Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny konkurslag m. m

133 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 127 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:4, Med förslag till ny konkurslag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Proposition Nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till ny

konkurslag m. m.; given Stockholms slott den 17 december

1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas;

3) lag om ackord sförhandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken;
5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om sär
skilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898

om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordniugen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarvagörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växellagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp och byte av lös egendom;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.)

3138 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917

om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i Ingen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva;

21) lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni

1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungJ. Maj.ts Proposition Nr 4.

Förslag’

till

Konkurslag

1 Kap.

Om egeiuloms avträdande till konkurs.

1 §•

Finner gäldenär sig vara på obestånd, äge han avträda sin egendom till

konkurs. Med att gäldenär är på obestånd förstås enligt denna lag att lian icke

kan rätteligen betala sin gäld.

2 §•

Gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om gäldenären

på grund av eget erkännande eller rymning för skuld eller hos honom verkställd

utmätning och vad med avseende därå förekommit eller på grund av andra inträffade

omständigheter måste antagas vara på obestånd.

3§-

Gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs,

om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar.

Har borgenär genom notarius publicus eller genom två ojäviga personer

uppmanat köpman att betala klar och förfallen gäld men har gäldenären det

oaktat under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet, skall gäldenären

försättas i konkurs, så framt borgenären inom tre veckor från nämnda

tids utgång det yrkar och gälden fortfarande är ogulden.

År godkännare av växel eller, vad angår växel, som är ställd att inlösas av

växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har växeln blivit i hans

närvaro protesterad för bristande betalning, vare det så ansett, som om han

blivit, på sätt i andra stycket är stadgat, uppmanad att betala växelskulden.

4§-

Har lös egendom, vari förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket liandelsbalken

eller på grund av förlagsinteckning tillkommer borgenär, blivit utmätt

för annans fordran,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 4.

eller har egendom, som nyss sagts, eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom skriftlig avhandling

föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egendomen i sin vård,

skall, där borgenären det yrkar, gäldenären försättas i konkurs, så framt ej

gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenären äger förmånsrätt, är

tillräcklig till gäldande av hans fordran.

5 §•

Har gäldenär fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs, gälle

om borgenärs rätt att få gäldenären försatt i konkurs vad därom särskilt är stadgat.

6§-

Borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös

egendom, äge ej den rätt att få gäldenären försatt i konkurs, varom ovan är

stadgat, så framt gäldenären visar, att den egendom, vari borgenären har panträtt,

förslår till fordringens fulla gäldande.

7 §•

Vill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär påkalla

gäldenärs försättande i konkurs, göre skriftligen ansökning därom hos konkursdomaren

i den ort, där gäldenären bör inför domstol svara i tvistemål, som angå

gäld i allmänhet. Ansökning av dödsbodelägare om avträdande av den dödes

egendom, så ock borgenärs ansökning om dödsbos försättande i konkurs skall

göras hos konkursdomaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som

nyss sagts.

Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne ledamot i

rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens antal det fordrar, utses

flere konkursdomare; äro flere avdelningar av rådstuvurätten, skall konkursdomare

alltid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom handläggas,

skola upptagas.

8§-

Vid konkursansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom

under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder

med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å de

böcker och andra handlingar, som röra boet.

9§-

Borgenär, som söker gäldenärs försättande i konkurs, skall i ansökningen

uppgiva sin fordran. Borgenären bör tillika i ansökningen angiva de omständigheter,

på vilka han grundar yrkandet om egendomsavträde, samt vid ansökningen

foga, i huvudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar, vilka han vill åberopa till

stöd för sin talan. Ansökningen jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i

två exemplar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 4.

5

10 §.

Finner konkursdomaren, att lian enligt 7 § icke är behörig att taga befattning

med konkursansökning eller har, där borgenär är sökande, denne icke i

ansökningen uppgivit sin fordran eller kan konkursansökning av annan orsak ej

upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse därmed

och teckne det å ansökningen.

11 §■

Upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele konkursdomaren

genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs.

12 §.

Upptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren genast å ansökningen

föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över fyra dagar i stad

och en vecka på landet, från det han erhållit del av ansökningshandlingarna till

konkursdomaren ingiva förklaring över ansökningen. Föreligger på grund av att

gäldenären vistas utomlands eller eljest i särskilt fall anledning att utsträcka förklara

gstiden, må det ske, dock ej utöver vad oundgängligen kräves. Borgenären

vare pliktig att tillställa gäldenären handlingarna i huvudskrift eller styrkt avskrift,

så ock att inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst fjorton dagar från

det föreläggandet meddelades till konkursdomaren inkomma med sådant intyg,

som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen och dagen därför.

Har borgenären ej inom förelagd tid inkommit med delgivningsbevis, vare ansökningen

förfallen, där ej inom samma tid förklaring avgivits av gäldenären

eller borgenären visat, att hinder för delgivningen mött. I sistnämnda fall utsäde

konkursdomaren ny tid för delgivning, så vida ej enligt vad i 13 § sägs

målet skall hänskjutas till rätten.

Medgiver gäldenären ansökningen, meddele konkursdomaren genast beslut

om gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären ansökningen eller

utebliver han med förklaring, varde målet hänskjutet till rätten.

I föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om målet

hänskjutes till rätten, kallelse att inställa sig där kan varda part tillsänd med

posten samt att, om tillförlitlig upplysning om parts postadress icke föreligger,

målet kan varda avgjort utan att parten erhållit kallelse till rätten, varjämte

föreläggandet skall innehålla anmaning till part, om vars postadress tillförlitlig

upplysning icke föreligger, att hos konkursdomaren anmäla den postadress, under

vilken parten önskar få kallelse sig tillsänd.

13 §.

Nu har gäldenär blivit för delgivning av borgenärs konkursansökning förgäves

sökt i sitt hemvist; kan ej vid efterfrågan hos hans husfolk eller grannar

eller där han har tjänst eller näring vinnas säker anvisning, var han uppehåller

sig, och är det ej veterligt, att han för sig ställt ombud, som äger för honom

mottaga delgivning av ansökningen och kan träffas inom riket, skall målet hänskjutas

till rätten. Samma lag vare, där gäldenär vistas å känd ort utom riket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

och icke veterligen för sig ställt ombud, som nyss sagts, samt konkursdomaren

med avseende å ortens avlägsenhet eller andra omständigheter finner det icke

skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansökningen.

I fall, som avses i denna paragraf, skall konkursdomaren tillse, att gäldenärens

egendom varder satt under saker vård; och läte konkursdomaren tillika,

där det lämpligen kan ske, om ansökningen underrätta gäldenärens make eller

någon, som är i hans tjänst eller eljest kan antagas äga kännedom om honom

och hans förhållanden. Kostnaden för egendomens vård skall gäldas av borgenären.

14 §.

Då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall hänskjutas till

rätten, varde målet av konkursdomaren utsatt att förekomma i stad inom fyra

dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gäldenärens kallande till

rätten oundgängligen kräves längre tid. Kan på landet målet ej företagas inom

nämnda tid, med mindre urtima ting hålles, må dock målet anstå till lagtima

ting eller, där på grund av Konungens förordnande särskilt tingssammanträde,

varå mål angående gäldenärs försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall

hållas, till sådant sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen

och det icke bestrides av gäldenären. Konkursdomaren kalle parterna

till rätten, borgenären dock endast, om kallelse kan hinna komma honom tillhanda.

I kallelse å gäldenären skall tillkännagivas, att hans utevaro icke hindrar

målets avgörande. Har part gjort anmälan om sin postadress eller finner konkursdomaren

eljest tillförlitlig upplysning därom föreligga, må kallelsen i rekommenderat

brev tillsändas parten. Finnes dylik upplysning icke föreligga, må målet

företagas vid rätten utan att delgivning av kallelsen ägt rum, där parten för

sådant ändamål förgäves sökts i sitt hemvist eller vistas utomlands och ej heller,

om parten veterligen för sig ställt inom riket bosatt ombud, som äger för honom

mottaga delgivning av kallelsen, ombudet kunnat i sitt hemvist för delgivning

anträffas.

I fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, som konkursdomaren

låter införa i allmänna tidningar tre gånger, kallas att vid äventyr, att

hans utevaro ej hindrar målets avgörande, inställa sig vid rätten å viss dag,

minst tre, högst sex veckor efter sista kungörandet. På landet må dock efter

framställning av borgenären målet kunna utsättas till näst efter utgången av

sistnämnda tid infallande lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i

första stycket omförmäles, där konkursdomaren finner det icke lända till förfång

för gäldenären. I fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första

stycket stadgats äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att söka gäldenärs

försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller, efter

lagsökning, av överexekutor, i sagda avseende godkännas, ändå att beslutet ej

vunnit laga kraft, utan så är att i vederbörlig ordning förordnats, att beslutet

icke må verkställas. Samma lag vare, då överexekutor meddelat föreskrift om

verkställighet av skiljedom och ej av högre myndighet eller av domstol, där

talan mot skiljedomen är anhängig, annorledes förordnats, så ock då utmätning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Kr 4. 7

må erhållas jämlikt lagen om handräckning för fordrans utfående och ej av domstol

förordnats, att verkställighet icke må äga rum.

I fall, där ej fordringen enligt vad i första stycket sägs skall godkännas,

ankomme på borgenären att styrka densamma.

16 §.

I mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov, med

mindre synnerliga skäl därtill äro. Beviljas uppskov, må det ej sättas längre än

som oundgängligen kräves; och skall på landet för målets handläggning urtima

ting på borgenärens bekostnad hållas, där sådant ting av part äskas och av rätten

befinnes erforderligt.

17 §.

Nu är konkursansökning gjord av borgenär, och dör gäldenären, utan att

han den medgivit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde delägarne i boet

förelagt att till konkursdomaren inkomma med förklaring över ansökningen inom

fjorton dagar från delfåendet. Medgiva ej samtliga dödsbodelägare ansökningen

och skall förty densamma prövas av rätten samt kallelse å parterna utfärdas,

varde, där någon dödsbodelägares vistelseort är okänd eller dödsbodelägare

uppehåller sig å avlägsen utrikes ort, kallelsen till sådan delägares kännedom i

allmänna tidningarna kungjord på sätt i 14 § andra stycket förmäles. År målet,

då gäldenären dör, redan hänskjutet till rätten, varde dödsbodelägarne kallade

att inför rätten yttra sig över ansökningen, och galle beträffande frånvarande

delägares kallande vad nyss sagts. Söker borgenär, att avliden gäldenärs bo

skall avträdas till konkurs, skall i fråga om ansökningens delgivning med dödsbodelägarne

och dessas kallande till rätten tillämpas vad i första och andra punkterna

föreskrivits.

18 §.

Konkursansökning må icke återkallas sedan beslut om gäldenärens försättande

i konkurs meddelats.

19 §.

Då beslut om egendomsavträde meddelats, skall konkursdomaren genast

utfärda kungörelse därom med uppgift om dagen, då konkursansökningen ingivits.

Konkursdomaren skall därjämte bestämma och i kungörelsen tillkännagiva,

när och varest första borgenärssammanträdet skall hållas, inom vilken tid borgenärerna

böra hos konkursdomaren bevaka sina fordringar samt i vilken eller

vilka tidningar inom orten kungörelser angående konkursen skola införas. I

kungörelsen skall ock konkursdomarens postadress angivas.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför konkursdomaren icke tidigare

än tre och icke senare än fem veckor från det beslutet om egendomsavträde

meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för detta sammanträde tagas

hänsyn därtill att bouppteckning bör vara ingiven till konkursdomaren då sammanträdet

hålles. Där det med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet

prövas oundgängligen nödigt, må konkursdomaren utsätta sammanträdet att hållas

senare än ovan sagts. Tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra

minst fyra, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsavträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen skola införas, må

ej överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och avträdes

före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall i den kungörelse,

som utfärdas om konkursen, erinran ske därom att årsstämning förut är beviljad

och att den ej förfallit genom konkursen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna

tidningarna, skall i konkurskungörelsen intagas erinran därom att ackordsförhandling

ägt rum, ävensom angivas dagen, då beslutet om förhandlingens inledande

meddelades.

20 §.

Kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt

genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna tidningarna

ävensom två gånger, sista gången minst en vecka före den för första borgenärssammanträdet

utsatta dag, i den eller de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant

avseende bestämts.

Sedan den bouppteckning, som enligt 54 § skall upprättas, eller förteckning

eller anmälan, som i andra stycket av samma paragraf sägs, kommit konkursdomaren

tillhanda, läte han genom särskilda kallelsebrev underrätta alla kända

inländska och utländska borgenärer om kungörelsens innehåll; skolande sådan

underrättelse alltid meddelas kronans ombudsman i orten och dem, som handhava

uppbörd av andra allmänna utskylder än kronoutskylder.

Breven skola med posten avsändas så snart ske kan och senast tio dagar

före den för första borgenärssammanträdet utsatta dag.

Yarder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgift i bouppteckningen

eller genom tillägg till denna känt, att borgenär finnes, som ej blivit kallad, skall

konkursdomaren ofördröjligen till honom avsända kallelsebrev av innehåll, som

ovan sägs.

Om innehållet i kungörelsen skall konkursdomaren låta delgiva gäldenären

särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 § åliggande skyldigheten

att å första borgenärssammanträdet avlägga bouppteckningsed.

21 §.

Konkursdomaren skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten om

gäldenärs försättande i konkurs.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde underrättelse

därom av konkursdomaren genast meddelad gäldenärens närmaste förman.

Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen, att fast

egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å rättegångsdag, varå mteckningsärenden

må förekomma, om konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts

domvärjo, skall för verkställande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen

till rätten eller domaren i den ort, där egendomen ligger, insända bevis

om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen. Hör till boet fartyg, som blivit

infört i fartygsregistret, skall å den rättegångsdag för inteckningsärenden, då det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

först kan ske,. om konkursen göras anteckning i protokollet över inteckningar i

fartyg samt i inteckningsboken för fartyg; och varde förty, där konkursen ej är

anhängig vid Stockholms rådstuvurätt., anmälan om konkursen med angivande av

fartygets registreringsnummer ofördröjligen gjord till nämnda domstol. Hör till

boet lott i fartyg, skall anmälan om konkursen ofördröjligen avsändas till den

myndighet, som för fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter,

som erfordras för fartygets säkra urskiljande.

22 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, vare gäldenären icke berättigad

att råda över egendom, som hör till konkursboet.

23 §.

Sedan beslut om egendomsavträde meddelats, må ej för skuld, som gäldenären

gjort, utmätning ske å egendom, som hör till konkursboet; har sådan åtgärd

ändock kommit till stånd, vare den utan verkan.

Utan hinder av konkurs må likväl den, som till säkerhet för fordran har

panträtt i fast eller lös egendom, erhålla utmätning av egendom, som sålunda

häftar för fordringen.

24 §.

Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit utmätt till

gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall

verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller gods i

fartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs framställning

om dess inställande göres innan försäljning av egendomen ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, uppliöre utmätningsmans befattning

med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före ovannämnda besluts

meddelande.

25 §.

Beslut om egendomsavträde gånge i verkstiillighet utan hinder diirav att

ändring i beslutet sökes.

Vill annan än gäldenären klaga däröver att konkursansökning upptagits,

värde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelse om konkursen infördes

i allmänna tidningarna.

26 §.

Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren

underrättas därom; och läte han kungöra den högre rättens beslut en

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen, ävensom från rättens dörr nedtaga

den där anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret,

eller lott i fartyg, skall vad i 21 § tredje stycket föreskrivits angående

anteckning eller anmälan om konkursen äga motsvarande tillämpning i fråga om

den högre rättens beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt, 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

Innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet återställes till

gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurskostnaderna och den

gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas.

2 Kap.

Om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning till konkursbo.

27 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som tillhörde gäldenären då beslutet

om egendomsavträde meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som

är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät, så ock den egendom, som kan

återvinnas till konkursboet. Ej må dock av gäldenärs lön eller av vad gäldenär

eljest kan genom eget arbete under konkursen förvärva mera tillkomma boet än

som återstår sedan avdrag skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns

eller adoptivbarns skäliga underhåll; från arbetsförtjänst varde ock avdrag gjort

för all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären ankomme att träffa överenskommelse om vad

efter ty ovan sägs skall avdragas. År ej sådan överenskommelse ingången innan

en vecka förflutit från första borgenärssammanträdet eller, där fråga om avdrag

senare uppkommit, inom en vecka därefter, varde frågan hänskjuten till rätten;

äge ock borgenär, som är missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären

överenskommits, att påkalla rättens prövning genom skrift, som skall ingivas till

konkursdomaren. Då fråga, som nu avses, skall prövas av rätten, infordre konkursdomaren

yttrande i ärendet från rättens ombudsman och utsätte dag för handläggningen

inför rätten. Kungörelse därom varde minst tio dagar före den utsatta

dagen införd en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; varde ock särskild

underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär

är klagande, denne. Yad rätten besluter gånge i verkställighet, ändå att ändring

däri sökes.

28 §.

Har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna

därav haft märklig skada, och är gåva av lös egendom fullbordad inom

etthundraåttio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden därefter

till dess beslutet om egendomsavträde meddelades eller har, där fast egendom

bortgivits, lagfart ej sökts tidigare än nu sagts, gånge den gåva på talan av

konkursboet åter. Samma lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtal

skett och av missförhållandet emellan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses,

att avtalet huvudsakligen har egenskap av gåva.

29 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades betalt

gäld, som icke var förfallen, då betalningen erlades, eller betalt gäld annorledes

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. May.ts Proposition Nr 4.

än med penningar eller andra med hänsyn till hans och borgenärens yrke vanliga

betalningsmedel eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet

ej betingats, gånge den betalning eller pantsättning på talan av konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens egendom

för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om

inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran,

som där avses, vare borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling

angående fast egendom för verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat

samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts,

för inteckningens dödande.

Yad sålunda föreskrivits äge icke tillämpning, där borgenären visar, att han,

då han mottog betalningen eller panten eller sökte inteckningen, saknade skälig

anledning att antaga, att gäldenären ville gynna honom framför övriga borgenärer;

dock vare sådan bevisning utan verkan, om borgenären, då han mottog betalningen

eller panten eller sökte inteckningen, hade skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

30 §.

Har gäldenären inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades betalt

förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet betingats

men ej överlämnats, och hade borgenären, då han mottog betalningen

eller panten, skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller

kännedom om konkursansökningen, gånge den betalning eller pantsättning på

talan av konkursboet åter.

31 §.

Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden

därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egendom blivit för

någon borgenärs fordran i mät tagen och har borgenären genom utmätningen

erhållit betalning, gånge den betalning på talan av konkursboet åter.

32 §.

Har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller

under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades annorledes

än i 28 och 29 §§ sägs ingått avtal till skada för borgenärerna och hade

den, med vilken avtalet ingicks, skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen, gånge det avtal på

talan av konkursboet åter, utan så är att den, med vilken avtalet ingicks, visar,

att han varken insåg eller borde hava insett, att avtalet skulle lända borgenärerna

till förfång.

Där å fast egendom, som gäldenären avhänt sig, lagfart sökts under tid,

som i första stycket sägs, skall vad där stadgas äga tillämpning, ändå att avtalet

skett tidigare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kimgl. Maj:ts Proposition Nr 4.

33 §.

Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar

gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningsliandlingen ej ingiven

till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge den

bodelning på talan av konkursboet åter. Samma lag vare, om vid bodelningen

egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären mot det att fordran å

honom utlagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 § tredje stycket stadgas

skall äga motsvarande tillämpning.

Från gäldenärens make må återvinning enligt 28—32 §§ äga rum, ändå att

åtgärd, som för varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer

sägs, dock ej, om clen vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

34 §.

Har i fall, då 28, 29, 32 eller 33 § icke är tillämplig, gäldenären innan beslutet

om egendomsavträde meddelades ingått avtal, varav kommit skada för

borgenärerna, och var det vid avtalets ingående hans avsikt att tillskynda dem

skada, gånge, där den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom om gäldenärens

avsikt, det avtal på talan av konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit

från det avtalet ingicks, sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make.

35 §.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna

tidningarna, skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som

om konkursansökningen gjorts, då beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades, och skall, där åtgärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller 33 § förmäles,

vidtagits efter meddelandet av nämnda beslut, den, gent emot vilken gäldenären

vidtog åtgärden, anses därvid hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd.

36 §.

Har gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit betalningen,

icke på grund av vad i 30 eller 33 § stadgas om återgång av betalning

av förfallen gäld skyldig återbära vad han mottagit, där han efter växellag ej

kunnat vägra att mottaga betalningen utan att förlora växelrätt mot någon växelgäldenär.

Vad gäldenären erlagt vare dock den, som vid återgångstalan för

bristande betalning skolat efter växellag i sista hand ansvara för växelns betalning,

eller, om växeln tillkommit för annans räkning, denne pliktig att till konkursboet

återbära, så framt han utlämnat eller låtit utlämna växeln under sådana

omständigheter, att, därest betalning för växeln då till honom av gäldenären erlagts,

betalningen skolat jämlikt föreskrift i 30 eller 33 § om återgång av betalning

av förfallen gäld på talan av konkursboet återgå.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skall äga motsvarande

tillämpning å check.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

13

37 §.

Finnes egendom, som skall återställas, ej i behåll eller kan borgenär i fall,

som avses i 29 §, ej tillhandahålla handling, på grund varav inteckning sökts,

vare konkursboet berättigat till ersättning för därigenom uppkommen skada.

Har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för egendom,

som han erhållit genom avtalet, äge han, där konkursboet återvinner egendomen,

av boet återfå vad han utgivit. Yad sålunda är stadgat gälle dock ej, där vederlaget

icke kommit boet till godo samt den, med vilken avtalet ingicks, hade

kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna vederlaget.

Går bodelning åter, svare konkursboet andra maken eller hans arvingar för återbäring

av den egendom, som gäldenären vid bodelningen bekommit. Finnes

egendom, som enligt vad ovan sagts skall av konkursboet återbäras, ej i behåll,

skall ersättning utgå efter egendomens värde.

När å någondera sidan återbäring sker, skall ock utgivas ränta eller avkomst,

som under tiden fallit. Då vid återgång av gåva eller bodelning egendom

av gåvotagare eller gäldenärens make eller dennes arvingar återbäres, varde, där

den återbäringsskyldige ej visas hava haft skälig anledning till antagande, att

gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen och ej heller

34 § är tillämplig, all å egendomen gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. Återbäres

eljest egendom av annan än konkursboet, njute denne ersättning allenast

för nödig kostnad. För nödig och nyttig kostnad å egendom, som av konkursboet

återbäres, vare konkursboet berättigat till ersättning.

Då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i konkursen.

Samma lag vare, då bodelning återgår, vid vilken egendom frångått gäldenären

mot det att fordran å honom utlagts å hans lott.

Ätervinnes från gäldenärens make egendom, som denne erhållit i gåva, eller

går bodelning emellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar åter och

bär maken eller arvingarna i följd av vad som stadgas i 8 kap. 5 § eller 13 kap.

14 § giftermålsbalken, innan stämning om återvinning skedde, infriat någon

gäldenärens skuld, vare konkursboet skyldigt återgälda maken eller arvingarna

vad sålunda guldits jämte ränta.

38 §.

Har egendom, vartill konkursbo enligt vad ovan är stadgat har återvinningsrätt,

överlåtits till annan, äge konkursboet jämväl mot honom den rätt, där det

visas, att han ej var i god tro, då han åtkom egendomen.

39 §.

Den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer konkursbo,

må göras gällande ej mindre av förvaltaren än även av borgenär, som bevakat

fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill anställa återvinningstalan, skall,

innan målet förekommer vid domstol, därom underrätta förvaltaren vid påföljd,

att hans talan eljest ej upptages till prövning.

Återvinningstalan enligt 28—33 och 36 §§ skall anhängiggöras genom stämning

inom sex månader från första borgenärssammanträdet; bar å fast egendom,

som gäldenären avhänt sig, lagfart ej blivit sökt före nämnda sammanträde eller

har, då fråga är om återgång av bodelning, bodelningshandlingen ej därförinnan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 4.

ingivits till rätten, skall klandertiden räknas från den dag lagfarten söktes eller

bodelningshandlingen ingavs.

År talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskostnaden; dock

vare lian berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda kostnad, i den män

den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

40 §.

Bevakar den, mot vilken talan enligt 39 § är anställd, i följd därav fordran

i konkursen och är den talan ej så tidigt väckt, att han kunnat bevaka fordringen

inom den för bevakning av fordringar utsatta tid, vare han berättigad att på vad

han till konkursboet skall återbära avräkna så mycket, som på fordringen bort

belöpa, om den blivit bevakad inom sagda tid.

3 Kap.

Om avträdd egendoms förvaltning.

41 §.

Gäldenär till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller flere

förvaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. Antalet förvaltare bestämmes

av konkursdomaren. Ej må mer än en förvaltare finnas, där ej konkursdomaren

med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser förvaltningen oundgängligen

böra delas eller det eljest i särskilt fall vara oundgängligen nödvändigt,

att mer än en förvaltare utses.

Då fråga är om utseende av förvaltare enligt 45 eller 48 §, må konkursdomaren

ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan borgenärerna erhållit

tillfälle att yttra sig därom.

42 §.

I fråga om utseende av konkursförvaltare gälle, att den eller de, åt vilka

förvaltningen anförtros, skola äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn

till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap eller är

i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets

tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är

dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig

att föra annans talan inför rätta.

Bättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara konkursförvaltare;

ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans

ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara konkursförvaltare.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl■ Maj:ts Proposition Nr 4.

15

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare

att omliänderhava boet till dess vid första borgenärssammanträdet förvaltare utsetts

och, där annan utsetts, denne tillträtt befattningen.

44 §.

Konkursdomaren skall ock så snart ske kan efter det beslutet om egendomsavträde

meddelats förordna en ärlig och förståndig man att i konkursen

vara . rättens ombudsman med den befoganhet, som i denna lag sägs. Yid befattningens

tillsättande skall iakttagas, att densamma icke anförtros annan än

den, som äger ej mindre erforderlig insikt i gällande lag för bedömande av de

frågor av rättslig innebörd, som ankomma på ombudsmannens prövning, än ock

nödig erfarenhet och sakkunskap för fyllande av de åligganden beträffande tillsyn

över konkursutredningen och avgörande av förvaltningsfrågor, som tillhöra

befattningen.

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad annan

ledamot av rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed, gånge

sådan ed inför konkursdomaren, innan han tillträder befattningen.

På konkursdomaren ankomme att, när så skäligt prövas, entlediga ombudsmannen

och förordna annan i hans ställe.

Uppstår för ombudsmannen laga förfall, äge konkursdomaren förordna annan

att under den tid förfallet varar uppehålla befattningen.

45 §.

Yid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare att i stället

för den enligt 43 § utsedde förvaltaren omhänderhava konkursboet. Har konkursdomaren

efter vad i 52 § är stadgat förordnat, att konkursboets förvaltning skall

vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av förvaltningen. Såsom

borgenärernas beslut galle den mening, varom bland närvarande borgenärer de

förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, så framt

dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de röstande. Kan beslut

på sådant sätt ej åstadkommas, galle den mening konkursdomaren biträder.

Konkursdomaren skall tillse, att icke någon, på vilken borgenärernas val

fallit, är obehörig att vara förvaltare jämlikt 42 § andra eller tredje stycket eller

i saknad av sådan insikt och erfarenhet, som avses i 42 § första stycket, eller

eljest icke lämplig att handhava förvaltningen. Där sådant fall föreligger, åligge

det konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna

valde.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av konkursdomaren.

46 §.

Sedan förvaltarevalet ägt rum, skola borgenärerna å första borgenärssammanträdet,

så framt någon av dem gör framställning därom, välja granskningsmän

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

att med den befogenhet i denna lag sägs å borgenärernas vägnar övervaka förvaltningen.

Granskningsmännens antal bestämmes av konkursdomaren. Valet

skall ske så, att en var av de närvarande borgenärerna röstar å en granskningsman.

Till granskningmän anses valde, i första rummet den, om vilken borgenärer,

vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig, och

därefter den eller de, som efter huvudavtalet erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsman äge de borgenärer, med vilkas röster han valts,

utse en suppleant. Rösterna beräknas vid'' val av suppleant för den i första

rummet utsedde granskningsmannen efter fordringsbeloppen och vid val av suppleant

för annan granskningsman efter huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller flere lika röstetal, skilje

lotten dem emellan.

47 §.

Borgenär, som utsetts till förvaltare eller granskningsman, må ej utan giltigt

skäl undandraga sig uppdraget.

48 §.

Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erforderligt, att

antalet Iförvaltare ökas, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas att sammanträda

inför honom för att utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras;

och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren

göra framställning om ökning av antalet förvaltare.

49 §.

Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet eller avgår granskningsman,

för vilken suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att

sammanträda inför honom för att utse efterträdare till den avgångne, och skola

därvid i fråga om val av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av

granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman

äga motsvarande tillämpning.

Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller granskningsmän

äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens ombudsmans

hörande finner det ej vara nödigt, att annan utses i den avgångnes ställe.

50 §.

Har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren,

där så erfordras, förordna om befattningens upprätthållande tills nytt

val ägt rum.

Har förvaltare låga förfall eller är han efter ty i 80 § tredje stycket stadgas

försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att under tiden fullgöra

hans åligganden.

51 §.

För förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

52 §.

Där konkursdomaren finner delning av konkursboets förvaltning emellan flere

förvaltare böra äga rum, ankomme på honom att därom förordna; och bestämme

konkursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske. Rättens

ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren

göra framställning om delning av förvaltningen.

Hava flere förvaltare förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt

avhända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra

någon förpliktelse.

Aro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller beslut, som

enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och föreligger

ej flertal för viss mening, skall saken liänskjutas till ombudsmannen, och

gälle den mening han biträder.

Då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en att i fall, som avses

i denna lag, mottaga meddelanden eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren,

ävensom förvara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som

nu sagts, skola konkursdomaren och ombudsmannen underrättas.

53 §.

Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade bestämmelser

besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma rätt och

bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och snabb utredning

av boet.

54 §.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan ej mindre omhändertaga

gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet,

samt,, där gäldenären är köpman, i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning

om dagen .för omhändertagandet, än även förrätta uppteckning av tillgångar

och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och

postadress, så ock å nämnda böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt, må

förvaltaren för bouppteckningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen

skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann

uppskattning prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara

tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären

under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren

och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny bouppteckning

ej av nöden.

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav tillställas

konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendomsavträde

meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom nämnda

tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande varje borgenärs

namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske kan inkomma

med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut

ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.) 319820 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

55 §.

Förvaltaren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske kan

upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens

obestånd, så vitt de kunnat utrönas. I berättelsen skall upptagas en översikt

över tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida

skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till

brottsligt förhållande mot sina borgenärer. År gäldenären köpman, varde i berättelsen

tillika anmärkt, vilka handelsböcker han hållit och hura de blivit förda;

och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda

balansräkningen. Berättelsen skall underskrivas av förvaltaren.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid fogad,

skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren ävensom hållas tillgänglig

för borgenärer, som vilja taga del av densamma; och äge varje borgenär,

som det begär, att mot ersättning för kostnaden få avskrift av berättelsen sig

tillsänd.

56 §.

År konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borgenärssammanträdet

infallande juni eller december månad, skall förvaltaren inom fjorton

dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berättelse, vari alla de åtgärder

noggrant angivas, som vidtagits för förvaltningens bringande till slut; åliggande det

förvaltaren att sedermera under konkursens fortgång för varje halvår inom fjorton

dagar från utgången därav avgiva sådan berättelse. Har, då berättelse avgives,

mer än ett år förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades, skall

berättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att konkursen

icke avslutats.

Berättelsen skall av ombudsmannen granskas och inom två veckor från mottagandet

ingivas till konkursdomaren jämte de anmärkningar, till vilka ombudsmannen

må hava funnit fog.

57 §.

Förvaltaren skall föra bok, vari boets inkomster och utgifter i penningar

dag efter dag antecknas.

Vad sålunda är stadgat må ej lända till inskränkning i den bokföringsskyldighet,

som särskilt kan vara föreskriven.

58 §.

Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i den mån

de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren inom

en vecka från det de influtit å konkursboets räkning mot ränta insättas i bank,

som av rättens ombudsman godkännes. Till bestridande av löpande utgifter må

ej mer innehållas än av ombudsmannen medgives.

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna medel,

vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga ränta efter

åtta för hundra om året.

Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från utgången

av mars, juni, september och december månader varje år till ombudsmannen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ta Proposition Nr 4.

räkning över boets inkomster och utgifter i penningar under det gångna kvartalet.

Har under någon del av kvartalet penningar innestått i bank, skall vid

räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och

uttagningar, som må hava under kvartalet förekommit. Räkningarna skola av

ombudsmannen granskas ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenär

en. _

Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel insatta

i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär; vare ock skyldig

underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen innestå.

59 §.

Rättens ombudsman skall göra sig noga underrättad om boets tillstånd

samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltningen. När helst han

finner det lämpligt, äge han verkställa inventering av boets kassa och övriga

tillgångar ävensom fordra redovisning av förvaltaren.

Rättens ombudsman ävensom granskningsman skall hava tillgång till böcker

och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren på begäran erhålla

upplysningar om boet och dess förvaltning.

Av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens ombudsman,

äge borgenär, så ock gäldenären taga del.

Rättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upplysningar

om boet och dess förvaltning ej mindre då konkursdomaren det begär än även

på begäran av borgenär eller gäldenären.

60 §.

Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande låta

den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets räkning i

den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av boet; inhämte

dock rättens ombudsmans samtycke till rörelsens fortsättande. Samma lag vare,

där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts vill ånyo öppna densamma. Vägrar ombudsmannen

sitt samtycke eller yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse

som med ombudsmannens samtycke fortgår, skall nedläggas, skola borgenärerna

kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. Ej må rörelsen fortsättas längre

tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej borgenärer, vilkas fordringar

uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets prövning deltagande

borgenärernas fordringar, darom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande.

61 §.

Före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i boet

äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§ kan föranledas.

Yad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning beträffande lös egendom, som

är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller

erfordrar allt för kostsam vård. Saknas medel till bestridande av utgifter för

boet, må ock under tid, som avses i första stycket, försäljning av annan lös

egendom äga rum, dock ej utöver vad för ändamålet prövas nödigt; och bör, om

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

gäldenären därtill anvisar viss egendom, den egendom i främsta rummat uttagas,

så vitt det lämpligen kan ske.

Till försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte förvaltaren samtycke

av rättens ombudsman, som ock äge bestämma, om försäljningen skall ske

å auktion eller under hand. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall

han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

62 §.

Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så snart

ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 §

andra stycket samt 149 § andra stycket.

63 §.

Har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han försatts

i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum

förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.

64 §.

Yäckes av förvaltare fråga om uppskov med försäljning av egendom i boet

eller göres av borgenär eller gäldenären framställning därom hos rättens ombudsman,

äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att med försäljningen skall

anstå viss tid, dock ej utöver sex månader från första borgenärssammanträdet.

Kunna ombudsmannen och förvaltaren ej enas eller är någon borgenär eller

gäldenären missnöjd med deras beslut eller har längre uppskov än nyss sagts

påyrkats, skola borgenärerna kallas till sammanträde för att besluta i ärendet.

Ej må dock uppskov bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet,

där ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femtedelar

av sammanlagda beloppet av de i ärendets prövning deltagande borgenärernas

fordringar, därom äro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande.

Hå fråga om uppskov med försäljning av egendom väckes eller borgenär

eller gäldenären anmäler missnöje med beslut av ombudsmannen och förvaltaren,

att uppskov icke skall äga rum, äge ombudsmannen förordna, att med försäljningen

skall anstå i avbidan på ärendets avgörande.

Om anstånd i visst fall med försäljning av egendom i dödsbo, som avträtts

till konkurs, är särskilt stadgat.

65 §.

Hava borgenärerna i den ordning, som i 64 § sägs, beslutit, att med försäljning

av egendom i boet skall anstå viss tid, men finna rättens ombudsman

och förvaltaren med hänsyn till förekomna omständigheter, att försäljning bör

ske före den bestämda tidens utgång, varde frågan huruvida anståndet skall upphöra

hänskjuten till borgenärernas prövning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

21

66 §.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet eller därförinnan ingivit

förslag om ackord, må egendomen i boet ej säljas innan avgjort är, huruvida

ackord kommer till stånd.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärssammanträdet, vare det ej hinder

för försäljning av boets egendom; där förvaltaren i det yttrande över förslaget,

som jämlikt 156 § skall av honom avgivas, tillstyrker dess antagande, må dock

ej, efter det nämnda yttrande avgivits, försäljning verkställas så länge ackordsfrågan

ej är avgjord. Yarder förslaget ej sålunda tillstyrkt, men antages det av

borgenärerna eller växter det eljest jämlikt 164 § hänskjutet till rättens prövning,

skall med försäljningen anstå i avbidan på ackordsfrågans avgörande;

och må i fall, då prövningen av förslaget jämlikt 159 § uppskjutes, de borgenärer,

som hava rösträtt i ackordsfrågor, kunna med den röstövervikt, som i

sistnämnda paragraf sägs, besluta anstånd med försäljningen i avbidan på borgenärernas

prövning av förslaget.

Yad ovan i denna paragraf är stadgat om anstånd med försäljning av boets

egendom äge ej tillämpning, där borgenärerna jämlikt 160 § besluta, att ackordsförslag

skall vara vilande, eller rätten jämlikt 166 § förordnar, att med frågan

om fastställelse av ackord skall anstå. Ej må i nämnda fall anstånd med försäljningen

äga rum, med mindre det med den röstövervikt, som i 159 § sägs,

bestämmes av de borgenärer, som hava rösträtt i ackordsfrågor; skolande dock

i det senare fallet anståndet fortgå, till dess borgenärssammanträde, som skall

av rättens ombudsman ofördröjligen utlysas, ägt rum för ärendets behandling.

67 §.

Yad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat om uppskov med försäljning av egendom

i boet utgöre ej hinder för sådan försäljning, som enligt 61 § må äga rum jämväl

före första borgenärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran kar

förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten gäller, skall

säljas genom förvaltarens försorg och har hans rätt till betalning ur egendomen

efter bevakning i konkui’sen lämnats obestridd eller fastställts genom dom, som

äger laga kraft, då skall ock, utan hinder därav att enligt vad ovan är stadgat

uppskov med försäljningen beslutits eller därmed eljest skall anstå, försäljning

av den egendom äga rum, så framt ej rättens ombudsman och förvaltaren finna

uppenbart, att förlust därigenom skulle uppstå för konkursboet.

Har gäldenären bjudit ackord, må ej på grund därav anstånd med försäljningen

äga rum, så framt gäldenären samtycker till försäljningen.

68 §.

t Pinnes det för boet fördelaktigt, att verkställighet av utmätning, varom i

24 § andra stycket förmäles, varder inställd, äge förvaltai-en med samtycke av

rättens ombudsman hos vederbörande myndighet göra framställning därom.

69 §.

Innan förvaltaren efter första borgenärssammanträdet vidtager åtgärd för

försäljning av egendom i boet, vare han skyldig därom underrätta rättens ombudsman,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myndighet

äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer. Egendomen

må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare

och rättens ombudsman till försäljningen lämnar bifall; vägrar han

bifall, begäre förvaltaren borgenärernas samtycke. Ej må i något fall försäljning

av fast egendom ske annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det

medgiver.

Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning utsökningslagen

bestämmer utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren

underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion

i nyssnämnda ordning ej ägt rum, men föreligger anledning till antagande,

att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke

av ombudsmannen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande,

där de borgenärer, som i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som

skola ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Yarder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen

stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen eller, där jämlikt

102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde till

auktionsförrättaren avlämna behållning, som under konkursen av egendomen

uppkommit, så ock före konkursen uppkommen behållning, som på grund därav

att verkställighet av utmätning jämlikt 24 § andra stycket inställts blivit till förvaltaren

överlämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall innan slutlig

utdelning sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning utsökningslagen

bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångsförvaltning,

emellan rättsägarne fördelas.

71 §.

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning av lös

egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, äga rum

annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller,

om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut,

skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,

må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framt

hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke, varom i första och andra styckena förmäles, vare ej av nöden,

där förvaltaren vill genom fondkommissionär till gällande börspris försälja å

fondbörs noterat värdepapper.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget

finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den

ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. År

fartyg, som skall säljas, inteckna! för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis,

med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan,

för inteckningens dödande avlämnar inteclmingskandlingen till den, som utses

av honom och köparen.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom

säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling

å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke

möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären

_ och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att,

där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av

hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas

från ansvarighet.

72 §.

Lämnas av rättens ombudsman eller borgenärerna samtycke till försäljning

under hand av fast eller lös egendom i fall, då ej visst anbud föreligger och

varder _ antaget, skola föreskrifter tillika meddelas till förekommande av försäljning

till underpris, såsom om infordrande av anbud, om ett lägsta försäljningspris,

om värdering av egendomen genom sakkunnig person eller dylikt.

73 §.

Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom,

äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å

fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris, så

framt ej förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning; åliggande det

borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning

hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg

eller gods i fartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom,

den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes

än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper,

som enligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å

annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker

därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var

försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för utmätt egendom

stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren redovisa för

vad som influtit.

Till ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja.

Dock må inteckning i fast egendom, vilken blivit av fastighetsägaren

lämnar! såsom pant,, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja

den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkomma

gäldenären.

74 §.

Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg, läte

han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsökningslagen stadgas för

kungörande av auktion å egendom av det slag, varom fråga är; dock vare kungörelsens

införande i allmänna tidningarna eller i länskungörelserna icke i något

fall erforderligt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion,

som enligt 73 § besörjes av borgenär.

75 §.

Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller annan särskild

förmånsrätt äger rum, bör han i god tid före auktionen till varje borgenär,

som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, med posten

översända särskild underrättelse om tid och ställe för auktionen.

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att

bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare

åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest,

att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas,

begära samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om

kungörande av auktion å lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan

särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum,

med mindre den borgenär samtycker därtill; ej heller må utan gäldenärens medgivande

sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å fast egen.

dom.

77 §.

Förvaltaren vare pliktig att så snart ske kan vidtaga nödiga åtgärder för

indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som i 64 § är

stadgad beträffande uppskov med försäljning av boets egendom, beslutas uppskov

med indrivning av boets fordringar, och skall, om sådant uppskov beslutits, vad

i 65 § för där avsett fall föreskrives äga motsvarande tillämpning. Kan fordran

ej indrivas utan att rättegång eller lagsökning anställes eller skiljedom påkallas,

galle vad i 79 § finnes stadgat. Yarder ej rättegång eller lagsökning anställd

eller skiljedom påkallad och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan

sägs, må fordringen föryttras såsom annan lös egendom.

78 §.

Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit gjort och

finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet, att det anbud antages, begäre

samtycke därtill, då tillgången utgöres av fast egendom, av borgenärerna men

eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet, äge förvaltaren hänskjuta

frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning avslutas innan gäldenären

fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar gäldenären sitt samtycke till förlikning,

som avser äganderätt till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter

han sig förlikning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen;

dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning

bjudes.

79 §.

Rättegång eller lagsökning må ej utan rättens ombudsmans samtycke anställas

av förvaltaren, och må han ej heller utan sådant samtycke för konkurs
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4. 25

boets räkning fortsätta mål, som anhängig] orts innan beslutet om egendomsavträde

meddelades.

Vill förvaltaren i högre rätt fullfölja talan, som i första stycket avses, vare

ock skyldig därtill inhämta ombudsmannens samtycke.

Underlåter förvaltaren att iakttaga vad ovan är föreskrivet, vare det utan

verkan å målet, men svare förvaltaren för kostnad och skada, som må uppkomma

för konkursboet och ej täckes av vad i målet tillvinnes boet.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om påkallande

av skiljedom och fullföljande av inlett skiljedomsförfarande.

80 §.

Visar förvaltare motvilja, oskicklighet eller försummelse vid fullgörandet av

sitt uppdrag, må rättens ombudsman, granskningsman, borgenär eller gäldenären

hos konkursdomaren göra anmälan om förhållandet.

Göres sådan anmälan eller finner konkursdomaren eljest anledning till anmärkning

mot förvaltare, äge konkursdomaren efter omständigheterna tillhålla

honom att fullgöra sina åligganden eller skilja honom från befattningen.

Innan förvaltare må skiljas från befattningen, inhämte konkursdomaren, där

ej anmälan, som ovan sägs, gjorts av ombudsmannen, yttrande från denne. Efter

första borgenärssammanträdet må förvaltare ej entledigas förrän borgenärerna vid

sammanträde, som av konkursdomaren utlysts, erhållit tillfälle att inför honom

yttra sig i ärendet. Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i

avbidan på borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må

det ej ske innan yttrande från ombudsmannen, där sådant skall avgivas, inkommit

till konkursdomaren.

81 §.

linnés i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall, så vitt

det inverkar på de borgenärers rätt, som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt,

av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens

vård och försäljning ävensom det arvode till rättens ombudsman och

förvaltare, som belöper för egendomen.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, må ej till förfång

för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsrätt, som skall beaktas

framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan

konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där den särskilda förmånsrätten är av

beskaffenhet att kunna göras gällande endast i konkurs, av egendomen må bestridas

jämväl övriga konkurskostnader, i den mån boet eljest ej lämnar tillgång

därtill.

82 §.

Arvode till rattens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rätten; äro

flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Sådant arvode må icke sättas till högre belopp än som med avseende å det

arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts, samt

boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Ej må arvode efter tid räknas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Proposition Nr d.

83 §.

Arvode till rättens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall bestämmas

till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 § må anses erforderligt,

att för egendom, som avses i sagda paragraf, beräknas särskilt arvode.

Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgöres.

Vid bestämmandet av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i 82 § stadgas

om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga motsvarande tillämpning.

84 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter därom

hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode berättigade; och

bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas för samtliga därtill

berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva det belopp, som i

arvode fordras, och, där bestämmande av särskilt arvode för viss egendom kan

ifrågakomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen

skall fogas ej mindre redogörelse för det arbete uppdraget medfört än

även specificerad räkning, utvisande det fordrade beloppets fördelning på de

olika förvaltningsåtgärderna. Har förvaltare för viss förvaltningsåtgärd, såsom

förrättande av bouppteckning, utförande av rättegång, hållande av auktion eller

dylikt, anlitat annan och har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har

ersättning för utgifter tillgodoförts rättens ombudsman eller förvaltare, skall

sådant angivas i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom,

åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning över kända rättsägare,

som hava särskild förmånsrätt i egendomen.

85 §.

Då framställning om bestämmande av arvode inkommit, utsätte konkursdomaren

dag för ärendets handläggning vid rätten. Avser framställning allenast

bestämmande av särskilt arvode för viss egendom, äge dock konkursdomaren

pröva, huruvida skäl att företaga frågan därom innan arvode i övrigt bestämmes

må anses föreligga.

Sedan dag för ärendets handläggning vid rätten blivit utsatt, läte konkursdomaren

genom kungörelse, som minst tio dagar före den utsatta dagen införes

en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kalla vederbörande rättsägare

att vid rätten utföra sin talan; och varde därjämte särskild underrättelse om

ärendets företagande meddelad den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock

gäldenären. Kungörelsen skall innehålla meddelande om belopp, som i arvode

fordras. I fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, som har panträtt

i den egendom, varom fråga är, föra talan i ärendet, ändå att han ej i konkursen

bevÄat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till envar, som

har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, översända underrättelse,

som nyss sagts. Är sådant fall för handen, att frågan om arvode ej

inverkar på borgenärernas rätt, skall kungörelse, varom ovan stadgats, ej utfärdas,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

27

men varde underrättelse om ärendets handläggning vid rätten meddelad den, för

vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenären.

Då fråga är om bestämmande av arvode till förvaltare, skall konkursdomaren

inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman.

86 §.

Eättens ombudsman äge ej uppbära arvode förrän slutredovisning avgivits

i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må ej arvode uppbäras

av förvaltare förrän han avgivit slutredovisning för sin förvaltning.

87 §•

Aro flere förvaltare eller rättens ombudsman och förvaltare ansvariga för

skada, svare eu för alla och alla för en för skadans gäldande.

4 Kap.

Om gäldenärens skyldigheter under konkursen samt rätt till underhåll, så

ock om bouppteckningsed av annan än gäldenären.

88 §.

Gäldenär må ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats

och innan han avlagt den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed utan samtycke

av rättens ombudsman begiva sig från den ort, där han är bosatt. Senare under

konkursen må gäldenären ej utan samtycke av ombudsmannen begiva sig längre

bort än att han kan en vecka efter kallelse personligen infinna sig inom rättens

domsaga å ort, där hans närvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för

ombudsmannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det

är utom domsagan, viss därinom bosatt person, till vilken kallelse å honom må

lämnas.

89 §.

Gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman, förvaltare

och granskningsman ävensom, vid borgenärssammanträde, borgenärerna de upplysningar

om boet, som de begära.

Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt han

ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant hinder föreligger,

från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens eller, om sammanträdet skall

hållas inför rättens ombudsman, dennes samtycke därtill. Utebliver gäldenären

från sammanträde, vare hans utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden,

som där skola förekomma.

90 §•

Innan rättens ombudsman meddelar beslut i fall, som i 88 och 89 §§ avses,

skall han över gäldenärens framställning höra förvaltaren. Nöjes ej förvaltaren

eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till konkursdomarens

prövning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 4.

91 §.

Gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den i anledning

av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. Då eden skall avläggas,

göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar däri,

som lian må finna påkallade, och betyge därefter med ed, att bouppteckningen

(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veterligen

icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgång eller

skuld, som ej hör till boet, upptagits.

92 §.

Den i 91 § ^föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första borgenärssammanträdet.

År gäldenären av laga förfall hindrad att då avlägga eden eller

är till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen då ännu ej till konkursdomaren

inkommen, kalle konkursdomaren, sedan förfallet upphört eller

bouppteckningen inkommit, så snart ske kan gäldenären att infinna sig för edgångens

fullgörande; och varde rättens ombudsman och förvaltaren underrättade

därom.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren tillåta

honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare, som är

närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta honom hemma i sin bostad

avlägga eden.

93 §.

I fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed, som omförmäles i

91 §, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år, pliktig att avlägga

eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda omständigheter

föreligga, att anledning till edgången saknas. År gäldenär gift,

åligge samma skyldighet hans make.

Gäldenär barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans stärbhusdelägare,

så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det kan antagas,

att de äga kunskap om boet, pliktige att på yrkande av förvaltaren eller borgenär

avlägga ed, som nyss nämnts. Har någon haft egendom, som hör till boet, om

händer, vare han pliktig att uppgiva vad han omhänderhaft och med ed fästa

uppgiften, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar.

Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos konkursdomaren.

Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren den, av vilken

edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid och ställe, som av

honom bestämmas; underrätte ock därom rättens ombudsman och förvaltaren

samt, där edgångsyrkandet framställts av borgenär, denne. Medgives yrkandet,

varde, om det kan ske, edgången genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället,

meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom

avläggas. Medgives ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjuta

till rätten; och vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om edgångens

fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestämmelserna i 92 §

andra stycket skola i fall, varom bär är fråga, äga motsvarande tillämpning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 4.

29

94 §.

Undandrager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88, 89, 91 eller

93 § åligger eller överträder gäldenär förbud, varom stadgas i 88 §, må han efter

omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet.

Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom enligt 93 §

förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller genom häkte tillhållen

att fullgöra sin skyldighet.

Varder någon efter ty nu är stadgat. hållen i häkte, skall kostnaden härför

gäldas av allmänna medel.

95 §.

På konkursdomaren ankomma att förordna om vidtagande av åtgärd enligt

94 § och att utdöma förelagt vite. Har någon för tredska insatts i häkte, skall

konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej längre är för handen,

genast förordna om hans lösgivande.

96 §.

År gäldenär, såsom i 187 § utsökningslagen sägs, för överträdande av reseförbud

insatt i häkte, då beslut om hans försättande i konkurs meddelas, varde

därur lösgiven, sedan han avlagt bouppteckningsed.

97 §•

Gäldenär skall av konkursboet njuta nödigt underhåll för sig, make och

oförsörjda barn eller adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet

om egendomsavträde meddelades, där ej han själv eller hans make kan annorledes

försörja familjen. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed avläggas av

gäldenären, njute lian underhåll till dess sådant skett. Gäldenären äge ock

från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för

sig, make och oförsörjda barn eller adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap

eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor eller, där

gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra

kronor.

Vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall hänsyn tagas så väl

till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att göra rätt för

sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åligga

honom.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hörande besluta om

vad enligt 97 § må tillerkännas gäldenären; och skall beslut därom meddelas så

snart det påkallas och sist före utgången av den tid, under vilken gäldenären

äger åtnjuta underhåll.

Nöjes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller borgenär, att

gäldenären genom detsamma undfått mera än honom bör tillkomma, äge den

missnöjde begära. skriftligt besked om beslutets innehåll och inom fjorton dagar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 4.

från utgången av tid, som i första stycket sägs, påkalla rättens prövning genom

skrift, som skall ingivas till konkursdomaren.

Då fråga, som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten, utsätte konkursdomaren

för handläggningen därav viss dag efter utgången av den i andra

stycket omförmälda klagotid. Kungörelse därom skall minst tio dagar före den

utsatta dagen införas en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; och

värde därjämte särskild underrättelse meddelad förvaltaren och gäldenären ävensom,

där borgenär är klagande, denne.

99 §.

Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som erfordras för

resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas har att inställa sig

hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera, om han vistas utom rättens

domsaga, än som tarvades, om han uppehölle sig därinom å ort, där han sist

vistades.

Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde i anledning

av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.

5 Kap.

Om bevakning av fordringar i konkurs.

100 §.

I konkurs må ej andra fordringar göras gällande än de, som uppkommit

innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av villkor

eller ej förfallen till betalning.

101 §.

Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att hos

konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk på förmånsrätt,

skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den rätt han i sådant

avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt

avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan.

I bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress

angivas.

Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

102 §.

Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena

exemplaret av de inkomna bevakningshandlingama till rättens ombudsman, som

har att skyndsamt upprätta eu förteckning, utvisande för varje bevakad fordran

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungt. Maj:ts Proposition Kr 4.

dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den åberopade grunden därför samt

den plats i förmån srättsordningen, som enligt det framställda yrkandet skulle

tillkomma fordringen. Förteckningen skall upprättas i två exemplar, av vilka

det ena skall biläggas de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna

och det andra tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av

handlingarna vara att tillgå hos honom.

103 §.

Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan dröjsmål

efter samråd med rättens ombudsman och. förvaltaren ej mindre viss tid, inom

vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna, och ställe,

varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola hållas

tillgängliga för granskning, än även tid och ställe för det borgenärssammanträde,

som enligt 108 § skall hallas inför ombudsmannen, därest anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor från

bevakningstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas oundgängligen

nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagts. Det i 108 § omförmälda

sammanträde må icke hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från

utgången av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning ej

träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten förekomma, i

stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och på landet under först

infällande lagtima ting, så framt ej handläggningen efter ty i 108 § sägs skall

äga rum å urtima ting. Där det i särskilt fall befinnes nödvändigt, må målet

utsättas till senare tidpunkt.

Konkur sdomaren läte ofördröjligen om vad sålunda bestämts med posten

översända meddelande till gäldenären och varje borgenär, som bevakat fordran i

konkursen och vars adress är känd, ävensom särskilt underrätta ombudsmannen

och förvaltaren.

104 §.

Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om han finner

anledning _ till jäv mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, till konkursdomaren

inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärkningar utsatta tid

inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt

avskrift de handlingar förvaltaren vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Rätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borgenär, som

bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i avseende härå vad

ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

105 §.

Göres anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade, gälle det

aven för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

106 §.

Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning framställts,

njute till godo den betalnings- och förmånsrätt lian yrkat. Bär yrkande om förmånsrätt

lämnats utan anmärkning, må sådant dock ej lända till förfång för dem,

som enligt lag hava företrädesrätt till betalning ur viss egendom; och vare

yrkande om förmånsrätt, ändå att anmärkning däremot ej framställts, utan verkan,

om yrkandet ej avser någon i lag stadgad förmånsrätt.

107 §.

Efter anmärkningstidens utgång varde, där anmärkning gjorts, det ena exemplaret

av anmärkningsskriften genast av konkursdomaren överlämnat till rättens

ombudsman; och skall ombudsmannen ofördröjligen till varje borgenär, mot vars

bevakning anmärkning är framställd och vars adress är känd, med posten översända

avskrift av anmärkningsskriften i vad den rör hans bevakning med erinran

om tid och ställe för det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde.

108 §.

De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar framställts,

skola företagas till handläggning vid borgenärssammanträde inför rättens ombudsman.

Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan; och

böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning gjorts, ingiva skriftliga

svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej har laga

förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att söka genom förhör med de närvarande

utreda tvistefrågorna och däri åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga närvarande,

att anmärkning må förfalla, eller inskränka de densamma, äge ej den,

som uteblivit, därå tala. .. n .

Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan hänskjutas

till rätten. ... ..

Äskas på landet urtima ting för målets handläggning och förskjutes. det

belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför böra beräknas, åligge

ombudsmannen att genast underrätta konkursdomaren därom. Konkursdomaren

utsätte ofördröjligen urtima ting och meddele ombudsmannen besked om tiden

för tinget. Kan sådant besked ej före sammanträdets slut erhållas och för de

närvarande tillkännagivas, vare ombudsmannen pliktig att om den utsatta tiden

avlåta särskild underrättelse till envar, som närvarit vid sammanträdet och vars

adress är känd.

Efter sammanträdet till ställe ombudsmannen så snart ske kan konkursdomaren

protokoll över sammanträdet, innehållande om och i vad mån förlikning

skett och vilka anspråk såsom stridiga återstå. Vid protokollet skola fogas å

sammanträdet ingivna handlingar.

109 §.

Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola ofördröjligen och utan

hinder därav att någon, som i målet äger talan, icke iakttager inställelse av rätten

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

företagas till prövning och, så vitt ske kan, på en gång avgöras. Tarva vissa

fordringar längre tid för att utredas och styrkas, varde särskilt dömt över de

tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; beror någon borgenärs anspråk på

annan rätts prövning, må det ej vålla uppehåll, utan fastställe domstolen, där

konkursen är anhängig, hans rätt i konkursen för det belopp, som kan varda

bestämt genom dom i den särskilda rättegången.

no §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot bevakad fordran, må

ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende

av förlikningen, samtycka därtill.

in §.

Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid

anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är stadgad angående

bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det

ena exemplaret av bevakningsliandlingarna till rättens ombudsman; läte ock eu

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att efterbevakning skett,

så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot bevakningen, ställe’

varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola hållas

tillgängliga för granskning, tid och ställe för sammanträde inför ombudsmannen,

därest i anledning av anmärkning sammanträde varder erforderligt, samt viss dag’

å vilken, om förlikning ej träffas, målet angående den tvistiga fordringen skall

vid rätten förekomma, så framt ej handläggningen skall äga rum å urtima ting.

o Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mer än fyra veckor

från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tidningarna. Sammanträdet

inför ombudsmannen skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens

utgång.

Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att med posten avsända

meddelande till gäldenären och, där den efterbevakandes adress är känd, till

denne äfvensom särskilt underrätta ombudsmannen och förvaltaren.

I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till efterrättelse

vad ovan stadgats om bevakning.

Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas

gemensamt.

Ersättning till rättens ombudsman, förvaltare och gäldenären för inställelse

vid sammanträde, i anledning av anmärkning mot efterbevakning skall gäldas av

borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare borgenären jämväl skyldig att

gottgöra kostnaden för kungörelse och annan underrättelse om efterbevakningen.

Hava flere borgenärer gjort efterbevakning, svare de en för alla och alla för eu

för kostnad, som är gemensam för efterbevakningarna.

112 §.

Fordran, som anmälts efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid, må ej komma i betraktande å borgenärssammanträde, som hålles inBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) sias 20 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

för rättens ombudsman, med mindre bevakningshandlingarna genom konkursdomarens

försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen

styrkt, att bevakning skett.

113 §.

Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, må fullföljas

ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären. I fråga om sådan

talans fullföljande av förvaltaren skall vad i 79 § för där avsedda fall stadgas äga

motsvarande tillämpning.

114 §.

Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad av högre

rätt, gälle det även för dem, som icke sökt iindring i domen.

115 §.

Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast avgjort, vilken

rätt i konkursen tillkommer fordringen.

116 §.

Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan borgenär,

förvaltaren eller gäldenären pliktig att med ed betyga, att fordringen icke,

honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den

av honom blivit uppgiven. .

Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts,

stånde det honom fritt.

Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende lämnat uppgifter,

som han ej kan inbegripa under eden, må han vid edens avläggande göra

rättelse i sin bevakning.

Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av någon, som

är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad; vare ock i sådant

fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången, där det yrkas och kan ske

samt konkursdomaren ej finner sådana särskilda omständigheter föreligga, att anledning

till edgången saknas.

Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som träder

i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter lämpad.

117 §.

Yrkande, att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall göras hos

konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i tva exemplar inom den för framställande

av anmärkningar mot borgenärens bevakning utsatta tid. Ej må sådant

yrkande väckas i bevakningsinlaga eller i anmärkningsskrift.

Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts, att

inom viss tid av högst en månad från det han erhållit del av föreläggandet fullgöra

edgången och inkomma med bevis därom.

Kan borgenären ej inom den föreskrivna tiden fullgöra vad honom ålagts,

men visar han inom samma tid laga förfall, förelägge konkursdomaren honom

ny tid.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 4.

35

Den, som påyrkat edgången, vare pliktig att tillställa borgenären föreläggande,

som i andra stycket sägs, och till konkursdomaren inkomma med bevis

därom inom viss av konkursdomaren bestämd tid av högst en månad från utgången

av den för framställande av anmärkningar mot bevakningen bestämda

tid; skolande beviset om delgivningen utgöras av sådant intyg, som i 11 kap. 38

§ rättegångsbalken sägs. År ej veterlig!, var borgenären uppehåller sig, och har

anvisning ej kunnat vinnas å ombud, som äger för honom mottaga delgivning

av föreläggandet och kan träffas inom riket, äge konkursdomaren förordna, att

föreläggandet må införas i allmänna tidningarna en gång; och äge den, som påyrkat

edgången, att inom en månad från det förordnandet gavs styrka, att föreläggandet

blivit sålunda kungjort. Då föreläggande enligt vad nu är sagt delgives

genom kungörelse i tidningarna, skall borgenären anses hava undfått del

av detsamma den dag kungörandet iigde rum.

Försummar den, som påyrkat edgången, att inom föreskriven tid fullgöra

vad i fjärde stycket är honom ålagt och visar han ej inom samma tid, att hinder

mött för delgivning, vare edgångsyrkandet förfallet; visas sådant hinder, sätte

konkursdomaren ut ny tid.

118 §.

Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall konkursdomaren

ofördröjligen underrätta rättens ombudsman och förvaltaren därom.

Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall så snart det inkommit

till konkursdomaren av honom överlämnas till ombudsmannen. Har

edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses i 116 § andra stycket,

varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen.

119 §.

Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän underrätt.

Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet, där han vistas,

avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den domstol eller myndighet,

inför vilken enligt det landets lag sådan edgång må fullgöras.

120 §.

Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren inkomma

med bevis, att borgenären fullgjort honom förelag edgång, må innan sådant bevis

inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom bevakad i konkursen; dock

varde, där anmärkning mot bevakningen är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning,

och galle om utdelning för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat.

Å borgenärssammanträde, som hålles inför rättens ombudsman efter utgången

av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må fordringen icke komma

i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom konkursdomarens försorg kommit

ombudsmannen tillhanda eller borgenären hos ombudsmannen styrkt, att beviset

tillställts konkursdomaren.

121 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet om egendomsavträde

meddelades, äge begagna fordringen till kvittning mot skuld, för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majds Proposition Nr 4.

vilken han vid nämnda tid häftade hos gäldenären; och vare för tillgodonjutande

av sådan rätt ej nödigt, att fordringen bevakas i konkursen. Sökes hans skuld

för konkursboet ut, åligge honom, där han vill njuta kvittningsrätt, att, om i

målet _så yrkas, beediga fordringen, såsom i 116 § är stadgat.

Är fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma

fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, gälle i fråga om borgenärens

rätt till kvittning i fall, då förutsättningarna därför i övrigt föreligga enligt

vad i första stycket sägs, att borgenären har att fullgöra sin förbindelse men

äger återbekomma ett belopp, motsvarande vad han erlagt, i den mån det ej överstiger

vad han har att fordra, så framt han, innan kungörelse om framläggande

av förslag till slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; dock att, där

fordringen avser ersättning, varom i 136 § andra stycket förmäles, det borgenären

tillkommande beloppet skall vid slututdelningsförslagets upprättande avsättas för

att, därest villkoret sedermera skulle uppfyllas, till borgenären återbäras.

Den, som inom sextio dagar innan konkursansökningen gjordes eller därefter

förvärvat fordran hos gäldenären efter avtal med annan än denne, äge, där

han vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och tillika hade skälig

anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om

konkursansökningen, ej den rätt, varom ovan i denna paragraf är stadgat. Sådan

rätt tillkomme ej heller borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under

nu nämnda tid satt sig i skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning

till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna

tidningarna, vare borgenär icke berättigad att till kvittning mot skuld,

vari han häftar hos gäldenären, använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen

om ackordsförhandling utan konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt, därest ackord

kommit till stånd.

122 §.

Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt, varde utan

hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga ordning påkallats.

123 §.

Borgenär, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös egendom,

vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom, som sålunda

häftar för fordringen, icke skyldig att bevaka fordringen i konkursen.

124 §.

Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av fordringar ut
satta

tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskrivning av konkursen.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren av den
samma,

så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet

eljest må hava åsamkat sig.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

37

6 Kap.

Om utdelning.

125 §.

bedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av anmärkningar mot

bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning gjorts, det i 108 g omförmälda

borgenärssammanträde hållits, skall av boets penningmedel, i den mån

de ej åtgå till bestridande av konkurskostnaderna eller till betalning av gäld,

som boet eljest åsamkat sig, utdelning till borgenärerna äga rum enligt vad

nedan närmare bestämmes.

126 §.

På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum.

Pinnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade fordringar, som

ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta med utdelning för dessa

fordringar anstå, med mindre rättens ombudsman samtycker därtill.

Kan utdelning till borgenärer, som hava förmånsrätt och icke jämlikt 143 §

lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må sådan utdelning ej uppskjutas

i avbidan på utdelning till andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i penningar,

skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning utfärdas före

utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom

förelagd edgång, som i 116 § sägs, blivit fullgjord. I fall, varom i 70 § andra

stycket förmäles, utgöre den omständigheten, att boet tillhörig fast egendom icke

blivit försåld, ej hinder för slututdelning.

127 §.

Skall enligt vad i 66 § är stadgat försäljningen av boets egendom anstå

medan ackordsförslag är beroende på prövning, må ej utdelning ske till andra

borgenärer än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar.

128 §.

Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att i samråd med rättens ombudsman

uppgöra utdelningsförslag. Uppstå därvid skiljaktiga meningar emellan

ombudsmannen och förvaltaren, varde förslaget upprättat efter ombudsmannens

mening.

Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär angiva beloppet

av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att beräkna, den förmånsrätt,

som må vara med fordringen förenad, samt den utdelning, som belöper

på fordringen.. Föreligger omständighet, som jämlikt 141 § andra stycket medför

inskränkning i borgenärs rätt att lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller

har borgenär enligt 143 § uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung}. Mcij.ts Proposition Nr 4.

Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen av egendom,

för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redogörelsen skall

framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes influtit för egendomen,

samt, där ej hela detta belopp enligt förslaget utdelas, för vilka andra ändamål

återstoden tagits i anspråk. Hava medel, som avses i förslaget, influtit för egendom,

vari särskild förmånsrätt funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas

särskilt för den egendom.

129 §.

Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hörande förvaltningsredogörelse

hållas tillgängligt för granskning å ställe, som bestämmes

av rättens ombudsman efter samråd med förvaltaren. Ombudsmannen late en

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att utdelningsförslag

upprättats, så ock från och med vilken dag samt var det kommer att hållas tillgängligt.

I kungörelsen skall ock nämnas, att den, som vill klandra förslaget,

har att anmäla sitt klander på sätt och inom ticl, som stadgas i 130 §.

Det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av ovannämnda

kungörelse dels tillställa konkursdomaren ett exemplar av utdelningsförslaget

och förvaltningsredogörelsen, dels ock till gäldenären och varje i förslaget

upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten översända meddelande om

innehållet i kungörelsen; och varde borgenär tillika underrättad om den utdelning,

som är för honom beräknad i förslaget.

Ombudsmannen har därjämte att så snart ske kan tillställa konkursdomaren

ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.

Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom samtidigt

meddelas konkursdomaren.

130 §.

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren

inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen därom först vant

tillgängligt för granskning, I klanderskriften skall angivas, i vilket avseende andring

i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets handläggning

vid rätten samt läte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras en

gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för

offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt rättens

ombudsman, förvaltaren och den, som anmält klandret, samt, där klandret avser

utdelning till viss borgenär, som icke anmält klandret, denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara tillstädes.

Utebliva de eller underlåter någon part att iakttaga inställelse, vare det ej hinder

för målets avgörande.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens

försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandaliallas rätten.

131 §.

Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det avser

utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till förmån för dem, som icke

deltagit i klandret.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

39

132 §.

Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid, skall utdelning för den fordran beräknas i utdelningsförslag,

om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevakningsinlagan genom konkursdomarens

försorg kommit rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos

ombudsmannen visat, att bevakning skett.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första stycket

avses, varde först, så vitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket, som skulle

hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom den utsatta bevakningstiden;

och tage han därefter med övriga borgenärer del i vad som kan återstå.

133 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och

alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, borgenären av

annan av dem erhållit avbetalning genom utdelning eller ackord i konkurs eller

genom ackord i ackordsförhandling utan konkurs eller har i sagda fall annan av

de ansvariga efter det beslutet om egendomsavträde meddelades gjort avbetalning

å fordringen, äge ändock borgenären i förstnämnda konkurs bevaka och njuta

utdelning för samma fordringsbelopp, som han, därest avbetalningen ej skett, ägt

göra gällande i konkursen; dock må han ej uppbära mer än mot hans fordran

svarar. Erhåller borgenären genom utdelning i särskilda konkurser sammanlagt

mer än han har att fordra, gånge överskottet till de konkursmassor, från vilka

större utdelning fallit än som med hänsyn till gäldenärernas eller löftesmännens

inbördes ansvarighet bör därifrån utgå.

Huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolagsmans konkurs,

därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.

134 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla och

alla för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, annan av dem

efter det beslutet om egendomsavträde meddelades infriat fordringen hos borgenären,

vare den, som infriat fordringen, berättigad till utdelning å samma belopp,

som borgenären, därest denne ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock

må han ej uppbära mer än mot hans fordran svarar.

135 §.

Har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran eu för alla och

alla för eu ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konkurs, fordringen

bevakats av, förutom borgenären, någon av dem, som, äro jämte konkursgäldenären

ansvariga för betalningen, skall utdelning för de bevakande gemensamt

beräknas, och tage därav först borgenären vad till full betalning av hans fordran

åtgår; vad sedan återstår tillfälle den, som jämte borgenären bevakat, i den

mån han genom avbetalning erhållit fordran på ersättning hos konkursgäldenären.

136 §.

År fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma

fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall utdelning för for
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

dringen beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen.

Då slututdelning företages, må utom i fall, varom förmäles i andra stycket av

denna paragraf, sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre borgenären

innan kungörelse om framläggande av utdelningsförslaget utfärdats hos rättens

ombudsman visar, att villkoret uppfyllts; och skall, där fordringen enligt vad nu

sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats

för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

Har någon, som är jämte konkursgäldenären ansvarig för betalningen av en

fordran, i konkursen bevakat fordran på ersättning för vad han kan komma att

gälda utöver vad efter förbindelsernas ordning och beskaffenhet bör på honom

belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl vid slututdelning i konkursen komma i

betraktande: dock att, där även borgenären bevakat, vad i 135 § är stadgat om

utdelning skall äga tillämpning.

137 §.

Utdelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts sådan edgång,

som i 116 § sägs, skall, ändå att edgången ej fullgjorts, beräknas i utdelningsförslag,

som ej avser slututdelning i konkursen. Då slututdelning företages, må

sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre innan kungörelse om framläggande

av utdelningsförslaget utfärdats bevis, att eden avlagts, genom konkursdomarens

försorg kommit rättens ombudsman tillhanda eller borgenären hos

ombudsmannen styrkt, att sådant bevis tillställts konkursdomaren; och skall, där

fordringen enligt vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning

må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

138 §.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst

eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärerna inbördes upphöra

från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall

ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag,

vari sådan fodran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande, av mer

än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom böter, och skall i sådant

fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta

beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades,

otill den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Å fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest

lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken tiden för klander

mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, där borgenären ej

enligt 143 § därförinnan uppburit betalning. Löper fordran, varom nu är fråga,

ej med ränta, varde ändock ränta efter fem för hundra om året därå beräknad

från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke fullt eller

med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då beslutet om egendomsavträde

meddelades, skall utdelning för fordringen beräknas å det belopp,

som efter en räntefot av fem för hundra om året utgör sådan fordrans värde å

samma dag. För fordran, som nyss sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt,

skall, där fordringen icke var förfallen den dag, från vilken tiden för

klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

beräknas å det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde

sistnämnda dag; har för sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits

och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter fordringens

värde å betalningsdagen.

139 §.

Vid upprättande av utdelningsförslag skola förmåner, som ej utgå i penningar,

uppskattas efter ortens pris.

I den mån fordran på ränta eller annan dylik förmån, som skall utgå under

någons livstid, icke är förfallen å den dag, från vilken tiden för klander mot

utdelningsförslag, vari fordringen upptagits, är att räkna, varde fordringen efter

en räntefot av fem för hundra om året uppskattad till sitt kapitalvärde å nämnda

dag. Uppskattningen skall ske med användande av den dödlighets- och livslängdstabeil

för riket, som av vederbörande myndighet sist blivit utgiven.

140 §.

Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i konkurs

innan _ ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran nedsatts genom ackordet,

berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag av

vad han redan må hava uppburit; dock äge han icke uppbära mer än vad enligt

ackordet tillkommer honom.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gäldenären

erhållit ackord enligt lagen om ackordsförkandling utan konkurs.

141 §.

Borgenär äge innan tid för klander mot utdelningsförslag är ute ej

annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej heller må, om

klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret, annorledes än mot borgen

lyfta utdelning förrän klandret blivit genom laga kraftägande beslut avgjort.

År fordran beroende av villkor, som i 136 § avses, eller är, där borgenär

förelagts sådan edgång, som i 116 § sägs, edgången ej fullgjord, må utdelning

för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga om fordran, som är tvistig;

dock att borgenär, vars fordran är fastställd genom beslut, som ej äger laga

kraft, må mot borgen lyfta vad på fordringen belöper. Utdelning för fordran,

som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må

ej lyftas under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen.

Finnes borgenär, som lyft utdelning, skyldig att till konkursboet återbära

vad han uppburit, skall han gälda ränta därå efter sex för hundra om året från

lyftningsdagen.

142 ?•

Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts honom,

vare han ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit från den dag,

från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget är att räkna.

143 §.

Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må honom medgivas

att innan _ utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum lyfta betalning

för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Bihang till riksdag ens protokoll 1921. 1 sand. 4 höft. (Nr 4.) siss 20 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majrts Proposition Nr 4.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyftning,

som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom ovan

är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning enligt bestämmelserna

i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas i utdelningsförslag,

då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestämmelser.

144 §.

Lyftning enligt 143 § må ej medgivas borgenär, med mindre han bevakat

sin fordran i konkursen och ställer borgen för att medlen återbäras i händelse

han finnes ej vara berättigad att i utdelning behålla vad han fått lyfta. Förvaltaren

må dock med samtycke av rättens ombudsman eftergiva borgen, om

skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyldig att ställa borgen.

Yad i 141 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gälda ränta å medel,

som återbäras, skall äga motsvarande tillämpning vid återbäring av medel, som

borgenär enligt 143 § fått lyfta.

145 §.

På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må medgivas i de fall,

som omförmälas i 143 §. Vägras lyftning, äge borgenären hänskjuta frågan till

konkursdomarens prövning; och meddele denne beslut i frågan.

146 §.

Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att tillgå

för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om bevakad fordran

eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode till rättens ombudsman

eller förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller någon ytterligare tillgång, i

följd av rättegång eller annorledes, sedermera kan uppkomma för konkursboet.

147 §.

Har, då två månader förflutit från det förslag till slututdelning vunnit laga

kraft eller, där klander mot förslaget väckts, klandret blivit genom laga kraftägande

beslut avgjort, borgenär, som är berättigad att utan borgen lyfta, honom

i nämnda eller tidigare utdelningsförslag tillagda medel, icke begagnat sig av sin

lyftningsrätt, skall förvaltaren till borgenären, om hans adress är känd, på borgenärens

bekostnad med posten översända meddelande om det belopp, som sålunda

må lyftas av borgenären.

148 §.

Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning, åligge

förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva redovisning för

förvaltningen av medlen; skolande därvid de i denna lag om utdelning ävensom

om redovisning vid slututdelning givna stadganden lända till efterrättelse. Efter

framställning av rättens ombudsman och förvaltaren äge dock konkursdomaren,

om han med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner sådan

icke lämpligen böra äga rum, förordna, att medlen i stället för att utdelas skola

överlämnas till gäldenären.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

43

7 Kap.

Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna.

149 §.

Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överenskommelse

med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller bar lian andra bevis,

att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar

utsatta tid gått till ända, konkursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning

därom hos konkursdomaren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i

anledning av ansökningen, skall han höra rättens ombudsman och förvaltaren.

År sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner skäl därtill,

förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må

säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 61 § andra stycket.

Yarder konkursen nedlagd, läte konkursdomaren införa tillkännagivande

därom en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om konkursen.

150 §.

Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han till konkursdomaren

ingiva ackordsförslag i två exemplar.

Ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida gäldenären vill

ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten

skall bestå.

151 §.

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slututdelning blivit

utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit vad i 150 § är stadgat angående ackordsförslags

innehåll,

3) om gäldenären genom laga kraftägande beslut, som icke meddelats tidigare

än två år innan konkursansökningen gjordes, blivit dömd för bedrägligt eller

oredligt förhållande mot sina borgenärer,

4) om gäldenären är rymd för gäld eller tredskas att avlägga bouppteckningsed.

152 §.

Ingives ackordsförslag efter första borgenärsammanträdet och möter ej mot

dess upptagande hinder, som i 151 § sägs, åligge konkursdomaren att innan vidare

åtgärd vidtages inhämta yttrande av förvaltaren, huruvida han anser förslaget

böra föreläggas borgenärerna. År slututdelning i konkursen nära förestående

eller har gäldenären förut i konkursen bjudit ackord men det tidigare ackordsförslaget

återtagits efter det kungörelse om dess behandling vid borgenärssammanträde

blivit införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfallit eller

det tidigare ackordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit fastställelse

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda omständigheter

ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall förslaget ej vinna vidare

handläggning, med mindre rättens ombudsman, vars yttrande i sådant fall skall

av konkursdomaren infordras, förordar, att ackordsfrågan ändock hänskjutes till

borgenärernas prövning.

153 §.

Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot handläggning av ackordsförslag,

teckne konkursdomaren besked därom å förslaget.

154 §.

Upptages ackordsförslag och möter ej mot dess vidare handläggning hinder,

som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomaren kallas till sammanträde

inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget. Det ena exemplaret

av ackordsförslaget skall av konkursdomaren överlämnas till ombudsmannen

för att under tiden intill sammanträdet genom hans försorg hållas tillgängligt för

granskning; och varde i den kungörelse, som utfärdas om sammanträdet, intagen

underrättelse, var förslaget är att tillgå.

155 §.

Ackordsförslag må ej behandlas av borgenärerna förrän de tvistefrågor, som

genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava uppkommit, blivit vid

det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde handlagda. Har förslaget ingivits

å sådan tid, att det kan förekomma å den dag, som bestämts för nämnda sammanträde,

skall, där ej gäldenären begär anstånd och konkursdomaren finner synnerliga

skäl därtill vara, ackordsfrågan utsättas till behandling å tid och ställe,

som bestämts för sagda sammanträde, samt förslaget hållas tillgängligt å det

ställe, där de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola tillhandahållas.

Har anstånd medgivits eller har förslaget ej ingivits så tidigt, att

det kan förekomma å dag, som nyss sagts, skall dess behandling äga rum så

snart det lämpligen kan ske; och bestämme i ty fall konkursdomaren efter samråd

med ombudsmannen och förvaltaren tid och ställe för sammanträdet ävensom

ställe, där förslaget skall hållas tillgängligt.

156 §.

Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske till rättens ombudsman

inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna inverka på

ackordsfrågans bedömande; och skall sådant yttrande tillika innehålla bestämt

förklarande, huruvida förslagets antagande tillstyrkes eller icke.

Det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgenärssammanträde,

där ackordsförslaget skall behandlas, till varje borgenär, som bevakat

fordran i konkursen och vars adress är känd, med posten översända avskrift av

förslaget jämte förvaltarens yttrande med erinran om tid och ställe för nämnda

sammanträde.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

45

157 §.

Vid borgenärssammantriide, diir ackordsförslag skall behandlas, bör förvaltaren

vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig, bör lian ställa ombud för sig.

Kättens ombudsman har att tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer,

som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å de fordringsbelopp,

för vilka rösträtt må utövas. År beträffande någon av dessa fordringar anmärkning

mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt framställd men icke prövad

eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu

icke ute, varde sådant särskilt anmärkt i förteckningen.

158 §.

Vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som föranledes av

stadgandena i 112 och 120 §§, rösträtt utövas ej mindre för varje i konkursen

bevakad fordran, för vilken förmånsrätt ej yrkas, än även för fordran, för vilken

förmånsrätt yrkas, så framt anmärkning mot yrkandet är gjord och ej blivit av

domstol ogillad eller, där efterbevakning ägt rum, tiden för framställande av anmärkningar

ej utgått. Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt utgöre ej hinder

för borgenären att deltaga i omröstningen, utan så är att anmärkningen blivit

av domstol gillad. I nu angivna fall skall, så vitt angår frågan om borgenärs

rösträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där ej före omröstningen visas,

att beslutet blivit ändrat av högre rätt.

År, då omröstning om antagande av ackordsförslag äger rum, anmärkning

mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bevakad fordran ännu icke

prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar

ännu ej ute och varder utgången av omröstningen olika allt efter som fordringen

beräknas eller icke, må dock fordringen vid bestämmande av omröstningens

utgång icke komma i betraktande, med mindre rättens prövning av anmärkning,

som blivit eller bliver framställd, utfaller så, att fordringen skall utgå utan

förmånsrätt, eller, vad angår efterbevakning, det eljest bliver avgjort, att fordringen

skall sålunda utgå.

159 §.

Yrkar borgenär eller gäldenären vid det i 154 § omförmälda sammanträdet

uppskov med prövningen av ackordsförslaget, må därmed kunna anstå till nytt

sammanträde att hållas inom tre veckor, om det medgives antingen av alla tillstädesvarande

borgenärer, som äga rösträtt i ackordsfrågor, eller ock av fyra

femtedelar a,v dem och dessa bevakat fyra femtedelar av sammanlagda beloppet

av samtliga i konkursen bevakade fordringar, som medföra sådan rösträtt. Besluta

uppskov, skall rättens ombudsman före sammanträdets avslutande utsätta och

tillkännagiva tid och ställe för det nya sammanträdet; och vare vidare kallelse

icke erforderlig,

Vid det nya sammanträdet må ej utom i fall, som framgår av 160 § första

stycket, ytterligare uppskov beslutas.

160 §•

År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, må förslaget

ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 159 §sägs,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut till stånd,

anses aokordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och varder

åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fall inträffat, som avses

i 173 §, att inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos

rättens ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans återupptagande. Göres ej

sådan anmälan eller varder gäldenären fälld till ansvar och vinner beslutet därom

laga kraft, skall aokordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande äge gäldenären göra ändring

i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs, kalle ombudsmannen borgenärerna till

sammanträde för att besluta över ackordsförslaget. Har gäldenären gjort ändring

i förslaget, varde underrättelse om ändringen, så ock om tid och ställe för det

nya sammanträdet av ombudsmannnen minst en vecka förut med posten översänd

till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress är

känd; och skall vad i 156 § stadgas om avgivande av yttrande och delgivning

därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning.

Yid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda blivit utsatt,

må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där jämväl då hinder

för förslagets antagande möter, aokordsfrågan anses förfallen.

161 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är av borgenärerna

prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av gäldenären

göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget första gången

förekommer till behandling. Gör gäldenären ändring i ackordsförslag sedan kungörelse

om dess behandling å borgenärssammanträde varit införd i allmänna tidningarna,

må ej prövning av förslaget äga rum å det utsatta sammanträdet, med

mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen

blivit mindre fördelaktigt för borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget

genast prövas och beslutes ej uppskov med dess behandling, anses ackordsfrågan

hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att minst en

vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som bevakat fordran ikonkursen

och vars adress är känd och som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet,

med posten översända underrättelse om ändring, som vidtagits i förslaget,

så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet; och skall vad i 156 § stadgas

om avgivande av yttrande oeh delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande

tillämpning.

162 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen

alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer

bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen bevakade

fordringar, vilka enligt vad av 158 § framgår skola komma i betraktande

vid bestämmande av utgången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra

femtedelar av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de bevakat

fyra femtedelar av nämnda fordringsbelopp.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

47

163 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så framt det

ej fastställes av rätten.

164 §.

År vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum, förslaget

att anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger sådant fall, som

avses i 158 § andra stycket, och kan till följd därav ej vid sammanträdet avgöras,

huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackord sfrågan

liänskjutas till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,

huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke, samt i förra fallet

ofördröjligen till konkursdomaren avlämna det vid sammanträdet förda protokollet

jämte eget yttrande över förslaget ävensom det eller de yttranden, som av

förvaltaren avgivits, samt den i 157 § omförmälda borgenärsförteckningen. Innehåller

ackordet andra villkor än det till konkursdomaren ingivna ackordsförslaget,

varde det i protokollet angivet.

Har ackordsfrågan hänskjuta till rätten, utsätte konkursdomaren, sedan

protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma i stad inom tre veckor

och på landet så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde,

som på grund av Konungens förordnande skall hållas och varå dylikt ärende

må förekomma, så framt ej gäldenären begärt urtima ting och kostnaden därför

förskjutits.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut

kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som

bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte ock särskilt

förvaltaren och gäldenären.

Vill borgenär på någon av de i 166 eller 167 § omförmälda grunder bestrida

fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren

sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,

skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på grund

av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

165 §.

Då i fall, som avses i 158 § andra stycket, ackordsfråga blivit känskjuten

till rätten, skall, där rätten i övrigt finner skäl vara för handen att meddela

fastställelse å ackordet, med prövningen därav anstå till dess frågan, huruvida

ackordsförslaget blivit av borgenärerna antaget eller ej, kan jämlikt ovan stadgade

grunder avgöras av rätten.

166 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet fel

uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger, som enligt vad i 151 § under 3) eller

4) stadgas utgör hinder för ackordsförslags upptagande,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med hans

vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans

avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet,

4) då ackordet icke åt alla de borgenärer, vilka det angår och som ej uttryckligen

förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt och minst

femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år efter det ackordet

blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.

Yägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej förslaget att

anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, varde ärendet visat

åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman skola sammankallas för att

ånyo besluta i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för handen att meddela

fastställelse å ackordet, förordne rätten, att frågan därom skall anstå i avbidan

på åtalets utgång; skolande ombudsmannen genast underrättas om beslutet.

Yarder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren, gäldenären eller borgenär att

inom fyra veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos konkursdomaren

göra anmälan om ärendets återupptagande. Göres sådan anmälan, utsatte konkursdomaren

ofördröjligen dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten;

och skall i ty fall vad i 164 § tredje och fjärde styckena stadgas äga motsvarande

tillämpning. Göres ej anmälan, som nyss sagts, eller varder gäldenären

fälld till ansvar och vinner beslutet därom laga kraft, anses ackordsfrågan

förfallen.

167 §.

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 166 § första

stycket under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den grund, att säkerhet

ej finnes för ackordets fullgörande, efter omständigheterna pröva, huruvida fastställelse

av sådan anledning må vägras.

168 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller

icke, som ägt rätt att bevaka sina fordringar i konkursen, utan undantag för

andra än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar. Räcker ej egendom,

vari borgenär äger särskild förmånsrätt, till gäldande av hans fordrans fulla

belopp, vare han för återstoden underkastad de villkor, som genom ackordet äro

bestämda för dem, vilka ej äga förmånsrätt.

Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som enligt

121 § må tillkomma honom.

169 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftes
män

eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande,

föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull

rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem

utan allenast borgenären bevakat fordringen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

49

170 §.

Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den be-vakade

fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att ackord kommit

till stånd.

171 §.

Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller ackord

fastställts till gäldenären återställes, skall förvaltaren av egendomen, så vitt den

förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat

sig; och åligge det förvaltaren, då ackord kommit till stånd, att sörja för

att de borgenärer, som för sina bevakade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen,

så vitt den förslår, erhålla den betalning, som på grund av förmånsrätten

tillkommer dem.

År kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforderliga medel

till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren insättas i riksbanken

eller annan bank, varom parterna enas; och komme ränta den till godo, som

slutligen finnes berättigad till medlen.

172 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till konkursen

gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer

eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat någon

borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande, förfalle den eftergift,

som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant ej till

rubbning i borgenärernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet

göra detsamma i övrigt gällande.

173 §.

Varder i fall, då ackordsförslag ej utgör hinder för utdelning, kungörelse

om slututdelning utfärdad innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall frågan anses

förfallen den dag, då kungörelsen utfärdades.

174 §.

Över beslut, varigenom ackordsärende visas åter till borgenärerna, må ej

klagas.

8 Kap.

Om borgemirssammanträden.

175 §.

Vid de borgenär ssammanträden, som ej enligt vad i denna lag är stadgat

skola hållas inför konkursdomaren, skall rättens ombudsman vara ordförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 3i9s so 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj ds Proposition Nr 4.

176 §.

Kallelse till borgenärssammanträde skall utfiirdas av rättens ombudsman,

där det ej enligt vad för särskilda fall är stadgat åligger konkursdomaren.

Sådan kallelse skall innehålla uppgift å tid och ställe för sammanträdet

ävensom å de ärenden, som därvid skola förekomma.

Kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång i allmänna

tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om konkursen; dock må för visst fall bestämmas kortare

tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant.

Om borgenärssammanträdes utlysande skola förvaltaren och gäldenären

samt, där konkursdomaren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman särskilt underrättas.

Angående sättet för utlysande av första borgenärssammanträdet och av

sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat i 19, 20, 103

och 111 §§.

177 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av ordföranden.

Hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet underskrivas

av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.

178 §.

I sådana vid borgenärssammanträde förekommande frågor, som röra boets

förvaltning, gälle, där ej annorledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den

mening, varom bland närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst eu fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas,

gälle den mening rättens ombudsman biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid borgenärssammanträde,

vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten av sin

fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka fordringen må vara

grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter bevakningstidens utgång,

skall dock vad sålunda är stadgat anses fullgjort, där borgenär i bevakningsinlaga

lämnat nämnda uppgifter om fordringen och vid inlagan fogat de handlingar,

som efter vad nyss sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

Eör fordran eller sådan del av fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må

talan ej föras. Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke

äger laga kraft, talan för fordringen ej föras.

180 §.

Borgenär må ej vid borgenärssammanträde föra talan i fråga rörande boets

förvaltning i den mån hans rätt i konkursen på grund därav att hans fordran är

förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppenbarligen icke är beroende

av frågans utgång.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

51

Ej må borgenär själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan

borgenär å borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga rörande avtal

emellan honom och konkursboet. Borgenär må ej heller deltaga i behandling

av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje man, där han i frågan äger ett

väsentligt intresse, som kan vara stridande mot konkursboets.

Borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna paragraf

avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av annan borgenär

eller av förvaltare eller av gäldenären.

181 §.

Förvaltare äge ej för egen del, där han själv är borgenär, eller såsom ombud

för annan deltaga i val av granskningsman.

182 §■

År bevakning gjord av löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig

för betalningen av en fordran, och har tillika borgenären bevakat fordringen,

äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena

sig, gälle borgenärens mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans fordran

ställa full säkerhet.

183 §.

Menar någon borgenär, att omröstning rörande val av förvaltare eller granskningsman

eller suppleant för granskningsman icke lagligen skett eller att beslut

av borgenärerna i annan fråga, vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen

tillkommit, äge han däröver anföra besvär. Har ackordsfråga liänskjutits till

rättens prövning, skall dock beträffande klagan över borgenärernas beslut i ackordsfrågan

vad i 164 § femte stycket sägs lända till efterrättelse; och må särskild klagan ej

föras över beslut, varigenom prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller sådant

förslag förklarats vilande eller framställning om dylik åtgärd beträffande ackordsförslag

blivit avslagen, där ej i sistnämnda fall" ackordsfrågan till följd av beslutet

.skall anses hava förfallit.

År beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras genom besvär, fattat

vid sammanträde inför rättens ombudman, skall klagan föras hos den rätt, där

konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall inom fjorton dagar ingivas

till konkursdomaren; och förordne han, där det prövas nödigt, att övriga rättsägare

skola vid borgenärssammanträde erhålla del av besvären för att å viss dag

avgiva förklaring däröver inför rätten vid äventyr, att målet ändock företages.

Har beslutet fattats vid sammanträde inför konkursdomaren, gälle i fråga om

klagan däröver vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat.

Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stadgas är

borgenär medgivet, have lov därtill, så framt hans rätt kan vara beroende av

beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om fortsättande av

gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet eller om

uppskov utöver nämnda tid med försäljning av boets egendom eller med indrivning

av dess fordringar konkursutredningen oskäligt förlänges, äge han ock över

sådant beslut föra klagan. I fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles,

skall vad ovan är föreskrivet om klagan av borgenär äga motsvarande tilllämpning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl- Maj:ts Proposition Nr 4.

Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där ej förbud

däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits till honom, eller av

den rätt, där målet är anhängig!

184 §.

Fatta borgenärer beslut i ärende, vari det icke tillkommer dem att besluta,

eller överskrida de i annat ärende sin beslutanderätt, vare beslutet ogillt.

9 Kap.

Huru förfaras skall, då konkursbo ej förslår till bestridande

av konkurskostnaderna.

185 §.

Finner konkursdomaren, då beslut om egendomsavträde meddelas, anledning

till antagande, att gäldenärens bo icke förslår till bestridande av konkurskostnaderna,

och ställes ej genast säkerhet för sagda kostnader, skall vad förut

i denna lag är stadgat om vidtagande av åtgärder då konkurs uppstått icke äga

tillämpning, utan gälle vad här nedan föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om konkursen genast utfärda kungörelse med uppgift

om dagen, då konkursansökningen ingivits; och varde i kungörelsen dessutom

anmärkt, att anledning finnes till sådant antagande, som ovan sagts. Kungörelsen

skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt genast eller nästa postdag

avsändas för att eu gång införas i allmänna tidningarna ävensom en eller två

tidningar inom orten; varjämte konkursdomaren har att om konkursen genast

underrätta allmänna åklagaren i orten samt, om gäldenären är ämbets- eller

tjänsteman, hans närmaste förman.

2) Konkursdomaren skall, där det prövas erforderligt, förordna en god man

att taga vård om gäldenärens bo. Har icke till konkursdomaren ingivits av

gäldenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar

och skulder med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så

ock å de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid förordnas;

och åligge det i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och

till konkursdomaren inkomma med förteckning, som nyss sagts. Vid Souppteckningsförrättningen

skall gäldenären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen

uppgiva boet.

3) Framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av

konkurskostnaderna, kalle konkursdomaren genast gäldenären att inställa sig för

att fästa bouppteckningens riktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången

må ej utsättas att äga rum tidigare än en vecka efter det beslutet om egendomsavträde

meddelades. Har konkursansökningen gjorts av borgenär, varde underrättelse

om tiden för edgången med posten översänd till honom.

Edgångsyrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fråga,

av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i avseende å edgång likasom ock vad i

samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid bouppteck
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

ningsförrättning vara tillstädes och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga

motsvarande tillämpning.

4) Yarder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest

ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostnaderna, och ställes

ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konkursdomaren beslut om avskrivning

av konkursen. Innan gäldenären beedigat bouppteckningen eller annan

fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konkursen ej avskrivas, där

ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkursdomaren

finner anledning saknas till antagande, att genom edgången tillgång till kostnadernas

bestridande skulle yppas.

5) Finnes boet föreslå till konkurskostnadernas bestridande eller ställes

säkerhet för desamma, skall konkursdomaren genast utfärda sådan kungörelse

om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas, att de tider,

som enligt sagda paragraf skola räknas från det beslutet om egendomsavträde

meddelades, i stället skola räknas från dagen för utfärdandet av nyssnämnda

kungörelse. Om kungörelsens offentliggörande gälle vad i 20 § stadgas. Med

konkursen skall jämväl i övrigt så förhållas som i allmänhet är beträffande konkurser

föreskrivet; dock att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger

gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång.

186 §.

Yarder efter utfärdandet av den i 19 § omförmälda kungörelsen uppenbart,

att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, åligge förvaltaren

att utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkursdomaren. Yid sådan anmälan

skall fogas redovisning för förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter rättens ombudsmans hörande anmälningen

vara befogad, läte han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna och

den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om

konkursen. Ställes inom trettio dagar från det kungörelsen infördes i allmänna

tidningarna säkerhet för konkurskostnaderna, vare anmälningen förfallen. Yill

borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång finnes till bestridande av

sagda kostnader, göre anmälan därom hos konkursdomaren inom tid, som nyss

nämnts, och äge konkursdomaren giva honom det rådrum, som prövas nödigt.

Där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande,

att medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdomaren

beslut om avskrivning av konkursen.

187 §.

Avgår förvaltare eller granskningsman sedan jämlikt 186 § anmälan skett

därom att tillgång ej finnes till bestridande av konkurskostnaderna, skall borgenärsammanträde,

som omförmäles i 49 §, ej utsättas, så länge anmälningen är

beroende på prövning.

188 §.

Varder konkurs, som uppstått efter ansökning av borgenär, avskriven jämlikt

185 §, vare borgenären pliktig att vidkännas de av förfarandet föranledda

kostnaderna, däri inbegripen gottgörelse, efter konkursdomarens beprövande, till

god man, som omförmäles i nämnda paragraf under 2). Beslutet om konkursens

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

avskrivande skall innehålla åläggande för borgenären att gälda nämnda kostnader,

därvid varje kostnadsbelopp skall särskilt angivas.

Har konkurs upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkursdomaren,

i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad konkursdomaren

förskjutit för kungörelser, kallelser och underrättelser, som bort

gäldas av boet, och kostnaderna ej heller kunnat uttagas av borgenär, vilken jämlikt

första stycket är ansvarig för desamma, att av allmänna medel undfå ersättning

för vad sålunda förskjutits.

10 Kap.

Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning,

så ock om klander å sådan redovisning.

189 §.

Avgår förvaltare före konkursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen,

evad denna handhafts av den avgående ensam eller av honom jämte

annan, ofördröjligen avgivas. Har förvaltningen varit delad, såsom i 52 § första

stycket är stadgat, skall redovisningen avse allenast den del av förvaltningen,

som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

Hå förslag till slututdelning framlägges eller, där ackord kommit till stånd,

egendomen i boet återställes till gäldenären, skall ock redovisning för förvaltningen

av boet avgivas.

Rättens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och

däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter

hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna. Avgives redovisning

i sammanhang med framläggande av förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna

vara att tillgå för granskning från och med samma dag och

å samma ställe som utdelningsförslaget; och varde underrättelse därom intagen

i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Hå redovisning eljest avgives,_ äge

ombudsmannen efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisningshandlingarna

skola hållas tillgängliga; läte ock en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser

om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma

att hållas tillgängliga.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas, att den,

som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan på sätt och inom

tid, som stadgas i 191 §.

Hå kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna i

styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren för att

hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats

redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet, vare dock ej nödigt, att avskrifter

därav överlämnas. Het åligger därjämte ombudsmannen att ofördröjligen efter

kungörelsens utfärdande till gäldenären och varje borgenär, som i konkursen

bevakat fordran men icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med

posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovis
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Proposition Nr i.

ningen; dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall avsändas

till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsrätt.

190 §.

"Varder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller varder konkurs.

avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §, skall förvaltaren ofördröjligen

till gäldenären avgiva redovisning för förvaltningen av boet. Har

konkursdomaren jämlikt 148 § förordnat, att konkursboet tillhöriga medel

skola överlämnas till gäldenären, skall ock redovisning ofördröjligen avgivas till

honom.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt samma

paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.

191 §.

Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller

vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan''vara beroende av redovisningen,

klandra densamma, skall talan instämmas till den rätt, där konkursen

är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses i 189 §,

från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit för granskning

tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen

tillställdes gäldenären och i fall, som i 190 § andra stycket sägs, från det beslutet

om avskrivning av konkursen vann laga kraft.

192 §.

År klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av konkursboet

erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den täckes av vad

genom rättegången kommit boet till godo.

11 Kap.

Särskilda bestämmelser.

193 §.

Med köpm an förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt tinnes stadgat

är eller under någon del av det sista året innan ansökningen om konkurs

gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

194 §.

Om kommittents rätt att, då kommissionär, som för kommittentens räkning

i.eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man göra gällande fordring3rätt

på grund av avtalet, så ock om kommittents rätt till redovisning för

belopp, som till kommissionärens konkursbo influtit för avyttrat gods, är särskilt

stadgat.

Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan beslutet

om egendomsavträde meddelades föryttrat annans egendom, äge den, vars egendom

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

föryttrats, rätt att, om betalningen helt eller delvis efter sagda besluts meddelande

influtit till konkursboet, av förvaltaren erhålla redovisning för vad sålunda

influtit samt att, i den mån betalningen utestår ogulden hos köparen, själv

göra fordringsrätten gällande gent emot denne; dock skall vad sålunda stadgats

icke äga tillämpning, så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas.

195 §.

Yad i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös egendom

såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet

för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt icke i avseende å hyresvärds

eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos

hyresgäst eller arrendator.

196 §.

Är betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med hänsyn till

olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens konkurs till förfång för

övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning än efter det lägst bestämda

beloppet, såvida anmärkning därom framställes i vederbörlig ordning; dock må,

där rabatt för kontant betalning betingats, det högre beloppet kunna i konkursen

göras gällande, i den mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens

belopp.

197 §.

Talan mot rättens ombudsman om ersättning för skada, för vilken lian är

ansvarig, må ej anställas efter utgången av den tid, inom vilken slutredovisning

för den förvaltning, varöver han haft att öva tillsyn, må klandras, utan så är att

talan grundas därpå att brottslig handling blivit begången.

198 §.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet hörande

fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott i fartyg

gått till försäljning, ankomme på fastighetens eller fartygets eller fartygslottens

ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning om

konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande när förhållandet

styrkes anteckning därom i fråga om fast egendom eller fartyg, som

blivit infört i fartygsregistret, göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt

fastighets- eller inteckningsbok.

199 §.

Har ämbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på den

myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att pröva, huruvida

han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om egendomsavträde meddelades

må åter inträda i utövning av tjänsten.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.4$ Proposition Nr 4.

57

200 §.

Yad i denna lag stadgas därom att förvaltnings åtgärd ej må vidtagas, med

mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tillfälle att yttra sig, skall icke

äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas med kallelse.

201 §.

År gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra maken

kallad till första borgenärssammanträdet.

202 §.

Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar

kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren att

meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte ock ofördröjligen rättens

ombudsman därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstidning, som

i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord, ändå

att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av

föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som

utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren

finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

203 §.

Skall på grund av stadgande i denna lag underrättelse om tiden för konkursmåls

handläggning vid rätten genom kungörelse meddelas borgenärer, må i

stället annat kallelsesätt tillämpas, om utan ökning av kallelsekostnaden alla

borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så tidigt, att de kunna själva eller

genom ombud infinna sig.

Å kallelse till borgenärssammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång och icke avser prövning av ackordsförslag, skall vad i första stycket stadgas

äga motsvarande tillämpning.

204 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall ingivas till konkursdomaren

i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren

avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen

för avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända följande handlingar: anmälan om

postadress, som i 12 § sägs; bevis att borgenärs ansökning om konkurs blivit

gäldenär delgiven; bevakningsinlaga, så vida fråga ej är om efterbevakning; anmärkning

mot bevakad fordran; yrkande att fordran skall fästas med ed; bevis

om delgivning av föreläggande, som meddelats i anledning av sådant yrkande;

anmälan att hinder mött för sagda delgivning eller för edens avläggande; bevis

att eden blivit avlagd; samt skrift, vari fastställelse av ackord bestrides; och

skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 319820 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Yarder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten,

kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare konkursboet pliktigt att

förskjuta sagda kostnad.

205 §.

Byter gäldenären hemvist under konkursen, skall rättens ombudsman hos

konkursdomaren göra anmälan om gäldenärens nya hemvist.

206 §.

Där ej av bestämmelserna i denna lag annat föranledes, skola till rättens

ombudsman överlämnade handlingar rörande konkursen så snart lämpligen kan

ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras. Behöver förvaltaren tillgång

till handling, som av ombudsmannen innehaves, ombesörje ombudsmannen avskrift

därav för förvaltarens räkning.

207 §.

Protokollen vid alla inför rättens ombudsman hållna borgenärssammanträden

skola efter konkursens avslutande av honom överlämnas till konkursdomaren för

att förvaras i rättens arkiv.

208 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje konkurs antecknas: när

och av vem konkursansökningen blivit gjord; dagen då beslutet om egendomsavträde

meddelades; namn å rättens ombudsman, å förvaltare, å granskningsman

och å god man, som utsetts jämlikt 185 § under 2); underrättelse, som avses i

52 § fjärde stycket; inkomna framställningar och i anledning därav eller eljest

av konkursdomaren eller rätten vidtagna åtgärder; samt dagen för konkursens

avslutande. Dagboken skall ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens

hemvist vid tiden för egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat ställe, om

hans nya hemvist.

209 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller vidtaga

de åtgärder, som omförmälas i 10—14, 17 och 19 §§, 20 § första stycket samt

21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs; finner konkursdomaren,

då konkurs uppstått, anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår

till bestridande av konkurskostnaderna, äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga

de åtgärder, som för sådant fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). Är konkursdomaren

av jäv hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han uppdraga

åt lämplig person att taga vård om boet intill dess förvaltare varder av

ojävig domare utsedd.

Det åligger konkursdomaren, där hovrättens förordnande för särskild domare

erfordras, att utan dröjsmål anmäla jävet i hovrätten.

210 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna

lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas där
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 4. 59

över att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare tillhållits att fullgöra

sina åligganden.

Till någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde

tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om konkursens nedläggande

infördes i allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor, som omförmälas i 3, 4 eller 6 kap.,

gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud däremot från

hovrätten kommer; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning å

beslut, varigenom förelagt vite utdömts.

211 §.

Över underrätts eller hovrätts beslut, varigenom sådan av gäldenären förd

talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bifallen, må klagan

ej föras.

212 §.

Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande betalnings- eller förmånsrätt

eller ackord, åligge i stad rätten och på landet rättens ordförande att inom tre

veckor därefter till hovrätten insända alla handlingar, som röra målet.

213 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda

fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med

gäldenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med

böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

214 §.

Yar som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning, utövar

rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den uppgivits, är oriktig,

straffes med böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse

i högst ett år.

215 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

216 §.

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes

borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig anledning till antagande,

att gäldenären var på obestånd eller i fall, varom i 3 och 4 §§ stadgas,

att omständighet, som där sägs, förelåg, vare borgenären pliktig att, om gäldenären

det yrkar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats

gäldenären genom ansökningen och dess handläggning.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

217 §.

Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet och

kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt

förhållande mot sina borgenärer.

218 §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledning finnes till

antagande, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina

borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.

219 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock åtal för

förbrytelse, som omförmäles i 213 eller 214 §, skall utföras vid den rätt, där

konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöras vid den rätt, dit målet om

gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas, och må i

nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot vilken sådan talan föres,

är tillstädes genom ombud.

220 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer avvikit,

gånge ändå dom över honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

6!

Förslag

till

Lag
-

om nya konknrslagens införande och vad i avseende därå skall

iakttagas.

1 §•

:[}fn ni\ anta§na konkurslagen skall jämte vad här nedan stadgas lända till

etterrattelse från och med den 1 januari 1922.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft, skall i avseende

å _ konkursen äldre lag tillämpas. Är konkursansökning vid nämnda tid

på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den

ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått gäldenären

innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansökning, som

gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på

giund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall

då sådan frihet ej äger rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.

2 §.

Genom nya lagen upphävas:

konkurslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de ändringar i

eller tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade författningar;

förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst fall för

borgade varor;

så ock vad i övrigt finnes i lag-eller särskild författning stridande mot nya

lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas.

3 §-

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4§-

Är enligt lag eller särskild författning något rättsförhållande beroende av

tiden, då konkurs kommer till stånd, och har i enlighet med vad i 12 § av den

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

nu upphävda konkurslagen stadgats därom att konkurs anses börjad den dag ansökningen

om konkurs ingiven är, där konkurs på den ansökning följer, med

nämnda tid avsetts dagen för konkursansökningens ingivande, skall även i avseende

å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts efter det nya. lagen trätt

i kraft, med sagda tid förstås dagen för ingivandet av konkursansökning.

5§-

Där enligt lag eller särskild författning tid för anhängiggörande av talan

eller vidtagande av annan åtgärd räknas från inställelsedagen i konkurs, skall i

fall, då konkurs behandlas efter nya lagen, sagda tid i stället räknas från den

dag, då enligt den om konkursen utfärdande kungörelse borgenärerna senast böra

hos konkursdomaren bevaka sina fordringar.

6 §•

De i lag eller särskild författning meddelade stadganden, som hava avseende

å offentlig stämning å borgenärer i konkurs, skola gälla i avseende å beslut om

egendomsavträde, som enligt nya lagen meddelas.

Där enligt lag eller särskild författning skyldighet att göra anmälan i anledning

av konkurs åligger rätten eller domaren, skall sålunda stadgad skyldighet

i stället åligga konkursdomaren.

Yad i lag eller särskild författning är stadgat om gode män eller sysslomän

i konkurs, skall gälla i fråga om konkursförvaltare, som utses enligt nya lagen.

?§■

Är gäldenären gift och äger äldre giftermålsbalken tillämpning i fråga om

makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande avvikelser gälla från vad i nya

lagen finnes stadgat:

1. Borgenär äge ej söka, att makarnas bo skall avträdas till konkurs, om

hans fordran är sådan, att för densamma utmätning ej kan vinnas i annan egendom

än den, varöver hustrun äger råda.

2. Yad i 33, 34, 36, 37 och 39 §§ av nya lagen är stadgat om återvinning

från gäldenärens make samt om återgång av bodelning skall icke äga tillämpning.

3. I fråga om anstånd med försäljning av egendom, som gäldenärens hustru

påstår vara dess enskilda, skall jämte bestämmelserna i nya lagen gälla vad

därom finnes särskilt stadgat.

4. Har makarnas bo avträtts till konkurs, skall konkursdomaren å första

borgenärssammanträdet förordna god man att biträda hustrun; dock må ej sådant

förordnande meddelas mot hennes bestridande. Den, som förordnats till god

man, har att i avseende å konkursen och vad därmed äger samband bevaka

hustruns talan, där den ej av henne själv utföres. Har förordnande, som nu

sagts, meddelats, åligge det konkursdomaren att göra anteckning därom, med

angivande av den förordnades namn, uti den i 208 § av nya lagen omförmälda

dagboken.

5. Har gäldenärens hustru sökt undanskiftande, åligge det dels konkursdomaren

att om innehållet i kungörelse, som avses i 111 § av nya lagen, särskilt

underrätta jämväl hustrun eller god man, som förordnats för henne, och dels

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

rättens ombudsman att ofördröjligen efter utfärdandet av den i 129 § av nya

lagen omförmälda kungörelsen till hustrun eller god man, som nyss sagts, med

posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen.

6. Då vädjat är mot utslag i konkursmål rörande undanskiftande av egendom,

skall vad i 212 § av nya lagen för där avsett fall stadgas äga motsvarande

tillämpning.

8§-

Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses upphävda:

de i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete meddelade föreskrifter om utdelning för fordran å livränta i arbetsgivares

konkurs, i den mån sagda föreskrifter på grund av bestämmelse i lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete fortfarande äga giltighet;

samt

_ vad lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse stadgar i fråga om särskild

administration, då försäkringsbolag kommit i konkurs.

9 §•

Om solidariskt bankbolags, bankaktiebolags, sparbanks och vissa centralkassors

för jordbrukskredit konkurs, så ock om förvaltning av järnväg under

konkurs är särskilt stadgat.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ackordsförhandliiig utan konkurs.

1 §•

Vill gäldenär, som ej är i konkurstillstånd, erhålla ackord efter vad här

nedan sägs, äge han hos konkursdomaren i den ort, där han bör inför domstol

svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, skriftligen göra ansökning om inledande

av offentlig åckordsförhandling.

Gäldenär, som inom de två sista åren blivit genom laga kraftägande beslut

dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, äge ej den

rätt, som i första stycket sägs.

2 §■

Vid ansökning, som avses i 1 §, skola fogas:

1) ackordsförslag, angivande, huru mycket gäldenären bjuder i betalning

samt när och huru betalningen skall erläggas, så ock huruvida gäldenären vill

ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i förra fallet, vari säkerheten

skall bestå;

2) en under de närmaste sextio dagarna före ansökningens ingivande upprättad

förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å varje borgenärs

namn, boningsort och postadress, så ock å böcker och andra handlingar, som

röra boet; skolande bouppteckningen med iakttagande av vad i 3 § närmare

föreskrives vara upprättad av god man, som i 4 § sägs;

3) om gäldenären är köpman, den av honom senast uppgjorda balansräkningen

;

4) berättelse av gode mannen om boets tillstånd, så oek om orsakerna till

gäldenärens obestånd, så vitt de kunnat utrönas; skolande berättelsen tillika

upptaga en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom angiva dels

vilken utdelning borgenärerna kunna påräkna, därest gäldenärens bo avträdes

till konkurs, dels huruvida egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären

under sådana förhållanden, att i fall av konkurs återvinning av den egendom

kan äga rum, dels huruvida skälig anledning förefinnes till antagande, att

gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer, dels

ock, om gäldenären är köpman, vilka handelsböcker han hållit och huru de

blivit förda;

5) av gode mannen avgivet yttrande, huruvida han med avseende å de förhållanden,

som beröras i den under 4) nämnda berättelsen, eller andra omständigheter,

som kunna inverka på ackordsfrågans bedömande, anser ackordsförslaget

böra antagas av borgenärerna eller icke;

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

6) förklaring av borgenärer, som till antalet utgöra minst hälften av de i

bouppteckningen såsom icke förmånsberättigade upptagna borgenärerna och som

tillhopa äga att fordra minst två tredjedelar av sammanlagda beloppet av nyssnämnda

borgenärers fordringar, att de anse ackordsförslaget antagligt;

7) ett kontant belopp av etthundrafemtio kronor såsom förskott å kostnaden

för ackordsärendets handläggning av konkursdomaren och inför rätten jämte

säkerhet, som godkännes av konkursdomaren, för kostnad, som ej täckes av

nämnda belopp.

Därjämte bör gäldenären vid ansökningen foga bevis, att ackordsförslaget

jämte gode mannens berättelse och yttrande tillställts samtliga i bouppteckningen

upptagna borgenärer.

Ansökningen jämte de under 1)—6) upptagna handlingar skall ingivas i

två exemplar.

3§-

I den bouppteckning, som omförmäles i 2 § under 2), skola tillgångarna

upptagas till de värden, som de efter noggrann uppskattning prövas äga. År

gäldenären köpman, skall i bouppteckningen till jämförelse, så vitt ske kän,

tillika lämnas specificerad uppgift å de värden gäldenären senast i sina handelsböcker

åsatt sina tillgångar eller, där sådan värdering ej är gjord, å inköpsprisen.

Anses förmånsrätt tillkomma borgenär, skall det anmärkas i bouppteckningen

och därvid grunden för sagda rätt angivas.

4§-

God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör ansökning

därom; och skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen bör äga sådan

insikt och erfarenhet, som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet

erfordras för upprättande av tillförlitlig bouppteckning och bedömande av gäldenärens

ställning.

Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som av förening

av köpmän eller andra näringsidkare eller auktoriserad handelskammare erhållit

bemyndigande att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna lag, och

har föreningen eller handelskammaren av Konungen erhållit tillstånd att meddela

dylikt bemyndigande, skall konkursdomaren till god man förordna den av gäldenären

föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och erfarenhet,

varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna paragraf sägs är

obehörig.

God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning;

ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket

kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att föra annans

talan inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara god

man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara god man.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 Käft. (Nr 4.)

3198 20 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Ej må gäldenärens make vara god man, ej keller någon, som är med gäldenären

i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken om jäv emot

domare sägs; skolande i kär nämnda avseende adoptivförliållande anses lika med

skyldskap emellan föräldrar ock barn.

5 §■

Finner konkursdomaren, att kan enligt 1 § första stycket icke är bekörig att

taga befattning med ansökning om inledande av ackordsförhandling, eller föreligger

sådant fall, som avses i 1 § andra stycket, eller kar gäldenären icke iakttagit

vad i 2 § under 1)—7) är stadgat eller kan ansökningen av annan orsak icke

upptagas, meddele konkursdomaren ofördröjligen beslut i överensstämmelse därmed

ock teckne det å ansökningen.

Finner konkursdomaren, att kan icke är bekörig att taga befattning med

ansökning om förordnande av god man eller att sådan ansökning av annan orsak

ej kan upptagas, skall konkursdomarens beslut därom genast skriftligen meddelas.

6 §■

Upptages ansökning om inledande av ackordsförhandling, skall gäldenären

inför konkursdomaren med ed fästa bouppteckningens riktighet. Då eden skall

avläggas, göre gäldenären först de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar

däri, som kan må finna påkallade, ock betyge därefter med ed, att bouppteckningen

(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom

veterligen icke någon tillgång eller skuld utelämnats, ej keller någon tillgång eller

skuld, som ej kör till boet, upptagits.

Gäldenären vare pliktig att avlägga eden vid ansökningens ingivande eller,

om hinder därför möter, å tid, som konkursdomaren bestämmer. Gitter kan det

ej, vare ansökningen förfallen, och teckne konkursdomaren beslut därom å ansökningen.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren tillåta

honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare, som är

närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta honom hemma i sin

bostad avlägga eden.

7 §■

Yarder den i 6 § föreskrivna edgång fullgjord, meddele konkursdomaren

genast beslut, att offentlig ackordsförkandling skall inledas, och utfärde kungörelse

därom.

Konkursdomaren förordna tillika en ärlig ock förståndig man att i ackordsärendet

vara rättens ombudsman.

Konkursdomaren överlämne till ombudsmannen det ena exemplaret av ansökningen

om inledande av ackordsförhandling ock av de i 2 § under 1)—6)

upptagna handlingar ävensom, där sådant erfordras på grund av stadgandet i

19 § tredje stycket, protokollsutdrag över fullgörandet av den i 6 § föreskrivna

edgången; bestämme ock efter samråd med ombudsmannen samt läte i ovannämnda

kungörelse tillkännagiva:

1) inom vilken tid de borgenärer, som vilja taga del i ackordsförhandlingen,

böra hos konkursdomaren anmäla sina fordringar;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

2) inom vilken tid anmärkningar må kunna framställas mot anmälningar,

som gjorts inom den ovan under 1) omförmälda anmälningstid;

3) ställe, varest anmälningshandlingarna, utom hos konkursdomaren, skola

hållas för granskning tillgängliga;

4) tid och ställe för sammanträde med borgenärerna att hållas inför ombudsmannen

för prövning av ackordsförslaget;

5) i vilken eller vilka tidningar inom orten kungörelser angående ackordsförhandlingen

skola införas.

I kungörelsen skall ock angivas

6) konkursdomarens postadress.

Tiden, inom vilken fordringar böra anmälas, skall utgöra minst två, högst

fem veckor från det beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades;

tiden, inom vilken anmärkningar må framställas, skall bestämmas till minst två,

högst fyra veckor från anmälningstidens utgång. Det under 4) omförmälda sammanträdet

skall hållas så snart det efter anmärkningstidens utgång kan ske.

Antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående ackordsförhandlingen skola

införas, må icke överstiga två.

Har, på sätt särskilt är stadgat, årsstämning blivit utfärdad och varder före

den däri utsatta inställelsedag beslut om inledande av ackordsförhandling meddelat,

skall i den kungörelse, som utfärdas om ackordsförkandlingen, erinran ske

därom att årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom ackordsförhandlingen.

Till rättens ombudsman må ej utses rättens ordförande eller i stad annan

ledamot av rätten; ej heller på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd vid rätten.

På konkursdomaren ankomme att, när så prövas skäligt, entlediga ombudsmannen

och förordna annan i hans ställe.

Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt domareed, gånge

sådan ed inför konkursdomaren innan han tillträder befattningen.

8 §•

Kungörelse, som i 7 § sägs, skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt

genast eller nästa postdag avsändas för att införas eu gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som jämlikt 7 § i sådant avseende

bestämts.

Snarast möjligt och senast inom en vecka efter kungörelsens utfärdande

läte konkursdomaren genom särskilda kallelsebrev underrätta alla kända inländska

och utländska borgenärer ävensom gäldenären om kungörelsens innehåll. Samtidigt

därmed eller, där det ej kan ske, så snart omständigheterna medgiva skall

konkursdomaren till de borgenärer, som ej enligt ansökningen bifogade bevis

redan erhållit del av ackordsförslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande,

översända avskrift av dessa handlingar; skolande erforderliga avskrifter,

där de ej av gäldenären tillhandahållas, ombesörjas av konkursdomaren på gäldenärens

bekostnad.

9§-

Beslut om inledande av ackordsförhandling må ej meddelas medan ansökning

om gäldenärens försättande i konkurs är beroende på prövning. Försättes

gäldenären i konkurs, skall frågan om inledande av ackordsförhandling anses

förfallen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung1. May.ts Proposition Nr 4.

10 §.

Försattes gäldenären i konkurs sedan beslut om inledande av ackordsförliandling

meddelats men innan ackordsfrågan blivit avgjord, skall frågan anses

förfallen.

Samma lag vare, där under tid, som nyss sagts, utslag, varigenom gäldenären

dömts för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, vinner

laga kraft.

11 §•

Avlider gäldenär, som gjort ansökning om inledande av ackordsförhandling,

innan ackordsfrågan är avgjord, skall frågan anses förfallen.

12 §.

Varder, sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats men

innan ackordsfrågan blivit avgjord, ansökning om gäldenärens försättande i konkurs

gjord av borgenär, som jämlikt 34 § är, om ackord kommer till stånd, därav

bunden, må ansökningen, där den ej av gäldenären medgives, icke bifallas, utan

så är att sökandens fordran uppgår till mer än en femtedel av samtliga dylika

borgenärers fordringar, så vitt de vid tiden för ansökningens prövning äro kända.

Är ackordsförslaget antaget av borgenärerna eller eljest jämlikt 27 § hänskjutet

till rättens prövning, må innan ackordsfrågan är avgjord konkursansökning av

borgenärer, som äro bundna av ackordet, icke bifallas, så vida icke ansökningen

medgivits av gäldenären eller biträtts av minst halva antalet av de borgenärer,

som röstat för ackordsförslagets antagande; dock skall vad i första punkten

stadgats gälla i fall, då gäldenären är tilltalad för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer.

13 §.

Sedan beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats, må innan

ackordsfrågan blivit avgjord utmätning icke ske å gäldenärens egendom till

gäldande av fordran, som uppkommit innan sagda beslut meddelades; har sådan

åtgärd ändock kommit till stånd, vare den utan verkan. Utan hinder därav att

ackordsförhandling inletts, må likväl borgenär, som till säkerhet för sin fordran

har panträtt i fast eller lös egendom eller innehar lös egendom med rätt att

den till säkerhet för sin fordran kvarliålla, erhålla utmätning av egendom, som

sålunda häftar för fordringen; dock äge ej hyresvärd eller jordägare denna rätt i

avseende å egendom, som han är berättigad att kvarhålla till säkerhet för fordran

hos hyresgäst eller arrendator.

Har utmätning skett innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades, skall verkställigheten fortgå utan hinder av förhandlingen.

14 §.

I ackordsförhandling må ej de borgenärer deltaga, vilkas fordringar äro

förenade med förmånsrätt, utan i den mån de avstå från förmånsrätten; ej heller

de, vilkas fordringar uppkommit efter det beslutet om inledande av förhandlingen

meddelats.

Fordran må, i ackordsförhandling göras gällande, ändå att den är beroende

av villkor eller ej förfallen till betalning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 4,

69

15 §.

Inom den för anmälan av fordringar utsatta tid har borgenär, som vill deltaga

i ackordsförhandligen, att hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran.

Yid anmälningsinlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar

han vill åberopa till stöd för sin talan.

I anmälningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och postadress

uppgivas.

Anmälningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

16 §.

Så snart anmälningstiden gått till ända, överlämne konkursdomaren det ena

exemplaret av de inkomna anmälningshandlingarna till rättens ombudsman, genom

vars försorg de skola hållas tillgängliga för gäldenären och borgenärerna å ställe,

som bestämts jämlikt 7 §.

17 §.

Finner gäldenären efter granskning av anmälningshandlingarna, att någon,

som anmält sig till deltagande i ackordsförhandlingen, icke är berättigad därtill

eller att anledning till jäv mot anmälan eljest förefinnes, har gäldenären att inom

den för framställande av anmärkningar utsatta tid till konkursdomaren inkomma

med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift

de handlingar gäldenären vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.

Kätt att göra sådan anmärkning, som ovan avses, tillkomme jämväl borgenär,

som anmält fordran; och skall i avseende härå vad ovan är stadgat om

anmärkning av gäldenären äga motsvarande tillämpning.

Anmärkningsskrift jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar,

av vilka det ena efter anmärkningstidens utgång ofördröjligen skall överlämnas

till rättens ombudsman och genom hans försorg hållas tillgängligt å det

ställe, som bestämts för anmälningshandlingarnas tillhandahållande.

18 §.

Vill borgenär efter utgången av den för anmälan av fordringar utsatta tid

men innan borgenärerna prövat ackordsförslaget anmäla fordran, må det ske i

den ordning, som är stadgad i 15 §.

Då efteranmälan sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det ena

exemplaret av anmälningshandlingarna till rättens ombudsman; läte ock en gång

i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om ackordsförhandlingen, kungöra, att efteranmälan

skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar mot anmälningen må framställas,

samt ställe, varest det till ombudsmannen överlämnade exemplaret av

anmälningshandlingarna skall hållas för granskning tillgängligt. Tiden för framställande

av anmärkningar må ej understiga två eller överstiga fyra veckor, räknat

från det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna.

Om innehållet i kungörelse, som sålunda utfärdas, åligge konkursdomaren

att särskilt underrätta ombudsmannen och gäldenären.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

I övrigt lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats om

anmälan av fordran.

Hava flera efteranmälningar gjorts, skola de, så vitt ske kan, handläggas

gemensamt.

Kostnad, som föranledes av efteranmälan, skall gäldas av borgenär, som

gjort anmälningen. Hava flere borgenärer gjort efteranmälan, svare de en för

alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för anmälningarna.

19 §.

Vid borgenärssammanträde, där ackordsförslag skall behandlas, bör gäldenären

vara tillstädes; och vare han pliktig att lämna rättens ombudsman och

borgenärerna de upplysningar om boet, som de begära. Kan gäldenären ej infinna

sig, bör han ställa ombud för sig.

Ombudsmannen skall tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer, som

äga deltaga i omröstning å sammanträdet, med uppgift å de fordringsbelopp, för

vilka rösträtt må utövas. Är enligt vad till ombudsmannen översänd anmärkningsskrift

utvisar anmärkning framställd emot någon fordran eller är, där

efteranmälan skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, varde

sådant särskilt angivet i förteckningen.

Har gäldenären vid fullgörandet av den i 6 § föreskrivna edgång gjort

tillägg till bouppteckningen eller ändring däri, skall ombudsmannen vid det enligt

7 § utsatta sammanträdet underrätta borgenärerna om tillägget eller ändringen.

Uppskov med prövningen av ackordsförslag må ej av borgenärerna beslutas

i andra fall än i 23 och 24 §§ avses.

V

20 §.

Yid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas

avgörande, må fordran, som anmälts enligt 18 §, icke komma i betraktande,

med mindre före omröstningen anmälningshandlingarna genom konkursdomarens

försorg kommit rättens ombudsman till hända eller borgenären hos ombudsmannen

styrkt, att anmälan skett.

21 §.

Borgenär, som anmält fordran, äge utan hinder av anmärkning mot anmälningen

att vid omröstning i de frågor, som enligt denna lag ankomma på borgenärernas

avgörande, utöva rösträtt för fordringen.

Yarder utgången av omröstning om antagande av ackordsförslag olika allt

efter som fordran, emot vilken anmärkning framställts, beräknas eller icke, skall

rättens ombudsman vid sammanträdet, där omröstningen ägt rum, söka genom

förhör med de närvarande utreda den sålunda uppkomna tvistefrågan och däri

åstadkomma förlikning. Medgiva samtliga närvarande, att anmärkningen må förfalla,

eller inskränka de densamma, äge ej den, som uteblivit, därå tala. Kan

förlikning ej träffas, ankomme på rätten att pröva anmärkningen, och må fordringen

vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande,

med mindre anmärkningen ogillas av rätten.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

År vid omröstning, som avses i andra stycket, tiden för framställande av

anmärkningar mot fordran, som anmälts jämlikt 18 §, ännu ej ute ock varder utgången

av omröstningen olika allt efter som fordringen beräknas eller icke, må

fordringen vid bestämmande av omröstningens utgång icke komma i betraktande,

med mindre anmälningen lämnas utan anmärkning eller anmärkning, som framställes,

varder ogillad av rätten.

22 §.

Har löftesman eller annan, som är jämte gäldenären ansvarig för betalningen

av en fordran, anmält sig till deltagande i ackordsförkandling ock kar

tillika borgenären anmält fordringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den

fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens mening, där ej de andra utlösa

honom eller för hans fordran ställa full säkerhet.

23 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag så länge det ej är prövat av borgenärerna.

Ändring i ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 24 §, av gäldenären

göras senare än vid det jämlikt 7 § utsatta sammanträdet. Gör gäldenären

vid det sammanträde eller därförinnan ändring i ackordsförslag, må ej provning

av förslaget äga ram vid sagda sammanträde, med mindre rättens ombudsman

finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen blivit mindre fördelaktigt för

borgenärerna. Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget genast prövas, må prövningen

därav kunna uppskjutas till nytt sammanträde att hållas inom tre veckor,

om uppskov medgives antingen av alla tillstädesvarande röstberättigade borgenärer

eller ock av fyra femtedelar av dem ock dessa anmält fyra femtedelar av

sammanlagda beloppet av samtliga fordringar, som medföra rösträtt. Beslutes

ej uppskov, efter vad nu är sagt, anses ackorrlsfrågan kava förfallit.

Beslutes uppskov, skall ombudsmannen före sammanträdets avslutande utsätta

ock tillkännagiva tid ock ställe för det nya sammanträdet; ock vare vidare

kallelse ej erforderlig. Ombudsmannen åligge dock att i god tid före sistnämnda

sammanträde till varje borgenär, som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet

och vars adress är känd, med posten översända underrättelse om tid och ställe

för det nya sammanträdet, så ock om ändring, som vidtagits i ackordsförslaget.

24 §.

År gäldenären, då ackordsförslag förekommer till behandling, ställd under

tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina borgenärer, må förslaget

ej antagas av borgenärerna, men äge de med den röstövervikt, som i 23 § andra

stycket sägs, besluta, att förslaget skall vara vilande. Kommer ej sådant beslut

till stånd, anses ackordsfrågan kava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, ock varder

åtalet mot gäldenären ej bifallet, äge han att inom fyra veckor från det beslutet

i malet vunnit laga kraft kos rättens ombudsman göra anmälan om ackordfrågans

återupptagande. Göres ej sådan anmälan, skall ackordsfrågan anses förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågans återupptagande äge gäldenären göra ändring

i ackordsförslaget.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj ds Proposition Nr 4.

Göres anmälan, som ovan sägs, skall ombudsmannen ofördröjligen underrätta

konkursdomaren om anmälningen samt genom kungörelse, som minst tio

dagar före den för sammanträdet utsatta dag införes en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om ackordsförhandlingen, kalla borgenärerna att inför ombudsmannen

sammanträda för att besluta över ackordsförslaget; skolande gäldenären

särskilt underrättas om sammanträdet. Har gäldenären gjort ändring i förslaget,

varde underrättelse om ändringen, så oek om tid och ställe för det nya sammanträdet

av ombudsmannen minst en vecka före sammanträdet med posten översänd

till varje borgenär, var adress är känd.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans behandling sålunda blivit utsatt,

må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förty, där jämväl då hinder

för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses förfallen.

25 §.

Ackordsförslag skall anses vara antaget av borgenärerna, därest antingen

alla tillstädesvarande borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer

anmält två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga anmälda fordringar,

vilka enligt vad av 20 och 21 §§ framgår skola komma i betraktande vid bestämmande

av utgången av omröstning över ackordsförslag, eller ock fyra femtedelar

av de tillstädesvarande borgenärerna bifallit förslaget och de anmält fyra

femtedelar av nämnda fordringsbelopp.

26 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna, ändock ej giltigt, så framt

det ej fastställes av rätten.

27 §.

Är vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum,

förslaget att anse såsom antaget av borgenärerna eller kan enligt vad av 21 §

andra och tredje styckena framgår ej vid sammanträdet avgöras, huruvida förslaget

är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas

till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före sammanträdets avslutande tillkännagiva,

huruvida ackordsfrågan skall hänskjutas till rätten eller icke.

28 §.

Vid borgenärssammanträde skall protokoll föras av rättens ombudsman samt

underskrivas av honom och en eller flere vid sammanträdet utsedda justeringsmän.

Har vid sammanträde förhör angående tvistiga fordringar ägt rum, skall

i protokollet upptagas, om och i vad mån förlikning skett samt vilka anspråk

såsom stridiga återstå. Har gäldenären gjort ändring i ackordsförslaget, varde

det ock i protokollet angivet.

Protokoll över borgenärssammanträde skall av ombudsmannen ofördröjligen

avlämnas till konkursdomaren. Har vid sammanträde ackordsfrågan hänskjutits

till rättens prövning, åligge ombudsmannen att vid protokollet foga eget ytt
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

rande över ackordsförslaget ävensom den jämlikt 19 § uppgjorda borgenärsförteckningen

och de handlingar, som till utredning angående tvistiga fordringar

må hava ingivits å sammanträdet.

29 §.

Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde,

utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsätte konkursdomaren ofördröjligen

ärendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre veckor och på landet

så snart ske kan å lagtima ting eller särskilt tingssammanträde, som på grund

av Konungens förordnande skall hållas och vara dylikt ärende må förekomma, så

framt ej urtima ting äskats av gäldenären eller av minst halva antalet av de

borgenärer, som röstat för ackordsförslagets antagande. Är ackordsförslaget icke

att anse såsom antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon

fordran anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke

företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång.

Konkursdomaren läte tiden för ärendets handläggning minst tio dagar förut

kungöras en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts

för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen; underrätte

ock särskilt gäldenären.

Har enligt vad ovan sägs urtima ting äskats av borgenärer, vare gäldenären

pliktig att bestrida kostnaden för tinget.

Vill borgenär på någon av de i 32 eller 33 § omförmälda grunder bestrida

fastställelse av ackordet, göre det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren

sist tre dagar innan ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan företaga ackordsfrågan till avgörande,

skall rätten meddela sitt beslut genast eller sist nästa dag, där ej på

grund av särskilda omständigheter längre rådrum oundgängligen erfordras.

30 §.

Är, då ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utgången av omröstningen över

ackordsförslaget beroende på huruvida gjorda anmärkningar godkännas eller icke,

skall rätten, där den i övrigt finner skäl vara för handen att meddela fastställelse

å ackordet, först pröva anmärkningarna eller så många av dem, att utgången av

omröstningen bliver lika, evad övriga anmärkningar godkännas eller ej. Över

vad rätten härutinnan besluter må klagan ej föras.

31 §.

Förlikning angående anmärkning, som framställts mot anmäld fordran, må

ej ingås annorledes än i 21 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende

av förlikningen, samtycka därtill.

32 §.

Ackord må ej, ändå att det ej är bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet fel

uppenbarligen icke inverkat på ackordsfrågans utgång;

2) då gäldenären rymt för gäld;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

3) då skälig anledning är att antaga, att gäldenären eller annan med hans

vetskap hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på aekordsfrågans

avgörande eller att annat svek ägt rum vid ackordet;

4) då ackordet icke åt alla borgenärer, vilka det angår och som ej uttryckligen

förklarat sig det oaktat nöjda med detsamma, giver lika rätt och minst

femtio för hundra av fordringsbeloppet att betalas sist ett år efter det ackordet

blivit fastställt;

5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna eller frågan

därom icke kan med säkerhet avgöras på grund därav att tillförlitlig utredning

om boet icke kunnat vinnas.

Vägras fastställelse av anledning, som under 1) sägs, och är ej förslaget

att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, varde ärendet

visat åter till borgenärerna, vilka hava att ånyo besluta i ackordsfrågan; skolande

därvid vad i 24 § fjärde stycket stadgas om sammankallande av borgenärerna

och underrättelse till gäldenären lända till efterrättelse. Över beslut, varigenom

ackordsärende visas åter till borgenärerna, må klagan ej föras.

Har gäldenären blivit ställd under tilltal för bedrägligt eller oredligt förhållande

mot sina borgenärer, men anser rätten i övrigt skäl vara för handen

att meddela fastställelse å ackordet, skall frågan därom anstå i avbidan på åtalets

utgång. Bifalles ej åtalet, skall konkursdomaren efter det beslutet vunnit laga

kraft ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och

skola därvid bestämmelserna i 29 § första, andra och tredje styckena i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

År, då rätten skall företaga ackordsfrågan till avgörande, ansökning om

gäldenärens försättande i konkurs beroende på prövning och anser rätten skäl

vara för handen att meddela fastställelse å ackordet, skall ackordsärendet anstå

i avbidan på prövningen av konkursansökningen. Varder konkursansökningen

avslagen av underrätten och vinner beslutet därom laga kraft eller bliver det av

högre rätt fastställt genom beslut, som vinner laga kraft, skall konkursdomaren

ofördröjligen utsätta dag, då ackordsfrågan skall förekomma vid rätten; och lände

jämväl i fall, som nu sagts, bestämmelserna i 29 § första, andra och tredje styckena

i tillämpliga delar till efterrättelse.

33 §.

Ändock att fastställelse av ackord icke må vägras jämlikt 32 § första stycket

under 5), äge rätten, där fastställelse bestrides på den grund, att säkerhet ej

finnes för ackordets fullgörande, efter omständigheterna pröva, huruvida fastställelse

av sådan anledning må vägras.

34 §.

Av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de borgenärer, kända eller

icke, som enligt vad av 14 § framgår ägt deltaga i ackordsförhandlingen.

35 §.

Borgenär, som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslutet om inledande

av ackordsförliandling meddelades, äge utan hinder av ackord begagna

fordringen till kvittning mot skuld, för vilken han vid nämnda tid häftade hos

gäldenären.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

KungI. Maj:ts Proposition Nr 4.

Den, som inom sextio dagar innan beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelades efter avtal med annan än gäldenären förvärvat fordran hos

denne, äge, där lian vid tiden för avtalet häftade i skuld hos gäldenären och

tillika hade skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, ej

den rätt till kvittning, varom ovan är stadgat. Sådan rätt tillkomme ej heller

borgenär, som efter det han erhållit sin fordran under nu sagda tid satt sig i

skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd.

36 §.

Utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförslag äge han mot löftesmän

eller andra, som äro jämte gäldenären ansvariga för fordringens gäldande,

föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull

rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att anmälan om deltagande i

ackordsförhandlingen ej gjorts av dem utan allenast av borgenären.

37 §.

Yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till ackordsförhandlingen

gjort sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot sina

borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat

någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande, förfalle den

eftergift, som genom ackordet må vara tillerkänd gäldenären; dock lände sådant

ej till rubbning i borgenärernas rätt att mot gäldenären eller löftesmän för ackordet

göra detsamma i övrigt gällande.

38 §.

Vid beräkning av fordran i fall, som avses i 2 § under 6), skall iakttagas,

att ränta ej räknas längre än till den dag, då den vid gäldenärens ansökning om

inledande av ackordsförhandling fogade bouppteckningen upprättats. Vid beräkning

av fordran, som avses i 12 § eller som kommer i betraktande vid omröstning

av borgenärerna, skall ränta ej räknas längre än till den dag, då beslutet

om inledande av ackordsförhandling meddelades.

39 §.

Arvode till rättens ombudsman och till god man skall på framställning av

gäldenären eller den till arvode berättigade bestämmas av rätten.

Då arvode sålunda bestämmes, skall ock bestämmas beloppet av den ersättning,

som må tillkomma ombudsman eller god man för utgift, som uppdraget

medfört.

40 §■

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna

lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må ej klagas däröver

att rättens ombudsman entledigats.

Tiden för anförande av besvär över beslut om inledande av ackordsförhandling

skall räknas från det kungörelse om förhandlingen infördes i allmänna tidningarna.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

41 §.

Beslut om inledande av ackordsförhandling gånge i verkställighet utan hinder

därav att ändring i beslutet sökes.

Varder beslutet upphävt av högre rätt, skall konkursdomaren därom underrättas;

och läte han införa kungörelse om den högre rättens beslut en gång i

allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om ackordsförhandligen, ävensom från rättens dörr nedtaga

den där anslagna kungörelsen.

42 §.

Menar någon borgenär eller gäldenären, att beslut av borgenärerna i fråga,

vars avgörande på dem ankommer, icke lagligen tillkommit, äge däröver föra

klagan hos rätten; dock att särskild klagan ej må föras över beslut, varigenom

prövningen av ackordsförslag uppskjutits eller sådant förslag förklarats vilande.

Har ackordsfrågan hänskjutits till rättens prövning, skall beträffande klagan

över borgenärernas beslut i ackordsfrågan vad i 29 § fjärde stycket sägs lända

till efterrättelse. Har sådant hänskjutande icke ägt rum, skall klagan föras genom

besvär, vilka skola inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren, som har att

ofördröjligen utsätta dag, då ärendet skall vid rätten förekomma, ävensom låta

minst tio dagar förut införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser

om ackordsförhandlingen, varjämte särskild underrättelse om den utsatta dagen

skall meddelas gäldenären och, där borgenär är klagande, denne.

43 §.

Då vädjat är mot utslag i mål, varom i denna lag är fråga, åligge i stad

rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor därefter till hovrätten

insända alla handlingar, som röra målet.

44 §.

Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd, läte konkursdomaren

införa kungörelse därom en gång i allmänna tidningarna och den eller

de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om ackordsförhandlingen

; dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, där ackordsfrågan,

förfallit på grund därav att konkurs inträffat.

Är ackordsfrågans utgång beroende därav, huruvida besvär anföras emot

borgenärsbeslut eller talan fullföljes emot beslut av underrätt eller hovrätt, skall

kungörelse, som i första stycket sägs, ej utfärdas förrän beslutet vunnit laga kraft;

och åligge det förty konkursdomaren att införskaffa bevis, huruvida talan fullföljts,

så ock, om det skett, besked om det beslut, som i målet meddelats.

45 §.

Med köpman förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt''finnes stadgat

är eller under någon del av det sista året innan ansökning om förordnande

av god man gjordes varit pliktig att föra handelsböcker.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

77

46 §.

Erfordras under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka

ortstidningar kungörelser angående ackordsförhandlingen skola införas, ankomme

på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; underrätte

ock ofördröjligen rättens ombudsman därom.

, Möter hinder för införande av kungörelse om ackordsförhandlingen i ortstidning,

som i sådant avseende bestämts, skall kungörelsen anses behörigen

offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om ackordsärendes handläggning vid rätten må utan hinder av

föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som

utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren

finner särskilda omständigheter därtill föranleda.

47 §.

Har handling, som enligt vad i denna lag stadgas skall ingivas till konkursdomaren

i två exemplar, ingivits allenast i ett exemplar, besörje konkursdomaren

avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen för

avskriften.

Part vare tillåtet att med posten insända anmälningsinlaga, så vida fråga

ej är om efteranmälan, anmärkningsskrift samt skrift, vari fastställelse av ackordet

bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å

tid, då den mottogs.

Yårder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten,

kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare gäldenären pliktig att förskjuta

sagda kostnad.

48 §.

Konkursdomaren skall föra dagbok, vari för varje ackordsförhandling antecknas:

dagen då ansökning om förordnande av god man blivit gjord; vem som

blivit förordnad till god man; dagen då ansökningen om inledande av förhandlingen

blivit gjord; dagen då beslutet om förhandlingens inledande meddelats;

vem som blivit förordnad till rättens ombudsman; av konkursdomaren eller rätten

efter förhandlingens inledande eljest vidtagna åtgärder; omständigheter i övrigt,

som kunna föranleda, att ackordsförhandlingen upphör utan att ackord kommer

till stånd; samt dagen för utfärdande av kungörelse enligt 44 § om ackordsförhandlingens

upphörande eller för förhandlingens upphörande på den grund

att konkurs inträffat.

49 §.

Konkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela beslut, varom i 5 §

förmäles. Där hovrättens förordnande för särskild domare erfordras, anmälé

konkursdomaren utan dröjsmål jävet i hovrätten.

50 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda

fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

gäklenären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med

böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst

ett år.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

Öl §.

Uppgives i den berättelse, varom stadgas i 2 §, att anledning finnes till

antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina

borgenärer, skall konkursdomaren därom underrätta allmänna åklagaren.

52 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock åtal för

förbrytelse, som omförmäles i 50 §, skall utföras vid den rätt, där ackordsförhandlingen

äger eller ägt rum.

53 §.

Har gäldenär, som anklagas för brottsligt förhållande mot borgenärer, avvikit,

gånge ändå dom över honom.

54 §.

Yad i lag eller särskild författning är stadgat om underrättelse eller anmälan

hos registreringsmyndighet angående konkurs samt om registrering av sådan

underrättelse eller anmälan skall äga motsvarande tillämpning i avseende å ackordsförhandling

utan konkurs.

Har i registret gjorts anteckning därom att aktiebolag eller ekonomisk förening

fått till stånd ackordsförhandling utan konkurs och visar bolaget eller föreningen,

att förhandlingen upphört, skall anteckningen avföras ur registret; dock

att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning, om ackordsförhandlingen förfallit

på grund därav att konkurs inträffat.

55 §.

Rätt att erhålla ackord enligt denna lag tillkommer icke:

1) oskiftat dödsbo;

2) sparbanker och sådana centralkassor för jordbrukskredit, som i avseende

å konkurs äro underkastade de särskilda bestämmelser, som äro meddelade beträffande

sparbanks konkurs;

3) bankbolag;

4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast

egendom, å vilka gällande bestämmelser om liypoteksföreningar äga tillämpning;

5) sjukkassor och understödsföreningar;

6) försäkringsbolag. _

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

79

\

Förslag:

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 3-8, 10 och 11 §§ handelsbalken skola,

3—7 och 11 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse.

3§-

Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han rätt att

den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri enahanda förmånsratt,

som i första stycket sägs; dock att beträffande hyresvärds eller jordägares

förmånsrätt i egendom, som han äger kvarhålla till säkerhet för fordra!? hos

hyresgäst eller arrendator, skall gälla vad nedan därom stadgas.

4 §''

Ar gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar, eller varor

till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som förr

ar sagt Härnäst den kostnad, som å egendomens uppteckning skäligen gjord är

sedan läkarelön,, läkedom och föda under den dödas sista sjukdom, deras arvode,

som honom däri skött hava, så ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande

i konkurs, betjänters och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares da^spenning

eller avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förtallodagen

samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna uppslu^h]älp

eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Vad----

--------------kortare tid.

... Härefter äge den, som enligt lagen om ackordsförhandling utan konkurs

forordnats till rättens ombudsman eller god man, förmånsrätt för arvode och ersättning

för utgifter, därest det belopp, som i sådant avseende skall utgå, bestämd

efter ty i nämnda lag sägs.

ö §•

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lösören, som

finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran, som förfallit till betalning

tidigare än ett år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens

ingivande, samt för kost under sista tre månaderna, så ock för ersättnmg,

där sådan skall utgå, för skada å den förhyrda lägenheten.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

/

Har-------------------tillverkat.

Därefter njute borgenär, som för sin fordran bär inteckning i fartyg, förmånsrätt

i fartyget och dess tillbehör; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som

före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande är upplupen,

för längre tid än tre år. År fartyget intecknat för fleres fordringar, äge

den företräde, som först sökt inteckning; hava flere sökt inteckning samma dag,

äge lika rätt.

6 §•

Den------------------ förfallodagen. Samma

förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan upplåtit sin fasta egendom,

i de denne tillhöriga lösören och byggnader, som å egendomen finnas, samt, där

tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits, i den upplåtna rättigheten med vad därtill

hör, för arrende eller avgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren

åliggande utskyld eller annan avgift, som bort av egendomens innehavare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande, så ock för husröta eller

vanhävd, där sådan ersättning skall utgå. Har--------lämnat.

Därefter — — — — — — — — — — — — — — — — — — lika rätt.

7 §•

Har------------fartyget.

Giver man annan förlag för idkande av bergsbruk eller gruvdrift, även där

denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drivande av fabrik, mjöl- eller

sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller kruttillverkning, och varder förlaget

intecknat, på sätt särskilt är stadgat, njute sedan, vid konkurs, förlagsman

förmånsrätt för sin fordran i det, som tillverkat är, i de för tillverkningen avsedda

råämnen, i all den lösegendom, vare sig maskiner, redskap, dragare eller

annat, som till bergsbrukets, gruvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer,

samt i gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som

för rörelsen lämnade äro; så ock, vid förlag till bearbetande av andra gruvor än

järngruvor, i själva gruvan; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som före konkursansökningens

ingivande upplupen är, för längre tid än tre år. Är.förlagsinteckning

beviljad för fleres fordringar, have den företräde, som inteckning först sökt;

hava flere sökt inteckning å en dag, äge lika rätt. Är, då förlagsinteckning sökes,

egendomen avträdd till konkurs eller meddelas beslut om egendomsavträde samma

dag ansökningen göres, äge förmånsrätt icke rum.

8§-

Sedan äge borgenär, för vars fodrarr lös egendom blivit i laga ordning i

mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen. Är densamma

utmätt för fleras fordringar; have den, för vars fordran utmätning först verkställdes,

företräde: har utmätningen skett på en gång; äge var lika rätt. Har

konkurs följt på ansökning, som gjorts inom en månad från den dag, då utmätning

verkställdes, eller, där utmätningen skett för fordran, som tillkommer

gäldenärens make, inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu sagd

är, ej rum: ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan en månad

förflutit från den dag, då uppteckningen av den dödes bo slutades, där konkurs

följer på ansökning, som gjorts inom sagda tid.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 81

Har i fall, då konkurs föregåtts av offentlig ackordsförliandling, som på

grund av konkursen förfallit, eller då konkurs följt på ansökning, som gjorts

mom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit

\ allmänna tidningarna införd, beslutet om inledande av ackordsförliandling meddelats

inom tid, som i forsta stycket sägs, från den dag, då utmätning verkställdes,

age förmånsrätt, varom i första stycket stadgas, ej rum.

Där liuvudlottägare i solidariskt bankbolag blivit försatt i konkurs efter

ansökning, som gjorts inom natt och år från det beslut om bolagets försättande

i konkurs meddelats, samt ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjorts

mom tid som i första stycket sägs, från den dag, då utmätning hos bolagsmannen

verkställdes, ma ej heller den förmånsrätt, som i denna paragraf avses, äga rum

sä framt förvaltare i bolagets konkurs därom framställa påstående.

10 §•

... Sedan tages omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut. Äro

förmynderskap flera; age de omyndige sig emellan lika rätt. Har, sedan förmynderskapet

upphört, fordran stått mer än tre år inne, äge dock förmånsrätt,

som nu ar sagd, ej rum, utan så är att talan om redovisning eller klander därav

eller om utfående av fordringen blivit före utgången av sagda tid anliängiggjord,

sa ock laga åtgärd, som därutöver för erhållande av redovisning eller utbekommande

av fordringen varit av nöden, vidtagits inom ett år från det i vane

fall anledning därtill yppades.

Då på grund av vad i första stycket stadgas för bevarande av förmånsrätt

s°fn caro avses, erfordras, att åtgärd för vinnande av utmätning vidtages inom

• i i/i i''an C , ''''inledning därtill yppades, men offentlig ackord sförhandling varder

inledd åtgången av sagda tid, skall däri icke inräknas den tid, under vilken

ackordsforhandlmgen pågår, och vare för förmånsrättens bevarande ej nöd i "t

att åtgärd, som nyss sagts, vidtages i fall, då ackord kommit till stånd före utgången

av en månad från den dag, då beslutet om ackordets fastställande vann

0Ct11.1 arma^ ^aH före utgången av samma tid från det kungörelse om

ackordsforhandlmgens upphörande var införd i allmänna tidningarna.

11 §•

, ... kedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens ingivande

belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva.

. Pft?n,a träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt lagen om

ackordsforhandling utan konkurs träda i kraft; dock att den icke skall tillämpas

i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts före sagda dag,

eller i fråga om darförut verkställd utmätning samt att vad i 8 § särskilt stadgats

om verkan av konkurs, då utmätning skett för fordran, som tillkommer gäldenarens

make ej heller skall gälla i fall, då äldre giftermålsbalken äger tillämpning

å makarnas förmögenhetsförhållanden. v &

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 4 käft. (Nr 4).

3198 20 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 23 kap. strafflagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

23 Kap.

Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri mot

sina borgenärer i något av dessa fall:

1) att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna ej

uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal egendom från

konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller

ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2) att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit eller

vidgått falsk skuld; eller

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok hållas

bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller uppsåtligen

förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete, från och med två till och

med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, finnes hava övat bedrägeri mot sina borgenärer i ty att han

under lånat namn köpt egendom, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat

avtal avhänt sig eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller ur vägen

skaffat egendom, samt den egendom bland tillgångarna ej uppgivit; eller

att han förbrutit sig som ovan i denna § under 2) eller 3) sägs.

2 §•

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, brukat oredlighet mot sina

borgenärer i ty

1) att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller, dar

konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom kunnig blev,

något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan sviklig avsikt att bereda

sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes förskingrat; eller att han i

fall, då konkursen föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

konkursen förfallit, eller konkursen följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit i allmänna

tidningarna införd, efter ingivandet av ansökningen om inledande av ackordsförhandlmg

förbrutit sig som nu är sagt; eller

2) att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att rätt för

§öia, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd därmed lika är, avhänt

s!g egendom av sådant värde, att borgenärerna därav märklig skada haft eller

få kunnat;

dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där

han _ dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt 2 kap.

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackördsförhandling

utan konkurs, brukat oredlighet mot sina borgenärer i ty att han innan

beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades förbrutit sig som ovan

i denna § under 2) sägs.

3 §•

Prövas gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava visat uppenbar vårdslöshet

mot sina borgenärer därigenom

1) att han till sitt hushåll eller sina personliga utgifter använt, eller på

spel eller andra därmed jämförliga företag, där utgången berott av ren tillfällighet,

Gller genom vingleri i. växelrörelse eller lättsinnigt ingångna ansvarsförbindelser

förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande till hans ställning eller tillgångar;
2)

att han antingen inom de sista trettio dagarna förr än han sin egendom

avträdde eller borgenärs ansökning därom honom kungjord blev, eller ock i fall,

konkursen följt pa offentlig ackordsförhandling utan konkurs såsom i 2 §

under 1) sägs, inom de sista trettio dagarna före ingivandet av ansökningen om

inledande av ackordsförhandling eller därefter indragit penningar, borgat varor

eller sålt egendom och ej kan nöjaktigt reda därför visa;

3) att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok hållas

bör, sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;

4) att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det

han ej kunde rätt för sig göra, genom försäljning av egendom till uppenbart

underpris eller på annat sådant sätt berett sig penningtillgång, eller gynnat någon

borgenär, till de övrigas förfång, med betalning, pant eller annan säkerhet för

fordran, som ej förfallen varit eller varför viss förfallotid ej varit utsatt och

krav ej heller hos gäldenären skett, eller, i uppenbar avsikt att fördröja utbrott

av konkurs, sin rörelse fortsatt och därunder penningar eller varor upplånat;

straffes med fängelse. un >

Samma lag vare, där gäldenär, som fått till stånd offentlig ackordsförliandkug

konkurs, prövas hava visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer

därigenom. att han innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades

förbrutit sig som ovan i denna § under 1), 3) eller 4) sägs.

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd eller fått till stånd

offentlig ackordsförhandling utan konkurs, och finnes styrelseledamot eller annan,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hava mot borgenärerna

sig förbrutit, som här ovan sägs; då skall han straffas, som vore han

gäldenär.

5 §•

Har gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, rymt för skuld och ej kommit

åter inom sex månader från det han rymde; vare lag, som i 2 § sagt är.

6 §•

Styrker inför rätten den, som gjort sig skyldig till ansvar efter 3 §, i fall,

då konkurs ägt rum, att borgenärerna i konkursen blivit till fullo förnöjda, eller

i fall, då offentlig ackordsförhandling utan konkurs ägt rum, att de borgenärer,

som upptagits i den för ackordsförhandlingen upprättade bouppteckningen eller

anmält sig till deltagande i förhandlingen samt icke jämlikt 14 § i lagen om

ackordsförhandling utan konkurs äro uteslutna från att deltaga i förhandlingen,

blivit sålunda förnöjda; varde från allt ansvar fri förklarad.

7 §•

Brott, som i 3 § omförmäles, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej brottet

av målsägande till sådant åtal angives.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt lagen om

ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

85

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet att böra

genom stämning anhänggigöras skall, där ej här nedan i 3 eller 5 § annorlunda

stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga utslag:

i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord eller klander av

utdelningsförslag; så ock i ackordsförhandlingsmål, rörande frågan om fastställelse

av ackord.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförliandling

utan konkurs träder i kraft.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majrts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssamman

träden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden

för handläggning av vissa mål och ärenden skall i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse:

I — —-----------—--—---räkning;

4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs, angående fastställelse

å ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs samt angående

boskillnad;

5. ärenden — — — — — — — — —--— — — — — behandling.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och lagen om

ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

87

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september 1903 angående

solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.

Härigenom förordnas, att 1—5, 7, 8, 11 och 13—17 §§ i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs skola, 1, 2, 7 och 17 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §■

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,

värde det av konkursdomaren ofördröjligen anmält hos bankinspektionen; och

förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga

i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i

konkurslagen stadgas.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom av konkursdomaren

ofördröjligen gjord hos konungens befallningskavande, som förordnar

ett alltmänt ombud att deltaga i förvaltningen av konkursboet, på sätt

här ovan sägs.

På — föras.

2§-

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande m edförvaltare

göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan — — — —----------delar.

3§-

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

4§-

Konkursdomaren äge att utan hinder av vad som stadgats i 19 § konkurslagen

för införande av kungörelser angående konkursen bestämma flere än två

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

tidningar i den ort, varest bankens styrelse har sitt säte, samt en eller flere tidningar

å annan ort, där banken liar kontor.

Förvaltarne åligge att upprätta förteckning över de borgenärer, vilka enligt

bankens räkenskaper hava fordran hos banken på grund av insättning å depositions-,

upp- och avskrivnings- eller annan räkning, eller ock enligt sparbanksbok;

skolande denna förteckning för varje borgenär upptaga beloppet av hans fordran,

så ock, där ränta å fordringen är utfäst, den dag, från vilken räntan är ogulden,

jämte räntefoten.

Förteckningen skall i hmunkskrift av förvaltarne så fort ske kan ingivas till

konkursdomaren; börande vid huvudskriften fogas avskrifter till antal, som påkallas

av vad här efteråt stadgas. Sedan desammas överensstämmelse med huvudskriften

blivit av konkursdomaren bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt

avskrift under de trettio sista dagarna före utgången av den för bevakning av

fordringar utsatta tid för envar, som vill taga del av densamma, hållas tillgänglig,

utom hos konkursdomaren, hos rättens ombudsman samt vid vart och ett

av bankens kontor.

Fordran, som upptagits å förteckningen, skall anses vara i konkursen bevakad,

såsom hade borgenären själv inom den för fordringars bevakning utsatta

tid anmält densamma.

Till borgenärer, varom ovan i denna paragraf förmäles, skola kallelsebrev

enligt 20 § konkurslagen icke utsändas; och värde erinran därom intagen i kungörelse,

som i 19 § samma lag sägs. Meddelanden enligt 103 § konkurslagen

skola ej heller utsändas till sådana borgenärer, utan skall i stället vad konkursdomaren

enligt sistnämnda paragraf bestämt kungöras en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av

kungörelser om konkursen. Utan hinder av vad i 129, 156, 160, 161 och 189 §§

konkurslagen föreskrives om utsändande av meddelanden samt avskrifter av

ackordsförslag och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar

i annan ordning, som av konkursdomaren efter samråd med ombudsmannen

och förvaltarne bestämmes, bringas till omförmälda borgenärers kännedom;

skolande underrättelse om vad sålunda bestämts genom rättens ombudsmans försorg

kungöras i ovannämnda tidningar.

5§-

För beslut av borgenärerne om uppskov med försäljning av boets egendom

eller med indrivning av dess fordringar vare den särskilda röstövervikt, som i 64

§ konkurslagen sägs, icke erforderlig, där ej fråga är om uppskov för längre tid

än tre år från första borgenärssammanträdet.

1 §■

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning, som

konkurslagen föreskriver för val av förvaltare.

]?or _ _ _ _ — —--------—--sammanträdet.

Underlåta borgenärerne eller huvudlottägarne att utse ledamot i nämnden,

varde ledamot i stället förordnad av konkursdomaren. Försummar utsedd ledamot

att på ordförandens kallelse tillstädeskomma vid nämndens sammanträde,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 89

äge ordföranden tillkalla annan person att i den försumliges frånvaro deltaga i

värderingen.

8§-

Visar sig vid den värdering, varom i 6 § sägs, eller sedermera under konkursens

fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande av bolagets

kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens behandling,

skola förvaltarne ofördröjligen å huvudlottägarne, i förhållande till det antal

lotter envar av dem enligt förteckningen över bolagets delägare innehar, uttaxera

det till fyllande av bristen i bolagets tillgångar erforderliga belopp jämte en

tiondedel däröver. Är någon av huvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd, skall

uttaxeringen ske allenast å övrige liuvudlottägare.

U §•

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för varje lott

skall inbetalas, ävensom förfallodagen eller förfallodagarne, varde införd i allmänna

tidningarna tre gånger, första gången minst sex veckor och sista gången

minst fjorton dagar före första förfallodagen; och läte förvaltarne dessutom om

uttaxeringen ofördröjligen underrätta huvudlottägarne genom särskilda brev, som

avsändas med posten.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel av det belopp, som

då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta anstånd med betalning

av återstoden, därest han för sagda återstod jämte ränta inom samma tid

ställer pant eller borgen, som godkännes av förvaltarne.

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande av honom åliggande betalningsskyldighet

och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare han icke allenast

för vad oguldet och förfallet är jämte ränta därå utan ock, där uttaxeringen fördelats

på särskilda förfallodagar, för vad å senare förfallodag skolat erläggas

underkastad utmätning utan dom eller utslag, då förvaltarne med företeende av

rättens ombudsmans bevis om det belopp, för vilket bolagsmannen på grund av

uttaxeringen häftar, hos utmätningsman påkalla utmätning; vare ock bolagsmannen

skyldig att på yrkande av förvaltarne avträda sin egendom till konkurs;

åliggande det förvaltarne att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga den åtgärd,

som i varje fall må anses lämplig.

15 §.

Belopp, för vilket pant eller borgen blivit enligt 13 § ställd, skall inbetalas

inom sex månader efter, den i kungörelsen utsatta förfallodag. Sker det ej, läte

förvaltarne ofördröjligen försälja panten å offentlig auktion eller utsöka beioppet

hos löftesmannen; vare ock bolagsmannen underkastad sådan påföljd, som i 14 §

sägs, där förvaltarne anse nödigt, att sådan påföljd tillämpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4 höft. (Nr 4.)

3198 19 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

16 §.

Avträdas huvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande, äge förvaltarne

i bolagets konkurs samma rätt att i bolagsmannens konkurs anställa återvinningstalan

som enskild borgenär i sistnämnda konkurs. Där sådan talan av

förvaltarne föres och den ansökning, varå bolagsmannens konkurs följt, gjorts

inom natt och år från det beslutet om bolagets försättande i konkurs meddelades,

skall i avseende å rätten att söka återvinning så anses, som om nämnda

ansökning ingivits, då ansökningen om bolagets försättande i konkurs gjordes; och

skall i dylikt återvinningsmål den, som ägt kännedom om att gäldenären var

huvudlottägare i bolaget samt haft antingen skälig anledning till antagande, att

bolaget var på obestånd, eller vetskap om att ansökning gjorts om bolagets försättande

i konkurs, anses hava haft skälig anledning till antagande, att gäldenären

var på obestånd. I fall, som avses i 2 § tredje stycket av förordningen

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse, skall vad nu sagts om

gäldenären tillämpas i avseende å gäldenärens dödsbo.

17 §.

Huvudlottägare---—--------------sagt.

Förvaltarne i bolagets konkurs vare pliktiga att, då huvudlottägare blivit

försatt i konkurs, däri såväl för bolagets konkursbo som å övriga huvudlottägares

vägnar bevaka vad förstnämnda bolagsman på grund av sin delaktighet i bolaget

är skyldig tillskjuta, samt, intill dess bolagets konkurs blivit avslutad, uppbära

den utdelning, som belöper å berörda tillskott.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4

91

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs, skola, 20 och

21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs avträdd, åligge

konkursförvaltaren att besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut

varit vanligt eller eljest prövas lämpligt samt med borgenärernas fördel mest

förenligt. Vid utseende av förvaltare skall förty iakttagas, att förvaltaren eller,

där flere förvaltare utses, någon av dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap,

som erfordras för järnvägstrafikens behöriga handhavande.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå av järnvägens

avkastning och köpeskilling i överensstämmelse med vad i 81 § konkurslagen

stadgas beträffande där avsedda konkurskostnader.

20 §.

Vad i 23 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär att erhålla

utmätning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej i fråga om järnväg,

som blivit till konkurs avträdd. År järnväg, då beslut om egendomsavträde

meddelas, utmätt men ej försåld, upphöre överexekutors befattning därmed.

Försäljning av järnvägen skall äga rum så snart det efter utgången av den

för bevakning av fordringar utsatta tid kan ske. Anses med försäljningen böra

till förekommande av förlust för borgenärerna anstå, och vill förty förvaltaren,

enskild borgenär eller gäldenären föreslå uppskov med försäljningen, ingive före

bevakningstidens utgång skriftligt förslag därom till konkursdomaren. Inkommer

förslag, som nu nämnts, skola borgenärerna å den tid och det ställe, vartill det i 108 §

konkurslagen omförmälda borgenärssammanträdet varder utsatt, sammanträda inför

rättens ombudsman för att besluta över förslaget; och skall underrättelse

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

härom intagas i de meddelanden, som jämlikt 103 § konkurslagen skola av konkursdomaren

avsändas. I avbidan på borgenärernas beslut varde åtgärderna för

järnvägens försäljning inställda. Up p sko vsför slaget må ej behandlas av borgenärerna,

förrän de tvistefrågor, som genom anmärkningar mot bevakade fordringar

må hava uppkommit, blivit handlagda. Då uppskovsförslag förekommer till prövning,

skola borgenärerna besluta, om och på huru lång tid uppskov med järnvägens

försäljning skall äga rum, vilken tid dock ej må sättas längre än fem år från

beslutets dag, ävensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, på vilka järnvägen

må även före den beslutade uppskovstidens förlopp av förvaltaren avyttras.

Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, varom, bland närvarande

borgenärer, de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största

beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de

röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter

den genom borgenärernas beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskov med

järnvägens försäljning ej äga rum.

Vad i 67 § andra stycket konkurslagen stadgas om rätt för borgenär att

påkalla försäljning av egendom, som hör till konkursbo, gälle ej i fråga om järnväg,

som avträtts till konkurs.

Har----säljas.

21 §.

Är järnväg intecknad, må den ej utan samtycke av inteckningshavarne

annorledes än utmätningsvis försäljas under inteckningarnas värde, sammanlagt

med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen

utgå.

Skall —--— bestrider.

Vad i 70 § andra stycket konkurslagen är stadgat därom att försäljning av

boets fasta egendom må underlåtas skall ej äga tillämpning i fråga om järnväg.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

93

Förslagtill

Lagom

ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad.

Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26 —30 §§ i lagen den 1 juli

1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen den 11 juni 1920 om

införande av nya giftermålsbalken fortfarande skall gälla, skola, 7, 10, 18, 27 ock

28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den ort, där

mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

5§-

Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga befattning

med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan

upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse därmed och teckne

det å ansökningen.

Upptages ansökningen, läte konkursdomaren genast om densamma och dagen,

då den gjord är, införa kungörelse i allmänna tidningarna ävensom, där så

ske kan, i en eller två tidningar inom orten.

6 §•

Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är, fogats

av dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets tillgångar och skulder,

varde föreläggande dem meddelat att inom viss tid sådan uppteckning till

konkursdomaren ingiva. Försummas det, varde av konkursdomaren förordnande

meddelat magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person

att uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till

boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgiva.

7 §•

År ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne konkursdomaren

å ansökningen kallelse å makarne att sig vid rätten inställa, i stad sist

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

inom åtta dagar och på landet å viss dag under pågående eller näst infallande

lagtima ting eller ock å urtima ting, där sådant äskas.

Kallelsen---handläggning.

Varder----sägs.

10 §.

När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun det begär,

god man att henne biträda. Den — — — utföres.

11 §''

Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer, äge

han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där hovrättens förordnande för

särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten.

18 §.

Sedan — — — ansvarig.

Då skifte ägt rum, läte makarne den över skiftet upprättade handling ingivas

till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten att utan

dröjsmål låta i allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i en eller två tidningar

inom orten kungöra, att handlingen blivit till rätten inlämnad, med uppgift

tillika om dagen då det skett. Varder ena makens egendom avträdd till

konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skifteshandlingen

till rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras

talan åter. Samma lag vare, där makes konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,

som på grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som

gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande

varit införd i allmänna tidningarna, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling

meddelats inom tid, som nyss sagts. Talan, varom här förmäles,

skall anhängiggöras inom sex månader från första borgenärssammanträdet; och

gälle i övrigt om den talan vad i 39 § konkurslagen stadgas om återvinning, som

där avses.

26 §.

Konkursdomaren skall föra förteckning, däri för varje boskillnadsärende

antecknas dagen, då ansökning gjord är, så ock alla av rätten eller konkursdomaren

i ärendet vidtagna åtgärder.

27 §.

År makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang med konkursen

söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för bevakning av fordringar

utsatta tid.

Sökes —--skett.

Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller om undansättande

skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast ett exemplar,

besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde sökanden lösen för

avskriften.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

95

28 §.

Ansökning--— gjort.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,

sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden

posten översända avskrift av densamma, så ock meddelande om tid och

ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.

29 §.

Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall gälla även

i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar

utsätta tid, göre yrkande därom i den ordning, som för framställande av jäv mot

bevakning är i konkurslagen stadgad; och varde med det yrkande så förfaret,

som om jäv är föreskrivet.

30 §.

Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt eller någon

del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom, som ena maken påstår

vara dess enskilda, må ej mot bestridande av den make säljas genom konkursförvaltarens

försorg före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta

tid; sökes undanskiftande, må egendomen ej säljas, utan att den funnits skola

gå i betalning för bevakad gäld, och må i sådant fall ej mera säljas än som erfordras

för gäldens betalande.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas, där ansökningen om boskillnad eller, vad angår boskillnad,

som sökes i sammanhang med konkurs, eller undanskiftande, ansökningen

om konkurs är därförinnan ingiven.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18

september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse skola,

9 och 11 §§, så vitt de jämlikt övergångsbestämmelsen till lagen den 11 juni

1920 om ändring i vissa delar av nämnda förordning fortfarande skola gälla, ernålla

följande ändrade lydelse:

2§-

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta betalning

ur boet innan tid till egendomsavträde ute är efter vad i 5 eller 7 § sägs; ställe

då borgen eller annan säkerhet för vad han lyfter: varder boets egendom därefter

inom sagda tid till konkurs avträdd; bevake han i konkursen sin fordran,

såsom vore den ogulden, och njute ej bättre rätt än han hade innan gäldenären

dog: give ock, där det lyftade, eller något därav, honom i konkursen frångår,

sådant till boet ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Avyttras av stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en månad

förflutit, antingen från den dag, uppteckningen av boet slutad var, eller, om bouppteckning

inom föreskriven tid ej förrättad blivit, från den dag, tiden därtill

tilländagått, och avträdes den dödas egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom sagda tid, gånge överlåtelsen på talan av konkursboet åter.

Är under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom sökt på

grund av stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund av utfästelse av den

döda, för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga

om intecknig, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för

fordran, som där avses, gälle därom vad i 29 § andra stycket konkurslagen stadgas

om inteckning i fast egendom, som blivit sökt inom sextio dagar innan konkursansökning

gjorts; dock att vad sålunda föreskrivits icke skall äga tillämpning

å inteckning, som sökts på grund av utfästelse av den döda, där borgenären visar,

att han, då han sökte inteckningen, saknade skälig anledning att antaga, att den

döda velat gynna honom framför övriga borgenärer, samt borgenären då ej heller

hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd, eller

kännedom om att ansökning gjorts om boets försättande i konkurs.

I fråga om återvinningstalan, som här ovan omförmäles, skola bestämmelserna

i 39 § konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mäj:ts Proposition Nr 4.

97

5 §•

Vill arvinge sig urarva göra; avträde då den dödas egendom till konkurs,

såsom i konkurslagen är stadgat: kände lian gälden när boet upptecknades; äge

tid till urarvagörelse en månad från den dag, bouppteckningen slutades: yppas

ny gäld; have lian lika tid ifrån det han den gäld veta fick.

Har på grund av ansökning, antingen under gäldenärens livstid eller efter

hans död, beslut om egendomsavträde meddelats efter dödsfallet, men innan tid

till urarvagörelse ute är, vare det så ansett, som hade urarvagörelse skett den

dag, beslutet meddelades.

6§-

Nu äro arvingar flera, och gör en sig urarva: bestrider annan egendomens

avträdande; äge denne rätt att egendomen tillträda, där han därom gör anmälan

sist å tid, som i kungörelsen om konkursen är utsatt för första borgenärssammanträdet,

samt inom tre veckor därefter ställer borgen för veterlig gäld: sker

det och vill sökanden för sin del avträdesansökningen återkalla, och gemensamt

med den andra boet övertaga, eller vill det annan arvinge; have där lov till, där

jämväl han, inom en vecka efter sistnämnda tids utgång, ställer borgen som sagt är.

Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas kvarlåtenskap,

eller obestämt överskott sedan andra rättsägare sina andelar utfått;

hava ock han den rätt att boet övertaga, som i denna § arvinge tillerkänd är.

Där anmälan om tillträde av (avträdd egendom skett, må innan det visat

sig, om borgen ställes såsom ovan är stadgat, egendom i boet icke genom konkursförvaltarens

försorg säljas i andra fall än i 60 § eller 61 § andra stycket

konkurslagen avses.

9§-

Har efterlevande make eller arvinge egendom avträtt, och vilja stärbhusdelägarne

å någondera sidan egendom undanskifta, göre därom skriftlig ansökning

inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.

Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast

ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde stärbhusdelägare,

som gjort ansökningen, lösen för avskriften.

Sedan stärbhusdelägarne å andra sidan samt borgenärerna, på sätt i konkurslagen

om granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit tillfälle att

i frågan sig yttra, varde ansökningen efter lag av rätten bedömd, ändå att jäv

däremot ej gjort är.

Om undanskiftande för gäld, som bevakats efter utgången av den i första

stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § av lagen om boskillnad

finnes stadgat.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman,

sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden,

där hans adress är känd, med posten översända avskrift av jävsskriften, så ock

meddelande om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.

Yarder, sedan sådan ansökning inkommit, efterbevakning gjord,

underrätte konkursdomaren sökanden om innehållet av den i anledning av efterbevakningen

utfärdade kungörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.)

3198 20 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr i.

S8

11 §•

När egendomsavträde å någondera sidan sker, skall all egendom i boet till

borgenärerna överlämnas utom i de fall, som i 6 och 10 §§ omförmälas. Yad i

lagen om boskillnad stadgat finnes om försäljning av egendom, som endera sidan

må äga undanskifta, så ock om betalningsrätt för vederlagsfordran gälle även i

de fall nu sagda äro.

12 §.

Avträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat, skall var,

som det egendomsavträde tillgodonjuta vill, med ed fästa, att den gäld honom

ej känd var en månad före den dag, anmälan om egendomsavträdet gjordes. Den,

som egendom sålunda avträtt, skall inom utgången av den för bevakning av fordringar

utsatta tid inför konkursdomaren avlägga sådan ed; stånds honom dock

fritt att inom sagda tid inkomma med bevis, att han inför annan konkursdomare

eller vid domstol edgången fullgjort. Annan stärbhusdelägare åligge, där någon

borgenär det äskar, att eden avlägga och det styrka inom den tid och i den ordning,

som honom av konkursdomaren förelägges; gör han det ej, njute ej av

egendomsavträdet den förmån, varom i 16 och 17 §§ förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

99

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 30 växellagen.

Härigenom förordnas, att § 30 växellagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Har den, som godkänt växel, före förfallotiden blivit försatt i konkurs eller

fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller vid utmätning funnits

sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpmän, inställt sina

betalningar, och har han ej, när den, som växeln i händer haver, av sådan anledning

det äskat, ställt säkerhet för växelns inlösen å förfallotiden, vare växelinnehavaren

och överlåtare, sedan förhållandet blivit styrkt genom protest, berättigade

att mot protestens avlämnande fordra säkerhet av föregående överlåtare

eller växelgivaren, som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse givas på sätt och vid påföljd, som i

§§ 45—47 stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling utan

konkurs träder i kraft.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.is Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte

av lös egendom.

Härigenom förordnas, att 39 § i lagen den 20 juni 1905 om köp och byte

av lös egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgivet, köparen

efter köpets avslutande

blivit försatt i konkurs

eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs

eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld

eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att köpeskillingen

ej varder rätteligen erlagd;

vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes för köpeskillingens

gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt men ej kommit

i köparens besittning, hindra dess utgivande. Är tiden för godsets avlämnande

inne, och vill säljaren häva köpet, have ock därtill lov, så framt ej ofördröjligen

efter anmaning säkerhet ställes för köpeskillingens gäldande.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling utan

konkurs träder i kraft.

s. 101 Kontrollera mot PDF

. Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

101

Förslag

till

Lag

om iintirad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,

handelsagentur och handelsresande.

Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 18 april 1914 om kommission,

handelsagentur och handelsresande skall erhålla följande ändrade lydelse:

År gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom, och

försättes han i konkurs, eller får han till stånd offentlig ackordsförliandling utan

konkurs, eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas,

att fordran, varför kommissionären skulle haft panträtt i godset, om det funnits

hos honom, icke kommer att rätteligen gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen

om köp och byte av lös egendom samt 166 § sjölagen är stadgat om säljares

rätt att hindra godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens

borgenärer äga motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den

rätt, äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och 34

•g samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han haft till

försäljning, tillbaka till kommittenten, och denne försättes i konkurs eller får

till stånd offentlig ackordsförliandling utan konkurs eller eljest finnes vara på

sådant obestånd, som i första stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om ackordsförhandling utan

konkurs träder i kraft.

§§

sags,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om instämning.

Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade lydelse:

Yarder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i årsstämning

utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkursdomaren givit bevakningsinlaga

i konkursen in, på sätt i konkurslagen stadgas; vare ej pliktig att

sin sålunda bevakade fordran jämväl efter årsstämningen anmäla. Samma lag

vare, där före den i årsstämning utsatta inställelsedag offentlig ackordsförhandling

inletts och borgenär före nämnda dag anmält sin fordran, på sätt i lagen

om ackordsförhandling utan konkurs är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen samt lagen om

ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

103

Förslag:

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj 1917

om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 25, 81, 107, 109, 110, 145, 146, 180, 202, 205, 230,

232, 233 och 254 §§ i lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse skola, 25,

107, 109, 110, 146, 180, 202, 205, 232 och 254 §§ i nedan angivna delar, erhålla

följande ändrade lydelse:

25 §.

År aktierätt förverkad, efter ty ovan är sagt, vare aktietecknaren, där bolagets

egendom avträdes till konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år

efter utgången-------annan.

81 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander

å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från

det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet mot dem

anställa sådan talan, som omförmäles i 66 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom eu månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för

talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den

tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

107 §.

Avträdes försäkringsaktiebolags egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens försorg

avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslomän enligt 90 §

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under---iikvidatorer.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

109 §.

Har — — —---— försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som ej så
lunda

häfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens början eller beslutet

om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör —---------------förslå.

Vnd _ livförsäkringsavtal.

Om-----------------sjölagen.

110 §.

Bildas------------------undantag:

;n yi(j -----------------bestämmelserna.

2 Där----------------beräkning.

3 Vad----------------tillämpning.

4) Har —---------------en
Uppgörelse----------------bindande.

5) Talan-----------.------begången

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från

bolagets registrering, stånde konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts;

och skall i ty fall talan anhängiggöras inom en månad från utgången av den för

bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av bolaget

då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas — —

-------förlorad.

145 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall, där brist

för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag till

uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för bristens

täckande erforderliga belopp. Sådan uttaxering skall verkställas efter de i 139

och 140 §§ stadgade grunder, dock att uttaxeringen skall ske å dem, som vid

tiden för konkursansökningens ingivande voro eller under hela eller någon del

av det före nämnda tid närmast förflutna året varit delägare i bolaget.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,

som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman

meddelad delägarna på sätt om kungörande av .meddelanden åt dem

finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande av utdelmngsförslag

samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag må jämväl av delägare

anställas.

146 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första domstolen

i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att ofördröjligen i

den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden åt delägarna,

infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkurstorvaltaren

utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som

domstols laga kraft ägande dom.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 105

Finnes---------------------stadgat.

År---------------------fallit.

180 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs efter ansökning,

som gjorts inom två år från det förvaltningsberättelsen framlades å bolagsstämma,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, anställa klander

å förvaltningen för det räkenskapsår berättelsen avser.

Försättes bolaget i konkurs efter ansökning, som gjorts inom två år från

det revisorernas berättelse framlades å bolagsstämma, äge konkursboet mot dem

anställa sådan talan, som omförmäles i 167 §.

Talan, varom i denna paragraf sägs, skall anliängiggöras inom en månad

från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden för

talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den

tid. Försummas —---förlorad.

202 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, skall underrättelse

om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens

försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, sysslomän enligt 187 §

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under — —----------1

likvidatorer.

205 §.

Har------häva försäkringsavtalet. Försäkringsavtal, som ej så
lunda

häfts, skall upphöra att gälla ett år efter likvidationens början eller beslutet

om egendomsavträde, där ej avtalets giltighet dessförinnan upphört.

Upphör------------förslå.

Yad------—----— — livförsäkringsavtal.

Om — — — — — —--------sjölagen.

230 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdomaren

härom ofördröjligen göra anmälan hos Konungen, och förordnar Konungen, där

så prövas erforderligt, ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga i

konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen

stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande rnedförvaltare

göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen av

boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

232 §.

y nder —----—----------_----lämnas.

Å livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan bolaget trätt i

likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades,

skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest likvidation eller konkurs icke

inträffat. Å livförsäkringsbelopp-----— —------rum.

233 §.

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga en

noggrann värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av inspektionen,

samt verkställa beräkning av det belopp, vartill livförsäkringsfonden uppgår å

första dagen i månaden näst efter den, då bolaget trädde i likvidation eller, där

konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades.

254 §.

Har--— —----—.----_---- — —----sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om försäkringsbolags konkurs,

beslutet om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom

gjord ansökan avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

107

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 15, 16, 41, 63, 70, 71, 72 och 81 §§ i lagen den

22 juni 1911 om ekonomiska föreningar skola, 15, 63, 70, 72 och 81 §§ i nedan

angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

jDa — — —--; —.-----------vinstutdelning. Träder

föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått, eller varder

inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs meddelat, skall den

avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 59 och 60 §§ om skifte av

föreningens tillgångar givna föreskrifter.

Innehålla -----— — — — — —---efterrättelse.

16 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom

ett år från det medlem avgick, vare den avgångne pliktig, såvitt föreningens

borgenärers rätt rör, att återbära vad han utfått av sin insats.

41 §.

Avträdes föreningens egendom till konkurs efter ansökning, som gjorts inom

två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, äge

konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen avser,

ända att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, ävensom att mot revisorerna anställa

sådan talan, som omförmäles i 33 §.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där

tiden för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången

av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

63 §.

Avträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrättelse om

konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens försorg

avsändas för registrering.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 4.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen

eller, om, då beslutet om egendomsavträde meddelades, syssloman enligt 47 §

eller likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under----------

--likvidatorer.

70 §.

Medlems---------sägs.

Avgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens tillgångar

avträdas till konkurs efter ansökning, som göres inom ett år från det avgången,

efter ty i 68 § stadgas, kungjordes.

71 §•

Då förslag till slututdelning i föreningens konkurs upprättas, skall, där brist

för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag till

uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det för

bristens täckande erforderliga belopp, ökat med högst en fjärdedel.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,

som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens ombudsman

meddelad föreningens medlemmar på sätt om kungörande av meddelanden

åt dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande

av utdelningsförslag samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag

må jämväl av föreningsmedlem anställas.

72 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första domstolen

i konkurssaken prövat, åligger det konkursförvaltaren att ofördröjligen i

den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden åt föreningens

medlemmar, infordra uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas av konkursförvaltaren;

och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som

domstols laga kraft ägande dom.

Finnes — — — — — —- — — — — räcker.

I---—------efterrättelse.

Är------------fallit.

81 §.

Har-----— — — — sägs.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs, beslutet

om egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord

ansökning avföras ur registret.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den

där gjorts före sagda dag.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

109

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 5 juni 1909 om konsularjurisdiktion

skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Konsulardomaren är konkursdomare.

I — — — — — — — — — landet.

Beträffande — — — — — underrätt.

Han — — — — — — — — rätten.

Äktenskapsförord----honom.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj 1901 om

inteckning i fartyg skola, 29 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade

lydelse:

10 §.

År, när inteckning i fartyg sökes, den, som inteckningen medgivit, eller,

där flere äro, som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas

beslut om egendomsavträde samma dag, som ansökningen göres, skall ansökningen

avslås.

År på grund av ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad, vare den

utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning därom gjord i

protokollet över inteckningar i fartyg.

20 §.

Varder in tecknat fartyg, som efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt,

därefter försålt, uppföre panträtten i fartyget; och må, på ansökan utav

ny ägare av fartyget eller lott däri, inteckningen dödas, ändå att fordringshandlingen

icke i huvudskrift företes.

29 §.

Då utmätning skett av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, eller

jämlikt 71 § konkurslagen äskats, att intecknat fartyg må utmätningsvis säljas,

skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till inteckningsdomstolen,

beviset å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden uppläsas

och införas i protokollet över inteckningar i fartyg. Visas--— an
tecknat.

Har----kraft.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke äga tillämpning i avseende å konkurs, som följt på ansökning,

den där gjorts före sagda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

in

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende

på handel om lösören, som köparen later i säljarens vård kvarbliva.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 20 november 1845 i avseende

på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall

erhålla följande ändrade lydelse:

År köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar

utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen för intagande i protokollet

hos överståthållareämbetets kansli eller inför rätten företeddes, eller försättes

säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, vare den

sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att till konkursboet räknas.

Lag samma vare, där konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på

grund av konkursen förfallit, eller följt på ansökning, som gjorts inom fjorton

dagar från det kungörelse om ackordsförhandlings upphörande varit i allmänna

tidningarna införd, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelats

inom tid, som i första punkten sägs. Göres efter utgången av sistnämnda tid

jäv mot köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad, som nyss

sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att,

om lian vill fullfölja jävet, inom tre månader därefter instämma såväl säljaren

som köparen till domstolen i den ort, där godset finnes, eller vare all talan i ty

mål kvitt; och stånde godset i kvarstad, därest sökanden, inom fjorton dagar

efter utmätningsförrättningen, hos överexekutor ställer full borgen för den kostnad

och skada, som av kvarstaden följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs,

skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 39 §

konkurslagen äga motsvarande tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen och lagen om

ackordsförhandling utan konkurs träda i kraft, men skall icke äga tillämpning i

avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där gjorts före sagda dag.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag:

om ämlrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

om registrering av elektriska anläggningar samt

om rätt till elektrisk kraft m. m.

Härigenom förordnas, att 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa

bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft m. m. skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

5§-

Har--—------fastigheten.

Hör —--------åtgärden.

Är — —------— innehavare.

Ej — —--— —---— belägen.

Har till registreringsmyndigheten inkommit anmälan därom, att utmätning

skett av elektrisk understation eller ledning eller att enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om försäljning av fastighet, till vilken hör elektrisk understation,

eller att enligt 70 § konkurslagen äskats, att sådan fastighet måtte utmätningsvis

försäljas, må registrering av stationen eller ledningen ej äga rum,

med mindre det visas, att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning

eljest förfallit.

22 §.

Har--------— övrigt.

Underlåter konkursboet att inom en månad efter därom av upplåtaren

framställd begäran ställa säkerhet, avseende tiden från det beslutet om egendomsavträde

meddelades och intill dess sex månader förflutit från utgången av den

för bevakning av fordringar utsatta tid, skall avtalet anses hävt vid utgången av

förstnämnda tid. Ställes sådan säkerhet, men varder icke minst en månad före

utgången av omförmälda sex månader ny säkerhet ställd, gällande för hela avtalstiden,

skall avtalet anses hävt vid utgången av den tid, för vilken säkerhet

ställts.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

113

Utdrag av protokollet över justiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott lördagen den 25 september 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Sedan chefen för justitiedepartementet enligt nådigt bemyndigande

den 21 juni 1920 tillkallat sakkunniga att inom departementet biträda

vid fortsatt behandling av frågan om ny konkurslag och vad därmed

äger sammanhang, anmälde t. f. chefen för nämnda departement, statsrådet

Nothin, de sakkunnigas den 7 i denna månad avgivna betänkande,

innefattande bland annat förslag till ändringar i och tillägg till de i

proposition nr 82 med förslag till ny konkurslag m. m. för innevarande

års riksdag framlagda författningsförslagen.

Föredraganden redogjorde för det huvudsakliga innehållet i de sålunda

utarbetade förslagen, vilka utgjordes av

dels förslag till ny avfattning av

1) 41, 42, 43, 45, 52, 54, 82, 84, 97, 178, 179 och 198 SS i förslaget

till konkurslag;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.)

3198 20 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

2) 1 § i förslaget till lag om nya konkurslagens införande och vad

i avseende därå skall iakttagas;

3) 4 § i förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs;

4) ingressen till förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser

i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad;

5) rubrik och ingress till förslag till lag om ändrad lydelse av 2,

5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september 1862 huru

gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse;

och dels förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen

den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska

anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.;

varefter föredraganden hemställde, att lagrådets yttrande över

nämnda lagförslag, vilka såsom bilaga skulle fogas till detta protokoll,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

J. Bratt.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

115

Bilaga.

Förslag

till

Konkurslag.

41 §.

Gäldenär till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en eller flere

förvaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. Antalet förvaltare bestämmes

av konkursdomaren. Ej må mer än en förvaltare finnas, där ej konkursdomaren

med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser förvaltningen oundgängligen

böra delas eller det eljest i särskilt fall vara oundgängligen nödvändigt, att

mer än en förvaltare utses.

Då fråga är om utseende av förvaltare enligt 45 eller 48 §, må konkursdomaren

ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan borgenärerna erhållit tillfälle

att yttre sig därom.

42 §.

I fråga om utseende av konkursförvaltare gälle, att den eller de, åt vilka

förvaltningen anförtros, skola äga sådan insikt och erfarenhet, som med hänsyn

till boets omfattning och beskaffenhet erfordras för förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap eller är

i konkurstillstånd; ej den som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets

tjänst eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är

dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd

ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara konkursförvaltare;

ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans

ämbetsgöromål, eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara konkursförvaltare.

43 §.

Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål utse förvaltare

att omhänderhava boet till dess vid första borgenärssammanträdet borgenärerna

valt förvaltare och, där de utsett annan, denne tillträtt befattningen.

45 §.

Yid första borgenärssammanträdet välje borgenärerna förvaltare att i stället

för den enligt 43 § utsedde förvaltaren omhänderhava konkursboet. Har kon
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

kursdomaren efter vad i 52 § är stadgat förordnat, att konkursboets förvaltning

skall vara delad, skall förvaltare väljas särskilt för varje del av förvaltningen.

Såsom borgenärernas beslut gälle den mening, varom bland närvarande borgenärer

de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet,

så framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de röstande.

Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening konkursdomaren

biträder.

Konkursdomaren skall tillse, att icke någon, på vilken borgenärernas val

fallit, är obehörig att vara förvaltare jämlikt 42 § andra eller tredje stycket eller

i saknad av sådan insikt och erfarenhet, som avses i 42 § första stycket, eller

eljest icke lämplig att handhava förvaltningen. Där sådant fall föreligger, åligge

det konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna

valde.

Kommer icke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av konkursdomaren.

52 §.

Där konkursdomaren finner delning av konkursboets förvaltning emellan

flere förvaltare böra äga rum, ankomme på honom att därom förordna; och bestämme

konkursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske.

Itättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren

göra framställning om delning av förvaltningen.

Hava flere förvaltare förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt

avhända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra

någon. förpliktelse.

Äro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller beslut,

som enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och

föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hänskjutas till ombudsmannen,

och gälle den mening han biträder.

Då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en att i fall, som avses

i denna lag, mottaga meddelanden eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren,

ävensom förvara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som

nu sagts, skola konkursdomaren och ombudsmannen underrättas.

54 §.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan ej mindre omhändertaga

gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet,

samt, där gäldenären är köpman, i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra anteckning

om dagen för omhändertagandet, än även förrätta uppteckning av tillgångar

och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och

postadress, så ock å nämnda böcker och handlingar. Där så befinnes nödigt,

må förvaltaren för bouppteckningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen

skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann

uppskattning prövas äga. Vid bouppteckningsförrättningen skall gäldenären vara

tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Har av gäldenären

under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren

och finner förvaltaren densamma tillförlitlig, vare upprättande av ny

bouppteckning ej av nöden.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

117

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav tillställas

konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om egendomsavträde

meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom nämnda

tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande varje borgenärs

namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske kan inkomma

med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till konkursdomaren förut

ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts.

82 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes av rätten; äro

flere förvaltare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.

Sådant arvode må icke sättas till högre belopp än som med avseende å det

arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts, samt

boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Ej må arvode efter tid räknas.

84 §.

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare bestämmes efter därom

hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode berättigade; och

bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas för samtliga därtill

berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva det belopp, som i

arvode fordras, och, där bestämmande av särskilt arvode för viss egendom kan

ifrågakomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. Vid framställningen

skall fogas ej mindre redogörelse för det arbete uppdraget medfört än

även specificerad räkning, utvisande det fordrade beloppets fördelning på de

olika förvaltningsåtgärderna. Har förvaltare för viss förvaltningsåtgärd, såsom

förrättande av bouppteckning, utförande av rättegång, hållande av auktion eller

dylikt, anlitat annan och har gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har

ersättning för utgifter tillgodoförts rättens ombudsman eller förvaltare, skall sådant

angivas i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom,

åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning över kända rättsägare,

som hava särskild förmånsrätt i egendomen.

97 §.

Gäldenär skall av konkursboet njuta nödigt underhåll för sig, make och

oförsörjda barn eller adoptivbarn under två månader från den dag, då beslutet

om egendomsavträde meddelades, där ej han själv eller hans make kan annorledes

försörja familjen. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningsed avläggas av

gäldenären, njute han underhåll till dess sådant skett. Gäldenären äge ock från

konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för sig,

make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap eller

andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor, eller där gäldenären

icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst tvåhundra

kronor.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall tagas hänsyn så väl

till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att göra rätt för

sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna lag åligga

honom.

178 §.

I sådana vid borgenärssammanträde förekommande frågor, som röra boets

förvaltning, gälle, där ej annorledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den

mening, varom bland närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte utgöra

minst en fjärdedel av de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas,

gälle den mening rättens ombudsman biträder.

179 §.

En var, som vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid borgenärssammanträde,

vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten av sin

fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka fordringen må vara

grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter bevaknings tidens utgång,

skall dock vad sålunda är stadgat anses fullgjort, där borgenär i bevakningsinlaga

lämnat nämnda uppgifter om fordringen och vid inlagan fogat de handlingar,

som efter vad nyss sagts bort företes. Vid sammanträde, som hålles efter bevakningstidens

utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konkursen.

För fordran eller del av fordran, som uppenbarligen är ogrundad, må talan

ej föras. Har fordran blivit av domstol ogillad, må, ändå att beslutet icke äger

laga kraft, talan för fordringen ej föras.

198 §.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet

hörande fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott

i fartyg gått till försäljning, ankomme på fastighetens eller fartygets eller fartygslottens

ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning

om konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt rum; skolande, när

förhållandet styrkes, anteckning därom i fråga om fast egendom eller fartyg, som

blivit infört i fartygsregistret, göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt

fastighets- eller inteckningsbok.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

119

Förslag

till

Lag:

om nya bonkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

1 §•

Den nu antagna konkurslagen skall jämte vad bär nedan stadgas lända till

efterrättelse från och med den 1 januari 1922.

Har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft, skall i avseende

å konkursen äldre lag tillämpas. Är konkursansökning vid nämnda tid

på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den

ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tillämpas.

I fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått gäldenären

innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansökning, som

gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på

grund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall,

då sådan frihet ej äger rum enligt 28—36 §§ av nya lagen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Förslag

till

Lag

om ackordäförhandling utan konkurs.

4 §•

God man skall förordnas av konkursdomaren, då gäldenären gör ansökning

därom; ock skall vid förordnandet iakttagas, att gode mannen bör äga sådan insikt

ock erfarenket, som med liänsyn till boets omfattning ock beskaffenhet

erfordras för upprättande av tillförlitlig bouppteckning och bedömande av gäldenären

s ställning.

Har gäldenär, som är köpman, till god man föreslagit någon, som av förening

av köpmän eller andra näringsidkare eller auktoriserad handelskammare

erhållit bemyndigande att vara god man vid ackordsförhandlingar enligt denna

lag, ock har föreningen eller handelskammaren av Konungen erhållit tillstånd att

meddela dylikt bemyndigande, skall konkursdomaren till god man förordna den

av gäldenären föreslagne, utan så är att denne befinnes sakna den insikt och

erfarenhet, varom stadgas i första stycket, eller enligt vad nedan i denna paragraf

sägs är obehörig.

God man må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning;

ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,

vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovärdig att

föra annans talan inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara god

man; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål,

eller i stad någon, som är anställd vid rätten, vara god man.

Ej må gäldenärens make vara god man, ej heller någon, som är med gäldenären

i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken om jäv emot

domare sägs; skolande i här nämnda avseende adovtivförhållande anses lika med

skyldskap emellan föräldrar och barn.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

121

Förslag

till

Lag

om lindring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad.

Härigenom förordnas, att 4—7, 10, 11, 18 samt 26—30 §§ i lagen den 1 juli

1898 om boskillnad, så vitt sagda lag jämlikt 5 § i lagen den 11 juni 1920 om

införande av nya giftermålsbalken fortfarande skall gälla, skola, 7, 10, 18, 27

och 28 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

I

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.)

319S 20 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Nungl. Maj:ts Proposition Nr å.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18

september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse skola,

9 och 11 §§, så vitt de jämlikt övergångsbestämmelsen till lagen den 11 juni

1920 om ändring i vissa delar av nämnda förordning fortfarande skola gälla, er

hålla följande ändrade lydelse:

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts Proposition Nr 4,

123

Förslag

till

li a g

om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

om registrering av elektriska anläggningar samt

om rätt till elektrisk kraft in. in.

Härigenom förordnas, att 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa

bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft m. m. skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Har — —----------fastigheten.

Hör-----— — —---åtgärden.

År------— —---innehavare.

Ej —--— --------belägen.

Har till registreringsmyndigheten inkommit anmälan därom, att utmätning

skett av elektrisk understation eller ledning eller att enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om försäljning av fastighet, till vilken hör elektrisk understation,

eller att enligt 70 § konkurslagen äskats, att sådan fastighet måtte utmätningsvis

försäljas, må registrering av stationen eller ledningen ej äga rum,

med mindre det visas, att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning

eljest förfallit.

22 §.

Har------- — — — — övrigt.

Underlåter konkursboet att inom en månad efter därom av upplåtaren

framställd begäran ställa säkerhet, avseende tiden från det beslutet om egendomsavträde

meddelades och intill dess sex månader förflutit från utgången av

den för bevakning av fordringar utsatta tid, skall avtalet anses hävt vid

utgången av förstnämnda tid. Ställes sådan säkerhet, men varder icke minst en

månad före utgången av omförmälda sex månader ny säkerhet ställd, gällande

för hela avtalstiden, skall avtalet anses hävt vid utgången av den tid, för vilken

säkerhet ställts.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder i kraft,

men skall icke tillämpas i avseende å konkurs, som följt på ansökning, den där

gjorts före sagda dag.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6

oktober'' 1920.

N ärvarande:

Justitieråden Berglöf,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 25 september 1920, hade Kungl. Maj:t — sedan sakkunniga,

som tillkallats att inom justitiedepartementet biträda vid fortsatt behandling

av frågan om ny konkurslag och vad därmed ägde sammanhang,

den 7 i samma månad avgivit betänkande, innefattande, bland annat,

förslag till ändringar i och tillägg till de i proposition nr 82 med förslag

till ny konkurslag m. m. för 1920 års riksdag framlagda författningsförslagen,

— förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över de sålunda utarbetade

förslagen, vilka utgjordes av dels förslag till ny avfattning av

1) 41, 42, 43, 45, 52, 54, 82, 84, 97, 178, 179 och 198 §§ i förslaget

till konkurslag;

2) 1 § i förslaget till lag om nya konkurslagens införande och vad

i avseende därå skall iakttagas;

3) 4 § i förslaget till lag om ackords förhandling utan konkurs;

4) ingressen till förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser

i lagen den 1 juli 1898 om boskillnad; samt

5) rubrik och ingress till förslag till lag om ändrad lydelse av 2,

5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen den 18 september 1862 huru gäld

vid dödsfall betalas skall och om urarvagörelse; och dels förslag till lag

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

125

om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni 1920 med vissa

bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt

till elektrisk kraft m. m.

De remitterade förslagen, vilka finnas bilagda detta protokoll, föredrogos

inför lagrådet av hovrättsrådet Sven Lawski.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning, dock att beträffande

förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22

juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m. erinrades om vad lagrådet

— i sitt den 4 september 1920 avgivna yttrande över, bland annat,

upprättat förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen

— vid 28 § i denna lag anfört i fråga om 5 § i förstnämnda lag.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

Utdrag av protokollet över justiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj;t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 17 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergquist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets

yttrande den 6 oktober 1920 angående de till lagrådet den 25

september 1920 remitterade författningsförslag, som utarbetats av de

sakkunniga, vilka tillkallats att inom nämnda departement biträda vid

fortsatt behandling av frågan om ny konkurslag och vad därmed äger

sammanhang.

Föredraganden anförde därvid: »I proposition nr 82 framlade Eders

Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag förslag till ny konkurslag och

till lag om ackordsförhandling utan konkurs ävensom till åtskilliga av

nämnda förslag föranledda ändringar i olika författningar. Propositionen,

vilken remitterades till första lagutskottet, blev av nämnda utskott avstyrkt.

Utskottets anmärkningar riktade sig mot den föreslagna organisationen

av konkursförvaltningen; det befarades, att denna i praktiken icke

skulle visa sig motsvara de förväntningar om eu bättre, snabbare och billigare

konkursutredning, som måste kunna knytas till en så vittgående lagreform

som den här föreslagna. Enighet hade emellertid inom utskottet

icke kunnat uppnås angående de nya riktlinjer, som borde uppdragas

för lagstiftningen i detta ämne. Från vissa håll hade man givit sin

anslutning åt den tanke, som kommit till uttryck i konkurslagstiftningskommitténs

förslag, nämligen att förvaltare borde utses av konkurs
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 4.

domaren och kontrollorgan av borgenärerna. Vissa av utskottets ledamöter

hade ställt sig tveksamma till en sådan ordning, medan åter

andra med synnerlig styrka hävdat, att borgenärernas av ålder utövade

rätt att tillvarataga sina intressen i konkursboet genom egna valda förtroendemän

måste bibehållas. Enighet hade dock rått därom att, i det

läge ärendet kommit och med hänsyn till det motstånd, för vilket förstnämnda

tanke varit föremål såväl från domares som köpmannarepresentanters

sida, densamma svårligen kunde få aktualitet, förrän en allmän

rättegångsreform skapat nya förutsättningar för dess genomförande.

Bland övriga viktiga nyheter i förslaget framhöll utskottet särskilt

reglerna om konkursgrunderna och om återvinning samt de i särskild

lag upptagna bestämmelserna om ackordsförhandling utan konkurs.

Den förberedande granskning utskottet ägnat förslaget i dessa punkter

hade icke föranlett till några anmärkningar av principiell art eller eljest

av större räckvidd. Tvärtom hade förslaget i dessa delar i stort sett

tillvunnit sig erkännande och anslutning. Då det enligt utskottets mening

mycket väl läte sig göra att, med någon överarbetaing, inom den

nuvarande konkurslagens ram inpassades bestämmelser av det föreslagna

nya innehållet rörande konkursgrunder och återvinningsgrunder i stället

för vad i dessa ämnen i konkurslagens 1 och 3 kap. funnes stadgat

och förslaget till lag om ackordsförhandling utan konkurs borde kunna

tekniskt omläggas så, att det anpassade sig till gällande lag, särskilt om

denna för ändamålet underginge eu eller annan jämkning, föreslog

utskottet, att riksdagen skulle i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande av förslag till ändring av gällande konkurslags bestämmelser

om konkursgrunderna och om återvinning ävensom till lag

om ackordsförhandling utan konkurs.

Utskottets förslag vann icke riksdagen bifall. Som emellertid förslaget

icke undergått detal j behandling i utskottet och tiden ej medgav

en återremiss, kunde förhandlingarna i kamrarna och riksdagens

beslut ej komma att avse annat än förslagets huvudgrunder. Besultatet

blev, att riksdagen med avslag å utskottets hemställan beslöt att hos

Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte efter verkställd

utredning framlägga dels förslag till ny konkurslag i huvudsaklig

överensstämmelse med 1920 års proposition, dock att därvid frågan om

konkursförvaltningen borde tagas under förnyad omprövning, och dels

förslag till ackordsförhandling utan konkurs.

Riksdagsbeslutet anmäldes hos Eders Kungl. Maj:t i skrivelse den 18 maj

1920, varefter i anledning av densamma den 21 juni 1920 av mig förut omförmälda

sakkunniga tillkallades. De sakkunniga, bland vilka funnos repre
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 4.

sentanter jämväl för konkurslagstiftningskommittén, uttalade sig enhälligt

för den förvaltningsorganisation, som upptagits i 1920 års proposition.

Däremot föreslogo de sakkunniga vissa detaljändringar såväl

i 1920 års förslags förvaltningsbestämmelser som i nämnda förslags

bestämmelser i övrigt. Med avseende å nämnda ändringar må särskilt

framhållas, att de sakkunniga i ändamål att förhindra en inom

riksdagen befarad, mot förslagets mening stridande rättstillämpning

omarbetade de bestämmelser, som hava till syfte att fastslå, att mer

än en förvaltare normalt icke bör finnas och att konkursdomaren

är pliktig att ex officio tillse, att förvaltarebefattningarna besättas med

därför kvalificerade personer. De sakkunnigas ändringsförslag hava nu

av lagrådet lämnats utan anmärkning.

I de sakkunnigas betänkande betonas särskilt det trängande behovet

av en reform, som sträcker sig över konkurslagens hela område. Då

det för mig gällt att fatta ståndpunkt till ifrågavarande lagstiftningsärende,

har jag funnit denna synpunkt i hög grad beaktansvärd. Att

lagändringar omedelbart erfordras i de tre avseenden, vari sådana förordades

av första lagutskottet, därom torde väl alla vara ense. Men

därutöver innehöll propositionen ett stort antal betydelsefulla nyheter, i

åtskilliga fall sådana, vilkas behövlighet vitsordades redan i den riksdagsskrivelse,

som föranledde tillsättandet av konkurslagstiftningskommittén.

Och att nämnda reformbehov under de snart femton år, som förberedelserna

till ifrågavarande lagstiftning nu pågått, icke blivit mindre,

ligger i öppen dag. Under krigsåren har måhända detta behov ej framträtt

så starkt, ett förhållande, vartill anledningen är att söka däri, att

konkursernas antal visade en betydande nedgång under dessa år. Medan

sålunda 1913 konkursernas antal uppgick till 4,235, utgjorde detsamma

1914: 4,006, 1915: 3,986, 1916: 2634, 1917: 1,856 och 1918: 1,390.

Samtidigt steg det relativa antalet av de konkurser, som måste avskrivas

på grund av brist på tillgångar, så att de konkurser, i vilka en verklig

utredning erfordrades, i själva verket voro ännu färre än som framgår

av den anförda statistiken. Från och med år 1919 befinner sig emellertid

konkursernas antal i stigande; det utgjorde under nämnda år 2,364

och under januari—november 1920 2,206. Att en ytterligare ökning

tyvärr är att befara, torde med hänsyn till det nuvarande tryckta ekonomiska

läget i vårt land icke kunna förnekas. Härtill kommer, att man

måste räkna med att konkursboen i framtiden komma att hava en väsentligt

större omfattning än före krigsåren, en omständighet, som än

mera skärper behovet av en tidsenlig konkurslagstiftning.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

129

Bland de viktigare nyheter i 1920 års förslag, vilkas genomförande

synas vara av behovet påkallat, vill jag till en början nämna föreskrifterna,

att förvaltarevalet skall äga rum redan på första borgenärssammanträdet

(45 §) och att realisationen av konkursboets egendom

skall påbörjas omedelbart därefter (62 §), genom vilka föreskrifter eu

väsentlig förkortning av konkursutredningen möjliggöres, ävensom bestämmelserna

om reglering av och kontroll å förvaltarens medelförvaltning

(57 och 58 §§), vartill ju för närvarande så gott som all motsvarighet

saknas. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på stadgandena,

att mer än en förvaltare endast i undantagsfall må utses och att konkursfunktionärernas

arvoden skola bestämmas av rätten (41, 82—85 §§),

vilka stadganden torde vara ägnade att avsevärt nedbringa förvaltningskostnaderna.

Ytterligare må betonas föreskrifterna om en förenklad

procedur i konkurser, i vilka tillgångar till kostnadernas bestridande

saknas (185 §), föreskrifter, vilkas behövlighet under senare år på grund

av den starka ökningen av dylika konkurser alltmera framträtt; enligt

preliminära siffror för åren 1917—1919 utgöras numera omkring hälften

av alla konkurser av s. k. fattigkonkurser. Behovet av lagstiftningsåtgärder

i ändamål att minska dessa konkursers antal har för övrigt

särskilt beaktats, i det att inom justitiedepartementet, huvudsakligen i

sådant syfte, utarbetats ett förslag till lag om manifestationsed, vilket

förslag torde komma att inom en snar framtid förelägges riksdagen.

I fråga om den mångfald av smärre ändringar, som 1920 års förslag innehåller,

nödgas jag nöja mig med att hänvisa till detsamma.

Frånsett förenämnda sakliga nyheter erbjuder 1920 års förslag även

den förmånen, att det lämnar otvetydiga föreskrifter på ett stort antal

punkter, på vilka den nu gällande konkurslagen lider av en betänklig

oklarhet. Denna förmån är av särskild betydelse på ett område sådant

som konkurslagstiftningens, där vägledande rättsfall äro förhållandevis

sällsynta. Då ersättning för kostnaderna i konkursmål i regel icke kan

påräknas och vad som kan vinnas genom en rättegång sällan är av

större betydenhet, måste det nämligen bliva ett undantagsfall, att eu

part underkastar sig kostnaderna för en rättegång, och än mera, att han

fullföljer sin talan i högre instans.

Då på grund av de omständigheter, jag i det föregående berört, ett

behov av en omedelbar reform av hela vår konkurslagstiftning enligt

min uppfattning föreligger och då de nyheter, 1920 års förslag innehåller,

i stort sett måste betraktas såsom förbättringar, har jag icke kunnat påtaga

mig ansvaret för att låta större delen av denna reformfråga vila på grund

av den blotta möjligheten, att i en mer eller mindre avlägsen fram
Biliang

till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4 käft. sias 20 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

tid ett ännu bättre resultat skulle kunna vinnas genom en omgestaltning

av sättet för konkursfunktionärernas utseende. Den opinion, som

såväl inom riksdagen som framför allt från köpmanshåll rests mot en sådan

omgestaltning, giver mig anledning att förmoda, att man med ett sådant

lagstiftningsprogram skulle få vänta allt för länge på en ny konkurslag.

Sistnämnda omständighet utgör också ett ytterligare skäl mot att nu nöja sig

med allenast en partiell reform i de avseenden, första lagutskottet föreslagit.

Man skulle nämligen efter en dylik partiell reform — vilken för övrigt rent

tekniskt torde vara förenad med åtskilliga vanskligheter — icke längre

kunna motsätta sig det i avbidan på de numera framlagda förslagen tillbakahållna

kravet på andra detaljreformer, och nackdelarna av att på

sådant sätt få reformarbetet sönderstyckat torde ligga i öppen dag.

Emot det sätt, varpå enligt 1920 års förslag konkursförvaltningen var

ordnad, uttalade första lagutskottet betänkligheter särskilt i två hänseenden.

Förslagets bestämmelser kunde i stor utsträckning föranleda dels att

domstolen såge sig nödsakad att högt honorera rättens ombudsman och

i samband därmed även konkursförvaltaren, dels att rättens ombudsman

i praktiken finge ställningen av förvaltare i stället för kontrollorgan.

Beträffande dessa båda anmärkningar tillåter jag mig att hänvisa till

1920 års sakkunnigbetänkande. I det förra avseendet anföra de sakkunniga,

efter att hava framhållit, att man med kännedom om den

stränghet, varmed domstolarna i rättegångsmål pläga pröva parternas

kostnadsersättningskrav, icke behövde frukta någon otillbörlig slapphet

vid bedömandet av konkursfunktionärernas arvodeskrav, bland annat

följande:

’Då man vidare trott sig kunna befara, att förslaget genom att höja

fordringarna på rättens ombudsmans kompetens och utvidga hans verksamhet

rent av skulle kunna medföra en ökning av ombudsmannaarvodena,

torde man icke hava tillräckligt beaktat, att rättens ombudsmans

arvode synnerligen ofta för närvarande bestämmes icke med hänsyn

till vad ombudsmannen själv uträttat utan allenast med hänsyn till

vad sysslomännen erhålla. Rättens ombudsman uppbär sålunda, oavsett

i vad mån han ägnat sina krafter åt konkursutredningen, lika mycket

eller obetydligt mindre än en var av sysslomännen. Aven med förslagets

bestämmelser kommer rättens ombudsman att få väsentligt mindre att

göra än förvaltaren. Att antalet av de åligganden, som lagts på ombudsmannen,

är stort, har endast skenbart betydelse i här ifrågavarande hänseende.

Tänker man på varje konkurs för sig, kan såsom regel endast

en ringa del av dessa åligganden förekomma. Då nu rättens ombudsmän

sannolikt komma att utses bland personer, vilka hava ungefär samma

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

131

fordringar på arvode som de blivande förvaltarne, måste förslaget, därest

domstolarna på vederbörligt sätt handhava sin bestämmanderätt, medföra

minskning jämväl av ombudsmannaarvodena’.

I det senare avseendet yttra de sakkunniga, efter att hava lämnat

en framställning av de nya förvaltningsfunktioner, som enligt förslaget

tillagts rättens ombudsman:

''Enligt vår uppfattning kan det icke betraktas såsom en verklig

olägenhet, att rättens ombudsman får på detta sätt med förvaltaren

dela ansvaret för vissa förvaltningsåtgärder. I varje fall synes den föreslagna

anordningen, som tvingar rättens ombudsman att uppmärksamt

följa förvaltningen, vara att föredraga framför gällande konkurslags

system att ställa ombudsmannen så gott som helt utanför denna. Såsom

erfarenheten givit vid handen, har detta lett därtill, att någon verklig

förvaltningskontroll ej utövats. Till det sagda må läggas, att de förvaltningsfunktioner,

som tillagts rättens ombudsman, icke, så vitt vi

funnit, äro av den beskaffenhet, att de kunna sätta hans vilja och förmåga

att öva egentlig kontroll över det sätt, varpå förvaltarne fullgöra

sina åligganden, i fara.’

Såsom av det föregående framgår, bör enligt min uppfattning vår

konkurslagstiftning byggas på 1920 års förslag, i vilket, frånsett vissa

redaktionella jämkningar, några andra förändringar icke torde böra vidtagas

än de, som föreslagits i förberörda sakkunnigbetänkande och mot

vilka jag icke funnit något att anmärka.

Till sist vill jag erinra om att i den proposition med förslag till

lag om ändring av vissa delar av utsökningslagen m. m., som Eders

Kungl Maj:t den 10 i denna månad beslutit avlåta till riksdagen, ingår

förslag till ändrad lydelse av ett av de lagrum, vari ändring föranledes

av konkurslagsförslaget, nämligen 5 § i lagen den 29 juni 1920 med

vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om

rätt till elektrisk kraft m. m.»

Under förmälan, att han låtit verkställa ovanberörda ändringar, uppläste

föredraganden de sålunda omarbetade lagförslagen, vilka utgjordes

av förslag till

1) konkurslag;

2) lag om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå

skall iakttagas;

3) lag om ackord sförhandling utan konkurs;

4) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 3—8, 10 och 11 SS handelsbalken;
5)

lag om ändrad lydelse av 23 kap. strafflagen;

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.is Proposition Nr 4.

6) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

7) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

8) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 18 september

1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs;

9) lag om ändrad lydelse av 19—21 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs;

10) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 1 juli 1898

om boskillnad;

11) lag om ändrad lydelse av 2, 5, 6, 9, 11 och 12 §§ i förordningen

den 18 september 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarv agörelse;

12) lag om ändrad lydelse av § 30 växel lagen;

13) lag om ändrad lydelse av 39 § i lagen den 20 juni 1905 om

köp och byte av lös egendom;

14) lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 18 april 1914 om

kommission, handelsagentur och handelsresande;

15) lag om ändrad lydelse av 17 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

16) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 25 maj

1917 om försäkringsrörelse;

17) lag om ändring av vissa bestämmelser i lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar;

18) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 5 juni 1909 om

konsularjurisdiktion;

19) lag om ändrad lydelse av 10, 20 och 29 §§ i lagen den 10 maj

1901 om inteckning i fartyg;

20) lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 20 november

1845 i avseende å handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva; samt

21) lag om ändrad lydelse av 5 och 22 §§ i lagen den 22 juni

1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

Sedan föredraganden slutligen erinrat om att lagrådets yttrande

beträffande de delar av de upprättade förslagen, som icke nu undergått

ändring, överlämnats till riksdagen i samband med 1920 års proposition

samt att redogörelse för den omarbetning, som av nämnda yttrande för
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

anletts, lämnats i det vid samma proposition fogade statsrådsprotokollet

för den 13 februari 1920, hemställde föredraganden, att ifrågavarande

lagförslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:223 Skrivelse till Konungen beträffande vissa återstående delar av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till ny konkurslag m. jn., förslag till lag om utmätnings a1 i texten
  2. 1LU 1921:39 Utlåtande beträffande vissa återstående delar av Kungl. Maj ds propositioner med förslag till ny konkurslag m. m., förslag till lag om utmätningsed in. in. och a1 i texten
  3. 1LU 1921:34 Memorial angående arvode åt den, som inom första lagutskottet biträtt vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 4, med förslag till ny konkurslag m. m. N s. 1 i texten
  4. Rskr. 1921:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. May.ts proposition med förslag till ny konkurslag in. in. s. 1 i texten
  5. 1LU 1921:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny konkurslag in. m. s. 1 i texten