det hava visat sig, att
hyresvärdarna i en del samhällen icke kunnat uttaga de nu medgivna
5Ö %). Genom eu höjning av 50 %-gränsen skulle man därför i realiteten
väl näppeligen vinna den höjning av den gamla hyresnivån, som
skulle underlätta övergången till den nya, om vars läge man för övrigt
för ögonblicket mindre än någonsin kan bilda sig eu bestämd mening.
Den »utjämningsplan» de olika hyresnivåerna emellan, som majoriteten
tänkt sig, torde enligt min mening till följd av lågkonjunkturens inverkan
på hyresprisbildningen kunna väntas få mera teoretiskt än praktiskt intresse.
Där höjning eller ytterligare höjning utöver de nu stadgade 50
procenten kan komma att visa sig verkligt önskvärd och genomförbar,
d. v. s. främst i de större städerna, torde, att döma efter erfarenheterna
hittills, hyresnämnderna icke heller för framtiden underlåta att därtill
lämna sitt medgivande. Ur »awecklingssynpunkt» torde under dessa
förhållanden några skäl för en höjning över lag sålunda knappast föreligga.
Då underhållskostnaderna och möjligen en del andra omkostnader
för fastigheterna kunna väntas gå ned, men däremot några större ökningar
i utgifterna knappast för avvecklingsperioden böra befaras och då därtill
kommer, att med ett stigande penningvärde den nu gällande fria
hyresstegringslatituden i själva verket automatiskt höjes, finner jag, för
den korta tid, lagen ännu avses äga bestånd, ej heller ur skålighetssynpunkt
någon allmän och generell rätt till hyreshöjning påkallad, i vart
fall icke av den omfattning majoriteten föreslagit.
60
Kung!. Maj:ts proposition nr 352.
4) Av herr C. A. Nyström.
Undertecknad får härmed avgiva följande särskilda yttrande i vad
det gäller § 6 mom. 2 i beredningens förslag.
Av de skäl som beredningen redan vid föregående års yttrande
rörande prolongation och förändring av hyresstegringslagen anfört, synes
det mig påtagligt att en allmän och successiv höjning av hyresnivån är
både lämplig och nödvändig, en åsikt som då jämväl delades av herr Tengelin
i hans särskilda yttrande, vidfogat beredningens ovannämnda skrivelse.
Som ett medel till den erforderliga hyreshöjningen föreslår beredningen
i sitt nu föreliggande yttrande vissa i § G mom. 2 angivna
procentsatser. För att motsvara sitt ändamål linner jag emellertid dessa
satser alltför låga. Någon fara, att på grund av dem hyresbeloppen för
mindervärdiga och sämre lägenheter skulle opåtalt kunna bli föremål för
eu oskälig hyreshöjning, torde i verkligheten icke föreligga, sedan i enlighet
med Herr Tengelins framställning bestämmelserna i samma paragraf
rörande s. k. mindervärdiga lägenheter utvidgats och förtydligats.
Enär det däremot är att befara, att dessa procentsatser under de återstående
år, hyresstegringslagen får utöva sin restriktiva verkan på prisbildningen,
i praktiken komma att få gälla som maximisatser, och då jag
anser, att desammas betydelse såsom effektiva trappsteg till lagens fullständiga
avveckling den 30 september 1923 icke får underskattas, håller
jag före, att de med den formulering, som givits momentet, bort bestämmas
till femton procent för varje hyresår i stället för tio. Jag tilllåter
mig också som stöd för denna min åsikt framhålla det vid sidan
av övriga stegrade omkostnader av alla slag för fastighetsägarnas ekonomi
ödesdigra inflytandet av de allt mera sig yppande svårigheterna, för att
icke säga omöjligheterna, att nu pa rimliga villkor omplacera uppsagda
och förfallna inteckningslån, för vilka en ränteförhöjning av ända till tre
procent, motsvarande en höjning av minst trettio procent av bruttohyresbeloppet,
icke är ovanlig. Därtill kommer, att staten genom den förra
året beslutade byggnadsskatten lagt en betungande extra skattebörda på
fastighetsägarnas axlar för åren 1921 och 1922, vilket i detta sammanhang
icke får förbises.
o) Av herr II. Tengelin.
I egenskap av tillkallad sakkunnig vid behandling inom Socialstyrelsen
av förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig
hyresstegring, har jag beträffande 6 § 2 mom. ej ansett mig kunna biträda
den häri föreslagna förhöjda procentsatsen utan anser, att den gäl
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
61
lande fortfarande bör kvarstå. Motiveringen för denna min uppfattning
är följande: dels emedan det visat sig, att hyresnämnderna under sin
verksamhet i största utsträckning bestämt till dem inlämnade hyresregleringar
till belopp, som avsevärt överstiga 50 och 100 % och därutöver å
1914 och 1915 års hyror. I Stockholm var i september 1920 genomsnittsförhöjningen
63 % å de av ''hyresnämnderna reglerade lägenheterna,
vilket tydligen visar, att nämnderna äro, kompetenta att, utan att någon
högre procentsats är stipulerad, bestämma en skälig hyra allt efter lägenheternas
olika beskaffenhet.
Yi äro nu inne i en allmän depressionstid, då stat och kommuner
såväl som enskilda företaga generella lönenedsättningar och kostnaderna
å byggnadsmaterial visa en starkt sjunkande prisnivå, varför jag anser,
att en onormal hyresstegring, å gamla fastigheter i all synnerhet, är
fullständigt omotiverad, såvida ej eu verkligt dålig ekonomi nödvändig-- gör det.
Om riksdagen skulle mot förmodan följa majoritetens förslag om
ytterligare 10 °/o förhöjning å i september 1921 utgående hyror, beder
jag emot denna nya beräkningsgrund få anföra följande:
I en hel del fastigheter skulle då bliva väsentligt olika hyror i lika
lägenheter, enär det finnes eu stor del hyresgäster, som, för att ej stöta
sig med hyresvärden hellre hetalt betydligt högre hyror, än vad hyresnämnden
eventuellt skulle fastställt. Sålunda är redan nu hyressumman
för lika lägenheter mycket varierande, och skulle efter det nya förslaget
differansen ytterligare ökas. Av tillgängliga statistiska uppgifter framgår,
att endast 25 % av hela bostadsbeståndet, vad Stockholm beträffar,
av hyresnämnderna reglerats, och kan man sålunda ej påstå, att nuvarande
hyror äro så standardiserade, att procentberäkningen bör utgå därifrån.
Av denna anledning anser jag, att den eventuella procentförhöjningen
må beräknas å i september 1915 utgående hyror.
62
Kungl. May.ts proposition nr 352.
Lag Förslag
med vissa ändrade bestämmelser mot till lag med vissa ändrade bestämpskälig
hyresstegring in. in. den 30 inelser mot oskälig hyresstegring
juni 1920. m. m.
Lagens tillämplighetsområde.
1 J
Denna
lag äger tillämpning inom
område, där lagen med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. den 19 juni 1919 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må
Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som
utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, därom
gör framställning, för vilken avgivits
minst två tredjedelar av de i beslutet
deltagandes röster.
Denna lag äger tillämpning inom
område, där lagen med vissa ändrade
bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. den 30 juni 1920 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må
Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som
utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, därom
gör framställning, för vilken avgivits
minst två tredjedelar av de i beslutet
deltagandes röster.
Om hyresnämnd.
2 §•
1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar Kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera
hyresnämnder, envar för viss del av området.
2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden
såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.
3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i
stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,
Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.
Samma person må förordnas till. ordförande eller suppleant för ordförande i flera
hyresnämnder.
4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att
KungI. Maj:ts proposition nr 352.
63
Lagen. Förslaget.
tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter ocli suppleanter skola
två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd
fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller
förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad
och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre
bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd, så
ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda
avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.
5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid
hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid
förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.
3 §•
1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§
sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga
delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.
2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande
och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av
de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än
någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad
omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,
gäller ordförandens.
3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är
obehövligt.
4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån
felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt
ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.
5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så snart ske kan och
senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens
beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.
4 §•
De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om vilka
i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas
i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande
av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån
av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.
64
Kangl. Majds proposition nr 352.
Lagen. Förslaget.
5 §''
Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erforderliga
medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,
ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för
upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,
äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.
Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.
« §•
1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, och som den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning
på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande,
eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det
fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna
läget på bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena
i övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fall fastställa
den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag
samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning
av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock
där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare
än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,
eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med. vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. in. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens
särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med
den dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i
fråga om hyresavtal, som träffats före den dag, då lagen den 25 maj 1917 blev
gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd ingripa
allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917
—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja
lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger
det nämnden att särskilt bestämma skälig ersättning för envar sådan förmån att
utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.
Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,
eller träffas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattande höjning av hyran utöver
det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds
prövning vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag
samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår
orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den 22
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
65
Lagen.
Förslaget.
juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock
den 22 juni 1919 eller därefter samt, vad angår orter, där sistnämnda lag enligt
Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och
med den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.
2. Överstiger hyra för lägenhet, som 2. Fråga om höjd hyra må iclce uppröra
uthyrd för tid före den 1 oktober tagas till prövning av hyresnämnd i den
1915, den före sagda dag senast gällande
hyran med högst 50 procent, må sådan
hyresförhöjning icke upptagas till prövning
av hyresnämnden, med mindre
nämnden med hänsyn till lägenhetens
mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga
skäl tala därför.
mån den höjda hyran
a) ifråga om hyrestid, som infaller
under tiden från och med den 1 oktober
1921 till och med den 30 september 1922,
ej överstiger den för läg enheten för tid
närmast före den 1 oktober 1921 gällande
hyra med mera än 10 procent eller
b) ifråga om hyrestid, som infaller
under tiden från och med den 1 oktober
1922 till och med den 30 september 1923,
ej överstiger den för lägenheten för tid
närmast före den 1 oktober 1922 gällande
hyra med mera än 10 procent;
ägande hyresnämnd ej heller, ändock
att vederbörande nyss angiva begränsning
överskrides, ifråga om lägenhet, som
varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, pröva höjd hyra i den mån, denna
ej med mera än 50 procent överstiger den
för lägenheten för tid närmast före den 1
oktober 1915 gällande hyran.
Vid tillämpning av här meddelade
bestämmelser skall hänsyn ej tagas till
sådan del av hyran, som angives eller
skäligen är att anse såsom ersättning
för lägenhetens uppvärmning eller för tillhandahållande
av varmvatten till densamma.
Beträffande lägenhet, vars nödtorftiga
underhåll försummats av hyresvärden
eller som eljest är av särdeles dålig beskaffenhet,
äger hyresnämnd att, utan
hinder av vad här ovan är stadgat, pröva
fråga om hyresförhöjning.
På framställning av hyresnämnd äger
socialstyrelsen, där särskilda skäl därtill
äro, för nämndens verksamhetsområde
eller viss del därav fastställa angivna
gräns till viss lägre procentsats än 50 procent,
dock lägst 40 procent. Socialstyrel
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 höft. (Nr 352.) 9
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Lagen.
sens beslut i fråga, som här avses, slcall
genom styrelsens försorg ofördröjligen kungöras
i allmänna tidningarna samt i en
eller flere tidningar i orten. Ändring i
heslutet må sökas hos Konungen genom
besvär, vilka skola vara inkomna till
civildepartementet inom trettio dagar från
det beslutet kungjordes i allmänna tidning
arn a.
‘6. Hyresnämnds prövning må ej avse
hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning
om hyresreglering gjorts hos nämnden,
eller, där nämnden eljest företager reglering,
före den dag, då hyresvärden
erhållit meddelande, att fråga väckts
om företagande av reglering. Denna
bestämmelse skall dock ej äga tillämpning,
där avtal träffats, att hyresbeloppet
helt eller delvis skall vara till betalning
Förslaget.
3. Hyresnämnds prövning må ej avse
hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning
om hyresreglering gjorts hos nämnden,
eller, där nämnden eljest företager reglering,
före den dag, då hyresvärden
erhållit meddelande, att fråga väckts
om företagande av reglering. Denna
bestämmelse skall dock ej äga tillämpning,
där hyresbeloppet helt eller delvis
till betalning förfallit tidigare än åtta
dagar efter den dag, då avtalet träffats.
förfallet tidigare än å sista söckendagen
före den avtalade hyrestidens början.
4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som
av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.
5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,
däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet.
6. Har enligt denna lag ändring, gjorts i hyresavtal, i vad angår redan
erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i
förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom
till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den
dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning,
med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda payrkar
beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.
7 §•
Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning
av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, trälfats för längre
tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna
inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets
träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig
gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den
återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma
hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Lagen. Förslaget.
för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,
som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds
prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar, bestämmelserna i 6 §
B mom.
8 §•
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre
a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran,
att han är villig låta avtalet upphöra,
b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställer uppsägningen
med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet
med ändring allenast av hyresbeloppet,
c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs,
meddelas av hyresnämnd,
d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.
2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett
att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton
dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;
ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det
skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika lång
tid, dock varje gång högst ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämna
tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som om
sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som nu
nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall finnes
stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom.
På framställning av hyresvärd äger
hyresnämnd medgiva, att skriftligt hyresavtal
om viss lägenhet må träffas att
utan uppsägning upphöra å av nämnden
angiven dag. Vad i första stycket
stadgas skall icke äga tillämpning
i fråga om sålunda träffat hyresavtal.
3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke
finner anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast där hyresvärd
ingivit framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägningen
sist kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning,
som avses i 133 § utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den
dag, då uppsägning sist kan ske. Varje framställning om samtycke till uppsägning
bör innehålla uppgift såväl om den för lägenheten före den 1 oktober 1915
senast gällande eller beträffande lägenhet, som först efter nämnda dag uthyrts,
68
Kungl. Maj:ts -proposition nr 352.
Lagen.
Förslaget.
den vid första uthyrningen betingade hyran som ock om den ändring av hyresvillkoren,
som med uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som
eljest åberopas.
Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyresnämnden
meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,
då framställningen sist kunnat ingivas till nämnden.
4. Ej må hyresnämnd vägra sam- —''
4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke
till uppsägning av hyresavtal, där
hyresvärden med uppsägningen allenast
avsett att erhålla hyresförnöjning och
omständigheterna äro sådana, att hyresförhöjningen
enligt 6 § 2 mom. ej må
till prövning upptagas. Ej heller må
samtycke vägras till sådan uppsägning
av hyresavtal, som avses i 183 § i utsökningslagen,
därest i hyresavtalet betingade
villkor finnas till skada för ny
ägare i avsevärd mån avvika från i
hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.
tycke till uppsägning av hyresavtal, då
fråga är om lägenhet, som varit uthyrd
för tid före den 1 oktober 1915, där
hyresvärden med uppsägningen, allenast
avsett att erhålla en hy ^förhöjning av
högst 50 procent eller annan jämlikt 6 §
2 mom. fastställd procentsats utöver
den för tiden före angivna dag senast
betingade hyran, med mindre nämnden
med hänsyn till lägenhetens mindervärdiga
beskaffenhet finner synnerliga
skäl tala därför. Ej heller må samtycke
vägras till sådan uppsägning av hyresavtal,
som avses i 133 § utsökningslagen,
därest i hyresavtalet betingade villkor
finnas till skada för ny ägare i avsevärd
mån avvika från i hyreskontrakt
inom orten gängse bestämmelser.
I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast
därpå att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket
icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest
förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas
det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden
förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning
med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av
nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.
5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att
skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda hyresgästen
att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet
belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra
lägenheten. I uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre hyresvärdens
postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens
förlust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det
sålunda gjorda erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran
såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att
hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke betages den rätt att få beloppets
skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest må tillkomma honom. Omförmäld
a tid skall bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning
sist kan ske.
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
69
Lagen. Förslaget.
Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen,
från postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,
att han antager det gjorda erbjudandet, skall så anses, som om antagandet
kommit hyresvärden tillhanda den dag, då brevet avlämnades å posten.
6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång
högst ett år.
7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till hostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i
förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till
uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till
fullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.
8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av
hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens
uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den 25 maj 1917 förvärvat
fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad
åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig
svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet a tid, därtill hyresavtalet
uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme
åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, bör, där sä
erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd
icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand.
Har Konungens befallningshavande jämlikt 14 § 2 mom. genom beslut,
som vunnit laga kraft, eller Konungen jämlikt 3 mom. av samma paragraf lämnat
samtycke till rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet, kan hyresnämnd
icke vägra samtycke till därav föranledd uppsägning angående hyresavtal om
lägenhet i byggnaden.
9 §■
Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.
Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.
10 §.
1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller
hvressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen
eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigad,
i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i
vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra
kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse
skall ske.
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Lagen. Förslaget.
2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda
att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen
hållas tillgängliga för nämnden.
3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde
vare pliktig att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden
angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten
inrymda^ lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten
eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.
Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.
U §•
1. Utan samtycke av^ hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar
lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran
eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller
del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet
prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.
2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom
området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts
till bostad, må ej^ utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;
ej heller må utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken
icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.
3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden
för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena
i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra tjänliga bostäder.
4- På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf för
mäles, och gälle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningsJagen
avsedda fall äro stadgade.
Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.
12 §.
Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde
för egen eller annans räkning
uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig
att hos nämnden anmäla ej mindre
hyresavtals träffande och upphörande
12 §.
Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde,
där bostadsförmedling
i enlighet med 13 § är anordnad, för
egen eller annans räkning uthyr omöblerad
lägenhet, vilken helt dier dd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
71
Lagen.
med angivande av i förra fallet närmast
därförnt betingad hyra och i senare
fallet, där så ske kan, hyresanspråk för
förnyad uthyrning, än ock varje med
förutvarande hyresgäst träffat avtal om
fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra,
ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp. I
anmälan skall, då lägenhet varit uthyrd
för tid före den 1 oktober 1915, även
angivas den för tid före nämnda dag
senast betingade hyran. Om tiden och
sättet för anmälan, som här sagts, förordnas
av nämnden.
Förslaget.
vis dr avsedd till bostad, är beträffande
sådan lägenhet pliktig att hos
nämnden anmäla hyresavtals träffande
och upphörande med angivande, där så
ske kan, av hyresanspråk för förnyad uthyrning.
Om tiden och sättet för sådan
anmälan, som här sagts, förordnas av
nämnden.
Om bostadsförmedling.
13 §.
1. Inom stad, där denna lag äger
tillämpning, och vars mantalsskrivna
folkmängd vid 1921 års ingång uppgick
till minst 15,000, skall med ledning av
de i 12 § omförmälda anmälningar genom
hyresnämnden eller annan kommunal
myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning
av omöblerade lägenheter, som
helt eller delvis äro avsedda till bostad.
Vid sådan kommunal bostadsförmedling
skall särskilt eftersträvas att bereda
barnrika familjer lämpliga bostäder.
2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.
3. Få framställning av stadsfullmäktige
äger Konungen medgiva undantag
från vad i 1 mom. stadgas.
13 §■
1. Inom stad, där denna lag äger
tillämpning, skall med ledning av de i
12 § omförmälda anmälningar genom
hyresnämnden eller annan kommunal
myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning
av omöblerade lägenheter, som omfatta
högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis äro avsedda till
bostad. Vid sådan kommunal bostadsförmedling
skall särskilt eftersträvas att
bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.
Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.
14 §•
1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot
av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden
överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets
72
Kungl. May.ts proposition nr 352.
Lagen. Förslaget.
behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm
hos överståthållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna
samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet.
2. över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,
må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen
del av beslutet.
3. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan
ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring
sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till socialdepartementet1
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och
ämbetsverks beslut är bestämd. «
Ansvarsbestämmelser.
15 §.
1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt
visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av
lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre
värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet
såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande
förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet
prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av
uppsägning låta avtalet upphöra.
3. På framställning av hyresnämnd
eller eljest, när skäl därtill äro, må
Konungens befallningshavande för område,
där denna lag äger tillämpning,
fastställa taxa för hyresförmedling. Har
Konungens befallningshavande fastställt
sådan taxa, straffes den, som erbjuder
sig att mot vederlag till högre värde,
än taxan föranleder, förmedla uthyrning
av eller överlåta hyresrätt till omöblerad
lägenhet, eller som för sådan förmedling
eller överlåtelse fordrar eller
mottager vederlag till högre värde, likaledes
med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor.
3. På framställning av hyresnämnd
eller eljest, när skäl därtill äro, må
Konungens befallningshavande för område,
där denna lag äger tillämpning,
fastställa taxa för hyresförmedling. Har
Konungens befallningshavande fastställt
sådan taxa, straffes den, som erbjuder
sig att mot vederlag till högre värde,
än taxan föranleder, förmedla uthyrning
av omöblerad lägenhet eller för sådan
förmedling fordrar eller mottager vederlag
till högre värde, med böter från
och med femtio till och med ettusen
kronor.
1 I lagen civildepartementet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
73
Lagen. Förslaget.
16 §■
Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter
från och med etthundra till och med tiotusen kronor.
17 §.
Bör överträdelse av de i 4 § ^ivna stadgandena vare straffet böter från
och med fem till och med femhundra kronor.
18 §.
1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan
laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,
eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.
2. Till enahanda ansvar av böter varde den förfallen, som bryter mot vad
i 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och
ordning göra anmälan, som föresbrives i 12 §.
3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och
med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
19 §•
1. Den som för uthyrning av annan
omöblerad lägenhet än sådan, som helt
eller delvis uthyrts till bostad samt den
25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen
i bruk, eller och av möblerad lägenhet
fordrar eller mottager vederlag, av vad
slag det vara må, som enligt vad han
insett eller bort inse, är uppenbart
oskäligt, straffes med böter från och
med tjugufem till och med tiotusen
kronor eller med fängelse från och med
en månad till och med ett år. Såsom
uthyrning av lägenhet skall anses även
upplåtande eller överlåtande av delägarrätt
i fastighet eller i bolag eller förening,
som äger fastighet, när avtalets
syfte uppenbarligen är att vinna eller
bevara tillgång till lägenhet. .
Yad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, da hyresnämnd
enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att
anse såsom oskäligt. 0
2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs, nja domstolen,
efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt
eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 298 käft. (Nr 352.) 10
19 §.
1. Den som för uthyrning av lägenhet,
möblerad eller omöblerad, eller för
överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet
fordrar eller mottager vederlag, av
vad slag det vara må, som, enligt vad
han insett eller bort inse, är uppenbart
oskäligt, straffes med böter från och
med tjugofem till och med tiotusen
kronor eller med fängelse från och med
en månad till och med ett år. Såsom
uthyrning av lägenhet skall anses även
upplåtande eller överlåtande av delägarrätt
i fastighet eller i bolag eller förening,
som äger fastighet, när avtalets syfte
uppenbarligen är att vinna eller bevara
tillgång till lägenhet.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Lagen. Förslaget.
20 §.
Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i
18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad men
eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de
övriga vid allmän domstol.
21 §.
1. Böter och viten, vilka adömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen
enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller
municipalsamhället.
2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
22 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillärfipning av denna lag, rörande
hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, och upphör därmed
lagen med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m m. den 19
juni 1919 att gälla. Dock skall beträffande
förseelse, som begåtts under tiden
för sistnämnda lags giltighet och varå
påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande
gälla. Vad i övergångsbestämmelserna
till samma lag stadgas om
fortsatt giltighet i särskilda avseenden
av vissa föreskrifter i lagen den 25 maj
1917 med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m. och lagen den
14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.
skall likaledes fortfarande gälla. Därjämte
skola beslut, som av hyresnämnd
meddelats ej mindre enligt endera av
sistnämnda två lagar än även enligt
lagen den 19 juni 1919 fortfarande äga
giltighet; och skola ordförande och ledamöter
i hyresnämnder jämte suppleanter
för dem, vilka utsetts på grund av bestämmelserna
i någon, av dessa tre lagar
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, och upphör därmed
lagen med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. den 30
juni 1920 att gälla. Dock skall beträffande
förseelse, som begåtts under tiden
för sistnämnda lags giltighet och varå
påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande
gälla. Vad i övergångsbestämmelserna
till samma lag stadgas om
fortsatt giltighet i särskilda avseenden
av vissa föreskrifter i lagen den 25 maj
1917 med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m. och lagen den
14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.
samt lagen i samma ämne den 19 junil919
skall likaledes fortfarande gälla. Därjämte
skola beslut, som av hyresnämnd
meddelats ej mindre enligt någondera av
sistnämnda tre lagar än även enligt
lagen den 30 juni 1920 fortfarande äga
giltighet; och skola ordförande och ledamöter
i hyresnämnder jämte suppleanter
för dem, vilka utsetts på grund
Kangl. Maj:ts proposition nr 352.
75
Lagen.
anses såsom behörigen ntsedda enligt
denna lag.
Denna lag gäller till och med den
31 december 1921. Dock skall beträffande
annan omöblerad lägenhet än sådan,
som helt eller delvis uthyrts till
bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare
blivit tagen i bruk, vad i 6 och 8
§§ stadgas ej gälla längre än till den 1
oktober 1921, och skola stadgandena i
8 § ej heller äga tillämpning i fall, då
hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik
lägenhet att upphöra den 1 oktober 1921
eller senare dag. Hyresnämnds beslut,
varigenom nämnden enligt 6 § fastställt
hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet,
som nyss sagts, gälla högst till
den 1 oktober 1921 och beträffande annan
lägenhet högst till den 1 oktober 1922.
Beslut, som av nämnden i berörda avseende
meddelats jämlikt 7 §, skall gälla
högst till sistnämnda dag.
Vad i denna lag stadgas angående
förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom.,
skall äga giltighet jämväl efter den 31
december 1921, och skall beträffande
annan än i 15 § 1 mom. omförmäld,
under tiden för lagens giltighet begången
förseelse, vara påföljd i lagen är
bestämd, vad därutinnan i lagen är stadgat
jämväl gälla efter sistnämnda dag.
Förslaget.
av bestämmelserna i någon av dessa fyra
lagar anses såsom behörigen utsedda
enligt denna lag.
Denna lag gäller till och med den
30 september 1923. Dock skall beträffande
annan omöblerad lägenhet än sådan,
som helt eller delvis uthyrts till
bostad samt den 25 maj 1917 eller tidigare
blivit tagen i bruk, vad i 6 och 8
§§ stadgas ej gälla längre än till den 1
oktober 1921, och skola stadgandena i
8 § ej heller äga tillämpning i fall, då
hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik
lägenhet att upphöra den 1 oktober 1921
eller senare dag. Hyresnämnds beslut,
varigenom nämnden enligt 6 § fastställt
hyra för viss tid, skall i fråga om läenhet,
som nyss sagts, gälla högst till
en 1 oktober 1921 och beträffande annan
lägenhet högst till den 1 oktober 1923.
Beslut, som av nämnden i berörda avseende
meddelats jämlikt 7 §, skall gälla
högst till sistnämnda dag. Stadgandena.
i 8 § skola i intet fall äga tilllämpning,
där hyresvärd uppsäger hyresavtal
att upphöra den 1 oktober 1923
eller senare dag.
Vad i denna lag stadgas angående
förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom.,
så ock vad ovan stadgats om fortsatt
giltighet i särskilda avseenden av vissa
föreskrifter i lagen den 25 maj 1917
med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m., i lagen den 11 juni
1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. samt i
lagarna i samma ämne den 19 juni 1919
och den 30 juni 1920, skall äga giltighet
jämväl efter den 30 september 1923,
och skall beträffande annan än i 15 §
1 mom. omförmäld, under tiden för
lagens giltighet begången förseelse, varå
påföljd i lagen är bestämd, vad därutinnan
i lagen är stadgat jämväl gälla efter
sistnämnda dag.
76
Kungl. Maj-.ts proposition nr 352.
Bilaga B.
Förslag
till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig kyresstegring in. in.
Lagens tillämplighetsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. den 30 juni 1920 är gällande vid
denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,
såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två
tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.
Om hyresnämnd.
2 §•
1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalaamhällets
beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området skola inrättas flera
hyresnämnder, envar för viss del av området.
2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden
såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande
antal.
Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i
stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,
Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.
Samma person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera
hyresnämnder.
4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att
tjänstgöra tills vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter och suppleanter skola
två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd
fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej^ må äga eller
förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad
och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt om de mindre
bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till hyresnämd, så
ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget gälla vad i enahanda
avseende är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.
77
Kund Majits proposition nr 352.
5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid
hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid
förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.
3 §•
1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, och 11 §§
sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga
delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.
2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande
och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av
de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än
någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad
omröstning mellan dem erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,
gäller ordförandens.
3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen är
df Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende
eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd män
felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt
ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.
5. °Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så snart ske kan och
senast’ inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara
tillgängligt för allmänheten. Sker ej glanskning genast, skall besked om nämndens
beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär.
4 §•
De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid behandling av frågor, om vilka
i 6, 7 och b §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptages
i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare män, än som för avfattande
av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån
av nämndens ordföiande, ledamöter eller tjänstemän yppas.
Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erfoiderliga
medel ej mindre till skalig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande,
ledamöter och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för
upprätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet, som i 2 § 4 mom. sagts,
äger jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.
Om Hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.
6 §•
1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaie aller annan, och som den 26 maj 191/ eller tidigare varit uthyrd,
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
högre hyra, än den, som enligt för tid före nämnda dag senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning
på hyresnämnden att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyres
sökande, eller där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det
fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet och det allmänna
läget på bostadsmarknaden än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandet
i övrigt är att anse såsom oskäligt, samt att i sådant fall fastställa
den lägre hyra, varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag
samma vare, där hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning
av hyran utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock
där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917
med^ vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare
än å etthundratjuguförsta dagen före den dag lagen blivit tillämpad inom området,
eller, vad angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m. eller lagen den 19 juni 1919 enligt Konungens
särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med
den dag, endera av sistnämnda lagar sålunda blivit tillämplig inom området; i
fråga om hyresavtal, som träffats före den dag, då lagen den" 25 maj 1917 blev
gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnden ingripa
allenast om lägre hyra än den avtalade blivit fastställd såväl för hyresåret 1917
—1918 som för hyresåret 1918—1919. Skall hyresvärd enligt hyresavtal besörja
lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma, åligger
det nämnden att särskilt bestämma skälig ersätttning för envar sådan förmån att
utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner lämplig.
Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras
av husägaren eller annan, men som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit uthyrd,
högre hyra än den, som betingats vid första uthyrningen av lägenheten,
eller trättas om sådan lägenhet hyresavtal, innefattade höjning av hyran utöver
det vid lägenhetens första uthyrning betingade hyresbelopp, skall i fråga om hyresnämnds
prövning vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Lag
samma vare, där om dylik lägenhet avtal, som nyss sagts, träffats, vad angår
orter, där lagen den 19 juni 1919 ursprungligen ägt tillämpning, dels före den°22
juni 1919 att gälla för tid från och med den 1 oktober 1919 eller senare, dels ock
den 22 juni 1919 eller därefter samt vad angår orter, där sistnämnda lag enligt
Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för området, från och med
den dag lagen sålunda blivit tillämplig inom området.
2. I den män hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober
1915, överstiger den före sagda dag senast gällande hyran med högst 50 procent,
, må sådan hyresförhöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden; dock
äge nämnden utan hinder av vad nu sagts pröva fråga om hyresförhöjning beträffande
lägenhet, vars nödtorftiga underhåll försummats av hyresvärden eller som
eljest är av särdeles dålig beskaffenhet.
På framställning av hyresnämnd äger socialstyrelsen, där särskilda skäl
därtill äro, för nämndens verksamhetsområde eller viss del därav fastställa angivna
gräns till viss. lägre procentsats än 50 procent, dock lägst 40 procent. Soci^
..ty.re^sens beslut i fråga, som här avses, skall genom styrelsens försorg ofördröjhgen
kungöras i allmänna tidningarna samt i eu eller flera tidningar i orten.
Ändring i beslutet må sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 352. 79
komma till socialdepartementet inom trettio dagar från det beslutet kungjordes i
allmänna tidningarna.
3. Hyresnämnds prövning må ej avse hyresbelopp, som till betalning förfallit
före den dag, då framställning om byresstegring gjorts hos nämnden, eller,
där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit meddelande,
att frågan väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse skall
dock ej äga tillämpning, där hyresbeloppet helt eller delvis till betalning förfallit
tidigare än åtta dagar efter den dag, då avtalet träffats.
4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som
av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.
5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,
däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet.
6. Har enligt, denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan
erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i
förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare fallet av honom
till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den
dag beslutet i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning,
med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar
beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.
> 7 §.
Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilken även omfattar vare sig uppvärmning
av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre
tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna
inträtt, att överenskommen hyra till den del denna får anses hava vid avtalets
träffande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig
gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den
återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma
hyresvärden, börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt
för beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio
dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,
som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds
prövning enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 §
3 mom.
8 §•
1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre
a) hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran,
att han är villig -låta avtalet upphöra,
b) eller hyresvärden, på sätt i 5 mom. närmare angives, verkställa uppsägningen
med erbjudande till hyresgästen att före viss tid förnya hyresavtalet
med- ändring allenast av hyresbeloppet,
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
c) eller samtycke till uppsägningen senast den dag, som i 3 mom. sägs,
meddelas av hyresnämnd,
d) eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av
lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.
2. Har i fråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett
att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton
dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;
ägande häresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att det
skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll, att detsamma efter avtalstidens
slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika lång
tid, dock varje gång högst ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd
tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, på samma sätt som om
sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fall, som nu
nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall, finnes
stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom.
På framställning av hyresvärd äger hyresnämnd medgiva, att skriftligt
hyresavtal om viss lägenhet må träffas att utan uppsägning upphöra å av nämnden
angiven dag. Yad i första stycket stadgas skall icke äga tillämpning i fråga
om sålunda träffat hyresavtal.
3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, där hyresnämnd icke finner
anledning medgiva undantag, av nämnden lämnas, endast, där hyresvärd ingivit
framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning sist
kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning, som avses i
133 § utsökningslagen, kunna ingivas till hyresnämnden senast den dag, då uppsägning
sist kan ske. Yarje framställning om samtycke till uppsägning bör innehålla
uppgift såväl om den för lägenhet före den 1 oktober 1915 senast gällande
eller beträffande lägenhet, som först efter nämnda dag uthyrts, den vid första uthyrningen
betingade hyran som ock om den ändring av hyresvillkoren, som med
uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.
Beslut över framställning om samtycke till uppsägning skall av hyresnämnden
meddelas snarast möjligt och senast å tjuguåttonde dagen efter den dag,
då framställningen sist kunnat ingivas till nämnden.
4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,
där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla hyresförhöjning
och omständigheterna äro sådana, att hyresförhöjningen enligt 6 § 2 mom. ej må
av nämnden till prövning upptagas. Ej heller må samtycke vägras till sådan
uppsägning av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet
betingade villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från
i hyreskontrakt inom orten gängse bestämmelser.
I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast
därpå att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt första stycket
icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest
förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas
det villkor, att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden
förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning
opaginerad Kontrollera mot PDF
SI
Kungl. Majds proposition nr 352.M
med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av
nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.
5. Vill hyresvärd verkställa uppsägning enligt 1 mom. b), har han att
skriftligen uppsäga hyresavtalet och i uppsägningshandlingen tillika erbjuda
hyresgästen att, utan annan ändring i avtalet än hyrans höjning till visst angivet
belopp eller det belopp, hyresnämnden må komma att bestämma, fortfarande förhyra
lägenheten. 1 uppsägningshandlingen skall därjämte angivas ej mindre
hyresvärdens postadress än även den tid, inom vilken, vid äventyr av hyresrättens
föslust, hyresgästen har att lämna hyresvärden meddelande, att han antager det
sålunda gjorda erbjudandet; och skall i uppsägningshandlingen intagas erinran
såväl om berörda äventyr som ock, därest visst hyresbelopp fordras, därom att
hyresgästen genom antagande av erbjudandet icke betages den rätt att få beloppets
skälighet prövad av hyresnämnden, som eljest ma tillkomma honom. Umförmälda
tid skall ■ bestämmas till minst femton dagar från den dag, då uppsägning
sist kan ske.
Har hyresgästen under adress, som uppgivits i uppsägningshandlingen, från
postanstalt inom riket i rekommenderat brev till hyresvärden avsänt förklaring,
att han antager det gjorda erbjudandet, skall sä anses, som om antagandet kommit
hyresvärden tillhanda den aag, då brevet avlämnades å posten.
(j. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,
ma i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gäng
högst ett är. ,
7. Här för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis ar avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i
förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke till
uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad till
fullo erlägger den pa samma månad belöpande hyran.
8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av
hyresvärden för uppsägningen anförda skäl, såsom att hyresgästen utan hyresvärdens
medgivande tillgodogör sig hyresrätten huvudsakligen genom lägenhetens
uthyrning i andra hand eller att hyresvärd, som före den Öb maj 1917 förvärvat
fastighet, har synnerligt behov av lägenhet i densamma för beredande av bostad
åt sig eller sin familj, än även huruvida uppsägningen skulle medföra synnerlig
svårighet för hyresgästen att erhålla tjänlig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts. Har byggnad uppförts i uppenbart syfte att bereda bostadsutrymme
åt viss person, visst företags personal eller viss grupp av personer, bör, där så
erfordras för tillgodoseende av nämnda syfte, samtycke till uppsägning av hyresnämnd
icke förvägras. Lag samma vare, där hyresgästen utan hyresvärdens medgivande
tillgodogör sig hyresrätten uteslutande genom uthyrning i andra hand.
Har Konungens befallningshavande jämlikt 14 § 2 mom. genom beslut,
som vunnit laga kraft, eller Konungen jämlikt 3 mom. av samma paragraf lämnat
samtycke till rivning av byggnad, inrymmande bostadslägenhet, kan hyresnämnd
icke vägra samtycke till därav föranledd uppsägning angående hyresavtal
om lägenhet i byggnaden.
9 §•
Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 298 käft. {Nr 352).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 352.
Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds beslut.
10 §.
. !• Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans
rakning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller
yressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen
_ eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktiga^
i saken kunnigt ombud inställa sig för nämnden. Sådan kallelse i
vilken ma utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra
kronor skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse
skall ske.
2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller av
sedda
att uthyras, skola pa nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen
hållas tillgängliga för nämnden. J
3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde
vare pliktig att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden
angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten
mrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten
eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.
Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.
11 §.
.1'' .Utan samtycke av, hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar
lägenhetens utrymmande eller är ägnad att leda till avsevärd höjning av hyran
,er ^sy“ar. asammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller
del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet
prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.
2- Lägenhet, som då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande
lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegnng
m in. eller lagen i samma ämne den 19 juni 1919 trädde i tillämpning inom
området, användes till bostad eller var oanvänd men dessförinnan senast använts
till bostad må ej utan hyresnämndens medgivande tagas i bruk för annat ändamål;
ej heller må utan nämndens medgivande lägenhet uthyras möblerad vilken
icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant skick.
.. , 3k. flåning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyres
J.
aV-®,1] j1" ^gardens företagande anfördai skäl, till åtgärdens inverkan på hyres
törhällandena
i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra tjänliga bostäder.
+ •11 »j.4, ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmärs;
och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsöknimrslagen
avsedda fall äro stadgade. 6
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
83
Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.
12 §.
Envar som inom hyresnämnds verksamhetsområde, där bostadsförmedling i
enlighet med 13 § är anordnad, för egen eller annas räkning uthyr omöblerad
lägenhet, vilken helt eller delvis är avsedd till bostad, är beträffande sådan lägenhet
pliktig att hos nämnden anmäla hyresavtals träffande och upphörande med
angivande, där så ske kan, av hyresanspråk för förnyad uthyrning. Om tiden och
sättet för sådan anmälan, som här sagts, förordnas av nämnden.
Om bostadsförmedling.
13 §.
1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, och vars mantalsskrivna
folkmängd vid 1921 års ingång nppgick till minst 15,000, skall med ledning av
de i 12 § omförmälda anmälningarna genom hyresnämnden eller annan kommunal
myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som helt
eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan .kommunal bostadsförmedling skall
särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.
2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnes, allmänna rådstugan.
3. På framställning av stadsfullmäktige äger Konungen medgiva undantag
från vad i 1 mom. stadgas.
Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.
14 §.
1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot
av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller^ nämnden
överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets
behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm
hos överståthållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna
samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter
erhållen del av beslutet.
2. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,
må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen
del av beslutet.
3. Hot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 mom. sägs, må talan
ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt 2 mom. må ändring
sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara inkomna till socialdepartementet
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd. - -
84
Kungl. Magt» proposition nr 352.
Ansvarsbestämmelser.
15 §.
Hyresvärd, som med vetskap därom, att Hyresnämnd för lägenhet fastställt
visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av
lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre
värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
^\11f''ag samma vare, där hvresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet
såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande
förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet
prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av
uppsägning lata avtalet upphöra. " &
3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, må
Konungens befallmngshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa
taxa för byresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt
sådan taxa, straffes den. som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde än
taxan föranleder, förmedla uthyrning av omöblerad lägenhet eller för sådan förmedling
fordrar eller mottager vederlag till högre värde, med böter från och med
femtio till och med ettusen kronor.
16 §.
Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter
trän och med etthundra till och med tiotusen kronor.
17 §.
För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från
och med fem till och med femhundra kronor.
18 §.
i n-Jh, Htebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan
laga förfall, värde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt
eller till böter från och mee fem till och med femhundra kronor.
■ in a a enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad
i 19 § 2 eller 3 mom. är stadgat eller som försummar att i föreskriven tid och
ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.
2. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och
med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
19 §.
iäjÅ’ ®en ®om uthyrning av lägenhet, möblerad eller omöblerad, eller vid
överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av
vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort inse, är uppenbart
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med tiotusen kronor
eller med fängelse från och med en månad till och med ett år. Såsom uthyrning
av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt i
fastighet eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets syfte uppenbarligen
är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.
Yad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning i fall, da hyresnämnd
enligt denna lag äger pröva, huruvida vederlag, som nyss sagts, är att
anse såsom oskäligt.
2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sågs, må domstolen.
efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt
eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.
20 §.
Förseelser, som avses i 15—19 §§, skola atalas av allmän åklagare, de i
18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de
övriga vid allmän domstol.
21 §•
1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad. gärningsmannen
enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller
municipalsamhället. . ,
2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.
22 §•
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande
hyresnäjnnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och upphör därmed
lao-en med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyres§tegring m. m. den 30
juni 1920 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden
för sistnämnda lags giltighet och vara påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan
är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Yad i övergångsbestämmelserna
till samma lag stadgas om fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa föreskrifter
i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m.°och lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. samt lagen i samma ämne den 19 juni 1919 skall
likaledes ‘fortfarande gälla. Därjämte skola beslut, som av hyresnämnd meddelats
ej mindre enligt någondera av sistnämnda tre lagar än även enligt lagen
den BO juni 1920 fortfarande äga giltighet; och skola ordförande och ledamöter
i hvresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts pa grund av bestämmelserna
i någon av dessa fyra lagar anses såsom behörigen utsedda enligt denna lag.
Denna lag gäller till och med den 30 september 1923. Dock skall beträffande
annan omöblerad lägenhet än sådan, som helt eller delvis uthytts till bo
-
86
KUngl. Maj:ts proposition nr 352.
stad samt den 25 maj 1917 eller tidigare blivit tagen i brak, vad i 6 och 8 88
stadgas ej gälla längre än till den 1 oktober 1921, och skolk stadgandena i 8 8 el
helier aga tillämpning i fall då hyresvärd uppsäger hyresavtal om dylik lägenhet
åt upphöra den 1 oktober 1921 eller senare dag. Hyresnämnds beslut, varigenom
ämnden enligt 6 § fastställt hyra för viss tid, skall i fråga om lägenhet, som
nyss sagts, galla högst till den 1 oktober 1921 och beträffande annan lägenhet högst
•k ri+n <7 *???• Beslut, som av nämnden i berörda avseende meddelats
jämlik t 7 §, skall gälla högst till sistnämnda dag. Stadgandena i 8 8 skola ej
1 Tf0*. ,fa11 ä,g.a tillämpning, där hyresvärd efter den 1 juli 1922 uppsäger hyres
avtal att upphöra den 1 oktober 1923 eller senare dag.
„ . Vad i denna lag stadgas angående förseelse, som omförmäles i 15 8 1 mom
5“ ock vad ,°yan stadgas om_ fortsatt giltighet i särskilda avseenden av vissa
föreskrifter i lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m., i lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot
oskälig hyresstegring m. m. samt i lagarna i samma ämne den 19 juni 1919 ach
111 u 1J20 ska11 aga Sötighet jämväl efter den 30 september 1923, och
f.r ± ^träffande annan än i 15 § 1 mom. omförmäld under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, vard påföljd i lagen är bestämd, vad därutinnan i lagen
är stadgat jämväl gälla efter sistnämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
81
i
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd fredagen den
15 april 1921.
Närvarande:
Jnstitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,
Appelberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans K-angl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 1 april 1921, hade Kung]. Maj:t förordnat, att
lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser
mot oskälig hyresstegring m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, assessorn
Axel Afzelius.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet
Erik Öländer.
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 15 april 1921.
Närvarande:
Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel;
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Ekeberg lagrådets denna
'' dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 1 innevarande april
remitterade förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig
hyresstegring m. m.
Under förmälan, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
inom justitiedepartementet undergått vissa jämkningar av väsentligen
formell natur, för vilka föredraganden nu redogjorde, hemställde
föredraganden, med åberopande av § 54 riksdagsordningen, att det sålunda
jämkade förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skulle
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
N. Cervin.
Stockholm. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norätedt k Söner. 1921.
211092
Doktrin (1)
- Adriana Krzymowska Larsson, Kan en av bostadshyresgäst begärd avflyttningsersättning vara otillåten svarthandel med hyreskontrakt?, SvJT 2024 s. 695, på s. 698 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom i ä a1 i texten
- 1LU 1921:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom i ämnet väckta mo s. 1 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- SvJT 2024 s. 695 Adriana Krzymowska Larsson, Kan en av bostadshyresgäst begärd avflyttningsersättning vara otillåten svarthandel med hyreskontrakt? s. 698 i texten