Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 361

1921-04-05 · 188 sidor, varav 171 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 171 av 188 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:361, Kungl. Maj:ts proposition nr 361

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

1

Nr 361.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande

angående vid den internationella arbetsorganisationens

konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920

fattade beslut; given Stockholms slott den 6 maj 1921.

Under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för

denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande

rörande de i nämnda protokoll omförmälda, å den internationella arbetsorganisationens

konferenser i Washington år 1919 och i Genua år 1920

fattade besluten.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 maj 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anförde

chefen för socialdepartementet, statsrådet Elmquist följande:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade

och associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan,

innehåller i del I, omfattande förbundsakten för nationernas förbund,

under § 23 följande principförklaring:

»Med förbehåll för och i överensstämmelse med bestämmelserna i

de internationella konventioner, som redan förefinnas eller framdeles kunna

komma att avslutas, förklara förbundets medlemmar:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 höft. {Nr 361.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 361.

a) att de skola bemöda sig att åvägabringa och upprätthålla rättvisa

och människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor och barn såväl

inom egna statsområden som i alla länder, dit deras kommersiella och

industriella förbindelser nå, samt att de i detta syfte skola upprätta och

vidmakthålla nödiga internationella organ».

I anslutning härtill handlar fördragets del XIII om »Arbete». Den

sönderfaller i avdelning I, som handlar om »Arbetets organisation», och

avdelning II, som under rubriken »Allmänna principer» uppdrager vissa

riktlinjer för det internationella socialpolitiska reformarbetet, sammanfattade

i 9 punkter. Såsom oundgängliga krav framhållas dels i ingressen

till avdelning I och dels i nyssnämnda punkter bland annat: reglering

av arbetstiden medelst genomförande av 8 timmars arbetsdag och 48 timmars

arbetsvecka, reglering av arbetsmarknaden, bekämpande av arbetslösheten,

arbetarnas skyddande mot yrkes- och andra sjukdomar samt

olycksfall i arbete, barn-, ungdoms- och kvinnoskydd, ålderdoms- och invaliditetsförsäkring

samt skyddande av i utlandet sysselsatta arbetares

intressen.

Enligt avdelning I av del XIII har den permanenta internationella

arbetsorganisationen, som omfattar samtliga medlemmar av nationernas

förbund, följande organ:

1) generalkonferensen;

2) styrelsen för den internationella arbetsbyrån; samt

3) nämnda byrå (i Geneve).

Konferensen sammanträder vid behov, dock minst en gång om året.

Hittills hava hållits två sammanträden, om vilkas beslut nu är fråga, det

ena i Washington 29 okt.—29 nov. 1919 och det andra i Genua 15 juni

—10 juli 1920.

Å konferensen företrädes varje medlem (stat) av fyra ombud, varav

två representera regeringen, under det de två övriga företräda resp.

arbetsgivare och arbetare inom landet i fråga. Varje ombud får åtföljas

av högst två experter för varje å dagordningen för sammanträdet upptaget

ärende. Förekommer till överläggning ärende, som särskilt berör

kvinnorna, skall minst en av experterna vara kvinna. Arbetsgivar- och

arbetarombuden skola utses i samförstånd med vederbörandes mest representativa

fackliga sammanslutningar. Varje ombud har en röst. Konferensen

sammanträder där nationernas förbund har sitt säte, såvida ej

konferensen vid ett föregående sammanträde bestämt annan plats.

Beträffande förslag, som äro uppförda på konferensens dagordning,

har konferensen att välja mellan två former för godtagande. Antingen

skall beslutet utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas vederbörande

stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

3

eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell konvention,

avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar. I båda fallen erfordras

för godkännande beslut två tredjedelars majoritet.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje

medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas

kompetensområden respektive frågor höra, för deras omgestaltande till

lag eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella

omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse

inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande

senare än 18 månader från sammanträdets avslutande (fredstraktaten

art. 405). Beträffande Washingtonkonferensens beslut räknas emellertid

tidsfristen av ett år, respektive 18 månader, först från den 26

januari 1920, emedan fredsfördraget ännu icke var ratificerat vid konferensens

avslutande.

Om en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller

annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, så

skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon

vidare förpliktelse med hänsyn därtill. I intet fall skall en medlem till

följd av antagande å konferensen av en rekommendation eller ett konventionsförslag

vara förpliktad att minska det skydd, som redan genom

lagstiftning kan vara tillförsäkrat vederbörande arbetare.

Därest medlem väl ratificerat en konvention, men underlåter att säkerställa

förverkligandet därav, kan, på framställning av arbetar- eller

arbetsgivarsammanslutning eller av en annan medlem, den internationella

arbetsbyråns styrelse inskrida mot den försumlige. Beträffande klagomål

från medlems sida i någon hithörande fråga liksom ock beträffande

klagomål över att konventionsförslag eller rekommendation icke underställts

vederbörande nationella myndighet, äger nationernas förbunds permanenta

domstol i sista hand träffa avgörande; detta kan gå ut på ekonomiska

sanktioner gent emot den försumlige.

Rörande de vid konferenserna i Washington och Genua fattade

besluten har Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska

samarbetet till Kungl. Maj:t avgivit följande framställningar:

l:o) en, dagtecknad den 25 januari 1921, rörande de vid Washingtonkonferensen

antagna konventionsförslagen och rekommendationerna i

allmänhet samt innehållande dessa beslut såväl i svensk översättning som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. MajUs proposition nr 361.

i de franska och engelska originaltexterna ävensom hithörande delar av

fredsfördraget i Versailles i svensk översättning;

2:o) en, dagtecknad den 17 februari 1921, rörande de vid Genuakonferensen

antagna konventionsförslagen och rekommendationerna i allmänhet

samt innehållande dessa beslut såväl i svensk översättning som i

de franska och engelska originaltexterna;

3:o) en, likaledes dagtecknad den 17 februari 1921, rörande särskilt

det vid Washingtonkonferensen beslutade förslaget till konvention

angående arbetslösheten; samt

4:o) en, dagtecknad den 29 april 1921, rörande särskilt de vid

Genuakonferensen antagna förslagen till konventioner.

Dessa framställningar, till vilka jag i det följande tillåter mig hänvisa,

torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet; så ock följande

handlingar:

5:o) utdrag av protokollet vid sammanträde av sociala rådets sektion

för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet den 3 december 1920;

6:o) utdrag ur protokollet vid sammanträde den 2 april 1921 av

Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet.

A. Konferensen i Washington.

Vid konferensen i Washington beslutades 6 förslag till konventioner

och 6 rekommendationer.

l:o) Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i

industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan

(bil. s. 10).

Detta konventionsförslag har redan varit föremål för Kungl. Maj:ts

prövning den 22 sistlidna april i samband med remitterande till lagrådet

av förslag till lag om begränsning av arbetstiden. Föregående års riksdag

hade i sin skrivelse nr 361 angående revision av den gällande arbetstidslagen

betonat sammanhanget mellan nämnda ärende och frågan om

ratificering av ifrågavarande konvention. Sedan socialstyrelsen i anledning

av berörda riksdagsskrivelse erhållit uppdrag att avgiva förslag till

jämkningar i arbetstidslagen, avgav styrelsen den 9 sistlidna april betänkande

i ärendet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. \laj:ts proposition nr 361.

5

Socialstyrelsen avstyrker i detta betänkande ratificering av förevarande

konvention samt anför, under hänvisning till förut omförmälda

utdrag ur protokollet vid sammanträde den 2 april 1921 av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet (bil. s. 166), för egen del

bl. a. följande:

En jämförelse mellan vår gällande lag om arbetstidens begränsning och

konventionen giver genast vid handen, att dessa båda författningar, ehuru i huvudsak

syftande till samma mål, äro lagda efter väsentligen olika linjer. Yad först

angår tillämpningsområdet har åt lagen, i nära överensstämmelse med lagen om

arbetarskydd, givits en principiellt nästan obegränsad omfattning, varifrån göras

undantag för vissa speciella verksamhetsområden, under det konventionen angiver

sig äga tillämpning på ett antal uppräknade olika slag av verksamhet, motsvarande

ungefär enligt svenska begrepp industri och hantverk, byggnadsverksamhet

av alla slag samt transportverksamhet. Huruvida lagen eller konventionen i själva

verket är den mest omfattande, låter sig icke med bestämdhet avgöra utan ingående

undersökningar. Framhållas må dock, att bl. a. verksamheten vid sjuk-,

fattigvårds- och dylika anstalter, i hotell, restauranger och kaféer samt inom

handelsyrket i yäsentlig mån äro inbegripna under lagen men falla alldeles utom

konventionen. A andra sidan känner ej konventionen till några undantag för de

minsta företagen å landsbygden och i småsamhällena, för arbete, som bedrives av

staten, eller för arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, upplåten för allmän

trafik.

En annan framträdande och principiell olikhet mellan lagen och konventionen

föreligger i avseende å sättet för medgivande av avvikelser. Bortsett från

visst skiftarbete och övertidsarbete i mer vanliga fall, gör lagen avvikelser i varje

särskilt fall beroende av prövning och eftergift av vederbörande myndighet — i

regel arbetsrådet — efter resp. parters och organisationers hörande. Konventionen

åter bestämmer, att avvikelser, med undantag för vissa fall av skiftarbete samt

nödfallsvis påkallat övertidsarbete, skola allmängiltigt regleras genom författningar,

gällande för vissa verksamhetsområden. För den relativt lindriga men av erfarenheten

här i landet att döma i talrika fall påkallade avvikelse, som består i arbetstidens

begränsning för längre tid än dygn och vecka, förutsätter konventionen

föregående överenskommelser mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

Beträffande övriga avvikelser, avseende förberedelse- och avslutningsarbeten,

väsentligen intermittent arbete samt tillfälliga undantag vid anhopning

av arbete, föreskriver konventionen allenast, att arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

skola höras, innan resp. författningar utfärdas. Gäller det att avgöra,

huruvida lagen eller konventionen ställer sig förmånligare i avseende å möjligheten

till avvikelser, synes man blott kunna säga, att lagen erbjuder flera fall,

där avvikelser kunna ifrågakomma, under det konventionen, med hänsyn tagen till

de åsyftade kompletterande författningarna, bereder bättre tillfälle till direkt tillgängliga

och i avseende å övertidsarbete längre gående avvikelser.

Av det anförda torde framgå, att en mer fullständig tillämpning av konventionen

på våra förhållanden skulle medföra en grundväsentlig omläggning av

den svenska arbetstidslagstiftningen. En sådan omläggning skulle icke blott för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

t>

Kung!. Maj:ts proposition nr 381.

orsaka en del måhända endast föga motiverade uteslutningar från den lagstadgade

arbetstidsregleringen utan även medföra mycket omfattande rubbningar av de nuvarande

driftförhållandena. Vidare skulle sambandet med den grundläggande

författningen på arbetarskyddets område, lagen om arbetarskydd, komma att

sprängas, varjämte myndigheternas genom mycket och omsorgsfullt arbete utbildade

praxis på arbetstidsregleringens område skulle gå förlorad.

Med hänsyn till vad nu anförts och till att förevarande revision enligt

riksdagens beslut och det styrelsen meddelade uppdraget ej skulle få rubba lagens

grunder, har styrelsen icke ansett sig kunna ifrågasätta någon genomgripande

tillämpning av konventionen. Övertygad som styrelsen varit om önskvärdheten

för Sverige att kunna ratificera konventionen, har då styrelsen tidigare under

revisionsarbetet försökt att i arbetstidslagen vidtaga endast de förändringar, som

erfordras, för att lagen åtminstone i det väsentliga skulle motsvara konventionen.

Efter ett flertal försök i nu berörda syfte har styrelsen emellertid kommit till

den uppfattningen, att en dylik omarbetning av lagen icke låter sig göra med

behörigt beaktande av det givna revisionsuppdraget. Här åsyftade förändringar,

som särskilt skulle drabba en del undantag i lagens 1 8 samt bestämmelserna

om eftergifter i 5 § 1 och 3 mom., komme nämligen att direkt strida mot det

med revisionen avsedda ändamålet att få till stånd lindringar i förevarande lagstiftning.

I vissa avseenden ännu omöjligare skulle det bliva att med något hänsyntagande

till konventionen i lagen genomföra förändringar i direkt syfte att

åvägabringa lindringar.

En omständighet, som i förevarande avseende jämväl måste beaktas, är den,

att ett biträdande av konventionen medför bundenhet vid densamma under minst

11 år. Då nu vår lag uttryckligen betecknats såsom en försökslagstiftning och

dess giltighet i enlighet därmed satts att utlöpa med 1923 års utgång, måste det

onekligen möta betänkligheter att, redan innan halva försökstiden tilländagått,

övergå till en i väsentlig mån ny lagstiftning i ämnet och binda sig därvid

för en så lång tidrymd som nyss nämnts.

Anmärkas kan möjligen, att lagstiftningen i vissa andra länder tyder på,

att konventionens bestämmelser icke skulle behöva tillämpas med någon ängslig

bokstavslydnad. För ett land, vilket håller på ett samvetsgrant uppfyllande av

sina internationella förpliktelser och en effektiv tillämpning av sin lagstiftning,

lär det emellertid icke kunna ifrågakomma att följa dylika föredömen.

För styrelsen står det sålunda tyvärr klart, att Sverige icke för närvarande

lämpligen kan ansluta sig till Washingtonkonventiouen om arbetstidens begränsning.

Mot socialstyrelsens beslut i förevarande avseende hava socialfullmäktigen

herr H. Lindqvist och den styrelsen såsom sakkunnig biträdande

herr K. Y. Holmström reserverat sig med förklaring, att styrelsen

bort förorda ratificering.

Vid behandling i statsrådet berörda den 22 april 1921 av förslaget

till lag om arbetstidens begränsning yttrade jag i förevarande hänseende:

»Frågorna om Sveriges anslutning till berörda konvention och om

arbetstidslagens revision stå onekligen, såsom även kommit till uttryck

i riksdagens hemställan om revision, i sådant samband med varandra,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361. 7

att den senare frågan ej gärna kan lösas utan att man dessförinnan

tagit ståndpunkt i den förra. Jag kan sålunda ej annat än gilla socialstyrelsens

tillvägagångssätt i förevarande avseende. Även måste jag,

ehuru med beklagande, biträda styrelsens mening i fråga om möjligbeten

för Sverige att ratificera konventionen. Sverige lärer genom medlemskapet

i nationernas förbund få anses hava åtagit sig förbindelse att verka

för åttatimmarsarbetsdagen och fyrtioåttatimmarsarbetsveckan såsom ett

mål att sträva mot inom alla områden, där detta mål icke redan är uppnått.

Det vore därför givetvis synnerligen önskvärt, att genom ratificering

av denna konvention ett, internationellt sett, otvetydigt bevis kunde

lämnas på Sveriges villighet att alltjämt upprätthålla nämnda förbindelse.

Den genom Versaillesfreden upprättade internationella arbetsbyrån bar

så stora och betydelsefulla uppgifter att fylla, att det även med hänsyn

härtill skulle vara önskvärt att genom anslutning till konventionen stödja

nämnda organisation och dess verksamhet. En nödvändig förutsättning

för ratificering skulle emellertid vara att den svenska lagstiftningen på

området bleve i viktiga hänseenden ändrad, och vissa av dessa ändringar

skulle bliva av sådan beskaffenhet, att desamma i en del avseenden

skulle med hänsyn till vårt lands förhållanden uppenbarligen försvåra

det produktiva arbetets nöjaktiga bedrivande; dessutom skulle

därigenom revisionen komma att gå långt utöver de gränser för densamma,

som av riksdagen anvisats. Stor betydelse måste även enligt

mitt förmenande tillmätas den omständigheten, att anslutning till konventionen

skulle medföra bundenhet för en tid av elva år, under det åt

vår arbetstidslag uttryckligen givits karaktär av försökslagstiftning med

giltighetstiden begränsad till utgången av år 1923.»

Under åberopande av vad jag sålunda förut anfört, måste jag jämväl

nu avstyrka ratificering av ifrågavarande konvention.

2:o) Förslag till konvention angående arbetslösheten (bil. s. 18).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

närmare utvecklat (bil. s. 143—148), torde med hänsyn till den svenska

offentliga arbetsförmedlingens nuvarande ståndpunkt varken de i konventionsförslagets

§ 1 stadgade förpliktelserna av huvudsakligen statistisk

natur eller de i § 2 meddelade föreskrifterna om upprättande av

arbetsförmedlingsanstalter samt om samarbete mellan dylika anstalter

såväl i samma stat som de olika staterna emellan kunna bliva oskäligt be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 361.

tungande för Sveriges vidkommande. Yad beträffar den i § 3 stadgade

ömsesidigheten mellan stater med arbetslöshetsförsäkring, så torde denna,

när sådan försäkring kommit till stånd i vårt land, snarast bliva till förmån

för oss med hänsyn till det stora antal svenska arbetare, som äro

sysselsatta i främmande länder.

Med hänsyn härtill och då det måste framstå såsom en plikt för

vårt land att, så vitt möjligt, stödja de internationella strävandena för

arbetslöshetens bekämpande, synes Sverige böra biträda förevarande konvention.

Denna är enligt § 9 för stat, som ratificerat, bindande under

11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den

1 juli 1921.

3:o) Rekommendation angående arbetslösheten (bil. s. 21).

Yad angår den i punkt I av förevarande rekommendation gjorda

hemställan om motarbetande av den enskilda affärsmässiga platsförmedlingsverksamheten,

kan det väl sägas, att denna verksamhet i vårt land

i realiteten är ställd på avskrivning — dels i följd av den offentliga

arbetsförmedlingens alltjämt fortgående starka utveckling och dels på

grund av det sätt, varpå kungl. kungörelsen den 5 maj 1916 angående

kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning numera tillämpas

— även om lagstiftningen icke förbjuder all affärsmässig arbetsförmedling.

I fråga om den i punkt II gjorda hemställan till medlemmarna av

den internationella arbetsorganisationen att endast under vissa betingelser

medgiva värvning gruppvis av arbetare från ett land till ett annat, må

anmärkas, att sådan värvning, bortsett från världskrigets första år, hos

oss varit ganska sällsynt och att de försök att genom falska förespeglingar

locka större skaror av svenska arbetare till främmande länder,

som dock förekommit, i regel misslyckats på grund av påtryckning från

en genom tidningspressens ingripande väckt allmän opinion.

Beträffande punkt III, vari förordas anordnande av ett system av

effektiv arbetslöshetsförsäkring antingen i form av statligt ordnad försäkring

eller genom tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar,

vilkas stadgar föreskriva utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar,

får jag erinra, att frågan om inrättande av offentlig arbetslöshetsförsäkring

är föremål för utredning inom socialförsäkringskommittén.

. Yad slutligen angår den i punkt IV gjorda hemställan att varje

medlem av internationella arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 361. 9

av alla arbeten för offentlig'' myndighets räkning, att dylika arbeten så

vitt möjligt reserveras för perioder av arbetslöshet och för sådana landsdelar,

som särskilt beröras därav, synes endast behöva påpekas, att systemet

att bekämpa arbetslösheten genom offentliga arheten med framgång

tillämpats inom den svenska arbetslöshetspolitiken under krisåren och

sedan gammalt utgjort det sätt, varpå särskilt de svenska stadskommunerna

under depressionstider sökt att förebygga och mildra arbetslösheten.

Med anledning härav och under åberopande av vad delegationen

i denna del ytterligare anfört (bil. s. 40—42), finner jag förevarande

i*ekommendation icke giva anledning till annan åtgärd än ytterligare utredning

angående sådan planering av de offentliga arbetena, att arbetslösheten

såvitt möjligt därigenom bekämpas.

4:o) Rekommendation angående ömsesidighet i fråga om behandling

av utländska arbetare (bil. s. 22).

Av den utav delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet gjorda utredningen i denna del (bil. s. 42—43) framgår, att

den svenska arbetarskyddslagstiftningen i inskränkt mening icke gör

någon skillnad mellan in- och utländska arbetare, att lagen om försäkring

för olycksfall i arbete äger full tillämpning på utländska arbetare, som

uppehålla sig inom riket, men gör vissa inskränkningar i rätten till ersättning

beträffande sådan arbetares familjemedlemmar, vilka vistas utom

riket, och beträffande ersättningsberättigad arbetare själv, som icke uppehåller

sig i Sverige, samt att lagen om allmän pensionsförsäkring, som

dock icke särskilt avser arbetare, uteslutande hänför sig till svenska

medborgare. Det synes emellertid böra beaktas, att ömsesidighet på

socialförsäkringens område icke väl låter sig genomföra mellan andra

stater än sådana, som hava någorlunda likartade och likvärdiga försäkringssystem.

Förevarande rekommendation torde för närvarande endast böra föranleda

en anmodan till kommittén för socialförsäkringens organisation att,

så vitt möjligt, beakta densamma vid fullgörandet av sitt uppdrag.

5:o) Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete

före och efter barnsbörd (bil. s. 22).

Den gällande svenska lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912

upptager i 19 och 20 §§ bestämmelser i förevarande ämne, vilka emel
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sainl. 307 käft. [Fr 361.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kung1. Maj:ts proposition nr !J61-

1 ertid särskilt i fråga om tillämpningsområdet avsevärt skilja sig från

konventionen.

Under det konventionen i stort sett torde kunna sägas äga tillämpning

å industri (hantverk därunder inbegripet), byggnadsverksamhet,

transportverksamhet och handel, ntan hänsyn till företagets storlek, äro

arbetarskyddslagens huvudsakliga, i 19 § meddelade bestämmelser enligt

15 § i samma lag endast hänförliga till arbetsställen, där industriellt arbete

bedrives i sådan omfattning, att för arbetet i regel användes minst 10

arbetare eller drivkraft om minst 5 effektiva hästkrafter eller ock minst

5 arbetare jämte drivkraft om minst 3 effektiva hästkrafter. Anslutning

till konventionen skulle sålunda medföra eu utsträckning av här ifrågavarande

förbud till att gälla jämväl för hantverks- och mindre industriföretag,

byggnads- och transportverksamhet, vari dock endast relativt få

kvinnor torde användas, samt handel.

Från konventionens tillämpning äro undantagna företag, i vilka endast

användas medlemmar av samma familj, under det arbetarskyddslagen

stadgar undantag för arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest

under sådana förhållanden, att det icke kan anses tillkomma arbetsgivaren

att vaka över arbetets anordnande, ävensom för arbete, som utföres

av medlem av arbetsgivarens familj.

Enligt konventionen omfattar förbudet mot kvinnors arbete efter

nedkomsten en tidrymd av 6 veckor och är ovillkorligt. Därjämte bar

kvinna enligt konventionen rätt att lämna arbetet efter företeende av

läkarintyg, vilket utvisar, att bon kan vänta sin nedkomst inom 6 veckor.

Den sammanlagda ledigheten vid barnsbörd kan sålunda enligt konventionen

i normala fall uppgå till 12 veckor. Arbetarskyddslagen förbjuder

ammndande av kvinna till arbete under eu tid av 6 veckor efter

barnsbörd, för så vitt ej medelst läkarintyg styrkes, att bon utan men

för sig eller barnet kan tidigare återtaga arbetet. Vidare är kvinna enligt

arbetarskyddslagen berättigad att påfordra ledighet, när hon med

intyg av läkare eller barnmorska kan styrka, att hon med sannolikhet

kan vänta sin nedkomst inom 2 veckor. Sammanlagt kan ledigheten

alltså enligt arbetarskyddslagen uppgå till 8 veckor. I praktiken lärer

emellertid ledighetstiden endast sällan uppgå till nämnda maximum, enär

någon avsevärd ledighet före barnsbörden blott undantagsvis ifrågasättes

och ledighetstiden efter nedkomsten ofta inskränkes med stöd av läkarbetyg.

Beträffande ledighet för amning föreskriver konventionen rätt till

eu halvtimmes rast 2 gånger om dagen, under det arbetarskyddslagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

stadgar, att kvinna, som själv ammar sitt barn, ej må förvägras erforderlig

ledighet härför. .

Enligt konventionen skall kvinna, som på grund av förut berörda

bestämmelser är frånvarande från arbetet, därunder av allmänna medel

eller genom försäkring vara tillerkänd tillräckligt understöd för sitt och

. barnets uppehälle under hygieniskt tillfredsställande förhållanden ävensom

fri vård av läkare eller barnmorska. Någon rätt till dylikt understöd

finnes ej enligt svensk lag. I viss män har dock staten sökt medverka

till att bereda understöd åt kvinnor under barnsängsledighet, detta genom

det särskilda statsbidrag, vilket lämnas sådana sjukkassor, som meddela

moderskapsunderstöd. Ifrågavarande statsbidrag, som utgått alltsedan

förut omförmälda bestämmelser i arbetarskyddslagen börjat tillämpas,

belöpte sig i början till sammanlagt 25,000 kronor för år men hava sedermera

stigit, så att för år 1922 till ifrågavarande ändamål beviljats ett

förslagsanslag å 150,000 kronor. Nämnas ma även, att enligt det av

socialförsäkringskommittén utarbetade förslaget till lag om sjukförsäkring,

vilket är avsett att äga tillämpning å samtliga mindre bemedlade, vid

barnsbörd skall beredas dels erforderlig vård av barnmorska, dels moderskapspenning

under 56 dagar, varav 14 dagar närmast före nedkomsten,

och dels ampenning under högst 50 dagar från och med den 42:a dagen

efter barnsbörden.

Vad slutligen angår de i konventionens § 4 givna bestämmelserna

med ändamål att skydda kvinna mot förlust av anställningen undei från

varo från arbetet på grund av stadgande i konventionen, så saknas motsvarande

bestämmelser i svensk lagstiftning.

Konventionen är enligt § 10 för stat, som ratificerat, bindande

under 11 år från ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast

den 1 juli 1922.

För att tjäna till ledning vid bedömande av frågan om Sveriges

anslutning till förevarande konvention har av delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet hos medicinalstyrelsen och socialstyrelsen

begärts yttrande över konventionen, vilken begäran i vad angåi

sistnämnda myndighet förklarats särskilt åsyfta upplysningar om 1) tilllämpningen

av den svenska lagens bestämmelser i ämnet; 2) vilka och

huru många arbetare (som ej varit underkastade nämnda bestämmelser)

konventionens genomförande direkt skulle beröra; samt 3) i vad mån

och på vad sätt kvinnliga arbetare nu genom medlemskap i sjukkassor

komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd under lagstadgad barnpängsvila.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

A id sådant förhållande synes konventionsförslaget från svensk sida

för närvarande icke böra föranleda annan åtgärd än att de av delegationen

igångsatta utredningarna fullföljas.

6:o) Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete (bil. s. 26).

Inom gällande svensk rätt återfinnas motsvarande bestämmelser i

lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande

till arbete nattetid i vissa industriella företag.

Förevarande konvention överensstämmer, med undantag för tilllämpningsområdet,

i allt väsentligt med den i Bern år 1906 avslutade

konventionen om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom

industrien, vilken konvention legat till grund för nyssnämnda svenska

lag. Vår lagstiftning i ämnet motsvarar alltså med omförmälda undantag

nära den förevarande Washingtonkonventionen.

I avseende å tillämpningsområdet märkas väsentligen två skiljaktigheter

mellan konventionen och vår lag: dels att konventionen omfattar

förutom industri alla slag av byggnadsarbete, under det lagen ej

avser dylikt arbete i vidare mån, än det är att hänföra till industriell

verksamhet, och dels att konventionen äger tillämpning på alla industrioch

byggnadsföretag utan hänsyn till arbetarantalet, under det lagens

tillämpning är begränsad till sådana industriella företag, vilka drivas i

den omfattning, att i företaget under någon tid av nästföregående eller

löpande år sysselsatts flera än 10 arbetare.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande

denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda

konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har

av socialstyrelsen begärt yttrande över konventionen, särskilt i fråga om

vilka och huru många arbetare skulle direkt beröras av den utsträckning

av nattarbetsförbudet, som konventionens tillämpning skulle medföra.

Konventionsförslaget synes för närvarande icke böra föranleda annan

åtgärd än att berörda utredning fullföljes.

7:o) Rekommendation angående skydd mot mjältbrand (bil. s. 29).

Utredning i ämnet är under förberedelse. Någon annan åtgärd

torde rekommendationen för närvarande så mycket mindre giva anledning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 361.

13

till, som frågan om åvägabringande av eu konvention i ämnet är uppförd

å dagordningen för nästkommande arbetskonferens.

8:o) Rekommendation angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning

(bil. s. 30).

I anledning av förevarande rekommendation har socialstyrelsen på

framställning av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

igångsatt en undersökning rörande blyförgiftningsfaran inom porslins-

och lervarufabriker i vårt land samt den inverkan ett förbud för

kvinnors och minderårigas sysselsättande inom ifrågakommande avdelningar

i dessa fabriker kan anses medföra på nu rådande arbetsförhållanden,

och har för denna undersökning särskilda medel av Kungl. Maj:t

ställts till styrelsens förfogande.

För närvarande synes rekommendationen icke böra föranleda annan

åtgärd än att berörda undersökning fullföljes.

9: o) Rekommendation angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet

(bil. s. 31).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

framhåller (bil. s. 44), hava de hygieniska synpunkterna noga beaktats

vid utformandet och genomförandet av vår arbetarskyddslagstiftning, och

vår yrkesinspektion torde jämväl härutinnan i stort sett få anses tillfredsställande.

Förevarande rekommendation synes därför icke böra föranleda några

organisatoriska åtgärder inom den svenska socialförvaltningen utan allenast

en anmodan till socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet

att beträffande yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseende

träda i förbindelse med den internationella arbetsbyrån.

10:o) Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder

för barns användande till industriellt arbete (bil. s. 32).

Inom den gällande svenska lagstiftningen återfinnas bestämmelser

i förevarande ämne uti arbetarskyddslagen 9 § andra stycket.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Anslutning till konventionen skulle för Sveriges vidkommande väsentligen

medföra den förändring, att den lagstadgade åldersgränsen

komme att höjas beträffande hantverket och den mindre industrien för

såväl gossar som flickor från 12 till 14 år samt beträffande den större

industrien — som avses i 15 § arbetarskyddslagen och förut definierats

vid 5:o) — för gossar från 13 till 14 år.

Dessa konsekvenser skulle emellertid i avsevärd mån modifieras

genom bestämmelserna i arbetarskyddslagen 9 § första stycket, som med

undantag för ferietid generellt förbjuder minderårigas användande i arbete,

innan de inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller

däremot svarande kunskaper och färdigheter eller ock efter fyllda 13 år

erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan. Anmärkas må även, att

det för användande av minderårig till arbete inom den större industrien

i 15 § uppställda villkoret om tillfredsställande läkarbetyg torde vara

ägnat att i viss mån tillgodose det med konventionen åsyftade ändamålet.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande

denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda

konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har

över förevarande konvention begärt yttrande dels av socialstyrelsen, särskilt

i fråga om vilka och huru många minderåriga arbetare skulle drabbas

av konventionens strängare bestämmelser angående minimiålder, dels

ock av skolöverstyrelsen med påpekande av önskvärdheten att erhålla

upplysning om i vilken utsträckning skolpliktiga minderåriga under 14 år

användas till arbete inom de verksamhetsområden, som inbegripas under

konventionen.

Intill dess den sålunda igångsatta utredningen fullbordats, lärer

någon åtgärd från statsmakternas sida icke vara påkallad.

11:o) Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien

(bil. s. 35).

För vårt land. gällande bestämmelser i ämnet äro meddelade i arbetarskyddslagen

13 § d) och 16 § första stycket.

Beträffande tillämpningsområdet för ifrågavarande nattarbetsförbud

må först framhållas, att konventionens tillämpning är begränsad till industri-,

byggnads- och transportföretag, oberoende av företagens storlek,

under det den svenska lagens förbud mot nattarbete inskränker sig till

opaginerad Kontrollera mot PDF

i 5

Kungl. Maj ds proposition nr 301.

industri- och byggnadsarbete; konventionens tillämpning jämväl å transportföretag

torde emellertid ej vara av avsevärd betydelse, då dessa

företag ej sysselsätta något större antal minderåriga.

Den allmänna åldersgränsen, fyllda 18 år, är densamma enligt

konventionen och enligt lagen.

Undantagna från konventionens förbud äro företag, som endast

sysselsätta medlemmar av samma familj, samt arbete, som utföres av

minderåriga över 16 år i vissa angivna företag och som på grund av sin

natur måste bedrivas kontinuerligt dag och natt; vidare medgivas för

minderåriga över 16 år undantag i fall av force majeure samt da offentlig

myndighet med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden finner det

allmänna intresset så kräva. Den svenska lagen medgiver för minderåriga,

som fyllt 16 år, i regel undantag, så snart arbetet är begränsat

till högst 8 timmar av dygnet, vilket numera efter arbetstidslagens tillkomst

i stort sett innebär, att något förbud mot nattarbete för minderåriga

över 16 år ej existerar.

Vad slutligen angår begreppet »natt», avser konventionen därmed

en tidrymd av minst 11 på varandra följande timmar, vari alltid skall

ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. in., under det lagen därmed

menar en till sitt läge fast tidrymd, nämligen mellan kl. 7 e. in. och

kl. 6 f. m.

I fråga om giltighetstid och tid för verkställighet gäller beträffande

denna konvention detsamma som beträffande den under 5:o) omförmälda

konventionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har

anhållit om socialstyrelsens yttrande över konventionen, särskilt i fråga

om vilka och huru många arbetare skulle direkt beröras av den utvidgning

av nattarbetsförbudet, som konventionen innebär.

Vid sådant förhållande synes konventionsförslaget från svensk sida

för närvarande icke böra föranleda annan åtgärd än att den av delegationen

igångsatta utredningen fullföljes.

12:o) Rekommendation angående tillämpningen av den i Bern år 1900

antagna internationella konventionen rörande förbud mot användande av

vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien (bil. s. 39).

Sverige har den 27 februari 1920 anslutit sig till ifrågavarande

konvention, och genom förordning samma dag har Kungl. Maj:t utvidgat

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 361.

det förut gällande förbudet mot försäljning inom riket av tändstickor, i

vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, till att avse jämväl

tillverkning och införsel av sådana tändstickor.

Förevarande rekommendation är således för Sveriges vidkommande

redan uppfylld.

B. Konferensen i Genua.

Vid konferensen i Genua beslutades 3 förslag till konventioner och

4 rekommendationer.

l:o) Rekommendation angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen

(bil. s. 105).

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har

framhållit (bil. s. 119), att en arbetstidsreglering för fisket med hänsyn

särskilt till de skiftande förhållanden, under vilka denna näring bedrives,

är synnerligen svår att genomföra. Av denna anledning hade man ock

vid utarbetande av lagarna om arbetstidens begränsning och om arbetstiden

å svenska fartyg funnit sig nödsakad att från dessa lagars tillämpning

undantaga fisket, men dessa lagar och särskilt den senare av dem

skulle sannolikt komma att indirekt i viss mån verka begränsning. av

arbetstiden inom facket. Delegationen har därför ansett förevarande rekommendation

ej skäligen kunna föranleda någon åtgärd från statsmakternas

sida.

Lika med delegationen finner jag så starka praktiska skäl tala mot

eu lagstadgad reglering av arbetstiden inom fiskerihanteringen, att jag

nödgas avstyrka vidtagandet av åtgärder i enlighet med förevarande rekommendation.

2:o) Rekommendation angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart

(bil. s. 106).

- Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

framhållit (bil. s. 120), äger lagen om arbetstidens begränsning å

svenska fartyg tillämpning jämväl å arbete i den inre sjöfarten. Denna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds proposition nr 361.

arbetstidsreglering motsvarar visserligen icke det i rekommendationen

uppställda kravet på 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka

men lärer få anses gå så långt, som de praktiska förhallandena för närvarande

skäligen medgiva. Övriga i förevarande rekommendation framställda

krav synas i stort sett, såsom även påpekats av delegationen, antingen

sakna betydelse för vårt land eller ock redan vara tillgodosedda.

Vid sådant förhållande finner jag i likhet med delegationen förevarande

rekommendation icke böra för närvarande föranleda någon åtgärd.

3:o) Rekommendation angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar

(bil. s. 108).

Ett av sjölagskom mitten under skandinaviskt samarbete upprättat

förslag till sjömanslag är enligt remiss av den 4 mars 1920 underställt

lagrådets prövning för att sedermera framläggas för riksdagen.

Genom fullföljande av detta lagstiftningsärende torde för Sveriges

vidkommande ett viktigt steg få anses vara taget i riktning mot uppfyllande

av förevarande rekommendation. Någon särskild ytterligare åtgärd

i anledning av rekommendationen synes för närvarande icke vara

erforderlig.

4:o) Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för

barns användande i arbete till sjöss (bil. s. 108).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

närmare utrett (bil. s. 150—152), finnas åldersbestämmelser av i det

hela samma art som de i förevarande konvention stadgade redan meddelade

i vår sjölag och hava i huvudsak oförändrade upptagits i^ det

under nästföregående punkt omförmälda förslaget till sjömanslag. Nagra

ändringar i den i administrativ väg utfärdade sjömanshusförordningen

bliva väl erforderliga vid anslutning till konventionen, men genomförandet

av dessa torde ej möta någon svårighet.

Jag får därför hemställa, att Sverige måtte biträda förevarande

konvention. Denna är för stat, som ratificerat, bindande undei 11 ar fraji

ikraftträdandet och skall bringas i verkställighet senast den 1 juli 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 höft. (ATr 361.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

5:o) Rekommendation angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän

(bil. s. 111).

I det åt socialförsäkringskommittén givna uppdraget att utreda

frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring för arbetare ingår även utredning

av frågan om arbetslöshetsförsäkring för sjömän.

Ifrågavarande rekommendation torde därför icke böra föranleda

någon särskild åtgärd.

6:o) Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid

fall av fartygs förolyckande (bil. s. 112).

Den i förevarande konvention fastslagna principen är, såsom

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet påpekat

(bil. s. 152), en nyhet för svensk rätt, men har upptagits i det nyss omförmälda

förslaget till sjömanslag (41 §).

Konventionen är för stat, som ratificerat, bindande under 6 år från

ikraftträdandet och skall bringas till verkställighet senast den 1 juli 1922.

Förslaget till sjömanslag, som för närvarande behandlas av lagrådet,

torde komma att föreläggas 1922 års riksdag. Frågan om Sveriges anslutning

till förevarande konvention synes först i samband därmed böra

upptagas till slutlig prövning.

7:o) Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän

(bil. s. 114).

Såsom delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

i sitt yttrande över detta konventionsförslag (bil. s. 154—161) påpekat,

har i vårt land arbetsförmedlingen för sjömän, som författningsenligt

vant anförtrodd åt sjömanshusen, men i realiteten övergått till affärsmässigt

driven privat verksamhet, på de sista åren börjat överföras till

den offentliga arbetsförmedlingen. Redareföreningens förhyrningskontor

i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö hava övertagits av den

offentliga arbetsförmedlingen, och det är''meningen att till denna efter

hand överföra även den i övriga hamnar av samma förening bedrivna

förhyrningsverksamheten. Härigenom skulle platsförmedlingen för sjömän

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

i enlighet med principerna för den offentliga arbetsförmedlingen komma

att utövas på det sätt, som åsyftas i förevarande konvention. Genomförandet

av de författningsändringar, som anslutning till konventionen

påkallar, torde ej möta några avsevärda svårigheter.

I fråga om giltighetstiden gäller beträffande denna konvention det- *

samma som beträffande den under nästföregående punkt omförmälda

konventionen.

På grund av det nu sagda och under åberopande av vad delegationen

ytterligare anfört anser jag mig böra förorda Sveriges anslutning

till förevarande konvention.

Enligt de förut omförmälda reglerna rörande den vidare behandlingen

av beslut, som fattats vid den internationella arbetsorganisationens

konferenser, synas dessa beslut i vårt land böra underställas riksdagen.

Jag får därför under åberopande av § 54 i riksdagsordningen hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta

proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående

de vid den internationella arbetsorganisationens

konferenser i Washington år 1919 pcb i Genua år 1920

antagna konventionsförslagen och rekommendationerna.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET. I.

Bil. A.

UNDERDÅNIG

FRAMSTÄLLNING

MED DE Å

INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATIONENS

KONFERENS I WASHINGTON ÅR 1919

ANTAGNA KONVENTIONSFÖRSLAG

OCH HEMSTÄLLANDEN

AVGIVEN AV

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET

STOCKHOLM 1921

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

211454

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Underdånig skrivelse............................ j

Inledning............... .................. 9

Den internationella arbetsorganisationen enligt fredsfördraget i Versailles...... 4

Washington-konferensen........................... 9.

I. Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i industriella

företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan .... 10

II. Förslag till konvention angående arbetslösheten............18

III. Hemställan angående arbetslösheten.................21

IV. Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska

arbetare............................22

V. Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före och

efter barnsbörd.........................22

VI. Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete.........26

VH. Hemställan angående skydd mot mjältbrand . :........20

VIH. Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning ... 30

IX. Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet ... 31

X. Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns

användande till industriellt arbete.................32

XI. Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien .... 35.

XH. Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna internationella

konventionen rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor

inom tändsticksindustrien....................39.

Behandlingen av Washington-konferensens beslut................40

Bilaga 1: Fredsfördragets i Versailles bestämmelser rörande den internationella arbetsorganisationen

..... 45

Bilaga 2: Originaltexterna till de å Washington-konferensen antagna konventionsför
-

slagen och hemställandena (I: s. 56; II; s. 67; IH: s. 71; IV; s. 73; V:s. 74;

VI: s. 78; VII: s. 83; VIH: s. 84; IX: s. 86; X: s. 87; XI: s. 92; XII: s. 97) . 56,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm den 25 januari 1921.

Till KONUNGEN

Med upplösande av tvänne tidigare tillsatta delegationer, anförtrodda

skilda uppgifter beträffande det internationella socialpolitiska samarbetet,

har Kungl. Maj:t den 19 sistlidne november tillsatt en ny dele
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

gation1 samt uppdragit åt densamma att i samverkan med vederbörande

ämbetsmyndigheter dels bevaka Sveriges intressen med avseende å nämnda

samarbete och därvid särskilt förbereda Sveriges deltaganda i den internationella

arbetsorganisationens konferenser, dels ock verka för ett gemensamt

uppträdande o utåt från de nordiska ländernas sida å det socialpolitiska

området. Åt nu ifrågavarande delegation uppdrogs därjämte att

övertaga de arbetsuppgifter, vilka tidigare överlämnats till omförmälda,

numera upplösta delegationer, men icke av dem hunnit slutföras.

Delegationen, som antagit benämningen »Sveriges delegation för det

internationella socialpolitiska samarbetet», har vid upptagande av sin

verksamhet ansett sig böra i första hand tillse, vilka formella förpliktelser

kunna anses åligga vårt land till följd av dess anslutning till den internationella

arbetsorganisationen. Delegationen har därvid uppmärksammat

den bestämmelse, som innefattas i § 405 femte stycket av fredsfördraget

i Versailles, vilken bestämmelse ålägger de till nämnda organisation

anslutna staterna att inom ett år eller, vid förhinder på grund av exceptionella

omständigheter, inom aderton månader från avslutandet av ett

sammanträde av organisationens generalkonferens underställa därå antagna

hemställanden och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas

kompetensområden resp. frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller

vidtagande av andra åtgärder.

Då nu den internationella arbetsorganisationens första konferens,

som hölls i Washington hösten 1919, på grund av särskilda förhållanden

skall anses ha avslutat sitt sammanträde den 27 januari 1920, bör med

dess beslut av nyssnämnda art, såvitt möjligt företagas omförmälda åtgärd

senast den 27 innevarande januari.

Med hänsyn till önskvärdheten, att berörda förpliktelse i rätt tid

fullgöres, har delegationen, utan förbidan på slutlig handläggning inom

delegationen av Washingtonkonferensens beslut, ansett sig böra redan

nu till Kungl. Maj:t inkomma med efterföljande framställning samt anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes med de i framställningen återgivna besluten förfara

i enlighet med härovan refererade bestämmelse i fredsfördraget.

På delegationens vägnar:

A. Molin.

GUNNAR HUSS.

1 Bestående av E. G. Huss, ordförande, J. S. Edström, R. G. H. von Koch, A. H.

Lindqvist, J. A. E. Molin, A. Thorberg och A. H. von Sydow med J. E. Löfgren, O. H.

Almström, O. Carlsson, K. Hesselgren, K. W. Holmström, C. G. Lagercrantz och B. E.

Wijkander såsom suppleanter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning.

Tanken på en internationell reglering av arbetarskyddet är nära

nog lika gammal som lagstiftningen rörande detta ämne. Den namnkunniga

engelska socialreformatorn och industriidkaren Robert Owen

arbetade sålunda redan i början av förra seklet på förverkligandet av

denna tanke och sökte bl. a. år 1818 att intressera den heliga alliansens

kongress i Aachen därför. Något praktiskt resultat nådde dock varken

han eller hans närmare efterföljare. I samband med de mer långtgående

och för den internationella konkurrensen icke betydelselösa kraven

på arbetarskyddets område, som med växande styrka gjordes gällande

under 1800-talets senare del, blev berörda tanke föremål för större uppmärksamhet.

Det schweiziska förbundsrådet vände sig såväl år 1880

som år 1889 till ett flertal andra staters regeringar med inbjudan till förhandlingar

för åvägabringande av överenskommelser rörande arbetarskyddslagstiftningen.

I det senare fallet fann inbjudningen ett gynnsamt

mottagande, men ledde den likväl ej till något resultat. Tyska

kejsaren hade nämligen under tiden utfärdat kallelse till en internationell

arbetarskyddskonferens i Berlin år 1890, och ansåg sig förbundsrådet

med hänsyn därtill ej höra vidhålla sin inbjudan.

Konferensen i Berlin ledde visserligen ej till några avtal mellan

de olika staterna om lagstiftningsåtgärder utan endast till uppställandet

av vissa önskemål till beaktande vid och påskyndande av arbetarskyddslagstiftningens

utveckling, men torde det oaktat ej kunna frånkännas stor

betydelse för ifrågavarande idés förverkligande.

På en internationell kongress för lagstadgat arbetarskydd i Paris

år 1900 grundades den internationella föreningen för lagstadgat arbetarskydd.

Härmed hade strävandena till en internationell reglering av

arbetarskyddet fått ett eget organ, som genom sektioner i ett flertal länder

samt internationella konferenser och andra former för mellanfolkligt

samarbete kraftigt bidragit att främja arbetarskyddslagstiftningens utveckling

mot nu berörda mål. Föreningen har varit utrustad med särskild

byrå i Basel, vilken i »Bulletin des Internationalen Arbeitsamtes»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

— även utgiven på engelska och franska språken — lämnat redogörelser

för lagstiftning och andra företeelser på det socialpolitiska området i

alla kulturländer, samt har åtnjutit statsunderstöd från ett avsevärt antal

stater. Sedan många år har föreningen varit företrädd av en sektion

bär i landet, och har svenska riksdagen till upprätthållande av dess byrå

i Basel sedan länge beviljat ett årligt anslag av 750 kronor. På föreningens

initiativ har tillkommit tvenne jämväl av Sverige biträdda,

internationella konventioner, den ena angående förbud mot kvinnors användande

till nattarbete inom industrien och den andra avseende förbud

mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien. På en konferens

i Bern år 1913 antogos grundlinjer till konventioner rörande förbud

mot minderårigas användande till nattarbete samt angående begränsning

av minderårigas och kvinnors arbetsdag till 10 timmar. Världskriget

kom emellertid emellan och hindrade det slutliga utformandet av berörda

konventioner.

Såsom internationellt verksamma på arbetarskyddets område —

detta begrepp taget i vidsträckt bemärkelse — böra måhända, ehuru deras

uppgifter haft mer speciella syften, i detta sammanhang jämväl omnämnas

den internationella kommittén för socialförsäkring i Paris samt

den internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande, vilken

förening haft sitt säte förlagt till Gent. Även dessa organisationer ha

varit företrädda genom särskilda sammanslutningar i olika länder samt

verkat för sina syften genom avhållande av internationella konferenser

och utgivande av betydelsefulla publikationer.

Den internationella arbetsorganisationen enligt fredsfördraget

i Versailles.

Redan långt före världskrigets slut framfördes, bl. a. å de fackliga

arbetarkonferenserna i Leeds år 1916 och i Bern år 1917 samt från

den internationella föreningen för lagstadgat arbetarskydds sida tanken

att i samband med fredsslutet träffa några anstalter, varigenom de under

kriget av flera anledningar starkt skärpta och i viss mån av regeringarna

biträdda kraven på sociala reformer skulle på verksamt sätt tillgodoses.

Den för uppställande av fredsvillkoren för Tyskland i början av år 1919

i Paris församlade konferensen av representanter för de allierade och

associerade makterna uppmärksammade även här berörda fråga samt

uppdrog åt en särskild kommission att undersöka arbetsvillkoren ur internationell

synpunkt och taga under övervägande de internationella möjligheterna

för ett gemensamt uppträdande i fråga om arbetets reglering.

Kommissionen skulle därjämte framlägga förslag till ett permanent organ

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

med uppgift att fortsätta dessa undersökningar och överväganden i samarbete

med och under ledning av nationernas förbund. Kommissionens

förslag, för vilket ett från engelsk sida utarbetat utkast legat till grund,

förelåg färdigt den 24 mars 1919 och bifölls med några smärre jämkningar

enhälligt vid plenarsammanträde av fredskonferensen den 11 därpå

följande april samt ingick i de fredsvillkor, som sedermera i Versailles

förelädes den tyska regeringens ombud. Förslaget ingick oförändrat i

det den 28 juni 1919 i Versailles undertecknade fredsfördraget mellan

de allierade och associerade makterna å ena sidan samt Tyska riket å

den andra. — enahanda bestämmelser intogos sedermera i de övriga

fredsfördrag, varigenom verldskriget avslutades.

Redan i förstnämnda fördrags första del, som innehåller förbundsakten

för nationernas förbund, återfinnes (i § 23) en principiell förklaring, att

förbundets medlemmar skola söka åvägabringa och upprätthålla rättvisa

och humana arbetsvillkor såväl inom egna statsområden som i alla länder,

dit deras inflytande når, samt att de i sådant syfte skola upprätta

och vidmakthålla nödiga internationella organ.

Fördragets del XIII, som har rubriken »Arbete», sönderfaller i två

avdelningar, av vilka den första är ägnad åt den till nationernas förbund

hörande permanenta internationella arbetsorganisationen, som enligt

nyssberörda förklaring i förbundsakten skulle inrättas för det socialpolitiska

reformarbetets bedrivande. Denna avdelning inledes med ett kort

angivande av motiven och målen för reformarbetet, varefter i fyra kapitel

följa bestämmelser rörande organisationens utformning, befogenheter m. m.

Härnedan skall i korthet redogöras för det mer huvudsakliga eller

eljest betydelsefulla innehållet i nyss berörda bestämmelser. För fullständigare

upplysningar i ämnet får delegationen hänvisa till den såsom

bil. 1 närlagda översättningen av bestämmelserna ifråga.

Den internationella arbetsorganisationen, som omfattar samtliga

medlemmar av nationernas förbund, har följande organ:

1) generalkonferensen av representanter för medlemmarna,

2) styrelsen (conseil d’administration, governing body) för den internationella

arbetsbyrån samt

3) nämnda byrå.

Konferensen sammanträder vid behov, dock minst en gång om

året. Å densamma företrädes varje medlem av fyra ombud, varav två

representera* regeringen, under det» två övriga företräda resp. arbetsgivare

och arbetare inom landet ifråga. Varje ombud får åtföljas av

högst två experter för varje å dagordningen för sammanträdet upptaget

ärende. Förekommer till överläggning ärende, som särskilt berör kvin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

norna, skall minst en av experterna vara kvinna. Arbetsgivar- och

arbetarombuden skola utses i samförstånd med vederbörandes mest representativa

fackliga sammanslutningar. Varje ombud har en röst. Konferensen

sammanträder där nationernas förbund har sitt säte, såvida ej

konferensen vid ett föregående sammanträde bestämt annan plats därför.

Beträffande förslag, som äro uppförda på konferensen dagordning

har konferensen att välja mellan två former för godtagande. Antingen

skall beslutet utmynna i en hemställan (recommendation), avsedd att

underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller

andra åtgärder eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar. I båda

fallen erfordras för godkännande beslut två tredjedels majoritet.

Styrelsen för arbetsbyrån består av 24 ledamöter, av vilka 12 representera

regeringarna samt 6 utses av arbetsgivarnas och 6 av arbetarnas

konferensombud. Av de 12 ledamöter, som representera regeringarna,

skola 8 utses av de mest betydande industristaterna; de återstående

4 ledamöterna nämnas av regeringarna i de länder, som utsetts

därtill av konferensombuden för regeringarna i de stater, som icke tillhöra

förstnämnda kategori. Tvist om vilka stater skola anses mest betydande

i industriellt avseende avgöres av nationernas förbunds råd. Mandattiden

för styrelsens ledamöter är tre år. Styrelsen sammanträder å tider,

som den själv bestämmer — hittills ha hållits sex sammanträden.

Styrelsen leder den internationella arbetsbyråns verksamhet och

har därjämte att upprätta dagordning för generalkonferensens sammanträden

m. m.

I styrelsen äro för närvarande företrädda regeringarna i följande

stater: Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Schweiz, Storbritannien

och Tyskland — de åtta mest betydande industristaterna — samt

Argentina, Canada, Polen och Spanien. Beträffande Danmark är dock

att märka, att det beretts representation endast tillsvidare i stället för

Amerikas Förenta Stater. Genom arbetsgivarombud representeras Belgien,

Frankrike, Italien, Storbritannien, Tjecko-Slovakien och, i avbidan

på Amerikas Förenta Staters anslutning, Schweiz. Arbetarrepresentanter

räknar överstyrelsen från Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Sverige,

Tyskland och, i förbidan på Amerikas Förenta Staters anslutning,

Canada.

I spetsen för den internationella arbetsbyrån står en. av styrelsen

utsedd direktör — för närvarande förre franske ministern Albert Thomas.

Byrån sysselsätter ett stort antal tjänstemän — även kvinnliga — från

ett flertal nationaliteter. Bland de uppgifter, som åligga byrån, vilken

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

är organisationens arbetande och verkställande organ, märkas verkställande

av utredningar i frågor, som skola behandlas av generalkonferensen

eller styrelsen, samt utförande av undersökningar, som anbefallts av konferensen.

Av byrån utgivas periodiska och andra publikationer.

Kostnaderna för de olika staternas representerande å konferensen

eller i styrelsen bestridas av resp. stater. Övriga utgifter betalas av

nationernas förbund.

I fråga om verkställigheten av konferensens beslut stadgas, att varje

medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna hemställanden

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas

kompetensområden resp. frågor höra, för deras omgestaltande till lag

eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella

omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom

ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande

senare än 18 månader från sammanträdets avslutande.

Om åtgärder, som vidtagits med anledning av en hemställan,

skall underrättelse meddelas generalsekreteraren hos nationernas förbund.

Till honom skall även meddelas underrättelse rörande ratifikation av

konventioner.

Att märka är, att om en hemställan ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande till hemställandets genomförande eller

om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller

myndigheters bifall, så skall resp. medlem av organisationen icke vara

underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill. I intet fall

skall en medlem till följd av antagande å konferensen av en hemställan

eller ett konventionsförslag vara förpliktad att minska det skydd, som

redan genom lagstiftning kan vara tillförsäkrat vederbörande arbetare.

Varje medlem av organisationen åtager sig att till internationella

arbetsbyrån avgiva årlig redogörelse för de åtgärder, som vidtagits av

honom för att bringa till verkställighet de konventioner, som han biträtt.

I förevarande avdelning av fredsfördragets del XIII meddelas även

vissa bestämmelser, som ha till ändamål att garantera iakttagandet av de

skyldigheter, som åligga organisationens medlemmar. Erinran av en facklig

arbetar- eller arbetsgivarsammanslutning mot medlem, som enligt sammanslutningens

mening icke på tillfredsställande sätt säkerställt förverkligandet

av en konvention, som medlemmen biträtt, skall sålunda av

internationella arbetsbyrån överlämnas till styrelsen, och kan denna

därefter inbjuda vederbörande regering att förklara sig samt, om förklaring

ej erhålles inom skälig tid eller inkommen förklaring synes otill
Bihana

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (Nr 361.) 5

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

fredsställande, offentliggöra erinringen och, därest förklaring avgivits,,

jämväl denna.

Vidare kunna medlemmarna av organisationen framställa klagomål

mot varandra, antingen med hänsyn till bristande verkställighet av en

konvention eller på den grund, att en medlem icke fullgjort förut omförmälda

förpliktelse att inom viss tid underställa en hemställan eller ett

konventionsförslag, som antagits genom konferensbeslut, vederbörande

myndighet eller myndigheter. I det förra av nu berörda fall äger

styrelsen att, därest saken icke låter sig ordna genom hänvändelse till

och ’ förklaring av vederbörande regering, hänskjuta klagomålet till en på

visst föreskrivet sätt sammansatt undersökningskommission, som har att

utreda frågan och däröver avgiva rapport. Förfarande, som här avses,

kan för övrigt även utan klagomål av medlem inledas av styrelsen

antingen på eget initiativ eller efter klagan av ett konferensombud. I

sin rapport skall undersökningskommissionen föreslå åtgärder, ägnade att

tillfredsställa den klagande regeringen, jämte tidsfrister för åtgärdernas

vidtagande ävensom i fall av behov de åtgärder av ekonomisk karaktär

gent emot den anklagade medlemmen, vilka kommissionen kan finna

lämpliga och de övriga regeringarna berättigade att vidtaga. Nationernas

förbunds generalsekreterare har att delgiva samtliga i frågan intresserade

regeringar kommissionens rapport och att offentliggöra densamma.

Yar och en av de intresserade regeringarna åligger därefter att inom eu

månad meddela generalsekreteraren, huruvida den godtager eller icke

godtager de i rapporten framlagda förslagen och i senare fallet, om den

önskar hänskjuta tvisten till nationernas förbunds permanenta internationella

domstol.

I det senare av härovan angivna fall eller då fråga är om försummelse

att inom viss tid underställa hemställan eller konventionsförslag

vederbörande myndighet eller myndigheter går saken omedelbart till nationernas

förbunds nyssnämnda domstol.

I den senare delen av fredsfördragets del XIII uppdragas vissa

riktlinjer för det internationella socialpolitiska reformarbetet, och framhållas

såsom av särskild och aktuell betydelse efterföljande nio grundsatser:
1)

Arbetet får ej betraktas såsom enbart en vara eller handelsartikel.

2) Rätten till sammanslutning för alla icke lagstridiga syften bör

tillkomma såväl arbetstagare som arbetsgivare.

3) Arbetarna böra betalas en lön, varigenom dem tillförsäkras en

tillfredsställande levnadsstandard i enlighet med deras tids och lands

uppfattning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

4) Åtta timmars arbetsdag och fyrtioåtta timmars arbetsvecka bör

uppställas såsom mål över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.

5) En vilotid per vecka av minst tjugufyra timmar, om möjligt

omfattande söndagen, bör genomföras.

6) Barnarbete bör avskaffas och skyldighet införas att så begränsa

arbetet för minderåriga av båda könen, att deras utbildning må kunna

fortföljas och deras kroppsliga utveckling tryggas.

7) Principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn

till kön bör förverkligas.

8) De i varje land beträffande arbetsvillkoren utfärdade föreskrifter

skola tillförsäkra alla arbetare, som med laglig rätt vistas i landet, en

med billighet överensstämmande behandling i ekonomiskt avseende.

9) Yarje stat skall upprätta en tillsynsmyndighet, i vilken även

kvinnor skola ingå, för att trygga tillämpningen av lagar och föreskrifter

beträffande arbetarnas skydd.

Washington-konferensen.

Den internationella arbetsorganisationens konferens sammanträdde

första gången, i enlighet med tilläggsbestämmelse i förbundsakten, i

Washington och pågick under tiden den 29 oktober—29 november 1919.

Å konferensen voro representerade följande 39 stater: Argentina, Belgien,

Brasilien, Canada, Chile, Danmark, Equador, Finland, Frankrike, Grekland,

Guatemala, Haiti, Indien, Italien, Japan, Kina, Kolumbia, Kuba, Nederländerna,

Nicaragua, Norge, Panama, Paraguay, Persien, Peru, Polen,

Portugal, Bumänien, Salvador, Schweiz, Serbien-Kroatien-Slavonien, Siarn,

Spanien, Storbritannien, Sydafrika, Sverige, Tjecko-Slovakien, Uruguay

och Venezuela. Tyskland och Österrike, som av konferensen upptogos

till medlemmar i den internationella arbetsorganisationen, hunno icke att

sända ombud till konferensen. Av liknande anledning var ej heller

Luxemburg representerat å konferensen. Amerikas Förenta Stater, vilkas

ställning till fredsfördraget som bekant var föremål för meningsskiljaktigheter

mellan landets ledande organ, voro icke officiellt företrädda på

konferensen.

Sverige var å konferensen representerat av legationsrådet, numera

ministerresidenten A. E. M. Sjöborg och statens fattigvårdsinspektör, numera

kanslirådet G. H. von Koch såsom regeringsombud samt ordföranden

i svenska arbetsgivarföreningen, v. häradshövding Hj. von Sydow och

landsorganisationens ordförande H. Lindqvist, såsom arbetsgivar-, resp.

arbetarombud. Regeringsombuden voro åtföljda av tvenne experter näm
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ligen tf. generaldirektören i socialstyrelsen G. Huss och yrkesinspektrisen

K. Hesselgren. Direktören J. S. Edström och redaktören, numera byråsekreteraren

Otto Johansson biträdde såsom experter, resp. arbetsgivaroch

arbetarombud.

Med anledning av bristande ratificering å vissa håll av förberörda

fredsfördrag yppades tvekan om konferensens kompetens, och förklarades

ej heller dess sammanträde formellt avslutat med överläggningarnas upphörande,

utan bemyndigades internationella arbetsbyråns styrelse att vidtaga

med hänsyn därtill erforderliga åtgärder. I enlighet härmed förklarade

styrelsen, sedan nyssberörda brist undanröjts, på sitt första

sammanträde i Paris den 26 januari 1920 konferensens beslut gällande,

och skulle därmed konferensens sammanträde anses avslutat. Tidsfrist,

som är anknuten till avslutandet av konferensens sammanträde, började

sålunda löpa med den 27 januari 1920.

Konferensens beslut, som fattades helt eller nära nog enhälligt

eller med betydande majoritet samt avsågo sex förslag till konventioner

och sex hemställanden, återgivas samtliga i översättning härnedan. Originaltexterna,

på franska och engelska, återfinnas i bil. 2.

I.

Förslag till konvention angående begränsning ov arbetstiden i industriella företag till åtta

timmar om dagen och fyrtioåtta timmar i veckan.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen av

principen om 8 timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka»,

vilken fråga upptagits såsom första punkten på dagordningen för

konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain

den 10 september 1919.

§ I
Såsom

»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom fram ställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förbereredelse- och grundläggningsarbeten för härovan

åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till

sjöss eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer

och bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av

transport för hand.

Föreskrifterna angående transport till sjöss och å inre vattenvägar

skola fastställas av en särskild konferens, som skall taga befattning med

arbete till sjöss och på inre vattenvägar.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Ej må i något slag av industriella företag, offentliga eller privata,

eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast

sysselsättas medlemmar av samma familj, arbetstiden för personalen

överskrida 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan med de undantag,

som här nedan stadgas:

a) Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning

på personer, som intaga en övervakande eller ledande ställning eller bekläda

förtroendeposter.

b) Där med stöd av lag, praxis eller överenskommelse mellan arbetsgivar-

och arbetarorganisationerna (eller, där sådana organisationer icke

finnas, mellan representanter för arbetsgivarna och arbetarna) arbetstiden

under en eller flera av veckans dagar är kortare än 8 timmar, må under

återstående dagar i veckan 8-timmarsgränsen överskridas efter medgivande

av behörig offentlig myndighet eller överenskommelse mellan

s. 12 Kontrollera mot PDF

f

12

nyssnämnda organisationer eller representanter; dock må i intet fall här

avsedda överskridande uppgå till mer än en timme.

e) Vid skiftarbete må arbetstiden utsträckas utöver 8 timmar per

dag och 48 timmar per vecka, under villkor likväl att medeltalet arbetstimmar

under en tidrymnd av högst 3 veckor icke överstiger 8 per dag

och 48 per vecka.

§ 3.

Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas, i fall

olyckhändelse inträffat eller hotar att inträffa eller brådskande arbete

behöver utföras i avseende å maskiner eller redskap eller i fall av »force

majeure», dock blott i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig

rubbning av företagets normala drift.

§ 4.

Den i § 2 angivna arbetstidsbegränsningen må överskridas vid sådana

arbeten, som på grund av sin natur måste drivas kontinuerligt

med användande av varandra avlösande skiftlag, under villkor likväl att

arbetstiden i medeltal icke överstiger 56 timmar i veckan. Denna anordning

får icke inkräkta på de fridagar, vilka genom lagstiftningen i vederbörande

land kunna hava tillförsäkrats arbetarna såsom ersättning för

den ordinarie vilodagen i veckan.

§ 5.

I undantagsfall, då de i § 2 bestämda gränserna måste anses omöjliga

att tillämpa, men endast i sådana fall, kunna åt överenskommelser

mellan arbetar- och arbetsgivarorganisationer angående begränsningen av

den dagliga arbetstiden under en längre tidsperiod givas laga kraft, om

regeringen, till vilken dessa överenskommelser skola hänskjutas, så

besluter.

Medeltalet arbetstimmar per vecka under de veckor, sådan överenskommelse

avser, må i intet fall överstiga 48.

§ 6.

Av offentlig myndighet utfärdade författningar skola för industriella

företag fastställa:

a) de ständiga undantag, som finnas böra beviljas beträffande sådana

förberedande och avslutande arbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras

utom den tid, som är bestämd för företagets arbete i allmänhet, eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

beträffande vissa kategorier av arbetare, vilkas arbete är väsentligen intermittent.

b) de tillfälliga undantag, som finnas böra beviljas för att möjliggöra

för företag att möta särskilt stor ökning av arbetet.

Dylika författningar skola utfärdas efter hörande av vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer, där sådana finnas. De skola fastställa

maximiantalet överarbetstimmar i varje fall. Arbetslönen för ifrågavarande

övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen med

minst 25 /.

§ 7.

Varje regering skall till internationella arbetsbyrån meddela:

a) en förteckning över de arbeten, vilka betecknats såsom nödvändigtvis

kontinuerliga i den mening § 4 avser;

b) fullständiga upplysningar angående tillämpningen av de överenskommelser,

som avses i § 5;

c) fullständiga upplysningar angående författningar, som utfärdats

med stöd av § 6, och deras tillämpning.

Internationella arbetsbyrån skall varje år härför avgiva redogörelse

till internationella arbetsorganisationens generalkonferens.

§ 8.

För att underlätta genomförandet av bestämmelserna i denna konvention

skall det åligga varje arbetsgivare:

a) att genom anslag på synlig plats i arbetslokalen eller på annat

lämpligt ställe eller ock på annat av regeringen godkänt sätt bekantgöra

tiderna för arbetets början och slut eller, där skiftarbete förekommer,

tiderna för varje skifts början och slut. Dessa tider skola så fastställas,

att de i denna konvention fastställda begränsningarna icke överskridas,

och må de, sedan de en gång tillkännagivits, icke ändras utan sådant

tillkännagivande och i sådan ordning, som av regeringen godkänts;

b) att på samma sätt bekantgöra de raster under arbetstiden, vilka

icke inräknas i denna;

c) att på sätt, i lag eller annan författning i varje land föreskrives,

föra anteckning över allt övertidsarbete, som utföres med stöd av §§ 3

och 6 i denna konvention.

Som lagöverträdelse skall anses att sysselsätta arbetare utöver de

tider, som fastställts enligt mom. a) eller under de tider, som fastställts

enligt mom. b).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

§ 9-

Vid tillämpningen av denna konvention beträffande Japan skola

följande lindringar och villkor gälla;

a) beteckningen »industriellt företag» avser särskilt

de företag, som uppräknas i mom. a) av § 1;

de företag, som uppräknas i mom. b) av § 1, om de sysselsätta

minst 10 arbetare;

de företag, som uppräknas i mom. c) av § 1, för såvitt dessa företag

av vederbörande myndighet betecknas såsom »fabriker»;

de företag, som uppräknas i mom. d) av § 1 med undantag av

transport av passagerare eller gods å landsväg, handhavande av gods å

kajer och bryggor samt i dockor och magasin ävensom transport för

hand; samt,

oavsett antalet sysselsatta personer, de i mom. b) och c) av § 1

uppräknade företag, vilka av vederbörande myndighet förklarats synnerligen

farliga eller avse hälsofarligt arbete;

b) Den effektiva arbetstiden för personer, som uppnått en ålder av

minst femton år och som sysselsättas inom industriellt företag, offentligt

eller privat, eller någon gren därav, får icke överstiga 57 timmar i veckan

utom inom råsilkesindustrien, där högsta arbetstiden må uppgå till 60

timmar i veckan.

c) Den effektiva arbetstiden må i intet fall överskrida 48 timmar

i veckan för barn under femton år, sysselsatta i industriella företag, offentliga

eller privata eller någon gren av sådant företag och ej heller för

personer av vilken ålder som helst, sysselsatta med underjordiskt arbete

i gruvor.

d) Begränsningen av arbetstiden kan ändras under de betingelser,

som angivas i §§ 2, 3, 4 och 5 i denna''konvention, men får förhållandet

mellan den medgivna förlängningen och den normala arbetsveckans längd

icke vara större än det, som följer av bestämmelserna i nämnda paragrafer.

e) En viloperiod om tjugofyra timmar i följd skall varje vecka beviljas

alla slag av arbetare.

f) De föreskrifter i japansk industrilagstiftning, som begränsa dess

tillämpning till företag, som sysselsätta minst femton personer, skola

ändras därhän, att denna lagstiftning hädanefter får tillämpning å företag,

som sysselsätta minst tio personer.

g) Bestämmelserna i ovannämnda moment av denna paragraf skola

träda i kraft senast den 1 juli 1922 med det undantag likväl, att be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

stämmelserna i § 4 med de lindringar, som följa av mom. d) i denna

paragraf, skola träda i kraft senast den 1 juli 1923.

'' h) Åldersgränsen femton år, som föreskrives i mom. c) i denna

paragraf, skall senast den 1 juli 1925 höjas till sexton.

§ 10.

I Brittiska Indien skall principen om sextio timmars arbetsvecka

tillämpas i fråga om alla arbetare, som sysselsättas i de industrier, på

vilka nu gällande, av den indiska regeringen handhavda industrilagstiftning

äger tillämpning, eller i gruvor eller sådana slag av jämvägsarbete,

som för detta ändamål särskilt angivas av behörig myndighet. Varje

undantag från härovan givna begränsning, som göres av vederbörande

myndighet, skall vara underkastat bestämmelserna i §§ 6 och 7 i denna

konvention.

De övriga föreskrifterna i denna konvention skola icke äga tillämpning

i fråga om Indien, men ytterligare bestämmelser angående begränsning

av arbetstiden i Indien skola tagas i övervägande å ett kommande

sammanträde av generalkonferensen.

§ Il
Bestämmelserna

i denna konvention skola icke äga tillämpning i

avseende å Kina, Persien eller Siarn, men skall frågan om begränsning

av arbetstiden i dessa länder tagas under övervägande å ett kommande

sammanträde av generalkonferensen.

§ 12.

I fråga om tillämpningen av denna konvention å Grekland må

tidpunkten för ikraftträdandet av dess bestämmelser, på sätt angives i

§ 19, framflyttas till senast den 1 juli 1923 beträffande följande industriella

företag:

1) kolsvavlefabriker,

2) syrafabriker,

3) garverier,

4) pappersbruk,

5) tryckerier,

6) sågverk,

7) anläggningar för förvaring och behandling av tobak,

8) gruvarbete ovan jord,

9) gjuterier,

10) kalkbruk,

Bihang till riksdagens 2>rotokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (AV 361.) ö

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

11) färgeri er,

12) glasbruk (blåsare),

13) gasverk (eldare) och

14) lastning och lossning av varor;

samt senast till den 1 juli 1924 beträffande följande industriella företag:

1) mekanisk industri: maskinbyggnadsverkstäder, tillverkning av

kassaskåp, vågar, sängar, spik och jakthagel, järn- och bronsgjuterier,

bleckslagerier, förtenningsverkstäder samt fabriker för hydrauliska

redskap,

2) byggnadsindustri: kalkugnar, Gemen tf abriker, gipsfabriker, tegelbruk,

gatstenstillverkning, krukmakerier, marmorbearbetning, schaktningsoch

byggnadsarbete,

3) textilindustri: spinnerier och väverier av alla slag med undantag

för färgerier,

4) livsmedelsindustri: kvarnar, bagerier, makaronifabriker, tillverkning

av vin, sprit och drycker, oljefabriker, bryggerier, tillverkning av

is och kolsyrade vatten, konfekt- och chokladfabriker, korv- och konservfabriker,

slakthus och slakterier,

5) kemisk industri: fabriker för syntetiska färger, glasbruk (utom

glasblåsare), terpentin- och vinstensfabriker, tillverkning av syre, apoteksvaror,

linolja, glycerin och calciumkarbid samt gasverk (utom eldare),

6) läderindustri: skofabriker, lädervarufabriker,

7) pappersindustri och tryckerier: fabriker för kuvert, anteckningsböcker,

askar och påsar, bokbinderi, litografiska anstalter och klichéfabriker,

8) beklädnadsindustri: verkstäder för klädes- och linnesömnad,

pressningsverkstäder, tillverkning av täcken, artificiella blommor, plymer

och garneringar samt hatt- och paraplyfabriker,

9) träindustri: snickerier, tunnbinderier, vagnfabriker, möbel- och

stolfabriker, inramningsverkstäder, fabriker för borstar och kvastar,

10) elektrisk industri: kraftstationer, elektriska installationsfabriker,

11) landtransport: järnvägs- och spårvägspei''sonal, eldare, kuskar

och formän.

§ 13.

I fråga om tillämpningen av denna konvention i avseende å Rumänien

må tidpunkten för ikraftträdandet av dessa bestämmelser, på sätt

angives i § 19, framflyttas till senast den 1 juli 1924.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

§ 14.

Bestämmelserna i denna konvention må i varje land av dess regering

försättas ur kraft i händelse av krig eller annan händelse, som medför

fara för landets säkerhet.

•§ 15.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 16.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena

äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, lata sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller, protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 17.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 18.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 19-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 20.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 21.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 22.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

IL

Förslag till konvention angående arbetslösheten.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens

sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i

i St. Germain den 10 september 1919.

§ 1.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall med så korta

mellanrum som möjligt, ej överstigande tre månader, till in tematio
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

nella arbetsbyrån meddela alla tillgängliga uppgifter, statistiska och andra,

rörande arbetslösheten, däri inbegripet alla upplysningar om de mått och

steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att bekämpa arbetslösheten.

I den mån så ske kan, böra uppgifterna insamlas på sådant sätt,

att de kunna meddelas internationella arbetsbyrån inom tre månader från

slutet av den tidrymd, till vilken uppgifterna hänföra sig.

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, bör upprätta ett

system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under

kontroll av en central myndighet. Kommittéer, innefattande representanter

för arbetsgivare och arbetare, böra tillsättas för att giva råd i frågor, som

beröra dessa anstalters verksamhet.

Där både offentliga och enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter

finnas, skola åtgärder vidtagas för att samordna deras verksamhet

enligt en hela landet omfattande plan.

Den verksamhet, som utövas av de olika staternas arbetsförmedlingssystem,

skall samordnas av internationella arbetsbyrån efter överenskommelse

med vederbörande stater.

§ 3.

Medlemmar av internationella arbetsorganisationen, som ratificera

denna konvention och som upprättat ett system av arbetslöshetsförsäkring,

skola på de villkor, som överenskommas mellan respektive medlemmar,

vidtaga åtgärder, för att arbetare, som äro undersåtar i förhållande

till en av medlemmarna och arbeta å en annans territorium, må

beträffande försäkring, varom nu är fråga, åtnjuta samma ersättning som

arbetare, vilka äro den senare medlemmens undersåtar.

§ 4.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Gennain den 10 sept. 1919, delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll: *

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala förhållandena

äro omöjliga att tillämpa,

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för tre medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas

förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 7.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 8.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. ”Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en rédogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

in.

Hemställan angående arbetslösheten.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens

sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

I.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder för att förbjuda inrättandet

av sådana arbetsförmedlingsanstalter, som taga betalning eller eljest bedriva

sin verksamhet såsom affär. Beträffande redan befintliga anstalter

av nu nämnd beskaffenhet hemställes, att deras verksamhet måtte göras

beroende av tillstånd, som meddelas av regeringen, och att alla till buds

stående åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjligt avskaffa dylika

anstalter.

II.

Generalkonferensen hemställer till medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen att icke medgiva värvning gruppvis av arbetare från

ett land till ett annat utan efter överenskommelse mellan vederbörande

länder och efter samråd med arbetsgivare och arbetare inom de industrier,

frågan angår i vartdera landet.

III.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte anordna ett system av effektiv arbetslöshetsförsäkring,

antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom

tilldelande av statsunderstöd åt sammanslutningar, vilkas stadgar föreskriva

utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

IV.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte så ordna utförandet av alla arbeten för offentlig

myndigbets räkning, att dylika arbeten sa vitt möjligt reserveras för

perioder av arbetslöshet och för sådana landsdelar, som särskilt beröras

därav.

IV.

Hemställan angående ömsesidighet i fråga om behandlingen av utländska arbetare.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »åtgärder för

arbetslöshetens förebyggande och botande av dess följder», vilken

fråga upptagits såsom andra punkten på dagordningen för konferensens

sammantfäde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

-antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med

hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Gennain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte på grundval av ömsesidighet och på de vill''

kor, som kunna överenskommas mellan vederbörande länder, tillförsäkra

å dess territorium sysselsatta utländska arbetare och deras familjer de

förmåner, som avses med dess lagar och författningar angående arbetarskydd,

ävensom åtnjutande av den föreningsrätt, som inom lagens gränser

är tillerkänd dess egna arbetare. V.

V.

Förslag till konvention angående kvinnors användande till arbete före och efter barnsbörd.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor: före och efter barnsbörd (däri inbegripen frågan om moderskapsunderstöd)»,

vilken fråga innefattas i tredje punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St.

Germain den 10 september 1919.

§ I
Såsom

»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen av

denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade

arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till sjöss

eller å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och

bryggor samt i dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Såsom »kommersiellt företag» skall med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention anses varje plats, där varor säljas eller handel idkas.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri och handel å ena samt jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Med hänsyn till tillämpningen av denna konvention innefattar beteckningen

»kvinna» varje person av kvinnligt kön, utan hänsyn till ålder

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 samt. 307 käft. (Nr 361.) 7

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

eller nationalitet, gift eller ogift; beteckningen »barn» innefattar varje

barn, äkta eller ej.

§ 3.

I industriella eller kommersiella företag, offentliga eller privata,

eller någon gren av sådant företag, med undantag av företag, vari endast

sysselsättas medlemmar av samma familj, skall kvinna:

a) icke äga rätt att arbeta under en tidrymd av sex veckor efter

sin nedkomst;

b) vara berättigad att lämna arbetet efter företeende av läkarintyg

av innehåll, att hennes nedkomst antagligen kommer att äga rum inom

sex veckor;

c) under hela den tid hon är frånvarande från arbetet enligt mom.

a) eller b), åtnjuta tillräckligt understöd för sitt och barnets uppehälle

under hygieniskt tillfredsställande förhållanden. Berörda understöd, vars

exakta belopp skall bestämmas av vederbörande myndighet i varje land,

skall utgå av allmänna medel eller ock anskaffas genom ett system av

försäkring. Hon skall dessutom vara berättigad till fri vård av läkare

eller barnmorska. Misstag från läkares eller barnmorskas sida angående

tidpunkten för nedkomsten skall icke hindra en kvinna från att erhålla

understöd under tiden från dagen för läkarintygets utfärdande till den

dag, då nedkomsten verkligen äger rum;

d) äga rätt att, om hon ammar sitt barn, erhålla en halvtimmes

rast två gånger dagligen under arbetstiden för nämnda ändamål.

§4.

I händelse en kvinna är frånvarande från arbetet enligt § 3 mom.

a) eller b) eller förblir borta från arbetet under längre tid till följd

av sjukdom, som enligt läkarintyg härleder sig från havandeskap eller

barnsäng och gör henne oförmögen att återupptaga sitt arbete, skall det

vara förbjudet för hennes arbetsgivare att, förrän hennes frånvaro överskridit

en av vederbörande myndighet i varje land fastställd maximitid,

vare sig uppsäga henne under sådan frånvaro eller uppsäga henne å sådan

tidpunkt, att uppsägningstiden utlöper under ovannämnda frånvaro.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas generalsekreteraren

i nationernas förbund och av honom inregistreras.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

§ 6.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 8.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

§ 11.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

Yl.

Förslag till konvention angående kvinnors nattarbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag beträffande »sysselsättande av

kvinnor: under natten», vilken fråga innefattas i tredje punkten

på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain

den 10 september 1919.

§ I
Såsom

industriella företag skola med hänsyn till tillämpningen av

denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremal, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar fpr inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan

åsyftade arbeten.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränsen mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen

»natt» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,

vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

I de länder, där hittills inga av offentlig myndighet utfärdade

bestämmelser varit gällande angående kvinnors användande till nattarbete

i industriella företag, må tills vidare och under en tid av högst tre år

beteckningen »natt» av regeringen förklaras avse en period av endast tio

timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan

o f. m.

§ 3.

Kvinnor, utan åtskillnad till ålder, få icke sysselsättas under natten

inom något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon

gren av sådant företag, med undantag likväl av företag, där endast

medlemmar av samma familj sysselsättas.

§ 4.

§ 3 äger icke tillämpning:

a) i händelse av »force majeure», då inom ett företag inträffar avbrott

i driften, vilket varit omöjligt att förutse och icke är av periodisk

karaktär;

b) i händelse arbetet avser råämnen eller under bearbetning

varande ämnen, som äro utsatta för snabb försämring och nattarbete är

nödvändigt för att rädda dessa ämnen från eljest oundviklig förlust.

x § 5.

1 Indien och Siarn må från tillämpningen av § 3 i denna konvention

av regeringen undantagas industriella företag av alla slag, utom

fabriker, angivna såsom sådana i vederbörande lands lagstiftning. Meddelande

om varje sådant undantag skall lämnas till internationella arbetsbyrån.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

§ 6.

I industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna,

samt i varje fall, där särskilda omständigheter undantagsvis kräva det,

må den i 2 § såsom natt angivna tidrymd inskränkas till tio timmar

under 60 dagar om året.

§ 7.

I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande,

må den tidrymd, som skall anses såsom natt, vara kortare än vad föreskrivits

i ovanstående paragrafer, för såvitt motsvarande vilotid beviljas

under dagen.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9-

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas

förbunds generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 11.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart

tionde år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

VII.

Hemställan angående skydd mot mjältbrand.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

antaga följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer till internationella arbetsorganisationens

medlemmar att vidtaga åtgärder för att ull, som kan misstänkas

innehålla mjältbrandssporer, må desinficeras, antingen i det exporterande

landet eller, om detta icke låter sig göra, å avlastningsorten i det importerande

landet.

vin.

Hemställan angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

kvinnor och barn: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i

tredje och fjärde punkterna på dagordningen för konferensens sammanträde

i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form

av en hemställan

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

På grund av den fara, som vissa industriella arbeten innebära för

kvinnor med hänsyn till deras moderskap och för minderåriga med hänsyn

till deras fysiska utveckling, hemställer generalkonferensen till medlemmarna

av internationella arbetsorganisationen, att användande av

kvinnor eller manliga minderåriga under 18 år till nedan angivna arbeten

måtte förbjudas:

a) arbete i zink- och bly hyttor;

b) bandhavande, bearbetning och reduktion av aska, som innehåller

bly, samt avsilvring av bly;

c) smältning i större skala av bly eller gammal zink;

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

d) framställning av lödtenn eller legeringar, som innehålla mer än

10 % bly;

e) framställning av blyglete, massikot, mönja, bly vitt, blysulfat,

blykromat eller blysilikat (smält);

f) arbete med blandning eller påstrykning av massa vid tillverkning

eller reparation av elektriska ackumulatorer;

g) rengöring av arbetslokaler, där arbete av ovan angivet slag utföres.

Vidare hemställes, att sysselsättande av kvinnor och manliga minderåriga

under 18 år med arbeten, där blyföreningar användas, endast

medgives under följande villkor:

a) att lokal ventilation är anordnad på sådant sätt, att damm och

ångor upptagas omedelbart där de alstras;

b) att renlighet iakttages i fråga om verktyg och arbetslokaler;

c) att anmälan göres till offentlig myndighet om alla fall av blyförgiftning

och att ersättning gives till de förgiftade;

d) att de personer, som äro anställda i arbete av ovan angivet

slag underkastas regelbunden läkarundersökning;

e) att tillräckliga och lämpliga avklädningsrum, tvättanordningar

och marketenterier finnas inrättade samt att särskild skyddsbeklädnad

tillhandahålles;

f) att förbud meddelas mot införande av födoämnen eller drycker

i arbetslokalerna.

Konferensen hemställer vidare, att i de industrier, där lösliga blyföreningar

kunna ersättas med icke giftiga ämnen, användandet av dylika

blyföreningar underkastas strängare reglering.

Såsom läslig skall med hänsyn till denna hemställan anses blyförening,

varav mer än 5 % av vikten (uppskattad som metalliskt bly)

är läslig i V4-procentig saltsyrelösning.

IX.

Hemställan angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående sysselsättande av

kvinnor: i hälsofarliga arbeten», vilken fråga innefattas i tredje punkten

på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 1 saml. 307 käft. (Nr 361.)

8

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med

hänsyn till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919.

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte — därest så icke redan skett — snarast möjligt

upprätta icke endast ett system av effektiv yrkesinspektion utan även

en offentlig myndighet med särskild uppgift att skydda arbetarnas hälsa,

vilken myndighet bör träda i förbindelse med internationella arbetsbyrån.

X.

Förslag till konvention angående fastställandet av minimiålder för barns användande till industriellt

arbete.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och beslutit antaga vissa förslag angående »sysselsättande

av barn: minimiålder för anställande», vilken fråga ingår i fjärde

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten

i St. Germain den 10 september 1919.

§ I
Såsom

»industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repa-,

reras, utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet eller av elektricitet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten,

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan åsyftade

arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller

å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och

bryggor samt i dockor, varv och magasin, med undantag likväl av transport

för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan

industri å ena samt handel ooh jordbruk å andra sidan.

§ 2-

Barn under 14 år må icke användas eller arbeta i industriella företag,

offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant företag,

med undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj

sysselsättas.

§3.

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres

av barn i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakas av offentlig

myndighet.

§ 4.

För underlättande av kontrollen över efterlevnaden av bestämmelserna

i denna konvention skall varje industriell arbetsgivare föra ett

register, upptagande varje hos honom sysselsatt person under 16 år med

angivande av dagen för dennes födelse.

§ 5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan medgivas från

bestämmelserna i § 2 följande undantag:

a) barn över 12 år kunna få användas till arbete, om de genomgått

folkskola;

b) beträffande barn mellan 12 och 14 år, som redan äro anställda

i arbete, må övergångsbestämmelser utfärdas.

Bestämmelsen i nu gällande japanska lag, vilken tillåter barn under

12 år att utföra vissa lättare arbeten, skall upphävas.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

§ 6.

Bestämmelserna i § 2 skola icke tillämpas å Indien, men få där

barn under 12 år icke sysselsättas:

a) i företag som använda drivkraft och sysselsätta mera än tio

personer;

b) i gruvor, stenbrott eller andra anläggningar för utvinnande av

mineral;

c) med transport av passagerare, gods eller post å järnväg eller

handhavande av gods i dockor eller å kajer eller bryggor, med undantag

likväl av transport för hand.

§ 7.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919, delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.-

§ 8.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser icke med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som- måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 9.-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ 10.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

\

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och

att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som • delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats bos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

XI.

Förslag till konvention angående barns nattarbete inom industrien.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »sysselsättande av

barn: under natten», vilken fråga ingår i fjärde punkten på dagordningen

för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

förslag till en internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919 och traktaten i

St. Germain den 10 september 1919.

§ 1.

Såsom »industriella företag» skola med hänsyn till tillämpningen

av denna konvention särskilt anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av

mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas eller beredas till försäljning eller inom

vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för

förstöring av föremål, ävensom framställning, transformering och överförande

av drivkraft i allmänhet och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller

rivning av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor,

vågbrytare, kanaler, anordningar'' för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar,

viadukter, kloaker, vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar,

elektriska anläggningar, gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten

ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten för härovan

•åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg,

däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor

och magasin, med undantag likväl av transport för hand.

Vederbörande myndighet i varje land skall fastställa gränser mellan

industri å ena samt handel och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Minderåriga under 18 år få icke sysselsättas nattetid i industriella

företag, offentliga eller privata, eller i någon gren av sådant företag med

undantag av företag, där endast medlemmar av samma familj sysselsättas,

förutom i härnedan angivna fall:

Minderåriga över 16 år kunna få användas nattetid inom nedan

angivna industriella företag till arbete, som på grund av sin natur måste

bedrivas kontinuerligt dag och natt:

a) järn- och stålverk; arbeten vartill reverber- och regenerativugnar

användas samt galvanisering av plåt eller järntråd (utom betsning);

b) glasbruk;

c) pappersbruk;

d) råsockertillverkning;

e) reduktion av guldmalm.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

§ 3.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen

»natt''» förstås en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar,

vari skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

I stenkols- ocli brun kolsgruvor må arbete pågå mellan klockan 10

e. m. och klockan 5 f. m., om mellantiden mellan två arbetsperioder i regel

uppgår till femton timmar och i intet fall utgör mindre än tretton timmar.

Där lagstiftningen förbjuder nattarbete i bagerier för alla arbetare,

må inom denna industri tiden mellan klockan 9 e. m. och klockan 4

f. m. träda i stället för den ovan omförmälda tiden mellan klockan 10

e. m. och klockan 5 f. m.

I de tropiska länder, där arbetet är avbrutet under en tid mitt

på dagen, må nattledigheten vara kortare än elva timmar, för såvitt

motsvarande vilotid beviljas under dagen.

§ 4.

Bestämmelserna i §§ 2 och ’ 3 skola icke tillämpas på nattarbete,

som utföres av minderåriga mellan 16 och 18 år, då fall av »force majeure»,

som icke kunnat förutses eller förekommas och ej är av periodisk

karaktär, rubbar företagets normala drift.

§ 5.

Beträffande denna konventions tillämpning å Japan skall § 2 endast

avse, intill den 1 juli 1925 minderåriga under 15 år och efter nämnda

tidpunkt minderåriga under 16 år.

§ 6.

Beträffande denna konventions tillämpning å Indien skall med »industriella

företag» endast avses »fabriker» angivna såsom sådana i den

indiska fabrikslagen; och skall § 2 icke tillämpas å ynglingar över

II år.

§ 7.

Då med hänsyn till särskilt allvarliga förhållanden det allmänna

intresset så kräver, må förbudet mot. nattarbete suspenderes genom beslut

av offentlig myndighet beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

1919 och av traktaten i St. Germain den 10 september 1919 delgivas

nationernas förbunds generalsekreterare och av honom inregistreras.

§ 9.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbetsbyrån meddela

det beslut, som den fattar med avseende å varje av dess kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen. , m

§ 11.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

bringa dess bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att

vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som skall delgivas nationernas förbunds ge
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

neralsekreterare för inregistrering. Uppsägning träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ U.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändring i konventionen.

§ 15. ''

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

XII.

Hemställan angående tillämpningen av den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen

rörande förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustr/en.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av Amerikas Förenta Staters regering sammankallats

till Washington den 29 oktober 1919

och besluta antaga vissa förslag angående »utvidgning och

tillämpning av den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen

angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom

tändsticksindustrien», vilken fråga ingår i femte punkten på dagordningen

för konferensens sammanträde i Washington,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919 och traktaten i St. Germain den 10 september 1919:

Generalkonferensen hemställer, att varje medlem av internationella

arbetsorganisationen måtte — om så ické redan skett ansluta sig till

den i Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud

mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (År 361.) 9

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Behandlingen av Washington-konferensens beslut.

Beträffande de olika här ovan återgivna konventionsförslagen och

hemställandena, vilka samtliga remitterats till delegationen, har delegationen

i förevarande sammanhang ansett sig böra anföra följande.

Förslaget till konvention om begränsning av arbetstiden i industriella

anläggningar till 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan (I) har ännu

icke upptagits till närmare behandling inom delegationen. Anledningen

härtill här varit, att Kungl. Maj:t genom remiss av riksdagens skrivelse

den 12 juni 1920 angående utredning i fråga om ändringar i lagen om

arbetstidens begränsning uppdragit åt socialstyrelsen att efter skedd utredning

inkomma med de förslag till jämkningar i nämnda lag, som

kunna finnas påkallade av vunnen erfarenhet om lagens tillämpning och

vilka utan att rubba lagens grunder kunna vara ägnade att bättre anpassa

densamma efter det praktiska livets krav. Nu berörda revisionsarbete

måste nämligen tillmätas den största betydelse vid bedömande

av frågan, vilken ställning vårt land bör intaga med hänsyn till ifrågavarande

konventionsförslag.

Enligt vad delegationen underhand inhämtat, lär emellertid utlåtande

med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning inom

kort vara att förvänta från socialstyrelsen.

Förslaget till konvention angående arbetslösheten (II) synes, såvitt delegationen

nu kan bedöma, utan betänkligheter kunna biträdas av Sverige,

och skall delegationen inom kort inkomma med närmare yttrande

i ämnet.

Konferensens hemställan angående arbetslösheten (III) är uppdelad på

fyra punkter.

Den första punkten avser behandlingen av den enskilda affärsmässiga

platsförmedlingen. Denna verksamhet regleras i vårt land genom

nådiga kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaffande

av arbetsanställning, enligt vilken yrkesmässig platsförmedling ej

får bedrivas, med mindre tillstånd därtill meddelats av vederbörande

länsstyrelse. Sådant tillstånd lämnas ej annan än svensk, välfräjdad

undersåte, som råder över sig och sin egendom, gjort sig känd för ordentlighet

samt i övrigt är lämplig. Dessutom måste, för att tillstånd

skall beviljas, behov förefinnas i orten för sådan verksamhets upptagande,

vilket i praktiken medfört, att numera, sedan offentliga arbetsför
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

medlingsanstalter upprättats i Sveriges alla län, vederbörande länsstyrelse

i regel icke bifaller ansökningar om tillstånd av här ifrågavarande

innebörd. Tillstånd kan återkallas, när omständigheterna därtill föranleda.

Kommissionär skall hålla en för polismyndighet tillgänglig förteckning

över de personer, som genom honom söka anställning och över

de lediga platser, vilka anmälas hos honom, hava av länsstyrelsen granskad

taxa anslagen samt månatligen till socialstyrelsen på fastställt formulär

insända statistiska uppgifter över sin verksamhet. Genom här berörda

anordningar torde man i Sverige i väsentlig mån redan nått de

mål, som åsyftas med förevarande hemställan. Denna går emellertid i

restriktivt avseende längre och vill förbjuda all affärsmässig arbetsförmedling.

Ett sådant steg har man i vårt land hittills icke ansett sig

böra taga, då det synts innebära ett alltför stort intrång på näringsfriheten

och den offentliga arbetsförmedlingen åtminstone ännu ej torde

kunna fullt motsvara behoven på området. Emellertid hava nyssnämnda

restriktiva bestämmelser beträffande den affärsmässiga platsförmedlingen

i förening med den överlägsenhet över de privata kommissionskontoren,

som de offentliga arbetsförmedlingsantalterna hittills

på det hela taget visat, lett därhän, att den affärsmässiga arbetsförmedlingsverksamheten

i stort sett måst sägas vara stadd pa avskrivning i

Sverige.

Med den andra punkten vill man söka förhindra värvning av arbetare

gruppvis från ett land till ett annat, vilket icke skulle fa äga

rum förrän efter överenskommelse mellan vederbörande länder, föregången

av överläggning med arbetsgivare och arbetare inom de av frågan

berörda verksamhetsområden. En sådan värvning av arbetskraft till

främmande länder har visserligen sporadiskt förekommit i vårt land, särskilt

under de första krigsåren, men är eljest ganska sällsynt hos oss.

Försök att med falska förespeglingar locka större skaror av svenska arbetare

till främmande länder ha även, när den allmänna^ opinionen genom

pressen blivit uppmärksam gjord därpå, mött ett så kraftigt motstånd,

att de i regel misslyckats.

I tredje punkten av hemställandet förordas anordnande av en

effektiv arbetslöshetsförsäkring. Detta spörsmål har i Sverige hänskjutits

till socialförsäkringskommittén och är för närvarande föremål för dess

utredning.

Den fjärde punkten åsyftar beredandet av möjlighet att anordna

nödhjälpsarbeten under perioder av arbetslöshet. Mot innehållet i denna

punkt synes principiellt taget ej något vara att erinra, men torde^ det

vara tvivelaktigt, om punkten lämpligen kan giva anledning till någon

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

lagstiftnings- eller dylik mer direkt åtgärd från statens sida. Systemet

att bekämpa arbetslösheten genom offentliga arbeten har för övrigt med

framgång tillämpats inom den svenska arbetslöshetspolitiken under krisåren

och har sedan gammalt utgjort det sätt, varpå särskilt de svenska

stadskommunerna under depressionstider sökt att förebygga och mildra

arbetslösheten.

Enligt delegationens mening synes sålunda förevarande hemställan

ej böra giva anledning till några särskilda åtgärder.

De i hemställandet rörande ömsesidighet i fråga om behandlingen av

utländska arbetare (IV) framförda önskemål torde i huvudsak kunna anses

redan tillgodosedda här i landet.

Med hänsyn till arbetarskyddslagstiftningen i mer inskränkt och

egentlig bemärkelse, d. v. s. lagen om arbetarskydd och med denna lag

sammanhängande eller besläktade författningar, finnes ej någon skillnad

mellan in- och utländska arbetare. Går man så över till lagstiftningen

på socialförsäkringens område, vilken lagstiftning, i den mån den avser

att förbättra arbetarklassens villkor, plägar hänföras till arbetarskyddslagstiftningen

i mer vidsträckt mening, finner man, att lagen om försäkring

för olycksfall i arbete äger full tillämpning på utländska arbetare,

som uppehålla sig i riket. Beträffande sådana arbetares familjemedlemmar,

vilka vistas utom riket, och beträffande ersättningsberättigad arbetare

själv, som icke uppehåller sig inom landet, gör däremot lagens 27 § vissa

inskränkningar i rätten till ersättning. Genom en bestämmelse i sista

stycket av nämnda paragraf bemyndigas emellertid Kungl. Maj:t att under

förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag från nu berörda inskränkningar,

och har Kungl. Maj:t med stöd härav genom deklaration den 12

februari 1919 lämnat sådant medgivande till förmån för danska och

norska medborgare.

Lagarna om sjukkassor och understödsföreningar äro ej i sin tilllämpning

begränsade till arbetarklassen och böra sålunda måhända ej

räknas till arbetarskyddslagstiftningen. De äga dock givetvis särskilt stor

betydelse för arbetarna, och torde det med hänsyn därtill i detta sammanhang

böra framhållas, att svenska och utländska medborgare, med

undantag i avseende å behörighet att vara styrelseledamot, äro fullt likställda

enligt dessa lagar.

Lagen om allmän pensionsförsäkring, som ej heller rättligen bör

vara att hänföra till arbetarskyddslagstiftningen, angives uttryckligen

avse endast svenska medborgare.

Beträffande föreningsrätten torde, då rätten att fritt sammansluta sig

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

för främjande av lovliga syften här i landet är obegränsad och det saknas

lagstiftning i ämnet, utländska arbetare otvivelaktigt få anses likställda

med svenska.

Ser man nu till, vilka åtgärder här ifrågavarande hemställan skäligen

bör föranleda, torde det strängt taget endast behöva ifrågakomma

att beträffande lagen om försäkring för olycksfall i arbete fortskrida på

den väg, varpå man, såsom ovan omförmälts, inslagit i förhållande till

Danmark och Norge. Vill man gå ytterligare ett steg i tillgodoseende

av den idé, som ligger till grund för hemställandet, skulle det kunna

ifrågasättas att underkasta lagen om allmän pensionsförsäkring sådan

ändring, att jämväl beträffande denna lag överenskommelser med andra

stater skulle kunna träffas om tillämpning av lagen å deras medborgare.

Slutligen skulle det väl även kunna vara skäl att beakta förevarande

hemställan vid utformandet av den förväntade lagstiftningen om sjukförsäkring.

Här åsyftade ömsesidighet på socialförsäkringens område låter sig

emellertid icke väl genomföra i andra fall, än där de båda kontraherande

staterna ha ett någorlunda likartat och likvärdigt försäkringssystem.

Någon mer omfattande internationell ömsesidighet på berörda område

lär sålunda icke kunna uppnås, utan att man dessförinnan genomfört en

viss grad av enhetlighet eller åtminstone vissa minimifordringar på effektivitet

i avseende å de olika ländernas socialförsäkring. Ett förslag

i sistberörda syfte lär även ha väckts från schweizisk sida och förväntar

man där, att detsamma skall uppföras på dagordningen för någon

av de närmast följande internationella arbetskonferenserna.

Ett förhållande, som vid övervägande av vårt lands åtgöranden med

anledning av förevarande hemställan måste beaktas, är det att utredning,

anförtrodd åt en särskild kommitté, f. n. pågår om revision av hela vår

socialförsäkringslagstiftning i ändamål att sammanföra dess olika grenar

till ett systematiskt helt. Med hänsyn till nu berörda förhållande synas

några förändringar i den svenska socialförsäkringslagstiftningen f. n. ej

skäligen kunna påkallas. Å andra sidan bereder detta förhållande ett

gynnsamt tillfälle för tillgodoseende såvitt möjligt i vad vår lagstiftning

angår av idén om internationell ömsesidighet på socialförsäkringens

område.

I enlighet med vad här anförts synes förevarande hemställan icke

böra föranleda annan åtgärd, än att härovan omförmälda kommitté erhåller

uppdrag att såvitt möjligt beakta densamma vid sitt revisionsarbete.

Förslagen till konventioner angående kvinnors användande till arbete

före och efter barnsbörd (V), angående kvinnors nattarbete (VI), angående

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

fastställande av minimiålder för barns användande till industriellt arbete (X)

och angående barns nattarbete inom industrien (XI) ha samtliga Synts delegationen

påkalla vissa utredningar, innan delegationen kan taga ståndpunkt

till dem. I den mån utredningarna i de olika frågorna slutföras,

skall delegationen söka att skyndsamt inkomma med de förslag till lagstiftningsåtgärder,

vartill de skilda konventionsförslagen enligt delegationens

mening böra giva anledning, ävensom yttra sig i fråga om dessa

förslags ratificering.

Jämväl ifråga om hemställandena angående skydd mot mjältbrand (VII)

och angående skydd för kvinnor och barn mot blyförgiftning (Vill) har

delegationen funnit nödigt att föranstalta om vissa utredningar, och är

med hänsyn därtill delegationen ej heller beträffande dessa hemställanden

beredd att avgiva yttrande förr än något längre fram.

Hemställandet angående inrättandet av en offentlig hälsovårdsmyndighet

(IX) synes icke påkalla några organisatoriska åtgärder inom den svenska

socialförvaltningen, då vår yrkesinspektion i stort sett torde få anses tillfredsställande

och de hygieniska synpunkterna kommit till livligt beaktande

i vår skyddslagstiftnings utformning och genomförande. Delegationen

tillåter sig i sistberörda avseende erinra om den årliga läkarbesiktningen

av minderåriga arbetare inom den fabriksmässiga industrien samt

om förefintligheten sedan åtskilliga år av en medicinsk expert inom

yrkesinspektionens chefsmyndighet. Den enda åtgärd, vartill förevarande

hemställan skäligen synes kunna föranleda, torde vara, att Kungl. Maj:t

anbefaller nämnda chefsmyndighet, d. v. s. socialstyrelsen, att beträffande

yrkesinspektionens verksamhet i hygieniskt avseende träda i förbindelse

med internationella arbetsbyrån.

Vad slutligen beträffar hemställandet angående tillämpning av den i

Bern år 1906 antagna internationella konventionen rörande förbud mot användande

av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien (XII) får delegationen

påpeka, att Sverige den 27 februari 1920 anslutit sig till nämnda

konvention samt att Kungl. Maj:t genom förordning samma dag utvidgat

förut gällande förbud mot försäljning inom riket av tändstickor, i

vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår, till att avse jämväl

tillverkning och införsel. Någon åtgärd från svensk sida med anledningav

denna hemställan lär sålunda icke kunna ifrågakomma.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bilaga 1.

Fredsfördragets i Versailles bestämmelser rörande den internationella

arbetsorganisationen.

DEL I.

Förbundsakt för nationernas förbund.

§ 23. Med förbehåll för och i överensstämmelse med bestämmelserna i de

internationella konventioner, som redan förefinnas eller framdeles kunna komma

att avslutas, förklara förbundets medlemmar: _

a) att de skola bemöda sig att åvägabringa och upprätthålla rättvisa och

människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor, och barn såväl inom egna statsområden

som i alla länder, dit deras kommersiella och industriella förbindelser

nå, samt att de i detta syfte skola upprätta och vidmakthålla nödiga internationella

organ;

DEL XIII.

Arbete.

Avdelning I.

Arbetets organisation.

Då nationernas förbund har till ändamål att avägabringa allmän fred, och

då en sådan fred blott kan fotas på grundvalen av social rättvisa;

då arbetsförhållanden äro rådande, som för ett stort antal människor

bära orättvisa, armod och umbäranden, varav ett missnöje alstras, som hotar freden

och samförståndet i världen, och då det är en trängande nödvändighet att

förbättra dessa förhållanden, exempelvis genom reglering av arbetstiden, fastställande

av maximiarbetsdag och maximiarbetsvecka, reglering av arbetsmarknaden,

bekämpande av arbetslösheten, garanterande av en för livsuppehället tillräcklig

lön, arbetarnas skyddande mot yrkes- och andra sjukdomar samt olycksfall i

arbete, barn-, ungdoms- och kvinnoskydd, ålderdoms- och invaliditetsförsäkrmg,

skyddande av i utlandet sysselsatta arbetares intressen, den fackliga förenings
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

rättens erkännande, organiserande av yrkes- och teknisk undervisning samt andra

liknande åtgärder;

då underlåtenhet från en nations sida att införa verkligt människovärdiga

arbetsvillkor utgör ett hinder för de övriga nationernas ansträngningar att förbättra

arbetarnas lott i egna länder;

hava de höga fördragsslutande parterna, därtill föranledda såväl av känslan

för rättvisa och humanitet som av önskan att skapa en varaktig världsfred, träffat

följande överenskommelse:

Första kapitlet.

Organisation.

§ 387. En permanent organisation skall inrättas med uppdrag att arbeta

för förverkligande av det i inledningen utvecklade programmet.

De ursprungliga medlemmarna av nationernas förbund skola vara ursprungliga

medlemmar av denna organisation, och skall framdeles vunnet medlemskap

av nationernas förbund medföra medlemskap av nämnda organisation.

§ 388. Den permanenta organisationen skall omfatta:

l:o. en generalkonferens (Conférence générale) av representanter för medlemmarna;
2:o.

en internationell arbetsbyrå (Bureau international du Travail) under

ledning av en styrelse, varom stadgas i § 393.

§ 389. Generalkonferensen av representanter för medlemmarna skall sammanträda

vid behov, dock minst en gång varje år. Den skall bestå av fyra ombud

för var och en av medlemmarna, av vilka ombud två skola företräda regeringen

och de två övriga resp. arbetsgivarna och arbetarna.

Varje ombud må åtföljas av experter (conseillers techniques) till ett antal

av högst två för vart och ett å dagordningen för sammanträdet upptaget ärende.

Aro frågor, som särskilt beröra kvinnorna, föremål för överläggning å konferensen,

skall minst en av de till experter utsedda personerna vara kvinna.

Medlemmarna förbinda sig att utse de ombud och experter, som icke utsändas

av regeringen, i samförstånd med de mest representativa fackliga sammanslutningar

av arbetsgivare och arbetare inom resp. länder, för såvitt sådana

sammanslutningar finnas.

Experter må icke yttra sig utom efter begäran av det ombud, som de

biträda, och med konferensordförandens särskilda medgivande; de äro icke röstberättigade.

Ombud kan genom skrivelse till ordföranden förordna en av de honom åtJoljande

experterna till suppleant för sig, och äger sådan suppleant deltaga i

överläggningar och omröstningar.

Ombudens och experternas namn skola uppgivas hos den internationella

arbetsbyrån genom vederbörande medlems regering.

Ombudens och experternas fullmakter skola prövas av konferensen, som

med två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna röster äger vägra godkänna

ombud eller expert, som efter konferensens mening icke är utsedd i enlighet

med bestämmelserna i denna paragraf.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

§ 390. Varje ombud äger rätt att rösta individuellt i alla frågor, som

varit föremål för konferensens överläggningar.

För den händelse att någon av medlemmarna icke utsett det ena av de

ombud, som icke representerar regeringen, äger det andra ombudet, som icke representerar

regeringen, att deltaga i överläggningarna men icke i omröstningarna.

För den händelse konferensen i kraft av den befogenhet, som tillkommer

densamma jämlikt § 389, vägrat erkänna en av någon medlems representanter,

skola bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, som om ifrågavarande

representant icke vore utsedd.

§ 391. Konferensen skall sammanträda å den plats, där nationernas förbund

har sitt säte eller å annan plats, som av konferensen vid ett föregående

sammanträde kan hava bestämts med en majoritet av två tredjedelar av de av

närvarande ombud avgivna röster.

§ 392. Den internationella arbetsbyrån skall upprättas å den plats, där

nationernas förbund har sitt säte och vara en av förbundets institutioner.

§ 393. Den internationella arbetsbyrån skall stå under ledning av en

styrelse (Conseil ^administration), sammansatt av tjugofyra personer, vilka utses

enligt följande bestämmelser:

Den internationella arbetsbyråns styrelse skall vara sammansatt av:

tolv ledamöter, representerande regeringarna;

sex ledamöter, valda av de konferensombud, som representera arbetsgivarna;

sex ledamöter, valda av de konferensombud, som representera funktionärer

och arbetare.

Av de tolv ledamöterna, som representera regeringarna, skola åtta utses

av de medlemmar, som i industriellt hänseende äro de mest betydande, samt fyra

av de medlemmar, som därtill blivit utsedda av regeringarnas ombud vid konferensen,

med undantag av ombuden för nyssberörda åtta medlemmar.

Uppkomna tvister, rörande vilka medlemmar skola anses såsom de i industriellt

hänseende mest betydande, avgöras av nationernas förbunds råd.

Mandattiden för ledamot av styrelsen är tre år. Sättet för återbesättande

av lediga platser och andra frågor av samma art må avgöras av styrelsen

under förbehåll likväl av konferensens godkännande.

Styrelsen utser en av sina ledamöter till ordförande och fastställer

arbetsordning för sig. Den sammanträder å tider, som den själv bestämmer. Särskilt

sammanträde skall äga rum, då minst tio ledamöter av styrelsen skriftligen

hemställa härom.

§ 394. Den internationella arbetsbyrån skall förestås av en direktör. Han

utses av styrelsen, vilken ock utfärdar instruktioner för honom och inför vilken

han är ansvarig för den behöriga gången av byråns arbete ävensom för fullgörande

av alla övriga uppgifter, som kunna anförtros åt honom.

Direktören eller hans suppleant skall närvara vid styrelsens alla sammanträden.

§ 395. Den internationella arbetsbyråns personal tillsättes av direktören.

Därvid böra, med behörig hänsyn tagen till angelägenheten av att erhålla bästa

möjliga arbetsresultat, utses personer av olika nationaliteter. Visst antal av

denna personal skall utgöras av kvinnor.

§ 396. Den internationella arbetsbyråns uppgift omfattar insamling och

fördelning av alla upplysningar av betydelse för den internationella regleringen

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 307 käft. (Nr 361.) 10

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

av arbetarnas villkor och arbetsförhållanden samt särskilt att verkställa utredning

i de frågor, som skola föreläggas konferensen för avslutande av internationella

konventioner ävensom att utföra speciella av konferensen anbefallda undersökrilngar.

Byrån skall förbereda dagordningen vid konferensens sammanträden.

Byran skall, i enlighet med föreskrifterna i denna del av förevarande fördrag,

fullgöra de åligganden, som kunna komma att påvila densamma beträffande

internationella tvister.

Den skall redigera och på franska, engelska och varje annat språk, som

styrelsen finner lämpligt, utgiva en periodisk publikation, ägnad åt sådana frågor

angående industri och arbete, som äro av internationellt intresse.

Utöver de i denna paragraf omförmälda uppgifter har byrån att i allmänhet

fullgöra de uppdrag och utöva de befogenheter, som konferensen finner lämpligt

anförtro åt densamma.

§ 397. De ministerier hos medlemmarna, vilka handlägga arbetarfrågor,

äga direkt kommunicera med direktören genom förmedling av vederbörande regerings

representant hos den internationella arbetsbyråns styrelse eller, för den händelse

sådan representant icke finnes, genom förmedling av annan därtill behörig

och av regeringen utsedd befattningshavare.

§ 398. Den internationella arbetsbyrån äger påkalla medverkan av nationernas

förbunds generalsekreterare i alla frågor, beträffande vilka sådan medverkan

kan lämnas.

§ 399. Envar av medlemmarna skall bestrida kostnaderna för ombudens

och experternas ävensom för dess representanters i styrelsen resor och uppehälle.

Medel till bestridande av alla andra kostnader för den internationella arbetsbyrån

och för konferensens eller styrelsens sammanträden tillhandahållas direktören

av nationernas förbunds generalsekreterare ur förbundets medel.

Direktören är ansvarig inför nationernas förbunds generalsekreterare för

användningen i enlighet med bestämmelserna i denna paragraf av alla honom

anförtrodda medel.

Andra kapitlet.

Verksamhet.

§ 400. Styrelsen skall upprätta dagordning för konferensens sammanträden,

sedan det granskat alla förslag, som inlämnats av regering för någon av

medlemmarna eller av någon i § 389 omförmäld sammanslutning beträffande

ärende, som kan upptagas å dagordningen.

§ 401. Direktören skall vara konferensens sekreterare; han skall fyra

månader före varje sammanträde översända dagordningen för detsamma till var

och en av medlemmarna ävensom genom dessas förmedling till de ombud, som ej

äro regeringsrepresentanter, så snart dessa äro utsedda.

§ 402. Envar av medlemmarnas regeringar äger rätt att inlägga protest

mot upptagande på dagordningen av ett eller flera därför avsedda ärenden. Skälen

för sådan protest skola angivas i en till direktören ställd inlaga, och skall

denna av direktören delgivas medlemmarna av den internationella organisation em

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

De ärenden, mot vilka protest blivit inlagd, skola utan hänsyn till protesten

kvarstå å dagordningen, om konferensen sä besluter med två tredjedelar av

de av närvarande ombud avgivna röster. . .

Yarje annan fråga, som konferensen med samma majoritet av tva tredjedelar

besluter taga under omprövning, skall upptagas å dagordningen för följande

sammanträde. ,

§ 403. Konferensen uppgör själv sin arbetsordning; den utser sm ordförande;

den äger tillsätta kommittéer för avgivande av betänkanden rörande frågor,

som den finner böra utredas.

Enkel majoritet av röster, avgivna av de i konferensen deltagande ombuden,

skall vara avgörande i alla de fall, beträffande vilka kvalificerad majoritet ej

är särskilt föreskriven genom andra paragrafer i denna del av förevarande

fördrag^ mrögtning är ogiltig, om antalet avgivna röster understiger hälften av

antalet vid sammanträdet närvarande ombud.

§ 404. Konferensen kan med kommittéer, som den tillsätter, adjungera

experter, vilka skola hava rådgivande men icke beslutande befogenhet.

§ 405. Om konferensen besluter antaga förslag beträffande ett a dagordningen

uppfört ämne, skall den bestämma, om åt förslagen skall givas formen av:

a) en »hemställan» (»recommendation»), avsedd att underställas medlemmarnas

prövning och att förverkligas genom nationell lag eller pa annat sätt;

b) eller ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av

medlemmarna. ...

I båda fallen, vare sig fråga är om en hemställan eller ett förslag till

konvention, erfordras för godkännande vid slutomröstning av konferensen en

majoritet av två tredjedelar av de närvarande ombudens röster.

Vid avfattandet av en hemställan eller ett förslag till konvention med allmän

giltighet bör konferensen taga hänsyn till de länder, i vilka klimatet, ofullkomlig

utveckling av den industriella organisationen eller andra särskilda omständigheter

gorå industriens betingelser väsentligt avvikande, och skall den föreslå sadana

modifikationer, som den finner nödiga med hänsyn till de säregna förhallandena i

dessa länder.

Ett exemplar av hemställandet eller förslaget till internationell konvention

skall undertecknas av konferensens ordförande och direktören samt överlämnas

till nationernas förbunds generalsekreterare. Denne skall översända en i avseende

å överensstämmelsen med originalet styrkt avskrift av ifrågavarande hemställan

eller förslag till internationell konvention till var och en av medlemmarna.

Envar av medlemmarna förbinder sig att inom ett år från avslutandet av

konferensens sammanträde (eller om det på grund av exceptionella omständigheter

icke är möjligt att göra det inom ett ar, sa snart ske kan och i varje tall

ej senare än 18 månader från avslutandet av konferensens sammanträde) underställa

hemställandet eller förslaget till internationell konvention den eller de

myndigheter, till vilkas kompetensområde frågan hör, för utfärdande av lag eller

vidtagande av andra åtgärder. .

I fråga om en hemställan skola medlemmarna underrätta generalsekreteraren

om vidtagna åtgärder. „ , ..... ,.

I fråga om ett förslag till konvention skall medlem, som erhållit godkännande

av vederbörande myndighet eller myndigheter meddela generalsekreteraren

s. 50 Kontrollera mot PDF

/

50

sin formella ratifikation av konventionen samt vidtaga nödiga åtgärder för genomförande

av bestämmelserna i konventionen.

Om en hemställan icke leder till någon lagstiftningsåtgärd eller andra åtgärder

av beskaffenhet att förverkliga hemställandet eller om ett förslag till

internationell konvention icke vinner bifall av vederbörande myndighet eller myndigheter,

skall ifrågavarande medlem icke vara underkastad någon ytterligare

iorpiiK teisG.

I det fall att fråga är om en förbundsstat, vars befogenhet att biträda en

konvention angående arbetsfrågor är underkastad vissa begränsningar, har regeringen

rätt att behandla ett förslag till konvention, beträffande vilken dylika

begränsningar gälla, såsom en enkel hemställan, och skola i sådant fall vad som

i denna paragraf sagts i fråga om hemställan äga tillämpning.

Denna paragraf skall tolkas i enlighet med följande princip:

1 intet fall fordras av någon medlem, att den till följd av antagande av

konierensen av hemställan eller förslag till konvention skall minska det skydd

som genom dess lagstiftning redan beviljats de arbetare, varom fråga är.

„ § 406. Sålunda ratificerad konvention skall inregistreras av nationernas

förbunds generalsekreterare men är icke bindande för andra medlemmar än dem

som ratificerat den.

§ 407. Varje förslag, som vid den slutliga omröstningen å konferensen

icke uppnår en majoritet av två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna

röster, kan göras till föremal för en särskild konvention mellan de medlemmar av

den permanenta organisationen, som sådant önska.

Varje dylik särskild konvention skall av vederbörande regeringar meddelas

nationernas förbunds generalsekreterare, som skall låta inregistrera den.

§ 408. Envar av medlemmarna förbinder sig att till den internationella

ar bets by rån avgiva årlig redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit för genomförandet

av de konventioner, till vilka den anslutit sig. Dessa redogörelser skola

vara avfattade i den form styrelsen angivit och skola innehålla de uppgifter

styrelsen begärt. Direktören skall framlägga ett sammandrag av dessa redogörelser

vid konferensens nästföljande sammanträde.

§ 409. Varje till internationella arbetsbyrån från en arbetsgivar- eller

arbetarorganisation riktad erinran, enligt vilken någon av medlemmarna icke

skulle pa tillfredsställande sätt tryggat genomförandet av en konvention, till

eiu« ^ jSavaran^e medlem anslutit sig, kan av styrelsen överlämnas till

yederbörande regering, och kan denna regering inbjudas att i ämnet avgiva den

förklaring, som den finner lämplig.

§ 410. Ingar icke inom rimlig tid förklaring från regeringen ifråga, eller

synes inkommen förklaring icke styrelsen tillfredsställande, äger denna offentliggöra

den framställda erinringen och det eventuellt därå avgivna svaret.

§ 411- Envar av medlemmarna äger att hos internationella arbetsbyrån

anföra klagomål mot annan medlem, som enligt den förstnämndes mening icke på

..71 - e i^i^nde sätt tryggat genomförandet av en konvention, som båda

biträtt i enlighet med förestående paragrafer.

. Styrelsen kan, där den så finner lämpligt, innan en undersökningskommission

anlitas i enlighet med vad nedan stadgas, sätta sig i förbindelse med

den asyftade regeringen på sätt i § 409 omförmäles.

Finner styrelsen anledning icke föreligga att delgiva den åsyftade re
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

geringen klagomålet, eller får, sedan sådant delgivande skett, styrelsen icke inom

rimlig tid mottaga tillfredsställande svar, äger styrelsen påkalla tillsättande av

en undersökningskommission med uppgift att utreda den väckta frågan samt inkomma

med utlåtande i ämnet.

Styrelsen äger vidtaga samma åtgärd på eget initiativ eller efter anmälan

av ett konferensombud.

Då en jämlikt § 410 eller 411 väckt fråga skall behandlas inför styrelsen,

äger regering, mot vilken klagomålet är riktat och som icke redan är representerad

i styrelsen, att utse ett ombud att taga del i styrelsens överläggningar

i detta ärende. Regeringen skall i god tid underrättas om den tidpunkt, vid

vilken överläggningarna skola äga rum.

§ 412. Undersökningskommissionen skall sammansättas på följande sätt:

Envar av medlemmarna förbinder sig att inom sex månader efter detta

fördrags ikraftträdande utse tre i industriella spörsmål sakkunniga personer, av

vilka den förste skall företräda arbetsgivarna, den andre arbetarna och den tredje

vara oberoende i förhållande till arbetsgivare och arbetare. Dessa personer skola

tillsammans bilda en lista, å vilken undersökningskommissionens ledamöter väljas.

Styrelsen äger pröva nämnda personers kompetens samt med två tredjedelar

av de av närvarande ombud avgivna röster vägra godkänna den, som icke

motsvarar föreskrifterna i denna paragraf.

På begäran av styrelsen utser nationernas förbunds generalsekreterare

bland de å berörda lista uppförda personer tre, en från varje av ifrågavarande

tre kategorier, att utgöra undersökningskommissionen samt förordnar en av dessa

tre personer till kommissionens ordförande. Ingen av de tre sålunda utsedda

personerna må tillhöra någon av framställt klagomål direkt berörd stat.

§ 413. För den händelse ett klagomål hänvisas till undersökningskommission

jämlikt § 411, är envar av medlemmarna skyldig att, vare sig den har direkt

intresse av klagomålet eller ej, ställa till kommissionens förfogande alla tillgängliga

upplysningar rörande det ämne klagomålet avser.

§ 414. Sedan undersökningskommissionen underkastat klagomålet grundlig

utredning, skall den uppsätta ett betänkande, i vilket den dels skall meddela

alla tvisten belysande uppgifter, dels anföra de hemställanden den ansett sig böra

framlägga beträffande åtgärder för att tillfredsställa den klagande regeringen

samt beträffande den tidsfrist, inom vilken ifrågavarande åtgärder skola vara

vidtagna.

I betänkandet skall jämväl, där så finnes påkallat, givas anvisning på de

åtgärder av ekonomisk natur (sanctions d’ordre économique) mot den av klagomålet

berörda regeringen, som kommissionen finner lämpliga och vilkas vidtagande

av de övriga regeringarna synes den berättigat.

§ 415. Nationernas förbunds generalsekreterare skall delgiva varje av

tvisten berörd regering undersökningskommissionens betänkande och ombesörja

dess offentliggöranae.

Envar av de berörda regeringarna skall inom en månad meddela nationernas

förbunds generalsekreterare, huruvida den godkänner eller icke godkänner vad

som i kommissionens betänkande hemställes, samt, för den händelse att den icke

lämnar sitt godkännande, huruvida den önskar underställa tvisten nationernas

förbunds internationella permanenta domstol.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

§ 416. Därest medlem skulle underlåta att beträffande hemställan eller

förslag till konvention vidtaga i § 405 föreskrivna åtgärder, äger vilken som

helst annan medlem rätt att draga saken inför nationernas förbunds internationella

permanenta domstol.

§ 417. Den internationella domstolens beslut rörande klagomål eller fråga,

som hänskjutits till densamma jämlikt § 415 eller 416, kan icke överklagas.

§ 418. Undersökningskommissionens slutsatser och eventuella hemställanden

kunna stadfästas, ändras eller underkännas av den internationella domstolen,

vilken, där så finnes påkallat, bör giva anvisning på de åtgärder av ekonomisk

natur, som den finner lämpliga gent emot den felande regeringen och som den

anser de övriga regeringarna berättigade att vidtaga.

§ 419. Därest _ medlem icke inom föreskriven tid ställer sig till efterrättelse

hemställanden i undersökningskommissionens betänkande eller den internationella

domstolens beslut, äger varje annan medlem att gentemot sagda medlem

vidtaga de åtgärder av ekonomisk natur, som i undersökningskommissionens

betänkande eller domstolens beslut förklarats i föreliggande fall vara tillämpliga.

§ 420. Den felande regeringen kan när som helst till styrelsen meddela,

att den vidtagit nödiga åtgärder för att ställa sig till efterrättelse de hemställanden,

som gjorts av undersökningskommissionen eller i den internationella

domstolens utslag, och äger den hos styrelsen begära tillsättande genom nationernas

förbunds generalsekreterare av en undersökningskommission för prövning av dess

uppgifter. _ I sådant fall skola bestämmelserna i §§ 412, 413, 414, 415, 417 och

418 äga tillämpning, och om undersökningskommissionens betänkande eller den

internationella domstolens beslut är gynnsamt för den felande regeringen, skola

övriga regeringar omedelbart upphäva de åtgärder av ekonomisk natur, som de

vidtagit gent emot nämnda stat.

Tredje kapitlet.

Allmänna bestämmelser.

§ 421. Medlemmarna förbinda sig att tillämpa de konventioner, som de

hava biträtt i enlighet med bestämmelserna i denna del av förevarande fördrag,

på dem av deras kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

1) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till lokala förhållanden

äro omöjliga att tillämpa;

2) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning efter

de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till den internationella arbets byrån meddela det beslut,

som den fattar med avseende på varje av sina kolonier, besittningar eller protektorat,

som icke hava full självstyrelse.

§ 422. Ändringar i denna del av förevarande fördrag, vilka antagits av

konferensen med en majoritet av två tredjedelar av de av närvarande ombud avgivna

röster, skola träda i kraft, sedan de ratificerats av de stater, vilkas representanter

utgöra nationernas förbunds råd, samt av tre fjärdedelar av medlemmarna.

§ 423. Alla frågor eller meningsskiljaktigheter rörande tolkningen av

denna del av förevarande fördrag eller av de "konventioner, som enligt detsamma

framdeles kunna komma att ingås mellan medlemmarna, skola underställas den

permanenta internationella domstolens prövning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Fjärde kapitlet.

övergångsbestämmelser.

§ 424. Konferensens första sammanträde skall äga rum i oktober 1919.

Platsen och dagordningen för detta sammanträde angivas i härtill fogad bilaga.

Sammankallandet och anordnandet av detta första sammanträde besörjas av

den regering, som därtill blivit bestämd i nämnda bilaga. Denna regering skall

vid beredningen av de handlingar, som skola föreläggas konferensen, biträdas av

en internationell kommission, sammansatt i enlighet med samma bilaga.

Kostnaderna för detta första sammanträde ävensom för alla följande, som

bomma att hållas, innan de nödiga anslagen kunna upptagas i nationernas förbunds

budget, skola med undantag av ombudens och experternas resekostnader

fördelas mellan medlemmarna enligt samma grunder, som gälla för världspostunionens

internationella byrå.

§ 425. Intill dess nationernas förbund blivit konstituerat, skola alla meddelanden,

som enligt förestående paragrafer skola ställas till förbundets generalsekreterare,

förvaras av direktören för den internationella arbetsbyrån, som skall

bringa dem till generalsekreterarens kännedom.

§ 426. Intill dess den permanenta internationella domstolen blivit inrättad,

skola de tvistefrågor, som skulle hänskjutas till densamma enligt denna avdelning

av förevarande fördrag, hänvisas till en domstol, bestående av tre av nationernas

förbunds råd utsedda personer. ^

"Bilaga.

Arbetskonferensens“första sammanträde år 1919.

Konferensen skall sammanträda i Washington.

Amerikas Förenta Staters regering anmodas sammankalla konferensen.

Den internationella organisationskommittén skall utgöras av sju personer,

utsedda av regeringarna i Amerikas Förenta Stater, Storbritannien, Frankrike,

Italien, Japan, Belgien och Schweiz. Kommittén äger, om den anser nödigt, inbjuda

andra medlemmar att låta sig representeras i densamma.

Dagordningen skall vara den följande:

1. Tillämpning av principen om åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta

timmars arbetsvecka.

2. Frågor angående åtgärder för arbetslöshetens förebyggande och botande

av dess följder.

3. Sysselsättande av kvinnor:

a) före och efter barnsbörd (därunder inbegripen frågan om moderskapsunderstöd);
b)

under natten;

c) i hälsofarliga arbeten;

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

4. Sysselsättande av barn:

a) minimiålder för anställande;

b) under natten;

c) i hälsofarliga arbeten.

5. Utvidgning och tillämpning av de i Bern år 1906 antagna internationella

konventioner angående förbud mot industriellt nattarbete för kvinnor och

förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien.

Avdelning II.

Allmänna principer.

§ 427. De höga fördragsslutande parterna, som erkänna, att lönearbetarnas

fysiska, moraliska och intellektuella välbefinnande är av den största betydelse från

internationell synpunkt, hava för främjande av detta upphöjda syfte grundat

den i avdelning I omförmälda, till nationernas förbund anslutna permanenta organisationen.

De erkänna, att olikheter i klimat, seder och bruk, ekonomisk ändamålsenlighet

och industriell tradition försvåra ett omedelbart genomförande av fullständig

enhetlighet i arbetsvillkoren. Men övertygade som de äro, att arbetet ej

bör betraktas som enbart en handelsvara, anse de, att det finnes tillvägagångssätt

och grundsatser för arbetsvillkorens reglering, som alla industriella samfälligheter

böra bemöda sig att tillämpa, i den mån inom dem rådande särskilda förhållanden

medgiva det.

Bland dessa tillvägagångssätt och grundsatser anse de höga fördragsslutande

parterna följande vara av synnerlig och aktuell vikt:

1. Ovan omförmälda ledande grundsats, att arbetet ej får betraktas såsom

enbart en vara eller handelsartikel.

2. Rätten till sammanslutning för alla icke lagstridiga syften såväl för

arbetstagare som arbetsgivare.

3. Betalandet till arbetarna av en lön, varigenom dem tillförsäkras en tillfredsställande

levnadsstandard i enlighet med deras tids och deras lands uppfattning.

4. Uppställande av åtta timmars arbetsdag och fyrtioåtta timmars arbetsvecka

som mål över allt, där detta ännu ej blivit uppnått.

5. Genomförande av en vilotid per vecka av minst tjugofyra timmar, vilken

om möjligt bör omfatta söndagen.

6. _ Avskaffande av barnarbete och skyldighet att så begränsa arbetet för

minderåriga av båda könen, att deras utbildning må kunna fortföljas och deras

kroppsliga utveckling tryggas.

7. Principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn till kön.

8. De i varje land beträffande arbetsvillkoren utfärdade föreskrifter skola

tillförsäkra alla arbetare, som med laglig rätt vistas i landet, en med billighet

överensstämmande behandling i ekonomiskt avseende.

9. Varje stat skall upprätta en tillsynsmyndighet, i vilken även kvinnor

skola ingå, för att trygga tillämpningen av lagar och föreskrifter beträffande

arbetarnas skydd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

De höga fördragsslutande parterna vilja ej göra gällande, att dessa tillvägagångssätt

och grundsatser äro vare sig fullständiga eller slutgiltiga men hålla

dock före, att de lämpligen kunna tjäna som ledning för nationernas förbunds

politik samt att de, om de godtagas av de industriella samfälligheter, som äro

representerade i nationernas förbund, och om de upprätthållas i praktiken genom

en ändamålsenligt anordnad tillsyn, skola medföra varaktiga fördelar för världens

lönearbetare.

»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 käft. (Nr 361.) 11

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bilaga 2.

Originaltexterna till de å Washington-konferensen antagna konventionsförslagen

och hemställandena.

Projet de convention tendant ä limiter

å huit heures par jour etå quarantehuit

heures par semaine le nombre des

heures de travail dans les dtablissements

industriels.

La Conférence G-énérale de l’Organisaton

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée k Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d''adopter diverses

propositions relatives k »l’application

du principe de la journée de

huit heures ou de la semaine de quarante-huit

heures,» question formant

le premier point de l’ordre du jour

de la session de la Conférence tenue

ä Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

å ratifier par les Membres de reorganisation

Internationale du Travail, comformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 29 juin 1920, et du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,

seront considérés comme »établissements

industriels» notamment:

I.

Draft convention limiting tlie hours

of work in industrial undertakings to

eight in the day and forty-eight in the

week.

The General Conference of the ‘International

Labour Organization of the League

of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the

United States of America, on the

29th day of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »application of the principle of the

8-hours dav or of the 48-hours week,»

which is the first item in the agenda

for the Washington meeting of the

Conference, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a draft

International convention,

adopts the followning Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organization, in

accordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention,

the term »industrial undertaking» includes

partieulary:

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

(a) Les mines, carriéres et industries

extractives de toute nature;

(b) Les industries dans lesquelles des

produits sont manufacturés, modifiés, nettoyés,

réparés, décorés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles les matiéres

subissent une transformation, y compris

la contruction des navires, les industries

de démolition de matériel, ainsi que

la production, la transformation et la

transmission de la force motrice en général

et de 1’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,

1’entretien, la réparation, la modification

ou la démolition de tous båtiments et

édifices, chemins de fer, tramways, ports,

docks, jetées, canaux, installations pour

la navigation intérieure, routes, tunnels,

ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts

ordinaries, puits, installations télégraphiques

ou téléphoniques, installations électriques,

usines ä gaz, distribution d’eau,

ou autres travaux de construction, ainsi

que les travaux de préparation et de fondation

précédant les travaux ci-dessus;

(rf) Le transport de personnes ou de

marchandises par route, voie ferrée ou

voie d’eau, maritime ou intérieure, y comris

la manutention des marchandises

ans les docks, quais, wbarfs et entrepöts,

å 1’exception du transport å, la main.

Les prescriptions relatives au transport

par mer et par voie d’eau intérieure seront

fixées par une Conférence spéciale

sur le travail des marins et mariniers.

Dans chaque pays 1''autorité compétente

déterminera la ligne de démarcation entre

1’industrie, d’une part, le commerce

et 1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Dans tous les établissements industriels,

Sublics ou privés, ou dans leurs dépenances,

de quelque nature qu’ils soient,

å 1’exception de ceux dans lesquels sont

seuls employés les membres d’une méme

(a) Mines, quarries, and other works

for the extraction of minerals from the

earth.

(b) Industries in which articles are manufactured,

altered, cleaned, repaired, ornamented,

finished, adapted for sale, broken

up or demolished, or in which materials

are transformed; including shipbuilding

and the generation, transformation,

and transmission of electricity or motive

power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,

repair, alteration, or démolition

of any building, railway, tramway, harbour,

dock, pier, canal, inland waterway,

road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,

well, telegraphic or telephonic installation,

electrical undertaking, gas work, waterwork

or other work of construction, as

well as the préparation for or laying

the foundations of any such work or

structure.

(d) Transport of passengers or goods

by road, rail, sea or inland waterway,

including the handling of goods åt docks,

quays, wharves or warehouses, but excluding

transport by hand.

The provisions relative to transport by

sea and on inland waterways snäll be

determined by a special conference dealing

with employment åt sea and on inland

waterways.

The competent authority in each country

shall define the line of division

which separates industry from commerce

and agriculture.

Article 2.

The working hours of persons employed

in any public or private industrial undertaking

or in any branch thereof,other

than an undertaking in which only members

of the same family are employed,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

famille, la durée du travail du personnel

ne pourra excéder hult heures par

jour et quarante-huit lieures par semaine,

sauf les exceptions prévues ci-aprés:

(a) Les dispositions de la présente Convention

ne sont pas applicables aux personnes

occupant un poste de surveillance

ou de direction ou un poste de confiance.

(b) Lorsque en vertu d’une loi ou par

suite de l’usage ou de conventions entre

les organisations patronales et ouvriéres

(ou ä défaut de telles organisations, entre

les représentants des patrons et des ouvriers),

la durée du travail d’un ou plusiers

jours de la semaine est inférieure

å, huit heures, un acte de 1’autorité compétente

ou une convention entres les organisations

ou représentants susmentionnés

des intéressés peut autoriser le dé
{lassement

de la limite des huit heures

es autres jours de la semaine. Le dépassement

prévu par le présent paragraphe

ne pourra jamais excéder une

heure par jour.

(c) Lorsque les travaux s’effectuent par

équipes, la durée du travail pourra étre

prolongée au-delä de huit heures par jour

et de quarante-huit heures par semaine,

ä la condition que la moyenne des heures

de travail calculée sur une période de

trois semaines ou moins ne dépasse pas

huit par jour et quarante-huit par semaine.

Article 3.

La limite des heures de travail prévue

ä 1’article 2 pourra étre dépassée en cas

d’accident survenue ou imminent, ou en

cas de travaux d’urgence ä effectuer aux machines

ou ä 1’outillage, ou en cas de force

majeure, mais uniquement dans la mesure

nécessaire pour éviter qu’une géne

sérieuse ne soit apportée ä la marche

normale de 1’établissement.

Article 4.

La limite des heures de travail prévue

k 1’article 2 pourra étre dépassée dans les

shall not exceed eight in the day and

forty-eight in the week, with the exceptions

hereinafter provided för.

(a) The provisions of this Convention

shall not apply to persons holding positions

of supervision or management, nor

to persons employed in a confidential

capacity.

(b) Where by law, custom, or agreement

between employers’ and workers’

organizations, or, where no such organizations

exist, between employers’ and

workers’ representatives, the hours of

work on one or more days of the week

ai’e less than eight, the limit of eight

hours may be exceeded on the remaining

days of the week by the sanction of the

competent public authority, or by agreement

between such organizations or representatives;

provided, however, that

in no case under the provisions of this

paragraph shall the daily limit of eight

hours be exceeded by more than one hour.

(c) Where persons are employed in

shifts it shall be permissible to employ

persons in excess of eight hours in any

one day and forty-eight hours in any

one week, if the average number of hours

over a period of three weeks or less does

not exceed eight per day and forty-eight

per week.

Article 3.

The limit of hours of work prescribed

in Article 2 may be exceeded in case of

accident, actual or threatened, or in case

of urgent work to be done to machinery

or plant, or in case of »force majeure»,

but only so far as may be necessary to

avoid serious interference with the ordinary

working of the undertaking.

Article 4.

The limit of hours of work prescribed

in Article 2 may also be exceeded in

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

travaux dont le fonctionnement continu

doit, en raison méme de la nature

du travail, étre assuré par des équipes

successives, ä la condition que les neures

de travail n’exédent pas en moyenne cinquante-six

par semaine. Ce régime n’affectera

pas les congés qui peuvent étre

assurés aux travailleurs par les lois nationales

en compensation de lenr jour de

repos hebdomadaire.

Article 5.

Dans les cas exceptionnels oii les limites

fixées å 1’article 2 seraient reconnnes

inapplicables, et dans ees cas seulement,

des conventions entre organisations ouvriéres

et patronales pourront, si le Gouvernement.

å qui elles devront étre comminiquées,

transforme leurs stipulations en

réglements, établir sur une plus longue

période un tableau réglant la duréejournaliére

du travail.

La durée moyenne du travail, calculée

sur le nombre de semaines déterminé par

le tableau, ne pourra en aucun cas excéder

quarante-buit heures par semaine,

Article 6.

Des réglements de 1’autorité publique

détermineront par industrie ou par profession:
(a)

les dérogations per manentes qu’il

y aura lieu d’admettre pour les travaux

préparatoires ou complémentaires qui docent

étre nécessairement exécutés en debors

de la limite assignée au travail

général de 1’établissement, ou pour certaines

catégories de personnes dont le

travail est spécialement intermittent;

(b) les dérogations temporaires qu’il y

aura lieu d’admettre pour permettre aux

entreprises de faire face ä des surcroits

de travail extraordinaires.

Ces réglements doivent étre pris aprés

consultation des organisations patronales

et ouvriéres intéressées, lä ou il en existe.

Ils détermineront le nombre maximum

d’heures supplémentaires qui peuvent étre

those processes which are required by reason

of the nature of the process to be

carried on continuously by a succession

of silifts, subject to the condition tbat

the working hours skall not exceed

fifty-six in the week on tbe average. Sucb

regulation of the hours of work shall in

no case affect any rest days which may

be secured by the national law to the

workers in such processes in compensation

for the weekly rest day.

Article 5.

In exceptional cases where it is recognized

that the provisions of Article 2

cannot be applied, but only in such cases,

agreements between workers’ and emploj - ers’ organizations concerning the daily

limit of work over a longer period of

time may be given the force of regulations,

if the Government, to which these

agreements shall be submitted, so decides.

The average number of hours worked

per week, over the number of weeks covered

by any such agreement shall not

exceed forty-eight.

Article 6.

Regulations made by public authority

shall determine for industrial undertakings:

(a) The permanent exceptions that may

be allowed in preparatorv or complementary

work which must necessarily be carried

on outside the limits laid down for

the general working of an establishment,

or for certain classes of workers whose

work is essentially intermittent.

(b) The temporary exceptions that may

be allowed, so that establishments may

deal with exceptional cases of pressure

of work.

These regulations shall be made only

after consultation with the organizations

of employers and workers concerned, if

any such organizations exist. These regulations

shall fix the maximum of addi
-

\

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

autorisées dans chaque cas. Le taux du

salaire jour ees heures supplémentaires

sera majoré d’au moms 25 pour cent par

rapport au salaire normal.

Article 7.

Chaque Gouvernement communiquera

au Bureau International du Travail:

(a) une liste des travaux classés comme

ayant un fonetionnement nécessairement

continu dans le sens de 1’article 4;

(b) des renseignements cou^ilets sur la

pratique des accords prévus ä la l’article

5;

(c) des renseignements complets sur les

dispositions réglementaires pnses en vertu

de Tarticle 6 et leur application.

Le Bureau International du Travail

présentera chaque année un rapport å

ce sujet å la Conférence Générale de l’Organisation

Internationale du Travail.

Article 8.

En vue de faciliter 1’application des

dispositions, de la présente convention,

■chaque patron devra:

(a) faire connaitre au moyen d’affiches

apposées d’une maniére apparante dans

son établissement ou en tout autre lieu

convenable, ou selon tout autre mode

approuvé par le Gouvernement, les heures

auxquelles commence et finit le travail,

ou, si le travail s’effectue par équipes,

les heures auxquelles commence et

finit le tour de chaque équipe. Les heures

seront fixées de fatjon å ne pas dépasser

les limites prévues par la présente

convention, et, une fois notifiées, ne pourront

étre modifiées que selon le mode et

la forme d’avis approuvés par le Gouvernement;
(b)

faire connaitre, de la méme falkon,

les repos accordés pendant la durée du

travail et considérés comme ne faisant

pas partie des heures de travail;

(c) inscrire sur un registre, selon le

mode approuvé par la législation de chaque

pays ou par un réglement de l’auto
-

tional hours in each instance, and the

rate of pay for overtime shall not be

less than one and one-quarter times the

regular rate.

Article 7.

Each Government shall communicate

to the International Labour Office:

(a) A list of the processes which are

classed as being necessarily continuous in

character under article 4;

(b) Full information as to working of

the agreements mentioned in article 5;

and

(c) Full information concerning the regulations

made under Article 6 and their

application.

The International Labour Office shall

make an annual report thereon to the

General Conference of the International

Labour, Organization.

Artdle 8.

In order to facilitate the enforcement

of the provisions of this Convention, every

employer shall be required:

(a) To notify by means of the posting

of notices in conspicuous places in the

works or other suitable place, or by such

other method as may be approved by the

Government, the hours åt which work

begins and ends, and where work is carried

on by shifts, the hours åt which

each shift begins and ends. These hours

shall be so fixed that the duration of the

work shajl not exceed the limits prescribed

by this Convention, and when so notified

they shall not be changed except

with such notice and in such manner as

may be approved by the Government.

(5). To notify in the same way such

rest intervals accorded during the period

of work as are not reckoned as part of

the working hours.

(c) To keep a record in the form prescribed

by law or regulation in each

country of all additional hours worked in

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

rité compétente, toute les heures supplémentaires

efFectuées en vertu des articles

3 et 6 de la présente Convention.

Sera considéré comme illégal le fält

d’employer nne personne en dehors des

heures fixées en vertu du paragraphe (a),

ou pendant les heures fixées en vertu du

paragraphe (b).

Article 9.

L’application de la présente convention

au Japon comportera les modifications

et conditions suivantes:

(a) Seront considérés comme «établissements

industriels», notamment—

les établissements énumérés au paragraphe

a de 1’article ler,

les établissements énumérés au paragrape

b de 1’article ler, s’ils occupent

au moins dix personnes;

les établissements énumérés au paragraphe

c de 1’article lor, sous réserve

que ees établissements soient compris

dans la définition des «fabriques»

donnée par 1’autorité competente;

les établissements énumérés au paragraphe

d de 1’article ler, sauf le transport

de personnes ou de marchandises

par route, la manutention des

marchandises dans les docks, quais,

wharfs et entrepöts, ainsi que le

transport å la main; et,

sans égard au nombre des personnes

occupées, ceux des établissements

industriels énumérés aux paragraphes

b et c de 1’article ler que 1’autorité

compétente pourrait déclarer trés dangereux

ou comportant des travaux

insalubres.

(b) La durée efFective du travail de

toute personne ågée d’au moins 15 ans,

employée dans un établissement industriel,

public ou privé, ou dans ses dépendances,

ne dépassera pas cinquantesept

heures par semaine, sauf dans l’industrie

de la soie grége, ou la durée

pursuance of Articles 3 and 6 of this

Convention.

It shall be made an ofFence against the

law to employ any person outside the

hours fixed in accordance with paragraph

(a), or during the intervals fixed in accordance

with paragraph (b).

Article 9.

In the application of this Convention

to Japan the foliowing modifications and

conditions shall obtain:

(a) The term »industrial undertaking»

ineludes partieulary—

The undertakings enumerated in

paragraph (a) of Article 1;

The undertakings enumerated in

paragraph (b) of article 1, provided

there are åt least ten workers employed;

The undertakings enumerated in

paragraph (c) of Article 1, in so far

as these undertakings skall be defined

as »faetories» by the competent

authority;

The undertakings enumerated in

paragraph (d) of Article 1, except

transport of passengers or goods by

road, handling of goods åt docks,

quays, wharves, and warehouses, and

transport by hand; and,

Regardless of the number of persons

employed, such of the undertakings

enumerated in paragraphs (b)

and (c) of Article 1 as may De declared

by the competent authority

either to be highly dangerous or to

involve unhealthy processes.

(b) The aetual working hours of persons

of fifteen years of age or over in

any public or private industrial undertaking,

or in any branch thereof, shall not

exceed fifty-seven in the week except that

in the raw-silk industry the limit may

be sixty hours in the week.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

maximum de travail pourra étre de soixante

heures par semaine.

(c) La durée effective du travail ne

ourra en aucun cas dépasser quaranteuit

heures par semaine, ni pour les en
fants

de moins de quinze ans occupés

dans les établissements industriel, publics

ou privés, ou dans leurs dépendances,

ni pour les personnes occupées aux

travaux souterrains dans les mines, quel

que soit leur åge.

(d) La limitation des heures de travail

peut étre modifiée dans les conditions

prévues aux articles 2, 3, 4 et 5 de la

{»résente Convention, sans toutefois que

e rapport entre la durée de la prolongation

accordée et la durée de la semaine

normale puisse étre supérieur au rapport

résultant des dispositions des dits articles.

(e) Une période de repos hebdomadaire

de vingt-quatre heures consécutives sera

accordée å tous les travailleurs sans distinction

de catégorie.

(f) Les dispositions de la législation

industrielle au Japon qui en limitent

1’application aux établissements ou sont

employées au moins quinze personnes, seront

modifiées de faqon ä ce que cette

législation s’applique désormais aux établissements

ou sont employées au moins

dix personnes.

(g) Les dispositions des paragraphes cidessus

du présent article entreront en

vigueur au plus tard le ler juillet 1922;

toutefois, les dispositions contenues å

1’article 4, telles qu’elles sont modifiées

par le paragraphe d du présent article,

entreront en vigueur au plus tard le ler

juillet 1923.

(h) La limite de quinze ans prévue au

paragraphe c du présent article sera portée

å seize ans le ler juillet 1925 au plus

tard.

Article 10.

Dans 1’Inde brittannique, le principe

de la semaine de soixante heures sera

(c) The actual working hours of persons

under fifteen years af age in any

public or private industrial undertaking,

or in any branch thereof, and of all miners

of whatever age engaged in underground

work in the mines, shall in no

case exceed forty-eight in the week.

(d) The limit of hours of work may be

modified under the conditions provided

for in Articles 2, 3, 4, and 5 of this Convention,

but in no case shall the length

of such modification bear to the length

of the basic week a proportion greater

than that which obtains in those Articles.

(e) A weekly rest period of twentyfour

consecutive hours shall be allowed

to all classes of workers.

(/) The provision in Japanese factory

législation limiting its application to places

employing fifteen or more persons snäll

be amended so that such législation shall

apply to places employing ten or more

persons.

(g) The provisions of the above paragraphs

of this Article shall be brought

into operation not later than 1 July,

1922, except that the provisions of Article

4 as modified by paragraph (d) of

this Article shall be brought into operation

not later than 1 July, 1923.

(A) The age of fifteen prescribed in paragraph

(c) of this Article shall be raised,

not later than 1 July, 1925, to sixteen.

Article 10.

In British India the principle of a sixty-hour

week shall be adopted for all work
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

:

63

adopté pour tous les travailleurs occupés

dans les Industries actuellement visées

Sar la législation industrielle dont le

-Guvernement de l’lnde assure 1’application,

ainsi que dans les mines et dans les

catégories de travaux de chemins de fer

qui seront énumérées ä cet effet par l’autorité

compétente. Cette autorité ne

pourra autoriser des modifications å la limite

ci-dessus mentionnée qu’en tenant

compte des dispositions contenues dans

les artides 6 et 7 de la présente Convention.

Les autres prescriptions de la présente

Convention ne s’appliqueront pas å l’Inde,

mais une Imitation plus étroite des heures

de travail devra étre examinée lors

d’une prochaine session de la Conférence

Générale.

Article 11.

Les dispositions de la présente Convention

ne s’appliqueront ni ä la Chine, ni

å, la Perse, ni au Siam, mais la Imitation

de la durée du travail dans ees pays

devra étre examinée lors d’une prochaine

session de la Conlérenc Générale.

Article 12.

Pour l’application de la présente Convention

ä la Gréce, la date ä laquelle ees

dispositions entreront en vigueur, conformément

ä 1’article 19, pourra étre reportée

au ler juillet 1923, pour les établissements

industriels ci-aprés: 1

(1) Fabriques de sulfure de carbone,

(2) Fabriques d’acides,

(3) Tanneries,

(4) Papeteries,

(5) Imprimeries,

(6) Scieries,

(7) Entrepöts de tabac et établisse
ments

oii se fait la préparation

du tabac,

ers in the industries åt present covered

by the faetory aets administered by the

Government of India, in mines, and in

such branches of railway work as shall

be specified for this purpose by the competent

authority. Any modification of

this limitation made by the competent

authority shall be snbject to the provisions

of Articles 6 and 7 of this Convention.

In other respeets the provisions of

this Convention shall not apply to India,

but further provisions limiting the hours

of work in India shall be considered

åt a future meeting of the General Conference.

Article 11.

The provisions of this Convention shall

not apply to China, Persia, and Siam,

but provisions limiting the hours of work

in these countries shall be considered åt a

future meeting of the General Conference.

Article 12.

In the application of this Convention

to Greece, the date åt which its provisions

shall be brought into operation in

accordance with Article 19 may be extended

to not later than 1 July, 1923,

in the case of the following industrial

undertakings:

(1) Carbon-bisulphide works,

(2) Acids works,

(3) Tanneries,

(4) Paper milis,

(5) Printing works,

(6) Sawmills,

(7) Warehouses for the handling and

preparation of tobacco,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (Nr 361.) 12

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

(8) Travaux å ciel ouvert dans les

mines,

(9} Fonderies,

(10) Fabriques de chaux,

(11) Teintureries,

(12) Verreries (souffleurs),

(13) Usines å gaz (chauffeurs),

(14) Chargement et déchargement de

marchandises;

et au plus tard au ler juillet 1924, pour

les établissements industriels ci-aprés:

(1) Industries mécaniques: construction

de machines, fabrication de coffresforts,

balances, lits, pointes, plomb de

chassé, fonderies de fer et de bronze,

ferblanterie, ateliers d’étamage, fabriques

d’appareils hydrauliques;

(2) Industries de båtiment: fours å

cbaux, fabriques de ciment, de plåtre,

tuileries, briqueteries et fabriques de

dalles, poteries, scieries de marbre,

travaux de terrassement et de construction;
(3)

Industries textiles: filatures et

tissages de toutes sortes, sauf les

teintureries;

(4) Industries de 1’alimentation:

minoteries, boulangeries, fabriques de

påtes alimentaires, fabriques de vins,

d’alcools et de boissons, huileries,

brasseries, fabriques de glace et d’eaux

gazeuses, fabriques de produits de

confiserie et de chocolat, fabriques de

saucissons et de conserves, abattoirs

et boucberies;

(5) Industries chimiques: fabriques

de couleurs synthétiques, verreries

(sauf les soumeurs), fabriques d’essence

de térébenthine et de tartre,

fabriques d’oxygéne et de produits

pharmaceutiques, fabriques d’huile de

lin, fabriques de glycérine, fabriques

de carbure de calcium, usines å gaz

(sauf les chauffeurs);

(6) Industries du cuir: fabriques de

chaussures, fabriques d’articles en cuir;

(8) Surface mining,

(9) Foundries,

(10) Lime works,

(11) Dye works,

(12) Glassworks (blowers),

(13) Gas works (firemen),

(14) Loading and unloading mer
chandise;
and

to not later than 1 July, 1924, in

the case of the following industrial undertakings:
(1)

Mechanical industriös: Machine

sbops for engines, safes, scales, beds,

tacks, shells (sporting), iron foundries,

bronze foundries, tin sbops, plating

shops, manufactories of hydraulic

apparatus;

(2) Constructional industriös: Limekilns,

cement works, plasterers’ shops,

tile yards, manufactories of bricks

and pavements, pGtteries, marble

yards, excavating and building work;

(3) Textile industriös: Spinning

and weaving milis of all kinds, except

dye works;

(4) Food industriös: Flour and gristmills,

bakeries, macaroni factories,

manufactories of wines, alcohol, and

drinks, oil works, breweries, manufactories

of ice and carbonated drinks,

manufactories of confectioners’ products

and chocolate, manufactories of

sausages and preserves, slaughterhouses,

and butcher shops;

(5) Chemical industriös: Manu
factories

of synthetic colors, glassworks

(except the blowers), manufactories

of essence of turpentine and

farfar, manufactories of oxygen and

pharmaceutical products, manufactories

of flaxseed oil, manufactories

of glycerine, manufactories of calcium

Carbide, gas works (except the firemen);
(6)

Leather industries: Shoe factories,

manufactories of leather goods

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

(7) Industries du papier et de l’imprimerie:

fabriques d’enveloppes, de

registres, de boites, de sacs, ateliers

de reliure, de lithographie et de

zincographie;

(8) Industries du vétement: ateliers

de couture et de lingerie, ateliers de

pressage, fabriques de couvertures de

lits, de iäeurs artificielles, de plumes

et de passementeries, fabriques de

chapeaux et de parapluies;

(9) Industries du bois: menuiserie,

tonnellerie, charronnerie, fabriques de

meubles et de cbaises, ateliers d’encadrement,

fabriques de brosses et de

balais;

(10) Industries électriques: usines

de production de courant, ateliers

d’installations électriques;

(11) Transports par terre: employés

de chemins de fer et de tramways,

chauffeurs, cochers, et charretiers.

Article 13.

Pour 1’application de la présente Convention

å. la Roumanie, la date å laquelle

ses dispositions entreront en vigueur,

conformément å 1’article 19, pourra étre

portée au ler juillet 1924.

(7) Paper and printing Industries:

Manufactories of envelopes, record

books, boxes, bags, bookbinding, lithographing,

and zinc-engraving sbops;

(8) Clotbing industriös: Clotbing

sbops, underwear and trimmings,

workshops for pressing, workshops

for bed coverings, artificial flowers,

feathers, and trimmings, hat and

umbrella factories;

(9) Woodworking industriös: Joiners’

shops, coopers’ sheds, wagon factories,

manufactories of furniture and chairs,

picture-framing establishments, brush

and broom factories;

(10) Electrical industriös: Power

houses, shops for electrical installations

;

(11) Transportation by land: Employees

on railroads and Street cars,

firemen, drivers, and carters.

Article 13.

In the application of this Convention

to Roumania the date åt which its provisions

shall be brought into operation in

accordance with Article 19 may be extended

to not later than 1 July, 1924.

Article 14.

Les dispositions de la présente Convention

peuvent étre suspendues dans tout

pays par ordre du Gouvernement, en cas

de guerre ou en cas d’événements présentant

un danger pour la sécurité nationale.

Article 15.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de St.- Germain du 10 septembre 1919, seront

communiquées au Secrétaire Général de

la Société des Nations et par lui enregi

strées.

Article 14.

The operation of the provisions of this

Convention may be suspended in any

country by the Government in the event

of war or other emergency endangering

the national safety.

Article 15.

The formal ratifications of this Convention,

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registration.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Article 16.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å, 1’appliquer å celles

de ses colonies ou possessions ou ä ceux

de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous les réserves

suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la convention

aux conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision en

ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou chaeun de ses protectorats

ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 17.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres ide 1’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait ä

tous les Membres de l’Organisation Internationale

de Travail.

Article 18.

La présente Convention entrera en

vigeur å la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général

de la Société des Nations; elle ne liera

que les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat.

Par la suite, la présente Convention

entrera en vigueur au regard de tout

autre Membre ä la date ou la ratification

de ce Membre aura été enregistrée au

Secrétariat.

Article 19.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses

Article 16.

Each Member of the International

Labour Organization which ratifies this

Convention engages to apply it to its

colonies, protectorates and possessions

which are not fully self-governing:

(a) Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable;

or

(b) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the International

Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protectorates,

and possessions which are not

fully self-governing.

Article 17.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organization have been registered with

the Secrétariat, the Secretary General of

the League of Nations shall so notify all

the Members of the International Labour

Organization.

Article 18.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, and it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their * ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this (konvention

will come into force för any other

Member åt the date on which its ratification

is registered with the Secrétariat.

Article 19.

Each Member which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions into

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

dispositions au plus lärd le ler juillet operation not later than 1 July, 1921,

1921, et ä prenare telles mesures qui and to take such action as may be necesseront

nécessaires pour rendre effectives sary to make these provisions effective.

ees dispositions.

Article 20.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années apres la date

de la mise en vigueur initiale de la Convention,

par un aete communiqué au Secrétaire

Général de la Société des Nations

et par lui enregistré. La dénonciation ne

prendra effet qu’une année apres avoir

été enregistrée au Secrétariat.

Article 21.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une fois par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et décidera

d’inscrire å l’ordre du jour de la

Conférence la question de la révision ou

de la modification de la dite Convention.

Article 22.

Les textes frants et anglais de la

frésente Convention feront foi l’un et

autre.

II

Profet de Convention concernant le

Chömage.

La Conférence Générale de 1’Organisation

Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée å Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis uAmérique,

le 29 oetobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses

propositions »relatives aux moyens

de prévenir le chömage et de remédier

å ses conséquences», question

Article 20.

A Member which has ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of ten years from the date on

which the Convention first comes into

force, by an act communicated to the

Secretary General of the League of

Nations for registration. Such denunciation

shall not take effeet until one year

after the date on which it is registered

with the Secretariat.

Article 21.

Åt least once in ten years the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the General Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider the desirability

of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 22.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

Draft Convention concerning unemployment.

The General Conference of the International

Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the United

States of America, on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the >question of preventing or providing

against unemployment», wnich

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

formant le deuxiéme point de l’ordre is the second item in the agenda for

du jour de la Conférence tenue å the Washington meeting of the Con
Washington,

et ference, and

Apres avoir décidé que ees propo- Having determined that these pro
sitions

seraient rédigées sous forme posals shall take the form of a draft

d’un projet de convention internatio- international convention,

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

ä ratifier par les Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie

relative au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919:

Article 1.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention communiquera au Bureau

International du Travail ä des intervalles

aussi courts que possible et qui ne devront

as dépasser trois mois, toute information

isponible, statistique ou autre, concernant

le chömage, y compris tous renseignements

sur les mesures prises ou å prendre en

vue de lutter contre le chomage. Toutes

les fois que ce sera possible les informations

devront étre recueillies de telle

fa9on que communication puisse en étre

faite dans les trois mois suivant la fin

de la période å laquelle elles se rapportent.

Article 2.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention devra établir un systéme de

bureaux publics de placement gratuit

placé sous le contröle d’une autorité

centrale. Des Comités qui devront comprendre

des représentants des patrons et

aes ouvriers seront nommés et consultés

pour tout ce qui concerne le fonetionnement

de ees bureaux.

Lorsque coexistent des bureaux gratuits

publics et privés, des mesures devront

étre prises pour coordonner les opérations

de ees bureaux sur un plan national.

Le fonetionnement des differents systé
-

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organisation, in

accordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

Eacb Member which ratifies tbis Convention

sball communicate to the International

Labour Office, åt intervals as

short as possible and not exceeding tbree

montbs, all available information, statistical

or otherwise, concerning unemployment,

ineluding reports on measures taken or

contemplated to combat unemployment.

Whenever practicable, the information

shall be made available for sucb communication

not later than tbree montbs

after the end of the period to which it

relätes.

Article 2.

Each Member which ratifies tbis Convention

shall establisb a system of free

public employment agencies under the

control of a central authority. Committees,

which shall inelude representatives

of employers and of workers, sball

be appointed to advise on matters concerning

the carrying on of these agencies.

Where both public and private free employment

agencies exist, steps shall be

taken to coordinate the operations of such

agencies on a national scale.

The operations of the various national

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

mes nationaux sera coordonné par le

Bureau International da Travail, d’accord

avec les pays intéressés.

Article 3.

Les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifieront la

présente Convention et qui ont établi un

systéme d’assurance contre le cbömage,

devront, dans les conditions arrétées d’un

commun accord entre les Membres intéressés,

prendre des arrangements permettant

ä des travailleurs ressortissant å

l’un de ees Membres et travaillant sur

le territoire d’un äutre de recevoir des

indemnités d’assurance égales ä celles

touchées par les travailleurs ressortissant

å ce deuxiéme Membre.

Article 4.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions

prévues å la Partie XIII du Traité de

Versailles du 28 juin 1919, et du Traité

de St.-Germain du 10 septembre 1919,

seront communiquées au Secrétaire Général

de la Société des Nations et par lui

enregistrées.

Article 5.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å l’appliquer å

celles de ses colonies ou possessions ou a

ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous les

réserves suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

anx conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision en

ce qui concerne chacune de ses colonies ou

possessions ou chacun de ses protectorats ne

se gouvernant pas pleinement eux-mémes.

systems shall be coordinated by the International

Labour Office in agreement

with the countries concerned.

Article 3.

The Members of the International Labour

Organization which ratify this Convention

and which have established systems

of insurance against unemployment

shall, upon terms being agreed between

the Members concerned, make arrangements

whereby workers belonging to one

Member and working in the territory of

another shall be admitted 4o the same

rates of benefit of such insurance as those

which obtain for the workers belonging

to the latter.

Article 4.

The format ratifications of this Convention,

under the conditions set forth

in Part XIII of the Treaty of Versailles

of 28 June, 1919, and of the Treaty of

St. Germain of 10 September, 1919, shall

be communicated to the Secretary General

of the Leagug of Nations for registratur.

Article 5.

Each Member of the International Labour

Organization which ratifies this Convention

engages to apply it to its colonies,

protectorates and possessions which

are not fully self-governing:

(a) Except where owing to the local conditions

its provisions are inapplicable; or

(b) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the International

Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protectorates

and possessions which are not

fully self-governing.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Article 6.

Aussitöt que les ratifications de trois

Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait å

tons les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail.

Article 7.

La présente Convention entrera en vigueur

å la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

suite, cette Convention entrera en vigueur

au -regard de tout autre Membre å la date

ou la ratification de ce Membre aura été

enregistrée au Secrétariat.

Article 8.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dispositions

au plus tard le ler juillet 1921

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années aprés

la date de la mise en vigueur initiale de

la Convention, par un aete communiqué

au Secrétaire Général de la Société aes

Nations et par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année

aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une fois par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et

décidera s’il y a lieu d’inscrire å, l’ordre

Article 6.

As soon as the ratifications of three

Members of the International Labour Organization

have been registered with the

Secrétariat, the Secretary General of

the League of Nations snäll so notify

all the Members of the International Labour

Organization.

Article 7.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, .but it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this Convention

will come into force for any other

Member åt the date on which its ratification

is registered with the Secrétariat.

Article 8.

Each Member which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions

into operation not later than 1 July, 1921,

and to take such action as may be necessary

to make these provisions effeetive.

Article 9.

A Member which has ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of ten years from the date on which the

Convention first comes into force, by an

act communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registration.

Such denunciation shall not take

efifeet until one year after the date on

which it is registered with the Secrétariat.

Article 10.

Åt least once in ten years the Governing

Body of the International Labour

Office shall present tho the General Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider the desirability

of placing on the agenda of the

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

du jour de la Conférence la question de Conference the question of its revision

la révision ou de la modification de la or modification.

dite Convention.

Article 11.

Les textes fränt; ais et anglais de la présente

Convention feront foi l’un etTautre.

Article 11.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

III.

Recommendation concernant le

chömage.

La Conférence Générale de 1’Organisation

Internationale du Travail de la Sociéte

des Nations,

Convoquée å, Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis a’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses

propositions «relatives aux moyens

de prévenir le chomage et de remédier

å ses conséquences,» question

formant le deuxiéme point de l’ordre

du jour de la Conférence tenue ä

Washington, et

Aprés avoir décidé de rédiger ees

propositions sous forme de recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés qui sera

soumise å 1’examen des Membres de l’Organisation

Internationale du Travail en

vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie relative au

Travail du Traité de Versailles du 28 juin

1919, et du Traité de Saint-Germain du 10

septembre 1919:

I.

La Conférence Générale recommande

que chaque Membre de ^Organisation Internationale

du Travail prenne des mesures

pour interdire la création de bureaux

de placement payants ou d’entreprises

commerciales de placement.

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

Recommendation concerning unemployment.

The General Conference of the International

Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »question of preventing or provning

against unemployment,» which

is the second item in the agenda for

the Washington meeting of the Con

ference, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the Internatonal

Labour Organization for consideration

with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance with the Labour

Part of the Treaty of Versailles of 28

June, 1919, and of the Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919:

I.

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization take measures to

prohibit the establishment of employment

agencies which charge fees or which carry

on their business for profit. Where such

1 samt. 307 höft. (Nr 361.) 13

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

En ce qui concerne les bureaux déjå,

existants la Conférence recommande que

leur fonctionnement soit subordonné å

1’octroi de licences délivrées par le Gouvernement

et que toutes mesures soient

prises afin de les supprimer dés que

ossible.

II.

La Conférence Générale recommande

aux Membres de l’Organisation Internationale

du Travail que le recrutement

collectif de travailleurs dans un pays, en

vue de leur emploi dans un autre, ne

puisse avoir lieu qu’aprés entente entre

les pays intérressés et apres consultation

des patrons et des ouvriers appartenant,

dans chaque pays, aux industries intéressées.

III.

La Conférence Générale recommande

que chaque Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail organise un systéme

effectif d’assurance contre le chömage,

soit au moyen d’une institution du

Gouvernement, soit en accordant des subventions

du Gouvernement aux associations

dont les statuts prévoient en faveur

de leurs membres le paiement d’indemnités

de chömage.

IY.

La Conférence Générale recommande

que chaque Membre de 1’Orgauisation Internationale

du Travail coordonne l’exécution

des travaux entrepris pour le compte

de 1’autorité publique, et réserve autant

que possible ees travaux pour les périodes

de chömage et pour les régions particuliérement

affeetées par ce phénoméne.

agencies already exist, it is further recommended

that they be permitted to

operate only under Government licenses,

and that all practicable measures be taken

to abolish such agencies as soon as possible.

II.

The General Conference recommends to

the Members of the International Labour

Organization that the recruiting of bodies

of workers in one country with a view

to their employment in another country

should be permitted only by mutual agreement

between the countries concerned and

after consultation with employers and

workers in each country in the industries

concerned.

III.

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization establish an affeetive

system of unemployment insurance, either

through a Government system or through

a system of Government subventions to

associations whose rules provide for the

payment of benefits to their unemployed

members.

IV.

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization coordinate the execution

of all work undertaken under

public authority, with a view to reservmg

such work as far as practicable for

periods of unemployment an for distriets

most affeeted by it.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

IV.

Recommandation concernant la réciprocité

de traitement des travailleurs

strängera.

La Conférence Générale de reorganisation

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée å Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 oetobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions »relatives aux moyens

de prévenir le chömage et de remédier

å ses conséquences,» question formant

le deuxiéme point de l’ordre du

jour de la session de la Conférence

tenue ä Washington, et

Apres avoir décidé de rédiger ees

propositions sous forme de recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés qui

sera soumise ä 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie

relative au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de

Saint-Germain du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande

que chaque Membre de 1’Organisation

Internationale du Travail assure, sur la

base de la réciprocité, dans les conditions

arrétées d’un commun accord entre les

pays intéressés, aux travailleurs étrangers

occupés sur son territoire et å leurs

familles, le bénéfice des lois et reglemente

de protection ouvriére, ainsi que la jouissance

du droit d’association reconnu dans

les limites de la légalité å ses propres

travailleurs.

Recommendation concerning reciprok

ty of treatment of foreign workers.

The General Conference of the International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals

the »question oi preventing or providing

again st unemployment,» which

is the second item in the agenda for

the Washington meeting of the Conference,

and

Having determined that these pro

posals shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation to

be submitted to the Members of the International

Labour Organization for consideration

with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance with the Labour

Part of the Treaty of Versailles of 28

June, 1919, and of the Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919:

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization shall, on condition

of reciprocity and upon terms to be agreed

between the countries concerned, admit

the foreign workers (together with their

families) employed within its territory, to

the benefit of its laws and regulations

for the protection of its own workers, as

well as to the right of lawful organization

as enjoyed by its own workers.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

V

Projet de convention concernant l’emploi

des femmes avant et apres l’accouchement.

La Conférence Générale de l’Organisation

Internationale du Travail de la Sociéte

des Nations,

Convoquée ä Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives å, »l’emploi

des femmes: avant ou apres l’accouchement

(y compris la question de

1’indemnité de maternité),» question

comprise dans le troisiéme point de

hörare du jour de la session de la

Conférence tenue å Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

å ratifier par les Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919 et du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,

seront considérés comme »établissements

industriels» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industries

extraetives de toute nature;

(b) Les industries dans lesquelles des

produits sont manufaeturés, modifiés,

nettoyés, réparés, décorés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles

les matiéres subissent une transformation;

Draft conyention concerning the em*

ployment of women before and after

childbirth.

The General Conference of the International

Labour Organization of the League

of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

>women’s employment, before and

after childbirth, ineluding the question

of maternity benefit», which is

part of the third item in the agenda

för the Washington meeting of the

Conference, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a draft

International convention,

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organization, in

accordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the

term »industrial undertaking» ineludes

particularly:

(a) Mines, quarries, and other works

for the extraetion of minerals from the

earth.

(b) Industries in which artides are manufaetured,

altered, cleaned, repaired, ornamented,

finished, adapted for sate, broken

up or demolished, or in which materials

are transformed; ineluding ship
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

y compris la construction des navires, les

Industries de démolition de matériel, ainsi

que la production, la transformation et

la transmission de la force motrice en

général et de l’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,

1''entretien, la réparation, la modification

ou la démolition de tous båtiments et

édifices, chemins de fer, tramways, ports,

docks, jetées, canaux, installations pour

la navigation intérieure, routes, tunnels,

ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts

ordinaires, puits, installations télégraphiques

ou téléphoniques, installations électriques,

usines å gaz, distribution deau

ou autres travaux de construction, ainsi

que les travaux de préparation et de

fondation précédant les travaux ci-dessus;

(d) Le transport de personnes ou de

marcbandises par route, voie ferrée ou

voie d’eau, maritime ou interieure, y compris

la manutention des marchandises

dans *les docks, quais, wharfs et entrepöts,

k 1’exception du transport k la main.

Pour 1''application de la présente (konvention,

sera considéré comme «etablissement

commercial» tout lieu consacré k la

vente des marchandises ou k toute opération

commerciale.

Dans chaque pays, 1’autorité compétente

déterminera la ligne de démarcation entre

1’industrie et le commerce d’une part,l’agriculture,

d’autre part.

Article 2.

Pour l’application de la présente (konvention,

le terme »femme» désigne toute

personne du sexe féminin, quel que soit

son äge ou sa nationalité, mariée ou non,

et le terme »enfant» désigne tout enfant,

légitime ou non.

Article 3.

Dans tous les établissements industriel

ou commerciaux, publics ou privés, ou

dans leurs dépendances, k 1’exception des

établissements ou sent seuls employés les

membres d’une méme famille, une femme

building and the generation, transformation,

and transmission of electricity or

motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,

repair, alteration, or démolition of

any building, railway, tramway, harbor,

dock, pier, canal, inland waterway, road,

tunnel, bridge, viaduet, sewer, drain, well,

telegraphic or telepbonic installation,

electrical undertaking, gas work, water

work, or otber work of construction, as

well as the préparation for or laying the

foundation of any such work or strueture.

(d) Transport of passengers or goods

by road, rail, sea, or inland waterway,

ineluding the handling of goods åt docks,

quays, wharves, and warehouses, but excluding

transport by hand.

För the purpose of this Convention, the

term »commercial undertaking» ineludes

any place where artides are sold or where

commerce is carried on.

The competent authority in each country

shall define the line of division which

separates industry and commerce from

agrieulture.

Article 2.

For the purpose of this Convention, the

term »woman» signifies any female person,

irrespective of age or nationality, whether

married or unmarried, and the term »child»

signifies any child whether legitimate or

illegitimate.

Article 3.

In any public or private industrial or

commercial undertaking, or in any branch

thereof, other than an undertaking in

which only members of the same family

are employed, a woman—

opaginerad Kontrollera mot PDF

7G

(a) ne sera pas autorisée ä travailler

pendant une période de six semaines apres

ses couches;

(b) aura le droit de quitter son travail,

sur production d’un certificat médical

déclarant que ses couches se produiront

probablement dans un délai de six semaines

;

(c) recevra, pendant toute la periode ou

elle demeurera absente, en vertu des paragraphes

(a) et (b), une indemnité suffisante

Sour son entretien et celui de son enfant

ans de bonnes conditions d’hygiéne; ladite

indemnité, dont le montant exact sera fixé

par 1’autorité compétente dans chaque pays,

sera prélevée sur les fonds publics ou sera

fournie par un systéme d’assurance. Elle

aura droit, en outre, aux soins gratuits

d’un médecin ou d’une sage-femme. Aucune

erreur, de la part du médecin ou de la

sage femme, dans 1’estimation de la date

de 1’accouchement, ne pourra empécher une

femme de recevoir 1’indemnité å, laquelle

elle a droit ä compter de la date du certificat

médical jusqu’å. celle å laquelle

1’accouchement se produira;

(d) arrra droit dans tous les cas, si elle

allaite son enfant, å deux repos d’une

demi-heure pour lui permettre Tallaitement.

Article 4.

Au cas ou une femme s’absente de son

travail, en vertu des paragraphes (a) et

(b) de 1’article 3 de la présente Convention,

ou en demeure éloignée pendant une

période plus longue, k la suite d’une maladie

attestée par certificat médical comme

résultant de sa grossesse ou de ses couches,

et qui la met dans l’incapacité de reprendre

son travail, il sera illégal pour son patron,

jusqu’å ce que son absence ait attemt une

durée maximum fixée par 1’autorité compétente

de chaque pays, de lui signifier

son congé durant ladite absence, ou å une

date telle que le délai de préavis expirerait

pendant que dure 1’absence sus-mentionnée.

(a) Shall not be permitted to work

during the six weeks following her confinement.

(b) Shall have the right to leave her

work if she produces a médical certificate

stating that her confinement will probably

take place within six weeks.

(c) Shall, while she is absent from her

work in pursuance of paragraphs (a) and

(b), be paid benefits sufficient for the full

and healthy maintenance of herself and

her child, provided either out of public

funds or by means of a system of insurance,

the exact amount of which shall

be determined by the competent authority

in each country, and as an additional

benefit shall be entitled to free attendance

by a doctor or certified midwife. No

mistake of the médical adviser in estimating

the date of confinement shall preclude

a woman from receiving these benefits

from the date of the médical certificate

up to the date of which the confinement

actually takes place.

(d) Shall in any case, if she is nursing

her child, be allowed half an hour twice

a day during her working hours for this

purpose.

Article 4.

Where a woman is absent from her

work in accordance with paragraphs (a)

or (b) of Article 3 of this Convention, or

remains absent from her work for a longer

period as a result of illness medically

certified to anse out of pregnancy or confinement

and rendering her unfit for work,

it shall not be lawful, until her absence

shall have exceeded a maximum period to

be fixed by the competent authority in

each country, for her employer to give her

notice of dismissal during such absence

nor to give her notice of dismissal åt such

a time that the notice would expire during

such abence.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Article 5.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles du

28 juin 1919, et du Traité de St.-Germain

du 10 septembre 1919, seront communiquées

au Secrétaire Général de la Société des

Nations et par lui enregistrées.

Article 6.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å 1’appliquer å celles

de ses colonies ou possession s ou å ceux

de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous les réserves

suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Cbaque Membre devra notifier au Bureau

International de Travail sa décision en ce

qui concerne cbacune de ses colonies ou

possessions ou cbacun de ses protectorats

ne se gouvernant pas pleinement euxmémes.

Article 7.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait ä

tous les Membres de l’Organisation Internationale

du Travail.

Article 8.

La présente Convention entrera en

vigueur å la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

Article 5.

The formal ratifications of this Convention,

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registration.

Article 6.

Each Member of the International Labour

Organization which ratifies this Convention

engages to apply it to its colonies,

protectorates, and possessions which are

not fully self-governing:

(a) Except where, owing to the local

conditions, its provisions are inapplicable;

or

(b) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Mémber shall notify to the International

Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protectorates,

and possessions which are not fully

self-governing.

Article 7.

As soon as the ratifications of two Members

of the International Labour Organization

have been registered with the Secretariat,

the Secretary General of the League

of Nations shall so notify all the Members

of the International Labour Organization.

Article 8.

This Convention shall come into force

åt tbe date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, but it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratification with the

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

suite, la présente Conventiou entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre

å la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 9.

Tout Membre qui ratifie la présente Convention

s’engage å appliquer ses dispositions

au plus tard le ler juillet 1922, et

å prendre telles mesures qui seront nécessaires

pour rendre effectives ees dispositions.

Article 10.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å respiration

d’une période de dix années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un aete communiqué au

Secrétaire Général de la Société des Nations

et -par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra ettet qu’une année

apres avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une fois par dix années, présenter ä la

Conférence Générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et décidera

d’inscrire å l’ordre du jour de la

Conférence la que^tion de la révision ou

de la modification de la dite Convention.

Article 12.

Les textes francais et anglais de la présente

Convention feront foi l’un et l’autre.

Secrétariat. Thereafter this Convention

will come into force for any other Member

åt tbe date on which its ratification is

registered with the Secrétariat.

Article 9.

Eacb Member which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions into

operation not later than 1 July, 1922,

and to take such action as may be necessary

to make these provisions effeetive.

Article 10.

A Member which has ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of ten years from the date on

which the Convention first comes into

force, by an act communicated to the Seeretary

General of the League of Nations

for registration. Such denunciation shall

not take effeet until one year after the

date on which it is registered with the

Secrétariat.

Article 11.

Ad least once in 10 years the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the General Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider the desirability

of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 12.

The Erench and English texts of this

Convention shall both be authentic.

VI.

Projet de Convention concernant le

travail de nuit des femmes.

La Conférence Générale de 1 Organisation

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Draft Convention concerning employment

of women dur ing the night.

The General Conference of the International

Labour Organization of the League

of Nations

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Convoqué å Washington par le Gouvernement

des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives ä »l’emploi

des femmes pendant la nu it», question

comprise dans le troisiéme point

de l’ordre du jour de la session de la

Conférence tenne ä Washington, et

Apres avoir décidé qne ees propo
.

sitions seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés å

ratiner par les Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie relative au

Travail du Traité de Versailles du 28

juin 1919, et du Traité de Saint-Germain

du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,

seront considérés comme »établissements

industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industriös

extraetives de toute nature;

(b) Les industriös dans lesquelles des

produits sont manufaeturés, modifiés, nettoyés,

réparés, décorés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles les matiéres

subissent une transformation; y

compris la construction des navires, les

industries de démolition de matériel, ainsi

que la produetion, la transformation et la

transmission de la force motrice en général

et de 1’électricité;

(c) La construction, 1’entretien, la reparation,

la modification, ou la démolition

de tous båtiments et édifices, chemins

de fer, tramways, ports, docks, jetées,

canaux, installations pour la navigation

intérieure, routes, tunnels, ponts, viadues,

égouts collecteurs, égouts ordinaires, puits,

installations télégraphiques ou téléphoniques,

installations électriques, usines å

gaz, distribution d’eau, ou autres travaux

de construction, ainsi que les travaux de

Bihang till riksdagens protokoll 11)21.

Having been convened åt Washington

by the Government of tbe United

States of America, on tbe 29th day

of October, 1919, and,

Having decided upon the adoption

of certain proposals whitb regard to

»women’s employment: during tbe

night», which is part of tbe tbird

item in tbe agenda for the Washington

meeting of tbe Conference, and

Having determined tbat these proposals

sball take tbe form of a draft

International convention,

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of tbe

International Labour Organization, in

accordance vvitb tbe Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of ibis Convention, tbe

term »industrial undertaking» ineludes particularly:
(a)

Mines, quarries, and other works

for the extraetion of minerals from the

earth;

(b) Industries in wbicb artides are manufaetured,

altered, cleaned, repaired, ornamented,

finished, adapted for sale, broken

up or demolisbed, or in which materials

are transformed; ineluding sbipbuilding,

and the generation, transformation, and

transmission of electricity or motive power

of any kind;

(c) Construction, reconstruction, maintenance,

repair, alteration, or démolition of

any building, railway, tramwav, harbor,

dock, pier, canal, inland waterway, road,

tunnel, bridge, viaduet, sewer, dram, well,

telegraphic or telephonic installation,

electrical undertaking, gaswork, waterwork,

or other work of construction, as

well as the preparation for or laying the

foundations of any sucb work or structure.

1 samt. 301 höft. (Nr 361.)

14

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

préparation et de fundation précédant les

travaux ci-dessus.

Dans chaque pays 1’autorité compétente

déterminera la ligne de démarcation entre

l’industrie, d’une part, le commerce et

1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Pour 1’application de la présente Convention,

le terme »nuit» signine une période

d’au moins onze heures consécutives, comrenant

1’intervalle écoulé entre dix heures

u soir et cinq heures du matin.

Dans les pays ou aucun réglement public

ne s’applique å 1’emploi des femmes

pendant la nuit dans les établissements

industriels, le terme »nuit» pourra provisoirement,

et pendant une période maximum

de trois années, désigner, å, la discrétion

du Gouvernement, une période de

dix heures seulement, laquelle comprendra

1’intervall écoulé entre dix heures du

soir et cinq heures du matin.

Article 3.

Les femmes, sans distinction d’åge, ne

ourront étre employés pendant la nuit

ans aucun établissement industriel, public

ou privé, ni dans aucune dépendance

d’un de ees établissements, å. 1’exception

des établissement ou sont seuls employés

les membres d’une méme famille.

Article 4.

L’article 3 ne sera pas appliqué:

(a) En cas de force majeure, lorsque

dans une entreprise se produit une inter

ruption d’exploitation impossible å prévoir

et n’ayant pas un caractére périodique;
(b)

Dans le cas ou le travail s’applique

soit ä des matiéres premiéres, soit å des

matiéres en élaboration, qui seraient susceptibles

d’altération trés rapide, lorsque

cela est nécessaire pour sauver ees matiéres

d’une perte inévitable.

The competent authority in each country

shall define the line of division

which separates industry from commerce

and agrieulture.

Article 2.

För the purpose of this Convention, the

term »night» signifies a period of åt least

eleven consecutive hours, ineluding the

interval between ten o’clock in the evening

and iive o’clock in the morning.

In those countries where no Government

regulation as yet applies to the employment

of women in industrial undertakings

during the night, the term »night»

may provisionally, and for a maximum

period of three years, be declared by the

Government to signify a period of only

ten hours, ineluding the interval between

ten o’clock in the evening and five o’clock

in the morning.

Article 3.

Women without distinction of age shall

not be employed during the night in any

public or private industrial undertaking,

or in any branch thereof, other than an

undertaking in which only members of

the same family are employed.

Article 4.

Article 3 shall not apply:

(a) In cases of force majeure. when in

any undertaking there occurs an interruption

of work which it was impossible

to foresee, and which is not of a recurring

char aeter.

(b) In cases where the work has to do

with raw materials or materials in course

of treatment which are subjekt to rapid

deterioration, when such night work is

necessary to preserve the said materials

from certain loss.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

ARTICLE 5.

Dans 1’Inde et au Slam, 1’application

de 1’article 3 de la présente Convention

pourra étre suspendue par le Gouvernemeut

sauf en ce qui concerne les manufactures

(factories) telles qu’elles sont définies

par la loi nationale. Notification

de chacune des industries exemptées sera

faite au Bureau International du Travail.

Article 6.

Dans les établissements industriel soumis

ä 1’influence des saisons, et dans tous

les cas oii des circonstances exceptionnelles

l’exigent, la durée de la période de

nuit indiquée å, 1’article 3 pourra étre

réduite å dix heures pendant soixante

jours par an.

Article 7.

Dans les pays oii le climat rend. le travail

de jour particuliérement pénible, la

période de nuit peut étre plus courte que

celle fixée par les article ci-dessus, ä la

condition qu’un repos compensateur soit

accordé pendant le jour.

Article 8.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues

å la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de SaintG-ermain

du 10 septembre 1919, seront

communiquées au Secrétaire Général de

la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 9.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å l''appliquer

å, celles de ses colonies ou possessions ou

å ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous

les réserves suivantes:

Article 5.

In India and Siarn, the application of

Article 3 of this Convention may be suspended

by the Government in respect to

any industrial undertaking, except factories

as defined by the national law. Notice

of every such suspension shall. be

filed with the International Labour Office.

Article 6.

In industrial undertakings . which are

influenced by the seasons and in all cases

where exceptional circumstances demand

it, the night period may be reduced to

ten hours on sixty days of the year.

Article 7.

In countries where the climate rendera

work by day particularly trying to the

health, the night period may be shorter

than prescribed in the above artides,

rovided that compensatory rest is accored

during the day.

Article 8.

The formal ratifications of this Convention,

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary. General

of the League of Nations for registration.

Article 9.

Each Member of the International Labour

Organization which ratifies. this

Convention engages to apply it to its colonies,

protectorates and possessions which

are not fully self-governing:

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

(a) Que les dispositions de la Convention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Conventiön

aux conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision

en ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou cbacun de ses protecterats

ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 10.

Aussitot que les ratifications de deux

Membres de ^Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait åt

tous les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail.

Article 11.

La présente Convention entrera en vigueur

ä la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général de

lä Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

suite, la présente Convention entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre,

ä la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 12.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage ä appliquer ses dispositions

au plus tand le ler juillet 1922, et

ä prendre telles mesures qui seront nécessaires

pour rendre effectives ees dispositions.

Article 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années aprés la date

de la mise en vigueur initiale de la Con
-

(a) Except where owing to tbe local

conditions its provisions are inapplicable;

or

(b) Subject to such modifications as

may be necessary to adapt its provisions

to local conditions.

Eacb Member shall notify to the International

Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protectorates

and possessions which are not

fully self-governing.

Article 10.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour Organisation

have been registered with the

Secrétariat, the Secretary General of the

League of Nations shall so notify all the

Members of the International Labour Organization.

Article 11.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, but it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

tbe Secrétariat. Thereafter this Convention

will come into force for any other

Member åt the date on which its ratification

is registered with the Secrétariat.

Article 12.

Each Member which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions into

operation not later than 1 July, 1922, and

to take such action as may be necessary

to make these provisions effeetive.

Article 13.

A Member which has ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of ten years from the date on which

the Convention first comes into force, by

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

vention, par un acte communiqué au

Secrétaire Général de la Société des

Nations et par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année

aprés avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 14.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Trarvail devra, au moins

une fois par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et

décidera s’il y a lieu d’inscrire å. 1’ordre

du jour de la Conférence la question de

la révision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 15.

Les textes franpais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

1’autre.

an act communicated to the Secretary

General of the League of Nations for

registration. Such denunciation shall not

take effect until one year after the date

on which it is registered with the Secretariat.

Artdcle 14.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the General Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider the desirability

of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 15.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

VII.

Recommandation concernant la prevention

(In cliarbon.

La Conférerce Générale de l’Organisation

Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives å »l’emploi

des femmes dans les travaux

insalubres», question comprise dans le

troisiéme point de l’ordre du jour de

la session de la Conférence tenue å,

Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous forme de

recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

Recommendation concerning the prevention

of anthrax.

The General Conference of the International

Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

»women’s employment: unhealthy processes»,

which is part of the third

item in the agenda for the Washington

meeting of the Conference; and

Having determined that these proposals

shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the Inter
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

1’ Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande

aux Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail de prendre des mesures

en vue d’assurer, soit dans le pays d’origine,

soit, au cas ou cela ne serait pas

possible, au port de débarquement, la

désinfection des laines suspectes de contenir

des spores cbarbonneuses.

national Labour Organization for consideration

with a view to effect being given

to it by national legislation or otherwise,

in accordance with the Labour Part of

the Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and tbe Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

The General Conference recommends to

the Members of the International Labour

Organization that arrangements should be

made för the disinfection of wool infected

with anthrax spores, either in the country

exporting such wool or if that is not

practicable åt the port of entry in the

country importing such wool.

VIII.

Recommandation concernant la protection

des femmes et des enfants contre

le saturnisme.

La Conférence Générale de l’Organisation

Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives å »l’em
filoi

des femmes et des enfants dans

es travaux insalubres», question comprise

dans les troisiéme et quatriéme

Soints de l’ordre du jour de la session

e la Conférence tenue ä Washington,

et

Aprés avoir décidé que ees propositions

seraient redigées sous forme de

recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise ä 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformé
-

Recommendation concerning the protection

of women and childreu against

lead poisoning.

The General Conference of the International

Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

»women’s and cnildren’s employment:

unhealthy processes», which is part

of the third and fourth items in the

agenda for the Washington meeting

of the Conference, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the International

Labour Organization for consideration

with a view to effect being given

to it by national legislation or otherwise,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

ment aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de St.-Germain

du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande

aux Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail qu’en raison des dangers

ue présentent pour les femmes au point

e vue de la maternité certaines opérations

industrielles et dans le but de

permettre aux enfants de se développer

physiquement, 1’emploi des femmes et aes

jeunes gens au-dessous de dix-huit ans

soit interdit dans les travaux énumérés

ci-apres;

(a) Dans le travail aux fours ou s’opére

la réduction des minerais de zinc et de

plomb.

(b) Dans la manipulation, le traitement

ou la réduction des cendres contenant du

plomb et dans le désargentage du plomb.

(c) Dans la fusion en grand du plomb

ou du vieux zinc.

(d) Dans la fabrication de la soudure

ou des alliages contenant plus de dix

pour cent de plomb.

(e) Dans la fabrication de la litbarge,

du massicot, du minium, de la céruse, du

mineorange, ou du sulfate, du chromate

ou du silicate de plomb (frite).

(f) Dans les opérations de mélange et

de tartinage dans la fabrication ou la

réparation d’accumulateurs électriques.

(g) Dans le nettoyage des ateliers ou

sont effectués les travaux énumérés cidessus.

La Conférence recommande, en outre,

que 1’emploi des femmes et des jeunes

gens audessous de dix-huit ans aux travaux

ou l’on utilise des sels de plomb ne

soit autorisé qu’å la condition que l’on

prenne les mesures suivantes:

(a) Ventilation localisée, de maniére å

ce que soient dissipées, dés leur formation,

les poussiéres et vapeurs.

(b) Propreté des outils et des ateliers.

in accordance with the Labour Part of

tbe Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of tbe Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

The General Conference recommends to

the Members of the International Labour

Organization that in view of the danger

involved to the function of maternity and

to the physical development of chiidren,

women, and young persons under the age

of eighteen years be excluded from employment

in the following processes:

(a) In furnace work in the réduction of

zinc or lead ores.

(b) In the manipulation, treatment, or

réduction of ashes containing lead, and in

the desilverizing of lead.

(c) In melting lead or old zinc on a

large scale.

(d) In the manufacture of solder or

alloys containing more than ten per cent.

of lead.

(e) In the manufacture of litharge,

massicot, red lead, white lead, orange lead,

or sulphate, chromate or silicate (frit) of

lead.

(/) In mixing and pasting in the manufacture

or repair of electric accumulators.

(g) In the cleaning of workrooms where

the above processes are carried on.

It is further recommended that the

employment of women and young persons

under the age of eighteen years in processes

involving the use of lead compounds

be permitted only subject to the following

condition:

a) Locally applied exhaust ventilation,

so as to remove dust and fumes åt the

point, of origin.

(b) Cleanliness of tools and workrooms.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

(c) Avis donné ä 1’autorité publique de

tous les cas de saturnisme, et attribution

d’indemnités aux personnes intoxiquées.

(d) Examen médical périodique des personnes

employées aux travaux énumérés

plus baut.

(e) Installation, dans des conditions

satisfaisantes, de vestiaires, lavabos, et

réfectoires, et fourniture de vétements

protecteurs spéciaux.

(/) Interdiction d’introduire des aliments

ou des boissons dans les ateliers.

La Conférence recommande, d’autre part,

ue, dans les industries ou il est possible

e remplacer les sels solubles de plomb

ar des substances non-toxiques, l’emploi

esdits sels solubles de plomb soit l’objet

d’une réglementation plus sévére.

En ce qui concerne la présente Recommandation,

un sel de plomb sera considéré

comme soluble s’il contient plus de cinq

pour cent de son poids en plomb métallique

soluble dans une solution aqueuse d’acide

chlorhydrique ä O.25 % d’acide.

(c) Notification to Government authorities

of all cases of lead poisoning, and

compensation tberefore.

(d) Periodic medical examination of the

persons employed in such processes.

(e) Provision of sufficient and suitable

cloakroom, washing, and mess-room accommodation,

and of special protective clothing.

(,f) Prohibition of bringing food or drink

into work rooms.

It is further recommended that in industries

where soluble lead compounds

can be replaced by non-toxic substances,

the use of soluble lead compounds should

be strictly regulated.

For the purpose of this Recommendation,

a lead compound should be considered

as soluble if it contains more than five

per cent. of its weight (estimated as

metallic lead) soluble in a quarter of one

per cent. solution of hydrochloric acid.

IX.

Recommandation concernant la création

d’un service public d’hygiéne.

La Conférence Générale de 1’Organisation

Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée å Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis a’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidéd’adop ter diverses

propositions relatives å, »i’emploi des

femmes dans les travaux insalubres,»

question comprise dans le troisiéme

point de l’ordre du jour de la session

de la Conférence tenue ä Washington,

et

Recomméndation concerning the establishment

of government health services.

The General Conference of the International

Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certam proposals with regard to

»women’s employment: unhealthy processes,

» which is part of the third

item in the agenda for the Washington

meeting of the Conference, and

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Apres avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous förare

d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera sonmise å, 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi national ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919r et du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919:

La Conférence Générale recommande

ue chaque Membre de 1’Organisation

nternationale du Travail établisse aussitöt

que possible—s’il ne Pa déjå fait—non

seulement un systéme assurant une inspection

efficace des usines et ateliers,

mais, en outre, un service public spécialement

chargé de sauvegarder la santé des

ouvriers, et qui se mettra en rapport avec

le Bureau International du Travail.

Having determined that these proposals

shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the International

Labour Organization for consideration

with a view to effeet being given

to it by national legislation or otherwise,

in accordance with the Labour Part of

the Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and the Treaty of St. Germain of 10 September,

1919:

The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organization which has not

already done so should establish as soon

as possible, not only a system of efficient

faetory inspection, but also in addition

thereto a Government service especially

charged with the duty of safeguarding

the health of the workers, which will

keep in touch with the International

Labour Office.

X.

Projet de convention fixant 1’äge minimum

dimission des enfants aux traraux

industriels.

La Conférence Genérale de 1’Organisation

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée å. Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 oetobre 1919,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives å «l’emploi

des enfants: åge dimission au

travail,» question comprise dans le

quatriéme point de 1’ordre du jour

de la session de la Conférence tenue

å Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propo
Bihang

till riksdagens protokoll 1921.

Draft convention fixing the minimum

age for admission of children to industrial

employment.

The General Conference of the International

Labour Organization of the

League of Nations,

Having been convened by the Government

of the United States of

America åt Washington, on the 29th

day of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the “employment of children: minimum

age of employment,” which is

part of the fourth item in the agenda

för the Washington meeting of the

Conference, and

Having determined that these pro1

samt. 307 käft. (Nr 361.) 15

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

sitions seraient rédigées sous forme posals shall taka the form of a draft

d’un projet de convention internatio- International convention,

nale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

ä ratifier par fes Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGrermain

du 10 septembre 1919:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,

seront considérés comme «établissements

industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industriös

extractives de toute nature;

(b) Les industriös dans lesquelles des

produits sont manufacturés, modifiés, nettoyés,

réparés, décörés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles les matiéres

subissent une transformation; y

compris la construction des navires, les

industriös de démolition de matériel, ainsi

que la production, la transformation et

la transmission de la force motrice en

général et de 1’électricité;

(c) La construction, la reconstruction,

1’entretien, la réparation, la modification

ou la démolition de tous båtiments et

édifices, chemins de fer, tramways, ports,

docks, jetées, canaux, installations pour

la navigation intérieure, routes, tunnels,

ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts

ordinaires, puits, installations télégraphiques

ou téléphoniques, installations

électriques, usines å gaz, distribution

d’eau, ou autres travaux de construction,

ainsi que les travaux de préparation et

de fondation précédant les travaux cidessus;
(d)

Le transport de personnes ou de

marchandises par route, voie ferrée ou

voie d’eau, y compris la manutention des

marchandises dans les docks, quais, wharfs

et entrepöts, å 1’exception du transport å

la main.

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organization, in accordance

with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. (lermain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the

term “industrial undertaking” includes

particularly:

(a) Mines, quarries and other works for

the extraction of minerals from the earth.

(b) Industries in which artides are

manufactured, altered, cleaned, repaired,

ornamented, finished, adapted for sate,

broken up or demolished, or in which

materials are transformed; including shipbuilding,

and the generation, transformation,

and transmission of electricity and

motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,

repair, alteration, or démolition

of any building, railway, tramway, härbod

dock, pier, canal, inland waterway,

road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,

well, telegraphic or telephonic installation,

electrical undertaking, gas work,

water work, or other work of construction,

as well as the préparation for or

laying the foundations of any such work

or structure.

(d) Transport of passengers or goods

by road or rail or inland waterway, incfuding

the handling of goods åt docks,

Siays, wharves, and warehouses, but exuding

transport by hand.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Dans chaque pays, Tautorité compétente

déterminera la ligne de démarcation entre

1’industrie, d’une part, le commerce et

1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Les enfants de moins de quatorze ans

ne peuvent étre employés ou travailler

dans les établissements industriels, publics

ou privés, ou dans leurs dépendances, å,

^exception de ceux dans lesquels sont

seuls employés les membres d’une méme

famille.

Article 3.

Les dispositions de 1’article 2 ne s’appliqueront

pas au travail des enfants dans

les écoles professionnelles, å, la condition

que ce travail soit approuvé et surveillé

par 1’autorité publique.

Article 4.

Dans le but de permettre le contröle

de 1’application des dispositions de la présente

Convention, tout chef d’établissement

industriel devra tenir un registre

d’inscription de toutes les personnes de

moins de seize ans employées par lui avec

1’indication de la date de leur naissance.

Article 5.

En ce qui concerne 1’applicaticn de la

présente Convention au Japon, les modincations

ci-aprés ä 1’article 2 sont autorisées:
(a)

Les enfants de plus de douze ans

pourront étre admis au travail s’ils ont

achevé leur instruction primaire;

(b) En ce qui concerne les enfants entre

douze et quatorze ans déjå au travail,

des dispositions transitoires pourront étre

adoptées.

La disposition de la loi japonaise actuelle

qui admet les enfants de moins de

douze ans å certains travaux faciles et

légers sera rapportée.

The competent authority in each country

shall define the line of division which

separates industry from commerce and

agriculture.

Article 2.

Children under the age of fourteen

years shall not be employed or work in

any public or private industrial under-,

talang, or in any branch thereof, other

than an undertakmg in which only members

of the same family are employed.

Article 3.

The provisions of Article 2 shall not

apply to work done by children in technical

schools, provided that such work is

approved and supervised by public authority.

Article 4.

In order to facilitate the enforcement

of the provisions of this Convention, every

employer in an industrial undertaking

shall be required to keep a register of

all persons under the age of sixteen years

employed by him, and of the dates of

their births.

Article 5.

In connection with the application of

this Convention to Japan, the following

modifications of Article 2 may be made:

(a) Children over twelve years of age

may be admitted into employment if they

have finished the course in the elementary

school;

(b) As regards children between the

ages of twelve and fourteen already employed,

transitional regulations may be

made.

The provision in the present Japanese

law admitting children under the age of

twelve years to certain light and easy

employments shall be repealed.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Article 6.

Les dispositions de 1’article 2 ne s’appliqueront

pas å l’Inde, mais dans lTnde

les enfants de moins de douze ans ne seront

pas occupés:

(a) Dans les manufactures employant

1» force motrice et occupant plus de dix

personnes;

(b) Dans les mines, carriéres et Industries

extractives de toute nature;

(c) Dans le transport par voie ferrée de

passagers, de marchandises, et de services

postaux, et dans la manipulation de marchandises

dans les docks, quais et wharfs,

å 1’exception du transport ä la main.

Article 7.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues

å la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de

Saint-Germain du 10 septembre 1919, seront

communiquées au Secrétaire Général

de la Société des Nations et par lui enregistrées.

* Article 8.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage ä 1’appliquer å

celles de ses colonies ou possessions ou å

ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous

les réserves survantes:

(a) Que les dispositions de la Convention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales,

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision

en ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou chacun de ses protectorats

ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 6.

The provisions of Article 2 shall not

apply to India, but in India children

under twelve years of age shall not be

employed,

(a) In manufactories working with power

and employing more than ten persons;
(b)

In mines, quarries, and other works

for the extraction of minerals from the

earth;

(c) In the transport of passengers or

goods, or mails, by rail, or in handling

of goods åt docks, quays, and wharves,

but excluding transport by hand.

Article 7.

The format ratifications of this Convention,

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registration.

Article 8.

Each Member of the International Labour

Organization which ratifies this Convention

engages to apply it to its colonies,

protectorates, and possessions which

are not fully self-governing:

(a) Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable;

or

(b) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the International

Labour Office the action taken

in respect to each of its colonies, protectorates,

and possessions which are not

fully self-governing.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Article 9.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au Secrétariat,

le Secrétaire Général de la Société

des Nations notifiera ce fait ä tous

les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail.

Article 10.

La présente Convention entrera en vigueur

ä la date ou cette notifikation aura

été effectuée par le Secrétaire Général

de la .Société des Nations; elle ne liera

que les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par

la suite, cette Convention entrera en vigueur

au regard de tout autre Membre k

la date ou Ta ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage k appliquer ses dispositions

au plus tard le ler juillet 1922

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 12.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer ä 1’expiration

d’une période de dix années aprés la date

de la mise en vigueur initiale de la Convention,

par un aete communiqué au Secrétaire

Générale de la Société des Nations

et par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année aprés

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 13.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une Ibis par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et dé
-

Article 9.

As soon as tbe ratifications of two Members

of tbe International Labour Organization

have been registered witb tbe Secretariat,

the Secretary General of tbe

League of Nations sball so notify all the

members of tbe International Labour Organization.

Article 10.

Tbis Convention sball come into force

åt tbe date on wbicb such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, but it sball then be

binding only upon those Members whicb

have registered tbeir ratifications witb tbe

Secrétariat. Thereafter tbis Convention

will come into force for any other Member

åt the date on wbicb its ratification

is registered witb tbe Secrétariat.

Article 11.

Eacb Member wbicb ratifies tbis Convention

agrees to bring its provisions into

operation not later tban 1 July, 1922, and

to take sucb action as may be necessary

to make tbese provisions effeetive.

Article 12.

A Member wbicb has ratified tbis Convention

may denounce it after tbe exkretion

of ten years from tbe date on wnich

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Secretary

General of tbe League of Nations for

registration. Sucb denunciation shall not

take effeet until one year after tbe date

on whicb it is registered witb the Secretariat.

. Article 13.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour

Office sball present to the General Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider tbe de
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

cidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre du

jour de la Conférence la question de la

révision ou de la modification de la dite

Convention.

Article 14.

Les textes frangais et anglais de la

firésente Convention feron t foi l’un et

''autre.

sirability of placing on the agenda of

the Conference tbe question of its revision

or modification.

Article 14.

The French and English texts of this

Convention shall botb be autbentic.

XI.

Projet de convention concernant le

travail de nuit des enfants dans

1’industrie.

La Conférence Générale de l’Organisation

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée å Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis a’Amérique,

le 29 octobre 1919.

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives ä <l’emploi

des enfants: pendant la nuit,» question

comprise dans le quatriéme point de

1’ordre du jour de la session de la

Conférence tenue å Washington, et

Aprés avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention Internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

å ratifier par les Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919.

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,

seront considérés comme «établissements

industriel» notamment:

(a) Les mines, carriéres et industries

extraetives de toute nature.

Draft convention concerning the night

work of young persons employed in

industry.

The General Conference of the International

Labour Organization of the League

of Nations,

Having been convened by the Government

of the United States of

America åt Washington, on the 29th

day of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the “employment of children: during

the night, ”which is part of the fourth

item in the agenda för the Washington

meeting of the Conference,'' and

Having determined that these proposals

shall take the form of a draft

International convention,

adopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organization, in accordance

with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919,

and of the Treaty of St. Germain of 10

September, 1919:

Article 1.

For the purpose of this Convention, the

term “industrial undertaking” ineludes

particularly:

(a) Mines, quarries, and other works

for the extraetion of minerals from the

earth.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

(b) Les industriös dans lesquelles des

produits sont manufacturés, modifiés, nettoyés,

réparés, décorés, achevés, préparés

pour la vente, ou dans lesquelles les matiéres

subissent une transformation; y

compris la construction- des navires, les

indnstries de démolition de matériel, ainsi

que la production, la transformation et la

transmission de la force motrice en général

et de 1’électricité.

(c) La construction, la reconstruction,

l’entretien, la réparation, la modification,

ou la démolition de tous båtiments et

édifices, cbemins de fer, tramways, ports,

docks, jetées, canaux, installations pour

la navigation intérieure, routes, tunnels,

ponts, viaducs, égouts collecteurs, égouts

ordinaires, puits, installations télégraphiques

ou téléphoniques, installations électriques,

usines ä, gaz, distribution d’eau,

ou autres travaux de construction, ainsi

ue les travaux de préparation et de fonation

précedant les travaux ci-dessus.

(id) Le transport de personnes ou de

marchandises par route, voie ferrée, ou

eau, y compris la manutention des marchandises

dans les docks, quais, wbarfs et

entrepöts, ä 1’exception du transport ä la

main.

Lans chaque pays, l’autorité compétente

détermmera la ligne de démarcation

entre 1’industrie, d’une part, le commerce

et 1’agriculture, d’autre part.

Article 2.

Il est interdit d’employer pendant la

nuit les enfants de moms de dix-huit ans

dans les établissements industriels, publics

ou privés, ou dans leurs dépendances,

å 1’exception de ceux dans lesquels sont

seuls employés les membres d’une méme

famille, sauf dans les cas prévus ci-aprés.

L’interdiction du travail de nuit ne

s’appliquera pas aux enfants au-dessus de

seize ans qui sont employés, dans les industriös

énumérées ci-aprés, å des travaux

qui, en raison de leur natura, doivent

nécessairement étre continués jour et nuit:

(b) Industries in which artides are manufactured,

altered, cleaned, repaired, ornamented,

finished, adapted for sale, broken

up, or demolished, or in which materials

are transformed; including shipbuilding,

and the generation, transformation,

and transmission of electricity or

motive power of any kind.

(c) Construction, reconstruction, maintenance,

repair, alteration, or démolition

of any building, railway, tramway, harbor,

dock, pier, canal, inland waterway,

road, tunnel, bridge, viaduct, sewer, drain,

well, telegraphic or telephonic installation,

eleetrical undertaking, gas work,

waterwork, or other work of construction

as well as the préparation for or laying

the foundations of any such work or structure.

(d) Transport of passen gers or goods

by road or rail, including the handling

oi goods åt docks, quays, wharves, ana

warehouses, but exciuding transport by

hand.

The competent authority in each country

shall define the line of division which

separates indnstry from commerce and

agriculture.

Article 2.

Young persons under eighteen years of

age shall not be employed during the

night in any public or private industrial

undertaking, or in any branch thereof,

other than an undertaking in which only

members of the same family are employed,

except as hereinafter provided for.

Young persons over the age of sixteen

may be employed during the night in the

following industrial undertakings on work

which by reason of the natura of the

process, is required to be carried on continuously

day and night:

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

(a) Usines de fer et d’acier; travaux

ou l’on fait emploi des fours å réverbére

ou å régénération, et galvanisation de la

tole et du fil de fer (excepté les ateliers

de décapage).

(b) Verreries.

(c) Papeteries.

(d) Sucreries ou l’on traite le sucre bruk

(e) Eéduction du mineral d’or.

Article 3.

Pour 1’application de la présente Convention,

le terme «nuit» signifie une période

d’au moins onze beures consécutives,

comprenant l’intervalle écoulé entre dix

heures du soir et cinq heures du matin.

Dans les mines de cnarbon et de lignite,

une dérogation pourra étre prévue en ce

qui concerne la période de repos visée au

paragraphe précédent, lorsque 1’intervalle

en tre les deux périodes cfe travail comporte

ordinairement quinze heures, mais

jamais lorsque cet intervalle comporte

moins de treize heures.

Lorsque la législation du pays interdit

le travail de nuit å tout le personnel dans

la boulangerie, on pourra substituer, dans

cette industrie, la période comprise entre

neuf heures du soir et quatre heures du

matin, å la période de dix heures du soir

å cinq heures du matin.

Dans les pays tropicaux ou le travail

est suspendu pendant un certain temps

au milieu de la journée, la période de repos

de nuit pourra étre inférieure å, onze

heures, pourvu qu’un repos compensateur

soit accordé pendant le jour.

Article 4.

Les dispositions des artides 2 et 3 ne

s’appliqueront pas au travail de nuit des

enfants ägés de seize å dix-huit ans lorsqu’un

oas de force majeure qui ne pouvait

étre prévu ou empéché, et qui ne présente

pas un caractére périodique, met obstacle

au fonctionnement normal d’un établissement

industriel.

(a) Manufacture of iron and Steel; processes

in which reverberatory or regenerative

furnaces are used, and galvanizing

of sheet metal or wire (except the pickling

process).

(o) Glass works,

(c) Manufacture of paper.

(a) Manufacture of raw sugar.

(e) Gold mining reduction work.

Article 3.

For the purpose of this Convention, the

term “night” signifies a period of åt least

eleven consecutive hours, including the

interval between ten o’dock in the evening

and five o’clock in the morning.

In coal and lignite mines work may

be carried on in the interval between ten

o’clock in the evening and five o’clock in

the morning, if an interval of ordinarily

fifteen hours, and in no case of less than

thirteen hours, separates two periods of

work.

Where night work in the baking industry

is prohibited for all workers, the

interval between nine o’clock in the evening

and four o’clock in the morning

måy be substituted in the baking industry

for the interval between ten o’clock

in the evening and five o’clock in the

morning.

In those tropical countries in ''Which

work is suspended during the middle of the

day, the night period may be shorter than

eleven hours if compensatory rest is accorded

during the day.

Article 4.

The provisions of Article 2 and 3 shall

not apply to the night work of young

persons between the ages of sixteen and

eighteen years in cases of emergencies

which could not have been controlled or

foreseen, which are not of a periodical character,

and which interfere with the normal

working of the industrial undertaking.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Article 5.

En ce qui concerne 1’application de la

présente Convention au Japon, jusqu’au

ler juillet 1925, 1’article 2 ne s’appliquera

qu’aux enfants ägés de moins de quinze

ans, et, ä partir de la date susmentionnée,

ledit article 2 ne s’appliquera qu’aux enfants

ägés de moins de seize ans.

Article 6.

En ce qui concerne 1’application de la

présente Convention ä l’Inde, le terme

«établissement industriel» comprendra seulement

les «fabriques» définies comme

telles dans la «Loi des fabriques» de l’Inde

{Indian factory ad), et 1’article 2 ne s’appliquera

pas aux enfants du sexe masculin

ägés de plus de quatorze ans.

Article 7.

Lorsque, en raison de circonstances particuliérement

graves, 1’intérét public l’exigera,

1’interdiction du travail de nuit

Sourra étre suspendue par une décision

e 1’autorité publique, en ce qui concerne

les enfants ägés de seize. k dix-tillit ans.

Article 8.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les condition prévues

ä la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de

St. Germain du 10 septembre 1919, seront

communiquées au Secrétaire Général

de la Société des Nations et par hd enregistrées.

Article 9.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å Tappliquer å

celles de ses colonies ou possessions ou å

ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous

les réserves suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

Bihang till riksdagens protokoll 1021.

Article 5.

In tbe application of tbis Convention

to Japan, un til 1 July, 1925, Article 2

sball apply only to young persons under

fifteen years of age and tnereafter it sball

apply only to young persons under sixteen

years of age.

Article 6.

In the application of this Convention

to India, tbe term “industrial undertaking”

shall include only “factories” as

defined in tbe Indian Factory Act, and

Article 2 shall not apply to male young

persons over fourteen years of age.

Article 7. ''

Tbe prohibition of night work may be

suspended by the Government, for young

persons between the ages of sixteen and

eighteen years, when in case of serious

emergency the public interest demands it.

Article 8.

The formal ratifications of this Convention,

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, and of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, shall be

communicated to the Secretary General

of the League of Nations for registration.

Article 9.

Each Member of the International Labour

Organization which ratifies this Convention

engages to apply it to its colonies,

protectorates and possessions which

are not fully self-governing:

{a) Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable;

or

1 sand. 307 käft. {Nr 361.)

16

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision

en ce qui concerne chacune de ses

colonies ou possessions ou chacun de ses

protectorats ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 10.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de ^Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au Secrétariat,

le Secrétaire Général de la Société

des Nations notifiera ce fait ä tous

les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail.

Article 11.

La présente Convention entrera en vigueur

ä la date ou cette notification aura

été effectuée par le Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

snite, la présente Convention entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre,

å la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 12.

Tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dispositions

au plus lärd le ler juillet 1922

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un aete communiqué au

Secrétaire Général de la Société des Nations

et par lui enregistré. La dénoncia
-

(b) Subject to such modifications as

may be necessary to adapt its provi

sions to local conditions.

Eacb Member shall notify to tbe International

Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protectorates

and possessions which are not fully

self-governing.

Article 10.

As soon as the ratifications of two Members

of the International Labour Organization

have been registered with the Seeretariat

the seeretary General of the

League of Nations shall so notify all the

Members of the International Labour Organization.

Article 11.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Seeretary General of the

League of Nations, and it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this Convention

will come into force for any other

Member åt the date on which its ratification

is registered with the Secrétariat.

Article 12.

Each Member which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions into

operation not later than 1 July, 1922, and

to take such action as may be necessary

to make these provisions effeetive.

Article 13.

A Member which has ratified this Convention

may denonnce it after the expira

tion of ten years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Seeretary

General of the League of Nations for registration.

Such denunciation shall not

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

tion ne prendra effet quune année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 14.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moms

une ibis par dix années, presenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et décidera

s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la révision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 15.

Les textes francais et anglais de la

présente Convention feron t foi l’un et

1’autre.

take effect until one year after the date

on which it is registered with the Secretariat.

Article 14.

Åt least once in ten years the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the General Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider the desirability

of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 15.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

XII.

Recommaudation concernaut 1’applica- Recominendation concerning the aption

de la convention internationale plication of the Berne convention ot

adoptée a Berne eu 1906 sur 1’interdic- 1908, on the prohibition of the use of

tion de 1’emploi du pliosphore blanc white phosphorus in the manufacture

(jaune) dans 1’industrie des allumettes. of matches.

La Conférence Générale de l’Organisasion

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée ä Washington par le

Gouvernement des Etats-Unis d’Amérique,

le 29 octobre 1919,

Apres avoir décidé d’adopter une

proposition relative ä ^extension et

application de la Convention internationale

adoptée å Berne en 1906

sur 1’interdiction de 1’emploi du phosphore

blanc (jaune) dans 1’industrie

des allumettes,» question comprise

dans le cinquiéme point de l’ordre

du jour de la session de la conférence

tenue ä Washington, et

Aprés avoir décidé que cette proposition

serait rédigée sous forme de

recommandation,

The General Conference of the International

Labour Organization of the League

of Nations,

Having been convened åt Washington

by the Government of the United

States of America on the 29th day

of October, 1919, and

Having decided upon the adoption

of a proposal with regard to the ”extension

and application of the International

Convention adopted åt Berne

in 1906 on the prohibition of the use

of white phosphorus in the manufacture

of matches,” which is part of

the fifth item in the agenda för the

Washington meeting of the Conference,

and

Having determined that this proposal

shall take the form of a recommendation,

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous förare

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, et du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919:

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the International

Labour Organization for consideration

witb a view to effect being given

to it by national legislation or otherwise,

in accordance witb the Labour Part

of the Treaty of Versailles of 28 June,

1919, and the Treaty of St. Germain of

10 September, 1919:

La Conférence Générale recommande

que chaque Hembre de 1’Organisation Internationale

adbére—s’il ne l’a déjä fait

—ä la Convention Internationale

ä Berne en 1906 sur 1’interdiction

Sloi du phosphore blanc (jaune) dans l’in

ustrie des allumettes.

adoptée

de l’em
-

Tbe General Conference recommends

tbat each Member of tbe International

Labour Organization, wbich bas not already

done so, should adhere to tbe International

Convention adopted åt Berne

in 1906 on tbe prohibition of the use of

white phosphorus in the manufacture of

matches.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET. II.

Bil. B.

UNDERDÅNIG

FRAMSTÄLLNING

MED DE Å

INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATIONENS

KONFERENS I GENUA ÅR 1920

ANTAGNA KONVENTION SFÖRSLAG

OCH HEMSTÄLLANDEN

AVGIVEN AV

SVERIGES DELEGATION FÖR DET INTERNATIONELLA

SOCIALPOLITISKA SAMARBETET

STOCKHOLM 1921

KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER

210200

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid

Underdånig skrivelse...........................101

Genua-konferensen............................103

I. Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen . . . 105

II. Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart...... . 106

III. Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar.....108

IV. Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns använ
dande

i arbete till sjöss.......................108

V. Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän..........111

VI. Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs

förolyckande............................112

VII. Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän........114

Behandlingen av Genua-konferensens beslut............ 119

Bilaga: Originaltexterna till de å Genua-konferensen antagna konventionsförslag och

hemställanden (I: s. 122; II: s. 123; III: s. 126; IV: s. 127; V: s. 131;

VI: s. 132; VII: s. 135)......................122

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm den 17 februari 1921.

Till KONUNGEN.

Såsom närmare utvecklats i den av Sveriges delegation för det

internationella socialpolitiska samarbetet den 25 nästlidne januari avgivna

framställning med de å internationella arbetsorganisationens kon
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

ferens i Washington år 1919 antagna konventionsförslag och hemställanden,

åligger det medlemmarna av nämnda organisation att, försåvitt

ej exceptionella omständigheter förhindra det, inom ett år från avslutandet

av ett sammanträde av organisationens konferens underställa därå antagna

konventionsförslag och hemställanden vederbörande myndighet eller myndigheter.

Då organisationens konferens avslutade sitt sammanträde i Genua

den 10 juli 1920, böra alltså de å detta sammanträde antagna konventionsförslag

och hemställanden underkastas nu berörda åtgärd före den 11 juli

1921 eller, om omständigheter av nyss omförmälda art lägga hinder i

vägen därför, senast den 10 januari 1922. För vidtagande av dylik åtgärd

får delegationen härmed till Kungl. Maj:t överlämna närlagda framställning

med de å Genua-konferensen antagna beslut av omförmälda.

Delegationen har beträffande behandlingen av berörda konferensbeslut,

i vad de olika ämbetsverkens verksamhetsområden angår, samrått

med kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen.

I handläggningen av förevarande ärende ha deltagit herrar E. G.

Huss, R. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von

Sydow, A. Thorberg och B. E. Wijkander.

A. Molin.

På delegationens vägnar,

Underdånigst:

GUNNAR HUSS.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Genua-konferensen.

Internationella arbetsorganisationens1 generalkonferens höll sitt andra

sammanträde i Genua under tiden den 15 juni—10 juli 1920. I detsamma

deltogo representanter för följande 27 länder: Argentina, Australien,

Belgien, Canada, Chile, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland,

Indien, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien,

Schweiz, Serbien-Kroatien-Slavonien, Siam, Spanien, Storbritannien, Sverige,

Tjecko-Slovakien, Tyskland, Uruguay och Venezuela.

Sverige företräddes å konferensen av ministerresidenten E. Sjöborg

och rådmannen, numera statsrådet K. Dahlberg såsom regeringsombud,

direktören i Sveriges redareförening, sjökaptenen A. O. Nordborg såsom

arbetsgivarombud och landsorganisationens ordförande A. Thorberg såsom

arbetarombud. Regeringens ombud biträddes av följande experter: byråchefen

N. G. Nilsson, t. f. byråchefen O. Järte, byråassistenten, sjökaptenen

E. Eggert och förtroendemannen för svenska transportarbetarförbundet,

ledamoten av riksdagens första kammare C. Lindley. Såsom

experter åt arbetsgivarnas ombud tjänstgjorde sjökaptenen N. Hallberg

och inspektören F. Carman, under det redaktören S. Backlund, förtroendemannen

för svenska sjömansunionen E. Griph, förtroendemanden för svenska

eldarunionen S. Lundgren och förtroendemannen för nya stewartföreningen

E. Runnerström i egenskap av experter biträdde arbetarnas ombud.

För sammanträdet var uppgjord följande dagordning:

l:o) Tillämpningen å sjömän av det i Washington nästföregående

november upprättade konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden

i alla industriella företag, däri inbegripet transport till sjöss, och,

under betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar

1 Upplysningar om den internationella arbetsorganisationens uppkomst, gestaltning,

uppgifter och verksamhet meddelas i den av delegationen den 25 januari 1921 avgivna

»Underdåniga framställning med de å internationella arbetsorganisationens konferens i

Washington år 1919 antagna konventionsförslag och hemställanden.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (AV 361.) 17

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

om dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i avseende

å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande

bostäder och hälsovård ombord.

2:o) Kontroll å anställningsvillkoren för sjömän; arbetsförmedling;

tillämpningen å sjömän av den konvention och de hemställanden rörande

arbetslösheten och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington

nästföregående november.

3:o) Tillämpningen å sjömän av den i Washington nästföregående

november antagna konventionen angående förbud mot sysselsättande av

barn under 14 år.

4:o) Prövning av möjligheten att åvägabringa en internationell

s j ömanslagstiftning.

Den mest betydelsefulla frågan, nämligen om antagandet av ett

förslag till konvention, varigenom 8-timmars arbetsdag och 48-timmars

arbetsvecka skulle införas å handelsflottans fartyg, erhöll ej föreskriven

tvåtredjedels majoritet. Övriga konventionsförslag jämte hemställanden

antogos med fullständig eller nära nog fullständig enhällighet.

Härnedan återgivas i svensk översättning de å sammanträdet antagna

konventionsförslag och hemställanden. De franska och engelska

originaltexterna återfinnas i närlagda bilaga, sid. 24 o. f.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

I.

Hemställan angående begränsning av arbetstiden inom fiskerihanteringen.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen ar nationernas

förbund,

• vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

• och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å

sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade

konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla industriella

företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under

betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar om

dagen och 48 timmar i veckan. Därav följande verkningar i avseende

å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bostäder

och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

eu hemställan,

antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt

jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den

28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den

4 juni i 920. I

I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje

industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det

medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta

timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit

uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen, att varje medlem

av den internationella arbetsorganisationen måtte antaga en lagstiftning,

som begränsar arbetstideu i nämnda riktning för alla arbetare,

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

sysselsatta inom fiskerihanteringen, men innefattar de särskilda bestämmelser,

som erfordras med hänsyn till de för nämnda hantering i varje

land egenartade förhållanden, samt att vid förberedandet av denna lagstiftning

varje regering måtte rådföra sig med vederbörande arbetsgivaroch

arbetarorganisationer.

II.

Hemställan angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag, angående »tillämpningen å

sjömän av det i Washington nästföregående november upprättade

konventionsförslaget rörande begränsning av arbetstiden i alla industriella

företag, däri inbegripet transport till sjöss och, under

betingelser som skola fastställas, å inre vattenvägar till 8 timmar

om dagen och 48 i veckan. Därav följande verkningar i avseende

å bemanningen samt tillämpningen av författningarna rörande bostäder

och hälsovård ombord», vilken fråga upptagits såsom första

punkten på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

.antager följande hemställan att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt

jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles den

28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den

4 juni 1920. I

I betraktande av det uttalande i fredsfördragen, enligt vilket varje

industriell samfällighet bör, i den mån dess särskilda förhållanden det

medgiva, bemöda sig att uppställa »åtta timmars arbetsdag eller fyrtioåtta

timmars arbetsvecka såsom mål överallt, där detta ännu ej blivit

uppnått», hemställer den internationella arbetskonferensen:

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

I.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte,

där den icke redan gjort så, åvägabringa en lagstiftning, varigenom arbetstiden

för personer, sysselsatta i inre sjöfart, begränsas i enlighet med

ovan anförda uttalande i fredsfördragen; att denna lagstiftning måtte

förses med sådana specialbestämmelser, som kunna erfordras med hänsyn

till de exceptionella förhållanden, klimatiska eller industriella, som

äro förbundna med den inre sjöfarten i varje land; samt att lagstiftningen

måtte åvägabringas efter samråd med vederbörande arbetsgivarooh

arbetarorganisationer.

II.

Att de medlemmar av internationella arbetsorganisationen, vilkas

territorier omfatta områden, belägna vid vattendrag, som gemensamt

begagnas av deras fartyg, måtte, efter samråd med vederbörande arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, sinsemellan träffa avtal om begränsning

i enlighet med ovan anförda uttalande av arbetstiden för de personer, som

sysselsättas i inre fart å ifrågavarande vattendrag.

III.

Att vid dylik nationell lagstiftning och dylika avtal mellan länder,

vilka hava områden vid samma vattendrag, måtte, i den mån så är

möjligt, iakttagas de allmänna principerna i det förslag till konvention

angående arbetstiden, som antagits av internationella arbetskonferensen i

Washington, allt dock med hänsyn tagen till de förhållanden, klimatiska

eller andra, som känneteckna vederbörande olika länder.

IV.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte för

tillämpningen av denna hemställan, efter samråd med vederbörande arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, för sitt vidkommande fastställa åtskillnaden

mellan inre och yttre sjöfart samt meddela sitt beslut härom

till internationella arbetsbyrån.

V.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte

inom loppet av två år efter Genua-konferensens avslutande tillställa internationella

arbetsbyrån redogörelse för de åtgärder, som den vidtagit

för att bringa denna hemställan till verkställighet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

III.

Hemställan angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »prövning av

möjligheten att åvägabringa en internationell sjömanslag», vilken

fråga utgör fjärde punkten på dagordningen för konferensens sammanträde

i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas den internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till deras förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i kapitlet om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon

den 4 juni 1920.

Den internationella arbetskonferensen, vilken anser, att genom eu

klar och systematisk sammanställning av varje lands lagar sjömännen i

hela världen, vare sig de äro anställda å sitt eget lands eller ett främmande

lands fartyg, skola beredas bättre kännedom om sina rättigheter

och skyldigheter samt att en sådan sammanställning skall påskynda och

underlätta åstadkommandet av en internationell sjömanslag, hemställer

till varje medlem av den internationella arbetsorganisationen att i en

sjömanslag sammanföra samtliga lagar och andra författningar rörande

sjömän såsom sådana.

IV..

Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för barns användande i arbete

till sjöss.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »tillämpningen å

sjömän av den i Washington nästföregående november antagna

konventionen angående förbud mot sysselsättande av barn under

14 år», vilken fråga upptagits såsom tredje punkten på dagordningen

för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i deleu om

arbetet av traktaten..i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain

den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919

och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ I
Med

»fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i

allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag

som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§ 2.

Barn under fjorton år må icke användas till arbete ombord å andra

fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar av samma familj.

§ 3. .

Bestämmelserna i § 2 äga icke tillämpning å arbete, som utföres

av barn å skol- eller övningsfartyg, därest arbetet är godkänt och övervakas

av offentlig myndighet.

§ 4.

För underlättande av kontrollen över tillämpningen av bestämmelserna

i denna konvention skall varje fartygsbefälhavare vara pliktig att

föra ett register eller en förteckning i sjömansrullan, upptagande alla

ombord sysselsatta personer under sexton år, med angivande av dagen

för vars och ens födelse.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av

sina kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke hava full självstyrelse.

§ 6.

De formella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuillj''

den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni

1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§ 7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

§ B.

Denna konvention skall träda i kraft den dag sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 9-

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder

sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser

i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds general
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

sekreterare för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregisterats hos sekretariatet.

§ 11.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång var tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

. § 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

V.

Hemställan angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbvrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren

för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän

av den konvention och de bemställanden rörande arbetslöshet

och arbetslöshetsförsäkring, söm antagits i Washington nästföregående

november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

en hemställan,

antager följande hemställan att underställas den internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dejn tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat

sätt jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet av traktaten i Versailles

den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten

i Neuilly den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon

den 4 juni 1920.

I syfte att i avseende å sjömännen bringa till tillämpning del III

av den i Washington den 28 november 1919 antagna hemställan angående

arbetslösheten hemställer generalkonferensen, att varje medlem av

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl. 307 Käft. (Nr 361.) 18

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

internationella arbetsorganisationen måtte till förmån för sjömän anordna

effektiv försäkring mot arbetslöshet, förorsakad av skeppsbrott eller annan

omständighet, antingen i form av statligt ordnad försäkring eller genom

tilldelande av statsunderstöd åt fackorganisationer, vilkas stadgar föreskriva

utbetalning av understöd åt arbetslösa medlemmar.

VI.

Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken "av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å ananställningsvillkoren

för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å

sjömän av den konvention och de hemställanden rörande arbetslöshet

och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående

november», vilken fråga upptagits såsom andra punkten

på dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt, att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen

om arbetet av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St.

Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november

1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ I
Med

»sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,

som är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart.

Med »fartyg» förstås vid tillämpning av denna konvention varje i

allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag

som helst, vilket nyttjas i sjöfart, med undantag likväl för krigsfartyg.

§ 2.

Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjömannen

slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget an
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

ställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas av

fartygets förolyckande.

Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen

är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller för den

genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen begränsas

till ett belopp motsvarande två månaders hyra.

§ 3.

Ersättning, som här avses, skall åtnjuta samma rättsliga skydd

som fordran på intjänad hyra, och skall sjömannen för dess indrivande äga

anlita samma tillvägagångssätt som beträffande sådan fordran.

§ 4.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa;

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

eller protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919; traktaten i Neuilly

den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni

1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

§ 7.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 8.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 7 förbinder

sig varje medlem, som- ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser

i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem

år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart

tionde år tillställa generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens

dagordning bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda

äga vitsord.

VIL

Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen av nationernas

förbund,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genua den 15 juni 1920

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

och beslutit antaga vissa förslag angående »kontroll å anställningsvillkoren

för sjömän; arbetsförmedling; tillämpningen å sjömän

av den konvention och de hemställanden rörande arbetslösheten

och arbetslöshetsförsäkring, som antagits i Washington nästföregående

november,» vilken fråga upptagits såsom andra punkten på

dagordningen för konferensens sammanträde i Genua,

ävensom bestämt att dessa förslag skola avfattas i form av

ett förslag till internationell konvention,

antager följande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i delen om arbetet

av traktaten i Versailles den 28 juni 1919, traktaten i St. Germain

den 10 september 1919, traktaten i Neuilly den 27 november 1919 och

traktaten i Le Grand Trianon den 4 juni 1920.

§ 1.

Med »sjöman» förstås vid tillämpning av denna konvention en var,

vilken såsom medlem av besättningen är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart,

med undantag likväl av befälet.

§ 2.

Arbetsförmedling för sjömän må icke, av vare sig enskild person,

bolag eller annat företag, bedrivas såsom »handel» i förvärvssyfte. Ej

heller må i något fall anskaffande av anställning föranleda utbetalande

från sjömännens sida av något slag av gottgörelse, direkt eller indirekt, åt

någon enskild person, bolag eller annat företag.

I varje land skall lagen stadga straff för överträdelse av bestämmelserna

i denna paragraf.

§ 3.

Utan hinder av bestämmelserna i § 2 äger regeringen medgiva enskild

person, bolag eller annat företag, som för närvarande i förvärvssyfte

förmedlar arbete åt sjömän, att tills vidare fortsätta samma verksamhet,

under villkor likväl, att verksamheten, till skyddande av samtliga

vederbörandes rätt, underkastas regeringens kontroll.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

vidtaga alla erforderliga åtgärder för att snarast möjligt avskaffa den i

förvärvssyfte bedrivna arbetsförmedlingen för sjömän.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

§ 4.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att

ett effektivt och mot behoven svarande system av avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter

för sjömän inrättas och upprätthålles.

Detta system må inrättas och upprätthållas:

1) antingen av representativa sammanslutningar av redare och

sjömän, verkande i förening under kontroll av en central myndighet,

2) eller, i saknad av dylik samverkan, av staten själv.

Dessa arbetsförmedlingsanstalters verksamhet skall ledas av personer,

som äga praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden.

Där arbetsförmedlingsanstalter av olika typer förefinnas, skola åtgärder

vidtagas för att samordna deras verksamhet på nationell grundval.

§ 5.

Det skall upprättas kommittéer, bestående av lika antal representanter

för redare och sjömän, vilka skola höras i alla frågor, som röra

arbetsförmedlingsanstalternas verksamhet.

Varje lands regering äger meddela närmare föreskrifter angående

nämnda kommittéers befogenhet, särskilt med hänsyn till rätten att välja

ordförande utom kommitténs medlemmar, underkastelsen under statens

kontroll samt rätten att mottaga bistånd från personer, som intressera sig

för sjömännens välfärd.

§ 6.

Vid arbetsförmedlingen skola sjömännen äga att fritt välja fartyg

och redarna att fritt välja besättning.

§ 7.

Sjömännens anställningsavtal skall innehålla alla nödiga garantier

till skyddande av samtliga parter, och skall sjömannen såväl före som

efter avtalets undertecknande beredas lämpligt tillfälle att granska detsamma.

§ 8.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall tillse, att

de anordningar för arbetsförmedling, som föreskrivits i konventionen,

göras tillgängliga, i fall av behov genom offentliga anstalter, för sjömän

från samtliga de länder, vilka ratificera konventionen, under förutsättning

likväl att arbetsförhållandena äro väsentligen de samma.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

§ 9.

Det tillkommer varje land att avgöra, huruvida anordningar liknande

dem, som föreskrivits i denna konvention, skola vidtagas beträffande

däcks- och maskinbefäl.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, åligger att meddela

internationella arbetsbyrån alla tillgängliga upplysningar, statistiska eller

andra, rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsförmedlingsanstalternas

verksamhet beträffande dem.

Internationella arbetsbyrån har att, efter överenskommelse med regeringarna

och vederbörande organisationer i varje land, samordna de

olika ländernas system för arbetsförmedling för sjömän.

§ 11.

Varje medlem av internationella ai''betsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa den på dem av sina

kolonier, besittningar och protektorat, vilka icke hava full självstyrelse,

detta dock under följande förbehåll:

a) att konventionens bestämmelser ej med hänsyn till de lokala

förhållandena äro omöjliga att tillämpa,

b) att de ändringar, som måste vidtagas för konventionens anpassning

efter de lokala förhållandena, låta sig införas i densamma.

Varje medlem skall till internationella arbetsbyrån meddela det

beslut, som den fattar med avseende å varje av sina kolonier, besittningar

och protektorat, vilka icke ha full självstyrelse.

§ 12.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola i enlighet

med bestämmelserna i del XIII av traktaten i Versailles den 28 juni

1919, traktaten i St. Germain den 10 september 1919, traktaten i Neuilly

den 27 november 1919 och traktaten i Le Grand Trianon den 4

juni 1920, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av honom

inregistreras.

§ 13.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerat^ hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmar av internationella

arbetsorganisationen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

§ 14.

Denna konvention skall träda i kraft den dag, sådan notifikation,

som nyss nämnts, verkställts av nationernas förbunds generalsekreterare,

men skall endast vara bindande för de medlemmar, som låtit inregistrera

sin ratifikation hos sekretariatet. Därefter träder konventionen i kraft •

beträffande varje annan medlem den dag, dennes ratifikation inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 15.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 14 förbinder

sig varje medlem, som ratificerar denna konvention, att bringa dess bestämmelser

i verkställighet senast den 1 juli 1922 och att vidtaga erforderliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 16.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, kan, sedan fem

år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förhunds generalsekterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den inregistrerats å sekretariatet.

§ 17.

Internationella arbetsbyråns styrelse skall minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions

tillämpning och skall taga i övervägande, huruvida på konferensens dagordning

bör upptagas frågan om revision av eller ändringar i konventionen.

§ 18.

De franska och engelska texterna skola båda äga vitsord.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Behandlingen av Genua-konferensens beslut.

I fråga om behandlingen av de olika å Genua-konferensen antagna

konventionsförslag och hemställanden, vilka samtliga den 15 nästlidna

januari remitterats till delegationen, har delegationen i detta sammanhang

ansett sig böra anföra följande. Kommerskollegium, lantbruksstyrelsen

och socialstyrelsen, med vilka delegationen samrått i ämnet, ha

beträffande sina respektive verksamhetsområden biträtt vad delegationen

.sålunda yttrar.

Hemställandet angående begränsning av arbetstiden inom fisherihanteringen

(7) åsyftar reglering av arbetstiden inom ett verksamhetsområde,

som erbjuder särskilt stora svårigheter för en dylik åtgärd. Fisket är

nämligen i hög grad beroende av växlande och oförutsebara förhållanden

såsom väderleken och fiske tillgången. När-omständigheterna äro gynnsamma,

måste arbetet utan hinder av schablonmässiga begränsningar få

fortgå till utnyttjande av nämnda omständigheter — dessemellan kan

arbetet få ligga nere långa tider. En ordnad vaktindelning såsom inom

sjömansyrket låter sig svårligen genomföra, enär utrymmesförhållandena

ombord icke medgiva den därför erforderliga ökningen av arbetarantalet.

Någon effektiv kontroll över en lagstadgad arbetstidsreglerings iakttagande

.skulle knappast kunna upprätthållas. Härtill kommer, att fiskebåtarnas

besättningar i stor utsträckning ha andel i fångsten, vilket

skulle medföra, att de, även där de verkligen vore att anse såsom arbetare,

i många fall ej skulle ha något intresse för en lagstiftning av

här ifrågasatta innebörd. Slutligen lär fisket vanligen bedrivas med så

pass knappt ekonomiskt utbyte, att även en försiktig reglering av arbetstiden

skulle medföra betänkliga ekonomiska verkningar.

Vid utarbetande av lagarna om arbetstidens begränsning och om

arbetstiden å svenska fartyg har man även funnit sig nödsakad att från

dessa lagars tillämpning undantaga fiske. Sannolikt torde emellertid

dessa lagar och särskilt den senare av dem komma att indirekt i viss

mån verka begränsning av arbetstiden inom facket.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (Nr 361.) 19

Genua
konferen
sen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Med hänsyn till vad här anförts, synes förevarande hemställan ej

skäligen kunna leda till någon åtgärd från statsmakternas sida.

Hemställandet angående begränsning av arbetstiden i inre sjöfart (II)

går i första rummet ut på att, med tillbörlig hänsyn tagen till de säregna

förhållandena i varje land, införa 8 timmars arbetsdag och 48 timmars

arbetsvecka inom nämnda verksamhetsområde. Såsom bekant är

Sverige ett av de få länder, som — genom lagen om arbetstiden å

svenska fartyg — genomfört lagstadgad begränsning av arbetstiden inom

sjöfarten, och gäller denna begränsning jämväl den inre farten. Visserligen

motsvarar berörda arbetstidsreglering icke nyss angivna mått för

arbetstiden, men lär den få anses gå så långt, som hänsynen till de

faktiska förhållandena funnits skäligen medgiva.

Kravet i hemställandets fjärde punkt på fastställande av åtskillnaden

mellan inre och yttre sjöfart torde knappast ha något egentligt

skäl för sig beträffande vårt land, då detta ju, såsom nyss omnämnts,

har lagstadgad begränsning av sjöfolkets arbetstid i såväl inre som yttre

fart. Emellertid gör lagen om arbetstiden å svenska fartyg, om ej formellt

så dock reellt, en dylik åtskillnad, i det den uppställer i viss mån

olika bestämmelser för arbetstiden, allt efter som fartygets resa under

vanliga förhållanden kräver högst 12 timmars oavbruten gång eller

längre tid.

Anmärkas bör måhända med hänsyn till kravet på samverkan med

vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, att merberörda lag

om arbetstiden å svenska fartyg utarbetats inom en sakkunnigberedning,

innefattande representanter för nämnda organisationer, samt att dessa

organisationer därefter avgivit yttranden över det sålunda utarbetade

förslaget. .

Vidare åsyftar förevarande hemställan att genom avtal mellan

olika stater, vilka ha områden vid vattendrag, som gemensamt begagnas

av deras fartyg, få till stånd en enhetlig reglering enligt förut berörda

normer av arbetstiden inom sjöfarten å dessa vattendrag. Uppenbarligen

har man vid uppställande av detta krav förnämligast haft i åtanke

de segelbara floderna, t. ex. Rhen och Donau, som genomflyta flera

staters områden. Vad Sverige beträffar förefinnes knappast några motsvarande

förhållanden.

Beträffande hemställandets sista punkt anser sig delegationen ej

kunna underlåta påpeka, att däri uttryckta krav redan synes vara väsentligen

tillgodosett genom § 405 st. 6 i fredsfördraget i Versailles,

vari föreskrives, att i fråga om en av arbetsorganisationens konferens

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

antagen hemställan organisationens medlemmar skola underrätta nationernas

förbunds generalsekreterare om vidtagna åtgärder — internationella

arbetsbyrån, som ju tillhör nationernas förbunds institutioner, skall

väl beredas kännedom om dylika underrättelser.

Såsom nv det anförda torde framgå, kan delegationen ej finna förevarande

hemställan böra giva anledning till några åtgärder.

Hemställandet angående åvägabringande i olika länder av sjömanslagar

{111) är redan, vad Sverige angår, på god väg att förverkligas.

Den kommitté, som tillsatts för sjölagens revision, har nämligen funnit

sig föranlåten att ur sjölagen utbryta och till en särskild författning,

benämnd sjömanslag, sammanföra de bestämmelser, som ba till ändamål

att reglera sjömännens rättsliga ställning. Ett preliminärt förslag till

sådan lag har redan varit underkastat vederbörande myndigheters in. fl.

institutioners granskning, och lär kommittén komma att inom kort avgiva

förnyat, slutligt förslag i ämnet. Då detta lagstiftningsarbete bedrives

under samverkan med motsvarande arbeten i Norge och Danmark,

torde detsamma få anses i särskilt hög grad ägnat att tillgodose syftet

med förevarande hemställan. Någon särskild åtgärd med anledning ''av

denna hemställan torde sålunda ej kunna ifrågakomma.

Beträffande hemställandet angående arbetslöshetsförsäkring för sjömän

(F) synes detsamma åtminstone ej för närvarande böra giva anledning

till någon åtgärd, då frågan om sådan arbetslöshetsförsäkring torde

vara inbegripen i det uppdrag, som meddelats den s. k. socialförsäkringskommittén.

De återstående av bär ifrågavarande beslut av Genua-konferensen

eller de tre förslagen till konventioner angående respektive fastställande

av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss {IV), ersättning för

arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande {VI) och arbetsförmedling för

sjömän {VII) ha ej ännu varit föremål för någon mera ingående behandling

av delegationen.

Sedan delegationen haft tillfälle att underkasta förslagen en närmare

prövning, skall delegationen inkomma med yttranden rörande desamma.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bilaga.

Originaltexterna till de å Genua-konferensen antagna konventionsförslag

och hemställanden.

Recommendation tendant å limiter les

heures de travail dans 1’industrie de la

péche..

La Conférence Générale de reorganisation

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau International

du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives aux »Conditions

d’application aux marins de

la Convention faite å Washington au

mois de novembre dernier, et ayant

pour objet de limiter ä 8 heures

{>ar jour et 48 heures par semaine

e nombre des heures de travail dans

toutes les entreprises industrielles,

et notamment dans les entreprises

de transport par mer et, sous conditions

ä définir, par voie d’eau intérieure.

Répercussion sur les effeetifs

a bord et sur 1’application des réglements

concernant le logement et l’hygiéne»,

question formant le premier

oint de l’ordre du jour de la session

e la Conférence tenue å Génes, et

Aprés avoir décidé de rédiger ees

propositions sous forme de recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail,

Recommendation concerning the limitation

of hours of work in the fishing

industry.

The General Conference of the International

Labour Organisation of the

League of Nations,

Having been convened åt Genoa

by the Governing Body of tbe International

Labour Office, on the

15th day of June, 1920, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »Application to seamen of the

Convention drafted åt Washington,

last November, limiting the hours

of work in all industrial undertakings,

ineluding transport by sea and,

under conditions to be determined,

transport by inland waterways, to 8

hours in the day and 48 in the weeb.

Consequential effeets as regards maning

and the regulations relating to

accomodation and health on board

ship», which is the first item in the

agenda for the Genoa meeting of the

Conference, and

Having determined that these proposals''

snäll take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the International

Labour Organisation for con
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie

relative au Travan du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de

Saint-Germain du 10 septembre 1919, du

Traité de Neuilly du 27 novembre 1919,

et du Traité du Grand Trianon du 4 iuin

1920:

Considérant la déclaration contenue

dans les Traités de Paix et aux termes

de laquelle toutes les communautés industrielles

devraient s’efforcer d’adopter,

autant que les circonstances spéciales dans

lesquelles elles pourraient se trouver le

permettraient, »la journée de huit heures

ou la semaine de quarante-huit beures

comme but å atteindre partout ou il n’a

pas encore été obtenu», la Conférence Internationale

du Travail recommande que

chaque Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail adopte une législation

limitant en ce sens les beures de

travail de tous les travailleurs employés

dans 1’industrie de la pécbe, avec les

clauses spéciales nécessaires pour faire

face aux conditions particuliéres å cette

industri en cbaque pays; et que, pour

la préparation de cette législation, cbaque

Gouvernement consulte les organisations

patronales et les organisations ouvriéres

intéressées.

sideration witb a view to effect being

given to it by national législation or

otberwise, in accordance witb tbe Labour

Part of tbe Treaty of Versailles of 28

June, 1919, of tbe Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of tbe Treaty

of Neuilly of 27 November, 1919, and of

tbe Treaty of tbe Grand Trianon of 4

June, 1920:

.In view of tbe déclaration in tbe Treaties

of Peace tbat all industrial communities

sbould endeavour to adopt, so far

as tbeir special circumstances will permit,

»an eigbt-bours’ day or a forty-eigbt

bours’ week as tbe standard to be aimed

åt wbere it bas not already been attained»,

tbe International Labour Conference

recommends tbat eacb Member of the International

Labour Organisation enact

législation limiting in tbis direction the

bours of work of all workers employed

in tbe fisbing industry, with such special

provisions _ as may be necessary to meet

tbe conditions peculiar to tbe fishing industry

in eacb country; and tbat in

framing such législation eacb Government

consult with tbe organisations of employers

and tbe organisations of workers

concerned.

II.

Recommandation tendant ii limiter les

lieures de travail dans la navigation

intérieure.

La Conférence Générale de 1’Organisation

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau International

du Travail, le 15 Juin 1920,

Recommendation concerning the Imitation

of liours of work in inland

navigation.

Tbe General Conference of tbe International

Labour Organisation of the

League of Nations,

Having been convened åt Genoa

by the Governing Body of tbe International

Labour Office on the 15th

day of June, 1920, and

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives aux »Conditions

d’application anx marins de

la Convention faite ä Washington au

mois de novembre dernier, et ayant

pour objet de limiter ä 8 heures par

jour et 48 heures par semaine le

nombre des heures de travail dans

toutes les entreprises industrielles,

et notamment dans les entreprises de

transport par mer et, sous conditions

å déiinir, par voie d’eau intérieure;

répercussion sur les effectifs ä bord

et sur 1’application des réglements

concernant le logement et l’hygiéne»,

question formant le premier point de

l’ordre du jour de la session de la

Conférence tenue ä Génes, et

Apres avoir décidé de rédiger ees

propositions sous forme de recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie

relative au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de SaintG-ermain

du 10 septembre 1919, du Traité

de Neuilly du 27 novembre 1919, et du

Traité du Grand Trianon "du 4 juin 1920:

Considérant la déclaration contenue

dans les Traités de Paix et aux termes

de laquelle toutes les communautés industrielles

devraient s’efforcer d’adopter,

autant que les circonstances spéciales dans

lesquelles elles pourraient se trouver le

permettraient, »la journée de huit heures

ou la semaine de quarante-huit heures

comme but å atteindre partout ou il n’a

pas encore été obtenu,» la Conférence Internationale

du Travail recommande:

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »Application to seamen of the

Convention drafted åt Washington,

last November, limning the ho urs of

work in all industrial undertakings,

ineluding transport by sea and, under

conditions to be determined,

transport by inland waterways, to

8 hours in the day and 48 in the week.

Consequential eflécts as regards mattning

and the regulations relating to

accommodation and health on board

ship», which is the first item in the

agenda for the Genoa meeting of the

Conference, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a recommendation,

adopts the following Recommendation, to

be submitted to the Hembers of the International

Labour Organisation for konsideration

with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance with the Labour

Part of the Treaty of Versailles of 28

June, 1919, of the Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of the Treaty of

Neuilly of 27 November, 1919, and of

the Treaty of the Grand Trianon of 4

June, 1920:

In view of the déclaration in the Treaties

of Peace that all industrial communities

should endeavour to adopt, so

far as their special circumstances will

permit, »an eight hours’ day or a fortyeight

hours’ week as the standard to be

aimed åt where it has not already been

attained,» the International Labour Conference

recommends:

L I.

Que chaque Membre de 1’Organisation That each Member of the International

Internationale du Travail établisse, s’il Labour Organisation should, if it has not

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

ne l’a déjå fait une législation limitant,

conformément ä cette déclaration incluse

dans les Traités de Paix, les heures de

travail pour les personnes employées dans

la navigation intérieure; que cette législation

prévoie telles dispositions spéciales

qui pourraient étre rendues nécessaires

par les conditions exceptionelles, soit climatériques

soit industrielles, afférentes ä

la navigation intérieure de chaque pays;

et qu’elle soit établie aprés consultation

des organisations patronales et des organisations

ouvriéres intéressées.

II.

Que les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail dont les territoires

sont riverains de cours d’eau qui sont

utilisés en commun par leurs bateaux,

concluent entre eux des accords en vue

de limiter, conformément å la déclaration

précitée, les heures de travail des personnes

employées dans la navigation intérieure

sur les eaux dont il est question

ci-dessus, aprés consultation des organisations

patronales et des organisations

ouvriéres intéressées.

III.

Que de telles législations nationales et

de tels accords entre pays riverains s’inspirent

autant que possible des principes

généraux du Projet de Convention concernant

les heures de travail adopté par

la Conférence Internationale du Travail

ä Washington, tout en tenant compte

des conditions, climatériques ou autres,

spéciales aux différents pays intéressés. IV.

IV.

Que, pour 1’application de cette Recommandation,

chaque Membre de l''Oranisartion

Internationale du Travail étalisse,

en ce qui le concerne, aprés consultation

des organisations patronales et

des organisatidns ouvriéres intéressées, la

already done so, enact législation limning

in the direction of the above déclaration

in the Treaties of Peace the hours of

work of workers employed in inland navigation,

with such special provisions as

may be necessary to meet the climatic

and industrial conditions peculiar to inland

navigation in each country, and

after consultation with the organisations

of employers and the organisations of

workers concerned.

II.

That those Members of the International

Labour Organisation whose territories

are riparian to waterways which are

used in common by their boats should

enter into agreements for limiting in the

direction of the aforesaid déclaration, the

hours of work of persons employed in

inländ navigation on such waterways,

after consultation with the organisations

of employers and the organisations of

workers concerned.

III.

That such national législation and such

agreements between riparian countries

should follow as far as possible the general

lines of the Draft Convention concerning

hours of work adopted by the

International Labour Conference åt Washington,

with such exceptions as may be

necessary for meeting the climatic or

other special conditions of the countries

concerned.

IY.

That, in the application of this Recommendation,

each Member of the International

Labour Organisation should

determine for itself, after consultation

with the organisations of employers and

the organisations of workers concerned,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

distillation entre la navigation intérieure

et la navigation maritime, et communique

ses décisions å ce sujet au Bureau International

du Travail.

Y.

Que chaque Membre de 1’Organisation

Internationale du Travail adresse au Bureau

International du Travail, dans un

délai de deux ans apres la, clöture de la

Conférence de Génes, un rapport sur les

mesures prises en exécution de la présente

Recommandation.

what is inland navigation as distinguished

from maritime navigation, and should

communicate its determination to the International

Labour Office.

V.

That each Member of the International

Labour Organisation should report to the

International Labour Office, within two

years after the adjournment of the Genoa

Conference, the progress which it has

made in the direction of this Recommendation.

III.

Recommandation concernant 1’établissement

de statuts nationaux des

marins.

La Conférence Générale de 1’Organisation

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau International

du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives ä ^Examen

de la possibilité d’établir un

statut International des marins,» question

formant le quatriéme point de

l’ordre du jour de la session de la

Conférence tenue ä Génes, et

Apres avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous forme

d’une recommandation,

adopte la Recommandation ci-aprés, qui

sera soumise k 1’examen des Membres de

Organisation Internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

Recommeudation concerning tlie establisbment

of national seamen’s codes.

The General Conference of the International

Labour Organization of the League

of Nations,

Having been convened åt Genoa

by the Governing Body of the International

Labour Office, on the 15th

day of June, 1920, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regarn to a

»Consideration of the possibility of

drawing up an International Seamen’s

Code,» which is the fourth item in the

agenda for the Genoa meeting of the

Conference, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a recommendation.

adopts the following Recommendation,

to De submitted to the Hem hers of the

International Labour Organization for

consideration with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance with the Labour

Part of the Treaty of Versailles of 28

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

du 28 juin 1919, du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919, du Traité

de Neuilly du 27 novembre 1919, et du

Traité du Grand Trianon du 4 juin 1920:

La Conférence Internationale du Travail

considérant que, par une codification

claire et systématique des lois nationales

de chaque pays, les marins du nionde

entier, qu’ils soient employés ä bord de

navires appartenant ä leur propre pays

ou å un pays étranger, pourront mieux

oonnaitre leurs droits et leurs devoirs, et

considérant que cette codification avancera

et facilitera 1’établissement d’un Statut

International des Marins, recommande ä

chacun des Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail de procéder å

1’incorporation, dans un statut des marins,

de toutes ses lois et réglementations relatives

aux marins considérés comme tels.

June, 1919, of tbe Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of the Treaty of

Neuilly of 27 November, 1919, and of

treaty of the Grand Trianon of 4 June,

1920:

In order that, as a result of the clear

and systematic codification of the national

law in each country, the seamen of

the world, wether engaged on ships of

their own or foreign countries, may have

a better comprehension of their rights

and obligations, and in order that the

task of establishing an International Seamen’s

Code may be advanced and facilitated,

the International Labour Conference

recommends that each Member of

the International Labour Organisation

undertake the embodiment in a seamen’s

code of all its laws and regulations

relating to seamen in their activities

as such.

IT.

Projet de convention fixant l’åge minimum

dimission des enfants au travail

maritime.

La Conférence Générale de l’Organisation

Internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau International

du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives aux »Conditions

d’application aux marins de

la Convention faite å Washington en

novembre dernier å l’effet d’interdire

1’admission au travail des enfants

agés hde moms de 14 ans», question

formant le troisiéme point de l’ordre

du jour de la session de la Conférence

tenue å Génes, et

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

Draft convention fixing the minimum

age for admission of children to employment

åt sea.

•

The General Conference of the International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Genoa by

the Governing Body of the International

Labour Office, on the 15th day

of June, 1920, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »Application to seamen of the

Convention adopted åt Washington

last november prohibiting the employment

of children under 14 years of

age», which is the third item in the

agenda for the Genoa meeting of the

Conference, and

1 sand. 307 höft. (Nr 361.) 20

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Apres avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sons forme

d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

å ratifier par les Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain

du 10 septembre 1919, du Traité de

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité

du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,

le terme »navire» doit étre entendu

de tous les bateaux, navires ou bätiments,

quels qu’ils soient, de propriété

publique ou privée, effeetuant une navigation

maritime, å 1’exclusion des navires

de guerre.

Article 2.

Les enfants de moms de quatorze ans

np peuvent étre employés au travail å

bord des navires, autres que ceux sur lesuels

sont seuls employés les membres

’une méme famille.

Article 3.

Les dispositions de 1’Article 2 ne s’appliqueront

pas au travail des enfants sur

les bateaux-écoles, ä la condition que ce

travail soit approuvé et surveillé par

1’autorité publique.

Article 4.

Dans le but de permettre le contröle

de 1’application des dispositions de la

présente Convention, tout capitaine ou

patron devra tenir un registre d’inscription

ou un role d’équipage mentionnant

toutes les personnes de moms de seize

ans employées å bord, avec Pindication

de la date de leur naissance.

Having determined tbat these proposals

shall take tbe form of a draft

international convention,

adopts tbe following Draft Convention

for ratification by tbe Members of tbe

International Labour Organisation, in

accordance witb tbe Labour Part of tbe

Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of tbe

Treaty of St. Germain of 10 September,

1919, of the Treaty of Neuilly of 27 November,

1919, and of the Treaty of tbe

Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

For tbe purpose of tbis Convention, tbe

term »vessel» ineludes all sbips and boats,

of any nature whatsoever, engaged in

maritime navigation, whether publicly or

privately owned; it exeludes ships of war.

Article 2.

Cbildren under the age of fourteen years

sball not be employed or work on vessels,

otber tban vessels upon wbicb only members

of tbe same family are employed.

Article 3.

The provisions of Article 2 shall not

apply to work done by cbildren on schoolsnips

or training-sbips, provided that sucb

work is approved and supervised byvpublic

autbority.

Article 4.

In order to facilitate tbe enforcement

of tbe provisions of tbis Convention, every

shipmaster sball be required too keep a

register of all persons under tbe age of

sixteen years employed on board bis vessel,

or a list of them in tbe articles of

agreement, and of tbe dates of tbeir

birtbs.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Article 5.

Tout Membre de reorganisation Internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage ä l’appliquer k

celles de ses colonies ou possessions ou å

ceux de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sous les

réserves suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision

en ce qui concerne cbacune de ses colonies

ou possessions ou chacun de ses protectorats

ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 6.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain

du 10 septembre 1919, du Traité de

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité

du Grand Trianon du 4 juin 1920, seront

communiquées au Secrétaire Général de

la Société des Nations et par lui enregistrées.

Article 7.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de l’Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au Sécrétariat,

le Secrétarie Général de la Société

des Nations notifiera ce fait å tous

les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail.

Article 8.

La présente Convention entrera en vigueur

k la date ou cette notification aura

été efféctuée par Je Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

Article 5.

Each Member of the International Labour

Organisation which ratifies this Convention

engages to apply it to its colonies,

protectorates, and possessions which

are not fully self-governing:

(ia) Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable

or

(6) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the International

Labour Office the action taken in

respect to each of its colonies, protectorates,

and possessions which are not fully

self-governing.

Article 6.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, of the Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of the Treaty

of Neuilly of 27 November, 1919, and of

the Treaty of the Grand Trianon of 4

June, 1920, shall be communicated to the

Secretary-General of the League of Nations

for registration.

Article 7.

As soon as the ratifications of two Members

of the International Labour Organisation

have been registred with the Seeretariat,

the Secretary General of the

League of Nations shall so notify all the

Members of the International Labour Organisation.

Article 8.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, but it shall then be

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

suite, cette Convention entrera en vigueur

au regard de tout autre Membre ä la date

ou la ratification de ce Membre aura été

enregistrée au Secretariat.

Aiiticle 9.

Sous réserve des dispositions de 1’artide

8, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dispositions

au plus tard le ler juillet 1922,

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 10.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années apres la date

de la mise en vigueur initiale de la Convention,

par un aete communiqué au Secrétaire

Général de la Société des Nations

et par lui enregistré. La dénonciation ne

prendra effet qu’une . année apres avoir

été enregistrée au Secrétariat.

Article 11.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moins

une Ibis par dix années, présenter å la

Conférence Générale un rapport sur l’aplication

de la présente Convention et

écidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la revision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 12.

Les textes francais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

1’autre.

binding only upon tbose Members wbich

have registered their ratifications with

the Secretariat. Thereafter this Convention

will come into force for any other

Member åt the date on which its ratification

is registered with the Secretariat.

Article 9.

Subject to the provisions of Article 8,

each Member which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions into

operation not later than 1 July, 1922,

and to take such action as may be necessär

to make these provisions effeetive.

Article 10.

A Member which has ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of ten years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Secretary

General of the League of Nations for

registration. Such denunciation shall not

take effeet until one year after the date

on which it is registered with the Secretariat.

•Article 11.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the General Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider the desirability

of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision or

modification.

Article 12.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

V.

Recommendation concernaiit 1’assurance

des marins contre le chömage.

La Conférence Générale de l’Organisation

Internationale du travail de la Société

des Nations,

Convoquée å Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau International

du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adop ter diverses

propositions relatives au »Contröle

des conditions d’engagement des marins;

placement; conditions d’application

aux marins de la Convention et

des Reconmiendations faites ä Washington

au niois de novembre dernier

au sujet du chömage et de 1’assurance

contre le chömage», question forman!

le deuxiéine point de l’ordre du jour

de la session de la Conférence tenue

ä Grénes, et

Apres avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous forme

de recommendation,

adopte la Recommendation ci-aprés, qui

sera soumise å 1’examen des Membres de

1’Organisation Internationale du Travail

en vue de lui faire porter effet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de St. Germain

du 10 septembre 1919, du Traité de

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité

du''Grand Trianon du 4 juin 1920:

La Conférence Générale, dans le but

d’assurer aux marins 1’application de la

Jipme partie de la Recommendation relative

au chömage adoptée å Washington

le 28 novembre 1919, recommande que

cbaque Membre de l’Organisation Internationale

du Travail organise pour les

Recommendation concerning unemployment

insurance för seamen.

The General Conference of tbe International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Genoa by

tbe Governing Body of tbe International

Labour Office, on tbe 15th day

of June, 1920, and

Having decided upon tbe adoption

of certain proposals witb regard to

tbe »Supervision of artides of agreement.

Provision of facilities for linding

employment for seamen. Application

to seamen of the Convention and

Recommendations adopted åt Washington

in November last in regard

to unemployment and unemployment

insurance», which is the second item

in the agenda for tbe Genoa meeting

of tbe Conference, and

Having determined tbat tbese proposals

snäll take tbe form of a recommendation,

adopts tbe following Recommendation, to

be submitted to tbe Members of tbe International

Labour Organisation for consideration

with a view to effeet being

given to it by national legislation or

otherwise, in accordance witb tbe Labour

Part of tbe Treaty of Versailles of 28

June, 1919, of the Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of tbe Treaty of

Neuilly oi 27 november, 1919, and of tbe

Treaty of tbe Grand Trianon of 4 June,

1920:

Tbe General Conference, witb a view

to securing tbe application to seamen of

Part III of the Recommendation concerning

Unemployment adopted åt Washington

on 28 november, 1919, recommends

that eacb Member of the International

Labour Organisation sbould establish for

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

marins un systéme effectif d’assurance

contre le chomage résultant de naufrage

ou de toute autre cause, soit au moyen

d’un régime d’assurance gouvernementale,

soit au moyen de subventions accordées

par le Gouvernement aux organisations

professionelles dont les statuts prévoient

en faveur de leurs membres le paiement

d’indemnités de chomage.

seamen an effective system of insurance

against unemployment arising out of shipwreck

or any other cause, either by means

of Government insurance or by means of

Government subventions to industrial organisations

wbose rules provide for tbe

payment of benefits to their unemployed

members.

VI.

Projet de convention eoncernant 1’in- Draft convention concerning unemdenmité

de chomage en cas de perte ployment indemnity in case of loss or

par naufrage. foundering of the slup.

La Conférence Générale de 1’Organisation

Internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau International

du Travail, le 15 juin 1920,

Aprés avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives au »Contröle

des conditions d’engagement des marins;

placement; conditions d’application

aux marins de la Convention et

des Recommandations faites ä Washington

au mois de novembre dernier

au sujet du chomage et de 1’assurance

contre le chomage,» question forman!

le deuxiéme point de l’ordre du jour

de la session de la Conférence tenue

å Génes, et

Aprés avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

ä ratifier par les Membrés de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain

du 10 septembre 1919, du Traité de

The General Conference of the International

Labour Organisation of the

League of Nations,

Having been convened åt Genoa

by the Governing Body of the International

Labour Office, on the 15th

day of June, 1920, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to

the »Supervision of artides of agreement.

Provision of facilities for linding

employment for seamen. Application

to seamen of the Convention

and Recommendations adopted åt

Washington in November last in

regard to unemployment and unemployment

insurance,» which is the

second item in the agenda for the

Genoa meeting of the Conference, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a draft

international convention,

aclopts the following Draft Convention

for ratification by the Members of the

International Labour Organisation, in

accordance with the Labour Part of the

Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of

the Treaty of St. Germain of 10 September,

1919, of the Treaty of Neuilly of 27

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Neuilly du 27 novembre 1919, et du Traité

du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour 1’application de la présente Convention,

le terme »marins» est applicable

å toutes les personnes employées ä bord

de tout navire effectuant une navigation

maritime.

Pour 1’application de la présente Convention,

le terme »navire» doit étre entendu

de tous les bateaux, navires ou

båtiments, quels qu’ils soient, de propriété

publique ou privée, effectuant une navigation

maritime, ä 1’exclusion des navires

de guerre.

Article 2.

En cas de perte par naufrage d’un

navire quelconque, 1’armateur, ou la personne

avec laquelle le marin a passé un

contract pour servir & bord du navire,

devra payer ä chacun des marins employés

sur ce navire une indemnité pour faire

face au chömage résultant de la perte

par naufrage du navire.

Cette indemnité sera payée pour tous

les jours de la période effective de chömage

du marin au taux du salaire payable

en vertu du contract, mais le montant

total de 1’indemnité payable ä cbaque

marin en vertu de la présente Convention

pourra étre limité å deux mois de salaire.

Article 3.

Ces indemnités jouiront des mémes

priviléges que les arrérages de salaires

gagnés pendant le service, et les marins

pourront avoir recours pour les recouvrer

aux mémes procédés que pour ces arrérages.

Article 4.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifie Ja présente

Convention s’engage ä 1’appliquer

å celles de ses colonies ou possessions ou

å ceux de ses protectorats qui ne se

gouvernent pas pleinement eux-mémes,

sous les réserves suivantes:

November, 1919, and of the Treaty of the

Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

För the purpose of this Convention,

the term »seamen» includes all persons

employed on any vessel engaged in

maritime navigation.

For the purpose of this Convention,

the term »vessel» includes all ships and

boats, of any nature whatsoever, engaged

in maritime navigation, whether publicly

or privately owned; it excludes ships of

war.

Article 2.

In every case of loss or foundering of

any vessel, the owner or person with

wnom the seaman has contracted for

service on board the vessel shall pay to

each seaman employed thereon an indemnity

against unemployment resulting from

such loss or foundering.

This indemnity sFall be paid for the

days during which the seaman remains

in fact unemployed åt the same rats as

the wages payable under the contract,

b ut the total indemnity payable under

this Convention to any one seaman may

be limited to two months’ wages.

Article 3.

Seamen shall have the same remedies

for recovering such indemnities as they

have for recovering arrears of wages

earned during the service.

Article 4.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies this

Convention engages to apply it to its

colonies, protectorates and possessions

which are not fully self-governing:

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

(a) Que les dispositions de la (konvention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires ponr adapter la (konvention

aux conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier an Bureau

International du Travail sa décision en

ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou chacun de ses protectorats

ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 5.

Les ratifications officielles de la présente

Convention dans les conditions prévues ä

la Partie XIII du Traité de Versailles

du 28 juin 1919, du Traité de SaintGermain

du 10 septembre 1919, du Traité

de Neuilly du 27 novembre 1919, et du

Traité du Grand Trianon du 4 juin 1920,

seront communiquées au Secrétaire Général

de la Société des Nations et par lui

enregistrées.

Article 6.

Aussitot que les ratifications de deux

Membres de ^Organisation Internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait å tous

les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail.

Article 7.

La présente Convention entrera en

vigueur ä la date ou cette notification

aura été effectuée par le Secrétaire Général

de la Société des Nations; elle ne liera

?[ue les Membres qui auront fait enregistrer

eur ratification au Secrétariat. Par la

suite, la présente Convention entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre,

å la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

(a) Except where owing to the local

conditions its provisions are inapplicable;

or

(b) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member sball notify to the International

Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protectorates

and possessions which are not .

fnlly self-governing.

Article 5.

The formal ratifications of this Convention,

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles

of 28 June, 1919, of the Treaty of St.

Germain of 10 September, 1919, of the

Treaty of Neuilly of 27 November, 1919,

and of the Treaty of the Grand Trianon

of 4 June, 1920, shall be communicated

to the nSecretary-General of the League

of Nations for registration.

Article 6.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary General of

the League of Nations shall so notify all

the Members of the International Labour

Organisation.

Article 7.

This Convention shall come into force

åt the date on which such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, and it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this Convention

will come into force for any other

Member åt the date on which its ratification

is registered with the Secrétariat.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Article 8.

Sous réserve des dispositions de 1’article

7, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dispositions

au plus tand le ler juillet 1922,

et å prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer ä 1’expiration

d’une période de cinq années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un acte communiqué au

Secrétaire Général de la Société des

Nations et par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’nne anDée apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moms

une fois par dix années, présenter å. la

Conférence Générale un rapport sur

1’application de la présente Convention et

décidera s’il y a lieu d’inscrire ä l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la revision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 11.

Les textes franqais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

1’autre.

Article 8.

Subject to the provisions of Article 7,

each Member which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions into

operation not later tban 1 July, 1922,

and to take such action as may be

necessary to make these provisions effective.

Article 9.

A Member which has ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of tive years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Secretary

General of the League of Nations for

registration. Such denunciation shall not

take effect until one year after the date

on which it is registered with the Secretariat.

Article 10.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the Genera^ Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider the desirability

of placing on the agenda of the

Conference the question of its revision

or modification.

Article 11.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

VII.

Projet de convention concernant le Kraft convention för establishing faciliplaceinent

des marins. ties for linding employment for seamen.

La Conférence Générale de 1’Organisa- The General Conference of the Intention

Internationale du Travail de la national Labour Organisation of the

Société des Nations, League of Nations,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 307 Käft. (År 361.) 21

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Convoquée ä Génes par le Conseil

d’Administration du Bureau International

du Travail, le 15 juin 1920,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives au »Contröle

des conditions d’engagement des

marins; placement; conditions d’application

aux marins de la Convention

et des Recommandations faites ä

Washington au mois de novembre

dernier au sujet du chömage et de

1’assurance contre la chömage,» question

formant le deuxiéme point de

l’ordre du jour de la session de la

Conférence tenue å Génes, et

Apres avoir décidé que ees propositions

seraient rédigées sous forme

d’un projet de convention internationale,

adopte le Projet de Convention ci-aprés

ä ratifier par les Membres de 1’Organisation

Internationale du Travail, conformément

aux dispositions de la Partie relative

au Travail du Traité de Versailles du

28 juin 1919, du Traité de Saint-Germain

du 10 septembre 1919, du Traité de

Neuilly du 27 novembre 1919, et de Traité

du Grand Trianon du 4 juin 1920:

Article 1.

Pour l’application de la présente Convention,

le terme »marins» comprend toutes

les personnes employées comme membres

de 1’équipage ä bord de navires effeetuant

une navigation maritime, ä 1’exclusion

des officiers.

Having been convened åt Genoa

by tbe Governing Body of tbe International

Labour Office, on the 15th

day of June, 1920, and

Having decided upon tbe adoption

of certain proposals witb regard to

tbe »Supervision of artides of agreement.

Provision of facilities for linding

employment for seamen. Application

to seamen of tbe Convention and

Recommendations adopted åt Washington

in November last in regard

to unemployment and unemployment

insurance,» wbich is tbe second item

in the agenda for the Genoa meeting

of tbe Conference, and

Having determined that tbese

nosals shall take tbe form of a

t international convention,

adopts tbe following Draft Convention

for ratification by tbe Members of tbe

International Labour Organisation, in

accordance with tbe Labour Part of tbe

Treaty of Versailles of 28 June, 1919, of

the Treaty of St. Germain of 10 September,

1919, of tbe Treaty of Neuilly

of 27 November, 1919, and of the Treaty

of tbe Grand Trianon of 4 June, 1920:

Article 1.

Por tbe purpose of tbis Convention,

tbe term »seamen» ineludes all persons,

except officers, employed as members of

tbe erew on vessels engaged in martime

navigation.

Article 2.

Le placement des marins ne peut faire

1’objet d’un commerce exercé dans un but

lucratif par aucune personne, société ou

etablissement. Aucune opération de placement

ne peut donner lieu de la part

des marins d’aucun navire au payement

d’une rémunération queleonque, direete

ou indireete, å une personne, société ou

établissement.

Article 2.

The business of linding employment for

seamen sball not be carried on by any

person, company, or otber agency, as a

commercial enterprise for pecuniary gain;

nor sball any fees be cbarged directly

or indirectly by any person, company or

otber agency, for findmg employment for

seamen on any ship.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Dans chaque pays la loi comjportera

des sanctions pénales pour toute violation

des dispositions dn présent article.

Article 3.

Par dérogation aux dispositions de

Particle 2, toute personne, société ou

établissement exercant actuellement dans

un but lucratif le commerce du placement

peut étre admis temporairement, par

autorisation du Gouvernement, ä continuer

ce commerce, å condition que ses opérations

soient soumises å un contröle du Gouvernement

sauvegardant les aroits de toutes

les parties intéressées.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention s’engage å prendre toutes

mesures nécessaires pour abolir le plus

rapidement possible le commerce du placement

des marins exercé dans un but

lucratif.

Article 4.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention devra veiller ä ce qu’il soit

organisé et entretenu un systéme, efficace

et répondant aux besoins, d’offices gratuits

de placement pour les marins. Ce systéme

pourra étre organisé et maintenu:

(1) soit par des associations représentatives

des armateurs et des marins

agissant en commun sous le contröle d’une

autorité centrale;

(2) soit, en 1’absence d’une action combinée

de cette na ture, par l’Etat lui-méme.

Les opérations de ees offices de placement

seront conduites par des personnes

possédant une expérience maritime pratique.

Lorsqu’il coexiste des offices de placement

de types divers, des mesures doivent

étre prises pour coordonner leur action

sur une base nationale.

Article 5.

Il sera constitué des comités composés

d’un nombre égal de représentants des

The law of each country sball provide

punisbment for any violation of the provisions

of tbis Article.

Article 3.

Notwithstanding the provisions of Article

2, any person, company or agency,

which bas been carrying on the work of

linding employment for seamen as a

commercial enterprise for pecuniary gain,

may be permittea to continue temporarily

under Government licence, provided that

sucb work is carried on under Government

inspection and supervision, so as to

safeguard the rigbts of all concerned.

Eacb Member which ratifies this Convention

agrees to take all practicable

measures to abolish the practice of linding

employment for seamen as a commercial

enterprise for pecuniary gain as soon as

possible.

Article 4.

Each Member which ratifies this Convention

agrees that there shall be organised

and maintained an efficient and adequate

system of public employment offices for

linding employment for seamen without

charge. Such system may be organised

and maintained, either:

(1) by representative associations of

shipowners and seamen jointly under the

control of a central authority, or,

(2) in the absence of such joint action,

by the State itself.

The work of all such employment offices

shall be administered by persons having

practical maritime experience.

Where such employment offices of different

types exist, steps shall be taken to

co-ordinate them on a national basis.

Article 5.

Committees consisting of an equal

number of representatives of shipowners

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

armateurs et des marins, qui seront consultés

pour tout ce qui concerne le fonctionnement

de ees offices.

Pour le reste, il appartiendra au

Gouvernement de chaque pays de préciser

les pouvoirs de ees comités, eu ce qui

concerne notamment le choix de leur président

en dehors de leurs membres, leur

assujettissement au contröle de l’Etat et

la faeulté de recevoir 1’assistance de personnes

s’intéressant au bien-étre des marins.

• Article <?.

Au cours des opérations de placement,

le marin doit conserver le droit de cboisir

son navire et 1’armateur le droit de cboisir

son équipage.

Article 7.

Le contrat d’engagement des marins

doit contenir toutes lesgarantiesnécessaires

pour la protection de toutes les parties

intéressées, et il sera donné aux marins

toutes facilités pour examiner ce contrat

avant et apres signature.

Article 8.

Chaque Membre ratifiant la présente

Convention prendra des mesures pour que

les facilités pour le placement des marins

prévues par la présente Convention soient,

au besoin en recourant ä des offices publics,

å la disposition des marins de tous les

pays ratifiant la présente Convention,

sous la réserve que les conditions du

travail soient approximativement les

mémes.

Article 9.

Il appartiendra å chaque pays de décider

s’il adoptera ou non des dispositions analogues

ä celles de la présente Convention

en ce qui concerne les officiera de pont et

les officiera mécaniciens.

and seamen sball be constituted to advise

on matters concerning the carrying on of

these offices; the Government in each

country may make provision for furtber

defining the powers of these committees,

particularly with reference to the committees’

selection of their chairmen from

outside their own membership, to the

degree of state supervision, and to the

assistance wich such committees shall

have from persons interested in the welfare

of seamen.

Article 6.

In connection with the employment of

seamen, freedom of choice of ship shall

be assured to seamen and freedom of

choice of erew shall be assured to sbipowners.

Article 7.

The necessary guarantees for protecting

all parties concerned shall be ineluded in

the contract of engagement or artides of

agreement, and proper facilities shall be

assured to seamen for examining such

contract or artides before and after signing.

Article 8.

Each Member which ratifies this Convention

will take steps to see that the

facilities for employment of seamen provided

for in this Convention shall, if

necessary by means of public offices, be

available for the seamen of all countries

which ratify this Convention, and where

the industrial conditions are generally

the same.

Article 9.

Each country shall decide for itself

whether provisions similar to those in this

Convention shall be put in force for deckofficers

and enginneex-officers.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Article 10.

Tout Membre qui ratifiera la présente

Convention devra communiquer au Bureau

International du Travail toutes les informations,

statistiques ou autres, dont il

pourra disposer, en ce qui concerne le

cbömage des marins et le fonctionnement

de ses établissements de placement pour

les marins.

Il appartiendra au Bureau International

du Travail d’assurer, d’accord avec les

Gouvernements et les organisations

intéressées dans chaque pays, la coordination

des divers systémes nationaux de

placement des marins.

Article 11.

Tout Membre de 1’Organisation Internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage ä 1’appliquer ä celles

de ses colonies ou possessions ou å ceux

de ses protectorats qui ne se gouvernent

pas pleinement eux-mémes, sons les réserves

suivantes:

(a) Que les dispositions de la Convention

ne soient pas rendues inapplicables

par les conditions locales;

(b) Que les modifications qui seraient

nécessaires pour adapter la Convention

aux conditions locales puissent étre introduites

dans celle-ci.

Chaque Membre devra notifier au Bureau

International du Travail sa décision en

ce qui concerne chacune de ses colonies

ou possessions ou chacun de ses proteetorats

ne se gouvernant pas pleinement

eux-mémes.

Article 12.

Les ratifications officielles de la présente

Convention, dans les conditions prévues

å. la Partie XIII du Traité de Versailles

.du 28 juin 1919, du Traité de

St.-Germain du 10 septembre 1919, du

Traité de Neuilly du 27 novembre 1919,

et du Traité du Grand Trianon du 4 juin

1920, seront communiquées au Secrétaire

Article 10.

Eacb Member which ratifies this Convention

sball communicate to the International

Labour Office all available information,

statistical or otherwise, concerning

unemployment among seamen and

concerning the work of its seamen’s

employment agencies.

The International Labour Office shall

take steps to secure the co-ordination of

the various national agencies for linding

employment for seamen, in agreement

with the Governments or organisations

concerned in each country.

Article 11.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies this

Convention engages to apply it to its

colonies, protectorates and possessions

which are not fully self-governing:

(a) Except where owing to the local

conditions its provisions areinapplicable; or

(b) Subject to such modifications as may

be necessary to adapt its provisions to

local conditions.

Each Member shall notify to the International

Labour Office the action taken

in respect of each of its colonies, protectorates

and possessions wich are not fully

self-governing.

Article 12.

The formal ratifications of this Convention,

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles of

28 June, 1919, of the Treaty of St. Germain

of 10 September, 1919, of the Treaty

of Neuilly of 27 November, 1919, and of

the Treaty of the Grand Trianon of 4

June, 1920, shall be communicated to the

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Général de la Société des Nations et par

lui enregistrées.

Article 13.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de l’Organisation Internationale

dn Travail auront été enregistrées an

Secrétariat, le Secrétaire Général de la

Société des Nations notifiera ce fait å

tous les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail.

Article 14.

La présente Convention entrera en vigueur

ä la date ou cette notifikation aura

été effectuéé par le Secrétaire Général de

la Société des Nations; elle ne liera que

les Membres qui auront fait enregistrer

leur ratification au Secrétariat. Par la

suite, la présente Convention entrera en

vigueur au regard de tout autre Membre

ä la date ou la ratification de ce Membre

aura été enregistrée au Secrétariat.

Article 15.

Sous réserve des dispositions de 1’Article

14, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer ses dispositions

au plus tand le ler juillet 1922,

et ä prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees

dispositions.

Article 16.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une périoae de cinq années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un aete communiqué au

Secretaire Général de la Société des

Nations et par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année aprés

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 17.

Le Conseil d’Administration du Bureau

International du Travail devra, au moms

Secretary General of the League of

Nations for registration.

Article 13.

As soon as the ratifications of two

Members of The International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary General of

the League of Nations shall so notify all

the Members of the International Labour

Organisation.

Article 14.

This Convention shall come into force

åt the date on wich such notification is

issued by the Secretary General of the

League of Nations, and it shall then be

binding only upon those Members which

have registered their ratifications with

the Secrétariat. Thereafter this Convention

will come into force for any other

Member åt the date on which its ratification

is registered with the Secrétariat.

Article 15.

Subjekt to the provisions of Article 14,

each Älember which ratifies this Convention

agrees to bring its provisions into operation

not later than 1 July, 1922, and to

take such action as may be necessary to

make these provisions effeetive.

Article 16.

A Member which has ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of five years from the date on

which the Convention first comes into

force, by an act communicated to the

Secretary General of the League of

Nations for registration. Such denunciation

shall not take efiect until one year

after the date on which it is registered

with the Secrétariat.

Article 17.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

une fois par dix années, présenter å la

Conference Générale un rapport sur

1’application de la présente Convention

et decidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la revision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 18.

Les textes francais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

l’autre.

Office shall present to the General Conference

a report on the working of this

Convention, and shall consider the

desirability of placing on the agenda of

the Conference the question of its revision

or modification.

Article 18.

The French and English texts of this

Convention shall hoth be authentic.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. C.

Stockholm den 17 februari 1921.

Till KONUNGEN.

Med skrivelse den 25 januari 1921 har Sveriges delegation för det

internationella socialpolitiska samarbetet, bland annat, till Kungl. Maj:t

överlämnat, i svensk, fransk och engelsk text, det vid den internationella

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

arbetsorganisationens första konferens i Washington antagna förslaget till

internationell konvention angående arbetslösheten. I anslutning härtill

får delegationen nu beträffande förslagets innehåll och tillämplighet å

svenska förhållanden anföra följande.

Delegationen anser sig böra inledningsvis erinra, att de i olika

kulturländer vunna erfarenheterna rörande arbetslösheten redan tidigare

föranlett internationella åtgärder för arbetslöshetens bekämpande och för

lindrandet av dess skadliga verkningar. På inbjudan av Societå umanitaria

hölls sålunda i Milano under oktober 1906 en internationell arbetslöshetskonferens,

vilken sedermera efterföljdes av en internationell kongress

i Paris under september 1910. Vid båda dessa tillfällen var Sverige

representerat, vid kongressen i Paris jämväl av regeringsombud. Denna

senare kongress resulterade i bildandet av den internationella föreningen

för arbetslöshetens bekämpande, vars säte förlädes till Gent och vilken

kommit i åtnjutande av statsunderstöd från ett stort antal länder, bland

andra Sverige. Föreningen höll sammanträden åren 1911, 1912 och 1913

samt utgav en kvartalspublikation för diskussion av arbetslöshetsspörsmål

samt för offentliggörande av undersökningar i ämnet. Världskrigets utbrott

lade emellertid hinder i vägen för en fortsatt, mera aktiv verksamhet

från föreningens sida.

Till följd av nämnda tilldragelse drabbades ett stort antal länder

av en arbetslöshet, som trots omfattande åtgärder mångenstädes blev

synnerligen bekymmersam och tydligt ådagalade vikten av bättre samhällelig

beredskap på detta område. Visserligen blev denna arbetslöshetsperiod

i allmänhet av jämförelsevis kort varaktighet, men de under krigets

lopp inträdda rubbningarna i näiingslivet åstadkommo tidvis, särskilt i

de neutrala länderna, arbetslöshet av oroväckande dimensioner, vilken

medförde svåra lidanden för därav drabbade arbetargrupper. Icke minst

i vårt land framträdde dessa svårigheter och tvungo stat och kommun

till betydande ekonomiska uppoffringar och anordningar. Ännu bekymmersammare

tedde sig verkningarna av den omkastning i de ekonomiska

förhållandena, som inträdde med krigets successiva avveckling från hösten

1918. Denna s. k. fredskris har sålunda över nästan hela världen framkallat

arbetslöshet av hittills okända dimensioner och med djupgående

sociala följder.

Det var under intryck av såväl dessa omedelbara som ock tidigare

erfarenheter om arbetslöshetens beklagliga verkningar, som frågan om

dess bekämpande upptogs på dagordningen för den första internationella

arbetskonferensen i Washington hösten 1919. Såsom anförts i delegationens

ovanberörda framställning av den 25 nästlidne januari antogs

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (AV 301.) 22

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

där dels en hemställan rörande arbetslösheten och dels det förslag till

konvention i samma ämne, till vilket Sverige nu har att taga ståndpunkt.

G-enom det internationella utbyte av erfarenheter på arbetslöshetsfrågans

område, som redan länge pågått och som i hög grad främjades

av de ovan omförmälda internationella konferenserna, samt särskilt genom

den internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande hade visserligen

efter hand en viss likformighet kommit till stånd i olika länders

åtgärder mot arbetslösheten. Icke desto mindre bära dessa i allmänhet

prägeln av försök, vilkas läggning väsentligen varierar efter skilda länders

naturförhållanden och klimat samt deras ekonomiska och sociala struktur.

När det därför gällde att genom en internationell konvention giva enhetlighet

åt strävandena för arbetslöshetens bekämpande, var det nödvändigt

att begränsa sig till ledande riktlinjer och i allmänhet icke ingå på

något detaljerat reglementerande av dessa strävanden. Konventionsförslaget

är i enlighet härmed avfattat på sådant sätt, att det väsentligen

utgör ett kodifierande av de grundläggande principer, som kunna anses

vara allmänt erkända inom de kulturländer, där arbetslösheten varit föremål

för mera ingående studium och där man vunnit erfarenheter av mera

bärande värde.

Förslagets sakliga innehåll återfinnes i §§ 1—3, och får delegationen

med avseende å dessa paragrafer anföra följande.

§ i. Första paragrafen innebär förpliktelse att till internationella arbets
byrån

meddela alla tillgängliga statistiska och andra uppgifter rörande

arbetslösheten och rörande vidtagna eller planerade åtgärder för dennas

bekämpande. Dessa uppgifter skola lämnas med högst tre månaders

mellanrum och inom tre månader efter utgången av den tidsperiod, till

vilken de hänföra sig.

Inom vårt lands socialstatistik har arbetslösheten länge varit föremål

för regelbunden observation. Fortlöpande uppgifter rörande frekvensen

vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna samt rörande arbetslösheten

bland de organiserade arbetarna stå numera månatligen till förfogande

och publiceras i socialstyrelsens tidskrift. Under tider av allmännare

arbetslöshet plägar vid lämplig tidpunkt undersökning verkställas

rörande dennas omfattning även utanför fackorganisationerna. Vid

sidan av dessa för arbetsmarknadsläget belysande uppgifter inhämtar

socialstyrelsen vidare direkt från arbetsgivare, vilka sysselsätta mer än

25 arbetare, för varje kvartal upplysningar rörande arbetstillgången, vilka

uppgifter likaledes offentliggöras i tidskriften.

Nu berörda statistiska material till arbetslöshetsfrågans belysande

torde få anses för svenska förhållanden fullt representativt och ur olika

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

synpunkter jämbördigt med vad från andra länder i allmänhet kan presteras.

Några svårigheter möta icke heller för dess tillhandahållande åt

den internationella arbetsbyrån för de i konventionsförslaget ifrågasatta

perioder eller inom där angivna tider.

För närmare undersökning av de konsekvenser med avseende å

förevarande rapportskyldighet, som ett biträdande av konventionen kunde

medföra, hölls på inbjudan av norska regeringen den 13—15 maj 1920

i Kristiania en konferens mellan representanter för socialstatistiken i

Sverige, Danmark, Finland och Norge, därvid samförstånd uppnåddes om

enhetliga grunder för här ifrågavarande statistiska arbete — grunder

vilka i allt väsentligt överensstämde med de hittills i vårt land tillämpade

och vilka numera fullständigt följas. Konferensens resultat hava

delgivits internationella arbetsbyrån och torde kunna förutsättas väsentligen

sammanfalla med de förslag till rapportväsendets enhetliga ordnande,

som äro att emotse från byrån. I varje fall begränsar sig rapportskyldigheten

till sådana uppgifter, som finnas tillgängliga.

Den i paragrafen stadgade förpliktelsen att meddela upplysningar

rörande mått och steg, som tagits eller äro avsedda att tagas för att

bekämpa arbetslösheten, synes ej heller behöva möta betänkligheter för

Sveriges del. Särskilt under kristiden har i socialstyrelsens tidskrift redogörelser

regelbundet lämnats för planerade eller vidtagna åtgärder för

arbetslöshetens bekämpande, och torde det vara med hänsyn till frågans

betydelse naturligt att så sker även i fortsättningen.

Det ökade arbete, som bestämmelserna i förevarande paragraf skulle

föranleda, torde sålunda komma att begränsas till ett regelbundet sammanställande

och översändande till internationella byrån av uppgifter,

som redan för landets eget behov insamlas och bearbetas.

Förslagets § 2 ålägger förpliktelse att upprätta ett system av av- § 2- giftsfria, offentliga arbetsförmedlingsanstalter, ställda under kontroll av

central myndighet samt tillförsäkrade rådgivande medverkan av representanter

för arbetsgivare och arbetare. Vidare tillförbindes vederbörande

stat att vidtaga åtgärder för att efter enhetlig plan samordna verksamheten

vid de offentliga anstalterna med den, som bedrives av befintliga

enskilda avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter. Slutligen konstitueras

skyldighet för internationella arbetsbyrån att, efter överenskommelse

med vederbörande stater, ordna samarbetet mellan de olika staternas

arbetsförmedlingssystem.

Sedan år IDOG hava offentliga arbetsförmedlingsanstalter funnits i Sverige,

arbetande enligt grunder, som numera äro allmänt vedertagna i flertalet

kulturländer och fullt överensstämma med de i konventionsförslaget an
-

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

givna principerna. Nu gällande bestämmelser i ämnet — i kungörelsen

den 30 juni 1916 angående understöd av statsmedel till befrämjande och

organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket — stadga sålunda,

att understöd må tilldelas arbetsförmedlingsanstalter, som anordnats

av landsting, hushållningssällskap, kommuner eller andra institutioner,

var för sig eller i förening, under förutsättning

att arbetsförmedlingen avser allt slags arbete för såväl män som

kvinnor samt i regel icke medför några särskilda kostnader för arbetsgivare

och arbetare, som anlita densamma;

att vid arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att

arbetsgivare erhåller den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete,

vartill han bäst ägnar sig;

att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse, bestående

av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant

och dels ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal

utses bland arbetsgivare och arbetare;

att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen godkänt

arbetssätt och expeditionssystem; samt

att statistiska uppgifter rörande verksamheten, i den mån så lämpligen

kan ske, ställas till socialstyrelsens förfogande.

Vidare är bestämt, att socialstyrelsen äger tillse, att de för understöds

åtnjutande föreskrivna villkoren fullgöras. .

Genom statens ekonomiska understöd och dess därpå grundade reglerande

inflytande har efter hand uppväxt ett system av offentliga arbetsförmedlingsanstalter,

som omfattar Sveriges samtliga län och som med

hänsyn till organisation och frekvens torde få anses i stort sett mycket

tillfredsställande. För närvarande äro strävandena för dess ytterligare

utvecklande förnämligast inriktade på att genom särskilt statligt understödjande

av s. k. fackarbetsanvisning göra den offentliga arbetsförmedlingen

mera anpassad för vissa viktigare yrkesgruppers speciella behov.

Även i detta avseende har goda resultat vunnits. Ett biträdande av

förslaget i denna del lärer sålunda icke påkalla några vidare åtgärder

för den offentliga arbetsförmedlingens organiserande.

Vad angår dennas samverkan med enskilda, avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter

har vid hållna konferenser med representanter för~de

offentliga anstalterna konstaterats, att sådan samverkan allmänt äger

rum. De enskilda anstalter, varom här är fråga, äro i allmänhet anordnade

av fackorganisationer eller allmännyttiga föreningar, vartill komma

de anordningar för platsanvisning, som för avgående elever anordnats

av vissa enskilda utbildningsanstalter. Hithörande arbetsförmedlingsan
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

stalters verksamhet är emellertid i regel av ringa omfattning. I den mån

samarbetet mellan dessa och de offentliga anstalterna ännu icke blivit

mera planmässigt ordnat^ lärer socialstyrelsen i fortsättningen icke underlåta

att verka för dess utvecklande.

Den förpliktelse att ordna samverkan mellan de olika staternas

arbetsförmedlingssystem, som genom bestämmelserna i förevarande paragraf

ålägges internationella arbetsbyrån, torde föranleda byrån att utarbeta

förslag till vissa gemensamma normer beträffande expeditionssätt och rapportsystem

i ändamål att underlätta direkta jämförelser mellan olika länders

arbetsförmedlingssystem samt eventuellt direkt samarbete dem emellan. De

framtida'' konsekvenserna härav för Sveriges del torde icke kunna bliva

av betungande art, då de svenska anstalterna ha ett synnerligen utvecklat

rapportsystem, som redan står i viss förbindelse med de danska och

norska anstalternas. Det bör för övrigt erinras, att även om den stat,

som ratificerar denna konvention, får anses gilla principen om ett samordnande

av de olika ratificerande staternas arbetsförmedlingssystem, det

närmare genomförandet av denna princip gjorts beroende av särskilda

överenskomm elser.

Framhållas bör måhända, att här är fråga endast om den tekniska

apparaten för förmedling av arbetskraft och utbyte av upplysningar i

detta ämne, varemot det socialpolitiskt viktigare spörsmålet, i vad mån

och under vilka betingelser utbyte av arbetskraft må äga rum, icke bär

beröres. Med avseende härå må hänvisas till den i delegationens framställning

den 25 nästlidne januari behandlade, vid konfensen i Washington

antagna hemställan angående arbetslösheten, där resp. stater uppmanas

att icke medgiva värvning av arbetare gruppvis från ett land

till ett annat förrän efter överenskommelse staterna emellan och efter

överläggning med arbetsgivare och arbetare inom vederbörande industrier

i vartdera landet. Erinras må därjämte att i anslutning till en resolution,

fattad vid konferensen i Washington, den internationella arbetsbyråns

styrelse tillsatt en kommitté — i vilken ingått bl. a. eu arbetarrepresentant

från Sverige — för närmare utredning av emigrationsfrågan.

Konventionsförslagets tredje paragraf förpliktar ratificerande stater, § 3.

som upprättat ett system för arbetslöshetsförsäkring, att på villkor, som

överenskommas mellan resp. stater, vidtaga åtgärder för att med avseende

å denna försäkring tillförsäkra arbetare från annat land samma

ersättning som de inhemska arbetarna.

Då statlig arbetslöshetsförsäkring icke finnes upprättad i vårt land,

skulle denna förpliktelse icke för Sveriges del för närvarande bliva av

någon reell innebörd. Den genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

1915 tillsatta socialförsäkringskommittén har emellertid såsom en av sina

uppgifter att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från

det allmännas sida må kunna vidtagas för främjande av arbetares försäkring

för de ekonomiska följderna av oförvållad arbetslöshet, samt att

inkomma med de förslag, som kunna föranledas av den verkställda utredningen.

Med hänsyn till förevarande bestämmelse synes det böra

åligga Sverige, att vid arbetslöshetsförsäkringsfrågans eventuella lösande

bereda möjlighet för överenskommelser med andra stater om reciprocitet

på detta område. Då det bör vara av icke obetydligt intresse för vårt

land att- bereda de många svenska arbetare, som äro sysselsatta i andra

länder, samma skydd mot oförvållad arbetslöshet som tillkommer dessa

länders egna arbetare, synes ifrågavarande bestämmelse kunna med tillfredsställelse

biträdas av Sverige.

Den nu gjorda granskningen av konventionsförslagets sakliga innehåll,

i vad detsamma skulle äga tillämpning på Sverige, har givit vid

handen, att förslaget icke för närvarande torde för vårt land medföra

förpliktelser av sådan art, att skäl föreligga för en avböjande hållning.

Ej heller har delegationen funnit ett biträdande av konventionen mindre

tillrådligt med hänsyn till att denna, jämlikt bestämmelserna i dess § 10,

är för ratificerande stat bindande under minst 11 år. Då vidare konventionen

synes vara ägnad att enligt rationella principer reglera och stärka

det internationella samarbetet för arbetslöshetens bekämpande och det

synes önskvärt att Sverige i sin mån stöder strävandena i sådan riktning,

får delegationen, efter samråd med socialstyrelsen, hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för ratificerandet av

förevarande konvention.

I detta ärendes handläggning hava deltagit herrar E. G. Huss,

K. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von Sydow,

A. Thorberg och B. E. Wijkander.

På delegationens vägnar:

Underdånigst

GUNNAR HUSS.

A. Molin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. I).

Stockholm den 29 april 1921.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 15 sistlidne januari har Sveriges delegation

för det internationella socialpolitiska samarbetet blivit anbefalld

att i samråd med kommerskollegium och socialstyrelsen avgiva utlåtande

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

över de å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genua år

1920 antagna konventionsförslag och hemställanden.

I den underdåniga framställning med nämnda konventionsförslag

och hemställanden, som delegationen den 17 februari 1921 avgivit, har

delegationen redan yttrat sig beträffande hemställandena. För delegationen

återstår sålunda att nu, sedan konventionsförslagen underkastats

en närmare granskning, yttra sig jämväl över dessa. I ärendet har delegationen

ej blott samrått med kommerskollegium och socialstyrelsen

utan även berett representanter för Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälhavareförening,

svenska maskinbefälsförbundet samt svenska sjömans-

och eldarunionerna tillfälle att yttra sig.

Ifrågavarande tre konventionsförslag avse 1) fastställande av minimiålder

för barns användande i arbete till sjöss, 2) ersättning för arbetslöshet

vid fall av fartygs förolyckande samt 3) arbetsförmedling för sjömän.

Beträffande förslagens texter tillåter sig delegationen hänvisa till

ovan berörda underdåniga framställning, vari förslagen äro återgivna såväl

i svensk översättning som på franska och engelska.

I det följande göres vart och ett av konventionsförslagen till föremål

för en granskning, som är särskilt avsedd att utreda, huru förslagen

skulle ställa sig till svensk lagstiftning och svenska förhållanden i

övrigt.

1) Förslag till konvention angående fastställande av minimiålder för

barns användande i arbete till sjöss.

I sjölagens 70 § andra stycket stadgas, att minderårig under fjorton

år ej må i skeppstjänst användas. Ej heller må enligt samma lagrum

i eldartjänst användas minderårig, som ej uppnått sexton års ålder.

Förseelse mot dessa bestämmelser medför enligt 285 § sjölagen bötesansvar

för befälhavaren ävensom för den minderåriges fader eller målsman,

där användandet ägt rum med dennes vetskap och vilja. Har åtgärden

företagits med redarens vetskap, straffas redaren lika med befälhavaren.

Dessa bestämmelser tillkommo den 16 oktober 1914 på förslag av

sjöfartssäkerhetskommittén och återfinnas i väsentligen oförändrat skick

i det förslag till sjömanslag, som nyligen framlagts av den svenska sjölagskommittén.

Vidare torde i detta sammanhang böra nämnas, att i det förslag

till bemanningsförordning, som den 21 maj 1920 avgivits av de s. k.

skeppstjänstkommitterade, såsom kompetensvillkor intagits vissa bestämmelser

rörande minimiålder för ombord anställda. Sålunda föreskrives

där för båtsman en minimiålder av 20 år, för timmerman 18 år, för

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

matros 19 år, för lättmatros 17 år, för donkeyman 19 år, för eldare å

fartyg i oceanfart 19 år, för eldare å annat fartyg, när dess bruttodräktighet''

uppgår till 250 ton eller mera, 18 år och, när bruttodräktigheten

icke uppgår till 250 ton, 16 år samt för kollämpare å fartyg i oceanfart

18 år och å annat fartyg 17 år. Anmärkas må dock, att kommerskollegium

i ett den 14 innevarande april över nämnda förslag avgivet utlåtande

avstyrkt ytterligare lagstiftning åtminstone f. n. rörande manskapsbemanningen

å fartyg.

Beträffande konventionsförslagets särskilda bestämmelser anser sig

delegationen böra anföra följande.

§ 1.

Den bär meddelade definitionen på fartyg återfinnes icke i svensk

lagstiftning. Då emellertid med beteckningen »båt, fartyg eller skepp av

vad slag som helst, vilket nyttjas i sjöfart (navigation maritime)» väl ej

gärna kan avses andra farkoster än sådana, som användas i mer egentlig

sjötrafik eller annan dylik, mer yrkesmässig verksamhet till sjöss —

strängt taget kanske endast i fart utomskärs — torde innebörden av

denna paragraf ej behöva väcka några betänkligheter. Anmärkas må

även, att förut omförmälda förbud i sjölagen och i förslaget till sjömanslag

icke äro anknutna till något visst slag av fartyg.

§ 2.

Såsom av de inledningsvis meddelade upplysningarna framgår,

överensstämmer huvudbestämmelsen i denna paragraf med gällande och

föreslagen svensk lagstiftning i ämnet. Konventionens undantag för fartyg,

där det uteslutande sysselsättas medlemmar av samma familj, innebär

en lindring, som ej återfinnes i vår lagstiftning. Dessutom må

erinras, att redan vår gällande lagstiftning, såsom förut nämnts, är

strängare i avseende å eldare, för vilka föreskrives en minimiålder av

16 år.

§ 3.

Att för elever å skol- eller övningsfartyg, som stå under offentlig

kontroll, medgiva en lägre minimiålder än 14 år innebär en eftergift,

som saknar betydelse för våra förhållanden, då antagningsåldern å svenska

skolfartyg, varom här är fråga, d. v. s. vilka ej tillhöra örlogsmarinen,

i enlighet med sjölagens bestämmelse är satt till lägst 14 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 307 käft. (AV 361.)

23

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

§ 4.

Syftet med denna paragrafs bestämmelser är hos oss redan så till

vida tillgodosett, att det i förordningen angående sjömanshusen i riket

stadgas, att varje mönstringspliktigt fartyg skall vara försett med sjömansrulla,

som bland annat skall innehålla anteckning om födelseåret

för var och en ombord anställd. Motsvarande bestämmelser gälla även

delvis ifråga om mönstringsfria fartyg, som i regel skola hava manskapsförteckning,

vari beträffande vid sjömanshus inskrivet sjöfolk även

födelseåret upptages. Någon föreskrift om anteckning av åldern på övriga

ombord å dylika fartyg anställda finnes emellertid ej.

För att bringa den svenska lagstiftningens bestämmelser till full

överensstämmelse med konventionens fordringar i förevarande avseende

torde det sålunda bliva nödvändigt att vidtaga sådana ändringar i sjömanshusförordningen,

att skyldigheten att i sjömansrulla^ resp. manskapsförteckningen

anteckna de ombord anställdas födelseår utsträckes

till att omfatta jämväl dag och månad för deras födelse, varjämte dylik

anteckning i manskapsförteckning bör föreskrivas även i fråga om sjöfolk,

som icke är inskrivet vid sjömanshus.

Nu berörda förändringar av sjömanshusförordningen torde ej, såvitt

delegationen kan finna, medföra några avsevärda olägenheter. Framhållas

må för övrigt, att redan 1917 års sjömanshuskommitterade i sitt

den 18 november 1919 till kommerskollegium avgivna förslag angående

sjömanshusens omorganisation förordat upptagande i manskapsförteckningen

av detaljerade uppgifter rörande alla ombord anställda, oavsett

om de äro inskrivna å sjömanshus eller icke.

§§ 5-12.

Dessa paragrafer synas ej påkalla något yttrande från delegationens

sida.

2) Förslag till konvention angående ersättning för arbetslöshet vid

fall av fartygs förolyckande.

Den huvudsakliga innebörden av denna konvention är en för svensk

lagstiftning fullkomlig nyhet och lär ej heller motsvaras av praxis. I

sjölagens 91 § stadgas endast, att, då fartyg förolyckas, hyresavtalet

upphör att gälla och att besättningen skall erhålla hyra till och med den

dag, då tjänstgöringen upphörde. Vidare föreskrives i 98 §, att sjöman,

efter det fartyget förolyckats, äger rätt att på det allmännas bekostnad

bliva fortskaffad till närmaste svenska hamn eller, om han hellre så vill,

till den ort inom riket, där han är bosatt.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Vid utarbetande av förut omnämnda förslag till sjömanslag, bär

emellertid förevarande konvention beaktats och finnes i förslagets 41 §

intagen en bestämmelse av samma innebörd som § 2 av konventionen,

nämligen, att om sjöman blir arbetslös till följd av fartygets förolyckande,

äger han rätt till ersättning, motsvarande hyra för den tid han

är utan anställning, dock högst för två månader.

Ifråga om konventionsförslagets olika paragrafer må anföras följande.

§ I
Beträffande

bestämmelserna i denna paragraf tillåter sig delegationen

endast hänvisa till vad delegationen i fråga om definitionen å

»fartyg» anfört vid § 1 i förslaget till konvention angående fastställande

av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss.

§ 2.

Bestämmelserna i denna paragraf, som utgör konventionens huvudstadgande,

ha tillkommit med hänsyn till den svåra ställning, i vilken en

sjöman oftast råkar efter lidet skeppsbrott, särskilt om förolyekandet ägt

rum långt borta från hemlandet. Begränsningen av ifrågavarande ersättning

till att avse endast den tid, sjömannen inom loppet av de närmaste

två månaderna efter fartygets förolyckande är verkligt arbetslös,

d. v. s. ej kan finna ny anställning, torde enligt delegationens förmenande

få anses skälig. Här stadgade understödsskyldighet torde ej heller

kunna bliva avsevärt betungande för redaren, då sjöolyckor av här

åsyftad art ej ofta förekomma och risken dessutom lär kunna täckas

genom försäkring mot en troligtvis ganska ringa premie.

Förevarande paragraf har emellertid givit anledning till erinringar

från såväl kommerskollegii som Sveriges redareförenings sida. Av kollegium

har sålunda hävdats, att ifrågavarande ersättningsskyldighet ej

skäligen borde åläggas redaren. Nämnda förenings mening i frågan

framgår av närlagda av dess representant kaptenen Nordborg avgivna

särskilda yttrande, se bilaga 1. Av detsamma framgår bl. a. att man

å redarehåll anser, att förevarande bestämmelse skulle leda till, att sjöman

i nära nog varje fall vid förlisning, oavsett när den äger ruin,

skulle beredas två månaders hyra, emedan vederbörande organisation, så

länge någon annan arbetslös funnes att tillgå, skulle under de två månaderna

förhindra hans påmönstring. Med hänsyn till ersättningens begränsning

till den tid, då sjömannen är verkligt arbetslös, och till de

möjligheter arbetsförmedlingen, synnerligast om nästföljande konventions
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

förslag förverkligas, torde äga att motverka missförhållande av berörda

slag, synes den från redareföreningens sida framställda erinringen icke

kunna tillmätas större betydelse.

§ 3.

Mot de i denna paragraf meddelade bestämmelser synes ej skäligen

kunna göras någon erinran, och torde de utan vidare bliva gällande, om

sjömanslagförslagets omförmälda stadgande om ifrågavarande ersättningsskyldighet

upphöjes till lag.

§§ 4—11.

Delegationen anser ej dessa paragrafer giva anledning till något

yttrande.

3) Förslag till konvention angående arbetsförmedling för sjömän.

I det underdåniga utlåtande, som delegationen avgivit den 17 februari

1921 angående det å konferensen i Washington antagna förslaget

till internationell konvention angående arbetslösheten, lämnas bl. a. en

redogörelse för den offentliga arbetsförmedlingens i Sverige principer och

arbetssätt. Däri omnämnas jämväl de strävanden, som för närvarande

äga rum för att genom statligt understödjande av den s. k. fackarbetsanvisningen

göra den offentliga arbetsförmedlingen mera anpassad för

vissa viktigare yrkesgruppers speciella behov. Bland dessa yrkesgrupper

märkes även sjömansyrket.

Redan enligt 1748 års sjömanshusreglemente ålåg det sjömanshusombudsmännen

att tillhandagå fartygsbefälhavare och sjöfolk med uppgifter

rörande tillgång på sjöfolk och arbetstillfällen. Enahanda bestämmelser

rörande förmedling av sjöfolks förhyrning återfinnas i nu gällande

förordning den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks

på- och avmönstring m. m., vilken förordning ifråga om sjömanshusens

ändamål bl. a. föreskriver, att dessa hava att förmedla svenskt

sjöfolks förhyrning å fartyg. Vidare stadgar förordningen rörande sjömanshusombudsmans

befattning bl. a., att denne tjänsteman har att föra

förteckning över sjöfolk av olika grader, som anmäler sig till erhållande

av sjötjänst, samt avgiftsfritt dels meddela fartygsredare och befälhavare,

som önska förhyra sjöfolk, anvisning å tjänstsökande, dels ock tillhandagå

sjöman med upplysning om till buds stående sådan tjänst.

Utan att någonsin hava varit av någon större betydelse upphörde

i verkligheten sjömanshusens befattning med den maritima arbetsförmedlingen

redan för åtskilliga år sedan. På de platser, där behov av sådan

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

förmedling gjort sig gällande, hade nämligen uppkommit en privat,

affärsmässigt bedriven förmedlingsverksamhet, som utövades antingen under

fastare former eller ock mer oregelmässigt av s. k. hyrbasar å kajerna

eller i förbindelse med hotell- eller kaférörelse eller med handel med

vissa för sjömän avsedda varor. Nådiga kungörelsen den 28 november

1884 angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra

av anställning inom eller utom riket, vilken författning numera är ersatt

med nådiga kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för

anskaffande av arbetsanställning, medfölje visserligen en viss kontroll

men visade sig icke kunna utrota de i flera avseenden synnerligen otillfredsställande

förhållandena på denna arbetsmarknad, varför Sveriges

redareförening år 1909 i de större sjöstäderna inrättade förhyrningskontor

och å ett flertal andra hamnplatser anställde ombud för förhyrning

av sjöfolk. Föreningens medlemmar förpliktades att taga arbetskraft för

fartygen uteslutande genom dessa kontor eller ombud, som av fartygen

ägde att uppbära till en början 2, senare 3 kronor för varje anställd

man.

Det kan ej bestridas, att detta förhyrningssystem åstadkom en viss

ordning i de förut rådande mycket oordnade förhållandena, men, å andra

sidan, kom förmedlingsverksamheten, som helt låg i redarnas händer, enligt

sjöfolkets uppfattning att utövas väl ensidigt och tillgodose huvudsakligast

den ena partens intressen. Upprepade klagomål anfördes av

sjöfolksorganisationerna, och senast i början av år 1918 hemställde svenska

sjömansunionen hos kommerskollegium och socialstyrelsen om åtgärders

vidtagande för anslutning av förhvrningsverksamheten till den

offentliga arbetsförmedligen. \7id årsskiftet 1918—1919 utgjorde denna

fråga ett av tvisteämnena i den då av sjömans- och eldarunionerna

igångsatta strejken, varför socialstyrelsen med samtliga intresserade organisationer

upptog förhandlingar om förhyrningens förläggande till den

offentliga arbetsförmedlingen. Efter det styrelsen från organisationerna

utverkat vissa utfästelser, avfördes denna fråga från förhandlingarna.

Sedan .dess har nyss berörda omläggning av förhyrningsverksamheten

förverkligats på sådant sätt, att redareföreningens förhyrningskontor

i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg och Malmö övertagits av den

offentliga arbetsförmedlingen, och är det meningen att efter hand överföra

även den i övriga hamnar bedrivna enskilda förhyrningsverksamheten

till nämnda institution. Härigenom skulle platsförmedlingen för

sjömän i enlighet med principerna för den offentliga arbetsförmedlingen

komma att utövas på sätt, som åsyftas i det föreliggande konventionsförslaget.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

I detta sammanhang torde även böra nämnas, att 1917 års sjömanshuskommitterade

i sitt förut omförmälda förslag uttryckligen förutsatte,

att ifrågavarande platsförmedling i huvudsak jämväl formellt skulle

avskiljas från sjömanshusens verksamhet .och anknytas till den offentliga

arbetsförmedlingen.

En granskning av de särskilda paragrafernas innehåll synes giva

anledning till följande uttalandenJ

§ I
Den

här meddelade definitionen på sjöman utesluter, i olikhet med

motsvarande definition i § 1 av nästföregående konventionsförslag, befälspersoner,

men torde ej något däremot vara att erinra, då möjlighet att

tillämpa konventionens bestämmelser även på befälet är beredd genom

§ 9.

§ 2.

Till en början må här erinras om att den enskilda arbetsförmedlingsverksamheten

här i landet regleras av förut omnämnda nådiga kungörelse

angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning,

vari bl. a. stadgas förbud mot enskild yrkesmässig platsförmedling utan

vederbörligt tillstånd. Medgivandet av sådant tillstånd, vilket det tillkommer

länsstyrelserna att bevilja, är emellertid gjort beroende av behovet

därav i orten, och lär dylikt tillstånd numera endast undantagsvis

meddelas. Förutom redareföreningens förut berörda, under avveckling

varande förhyrningsverksamhet, torde det f. n. ej bedrivas någon privat

arbetsförmedling för sjömän med undantag möjligen för ett eller annat

kommissionskontor, som anskaffar platser åt sjöfarande kvinnor.

Ett genomförande av konventionens bestämmelse i förevarande avseende

skulle sålunda icke gorå nämnvärt intrång på redan existerande

enskilda företags verksamhet. Å andra sidan måste det anses vara av

stor betydelse, att sjömännen i största möjliga utsträckning skyddas mot

det exploateringssystem, som alltid mer eller mindre varit förenat med

den i förvärvssyfte bedrivna privata förhyrningsverksamheten. Beträffande

de farhågor, som möjligen kunna förefinnas mot en monopolställning

för dén offentliga arbetsförmedlingen, må, förutom den i konventionens

§ 6 fastslagna principen om sjömännens och redarnas fria val

av fartyg respektive besättning, här framhållas, att då förevarande stadgande

endast åsyftar enskild förhyrningsverksamhet, bedriven i förvärvs
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

syfte, vederbörande organisationer fortfarande skulle vara oförhindrade att

anordna kostnadsfri arbetsförmedling för sjömän.

§ 3.

Under hänvisning till vad som anförts under § 2 anser sig delegationen

sakna anledning att ingå på någon särskild granskning av bestämmelserna

i denna paragraf.

§ 4.

Förevarande paragraf har till ändamål att säkerställa en avgiftsfri,

tillfredsställande arbetsförmedling för sjömän. För tillgodoseende av

detta ändamål förutsätter paragrafen tvenne alternativa förmedlingssystem.

Enligt det första skulle förhyrningsverksamheten handhavas av representativa

sammanslutningar av redare och sjömän, verkande i förening och

under kontroll av en central myndighet. En sådan anordning torde åtminstone

f. n. med hänsyn till den starka motsättningen mellan parterna

ej lämpligen kunna ifrågakomma. Det andra alternativet förutsätter, att

staten själv inrättar och upprätthåller förhyrningsverksamheten. I betraktande

av storleken av statsbidraget till ifrågavarande gren av arbetsförmedling

samt statens ledning och kontroll torde den offentliga arbetsförmedlingen

i Sverige sakligt sett i väsentlig mån motsvara detta andra

system. Genom det förut berörda övertagandet av redareföreningens

återstående förmedlingsverksamhet skulle förevarande alternativ i ytterligare

mån förverkligas.

Föreskriften att verksamheten skall ledas av personer, som äga

praktisk erfarenhet om sjöfartens förhållanden, är beträffande förmedlingsanstalternas

avdelningar för sjömän redan förverkligad, i det såsom

föreståndare och biträden vid dessa avdelningar anställts fartygsbefälhavare

och maskinister med föregående sjötjänst i yrkets alla anställningsgrader.

Bestämmelsen i paragrafens sista stycke om samordnandet av olika

typer av enskilda arbetsförmedlingsanstalter på nationell grundval torde

för Sveriges vidkommande sakna betydelse om, såsom ovan förutsatts,

all arbetsförmedling för sjömän kommer att inordnas i den offentliga

arbetsförmedlingen. Skulle så ej bliva fallet, bör givetvis den åsyftade

anordningen kunna bliva till nytta.

§ 5.

De i denna paragraf föreskrivna rådgivande kommittéerna äga sin

motsvarighet i de styrelser, som utöva ledningen av de offentliga arbets
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

förmedlingsanstalterna. Dessa styrelser bestå nämligen av en opartisk

ordförande jämte ledamöter, vilka till lika antal utses bland arbetsgivare

och arbetare. Genom denna anordning torde förevarande bestämmelse få

anses redan vara i skälig mån förverkligad.

Mot nu avhandlade bestämmelse har representanten för Sveriges

fartygsbefälsförening, kaptenen Larsson riktat den anmärkning att densamma

skulle utestänga fartygsbefälhavarna från ifrågavarande kommittéer,

vilket, såsom i närlagt särskilt yttrande, se bilaga 2, närmare utvecklas,

vore oriktigt, då befälhavarna ju hade att antaga och avskeda sjömännen.

Delegationen vill ej förneka att denna anmärkning har visst fogför

sig, men anser delegationen densamma ej vara av någon avsevärd

betydelse, då befälhavarnes synpunkter torde få anses vara i tillbörlig

mån företrädda genom anstalternas föreståndare, vartill, såsom förut

nämnts, åtminstone hittills endast antagits förutvarande fartygsbefälhavare.

Det i paragrafens senare stycke meddelade stadgandet om rätt för

varje lands regering att meddela närmare föreskrifter angående kommittéernas

befogenhet torde ej kunna giva anledning till någon erinran.

§ 6.

Beträffande innehållet i denna paragraf har redan under § 2 framhållits,

att den här fastslagna valfriheten är ägnad att motverka vissa

nackdelar, som möjligen kunna befaras bliva en följd av ratificeringen

av förevarande konvention. Detta stadgande överensstämmer för övrigt

fullständigt med den offentliga arbetsförmedlingens grundprincip att i främsta

rummet söka bereda arbetsgivaren den bästa möjliga arbetskraft och arbetaren

det arbete, vartill han bäst ägnar sig.

§ 7.

Bestämmelserna i denna paragraf synas egentligen icke höra hemma

i förevarande konvention. Emellertid torde de garantier, vilka här åsyftas,

hos oss få anses redan vara för handen beträffande personalen å alla

mönstringspliktiga fartyg, enär dessas sjömansrullor innefatta personliga

anställningsavtal mellan befälhavare och besättning och äro så anordnade,

att det i paragrafens första sats uppställda kravet på'' skydd för samtliga

parter måste anses tillgodosett. Möjlighet för sjömannen att före avtalets

undertecknande granska detsamma föreligger så tillvida, att i den av

kommerskollegium den 28 juni 1912 utfärdade instruktionen för mönst
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

ringsförrättare, punkt 20, anföres som en av dennes skyldigheter att vid

påmönstring förvissa sig om, att enighet uppnåtts mellan befälhavaren

och den förhyrde angående vissa i sjömansrullan angivna förhållanden.

Någon rättighet för sjöman att, efter det avtalet avslutats genom namnteckning

i sjömansrullan, granska detsamma finnes ej stadgad i svensk

sjölagstiftning i vidare mån, än att sjömannen vid avmönstringen åter

skall teckna sitt namn i rullan. Emellertid åligger det enligt 71 § sjölagen

befälhavare att vid påmönstring förse envar förhyrd med motbok,

som skall innehålla bl. a. de uppgifter rörande avtalet, varom i förevarande

paragraf är fråga. Anmärkas må även, att ovannämnda instruktion,

i punkt 33, innehåller föreskrift om, att, därest hos vederbörande

inönstringsförrättare avmönstring påkallas av sjöman, som förmenar sig

äga rätt därtill enligt hyresavtalet, äger mönstringsförrättaren, om fartygsbefälhavaren

vägrar avmönstring, avfordra denne sjömansrullan och avgöra,

huruvida avmönstring skall ske. Vidare stadgas, dels i gällande

sjömanshusförordning § 43 mom. 1, att mönstringsförrättaren vid avmönstring

skall utröna, huruvida sjömannen tillgodonjutit honom tillkommande

hyra och övriga förmåner, dels ock i instruktionens punkt 34, att den

härom i sjömansrullan intagna förklaringen bör uppläsas för sjömannen.

Vad här anförts har såsom nämnts gällt mönstringspliktiga fartyg.

Ifråga om andra fartyg gäller visserligen nyss bei’öi''da föreskrift om skyldighet

för befälhavarna att förse förhyrd sjöman med motbok, men härigenom

åvägabringas tydligtvis icke något skriftligt förhyrningsavtal.

Om också vår lagstiftning, i vad de mönstringspliktiga fartygen

angår, kan anses i det väsentliga motsvara bestämmelserna i konventionens

förevarande paragraf, företer nämnda lagstiftning onekligen avsevärda

brister beträffande de icke mönstringspliktiga fartygen, men torde

dessa brister utan större svårighet kunna avhjälpas.

§ 8.

Bestämmelsen i denna paragraf om beredande av möjlighet för

sjömän, tillhörande de avtalsslutande staterna, att. tillgodonjuta de förmåner,

som den i konventionen föreskrivna arbetsförmedlingen kan erbjuda,

synes lämpligen kunna biträdas av Sverige, helst som antalet

utländska i Sverige hyressökande sjömän är relativt obetydligt i jämförelse

med det antal svenska sjömän, vilka segla i främmande fartyg

och hava att söka anställning i utländska hamnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 Käft. (Nr 361.) 24

opaginerad Kontrollera mot PDF

16C

§ 9.

Beträffande denna paragraf, mot vars innehåll givetvis intet kan

vara att invända, må nämnas, att befälsorganisationerna i Sverige förklarat

sig villiga inordna sin tidigare bedrivna förhyrningsverksamhet

under den offentliga arbetsförmedlingen. I själva verket bar redan, sedan

nämnda institution övertog förhyrningen i de fyra största svenska hamnarna,

ett avsevärt antal befälspersoner, styrmän såväl som maskinister,

sökt och erhållit anställning genom förmedling av dessa anstalter.

§ 10.

Den skyldighet att till internationella arbetsbyrån meddela statistiska

och andra uppgifter rörande arbetslösheten bland sjömän och arbetsförmedlingsanstalternas

verksamhet, varom stadgas i denna paragraf, torde

icke behöva medföra några svårigheter för Sveriges vidkommande. Den

offentliga arbetsförmedlingens rapportsystem och statistiska uppgifter äro

nämligen, såsom närmare utvecklats i delegationens underdåniga skrivelse

den 17 februari 1921 angående förslaget till internationell konvention

rörande arbetslösheten, av den art, att de med fördel kunna begagnas

för här ifrågavarande ändamål.

Beträffande den i paragrafens senare del anförda förpliktelsen för

internationella arbetsbyrån att ordna samverkan mellan de olika ländernas

system för arbetsförmedling för sjömän tillåter sig delegationen ävenledes

hänvisa till sitt nyss berörda utlåtande, där denna fråga, ehuru

med hänsyn till arbetsförmedlingen i allmänhet, ingående behandlas.

Samma synpunkter, som där anförts rörande arbetslöshet och arbetsförmedling

generellt tagna, synas i full utsträckning äga tillämpning för

förhyrningsverksamheten bland sjömän.

§§ 11—18.

Innehållet i dessa paragrafer synes ej påkalla något yttrande av

delegationen.

Då det enligt delegationens uppfattning måste anses i hög grad

önskligt, att Sverige, i den mån så utan avsevärdare olägenheter låter

sig göra, stödjer de internationella strävandena att åvägabringa sociala

reformer och då, såsom av förestående redogörelse framgår, tillämpningen

på svenska sjöfartsförhållanden av bestämmelserna i de tre föreliggande

konventionsförslagen icke torde förorsaka några dylika olägenheter, har

delegationen ansett sig böra förorda ratificering av dessa konventioner.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit herrar E. G.

Huss, R. G. H. von Koch, A. H. Lindqvist, J. A. E. Molin, A. H. von

Sydow och A. Thorberg.

A. Molin.

Underdånigst

GUNNAR HUSS.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Bil. 1.

Till

Sveriges Delegation för det internationella socialpolitislca arbetet,

Stockholm.

Vid den internationella arbetsorganisationens konferens i Genua år 1920

fattades bl. a. beslut om förslag till konvention nr 6 angående ersättning till

ombordvarande för arbetslöshet i fall av fartygs förolyckande.

§ 2 i detta förslag bar följande lydelse:

»Då fartyg förolyckas, skall redaren eller den, med vilken sjömannen

slutit avtal om tjänst ombord å fartyget, till varje å fartyget

anställd sjöman utgiva ersättning för den arbetslöshet, som förorsakas

av fartygets förolyckande.

Denna ersättning skall utgå för alla de dagar, varunder sjömannen

är verkligt arbetslös och enligt den beräkningsgrund, som gäller

för den genom avtalet bestämda hyran, men må den totala ersättningen

begränsas till ett belopp, motsvarande 2 månaders hyra.»

Undertecknad får rörande detta förslag göra följande uttalande:

Förslaget synes mig så till vida oriktigt, att konventionen i praktiken

otvivelaktigt skulle komma att vid fartygs förlisning bereda sjöman 2 månaders

hyra, oavsett om förlisningen skett i närheten av mönstringsorten eller icke, varigenom

det kommer att bliva praktiskt betydelselöst, huru lång tid som för sjömannen

åtgår att komma hem och få nya förvärvsmöjligheter. Om t. ex. ett

fartyg, som mönstrat besättning i Göteborg, förliser på resa mellan Göteborg och

Skagen, är det givetvis icke rimligt, att sjömannen skall erhålla 2 månaders

hyresersättning. På grund av Sjömans- & Eldare-Unionernas godtyckliga tillämpning

av det s. k. nummersystemet för mönstring skulle nämligen den vid förlisningen

arbetslöse sjömannen otvivelaktigt förhindras att ånyo mönstra, så länge

som det funnes någon annan arbetslös, enär unionerna utan tvivel skulle söka på

detta sätt tvinga redaren för det förlista fartyget att under de 2 månaderna utbetala

förutberörda ersättning.

Jag får fördenskull hemställa, att denna konvention icke av svenska regeringen

ratificeras.

Stockholm den 13 april 1921.

O. Å. NORDBORG.

Verkställande direktör i Sveriges Redareförening.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Bil, 2.

Sveriges Delegation för det Internationella Socialpolitiska Samarbetet,

Stockholm.

Det förslag till sammansättning av kommittéer som upptages i § 5, kan

jag såsom representant för befälhavarne ej tillstyrka. Enligt min mening är i

detta fall befälhavaren den som i redarens ställe, eller tillsammans med redare

och sjömän, bör handhava de angelägenheter, som kunna falla på nämnda kommittéer.

Sjölagen bestämmer ju uttryckligen att befälhavaren antager och avskedar

besättningen och i praktiken följes detta utan undantag, när det gäller den »sjöman»

varom här är fråga. Att då utesluta denna kår, som lagenligt antager

besättningen, från medbestämmanderätt i handhavandet av arbetsförmedlingsänstaltens

arbetsordning och därmed sammanhängande frågor, synes mig vara en

stor orättvisa, vilken även kommer att menligt inverka och förhindra att ändamålet

med anstalten vinnes.

Stockholm den 5 april 1921.

N. LARSSON.

Verkst. Dir. i Sveriges Fartygsbefälsförening.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Bil. B.

Utdrag ay protokollet vid sammanträde av sociala rådets

sektion för arbetarskydd och arbetarfrågor i

allmänhet den 3 december 1920.1

i §•

Till behandling upptogs först frågan om revision av lagen om

arbetstidens begränsning, rörande vilken fråga socialstyrelsen erhållit

nådigt uppdrag att avgiva utlåtande.

Härvid anförde till en början herr Molin, att styrelsen vid fullgörande

av detta uppdrag hade att dels beakta det av riksdagen uttalade

önskemålet om vidtagande av sådana ändringar av lagen, som, utan att

rubba lagens grunder, kunde vara ägnade att bättre anpassa densamma

efter det praktiska livets krav, dels ock taga hänsyn till innehållet av det

vid den internationella arbetskonferensen i Washington antagna konventionsförslaget

i ämnet. Därefter lämnade herr Molin en redogörelse för

skiljaktigheterna mellan den svenska lagen och konventionen.

Under den därpå följande överläggningen uttalade sig fru Broomé

för anslutning till konventionen i största möjliga utsträckning.

Herr Pettersson ansåg internationella och nationalekonomiska skäl

tala för en nära anslutning till konventionen samt framhöll, att de

skärpningar, konventionen i vissa hänseenden innebure, motvägdes av

lindringar i andra, exempelvis beträffande arbetstiden vid kontinuerlig

drift och utsträckt rätt till övertidsarbete. Lagens tillämpningsområde borde

sålunda regleras i enlighet med konventionen, d. v. s. genom uppräkning

1 Närvarande: Tf. generaldirektören Huss, byråcheferna Bergsten och Molin, tf. byråchefen

Järle, socialfullmäktigen Lindqvist, fru E. Broomé, landssekreteraren F. H. Hallberg,

disponenten J. E. Hjorth, ledamoten av arhetsrådet K. V. Holmström, borgmästaren J. Pettersson,

direktören C. Ramström, redaktören E. Rinman ofch f. d. bruksdisponenten B. E. Wijkander.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

av de olika verksamhetsgrenar, som skulle falla under lagen. I överensstämmelse

med konventionen finge väl även handelsarbetarna samt hotell-,

restaurang- och kafépersonalen i sin helhet lämnas utanför den lagstadgade

arbetstidsbegränsningen. Undantaget beträffande arbetsställen med

högst fyra arbetare borde dock bibehållas.

Även herr Rinman förklarade sig benägen att av principiella skäl

förorda anslutning till konventionen men ifrågasatte, huruvida ett avskärande

av vissa arbetsområden från lagstiftningen stode i överensstämmelse

med det av riksdagen uttalade önskemålet, att lagens grunder

skulle behållas orubbade.

Herr Hallberg förordade anslutning till konventionen.

För anslutning till den internationella överenskommelsen talade

vidare herr Lindqvist, som emellertid ansåg, att den svenska lagen borde

bibehållas oförändrad i de delar, där den beredde arbetarna bättre skydd.

Handelsarbetarna, som hade tungt arbete och i mycket vore att jämställa

med transportarbetarna, borde sålunda bibehållas under lagen. Undantaget

beträffande arbetsställen med högst 4 arbetare kunde lämpligen

strykas. I fråga om övertidsarbetet vore det möjligt, att något större

frihet borde lämnas arbetsgivarna. Med hänsyn till påståendet, att

arbetarna saboterade 8-timmarsdagen, kunde det med skäl. erinras om,

att arbetarna även tidigare, där så lämpligen låtit sig göra, varit ganska

benägna att skaffa sig extra arbete.

Enligt herr Wijkanders mening borde lagstiftarna, därest vårt land

biträdde konventionen, begagna sig av de möjligheter till lindring, som

konventionen medgav, bl. a. genom att begränsa lagens tillämpning i

överensstämmelse med konventionen. För sin del trodde talaren ej, att

arbetarna i någon större utsträckning toge verklig arbetsanställning hos

mer än en arbetsgivare.

Slutligen framförde herr Ramström, som ansåg skäl nu ej föreligga

att söka rubba 8-timmarsdagen, att man vid lagens revidering borde utnyttja

konventionens möjligheter till lindringar bl. a. genom införandet

av bestämmelser, som gåve vidgad rätt till övertidsarbete och större

koncentrering av övertidsarbetet under kortare perioder — ett önskemål

för vilket arbetarna icke voro oförstående.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Bil. 1\

Utdrag ur protokollet Tid sammanträde den 2 april 1921 av

Sveriges delegation för det internationella

socialpolitiska samarbetet.1

Med överlämnande till delegationen i korrektur av ett sitt betänkande

angående revision av lagen om arbetstidens begränsning hade k.

socialstyrelsen anhållit, att delegationen ville yttra sig i den uti betänkandet

behandlade frågan om Sveriges anslutning till Washingtonkonventionen

angående arbetstidens begränsning. I överläggningen om denna

fråga anfördes i huvudsak följande:

Herr Lindqvist. Sverige borde enligt hans mening biträda^ ifrågavarande

konvention, som antagits nära nog enhälligt och utan någon reservation

från de svenska ombudens sida. Den internationella arbetsorganisationen

hade redan utfört ett mycket betydande arbete pa den sociala

utvecklingens område, och det vore i hög grad önskvärt, att de socialt

mer framskridna staterna stödde organisationens strävanden och därmed

nödgade de mer efterblivna länderna att genomföra reformer. Skiljaktigheterna

mellan konventionen och arbetstidslagen kunde icke anses utgöra

tillfyllestgörande hinder för konventionens ratificering — i viss mån

borde dessa skiljaktigheter kunna avlägsnas och någon bokstavlig efterbildning

av konventionen kunde för övrigt ej gärna påfordras. Uttryckligt

beslut hade även å Washingtonkonferensen fattats därom, att en konvention

ej påkallade iakttagande i sådana avseenden, där dess genomförande

skulle medföra försämring för arbetarna.

Herr Thorberg instämde med herr Lindqvist samt framhöll, att om

de till den internationella arbetsorganisationen hörande staterna ej visade

1 Närvarande: Tf. generaldirektören G. Huss, kanslirådet G. H. von Koeh, social - fullmäktigen H. Lindqvist, byråchefen A. Molin, landsorganisationens ordförande A. Thorberg

och f. d. bruksdisponenten B. E. Wijkander.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

beredvillighet att förverkliga konferensernas beslut, vore hela det internationella

socialpolitiska samarbetet meningslöst.

Herr von Kock hade tidigare varit av den åsikten, att konventionen

borde ratificeras, men kunde icke bestrida riktigheten av de skäl

däremot, som anförts i socialstyrelsens förevarande betänkande. Särskilt

måste beaktas, att vår lagstiftning i ämnet gjorts provisorisk, för att

man skulle vinna erfarenhet om verkningarna av lagstadgad arbetstidsreglering,

innan man mer definitivt införde sådan reglering. Under sådana

förhållanden kunde det ej förväntas, att statsmakterna nu, innan

försökstiden gått till ända, skulle vilja binda sig för en tid av 11 år.

Frågan om ratificering borde sålunda vila, till dess den provisoriska arbetstidslagstiftningen

här i landet upphör att gälla.

Önskvärt vore emellertid, att arbetstidslagen så mycket som möjligt

bringas till överensstämmelse med konventionen, och borde med hänsyn

därtill bl. a. sjuk- och fattigvårdsanstalterna fritagas från lagens tilllämpning.

Herr Wijkander hade även tidigare trott, att konventionen skulle

kunna ratificeras. Den motivering för en annan uppfattning, som framlagts

i socialstyrelsens betänkande, vore emellertid bindande, och anslöt

sig talaren till styrelsens mening i frågan.

Slutligen förklarade herrar Huss och Molin att de, såsom de redan

gjort gällande inom socialstyrelsen, funne sig nödsakade att för närvarande

avstyrka ratificering.

Herr ordföranden konstaterade därefter, att flertalet av delegationens

ledamöter biträtt socialstyrelsens mening, att Wasliingtonkonventioneu

angående arbetstidens begränsning ej för närvarande borde ratificeras

av Sverige.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 307 höft. (Nr 361.)

25

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:343 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vid den internationella arbetsorganisationens a1 i texten
  2. 2LU 1921:31 Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vid den internationella arbetsorganisationens konferenser i s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 1998/99 s. 531 s. 533 i texten · dokumentnivå