Sök i Ratio Lex

Angående ersättning åt statens järnvägar för genom taxenedsättning förorsakad inkomstminskning

1921-04-23 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:358, Angående ersättning åt statens järnvägar för genom taxenedsättning förorsakad inkomstminskning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

1

Nr 358.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning åt

statens järnvägar för genom taxenedsättning förorsakad

inkomstminskning; given Stockholms slott den 30 april

1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 april 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anförde departementschefen, statsrådet Murray:

Den under tidigare skeden av kristiden fortgående höjningen av

prisnivån samt driftkostnadernas därav föranledda stegring hava framBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 304 käft. (Nr 358.) 1

Under kristiden

beslutade

höjningar

i

järnvägstaxorna.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 358.

Framställningar

om

taxenedsättningar.

tvungit upprepade ökningar av såväl statens som enskilda järnvägars godstaxa.

Genom den provisoriska taxereglering vid statens järnvägar, som

trädde i tillämpning den 1 augusti 1919, bragtes härvid tarifferna för godstrafiken

upp till och i vissa fall över sin nuvarande nivå. Redan från och

med den 1 januari 1920 genomfördes emellertid beträffande fraktgods en

modifikation av tarifferna, varigenom de procentuella tilläggen för massgodstariffer

sänktes, men till ersättning tilläggen för styckegodstariffer höjdes.

Den ordinarie statsbanetaxans tariffer för godstrafik äro från sistnämnda

tidpunkt höjda dels med 250 % för åkdon, djur, paket och ilgods samt

vagnslastgods i tarifferna 1—9, med 300 % för styckegods och med 200 % för

vagnslastgods i tarifferna 10—U, dels ock med vissa fasta tilläggsavgifter och

därå utgående procentisk förhöjning för ilgods, styckegods och vagnslastgods.

Frågan om järnvägstaxornas storlek under kristiden har vid ett

tillfälle, nämligen år 1918, varit underställd riksdagens prövning. I sin

skrivelse i ämnet den 12 juni 1918, nr 345, uttalade riksdagen, med

anledning av den då ifrågasatta taxeförhöjningen, bland annat, att ur

rent principiell synpunkt statens järnvägar icke blott borde bära sina

driftkostnader utan även lämna överskott till förräntning av det i statsbanorna,

såsom helhet betraktade, nedlagda kapitalet. Under de extraordinära

förhållanden, som då rådde, ansåge emellertid riksdagen denna

grundsats ej kunna upprätthållas i full utsträckning, men hölle riksdagen

likväl före, att direkt förlust å driften, såvitt möjligt vore, borde förhindras.

Under senaste tiden har ett stort antal framställningar inkommit

till Kungl. Maj:t om sänkning av järnvägsfrakterna, särskilt vad angår

industriens råvaror och produkter. Bland de gjorda framställningarna

märkas sådana från fullmäktige i järnkontoret, industriförbundet, Skånes

handelskammare, Skånska cementaktiebolaget med flera.

Som stöd för dessa framställningar, vilka delvis endast avse vissa

angivna varuslag, framhålles bland annat, att förhöjningarna av järnvägstaxorna

i regel kommit att procentuellt ej oväsentligt överstiga den allmänna

stegringen i varupriserna, varför fraktsatserna kommit att motsvara

en allt större del av varuvärdet och därigenom också fått en större

betydelse för prisbildningen än tidigare varit fallet. Inköps- och avsättningsområdena

för industrien hade till följd därav minskats; särskilt hade

de högre taxorna oförmånligt inverkat på transport av det tunga massgodset,

såsom tegel och cement, samt vissa byggnadsindustriens övriga

produkter, på transporter av kalk för jordbrukets behov med mera. I

vissa fall vore taxorna nära nog prohibitiva, såsom beträffande t. ex.

järnindustrien, där frakterna spelade större roll än beträffande annan

industri. Under erinran om industriens nuvarande nödläge och nöd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

vändigheten att på allt sätt nedbringa dess driftkostnader bär vidare

bland annat pekats på, att den inträffade nedgången i järnvägarnas koloch

personalkostnader kunde möjliggöra nedsättning av taxorna.

I med anledning av dessa framställningar avgivna yttranden har Jämvägsjärnvägsstyrelsen

bland annat anfört, hurusom med hänsyn till det be- Byrese“''

räknade ekonomiska resultatet av statens järnvägars drift och den starka

nedgången av trafiken förutsättningar ur järnvägsekonomisk synpunkt ej

kunde anses föreligga för en allmän taxenedsättning, och har styrelsen i

samband härmed åberopat förenämnda av 1918 års lagtima riksdag gjorda

uttalande, att direkt förlust å statens järnvägars rörelse borde såvitt

möjligt undvikas. Styrelsen har tillika efter gjorda beräkningar härutinnan

framhållit,'' hurusom en taxenedsättning omöjligen kunde antagas medföra

en ökning i trafiken av den omfattning, att nettoinkomsterna därav skulle

kunna täcka genom taxenedsättningen bortfallande inkomster. Emellertid

har styrelsen förklarat sig vilja såvitt möjligt tillmötesgå gjorda framställningar

om taxenedsättning i speciella fall. Styrelsen har slutligen

framhållit, att styrelsen ej stode helt främmande för tanken, att, om man

bortsåge från järn vägsekonomiska synpunkter och toge hänsyn till landets

intressen i dess helhet, förhallanden kunde inträda eller möjligen redan

inträtt, som påkallade, att åt näringslivet i dess helhet eller vissa grenar

därav lämnades allmänt tillfälligt stöd i form av för järnvägarna förlustbringande

tariffer eller av fraktrestitutioner, varför kostnaderna bestredes

av anslagsmedel.

I samband med den inom handelsdepartementet företagna utredningen

beträffande provisoriskt ökat tullskydd för industrien har, såvitt betydelse för

angår några av våra viktigaste exportindustrier, nämligen järn- och industrien,

pappersindustrien, en preliminär undersökning ägt rum beträffande den

betydelse, frakterna äga för den industriella produktionen. Genom denna

undersökning, vilken som bilaga C finnes fogad vid Kungl. Maj:ts proposition,

nr 356, angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa

industriprodukter, har en ungefärlig uppskattning kunnat vinnas om den

relation, i vilken järn vägsfrakterna före kristidens början stått och nu

stå till produktionskostnaderna, varjämte en beräkning gjorts, huru dessa

kostnader skulle påverkas genom en nedsättning av frakterna med 20,

25 respektive 33V3 %.

Under hänvisning i övrigt beträffande resultatet av undersökningen

till förenämnda vid Kungl. Maj:ts proposition nr 356 fogade bilaga må

här endast framhållas, att, såsom av utredningen framgått, järnvägstaxorna

numera för de avsedda industrigrenarnas vidkommande äga en vida större

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

betydelse ån tidigare varit fallet. Om järn vägsfrakterna nu skulle utgå

i samma förhållande till övriga produktionskostnader som år 1913, skulfe,

enligt vad approximativt beräknats, för järnindustrien eu nedsättning av

frakterna behöva äga rum med omkring 25—30 % å de nuvarande fraktsatserna,

för pappersindustrien, som genom en tillfällig uppflyttning i

tariffklass för råvaran trämassa fått sina järn vägsfrakter utomordentligt

ökade, visar utredningen behov av en väsentligt större fraktreduktion,

vilken dock, genom av Kungl. Maj:t i dagarna fattat beslut om återinförande

av tidigare tariffer för trämassa, redan är så tillvida genomförd,

att behov av större fraktminskning än för järnvaror numera icke torde

föreligga för pappersindustrien.

•ftravfarnas ° Sedan det preliminära resultatet av den inom handelsdepartementet

Ekonomi aT sålunda verkställda utredningen förelåg, anmodade jag järnvägsstyrelsen

t“ened- att skyndsammast inkomma med utredning dels beträffande det beräknade

g ekonomiska resultatet av statens järnvägars drift för innevarande och

nästkommande år under förutsättning, att en nedsättning av nu gällande

taxor för godstrafiken ägde rum från och med den 1 juli 1921 med i

genomsnitt 20, 25 respektive 33V3 % av fraktsatserna, dels ock, efter

hörande av styrelsen för svenska järnvägsföreningen, beträffande frågan

om huru en dylik taxenedsättning och i samband därmed gjorda nedsättningar

av motsvarande storlek i de enskilda järnvägarnas egna taxor

kunde antagas påverka driftresultatet vid sistnämnda järnvägar.

utlåtanden. Med anledning härav har järnvägsstyrelsen den 28 april 1921 av
givit

utlåtande och därvid överlämnat yttrande från styrelsen för svenska

j ärn vägsföreningen.

Då de sålunda avgivna utlåtandena i sin helhet torde såsom bilagor

få vidfogas protokollet, må här beträffande deras innehåll endast nämnas,

att järnvägsstyrelsen på anförda skäl avstyrker, att en allmän taxenedsättning

genomföres vid statens järnvägar redan den 1 juli 1921. Styrelsen

avstyrker likaledes allmän taxesänkning beträffande de enskilda järnvägarnas

lokala taxor. Därjämte uttalar järnvägsstyrelsen, vad angår

de enskilda järnvägarnas fraktandelar i godssamtrafik att, om trots järnvägsstyrelsens

avstyrkande statens järnvägars taxa, som är samtrafiktaxa,

blir nedsatt, de enskilda banorna måste i mån av behov erhålla ersättning

genom annan taxehöjning på sätt i olika fall lämpligen kan ske.

Svenska järnvägsföreningen avstyrker på det bestämdaste nedsättning

av taxorna vid de enskilda järnvägarna.

Dments-e'' Vid föredraSning av frågan angående provisorisk förhöjning av

chefen, tullsatserna för vissa industriprodukter har chefen för handelsdeparte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts proposition nr 358.

mentet till statsrådsprotokollet framhållit nödvändigheten av att under det

nuvarande tryckta läget för industrien i möjligaste mån nedbringa

våra i förhållande till utlandets alltför höga produktionskostnader. Bland

de åtgärder, som ansetts böra vidtagas i sådant syfte, berördes särskilt

frågan om en sänkning av de nu tillämpade höga och för industrien i

gemen betungande järnvägsfrakttarifferna. Bemälde departementschef

uttalade sålunda som sin åsikt, att en effektiv sänkning av fraktsat- •

serna skulle vara ägnad att för åtskilliga av våra viktigaste industrigrenar

väsentligt bidraga till lättande av konkurrensmöjligheterna.

Järnvägsstyrelsen- har som sin bestämda uppfattning uttalat, att Jamvägsur

järnvägsekonomiska synpunkter förutsättningar icke kunna anses vara eko»om^ka

för handen för vidtagande redan nu av en allmän taxesänkning. De skäl,

styrelsen anfört till stöd för denna sin uppfattning, hava även i stort sett

synts mig övertygande. Till följd av den ytterligt svaga trafiken ställer sig

redan med nu gällande godstaxor det ekonomiska läget för statens järnvägar

särdeles bekymmersamt, och då eu vidtagen taxereduktion under nuvarande

förhållanden näppeligen kan antagas stimulera trafiken i så stor

omfattning, som är erforderlig för att de bortfallande inkomsterna skola

kompenseras, måste det anses såsom mer än sannolikt, att det ekonomiska

resultatet efter en dylik taxenedsättning, i allt fall för den närmaste tiden,

skulle bliva än ytterligare försämrat.

Frågan om en taxenedsättning lärer emellertid icke böra bedömas

enbart ur järn vägsekonomiska synpunkter.

Oaktat den ej oväsentliga nedgång av arbetslöner och övriga produk- Betydelsen

tionskostnader, som under senaste tiden på andra områden ägt rum, fåv''taxened°

kvarstå godstaxorna alltjämt vid förutvarande höga nivå och hava därför sättning,

kommit att efter hand få en allt större inverkan på varuprisen och industriens

avsättningsmöjligheter. I vissa fall torde de nuvarande godstaxorna

vara av nära nog prohibitiv beskaffenhet. Emellertid har, såsom chefen

för handelsdepartementet framhållit, den svenska industrien för närvarande

att genomgå en kris av hittills okänd omfattning och styrka, vadan det

ur nationalekonomiska och sociala synpunkter måste anses nödvändigt,

att även statsmakterna inrikta sina strävanden på att såvitt möjligt söka

höja industriens sviktande konkurrensförmåga. En nedsättning av järnvägstaxorna

torde få anses som ett särdeles viktigt led i dessa strävanden;

genom en dylik åtgärd skulle man kunna avsevärt lätta industriens

möjligheter och för övrigt också efter hand skapa förutsättningar för

en ökad trafik. Järnvägsstyrelsen har även själv framhållit, att styrelsen

icke ville ifrågasätta det starka behovet och den synnerliga önskvärdheten

av en betydande fraktnedsättning, samt uttalat sitt beklagande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Övriga fördelar

av

taxenedsättning.

Konsekvenser

i statsekonomiskt

hänseende.

C Kung!. Maj:ts proposition nr 358.

av att styrelsen, som hade att bevaka statens järnvägars ekonomiska intressen,

i denna fråga nödgades stå emot näringslivets behjärtansvärda önskemål.

Det huvudsakliga skälet för en taxenedsättning är sålunda det av

mig nu anförda, att en sådan åtgärd skulle jämsides med andra åtgärder

i samma riktning kunna underlätta och förbereda bättre möjligheter

för industrien, till skyddande av vars bestånd, nu och för framtiden,

statsmakterna icke synas kunna undandraga sig att ingripa. Därmed

komme även ökade arbetstillfällen att beredas under nu rådande omfattande

arbetslöshet. Enligt mitt förmenande är det i en situation, som närmar

sig och delvis redan överskridit bristningsgränsen, mera förenligt med det

allmännas väl att såvitt möjligt redan nu, med bortseende i viss mån

från de järnvägsekonomiska synpunkterna, vidtaga en taxenedsättning för att

härmed stimulera företagsamheten än att tillsvidare ställa sig avvaktande.

Att märka är vidare, att järnvägstaxorna på helt annat sätt än

post- och telefonavgifterna ingripa i det ekonomiska livet i allmänhet

och öva inflytande på prisbildningen. En mera väsentlig nedsättning av

järnvägstaxorna kommer därför att få betydelse ej endast för näringslivet

i gemen utan även för nedbringande av levnadskostnaderna och

den allmänna prisnivån. I sistnämnda avseende kommer en sådan nedsättning

att verka i viss mån utjämnande i förhållan4e till de verkningar

i motsatt riktning, som möjligen kunna föranledas av de ifrågasatta

ökade tullsatserna.

Om sålunda starka skäl tala för en taxenedsättning, måste emellertid

givetvis vid frågans bedömande övervägas de konsekvenser i statsekonomiskt

avseende, som därav skulle föranledas. Innan jag ingår

härpå, vill jag förutskicka, att jag utgår från att sänkningen av godstaxorna

vid statens järnvägar skulle vara allmän. Järnvägsstyrelsen har

för sin del ifrågasatt, att partiella fraktnedsättningar skulle fortfarande

och möjligen i ökad utsträckning beredas och att i övrigt i behövlig utsträckning

fraktavgiften skulle kunna restitueras av för ändamålet anvisade

anslag. Svårigheterna av att rättvist tillämpa ett system med

dylika fraktnedsättningar resp. fraktrestitutioner i större omfattning äro

emellertid uppenbara, varjämte apparaten tydligen skulle bliva för tungrodd

för att smidigt kunna anpassa sig efter affärslivets behov och växlingar.

En allmän nedsättning av godstaxorna vid statens järnvägar från

och med den 1 juli 1921 med respektive 20, 25 och 33 73 % skulle, enligt

vad järnvägsstyrelsen beräknat, under förutsättning dels att trafiken

uppskattas till 70 % av 1920 års trafik, dels ock att ingen trafikökningskulle

genom nedsättningarna föranledas, medföra, att för år 1921 det

eljest motsebara driftresultatet komme att försämras med respektive 15.2,

19.o och 25.3 miljoner kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 358.

7

Det torde, som redan antytts, få anses uteslutet, att genom taxenedsättningen

en trafikökning omedelbart skulle äga rum av sådan omfattning,

att vederlag därmed erhölles för de bortfallande inkomsterna. Enär

emellertid även de partiella nedsättningar, som järnvägsstyrelsen förordar,

synas komma att medföra en inkomstminskning och i varje

fall någon ökning av trafiken genom en allmän nedsättning lärer kunna

förväntas, torde verkningarna av taxenedsättningen för statens järnvägars

ekonomi under år 1921 kunna antagas ej bliva fullt så ogynnsamma, som

nyss anförda siffror giva vid handen. Jag vill i detta sammanhang erinra

om den lastautomobiltrafik parallellt med järnvägarna, som på många

ställen i vårt land framtvingats av de höga järnvägstaxorna och som

vid en sänkning av desamma torde kunna förväntas upphöra eller väsentligen

inskränkas.

I propositionen angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för

vissa industriprodukter hava de härigenom inflytande ökade tullinkomsterna

för helt år beräknats komma att uppgå till omkring 20 miljoner

kronor, motsvarande sålunda för senare halvåret 1921 omkring 10 miljoner

kronor. Om, på sätt jag ämnar förorda, en nedsättning av godstaxorna

för statens järnvägar äger rum med 20 procent, synes, under

antagande att någon trafikökning förorsakas därav, nämnda belopp om

10 miljoner kronor kunna ungefärligen beräknas motsvara den nettoförsämring

i driftresultatet, som för år 1921 skulle föranledas av taxenedsättningen.

Då sålunda statsverket genom de inflytande tullinkomsterna

skulle beredas kompensation för de uppkommande förlusterna genom

taxenedsättningen, finner jag de betänkligheter mot en taxenedsättning

vid statens järnvägar, som av järnvägsstyrelsen ur ekonomiska

synpunkter framförts, ej böra tillerkännas avgörande betydelse.

Som skäl mot en allmän taxesänkning framhåller järnvägsstyrelsen, Frångående

att, om en dylik åtgärd vidtoges nu, då enligt styrelsens förmenande de

ekonomiska förutsättningarna härför icke förefunnes, detta skulle innebära

ett avsteg från de grundsatser för statens järnvägars ekonomiska

skötsel, vilka under gjorda allvarliga erfarenheter utbildat sig och ännu

äro i kraft. Styrelsen erinrar härvid, hurusom 1918 års lagtima riksdag

i fråga om statens järnvägars taxepolitik uttalat, att förräntning borde

erhållas å det i statsbanorna nedlagda kapitalet och att även under rådande

extraordinära förhållanden förlust å statsbanerörelsen om möjligt

borde undvikas.

Härvid vill jag till en början framhålla, att den nu ifrågasatta

taxesänkningen givetvis endast är att betrakta som en tillfällig extraordinär

åtgärd, vidtagen under den förhoppningen, att trafiken snart nog

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 358.

Slutsats för

statens

järnvägar.

Storleken av

taxenedsättningcn

för statens

järnvägar.

8

skall så att säga växa in i de nya taxorna. Det i sig berättigade kravet

på att järnvägsdriften skall förränta sig skulle alltså endast tillfälligtvis

undanskjutas för att åter komma i tillämpning så fort näringslivet återtagit

den stadga, det nu saknar. Icke heller får en allmän taxesänkning

för godstrafiken, på sätt järnvägsstyrelsen befarar, i och för sig prejudicera

till sänkning av persontaxorna. En sådan sänkning torde icke böra ifrågakomma

förr, än de ekonomiska förutsättningarna härför föreligga.

Enligt järnvägsstyrelsens beräkningar synes icke uteslutet utan

snarast sannolikt, att — därest ej den nuvarande krisen skulle under år

1922 ytterligare förvärras — statsbanornas driftkostnader då skola så

sjunka, att även ur järn vägsekonomisk synpunkt förutsättningar inträda

för den nu ett halvt år tidigare föreslagna nedsättningen.

Vidare vill jag som min uppfattning uttala, att då en taxenedsättning

för närvarande ej synes förenlig med rent järnvägsekonomiska synpunkter,

utan är betingad av näringslivets och det allmännas intressen,

förhållandena synas böra så anordnas, att åt statens järnvägar genom särskilt

anslag beredes en inkomst, motsvarande den beräknade försämringen

i driftresultatet genom sänkningen av taxenivån. Genom ett dylikt

förfarande kommer formellt sett kravet på en affärsmässig skötsel av

statsbanerörelsen som sådan att upprätthållas.

Efter noggrant övervägande av de skäl, som tala för och emot en

nedsättning av statens järnvägars godstariffer, har jag därför kommit

till den uppfattningen, att en dylik nedsättning i enlighet med de grunder,

som av mig nu angivits, måste vara att föredraga framför ett fortsatt

bibehållande tillsvidare av de nuvarande höga taxorna.

Beträffande storleken av den taxenedsättning, som jag sålunda anser

mig böra förorda, har jag redan förut yttrat mig. Även om det ur

åtskilliga synpunkter varit önskvärt, om man kunnat gå än längre, har jag

sålunda ansett mig böra stanna vid att nedsättningen, vilken synes böra

avse alla slag av godstrafik, för närvarande begränsas till omkring 20 %

å nu gällande fraktsatser. Förutom härför tidigare anförda skäl vill jag i

detta avseende framhålla önskvärdheten av att i möjligaste mån bibehålla

relationen mellan statens och de enskilda järnvägarnas taxor, till vilken

fråga jag i det följande återkommer.

Givetvis bör det tillkomma Kungl. Maj:t att vid fastställande av de

särskilda taxebeloppen vidtaga de jämkningar beträffande den angivna

huvudregeln för taxereduktionen, som kunna finnas påkallade. Den ifrågasatta

nedsättningen torde, då riksdagens beslut i ärendet måste avvaktas

och omfattande förberedande åtgärder krävas för förslagets genomförande,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 9

ej kunna träda i tillämpning före den tidigare angivna tidpunkten eller

den 1 juli 1921.

Om vad jag sålunda föreslagit vinner bifall, erfordras, enligt vad

tidigare berörts, att särskilt anslag beviljas som ersättning åt statens

järnvägar för genom taxenedsättningen förorsakad inkomstminskning, och

torde detta anslag i enlighet med förut angivna beräkningsgrunder böra

bestämmas till 10 miljoner kronor att utgå av andra statsinkomster än

lånemedel. Då, som jag förut nämnt, åt statens järnvägar bör beredas den

inkomst, som svarar mot förlusten av taxesänkningen, och det i sådant

avseende ifrågasatta beloppet, 10 miljoner kronor, får anses som lågt beräknat,

bör järnvägsstyrelsen äga att oberoende av driftresultatet för år

1921 lyfta hela förenämnda anslag med förslagsvis en sjättedel under

vardera av årets sex sista månader.

Beträffande det ekonomiska resultat, som kan förväntas uppkomma

å statsbanerörelsen för år 1921, har styrelsen under förutsättning av

oförändrad trafik och med bibehållande av nu gällande taxor räknat med

eu behållning av 11.5 miljoner kronor, däri inbegripet en omtvistad fordran

å 15 miljoner kronor för beräknad driftförlust å malmbanorna för

år 1920. Skulle, enligt vad vissa tecken giva vid handen, trafiken komma

att ytterligare nedgå, kommer driftresultatet att därav i motsvarande

mån påverkas för att vid en nedgång av trafiken för senare halvåret

med 10 % utvisa en brist av 4.5 miljoner kronor, även om förenämnda

fordran inräknas bland inkomsterna. I fråga om dessa beräkningar är

emellertid att märka, att även om trafiken skulle visa en nedåtgående tendens,

kan möjligen en viss utjämning ske genom tillämpande av ett lägre

konsumtionspris å kol, varförutom någon jämkning jämväl, om så anses

önskvärt, torde kunna vidtagas beträffande det belopp av trafikmedel,

som avsättes till förnyelsefonden. Någon anledning att — bortsett från

frågan om taxesänkning — begära särskilt anslag till täckande av driftförlust

för år 1921 torde därför, med rådande osäkerhet i fråga om trafikens

blivande omfattning, näppeligen nu föreligga. Om, på sätt nyss

ifrågasatts, särskilt anslag för år 1921 beviljas som ersättning åt statens

järnvägar för genom taxenedsättningen förorsakad inkomstminskning, skulle

det ekonomiska resultatet för detta år ej komma att i mera avsevärd

grad bokföringsmässigt påverkas av att sådan nedsättning äger rum.

Yad angår 1922 års trafik, kommer järnvägsstyrelsen till det resultatet,

att med nuvarande tariffer och under de gynnsamma förutsättningarna,

att prisnivån för levnadskostnaderna komme att ytterligare

avsevärt nedgå och kolpriset stabiliseras vid 40 kronor, ett överskott av

B ilning till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 304 käft. (Nr 358.) 2

Anslag till

statens järnvägar

som

ersättning för

taxenedsättningen.

Beräknat

ekonomiskt

resultat av

statsbanedriften

för

åren 1921

och 1922.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

Taxenedsättiiing

för de

enskilda

järnvägarna.

41.9 miljoner kronor skulle kunna ligga inom möjligheternas område, om

fordran för driftförlust å malmbanorna för år 1921 därvid inberäknas.

Styrelsen anför dock i detta sammanhang, att en så stor skillnad mellan

tariffnivå och allmän prisnivå, som härvid förutsättes, enligt styrelsens

uppfattning icke är hållbar, och att, om det skulle visa sig, att den

nu pågående deflationen fortsätter, tarifferna givetvis böra, när tidpunkten

ur järn vägsekonomisk synpunkt är inne, även sänkas och så

avpassas, att blott täckning av de direkta driftkostnaderna vinnes.

Enligt järnvägsstyrelsens utredning skulle vid en taxenedsättning

med 20 % och under nyss angivna förutsättningar i övrigt för år 1922

möjligen kunna beräknas uppstå ett driftöverskott av 11.a miljoner kronor,

däri inberäknat fordran för driftförlust å malmbanorna.

Av vad styrelsen sålunda anfört framgår, att det icke är möjligt

att ens tillnärmelsevis bedöma, huru det ekonomiska resultatet kan gestalta

sig för statens järnvägar under år 1922. Emellertid synas övervägande

skäl tala för att tillsvidare utgå från att något överskott ej bör

påräknas för samma år å statsbanerörelsen. Enligt vad redan antytts,

kan det då ej anses uteslutet, att under samma år förutsättningar även

ur järnvägsekonomiska synpunkter kunna föreligga för en tillämpning av

lägre taxor. Vid sådant förhållande torde anledning saknas att nu ifrågasätta

beviljande av anslag för år 1922 till ersättande av genom taxereduktionen

bortfallande inkomster.

Om en nedsättning av godstaxorna å statens järnvägar äger rum, vore

det tydligen synnerligen önskvärt, att motsvarande nedsättning kunde ske i

de enskilda järnvägarnas tariffer. För transporter i samtrafik skulle för

övrigt en sådan sänkning, om kompensation ej på annat sätt beredes, komma

att ske rent automatiskt. Beträffande de enskilda järnvägarna torde det

emellertid ej böra ifrågasättas, att, om förlust skulle uppstå å rörelsen, denna

förlust täckes av statsmedel, utan äro dessa järnvägar helt beroende av sina

inkomster och den kredit, som kan erhållas. Av de yttranden, som styrelsen

för svenska järn vägsföreningen och järnvägsstyrelsen avgivit, framgår även,

att för ett flertal enskilda järnvägar en nedsättning av tarifferna skulle kunna

helt äventyra deras ekonomiska ställning. Det lärer därför ej kunna utan vidare

fastslås, att en motsvarande nedsättning skall äga rum av taxorna för

ifrågavarande järnvägar, utan synes frågan härom och om taxebeloppens

storlek böra avgöras efter ytterligare utredning och prövning för varje särskilt

fall. Att märka är därvid även, att verkningarna av samtrafiktaxans

sänkning kunna, i den omfattning så skulle visa sig nödvändigt, kompenseras

genom särskilda extra frakttillägg eller vidtagande av andra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts jrroposition nr 358. 11

dylika anordningar, och förutsätter jag sålunda, att en utredning i nu

ifrågavarande avseende omedelbart igångsattes.

Järnvägsstyrelsen har framhållit de olägenheter, som uppkomma

för trafikanterna genom en olika tangering vid statens och de enskilda

järnvägarna, varvid styrelsen betonat, hurusom den vid de enskilda järnvägarna

bosatta befolkningen och verksamma industrien skulle försättas

i ett ogynnsamt läge gent emot dem, som finge tillgodoräkna sig den

genom statssubvention möjliggjorda fraktnedsättningen vid statens järnvägar.

Härvid är emellertid att märka, att olika tariffering alltid, om

än i mindre kännbar mån än vad som nu skulle bliva fallet, torde hava

förelegat mellan icke blott de enskilda järnvägarna å ena sidan och

statens järnvägar å den andra, utan jämväl de enskilda järnvägarna

sins emellan. Härtill kommer, att den skillnad i tarifferingen, som nu

skulle uppkomma, givetvis endast är avsedd såsom tillfällig. Efter hand

som trafiken ökas, torde möjligheter skapas för ett utjämnande av taxorna.

Det synes mig fullt riktigt, att stålens järnvägar under nuvarande förhållanden

härvid gå före, även om detta icke kan ske utan understöd

från statens sida.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till beredande av ersättning åt statens järnvägar

för genom taxenedsättning förorsakad inkomstminskning

under verkliga utgifter på tilläggsstat för

år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 10,000,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Hemställan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

Bilaga.

Till Konungen.

Genom en den 10 april till styrelsen inkommen, den 2 april dagtecknad

skrivelse liar av statsrådet och chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet

begärts en utredning rörande motsebara driftresultat vid statens och enskilda

järnvägar under förutsättning av viss angiven nedsättning i godstarifferna. Med

överlämnande av dels dessa utredningar och dels ett yttrande i själva sakfrågan

av styrelsen för Svenska järnvägsföreningen beder styrelsen härmed i underdånighet

få avgiva även eget yttrande rörande förutsättningarna för och verkningarna av en

nedsättning i godstarifferna.

Styrelsen skall härvid i första hand upptaga till förnyad prövning, huruvida

förutsättningar finnas för eu sådan sänkning av godstarifferna vid statens

järnvägar, som av statsrådet ifrågasatts, eller med alternativt 20, 25 eller 33 V»

procent med tillämpning från 1 juli 1921.

Styrelsen gör härvid en bestämd skillnad mellan förutsättning ur järnvägsekonomisk

synpunkt för och de allmänna verkningarna för trafikanterna av

en taxesänkning. Särskilt under tider med abnorma, ur jämvikt bragta ekonomiska

förhållanden lian det för främjande av ett lands allmänna ekonomiska välfärd

tänkas vara ur allmän synpunkt ändamålsenligt, att så låga tariffsatser tilllämpas,

att järnvägsdriften även under en avsevärd tid går med förlust. Möjligheter

ur järnvägsekonomisk synpunkt för en så låg tariffbildning kunna givetvis

dock i allmänhet icke finnas. För att en tariffnedsättning ur järnvägssynpunkt

skall kunna anses motiverad, måste den dels hålla sig inom de av driftkostnadernas

storlek angivna gränserna, dels ock beräknas medföra en sådan ökning av rörelsen,

att vinsten på genom nedsättningen skapad trafik täcker den genom taxesänkningen

bortfallande inkomsten på den redan för handen varande trafiken.

Styrelsen, som närmast har att skärskåda frågan ur järnvägsekonomisk

synpunkt, har således att i första hand beräkna inkomsternas, utgifternas och

driftresultatets storlek under förutsättning att ingen taxesänkning genomföres.

I skrivelse till Kungl. Maj:t av den 5 december 1920 med förslag till beräkning

av den behållna inkomsten för år 1922 beräknades — under förutsättning

av ungefär 1920 års trafikomfattning — driftresultatet för. år 1921 på följande sätt:

Bandelen Luleå— r, -r . M . , „

Riksgränsen S'' J'' 1 0nVt Summa

Inkomster............. 27,000,000 333,000,000 360,000,000

Utgifter........... 22,000,000 302,000,000 324,000,000

Driftresultat, överskott....... 5,000,000 31,000,000 36,000,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts •proposition nr 358.

Till denna beräkning hade styrelsen givetvis fogat flera reservationer,

varav den viktigaste var, att om näringarnas redan inträdda, tryckta läge komme

att fortfara eller eventuellt ytterligare förvärras, så bleve härav en nödvändig

följd, att inkomsterna och driftresultatet komme att väsentligt försämras,

och ville styrelsen i så fall inkomma med en reviderad beräkning.

En sådan avgavs ock den 28 sistlidne februari, upptagande följande slutsiffror

för år 1921:

Bandeleii Luleå- g j ; 6vri t Samma

Hikaoranspn

Inkomster............ 27,000,000 260,500,000 287,500,000

Utgifter............. 20,000,000 267,300,000 287,300,000

Driftresultat, över- eller underskott . + 7,000,000 — 6,800,000 + 200,000

Styrelsen betonade även då, att så flytande, som alla ekonomiska förhållanden

voro, beräkningen borde betraktas som i hög grad approximativ, och uttalade,

att det järn vägsfinansiella läget under den rådande depressionen un der ginge en tilltagande

försämring, som måhända kunde komma att fortskrida ända därhän, att

en° mera väsentlig driftförlust för 1921 i dess helhet komme att uppstå. Vidare

erinrades om de väsentligt olika ekonomiska resultat, som särskilda månader gåvo,

och lämnades en beräkning över inkomsternas, utgifternas och driftresultatets

fördelning på dessa. I vad mån denna beräkning visat sig motsvaras av verkligheten

under de månader, vilkas räkenskaper avslutats, framgår av följande

sammandrag.

Inkomster

Över-

eller

Utgitter

underskott

Månader

beräknade verkliga

beräknade

verkliga

beräknat

verkligt

M i

1 j o n e r

krön

o r

Januari...........

..... 19-5 20-5

25''1

25-4

— 5-6

— 4-9

Februari..........

..... 20-3 20-8

24-6

24-fi

— 4-8

— 3-8

Mars............

.....239 22-9*

23-7

23-6 *

+ 0-2

— 0-7 *

April—Juni.........

.....68-1

71-1

— 30

Juli—September.......

.....73-5

72-3

+ 1-2

Oktober—December......

.....67-2

70-5

-3-3

ifc

Fordran på Luossavaarabolaget för driftför-

,

+ 15-0

lust under år 1920 .....

.....15-0

Summa 287''5

287-3

+ 0-2

Överensstämmelsen mellan beräknade och verkliga utgifter är såsom synes

tämligen god för årets första månader, och detta gäller även beträffande inkomsterna

för de två första månaderna, under det att den tredje, ännu dock endast approximativt

kända månaden synes uppvisa en ej oväsentlig försämring. Tydligt

är också, att depressionen, om den fortgår, kan komma att giva ett allt tydligare

utslag i minskad trafik och minskade inkomster. Av styrelsen, har beräknats en

nedgång i godstrafik under 1920 års trafik med 30 %. De enskilda järnvägarna motse

Ännu endast approximativt kända tal.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

enligt inhämtade uppgifter i regel en än större trafikminskning, och det är tyvärr

ej uteslutet utan snarare — att döma efter mycket pessimistiska uttalanden från

ledande industrihåll beträffande konjunkturernas motsebara utveckling — kanske

sannolikt, att även statens järnvägars trafik kan komma att bliva betydligt sämre

än vad som antogs i februarikalkylen. Skulle sålunda godstrafiken komma att

sjunka med exempelvis ytterligare 10 %, och persontrafiken, som hittills hållit sig

väl uppe, lika mycket, skulle detta betyda på inkomstsidan en försämring av

ovannämnda resultat med ungefär 11 miljoner resp. 5 miljoner, summa 16 miljoner

för det senare halvåret 1921 räknat. Bortser man dock tills vidare från denna

eventualitet och räknar med samma redan mycket starkt reducerade trafikomfattning,

som förut antagits, så hava emellertid även vissa andra omständigheter tillkommit,

sovn föranleda en del modifikationer i förestående beräkning.

Den viktigaste faktorn på utgiftssidan är, att levnadskostnaderna, vilkas

prisindex reglerar dyrtidstilläggens storlek, numera beräknas komma att under

senare halvåret av år 1921 nedgå väsentligt under vad man på vederbörande håll

i statsförvaltningen ansåg sig kunna med säkerhet förutsäga i februari månad.

Vid numera angivet sannolikt prisindextal för årets senare del av 240 nedbringas

statsbanornas lönestat för år 1921 med i runt tal 6,0 miljoner kronor.

Vidare har regeringen framlagt proposition om ändrade grunder för dyrtidstillägg,

vilka, om de beslutas, komma att för årets senare del nedbringa utgifterna

med 3,600,000 kronor.

Beträffande förbrukningspriset för stenkol anser sig styrelsen ej kunna

gorå några andra antaganden än i februarikalkylen. Kolkostnaden utgör, ej

längre, jämförd med övriga kostnader och särskilt personalkostnaderna, samma

dominerande post som förut. Dels har konsumtionspriset nedgått och dels har

— vilket är lika viktigt — förbrukningen genom trafikens nedgång, tågindragningar

och övergång till vedeldning reducerats till mindre än halva sin tidigare

största storlek, vid nuvarande ungefär 350,000 tons förbrukning utgör årskostnaden

för kolen, om förbrukningspriset är 80 kronor, 28 miljoner kronor, och om

motsvarande pris är 50 kronor, 17,5 miljoner kronor. En bokföringsvis vunnen

reduktion av driftkostnaderna med omkring 10,5 miljoner kronor pr helt år räknat

— vilket medför, att kolförrådet kommer att bokföringsvis binda alltför mycket

rörelsekapital — kan i varje fall i betraktande av statsbanornas stora omslutuingstal

ej motivera en taxesänkning av betydelse. Beloppet utgör icke ens

närmelsevis en betryggande marginal för osäkerheten i de inkomstkalkyler, som

nu överhuvud kunna göras. Då det slutligen torde fä anses ovisst, till vilka pris

stenkol kunna förvärvas, när statsbanorna framdeles skola åter upphandla kol, så

anser styrelsen klokheten bjuda att tillsvidare i dessa kalkyler räkna med det

pris något på säkra sidan, som styrelsen förut antagit som lämpligt.

Vad övriga inaterialier angår, är det med hänsyn till varornas mängd

m. m. icke möjligt göra någon närmare beräkning, huruvida en ytterligare utöver

i den reviderade kostnadsstaten redan genomförd kostnadsminskning skulle kunna

vara motiverad. Styrelsen erinrar emellertid, att de varor, räler, byggnadsmaterialier

in. m., som starkt fallit i pris och av statsjärnvägarna förbrukas i stor

myckenhet, till allra största delen komma på arbeten, som ej bestridas av trafikmedel,

utan av anslags- och förnyelsefondsmedel, varför varuprisens eventuellt

fortgående sänkning icke synnerligt inverkar på driftkostnadernas storlek.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr Sätt.

Vid sidan av den kostnadsminskning, som hänför sig till prisnivåns nedgång,

intar'' den kostnadsminskning, som kan erhållas genom styrelsens direkta

åtgärder, en relativt liten betydelse. Styrelsen vill visserligen alltjämt fortfara

med sina sparsamhetssträvanden och sina åtgärder för vinnande av besparingar i

driften, men vad i sådant hänseende kunnat göres, är dock redan i all huvudsak

gjort. Styrelsen erinrar sålunda, att indragningar av personförande tåg genomförts

i den omfattning, som synes överhuvudtaget kunna tillåtas med hänsyn till

den trafikerande allmänhetens berättigade minsta krav, liksom därom att även

o-odstransportlägenheterna beskurits sa långt, att nu allt tätare börja förekomma

ej obefogade klagomål över alltför långsam befordring. Aven i övrigt har en

mångfald åtgärder i utgiftsbegränsande riktning genomförts. Och främst framträder

härvid, vad som åtgjorts för att i möjligaste mån minska personalen, vilken

ju genom trafikens krisartade nedgång blivit större än behövligt är. I den i

februari reviderade utgiftsberäkningen är sålunda redan förutsedd en genom ytterligare

vidtagna personindragningar möjliggjord nedgång i kostnaderna av 4,700,000

kronor, och genom senare vidtagen uppsägning av personal kunna härtilll läggas

1,700,000 kronor, fördelade med 400,000 kronor på förra och 1,300,000 kronor på

senare halvåret. , ,

Styrelsen har ifråga om personalkostnader givetvis hatt att räkna med de

lönesatser, som bestämts för kommunikationsverkens personal och för vilka statsmakterna

ännu ej synas hava ifrågasatt några mera genomgripande förändringar.

Helt annorlunda hade utgiftskontot ställt sig för statens järnvägar, om statens

järnvägar legat uti samma löneläge som de enskilda järnvägarna, i vilket fall

styrelsen hade haft att räkna med omkring 25 miljoner kronor mindre utgifter.

Styrelsen sammanställer nedan, med fördelning på första och andra halvåret

1921, de inkomster, utgifter och driftresultat, som enligt de sålunda reviderade

beräkningarna synas vara att motse för år 1921.

Inkomster, exkl. fordran på Luossavarabolaget

Utgifter

Driftresnltat, över- eller underskott

Härtill fordran å Luossavaarabolaget för driftförlust

Summa överskott

Varav, enligt approximation:

För bandelen Luleå—Riksgränsen

För S. J. i övrigt

År 19 2 1

Första halv- • året

Andra halv- året

Summa

miljoner kronor

131-8

140-7

272-5

144-1

131-3

276-0

— 12-3

+ 8-8

— 3-5

under år 1920

+ 15-0

+ 11-6

— 4-0

+ ll-o

+ 7-0

— 8-3

+ 12-8

+ 4-5

I donna beräkning har räknats med samma bruttoinkomster som i februariberäkningen

utan den ytterligare reduktion, som ovan visats vara att vänta,, men

med reducerade utgifter. Den beräknade väsentliga förbättringen av driftresultatet

under årets senare del hänför sig dels till de större trafikinkomster, som

ordinärt falla på detta halvår, dels till de fortgående driftkostnadsminskningarna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

och dels, vad linjen Luleå—Riksgränsen angår, till att statens järnvägars fordran

på Luossavaarabolaget för det nästförflutna årets driftförlust då bokföres som

inkomst.

Bortsett från bandelen Luleå—Riksgränsen, vilken på grund av det kända

trafikeringskontraktet med Luossavaarabolaget bör i viss utsträckning betraktas

som en avskild ekonomisk enhet, skulle enligt förestående beräkning ett överskott

av 4-5 miljoner kronor uppträda för år 1921.

Styrelsen ber emellertid få betona, att denna reviderade beräkning liksom

de föregående måste vara att betrakta som i hög grad approximativ. Det beräknade

överskottet är ju jämfört med statsbanornas hela omslutningstal synnerligen

obetydligt, varför relativt små förändringar av trafikinkomsterna kunna föranleda

försämringar därhän, att i stället driftförlust för året i dess helhet kan uppstå.

Detta framgår, ifall uti kalkylen införas de ovan gjorda antagandena av en ytterligare

försämring under senaste halvåret av såväl gods- som persontrafiken med

10 % då kalkylen får följande utseende:

År 1921

Första

halvåret

Andra

halvåret

Summa.

miljoner kronor

Inkomster, exkl. fordran på Luossavaarabolaget........

131-8

124-7

256-6

Utgifter..........................

1441

131-9

276-0

DriftreHultat, över eller underskott..............

— 12-3

— 7-2

— 19-5

Härtill fordran å Luossavaarabolaget för driftförlust under år 1920

15-0

+ 15-0

Återstod underskott.....................

— 4-5

Varav, enligt approximation:

För bandelen Luleå—Riksgränsen...............

— 40

+ ll-o

+ 7-0

För S. J. i övrigt......................

— 8-3

— 3-2

- 11-5

Enligt denna alternativa beräkning skulle 1921 års drift, bortsett från

Luleå—Riksgränsen, resultera i en driftförlust om 11-5 miljoner kronor, och denna

siffra är nog sannolikare än förutnämnda överskott av 4''5 miljoner kronor.

Statsrådet har jämväl begärt motsvarande beräkningar för år 1922.

I skrivelse till Kungl. Maj:t av den 5 december 1920 bar styrelsen jämlikt

instruktionens bestämmelser avgivit förslag till de belopp, som för statens järnvägar

synts kunna upptagas i 1922 års riksstat, nämligen:

Inkomster................. 357,000,000 kronor

Driftkostnader............... 320,000,000 >

Överskott.........•....... 37,000,000 >

Styrelsen erinrade vid detta förslags avgivande, att ovissheten i fråga om

de ekonomiska faktorer, som under förutsättning av oförändrade tariffer väsentligt

reglera järnvägarnas avkastning, vore synnerligen stor. Särskilt vore att

beakta, att det vore omöjligt att bedöma, huruvida den då nyss inträdda depressionen

år 1922 komme att vara övervunnen eller icke. Då styrelsen dock föreslog

att som behållen inkomst upptaga ett belopp, svarande mot räntan å statens

järnvägars andel av statsskulden, eller detta år 37 miljoner kronor, utgick styrel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts proposition nr 358.

sen från, dels att tills vidare och till dess säkrare erfarenhet rörande den ekonomiska

krisens förlopp förelåge, man borde beräkna en någorlunda normal trafik

omfattning för år 1922, dels från det under tiden augusti 1919 till september 1920

visade förhållandet, att under antagande av en i förhållande till prisnivån for

järnvägsdriften väl avvägd taxenivå en god behållning av statsbanedriften kunde

erhållas och dels slutligen från styrelsens skyldighet att tillse, att såvitt möjligt

skäli o- avkastning erhölles som resultat av statsbanerörelsen.

Den ekonomiska kris, som världen för närvarande undergår, har sedermera

tyvärr visat sig vara av så svårartad beskaffenhet, att föga förhoppning vidare

torde finnas att 1922 års trafik skall närma sig en normal omfattning. Vid sadant

förhållande synes det förstnämnda överskottet för år 1922 icke kunna förväntas.

Å andra sidan skifta de ekonomiska förhållandena så snabbt och delvis så oväntat,

att det alltjämt icke är möjligt att genomföra några med något som helst anspråk

på tillförlitlighet uppställda beräkningar över sagda års driftresultat. Nagra siffersammanställningar

av värde för frågans bedömande kunna dock måhända lämnas.

Om man utgår från samma trafikomfattning för år 1922, som enligt ovanstående

i februari beräknats för år 1921, och vidare från samma driftkostnader,

som beräknats för senare halvåret av år 1921, samt slutligen från en fordran för

driftförlust under år 1921 på Luossavaarabolaget av 13 miljoner kronor, skulle

resultatet bliva följande:

Inkomster mdj.

Härtill fordran för driftförlust »

Utgifter *

Överskott exkl. fordran å Luossavaarabolaget >

Överskott inkl. fordran å Luossavaarabolaget »

Härav enligt approximation:

för bandelen Luleå—Riksgränsen »

> statens järnvägar i övrigt »

Tankes förbrukningspriset för kol, som under senare halvåret 1921 ovan

beräknats till kronor 63: 33 per ton, år 1922 kunna sänkas till 40 kronor per ton,

erhålles en förbättring i driftresultatet med ungefär 8-2 miljoner kronor.

Tänkes ytterligare levnadskostnadernas prisindex nedgå med 20 enheter under

det för 1921 års senare hälft beräknade indextalet av 140, minskas utgifterna och

förbättras driftresultatet med ytterligare 12 miljoner kronor.

Det skulle därför, försåvitt nuvarande tariffer överhuvud kunde bibehållas

vid en fortgående nedgång av prisnivån, kunna tyckas ligga inom möjligheternas

område, att 1922 års trafik även vid ovan beräknade ringa trafikomfattning skulle

kunna ''lämna ett överskott av enligt ovanstående beräkning ända till omkring

41-9 miljoner kronor. Till undvikande av missförstånd skyndar sig emellertid

styrelsen anföra, att en så stor skillnad mellan tariffnivå och allmän prisnivå,

som ovan exempelvis förutsattes, enligt styrelsens uppfattning icke är hållbar.

Skulle det visa sig, att den nu pågående deflationen fortsätta, så böra givetvis

tarifferna, när järnvägsékonomiskt sett tidpunkten är inne, även sänkas och därvid

enligt känt riksdagsdirektiv så anpassas, att blott nätt täckning av de direkta

driftkostnaderna vinnes. Till en trafikomfattning av nuvarande reducerade

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 304 käft. (AV 358.) 3

kr........ 272''5

, 13-0

»....... 263''8

> .......+8-7

> .......+ 21-7

» . .....+7-0

»......• + 14-7

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

storlek höra nämligen även enligt styrelsens uppfattning ej kunna knytas tariffer

av sådan höjd, att statsbanorna erhålla full räntabilitet.

Med vad ovan anförts anser sig styrelsen ha visat, att driftkostnaderna äro

och även efter de lönereduktioner och andra driftkostnadsbesparingar, som få motses

under arets senare hälft, alltjämt bliva så höga, att de, åtminstone beträffande

år 1921, ur järnvägsekonomisk synpunkt icke kunna medgiva en taxesänkning,

såvida icke en större, inkomstminskningen motvägande trafikökning genom

taxesänkningen kan föranledas.

För sistnämnda frågas bedömande gäller det att i första rummet beräkna,

vilken trafikökning skulle erfordras för att därur härflytande nettoinkomst må

motsvara de genom taxesänkningen bortfallande inkomsterna. Redan det förhållandet,

att för erhållande av samma bruttoinkomster som om taxesänkning ej företages

fordras en trafikstegring av 25 % om taxan sänkes med 20 %, av 33''3%, om

taxan sänkes med 25 %, och av 50 %, om taxan sänkes med 33-3 %, visar, att behovet

av trafikökning är synnerligen stort. Hur stor trafikökningen behöver vara,

för att oförändrad nettoinkomst skall erhallas, kan endast approximativt bedömas.

Sannolikast synes en trafikstegring erforderlig av 40 *, om taxan sänkes med

20 %, av 60 %, om taxan sänkes med 25 %, och av 100 %, om taxan sänkes med

33-3 %.

Nästa fråga blir, huruvida nedsättningar av ifrågavarande storlek kunna

anses i den grad stimulera trafiken, att dylik trafikökning erhålles. Härvid synes

höra beaktas,_ att en taxesänkning av i och för sig otillräcklig storlek icke medför

trafikökning utan endast leder till inkomstminskning beträffande redan förut

innehavd trafik. Ju större nedsättningen alltså göres, desto större förhoppning

finnes, att densamma skall i högre grad leda till trafikens stegring. Å andra

sidan erfordras i detta fall en vida större trafikstegring, för att nettoinkomsten

av den ökade^ trafiken skall uppväga de genom taxesänkningen bortfallande inkomsterna.

På problemets lösning inverka sålunda ett flertal faktorer, vilka var

för sig svårligen kunna allmängiltigt fastställas. Styrelsen skall emellertid nedan

söka ange och motivera sin uppfattning i frågan.

I industriens produktionskostnader ingå järnvägsfrakterna som en viktig

del. För ingen industri torde denna vara relativt mera betydelsefull än beträffande

järnhanteringen.

Genom handelsdepartementets försorg har verkställts en utredning, som

ställts till järnvägsstyrelsens förfogande, rörande fraktkostnadernas betydelse för

olika slag av järnvaror. Enligt denna beräknas i genomsnitt för 9 undersökta

järnbruk fraktkostnaderna för olika slags järnvaror åren 1913, 1920 och 1921 stiga

till i nedanstående tabell angivna procent av den sammanlagda tillverkningskostnaden

fritt avsättningsort eller exporthamn. Beträffande sättet för siffrornas beräkning

påpekas, att tillverknings- och fraktkostnader för åren 1913 och 1920 äro

de verkliga, men att 1921 års tillverkningskostnader beräknats under förutsättning

av oförändrade tariffer men vid en tänkt reduktion av arbetslönerna med

20 % och av administrationskostnader, räntor och amorteringar med 15 å 20 %.

samt efter antagen nedskrivning av varulagren till dags- eller senare väntade priser,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 19

Järnväg sfr akter i % av tillverkningskostnaden fritt av sättning sort eller exporthamn.

År 1921

Varuslag år

1913

år 1920

Vid oförändrade

tariffer

efter tariffnedsättning med:

20 % 25 % 33 ‘/a %

Exporttackjärn.........

23-8

22-2

29-9

25-5

24-2

221

Lancashire-, smältstycken och rå- stänger ............

21-4

17-9

24-5

20-6

19-Ö

17-8

Valsat stångjärn nr basisk martin

13''2

11-8

18''3

15-2

14-4

13-0

Valsat stångjärn ur sur bessemer .

18''3

16-3

22-8

19l

18-1

16-5

Bessemertackjärn........

20''2

20-6

28-8

24-5

23-3

21-2

Basiska martingöt........

12-6

10-7

18-1

15-0

14-2

12-8

Bessemergöten.........

18-7

17-4

24''2

20-3

19-3

17-6

Jämväl för olika slag av papper hava motsvarande beräkningar utförts.

Dessa förete i vissa fall en än större stegring av järnvägsfrakternas relativa betydelse,

vilket emellertid beror av den tillfälliga höjning i tariffklass för trämassa,

som genomfördes den 1 augusti 1920. I skrivelse till Kung! Maj;t av den 12

april 1921 bar emellertid styrelsen hemställt om återinförande av tidigare tariffklasser

för trämassa, och sedan Kungl. Maj:t nu fattat beslut i sådan riktning, får

den relativa fraktkostnadsstegringen för papper, vari trämassa ingår som råvara,

icke beräknas för år 1921 vara större än för järnvaror.

Förestående sammanställning visar, att järnvägsfrakterna år 1920 efter då

vidtagna stora höjningar, utgjorde en mindre del av järnvarornas sammanlagda

tillverkningskostnader än år 1913. Vidtagas under år 1921 de reduktioner i löner,

räntor, varulagrens värden m. m., som ovan förutsatts, men hållas järnvägstarifferna

oförändrade, så följer härav, att järnvägsfrakterna komma att utgöra en

väsentligt större del av tillverkningskostnaden än tidigare. För att 1913 års

relation mellan järnvägsfrakter och sammanlagda tillverkningskostnader skall bibehållas,

måste — under gjorda antaganden — järnvägsfrakterna sänkas med omkring

30 %.

En tariffsänkning med 20 % är enligt denna utredning sålunda ur järnhanteringens

synpunkt icke tillfredsställande. Också går en av fullmäktige i

järnkontoret den 30 december 1920 avlåten framställning ut på järnvägsfrakternas

sänkande snarast möjligt å statens och enskilda järnvägar med 33 %. De till .

järnvägsstyrelsen inkommande framställningarna om individuella taxesänkningar

för diverse varor gå även merendels ut på större nedsättning än 20 %. Styrelsens

uppfattning är i enlighet härmed, att åtminstone beträffande de viktigare varuslagen

en tariff ned sättning med 20 % är i och för sig för ringa, för att densamma

under nuvarande förhållanden skall kunna föranleda en avsevärd trafikstegring.

Huruvida till och med en taxesänkning med 331/3 % kan bliva mera verksam, torde väsentligen

bero på det allmänna konjunkturläget och om Övriga erforderliga åtgärder

vidtagas för tillverkningskostnadernas nedbringande och den inhemska industriens

skydd mot utländsk, av valutaförhållandena betingad, övermäktig konkurrens. I berörda

hänseende saknar styrelsen nödig överblick att kunna med större säkerhet bedöma

läget men ber att få erinra om styrelsens för Svenska järn vägsföreningen

starkt uttalade misstro mot att en taxesänkning f. n. kan öva nämnvärt inflytande i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

riktning mot trafikstegring. Innan tecken kunna skönjas till ett återvändande förtroende

och som följd härav en stegrad verksamhet i världens tongivande industriländer,

torde det ock få anses i hög grad ovisst, om en — låt vara mycket betydlig

— sänkning av de svenska järnvägstarifferna skall kunna föranleda någon ökad

verksamhet av större betydelse i vårt land.

Vare sig en nedsättning av godstarifferna göres med 20, 25 eller 33 V3 %,

anser styrelsen i enlighet med vad sålunda anförts, att anledning icke finnes antaga

en som följd härav ens tillnärmelsevis inträdande erforderlig trafikstegring

med 40 resp. 60 eller 100 % varför tills vidare och till en ljusning i det allmänna

marknadsläget kan för märkas, en taxesänkning måste beräknas medföra järnvägsekonomiska

förluster i nära direkt proportion till nedsättningarnas storlek.

I de ovan lämnade reviderade inkomstberäkningarna för år 1921, som utgå

från en minskning av godstrafiken i jämförelse med år 1920 med 30 %, ingår

bruttoinkomst av godstrafik med 152 miljoner kronor. Vid ifrågasatt taxereduktion

minskas i detta fall, under antagande att ingen trafikökning följer, bruttoinkomsten

och på grund härav driftresultatet med följande belopp:

T a x e

nedsättning

med

20 %

25

33 1/s %

Taxenedsättning under helt år......

..... 30,400,000

38,000,000

50,700,000

> » halvt »......

..... 15,200,000

19,000,000

25,300,000

Under antagande att någon av ifrågavarande nedsättningar genomföres den

1 juli innevarande år, får i enlighet härmed motses följande driftförluster för

år 1921:

Taxenedsättning med

20 % 25 % 33 V» %

Driftförluster, kronor

Om fordran på Luossavaarabolaget inräknas som inkomst — 3,700,000 — 7,500,000 — 13,800,000

Om sagda fordran ej inräknas som inkomst......— 18,700,000 — 22,500,000 — 28,800,000

Vad slutligen angår motsvarande förhållanden under år 1922 saknas helt

och hållet säkrare utgångsantaganden. Under de gynnsamma förutsättningarna att

prisnivån för levnadskostnader kommer att ytterligare avsevärt nedgå och kolpriset

stabiliseras vid 40 kronor, synes möjligen kunna beräknas följande överskott

eller driftförluster:

Taxenedsättning med

20 % 25 % 33 V# %

Överskott eller driftförlust,’ kronor

Om fordran på Luossavaarabolaget inräknas som inkomst + 11,500,000 + 3,900,000 — 8,800,000

Om sagda fordran ej inräknas som inkomst......— 1,500,000 — 9,100,000 — 21,800,000

Vid bedömande av frågan huruvida förutsättningar ur järnvägsekonomisk

synpunkt finnas för en taxesänkning, synes jämväl böra beaktas, att statens räntekostnader

för i statsjärnvägarna bundna statslån år 1921 beräknats till 32 miljoner

kronor och år 1922 till 37 miljoner kronor, varvid ökningen delvis beror på

räntefotens fortskridande höjning. Utöver de driftförluster, som förestående översikter

upptaga, får sålunda skattevägen uttagas förestående stora räntekostnader

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds proposition nr 358.

för statsbanerörelsens bedrivande. Det är i detta sammanhang också att beakta,

att slår man väl in på taxenedsättningens väg och börjar med en allmän taxenedsättning

för godstrafiken, man med all sannolikhet ej länge kan emot den

allmänna opinionen hålla tillbaka kravet på sänkning även av persontarifferna.

Detta är destomera fallet vad statens järnvägar beträlfar, som på grund

av olika riktlinjer för taxepolitiken vid statens järnvägar och de enskilda järnvägarna

statens järnvägars persontaxor ligga väsentligt över de enskilda järnvägarnas

och visa sig kunna så göra även utan menligare inverkan på resandefrekvensen,

så att ett relativt gott utbyte av persontrafikrörelsen vunnits. En

sändning av persontaxorna vid statens järnvägar med 20%, 25%, eller 331/s%

skulle betyda en inkomstminskning av resp. 19, 23 och 31 miljoner kronor per år

räknat, det vill säga väldiga belopp att lägga till ovan beräknade förlustsiffror.

På den i denna framställning uppställda frågan, huruvida ur järn vägsekonomisk

synpunkt förutsättningar finnas för en nedsättning av godstaxan vid

statens järnvägar med tillämpning från den 1 juli detta år, ger sålunda den verkställda

undersökningen ett bestämt nekande svar.

Styrelsen övergår härefter till behandling av frågan om de allmänna verkningarna

av en redan nu företagen taxesänkning. Styrelsen skall till en början Undersöka

den allmänna innebörden av de taxeförhållanden, som uppkomma, därest en

nedsättning genomföres endast vid statens och ej samtidigt vid enskilda järnvägar.

Till en allmän orientering i härvid uppkommande spörsmål meddelas nedan

en del uppgifter beträffande relationen mellan statens järnvägars och de enskilda

järnvägarnas trafik och särskilt godstrafik år 1919.

Statens järnvägar Enskilda järnvägar

Fraktin- Procent Fraktin- Procent

komst av hela komst av hela

milj. kr. inkomsten milj. kr. inkomsten

Persontrafik............ 89*1 30*0 64*8 26*4

Posttrafik............. 4*2 1*4 3*0 1*2

Godstrafik............. 200*5 67*4 173*6 70*8

Extra trafikinkomster...... 3*6_Vi_3^9_P6

297*4 100*0 245*3 100*0

Av 1919 års totala inkomst i godstrafik, 374* i miljoner kronor, faller i

enlighet härmed ej mindre än 46*4 % på de enskilda järnvägarnas trafik Av

dessa banors inkomster i godstrafik, 173-6 miljoner kronor, redovisades emellertid

97*5 miljoner kronor eller 56*2 % i samtrafik, varvid godset taxeras efter den med

statens järnvägars taxa samhörande samtrafiktaxan.

Efter statens järnvägars taxa och samtrafiktaxan tillsammans utgingo alltså

298*o miljoner kronor fraktinkomst eller 79-7 % av de totala godstratikinkomsterna,

medan åter endast 76-1 miljoner kronor eller 20*3 % taxeras efter de enskilda järnvägarnas

egna taxor.

Det torde med hänsyn till de enskilda järnvägarnas numera i allmänhet

svaga ekonomiska ställning icke vara möjligt att genomföra en allmän nedsättning i

dessa banors lokala godstaxor. Även beträffande en nedsättning av samma banors

fraktandelar i godssamtratik resa sig stora svårigheter. Svenska järnvägsföre
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 358.

ningen uttalar sig för att vid eventuell nedsättning av statens järnvägars taxa

ersättning inåtte beredas de enskilda järnvägarna för den minskning av inkomsterna

från samtrafiken, som därigenom skulle uppkomma för dem. Tänkes denna

hemställan bi tallen på sadant sedvanligt sätt, att de enskilda järnvägarna genom

s. k. extra banavgifter eller frakttillägg beredas ersättning för samtrafikfraktandelarnas

minskning, skulle alltså en nedsättning av statsbanetaxan medföra en

taxesänkning för endast omkring 54 / av landets trafik.

I stort sett kan anförda procenttal anses gälla jämväl beträffande landets

trafikanter. Den något större hälft av dem, som för sin trafik helt eller företrädesvis

betjänar sig av statens järnvägar, skulle således, om fraktnedsättning beviljas

endast för trafik å statens järnvägar, erhålla en fraktlindring, som den

andra något mindre hälften av trafikanter icke finge något gott av. Dessa senare

trafikanter finge däremot i lika grad som statens järnvägars trafikanter bära den

skattetunga, som komme att betingas ej mindre av de driftförluster, som skulle

föranledas av berörda nedsättningar av statsbanetarifferna, än även av de statslaneräntor,

som i realiteten om ock ej bokföringsvis betunga statens järnvägars

budget. Vid sådan tariffering efter helt olika utgångspunkter vid statens och

enskilda järnvägar skulle sålunda den vid de senare banorna bosatta befolkningen

och verksamma industrien försättas i ett ogynnsamt läge gent emot dem, som

finge tillgodoräkna sig den genom statssubvention möjliggjorda fraktnedsättningen

vid statens järnvägar.

Det ur många synpunkter mindre lyckliga förhållandet, att Sveriges järnvägsnät

är splittrat dels på statens järnvägar, dels på ett stort antal ekonomiskt

olikställda enskilda järnvägar, medför alltså i förevarande fall, att en fraktnedsättning

vid enbart statens järnvägar icke kan förordas, utan att därav följer en på

olika, landsdelar synnerligen ojämnt fallande fördelning av fraktkostnader och i

realiteten även skattebörda.

Härefter vill styrelsen granska, huruvida de skäl, som allmännast anföras

för en taxesänkning, nämligen dennas gynnsamma inverkan på prisnivån och då

främst levnadskostnaderna samt på industriens tillverkningskostnader och konkurrensförmåga,

verkligen kunna anföras som fullt bärande skäl.

Styrelsen skall icke här upptaga till prövning, vilken roll fraktkostnaderna

över huvud spela i fråga om prisbildningen på vanliga konsumtionsvaror, utan

vill endast erinra om tidigare framlagda bevis för att den allmänna opinionen

ofta högst väsentligt missuppfattar och överdriver fraktkostnadernas betydelse.

Särskilt beträffande livsmedelsmarknaden kan en skillnad i fraktkostnad oftast

blott på ett eller några få ören per kilo icke hava en i någon mån avsevärd prisbildande

betydelse för varor, som i handeln kosta långt över en krona. Styrelsen

skall i stället här göra det teoretiska antagandet, att varje fraktnedsättning

kommer konsumenterna till godo i form av lägre salupris. Är emellertid fraktnedsättningen

såsom i här förevarande fall icke betingad av det järnvägsekonomiska

läget utan beslutad i trots av detta, så måste den uppkommande bristen fyllas

skattevägen, d. v. s. i stort sett av samma konsumenter, som teoretiskt kommit

i åtnjutande av fraktnedsättningens fördelar.

Enahanda är förhållandet beträffande en av det järnvägsfinansiella läget

icke betingad nedsättning för industriens råvaror och produkter. Även i detta

fall får industrien i sin mån i ökade skatter återbetala den vunna fraktlindringen.

En taxesänkning medför sålunda enligt styrelsens uppfattning för trafi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl Maj:ts proposition nr 358.

lanterna icke de avsedda fördelarna under annan förutsättning än att det järnvägsekonomiska

läget är sådant, att en taxesänkning kan genomföras utan att

skattemedel behöva därför tagas i anspråk. Härmed är dock naturligtvis icke

sagt, att ej en taxesänkning kan vara fördelaktig för vissa landsändar, vissa

näringsgrenar m. m. Men i mån som man vid taxesättningen frångår de naturliga

lagarna för tariffbildningen, överflyttar man härvid den verkliga fraktkostnadsbördan

från den, som låter verkställa och har nytta av transporten, till

andra, som stå för densamma främmande.

Härefter skall styrelsen skärskåda förutsättningarna för en taxesänkning

vid de enskilda järnvägarna. Styrelsen har i berörda hänseende anmodats att

efter hörande av styrelsen för Svenska järnvägsföreningen inkomma med utredning

beträffande frågan hur en taxenedsättning i godstrafik med i genomsnitt 20,

25 resp. 33 Va % i godssamtrafiktaxan och i samband därmed gjorda nedsättningar

av motsvarande storlek i de enskilda järnvägarnas egna taxor kan antagas påverka

driftresultatet vid sistnämnda järnvägar.

Styrelsen har i anledning härav inhämtat Svenska järnvägsföreningens

yttrande, vilket närlägges som bilaga A.

Föreningen hänvisar till det förhållandet, att, med undantag allenast beträffande

några få järnvägar, rörelsen å de enskilda järnvägarna under innevarande

år finge beräknas lämna en avsevärd förlust även med tillämpning av nuvarande

tariffer. Vid det ekonomiska resultatets beräkning har härvid icke beräknats

någon ränta å det i järnvägarna nedlagda aktiekapitalet. Den ifrågasatta generella

nedsättningen av frakterna skulle komma att i högst betydlig mån ytterligare

försämra driftresultatet, då föreningen hyste den bestämda uppfattningen, att

sådan, som situationen på näringslivets område för närvarande vore, den ifrågasatta

fraktnedsättningen icke kunde väntas komma att medföra någon nämnvärd ökning

i trafiken. De enskilda järnvägarnas ställning vore redan förut brydsam. För

mången järnväg torde det helt visst komma att möta de största svårigheter — om

det överhuvud bleve möjligt — att efter en taxenedsättning anskaffa de för

driftens uppehållande erforderliga medlen ävensom medel till gäldande av skatter

och räntor.

Föreningen hänvisar till att järnvägarnas taxor under krigsåren hållits låga

i medveten avsikt att begränsa järnvägarnas behållning till samma storlek som

under åren 1913 eller 1915. Järnvägarna hade därför i allmänhet icke haft möjlighet

att såsom industrien och övriga näringar under den gångna krigstiden inhösta

stora vinster och konsolidera sin ställning. Deras förmåga att tåla den

ekonomiska påfrestning, som den nuvarande depressionen medför, vore därför icke

lika stor som industriens och övriga näringars.

Med hänsyn till de ödesdigra följder, som en generell fraktnedsättning på

sätt som ifrågasatts skulle medföra för de enskilda järnvägarnas vidkommande,

fann föreningen, som till fullo behjärtade det syfte, som läge till grund för tanken

på en taxenedsättning, sig nödsakad att på det bestämdaste avstyrka den ifrågasatta

nedsättningen av taxorna vid de enskilda järnvägarna. Komme en nedsättning

av statens järnvägars taxa att beslutas, ansåg föreningen det nödvändigt, att,

med hänsyn till de enskilda järnvägarnas svaga ekonomiska ställning, dessa bereddes

ersättning på ett eller annat sätt för den förlust, som skulle tillskyndas

dem genom tillämpning av statens järnvägars nedsatta taxa såsom samtrafiktaxa.

Slutligen uttalade föreningen sin förvissning om, att järnvägsförvaltningarna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

skola, där så kan vara möjligt, söka att på sätt för övrigt mångenstädes redan

skett, genom fraktnedsättningar i särskilda fall medverka till främjande av det

syfte, som man önskar vinna.

I syfte att såvitt möjligt erhålla statistiskt underlag för ett närmare bedömande

av den motsebara ekonomiska ställningen för år 1921 beträffande de

många olika enskilda järnvägarna, bar styrelsen låtit verkställa en ekonomisk

utredning, vilken närlägges som bilaga B.

Ärendets brådskande natur har emellertid föranlett, att denna utredning

dels måst göras summarisk och dels måst i det väsentliga grundas på telegrafiskt

inhämtade uppgifter och beräkningar från olika järnvägar, utan att det varit

möjligt att underkasta dessa en kritisk granskning eller närmare analys. Utredningen

resulterar i nedan angivna slutsiffror:

För år 1921 vid de enskilda järnvägarna beräknad skillnad mellan inkomster och

utgifter, inkl. låneräntor.

Järnvägar, som under förutsättning

av oförändrade Summa

tariffer beräknas under år järn
1921

lämna vägar.

Banlängd av undersökta järnvägar......

Behållning,

km. 1,494

Brist.

5,231

6,725

Procent av det enskilda järnvägsnätet.....

% —

—

71-34

I.

Beräknad behållning eller brist under förutsätt- ning av oförändrade tariffer........

kr. + 2,894,000

- 18,575,000

- 15,681,000

II.

Beräknad behållning eller brist vid sänkning

av endast godssamtrafiktaxan under hälft

år med:

20 *..................

kr. + 648,000

- 22,421,000

- 21,773,000

25 %..................

> + 87,000

- 23,376,000

- 23,289,000

33 Vs ti..................

» - 811,000

- 24,912,000

- 25,723,000

III.

Beräknad behållning eller brist vid sänkning av

såväl godssamtrafiktaxan som de lokala gods- taxorna under hälft år med:

20 %..................

» - 607,000

- 25,374,000

- 25,981,000

25 •..................

> - 1,484,000

- 27,053,000

- 28,537,000

33 ''/» H..................

> - 2,886,000

- 29,768,000

- 32,654,000

IV.

Beräknad behållning eller brist vid sänkning av

endast godssamtrafikstaxan under helt år mod:

20 *..................

> - 1,595,000

- 26,263,000

- 27,858,000

25 >..................

» - 2,721,000

- 28,183,000

- 30,904,000

33 Vs %..................

> -4,515,000

- 31,358,000

- 35,873,000

V.

Beräknad behållning eller brist vid sänkning av

såväl godssamtrafiktaxan som de lokala gods- taxorna under helt år med:

20 it..................

» -4.112,000

- 32,145,000

- 36,257,000

25 ».................

> — 5,860,000

- &5,531,000

- 41,391,000

33 >/s H...................

» -8,662,000

- 40,958,000

- 49,620,000

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

Beträffande frågan om en taxenedsättning vid de enskilda järnvägarna får

styrelsen, med stöd av sålunda gjorda utredningar, i det väsentliga instämma

med Svenska järnvägsföreningen. Oaktat de enskilda järnvägarna genomgående

tillämpa väsentligt lägre lönestandard än statens järnvägar och oaktat de i stor

utsträckning få tillgodoräkna sig högre taxor i godstrafik än statsbanorna, kommer

helt visst det löpande driftåret att för flertalet enskilda järnvägar bliva synnerligen

bekymmersamt, även om nuvarande taxor bibehållas oförändrade. Styrelsen

anser därför, att någon generell sänkning av de enskilda järnvägarnas lokala

taxor icke kan ifrågasättas.

Styrelsen hyser jämväl den uppfattningen, att det övervägande antalet enskilda

järnvägar kommer att bliva i behov av ersättning för den minskade fraktinkomst,

som skulle föranledas av en sänkning av endast statens järnvägars taxa

och härmed samtrafiktaxan. På vad sätt denna ersättning i särskilda fäll skall

kunna givas, är väsentligen en taxeteknisk fråga, men vill styrelsen redan nu ha

erinrat, att de nuvarande tarifferna med väsentligt olika tariffbyggnad vid statens

och vid flertalet enskilda järnvägar komma att föranleda svårigheter för en rationell

lösning av problemet, innan statens och de enskilda järnvägarnas taxor på

sätt avsett är hunnit bliva bragta i större formell överensstämmelse med varandra.

Av vad här ovan blivit anfört framgår sålunda, att styrelsen finner förutsättningar

ur järn vägssynpunkt saknas för en taxenedsättning såväl vid de enskilda

sonf vid statens järnvägar. Detta innebär naturligtvis icke, att styrelsen skulle

ifrågasätta det starka behovet och den synnerliga önskvärdheten av en fraktnedsättning

och även av en mycket kraftig sådan. Men enligt styrelsens uppfattning

äro de olägenheter, som äro förbundna med en sådan nedsättning, innan ekonomiska

förutsättningar därför finnas, större än de fördelar, som stå att vinna genom

densamma.

Styrelsen beklagar alltså att såsom bevakande statens järnvägars intressen

i denna fråga nödgas stå mot en allmän opinion och näringslivets behjärtansvärda

önskemål, men det synes styrelsen böra vara även för den allmänna meningen

förståeligt, att, för så vitt man överhuvud vill hävda statens järnvägars

egenskap av ett affärsdrivande verk, styrelsen vid detta tillfälle omöjligen kan

för statens järnvägars del ställa sig på någon annan ståndpunkt än den, de enskilda

företagarna inom verksamhetsområdet intagit och så bestämt hävdat.

Som alternativ till en allmän fraktnedsättning vill styrelsen emellertid nu

såsom förut uppställa systemet med partiella nedsättningar, som givas, när det

antingen är fråga om vissa slag av transporter eller ock i särskilda fall kan visas

eller ”med större säkerhet förväntas, att nedsättningar kunna verksamt bidraga

till trafikens upprätthållande eller förökning. På denna väg ha statens järnvägar,

såsom ofta förut anförts, liksom för övrigt även de enskilda järnvägarna redan

slagit in. . . .

Styrelsen erinrar, att exporttariffer för järnvaror och maskiner pa styrelsens

förslag återinförts. För järnbalkar ha på styrelsens förslag införts lägre

tariffer, och de tidigare gällande lägre tarifferna för trämassa ha likaledes på

styrelsens förslag återinförts. .

Beträffande varuslagen träkol, tändsticksvirke och ved ha särskilt för längre

avstånd långt gående allmänna nedsättningar medgivits.

Från den 1 januari 1920 tillämpas vid statens järnvägar väsentligen lägre

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 304 höft. (Nr 358.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 35S.

procentisk förhöjning för tariffer, efter vilka mindre bärkraftiga varor befordras,

och har styrelsen för avsikt att i samband med den fortgående undersökningen

rörande nya avväganden av de enskilda järnvägarnas provisoriska taxetillägg särskilt

upptaga till prövning, huruvida sådan nedsättning, som vid vissa enskilda

järnvägar redan blivit genomförd, bör utsträckas till flera banor.

Särskilda nedsättningar för vissa varor mellan bestämda stationer beviljar

vidare styrelsen i ständigt vidgad omfattning, så snart det kan visas, att en nedsättning

är för trafiken behövlig och förenlig med statens järnvägars intressen.

I man som driftkostnaderna sjunka, öppna sig också nya möjligheter för

ett mera vidsträckt tillämpande av systemet med partiella nedsättningar, liksom

även att gorå dessa större. Också ha sådana nedsättningar under senare tid kunnat

beviljas i ökad utsträckning. Särskilt kunna större nedsättningar för visst

exportgods ifrågasättas. Styrelsen förbiser icke, att systemet med olika tariffer

för skilda stationsrelationer måste tillämpas med mycken urskillning och är förenat

med många praktiska svårigheter, men anser detta icke böra utgöra något hinder

för systemets fullföljande och ytterligare utbildning. Styrelsen ber ock få erinra,

att en allmän nedsättning träffar jämväl importgodset, medan åter ett system med

partiella nedsättningar och exporttariffer är i högre grad ägnat att befordra den

svenska industriens konkurrenskraft gent emot utländska varor. På detta sätt

givna fraktnedsättningar komma sålunda att delvis ersätta ett felande tullskydd,

och, om sådant finnes, komplettera detsamma.

Det sålunda för närvarande såväl vid statens som enskilda järnvägar tilllämpade

systemet med en hög maximaltaxa och nedsättningar därunder, i den mån

de behövas och äro verkligt hjälpande samt låta sig förenas med järnvägarnas

egna intressen, torde under nuvarande extraordinära förhållanden vara det enda,

som kan giva ett någorlunda tillfredsställande ekonomiskt resultat och sålunda

tillgodose aet krav, som av riksdagen uppställts på statsbaneledningen, nämligen

att ingenting finge underlåtas för uppnående av ett sådant, och att såvitt möjligt

vore direkt förlust å driften även under extraordinära förhållanden borde förhindras.

En allmän taxesänkning däremot med förutsebara stora driftförluster

vore att trots erfarenheterna från åren 1917, 1918 och halva 1919 återföra förhållandena

_ till den av traditionella hänsyn och långt driven försiktighet gentemot

näringslivet vållade osäkerhet i taxepolitiken, som medfört för statens järnvägar

och järnvägsstyrelsen så olyckliga följder. Det vore att borttaga de fasta riktlinjer

för verkets ekonomiska skötsel, vilka nu under gjorda allvarliga erfarenheter

utbildat sig och finnas i kraft, och därtill kan järnvägsstyrelsen ej lämna

sin tillstyrkan.

oTill slut vill styrelsen framkasta tanken på ännu ett möjligt alternativ

till frågans lösning, utan att statsbanornas ekonomiska intressen trädas för nära.

Styrelsen äger kännedom om att det ifrågasatts att till motvägande av de förluster

för statsbanorna — kanske också för de enskilda järnvägarna — som måste

beräknas följa med en allmän taxesänkning, avse de upplöpande tullavgifter, som

samtidigt med en allmän taxesänkning skulle införas till skydd för industrien

eller åtminstone vissa industrier. Styrelsen har då tänkt sig möjligheten av att

dessa särskilda tullinkomster i stället för att tagas till uppbörd på annars vanligt

sätt skulle tillföras en fond, från vilken sedermera bidrag åt industrier och möjligen

andra företag kunde efter prövning och kontroll utdelas bland annat till

bestridande av hinderliga transportkostnader, dem järnvägarna ej utan förluster

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

för sig kunde reducera. Styrelsen inser visserligen, att en dylik anordning

bjuder på både svårigheter och olägenheter vid sitt genomförande och tillämpning,

men anser dock, att tanken bör upptagas till närmare undersökning och

prövning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får styrelsen

vad statens järnvägar angår avstyrka, att en allmän taxenedsättning genomföres

redan den 1 juli 1921,

vad de enskilda järnvägarnas lokala taxor angår, likaledes avstyrka en

allmän taxesänkning, och

vad de enskilda järnvägarnas fraktandelar i godssamtrafik angår, uttala,

att, om trots detta avstyrkande statens järnvägars taxa, som är sam trafiktaxa,

bliver nedsatt, de enskilda banorna måste i mån av behov givas ersättning genom

annan taxeförhöjning, på sätt i olika fall lämpligen kan ske.

I detta ärendes behandling hava jämväl deltagit överdirektörerna Virgin

och Flodin, järn vägsfullmäktigen Strömberg, överingenjörerna Fogelmarck och Sundberg

samt byråcheferna Kjeflin, Åberg, von Friesen, Almqvist och Englund.

Stockholm den 28 april 1921.

Underdånigst:

AXEL GRANHOLM.

Sven Norrman.

jBilaga A.

Till Kungl. Järnvägsstyrelsen.

I konfidentiell skrivelse den 16 april 1921 har Kungl. Styrelsen —

under tillkännagivande att kommunikationsministern anmodat Kungl. Järnvägsstyrelsen

att skyndsammast inkomma med utredning dels beträffande det beräknade

ekonomiska resultatet av statens järnvägars drift för innevarande och nästkommande

år under förutsättning att en nedsättning av nu gällande taxor för godstrafiken

från och med den 1 juli 1921 ägde rum med i genomsnitt 20, 25 resp.

33l/3 procent av fraktsatserna dels ock, efter hörande av styrelsen för Svenska

Järnvägsföreningen beträffande frågan hur en dylik taxenedsättning och i samband

därmed gjorda nedsättningar av motsvarande storlek i de enskilda järnvägarnas

egna taxor kunde antagas påverka driftresultatet vid sistnämnda järnvägar

— hemställt om Järnvägsföreningens medverkan för ett införskaffande av

vissa närmare angivna uppgifter beträffande de enskilda järnvägarna ävensom

anhållit om Järnvägsföreningens yttrande i förevarande taxefråga.

I anledning härav får Järnvägsföreningen, som gått i författning om att

de begärda uppgifterna skulle tillställas Kungl. Styrelsen, äran anföra följande.

Såsom framgår av på grundval av dessa uppgifter inom Kungl. Järnvägsstyrelsen

uppgjord sammanställning, med avseende å vilken må nämnas, att i

densamma icke beräknats någon ränta å det i järnvägarna nedlagda aktiekapitalet,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

eräknas rörelsen å de enskilda järnvägarna under innevarande år komma att,

med undantag allenast beträffande några få järnvägar, även med tillämpning av

nuvarande tariffer lämna en avsevärd förlust, och uppenbart är, att en generell

nedsättning av frakterna med de av kommunikationsministern angivna procenttalen

skulle komma att i högst betydlig mån minska järnvägarnas inkomster

samt försämra driftrésultatet, för det fall att nedsättningarna icke komma att

medföra en så väsentligt ökad trafik, att inkomsterna av densamma täckte inkomstminskningen

för den trafik, som man eljest haft att påräkna.

Nu är Föreningen emellertid av den bestämda uppfattningen att, sådan

som situationen på näringslivets område för närvarande är, den ifrågasatta fraktnedsättningen

icke kan väntas komma att medföra någon nämnvärd ökning i

trafiken.

För järnvägarnas vidkommande skulle en dylik generell nedsättning således

b ava till följd ett högst betydligt försämrande av deras redan förut brydsamma

ställning. För mången järnväg torde det helt visst komma att möta de största

svårigheter —■ om det överhuvudtaget blir möjligt — att anskaffa de för driftens

upphållande erforderliga medlen.

I den fråga, om vilken det här rör sig, är situationen för de enskilda

järnvägarnas del en annan än för statens järnvägars del. Uppstår förlust av

rörelsen å statens järnvägaf, får den täckas av statsmedel. För de enskilda järnvägarna

däremot gäller det att söka erhålla sådana inkomster, att de må bliva i

stånd att gälda åtminstone kostnaderna för järnvägens drift och underhåll, skatter

samt räntan å beviljade lån.

Det må i detta sammanhang framhållas, att under det att industrien och

övriga näringar inhöstat mycket betydande vinster under krigsåren samt varit i

tillfälle att konsolidera sin ställning, så däremot i allmänhet icke varit fallet

med järnvägarna. I fråga om järnvägarnas taxor har man nämligen låtit sig

angeläget vara att tillse, att dessa icke sattes högre än att järnvägarna icke erhölle

högre behållning än de haft under år 1913 eller 1915. Detta gör, att järnvägarna

i fråga om förmåga att tåla den ekonomiska påfrestning, som den nuvarande

depressionen medför, intaga en annan och sämre ställning än industrien

och övriga näringar.

Då statens järnvägars taxa enligt gällande bestämmelser skall användas

såsom samtrafiktaxa, skulle en nedsättning av S. J:s taxa på sätt som ifrågasatts

komma att för järnvägarna. betyda en högst väsentlig inkomstminskning. Då

emellertid, såsom ovan anförts, rörelsen å järnvägarna redan utan dylik minskning

kommer att resultera i förlust, anser Järnvägsföreningen det vara nödvändigt,

därest nedsättning av S. J:s taxa vidtages, att man på ett eller annat sätt

bereder de enskilda järnvägarna ersättning för den förlust, som skulle tillskyndas

dem genom tillämpning av S. J:s nedsatta taxa såsom samtrafiktaxa.

Med hänsyn till de ödesdigra följder, som en generell fraktnedsättning, på

sätt som ifrågasatts, skulle medföra för de enskilda järnvägarnas vidkommande,

finner Föreningen, oaktat Föreningen till fullo fattar och behjärtar det syfte, som

ligger till grund för tanken på en taxenedsättning, sig nödsakad att på det bestämdaste

avstyrka den ifrågasatta nedsättningen av taxorna vid de enskilda

järnvägarna.

Härjämte får föreningen uttala sig för, att, därest nedsättning av statens

järnvägars taxa varder beslutad, ersättning måtte beredas de enskilda järnvä
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 29

gärna för den minskning av inkomsterna från samtrafiken, som därigenom skulle

uppkomma för dem.

Föreningen tillåter sig slutligen nämna, det Föreningen är förvissad om att,

där så kan finnas vara möjligt, järnvägsförvaltningarna skola, på sätt för övrigt

mångenstädes redan skett, söka genom fraktnedsättningar i särskilda fall medverka

till främjande av det syfte, som man önskar vinna.

Stockholm den 23 april 1921.

Svenska Järnvägsföreningen

O. Bärnheim''.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

Bil. B.

Tab. 1. Beräknad skillnad mellan inkomster och utgifter inkl. ränta å lån

år 1921 under antagande av viss procentuell taxenedsättning i enbart

godssamtraflk.

1

2

1

3

1 4

!

5

I

6

I

7

1

8

Beräknat över- eller underskott under förutsättning av:

Taxenedsättning under halvt

Taxenedsättning under helt

Järnvägar

rade ta-

år med

år med

riffer

20 %

25 *

33Vs %

20%

25 %

33''/s %

T u s e

n t

a 1 k

r o

n o r

Bergslagernas m. fl......

+ 1,831

+

519

+ 191

333

792

1,448

2,497

Boråg...........

- 124

178

- 191

—

213

—

231

258

_

301

Borås—Alvesta.......

- 389

—

515

- 546

—

596

—

640

703

_

803

Borås—Ulricehamn.....

- 153

-

165

- 168

—

173

—

178

184

_

194

Börringe—Östratorp.....

13

—

19

- 21

—

23

—

26

29

_

34

Dalslands.........

+ 84

+

23

+ 8

—

17

—

38

69

_

118

Nrövi—Ludvika......

+ 60

-

70

- 103

—

155

—

200

266

—

370

Gävle—Dala........

+ 380

+

33

53

—

192

—

313

486

_

763

Göteborg—Borås......

65

—

191

- 222

—

273

—

317

379

_

480

Halmstad—Nässjö o. V. C. J. .

- 1,078

-

1,265

- 1,311

—

1,385

—

1,451

1,544

_

1,694

Hälsingborg—Hässleholm . .

- 306

—

476

- 518

—

586

—

646

731

_

867

Härnösand—Sollefteå ....

- 139

—

195

- 209

—

232

—

252

280

_

325

Hässleholm—Markaryd . . .

- 160

—

182

- 187

—

196

—

204

215

_

232

Kalmar..........

- 822

—

920

- 945

—

984

—

1,019

1,068

_

1,147

Karlskrona—Växjö.....

- 1,358

-

1,441

- 1,461

—

1,494

—

1,523

1,564

—

1,630

Kristianstad—Hässleholm . .

- 312

—

401

- 423

—

459

—

490

535

—

606

Kävlinge—Barsebäck ....

62

—

65

- . 66

—

67

—

68

—

69

_

71

Landskrona o. Hälsingborgs .

- 152

—

229

- 249

—

280

—

307

—

345

—

497

Landskrona—Kävlinge . . .

+ 10

-

20

28

—

40

—

50

—

66

—

90

> > —Sjöbo

- 280

-

304

- 311

—

320

—

329

—

341

—

361

Lund—Trälleborg......

- 126

-

194

- 211

—

238

—

262

—

296

_

351

Lysekils..........

+ 15

+

5

+ 2

—

2

—

6

_

11

_

19

Malmö—Genarp.......

74

-

85

- 87

—

92

—

95

_

101

_

109

> —Limhamn.....

25

-

25

25

—

25

—

25

—

26

_

26

> —Simrishamn ....

- 641

-

714

- 732

—

761

—

786

—

823

—

881

» —Trälleborg.....

- 272

-

295

- 301

—

310

—

319

—

330

—

349

> —Ystad.......

- 222

-

270

- 282

—

301

—

317

—

341

_

379

Markaryd—Veinge.....

- 210

-

227

- 232

—

239

—

245

—

254

_

268

Mellersta Södermanlands . .

+ 32

+

19

+ 16

+

11

+

7

±

0

_

10

Mjölby—Hästholmen ....

- 103

-

116

- 119

-

124

-

128

-

135

—

145

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 31

1

2

3

4

5

6

7

8

Beräknat över- eller underskott under förutsättning av:

Järnvägar

Oföränd- rade ta-

Taxenedsättning under halvt

år med

Taxenedsättning under helt

år med

riffer

20 %

25 %

33l/s %

20 %

25 %

3373 %

T u s e n t

a k

r o n o r

! Nora Bergslags.......

_

73

_

195

- 226

_

275

- 318

—

379

—

477

Norra Södermanlands ....

—

655

—

728

- 746

—

775

- 801

—

837

-

896

1 Nässjö—Oskarshamn ....

-

750

-

863

- 891

-

936

- 976

-

1,033

-

1,123

Oxelösund—Flen—Västmanland

—

625

—

795

- 837

—

905

- 965

-

1,050

-

1,186

[ Sala—Gysinge—Gävle ....

—

165

-

251

- 272

-

307

- 337

-

380

-

448

j Skåne—Småland......

—

178

—

252

- 270

—

299

- 325

—

362

-

421

i Stockholm—Saltsjön ....

—

228

-

235

- 337

—

239

— 242

-

245

-

251

[ S. V. B. m. il........

—

1,000

-

1,588

- 1,736

—

1,971

- 2,177

—

2,471

-

2,942

j Södra Dalarnes.......

—

192

—

329

- 363

—

418

- 465

-

534

-

643

j Sölvesborg-Olovström-Älmhult

-

272

—

300

- 307

—

318

- 328

-

342

-

364

Trälleborg—Rydsgård ....

-

191

-

197

- 198

-

200

- 202

-

205

-

209

j Uddevalla—Vänersborg—Herrlj.

-

600

-

687

- 708

-

743

- 774

-

817

-

886

Uppsala—Enköping.....

-

30

-

46

50

-

57

- 62

-

70

-

83

Uppsala—Gävle—Ockelbo . .

4-

195

-

42

- 101

-

196

- 279

-

398

-

587

Varberg—Borås.......

—

104

—

163

- 178

-

202

- 223

-

252

—

300

I Varberg—Atran.......

—

104

-

128

- 133

-

143

- 151

—

163

-

182

! Växjö—Alvesta........

-

353

—

406

- '' 419

—

440

- 458

-

484

-

526

| Ystad—Brösarp.......

-

131

-

151

- 156

-

163

- 170

-

x 180

-

196

| Ystad—Eslöv........

—

360

-

440

- 459

—

491

- 519

-

559

—

623

Ystad—Gärsnäs—S:t Olof . .

+

67

+

45

+ 40

+

31

+ 23

+

12

-

5

Örebro—Köping......

-

613

-

730

- 759

-

806

- 846

-

905

-

998

Östra Centralbanan.....

—

555

—

639

- 660

-

693

- 723

-

765

-

832

Östra Skånes........

—

750

—

918

- 960

—

1,027

- 1,086

-

1,170

-

1,304

Blekinge kustbanor.....

-

161

—

274

- 302

-

347

- 387

-

443

-

533

Karlshamn—Vislanda—Bolmen

+

220

+

136

+ 115

+

82

+ 53

+

11

-

56

Jlellersta Östergötlands . . .

-

245

—

279

- 287

—

301

- 313

-

329

-

456

Nordmark—Klarälven m. fl. .

-

1,553

—

1,610

- 1,624

—

1,646

- 1,666

-

1,694

-

1,740

N orsholm-V ästervik-Hultsfred

—

1,323

-

1,355

- 1,363

-

1,376

- 1,388

-

1,404

-

1,430

Västergötland—Göteborg . .

—

278

—

390

- 418

—

463

- 503

—

559

-

649

Summa

-

15,681

-

21,773

- 23,289

-

25,753

- 27,858

-

30,904

-

35,873

Summa

+

2,894

+

648

+ 87

—

811

- 1,595

—

2,721

—

4,515

>

-

18,575

-

22,421

- 23,376

-

24,912

- 26,263

-

28,183

-

31,358

Anm. Den Syre snmmaraden anger resultaten för de banor, som under förutsättning av oförändrade

tariffer beräknas lämna överskott, den nedre raden anger motsvarande resultat för banor med

under alla förhällanden motsebart underskott.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

Bil. B.

Tält). 23 ; Beräknad skillnad mellan inkomster och utgifter inkl. ränta å lån

år 1921 under antagande av viss procentuell taxenedsättning i all godstrafik.

1

2

3

4

6

6

7

8

Beräknat över- eller underskot t under förntsättning av:

Järnvägar

Oför-

ändrade

Taxenedsättning under halvt

år med

Taxenedsättning under helt

år med

tariffer

20 %

25 %

331/3 %

20 %

25 %

331/» %

T n

ser

t

k r

o n o

r

Bergslagernas m. fl.. . ''. . .

+

1,831

+

85

_

352

_

1,051

_

1,662

_

2,535

_

3,932

Boräs...........

—

124

—

186

—

201

—

226

—

248

—

279

—

329

Borås—Alvesta.......

389

—

556

—

598

—

664

—

723

—

806

—

940

Borås—Ulricehamn.....

153

—

172

—

176

—

184

—

190

—

199

_

214

Börringe—Östratorp ....

-

13

-

44

—

52

—

64

—

75

—

90

—

115

Dalslands.........

+

84

+

17

+

0

—

27

—

51

—

84

—

138

Frövi—Ludvika......

+

60

-

305

-

396

—

542

—

670

—

852

—

1,144

Gävle—Dala.......

+

380

--

341

-

521

—

810

—

1,062

—

1,422

—

1,999

Göteborg—Borås......

-

65

-

269

—

320

—

402

—

474

—

576

—

739

Halmstad—Nässjö.....

Västra Centralbanan ....

}-

1,078

-

1,422

-

1,508

-

1,646

-

1,766

-

1,939

-

2,215

Hälsingborg—Hässleholm . .

-

306

—

613

-

690

—

813

—

921

—

1,074

—

1,320

Härnösand—Sollefteå ....

—

139

-

220

—

241

—

273

—

302

—

343

—

408

Hässleholm—Markaryd . . .

-

160

-

183

-

189

—

199

—

207

—

218

—

237

Kalmar..........

-

822

-

988

-

1,030

—

1,097

—

1,155

—

1,238

—

1,371

Karlskrona—Växjö.....

-

1,358

-

1,483

-

1,514

—

1,564

—

1,608

—

1,670

—

1,770

Kristianstad—Hässleholm . .

-

312

-

495

—

516

—

582

—

639

—

720

—

851

Kävlinge—Barsebäck ....

-

62

-

71

—

73

—

76

—

80

—

84

—

91

Landskrona och Hälsingborg .

-

152

—

273

—

303

—

352

—

394

—

454

_

551

Landskrona—Kävlinge . . .

+

10

-

40

-

52

—

72

—

89

—

114

_

153

Landskrona—Kävlinge—Sjöbo

-

280

-

310

-

321

-

335

—

346

—

363

_

389

Lund—Trälleborg......

-

126

-

222

-

246

-

284

—

318

—

366

—

443

Lysekils..........

+

15

-

3

-

8

—

15

—

22

—

31

_

45

Malmö—Genarp.......

74

-

101

—

108

—

119

—

128

—

142

_

163

Malmö—Limhamn.....

-

25

—

45

—

51

—

59

—

66

—

76

_

‘ 92

Malmö—Simrishamn ....

-

641

-

825

-

871

—

944

—

1,009

—

1,101

_

1,248

Malmö—Trälleborg ...

-

272

-

350

-

370

—

401

—

428

—

467

—

520

Malmö—Ystad.......

-

222

-

349

—

380

—

431

—

475

—

539

—

640

Markaryd—Veinge.....

-

210

-

228

-

233

—

240

—

246

—

255

—

270

Mellersta Södermanlands . .

+

32

+

19

+

15

+

10

+

5

-

1

-

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

33

1

2

3

4

5

6

7

8

Beräknat över-

eller underskott under förutsättning av:

Järnvägar

Oför-

ändrade

Taxenedsättning under halvt

år med

Taxenedsättning under helt

år med

tariffer

20 je

25 %

33''/s %

20 *

25 %

33''/» *

1

1

Tusen

tal k r

n o r

Mjölby—Hästholmen ....

_

103

—

119

_

123

—

130

_

135

—

143

—

156

Nora-Bergslags ......

—

73

-

267

-

315

-

393

-

460

-

557

-

712

Norra Södermanlands ....

—

655

-

759

—

784

-

826

-

862

-

914

-

997

Nässjö—Oskarshamn . i . .

-

750

-

915

-

956

-

1,022

-

1,082

-

1,162

-

1,294

Oxelösand — Flen — Västman- land ..........

_

625

_

1,154

_

1,287

_

1,498

_

1,684

_

1,949

—

2,372

Sala—Gysinge—Gävle ....

-

165

-

258

-

282

-

319

-

352

-

399

-

473

Skåne—Småland......

-

178

-

302

-

333

—

383

-

426

—

488

—

587

Stockholm—Saltsjön ....

-

228

-

242

--

245

-

251

-

255

—

262

-

273

S. V. B. m. fl........

_

1,000

—

1,891

-

2,114

—

2,470

-

2,782

—

3,228

-

3,941

Södra Dalarnes.......

-

192

-

384

-

432

-

509

-

577

—

673

-

827

Sölvesborg—Olovström—Alm- ! hult..........

272

_

316

_

327

_

345

_

360

_

382

_

418

, Trälleborg—Rydsgård ....

-

191

-

238

-

250

-

269

-

285

-

309

-

346

i Uddevalla-Vänersborg-Herrlj.

600

-

708

-

735

-

778

-

816

-

870

-

956

| Uppsala—Enköping.....

-

30

-

56

-

62

-

73

-

82

-

94

-

115

| Uppsala—Gävle—Ockelbo . .

+

195

133

-

216

-

347

-

462

-

626

-

889

Varberg—Borås......

-

104

-

214

-

241

-

285

-■

324

-

379

-

466

Varberg—A tran......

-

104

-

139

-

147

-

161

-

173

—

190

-

218

Växjö—Alvesta......

-

353

-

408

-

422

-

444

-

464

-

491

-

535

Ystad—Brösarp.......

-

131

-

153

-

159

-

168

-

175

-

187

-

204

| Ystad—Eslöv.......

-

360

-

481

-

511

-

560

—

602

-

662

-

759

1 Ystad—Gärsnäs—S:t Olof . .

+

67

-

16

—

37

-

71

-

100

-

141

-

208

j Örebro—Köping......

-

613

-

818

■ -

869

-

951

-

1,023

-

1,125

-

1,289

i Östra Centralbanan.....

-

555

-

666

—

693

-

737

-

776

-

831

-

920

i Östra Skånes........

750

-

1,045

-

1,119

-

1,237

-

1,340

-

1,488

-

1,724

! Blekinge kustbanor.....

-

161

-

368

-

420

-

503

-

576

-

679

-

845

i Karlshamn—Vislanda—Bolmen

-U

220

+

no

+

83

+

39

+

1

-

54

-

142

! Mellersta Östergötlands . . .

-

245

-

350

-

377

-

418

-

456

-

508

-

592

i Nordmark—Klarälven ....

-

1,553

-

1,693

-

1,728

-

1,783

-

1,832

—

1,902

-

2,014

Norsholm—Västervik—Hults- fred..........

_

1,323

_

1,421

_

1,446

_

1,485

_

1,519

_

1,568

_

1647

i Västergötland—Göteborg . . .

—

278

—

604

—

685

—

815

—

929

—

1,092

—

1,352

Summa

-

15,681

-

25,981

-

28,537

—

32,654

-

36,257

-

41,391

-

49,620

i

Samma

+

2,894

—

607

—

1,484

—

2,886

—

4,112

—

5,860

—

8,662

-

18,575

-

25,374

-

27,053

-

29,768

-

32,145

-

35,531

-

40,958

Anm. Den övre summaraden ånger resultaten för de banor, som under förutsättning av oförändrade

tariffer beräknas lämna överskott, den nedre raden anger motsvarande resultat för banor med

under alla förhållanden motsebart underskott.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 304 käft. (Nr 358)

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:381 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning åt statens järnvägar för genom taxenedsättning förorsakad inkomstminskning. a1 i texten
  2. SU 1921:217 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående ersättning åt statens järnvägar för genom taxenedsättning förorsakad inkomstminskning. s. 1 i texten
  3. SU 1921:189 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning åt statens järnvägar för genom taxenedsättning förorsakad inkomstminskning. s. 1 i texten